Skip to main content

Full text of "Sveriges historia intill tjugonde seklet"

See other formats 


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  preserved  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 
to  make  the  world's  books  discoverable  online. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  expire  and  the  book  to  enter  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 
to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expired.  Whether  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 
are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  culture  and  knowledge  that's  often  difficult  to  discover. 

Marks,  notations  and  other  marginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  filé  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 
publisher  to  a  library  and  finally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  steps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  technical  restrictions  on  automated  querying. 

We  also  ask  that  you: 

+  Make  non-commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  filés  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfrom  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  large  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attribution  The  Google  "watermark"  you  see  on  each  filé  is  essential  for  informing  people  about  this  project  and  helping  them  find 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can't  offer  guidance  on  whether  any  specific  use  of 
any  specific  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
any  where  in  the  world.  Copyright  infringement  liability  can  be  quite  severe. 

About  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.  Google  Book  Search  helps  readers 
discover  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 


at|http  :  //books  .  google  .  com/ 


Det  här  är  en  digital  kopia  av  en  bok  som  har  bevarats  i  generationer  på  bibhotekens  hyhor  innan  Google  omsorgsfullt  skannade  in 
den.  Det  är  en  del  av  ett  projekt  för  att  göra  all  världens  böcker  möjliga  att  upptäcka  på  nätet. 

Den  har  överlevt  så  länge  att  upphovsrätten  har  utgått  och  boken  har  blivit  allmän  egendom.  En  bok  i  allmän  egendom  är  en  bok 
som  aldrig  har  varit  belagd  med  upphovsrätt  eller  vars  skyddstid  har  löpt  ut.  Huruvida  en  bok  har  blivit  allmän  egendom  eller  inte 
varierar  från  land  till  land.  Sådana  böcker  är  portar  till  det  förflutna  och  representerar  ett  överflöd  av  historia,  kultur  och  kunskap 
som  många  gånger  är  svårt  att  upptäcka. 

Markeringar,  noteringar  och  andra  marginalanteckningar  i  den  ursprungliga  boken  finns  med  i  filen.  Det  är  en  påminnelse  om  bokens 
långa  färd  från  förlaget  till  ett  bibliotek  och  slutligen  till  dig. 

Riktlinjer  för  användning 

Google  är  stolt  över  att  digitalisera  böcker  som  har  blivit  allmän  egendom  i  samarbete  med  bibliotek  och  göra  dem  tillgängliga  för 
alla.  Dessa  böcker  tillhör  mänskligheten,  och  vi  förvaltar  bara  kulturarvet.  Men  det  här  arbetet  kostar  mycket  pengar,  så  för  att  vi 
ska  kunna  fortsätta  att  tillhandahålla  denna  resurs,  har  vi  vidtagit  åtgärder  för  att  förhindra  kommersiella  företags  missbruk.  Vi  har 
bland  annat  infört  tekniska  inskränkningar  för  automatiserade  frågor. 

Vi  ber  dig  även  att: 

•  Endast  använda  filerna  utan  ekonomisk  vinning  i  åtanke 

Vi  har  tagit  fram  Google  boksökning  för  att  det  ska  användas  av  enskilda  personer,  och  vi  vill  att  du  använder  dessa  filer  för 
enskilt,  ideellt  bruk. 

•  Avstå  från  automatiska  frågor 

Skicka  inte  automatiska  frågor  av  något  slag  till  Googles  system.  Om  du  forskar  i  maskinöversättning,  text  igenkänning  eller  andra 
områden  där  det  är  intressant  att  få  tillgång  till  stora  mängder  text,  ta  då  kontakt  med  oss.  Vi  ser  gärna  att  material  som  är 
allmän  egendom  används  för  dessa  syften  och  kan  kanske  hjälpa  till  om  du  har  ytterligare  behov. 

•  Bibehålla  upphovsmärket 

Googles  "vattenstämpel"  som  finns  i  varje  fil  är  nödvändig  för  att  informera  allmänheten  om  det  här  projektet  och  att  hjälpa 
dem  att  hitta  ytterligare  material  på  Google  boksökning.  Ta  inte  bort  den. 

•  Håll  dig  på  rätt  sida  om  lagen 

Oavsett  vad  du  gör  ska  du  komma  ihåg  att  du  bär  ansvaret  för  att  se  till  att  det  du  gör  är  lagligt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  har 
blivit  allmän  egendom  i  andra  länder  bara  för  att  vi  tror  att  den  har  blivit  det  för  läsare  i  USA.  Huruvida  en  bok  skyddas  av 
upphovsrätt  skiljer  sig  åt  från  land  till  land,  och  vi  kan  inte  ge  dig  några  råd  om  det  är  tillåtet  att  använda  en  viss  bok  på  ett 
särskilt  sätt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  går  att  använda  på  vilket  sätt  som  helst  var  som  helst  i  världen  bara  för  att  den  dyker 
upp  i  Google  boksökning.    Skadeståndet  för  upphovsrättsbrott  kan  vara  mycket  högt. 

Om  Google  boksökning 

Googles  mål  är  att  ordna  världens  information  och  göra  den  användbar  och  tillgänglig  överallt.  Google  boksökning  hjälper  läsare  att 
upptäcka  världens  böcker  och  författare  och  förläggare  att  nå  nya  målgrupper.  Du  kan  söka  igenom  all  text  i  den  här  boken  på  webben 


på  följande  länk  http :  //books  .  google .  com/ 


## 


tf^l^ 


v  ^■ 


^^ 


HARVARD  COLLEGK 
LIBRARY 


^^.^^z^r    v^>^ 


::^:^^i..g^^lv^ 


nfniiillii  SMdor 


SVERIGES 

HISTORIA 

INTILL 
TJUGONDE  SEKLET 

UNDER  MEDVERKAN  AT 

0.7nONTBUUS .  H.HILDBDRAND 

A.OCH  LWEIBtLL,GRC4HR£US 

I^STAVENOW,  S.CLÅSON 

OCH  Ä.RYDrORS 

UTCITVEN  AF 

eniL  HILDCBRAND 

RIKSARKIVARIE 
MED  TAUUKA  UXUSTRAnONER  OCH  KARTOR 

& 


STOCKHOUn 
Haft.  24      RA.N0B8rnBDT  k  SÖNBRS  FÖRLAC 


1  Kf. 


Vevkets  Indelning* 


Afd.    1.  Forntiden. 

H     2.  Medeltiden. 

Band  M. 

Afd.  3.  1621— 1560. 

„     4.  1660— 1611. 

Band  S* 

Afd.  6.  1611—1660. 

„     6.  1660— 1718. 


Band  4. 

Afd.   7.  1718  —  1772. 

„      8.  1772— 1809. 

Band  6.  *) 

Afd.  9.  1809— 1858. 

„     lO.  1858— 1900. 


*)  Afd.  10  ntgifTM  fi)re  Afd.  9. 


SVERIGES  HISTORIA 


SVERIGES 

HISTORIA 

INTILL  TJUGONDE  SEKLET 

UNDER  MEDVERKAN  AK 

O.  MONTELIUS.     H.  HILDEBRAND 
M.  OCH  L.  WEIBULL.  G.  R.  FÅHR^US.  L.  STAVENOW 
S.  CLASON  OCH  A.  RYDFORS 

UTGIFVEN  AF 

EMIL  HILDEBRAND 

RIKSARKIVARIE 
FÖRSTA  AFDELNINGEN 


STOCKHOLM 

P.  A.  NORSTEDT  &  SÖNERS  FÖRLAG. 


^  U'c^ .  ^^    K   ■  /  ''  /  .  5^ 


STOCKHOLM 

KUNGL.    BOKTnVCKKRIET.      1\  A.   NORÉ«TEDT  &  SÖNER 

1903 


FORNTIDEN 


AF 


OSCAR  MONTELIUS 


INNEHALL 


Stenåldern. 

(Till  början  af  det  andra  ärtusendet  före  Kristi  födelse.) 

I.     Den  äldre  sten&ldeni. 

Sid. 
Sveriges  första  bebyggande 3. 

II.    Den  yngre  stenåldern.    (Från  det  femte  till  början  af  det  andra  årtusen- 
det före  Kristi  födeiso.) 

1.  Lefnadssätt 8. 

2.  Tillverkningen  af  stensakerna 27. 

3.  Förbindelse  med  andra  länder 35. 

4.  Grafvar.  —  Religion 37. 

5.  Befolkningen  och  dess  utbredning.  —  Lapparnes  stenålder.  —  Vid- 

skepliga föreställningar  om  stensaker  i  senare  tider    ....      50. 

Bronsåldern. 

(Från  början  af  det  andra  till  midten  af  det  första  årtusendet  före  Kristi  födelse.) 

1.  Bronsålderns  början  och  indelning 65. 

2.  Lefnadssätt 7G. 

3.  Förfärdigandet  af  bronssakerna.  —  Inhemsk  tillverkning   ....  94. 

4.  Samfärdsel.  —  Förbindelse  med  andra  länder 103. 

6.  Hällristningar 107. 

C.  Grafvar.  —  Religion 110. 

Järnåldern. 

(Från  midten  af  det  första   årtusendet   före  till  midten  af  det  elfte  århundradet 

efter    Kristi  födelse.) 

I.      Den  förromerska  järnåldern.     (Från  midten  af  det  sista  årtusendet 

före  Kristi  födelse  till  vår  tideräknings  början.) 124. 

II.      Den  romerska  jämåldem.  (Från  vår  tideräknings  början  till  omkring 
år  400.) 

1.  Förbindelse   med   det  romerska  riket.  —  Romerska  författare  om 

Norden 137. 

2.  Lefnadssätt 147. 


II 

Sid. 

3.  Handel. —  Samfärdsel.  —Fartyg 161. 

4.  Religion.  —  Offer.  —  Grafvar 1G7. 

5.  De  äldsta  runorna.  —  Språket  i  Sverige  under  den  äldre  järnåldern  172. 

III.  Polkvandringstiden.     (Från  omkring  år  400  till  omkr.  år  800.) 

1.  Förbindelse  med  det  bysantinska  riket.  —  Guldrikedom     ....  181. 

2.  Grafvar 195. 

3.  Politisk  historia 203. 

IV.  Öfvergångstid  fr&n  hedendom  till  kristendom.  —  Vikingatiden. 

(Från  omkring  år  800  till  midten  af  det   ll:e   århundradet.) 

1.  Sveriges  politiska  historia  under  det  9:e  och  10:e  århundradet      .  213. 

2.  Vikingatåg.  —  Väringafärder 221. 

3.  Fartyg.  —  Vapen 238. 

4.  Fredlig  samfärdsel  med  främmande  länder 243. 

5.  Lefnadssätt.  —  Näringar 258. 

6.  Religion.  —  Grafvar.  —  De  yngre  runorna 274. 


TiUägg. 

Under  den  tid,  tyå  är,  som  förflntit,  sedan  det  första  arket  af  denna  del  lades  under 
pressen,  bafva  många  fynd  gifvit  nya  upplysningar  om  vårt  lands  äldsta  kulturhistoria. 
Bland  dem  är  det  några,  som  ej  kunnat  här  tillgodogöras,  emedan  motsvarande  del  af  ar- 
betet redan  var  tryckt,  då  de  blefvo  kända. 

De  viktigaste  fynd,  som  af  detta  skäl  ej  kunnat  här  omtalas,  äro  de,  som  synas  visa, 
att  människan  börjat  taga  Sverige  i  besittning  redan  på  den  tid,  då  Östersjön  v  var  en  stor, 
med  sött  vatten  fylld  insjö,  afstängd  från  världshafvet  därigenom,  att  Tyskland,  Danmark 
och  södra  Sverige  då  hängde  samman.  Under  denna  period,  som  af  geologerna  efter  en 
sötvattensnäcka  kallas  aneylustiden,  liksom  under  den  följande  perioden,  som  efter  en 
saltvattensnäcka  kallas  littorinatiden,  hafva  så  stora  nivåförändringar  mellan  vatten  och 
land  vid  den  Skandinaviska  halföns  kuster  ägt  ram,  att  människans  första  uppträdande  här, 
om  det  verkligen  inträflfat  redan  under  aneylustiden,  måste  hafva,  såsom  s.  7  säges  vara  sanno- 
likt, fallit  vida  mer  än  10,000  år  före  våra  dagar. 

Andra  nya  upplysningar,  som  af  samma  skäl  ej  kunnat  här  begagnas,  äro  de,  som  röra 
bronsföremålet  fig.  131  och  runstenen  vid  Möjebro  (flg.  195)  m.  fl. 


STENÅLDERN 

(Till  början  af  det  andra  årtusendet  före  Kristi  födelse.) 


Sveriges  historia.     I. 


Två  skånska  grafvar  från  stenåldern. 
I. 

DEN  ÄLDRE  STENÅLDERN. 


Sveriges  första  bebyggande. 

Då  vi  söka  lära  känna  vårt  fäderneslands  historia,  träder  den  frå- 
gan 088  först  till  mötes:  »Huru  länge  har  det  land  vi  nu  kalla  Sverige 
varit  bebodt?» 

Svaret  på  denna  fråga  måste  tydligen  erbjuda  stora  svårigheter, 
då  Sveriges  första  bebyggande  inträffat  långt  före  den  tid,  som  den 
endast  nr  skriftliga  källor  ösande  historien  känner.  Det  har  också 
utfallit  olika  alltefter  de  forskares  olika  ståndpunkt,  som  försökt  att 
afgifva  det,  och  alltefter  den  på  deras  tid  härskande  åsikten  om  män- 
ni8ko8läktets  ålder.  Så  framställde  Olof  Rudbeck  för  mer  än  200  år  sedan 
med  öfvertygelsens  hela  värme  den  åsikten,  att  den  svenska  halfön  var 
bebodd  redan  före  syndafloden,  under  det  att  Dalin  ej  långt  efter  Rud- 
becks  tid  sökte  visa,  att  största  delen  af  Sverige  ännu  vid  Kristi  födelse 
var    obeboeligt,  i  det  hafvet  då  stod  13  famnar  högre  än  på  hans  tid. 

Väl  har  man  för  längesedan  funnit,  att  Sverige  icke  kan,  såsom 
Rudbeck  trodde,  göra  anspråk  på  en  vida  äldre  odling  än  jordens  öfriga 
länder,  men  vi  böra  ihågkomma,  att,  emedan  syndafloden  på  hans  tid 
ansågs  hafva  inträffat  knappt  2400  år  före  Kristi  födelse,  hans  lära 
endast  gaf  åt  Sveriges  folk  en  ålder  af  något  mera  än  4000  år.  Att 
detta  ingalunda  är  en  för  hög  ålder,  veta  vi  nu. 


STENÅLDERN. 


é-  \te\ 


För  att  få  kunskap  om  det  svar  på  den  föreliggfande  frågan,  som 
forskningen  efter  Rudbecks  och  Dalins  dagar  gifvit,  skola  vi  taga  i 
betraktande  hufvuddragen  af  den  bild  man  nu  kan  teckna  af  det  äldsta 
skedet  i  Sveriges  kulturhistoria,  den  tid  som  är  känd  under  namnet 
»den  äldre  stenåldern». 

Greologien  lär  oss,  att  klimatet  i  Europa  ej  alltid  varit  sådant  som 
i  våra  dagar:  att  en  gång  länderna  i  norra  och  mellersta  delarna  af 
vår  världsdel  varit  betäckta  af  ofantliga,  långsamt  framglidande 
massor  af  is  och  snö,  liknande  den  väldiga  »inlandsis»,  som  ännu  täcker 
största  delen  af  Grönland.  Allteftersom  dessa  ismassor  smälte  undan 
och  drogo  sig  tillbaka  mot  norr  eller  upp  mot  Alperna,  där  lämningar 
af  dera  ännu  finnas  kvar,  kunde  människan  utbreda  sig  öfver  Europa. 
När  denna  så  kallade  istid  (den  äldre  »kvartärtiden»)  slutade,  kan  väl 

ännu  icke  bestämmas,  men  utan  fara  att  miss- 
taga sig  kan  man  räkna  denna  tidpunkts  af- 
stånd  från  Kristi  födelse  i  tiotusenden  af  år. 
Det  oaktadt  hafva  talrika  fynd  bevittnat 
människans  tillvaro  i  västra  Europa  —  i  det 
nuvarande  Frankrike,  Belgien,  England  m.  fl. 
länder  —  redan  under  denna  aflägsna  period. 
Säkerligen  hade  emellertid  människor  mycket 
långa  tider  lefvat  i  andra  delar  af  Europa, 
innan  vårt  land  blef  beboeligt. 

Först   då   ismassorna   började  smälta,  då 
den    Skandinaviska    halföns    kuster,    liksom 
det  nuvarande  Grönlands,  blefvo  tillgängliga, 
kunde  människan  bosätta  sig  där.    Isen  drog 
sig  småningom  allt  längre  tillbaka,  lämnande 
rum   för   en   växt-    och   djurvärld,    som  först 
liknade  den,  hvilken  nu  tillhör  halföns  nord- 
ligaste delar,  och  sedan  alltmer  antog  samma 
karaktär  som  i  våra  dagar.    Slutligen  blefvo 
resterna  af  det  forna  istäcket  inskränkta  till 
de  jöklar  (»glaciärer»),  som  än  i  dag  finnas  i 
Jotunheim,  i  norra  Lapplands  fjälltrakter  och 
i  de  andra  jämförelsevis  små  områden  af  halfon, 
där  snöns  och  isens  välde  ännu  i  dag  är  obe- 
stridt. 
De  äldsta  minnen  af  människor  vi  känna  i  Norden  äro  några  stora, 
groft  slagna  flintverktyg  (fig.  1),  som  hafva  ganska  mycken  likhet  med 
dem  från  den  äldsta  stenåldern  i  västra  Europa,  den  tidiga  del  af  »kvartär- 
tiden», då  människan  där  lefde  tillsammans  med  mammut  och  andra  djur- 
arter, hvilka  antingen  nu  äro  utdöda  eller  endast  lef va  i  helt  andra  trakter. 
Från  en  senare  tid,  ehuru  äfven  den  hörande  till  den  äldre  sten- 
åldern, fbrskrifver  sig  en  mängd  fynd,  som  man  i  södra  Skandinavien 


1.    Flintverktyg  från  den 

.  äldsta  delen  af  stenåldern. 

Bohnslän.     Vs. 


SVERIGES  FÖRSTA  BEBYGGANDE. 


anträffat  på  de  ställen,  där  den  dåvarande  befolkningen  lefvat.  Bland 
boplatserna  från  denna  aflägsna  tid  hafva  de  under  namnet  »kjökken- 
möddingar»  (afskrädeshögar)  kända  fornlämningar,  som  i  stort  antal 
påträffats  utmed  kusterna  i  vissa  delar  af  Danmark,  mest  ådragit  sig 
uppmärksamheten. 

I  dessa  kjökkenmöddingar  träffar  man  de  af  kol  ännu  betäckta, 
af  några  stenar  löst  hopfogade  eldstäderna,  samt  en  mängd  groft 
slagna,  oslipade  verktyg  af  fiinta,  delar  af  simpla  lerkärl,  redskap  af 
ben  och  horn  m.  m.  Hufvudsakligen  bildas  emellertid  kjökkenmöd- 
dingarna  af  kvarlefvor  från  de  dåvarande  invånarnes  måltider,  hvar- 
igenom  vi  på  ett  i  högsta  grad  oväntadt 
sätt  fått  en  inblick  i  det  dagliga  lifvet 
under  denna  många  årtusenden  före  Kristi 
födelse  fallande  period  af  Nordens  kul- 
turhistoria. De  visa  oss  ett  folk,  som 
för  sitt  uppehälle  var  helt  och  hållet 
hänvisadt  till  jakt  och  fiske  och  som  i 
många  afseenden  var  närmast  jämförligt 
med  de  mycket  lågt  stående  folkslag, 
hvilka  européerna  lärt  känna  i  den  Nya 
världen. 


2.     Flintverktyg  från  den  äldre  stenåldern, 
sedt  från  två  sidor.    Skåne.    */«• 


3.    Flintverktyg  från  den  äldre 
stenåldern.  Sk&ne.    */«. 


Hufvudmassan  af  kjökkenmöddingarna  består  af  ostronskal  och  skal 
af  andra,  äfven  i  våra  dagar  till  föda  använda  musslor;  bland  dem  ligga 
inblandade  en  mängd  ben  af  fiskar  och  fåglar  samt  af  fiera  däggdjur, 
bland  hvilka  de  flesta  ända  till  senaste  tid  varit  jaktens  mest  eftersökta 
föremål:    kronhjort,    rådjur,    vildsvin,   bäfver,   utter,    själhund,    uroxe, 


STENÅLDERN. 


björn,  räf,  varg,  lo,  mård,  vildkatt  m.  fl.  AnmärkningsYärdt  nog  sak- 
nas renen,  hvilket  djur  i  västra  Europa  förekom  i  stor  mängd  under 
vissa  delar  af  den  äldsta  stenåldern.  Hos  det  folk,  som  lämnat  dessa 
minnen  efter  sig,  var  hunden  det  enda  husdjuret. 

Dåtidens  växtvärld  var  ännu  ganska  olik  den  nuvarande.  Kjök- 
kenmöddingama  hafva  nämligen  visat  sig  vara  samtidiga  med  eksko- 
garnas herravälde  i  det  sydliga  Skandinavien.  De  höra  till  en  tid, 
som  ligger  bakom  den,  då  boken,  det  nu  rådande  skogsträdet,  in- 
vandrade till  dessa  trakter. 

I  Sverige  förekomma  visserligen  inga  kjökkenmöddingar,  inga  bo- 
platser med  massor  af  ostronskal  —  vid  Skånes  kuster  funnos  ej  såsom 
i  närheten  af  de  ställen,  där  de  nu  omtalade  danska  fornlämningarna 
liggftf  några  ostronbankar  — ,  men  att  människor  redan  då  lefde  i  södra 
Sverige  visas  däraf,  att  man  i  Skåne  upptäckt  boplatser  från  denna  tid, 
äfvensom  däraf  att  man  mångenstädes  där  funnit  verk- 
tyg af  flinta,  hvilka  äro  af  fullkomligt  samma  form 
som  de  i  kjökkenmöddingarna  förekommande.  Ett  par 
sådana  flintor  ses  fig.  2  och  3.  De  äro  groft  slagna, 
utan  spår  af  slipning;  eggen  bildas  endast  ^f  den 
skarpa  vinkel,  som  de  båda  med  två  hugg  åstadkomna 
bredsidorna  göra  mot  hvarandra.  Dessa  båda  verktyg 
äro  funna  i  Skåne  och,  liksom  de  flesta  dylika,  ej 
långt  från  hafvet. 

Af  naturliga  skäl  var  det  de  öppna,  utmed  hafvet 
liggande  trakterna  i  södra  och  västra  Sverige,  som 
först  togos  i  besittning.  Redan  före  den  äldre  sten- 
ålderns slut  hade  emellertid  bosättningen  i  det  inre 
landet  börjat.  Så  har  man  på  flera  vid  Ringsjöns 
stränder  upptäckta  boplatser  anträffat  stenverktyg  af 
alldeles  samma  slag  som  i  kjökkenmöddingarna. 

Alla  från  Sverige  kända  arbeten  af  former  karak- 
teristiska för  den  äldre  stenåldern  äro  emellertid  ej  funna 
i  Skåne.  Äfven  i  andra  delar  af  södra  Sverige,  särskildt 
utmed  den  västra  kusten,  äro  sådana  fynd  anträffade. 
Utom   verktyg   af  flinta  har  man  i  vårt  land,  liksom  i  Danmark, 
funnit  sådana  af  andra  ämnen  från  nu  ifrågavarande  tid.     Bland  dem 
kunna  särskildt  nämnas  sådana  hackor  af  horn  som  den  fig.  4  af  bildade. 
Dessa   enkla,    om   ringa   konstfärdighet  vittnande  föremål,  hvilka 
synas   så   obetydliga  och  värdelösa,  att  de  först  i  senaste  tid  ådragit 
sig   forskares    och   samlares   uppmärksamhet,  hafva  dock  i  deras  ögon, 
som   studera   Sveriges   äldsta   kulturhistoria,    ett   mycket  högt  värde, 
emedan  de  måste  räknas  bland  de  äldsta  spår  af  mänsklig  verksamhet, 
som   man   för   närvarande    känner  från  Sverige.    De  tala  om  ett  folk, 
som  stod  mycket  lågt  på  den  mänskliga  odlingens  skala.     Hvilken  rad 
af   årtusenden   har   icke   fordrats   för   Sveriges   invånare  för  att  från 


Hacka  af  horn. 
Skåne.    Vs. 


SVERIGES  FÖRSTA  BBBYGGANDE.  7 

denna  låga  ståndpunkt  höja  sig  till  den  de  nu  innehafva!  Det  är  den 
svenska  historiens  uppgift  att  söka  följa  det  svenska  folket  steg  för 
steg  på  den  långa  bana,  hvars  begynnelse-  och  slutpunkter  betecknas 
med  »den  äldre  stenåldern»  och  »elektricitetens  tidehvarf». 

Långsamt  har  framåtskridandet  gått,  och  säkerligen  långsammast 
i  början.  Äfven  under  stenåldern  kan  dock  en  utveckling  till  det 
bättre  spåras  och  är  där  så  mycket  mera  värd  vår  uppmärksamhet, 
som  de  medel,  hvilka  då  stodo  människan  till  buds,  voro  ringa.  För 
att  öfvertyga  oss  om  att  verkligen  ganska  betydande  framsteg  gjorts 
redan  under  denna  första  period  af  vår  historia,  behöfva  vi  endast 
jämföra  de  ytterst  grofva  flintverktygen  från  den  äldre  stenåldern 
med  de  fina,  om  en  förvånande  hög  grad  af  skicklighet  vittnande  arbe- 
tena från  stenålderns  senare  del. 

Ännu  kunna  vi  väl  ej  närmare  bestämma,  när  stenåldern  började 
i ,  Sverige,  när  vårt  land  först  trampades  af  människofot.  Men  så 
mycket  har  af  de  senaste  årens  undersökningar  framgått,  att  Sveriges 
första  bebyggande  måste  falla  mer  än  8,000  år  före  Kristi  födelse,  så- 
ledes minst  10,000  år  före  våra  dagar,  samt  att  den  äldre  stenåldern 
slutat  och  följaktligen  den  yngre  stenåldern  börjat  senast  i  det  femte 
årtusendet  före  Kr.  föd.  Efter  all  sannolikhet  äro  emellertid  dessa  tal 
för  låga. 


II. 

DEN  YNGRE  STENÅLDEKN. 

(Från  det  femte  till  början  af  det  andra  årtusendet  före  Kristi  födelse.) 

1. 
Lefkiads8ätt. 

Då  vi  nu  skola  söka  att  med  bjälp  af  de  spridda  minnen,  som  från 
en  så  aflägsen  tid  bevarats  till  våra  dagar,  skapa  oss  en  bild  af  detta 
tidiga  skede  i  vårt  lands  kultur,  måste  vi  ihågkomma,  att  det  mesta 
af  det,  som  från  den  tiden  genom  årtusendena  räddats  åt  oss,  gifver 
upplysning  endast  om  några  sidor  af  lifvet  under  denna  aflägsna 
period.  Med  få  undantag  är  nämligen  allt  det  förstördt,  som  var  för- 
färdigadt  af  organiska  ämnen,  således  alla  kläder,  alla  byggnader, 
husgeråd  och  redskap  af  trä;  vi  hafva  ej  kvar  mera  än  en  mycket 
ringa  del  af  de  arbeten,  som  varit  af  sten  eller  af  andra  för  tidens  för- 
störande inverkan  mindre  utsatta  ämnen. 

Vore  vi  uteslutande  hänvisade  till  de  fornminnen  från  stenåldern, 
som  den  svenska  jorden  har  att  bjuda  oss,  skulle  således  bilden  af 
våra  förfäders  lif  under  den  tiden  blifva  ganska  ofullständig.  Lyck- 
ligtvis äro  vi  dock  i  stånd  att  i  väsentlig  mån  afhjälpa  denna 
brist.  Genom  en  ovanlig  förening  af  gynnsamma  förhållanden  hafva 
i  andra  europeiska  länder  mycket  af  det,  som  hos  oss  saknas,  blifvit  be- 
varadt.  Lämningarna  af  de  schweiziska  pålbyggnaderna  —  byar  byggda 
på  pålar  ute  i  vattnet  nära  sjöarnas  stränder  —  låta  oss  nämligen  blicka 
in  i  lifvet  under  stenåldern  på  ett  sätt,  som  ingen  för  ett  hälft  år- 
hundrade sedan  kunnat  ana.  Därjämte  har  man  utom  Europa  haft  till- 
fälle att  lära  känna  många  folk,  som  ännu  i  senaste  tid  saknat  känne- 
dom om  metaller  och  lefvat  under  nästan  alldeles  samma  förhållanden 
som  Sveriges  invånare  under  stenåldern. 

Att  oaktadt  alla  dessa  lyckliga  omständigheter  många  frågor  ännu 
återstå  att  besvara  om  vår  stenålder,  bör  icke  förefalla  oväntadt.  Den 
erfarenhet  vi  hittills  vunnit  ger  oss  dock  rätt  att  hoppas,  att  fram- 
tida fynd  och  undersökningar  skola  skänka  oss  upplysning  om  mycket, 
som  nu  förefaller  dunkelt  och  oförklarligt. 


LBFNADSSlTT.  9 

Vi  hafva  sett,  att  de  äldsta  lämningarna  efter  människor  i  Nor- 
den lära  oss  känna  ett  folk,  som  för  sitt  uppehälle  helt  och  hållet  var 
hänvisadt  till  jakt  och  fiske.  Under  långa  tider  har  väl  detta  förhål- 
lande fortfarit,  men  att  ett  sådant  tillstånd  icke  är  en  nödvändig  följd 
af  obekantskap  med  metallers  bruk  och  att  ett  stenåldersfolk  kan  idka 
både  boskapsskötsel  och  åkerbruk,  det  visar  erfarenheten  från  många 
länder  både  inom  och  utom  Europa. 

Det  bör  då  icke  väcka  vår  förvåning,  att  man  påträffat  bevis  för 
att  äfven  den  yngre  stenålderns  folk  i  Sverige  ägde  husdjur.  I  graf- 
vor  och  lämningar  efter  bostäder  från  denna  tid  har  man  nämligen 
i  vårt  land,  liksom  i  andra  länder,  vid  flera  tillfällen  funnit  ben  icke 
blott  af  hund  utan  ock  af  nötkreatur,  häst,  får,  get  och  svin.  Dessa 
ben  äro  funna  under  sådana  omständigheter,  att  något  tvifvel  om  deras 
samtidighet  med  stenåldern  icke  kan  flnnais;  något  tvifvel  kan  ej  hel- 
ler råda  därom,  att  det  är  ben  af  tama  djur,  ej  af  djur  som  lefvat  här 
i  vildt  tillstånd.  Husdjuren  visa  sig  till  och  med  redan  vara  allmänna 
här  i  Norden  på  den  tiden.  * 


5.    Skära  af  flinta  med  träskaft.    Danmark.    \'4. 

Den  omständigheten,  att  boskapsskötseln  var  främmande  för  den 
äldre  stenåldern  men  känd  under  periodens  senare  del,  är  af  synner- 
ligen stor  vikt,  icke  blott  därför,  att  den  utvisar  en  förbättring  i  be- 
folkningens lefhadsförhållanden,  utan  äfven  därför,  att  vi,  då  husdjuren 
icke  kunna  anses  vara  inhemska  i  vårt  land,  häri  spåra  verkan  af  en 
förbindelse  mellan  Sverige  och  den  öfriga  världen  under  stenåldern. 
Vi  kunna  tillägga,  att  detta  förhållande  utan  tvifvel  äfven  antyder 
en  förbindelse  mellan  Asien  och  Europa  och  att  husdjuren  torde 
kunna  betraktas  såsom  den  första  af  de  många  i  kulturhistoriskt  hän- 
seende oskattbara  gåfvor,  som  Europa  mottagit  af  Orienten.  Andra 
sådana  gåfvor  äro  sädesslagen  och  därefter  vid  olika  tider  kopparn, 
bronsen,  järnet  och  skrifkonsten,  —  för  att  blott  anföra  några  exempel. 

I  ruinerna  efter  de  schweiziska  pålbyggnaderna  har  man  funnit 
bevis  för  att  hvete,  kom,  hirs  och  lin  under  stenåldern  odlades  af  Al- 
pemas folk.  Äfven  i  Sverige  gå  åkerbrukets  anor  upp  till  stenåldern. 
Märkliga   fynd   hafva   nämligen  visat,  att  hirs,  korn  och  hvete  redan 

*  Af  23  danska  benprylar  frän  stenäldern  voro  endast  3  af  rädjar,  alla  de  andra 
af  hnsdjnr  (20  af  får  och  en  af  get.) 


10 


STENÅLDERN. 


Handkvarn  af  sten.    Västergötland.    Vs. 


före  slutet  af  denna  period  odlades  här.  I  ytan  af  lerkärl,  om  bvilkas 
inhemska  ursprung  intet  tvifvel  är  möjligt,  har  man  nämligen  iakttagit 
aftryck  af  såväl  sädeskorn  som  delar  af  axen  hörande  till  dessa  sädes- 
slag. Fig.  5,  efter  ett  ur  en  dansk  torfmosse  upptaget  original,  visar, 
huru  man  af  trä  och  flinta  kan  göra  de  skaror,  som  man  behöfver  vid 
sädens  aftagande.  Dessutom  har  en  och  annan  handkvarn  af  äldsta 
slag  (fig.  6)  anträffats  under  förhållanden,  som  göra  det  mycket  sanno- 
likt, att  den  förskrifver  sig 
från  stenåldern.  Dylika 
kvarnar  användas  ännu  i 
dag  hos  många  folk  på  låg 
kulturståndpunkt.  Huru  de 
begagnas,  ses  af  fig.  7. 

Ett  af  de  väsentligaste 
villkoren  för  möjligheten  af 
åkerbruk  är,  att  befolk- 
ningen är  bofast  och  icke 
ständigt  strof  var  omkring  med  sina  hjordar  för  att  söka  nya  jakt- 
marker och  fiskvatten.  Att  detta  villkor  varit  uppfylldt  i  Sverige 
under  dten  yngre  stenåldern,  visas  af  de  väldiga  grafbyggnadema  från 
denna  tid,  som  i  så  stort  antal  ännu  finnas  kvar,  oaktadt  naturligtvis 
de  flesta  blifvit  förstörda.  Uppförandet  af  dessa  grafvar,  byggda  af 
stenblock,  hvilka  ofta  genom  sin  storlek  väcka  vår  förvåning,  förutsätter 

gemensamma  ansträngningar  af 
en  större  menighet  och  början 
af  ordnade  samfundsförhållan- 
den. Ätt  dessa  grafvar  mången- 
städes, såsom  i  Falköpingstrak- 
ten, ligga  i  större  antal  helt 
nära  hvarandra,  är  ett  ytter- 
ligare bevis  för  att  befolkningen 
var  bofast  under  denna  tid. 

De  bästa  boningarna  un- 
der stenåldern  här  i  Norden 
voro  enkla  hyddor.  Hvar  de 
legat,  kan  man  ännu  mången- 
städes se,  emedan  af  dem,  lik- 
som af  boplatserna  på  kjökken- 
möddingarnas  tid,  eldstäderna  finnas  kvar.  På  vissa  ställen  här  i  Skandi- 
navien synas  hyddorna  hafva  legat  något  högre  än  den  omgifvande 
marken,  emedan  lämningarna  af  eldstäderna  betäcka  ytan  af  små  upp- 
höjningar. Oftare  voro  dock  hyddorna  något  nedsänkta  i  jorden.  Tom- 
terna visa  sig  nämligen  som  runda  eller  rundadt  aflånga  fördjupningar, 
vanligen  med  en  stenlagd  botten,  som  ligger  några  fot  under  den  nu- 
varande jordytan.     Den  mörka  jord,  som  fyller  insänkningen,  innehåller 


7.    Sädesmalning  i  Sydafrika. 


LBFNADSSÄTT.  11 

Tipplösta  organiska  ämnen,  kolbitar,  brända  stenar  jämte  några  djnr- 
ben,  skadade  stenverktyg  och  affall  från  tillhuggningen  af  flintan,  allt 
saker  som   man   kan  vänta  att  finna  på  marken  i  en  stenåldersbydda. 

Alldeles  liknande  tomter  med  dylikt  innehåll  äro  kända  från 
andra  europeiska  länder,  särskildt  från  norra  Italien,  där  de  ofta  träf- 
fas i  stort  antal  tillsammans.  Ofverallt  har  den  runda  formen  varit 
den  allmännaste,  och  den  har  bibehållit  sig  mycket  långt  ned  i  tiden. 
Ännu  under  de  första  århundradena  efter  Kristi  födelse  äro  germa- 
nernas hyddor  på  de  romerska  segermonumenten  afbildade  som  runda. 

Vanligen,  om  ej  alltid,  voro  stenålderns  hyddor  icke  timrade  af 
stockar,  såsom  senare  tiders  stugor,  eller  byggda  af  uppresta  plankor, 
såsom  medeltidens  stafkyrkor,  utan  byggda  på  samma  sätt  som  de  i 
vissa  trakter  af  Sverige  ända  in  i  vår  tid  förekommande  »klenhusen». 
Stommen  i  en  sådan  byggnad  bildas  af  trästolpar  och  väggarna  för 
-öfrigt  af  smala,  i  b  varandra  flätade  grenar  och  kvistar;  det  hela  är 
både  på  insidan  och  utsidan  öfversmetadt,  »klenadt»,  med  ett  tjockt 
lager  lera.  Om  en  på  detta  sätt  uppförd  hydda  förstöres  af  eld,  blir 
leran  bränd.  De  nedfallande  bitarna  af  väggens  lerbeklädnad,  hvilka, 
emedan  de  äro  brända,  kunna  bevara  sin  form  ända  till  våra  dagar, 
visa  då  på  ena  sidan  intryck  af  grenar  och  kvistar;  på  den  andra 
sidan  ses  offca  aftryck  af  deras  fingrar,  som  för  årtusenden  sedan  klenat 
väggen.  Sådana  lerbitar  hafva  verkligen  någon  gång  anträffats  här  i 
Norden  under  förhållanden,  som  ådagalägga,  att  de  förskrifva  sig  från 
stenåldern. 

Möjligt  är  ock,  att  bostäder  af  ungefär  samma  form  som  de  här 
nedan  omtalade,  under  namn  af  gånggrifter  kända  grafvarna  (fig.  53) 
funnits  i  Sverige  under  denna  tid.  I  nordligaste  delen  af  den  Skan- 
dinaviska halfön  lefva  ännu  några  lappar  i  liknande' stugor,  som  af 
dem  kallas  »gammer». 

Mellersta  Europas  folk  bodde,  såsom  vi  sett,  under  stenåldern 
mångenstädes  i  byar  byggda  på  pålar  ute  i  sjöarna.  I  nordligaste 
Tyskland  hafva  visserligen  lämningar  af  sådana  pålbyggnader  anträf- 
fats, men  från  Sverige  äro  inga  säkra  fynd  af  det  slaget  kända. 

Däremot  har  det  visat  sig,  att  i  Sverige  liksom  i  många  andra  euro- 
peiska länder,  en  del  af  stenålderns  befolkning  nöjt  sig  med  att  bebo 
af  naturen  danade  grottor.  Så  har  det  vid  en  för  några  år  sedan  före- 
tagen, omsorgsfull  undersökning  visat  sig,  att  den  rymliga  grottan 
»Stora  Förvar»  på  Stora  Karlsö,  väster  om  Gottland,  varit  under  lång 
tid  bebodd. 

Man  fann  nämligen  i  denna  grotta  ett  lager  af  omkring  3,5  me- 
ters mäktighet,  bildadt  af  kol  och  aska  med  inbäddade  djurben  samt 
fomsaker.  Lagrets  öfversta  del  härrörde  visserligen  från  folk,  som 
för  längre  eller  kortare  tid  tagit  sin  boplats  i  grottan  under  senare 
delen  af  hednatiden.  Men  den  därunder  liggande,  ojämförligt  största 
delen  af  lagret,  till  en  sammanlagd  mäktighet  af  nära  3  m.,  förskrifver 


12  STENÅLDERN. 

sig  från  stenåldern.  Denna  del  af  lagret  innehöll  öfverst  ben  af  de 
vanliga  husdjuren,  men  märkvärdigt  nog  ej  hunden,  blandade  med  ben 
af  fiskar  och  själar,  under  det  att  i  lagrets  djupaste  delar  endast  de 
senare  och  inga  husdjur  forekommo.  Jämte  benen  träffades  i  stor  mängd 
bitar  af  lerkärl  från  den  yngre  stenåldern,  yxor  och  andra  redskap  af 
sten,  prylar,  pil-  och  harpunspetsar,  samt  metkrokar  af  ben,  ett  slags 
knifvar  af  vildsvinsbetar  m.  m.  Lämningar  af  härdar  funnos  flerstä- 
des, såväl  invid  grottans  väggar  som  i  dess  midt.  Alla  tecken  tyda 
på  att  grottan  under  stenålderns  senare  del  varit  året  om  bebodd. 

Särskild  uppmärksamhet  förtjäna  de  hufvudsakligen  i  de  öfre  sten- 
ålderslagren träffade  människobenen.  Dessa  härrörde  ej  från  begraf- 
ningar  och  bildade  ej  hela  skelett  eller  ens  större  delar  af  sådana.  De 
voro  alltid  spridda  samt  klufna  eller  på  annat  sätt  stympade  och 
kastade  mot  grottans  väggar,  omständigheter  som  leda  tanken  på  att 
människoätare  bott  i  grottan.  Detta  är  i  själfva  verket  så  mycket 
mindre  oväntadt,  som  det  i  våra  ögon  så  ohyggliga  bruket  att  äta 
människor  visat  sig  haf  va  en  gång  varit  allmänt  här  på  jorden.  Histo- 
riska anteckningar  hafva  också  att  tala  om  detta  bruk  långt  efter  sten- 
ålderns slut  i  vissa  delar  af  Europa. 

Af  husgerådet  hafva  vi  knappt  annat  kvar  från  stenåldern  än 
några  lerkärl,  af  hvilka  flera  tydligen  varit  använda  som  kokkärl. 
Det  sot,  som  någon  gång  ännu  betäcker  dem,  vittnar  om  en  sådan 
användning. 

Eldstäderna  i  kjökkenmöddingarna  visa  också,  att  nordborna  redan 
under  den  äldre  stenåldern  kunde  koka  sin  föda.  På  en  tid,  då  icke 
ens  eldstål  och  flinta  fanns,  var  det  dock  icke  så  lätt  som  nu  att  åstad- 
komma eld.  Man  kunde  endast  få  eld  antingen  genom  att  hastigt  och 
länge  gnida  två  fullkondigt  torra  trästycken  mot  bvarandra  —  såsom 
flera  »vilda»  folk  ännu  i  senaste  tid  måst  göra  —  eller  med  tillhjälp  af 
flinta  och  svafvelkis,  använda  ungefär  som  stål  och  flinta.  Åtskilliga 
fynd  visa,  att  detta  senare  sätt  varit  kändt  under  stenåldern. 

Såsom  minnen  från  en  tid,  då  elden  endast  genom  den  mödosamma 
gnidningen  af  ett  par  torra  träbitar  kunde  uppväckas,  torde  man 
kunna  betrakta  dels  den  roll,  som  »gnidelden»  ännu  spelar,  äfven  i 
vårt  land,  vid  signerier,  dels  det  hos  många  folk  förekommande  bruket 
att  underhålla  en  aldrig  slocknande  eld,  hvilket  bruk  väl  först  iakt- 
togs af  praktiska  och  sedan  af  religiösa  skäl.  Då  denna  heliga  eld 
någon  gång  slocknade  och  måste  åter  tändas,  eller  då  den  på  vissa 
tider  skulle  förnyas,  fick  det  mångenstädes  endast  ske  genom  gnideld. 

Ännu  i  senaste  tid  har  visserligen  krukmakarkonsten  varit 
okänd  för  flera  folk.  De  i  kjökkenmöddingarna  funna  bitarna  af  grofva 
lerkärl  visa  emellertid,  att  denna  viktiga  konst  redan  under  den  äldre 
stenåldern  varit  känd  här  i  Norden,  om  än  dess  alster  röja  nybörjaren. 
Ett  stort  antal  ur  grafvarna,  särskildt  i  Skåne,  upptagna  lerkärl  (fig. 
8)  ådagalägger  dock  både  genom  sitt  »gods»,  sin  form  och  sina  sirater^ 


LBFNADSSÄTT. 


13 


8.    Lerkärl 


att  nordborna  under  stenålderns  senare  del  gjort  ganska  betydande 
framsteg  i  denna  konst.  Utom  dessa  finare  kärl  hittar  man  emellertid 
ofta  i  grafvar  från  samma  tid  andra,  mycket  gröfre  lerkärl,  h vilka 
mera  likna  dem  från  periodens  äldre  del. 

Äfven  de  bättre  kärlen  från  vår 
stenålder  äro  förfärdigade  af  mer  eller 
mindre  oslammad  lera.  De  äro  gjorda 
på  fri  hand,  utan  hjälp  af  drejskif va,  och 
brända  i  öppen  eld.  De  på  dessa  kärl 
anbragta  siraterna  hafva  ofta  varit  fyllda 
med  en  hvit,  kritlik  massa. 

Många  lerkärl  från  stenåldern  äro 
nedtill  afsmalnande  och  afrundade,  så  att 
de  icke  kunna  stå  fbr  sig  själfva.  De  på 
dem  vanligen  förekommande  hålen  eller 
små  öronen  visa  också,  att  de  varit  af- 
sedda  att  hängas  öfver  elden  eller  att 
bäras  med  remmar;  ej  sällan  hafva  de 
lock. 

Att  äfven  träkärl  begagnats  här  i 
Sverige  under  stenåldern  är  naturligt, 
ehuru  vi  icke  kunna  vänta  att  finna  några 
sådana  kärl,  då  arbeten  af  trä  så  godt 
som  aldrig  bibehållit  sig  hos  oss  från 
denna  aflägsna  tid.  Någon  gång  har  man 
dock  i  danska  fynd  från  stenåldern  träffat 
lämningar  af  träkärl.  En  i  Danmark 
funnen  träsked  från  stenåldern  är  afbil- 
dad  fig.  9. 

Lerkärlen  från  stenåldern  hafva  ett 
särskildt  värde  för  oss,  därför  att  vi  på 
deni  finna  nästan  de  enda  till  vår  tid 
bevarade  profven  på  de  under  stenåldern 
i  Norden  vanliga  siraterna.  Dessa  voro, 
som  det  här  afbildade  kärlet  visar,  myc- 
ket enkla  och  bestodo  endast  af  räta 
linier,  sicksacklinier,  rektanglar  fyllda 
med  parallella  streck,  och  dylikt. 

På  andra  fomsaker  från  den  nordiska  stenåldern  ses  några  få  af- 
bildningar  af  djur.  De  enda  man  nu  känner  från  Sverige  finnas  å  en 
i  en  skånsk  torfmosse  funnen  hornyxa.  Af  de  två  på  denna  yxa  af- 
bildade djuren,  båda  troligen  hörande  till  hjortsläktet,  är  det  ena  i 
originalets  storlek  återgifvet  här  ofvan,  fig.  10.  Några  mellan  djur- 
bilderna inristade  ornament  äro  af  en  form  karakteristisk  for  en  ganska 
sen  del  af  den  yngre  stenåldern  här  i  Sverige. 


9.     Träsked.    Danmark. 


10. 


Djurbild  på  en  i  Skåne 
funnen  hornyxa.    Vi- 


14 


STENÅLDERN. 


Af  kläder  har  man  ännu  icke  träffat  nå^a  lämningar  i  fynden 
från  vår  stenålder.  De  voro  under  periodens  senare  del  sannolikt  icke 
endast  af  skinn  och  läder  utan  äfven  af  ylle,  emedan  fåret  då,  såsom 
vi  sett,  var  allmänt  här.  I  Schweiz  odlade  man  visserligen  redan 
under  stenåldern  lin,  och  i  lämningarna  efter  en  pålbyggna^d  från 
denna  tid  är  en  bit  ganska  fint  linne  anträffad.  Men  här  i  Norden 
har  man  icke  funnit  någon  antydan  om  att  linet  eller  linnet  varit 
kändt  redan  under  denna  period;  och  det  synes  vara  så  mycket 
osäkrare,  om  så  varit  fallet,  som  man  äfven  under  bronsåldern  funnit 
mycket  få  spår  af  linne  här. 


11.    Modern  spinnkrok 
af  trä,    Svenge.     V*- 


12.    Flintskrapa. 
BohiiBläii.    V*. 


13.    Benpryl. 
Västergötland.  V 


Mellersta  Europas  stenåldersfynd  innehålla  ofta  sländtrissor, 
hvilka  visa,  att  konsten  att  spinna  med  slända  redan  då  var  känd 
där.  Huruvida  sländans  bruk  äfven  i  vårt  land  går  lika  långt  upp  i 
tiden,  är  ovisst.  Något  fynd  af  sländtrissa  från  stenåldern  är  visserli- 
gen hvarken  kändt  i  Sverige  eller  Danmark,  men  detta  förhållande  kan 
dock  ej  anföras  såsom  ett  afgörande  bevis  för  att  sådana  spinnredskap 
varit  okända  här,  då  ju  sländor  med  trissor  af  trä  ännu  i  vår  tid  an- 
vändts  i  vissa  trakter  af  Sverige  och  då  man  ej  kan  vänta,  att  sådana 
lätt  förgängliga  föremål  skulle  hafva  bevarats  i  årtusenden. 

Äfven  om  sländans  bruk  icke  ännu  hunnit  sprida  sig  hit,  följer 
dock  ej  däraf,  att  konsten  att  spinna  varit  helt  och  hållet  okänd  här; 
från  vår  bronsålder  har  man  icke  heller  ännu  funnit  någon  sländtrissa, 
och  dock  voro  ylletyg,  utan  tvifvel  väfda  af  här  i  Norden  spunnen  ull. 


LEFNADSSlTT.  15 

bevisligen  i  bruk  då.  Det  finnes  nämligen  ett  spinnredskap  ännu 
enklare  än  sländan,  hvilket  likasom  denna  ännu  begagnas  i  vissa 
aflägsna  delar  af  vårt  land;  det  är  »kroken»,  gjord  af  första  bästa 
trädgren.  Fig.  11  visar  en  sådan  spinnkrok.  Den  långa  grenen  a 
hålles  i  högra  handen,  under  det  att  den  vänstra  bereder  ullen  (eller 
linet  eller  nöthåret),  som  fästes  vid  c;  genom  högra  handens  rörelse 
kringvrides  kroken,  och  det  färdigspunna  garnet  nystas  efter  hand  upp 
omkring  6. 

De  till  kläder,  tält  och  dylikt  afsedda  skinnen  rengjordes  och  be- 
reddes genom  skrapning  med  sådana  flintverktyg  som  fig.  12.  Dessa 
äro  på  undersidan  flata  och  på  öfversidan  mer  eller  mindre  kuUriga 
samt  hafva  en  rundad,  genom  små  hugg  bildad  egg.  De  flesta  »skra- 
porna» hafva  dock  icke  såsom  den  här  afbildade  ett  handtag  af  flinta 
i  samma  stycke  som  bladet  utan  äro  korta,  ofta  nästan  runda  och 
hafva  väl  varit  insatta  i  skaft  af  trä  eller  ben  på  samma  sätt  som 
dylika,  af  eskimåerna  i  senare  tid  begagnade  skrapor  af  sten. 

Många  af  dessa  flintskrapor,  hvilka  i  stort  antal  förekomma  i 
fynden  från  stenåldern  både  i  Sverige  och  andra  länder,  hafva  dock 
utan  tvifvel  äfven  varit  använda  till  andra  ändamål,  t.  ex.  i  stället  för 
hyfvel  för  att  finskrapa  träarbeten. 

Skinnkläderna  syddes  troligen  med  trådar  gjorda  af  senor,  på 
samma  sätt  som  eskimåer  och  lappar  ännu  bruka.  Huru  sådan  tråd 
tillverkas  af  renens  senor  i  Lappland,  se  vi  af  följande  beskrifning: 
»De  senor,  som  finnas  å  renens  framben  till  fotens  böj  muskler,  till- 
varatagas alltid,  och  om  de  icke  genast  användas,  förvaras  de  torkade^ 
tills  de  behöfvas  för  att  däraf  göra  tråd.  Motsvarande  senor  från 
bakbenen  anses  sämre  och  äro  äfven  gröfre;  de  begagnas  till  snören 
men  bearbetas,  liksom  de  förstnämnda,  för  detta  ändamål  hufvudsak- 
ligen  sålunda:  torkade  uppmjukas  senoma  med  vatten,  färska  behand- 
las de  direkt.  Först  bultas  de  och  upplossas  därigenom;  därefter  sön- 
derslitas de  med  tänderna  i  långa  lockar,  allt  finare  och  finare;  nu 
uppblötas  de  ytterligare  på  så  sätt,  att  de  uppvärmda  ingnidas  med 
märg  eller  något  annat  fett,  så  att  de  blifva  så  hala  och  smidiga  som 
möjligt.  Därefter  tillspetsas  hvarje  tråd  och  dragés  successivt  genom 
hål  af  olika  storlek,  borrade  för  ändamålet  i  skifvor,  ibland  gjorda  af 
metall  men  vanligen  af  trä  eller  ben  eller  af  de  handformiga  fram- 
taggama  å  renens  horn.  Genom  sådan  dragning  blir  tråden  slät  och 
jämntjock,  samt,  då  den  dragés  genom  allt  finare  hål,  ibland  ytterligt 
fin.  Två  sådana  trådar  snos  sedermera  tillsammans  med  handen  mot 
kinden  eller  låret,  under  det  att  de  tid  efter  annan  blötas  med  saliv. 
Man  brukar  icke  alltid  och  öfverallt  dessa  maskiner  utan  blott  tand 
och  band,  hvarmed  man  hjälper  sig  fram,  om  äfven  tråden  icke  blir  så 
jämn  och  vacker.» 

I  svenska  grafvar  från  stenåldern  hittas  ej  sällan  benprylar 
(fig.    13),    af  hvilka  de  flesta  tydligen  varit  använda  till  att  vid  söm- 


IG  STENÅLDERN. 

Dad  i  läder  och  skinn  borra  hål  för  tråden.  Däremot  bar  man  ännu 
icke  hos  oss  fannit  några  synålar  från  denna  tid.  I  Frankrike  och 
England  begagnades  emellertid  redan  under  stenålderns  äldre  del 
ganska  fina  synålar  af  ben  med  ett  litet  öga  vid  öfre  ändan,  såsom  på 
de  nu  brukliga  synålarna.  Man  har  äfven  i  franska  grottor  från 
nämnda  tid  funnit  flintspåner,  fint  tillspetsade  i  ena  ändan,  hvarmed 
man  troligen  borrat  nålarnas  ögon.  Dylika,  ehuru  något  gröfre  ben- 
nålar  användes  i  Grönland  ännu  i  början  af  förra  århundradet.  Sir 
John  Ross  säger  (år  1819)  om  de  grönländska  kvinnorna,  att  de  »sy  med 
nålar  af  elfenben  och  trådar  af  själens  senor;  sömmarna  är  o  så  nätta, 
att  de  knappt  märkas». 

Såsom  prydnader  och  ärorika  minnen  från  jakten,  eller  som  amu- 
letter, buros  genomborrade  tänder  af  björn,  varg,  vildsvin  och  andra 
djur.  Detta  bruk  återfinna  vi  mångenstädes  såväl  inom  som  utom 
Europa  och  såväl  under  stenåldern  som  i  senare  tid. 


9 


14.    Vi.  15.    Vi.  16.    V». 

14—16.     Bärnstenspärlor.    Västergötland. 

De  förnämsta  prydnader,  som  under  stenåldern  stodo  nordbon  till 
buds,  voro  för  öfrigt  pärlor  och  andra  arbeten  af  ben  och  bärnsten. 
Först  mot  stenålderns  slut  har  guldet,  såsom  en  stor  sällsynthet,  letat 
sig  väg  hit  till  Norden;  i  en  vid  Hjällby  i  Västergötland  upptäckt 
graf  från  stenålderns  sista  period  hittade  man  för  några  år  sedan  en 
liten  spirallagd  pärla  af  guldtråd.  Pärlor  af  glas  blefvo  däremot  först 
under  bronsåldern  kända  i  Norden.  Östersjöns  kuster,  äfven  den 
skånska,  erbjödo  i  stället  nordborna  tillgång  på  bärnsten,  som  hos 
södra  Europas  folk  stod  i  så  högt  värde,  att  den  med  dryga  kostnader 
hämtades  från  Norden.  Fig.  14 — 16  visa  några  af  de  för  denna  tid  van- 
liga formerna  af  bärnstenspärlor.  I  en  gånggrift  vid  Falköping  hittades 
för  flera  år  sedan  en  bärnstenspärla  af  samma  form  som  de  vanliga 
stenyxorna  med  skafthål  (fig.  15);  andra  likna  mer  eller  mindre  sådana 
yxor  med  utsvängd  egg  i  båda  ändar,  som  fig.  28. 

I  gånggrifter,  äfven  i  det  från  bärnstenskusterna  ganska  aflägsna 
Västergötland,  hittas  ofta  bärnstenspärlor  i  stort  antal.  Så  fann  man 
är    1868  i  en  dylik  graf  helt  nära  Falköping  öfver  200  sådana  pärlor. 


LEFNADSSÄTT.  17 

I  de  till  en  senare  del  af  stenåldern  hörande  grafvar,  som  äro  kända 
under  namn  af  hällkistor,  har  man  däremot  endast  ytterst  sällan  hit- 
tat bämstenspärlor,  h vilket  är  särskildt  anmärknings värdt  därför,  att 
några  af  de  med  största  omsorg  undersökta  grafvama  af  detta  slag  äro 
belägna  i  samma  trakt  som  de  på  bämstenspärlor  rika  gånggrifterna. 
Denna  omständighet  förtjänar  vår  uppmärksamhet  så  mycket  mera,  som 
bämstenspärlor  äfven  äro  mycket  sällsynta,  ja  knappt  någonsin  anträf- 
fats, i  svenska  grafvar  från  bronsåldern. 

Förklaringen  till  dessa  förhållanden  bör  utan  tvifvel  sökas  däri, 
att  nordborna  genom  den  samfärdsel  med  andra  länder,  hvilken,  såsom 
vi  af  det  följande  få  se,  börjat  redan  under  stenåldern,  hade  lärt 
känna,  huru  dyrbar  bärnstenen  var.  En  följd  häraf  blef,  att  under  sten- 
ålderns sista  del,  då  hällkistoma  voro  den  vanliga  grafformen,  liksom 
under  bronsåldern,  prydnader  af  detta  kostbara  ämne  icke  nedlades  i 
grafvama  så  allmänt  som  under  den  äldre  tid,  då  gånggrifterna  bygg 
des  och  då  man  ännu  ej  lärt  sig  inse  bärnstenens  höga  värde.  Å  andra 
sidan  har  uppenbarligen  den  omständigheten,  att  södra  Europas  folk 
genom  denna  samfärdsel  lärde  känna  Nordens  rikedom  på  bärnsten, 
mäktigt  bidragit  till,  om  icke  varit  den  allra  förnämsta  orsaken  till, 
att  handeln  med  våra  trakter  snart  blef  af  den  betydelse,  som  brons- 
ålderns historia  visar. 


Om  vi  få  döma  efter  förhållanden  hos  de  flesta  andra  folk  på 
ungefär  samma  bildningsgrad  som  nordborna  under  stenåldern,  var  väl 
arbetet  så  fördeladt,  att  kvinnorna  måste  sörja  för  allt,  som  hörde  till 
de  i  hemmet  förefallande  göromålen,  äfven  de  tyngsta,  under  det  att 
männen  tillbragte  sin  tid  med  fiske,  jakt  och  krig.  Af  lätt  insedda 
skäl  hafva  emellertid  vida  talrikare  minnen  af  dessa  männens  syssel- 
sättningar än  af  de  kvinnliga  arbetena  bibehållit  sig  till  vår  tid.  Sam- 
lingarna innehålla  också  ett  mycket  stort  antal  jakt-  och  stridsvapen. 

Fiskedon  äro  flera  gånger  anträffade.  Bland  dem  märkas  i  synner- 
het metkrokar  af  ben  och  harpuner  eller  spjut.  Metkrokarna  (fig.  17) 
likna  till  formen  nästan  helt  och  hållet  dem,  som  ännu  i  våra  dagar, 
årtusenden  efter  stenålderns  slut,  äro  i  bruk.  Harpunema  voro  skodda 
med  spetsar  antingen  af  flinta  eller  af  ben. 

Äfven  not  eller  nät  begagnades  af  nordborna  under  stenåldern  (fig.  18). 

Att  stenålderns  nordbor  för  fiske  och  sjöfärder  hade  något  slags 
fartyg,  är  naturligt  och  bevisas  bland  annat  af  de  i  kjökkenmöddin- 
gama  liggande  ben  af  sådana  fiskar,  som  endast  kunna  fångas  ute  i  haf- 
vet  på  djupt  vatten.  Såvidt  vi  känna,  har  man  emellertid  ännu  icke  i 
Sveri^  funnit  någon  farkost,  som  med  säkerhet  kan  hänföras  till  denna 
tid,  ehuru  de  i  våra  sjöar  och  mossar  ofta  påträffade,  af  en  urholkad 
tr&dst&m,   vanligen  af  ek,  gjorda  båtar  med  skäl  kunna  anses  fullkom- 

Sreripes  hUtorin.     I.  2 


18 


STENÅLDERN. 


17.     Metkrok    af 
hen.  Skåne.  '  2. 


VJ.    Spjutspets  af 
Jiinta.     Skunc.     *  .i 


LS.     Nät. 
Danmark.     ' 


ligt    likna    den    äldsta    tidens  fartyg.     Åldern  kan   dock  icke  i  h varje 
särskildt  fall  bestämmas,  då  sådana  :ekstockar^  äfven  begagnats  långt 

efter*stenåldern8  slut,  i  vissa 
mera  aflägsna  nejder  af  värt 
land  ända  in  i  våra  dagar. 
Bland  lämningarna  efter 
schweiziska  pålbyggnader 
har  man  däremot  funnit  flera 
sådana  ekstockar  (kanoter), 
h vilka  bevisligen  höra  till 
stenåldern  och  bronsåldern. 
Redan  långt  före  sten- 
ålderns slut  måste  man 
emellertid  här  i  Norden 
hafva  haft  äfven  något  större 
båtar  än  de  ur  en  stam  ur- 
holkade ekstockarna,  så  att 
man  utan  alltför  stora  svå- 
righeter kunde  komma  öfver 
från  den  svenska  kusten  ej 
blott  till  Åland  och  Finland 
utan  också  till  Gottland, 
Danmark  och  Tyskland. 
Med  alla  dessa  trakter 
stod  nämligen  Sverige  då  i 
ganska  liflig  förbindelse.  Så- 
som vi  af  det  följande  få 
se,  hafva  vi  äfven  grundade 
skäl  att  antaga  en  direkt 
samfärdsel  mellan  Sveriges 
västra  kust  och  England 
under  stenålderns  sista  del. 
Erfarenheten  från  senare 
tider  visar,  huru  verkligen 
så  stora  fartyg  blifvit  utan 
användning  af  metall  byggda, 
att  man  med  dem  kunnat 
öfverfara  vida  haf. 

De  dels  för  jakten  dels 
för  kriget  afsedda  vapen, 
som  begagnades  under  sten- 
åldern och  som  åtminstone 
delvis  ])evarats  till  vår  tid,  voro:  dolkar,  spjut  och  lansar,  bågar  och 
pilar,  yxor  och  stridshammare,  klubbor  af  trä  och  sten  samt  slungor. 
Skölden,    af   trä  och   skinn,   var  troligen  det  enda  förs  vars  vapnet.     Af 


20.  Spjut  med  stenspets- 
(i  rönland.     *  1. 


LEFNADSSÄTT. 


19 


21.   Pilspeta  af 

flinta,  funn. 

Skåne.    ',  1. 


slungor  och  sköldar  hafva  dock  ännu  icke  några  lämningar  blifvit 
funna  i  Sverige,  ehuru  erfarenheten  från  andra  länders  stenäldersfolk 
sätter  det  utom  allt  tvifvel,  att  de  icke  varit  okända  här. 

Af  de  öfriga  vapnen  hafva  vi  med  få  undantag  naturligtvis  endast 
de  delar  i  behäll,  som  varit  af  sten,  det  vill  säga  de  spetsar,  med  hvilka 
spjuten  och  pilarna  varit  skodda, 
(lolkamas  klingor  samt  yxornas 
blad,  hamrarna  och  klubborna 
af  sten.  Men  sådana  vapen  äro 
i  tusental   funna  här  i  landet. 

Spjutspetsarna  af  flinta  (fig. 
Ii))  hafva  någon  gång  ända  till 
40  centimeters  längd,  ehuru  de 
äro  mycket  tunna:  praktstycken, 
i  afseende  på  hvilka  vi  förvånas 
lika  mycket  öfver  huru  det 
varit  möjligt  att  åstadkomma 
(lem  af  ett  .så  skört  ämne  som 
flinta  som  däröfver,  att  de 
kunnat  oskadade  bevaras  till 
var  tid. 

Huru  spjut-  och  pilspet- 
.^arna  varit  fästa  vid  skaften, 
ses  af  de  från  stenåldersfolk  i 
nyare  tid  härstammande  vapen 
af  samma  slag  med  spetsar  af 
st^n,  hvilka  äro  afbildade  fig. 
1^0  och  22. 

Man  har  några  gånger  här 
i  Norden  funnit  ben  af  männi- 
skor och  djur,  som  tydligen 
blifvit  dödade  eller  sårade  med 
pilar,  eller  andra  dylika  vapen 
af  flinta.  Så  hittades  i  en  gång- 
^ft  vid  Borreby  pä  Själland 
en  människohufvudskål,  i  hvars 
ena  ögonhåla  en  liten  pilspets 
af  flinta  satt  fast.  I  en  dansk 

torfmosse  har  man  funnit  underkäken  af  en  kronhjort,  som  blifvit 
träffad  af  en  flintpil,  hvilken  genom  stötens  häftighet  sprungit  sönder, 
så  att  många  små  skärfvor  däraf  inträngt  i  benmassan,  ehuru  såret  sedan 
blifvit  läkt.  I  en  annan  torfmosse  hittades  skelettet  af  en  kronhind,  i 
hvilkens  ena  refben  en  af  benmassa  öfvervuxen  flintskärfva  inträngt. 
Och  i  Skåne  har  man  nyligen  uppgräft  ett  hästhufvud,  i  hvilket  den 
spjutspets  eller  snarare  dolk  af  flinta  ännu  sitter,  hvarmed  djuret  dödats. 


22.    Moilern 
pil    med 
Jtintspetii, 


23.    Trekantig 

pilspets  af 
flinta.    Skåne. 


24.  Pilspets  af 
hen  med  tvä 
rader  insatta 

fiintshärfvoi'. 
Skåne.    V/1. 


20 


STENÅLDERN. 


Jämte  pilspetsar  af  flinta  (fig.  21  och  23)  användes  säkerligen  under 
stenåldern,  liksom  långt  därefter,  äfven  sådana  af  ben.  I  svenska  torf- 
mossar  finner  man  äfven  ej  sällan  ett  slags  pilspetsar  af  ben,  hvilka 
utmed    båda    kanterna   äro   försedda   med   en   djup  fåra,  hvari  tunna, 

skarpa  flintskärfvor  äro  fästa  med  ett  mörk- 
brunt hartslikt  ämne  (fig.  24).  Lämningar  af 
samma  slags  harts  ses  ofta  vid  bakre  ändan 
af  benet,  som  därmed  varit  fäst  vid  pilskaftet. 
Bågarna  voro  gjorda  endast  af  ett  stycke 
böjdt  spänstigt  trä,  utan  stock,  således  lik- 
nande de  »långbågar»,  som  varit  i  bruk  här  i 
Norden  under  brons-  och  järnåldern,  samt  hos 
senare  tiders  stenäldersfolk.  I  lämningarna 
efter  en  till  stenåldern  hörande  pålbyggnad 
i  Schweiz  har  man  funnit  sådana  bågar  af 
idegran. 

Flintdolkarnas  klingor  äro  alldeles  lika 
spjutens.  De  flesta  hafva  varit  fästa  i  trä, 
och  då  är  det  numera  omöjligt  att  af  göra,  om 
ett  sådant  flintvapen  haft  ett  kort  fäste  och 
varit  användt  som  dolk  eller  om  det  haft  ett 
långt  skaft  och  varit  användt  som  spjut. 

Många  hafva  dock  äfven  fästet  af  flinta, 
utknackadt  ur  samma  stycke  som  klingan,  och 
visa  sig  således  hafva  varit  dolkar  (fig.  25). 
Sådana  flintdolkar,  vittnen  om  en  oväntad  lyx 
—  då  ju  dolken  var  ett  lika  godt  vapen,  an- 
tingen den  hade  fästet  af  trä  eller  af  flinta  — , 
förekomma  icke  i  något  europeiskt  land  utom 
Norden.  Fästena  på  dessa  dolkar  äro  ofta  ut- 
arbetade med  synnerlig  omsorg,  baktill  ut- 
svängda och  utmed  kanterna  prydda  med  små, 
regelbundna  hugg;  man  har  tydligen  i  flinta 
eftergjort  det  med  läder  öfverklädda  träfäste, 
hvari  flintdolkens  klinga  vanligen  satt,  och  de 
fint  utsirade  kanterna  äro  efterbildningar  efter 
dé  sömmar,  som  just  där  hopfogat  lädret.  Van- 
ligen är  klingan  på  en  sådan  dolk  stor,  bred, 
fint  knackad,  af  särdeles  vacker  form,  med 
smakfullt  böjda,  någon  gång  fint  sågtandade 
©ggä-r.  Stundom  är  klingan  däremot  mycket  smal  och  obetydlig.  Då 
^ggöii  genom  en  stöt  mot  något  hårdt  föremål  blef  skadad,  måste  den 
nämligen  knackas  om;  och  för  att  klingan  ej  skulle  bli  sned,  var  det 
nödvändigt  att  omarbeta  äfven  den  andra  eggen.  Härigenom  förminska- 
des småningom   dolkens  bredd,  och  man  finner  ej  sällan  flintdolkar,  af 


25.  Flintdolk.  Småland. 


lepnadssXtt. 


21 


hvilkaä   klinga  endast  en  smal  spets  återstår,  under  det  att  fästet  bi- 
behållit sitt  ursprungliga  utseende. 

Sådana  stenyxor  som  fig.  26 — 28  hafva  tydligen  icke  varit  ämnade 
till  verktyg  utan  till  vapen,  såsom  vi  se  af  deras  prydliga  form  och  det 
myckna  på  dem  nedlagda  arbetet.  På  de  flesta  andra  stenyxor  kan 
man  däremot  icke  se,  huruvida  de  varit  gjorda  för  det  ena  eller  andra 
ändamålet.  De  stora,  tunga  flintyxor  af  ända  till  45  cm:s  längd,  som 
några  gånger  blifvit  funna  i  Sverige,  synas  vara  nästan  lika  litet  lämp- 
liga till  vapen  som  till  verktyg;  möjligen  böra  de  betraktas  som  votiv- 
yxor,    symboler   af  solguden  eller  offrade  åt  honom.    Detsamma  gäller 


*^'^^,_ 


26.    Stenyxa  med 
skafthål.   Syerige.    */ 


27.     Stenyxa  med 
skafthål    Gk)ttland.    ' 


28.    Stenyxa  med  skaft- 
hål     Skåne.     Va. 


också  om  de  största  stenyxorna  af  trapp.  En  sådan,  funnen  i  Kville 
socken,  Bohuslän,  håller  35  cm.  i  längd  och  väger  öfver  2,8  kilo.  Van- 
ligen äro  dock  yxorna  både  af  flinta  och  andra  stenslag  betydligt 
mindre  (fig.  30). 

Många  stenyxor  hafva  borrade  hål,  i  hvilka  skaften  varit  instuckna 
på  samma  sätt  som  i  de  nu  brukliga  yxorna.  I  flintan  kunde  man 
dock  ej  borra  sådana  hål,  hvarför  alla  flintyxor,  liksom  en  mängd  yxor 
af  andra  stenslag  hafva  skaftats  så,  att  yxan  fästes  i  ett  klufvet 
eller  genomborradt  skaft  på  ett  sätt,  som  vi  genom  flera  intressanta 
fynd  lärt  känna.  Så  har  man  ur  en  torfmosse  i  Danmark  gräft  upp 
ett  träskaft  för  en  stenyxa  (fig.  31).  Fig.  32  visar  en  stenyxa  med 
ännu    bevaradt   träskaft,    funnen  i  en  torfmosse  i  England,  och  fig.  33 


22 


STENÅLDERN. 


ses  en  flintyxa  med  träskaft,  upptagen  nr  en  dansk  torfmosse.  Des.^- 
utom  har  man  i  en  torfmosse  vid  Borreby  nära  Lund  i  Skåne  funnit 
en  flintyxa  (fig.  34),  hvilken  tydligen  varit  skaftad  på  samma  sätt. 
Rundt  omkring  denna  yxa,  hvars  yta  for  öfrigt  är  grå,  ses  nämligen 
något  ofvan  midten  ett  ljusare  band  af  3,6  cm:s  bredd,  hvilket  upp- 
kommit därigenom,  att  skaftet  bibehållit  sig  i  mossen  så  länge,  att 
yxan  på  ömse  sidor  därom  hunnit  få  en  annan  färg  än  den  del,  som  var 
betäckt  af  skaftet.  Bandets  sneda  riktning  visar,  att  yxan  bildat  nästan 
alldeles  samma  vinkel  mot  skaftet  som  den  fig.  32  afliildade  yxan. 


21».     Strvy.rn  med  riinnforviitj 

fövdjupiiwii  för  skaftet.  ^ 

Bohuslän.     ^  s. 


.•K). 


Oslipad  flinftfja. 
Skåne.  '  1  8.  ' 


Stundom  äro  yxorna  af  trapp  omgifna  af  en  rännformig  fördjup- 
ning, i  hvilken  skaftet  hvilat  (tig.  2!>). 

Många  stenyxor,  särskildt  de  med  svängd  egg  (fig.  3()),  anses  hafva 
varit  skaftade  som  »tväryxor»,  det  vill  säga  de  hafva  varit  fästa  i  skaf- 
tet på  det  sätt,  att  eggen  bildat  en  rät  vinkel  mot  det  vanligen  knä- 
böjda  skaftet.  En  dylik  yxa  frän  en  af  Stilla  hafvets  öar  ses  fig.  35. 
A  denna  stödes  bladet,  som  är  gjordt  af  ett  stort  och  hårdt  mussel- 
skal,   med    öfre    hälften  af  ena  bredsidan  och  med  öfverkanten  mot  en 


LEFNADSSÄTT. 


26 


rätvinklig  inskärning  i  skaftets  ända.  Denna  anordning,  sora  ofta  an- 
vändts  äfven  i  senare  tid  och  som  troligen  icke  var  okänd  för  stenålderns 
nordbor,  hindrade  yxan  att  vid  hugget  tränga  in  i  skaftet. 

Utom  yxor  af  sten  begagnades  här  i  Norden  under  den  yngre  sten- 
åldern, liksom  på  kjökkenmöddingarnas  tid,  äfven  yxor  eller  hackor  af 
ben  och  horn  (jfr  fig.  4).  Såsom  redan  nämnts,  är  en  dylik,  i  en  skånsk 
torfmosse  funnen  hornyxa  prydd  med  fint  inristade  djurbilder  (fig.  10) 


iiiifr-ii'Tnriiiii'  ni 


81.     Träska/f  för  en  stenyxa.     Danmark,     'o. 


i\2.    Stenyxa  med  träskaft,  funnen  i  en  engelsk  tm-fmosse. 


3.*].     Flintyxa  med  träskaft^  funnen  i  en  dansk  torfmosse.    *  c 


För  utförande  af  arbeten  i  trä  hade  stenålderns  svenskar  utom 
yxor  äfven  andra  verktyg:  mejslar,  knifvar,  borrar  och  sågar.  De 
flesta  äro  af  flinta;  många  äro  dock  af  andra  stenslag. 

De  flesta  mejslarna  hafva  rät  egg  (fig.  37),  andra  hafva  svängd,  ofta 
ganska  djupt  urholkad  egg,  hvarlör  de  pläga  kallas  »hälmejslar».  Huru 
dessa  verktyg  varit  skaftade,  ses  bland  annat  af  de  mejslar  med  ännu 
bevarade  skaft,  som  man  hittat  i  schweiziska  pålbyggnader  (fig.  38). 

Knif varna  voro  vanligen  mycket  enkla,  en-  eller  tveeggade;  stun- 
dom finner  man  dock  större  sådana  knifvar  med  en  egg  och  tjock,  om- 
sorgsfullt knackad,  mot  spetsen  böjd  rygg  (fig.  39).  Då  knifven  är  väl 
gjord    och    oskadad,  är  eggen  ganska  skarp;  den  är  icke  åstadkommen 


24 


STENÅLDERN. 


genom  slipning  utan  endast  genom  den  mycket  spetsiga  vinkel,  som 
sidorna  bilda  mot  hvarandra.  Genom  försök  öfvertygar  man  sig  lätt 
om  att  sådana  flintor  verkligen  kunna  begagnas  som  knifvar.  I  Mexiko 
användes  ännu  på  1500-talet,  efter  den  spanska  eröfringen,  dylika  knif- 
var af  obsidian  till  rakknifvar. 

Fig.  40  visar  en  eneggad  stenknif  med  tjock  rygg 
från  Australien,  kring  hvilkens  bakre  ända  ett  stycke 
skinn  med  påsittande  hår  är  fastbundet,  h varigenom 
ett  slags  skaft  bUdas,  som  man  kan  hålla  i  utan  att 
skada  handen.  Troligen  hafva  många  af  de  svenska 
fl  intknif varna  varit  på  samma  sätt  omlindade  med 
skinn  eller  insatta  i  skaft  af  trä. 

Till  borrar  användes  smala,  spetsiga  flintskärf- 
vor,  och  den  nötta  spetsen  å  flera  sådana  vittnar 
ännu  i  dag  om  det  sätt,  hvarpå  de  för  årtusenden 
sedan  begagnats.  De  i  stenålderns  grafvar  funna 
bärnstenspärlorna  och  bennålarna  visa,  huru  fina  och 
väl  borrade  hål  man  kan  åstadkomma  utan  metall- 
borr, och  man  har  genom  försök  öfvertygat  sig  om 
att  alldeles  runda  och  släta  hål  kunna  borras  i  horn 
och  trä  med  flintskärfvor.  Om  hålet  fuktas  med  litet 
vatten,  blir  man  öfverraskad  af  att  finna,  huru  lätt 
arbetet  går  och  huru  litet  flintans  egg  lider,  sedan 
blott  dess  tunnaste  del  blifvit  afnött. 

I  Sverige  har  man  funnit  en  stor  mängd  flint- 
sågar ai*  samma   slag   som  fig.  41;  sågtänderna  äro 
dock  ej  alltid  lika  tydliga  som  å  den  här  afbildade. 
Eggen  har  ej  sällan  en  glänsande  yta,  åstadkommen 
genom   nötning   mot   det  sågade  träet;  äfven  utmed 
den  motsatta,  vanligen  starkt  utåtböjda  kanten  plägar 
en   glänsande   rand  vara  synlig,  uppkommen  genom 
verktygets  nötning  mot  skaftet. 
Att  alla  dessa  olika  slag  af  stenverktyg  varit  mycket  begagnade, 
visas   däraf,   att   man  ofta  finner  dem  med  skadad  eller  omslipad  egg, 
eller  med  andra  tydliga  spår  af  långvarigt  bruk. 

Verktyg  af  sten  förefalla  oss  mycket  dåliga,  och  mången  timmer- 
man eller  snickare  vore  nog  redo  till  den  förklaringen,  att  man  med 
slika  verktyg  ej  kan  slöjda.  Ett  sådant  omdöme  är  dock  förhastadt. 
Om  vi,  som  äro  vana  vid  de  ypperliga  verktygen  af  bessemerstål,  icke 
skulle  kunna  arbeta  i  trä  med  en  flintknif  eller  en  stenyxa,  så  följer  ej 
däraf,  att  detsamma  skall  gälla  om  män,  som  aldrig  sett  en  järnyxa 
utan  i  hvilkas  ögon  en  flintjrxa  är  ett  ypperligt  verktyg  och  hvilka 
från  sin  barndom  vant  sig  vid  att  begagna  denna. 

Säkerligen  betrakta  äfven  de  nu  lefvande  invånarne  på  Tahiti 
stenyxor    såsom    alldeles    odugliga   verktyg,    och    dock    är    det    endast 


34.    Flintyxa  med 

märke  efter  skaftet. 

Skåne.     Vs. 


LEFNADSSÄTT. 


25 


hundra  är  sedan  sådana  yxor  där  voro  i  allmänt  bruk  och  de  enda  som 
iannos.  Erfarenheten  har  också  visat,  att  verktyg  af  sten,  i  synnerhet 
de  af  flinta,  kunna  vara  förvånande  goda,  äfven  om  det  ej  skulle  gå  lika 
fort  att  arbeta  med  dem  som  med  stålverktyg. 


35.     Yxa  af  musselskal  nied  träskaft  från  en  af  Felncöavna  i  Stilla  hafvet.     '  6. 


JKJ 

H 

FIRP^^Fs 

H 

Q^^t-^*^il  'w^'^HIt^H 

^HMh/  u]  J^nf'ifl 

^^HHMnr'  III         |H 

[■  'i 

1 

36.     >  Tväryxay  af  37.    Mejsel  af        38.   Stenmejsel  med  skaft 

flinta.    Skåne. .  Vs.  flinta.    Skåne.     V«-    af  horn  från  e7i  schweizisk 

påtbyggnad.    Vs. 

Några  nyligen  i  Danmark  utförda  försök  hafva  på  ett  oemotsägligt 
sätt  bevisat,  att  dessa  verktyg  icke  blott  äro  mycket  bättre,  än  man 
vanligen  föreställt  sig,  utan  ock  att  eggen  på  en  väl  slipad  flintyxa, 
så  länge  den  är  ny  och  oskadad,  nästan  kan  i  skärpa  täfla  med  den  på 


2() 


STENÅLDERN. 


en  af  våra  nu  vanliga  arbetsyxor.     Flintyxans  egg  står  sig  också  märk- 
värdigt godt.    Så  kunde  man  med  samma  yxa,  utan  att  den  behöfde  slipas 
ånyo,  fälla  2()  granar  af  omkring  8  tums  tjocklek;  arbetet  utfördes  pa 
10    timmar,    då  i   denna   tid  inberäknas  den,  som  gick  åt  för  att  släpa 
de    fällda   träden    ett  stycke  från  den  plats,  där  de 
^^^^M     stått.     Af  träd  fällda  på  detta  sätt  byggdes  sedan  en 
TpWW     stuga;    trädstammarna    afkvistades,    afbarkades    och 
höggos   till    fyrkantiga  stockar  med  Hintyxor;  stoc- 
karna infälldes  i  hvarandra  samt  tak,  dörr  och  fönster- 
öppningar  anbragtes    med    tillhjälp    af  flintverktyg. 
Under    hela    arbetet  fick  icke  något  redska])  af  stal 
eller  järn  användas. 


3i).     Kn  i f  af  flin  ta 

cneggad  {se  genom - 

skärvingev).    Skåne. 


40. 


Sfenknif,  bakfill  omlindad  med  skinti. 
Australien,     '/a. 


Yxor  af  andra  stenslag  än  Hinta  äro  väl  ej  så 
goda  verktyg,  men  troligen  förstodo  de  nordbor,  som 
hade  sådana  yxor,  att  hjälpa  sig  på  samma  sätt  som 
indianerna  i  Nordamerika  på  den  tid  de  begagnade 
stenyxor.  De  brukade  nämligen  först  genom  pålagda 
gl(')d  kola  den  del  af  trädet,  som  skulle  huggas  bort. 

Då  man  med  skäl  kan  antaga,  att  de  i  jorden 
hos  oss  funna  stenyxorna  i  allmänhet  varit  använda 
till  samma  ändamål  som  de  yxor  senare  tiders  sten- 
åldersfolk begagnat,  kan  det  för  oss  vara  upplysande 
att  se  följande  redogörelse  för  det  bruk,  som  invånarne 


41.     Säg  af  fl  171  ta.     Skåne.     *  2. 


på  Nya  Zeeland  gjort  af  sina  stenyxor.  »Med  dem  fällas  träd  och  ur- 
holkas kanoter;  med  dem  tillhugga  de  stolparna  för  hyddorna  och  skatta 
sig  bränsle;  med  dem  döda  de  djur,  och  gräfva  upp  rötter  till  föda;  med 
dem  skrapa  de  köttet  från  benen  på  de  djur,  som  ätas;  och  med  dem 
utf()ras  många  andra  i  det  dagliga  lifvet  fcirekommande  arbeten.    Men  i 


TILLVERKNINGEN  AF  STENSAKERNA.  27 

krigstider  begagnas  de  äfven  såsom  vapen.»  Vi  kunna  tillägga,  att  de 
i  alla  de  länder  inom  och  utom  Europa,  där  något  åkerbruk  redan 
under  stenåldern  idkades,  utan  tvifvel  äfven  användes  såsom  åkerbruks- 
redskap samt  att  de  begagnats  som  hackor  vid  de  äldsta  grufarbetena 
i  vår  världsdel,  i  flintgrufvorna. 

Att  man  med  yxor  och  andra  verktyg  af  sten  verkligen  kan  bear- 
beta icke  blott  trä  utan  äfven  hårdare  ämnen,  såsom  ben  och  horn, 
bevisas  för  öfrigt  af  talrika  här  i  Norden  gjorda  fynd  frän  stenåldern 
(fig.  4,  5,  9,  10,  18  m.  fl.). 


Tillverkningren  af  stenHakerna. 

Då  man  i  senare  tid  började  ägna  uppmärksamhet  åt  kvarlefvorna 
från  stenåldern,  hade  man  länge  svårt  att  föreställa  sig,  huru  stensa- 
kerna  tillverkats.  Mången,  hvilken  endast  hämtade  sin  erfarenhet  från 
de  arbetare,  som  i  senare  tid  med  hammare  af  järn  tillverkat  bössflintor 
och  eldstålsflintor,  trodde,  att  flintan  endast  kunde  med  metall  bear- 
betas och  att  således  de  i  jorden  funna  flintverktygen  voro  förfärdigade 
med  tillhjälp  af  metallhammare,  troligen  bronshammare.  Förgäfves 
frågade  man,  hvarför  forntidens  folk,  om  de  känt  metaller,  användt 
dem  endast  till  flintans  bearbetande;  det  hade  väl  då  varit  vida  mera 
ändamålsenligt  att  göra  själfva  vapnen  och  verktygen  af  metall. 

Professor  Sven  Nilsson  ådagalade  också  redan  för  mer  än  sextio 
ar  sedan,  att  stenålderns  flintverktyg  voro  förfärdigade  med  tillhjälp 
endast  af  andra  stenar,  och  i  sitt  stora  arbete  om  stenåldern  af  bildade 
och  beskref  han  flera  >knackstenar>.  på  hvilka  han  uppvisade  tydliga 
märken  efter  deras  användande  till  detta  ändamål.  Hans  uppmärksam- 
het hade  riktats  på  dem,  emedan  han  såsom  yngling  under  sina  jakt- 
vandringar i  Skåne  mången  gång  själf  med  en  sten,  tagen  på  föltet. 
tillformat  sina  bössflintor. 

Han  skildrar  på  följande  sätt,  huru  han  härvid  gick  till  väga:  >>I)a 
jag  behöfde  en  bössflinta,  fann  jag  lätt  en  flintsten  af  ett  par  knytnäf- 
vars  storlek  och  af  ren  (s.  k.  mogen)  flinta.  Därpå  sökte  jag  upp  en 
rtJlsten  af  passande  storlek  och  af  tät,  hård  granit  eller  kvartssand- 
sten. Med  denna  klöf  jag  genom  enkla  slag  på  fri  hand  mer  eller 
mindre  tunna,  alltid  skarpkantiga  skärfvor  från  flintstenen;  och  sedan 
jag  däribland  såg  en  eller  annan  passande  skärfva,  tog  jag  den  för  mitt 
ändamål  mest  passande,  gick  till  en  större  granitsten,  stödde  därpå 
flintskärfvan,  som  jag  fasthöll  med  vänstra  handen,  och  i  den  högra 
hade  jag  tillhuggningsstenen,  och  med  en  utstående  kant  eller  trubbig 
spets  på  denna  kunde  jag  på  kanterna  till  knacka  flintskärfvan  till 
bössflinta  och  däråt  gifva  den  erforderliga  formen.  Men  ett  nödvändigt 
villkor  var,  att  den  punkt  af  flintskärfvan,  på  hvilken  knackningen 
skedde,  låg  stödd  på  underlaget;  eljest  sprang  flintskärfvan  sönder.» 


2>^  stenAldbrn. 

Bekräftelser  på  professor  Nilssons  åsikt  om  sättet  för  stensakemas 
tillverkning  hafva  äfven  erhållits  genom  berättelser  af  europeiska  re- 
sande, som  hos  Nya  världens  stenåldersfolk  haft  tillfälle  att  se,  huru 
dessa  med  en  naturlig  sten  eller  ett  stenverktyg  bearbetat  flintan 
eller  de  flintan  liknande  stenarter,  som  i  vissa  trakter  i  dess  ställe 
begagnats. 

Så  kom  en  engelsman  fbr  många  år  sedan  till  en  indianstam  i 
Kalifornien,  hvilken  ännu  begagnade  stenverktyg.  Engelsmannen  kände 
till  de  i  Europa  funna  föremålen  från  stenåldern  men  trodde,  att  de 
voro  förfärdigade  medelst  verktyg  af  härdad  koppar.  Han  träffade  nu 
en  af  stammens  pilspetsmakare»  och  bad  att  få  se  prof  på  hans  konst. 
Indianen  satte  sig  ned,  lade  en  slät  sten  i  sitt  knä  och  tog  i  ena  han- 
den ett  verktyg,  en  mejsel  af  agat,  i  den  andra  ett  stycke  obsidian, 
hvilken  sten  för  Amerikas  äldsta  invånare  haft  samma  betydelse  som 
flintan  för  Europas.  Med  ett  slag  af  agaten  klöf  han  obsidianstycket, 
och  med  ett  nytt  slag  mot  den  genom  klyfningen  uppkomna  ytan  af- 
skilde  han  en  spån  af  en  fjärdedels  tums  tjocklek.  Denna  fattade  han 
nu  med  tummen  och  pekfingret,  höll  den  mot  stenstädet  i  knäet  och 
gaf  med  agaten  hugg  på  hugg,  som  hvart  och  ett  tog  bort  en  liten 
skärfva.  Småningom  fick  obsidianstycket  en  bestämd  form.  Efter 
något  mer  än  en  timme  hade  han  fullbordat  en  pilspets,  som  var  en 
god  tum  lång.  Engelsmannen  gaf  honom  då  en  sönderslagen  butelj  och 
bad  honom  göra  en  pilspets  af  glaset,  hvilket  mycket  liknar  obsidian. 
Två  försök  misslyckades,  men  tredje  gången  gjorde  han  verkligen  en 
pilspets,  och  han  ursäktade  sig  för  de  två  olyckliga  försöken  därmed, 
att  han  aldrig  förr  bearbetat  glas  och  således  icke  kunde  känna  dess 
natur.  »Aldrig»,  säger  berättaren,  »handterade  en  bildhuggare  sin  mejsel 
med  större  säkerhet  eller  beräknade  bättre  kraften  och  verkan  af  h varje 
slag,  än  denne  indian  gjorde.  Bland  indianerna  är  förfärdigandet  af 
pilspetsar  ett  särskildt  yrke,  hvari  få  uppnå  mästerskap.  På  ett  ögon- 
blick hade  allt,  som  jag  läst  om  härdande  af  koppar  för  tillverkning 
af  flintyxor  och  dylikt,  försvunnit  inför  den  enklaste  mekaniska  pro- 
cess.» 

Vid  bearbetandet  af  ett  flintblock  kunna  antingen  de  afslagna  spå- 
nerna  eller  den  återstående  midten  vara  hufvudsak.  Det  förra  är  hän- 
delsen vid  tillverkning  af  knifvar,  pilspetsar  och  skrapor.  Däremot 
är  den  kvarvarande  hufvudmassan  af  flintblocket  det  viktigaste  vid 
förfärdigandet  af  yxor,  mejslar,  spjutspetsar  och  dolkar. 

Spånerna  kunde,  såsom  vi  redan  sett,  utan  vidare  åtgärd  användas 
som  knifvar;  men  ofta  gjordes  af  dem  pilspetsar,  skrapor  och  dylikt, 
hvarvid  man  antingen  använde  samma  sten  som  vid  spånernas  afslag- 
ning  eller  också  andra  verktyg.  Genom  försök  har  man  nämligen  öfver- 
tygat  sig  om  att  den  runda  eggen  på  flintskraporna  kan  knackas  med 
en  vanlig  gråsten.  Äfven  genom  tryckning  med  ett  ben-  eller  horn- 
verktyg kan  man  afskilja  små  skärfvor  ur  kanten  på  en  flintspån. 


TILLVBRKNINGEN.  AF  STBNSAKBRNA.  29 

Eskimåerna  använda  härvid  ett  verktyg,  som  vanligen  har  ett 
handtag  af  fossilt  elfenben,  böjdt  i  ena  ändan  för  att  ligga  bättre 
i  handen  och  med  en  djup  fåra  i  den  andra  ändan,  hvari  en  bit  renhorn, 
som  visat  sig  vara  hårdare  än  elfenbenet,  är  fastbunden  med  våta  lä- 
derremmar eller  våta  senor,  hvilka  sitta  mycket  fast,  då  de  torka. 
Kvarts-  eller  flintspånen  lägges  öfver  en  skedbladsformig  fördjupning 
i  ett  trästycke,  och  genom  tryck  af  renhornets  spets  mot  spånens  kant 
afskiljas  små  skärfvor  än  från  den  ena  än  från  den  andra  sidan,  till 
dess  man  fått  en  pil-  eller  spjutspets  färdig  med  två  nästan  sågtan- 
dade  eggar.  Afven  här  i  Europa  hafva  af  fomforskare  utförda  försök 
ådagalagt,  att  flintskrapor  kunna  förfärdigas  med  ett  stycke  hjort- 
horn i  form  af  en  mejsel,  som  tryckes  mot  eggen  af  en  flintspån. 

Det  sätt,  hvarpå  apache-indianerna  i  Mexiko  göra  sina  pilspetsar  af 
flinta,  beskrifves  af  ett  ögonvittne  på  följande  sätt:  vLiksom  de  flesta 
stammarna  väster  om  och  bland  Elippbergen  göra  de  spetsarna  på  sina 
spjut  och  pilar  af  flinta  eller  obsidian;  och  liksom  de  andra  stammarna 
bevara  de  som  en  djup  hemlighet  det  sätt,  hvarpå  man  härvid  går  till 
väga.  H varje  stam  har  sin  verkstad,  där  dessa  pilar  göras  och  där 
endast  vissa  invigda  kunna  och  få  göra  dem  för  hela  stammens  behof. 
Erratiska  flintblock  samlas  —  de  föras  stundom  mycket  långa  vägar 
—  och  krossas  i  en  mängd  skärfvor  med  ett  slags  slägga,  gjord  af  en 
rund  sten,  fäst  i  ett  handtag  af  en  flätad  vidja.  Sedan  man  utvalt  en 
lämplig  skärfva,  sätter  en  arbetare  sig  på  marken  och  lägger  skärfvan 
mot  vänstra  handlofven,  under  det  han  med  den  högra  handen  håller 
en  mejsel  mot  det  ställe,  som  skall  huggas  bort.  En  medhjälpare,  som 
sitter  midt  emot  honom,  slår  på  mejselns  öfre  ända  med  en  hammare 
af  något  mycket  hårdt  trä.  På  detta  sätt  bortslås  små  flisor  än  från 
den  ena  än  från  den  andra  sidan  af  flintan,  till  dess  pilspetsen  är 
färdig.  Mejseln,  som  är  omkring  18  centimeter  lång  med  en  rundad 
och  två  plana  sidor,  är  gjord  af  spermacetihvalens  tand,  hvilka 
hvalar  ofta  stranda  på  Stilla  hafvets  kuster.  Båda  arbetarne  sjunga, 
och  hammaren  faller  i  takt  med  sången,  med  ett  skarpt  och  återstud- 
sande  slag,  hvari  indianerna  förklara  själfva  hemligheten  eller  kraften 
af  förfaringssättet  ligga.» 

Hittills  hafva  vi  hufvudsakligen  fäst  oss  vid  de  olika  sätt,  hvarpå 
flintan  kan  bearbetas.  Flintan  var  visserligen  det  bästa  ämne  till 
vapen  och  eggverktyg,  som  stenålderns  svenskar  kände,  men  den  var, 
såsom  vi  veta,  icke  det  enda.  En  stor  mängd  verktyg  af  andra  sten- 
slag är  också  bevarad  från  denna  tid,  i  synnerhet  i  sådana  trakter 
som  icke  hafva  tillgång  på  flinta,  såsom  t.  ex.  mellersta  och  norra 
Sverige.  Äfven  härvid  användes  andra  stenar,  i  det  man  genom  slag  med 
dem  gaf  den  sten,  som  skulle  bearbetas,  ungefär  den  önskade  formen  och 
därefter  fulländade  arbetet  dels  genom  knackning,  dels  genom  slipning. 

Nästan  alla  knifvar,  dolkar,  spjut-  och  pilspetsar  samt  sågar  och 
skrapor   af  flinta  äro  endast  knackade  och  icke  slipade.     Någon  gång 


30 


STENÅLDERN. 


finner  man  väl  spår  af  glipning  utmed  midten  af  ett  dolkblad  eller  en 
spjutspets,  om  någon  ojämnhet  där  funnits,  som  icke  lämpligen  kunnat 
på  annat  sätt  bortskaffas;  men  eggen  å  dessa  vapen  är  aldrig  slipad. 
De  flesta  flintyxorna  och  flintmejslarna  samt  nästan  alla  arbeten 
af  andra  stenslag  än  flinta  äro  däremot  mer  eller  mindre  slipade,  och 
man  har  ännu  i  behåll  ett  stort  antal  härtill  begagnade  slipstenar. 
De  längsgående  repor,  som  ofta  synas  å  de  slipade  yxorna  och  mejs- 
larna, äro  vittnen  om  att  sand  användes,  åtminstone  vid  slipningens 
början,  för  att  underlätta  bortnötningen  af  de  största  ojämnheterna. 


42.     Slipsten  af  sandsten  med  en  dcirpd  lagd  flintyxa.     Skåne.     \'b. 


/1f^^-:  -^^ 


43.    Slipsten  af  sandsten  med  en  därpå  lagd  flintmejsel.    Skåne.     '3. 


De  två  vanligaste  slagen  af  slipstenar  från  stenåldern  ses  fig.  42 
och  43.  A  de  förra  slipades  de  stora  flintyxorna  och  dylika  verktyg; 
de  senare  användes  vid  slipning  af  smalare  mejslar,  i  synnerhet  hål- 
mejslar, såsom  deras  många  konkava  och  konvexa  slipytor  visa.  Där- 
jämte har  man  funnit  flera  större  slipstenar,  hvilka  icke  äro  glatt- 
slipade  på  hela  den  flata  sidan  utan  på  hvilka  man  endast  ser  några 
breda,  djupa  räfllor  med  afrundad  botten  och  afrundade  ändar;  de 
hafva  tydligen  varit  använda  till  slipning  af  de  nästan  trinda  stenyxor, 
som  ej  sällan  hittas  i  jorden. 

Många  yxor  af  grönsten  och  dylika  stenslag  hafva,  såsom  vi  sett, 
ett  borradt  hål  för  skaftet.  Man  var  länge  oviss,  om  det  kunde  vara 
möjligt  att  utan  metallborr  åstadkomma  stenyxornas  hål.  Mången  an- 
såg det  vara  omöjligt.  Men  sedan  man  flera  gånger  hittat  yxor  med 
skafthål  i  stenålderns  grafvar,  var  det  klart,  att  stenålderns  folk  på 
något    sätt    förstått    att    borra  dessa  hål  utan  tillhjälp  af  metall,  och 


TILLVERKNINGEN    AF   STENSAKERNA. 


n 


i  senare   tid  har  man  också  genom  försök  öfvertygat  sig  om  att  äfven 
i  mycket   hård  sten  ett  hål  kan  boiTas  med  en  träkäpp  samt  sand  och 
vatten.     Käppen,    som    trycker    hårdt  emot  stenen,  sättes  i  en  hastig, 
roterande    rörelse,    hvarigenom  sandkornen  pressas 
in  i  dess    nedre  ända  och  småningom  nöta  ett  hål 
i   stenen.     Men    härvid    måste,  om  stenen  är  hård, 
en  stor  ihärdighet  utvecklas;  genom  ett  par  timmars 
arbete  fördjupas  hålet  knappt  märkbart.  Borrningen 
börjas    bäst   från   stenens  båda  sidor.     Först  upp- 
kommer å  hvardera  sidan  en  grop,  hvilkens  nedre 
del  blir  allt  smalare;  slutligen  genombrytes  skilje- 
väggen,-och  hålet  ser  då  ut  som  tvenne  med  spet- 
sarna mot  hvarandra  ställda  käglor.   Fördjupningen 
blir  naturligtvis  smalare  nedåt,  därför  att  käppen 
småningom  nötes,  så  att  dess  ända  blir  kullrig. 

Bland  de  i  jorden  hos  oss  funna  stenyxorna 
finnas  många  med  ofullbordade  hål,  hvilka  alldeles 
motsvara  det  sålunda  borrade  hålet  i  dess  olika 
stadier  af  fulländning. 

Andra  svenska  stenyxor  med  ofullbordade  skaft- 
hål visa  sig  emellertid  vara  borrade  på  ett  annat 
sätt.  I  midten  af  hålet  sitter  en  rund,  upptill 
smalare  tapp,  såsom  å  fig.  44  (jfr  fig.  45). 

Genom  försök  har  man  öfvertygat  sig  om  att 
sådana  hål  kunna  åstadkommas  med  sand,  vatten 
och  ett  rörben  af  djur  eller  ett  rör  gjordt  af 
horn  eller  trä.  Först  bildar  sig  på  stenens  yta  en 
ringformig  insänkning.  Borren  nötes  småningom, 
och  ringen  blir  i  följd  däraf  allt  smalare  nedåt,  under  det  att  upptill 
den  sand,  som  ligger  omkring  borren  och  bringas  i  rörelse  af  denna, 
fortfarande  nöter  på  väggarna  af  det  redan  bildade  hålet,  utvidgande 
detta  och  gifvande  tappen  i  midten  formen  af  en  kägla.  I  borrhålets 
väggar  visa  sig,  alldeles  som  på  väggarna  i  de 
gamla  stenyxornas  skafthål,  parallellt  gående  re- 
por, hvilka  tydligt  synas  å  den  för  öfrigt  glatta 
ytan.  Dessa  repor  åstadkommas  af  enstaka  större 
sandkorn,  den  glatta  ytan  åter  af  de  andra,  små- 
ningom till  fint  pulver  förvandlade  kornen. 

Äfven  i  detta  fall  är  det  naturligtvis  egent- 
ligen sandkornen,  som  åstadkomma  hålet.  Detta 
förfaringssätt,  hvilket  tydligen  är  yngre  än  det  först  beskrifna,  är 
mycket  mindre  tidsödande  än  detta,  emedan  man  icke  behöfver  nöta 
bort  hela  stenmassan  i  det  blifvande  skafthålet,  utan  endast  ringen 
omkring  tappen,  hvilken  slås  af  eller  utfaller. 


44.     Stenyxa    med  pa- 

börjadt   skafthåJ,    i 

hvavH  midt  en  tapp 

k  var  sitt  er. 

Värmland.     Va. 


45. 


Genomskärning  aj 
yxan  fig.  44. 


32  stenAldbrn. 

Vi  hafva  således  här  för  oss  en  intressant  uppfinning,  gjord  för 
årtusenden  sedan.  Märkligt  nog  har  alldeles  samma  uppfinning  gjorts 
äfven  i  vår  tid  och  af  personer,  hvilka  utan  tvifvel  icke  haft  någon 
kännedom  om  det  sätt,  hvarpå  de  gamla  stenyxorna  borrades.  Vid 
bergsprängning  borrar  man  vanligen  på  samma  sätt,  som  hålen  i  sten- 
yxorna först  åstadkommos,  nämligen  genom  att  smula  sönder  hela  sten- 
massan i  det  blifvande  hålet.  Men  för  sprängning  af  tunnlar  uppfann 
man  ett  sätt  att  borra  med  en  cylindrisk  borr,  h varvid,  liksom  i  de 
senast  beskrifha  stenyxorna,  en  ringformig  ihålighet  bildas  kring  den 
i  midten  kvarstående  kärnan,  som  sedan  lätt  slås  sönder  och  uttages. 
Äfven  vid  den  lodräta  »diamantborrningen»  efter  vatten,  då  man  måste 
gå  ned  djupt  genom  graniten,  användes  en  sådan  cylinder  af  järn,  i 
hvilkens  nedre  ända  några  svarta  diamanter  sitta. 

Nyss  omtalade  försök  visa,  huru  man  kan  med  de  enkla  medel, 
som  stodo  stenålderns  svenskar  till  buds,  genomborra  yxor  äfven  af 
mycket  hårda  stenslag.  Det  är  väl  sant,  att  lång  tid  och  stort  tåla- 
mod erfordras  för  sådana  arbeten.  Men  tiden  hade  ej  samma  värde  i 
stenåldern  som  i  våra  dagar,  och  man  har  förvånande  prof  på  det 
tålamod,  de  »vilda»  folkslagen  kunna  utveckla  vid  dylika  arbeten.  Så 
berättas  det,  att  indianerna  i  Nordamerika  stundom  använde  hela  sitt 
lif  för  att  göra  en  tomahåk  (stridsyxa)  af  sten  utan  att  ändå  hinna 
få  den  alldeles  färdig.  Och  det  finnes  små  cylindrar  af  bergkristall, 
10—20  cm.  långa  och  omkring  3  cm.  i  diameter,  hvilka  infödingame 
vid  Rio  negro  i  Sydamerika  genomboi:rat  med  sand,  vatten  och  en 
böjlig  växtstjälk,  som  rullats  mellan  händerna  mot  stenen.  Ett  sådant 
hål  fordrar  flera  års  arbete,  och  för  att  genomborra  de  cylindrar,  som 
höfdingarne  bära,  åtgå  två  mansåldrar. 

Då  man  studerar  ett  lands  kulturhistoria  under  en  länge  sedan 
förgången  tid,  är  det  af  vikt  att  undersöka,  icke  blott  hurudana  de 
minnen  äro,  som  denna  tid  lämnat  efter  sig,  utan  äfven  om  dessa  min- 
nen —  eller  en  del  af  dem  —  äro  förfärdigade  inom  landet.  Endast  i 
senare  fallet  gifva  de  egentligen  någon  omedelbar  upplysning  om  den 
grad  af  odling,  som  landets  invånare  uppnått  och  om  deras  slöjd- 
skicklighet. 

Det  förtjänar  då  i  hög  grad  vår  uppmärksamhet,  att  man,  af  skäl 
som  vi  strax  skola  lära  känna,  måste  såsom  alster  af  inhemsk  till- 
verkning betrakta  nästan  alla  i  Sverige  funna  fornsaker  från  stenål- 
dern och  däribland  äfven  de  om  en  så  oväntadt  högt  uppdrifven  konst- 
skicklighet vittnande  arbeten,  som  i  det  föregående  omtalats. 

En  så  stor  inhemsk  tillverkning  möjliggjordes  genom  den  rika  till- 
gång på  ypperlig  flinta,  som  finnes  i  vissa  delar  af  Skåne.  Denna 
stenart,  hvilken  för  dåtidens  folk  hade  ungefär  samma  höga  värde  i 
förhållande  till  andra  stenslag  som  stålet  i  förhållande  till  järnet  och 
hvilken    vanligen    bildar   mer  eller  mindre  runda,  stundom  ganska  be- 


TILLVERKNINGEN  AF  STENSAKEBNA.  33 

tydliga  klumpar  i  kritlagren,  förekommer  äfven  i  många  andra  länder, 
t.  ex.  i  Danmark,  England,  Belgien,  Frankrike  m.  fl.  I  Belgien  och 
England  har  man  till  och  med  påträffat  de  under  stenåldern  för  flin- 
tans upptagande  bearbetade  grufvoma  med  deras  schakt  och  gångar, 
gräfda  nere  i  jorden,  ofta  i  betydlig  utsträckning. 

Att  tillverkning  af  flintsaker,  och  det  i  stor  skala,  ägt  rum  i  Sve- 
rige under  stenåldern,  bevisa  talrika  fynd  af  knackstenar,  slipstenar, 
påbörjade  eller  misslyckade  verktyg  samt  af  de  vid  flintans  bearbetande 
afslagna  flintskärfvorna.  Sådana  fynd  äro  gjorda  på  mångfaldiga 
ställen  i  södra  Sverige,  framför  allt  i  Skåne.  Att  nästan  alla  dessa 
ställen  ligga  invid  stranden  af  hafvet  eller  större  sjöar  beror  därpå, 
att  under  stenåldern  framför  allt  de  öppna  och  lätt  tillgängliga  kust- 
sträckorna voro  bebodda. 

Andra  fynd  bevisa,  att  man  äfven  af  andra  stenslag  förfärdigat 
vapen  och  verktyg  här  i  landet.  Så  har  vid  Hults  Bruk  på  östgöta- 
sidan af  Kolmården,  ej  långt  från  Norrköping,  en  stor  mängd  dels 
ofullbordade,  dels  färdiga  yxor  af  grönsten,  nästan  alla  utan  skafthål, 
anträffats  inom  en  obetydlig  rymd,  tillsammans  med  några  slipstenar. 
I  närheten  ses  det  stenbrott,  där  materialet  erhållits. 

Närmare  upplysningar  om  hvad  man  under  denna  tid  tillverkat  här 
i  landet  få  vi  af  de  många  halffärdiga  saker,  som  hos  oss  anträffats. 
Men  äfven  på  en  annan  väg  kunna  vi  erhålla  kännedom  därom.  Eme- 
dan nästan  alla  de  i  Norden  —  d.  v.  s.  Skandinavien  och  nordligaste 
delen  af  det  nuvarande  Tyskland  —  funna  sakerna,  både  de  af  sten, 
ben,  bärnsten,  bränd  lera  m.  m.,  tillhöra  typer,  som  här  äro  ytterst 
allmänna  men  som  i  andra  länder  icke  återfinnas  fullkomligt  lika, 
måste  vi  däraf  draga  den  slutsatsen,  att  de  alla  äro  förfärdigade 
i  Norden.  Härtill  kommer,  att  man  i  de  flesta  fiall  kan  se,  att  den 
flinta  och  de  andra  ämnen,  hvaraf  de  här  funna  sakerna  äro  till- 
verkade, förskrifva  sig  från  Skandinavien. 

På  detta  sätt  har  man  kunnat  öfvertyga  sig  om  att  icke  blott  de 
vanliga,  jämförelsevis  mindre  väl  utförda  arbetena  äro  tillverkade  här 
i  Norden  utan  att  detsamma  gäller  äfven  om  de  präktigaste,  såsom 
t.  ex.  om  de  många  flintdolkarna  af  samma  slag  som  fig.  25,  om  de  fina 
pilspetsarna  lika  fig.  21,  m.  fl.  arbeten.  I  vissa  fall,  såsom  i  fråga  om 
de  smakfulla  stenhamrarna  af  samma  form  som  fig.  27,  kan  man  till 
och  med  se,  att  man  har  för  sig  svenska  arbeten,  emedan  dessa  typer 
så  godt  som  uteslutande  förekomma  i  Sverige. 

Det  sätt,  hvarpå  de  svenska  fornsakerna  från  den  yngre  stenåldern 
äro  förfärdigade,  visar,  att  Sveriges  invånare  redan  före  periodens  slut 
hade  höjt  sig  så  mycket  öfver  de  råa  naturfolkens  ståndpunkt,  att  de 
icke  blott  utförde  sådana  arbeten,  som  voro  oundgängliga  för  lifvets 
nödtorftiga  uppehälle,  utan  att  de  äfven  nedlade  en  icke  obetydlig 
möda  för  att  få  sina  arbeten  så  prydliga  som  möjligt.  Bevis  härför 
hafva   vi   däruti,   att  yxorna  och  mejslarna  vanligen  äro  omsorgsfullt 

Sveriges  historia.     \.  3 


34  STENÅLDERN. 

slipade  icke  endast  vid  eggen  utan  öfver  hela  ytan,  att  dolkama  ofta 
hafva  äfven  fästena  af  flinta  samt  att  många  af  dessa  mästerliga  dol- 
kar  i  form  och  utförande  röja  en  förvånande  skicklighet  och  smak. 

De  skandinaviska  folken  hade  således  redan  före  stenålderns  slut 
nått  en  icke  ringa  grad  af  teknisk  färdighet,  och  en  jämförelse  mellan 
de  nordiska  arbetena  och  dem,  som  i  andra  europeiska  länder  blifvit 
bevarade  från  stenåldern,  visar,  att  de  nordiska  folken  i  konstäit  icke 
blott  fullt  kunde  mäta  sig  med  de  andra  stenåldersfolken  utan  att  de 
till  och  med  öfverträffade  dem.  Ingenstädes  i  Europa  utom  Norden 
finner  man  nämligen  motstycken  till  våra  finaste  flintarbeten  eller 
våra  vackraste  stenyxor,  ingenstädes  finner  man  så  vackra  former,  med 
smakfullt  böjda  linier,  i  förening  med  en  sådan  förmåga  att  behärska 
och  behandla  ämnet  som  här  i  Norden.  På  senaste  tid  har  man  visser- 
ligen i  Egypten  från  slutet  af  stenåldern  —  en  tid  då  kopparn  redan 
var  känd  där  —  funnit  flintarbeten  lika  fint  utförda  som  de  nordiska, 
men  dessa  egyptiska  flintarbeten  kunna  ej  täfla  med  de  nordiska  i  for- 
mernas smakfullhet. 

Vanligen  antager  man,  att  på  den  tid,  då  metallerna  voro  okända, 
samfärdseln  mellan  olika  länder  och  landsdelar  varit  ringa.  Att  sam- 
färdsel fanns  mellan  de  olika  delarna  af  Skandinavien  under  denna  tid, 
visas  dock  redan  af  den  nästan  fullständiga  likhet  i  formen,  som  forn- 
sakerna  och  grafvarna  från  Norden,  äfven  från  vidt  skilda  trakter,  sins- 
emellan äga.  Så  har  man  funnit  stenjrxor  af  samma  form  som  fig.  27 
både  i  Lappland,  Jämtland,  Ångermanland,  Skåne  och  mellanliggande 
landskap;  och  flintdolkarna  från  Norge,  norra  och  södra  Sverige,  Dan- 
mark och  Mecklenburg  äro  h  varan  dra  ofta  så  lika,  att  de  skulle  kunna 
förblandas. 

Andra  vittnesbörd  om  förbindelse  mellan  de  olika  delarna  af 
Sverige  hafva  vi  däruti,  att  man  i  de  mellersta  och  norra  landskapen 
funnit  fornsaker  af  sådan  flinta,  som  icke  finnes  på  närmare  håll  än  i 
Skåne.  Antingen  äro  sakerna  färdiga  förda  från  Skåne  till  de  trakter, 
där  de  nu  hittats,  eller  också  äro  de  tillverkade  där  af  flinta,  som 
blifvit  ditförd  från  Skåne. 

Ett  af  de  i  detta  afeeende  märkligaste  svenska  fynd  man  känner 
är  det,  som  omkring  år  1830  gjordes  i  Västerbotten,  vid  Byske  älf  å 
Bjurselets  bys  ägor  i  Skellefte  socken.  Vid  gräfiiing  påträftäde  man 
här,  å  två  fots  djup  i  jorden,  icke  mindre  än  sjuttio  mejslar  eller  yxor 
af  flinta,  hvilka  stodo  med  eggen  vända  nedåt,  i  en  krets  af  omkring 
tre  fots  diameter.  Af  dessa  verktyg  förvaras  nu  23  i  Statens  historiska 
museum;  alla  äro  de  af  samma  form  men  oslipade  och  troligen  obe- 
gagnade, alla  hafva  de  samma  ljusgråa  filrg,  och  alla  äro  de  förfllr- 
digade  af  skånsk  flinta.  Det  ställe,  där  de  hittades,  ligger  dock  på  ett 
afstånd  af  mer  än  hundra  svenska  mil  från  Skåne. 

Det  anmärkningsvärdaste  härvid  är,  att  man  nära  det  ställe,  där 
detta  fynd  gjorts,  äfven  anträff^at  många  andra  verktyg  samt  obearbetade 


FÖRBINDELSE  MED   ANDRA  LÄNDER. 


35 


stycken   och   es  mängd  skärfvor,  allt  af  samma  slags  flinta  som  i  det 
förstnämnda  fyndet. 

Om  förbindelser  mellan  Skåne  och  mellersta  Sverige  tala  äfven 
de  många  prydnader  af  bärnsten,  hvilka  man  anträffat  i  Västergötlands 
gånggrifter. 


a.  h. 

46.     Ornament  inristade  på  skånska  lerkärl. 


3. 
Förbindelse  med  andra  länder. 

Likheten  mellan  stenålderns  minnen  på  Gottland,  Öland  och  Born- 
holm samt  Sveriges  fastland  visar,  att  en  ständig  förbindelse  redan  då 
fanns  mellan  dessa  öar  och  den  svenska  kusten,  trots  svårigheten  att 
med  dåtidens  farkoster  komma  öfver  hafvet.  På  samma  sätt  kan  man 
se,  att  redan  vid  denna  tid  en  ganska  liflig  samfärdsel  ägde  rum  mel- 
lan Jylland  och  Norges  sydvästra  kust. 

Flera  förhållanden  vittna 
också  om  en  samfärdsel  mellan 
Skandinavien  och  västra  Europa 
xmder  denna  aflägsna  tid.  En 
följd  af  denna  samfärdsel  se  vi 
under  en  ganska  tidig  del  af 
den  yngre  stenåldern  i  »dösama» 
och  under  en  något  senare  tid 
i  »gånggrifterna*,  grafformer 
som  vi  strax  skola  närmare  lära 
känna.  Likheten  mellan  ett 
visst  slag  af  ännu  yngre  graf- 
var  —  hällkistor  med  ett  stort 
hål  i  ena  gafveln  — ,  som  före- 
komma i  mellersta  Sverige  och 
i  England,  äfvensom  saknaden  af  denna  grafform  i  det  sydligaste 
Sverige  och  i  Danmark  gör  det  till  och  med  otvifvelaktigt,  att  en  direkt 
förbindelse  redan  före  stenålderns  slut  måste  hafva  funnits  mellan 
Sveriges  västra  kust  och  Englands  östra. 

Äfven  med  länderna  söder  om  Östersjön  stod  Sverige  under  sten- 
åldern i  förbindelse. 

Bevis  för  en  direkt  samfö^rdsel  vid  denna  tid  mellan  södra  Sverige 
och  Tyskland  hafva  vi  bland  annat  i  sådana  stenhammare  som  fig.  26, 
hvilken  typ  står  mycket  nära  en  i  norra  Tyskland  och  mellersta  Europa 
förekommande,   under  det  att  samma  typ  icke  är  känd  från  Danmark. 

Andra  minnen  af  förbindelsen  mellan  Norden  och  de  söder  härifrån 
liggande  länderna  äro  de  ornament  (fig.  8  och  46),  som  ses  på  många 
nordiska,   äfven  sydsvenska,  lerkärl  från  den  yngre  stenålderns  senare 


47.     Ornament  på  cypriotiska  lerkärl. 


36  stenAldbrn. 

del.  Samma  omamentsmotiv  återfinna  vi  nämligen  i  mellersta  Europa, 
på  BalkanhalfÖn,  på  Cypern  (fig.  47)  och  i  Egypten;  men  de  förekomma 
hvarken  i  västra  eller  i  östra  Europa.  De  hafva  följaktligen  kommit 
till  oss  öfver  Europas  fastland. 

En  följd  af  denna  redan  under  stenåldern  öppnade  förbindelse 
mellan  Norden  och  det  öfriga  Europa  kunna  vi  äfven  spåra  i  det  ofvan 
omnämnda  förhållandet,  att  prydnader  af  bärnsten  äro  lika  allmänna  i 
de  nordiska  gånggrifterna,  som  de  äro  sällsynta  i  de  till  en  senare  tid 
hörande  hällkistorna.  På  de  sistnämnda  grafvamas  tid  hade  man  ge- 
nom handeln  med  andra  folk  lärt  sig  inse  bämstenens  höga  värde, 
hvilket  man  ej  kände  på  den  tid,  då  gånggrifterna  byggdes. 

Sverige  var  således  under  stenåldern  ej  så  afstängdt  från  all  be- 
röring med  andra  länder,  som  man  vanligen  föreställer  sig.  Om  ock 
ej  omedelbart  utan  genom  ett  af  många  mellanboende  folk  förmed- 
ladt  inflytande,  rönte  vårt  land  redan  under  denna  tid,  ett  par  årtusen- 
den före  vår  tidräknings  början,  inverkan  från  dåtidens  kulturfolk. 

Det  var  hufvudsakligen  på  två  vägar,  som  dessa  stodo  i  förbindelse 
med  Norden.  Den  ena  förde  utmed  Medelhafvets  och  västra  Europas 
kuster  till  våra  trakter;  den  andra  förde  från  den  östra  delen  af  Me- 
delhafvet  öfver  kontinenten  till  Nordsjön  och  Östersjön.  Den  förra 
har,  betraktad  från  vår  synpunkt,  fått  namnet  den  »västliga»,  den 
senare  kallas  den  »sydliga». 

Samfärdseln  mellan  Orienten  och  Europa  under  äldre  tider  var  i 
det  afseendet  lik  européernas  förbindelse  med  Afrika  och  Australien  i 
våra  dagar,  att  man  i  det  ena  liksom  det  andra  fallet  länge  måste 
nöja  sig  med  att  följa  kusterna,  innan  man  lyckades  att  bana  sig  väg 
tvärsöfver  kontinenten,  utmed  de  floder,  som  genomskära  denna.  Först 
sedan  handeln  i  långa  tider  uteslutande  följt  den  »västliga»  vägen, 
rundt  västra  Europas  kust,  öppnades  vägen  öfver  Europas  fastland, 
följande  de  flodvägar,  som  naturen  banat. 

Det  är  en  af  den  senaste  tidens  viktigaste  upptäckter  i  afseende 
på  Europas  äldsta  historia,  att  nyssnämnda  väg  öfver  kontinenten 
varit  af  stor  betj^delse  för  samftlrdseln  med  Norden  långt  före  sten- 
ålderns slut  här.  Ännu  för  ej  länge  sedan  föreställde  man  sig,  att  denna 
väg  öppnats  först  mycket  senare,  än  det  nu  visar  sig  hafva  skett. 

De  vittnen  om  en  inverkan  från  Söderns  kulturfolk,  som  nyss 
nämnts,  äro  ej  de  enda.  På  den  ena  eller  den  andra  vägen  erhöUo  våra 
förfäder  kännedom  om  boskapsskötsel  och  åkerbruk  samt  om  vissa  re- 
ligiösa föreställningar,  som  vi  i  det  följande  få  lära  känna. 

I  högsta  grad  anmärkningsvärdt  är,  att  vi  sålunda  redan  under 
stenåldern  kunna  spåra  ett  inflytande  från  Södern,  som  ej  endast  visar 
sig  inom  det  materiella  området  utan  äfven  inom  det  ideella.  Det 
måste  hafva  varit  en  långvarig  och  stark  inverkan,  som  kunnat  här  i 
den  yttersta  Norden  af  Europa  införa  nya  grafformer  och  nya  religiösa 
föreställningar. 


GRAFVAR.   —  RELIGION.  37 

Den  öfverlägsenhet  i  teknisk  färdighet  och  i  smak,  som  alstren 
från  den  nordiska  stenålderns  sista  del  röja,  kan  ej,  såsom  man  förut 
trott,  förklaras  därigenom,  att  stenåldei^n  varat  så  mycket  längre  här 
än  i  sydligare  delar  af  Europa.  Den  finner  däremot  sin  förklaring  i 
det  förhållande,  att  Nordens  folk  redan  då  rönt  ett  mäktigt  inflytande 
af  Söderns"  kultur. 


4. 
Grafvar.   —  Beligrion. 

Under  det  att  man  icke  för  närvarande  kan  uppvisa  en  enda  svensk 
graf  från  den  äldre  stenåldern  —  hvilket  måhända  beror  på  vår  ofull- 
komliga bekantskap  med  minnena  från  den  tiden  — ,  känna  vi  bär  ett 
stort  antal  grafvar  från  den  yngre  stenåldern. 

Dessa  grafvar  äro  antingen  gräfda  i  jorden  på  samma  sätt  som  de 
nu  brukliga,  eller  ock  äro  de  af  stenar  byggda  grafkammare.  En  graf 
af  det  förra  slaget  är  vanligen  afsedd  endast  for  ett  lik,  en  af  det 
senare  för  flera  lik.  1  såväl  det  ena  som  det  andra  fallet  hafva  liken 
begrafts  obrända.  Likbränningen  var,  såvidt  vi  nu  veta,  okänd  i 
Sverige  under  hela  stenåldern. 

1  början  af  den  yngre  stenåldern  voro  alla  grafvarna  här  i  landet 
gräfda,  först  senare  lärde  man  i  vissa  trakter  uppföra  grafkammare 
af  sten  för  en  del  af  befolkningen.  Det  äldre,  mera  oansenliga  slaget 
af  grafvar  begagnades  dock  äfven  i  dessa  trakter  jämte  grafkamrama, 
och  i  öfriga  delar  af  landet  voro  dessa  gräfda  grafvar  fortfarande  de 
enda. 

De  af  sten  b3'ggda  grafvarna  kunna  hänföras  till  tre  hufvudgrupper: 
stendösar,  gånggrifter  och  hällkistor.  Dessa  olika  grafformer 
höra  i  allmänhet  till  skilda  tidsafdelningar  inom  vår  yngre  stenålder, 
hvilka  följt  efter  hvarandra  i  den  ordning  de  här  uppräknats,  så 
att  stendösarna  äro  de  äldsta  och  de  af  en  jordhög  eller  ett  stenröse 
täckta  hällkistorna  de  yngsta,  hörande  till  stenålderns  allra  sista  del 
och  öfvergångstiden  till  bronsåldern. 

En  sten  dös  är  en  grafkammare,  hvilkens  väggar  bildas  af  stora, 
tjocka,  på  kant  resta  stenar,  som  räcka  från  golf  till  tak  och  som  på 
insidan  äro  släta  men  på  utsidan  vanligen  ojämna.  Golfvet  består  af 
sand,  småsten  och  dylikt.  Taket  bildas  vanligen  af  ett,  någon  gång 
af  flera  mycket  stora  stenblock,  hvilka  likaledes  äro  släta  på  den  inåt 
kammaren  vända  sidan  men  för  öfrigt  oregelbundna.  Kammarens  form 
är  ofta  mångsidig,  så  att  den  förefaller  nästan  rund;  stundom  är  den 
fyrsidig.  Dess  längd  brukar  vara  1,5  o — 2  m.  och  höjden  sällan  öfver 
1,50  m.  Vanligen  hafva  dösarna  på  södra  eller  östra  sidan  af  kammaren 
en  större  öppning,  i  hvilken  stundom  en  lägre  sten  ses  (fig.  48  och  49). 


38 


STENÅLDERN. 


De  flesta  stendösarna  ligga,  i  eller  på  en  hög,  som  ursprangligen 
lämnat  taket  och  i  de  flesta  fall  äfven  väggstenamas  öfre  del  obetäckt. 
Högen,  som  i  Sverige  vanligen  är  rund,  någon  gång  aflång  (fig.  50), 
omgifves  kring  foten  ofta  af  stenar,  stnndom  ganska  stora.  Då  högen 
är  aflång,  ligger  dosen  vanligen  närmare  dess  ena  ända  än  den  andra; 
någon  gång  finnas  två  dösar  på  en  sådan  hög. 


\^^^^^' 


48.    Stendöa  vid  östra  Värlinge 
i  Skåne. 


:S.>'flB!tete..T^ 


49.    StendöSj  med  skålar  på  takstenen^ 
vid  Fasmorup  i  Skåne. 


'^^ 


50.     Stendös  på  aflång  hög  vid  Skegrie  i  Skåne. 

En  gånggrift  består  af  en  graf  kammare  och  en  till  denna  ledande, 
lägre  och  smalare  gång;  det  hela  ömsintes  af  en  hög,  hvars  fot  ofta 
är  eller  varit  omgifven  med  en  krets  af  kullerstenar.  Fig.  51 — 53  gifva 
ett  begrepp  om  dessa  ofta  storartade  graf  byggnader. 

»Kammaren»  i  en  gånggrift  är  antingen  nästan  rund,  oval  eller 
aflångt  fyrsidig.  Väggarna  likna  stendösarnas  och  bildas  af  stora,  på 
kant  stående  hällar  eller  stenblock,  h vilka  på  insidan  äro  plana  och 
ganska  jämna  ehuru  aldrig  släthuggna.  Mellanrummen  mellan  dem 
pläga  vara  med  stor  omsorg  utfyllda  med  stenflisor,  småsten  och  dylikt. 
Någon  gång  finner  man  björknäfver  mellan  flisorna;  dessa  äro  stundom 
lagda  på  h varandra  såsom  stenarna  i  en  mur.  Taket  bildas  af  väldiga 
stenblock  eller  hällar,  som  nå  från  vägg  till  vägg  och  som  på  den 
undre  sidan  äro  släta  men  på  den  öfre  merendels  ojämna  och  kullriga; 
äfven  mellanrummen  mellan  dem  bruka  vara  tätade  på  samma  sätt  som 
fogarna  i  väggarna.  Golfvet  är  stundom  belagdt  med  smärre,  flata 
stenar,  men  ofta  består  det  endast  af  jord. 


GRAPVAR. 


RELIGION. 


39 


På  kammarens  ena  långvägg,  vanligen  den  östra  eller  södra,  eller 
på  den  ena  gafvelväggen,  finnes  en  större  öppning,  från  hvilken  en 
gång  leder,  byggd  på  samma  sätt  som  kammaren  men  lägre  och  smalare. 
Gången,    åtrainstone   dess   inre   del,    är  täckt  med  stenblock,  liknande 


51.     Gånggrift  vid  Luttra  i  Västergötland. 


52.    Gånggrift  {sedd  midtför  gången)  vid  Karleby  i  Västergötland. 


kammarens  takstenar  ehuru  mindre.  Vid  gångens  inre  mynning  och 
vid  den  yttre  ändan  af  dess  betäckta  del  finnes  ej  sällan  ett  slags  dörr- 
infattning, bestående  af  en  tröskelsten  och  två  smala,  något  inskjutande 
dörrposter  (fig.  53  A,  C).  Någon  gång  ligger  här  en  nästan  rektangulär 
kalkstenshäll,    som  passar  in  i  dörröppningen  och  tydligen  tjänat  som 


40 


stbnAldern. 


dörr  (fig.  53,  B).  Möjligen  hafva  några  gånggrifter  varit  stängda  med 
dörrar  af  trä,  såsom  fiallet  varit  i  en  för  några  år  sedan  i  Saxen 
upptäckt  dylik  graf. 

De  svenska  gånggrifterna  äro  af  mycket  olika  storlek.  Kammarens 
längd  är  vanligen  4—7  m.,  dess  bredd  l,5o — 3  m.  och  höjd  l,2o — l,8o 
m.  Gången  är  ofta  lika  lång  som  kammaren,  ej  sällan  längre;  dess 
bredd  är  vanligen  0,60 — 1,20  m.  och  dess  höjd  1—1, 50  m.  Några 
gånggrifter  i  trakten  af  Falköping,  Västergötlands  förnämsta  sten- 
åldersbygd, äro  dock  betydligt  större,  med  en  kammare  af  9,5o— 12,5o  m:s 

längd.    Den  största  gånggriften  i 


;cz-:^ 


mften  fig.  52. 


53.    Flan  af 

yttre  tröskeln" méiC  dörrposter ;  B  dörren; 
C  den  inre  tröskeln  med  dörrposter. 


Sverige,  och  sannolikt  äfven  i  hela 
Norden,  är  en  af  de  många,  som 
ligga  vid  Karleby  kyrka,  nära  Fal- 
köping. Den  ännu  icke  utgräfda 
kammarens  tak  bildas  af  nio  stora 
granitblock  och  håller  16,65  m.  i 
längd  med  2,4 o  m.  i  bredd;  gången 
är  nära  12  m.  lång. 

Gånggrifterna  i  Sverige  äro, 
liksom  stendösarna,  mycket  sällan 
helt  och  hållet  betäckta  af  den  om- 
gifvande  högen.  Åtminstone  de  öfre 
delarna  af  takstenarna,  ofta  äfven 
väggstenarnas  öfverkanter,  äro  mer 
eller  mindre  synliga.  I  de  fall, 
då  hela  grafven  varit  täckt  af  en 
hög,  torde  dennas  öfre  del  häfva 
tillkommit  efter  stenålderns  slut, 
hvilket  antydes  oland  annat  där- 
af,  att  man  mycket  ofta  finner 
grafvar  från  bronsåldern  i  dessa 
högar. 


Hällkistorna  bildas  af  stora,;  på  kant  resta  stenhällar  (fig.  54); 
de  äro  städse  fyrsidiga,  ehuru  långsidorna  ej  alltid  äro  fullkoniligt 
parallella,  hvarigenom  kistan  stundom  blir  smalare  vid  den  ena  ändan 
än  vid  den  andra.  De  äro,  eller  hafva  varit,  täckta  med  en  eller 
flera  stenhällar. 

Dessa  grafvar  ligga  nästan  alltid  i  riktning  från  norr  till  söder 
och  äro  omgifna  af  en  liten  hög  af  jord  eller  sten.*  Många  höja  sig  liksom 
gånggrifterna  så  mycket  öfver  högens  yta,  att  åtminstone  takhallarna, 
där  de  finnas  kvar,  och  väggstenarnas  öfverkanter  äro  synliga;  andra 
äro  helt  och  hållet  dolda  af  högen. 


*  Ed  hög  bildad  endast  eller  nästan  uteslatande  af  sten,  yanligen  knllersten,  plägar 
kallas  stenröse,  stenrör  eller  stenkummel. 


ORAFVAR.   —  RELIGION. 


41 


Denna  grafform  har  uppstått  ur  gånggrifterna  och  närmast  ur  så- 
dana, som  hafva  gången  i  fortsättning  af  kammarens  längdriktning. 
Flera  mellanformer  finnas  nämligen,  hvilka  visa,  huru  gången  små- 
ningom förändrades  och  förminskades,  till  dess  den  slutligen  endast  kan 
spåras  i  häUkistans  öppna,  vanligen  afsmalnande  södra  ända. 


54.    Hällkista  vid  Skottened  i  Södra  Byrå  socken,  Västergötland;  6,66  meter  lång. 


Ett  annat  minne  af  gånggriftens  ingång  torde  vara  den  öppning, 
som  stundom  ses  ungefär  midt  på  häUkistans  östra  långsida,  således 
just  på  det  ställe,  där  gången  å  de  äldre  grafvama  vanligen  inmyn- 
nade. I  en  år  1875  undersökt  hällkista  vid  Herrlj unga  järnvägsstation 
i  Västergötland  fanns  en  sådan  öppning  af  2, 3  o  m:s  bredd  (fig.  56); 
grafvens  längd  var  ej  mindre  än  9,4  o  m. 

Någon  gång  äro  hällkistorna  icke  helt  och  hållet  öppna  i  södra 
ändan  utan  hafva  där  endast  en  rund  eller  oval  öppning,  uthuggen  i 
gafveln.  Sådana  grafvar  finnas  blott  i  mellersta  Sverige:  Bohuslän, 
nordligaste  Halland,  Västergötland  och  Östergötland  (fig.  55—59).      . 

En  af  de  märkligaste  grafvar  af  detta  slag,  som  man  hittills  funnit 
i  Sverige,  är  en,  som  ligger  helt  nära  de  redan  omtalade  gånggrifterna 
vid  Karleby    i   trakten   af  Falköping   och   som   undersöktes  år  1874. 


42 


STENÅLDERN. 


Under  ett  stort  men  ej  synnerligt  högt  stenröse  påträffades  en  af 
kalkstenshällar  bildad  graf,  delad  i  en  större  kammare  och  två  mindre 
ram  utanför  denna  (fig.  58).  Taket  hade  äfven  utgjorts  af  kalkstens- 
hällar, hvilka  legat  i  jämnhöjd  med  den  omgifvande  jordytan.  I  skilje- 
väggen  —  stenen  1  å  fig.  59  —  mellan  den  egentliga  graf  kammaren 
och  den  inre  »förstugan»  ses  nedtill  en  större  rundad,  60  cm.  bred 
öppning   lik   den   å   fig.    55.     Få   utsidan   var  denna  öppning  stängd 


55.    Hällkista  vid  Dverred  i  norra 
Halland. 


56.    Den  södra  gafveln  i  en 
hällkista  vid  Herrljungaf^ 
i  Västergötland. 


SUder. 


Norr. 


57.    Plan  af  en  hällkista  {med  rundt  hål  i  södra  gafveln)  vid  Backa 
i  Värnhems  socken,  Västergötland. 


med  ett  slags  dörr,  bestående  af  en  mindre  häll,  hvilken  stöddes  och 
kvarhöUs  på  sin  plats  af  en  kullersten  (fig.  59,  n:r  18  och  19).  Äfven 
i  skiljeväggen  (stenarna  n:r  15  och  16)  mellan  den  inre  och  den  yttre 
förstugan  fanns  en  stor  rund  öppning,  af  75  cm:s  bredd,  hvilken  dock 
ej  satt  nedtill  såsom  den  förra  utan  upptill.  Denna  öppning  var  lika- 
ledes stängd  med  en  dörr,  bildad  af  en  större  häll,  hvilken  ses  å  fig. 
59  (n:r  20).  Grafkammarens  längd  är  i  midten  4,50  m.;  dess  bredd  2,io 
m.  och  höjd  1,8.5  m.,  således  vanlig  manshöjd. 

I  denna  graf,  hvilken  nu  var  alldeles  fylld  med  sand  och  jord, 
hade  mer  än  sextio  lik  blifvit  nedlagda  obrända  och  vid  deras  sida  ett 
ovanligt  stort  antal  dolkar,  spjutspetsar,  pilspetsar  och  andra  arbeten 
af  flinta,  utvisande,  att  grafven  tillhör  en  tid,  under  hvilken  stenålders- 
kulturen ännu  var  härskande.  Det  var  då  af  så  mycket  större  vikt 
att  bland  skeletten  i  grafvens  nedersta  del  påträffa  ett  par  pärlor  af 
brons    och   udden  till  en  spjutspets  af  samma  ämne,  hvilka  visa,  att 


GEAFVAR.   —  RBLIOION. 


43 


någon  kännedom  om  denna  metall  hunnit  sprida  sig  till  Västergötland 
på  den  tid,  då  grafven  uppfördes  eller  ännu  begagnades. 

Denna   omständighet   är  icke  den   enda,  som  talar  för  att  sådana 
stora,  af  högar  betäckta  stenkistor  tillhöra  stenålderns  allra  sista  del. 


58.    Hällkista  vid  Karleby  i  Västergötland. 


Han  af  grafven  fig.  58. 


Dylika  fynd  af  både  stensaker  och  bronsföremål  äro  nämligen  anträf- 
fade också  i  andra  liknande  grafvar,  hvarjämte  alldeles  dylika,  af  en 
jordhög  eller  ett  stenkummel  höljda  stenkistor  äfven  begagnades  under 
bronsåldern,  i  synnerhet  under  denna  periods  förra  deL 


44  stbnAldbrn. 

HäUkistornas  längd  är  vanligen  2,!io — 4  m.,  bredden  1— *1,50  m. 
och  höjden  eller  djupet  0,75—1,50  m.  Några,  i  synnerhet  i  Västergöt- 
land, äro  dock  större,  af  6 — 9, 5  o  m:s  längd.  Den  längsta  nu  kända 
graf  af  detta  slag  i  Sverige  torde  vara  en,  som  ligger  på  »Stora 
Lundskullen»  i  Härene  socken,  Kullings  härad,  Västergötland;  dess 
längd  är  10,4  0  m.  och  bredd  2,4  o  m. 

Liksom  gånggrifterna  kallas  häUkistorna  ofta  af  traktens  folk 
»jättestugor»  eller  »jättegrafvar».  Emedan  hvar  och  en  af  nutidens 
grafvar  ej  är  längre,  än  ett  lik  kräfver,  men  en  häUkista  oftast  har 
mycket  mer  än  vanlig  manslängd,  anser  man  nämligen  en  sådan 
graf  vara  byggd  för  en  jätte. 

Jämte  dösarna  äro  gånggrifterna  de  äldsta  prof  på  en  börjande 
byggnadskonst,  som  vi  hafva  här  i  Sverige.  Det  är  visserligen  mycket 
enkla  byggnader,  men  de  äro  uppförda  på  ett  sådant  sätt,  att  ännu 
efter  många  årtusendens  förlopp  väggarna  stå  så,  som  de  en  gång 
ställdes,  och  att  de  ännu  uppbära  de  tunga  stenblocken.  Sällan  har 
en  sådan  byggnad  störtat  samman,  så  vida  den  ej  skadats  genom  skatt- 
sökares gräfning  eller  annan  åverkan  af  människohand. 

Med  skäl  har  man  frågat  sig,  huru  det  kunnat  vara  möjligt  för 
stenålderns  folk  att,  utan  de  mekaniska  hjälpmedel,  som  stå  vår  tid  till 
buds,  uppföra  så  storartade  graf  byggnader  som  i  synnerhet  flertalet  af 
gånggrifterna  är.  Stor  svårighet  måste  redan  anskaffandet  af  det  därtill 
nödiga  byggnadsämnet  hafva  vållat.  Detta  är  antingen  gråsten  eller, 
i  vissa  trakter,  kalksten.  I  många  västgötagrafvar  äro  nämligen  åt- 
minstone väggstenarna  af  kalksten.  Man  har  således  förstått  att  ur 
kalkstensberget  kila  ut  stora  hällar  och  kanthugga  dem,  hvilket  på  en 
tid,  då  man  ej  hade  metallverktyg,  kunde  erbjuda  rätt  stora  svårig- 
heter; stenarna  äro  dock  aldrig  släthuggna.  Det  var  emellertid  lättare 
att  få  kalkstenshällar  än  fbr  grafvarna  lämpliga  gråstensblock. 

Dessa  äro  med  omsorg  valda  samt  ställda  eller  lagda  så,  att  en 
jämn,  slät  sida  vänder  inåt  kammaren.  Då  hvarje  större  graf  erford- 
rade många  stenar  med  åtminstone  en  slät  yta,  och  då  man  ofta  ännu, 
trots  tidens  förstörande  inverkan,  finner  flera  sådana  grafvar  inom  ett 
litet  område,  inser  man  lätt,  att  så  många  stenar  af  lämplig  storlek 
och  form  ej  kunnat  vara  att  tillgå,  utan  att  stenålderns  folk  måste 
hafva  förstått  att  på  något  sätt  klyfva  de  väldiga  stenblocken. 

Möjligen  hafva  de  härvid  gått  till  väga  på  samma  sätt,  som  ännu 
användes  i  flera  trakter  af  Norden  för  att  klyfva  stora  rullstensblock 
af  granit.  I  den  riktning,  hvari  man  antager,  att  stenen  lättast  klyf- 
ver  sig,  hugger  man  nämligen  en  fåra,  i  hvilken  man  häller  vatten, 
som  får  stå  en  tid.  Man  omgifver  sedan  stenen  med  eld  eller  lägger  eld 
under  densamma,  så  att  den  upphettas.  Sedan  sättas  små  kilar  i  fåran, 
och  med  en  klubba  slår  man  på  kilarna,  till  dess  stenen  delar  sig  i 
två   stycken,    hvartdera   med  en  flat  sida.    Man  torde  utan  synnerlig 


OEAPVAR.   —  RELIGION.  45 

svårighet  kuniia  hugga  fårorna  med  de  verktyg,  som  stenålderns  folk 
hade  till  sitt  förfogande.  I  stället  för  värme  kan  äfven  köld  användas: 
det  till  is  frusna  vattnet  i  fåran  spränger  då  stenen. 

Det  förra  förfaringssättet  begagna  kassierna  i  Indiens  högland, 
ett  folk  som  ännu  i  dag  bygger  stendösar  till  grafvar  åt  sina  döda. 
De  stenar,  som  behöfvas  till  dösama,  erhållas  på  det  sätt,  att  man 
i  större  stenblock  hugger  fördjupningar  och  i  dessa  häller  kallt  vatten, 
sedan  man  upphettat  stenen,  hvilken  då  delar  sig.  Tåg  och  häfstänger 
af  trä  äro  de  enda  mekaniska  hjälpmedel,  som  kassierna  använda  för 
att  flytta  de  stora  stenarna  och  bygga  dösama. 

Den  största  svårigheten  vid  uppförandet  af  gånggrifterna  var  väl 
att  på  sina  platser  lägga  de  ofta  väldiga  stenblock,  som  bilda  taket. 
Konung  Fredrik  VII  i  Danmark  har  emellertid  sökt  visa,  huru  detta 
för  stenålderns  folk  kunnat  vara  möjligt  genom  att  skjuta  stenen  upp- 
för sluttningen  af  den  grafven  omgifvande  högen,  hvilken,  såsom  vi 
sett,  ofta  når  upp  just  till  väggstenarnas  öfverkant. 

Hvilka  storartade  byggnader  ett  folk,  som  saknar  kännedom  om 
metaller,  kan  åstadkomma,  visas  af  kapten  Cooks  berättelse  om  en  graf- 
vård  uppförd  af  invåname  på  ön  Tahiti,  det  högst  utvecklade  af  alla 
senare  tiders  stenåldersfolk.  Denna  grafvård,  som  hade  form  af  en 
pyramid  med  höga  trappsteg  på|  alla  fyra  sidorna,  var  byggd  af  hvit 
tillhuggen  och  polerad  korallsten  utan  bindemedel  mellan  stenarna.  Dess 
höjd  var  13,4  o  m.,  längd  81, 4  o  m.  och  bredd  26,5 o  m. 

Äfven  från  andra  länder  än  Sverige  känna  vi  en  stor  mängd  graf- 
var af  samma  eller  liknande  former  som  de  från  vår  stenålder. 

Grafvar  af  samma  slag  som  våra  stendösar  utan  gång  hafva  en 
ganska  stor  geografisk  utbredning.  De  finnas  i  södra  delen  af  den  Skandi- 
naviska halfön,  i  Danmark,  i  nordligaste  Tyskland,  där  de  i  öster  ej  gå 
längre  än  till  Oders  floddal,  i  Holland,  Belgien,  England,  Skottland,  Irland 
och  på  Kanalens  öar,  i  Frankrike,  Spanien  och  Portugal.  Man  har 
äfven  funnit  dem  i  Schweiz  —  där  de  dock  äro  mycket  sällsynta  — , 
på  Korsika,  i  Bulgarien  och  europeiska  Turkiet  samt  på  Krim  och 
andra  ställen  å  Svarta  hafvets  norra  kust.  I  andra  delar  af  Europa 
saknas  de  däremot,  så  i  hela  mellersta  Europa,  i  södra  och  mel- 
lersta Tyskland  såväl  som  i  alla  de  österrikisk-ungerska  länderna. 
I  norra  Afrika  ftro  de  talrika.  Vidare  finnas  de  i  Sudan,  Palestina  och 
Kaukasusländerna  samt  i  stor  mängd  i  Indien.  Många,  i  synnerhet 
i  sistnämnda  länder,  skilja  sig  dock  från  våra  dösar  däruti,  att 
både  deras  vägg-  och  takstenar  äro  tunnare  samt  mera  flata  och  regel- 
bundna än  i  Nordens  dösar;  graf varna  närma  sig  härigenom  mera  de 
svenska  hällkistorna. 

Gånggrifter  förekomma  mycket  talrikt  i  Danmark;  dessutom  har 
man  också  i  nordvästra  Tyskland,  Nederländerna,  England,  Skottland, 
på  Irland  och  Kanalens  öar,  i  Frankrike  och  på  Pyreneiska  halfön 
fonnit  grafvar,  som  mer  eller  mindre  likna  våra  gånggrifter. 


46  stbnIldern. 

Hällkistor  med  sådana  runda  öppningar  som  de  fig.  55  och  56  af- 
bildade  äro  äfven  kända  från  nordvästra  Tyskland,  Frankrike  och  Eng- 
land samt  från  Eaukasusländema  och  Indien. 

Då  sådana  stenbyggda  grafvar  som  de  nu  beskrifna  förekomma  ej 
blott  i  Sverige  utan  äfven  i  många  andra,  intill  h varandra  gränsande 
länder,  är  det  klart,  att  det  måste  finnas  något  samband  mellan  bruket 
att  i  alla  dessa  länder  bygga  grafvar  na  på  samma  sätt.  Lika  klart 
blir  det  vid  en  närmare  undersökning  af  alla  i  förbindelse  härmed  stå- 
ende frågor,  att  ett  sådant  samband  måste  vara  liktydigt  med  ett  in- 
flytande från  Södern  på  Norden,  ej  i  motsatt  riktning.  Detta  infly- 
tande har,  utgående  från  Orienten  och  följande  först  Afrikas  nordkust, 
därefter  Europas  västkust,  sträckt  sina  verkningar  ända  till  länderna 
vid  Nordsjön  och  Östersjön. 

Den  tanke,  som  ligger  till  grund  för  uppförandet  af  dessa  graf- 
byggnader,  är  tydligen,  att  de  aflidna  skulle  kunna  fortsätta  sitt  lif 
så  mycket  som  möjligt  i  likhet  med  det  de  fört  här  på  jorden.  De 
fingo  ej  blott  med  sig  i  grafven  sina  kläder,  vapen,  smycken  och  dylikt, 
utan  grafven  själf  liknade,  såvidt  ske  kunde,  den  boning  de  lefvat  i. 
Formen  var  ungefär  densamma,  men  emedan  grafboningen  var  beräknad 
på  evigheten  —  om  detta  begrepp  då  fanns  — ,  byggdes  den  ej  af 
så  lätt  förstörbara  ämnen  som  de  vanliga  bostäderna  utan  af  sten. 
Den  af  flera  i  rundel  satta  stenar  bildade  dosen  var  sålunda  en  efter- 
bildning  af  dåtidens  runda  hyddor. 

Samma  bruk  att  bygga  grafvarna  i  likhet  med  de  lefvandes  bo- 
ningar finna  vi  äfven  hos  många  folk  långt  efter  dösarnas  och  gång- 
grifternas  tid.  I  Orientens  länder,  i  Grekland  och  Italien  har  man 
under  forntiden  ofta  åt  grafvarna  mer  eller  mindre  gifvit  samma  form, 
som  boningshusen  hade. 

Efter  allt  hvad  man  känner,  blefvo,  såsom  vi  redan  sett,  de  döda 
under  stenåldern  i  Sverige  alltid  jordade  obrända.  Stundom  nedlades 
de  i  grafven  utsträckta  eller  med  böjda  ben ;  stundom  synas  de  ha  blif vit 
begrafna  i  sittande  ställning,  hvilket  senare  bruk  återfinnes  äfven  hos 
flera  folk  utom  Norden  både  i  äldre  och  nyare  tid. 

I  gånggrifterna  äro  stundom  utmed  kammarens  väggar  små  nischer 
eller  bås  bildade  genom  kantresta,  mot  väggarna  vinkelräta  flisor  eller 
små  hällar,  vanligen  af  kalksten,  hvilka  i  allmänhet  endast  hafva  en 
höjd  af  45 — 60  cm.  och  således  äro  betydligt  lägre  än  själfva  graf- 
kammaren.  Dessa  små  rum,  hvilka  innehålla  ett  eller  flera  lik,  äro  ofta 
täckta  med  små  hällar  af  samma  slag  som  skiljeväggarna;  de  påminna 
om  de  bås,  som  mången  gång  finnas  utmed  väggarna  i  grönländarnes 
stugor. 

Utom  lämningar  af  liggande  och  sittande  lik  har  man  emellertid  i 
svenska  grafvar  från  stenåldern  äfven  funnit  en  mängd  människoben 
liggande    i   den    största   oordning,  tydligen  beroende  därpå,  att  benen 


GRAFVAR.   —  RELIGION.  47 

efter  de  fbmt  jordade  liken  rubbats  vid  nya  liks  införande  i  grafven. 
En  sådan  förklaring  har  så  mycket  mera  skäl  för  sig,  som  man  ej 
sällan  i  samma  grafkammare  finner  två  lager  af  ben,  af  bvilka  det 
undre,  tätt  sammanpackadt  och  oordnadt,  genom  ett  sandlager  är 
skildt  från  det  öfre,  där  benen  icke  ligga  i  sådan  oordning.  Det  är  då 
mer  än  sannolikt,  att  orsaken  till  det  undre  lagrets  tillstånd  bör  sökas 
däri,  att  man,  för  att  bereda  plats  åt  nya  lik,  på  minsta  möjliga  rum 
sammanpackat  de  i  grafven  förut  befintliga  benen  och  genom  ett  där- 
öfver  utbredt  sandlager  bildat  ett  nytt  golf. 

Några  svenska  grafvar  från  stenåldern  innehålla  endast  lämningar 
af  ett  lik;  vanligen  finner  man  dock  ben  af  flera  skelett  i  samma  graf. 
I  Västergötlands  gånggrifter  och  häUkistor  har  man  flera  gånger  på- 
träffat ben  af  femtio  till  hundra  lik  i  h varje  graf,  någon  gång  ännu 
flera.  I  gånggrifterna  träffas  ej  sällan  skelett  eller  spridda  människo- 
ben äfven  i  gången. 

Både  män,  kvinnor  och  barn  hvila  i  dessa  grafvar,  hvilka  troligen 
böra  betraktas  som  ett  slags  familj  egr  af  var. 

Ett  par  gånger  har  man  i  danska  grafvar  från  stenåldern  funnit 
hufvudskålar  med  ett  stort  genom  trepanation  uppkommet  hål;  att 
personen  i  fråga  länge  öfverlefvat  operationen  är  tydligt,  emedan  hå- 
lets kanter  äro  afrundade  på  ett  sätt,  som  endast  i  det  fallet  är  möjligt. 

Vid  de  dödas  sida  lades  vanligen  några  vapen,  redskap  eller  pryd- 
nader. Ofta  finner  man  i  grafvar  från  denna  tid  äfven  lerkärl,  hvilka 
nu  endast  innehålla  jord;  troligen  hafva  många  af  dem  en  gång  inne- 
hållit födoämnen,  som  de  döda  ansågos  kunna  behöfva  för  lifvets  fort- 
sättning på  andra  sidan  grafven. 

Somliga  af  de  stensaker,  som  finnas  i  grafvarna,  synas  hafva  varit 
nya  och  obegagnade,  då  de  nedlades;  andra  äro  ofullständiga,  och  några 
torde  hafva  blifvit  med  afsikt  sönderslagna.  Sådana  sönderslagna  saker 
äro  också  anträffade  i  engelska  och  franska  grafvar  från  stenåldern 
och,  såsom  vi  i  det  följande  få  se,  man  har  äfven  i  nordiska  grafvar 
firån  senare  delen  af  hednatiden  funnit  spår  af  en  sådan  afsiktlig  för- 
störing af  de  jämte  den  döde  nedlagda  vapnen. 

I  den  grafven  omgifvande  högen  har  man  hos  oss  flera  gånger  på- 
träffat ben  af  tama  eller  vilda  djur  samt  någon  gång  äfven  skal  af 
ätliga  musslor,  h vilket  allt  tydligen  är  minnen  från  grafölet  eller  från 
offer  åt  de  döda.  Stundom  finner  man  äfven  i  eller  tätt  invid  grafven 
en  mängd  bitar  af  lerkärl,  hvilka  blifvit  med  afsikt  sönderslagna. 
Afven  i  Grekland  var  det  sed  att  krossa  de  lerkärl,  som  användes 
vid  graffesten. 

Stendösarna  betraktades  fordom  både  i  Norden  och  i  andra  länder 
som  offeraltaren.  Ehuru  man  nu  vet,  att  de  äro  grafvar,  är  det  dock 
mycket  sannolikt,  att  offer  förrättats  på  eller  vid  dem.  Offer  åt  de 
döda,  ägnade  åt  dem  under  längre  eller  kortare  tid  efter  begr  af  ningen, 


48 


stenAldbrn. 


60.    sten  med  skålar^  från  en 

gånggrift  vid  Lundby  i 

Västergötland,    ^.s. 


hafva  nämligen  varit  i  bruk  hos  folk  af  olika  stammar  och  på  den 
mest  olika  bildningsgrad,  hos  indier,  greker  och  romare,  liksom  hos 
lappar  och  finnar;  äfven  i  den  kristna  kyrkan  kunna  dylika  graf offer 
spåras.     Det   är  således  i  och  för  sig  icke  osannolikt,  att  sådana  offer 

under  en  eller  annan  form  redan  under 
stenåldern  varit  i  bruk  här  i  Norden.  Och 
man  torde  med  skäl  kunna  se  bevis  för  en 
sådan  åsikt  i  de  utan  tvifvel  för  offer  af- 
sedda  skålformiga  fördjupningar  af 
ett  par  tums  vidd,  som  ofta  finnas  på  öfver- 
sidan  af  takstenarna  till  våra  stendösar 
(fig.  49)  och  gånggrifter.  Äfven  på  häll- 
kistornas  täckstenar,  liksom  någon  gång 
på  insidan  af  gånggrifternas  väggstenar, 
finnas  dylika  >8kålar>.  Då  dessa  grafvar 
varit  obetäckta,  kunde  man  visserligen 
föreställa  sig,  att  skålarna  tillkommit  under  någon  senare  tid  än 
stenåldern.     Men    en    sådan    åsikt   visar   sig   vara   ohållbar,    då   man 

ser,  huru  ofta  dessa  fördjupningar 
förekomma  på  stenålderns  grafvar  i 
olika  delar  af  landet,  och  då  man 
återfinner  dem  äfven  på  stendösar  och 
gånggrifter  i  andra  länder. 

Fig.  60  visar  en  sten  med  sådana 
skålar,  som  hade  sin  plats  i  gången  till 
en  gånggrift  vid  Lundby  i  Västergöt- 
land. Att  denna  af  mig  funna  sten 
var  samtidig  med  grafven,  kan  ej  vara 
föremål  för  ringaste  tvifvel. 

Sådana  skålformiga  fördjupningar, 
vanligen  kända  under  namnet  >älf- 
kvarnar>,  förekomma  också,  såsom  vi 
i  det  följande  få  tillfälle  att  närmare 
visa,  på  fornlämningar  från  senare 
tider  än  stenåldern.  Att  de  verkligen 
varit  af  sedda  för  offer,  bevisas  bland 
annat  däraf,  att  man  ännu  i  dag  offrar 
i  älfkvarnar. 

Dessa  grafoffer,  den  omsorg  hvar- 

med   man    sörjde  för  de  dödas  hvila, 

de  vapen,  redskap  och  prydnader,  som 

man  lät  följa  dem  i  grafven,  allt  detta 

antyder,  att  Sveriges  invånare  under  stenåldern,  liksom  de  flesta  andra 

folk,  haft  någon  föreställning  om  ett  lif  efter  detta.    Ehuru  vi  alldeles 

sakna  skriftliga  underrättelser  om  denna  aflägsna  tid,  kunna  vi  genom 


Bl. 


Yxa  af  bärnsten,  sedd  frän  två 
sidor.    Bohuslän.    */8. 


GRAPVAK.   —  RBLIGION.  49 

fynden  få  några  upplysningar  om  de  religiösa  föreställningar,  som 
Sveriges  dåvarande  bebyggare  haft. 

Offren  åt  de  döda  antyda,  att  den  dyrkan  af  förfäderna,  hvaraf  spår 
ännu  i  vår   tid  kunna  skönjas,  ej  var  okänd  för  stenålderns  svenskar. 

Och  att  solguden  redan  då  varit  föremål  för  dyrkan,  framgår  däraf, 
att  två  af  denna  guds  viktigaste  symboler  visa  sig  hafva  varit  kända 
här  före  stenålderns  slut.  Det  ena  är  det  fyrekriga  hjulet,  en  bild  af 
den  på  himmeln  rullande  solen,  hvilken  symbol  vi  få  tillfälle  att  i 
bronsåldern  närmare  lära  känna;  än  i  dag  tala  ju  skalderna  om  »solens 
hjul».  Den  andra  är  yxan,  föregångaren  till  Tors  hammare,  en  symbol 
af  solguden  därför,  att  man  i  Norden  liksom  i  Indien  och  månget  annat 
land  trodde  blixten  vara  en  yxa  slungad  af  solens  och  ljusets  gud  i 
hans  kamp  mot  mörkrets  makter. 

I  svenska  grafvar  från  stenåldern  finner  man  ej  sällan  små  som 
prydnader  burna  af  bildningar  af  yxor,  gjorda  af  bärnsten  eller  ben 
(fig.  15).  Äfven  några  yxor  af  sten  hafva  hittats,  hvilka  visserligen 
ej  varit  burna  som  prydnader  men  hvilka  äro  så  små,  att  de  ej  kunna 
hafva  varit  verktyg  eller  vapen  utan  måste  betraktas  som  symboler 
eller  votiv-yxor.  Att  så  varit  fallet  med  den  stora,  fig.  61  af  bildade 
yxan  af  bärnsten,  är  tydligt. 

Man  har  ock  här  i  Sverige  gjort  andra  fynd  från  stenåldern, 
hvilka  troligen  äga  något  samband  med  den  tidens  religiösa  bruk. 
Vid  flera  tillfällen  hafva  nämligen  fornsaker  af  sten  anträffats,  hvilka 
synbarligen  blifvit  med  afsikt  och  med  en  viss  omsorg  nedlagda  i  jor- 
den, ehuru  de  icke  kunna  betraktas  såsom  hörande  till  grafvar.  Det 
synes  därför  icke  vara  osannolikt,  att  åtminstone  några  af  dem  blifvit 
nedlagda  såsom  offer  åt  gudarne  eller  af  någon  liknande  orsak. 

Såsom  prof  på  sådana  fynd  från  Sverige  kunna  vi  anföra  följande. 
På  Ryssviks  ägor  i  Urshults  socken,  södra  Småland,  hittades  år  1821 
femton  stora  och  väl  slipade  flintyxor,  hvilka  lågo  n  en  haKcirkel  med 
de  spetsiga  ändarna  mot  öster».  År  1863  gjordes  ett  liknande,  ehuru 
mindre  fynd  vid  Bro  i  Gellersta  socken,  Närke;  man  fann  där  fem 
stora,  väl  slipade  flintyxor  ,af  samma  form,  »liggande  i  rad  på  stranden 
af  den  till  en  del  torrlagda  Mosjön».  Vid  Knem  i  Tanums  socken, 
norra  Bohuslän,  hittades  år  1843  sju  sågar,  lika  fig.  41,  en  spjutspets, 
en  skrapa,  alla  af  flinta,  liggande  bredvid  hvarandra  under  en  stenhäll. 
På  Skärstads  ägor  i  Bro  socken,  Bohuslän,  fann  man  likaledes  år  1843  tio 
flintsågar  af  samma  form,  »liggande  tillhopa  under  en  stenhäll».  Äfven 
i  Skee  socken,  Bohuslän,  hittades  för  några  år  sedan  tio  dylika  sågar 
liggande  tillsammans;  de  voro  omgifna  af  näfver. 

Dylika  fynd  äro  äfven  gjorda  i  torfmossar.  Så  hittades  år  1863  i 
en  torfmosse  å  Skedala  ägor  nära  Halmstad  omkring  tjugu  flintsågar 
af  samma  form  som  de  nyss  beskrifna,  »liggande  tätt  tillsammans». 

Äfven  i  Danmark  och  andra  länder  har  man  under  stora  stenar 
eller  i  torfmossar  anträffat  liknande  fynd  från  stenåldern. 

Sveriffcå  historia.     I.  4 


50  STENÅLDERN. 


5. 

Befolkningen  och  dess  utbredning.  —  Lappames 

stenålder.  —  Vidskepliga' föreställningar 

om  stensaker  i  senare  tider. 

Ofta  råkar  man  på  den  föreställningen,  att  Sveriges  inbyggare 
under  stenåldern  varit  af  mycket  olika  kroppsstorlek  med  den  nu  här 
lefvande  befolkningen.  De  i  grafvama  från  nämnda  tid  anträffade 
skeletten  hafva  emellertid  visat,  att  Sveriges  invånare  under  den 
yngre  stenåldern  haft  ungefär  samma  kroppslängd  som  de  nuvarande 
svenskarne. 

En  synnerligen  viktig  fråga  är  naturligtvis  den:  Till  h vilken  folk- 
stam hörde  Sveriges  invånare  under  stenåldern? 

Det  är  egentligen  genom  att  studera  de  i  grafvama  från  denna 
tid  funna  hufvudskålarna,  som  man  sökt  besvara  denna  fråga.  Då 
emellertid,  såsom  vi  af  det  föregående  sett,  inga  grafvar  från  den 
nordiska  stenålderns  äldre  del  äro  kända,  kunna  vi  ej  vänta  att  på 
denna  väg  få  upplysning  om  annat  än  förhållandet  under  vår  yngre 
stenålder. 

Af  de  nr  grafvama  från  sistnämnda  tid  upptagna  hufvudskålarna 
hafva  de  flesta  visat  sig  vara  jämförelsevis  »långa»  och  af  samma 
form  som  de  nutida  svenskames,  men  ett  mindre  antal  i  samma 
grafvar  liggande  skallar  utmärka  sig  för  samma  »korta»  form  som 
lapparnes. 

Den  omständigheten,  att  det  stora  flertalet  i  den  yngre  stenålderns 
svenska  grafvar  funna  skallar  likna  de  nu  lefvande  svenskames,  talar 
i  hög  grad  för  att  verkligen  förfaderns^  till  landets  nuvarande 
befolkning  redan  på  denna  tid  bodde  här.  Och  detta  bestyrkes 
på  ett,  såsom  mig  synes,  öfvertygande  sätt  däraf,  att  det  icke  vid 
någon  tidpunkt  efter  stenålderns  slut  finnes  något  sådant  afbrott  i 
utvecklingen,  att  man  kan  säga:  »Vid  denna  tid  invandrade  till  Sverige 
en  ny  befolkning.»  Efter  stenåldern  har  visserligen  mången  gång 
en  inflyttning  af  ett  mindre  antal  främlingar  ägt  rum  till  vårt  land. 
Men  man  har  ingen  anledning  att  under  sdla  dessa  årtusenden  tala  om 
en  stor  invandring,  hvarigenom  hufvudmassan  af  Sveriges  befolkning 
blifvit  en  helt  annan,  än  den  förut  var. 

Väl  hfiur  man  en  tid  föreställt  sig,  att  Nordens  befolkning  under 
tiden  närmast  efter  stenåldern  ej  kunnat  vara  af  samma  stam  som  den 
nuvarande,    emedan   flera   graffynd   från   den  äldre  bronsåldern  skulle 


BEFOLKNINGEN  OCH  DESS  UTBREDNING  M.   M.  51 

hafva  visat,  att  det  folk,  som  då  lefvat  här,  haft  svart  hår.  Men  vid 
närmare  undersökning  har  det  befunnits,  att  hårets  ursprungliga  färg 
icke  varit  svart  utan  att  äfven  den  tidens  nordbor  varit  blonda. 

Om  vi  således  med  skäl  kunna  säga,  att  vi  härstamma  från  den 
yngre  stenålderns  folk,  om  vi  i  detta  folk  måste  se  våra  förfäder,  åter- 
står den  frågan:  Hafva  våra  förfäder  invandrat  hit  vid  den  yngre 
stenålderns  början,  eller  bodde  de  redan  förut  här? 

Då  man  ej  känner  några  grafvar  från  vår  äldre  stenålder  och  ej 
heller  något  annat  fynd,  som  kunnat  gifva  oss  upplysning  om  den  då- 
varande befolkningens  hufvudskålsform,  är  det  visserligen  ej  möjligt 
att  med  säkerhet  afgöra,  om  den  vanliga  hufvudskålsformen  under  den 
äldre  stenåldern  var  densamma  som  under  den  yngre  stenåldern  eller 
en  annan.  Men  det  förhållandet,  att  man  i  den  yngre  stenålderns 
grafvar  vid  sidan  af  de  många  »langat  skallarna  funnit  ett  mindre 
antal  >korta>  skallar,  är  just  hvad  man  skulle  haft  att  vänta,  om  den 
långskalliga  stammen  invandrat  vid  början  af  den  yngre  stenåldern 
och  då  funnit  före  sig  här  en  kortskallig  stam,  med  hvilken  den 
blandat  sig.  Skillnaden  i  kultur  mellan  den  äldre  och  den  yngre  sten- 
åldern synes  ock  vara  så  stor,  att  man  äfven  häri  skulle  kunna  se  ett 
skäl  för  antagandet  af  en  ny  invandring  till  Sverige  vid  den  yngre 
stenålderns  början. 

En  fråga,  som  för  närvarande  ej  torde  kunna  besvaras,  är,  huru 
nära  besläktad  den  kortskalliga  folkstam,  som  således  lefvat  blandad 
med  den  yngre  stenålderns  befolkning  och  som  måhända  ensam  bott  här 
under  den  äldre  stenåldern,  varit  med  det  »arktiska»  folk,  från  hvars 
stenålder  man,  såsom  vi  nedan  få  se,  funnit  många  minnen  i  den 
Skandinaviska  halföns  nordligaste  delar,  och  med  de  lappar,  som  ännu 
ströfva  omkring  i  dessa  trakter. 

Några  forskare  hafva  antagit,  icke  endast  att  ett  germanskt  folk, 
våra  förfäder,  bott  här  i  Norden  under  stenåldern  utan  att  hela  den 
indo-germanska  eller  ariska  folkgruppens  urhem  vore  att  söka  i  län- 
derna kring  södra  Östersjön.  Af  skäl,  för  hvilka  jag  naturligtvis  ej 
här  kan  redogöra  men  som  jag  redan  på  annat  ställe  angifvit,  kan  jag 
ej  dela  denna  hufvudsakligeu  af  icke-skandinaviska  forskare  uttalade 
åsikt,  huru  smickrande  det  än  skulle  vara  fbr  vår  Nord,  om  »ariernas 
vagga»  här  stått. 

Värderika  upplysningar  få  vi  af  grafvama  och  fynden  om  den  vik- 
tiga frågan,  hvilken  del  af  landet  var  bebodd  redan  under  denna 
aflägsna  tid. 

Säkraste  svaret  på  denna  fråga  lämnas  af  boplatserna  och  grafvama 
från  stenåldern. 

Boplatser  från  den  yngre  stenåldern  äro  upptäckta  på  många  ställen 
i  Skåne  och  andra  delar  af  Götaland  men  äfven  i  Svealand.  En  sådan 
boplats  påträffades  förlidet  år  vid  Åloppe  i  Uppland,  sydväst  om  Uppsala- 


52 


STENÅLDERN. 


Af  grafvarna  hafva  lyckligtvis  många,  såsom  vi  af  det  föregående 
sett,  ett  sådant  yttre,  att  de  redan  därigenom  kunna  med  lätthet  igenkän- 
nas såsom  förskrifvande  sig  från  denna  period.   För  att  gifva  en  öfver- 


62.    Karta  öfver  stenåldersgrafvarnaa]  utbredniyig. 
Hyarje  rödt  kors  atmärker  en  eller  flera  grafyar. 


sikt  öfver  dessa  grafvars  utbredning  i  Sverige  meddela  vi  här  ett  ut- 
kast till  en  karta,  upptagande  alla  de  stenbyggda  grafvar  från  sten- 
åldern, som  nu  äro  kända  (fig.  62). 


BEFOLKNINGEN  OCH  DESS  UTBREDNING  M.  M.  53 

Men  äfven  de  otaliga  icke  i.  grafvar  funna  föremål,  som  tillvara- 
tagits från  stenåldern,  äro  af  stor  vikt  för  den  föreliggande  frågan, 
i  synnerhet  för  de  trakter,  där  de  förekomma  i  större  antal. 

En  noggrann  undersökning  af  alla  hithörande  förhållanden  har 
ådagalagt,  att  icke  endast  hela  Götaland  med  öarna  Oland  och  Gott- 
land  utan  ock  stora  sträckor  at  Svealand  och  Norrland  haft  en  mer 
eller  mindre  tät  befolkning  redan  före  stenålderns  slut.  I  Norrland 
gå  stenålderns  minnen  ända  upp  till  Västerbotten,  till  trakten  af  Skel- 
lefteå, där  man  anträffat  några  stora  fynd  af  sådana  stensaker,  som  i 
sydligare  landskap  äro  vanliga.  Spridda  föremål  af  samma  slag  hafva 
till  och  med  hittats  i  Lappland. 

Att  den  svenska  befolkningen  så  tidigt  som  under  stenåldern  bör- 
jat att  taga  Norrland  i  besittning,  kan  icke  väcka  förvåning,  då  vi  af 
en  mängd  i  Finland  gjorda  fynd  lära,  att  en  svensk  bosättning  i  detta 
land  begynt  redan  under  den  aflägsna  tid,  som  nu  är  i  fråga.  Vägen 
har  tydligen  gått  ej  blott  öfver  de  Åländska  öarna  till  Abotrakten 
utan  fifven  öfver  Bottniska  viken,  särskildt  öfver  dennas  smalaste  del, 
Kvarken,  till  Vasatrakten. 

Såsom  man  kunnat  vänta,  blefvo  de  delar  af  Sverige,  som  lågo 
vid  hafvet,  de  stora  sjöarna  och  de  viktigaste  vattendragen  först  be- 
bodda. I  det  inre  af  landet  har  man  tydligen  i  främsta  rummet  sökt 
upp  de  fruktbaraste  trakterna. 

De  flesta  minnena  från  stenåldern,  både  de  fasta  och  de  lösa,  träf- 
fas för  öfrigt  i  landets  södra  och  västra  delar.  Utan  jämförelse  rikast 
på  fornsaker  från  denna  tid  är  Skåne,  i  hvilket  landskap,  som  endast 
innefattar  en  åttondedel  af  Götaland,  man  funnit  mer  än  tre  fjärde- 
delar af  alla  från  hela  Sverige  nu  kända  stensaker  af  de  till  stenål- 
dern hörande  formerna.  Härtill  kommer,  att  de  allra  flesta  stensakema 
äro  funna  på  slättbygden  utmed  kusten,  under  det  att  endast  jämförel- 
sevis få  sådana  saker  hittats  i  landskapets  vidsträckta  inre,  mera  skog- 
beväxta  och  bergiga  trakter.  Det  framgår  häraf,  att  Skånes  kusttrakter 
under  stenåldern  utgjort  den  allra  tätast  bebyggda  delen  af  Sverige. 

Näst  Skåne  äro  de  södra  och  västra  kusttrakterna  —  Bleking, 
Halland  och  Bohuslän  —  samt  Västergötland,  Dal  och  sydvästra  delen 
af  Värmland  rikast  på  grafvar  och  andra  minnen  från  stenåldern  och 
synas  således  hafva  jämte  förstnämnda  landskap  varit  stenålderns  för- 
nämsta bygder  i  Sverige.  A  det  bördiga  slättlandet  kring  Falköping 
finnes  ännu,  trots  tusenårig  odling,  en  större  mängd  grafvar  från  sten- 
åldern  än  annorstädes. 

Hika  på  minnen  från  denna  tid  äro  äfven  vissa  trakter  af  Små- 
land, i  synnerhet  kustnejden  vid  Östersjön  och  den  del  af  det  inre,  som 
l^Sg^i*  kring  de  stora  sjöar,  hvilka  medelst  de  genom  Bleking  och 
Halland  gående  floderna  stå  i  förbindelse  med  hafvet. 

En  omständighet,  som  förtjänar  vår  särskilda  uppmärksamhet,  är, 
att  de  olika  fornsakstyperna  och  grafformema  icke  äro  likformigt  för- 


54  STENÅLDERN. 

delade  inom  den  del  af  Sverige,  som  varit  bebodd  under  stenåldern.  Så 
har  man  i  Skåne  träffat  ett  jämförelsevis  stort  antal  af  ett  slags  till 
den  yngre  stenålderns  äldsta  tid  hörande  flintyxor,  hvilka  i  landet  norr 
om  Skåne  äro  vida  mera  sällsynta. 

Allt  detta  visar,  att  Skåne  varit  icke  blott  den  tätast  utan  äfven 
den  tidigast  bebyggda  delen  af  Sverige. 

Ännu  märkligare  torde  fördelningen  af  de  olika  grafformerna  i 
landet  vara.  Såsom  vi  redan  sett,  hafva  de  stenbyggda  grafvarna  följt 
efter  hvarandra  i  följande  tidsordning:  1)  stendösar,  2)  gånggrifter 
och  3)  häUkistor,  bland  hvilka  sistnämnda  de  af  en  jordhög  eller  ett 
stenröse  helt  och  hållet  täckta  tillhöra  stenålderns  slut,  liksom  de 
äfven  under  bronsålderns  första  tid  voro  i  bruk. 

Nu  visar  det  sig,  att  stendösar  endast  finnas  i  Skåne^  Halland  och 
Bohuslän  samt  på  Öland,  där  dock  blott  ett  par  helt  nära  hvar- 
andra belägna  äro  kända.  Med  undantag  af  denna  enstaka  liggande 
grupp  finnas  således  dösarna,  den  äldsta  nu  kända  formen  af  sten- 
byggda  grafvar  från  stenåldern,  endast)  i  Skåne  och  utefter  västra 
kusten.  Den  nordligaste  i  Sverige  ligger  vid  Massleberg  i  Skee  soc- 
ken, i  Bohusläns  nordligaste  härad. 

De  i  ålder  närmast  efter  dösarna  följande  grafvarna,  gånggrifterna, 
äro  ganska  talrika  i  Skåne  men  i  synnerhet  i  Skaraborgs  län  af  Väster- 
götland; de  förekomma  äfven  i  Halland  och  Bohuslän.  Af  alla  de 
gånggrifter,  som  för  närvarande  äro  kända  i  Sverige,  ligga  mer  än  två 
tredjedelar  i  Skaraborgs  län,  de  flesta  i  trakten  af  Falköping. 

Två  grafvar,  som  synas  hafva  varit  af  samma  form  som  gånggrif- 
terna, äro  funna  i  Närke  och  västligaste  delen  af  Södermanland.  Man 
vet  dock  icke  med  visshet,  om  de  tillhöra  denna  tid.  Från  den  till 
Älfsborgs  län  hörande  delen  af  Västergötland  känner  man  endast  ett 
par  stenåldersgrafvar  med  tydlig  gång;  de  afvika  dock  betydligt  från 
de  egentliga  gånggrifterna. 

1  andra  delar  af  Sverige  än  de  nu  uppräknade  känner  man  för 
närvarande  ingen  gånggrift,  således  icke  i  Dal  och  Värmland,  icke  i 
Bleking,  Småland  och  Östergötland,  icke  på  Öland  och  Gottland,  i 
hvilka  alla  trakter  man  däremot  funnit  stenåldersgrafvar  af  andra, 
yngre  former. 

Hällkistorna,  de  yngsta  grafvarna  från  stenåldern,  hafva  en  vida 
större  utbredning  än  stendösarna  och  gånggrifterna. 

»Fristående>  hällkistor  —  det  vill  säga  de,  hvilkas  öfversta  del 
är  obetäckt  —  finnas  ganska  talrikt  i  Västergötland,  i  synnerhet  i  den 
till  Älfsborgs  län  hörande  delen,  i  Bohuslän,  Dal  och  sydvästra  Värm- 
land. 

De  af  en  jordhög  eller  ett  stenröse  täckta  stenkistorna,  som  till- 
höra stenåldern,  äro  funna  i  nästan  alla  de  landskap,  där  de  andra, 
äldre  grafl*ormerna  förekomma,  såsom  i  Skåne,  Halland  och  Bohuslän, 
i   Västergötland  —  både  i  Älfsborgs  och  Skaraborgs  län  — ,  i  Dal  och 


BBFOLENINGBN  OCH  DBSS  UTBREDNING  M.  M.  55 

Närke.  Men  de  förekomma  äfven  i  Bleking,  Småland  och  västra  Öster- 
götland samt  på  Gottland,  således  i  trakter,  där  man  hvarken  funnit 
stendösar,  gånggrifter  eller  »fristående»  häUkistor. 

Om  stendösarna  böra  vi  anmärka,  att  de  städse  ligga  i  närheten 
af  hafvet,  sällan  mer  än  en  mil  från  den  nuvcu^ande  hafskusten.  De 
andra  nu  omtalade  slagen  af  grafvar  från  stenåldern  träffas  visser- 
ligen, såsom  vi  sett,  ofta  långt  från  hafvet;  men  de  ligga  nästan  alltid 
i  närheten  af  en  sjö  eller  en  ström,  som  står  i  förbindelse  med  hafvet 
och  som  vanligen  ännu  är  eller  fordom  varit  betydande. 

Allt  detta  —  särskildt  om  vi  äfven  taga  i  betraktande,  att  huf- 
vadmassan  af  de  utantör  gr  af  varna  anträffade  sten  sakerna  förekommer 
i  de  södra  och  västra  kusttrakterna,  —  utvisar,  såsom  mig  synes,  på 
ett  afgörande  sätt,  att  Skåne  och  västra  kusten  af  Sverige  blifvit  först 
tagna  i  besittning  af  de  äldsta  inbyggarne;  att  befolkningen  sedan  ut- 
bredt  sig  steg  för  steg  mot  norr  och  nordost  och  inträngt  i  det  inre 
af  landet,  i  det  den  följt  flodernas  lopp  och  de  stora  sjöamas  stränder 
eller  Östersjöns  kust;  samt  att  de  östra  delarna  af  landet  äfvensom 
Gottland  ännu  under  stenålderns  senaste  del  varit  jämförelsevis  litet 
befolkade. 

Härvid  böra  vi  ihågkomma,  att  mycket  betydande  nivåförändringar 
ägt  rum  i  Sverige  sedan  stenålderns  början.  Under  de  många  årtu- 
senden, som  stenåldern  omfattar,  höjde  sig  visserligen  landets  östra 
kuslj  mycket.  Men  ännu  under  den  yngre  stenålderns  äldsta  period 
lågo  stora  delar  af  östra  Sverige  under  Östersjöns  yta.  Och  så  sent 
som  på  den  tid,  då  bronsen  blef  känd  här,  var  gränsen  mellan  land  och 
haf  en  helt  annan  än  i  våra  dagar.  Detta  förklarar,  hvarför  t.  ex.  i 
Uppland  och  Södermanland  de  äldsta  fynden  från  stenåldern  endast 
förekomma  i  de  västra  trakterna,  under  det  att  knappt  några  minnen 
äldre  än  stenålderns  sista  tid  anträffats  i  de  lägre  liggande  östligaste 
delarna  af  dessa  båda  landskap. 

Ett  viktigt  resultat  af  det  föregående  är,  att  den  första  invand- 
ringen af  det  folk,  som  lämnat  efter  sig  de  minnen  vi  nu  studerat, 
måste  hafva  kommit  från  söder  eller  kanske  rättare  sydväst,  det  vill 
säga  öfver  Danmark. 

Denna  riktning  från  sydväst  är  så  mycket  mera  anmärkningsvärd, 
som  riktningen  från  sydost  och  förbindelsen  med  länderna  öster  ut  under 
de  följande  perioderna  ända  till  de  sista  århundradena  varit  af  en  så 
stor  betydelse  för  vårt  land. 


Utom  de  nästan  endast  i  södra  och  mellersta  Sverige  funna  minnen 
från  stenåldern,  som  vi  hittills  betraktat,  har  man  äfven  i  norra  delen 
af  vårt  land  funnit  åtskilliga  fornsaker  af  sten,  vanligen  skiffer,  hvilka 


56 


stbnIldbrn. 


63.    Knif  af  skiffer.    Norrland.    Vt. 


visat  sig  icke  gärna  kanna  kafva  tillhört  den  »sydskandinaviska»  sten- 
åldern och  samma  folk  som  det,  hvilket  byggt  stendösarna  och  gång- 
griftema.    Dessa  fomsaker,  hvilka  man  kallat  »arktiska»  och  af  hvilka 

ett  par  prof  ses  fig.  63 — 64, 
hittas  mest  i  Lappland 
och  Norrland,  dar  sten- 
saker  af  sydskandinaviska 
typer  äro  mycket  säll- 
synta. Att  de  sistnämnda 
förskrifva  sig  från  ett 
annat  folk  än  de  arktiska 
framgår  äfven  däraf,  att 
dessa  båda  slag  af  sten- 
saker  mycket  sällan 
blifvit  funna  tillsammans, 
samt  däraf,  att  de  ark- 
tiska visa  stor  öfverens- 
stämmelse  med  dem,  som 
hittas  i  Finland  och  andra 
af  lappar,  finnar  eller  när- 
besläktade folk  bebodda 
nordliga  länder,  där  sten- 
saker  af  samma  former  och 
samma  ämne  som  de  syd- 
skandinaviska däremot  äro 
sällsynta,  mångenstädes 
så  godt  som  okända. 

Allt  detta  synes  tala 
för  det  antagandet,  som 
man  i  senare  tid  gjort,  att 
de  arktiska  stensakerna 
äro  minnen  från  de  i  Sve- 
rige boende  lapparne  och 
från  den  tid,  då  detta  folk 
ännu  var  obekant  med 
metallernas  bruk.  Det  jäm- 
förelsevis stora  antal  så- 
dana stensaker,  som  träffas 
i  de  af  lappar  nu  icke  be- 
bodda norrländska  kust- 
landskapen från  Väster- 
botten till  Gästrikland  samt  i  Dalarne,  torde  emellertid  antyda,  att 
lappar  fordom  bott  i  sydligare  trakter  än  nu. 

Någon    gång,    ehuru    mycket   sällan,    har   man    äfven   i  Svealand, 
söder  om  Dalarne,  och  i  Götaland  hittat  de  för  den  arktiska  stenåldern 


64.    Spjutspets  af 
skiffer.    Norrland.     V». 


65.    Spjutspets  af  ben, 

sedd  från  två  sidor. 

Gottland.     V'«. 


BEFOLKNINGEN  OCH  DESS  UTBREDNING  M.  M.  57 

egendomliga  spjutspetsarna  och  knifvama  af  skiffer.  Antingen  hafva 
ftfven  söder  om  Dalälfven  lappar  en  gång  funnits,  om  än  i  mindre 
antal,  eller  ock  hafva  skiffersakema  begagnats  af  de  sydskandinaviska 
stenåldersfolken,  som  väl  fått  dem  från  sina  nordliga  grannar,  då  den 
stora  likheten  i  ämne  och  form  talar  f5r  ett  gemensamt  ursprung. 

Att  åtminstone  en  del  af  dessa  arktiska  skiffersaker  är  samtidig 
med  södra  Sveriges  stenålder,  bevisas  af  ett  i  Gothems  socken  på  Gott- 
land  anträffadt  fynd.  I  en  där  upptäckt  graf  lågo,  jämte  ett  skelett, 
bland  annat  8  spjutspetsar  af  skiffer  och  2  sådana  spetsar  af  ben  (fig. 
65),  alla  af  arktiska  typer,  men  tillika  2  slipade  flintyxor  af  en  under 
den  yngre  stenåldern  i  södra  Skandinavien  vanlig  form.  Äfven  vid 
Aloppe  i  Uppland  och  på  Jäderen,  i  sydvästra  Norge,  har  man  funnit 
arktiska  skifferspetsar  tillsammans  med  skandinaviska  stenålderssaker. 

Detta  hindrar  emellertid  icke,  att  den  arktiska  stenåldern  kunnat 
räcka  mycket  längre  än  den  skandinaviska.  Att  lapparne  lärt  känna 
metallerna  senare  än  våra  förfäder  och  genom  dem,  ligger  ju  också  i 
sakens  natur  samt  bestyrkes  däraf,  att  lappame  fått  namnen  på  alla 
metaller  från  sina  skandinaviska  grannar.  Så  kommer  det  lapska 
namnet  på  järn  rauta  tydligen  af  det  fornnordiska  uttrycket  fftr  myr- 
malm rauÖi;  koppar  heter  på  lapska  knoppar  eller  air,  det  fornnor- 
diska eir  (koppar);  och  lika  mycket  iögonfallande  är  likheten  mel- 
lan de  svenska  namnen  på  stål,  guld  och  tenn  samt  de  lapska  benäm- 
ningarna därpå:  stale,  gåll  och  tadne. 

Om,  såsom  man  antagit,  de  af  Tacitus  omtalade  fen  ni  äro  lappame 
—  norrmännen  kalla  ju  ännu  lappame  >finner>  — ,  så  voro  lappame 
troligen  ännu  i  första  århundradet  efter  Kristi  födelse  obekanta  med 
metaller.  »Deras  enda  tillit»,  säger  han,  »äro  pilarna,  dem  de  spetsa 
med  ben  i  stället  för  jäm.»  Men  vid  denna  tiden  hade  södra  Skandi- 
naviens  inbyggare  redan  i  lång  tid  varit  förtrogna  med  järnets  bruk. 

Lappame  lära  för  öfrigt  ända  in  i  senaste  tid  begagnat  vapen  och 
verktyg  af  sten,  ehuru  de  sedan  länge  känt  järn  och  stål.  Så  har  man 
uppgift  om  att  spjutspetsar  af  sten  ännu  i  slutet  af  1700-talet  begag- 
nades af  lapparne  i  Enare  lappmark  för  att  fälla  vildren,  i  det  de  fäs- 
tes på  springfjädrar  af  enträd  i  rengrafvaraa.  Och  i  Kemi  lappmark 
lära,  så  sent  som  i  förra  hälften  af  det  19:e  århundradet,  stenmejslar 
hafva  begagnats  till  »bortskafvande  af  hårbeklädnaden  från  uppblötta 
renhudar». 


Att  den  stenålder,  med  hvars  minnen  vi  här  egentligen  sysselsatt 
oss,  den  »sydskandinaviska  stenåldern»,  omfattar  en  mycket  lång  tid, 
visas  både  af  den  stora  mängd  fornminnen  af  olika  slag,  som  från 
denna  afiägsna  period  bevarats   till  våra  dagar,  och  af  det  redan  an- 


58  STENÅLDERN. 

märkta  förhållandet,  att  vi  kunna  skönja  ett  betydande  framåtskri- 
dande, om  vi  jämföra  med  hvarandra  arbetena  från  vår  stenålders 
början  och  slut.  Mellan  den  tid,  då  arbeten  af  samma  slag  som  fig.  1 
— 3  voro  det  yppersta  man  kunde  åstadkomma,  och  den  tid,  då  man 
förmådde  ur  den  omedgörliga  flintan  framlocka  sådana  mästeWerk  som 
iig.  25,  måste  tusentals  år  hafva  förflutit. 

Detta  bekräftas  också  däraf,  att  den  ofvan  omtalade  betydande  höj- 
ning af  landet,  som  under  stenåldern  ägt  rum,  kraft  många  årtusenden. 
Äfven  nivåförändringen  under  den  yngre  stenåldern  kan  icke  hafva 
skett  under  kortare  tid  än  ett  par  årtusenden. 

Man  kan  också  inom  den  yngre  stenåldern  i  Sverige  urskilja  fyra 
perioder  med  olika  graf skick.  Under  den  första  j  ordades  de  döda  i 
gräfda  grafvar,  lika  de  på  våra  kyrkogårdar  vanliga.  Den  andra  pe- 
rioden är  stendösamas,  den  tredje  gånggrifternas  och  den  fl  är  de  häU- 
kistornas  tid. 

Den  första  perioden  måste  hafva  varit  mycket  lång,  emedan  under 
den  de  för  Norden  egendomliga  typer  af  verktyg,  vapen  och  prydnader 
utvecklats,  som  ligga  i  den  andra  periodens  grafvar.  Och  då  graffor- 
men  ej  lätt  ändras,  särskildt  på  ett  sådant  kulturstadium  som  sten- 
ålderns, kunna  vi  redan  häraf  inse,  att  hvar  och  en  af  de  tre  följande 
perioderna  måste  motsvara  en  tid  åtminstone  af  ett  par  århundraden. 
Detta  bekräftas  också  däraf,  att  man  ofta  nog  här  i  Norden  inom  ett 
litet  område  träff^ar  många  grafvar  af  samma  typ,  trots  den  förstöring, 
för  h vilken  sådana  fornlämningar  varit  utsatta  under  de  årtusenden, 
som  förflutit,  sedan  de  byggdes. 

Emedan  Norden,  såsom  vi  sett,  redan  långt  före  stenålderns  slut 
stod  i  någon,  om  än  ej  omedelbar,  förbindelse  med  Södern,  och  emedan 
den  af  historien  kända  tiden  i  östra  medelhafsländerna,  särskildt  Egyp- 
ten, börjar  årtusenden  före  Kristi  födelse,  är  det  möjligt  för  oss  att  få 
någon  föreställning  om  hvilka  århundraden  före  vår  tidräknings  be- 
gynnelse den  svenska  stenålderns  senare  perioder  motsvara. 

Ett  så  noggrant  studium  som  möjligt  af  alla  hithörande  förhål- 
landen har  öfvertygat  mig  om  att  de  första  stendösarna  måste  hafva 
hyggts  här  i  Norden  mer  än  3,000  år  före  Kristi  födelse;  men  då  den 
andra  perioden  af  vår  yngre  stenålder  börjar  med  dem,  och  då  den 
första  perioden  af  skäl,  som  nyss  anförts,  varit  mycket  lång,  följer 
häraf,  att  denna  första  period,  och  således  den  yngre  stenåldern,  börjat 
i  Norden  senast  under  det  femte  årtusendet  före  Kristi  födelse.  Det 
är  sannolikt,  att  den  börjat  vida  tidigare,  men  i  alla  händelser  måste 
våra  förfäder  hafva  bott  här  i  landet  mer  än  6,000  år. 

Gånggrifternas  period  börjar  ungefär  vid  midten  af  det  tredje  för- 
kristna årtusendet,  och  hällkistornas  tid  motsvarar  århundradena  om- 
kring 2000  före  Kristi  födelse. 

Stenålderns  slut  infaller  således  i  södra  delen  af  Skandinavien  i 
början  af  det  andra  årtusendet  före  vår  tidräknings  begynnelse. 


BEFOLKNINGBN   OCH  DESS  UTBRBDNINQ   M.  M.  59 

Redan  långt  före  den  tiden  hade  emellertid  Nordens  folk  lärt 
känna  metaller,  först  koppar  och  guld;  äfven  den  af  koppar  och  tenn 
blandade  bronsen  var  ej  längre  alldeles  okänd  här.  Men  man  bör  ej 
tala  om  stenålderns  slut  eller,  hvilket  är  detsamma,  om  bronsålderns 
början,  förrän  vid  den  tid,  då  bronsen  blifvit  så  allmän,  att  den  och  ej 
längre  stenen  bildade  den  materiella  grundvalen  för  kulturen. 

Många  förhållanden  tyda  på  att  kopparn  var  känd  här  i  Norden 
redan  på  gånggrifternas  och  hällkistornas  tid.  Den  tiden  är  således 
icke  någon  ren  stenålder,  i  saknad  af  all  kännedom  om  metaller.  Men 
emedan  stenen  fortfarande  var  det  vanliga  ämnet  för  vapen  och  verk- 
tyg, under  det  att  den  från  främmande  land  införda  och  därför  dyrbara 
kopparn  endast  sällan  begagnades,  räknas  denna  tid  med  allt  skäl  till 
stenåldern.  Tager  man  endast  i  betraktande,  att  kopparn  då  var  känd, 
kan  samma  tid  benämnas  kopparålder. 

Tiden  före  bronsålderns  början  kan  följaktligen  indelas  på  föl- 
jande sätt: 

I)    Den  tid,  då  alla  metaller  voro  okända: 

1.  Den  äldre  stenåldern, 

2.  Den  yngre  stenålderns  första  och  andra  perioder; 

II)    Den   tid  då  äfven  koppar  —  vanligen  oblandad  —  var  känd: 

3.  Den  yngre  stenålderns  tredje  och  fjärde  perioder,  eller 
kopparåldern. 

Då  stenålderns  slut  här  i  Norden  infaller  i  början  af  det  andra  årtu- 
sendet före  Kristi  födelse,  är  ej  följande  yttrande  af  etatsrådet  Steen- 
strup  så  vågadt,  som  det  vid  första  påseendet  kan  synas:  >Med  farao- 
nemas byggnader  äro  våra  stendösar  och  gånggrifter  åtminstone  sam- 
tidiga, om  de  icke,  hvilket  ej  synes  onaturligt  för  tanken,  redan  då 
stodo  här  som  tusenåriga  minnesmärken.»  Om  han  med  ^faraonernas 
byggnader»  menat  ej  pyramiderna  utan  de  tempel,  som  uppfördes  af  en 
Tutmes  eller  en  Ramses,  är  yttrandet  alldeles  riktigt. 

I  de  gamla  kulturländerna  vid  Medelhafvet  hade  stenåldern  slutat 
långt  tidigare.  Ända  till  kejsartiden  synes  dock  en  tradition  om  denna 
människosläktets  barndomstid  hafva  bibehållit  sig,  att  döma  af  skalden 
Lucretii  yttrande,  att  »de  äldsta  vapen  varit  händer,  naglar  och  tän- 
der samt  stenar  och  grenar;  sedan  blefvo  järnet  och  kopparn  upptäckta. 
Men  förr  blef  kopparns  bruk  kändt  än  järnets.»  Vi  återfinna  här  hela 
treperiodsysteniets  grundidé. 

I  Italiens  och  Greklands  klassiska  jord,  i  Mindre  Asien  och  Egyp- 
ten, i  Indien,  Kina  och  Japan  liksom  i  Amerika  och  på  Stilla  hafvets 
öar,  ja  snart  sagdt  i  alla  delar  af  världen  har  man  funnit  minnen  från 
stenåldern.  Men  under  det  att  denna  period  för  årtusenden  sedan  var 
slutad  i  de  flesta  europeiska  länder,  har  den  i  andra  trakter,  i  synner- 
het i  Nya  världen,  fort  varat  ända  in  i  våra  dagar. 

Äfven  sedan  metallernas  bruk  blifvit  kändt  här  i  Sverige,  fortfor 
man  länge  att  begagna  vapen  och  verktyg  af  sten.   Under  bronsåldern, 


60  STENÅLDERN. 

då  den  dyra  bronsen  måste  hämtas  från  fjärran  liggande  länder,  var 
det  naturligt,  att  man  hellre  använde  den  billiga  stenen  än  den  kost- 
bara metallen,  t.  ex.  till  de  så  lätt  förlorade  spjut-  och  pilspetsarna^ 
eller  till  sådana  mycket  råämne  fordrande  saker  som  de  tunga  strids- 
yxorna, särdeles  som  stenen  i  dessa  fall  gjorde  nästan  lika  god  verkan 
som  metallen.  Många  fynd  från  bronsåldern  i  Norden,  liksom  i  andra 
länder,  hafva  också  innehållit  vapen  och  verktyg  af  sten. 

Om  vapen  af  sten  någon  gång  begagnats  här  i  Norden  äfven  efter 
järnålderns  början,  har  det  dock  mera  varit  för  den  trolldomskraft, 
som  tillskrefs  dem,  än  af  andra  orsaker.  Så  berättas  det,  att  Orvar 
Odd  af  en  gubbe  i  Hunaland  fått  tre  »stenpilar»,  hvilka  visade  sig  vara 
mera  mäktiga  mot  trolldom  än  de  berömda  pilar,  »Gusesnöt»,  som  Odd 
erhållit  af  själfve  finnkonungen. 

Att  några  af  de  stenyxor,  man 
hittat  i  jorden,  varit  i  händerna  på 
järnålderns  folk,  bevisas  bland  annat 
däraf,  att  man  i  Uppland  funnit 
en  sådan  yxa,  försedd  med  runin- 
skrift, h vilken  är  mycket  yngre 
än    järnålderns    början    (fig.    66). 

cö     OJ.  r^     '    1  'x^  Denna    yxa   måste   således   hafva 

66.    Stenyxa  med  runinskrift.  ,  .  o        o  o.  -» 

Uppland.    Vs.  hittats    två   gånger;    först   under 

järnåldern  och,  sedan  den  än  en 
gång  kommit  ned  i  jorden,  nu  i  våra  dagar.  Liknande  har  förhållandet 
varit  med  den  fig.  67  afbildade  stenyxa,  som  för  flera  år  sedan  hittades 
i  Västergötland;  de  ornament,  som  nu  pryda  den,  hafva  tydligen  in- 
ristats under  medeltiden,  hvarefter  den  ånyo  kommit  i  jorden. 

Långt  sedan  stenverktygen  upphört  att  begagnas  i  det  dagliga 
lifvet,  finner  man  dem  mångenstädes  i  bruk  vid  religiösa  förrätt- 
ningar. 

I  Egypten  användes  vid  likens  balsamering  »en  skarp  etiopisk  sten» 
till  att  öppna  kroppen.  Äfven  liken  af  guanchernas  höfdingar  på  Tene- 
riffa  uppskuros  med  obsidianknifvar  af  personer,  som  voro  särskildt 
utsedda  därtill.  Af  Gamla  testamentets  skrifter  se  vi,  att  judarne  vid 
omskärelsen  begagnade  knifvar  af  sten,  liksom  vi  hos  romarne  finna 
spår  af  stenverktygs  användande  vid  vissa  heliga  förrättningar. 

Sedan  stensakerna  kommit  ur  bruk,  föll  deras  rätta  betydelse  snart 
i  glömska.  När  de  sedan  anträffades  i  jorden,  gåfvo  okunnigheten  och 
vantron  sin  förklaring  öfver  deras  ursprung  och  bestämmelse.  Sten- 
yxorna kallades  »åskviggar»  —  i  norden  »torviggart  —  och  ansågos 
vara  det  dödande  i  åskstrålen.  Tor  håller  i  handen  en  sådan  vigg 
eller  hammare  af  sten,  med  h vilken  han  slår  efter  trollen;  detta  är, 
enligt  en  ännu  i  Sverige  gängse  tro,  åskan.  Då  torviggen  träffar  jor- 
den, slår  åskan  ned.  Härvid  drifves  stenen  djupt  ned  i  jorden.  På 
Gottland    trodde   man  för  ej  länge  sedan,  att  åskviggen  drefs  ned  sju 


BEFOLKNINGEN  OCH  DESS  UTBREDNING  M.  M. 


61 


alnar  i  jorden,  hvarpå  den  efter  sju  års  förlopp  åter  kom  i  dagen,  sedan 
den  under  tiden  stigit  åt  jordytan  en  aln  hvarje  år. 

Denna  åsikt  om  stenyxornas  ursprung,  som  ännu  är  vida  utbredd  i 
vårt  land,  återfinnes  märkvärdigt  nog  i  nästan  alla  trakter  på  jordklotet. 
Redan  för  två  tusen  år  sedan  fanns  den  i  Hellas. 

I  följd  af  sitt  ursprung  från  åskans  gud  och  trollens  besegrare  anses 
också  torviggarna  vara  ett  utmärkt  skyddsmedel  mot  åska  och  trolldom. 
Därför  är  det  ofta  omöjligt,  eller  åtminstone  mycket  svårt,  att  förmå 
personer  att  sälja  fornsaker  af  sten,  emedan  de  tro  sig  då  förlora  en  skyd- 
dande talisman.     Så  förvaras  i  Visby  museum  en  stenyxa,  som  tillhört 


67.    Stenyxa  med  medeltidsornament ^  sedd  från  tre  sidor. 

Västergötland,    "/a. 


en  kvinna  på  Gottland,  hvilken  länge  vägrade  att  lämna  den  ifrån  sig 
och  först  förmåddes  därtill,  sedan  åskan,  utan  att  fästa  afseende  vid 
torviggens  närhet,  slog  ned  i  ett  bredvid  hennes  boning  beläget  kyrk- 
torn. 

För  att  skydda  nybyggda  hus  mot  åska  och  andra  olyckor  brukade 
man  ännu  på  1700-talet  sticka  en  stenyxa  eller  en  flintknif  i  väggen 
eller  under  tröskeln. 

Följande  prof  på  de  olika  sätt,  hvarpå  stensakerna  ända  in  i  vår 
tid  gjort  tjänst  som  skydd  mot  trolldom  eller  såsom  lyckobringande, 
torde  förtjäna  anföras. 

En  stor  stenyxa  begagnades  länge  af  sin  ägarinna  på  Gottland  till 
att  hängas  ned  i  bryggkaret  för  att  hindra  trollen  att  förstöra  brygden. 


62  stenAldbrn. 

9 

En  bonde  i  Värmland  använde  stenyxor  som  sänken  på  en  fiskryssja  och 
trodde  sig  märka,  »att  fisken  med  mycket  större  begärlighet  går  i  de  red- 
skap, på  hvilka  man  begagnar  stenyxor  till  sänken».  Och  en  bonde  i 
samma  trakt  förvarade  en  flintdolk  bland  säden  i  sin  loge,  »där  den  gjorde 
stor  nytta».  Då  en  nämndeman  i  Jönköpings  län  omkring  år  1860(!) 
skulle  afbränna  sitt  svedjeland,  plägade  han,  innan  han  antände,  uttaga 
en  i  en  låda  omsorgsfullt  förvarad  »åskvigg»,  en  stenyxa  med  ett  genom 
skafthålet  draget  snöre.  Denna  yxa  lät  han  en  dräng  släpa  tre  slag 
rättsyls  i  muUen,  rundt  omkring  svedjelandets  yttergräns,  på  det  att 
ingen  vådeld  skulle  utbrista  och  antända  skogen  därinvid.  Sedan  in- 
lades  yxan  åter  för  att  på  samma  sätt  användas  det  följande  året. 

Af  ven  mot  sjukdomar  hos  människor  och  djur  anses  de  gamla  yxorna 
äga  en  underbar  kraft.  Statens  historiska  museum  äger  en  stenyxa 
från  Bleking,  hvars  egg  blifvit  sönderstött  och  gifven  som  läkemedel 
åt  sjuka  kreatur.  Samma  läkande  kraft  tillskrifves  äfven  sländtrissorna 
af  sten,  ehuru  dessa  icke  äro  äldre  än  järnåldern. 

Ett  märkligt  exempel  på  stenyxornas  användande  som  amuletter 
hafva  vi  i  en  egyptisk  yxa,  hvilken  på  båda  sidor  är  betäckt  med  en 
mystisk  inskrift,  ganska  väl  ristad  i  den  utomordentligt  hårda  stenen ; 
bokstäfverna  äro  grekiska  af  den  form,  som  var  vanlig  under  tredje 
och  fjärde  århundradena  af  vår  tidräkning.  En  annan  stenyxa  med 
grekisk  inskrift  är  funnen  i  Grekland. 

Under  det  att  stenyxorna  betraktats  som  åskviggar,  har  man  i 
flintpilarna  dels  sett  åskgudens  med  blixten  nedslungade  vapen,  dels 
»älfvaskott».  I  Skottland  och  Irland  trodde  man  nämligen  förr, 
att  flintpilarna,  som  hittas  på  marken,  äro  afskjutna  af  äifvorna,  hvar- 
för  de  ock  ansågos  kunna  skydda  för  de  af  äifvorna  i  synnerhet  mot 
kreaturen  sända  sjukdomar  och  annat  ondt.  Därför  buros  de  också  i 
dessa  och  andra  länder  som  amuletter,  stundom  infattade  i  silfver.  A. 
ett  grekiskt  eller  etruskiskt  halsband  af  guld,  som  nu  förvaras  i  Brit- 
tiska museet,  hänger  i  midten  en  i  guld  infattad  pilspets  af  flinta. 


BRONSÅLDERN 

(Från  böljan  af  det  2:a  till  midten  af  det  l:a  årtusendet  före  Kristi  födelse.) 


1. 

Bronsålderns  början  och  indelning. 

Bronsen  har  under  årtusenden  och  i  vidt  skilda  delar  af  världen 
för  människan  varit  af  en  betydelse,  som  man  först  i  våra  dagar  lärt 
att  till  fullo  uppskatta. 

Därför  är  det  också  naturligt,  att  alltsedan  man  fått  ögonen  öppna 
för  bronsålderns  historiska  betydelse,  frågan  om  denna  periods  början 
tarit  föremål  för  stor  uppmärksamhet. 

Då  bronsen*  är  en  blandning  af  koppar  och  tenn  men  järnet  en 
enkel  metall,  har  det  visserligen  förefallit  svårt  att  förklara,  h  var- 
för bronsen  af  så  många  folk  och  i  så  långa  tider  uteslutande  användts 
till  de  olika  ändamål,  h vartill  järnet  sedermera  begagnats.  Denna 
svårighet  har  emellertid  försvunnit,  sedan  man  kommit  till  insikt  om 
att  bronsen  icke  är  den  första  metall,  som  människan  användt,  utan  att 
kopparn  i  långa  tider  begagnats  oblandad  (fig.  68),  innan  man  lärt  sig, 
att  den  genom  tillsats  af  någon  annan  metall,  framför  allt  tenn,  läm- 
nade ett  ännu  bättre  ämne  för  vapen  och  verktyg  samt  att  den  däri- 
genom fick  en  vackrare,  nästan  guldliknande  färg.  I  början  var  tenn- 
tillsatsen endast  ringa,  en  eller  ett  par  procent  (fig.  69);  men  små- 
ningom ökades  den  till  omkring  tio  procent,  hvilket  sedan  blef  den  för 
bronsen  vanliga. 

Att  människan  lärt  sig  begagna  kopparn  före  järnet,  kan  ej  väcka 
förvåning.  De  malmer,  som  innehålla  koppar,  äro  nämligen  mera  i 
ögonen  fallande  än  järnmalmerna,  och  det  är  lättare  att  smälta  ut 
koppar  ur  de  förra  än  järn  ur  de  senare. 

I  sydvästra  Asien  hafva  de  vid  Eufrat  och  Tigris  boende,  för  sin 
urgamla  kultur  berömda  folken  känt  kopparns  och  bronsens  bruk 
tidigare  än  något  annat  folk  i  de  delar  af  den  gamla  världen,  med 
hvilka  Europa  under  forntiden  stod  i  förbindelse.  Från  de  först- 
nämnda folken  spred  sig  kännedomen  först  om  kopparn  och  sedan  om 
bronsen  till  Egypten  och  Europa. 


♦  Liksom  ordet  koppar  är  bildadt  af  Kypros,  det  grekiska  namnet  på  ön  Cypern, 
leder  ordet  brons  sin  härkomst  fr&n  ett  ortnamn:  Brnndnsiam,  den  nuvarande  staden  Brin- 
disi  i  sydöstra  Italien. 

Sveriges  historia.     I.  5 


66 


BRONSÅLDERN. 


CZI3 


Att  bronsålderns  kultur  ej  kunde  vara  ursprungligen  inhemsk  här 
i  Norden,  insåg  man  snart.  Men  många  olika  åsikter  bafva  uttalats 
om  det  sätt,  h varpå  denna  kultur  kommit  hit:  om  det  skett  sjövägen, 
rundt  västra  Europas  kuster,  eller  landvägen,  öfver  kontinenten;  om 
det  skett  genom  invandringen  af  ett  nytt  folk  eller  genom  handel. 

Sedan  de  senaste  årtiondenas  rastlösa  arbete  på  detta  område 
spridt  ett  förut  ej  anadt  ljus  öfver  frågan,  och  särskildt  sedan  man 
lyckats  skilja  hvad  som  hör  till  bronsålderns  början  från  det,  som  för- 
skrifver  sig  från  senare  delar  af  perioden,  har  det  visat  sig,  att  Nor- 
dens folk  för  bekantskapen  med  bronsen  hvarken  hafva  att  tacka  feni- 
cier  eller  etrusker  —  såsom  några  trott  —  och  att  bronsålderns  be- 
gynnelse här  i  Norden  icke  varit  förbunden  med  någon  ny  invandring. 

Kännedomen  om  kopparn 
och  därefter  om  bronsen  har 
spridt  sig  från  folk  till  folk 
ungefär  på  samma  sätt,  som 
i  våra  dagar  de  uppfinningar, 
på  hvilka  det  nittonde  år- 
hundradet varit  så  rikt,  blif- 
vit  tillgodogjorda  af  de  olika 
folken.  Ångans  och  elektri- 
citetens tidehvarf  —  hvilka 
i  framtida  forskares  ögon 
komma  att  visa  sig  lika 
skarpt  skilda  från  den  före- 
gående tiden  som  kopparns 
och  bronsens  tidehvarf  från 
den  rena  stenåldern  —  hafva 
icke  i  något  europeiskt  land 
börjat  med  invandringen  af 
ett  nytt  folk.  På  sin  höjd 
hafva  några  personer,  som 
voro  förtrogna  med  de  nya  uppfinningarna,  flyttat  öfver  från  det 
ena  landet  till  det  andra. 

Ungefär  på  samma  sätt  hafva  väl  våra  förfäder,  liksom  Europas 
öfriga  folk,  en  gång  lärt  känna  de  första  metallerna.  Genom  sam- 
färdseln med  de  trakter,  som  lågo  närmare  de  stora  kulturländerna, 
hafva  några  koppar-  och  bronsarbeten  kommit  till  Norden,  och  några 
personer,  skickliga  i  förfärdigandet  af  sådana  arbeten,  hafva  kanske 
flyttat  öfver  hit  och  här  utöfvat  sin  konst.  Invånarne  i  de  nordiska 
länderna  hafva  småningom  tillägnat  sig  denna  konst,  och  bronskulturen 
har  på  detta  sätt  blifvit  inhemsk  i  våra  nejder. 

De  allra  första  i  Norden  använda  metallsakerna  voro  införda  från 
andra  länder,  men  snart  började  man  att  här  göra  efter  dessa  saker. 
Äfveu    de   gamla,    under   stenålderns  sista  tid  här  begagnade  typerna 


c 


68.     Yxa  af  koppar, 
Skåne.    V«. 


69.     Yxa  af  mycket 

tennfattig  trons. 

Skåne.     Vs. 


BR0NSÅLDEBN8  BÖRJAN  OCH  INDELNING.  67 

blefvo  eftergjorda  i  metall.  Härigenom  erhöllo  de  nordiska  arbetena  i 
koppar  och  brons  snart  en  egen  nationell  prägel. 

Arbetena  voro  förfärdigade  här,  men  materialet  var  infördt  utifrån, 
erhållet  genom  den  handel,  som  redan  vid  denna  aflägsna  tid  var  af 
större  omfattning,  än  vi  äro  vana  att  föreställa  oss.  Att  denna  handel 
var  så  betydande,  därför  att  Söderns  folk  här  sökte  den  dyrbara  bärn- 
stenen,  hafva  vi  redan  sett. 

Då  Norden  redan  långt  före  stenålderns  slut  genom  handel  stod  i  för- 
bindelse med  det  öfriga  Europa  såväl  på  en  västlig  som  en  sydlig  väg 
—  den  förra  ledande  till  de  Brittiska  öarna  och  öfriga  länder  i  västra 
Europa,  den  senare  ledande  öfver  norra  Tyskland  till  mellersta  och 
södra  Europa  — ,  är  det  naturligt,  att  nordborna  kunde  få  kännedom 
om  metallerna  på  båda  dessa  vägar.  Det  har  emellertid  visat  sig,  att 
det  hufvudsakligen  var  på  den  södra  vägen,  som  kopparn  och  bronsen 
kommit  hit.  Afven  från  västra  Europa  fick  Norden  visserligen  sådana 
metaller,  men  det  som  på  den  vägen  kom  till  våra  trakter  är  obetyd- 
ligt i  jämförelse  med  det,  som  infördes  hit  på  den  södra  vägen. 

Några  spår  af  att  fenicier  bragt  bronskulturen  hit  hafva  icke 
anträffats.  Denna  kulturs  första  uppträdande  här  infaller  också  så 
tidigt,  att  fenicierna  ej  kunnat  vara  förmedlame.  1  ännu  högre  grad 
gäller  detta  om  etruskerna,  hvilka  först  uppträdde  i  Italien  mer  än  ett 
årtusende  efter  det  nordborna  gjort  bekantskap  med  kopparns  bruk. 
Det  är  ej  för  kopparn  eller  bronsen  utan  snarare  för  järnet,  som  vi 
hafva  att  tacka  handeln  med  etruskerna. 

Ett  nödvändigt  villkor  för  en  klar  uppfattning  af  frågan  om  den 
nordiska  bronsålderns  början  var,  såsom  vi  lätt  kunna  förstå,  att  man 
skulle  kunna  skilja  minnena  från  denna  tidrymds  allra  äldsta  del  från 
dem,  som  tillhöra  senare  tider.  Under  de  sistförflutna  årtiondena  har 
också  forskningen,  ej  minst  i  Sverige,  varit  ifrigt  sysselsatt  med  under- 
sökningar härom. 

Då  man  aldrig  i  de  tusentals  fynd  från  bronsåldern  i  Norden,  som 
vi  nu  känna,  träffat  ett  enda  mynt  eller  annat  föremål  med  inskrift, 
inhemskt  eller  utländskt,  och  då  man  endast  sällan  hos  oss  funnit  brons- 
ålderns saker  i  förbindelse  med  utländska  arbeten  af  känd  ålder,  så 
kunde  det  synas  vara  nästan  omöjligt  att  inom  vår  bronsålder  åstad- 
komma någon  om  ock  blott  relativ  tidräkning.  Detta  har  likväl  blif- 
vit  möjligt  genom  en  omsorgsfull  och  vidt  omfattande  granskning  af 
de  många  fornsaker  från  denna  tid,  som  stå  till  vårt  förfogande,  och 
i  synnerhet  genom  noggrann  kännedom  om  de  förhållanden,  under 
hvilka  de  anträffats. 

Agnar  man  någon  närmare  uppmärksamhet  åt  minnena  från  vår 
bronsålder,  framträder  snart  en  iögonfallande  olikhet  i  afseende  på 
dels  grafvamas  beskaffenhet,  dels  fomsakernas  form  och  sirater.  I 
några  grafvar  finnas  lämningar  af  obrända  lik,  under  det  andra  inne- 


68 


BRONSÅLDERN. 


70.    Halsprydnad  af  brons. 
Skåne.     V». 


71.    Bronsknapp,  sedd 

uppifrån  och  frän  sidan. 

Öland.     Vi. 


72.    Bronstjxa.  73.    Bronsyxa,  sedd  från  två  sidor.      74.    Kort  bronssvärd, 

Öland.     Vs.  Öland.     Vs-  Västergötland.     Ve. 

Bronsarbeten  från  den  äldre  delen  af  bronsåldern. 


BRONSÅLDERNS  BÖRJAN  OCH  INDELNING. 


69 


75.     Tunn  knif  af  brons.    Skåne.     Vi. 


76.     Halsring.    Värmland,     V»- 


77.   En  del  af  bottnen  till  ett  sådant 

bronskarl  som  fig.  94. 

Västergötland.     Vs. 


78.    En  del  af  bottnen  till  ett  sådant 

bronskärl  som  fig.  94. 

Västergötland.     Vs. 


Bronsarbeten  frän  den  yngre  delen  af  bronsåldern. 


70  BRONSÅLDERN. 

hålla  brända  ben.  Och  en  blick  på  de  här  afbildade  föremålen  är  till- 
räcklig att  visa  den  skillnad,  som  förefinnes  mellan  de  olika  brons- 
sakerna. Några  vapen  och  smycken  (fig.  70 — 74)  äro  prydda  med  spi- 
raler och  sicksacklinier,  andra  med  helt  olika  sirater  (fig.  75 — 78).  Å 
de  senare  föremålen  ses  inga  graverade  eller  med  stämpel  inslagna 
spiraler,  hvaremot  ändarna  af  ringar,  knifskaft  och  andra  saker  ofta 
äro  upprullade  i  spiral. 

Den  fråga,  som  helt  naturligt  tränger  sig  på  oss,  är  då:  höra  dessa 
olika  grafvar  och  fomsaker  till  samma  tid,  eller  beteckna  de  skilda 
delar  af  perioden? 

Vi  måste  härvid  iUsta  oss  icke  blott  vid  förhållandet  i  Sverige 
utan  vid  det  i  hela  Skandinavien,  hvarjämte  det  bör  nämnas,  att  de 
anmärkta  olikheterna  icke  skola  så  förstås,  att  t.  ex.  grafvar  med 
obrända  lik  finnas  i  en  trakt  och  grafvar  med  brända  ben  i  en  annan. 
Båda  slagen  grafvar  och  båda  slagen  fornsaker  träff^as  i  samma  trakt 
och  i  hela  södra  delen  af  den, skandinaviska  halfön  liksom  i  Danmark. 

Först  skola  vi  betrakta  grafvarna.  Om  de  båda  hvarandra  så 
olika  bruken  att  bränna  eller  icke  bränna  de  döda  varit  samtida,  borde 
de  väl  sannolikt  antyda  antingen  olika  folkstammar  eller  olika  kön 
eller  olika  samhällsklasser,  det  vill  säga  olika  förmögenhetsvillkor. 

Men  att  olikheten  i  grafskick  icke  kan  bero  endast  därpå,  att  två 
skilda  stammar  samtidigt  skulle  hafva  bott  vid  hvarandras  sida  här, 
det  framgår  af  de  otaliga  fall,  då  man  i  högar  från  bronsåldern  funnit 
grafvar  af  båda  slagen.  Tvenne  folkstammar  kunna  möjligen  lefva 
fredligt  tillsammans  i  ett  land,  men  för  sina  döda  söka  de  nog  skilda 
hviloställen. 

Den  anmärkta  olikheten  kan  ej  heller,  såsom  man  försökt,  förklaras 
så,  att  det  ena  könet,  t.  ex.  männen,  brändes  och  kvinnorna  jordades 
obrända,  eller  tvärtom;  ty  grafvarna  med  obrända  lik  från  bronsåldern 
hafva  visat  sig  innehålla  än  män,  än  kvinnor,  såsom  skelett  och  klä- 
der ovedersägligen  betyga.  Vi  skola  snart  närmare  redogöra  för  dessa 
märkliga  fynd.  Härtill  kommer,  att  man  träff^at  svärd  och  andra  för 
mannen  karakteristiska  vapen  tillsammans  med  både  brända  och 
obrända  ben. 

Man  antog  en  tid,  att  skillnaden  i  begrafningssättet  kunde  bero 
därpå,  att  de  förmögnare  begrofvos  obrända  i  de  stora,  kostbara,  af  en 
väldig  hög  täckta  stenkistorna,  under  det  att  de  fattigares  lik  brändes 
och  askan  förvarades  i  en  uti  högens  kant  eller  i  jorden  nedsatt  ler- 
kruka. Nyare  undersökningar  hafva  emellertid  visat,  att  detta  aata- 
gande  icke  är  riktigt.  Flera  gånger  har  man  nämligen  funnit  dyr- 
bara vapen  och  smycken  af  brons  eller  till  och  med  af  guld  uti  sådana 
grafvar,  som  innehållit  brända  ben. 

Det  är  således  ej  möjligt,  att  de  båda  slagen  af  grafvar  i  allmän- 
het varit  samtida,  och  det  finnes  en  omständighet,  som  bestämdt  af- 
visar  hvarje  tanke  på  en  sådan  samtidighet,  hvad  grafvarna  från  vår 


BRONSÅLDERNS  BÖRJAN  OCH  INDELNING. 


71 


bronsålder  beträffar.  I  dem,  som  innehållit  obrftnda  lik,  finna  vi  näm- 
ligen ofta  sådana  med  vackra  spiraler  och  fina  sicksacklinier  prydda 
vapen  och  prydnader,  som  höra  till  den  ena  gruppen.  Grafvarna  med 
brända  ben  innehålla  däremot  mycket  sällan  dylika  fornsaker,  under 
det  att  däremot  sådana  saker,  som  höra  till  den  andra  gruppen,  endast 
anträffats  jämte  brända  ben. 

Klart  är,  att  detta  sammanträffande  af  det  ena  slaget  grafvar  med 
ett  visst  slags  fornsaker  och  af  de  andra  grafvarna  med  ett  annat  slags 
fornsaker  höjer  det  öfver  alla  tvifvel,  att  de  förra  förskrifva  sig  från 
en  del  och  de  senare  från  en  annan  del  af  bronsåldern. 

Detta  bekräftas  också  däraf,  att  de  båda  olika  slagen  af  fornsaker 
äfven  utom  grafvarna  så  godt  som  aldrig  träffas  tillsammans.  En 
sådan  knif,  en  sådan  ring  eller  ett  sådant  bronskärl  som  fig.  75 — 78 
hafva  aldrig  —  så  ofta  de  än  hittats  tillhopa  med  andra  fornsaker  — 
anträffats   på   samma  ställe  som  smycken  eller  vapen  lika  fig.  70 — 74, 


79.     Genomskärning  af  en  gra/hög  vid  Dömmestorp  i  södra  Halland. 


Då  dessa  båda  grupper  af  grafvar  och  fornsaker  således  icke 
kunna  höra  till  samma  tid,  återstår  det  oss  endast  att  undersöka, 
hvilkendera  gruppen  är  den  äldre. 

Fig.  79  visar  genomskärningen  af  en  stor  grafhög  från  brons- 
åldern, som  för  flera  år  sedan  med  stor  omsorg  undersöktes.  Midt  på 
bogens  botten,  vid  a,  stod  en  stor  stenkista  af  2,10  meters  längd, 
innehållande  lämningarna  af  ett  obrändt  lik.  På  tre  andra  ställen 
längre  upp  i  samma  hög  och  nära  kanten  anträffades  små  stenkistor 
af  endast  30—60  cm:s  längd,  fyllda  med  brända  ben.  På  ett  ställe 
bredvid  den  lilla  stenkistan  i  högens  topp  hade  en  lerkruka  med 
brända  ben  blifvit  nedsatt,  och  bredvid  kistan  b  låg  en  flat  sten  öfver  en 
grop,  som  likaledes  innehöll  brända  ben.  Både  den  stora  kistan  och  kistan 
i  bogens  topp  samt  en  af  de  andra  små  kistorna  innehöllo  jämte  benen 
fornsaker  från  bronsåldern;  och  det  är  mycket  sannolikt,  att  äfven  de 
tre  andra  grafvarna  med  brända  ben  förskrifva  sig  från  samma  period. 
Nu  är  det   emellertid   klart,   att   den  stora  grafven  med  det  obrända 


72  BRONSÅLDERN. 

liket  midt  på  högens  botten  måste  vara  äldre  än  de  andra,  emedan 
man   i   annat  fall  icke  kunnat  utan  att  rubba  dessa  bygga  den  förra. 

Detta  förhållande  gäller  för  öfrigt  icke  endast  om  den  nu  beskrifna 
högen.  Nästan  hvarje  hög  från  bronsåldern,  i  hvilken  man  funnit  en 
graf  med  obrända  ben,  har  äfven  innehållit  grafvar  med  brända  ben; 
men  städse  har  den  förra  stått  närmare  högens  midt  och  botten  än  de 
senare.  Häraf  följer  således,  att  grafvar  från  bronsåldern  med  obrända 
lik  måste,  liksom  de  i  dem  så  ofta  förekommande,  med  spiraler  och  sick- 
sacklinier  prydda  fornsakerna,  i  allmänhet  hänföras  till  en  äldre  del 
af  perioden  än  grafvarna  med  brända  ben  och  fornsaker  af  den  andra 
gruppen. 

Detta  resultat  bekräftas  äfven  af  allt,  som  man  för  öfrigt  känner 
om  bronsåldern. 

En  af  de  omständigheter,  som  bestyrka  riktigheten  häraf,  är,  att 
flera  grafvar  med  obrända  lik,  hvilka  vi  således  måste  hänföra  till 
bronsålderns  första  del,  i  hög  grad  likna  dem  från  den  närmast  före- 
gående tiden,  från  stenålderns  slut. 

En  annan  bekräftelse  finna  vi  däri,  att  man  både  om  grafvarna 
och  många  af  fornsakerna  kan  uppvisa,  huru  de  former,  som  af  nu  an- 
förda skäl  måste  anses  vara  de  yngsta,  småningom  uppstått  ur  de  for- 
mer, hvilka  måste  betraktas  såsom  de  äldsta. 

Hvad  grafformema  beträffar,  kan  man  redan  utan  svårighet  se, 
huru  de,  som  höra  till  bronsålderns  slut,  småningom  uppstått  ur  dem, 
som  tillhöra  periodens  början.  Emedan  de  senare,  såsom  vi  nyss 
nämnde,  fullkomligt  likna  grafvarna  från  stenålderns  sista  tid,  hvilkas 
sammanhang  med  de  äldre  stendösarna  och  ganggrifterna  vi  i  det 
föregående  hafva  uppvisat,  så  följer  häraf,  att  man  i  afseende  på  de 
svenska  grafvarnas  form  kan  följa  en  så  godt  som  oafbruten  utveck- 
lingskedja, hvars  början  är  stenålderns  stora  grafkammare  och  som 
slutar  med  den  yngsta  bronsålderns  oansenliga  förvaringsrum  för  en 
handfull  brända  ben.  Att  i  afseende  på  grafvarnas  innehåll  en  nyhet 
uppträder  i  och  med  likbränningen,  hafva  vi  redan  anmärkt. 

De  äldsta  grafvar  man  känner  från  bronsåldern  i  vårt  land  äro 
stora  stenkistor,  inneslutande  flera  skelett.  Småningom  aftaga  de  i 
storlek,  tills  de  blifva  endast  omkring  2  meter  långa,  eller  just  lagom 
stora  för  att  omsluta  ett  skelett.  Samtidigt  användes  ekkistor  af 
ungefär  samma  storlek;  de  voro  klufna  och  urholkade  ur  en  stam  på 
det  sätt,  som  fig.  80  visar.  Sådana  träkistor  voro  ännu  allmännare  än 
de  af  sten. 

Några  bland  dessa  kistor  af  vanlig  manslängd  äro  i  hög  grad 
värda  vår  uppmärksamhet  såsom  bildande  en  märklig  öfvergångsform 
till  de  små  kistorna  med  brända  ben.  Man  har  nämligen  några  gånger 
påträffat  sådana  kistor  af  omkring  2  meters  längd,  hvilka  således 
kunde  synas  vara  beräknade  för  obrända  lik  men  som  i  stället  inne- 
hållit en  liten  hög  brända  ben.    Dessa  grafvar  tillhöra  tydligen  den  tid, 


BRONSÅLDERNS  BÖRJAN  OCH  INDBLNING. 


73 


då  likbränningen  började  vinna  insteg  i  landet.  Man  kan  sedan  följa 
kistornas  aftagande  i  storlek,  från  dem,  som  höllo  2  meter  i  längd, 
till  sådana,  som  ej  äro  30  cm.  långa.  Större  utryinme  behöfdes  natur- 
Ugtvis  icke  för  att  förvara  de  från  bålet  hopsamlade  lämningarna  af 
benen.  Äfven  sådana  små  kistor  af  trä,  till  formen  lika  fig.  80,  ehuru 
betydligt  mindre,  hafva  varit  allmänna. 

Många  små  stenkistor  äro  nätt  och  jämnt  så  stora,  som  fordras  för 
att  innesluta  ett  lerkärl,  i  hvilket  benen  förvaras  i  stället  för  att, 
såsom  i  de  förut  nämnda,  ligga  lösa  mellan  stenarna.  På  andra  ställen 
finner  man  icke  några  sådana  stenkistor  utan  endast  lerkärl  med 
brända  ben  och  en  liten  bronsknif  eller  en  bit  af  en  bronssåg  eller 
dylikt.  Slutligen  hafva  stundom,  såsom  nära  h  i  den  fig.  79  afbildade 
högen,  benen  lagts  ned  i  en  grop  i  högen  eller  på  släta  marken,  utan 
både  kista  och  kruka,  endast  täckta  af  en  flat  sten,  ett  begrafningssätt 
som  vi  återfinna  i  järnålderns  äldsta  tid,  i  de  så  kallade  »brandgroparna». 


80.    Ekkista,  i  hvilken  det  af  en  yllekappa  betäckta  liket  af  en  man  från 
bronsåldern  legat.    Hufvudet  åt  vänster.    Trindhöi,  Jylland. 


Man  kan  emellertid  numera  icke  blott  se,  hvad  som  hör  till  en 
äldre  och  en  yngre  del  af  bronsåldern,  utan  det  har  äfven  befunnits 
vara  möjligt  att  urskilja  flera  olika  tidsafdelningar,  ^perioder»,  inom 
detta  långa  skede  af  vår  kulturhistoria. 

De  med  spiraler  prydda,  om  synnerligen  högt  utbildad  teknisk 
skicklighet  vittnande  bronserna  hafva  visat  sig  icke  vara  de  äldsta 
här  förfärdigade  arbeten  af  denna  metall.  Då  dylika  bronser  endast 
träffas  inom  det  nordiska  området  och  ej  förekomma  i  de  delar  af 
Europa,  från  hvilka  våra  förfäder  erhöUo  kännedomen  om  bronsens 
bruk,  är  det  klart,  att  dessa  typer  måste  vara  utvecklade  här;  men 
eu  sådan  utveckling  kräfver  tid.  Man  känner  nu  den  långa  första 
period  af  vår  bronsålder,  under  hvilken  denna  utveckling  här  försig- 
gick. Man  kan  se,  huru  under  den  perioden  de  typer,  hvilka  kommit 
hit  söderifrån,  småningom  fingo  de  former,  som  äro  karakteristiska 
för  den  »andra  perioden»,  de  vackra  spiralsiraternas  tid,  hvilken  man 
med  skäl  kallat  den  äldre  bronsålderns  blomstringstid. 


74  BRONSÅLDBBK. 

Mot  slutet  af  denna  andra  period  började  man  bär  bränna  de  döda. 
Under  den  tredje  perioden  blir  likbränningen  alltmera  allmän  och 
är  före  den  periodens  slut  allenahärskande,  hvilket  den  fortfor  att 
vara  under  hela  den  återstående  delen  af  bronsåldern. 

Spiralerna  hafva  långt  före  den  tredje  periodens  slut  aflösts  af 
andra  ornament,  och  under  den  fjärde  utvecklas  dels  ur  dessa,  dels  ur 
nya,  från  Södern  kommande  motiv  den  omamentik,  som  är  karakteris- 
tisk under  den  femte  perioden  och  som  ses  på  de  fig.  75—78  afbildade 
föremålen. 

Omamentiken  under  den  senare  delen  af  bronsåldern  är  visserligen 
mycket  olik  den  under  den  äldre  bronsålderns  blomstringstid  vanliga, 
och  formerna  blifva,  ju  längre  den  femte  perioden  framskrider,  allt 
tyngre  och  mera  öfverdrifna;  men  arbetena  från  denna  period  utmärka 
sig  i  allmänhet  för  samma  höga  teknik  som  under  den  äldre  tiden, 
vare  sig  vi  se  på  gjutningen  af  själfva  föremålen  eller  anbringandet 
af  ornamenten. 

Järnet,  hvilket  under  den  tid,  som  motsvarar  den  tredje  perioden 
af  vår  bronsålder,  var  allmänt  i  Söderns  kulturländer,  visar  sig  någon 
enstaka  gång  i  de  nordiska  fynden  redan  under  den  femte  och  närmast 
föregående  perioder  men  var  ännu  så  sällsynt  här,  att  man  utan 
tvekan  måste  kalla  hela  denna  tid  bronsålder,  i  synnerhet  som  vapen 
och  verktyg  fortfarande  gjordes  af  brons. 

Först  under  den  sjätte  perioden,  då  bronsåldern  äfven  i  stilistiskt 
afseende  visar  sig  hafva  öfverlefvat  sig  själf,  kunna  vi  tala  om  en 
egentlig  öfvergångstid  till  järnåldern. 

Att  dessa  perioder  verkligen  beteckna  lika  många  olika  tidsaf- 
delningar  af  den  nordiska  bronsåldern,  blir  tydligt  redan  däraf,  att  de 
typer,  som  äro  karakteristiska  för  en  period,  mycket  ofta  anträffas 
tillsammans  med  hvarandra,  under  det  att  endast  sällan  ett  fynd  inne- 
håller typer  tillhörande  två  olika  perioder.  Och  i  de  få  fall,  då  så- 
dant händer,  är  det  så  godt  som  alltid  typer  af  två  omedelbart  på 
hvarandra  följande  perioder,  som  förekomma  i  samma  fynd. 

Sist  anförda  förhållande,  som  man  redan  för  många  år  sedan 
iakttagit  och  sedan  funnit  bekräftadt  af  alla  därefter  anträffade  fynd, 
är  af  den  allra  största  vikt  för  nu  föreliggande  fråga. 

Häraf  följer  nämligen,  att  hvarje  period  icke  blott  verkligen  utgör 
en  särskild  del  af  bronsåldern  utan  äfven  varat  ganska  länge.  Då 
typer  från  den  första  och  den  tredje  perioden  aldrig  träflPats  tillsam- 
mans, eburu  så  många  fynd  innehållande  typer  endast  från  den  ena 
eller  endast  den  andra  af  dessa  perioder  nu  äro  kända,  bevisar  ju 
detta,  att  den  mellanliggande  perioden  måste  hafva  omfattat  en  så  lång 
tid,  att  den  första  periodens  typer  hunnit  komma  ur  bruk,  innan  den 
tredje  perioden  började.  Och  då  detsamma  gäller  också  om  alla  de 
följande  perioderna,  måste  äfven  hvar  och  en  af  dessa  hafva  varat 
länge. 


BRONSÅLDERNS  BÖRJAN  OOH  INDBLNINQ.  75 

En  undersökning  af  alla  de  förhållanden,  som  kunna  lämna  oss 
upplysning  om  den  relativa  kronologien  under  vår  bronsålder  har 
ledt  till  det  viktiga  resultatet,  att  vi  nu  kunna  urskilja  sex  perioder 
under  den  långa  tiden  mellan  bronsålderns  början  och  slut.  Inom 
hvarje  period  kan  man  dessutom  redan  se,  hvad  som  hör  till  dess  förra 
eller  senare  del. 

Att  de  olika  perioderna  följt  efter  hvarandra  i  ofvan  anförda  ord- 
ning, framgår  som  otvifvelaktigt  af  typologiska  förhållanden,  i  det 
att  alla  typer,  som  höra  till  en  period,  visa  sig  vara  äldre  än  de,  som 
tillhöra  den  närmast  följande.  Detta  bestyrkes  äfven  af  det  förhållande, 
att  det,  som  förskrifver  sig  från  slutet  af  en  period,  mycket  liknar  det, 
som  är  utmärkande  för  början  af  den  följande. 

Vi  behöfva  emellertid  numera  ej  stanna  vid  denna  ^relativa  kro- 
nologii.  Vi  kunna  nu  vida  bättre  än  för  ett  par  årtionden  sedan 
göra  oss  en  föreställning  om  den  »absoluta  kronologien»  under  vår 
bronsålder,  det  vill  säga  om  de  århundraden  före  Kristi  födelse,  som 
hvarje  period  motsvarar. 

Detta  har  blifvit  möjligt  därigenom,  att,  såsom  i  det  följande  skall 
visas,  redan  under  bronsåldern  en  liflig  samfärdsel  ägde  rum  mellan 
Norden  och  sydligare  länder;  att  saker  från  södra  och  mellersta 
Europa  fördes  hit  och  saker  härifrån  fördes  söder  ut,  åtminstone  till 
mellersta  Europa;  att  sådana  söder  ifrån  komna  föremål  vid  olika  till- 
fällen hafva  i  det  nordiska  området  anträffats  tillsammans  med  här 
inhemska  arbeten  och  att  föremål  komna  från  Norden  i  mellersta 
Europa  —  i  södra  Tyskland,  Schweiz  och  Frankrike  —  träffats  till- 
sammans med  där  inhemska  arbeten.  Om  vi  nu  känna  åldern  af  de 
främmande  arbeten,  som  af  säkra  fynd  visats  vara  samtida  med  de 
nordiska,  så  få  vi  naturligtvis  af  dessa  fynd  upplysningar  om  de 
nordiska  sakernas  ålder,  på  samma  sätt  som  vi  i  afseende  på  de  första 
århundradena  efter  vår  tideräknings  början  få  sådana  upplysningar 
af  de  fynd,  som  innehålla  romerska  mynt  jämte  nordiska  arbeten. 
Och  åldern  af  de  främmande  föremål,  som  visat  sig  vara  samtida  med 
vår  bronsålders  olika  perioder,  har  kunnat  med  säkerhet  bestämmas, 
emedan  mellersta  Europa  och  ännu  mera  södern  af  vår  världsdel  då 
stod  i  liflig  förbindelse  med  de  kulturländer  i  Orienten,  h vilkas  histo- 
riska tid  redan  för  länge  sedan  var  börjad. 

Ett  fynd  af  nyss  nämnda  slag  ger  visserligen  endast  en  antydan 
om  att  ett  söder  ifrån  infördt  och  ett  i  Norden  inhemskt  arbete  äro 
fr&n  samma  tid.  Men  då  vi  hafva  flera  samstämmande  fynd,  kunna 
vi  vara  säkra  på  att  här  är  fråga  om  en  verklig  samtidighet  och  ej 
om  ett  tillfälligt  sammanträffande. 

På  detta  sätt  har  det  blifvit  möjligt  att  i  afseende  på  den  nor- 
diska bronsålderns  olika  perioder  få  de  upplysningar  om  den  absoluta 
kronologien,  som  framgå  af  följande  öfversikt,  hvarvid  dock  bör  mär- 
kas, att  den  angifha  åldern,  särskildt  i  fråga  om  den  första  perioden, 


76  BRONSÅLDERN. 

möjligen  vid  framtida  undersökningar  kan  befinnas  vara  något  för  låg, 
under  det  att  jag  är  förvissad  om  att  den  ej  skall  visa  sig  vara 
för  hög. 

Den  första  perioden.    Obrända  lik 18:e — 16:e  årh.  före  Kr.  föd. 

Den  andra  perioden.    Obrända  lik;  mot  slutet  börjar  likbränning  visa 

sig 15:e— 14:e  årh.  före  Kr.  föd. 

Den  tredje  perioden,  I  början  både  obrända  och  brända  lik;  sedan  en- 
dast likbränning  13:e— 12:e  årh.  före  Kr.  föd. 

Den  fjärde  perioden.    Likbränning ll:e — 10:e  årh.  före  Kr.  föd. 

Den  femte  perioden.    Likbränning 9:e— 8:e       >        >        >       > 

Den  sjätte  perioden.    Likbränning 7:e  och  förra  hälften  af  6:e 

årh.  före  Kr.  föd. 

Då  det  emellertid  skulle  föra  oss  för  vida  här,  liksom  under  sten- 
åldern, att  period  för  period  följa  utvecklingen,  måste  vi  taga  hela 
bronsåldern  i  betraktande,  då  vi  nu  skola  söka  bilda  oss  en  föreställ- 
ning om  lifvet  i  Sverige  under  detta  aflägsna  och  vår  tid  i  så  mycket 
olika  skede  af  vår  historia.  Vi  böra  endast  städse  påminna  oss,  att 
bronsåldern  omfattar  en  tidrymd  af  mera  än  ett  årtusende  och  att 
således  förhållandena  i  många  fall  ej  voro  desamma  under  den  första 
och  den  sjätte  perioden. 


2. 
Lefkiadssätt. 

Talrika  kvinnografvar  från  bronsåldern,  lika  präktigt  utstyrda 
som  männens,  vittna  om  att  den  nordiska  kvinnan  redan  under  denna 
aflägsna  tid  betraktats  som  mera  jämnställd  med  mannen,  än  man 
kunnat  vänta;  och  den  omständigheten,  att  man  vid  flera  tillfällen  i 
samma  hög  funnit  en  mansgraf  och  en  kvinnograf  från  en  och  samma 
tid,  har,  troligen  med  skäl,  uppfattats  som  bevis  för  att  mannen 
haft  en  laggift  hustru.  I  några  af  dessa  fall  hafva  tydligen  mannen 
och  hustrun  blifvit  begrafna  alldeles  på  samma  gång.  Om  detta  beror 
på  att  båda  tillfälligtvis  dött  samtidigt,  eller  om  förklaringen  bör 
sökas  däri,  att  det  hos  bronsålderns  nordbor,  liksom  hos  så  många 
andra  folk  på  motsvarande  kulturståndpunkt,  varit  sed,  att  hustrun- 
skulle  följa  sin  man  i  döden,  torde  vara  omöjligt  att  ännu  med  säkerhet 
afgöra. 

Redan  under  stenålderns  senare  del  lefde  nordbon,  såsom  vi  sett, 
icke  endast  af  jakt  och  fiske  utan  äfven  af  boskapsskötsel  och  åker- 
bruk.    Detsamma  gäller  naturligtvis  äfven  om  bronsåldern. 

Under  sistnämnda  tid  voro  husdjuren  af  samma  slag  som  under 
den    närmast   föregående   tiden.     A    hällristningarna   se   vi   flerstädes 


LKFNADSSÅTT. 


77 


mm$^ 

'\'^^:.i 

nmm 

[~ ^- ■ -^ ^  + 

oxar  och  hästar  afbildade,  och  i  grafvarna  finner  man  ej  sällan  läm- 
ningar af  hudar,  kläder  af  ylle,  svärd-  och  dolkskidor  af  skinn  samt 
arbeten  af  horn,  allt  af  husdjur  och  således  vittnesbörd  om  huru  all- 
män boskapsskötseln  var.  I  några  med  präktiga  vapen  utstyrda  mans- 
grafvar  hafva  metkrokar  af  brons  anträffats,  hvilket  visar,  att  de  för- 
näma männen  voro  roade  af  att  fiska. 

Att  hästar  såväl  som  oxar  användes 
som  dragare,  ses  af  hällristningarna  (fig. 
81  och  82).  De  af  hästar  dragna  vagnarna 
hafva  vanligen  två  hjul;  men  äfven  vagnar 
med  fyra  hjul  funnos.  Särskildt  förtjänar 
anmärkas,  att  de  tvåhjuliga  vagnarna  dra- 
gas af  två  hästar  och  att  den  åkande  står 
på  vagnen,  såsom  äfven  hos  södra  Europas 
och  österlandets  folk  var  brukligt.  En 
vagn  på  fyra  hjul,  dragen  af  två  oxar,  är 
afbildad  på  en  berghäll  i  Askums  socken, 
Bohuslän  (fig.  82).  Teckningen  är,  redan 
på  grund  af  det  svårarbetade  materialet, 
mycket  enkel,  men  oxarnas  horn  äro  tyd- 
ligt angifna;  då  man  ej  kunde  teckna  per- 
spektiviskt,  ses  alla  fyra  hjulen  utan  för- 
kortning och  utan  att  de  bortre  skymmas 
af  vagnen. 

Någon  gång  äro  ryttare  afbildade  (fig.  83).     Hos  många  af  Söderns 
folk  användes  hästen  i  äldre  tid  endast  till  åkning,  ej  till  ridt. 

Ett  par  svenska  fynd  från  bronsåldern  hafva  låtit  oss  lära  känna, 
huru  betslen  sågo  ut  och  att  seltyget  var  prydt  med  stora,  runda, 
glänsande  bronsbe- 
slag (fig.  84  och  85). 
Flera  gånger  äro 
dessa  beslag  anträf- 
fade under  sådana 
fÖrhåUanden,  att  sex 
måste  hafva  varit  af- 
seada  för  hvarje  häst. 
En  afbildning  från 
Österrike,  samtidig 
med  vår  bronsålders 
sista  tid,  visar  också 
tre  sådana  beslag  på 

ena  sidan,  således  äfven  där  sex  på  hvarje  häst  (fig.  86).  Liknande 
runda  prydnader  af  mässing  ses  ännu  ofta  på  hästar  —  numera  i  synner- 
het på  de  for  arbetsåkdon  spända  —  i  flera  af  kontinentens  länder.  Att 
lämningar  af  betsel  ej  oftare  anträffats  från  vår  bronsålder  beror  därpå, 


81.    En  af  vägg  atenarna  igrof- 

ven  vid  Kivik,  Skåne. 

Öfverst  till  höger  ses  en  man 

stående  på  en  tvåhjul  ig,  af  två 

hästar  dragen  vagn. 


82.    En  fyrhjulig  vagn,  drageri  af  två  oxar. 
Hällristning  vid  Rished  i  Asknms  socken,  Bohnslän. 


78 


BRONSÅLDERN. 


Ryttare,  framställda  å  en  hällristning  vid  Tegneby  i  Tanums  socken, 
Bohuslän.    Vt4. 


84.    Betsel  af  brons. 
Gottland.     V*. 


86.    Bild  af  ryttare.    På  tygeln  ses  tre  randa 
beslag  (jfr  fig.  85).    Österrike. 


85.    Bronsbeslag  Q{t  fig.  86). 
Gottland.     Vs. 


87.    Plogy  afbildad  på  en  hällristning 

vid  Tegneby  i  Tanums  socken^ 

Bohuslän.    Vso. 


LEPNADS8ÄTT. 


79 


att  brons  endast  sällan  användes  till  dem.  På  de  flesta  då  använda 
betslen  hafva,  såsom  många  fynd  från  andra  länder  visa,  de  delar,  hvilka 
nnmera  pläga  vara  af  metall,  varit  af  horn,  ben  eller  trä,  I  Nordiska 
mnseet  kan  man  se  dylika  betsel  af  horn  och  trä,  som  för  ej  länge 
sedan  begagnades  i  aflägsna  svenska  bygder.  Sporrar  och  stigbyglar 
äro  däremot  aldrig  funna  hos  oss  under  sådana  omständigheter,  att  de 
kunna  anses  tillhöra  bronsåldern;  troligen  voro  de  på  den  tiden  helt 
och  hållet  okända. 

På  en  hällristning  vid  Tegneby  i  Bohuslän  se  vi  en  man  gå  och 
plöja  (fig.  87).  Plogen,  af  enklaste  slag,  dragés  af  två  djur,  troligen 
oxar  eller  tjurar.  Ett  annat  minne  af  åkerbruket  hafva  vi  i  de  skaror 
af  brons,  som  stundom  anträffas  hos  oss  (fig.  88).  Emedan  kvarnar  af 
na  brukligt  slag,  med  roterande  stenar,  ännu  ej  voro  kända  här, 
krossades  säden  i  sådana  enkla  handkvarnar  som  den  fig.  6  afbildade. 
Sådana  kvarnar  har  man  funnit  i  flera  svenska  grafhögar  från  brons- 
åldern. 

Några  märkliga  fynd 
hafva  gifvit  oss  oväntade 
upplysningar  om  de  sades- 
slag,  som  under  brons- 
åldern odlades  här  i  Nor- 
den. Flera  i  Sverige,  lik- 
som i  angränsande  trakter 
funna  lerkärl  från  denna 
tid  hafva,  på  samma  sätt 

som  de  of  van  omtalade  från  stenåldern,  aftryck  af  sädeskorn.  Och  ett 
ur  en  dansk  graf  från  den  femte  perioden  af  bronsåldern  upptaget 
bronskärl  innehöll  en  mängd  sådana  korn  jämte  agnar  och  lämningar 
af  själfva  axen,  h vilket  visar,  att  säden  odlats  i  närheten;  dessa  växt- 
lämningar hade  bevarats  tack  vare  ärgen. 

På  detta  sätt  hafva  vi  fått  kunskap  om  att  hvete,  korn  och  hirs 
odlades  här  i  Norden  under  bronsåldern.  Råg  och  hafre  voro  ännu 
okända  här.  Huruvida  linet  då  odlades  här,  veta  vi  icke.  I  mellersta 
Europa  odlades  det,  43åsom  vi  sett,  redan  under  stenåldern. 


De  nordiska  boningshusen  voro  under  bronsåldern  liksom  under 
föregående  tid  mycket  enkla.  Att  de  fortfarande  hade  en  rund  eller 
rundadt  aflång  form  visas  af  de  ur  nordiska  grafvar  från  denna  tid 
upptagna  lerkärl,  som  efterbilda  boningshusen,  de  så  kallade  >hus- 
umomat.  Den  fig.  89  afbildade  husurnan,  från  norra  Tyskland,  åter- 
gifver  ej  en  rund  utan  en  rundadt  aflång  byggnad,  emedan  på  denna, 
liksom  på  några  andra  inom  det  nordiska  området  funna  husumor,  den 
längs  husets  mi4t  löpande  takåsen  är  återgifven. 

Åfven  de  bättre  lottades  boningar  här  i  Sverige  voro  ännu  endast 
stugor  af  trä,  som  väl  af  nutidens  svenskar  skulle  hafva  kallats  ringa 


80  BRONSÅLDERN. 

och  oansenliga.  I  södra  Europa  och  österlandet  hade  man  däremot 
vid  denna  tid,  redan  under  de  första  af  vår  bronsålders  århundraden, 
då  järnet  äfven  i  Södern  var  okändt,  präktiga  byggnader  med  fyrsidig 
grundplan. 

Såsom  under  stenåldern  var  den  nordiska  stugans  jordgolf  —  trä- 
golf voro  väl  ännu  okända  —  ej  sällan  nedsänkt  något  under  den  om- 
gifvande  jordytan.    Detta  gäller  åtminstone  om  härden. 

Att  man,  såsom  under  stenåldern,  slog  eld  med  flinta  och  svafvelkis, 
visas  af  flera  graffynd. 

Af  bohaget  har,  utom  några  kärl,  endast  föga  kunnat  bevaras.  I 
nordiska  grafvar  från  den  andra  perioden  har  man  emellertid  funnit 
lämningar  af  trästolar;  en  förunderligt  väl  bibehållen  sådan  stol  (fig. 
90)  är  upptagen  ur  en  dansk  graf.  Den  är  af  en  ännu  bruklig  form, 
som  förekommer  i  Egypten  redan  före  vår  bronsålders  början.  Sitsen 
var  af  läder,  någon  gång  prydd  med  inslagna  bronsspiraler;  den 
stöddes  af  två  korsformigt  lagda  läderremmar.  Bronsbeslag  till  dy- 
lika stolar  hafva  anträffats  flerstädes  i  södra  Skandinavien,  äfven  i 
Sverige. 

De  vanligaste  kärlen  voro  af  trä  och  bränd  lera.  Märkvärdigt 
nog  hafva  några  träkärl  från  denna  aflägsna  tid  kunnat  bibehålla  sig. 
Ett  vackert  prof  på  sådana  träkärl  är  den  fig.  91  afbildade  skålen, 
som  lär  vara  svarfvad.  Den  är  liksom  några  andra  dylika  prydd  med 
små  inslagna  tennstift,  hvilka  bilda  enkla  figurer.  I  ett  par  grafvar, 
som  bevisligen  förskrifva  sig  från  den  ifrågavarande  tiden,  har  man 
till  och  med  funnit  runda  askar  af  tunt  trä  med  lock  (fig.  92),  nästan 
alldeles  lika  dem,  som  ännu  begagnas.  Ett  i  Halland  anträffadt  fynd, 
visar,  huru  dessa  askar  längs  fogarna  voro  tätade  med  harts  för  att 
kunna  användas  för  flytande  ämnen. 

De  flesta  lerkärl,  som  vi  nu  känna  från  bronsåldern  här  i  Norden, 
hafva  varit  använda  som  och  äfven  tydligen  förfärdigade  till  graf- 
kärl.  Några  lerkärl,  som  icke  haft  en  sådan  bestämmelse,  visa,  att 
krukmakarkonsten  på  den  tiden  icke  stått  så  lågt  här,  som  man  af 
grafkärlen  kunnat  förledas  att  antaga. 

Huru  många  af  de  brons-  och  guldkärl,  som  i  ganska  stort  antal 
äro  bevarade  från  bronsåldern,  hafva  hört  till  husgerådet,  är  svårt  att 
afgöra.  Sådana  vackra  bronskärl  som  det  fig.  94  afbildade  synas  hafva 
varit  afsedda  att  hängas,  men  de  kunna  icke  hafva  varit  använda  som 
kokkärl,  emedan  deras  botten  är  rikt  prydd  och  stundom  inlagd  med 
harts,  som  icke  tål  hetta.  Med  tillhjälp  af  en  mängd  mellanformer 
kunna  vi  följa,  huru  denna  typ  uppstått  genom  en  förändring  af  de 
likaledes  med  inlagd  harts  prydda  runda  bronsdosor,  som  förskrifva 
sig  från  en  äldre  del  af  bronsåldern  (fig.  93).  Dessa  med  ett  lock  af 
brons  försedda  dosor  äro  i  sin  ordning  efterbildningar  ^ter  dosor  af  trä 
lika  dem,  som  ännu  i  vår  tid  begagnats;  till  och  med  de  vågräta  band, 
som  omgifva  och  sammanhålla  trädosan,  äro  eftergjorda  på  bronsdosan. 


LEFNADSSATT. 


81 


På  hällristningarna  ses  visserligen  ofta  människofigurer,  stundom 
tecknade  i  nästan  naturlig  storlek;  men  af  dem^  få  vi  icke  någon 
synnerlig  upplysning  om  klädedräkten  under  bronsåldern.  Däremot 
hafva  några  graffynd  på  det  mest  oväntade  sätt  lärt  oss  känna,  huru 
bronsålderns  nordbor  gingo  klädda. 


Lerkärl  i  form  af  hydda  (yhu8uma>). 
Norra  Tyskland.     Vio. 


90.    Stol  af  trä. 
Danmark.     */8. 


91.    Träskål^  prydd  med  inslagna  tennstift. 
Danmark,    ^/a. 


92.    Ask  af  trä. 
Danmark.    Omkr.  V*- 


Troligen  använde  man  ännu,  liksom  under  stenåldern,  mycket  skinn 
och  pälsverk  till  kläder  —  sådana  begagnas  ju  ännu  i  dag  mycket, 
i  synnerhet  på  landet.  Då  fåret  redan  under  stenålderns  senare  del 
hölls  här  i  landet,  var  det  emellertid  sannolikt,  att  man  äfven  lärt  sig 
att  af  dess  ull  förfördiga  kläder,  och  lämningar  af  ylleväfnader,  anträf- 
fade i  nordiska  grafvar  från  bronsåldern,  hafva  redan  för  många  år 
sedan  visat,  att  våra  förfäder  under  denna  tid  verkligen  begagnade 
kläder  af  ylle. 

Sveriges  historia.     I.  6 


82 


BRONSÅLDERN. 


Det  märkligaste  fynd  af  detta  olag,  som  man  känner  från  Sverige, 
är  ett,  som  år  1869  gjordes  vid  undersökningen  af  en  större  grafhög  å 
Dömmestorps  ägor  i  södra  Halland.  Högen  dolde  en  af  flata  stenar  om- 
sorgsfullt hopfogad  kista  af  något  mer  än  en  meters  längd.  Då  täck- 
stenarna   borttagits,   visade   sig  kistan  vara  alldeles  fri  från  sand  och 


93.    Dosa  af  brons,  sedd  från 

sidan  och  nedifrån.   Bottnen 

prydd  med  liartsinläggning. 

Skåne.     \  55. 


94.    Bronskärl. 
Bohuslän.    Va- 


jord,  så  att  man  med  lätthet  kunde  undersöka  dess  innehåll.  På  bottnen 
låg  en  mängd  starkt  brända  benbitar,  öfver  hvilka  ett  slags  schal  af  ylle 
var  utbredd.  Denna  sträckte  sig  nästan  öfver  hela  kistans  längd  och 
var   lagd  i  veck.     I  det  största  vecket  låg  en  bronsdolk,  hvilken  var 

instucken  i  en  väl 
gjord  och  fullkomligt 
bibehållen  läderslida 

med    bronsdoppsko 
(fig.  110,  111).    Scha- 
len var  omkring  1,50 
meter  lång  och  60  cm. 
bred;    färgen  är  nu- 
mera brun,  men  vid 
hvardera  ändan  syn- 
tes en  något  mer  än 
10   cm.  bred  ljusgul  kant.    En  bit  af  detta  tyg  är  i  naturlig  storlek 
albildad   fig.    95  för  att  ge  ett  prof  på  den  under  bronsåldern  vanliga 
väfnaden. 

Ännu  mera  öfverraskande  äro  några  i  Danmark  gjorda  fynd.  Ar 
1861  fann  man  i  Trindhöi  (^^Treenhöi»),  en  grafhög  vid  Vamdrup  nära 
Kolding,  en  grafkista,  bildad  af  en  3  meter  lång,  klufven  och  urholkad 
ekstam;  kistans  längd  var  invändigt  2,10  m. 


95.     Ylletyg  från  bronsåldern.    Halland.     Vi 


LEFNADSSÄTT. 


83 


Vid    lockets   aftagande  såg  man  lämningar  af  en  hud,  troligen  en 
kohud,    hvilken   en    gång   omslutit   allt,    som   varit  nedlagdt  i  kistan. 


96.    Mössa. 


98.    Mössa. 


97.    Schal 


99.    Kappa.  100.    Kjortel. 

96 — 100.     Yllekläder  funna  i  en  graf  från  bronsåldern,    Trindhöi,  Jylland. 

Under  huden  var  utbredd  en  vid,  i  många  veck  liggande  kappa  af 
grof  ylleväfnad  (fig.  99).  Den  bildas  af  ett  stycke,  med  en  liten  ut- 
skärning för   halsen;    på   insidan    finnes    en    mängd    nedhängande  ull- 


84  BRONSÅLDERN. 

trådar.  Vid  kappans  ena  ända  stod  en  större  rand  ask  af  trä  med 
lock,  afbildad  fig.  92;  vid  den  andra  syntes  öfre  delen  af  en  yllemössa 
och  bakom  denna  ett  sammanrulladt  yllestycke.  Fig.  80  visar  kistans 
utseende,  medan  kappan  ännu  var  orörd. 

Sedan  man  försiktigt  upptagit  kappan,  visade  sig  lämningarna  af 
skelettet  af  en  man,  hvilken  om  lifvet  var  klädd  i  en  yllekjortel 
(fig.  100),  sammanhållen  med  ett  yllebälte,  som  gick  två  gånger  om 
midjan,  var  hopknutet  framtill  och  slutade  i  långa  hängande  ändar, 
hvilka  voro  prydda  med  tofsar.  På  hufvudet  —  hvaraf  märkvärdigt 
nog  endast  håret  och  hjärnan  funnos  kvar,  under  det  att  hufvud- 
skålen  var  förtärd  —  satt  den  nyssnämnda  mössan  (fig.  98)  af  tjockt 
väfdt  ylle,  hvars  utsida  var  betäckt  med  framstående  ulltrådar,  alla 
slutande  i  knutar.  Både  genom  sin  form  och  sin  egendomliga  väfnad  äger 
den  en  iögonfallande  likhet  med  mössor,  som  ännu  i  dag  begagnas  af 
allmogen  i  Ungern  och  angränsande  trakter  af  Österrike. 

En  annan  yllemössa  (fig.  96),  af  enklare 

^^^^^T^^CTyti^Hj^  väfnad  och  något  af  vikande  form,  låg  jämte 

^^^^^St      '    '  "^Äi         ^^  hornkam  och  en  bronsknif  i  en  liten trä- 

^  ^^TVV  ^-^5^%^       ^®^'    hvilken   stod  vid  likets  fötter  uti  den 

"^^.-/Tta^H^^^^ra     redan  omnämnda  större  asken.    Knifven,  som 

"^  ^^^^^^^^B     till  formen  liknar  våra  rakknifvar,  har  tyd- 

V .  H^^^^^^B     ligen  varit  använd  till  samma  ändamål  som 

"'{B^^^g^W     dessa.     Det    vid    hufvudet    nedlagda    ylle- 

^^^^^^0^       stycket   visade  sig  sedermera  vara  den  ena 

101    Nät  för  håret  hälften  af  en  med  fransar  prydd  schal  eller 

Borum-Eshöi,  Jylland.  pläd   (fig.   97),   hvars   andra   hälft  låg  vid 

fötterna,  där  man  dessutom  upptog  ett  par 
smala  yllestycken,  som  troligen  betäckt  benen,  och  några  obetydliga 
lämningar  af  läder,  hvilka  möjligen  en  gång  utgjort  fotbeklädnaden.  — 
Vid  skelettets  vänstra  sida  låg  ett  bronssvärd  i  en  med  skinn  fodrad 
träslida. 

Sedan  har  man  äfven  i  andra  danska  ekkistor  från  bronsåldern 
funnit  märkvärdigt  väl  bevarade  manskläder. 

Värdet  af  dessa  dyrbara  fynd  ökas  betydligt  genom  det  fynd  af 
en  fullständig  kvinnodräkt  från  ungefär  samma  tid,  som  man  år 
1871  anträffade  i  en  annan  dansk  grafhög,  Borum-Eshöi  nära  Århus  i 
Jylland.  Äfven  här  var  den  döda  begrafven  i  en  kista,  bildad  af  en 
klufven  och  urholkad  ekstam.  Kistans  botten  var  betäckt  med  en 
ogarfvad  hud,  troligen  af  en  ko,  hvilken  hud,  liksom  den  i  Trindhöi, 
väl  en  gång  har  omslutit  allt  det  i  kistan  nedlagda.  På  denna  hud 
låg  en  stor  kappa,  väfd  af  grof  ull  med  inblandade  nöthår.  Insvept 
i  kappan,  hvaraf  endast  bitar  finnas  kvar,  låg  liket  af  en  kvinna,  hvars 
skelett  blifvit  svartfärgadt  af  det  vatten,  som  inträngt  i  ekkistan,  i 
förbindelse    med    garfsyran    från   ekträet.     Liket,   hvars  kön  tydligen 


LEFNADSSÄTT. 


85 


utvisas  af  det  väl  bibehållna  skelettet,  hade  mycket  långt  hår,  som 
förmodligen  varit  uppfäst  eller  sammanhållet  med  en  ännu  ganska  väl 
bevarad  hornkam.  På  hufvudet  hade  den  döda  haft  ett  nät  eller  en 
mössa  af  ullgarn  (fig.  101).  Äfven  af  ett  annat  gröfre  nät  funnos 
lämningar;  man  vet  dock  icke,  om  det  suttit  innanför  det  finare  nätet, 
eller  om  det  legat  löst  i  kistan.  För 
öfrigt  var  den  döda  iklädd  en  hel 
dräkt  af  väfdt  ylletyg,  nämligen  en 
kort  tröja  med  ärmar  och  en  lång 
kjortel  (fig.  102).  Väfnaden  är  all- 
deles densamma  som  å  det  förut  be- 
skrifna  tyget  från  Dömmestorp  (fig. 
95)  och  det  från  Trindhöi. 

Tröjan  är  hopsydd  under  ärmarna 
och  på  ryggen,  där  det  nedtill  finnes 
en  smal  tillsats  af  gröfre  tyg,  fast- 
sydd  med  uUtråd.  Framtill,  där  tröjan 
är  öppen,  har  den  möjligen  varit 
sammanhållen  med  en  snodd  eller  ett 
litet  i  kistan  funnet  bronsspänne,  så- 
vida detta  icke  suttit  på  kappan.  Den 
grofva  sömmen  på  tröjans  rygg  an- 
tyder, att  det  var  meningen,  att  tröjan 
skalle  vara  betäckt  af  kappan,  liksom 
också  den  grofva  tillsatsen  nedtill 
synes  visa,  att  denna  del  af  tröjan 
skulle  gå  in  i  kjorteln.  Kring  lifvet 
sammanhöllos  kläderna  med  ett  band 
och  ett  något  bredare  bälte,  båda  af 
ylle.  Det  senare  är  slaget  eller  väfdt 
med  inblandade  nöthår  i  tre  ränder,  af 
hvilka  den  mellersta  synes  hafva  haft 
en  annan  färg  än  de  på  sidorna.  Det 
slutar  i  tjocka,  med  stor  omsorg  flätade, 
prydliga  tofsar. 

Bredvid  liket  stod  ett  lerkärl, 
och  af  bronssaker  upptogos  ur  kistan, 
utom  det  redan  nämnda  spännet,  en 
spiralfingerring,  två  armband,  en  större  vriden  halsring,  en  större  och  två 
smärre  runda  plåtar  (bälteprydnader)  samt  en  liten  tång.  Märkvärdigt 
nog  låg  vid  det  kvinnliga  likets  sida  äfven  enbronsdolk  med  hornfäste. 

Kvinnodräkten  under  bronsåldern  bestod  således  af  samma  två 
hufvuddelar,  kjortel  och  kofta,  som.  ännu  i  dag,  åtminstone  på  lands- 
bygden. Men  om  de  i  Trindhöi  funna  manskläderna  få  betraktas  såsom 
prof  på  den  vanliga  fullständiga  dräkten,  så  visa  de  en  betydlig  olikhet 


102.    Kvirmodräkt  af  ylle. 
Bornm-Eshöi,  Jylland. 


86  bronsAldbbn. 

mot  förhållandena  ej  blott  nu  utan  äfven  under  hednatidens  sista  period. 
1  synnerhet  är  frånvaron  af  byxor  anmärkningsvärd,  då  denna  benbe- 
klädnad torde  hafva  varit  gemensam  för  alla  germanska  folk  under  den 
visserligen  mycket  senare  tid,  som  historien  vet  något  om  dem,  under 
det  att  den  icke  brukades  af  de  keltiska  stammarna  och  af  folken  i 
södra  Europa.  Denna  omständighet  torde  förtjäna  att  framhållas,  ehuru 
vi  naturligtvis  icke  häri  kunna  se  något  bevis  för  att  det  nordiska 
bronsåldersfolket  icke  varit  af  germansk  nationalitet. 

Både  Trindhöi  och  Borum-£shöi  visa  sig  genom  de  i  dem  funna 
bronssakema  tillhöra  en  ganska  tidig  del  af  bronsåldern,  en  tid  som 
ligger  mer  än  tre  tusen  år  före  vår.  Den  märkvärdiga  omständig- 
heten, att  yllekläder  kunnat  bibehålla  sig  i  en  graf  under  så  lång  tid, 
beror  på  ovanligt  gynnsamma  förhållanden  och  kanske  i  synnerhet 
därpå,  att  kläderna  legat  i  ekkistor,  emedan  garfsyran  i  eken  är  ett 
utmärkt  medel  till  organiska  ämnens  bevarande. 

Det  vanligaste  tyget  under  bronsåldern  var  utan  tvifvel  ylle. 
I  en  till  bronsåldern  hörande  graf  har  man  emellertid  äfven  funnit 
stycken  af  en  ganska  fin  linneväfnad,  det  äldsta  nu  kända  spåret  af 
linets  förekomst  i  Norden.  Några  synålar,  af  brons  eller  ben,  äro  kända 
från  vår  bronsålder. 

I  graf  varna  från  bronsålderns  senare  del  finner  m£in  mycket  ofta 
bland  de  brända  benen  en  syl,  en  liten  tång  och  en  knif  af  samma 
fonn  som  fig.  75;  de  äro  nästan  alla  af  brons,  men  ett  par  sylar  och 
tänger  äro  af  guld.  Någon  gång  äro  alla  dessa  tre  redskap  förenade 
genom  en  ring.  Äfven  grafvarna  från  den  äldre  bronsåldern  innehålla 
ej  sällan  en  tunn  knif,  en  liten  tång  eller  en  syl. 

Dessa  knifvar,  stundom  inlagda  i  läder  eller  i  en  liten  träask, 
hafva  utan  tvifvel  varit  rakknifvar.  Att  männen,  åtminstone  de  för- 
nämare, under  denna  tid  plägade  raka  sig,  bevisas  däraf,  att  man  i 
några  ekkistor,  som  inneslutit  manslik  och  i  hvilka  hufvudets  hår 
varit  förvånande  väl  bevaradt,  ej  funnit  spår  af  skägg.  Diodoros, 
som  lefde  på  Augusti  tid,  berättar,  att  några  af  gaUerna  afrakade 
skägget  fullständigt,  andra  delvis;  de  förnäma  rakade  kinderna  men 
buro  långa  mustascher.  Detsamma  meddelar  Caesar  om  britterna.  Äfven 
de  små  tängerna  hafva  troligen  användts  till  att  rycka  ut  hår  i  ansik- 
tet med. 

Den  danske  forskaren  Sophus  Muller,  som  uppvisat  de  nu  omtalade 
knifvarnas  och  tängernas  bestämmelse,  är  af  den  åsikten,  att  brons- 
ålderns nordbor  tatuerat  sig  med  tillhjälp  af  de  nyssnämnda  sylama, 
af  hvilka  några  haft  skaft  af  bärnsten.  Han  påminner  därom,  att 
enligt  forntida  författare  såväl  assyrierna  som  många  andra  folk  i  Asien 
och  Europa  brukat  tatuera  sig,  en  sed  som  bibehållit  sig  så  länge  i 
Skottland,  att  den  måste  förbjudas  på  ett  år  787  där  hållet  kyrkomöte. 

Om  de  prydnader,  som  stodo  stenålderns  svenskar  till  buds,  voro 
få   och    föga   lysande,    voro   däremot   smyckena   under  bronsåldern   så 


LBFNADSSÄTT. 


87 


mycket  mera  präktiga  och  omväxlande.  De  voro  hufvudsakligen  af 
guld  och  brons.  Prydnader  af  bärnsten  synas  däremot  icke  hafva  varit 
så  allmänna  under  bronsåldern  som  nnder  stenåldern.  Silfversmycken 
voro  ännu  okända  och  glaspärlor  mycket  sällsynta. 


103.    Spänne  af  brons.    Västergötland.    Vs. 


104.    Spiralarmring  af  brons.    Skäne.    Vs. 


105.     Armhand  af  tunt  guldblech  böjdt  öfver  ett  bronsband.    Skåne.     */i. 


I  grafvar  från  den  äldre  bronsåldern  har  man  funnit  präktiga 
halssmycken,  bälteprydnader  och  spännen  af  brons,  armringar  och 
fingerringar  af  brons  och  guld,  ofta  lagda  i  spiral,  knappar  af 
brons,  några  bämstenspärlor  m.  m.  Att  sådana  diademliknande  pryd- 
nader som  fig.  70  varit  halssmycken  och  att  stora  runda  bronsplåtar 
med   spiralsirater   burits   som   bälteprydnader,    ådagalägges   af  några 


88 


BRONSÅLDERN. 


grafvar,  i  hvilka  dessa  smycken  legat,  det  förra  på  halsen  och  det 
senare  på  det  ställe,  där  bältet  haft  sin  plats  (fig.  107).  Många  fynd  visa, 
att  armringar  af  guld  burits  af  män.  Några  af  de  bronsringar,  hvilka 
se  ut  som  armringar,  hafva  enligt  fyndens  vittnesbörd  burits  icke  om 
armen  utan  om  fotleden,  såsom  hos  vissa  folk  ännu  är  brukligt. 
Spiralarmringarna  träffas  vanligen,  till  följd  af  spänstigheten,  i  det 
skick,  som  ses  af  lig.  104.  Att  hvarfven  legat  tätt  intill  hvarandra,  då 
ringen  satt  på  armen,  framgår  emellertid  af  några  graffynd.  Kammar, 
som  torde  hafva  varit  okända  under  stenåldern,  träffas  ej  sällan  i  den 
äldre  bronsålderns  grafvar;  de  äro  af  brons  (fig.  106)  eller  horn. 

Under  den  yngre  brons- 
åldern begagnades  utom 
prydnader  af  nu  nämnda 
slag  (fig.  103—105)  äfven 
åtskilliga  hän  gsmy  eken 
och  nålar  samt  i  synner- 
het en  mängd  större  brons- 
ringar, af  hvilka  åtmin- 
stone de  flesta  troligen 
burits  om  halsen  (fig.  76). 
Flera  af  dessa  ringar  hafva, 
oaktadt  de  legat  mera  än 
2500  år  i  jorden,  bibehållit 
en  icke  obetydlig  del  af 
sin  spänstighet.  Den  rike- 
dom på  halsringar  och 
andra  stora  ringsmycken, 
som  visar  sig  under  den 
yngre  bronsåldern,  är  gan- 
ska anmärkningsvärd,  emedan  h varken  under  bronsålderns  början  eller 
under  den  äldre  järnåldern  dylika  ringar  voro  så  allmänna. 

Äfven  i  afseende  på  prydnaderna  kan  man  uppvisa  den  betydliga 
skillnad,  som  i  allmänhet  spåras  mellan  arbetena  från  bronsålderns 
äldre  och  yngre  del.  Smyckena  från  den  förra  tiden  utmärka  sig 
nämligen  i  hög  grad  fördelaktigt  genom  smakfullare  former  och  sirater 
framför  dem  från  den  senare,  hvilka  ofta  röja  ett  bemödande  att  pryda 
mera  genom  ett  barbariskt  öfvermått  af  den  använda  metallmassan  än 
genom  ädelhet  i  form  och  smakfull  men  enkel  ornering.  Man  har 
några  gånger  här  i  Sverige  funnit  bronsspännen  af  samma  form  som 
fig.  103,  hvilka  äro  ända  till  25  cm.  långa. 

Märkvärdigt  nog  visar  sig,  såsom  vi  af  det  följande  få  se,  ett  lik- 
nande förhållande  också  mot  slutet  af  järnåldern. 


106.    Kam  af  brons.    Västergötland,     »/i. 


Vapnen  voro  under  bronsåldern  tiU  en  stor  del  af  samma  slag  som 
under    stenåldern,    nämligen    dolkar,   yxor,    spjut,   pil   och   båge   samt 


lepnadssXtt. 


89 


T 


troligen  klubbor  och  slungor.  Det  för- 
nämsta skyddsvapnet  var  skölden,  hvil- 
ken  ju  sannolikt  användes  äf ven  af  sten- 
iidems  folk.  Men  till  dessa  vapen  kommo 
nu  svärd  och,  ehuru  troligen  mera  sällan, 
hjälmar. 

I  sammanhang  med  vapnen  böra  vi 
äfven  omnämna  de  stora  präktiga  lurar 
af  brons,  som  man  flera  gånger  anträffat. 
En  sådan,  funnen  i  en  torfmosse  nära 
Lund,  är  afbildad  fig.  108.  Dessa  lurar, 
hvilka  antingen  varit  stridslurar  eller 
användts  vid  templen  för  att  samman- 
kalla menigheten,  hafva  visat  sig  vara 
goda  musikinstrument. 

Sköldarna  voro  vanligen  af  trä  eller 
läder.  De  flesta  på  hällristningarna  af- 
bildade  äro  runda.  En  präktig  bronssköld, 
ganska  stor  och  nästan  rund,  af  tunn  plåt 
med  ornament  i  drifvet  arbete,  är  upp- 
tagen ur  en  torfmosse  vid  Nackhälle  nära 
Varberg  i  Halland  (fig.  109).  Midt  på 
baksidan  sitter  ett  handtag,  men  det  är 
så  litet,  att  endast  två  fingrar  få  rum  däri. 

Att  hjälmar  på  denna  tid  begagnats, 
visas  dels  af  ett  i  Danmark  hittadt,  präk- 
tigt med  guld  belagdt  bakstycke  till  en 
bjälm  från  den  äldre  bronsåldern,  dels  af 
några  hällristningsbilder,  på  hvilka  hjäl- 
men har  två  stora  hornlika  prydnader. 
Några  andra  skyddsvapen,  såsom  pansar, 
benskenor  eller  dylikt,  hafva  icke  an- 
träffats i  fynden  från  vår  bronsålder,  och 

det  är  först  under  den  äldre  järnåldern,      ^^'    ^''{:JdrX^r  ^*'*'''' 
som  brynjor  synas  hafva  kommit  i  bruk    Höger  om  hufvudet  låg  ett  spänne, 
här  i  Norden.  ^  ^™^®  sidor  om  ansiktet  örringar,  på 

vjii_  ni  -ri  halsen  ett  bredt  smycke  likt  fig.  70, 

Svärd  och  dolkar  ai  brons  äro  l  Sve-  vid  midjan  en  stor  och  fyra  smärre 
rige  funna  i  stort  antal  (fig.  74,  110,  112).  5"?,^*  prydnader  för  bältet,  samt  en 
Ti  11.         i/*»  •        n^  •!•  dolk.    Hon  hade  dessutom  bunt  arm- 

DoLkar    tränas    ej    sällan  äfven  l  kvmno-  ringar  och  fingerringar. 

grafvar  men  svärd  endast  i  mansgrafvar. 

Svärden,  tveeggade  och  tydligen  mera  ämnade  till  stickvapen  än  till 
huggvapen,  äro  egentligen  endast  förlängda  dolkar.  Fästena,  som  med 
orätt  ansetts  vara  för  korta  för  en  hand  af  vanlig  bredd,  voro,  i  synner- 
het under  den  äldre  bronsåldern,  ofta  af  brons,  stundom  belagda  med 
guld  och  prydda  med  infattade  bärnstensstycken  eller  med  emalj  liknande 


1 


1 


■•a 


90 


BRONSÅLDERN. 


inläggningar  af  harts.  Från  den  senare  delen  af  bronsåldern  har  man 
här  i  Sverige,  jämte  inhemska  svärd,  hittat  ej  få  bronssvärd  af  ut- 
ländskt arbete  (fig.  113). 

Några  gånger  hafva  de  till  svärden  och  dolkarna  börande  slidorna 
mer  eller  mindre  fullständigt  bibehållit  sig.    Så  hittades  i  den  sidan 


108.    Bronslur.    Skine. 


82  omtalade  grafven  vid  Dömmestorp  i  Halland  en  ovanligt  väl  be- 
varad dolkslida,  hvilken,  liksom  flera  andra,  består  af  trä,  öfverdraget 
med  väl  garfvadt  läder  och  fodradt  med  fint  skinn;  nederst  sitter  en 
doppsko  af  brons  (fig.  111).  För  att  dolken  ej  så  lätt  skulle  glida  ur  slidan, 
äro  de  inåt  vända  håren  af  skinnet  riktade  nedåt.  I  andra  nordiska 
grafvar  har  man  funnit  svärdsslidor  af  trä,  som  icke  varit  öfverdragna 


LBFNADSSÄTT. 


91 


med  läder;  ett  par  äro  prydda  med  utskurna  enkla  sirater.  Bredvid 
svärdet  ligger  ej  sällan  en  prydligt  arbetad  bronskrok,  med  hvars  till- 
hjälp det  fästats  i  gehänget.  Att  dolkar  legat  i  flera  kvinnografvar, 
förtjänar  uppmärksamhet.  Vi  minnas  berättelserna  om  sköldmör  i  Nor- 
den mot  slutet  af  vår  hednatid. 

Flera  vackra  stridsyxor  af  brons  äro  funna  i  Sverige.  En  sådan, 
prydd  på  det  för  den  äldre  bronsåldern  egendomliga  sättet,  är  afbildad 
fig.  72.  Äfven  sådana  yxor  som  fig.  73  hafva  varit  stridsyxor;  de  hittas 
ofta    i  grafvar  tillsammans  med  andra  vapen. 


109.    Sköld  af  brons.    Halland,     »/s. 


För  att  spara  den  dyrbara  metallen  begagnades  under  bronsålderns 
äldre  del,  såsom  flera  fynd  både  i  Sverige  och  andra  länder  utvisa, 
ftfven  stridsyxor  af  sten  samt  pil-  och  spjutspetsar  af  flinta.  A  häll- 
ristningarna ses  ofta  bågskyttar,  men  pilspetsar  af  brons  äro  mycket 
sällan  funna  i  Sverige.  Det  var  också  naturligt,  att  man  hellre  an- 
vände ben  eller  flinta  till  dessa  lätt  förlorade  vapen;  ännu  under  järn- 
ålderns äldre  del  begagnades,  såsom  vi  af  det  följande  få  se,  pilspetsar  af 
ben  här  i  Norden. 

Spjutspetsar  af  brons  äro  däremot  ej  sällan  funna  i  Sverige.  Häll- 
ristningarna visa,  att  spjuten  hade  långa  skaft  och  ofta,  kanske  oftast, 
användes  som  kastvapen. 


92 


BRONSÅLDERN. 


Samma  svårighet,  som  ofta  finnes  att  i  afseende  på  yxorna  från  sten- 
åldern skilja  mellan  dem,  hvilka  användts  såsom  vapen,  och  dem,  hvilka 
varit   begagnade  som  verktyg,  samma  svårighet  visar  sig  äfven  i  af- 


'mt^ 


110.  Bronsdolk 
med  homfäste. 
Halland,     ^'s. 


112.    Fäste  af  brons 

till  ett  hronssvärd. 

Bohuslän.     ^8. 


♦ 


111.    Läderslida  med 

bronsdoppsko,  till  dolken 

fig.  110.    Halland,     »/s. 


114.   Bronsyxa  med  träskaft. 
Österrike. 


113.    Bronsst^rd 
från  mellersta 

Europa. 
Värmland.     Vs. 


seende  på  många  af  yxorna  från  bronsåldern.  Hällristningarna  visa, 
huru  ofta  yxan  under  sistnämnda  tid  i  Norden  gjorde  samma  tjänst 
som   indianens    tomahåk    och    vikingens    stridsyxa,    och  man  kan  utan 


LBPNADSSATT. 


93 


svårighet  se,  att  sådana  präktiga  yxor  som  de  fig.  72  och  73  afbildade 
varit  bestämda  härtill;  men  i  afseende  på  det  stora  flertalet  af  brons- 
yxorna  torde  man  icke  kunna  med  säkerhet  afgöra,  om  de  varit  afsedda 
för  det  ena  eller  andra  ändamålet. 


115.    Bronsyxa  med  träskaft.    Danmark.    V«. 


Yxorna  af  brons  hafva  stundom  ett  skafthål  på  samma  sätt  som 
en  mängd  stenyxor;  i  detta  fall  hafva  de  naturligtvis  varit  fästa  på 
skaftet  på  vanligt  sätt.  Men  de  allra  flesta  bronsyxoma  hafva  varit 
skaftade  på  helt  annat  sätt.*  Några  voro,  liksom 
flintyxoma,  af  hvilka  de  ursprungligen  äro  efter- 
bildningar,  instuckna  i  ena  ändan  af  ett  klufvet  och 
vanligen  knäböjtlt  skaft,  hvilket  någon  gång  bibe- 
hållit sig  till  våra  dagar  (fig.  115).  Däremot  var 
det  likaledes  knäböjda  skaftet  instucket  i  den  mot 
eggen  vinkelräta  holk,  som  finnes  i  ett  annat  slags 
yxor,  och  fastbundet  vid  den  lilla  ögla,  som  oftast 
sitter  strax  nedanför  mynningen.  Fig.  114  visar  en 
sådan  bronsyxa  med  dess  ännu  bevarade  träskaft, 
som  man  funnit  i  en  saltgrnfva  vid  Hallein  i  Öster- 
rike. Af  en  gammal  egyptisk  målning  hafva  vi  lånat 
fig.  116,  af  hvilken  man  ser,  huru  dylika  bronsyxor 
begagnades;  den  röda  färgen  å  originalet  visar,  att 
metallen  verkligen  var  brons. 

Utom  yxor  hade  nordborna  under  bronsåldern 
äfven  flera  andra  verktyg  för  utförande  af  träarbeten, 
såsom  mejslar,  knifvar,  sågar  m.  m.  Verktygen  voro  således  ungefär 
desamma  som  redan  under  stenåldern;  men  de  äro  numera  vanligen  af 
brons,  ehuru  äfven  åtskilliga  stenverktyg  torde  hafva  begagnats,  i 
synnerhet  under  bronsålderns  första  århundraden. 


116.    Bronsyxa  med 

slcaft,  efter  en 
egyptisk  målning. 


*  De  kallas  ofta,  eharn  mindre  lämpligt,  celter,  hvilken  benämning  ej  står  i  sam- 
band med  folknamnet  celter  eller  kelter,  ntan  är  lånad  frän  ett,  fOr  öfrigt  mycket  sällan 
förekommande,  latinskt  ord  celtis,  mejsel. 


94  BRONSÅLDERN. 


3. 


Förfärdigandet  af  bronssakerna.  — 
Inhemsk  tillverkning. 

De  verktyg  vi  nu  betraktat  användes  hufvudsakligen  till  arbeten  i 
trä  och  dylikt.  För  tillverkningen  af  bronssakema  själfva  erfordrades 
mycket  enkla  verktyg,  emedan  så  godt  som  alla  de  under  bronsåldern 
i  Norden  förfärdigade  bronsarbetena  äro  gjutna. 

Vid  bronsgjutning  kunna  tre  olika  metoder  begagnas. 

Den  enklaste  är  att  i  något  fast  ämne.  som  ej  lider  af  hetta,  t.  ex. 
i  sten  eller  brons,  göra  en  fördjupning  af  samma  form  som  det  föremål 
man  önskar  gjuta  (fig.  118)  och  sedan  hälla  den  smälta  bronsen  i 
denna  fördjupning.  En  sådan  gjutform  består  ofta  af  två  hälfter, 
hvilka  passa  ihop.  Men  emedan  det  är  mycket  svårt  att  få  kanterna 
så  jämna,  att  de  alldeles  sluta  tillsammans,  tränger  sig  lätt  vid  gjut- 
ningen  någon  metall  in  i  springan  mellan  formens  båda  halfvor  och 
bildar  den  så  kallade  »gjutsömmen»,  hvilken  ofta  är  mer  eller  mindre 
sjoilig  å  de  på  detta  sätt  förfärdigade  sakerna  från  bronsåldern.  Denna 
metod  erbjuder  den  fördelen,  att  samma  form  kan  användas  många 
gånger,  men  medför  i  stället,  liksom  den  nästa,  en  olägenhet  därigenom, 
att  endast  enklare  arbeten  på  detta  sätt  kunna  åstadkommas. 

Den  andra  metoden  består  däri,  att  man  af  något  fast  ämne, 
t.  ex.  trä,  gör  en  modell  till  form  och  storlek  alldeles  lik  den  sak, 
som  man  vill  gjuta,  och  sedan  med  denna  modell  gör  en  fördjupning  i 
fin  sand.  Sanden  är  fuktig  och  packad  i  två  trälådor,  hvilka  mot- 
svara de  båda  hälfterna  af  en  gjutform  af  sten;  i  springan  mellan  dem 
bildar  sig  då  lätt  en  sådan  gjutsöm,  som  vi  nyss  omtalat.  Sandformen 
blir  väl  förstörd  vid  gjutningen,  men  det  är  lätt  att  med  trämodellen 
åstadkomma  flera  formar. 

Den  tredje  metoden  är  ganska  olik  de  nu  beskrifna.  Man  gör 
visserligen  äfven  nu  en  modell,  men  ej  af  trä  utan  af  vax.  Denna 
vaxmodell  omgifves  med  fin,  sandblandad  lera,  som  torkas  och  därefter 
utsattes  för  sakta  eld,  då  lerformen  blir  något  bränd,  och  det  smälta 
vaxet  rinner  ut  genom  ett  för  detta  ändamål  anbragt  hål,  under  det 
att  luften  kommer  in  genom  ett  eller  par  andra  hål.  Slutligen  hälles 
i  det  förstnämnda  hålet  den  smälta  metallen,  som  fyller  den  af  vaxmo- 
dellen  bildade  ihåligheten  i  formen.  På  detta  sätt  kan  man  med  enkla 
verktyg  åstadkomma  mycket  fina  arbeten,  och  man  undviker  alldeles 
gjutsömmarna,  hvilkas  borttagande  ofta  torde  hafva  vållat  svårigheter; 
men  man  måste  för  hvarje  gjutning  göra  både  ny  modell  och  ny  form. 
Denna  metod  har  tydligen  varit  mycket  använd  under  bronsåldern. 
Härigenom    kan    man  också  förklara  en  omständighet,  som  ofta  blifvit 


FÖRFlRDIGANDET  AP  BRONSSAKERNA.   —  INHEMSK  TILLVERKNING. 


95 


anmärkt,  nämligen,  att  ytterst  sällan  två  bronssaker  af  samma  slag, 
äfven  om  de  hittas  tillhopa,  äro  så  lika  hvarandra,  att  de  kunna  anses 
vara  gjntna  i  samma  form.  Emedan  denna  metods  förnämsta  olägenhet 
består  däri,  att  den  är  mycket  tidsödande,  är  det  ej  heller  oväntadt 
att  finna  den  sällan  begagnad  i  våra  dagar  men  allmän  under  brons- 
åldern, då  tiden  väl  icke  skattades  synnerligen  högt.  Den  är  öfver- 
lägsen  de  andra  metoderna  däri,  att  man  med  den  kan  framställa 
både  mycket  finare  arbeten  än  med  någon  annan  metod  och  många 
saker,  som  på  annat  sätt  icke  kunna  gjutas,  såsom  de  af  tunn  brons 
öfver  en  lerkärna  gjutna  föremålen  (fig.  123  och  128),  sådana  kärl  med 
nppstående  öron  som  fig.  93  och  94  m.  m. 


117.    Gjuthufvud  af 
brons.    Dal.    *  3. 


118.    Form  af  sten  fÖr  gjutning  af  fyra  sådana 
bronssagar  som  fig.  119.    Skåne.    */«. 


Mången  har  varit  böjd  att  antaga,  att  Sveriges  invånare  under 
bronsåldern  icke  själfva  förstått  konsten  att  gjuta  brons  eller  att  de 
åtminstone  endast  kunnat  åstadkomma  de  enklare  och  gröfre  arbetena. 
Detta  antagande  har  emellertid  visat  sig  vara  oriktigt. 

Att  tillverkning  af 
bronssaker  under  ifråga- 
varande tid  ägt  rum  i 
Sverige,  visas  redan  där- 
af,  att  man  här  vid  flera 

tillfällen     tUlsammans  119.    Såg  af  brons. 

med  f omsaker  från  b  rons- 
åldern  funnit  dels  samlingar  af  sönderbrutna,  odugliga  och  till  om- 
smältning  tydligen  bestämda  bronssaker,  dels  smälta  bronsklumpar,  af 
hvilka  några  bildats  af  det,  som  stannat  kvar  på  degelns  botten  efter 
gjntningen,  dels  så  kallade  gjuthufvuden  af  brons.  När  bronsen  hälles 
i  formen,  fylles  vanligen  äfven  det  hål,  hvarigenom  metallen  rinner 
ned.  Då  gjutningen  är  afslutad  och  bronsen  hunnit  svalna,  afhugges 
>g]uthufvudet>,  den  till  det  gjutna  föremålet  icke  hörande  bronsklump, 
som  stannat  i  hålet. 


Dal. 


96  BRONSÄLDBRN. 

Det  fig.  117  aftecknade  gjuthufvudet,  hvilket  tydligen  bildats  i  en 
sådan  form  med  fyrgrenad  kanal  som  fig.  118,  hör  till  ett  märkligt 
fynd,  som  vittnar  om  att  bronsgjutare  funnits  äfven  i  mellersta  Sve- 
rige. Det  låg  nämligen  i  ett  lerkärl,  som  för  flera  år  sedan  anträffades 
vid  Bräekan  i  Järns  socken,  Dal,  helt  nära  Vänerns  strand,  och  som  dess- 
utom innehöll  flera  andra  gjuthufvuden  och  bronsklumpar,  samt  en  mängd 
bitar  af  sönderbrutna  svärd,  ringar,  nålar,  sågar  m.  m.  af  brons;  några 
lämningar  af  ben  fannos  däremot  h varken  i  eller  bredvid  kärlet.  Fyndet 
vinner  ökadt  värde  däraf,  att  man  i  samma  trakt,  vid  Backen  i  Tössö 
socken,  funnit  en  gjutform  för  bronsmejslar. 

Sådana  samlingar  af  sönderbrutna  och  tydligen  för  nedsmältning 
afsedda  prydnader,  vapen  och  verktyg,  af  bronsklumpar,  gjuthufvuden 
och  dylikt  har  man  äfven  anträffat  på  många  andra  ställen  i  landet, 
såväl  i  Skåne  som  i  landskapen  norr  därom. 

Dessa  fynd  vittna  emellertid  endast  därom,  att  bronssaker  till- 
verkats i  våra  trakter,  men  de  gifva  oss  icke  svar  på  den  viktiga 
frågan:  H  v  il  k  a  arbeten  äro  under  bronsåldern  förfärdigade  i  Norden? 
Lyckligtvis  få  vi  från  andra  håll  upplysning  härom. 

På  flera  ställen  i  olika  delar  af  Götaland  har  man  nämligen  i 
Sverige  hittat  gjutformar  från  denna  tid;  en,  från  Gottland,  är  af  brons, 
de  öfriga  af  sten.  I  de  hittills  hos  oss  anträffade  formarna  af  sten 
har  man  gjutit  yxor,  mejslar,  sågar  (fig.  118),  knifvar  m.  m.  Att  man 
icke  känner  ännu  flera  svenska  gjutformar  från  denna  tid,  beror  utan 
tvifvel  dels  därpå,  att  dessa  vid  första  påseendet  föga  märkliga  forn- 
saker  ej  förrän  på  sista  tiden  ådragit  sig  så  mycken  uppmärksamhet, 
att  de  blifvit  tillvaratagna,  dels  därpå  att  endast  de  vid  det  första  här 
ofvan  beskrifna  förfaringssättet  vid  bronsgjutning  använda  formarna 
kunnat  finnas  kvar. 

Man  har  också  begått  ett  stort  misstag,  då  man  påstått,  att  emedan 
de  formar,  som  hittats  i  Sverige,  endast  Äro  afsedda  för  jämförelsevis 
enklare  och  gröfre  saker,  finare  arbeten  icke  kunnat  utföras  här  i 
landet.  Man  har  härvid  förbisett  en  viktig  omständighet,  som  framgår 
af  den  nyss  lämnade  redogörelsen  för  de  olika  förfaringssätten  vid  brons- 
gjutning, nämligen  att  endast  formarna  till  de  enklare  sakerna  kunnat 
bibehålla  sig.  Detsamma  är  därför  också  förhållandet  i  andra  länder; 
ingenstädes  har  man  funnit  formar  för  gjutning  af  våra  finare  bronser. 

Andra  fynd,  som  gifva  oss  omedelbar  upplysning  om  hvad  som 
tillverkats  här  i  Norden,  äro  också  gjorda.  Så  har  man  flera  gånger 
här  hittat  arbeten  från  bronsåldern,  som  icke  blifvit  afputsade  efter 
gjutningen  och  således  ej  äro  färdiga  eller  som  vid  gjutningen  miss- 
lyckats. På  Fyen  har  man  funnit  ett  bronskärl  af  samma  form  som 
fig.  94,  hvilket  ännu  är  fylldt  med  den  lerkärna,  öfver  hvilken  den 
tunna  metallen  är  gjuten;  tydligen  hade  gjutningen  misslyckats. 

Det  är  emellertid  endast  genom  en  lycklig  tillfällighet,  som  vi 
erhålla   sådana   omedelbara   upplysningar  om  den  inhemska  tillverk- 


fÖRFÄRDIGANDET  AF  BROKSSAKERNA.   —   INHEMSK   TILLVERKNING.  97 

ningen  under  ifrågavarande  period;  därför  kunna  vi  ej  heller  vänta  att 
på  detta  sätt  få  fullständigt  svar  på  den  framställda  frågan.  Ett  sådant 
svar  kan  endast  på  ett  mera  indirekt  sätt  erhållas,  nämligen  genom 
att  i  afseende  på  de  särskilda  i  Norden  funna  fornsakerna  undersöka, 
huruvida  de  höra  till  typer,  som  här  äro  allmänna  men  som  i  andra 
länder  aldrig  eUer  ytterst  sällan  förekomma,  i  hvilket  fall  det  är  klart, 
att  dessa  typer  äro  inhemska  hos  oss  och  att  alla  de  till  dessa  typer 
hörande  föremålen  äro  förfärdigade  här. 

Detta  är  t.  ex.  förhållandet  med  sådana  sågar  som  fig.  119.  De 
äro  i  mycket  stort  antal  hittade  i  Norden  men  icke  kända  från  andra 
länder.  Då  därtill  lägges,  att  man  både  i  Sverige  och  Danmark  vid 
flera  tillfällen  funnit  gjutformar  för  sågar  af  samma  form  (fig.  118), 
så  hafva  vi  således  både  direkta  och  indirekta  bevis  af  ovanlig  styrka 
för  dessa  verktygs  nordiska  ursprung. 

Härtill  kommer  ännu  en  omständighet,  hvilken  torde  förtjäna  mera 
uppmärksamhet,  än  man  hittills  i  allmänhet  ägnat  däråt.  De  nyss 
nämnda  sågarna  äro  af  en  typ,  som  tydligen  uppstått  ur  en  annan  för 
Norden  egendomlig  form  af  bronssågar,  hvilken  i  sin  ordning  endast 
är  en  efterbildning  i  brons  efter  ett  slags  flintsågar,  som  ej  anträffats 
annorstädes  än  i  Norden.  Då  man  kan  på  detta  sätt  följa  utvecklingen 
af  typen  och  finner,  att  den  i  alla  sina  olika  former  allmänt  före- 
kommer i  våra  trakter  men  aldrig  hittats  i  andra  länder,  så  starkes 
naturligtvis  häraf  vår  öfvertygelse  om  att  dessa  bronssågar  äro  för- 
firdigade  inom  Skandinavien. 

På  samma  sätt  kan  man  äfven  bevisa,  att  de  präktiga  och  om  icke 
ringa  konstfärdighet  vittnande  hängkärlen  af  samma  slag  som  fig.  94 
äro  skandinaviska  arbeten.  Man  har  visserligen  förnekat  detta  och 
påstått,  att  de  utgått  från  etruskiska  verkstäder;  men  det  enda  skäl 
man  kunnat  anföra  för  ett  sådant  påstående  är,  att  dessa  kärl  vore  allt- 
för väl  gjorda  och  att  de  vittnade  om  alltför  god  smak  för  att  kunna 
vara  tillverkade  i  Norden.  Detta  skäl  är  dock  naturligtvis  icke  i 
och  för  sig  afgörande,  då  det  är  fråga  om  en  tid,  i  afseende  på 
hvilken  man  icke  känner  något  annat  om  nordbons  konstfärdighet  än 
det,  som  fornsakerna  själfva  förtälja  oss.  Det  är  också  numera  allmänt 
erkändt,  att  de  nyssnämnda  kärlen  äro  förfärdigade  här  i  Norden, 
hvUket  bevisas  af  följande  fem  omständigheter: 

1.  De  ifrågavarande  bronskärlen  äro  så  talrika  i  Skandinavien 
och  i  den  del  af  norra  Tyskland,  hvilken,  enligt  hvad  här  of  van  an- 
märkts, hör  till  det  skandinaviska  området,  att  man  redan  känner 
nära  250  kärl  från  detta  område,  funna  på  omkring  två  hundra  olika 
BtäUen  från  Norge  till  trakten  af  Harz.  Däremot  har  något  dylikt 
kärl  aldrig  hittats  i  Italien  och  nästan  aldrig  i  andra  delar  af  Europa 
utom  Norden. 

2.  Man  kan  här  i  Norden  följa  utvecklingen  af  denna  till  brons- 
ålderns senare  del  hörande  typ  ur  en  form,  som  tillhör  den  nordiska 

8vtrige$  hiMtoria.     I.  7 


98 


BRONSÅLDERN. 


bronsålderns  äldre  del.  I  våra  trakter  äro  icke  blott  alla  de  olika 
skedena  af  denna  utveckling  återfunna,  utan  de  visa  sig  också  vara 
egendomliga  för  Norden,  emedan  de  icke  äro  kända  från  andra  länder. 

3.  De  nu  ifrågavarande  hängkärlen  äro, 
liksom  andra  skandinaviska  bronsarbeten 
från  bronsåldern,  gjutna  och  icke  hamrade, 
såsom  nästan  alla  samtida  sydeuropeiska 
bronskärl. 

4.  De  ornament,  hvilka  pryda  dessa 
hängkärl,  likna  fullkomligt  dem,  som  vi  se 
på  en  mängd  andta  skandinaviska  arbeten 
från  samma  tid  men  som  aldrig  förekomma 
på  fornsaker  från  Italien  och  andra  delar 
af  Europa. 

Det   är  visserligen  sant,  att  några  af 
'''•  Sf&of.   Äge'11-^''"'    Våra   htogkärl    äro  piydda  med  upphöjda 

punkter  och  koncentriska  kretsar,  hvilka 
vid  första  påseendet  synas  vara  drifna. 
Men,  om  man  uppmärksamt  betraktar  dem, 
finner  man  snart,  att  de  äro  frambragta 
genom  gjutning.  Utan  tvifvel  böra  vi  i 
dessa  ornament  —  liksom  i  dylika,  hvilka 
förekomma  på  några  nordiska  spännen  af 
samma  form  som  fig.  103,  —  se  efterbild- 
ningar  efter  de  drifna  punkter  och  kon- 
centriska kretsar,  som  pryda  de  från  södra 
Europa  under  den  senare  delen  af  vår 
bronsålder  hit  införda  arbetena.  Således, 
långt  ifrån  att  detta  märkliga  förhållande 
skulle  vara  ett  stöd  för  åsikten  om  häng- 
kärlens  sydländska  ursprung,  kunna  vi  med 
skäl  däri  se  ett  ytterligare  bevis  för  att 
de  äro  tillverkade  i  Norden.  Det  vittnar 
tillika  om  den  skicklighet,  hvarmed  nord- 
borna visste  att  med  sin  gjutning  efter- 
härma de  präktiga  arbeten,  som  de  erhöllo 
från  sydligare  länder,  där  konstfärdigheten 
redan  gjort  betydande  framsteg  och  där 
man  sedan  länge  kände  andra  sätt  att  be- 
arbeta bn  ^sen  än  genom  gjutning,  fort- 
farande så  godt  som  den  enda  metod,  hvilken 
Nordens  invånare  ägde  till  sitt  förfogande. 
5.  Till  alla  dessa  skäl,  hvilka  i  och  för  sig  själfva  borde  vara 
fullt  öfvertygande,  kommer  slutligen  det  förut  omtalade,  på  Fyen  anträf- 
fade fyndet  af  ett  med  den  inre  lerkärnan  ännu  fylldt  hängkärl,  hvilket 


121.    Knif skaft  af  brons. 
Skåne.    Vi. 


FÖRFÄRDIGANDET  AF  BRONSSAKERNA.   —   INHEMSK   TILLVERKNING.  99 

synes  hatVa  misslyckats  i  gjutningen.  Siraterna,  som  pläga  i  rikt 
mått  pr3''da  bottnen  å  dessa  kärl  och  som  tydligen  anbragtes  efter 
gjntningen,  saknas  ännu  på  detta.  Det  är  klart,  att  ett  sådant  half- 
fllrdigt  och  obrukbart  arbete  icke  förts  den  långa  och  besvärliga  vägen 
från  södra  Europa,  i  synnerhet  då  den  ännu  kvarsittande  lerkärnan  så 
betydligt  ökade  dess  vikt  utan  att  vara  af  någon  nytta. 

Vi  hafva  något  utförligare  än  vanligt  redogjort  för  denna  fråga, 
emedan  det  för  kännedomen  om  kulturtillståndet  i  ett  land  under  en 
viss  tid  är  af  synnerlig  vikt  att  icke  blott  veta,  hvilka  föremål  som  då 
voro  i  bruk,  utan  äfven  att  känna,  hvilka  arbeten  den  inhemska  slöjden 
då  kunde  åstadkomma.  Ett  folk,  hvilket  kunde  gjuta  sådana  bronskärl 
som  det  fig.  94  afbildade  och  pryda  det  med  så  smakfulla  sirater,  har 
redan   hunnit  långt  på  konstflitens  och  den  materiella  odlingens  bana. 

Om  man  på  det  sätt  vi  nu  antydt  typ  för  typ  granskar  de  vikti- 
gaste i  Sverige  anträflp^ade  fomsakerna  från  bronsåldern,  både  dem  från 
periodens  förra  och  dem  från  dess  senare  del,  så  skall  man  finna,  att 
nästan  alla  dessa  saker  äro  förfärdigade  här  i  Norden  och  att 
endast  jämförelsevis  få  bland  dem  äro  införda  från  främmande  land. 
På  samma  sätt  visar  det  sig,  att  hufvudmassan  af  de  arbeten  från 
samma  tid,  som  hittats  i  andra  delar  af  Europa,  är  alster  af  den  in- 
hemska konstfliten  inom  det  land,  där  de  äro  anträffade. 

Det  kan  visserligen  synas  vara  öfverraskande,  att  nordborna  redan 
för  3000  år  sedan  kunde  åstadkomma  så  goda  arbeten;  men  förhållan- 
dena under  bronsåldern  i  de  särskilda  delarna  af  Europa  äro  numera 
så  väl  kända,  att  man  utan  tvekan  kan  lita  på  riktigheten  af  det  nu 
sagda,  hvilket  för  öfrigt  också  bekräftas  däraf,  att  icke  en  utan  flera 
sådana  om  stor  skicklighet  vittnande  typer  visat  sig  vara  inhemska  i 
vårt  land. 

Det  resultat,  till  hvilket  vi  af  dessa  undersökningar  ledas,  är  emel- 
lertid så  mycket  mera  oväntadt,  som  det  häraf  följer,  att  nordborna  i 
smak  och  skicklighet  att  gjuta  bronsen  icke  blott  måste  anses  hafva 
stått  Hka  högt  som,  utan  till  och  med  öfverträffat  nästan  alla  andra 
hronsåldersfolk  i  Europa.  En  sådan  dolk  som  fig.  74  med  dess  fina 
och  smakfullt  prydda  fäste,  en  sådan  yxa  som  fig.  72  eller  en  sådan 
som  fig.  128  med  dess  tunna  bronsskal,  ett  sådant  kärl  som  fig.  94 
och  en  sådan  kedja  som  fig.  120,  med  den  ena  länken  gjuten  i  den 
andra,  söka  förgäfves  sina  likar  bland  något  annat  lands  bronsålders- 
saker; en  hellenisk  bronsgjutare  från  den  klassiska  tidens  bästa  dagar, 
då  järnet  redan  under  århundraden  varit  i  allmänt  bruk  hos  hans  folk, 
hade  icke  behöft  blygas  för  ett  sådant  arbete.  Därför  är  det  också 
med  stolthet,  som  vi  däri  kunna  se  ett  verk  af  nordbor  från  en  tid, 
hvilken  ligger  så  långt  bortom  Perikles'  dagar. 

En  brist,  som  ofta  torde  hafva  gjort  sig  på  ett  kännbart  sätt  gäl- 
lande  i    Sverige   under  denna  tid,  var  den  fullkomliga  obekantskapen 


100 


BRONSÅLDERN. 


med  konsten  att  löda  metaller.  Då  två  stycken  brons  skulle  samman- 
fogas eller  då  en  lagning  var  nödvändig,  måste  man  därför,  såsom 
liera  ännu  bevarade  fornsaker  visa,  hjälpa  sig  antingen  med  nitar, 
eller  genom  att,  ofta  på  ett  ganska  klumpigt  sätt,  gjuta  brons  öfver 
brotten.  Det  fig.  103  af  bildade  bronsspännet  är  ett  exempel  på  det  se- 
nare förfaringssättet;  den  ena  ovala  skifvan  hade  lossnat  frän  bågen 
och  sedan  blifvit  fäst  därigenom,  att  en  klump  brons  gjutits  rundt  om- 
kring brottet. 

Knappar,    svärdfästen    och    andra   arbeten   af  brons    äro   stundom 
prydda  med  inläggningar  af  bärnsten. 

Ännu  oftare  äro  dock  bronsarbetena  från  denna 
tid,  t.  ex.  hängkärl  och  svärdfästen,  prydda  genom 
inläggning  med  en  mörkbrun,  hartslik  massa,  som 
på  den  gula,  nästan  guldglänsande  bronsen  måtte 
hafva  åstadkommit  en  mycket  god  verkan.  Stora 
runda  kakor  af  denna  hartsmassa  —  hvilken  för 
öfrigt  användes  till  flera  andra  tekniska  ändamål  — 
hittas  ej  sällan  i  våra  torfmossar.  Det  största,  nu 
kända  fyndet  af  detta  slag  gjordes  år  1845  i  en 
liten  torfmosse  vid  Tågarp  i  Skåne,  där  man  fann 
fjorton  sådana  hartskakor,  stående  på  kant  tätt  in- 
till hvarandra.  De  voro  genomborrade  i  midten 
och  hade  tydligen  varit  hopbundna. 

Att  nordborna  förstodo  med  sådan  hartsinlägg- 
ning pryda  bronsen,  är  uppenbarligen  en  följd  af 
inflytandet  från  Södern,  emedan  man  i  Orienten 
och  Grekland  redan  tidigt  lärt  sig  konsten  att  i 
brons  göra  inläggningar  med  andra  ämnen,  såsom 
koppar,  silfver,  guld  och  glasfluss  (emalj). 

Förgyllning,  i  egentlig  mening,  var  väl  ännu 
okänd.  Men  man  finner  stundom  bronssaker  belagda 
med  tunna  guldplåtar,  h vilka  fasthållas  därigenom,  att  de  äro  vikna 
omkring  och  under  kanten  af  det  föremål  de  pryda.  Prof  härpå  äro 
de  två  stora  bronsyxorna  från  Skogstorp  (fig.  128)  samt  åtskilliga 
svärdfästen,  nålar,  knappar  m.  m. 


122.   BronMld. 

Skåne.    »/9. 


En  mängd  svenska  bronsarbeten  från  bronsåldern  äro  rikt  prydda 
med  sirater,  af  hvilka  några  äro  genom  gjutning  åstadkomna  på  samma 
gång  som  själfva  föremålet;  de  flesta  äro  dock  punsade,  det  vill  säga 
efter  gjutningen  åstadkomna  genom  upprepade  slag  på  nacken  af  en 
»puns*,  ett  litet  verktyg  liknande  en  smal  mejsel,  hvars  egg  under 
arbetet  långsamt  flyttas  så,  som  man  vill,  att  ornamenten  skola  löpa. 
Att  de  nu  ifrågavarande  siraterna  verkligen  äro  punsade,  bevisas 
bland  annat  däraf,  att,  då  de  anbragts  på  ett  tunt  bronsföremål, 
baksidan  visar  svaga  upphöjningar  motsvarande  de  fördjupade  sirater, 


FÖRFÄRDIGANDET  AP  BRONSSAKERNA.   —   INHEMSK   TILLVERKNING.         101 

som  pryda  framsidan,  och  beroende  därpå,  att  dessa  åstadkommits  genom 
slag  på  pnnsen. 

Mången,  särskildt  i  utom-skandinaviska  länder,  har  visserligen  på- 
stått, att  dessa  ornament  endast  kunde  vara  graverade  med  stieklar 
af  stål,  hvarför  man  i  detta  förhållande  trodde  sig  hafva  funnit  ett 
afgörande  bevis  för  att  de  nordiska  fornforskarnes  lära  om  bronsåldern 
vore  oriktig.  Det  har  emellertid  redan  för  flera  år  sedan  vid  anställda 
fbrsök  visat  sig,  att  sådana  fördjupningar  som  dessa  ornament  lätt 
kunna  åstadkommas  med  punsar  af  brons,  ehuru  det  äfven  för  de 
skickligaste  af  vår  tids  arbetare  först  efter  lång  öfning  är  möjligt  att 
draga  så  vackra  och  regelbundna  linier  som  spiralerna  på  forntidens 
bronser.  Vid  närmare  efterseende  bland  fynden  från  den  nordiska 
bronsåldern  hsr  man  ock  påträflfat  de  små  vid  dessa  arbeten  använda 
bronspunsarna. 

I  Sverige  har  man  visserligen 
från  bronsålderns  senare  del  funnit 
några  bronsarbeten,  hvilka  äro 
prydda  med  sirater  i  drifvet  ar- 
bete —  d.  v.  s.  åstadkomna  med 
hammarens  tillhjälp  i  en  tämligen 
tunn   bronsplåt   på   det   sätt,    att 

siraterna  på  plåtens  framsida  bilda     ,^n     ^.    ,    ^  , 

,    .j     ^    ^        ,     .11  A  123.    Hjort  af  tunn  brons j  gjuten  öfver 

upphöjda  figurer,  hvilka  motsvaras  en  kärna  af  lera.    Skåie.    Vs. 

af  fördjupningar  på  baksidan.  Men 

dessa  bronser  äro  så  godt  som  alla  införda  hit  från  södra  Europa,  där 

dylika  arbeten  äro  allmänna  på  den  tid,  då  järnets  bruk  började  blifva 

kändt  i  de  trakterna. 

Den  rikedora  på  sirater,  som  de  nordiska  bronsarbetena  förete,  är 
så  mycket  mera  anmärkningsvärd,  som  man  i  de  flesta  andra  länder 
icke  finner  något  motsvarande  under  den  egentliga  bronsåldern. 

I  ett  afseende  likna  siraterna  å  de  nordiska  bronsåldersarbetena 
dem,  som  äro  kända  från  vår  stenålder.  De  äro  nämligen  nästan  all- 
tid —  med  några  få  undantag  från  periodens  senare  eller  sista  del  — 
endast  lineära  ornament,  ehuru  ej  längre  endast  rätliniga,  under  det 
att  människor  och  djur  ytterst  sällan  och  växter,  så  vidt  vi  veta,  aldrig 
äro  afbildade  å  bronser  från  denna  tid.  Ornamentiken  under  vår 
bronsålder  skiljer  sig  således  väsentligen  både  från  den  under  järn- 
åldern, där  stiliserade  djurbilder  spelade  en  så  framstående  roll,  och 
från  den  under  medeltiden,  i  hvilken  äfven  bladsirater  och  dylikt  voro 
af  framstående  betydelse. 

Någon  gäng,  ehuru  sällan,  har  man  här  i  Norden  äfven  funnit 
gjutna,  ej  graverade  eller  drifna  bilder  af  människor  eller  djur.  Sä 
sluta  skaften  å  några  knifvar  från  den  äldre  bronsåldern  i  tydliga 
hästhnfvud,  en  omständighet  af  vikt  bland  annat  därför,  att  man  där- 
nti  har  ett  ytterligare  bevis  för  hästens  förekomst  här  i  landet  redan 


102  ,    BRONSÅLDERN. 

under  den  tiden,  emedan  dessa  knifvar  utan  tvifvel  äro  inhemska  ar- 
beten. Ett  par  knifskaft  från  periodens  senare  del  sluta  i  människo- 
hufvud,  och  ett  sådant  skaft  (fig.  121),  funnet  i  Skåne,  är  formadt  som 
öfre  delen  af  en  människa.  Knifven  är  utan  tvifvel  förfärdigad  här  i 
Norden. 

Helt  nyligen  har  man  vid  Stockhult,  nära  gränsen  mellan  Skåne 
och  Småland,  jämte  en  mängd  präktiga  bronser  från  den  äldre  brons- 
åldern funnit  två  gjutna  människobilder,  alldeles  lika  hvarandra  (fig. 
122).  Armarna,  gjorda  för  sig,  hafva  gått  förlorade.  Hufvudbetäck- 
ningen  är  tydligen  en  hjälm;  två  små  hål,  som  ses  i  dennas  nedre, 
vågräta  del,  hafva  tvifvelsutan  varit  afsedda  för  ett  par  sådana  högt 
uppstående,  hornliknande  hjälmprydnader,  som  förut  omtalats.  I  likhet 
med  de  öfriga  på  samma  ställe  uppgräfda  sakerna  äro  äfven  dessa  bilder 
uppenbarligen  inhemska  arbeten. 

Samtidigt  med  sistnämnda  bilder  anträffades  i  Skåne  två  små  djur- 
bilder af  brons,  troligen  hjortar  (tig.  123),  hvilkas  ögon  bildats  af  in- 
satta bärnstensstycken.  Bilderna  äro  gjutna  af  brons  öfver  en  ännu 
bevarad  lerkärna.  De  hittades  tillsammans  med  några  bronser,  som 
visa,  att  de  äro  samtidiga  med  de  vid  Stockhult  upptäckta  sakerna. 


Vi  hafva  sett,  huru  starka  de  skäl  äro,  som  tala  för  att  flertalet 
af  de  i  Norden  funna  bronssakerna  från  ifrågavarande  tid  är  förfär- 
digadt  här.  Och  dock  var  hela  denna  inhemska  tillverkning  beroende 
på  oafbruten  tillgång  till  ett  råämne,  som  icke  fanns  inom  Sverige 
utan  måste  införas  från  främmande  länder. 

Den  i  Sverige  under  denna  period  använda  bronsen  är,  såsom  vi 
redan  anmärkt,  en  blandning  af  koppar  och  tenn,  vanligen  ungefär  9 
tiondedelar  af  den  förra  och  1  tiondedel  af  den  senare  metallen.  Kop- 
par finnes  visserligen  i  landet  men  endast  i  malmer,  som  man  först 
långt  efter  bronsålderns  slut  lärt  att  tillgodogöra  sig,  och  några  tenn- 
grufvor  äro  ej  kända  i  Skandinavien.  Följaktligen  måste  vi  anse  all 
under  bronsåldern  här  använd  brons  vara  införd  från  andra 
länder.  Emedan  ren  koppar  och  rent  tenn  mycket  sällan  förekommit 
hos  oss  i  fynden  från  denna  tid,  är  det  i  hög  grad  sannolikt,  att  bron- 
sen infördes  hit  färdigblandad,  antingen  såsom  tackor  eller  stänger 
eller  såsom  vapen,  verktyg,  prydnader,  kärl  och  dylikt,  h vilka  här 
blifvit  nedsmälta  och  omarbetade. 

Den  brons,  som  under  nu  ifrågavarande  tid  användes  i  Sverige,  är 
införd  dels  från  de  brittiska  öarna,  dels  från  mellersta  Europa.  Att 
importen  från  sistnämnda  trakt  varit  mycket  mera  betydande  än  den 
från  västra  Europa,  visas  bland  annat  däraf,  att  de  hos  oss  funna  bron- 
serna  ofta   innehålla   något   nickel,    hvilken  förorening  är  vanlig  i   de 


SAMFÄRDSEL.   —  FÖRBINDELSE  MED  ANDRA  LÄNDER.  103 

centraleuropeiska  kopparmalmerna  men  antingen  icke  eller  endast  i  myc- 
ket mindre  kvantitet  förekommer  i  de  engelska. 

Då  bronsen  måste  hämtas  från  aflägsna  länder,  var  den  naturligt- 
vis djnrbar.  Vi  kunna  också  se,  huru  man  gjorde  allt  för  att  spara 
den.  Så  äro  t.  ex.  fästena  till  de  präktiga  svärden  och  dolkarna  af 
samma  slag  som  fig.  74  nästan  aldrig  massiva  utan  gjutna  ihåliga 
öfver  en  kärna  af  lera.  Vi  hafva  också  i  det  föregående  nämnt,  att 
man  för  att  ej  onödigtvis  förspilla  den  kostbara  metallen  ännu  långt 
efter  bronsålderns  början  begagnade  flinta  eller  andra  stenslag  till 
spetsar  på  spjuten  eUer  pilarna,  till  stridsyxor  och  dylikt. 


Hittills  hafva  vi  endast  afsett  tillverkningen  af  bronsarbeten.  Un- 
der bronsåldern  var  dock  äfven  en  annan  metall  känd  här,  nämligen 
guldet,  och  man  har  i  Sverige  på  flera  ställen  funnit  kärl,  diadem, 
armringar  och  fingerringar  m.  m.  af  guld.  Många  af  dessa  saker  äro 
förfärdigade  i  Norden,  emedan  de  äro  af  typer,  som  endast  förekomma 
här.  Vid  bearbetandet  af  guldet  spelade  hammaren  en  större  roll  här 
än  vid  tillverkningen  af  bronssaker. 

Det  är  sannolikt,  att  allt  det  guld,  som  begagnats  i  Norden  under 
bronsåldern,  varit  infördt  från  andra  länder,  hufvudsakligen  från  de 
brittiska  öarna  —  Irland  var  ett  guldrikt  land  —  och  mellersta  Europa, 
om  än  en  stor  del  däraf  här  omarbetats. 

Om  all  metall,  både  brons  och  guld,  som  under  bronsåldern  an- 
vändts  i  Norden,  är  införd  från  andra  delar  af  Europa,  måste  vårt 
land  hafva  stått  i  en  oaf  bruten  och  ganska  liflig  samfärdsel  med  dessa 
trakter. 


4. 
Samfärdsel.  —  Förbindelse  med  andra  länder. 

Att  de  olika  delarna  af  Skandinavien  under  bronsåldern  stodo  i 
förbindelse  sins  emellan  —  och  med  den  del  af  norra  Tyskland,  som 
hörde  till  det  nordiska  område,  om  hvilket  vi  förut  talat  —  det  fram- 
går af  samma  förhåUande,  som  vi  antydde,  då  fråga  var  om  stenåldern, 
nämligen  af  den  likhet  i  form  och  sirater,  hvilken  de  flesta  fornsakerna 
från   de   särskilda  trakterna  inom  detta  område  hafva  med  hvarandra. 

Äfven  med  trakterna  öster  om  Bottniska  viken  stod  Sverige  under 
denna  tid  i  förbindelse.  Man  har  nämligen  i  Finland,  särskildt  i  de 
södra  och  västra  delarna  af  detta  land,  i  närheten  af  Finska  och  Bott- 
niska vikarna,  flera  gånger  funnit  fornsaker  af  brons,  dit  införda  från 
Sverige,  några  under  den  äldre,  andra  under  den  yngre  bronsåldern. 


104  BRONSÅLDERN. 

Såsom  minnen  af  en  mer  eller  mindre  omedelbar  förbindelse  med 
andra  länder,  i  synnerhet  med  Europas  sydligare  delar  under  brons- 
åldern, kunna  vi  betrakta  ett  icke  ringa  antal  i  Sverige  funna  arbeten 
af  brons  och  guld.  Att  dessa  verkligen  äro  af  främmande  härkomst, 
framgår  däraf,  att  de  till  form,  sirater  och  arbetssätt  öfverens- 
stämma  med  en  mängd  i  sistnämnda  länder  anträffade  fornsaker,  under 
det  att  de  skilja  sig  från  de  arbeten,  hvilka,  på  sätt  vi  of  van  sett,  hafva 
visat  sig  vara  nordiska. 

Såsom  prof  på  sådstna  i  vårt  land  anträffade  utländska  arbeten 
kunna  vi  anföra:  den  lilla,  nära  Ystad  funna  bronsvagnen,  som  är  af- 
bildad  fig.  135;  ett  i  en  torfmosse  vid  Bjärsjöholm  i  Skåne  anträffadt 
stort  bronskärl  (fig.  133);  några  andra  bronskärl;  den  i  Halland  funna 
bronsskölden,  som  är  af  bildad  fig.  109;  flera  svärd  och  knifvar  af  brons 
(fig.  113)  m.  m. 

De  flesta  af  dessa  saker  äro  komna  från  länderna  söder  eller  syd- 
ost om  oss,  där  arbeten  af  samma  slag  ofta  äro  funna.  Men  äfven  af 
en  förbindelse  med  de  brittiska  öarna  finnas  märkliga,  om  än  mindre 
talrika  minnen. 

Att  de  främmande  arbeten  från  bronsåldern,  som  anträffats  här  i 
Norden,  hufvudsakligen  hitförts  af  handeln,  är  otvifvelaktigt,  och  att 
handelns  jämförelsevis  stora  betydelse  redan  på  denna  tid  i  sin  ordning 
förnämligast  betingades  af  den  rika  tillgång  på  bärnsten,  som  fanns  i 
Norden,  hafva  vi  redan  sett. 

Bärnsten  förekommer  i  större  mängd  dels  på  Jyllands  västkust 
och  dels  på  kusten  af  Ostpreussen.  Under  de  nu  ifrågavarande  tiderna 
var,  såsom  otvetydiga  bevis  ådagalagt,  den  jutska  bärnstenen  af  större 
betydelse  för  handeln  än  den  preussiska,  ett  förhållande  som  emellertid 
under  loppet  af  det  sista  årtusendet  före  Kristi  fbdelse  ändrades. 

Den  tvärs  öfver  kontinenten  gående  handeln  mellan  södra  och 
norra  Europa  på  denna  tid  underlättades  i  hög  grad  däraf,  att  vår 
världsdel  i  olika  riktningar  genomskäres  af  så  många  floder.  Bland 
dem,  som  flyta  åt  norr,  ut  i  Nordsjön  och  Östersjön,  har  särskildt  Elbe 
med  sina  bifloder  varit  af  stor  vikt,  hvilket  icke  endast  beror  på  detta 
vattensystems  betydenhet  utan  också  därpå,  att  Elbe  mynneir  ut  vid 
basen  af  den  jutska  halfön,  således  just  invid  det  område,  som  den  då- 
tida bärnstenshandeln  förnämligast  sökte.  Härtill  kommer,  att  Elbes 
stora  biflod  Moldau  i  sitt  öfre  lopp  genomlöper  en  trakt,  som  ej  ligger 
mer  än  ett  par  mil  från  Donau  och  som  ej  genom  några  höga  berg 
skiljes  från  denna  flods  dalgång. 

En  af  de  viktigaste  vägar,  som  handeln  mellan  norra  Italien  och 
mellersta  Europa  i  dessa  gamla  tider  följde,  är  den,  som  utmed  Adige, 
eller  Etsch  som  tyskarne  säga,  och  dennas  biflod  Eisack  genom  Tyrolen 
ledde  upp  till  alppasset  vid  Brenner,  hvilket  ännu  i  dag,  som  bekant, 
är  af  mycket  stor  betydelse  för  samfärdseln  mellan  Italien  och  Europa 
norr  om  Alperna.    Från  Brenner  steg  man  sedan  ned  först  utefter  Sill, 


SAMFÄRDSEL.   —   FÖRBINDELSE  MED   ANDRA  LÄNDER.  105 

ett  af  Inns  tillflödes,  och  därefter  utmed  Inn  till  Donau.  Ville  man 
sedan  fortsätta  till  det  nordiska  området,  kunde  man  först  följa  utför 
Donau  ungefär  till  det  ställe,  där  Linz  nu  ligger.  Härifrån  gick  man 
öfver  till  Moldaus  öfre  lopp  och  kom  så  utmed  denna  flod  och  Elbe 
till  Nordsjöns  kust.  Äfven  de  andra  norr  ut  rinnande  floderna  Weichsel, 
Öder  och  Weser,  äfven  som  Rhen,  hafva  naturligtvis  redan  tidigt  varit 
af  mycket  stor  betydelse  för  handeln,  men  elbevägen  synes  under  den 
tid,  med  hvilken  vi  nu  sysselsätta  oss,  hafva  varit  den  viktigaste  för 
samftrdseln  med  våra  trakter.  Utom  på  den  nyss  omtalade  vägen  ut- 
med Moldau  kunde  man  från  Donauområdet  komma  till  Elbe  äfven  på 
en  annan  västligare  väg,  som  först  träffade  Saale  och  sedan  fbljde 
denna  flod  till  dess  förening  med  Elbe. 

Mången  föreställer  sig,  att  en  mycket  lång  tid,  kanske  flera  mans- 
åldrar, behöfdes  för  att  handeln  skulle  under  dessa  aflägsna  tider  kunna 
forsla  sina  varor  från  norra  Italien  till  det  nordiska  området.  Detta 
är  dock  ett  misstag. 

Vi  hafva  nämligen  sett,  att  vägen  från  Italien  till  Norden  redan 
var  öppnad  och  handeln  vida  Ufligare,  än  man  kunnat  föreställa  sig, 
den  handel  som  förde  den  nordiska  bärnstenen  till  Södern  och  i  utbyte 
förde  brons,  oarbetad  eller  arbetad,  samt  guld  och  andra  kostbara  saker 
till  Norden.  Äfven  om  vi,  såsom  sig  bör,  taga  i  betraktande,  att  här 
ej  är  fråga  om  någon  direkt  handel  mellan  dessa  då  så  långt  från  hvar- 
andra  liggande  delar  af  Europa  utan  om  en  indirekt,  så  att  en  hand- 
lande bragte  Italiens  alster  kanske  till  Donaudalén,  en  annan  till 
Moldaudalen  eller  trakten  kring  öfre  Elbe,  en  tredje  till  norra  Tysk- 
land och  en  fjärde  eller  femte  till  Danmark  och  södra  Sverige,  så 
kunna  vi  dock  lätt  inse,  att  den  tid,  som  behöfdes,  för  att  varorna 
skulle  komma  från  norra  Italien  till  Östersjöns  sydkust,  borde  kunna 
räknas  i  månader  och  att  en  tid  af  två  eller  tre  år  måste  hafva  varit 
mera  än  tillräcklig  för  att  bekvämt  forsla  en  laddning  varor  öfver 
Alperna  till  norra  Tyskland.  Afståndet  från  stranden  af  Adriatiska 
hafvets  nordligaste  vik  till  Elbes  mynning  är,  fågelvägen  räknadt,  ej 
längre  än  från  Ystad  till  Umeå. 

Erfarenheten  från  andra  trakter  af  jorden,  på  den  tid  dessa  trak- 
ter ännu  voro  oberörda  af  den  moderna  europeiska  kulturen,  talar 
också  lör  att  en  sådan  sträcka,  om  blott  vägen  redan  var  öppnad  för 
handeln  och  hufvudsakligen  ledde  utmed  floder  eller  deras  dalar,  kunnat 
tillryggaläggas  på  några  månader,  högst  ett  år. 

Detta  bekräftas  af  de  berättelser  man  har  om  handel sfilrdema  i 
forntidens  Europa.  Visserligen  hafva  sådana  berättelser  mycket  att  för- 
tälja om  de  svårigheter  och  faror,  som  då  mötte  handelsmännen,  hvar- 
ftr  dessa  ofta  färdades  flera  tillsammans,  såsom  i  nutidens  karavaner, 
både  för  att  lättare  kunna  försvara  sig  mot  röfvare  och  för  att  kunna 
bistå  hvarandra  på  de  ställen,  där  det  var  svårare  än  vanligt  att 
komma    fram.    Men   vi   se  också  af  dessa  berättelser,  att  den  tid,  som 


106  BRONSÅLDERN. 

fordrades  för  jämförelsevis  långa  ftlrder,  räknades  i  veckor  eller  måna- 
der, ej  i  år.  Och  vi  få  härvid  ej  föreställa  o^s,  att  samfärdsförhållan- 
dena  här  i  Enropa  voro  till  den  grad  olika  tusen  år  före  Kristi  födelse 
mot  hvad  de  voro  vid  vår  tideräknings  början,  eller  tusen  är  därefter, 
att  den  färd,  för  hvilken  under  vikingatiden  en  månad  var  nog,  skulle 
under  vår  bronsålder  hafva  kraft  många  månader  eller  ett  helt  år. 

En  af  de  åsyftade  berättelserna  rör  just  Sverige  under  vikinga- 
tiden. Mäster  Adam  af  Bremen  omtalar  nämligen,  att  om  man  far 
landvägen  från  Skåne  öfver  Skara,  Tälje  och  Birka,  så  kommer  man 
efter  en  månad  till  Sigtuna.  Men  den  färden,  hvilken  på  långa  sträc- 
kor gick  genom  vilda  skogar,  var  fullt  hälften  så  lång  som  afståndet 
från  Verona  xiå  Adiges  nedre  lopp  till  Hamburg. 

En  annan  sådan  berättelse  är  den  man  har  om  tennhandeln  mel- 
lan England  och  Medelhafvet  genom  Frankrike,  innan  romarne  hunnit 
anlägga  sina  präktiga  vägar  genom  detta  land.  Diodoros,  som  lefde 
på   Caesars   tid,    har   nämligen   att  förtälja,  huru  tennet  i  skinnbåtar 

124  och  125.    Fartyg  på  bohuslänska  hällristningar. 

fördes  öfver  Kanalen  och  sedan  klöfjades  på  hästar  utefter  floddalarna 
ned  till  Medelhafvets  kust.  En  sådan  färd  från  Seines  mynning  längs 
denna  flod,  Loire  och  Rhöne  till  Massilia  eller  någon  annan  plats  nära 
Rhönes  utlopp,  kräfde  30  dagar,  således  en  månad.  Men  afståndet 
från  Havre  till  Marseille  är  ej  mycket  kortare  än  afståndet  från  Ve- 
rona till  Hamburg,  allt  fågel  vägen  räknadt;  skillnaden  är  endast  unge- 
fär en  fjärdedel.  Om  man  kunnat  färdas  lika  fort  på  den  senare 
vägen  som  på  den  förra  —  och  förhållandena  voro  väl  ej  väsentligen 
olika,  så  snart  man  kommit  öfver  Alperna  — ,  så  skulle  det,  äfven  om 
vi  taga  ftlrden  öfver  Alperna  och  de  oundvikliga  krokvägarna  med  i 
beräkningen,  knappt  hafva  fordrats  mer  än  två  månader  för  att  hinna 
från  Adriatiska  hafvet  till  Nordsjöns  kust.  Taga  vi  då  sex  gånger 
så  lång  tid,  eller  ett  helt  år,  så  bör  det  vara  tillräckligt.  Och  anser 
man  ej  ens  detta  förslå  utan  tror,  att  två  eller  tre  år  behöfts,  blir 
det  likväl  en  så  kort  tid,  att  den  i  jämförelse  med  de  årtusenden,  som 
skilja  oss  från  bronsåldern,  kan  kallas  försvinnande  kort. 

Med  det  nu  anförda  har  jag  naturligtvis  endast  velat  visa,  att 
varor  ej  behöfde  lång  tid  för  att  komma  hit  från  Italien,  men  jag 
har  icke  velat  påstå,  att  alla  här  funna  sydliga  arbeten  hafva  forslats 
hit  på  så  kort  tid. 


HÄLLRISTNINGAR.  107 

Den  samfärdsel,  i  hvilken  Sverige  under  ifrågavarande  tid  stod 
med  det  öfriga  Europa,  förutsätter  naturligtvis,  att  man  hade  fartyg, 
emedan  ju  all  förbindelse  med  andra  länder  än  Norge  måste  hafva  ägt 
rum  till  sjöss.  Af  fartygen  från  denna  tid  hafva  visserligen  inga  läm- 
ningar bevarats  till  våra  dagar,  men  vi  få  åtskilliga  upplysningar  om 
deras  form  och  storlek  därigenom,  att  de  i  så  stort  antal  äro  afbil- 
dade  på  hällristningarna,  någon  gång  äfven  på  knifvar  eller  andra  före- 
mål af  brons. 

Stundom  utgöres  fartygens  besättning  af  fullständigt  tecknade 
människobilder  (fig.  124,  125),  men  emedan  det  var  förenadt  med  stora 
svårigheter  att  i  den  hårda  berghällen  uthugga  en  mängd  sådana  bil- 
der i  liten  skala,  nöjde  man  sig  vanligen  med  att  utmärka  besättningen 
genom  lodräta  streck.  Stundom  är  antalet  sådana  streck  rätt  be- 
tydligt, ända  till  mer  än  30;  således  måste  dessa  fartyg  hafva  varit 
ganska  stora,  äfven  om  hela  besättningen  vore  utmärkt  på  taflan,  hvil- 
ket  dock  uppenbarligen  ofta  icke  ftr  fallet. 

Fartygen  framdrefvos  troligen  endast  genom  rodd,  emedan  några 
spår  af  mast  eller  segel  icke  äro  synliga  å  de  allra  flesta  bland  häll- 
ristningarnas fartygsbilder.  Ett  par  gånger,  ehuru  ytterst  sällan,  ses 
visserligen  något,  som  möjligen  kunde  tolkas  såsom  mast  eller  segel, 
men  fullt  säkra  framställningar  däraf  torde  icke  finnas  å  någon  af- 
bildning  af  fartyg  från  vår  bronsålder.  Troligen  var  det  först  långt 
fram  i  järnåldern,  som  konsten  att  segla  blef  känd  här  i  Norden.  Det 
är  visserligen  sant,  att  äfven  årorna  nästan  aldrig  äro  aftecknade  å 
hällristningarna;  men  dels  finnas  de  någon  gång,  dels  var  det  vida 
svårare  att  på  sådana  taflor  framställa  de  många,  utmed  fartygets 
sida  liggande  årorna  än  en  fristående  mast  och  dess  segel. 

Både  framstam  och  akterstäf,  hvilka  i  de  flesta  fall  icke  hafva 
samma  form  sins  emellan,  äro  mycket  höga;  den  förra  synes  stundom 
sluta  i  ett  djurhufvud.  Framför  stäfven  ser  man  nästan  alltid  en  smal, 
mer  eller  mindre  högt  uppåtböjd  spets. 


5. 
Hällristningar. 

Då  det  mesta  vi  veta  om  bronsålderns  fartyg  meddelas  oss  af  de  å 
hällristningar  synliga  af  bildningarna  af  sådana,  och  då  dessa  ristningar 
gifvit  oss  så  många  andra  värderika  upplysningar  om  lifvet  i  Sverige 
under  nämnda  tid,  böra  vi  ett  ögonblick  dröja  vid  betraktandet  af  dessa 
märkliga  fornminnen. 

I  flera  svenska  landskap  äro  bilder  af  hög  ålder  inhuggna  pä  de 
af  forntidens   glaciärer  slätslipade  granitklipporna.    Dessa  bilder,  som 


108 


BRONSÅLDERN. 


framställa  människor,  djur,  fartyg,  vapen  m.  m.,  betäcka  ofta  stora 
ytor.  Så  mäter  t.  ex.  den  tafla,  som  vi  här  under  fig.  126  återgifvit, 
icke  mindre  än  7, 5 o  meter  i  höjd  och  5  meter  i  bredd. 


^^^u^mJ|mM|^i 


X% 


"N^mj^ 


126.    Hällristning  vid  Tegneby  i  Tanums  socken,  Bohuslän.    Vw. 


Några  af  de  klippor,  på  hvilka  dessa  taflor  äro  inhuggna,  bafva 
en  nästan  vågrät  yta,  men  de  flesta  äro  mer  eller  mindre  lutande, 
ehuru  de  aldrig  äro  lodräta. 

De  särskilda  figurerna  äro  af  mycket  olika  storlek.  Människobil- 
dernas   vanliga   höjd  är  mellan  40  och  50  centimeter,  men  någon  gång 


HÄLLRISTNINGAR.  109 

äro  kämparne  framställda  i  en  storlek  af  1,5  o  meter,  och  vid  Lissleby 
i  Tanums  socken,  Bohuslän,  ser  man  en  manlig  figur  af  icke  mindre  än 
2,30  meters  längd. 

Fartygen  äro  naturligtvis  afbildade  i  en  betydligt  mindre  skala. 
Deras  längd  är  i  allmänhet  ej  större  än  mellan  50  centimeter  och  1,5  o 
meter,  ehuru  man  någon  gång  ser  fartyg  af  ända  till  2,25  meters  längd. 

Dessa  märkliga  fornminnen  hafva  varit  föremål  för  de  nordiska 
fornforskarnes  uppmärksamhet  under  nära  tre  århundraden,  i  det 
att  den  första  afbildningen  af  en  svensk  hällristning  togs  år  1627. 
Emellertid  hafva  de  mest  olika  åsikter  om  deras  ålder  sökt  göra  sig 
gällande,  ända  tills  man  i  den  senaste  tiden  blifvit  ense  om  att  de 
tillhöra  bronsåldern.  Många  af  dem  förskrifva  sig,  såsom  de  på  dem 
afbUdade  yxorn€tö  och  svärdens  former  visa,  från  en  mycket  tidig  del 
af  denna  period. 

Bilder  lika  hällristningarnas  ses  äfven  på  insidan  af  väggstenarna 
i  några  till  bronsålderns  äldsta  tid  hörande  grafkfiunmare  här  i  Sverige. 
Den  märkligaste  af  dessa  grafvar  är  den,  som  vid  midten  af  1700-talet 
upptäcktes  midt  i  ett  ovanligt  stort  stenkummel,  beläget  vid  fiskeläget 
Kivik  på  Skånes  östra  kust,  ej  långt  norr  om  Simrishamn.  Graf kam- 
maren, hvilkens  längdriktning  är  norr — söder,  mäter  4, 15  m.  i  längd 
och  0,90  m.  i  bredd;  väggstenarnas  höjd  är  omkring  l,2ö  m.  (fig.  81, 
129  och  130). 

Med  bilder  prydda  väggstenar  till  dylika  graf  kammare  äro  också 
fanna  på  andra  ställen  i  Skåne  och,  för  några  år  sedan,  i  Söderman- 
land nära  Mälaren. 

De  flesta  svenska  hällristningar,  som  man  för  närvarande  känner, 
finnas  i  norra  Bohuölän,  Östergötland  och  sydöstra  Skåne.  De  träfi^as 
äfven,  ehuru  mera  sällan,  i  Bleking,  Dalsland,  Värmland  och  Uppland. 
Man  känner  också  i  Ångermanland  och  Jämtland  ett  par  hällristningar, 
af  hvilka  möjligen  den  ena  tillhör  samma  period  som  de  fornlämningar 
af  detta  slag,  hvilka  finnas  i  de  södra  landskapen. 

I  Norge  har  man  i  senare  tid  upptäckt  ett  ganska  stort  antal  häll- 
ristningar, i  synnerhet  inom  Smålenenes  amt,  således  i  den  del  af 
Norge  som  gränsar  till  Bohuslän. 

Oaktadt  bokstafsskriften  var  okänd,  förstodo  således  bronsålderns 
nordbor  att  genom  bildskrift,  genom  ett  slags  historiska  taflor,  be- 
vara minnet  af  viktiga  händelser.  Denna  omständighet  vinner  ökad 
vikt  däraf,  att  aztekeiiia  i  Mexiko,  hvilka  oaktadt  sin  högt  uppdrifna 
kultur  ännu  vid  Cortez*  ankomst  i  början  af  1500-talet  lefde  i  full- 
komlig bronsålder,  ägde  en  bildskrift  men  icke  kände  bokstafsskrift. 
I  Norden,  såsom  i  Mexiko,  lefde  väl  vid  sidan  af  bildskriften  muntliga 
sägner,  nödvändiga  för  dess  tolkning.  Då  denna  tradition  nu  för  länge 
sedan  dött,  är  det  föga  hopp  att  någonsin  kunna  tyda  våra  bergtaflors 
dunkla  språk. 


110  BRONSÅLDERN. 

Men  äfven  ora  vi  icke  kunna  hoppas  att  lära  oss  fullständigt  läsa 
hällristningarnas  bildskrift,  äro  dessa  taflor  dock  icke  helt  och  hållet 
obegripliga  för  den,  som  ej  af  dem  numera  fordrar  för  mycket.  Vi 
hafva  i  det  föregående  flera  gånger  haft  tillfälle  att  visa,  hvilka  värde- 
rika upplysningar  om  lifvet  i  Sverige  under  bronsåldern  dessa  taflor 
gifva  oss.  De  förtälja  mycket  om  fredliga  sysselsättningar  och  kri- 
giska idrotter,  som  vi  ej  på  annat  sätt  kunnat  få  veta;  de  tala  om  far- 
tyg och  sjöfart,  om  åkerbruk  och  boskapsskötsel,  om  hästens  bruk  till 
ridt  och  åkning  m.  m. 

Hällristningar  af  liknande  slag  som  de  nu  beskrifna  äro  ganska 
sällsynta  i  det  öfriga  Europa.  Utom  Europa  har  man  funnit  hällrist- 
ningar i  många  olika  länder,  t.  ex.  i  Amerika,  Australien,  södra  Afrika 
och  Sibirien. 

I  Egypten  och  västra  Asien  träff^ar  man  äfven  historiska  taflor 
inhuggna  på  stenar  och  berghällar;  några  af  de  egyptiska  likna  ganska 
mycket  våra  hällristningar  men  höra  till  en  betydligt  äldre  tid.  De 
flesta  äro  emellertid  utförda  af  folk,  som  stodo  på  en  mycket  högre 
bildningsgrad  än  Sveriges  invånare  under  bronsåldern.  Icke  desto 
mindre  kunna  vi  jämföra  dessa  taflor  med  hvarandra.  Det  är  samma 
tanke,  som  ligger  till  grund  för  dem  alla,  samma  önskan  att  bevara 
minnet  af  märkliga  tilldragelser;  det  är  endast  den  konstnärliga  skick- 
ligheten, som  är  olika. 


6. 
Grafvar.  —  Religion. 

Under  bronsåldern  uppkastades  vanligen  öfver  grafven  antingen  en 
jordhög  eller  ett  endast  af  kullersten  bildadt  röse  (»stenkummel»).  I 
förra  fallet  består  högen  antingen  helt  och  hållet  af  jord,  eller  ock  är 
den  midt  på  högens  botten  liggande  grafven  närmast  täckt  af  ett 
mindre  stenröse  och  detta  sedan  doldt  af  ett  tjockt  jordlager.  Ofta 
träffas  i  sådana  högar  utom  den  ursprungliga  grafven  i  midten  flera 
andra  grafvar  från  senare  delar  af  bronsåldern  (fig.  79). 

De  flesta  grifter  från  denna  tid  ligga  på  en  höjd,  hvarifrån  man 
har  fri  utsikt  öfver  hafvet  eller  annat  större  vatten.  I  synnerhet  äro 
stenkumlen  vanligen  belägna  på  höga  berg,  och  man  förvånas  ej  sällan 
vid  tanken  på  det  oerhörda  arbete  det  måste  hafva  kostat  att  släpa 
upp  på  bergets  topp  den  mängd  stenar,  hvaraf  ett  sådant  kummel 
bildats. 

När  de  döda  begrofvos  obrända,  blefvo  de  —  åtminstone  i  alla  de 
fall,  då  man,  såsom  i  de  sid.  82  beskrifna  fynden,  ännu  kan  se,  huru  grafven 
såg  ut  i  det  ögonblick  den  tillslöts,  —  jordade  fullt  påklädda,  mannen 


QRAFVAR.   —  RELIGION.  111 

vanligen  med  mössa  på  hufvudet.  öfver  den  i  döden  slumrande  bred- 
des hans  kappa,  och  denna  täcktes  i  sin  ordning  af  en  djurhud,  som 
i  vissa  fall  synes  hafva  på  alla  sidor  omslutit  det  hela.  Om  det  varit 
af  oxe  eller  ko,  kan  man  visserligen  icke  se;  men  erfarenheten  från 
andra,  med  våra  förfäder  besläktade  folk,  såsom  hinduerna,  göra  det 
sannolikt,  att  det  varit  kohudar. 

Sådana  bronsåldersgrafvar  med  obrända  lik  äro  ofta  rikt  utstyrda. 
Vid  mannens  sida  ligga  hans  vapen;  kvinnan  prydes  af  sina  smycken. 
I  många  af  dessa  grafvar  stå  dessutom  —  liksom  i  stenålderns  och 
järnålderns  grifter  —  kärl  af  lera  eller  af  trä,  hvilka  förmodligen  en 
gång  innehållit  födoämnen. 

På  den  tid,  då  liken  brändes,  blefvo  de  från  bålplatsen  hopsamlade, 
i  större  eller  smärre  bitar  sönderfallna,  genom  den  starka  hettan  hvit- 
brända  benen  omsorgsfullt  rentvättade  eller  rensköljda  från  jord  och 
kol,  innan  de  nedlades  i  grafven.  I  allmänhet  innehålla  ej  grafvarna 
från  denna  tid  så  många  och  dyrbara  saker  som  de  äldre.  I  synnerhet 
träffas  vapen  sällan  i  dem.  I  stället  för  det  under  den  äldre  delen  af 
bronsåldern  vanliga  bruket  att  vid  den  döde  krigarens  sida  nedlägga 
hans  svärd  finner  man  ej  sällan  i  nordiska  grafvar  från  bronsålderns 
senare  del  mycket  små,  af  brons  gjorda  efterbildningar  af  svärd.  Möj- 
ligen beror  detta  på  att  det  ej  var  plats  i  grafven  för  ett  verkligt 
vapen,  eller  ock  hafva  den  aflidnes  närmaste  måhända  ansett  det  vara 
en  onödig  uppoffring  att  gifva  åt  den  döde  ett  verkligt  svärd  och  där- 
för lagt  ned  i  grafven  endast  en  sådan  miniatyraf bildning,  hvar- 
igenom  de  likväl  ej  helt  och  hållet  bröto  med  det  fäderneärfda 
bruket.  Man  skulle  emellertid  måhända  ock,  med  kännedom  om  före- 
ställningarna hos  andra  folk  på  liknande  bildningsgrad,  kunna  tänka 
sig,  att  detta  beror  på  den  tron,  att  svärdets  själ  skulle  följa  den 
dödes  själ  till  den  andra  världen,  om  blott  en  af  bildning  af  detta  va- 
pen nedlades  i  grafven.  För  sistnämnda  förklaring  talar  ock,  att  man 
i  en  skånsk  graf  från  den  femte  perioden,  då  järnet  var  mycket  säll- 
synt och  således  dyrbart  här,  funnit  ett  miniatyrsvärd  af  järn;  här 
kan  det  följaktligen  ej  vara  tal  om  sparsamhetshänsyn. 

Redan  under  stenåldern  spåras,  såsom  vi  sett,  ett  märkligt  infly- 
tande från  Söderns  folk  på  grafskicket  här  i  Norden.  Dösarna  först 
och  gånggrifterna  i  senare  tid  hade  genom  ett  sådant  inflytande  blifvit 
allmänna  här.  På  samma  sätt  träffa  vi  äfven  under  bronsåldern  vid 
flera    olika  tider  bevis  för  en  främmande  inverkan  på  grafskicket  här. 

Under  den  äldre  bronsåldern  blef  det  i  Skandinavien,  liksom  i 
många  andra  länder,  vanligt  att  öfver  grafven  uppkasta  en  väldig,  af 
jord  eller  sten  bildad  hög,  hvilken  genom  sin  storlek  bildar  en  i  ögonen 
fallande  motsats  till  den  låga  upphöjningen  kring  stenålderns  sten- 
byggda  grafkammare. 

Å  andra  sidan  träffa  vi  mot  slutet  af  bronsåldern  äfven  här  i 
Sverige  den  i  sydligare  delar  af  Europa  vid  samma  tid  vanliga  seden 


112 


BRONSÅLDERN. 


att  nedsätta  de  lerkärl,  som  innesluta  lämningarna  af  de  brända  liken 
i  jorden,  utan  att  någon  hög  anger  grafvens  plats.  Mångenstädes  stå 
flera  sådana  lerkärl  tillsammans  på  ett  ställe,  där  marken  är  alldeles 
slät  och  intet  låter  en  ana  tillvaron  af  ett  graffält.  I  mellersta  Europa 
och  norra  Italien  äro  dylika  grafplatser  från  samma  tid  vanliga. 

Liksom  vi  här  kunna  skönja  ett  samband  med  de  samtida  förhål- 
landena i  Italien,  visar  sig  ett  dylikt  samband  äfven  i  formen  af  många 
bland  de  lerkärl,  som  under  vår  bronsålders  senare  del  användes. 

Så  har  man  i  Sverige,  Danmark  och  norra  Tyskland,  i  trakterna 
kring  nedre  Elbe,  påträffat  flera  lerkärl,  hvilkas  form  icke  är  naturlig 
för   ett   kärl   utan    mer  eller  mindre  troget  efterbildar  en  hydda,  med 

dörr  och  tak  (fig.  127).  Dylika 
»husurnor»  förekomma  äfven  i 
mellersta  Italien.  Den  idé,  som 
ligger  till  grund  för  dem,  är 
tydligen,  att  kvarlefvoma  efter 
den  på  bålet  brände  skulle  få 
en  sista  hviloplats,  som  till 
formen  liknade  den  hydda,  i 
hvilken  den  lefvande  bott.  Jäm- 
för man  närmare  de  nordiska 
och  de  italienska  husurnomaf 
visar  sig  emellertid,  att  de  förra 
—  särskildt  en  sådan  som  den 
nordtyska,  fig.  89  af  bildade,  med 
dess  höga  tak  —  icke  kunna 
vara  efterbildningar  efter  de 
senare  utan  att  endast  tanken 
är  gemensam.  Här,  på  samma 
sätt  som  i  fråga  om  stendösama 
och  gånggrifterna,  är  det  ej  ett 
föremål  utan  en  idé,  som  kommit 
hit  från  främmande  land. 
Äfven  i  andra  dylika  fall  kan  man  uppvisa  ett  inflytande  från 
Italien  på  Norden  under  bronsåldern.  Flera  här  uppgräfda  lerkärl  från 
denna  periods  senare  del,  hvilka  innehållit  brända  ben,  visa  i  sin  form 
stor  likhet  med  dem,  som  i  norra  Italien  äro  karakteristiska  för  öfver- 
gångstiden  mellan  bronsålder  och  järnålder,  en  tid  som  i  sistnämnda 
land  numera  plägar  kallas  Villanova-perioden.  Likheten  är  så  stor, 
äfven  i  afseende  på  de  omvända  skålar,  som  tjänat  till  lock,  att  det 
ej  kan  vara  något  tvifvel  om  att  de  nordiska  lerkärlen  af  nu  ifråga- 
varande slag  tillkommit  genom  efterbildning  efter  de  italienska. 

Viktigare  än  allt  det  nu  nämnda  är  emellertid,  att  våra  förfäder 
under  bronsåldern,  några  hundra  år  efter  denna  periods  början,  öfver- 
gingo  till  ett  helt  och  hållet  nytt  grafskick. 


127.    Lerkärl  i  form  af  en  hydda. 
Skåne.    Vft. 


GRAPVAR.   —  RELIGION.  113 

Under  bronsålderns  första  tid  hade  nämligen,  såsom  vi  i  det  före- 
gående sett,  de  aflidna  jordats  obrända,  på  samma  sätt  som  under  sten- 
åldern. Men  under  den  andra  perioden  af  bronsåldern,  vid  eller  kort 
efter  midten  af  det  andra  årtusendet  före  Kr.  föd.,  börjar  man  här 
bränna  de  döda,  och  snart  blef  detta  grafskick  allenahärskande.  Att 
vi  äfven  häruti  hafva  en  följd  af  det  inflytande  från  Södern,  som  röjes 
i  så  många  andra  afseenden,  är  tydligt,  emedan  likbränningen  vid 
samma  tid  eller  kort  förut  blifvit  eJlmän  just  i  de  länder,  med  hvilka 
Norden  då  stod  i  beröring. 

Denna  förändring  i  sättet  att  behandla  de  döda  är  i  allra  högsta 
grad  värd  vår  uppmärksamhet.  Förut  hade  man  sökt  bereda  den  af- 
lidne  en  säker  hviloplats  i  grafven,  och  man  hade  gifvit  honom  med 
på  färden  till  landet  »på  andra  sidan»  allt,  hvad  han  ansågs  behöfva 
där,  emedan  man  trodde,  att  han  skulle  fortsätta  sitt  lif  på  ungefär 
samma  sätt  som  han  lefvat  här.  Nu  låter  man  elden  på  en  kort  stund 
förtära  hans  kropp. 

Man  har  på  olika  sätt  sökt  förklara,  huru  seden  att  bränna  de 
döda  uppstått.  Några  hålla  före,  att  grunden  därtill  varit  en  önskan 
att  försäkra  sig  mot  den  faran,  att  de  aflidna  skulle  »gå  igen»  och 
pina  eller  skada  de  efterlefvande.  Andra  föreställa  sig,  att  man  velat 
genom  kroppens  förstöring  lätta  själens  frigörelse  från  det  jordiska. 
Till  stöd  för  denna  förklaring  kan  anföras,  att  man  om  de  folk  i  Ame- 
rika, som  bränt  sina  döda,  verkligen  vet,  att  de  gjort  så,  emedan  de 
ville  befria  själen,  för  att  den  lösgjord  från  kroppen  skulle  kunna  fort- 
lefva  i  den  andra  världen.  Liknande  föreställningar  träffa  vi  i  Grekland, 
på  den  homeriska  tiden.  Äfven  från  Nordeuropas  forntid,  om  än  från 
en  sen  del  af  denna,  hafva  vi  en  bekräftelse  på  riktigheten  af  denna 
förklaring  i  berättelsen  om  ett  samtal  mellan  tvenne  män,  under  det 
att  bålets  eld  förtärde  ett  lik.  Den  ena  hörde  till  ett  folk,  som  jordade 
Uken  obrända;  den  andra  var  från  ett  land,  där  man  plägade  bränna 
sina  döda.  Den  senare  sade:  »I  aren  dock  ett  dumt  folk.  I  tagen  den 
man,  som  af  alla  är  eder  den  käraste  och  mest  ärade,  och  kasten  ho- 
nom ned  i  jorden,  där  krälande  djur  och  maskar  äta  honom.  Vi  där- 
emot bränna  honom  på  en  kort  stund,  så  att  han  ofördröjligen  och 
utan  väntan  går  in  i  paradiset.»  Därpå  tillade  han  skrattande  af 
glädje:  »Den  kärlek,  som  hans  Herre  och  Gud  hyser  till  honom,  gör 
att  vinden  redan  blåser  och  i  ett  ögonblick  tager  honom  med  sig.» 
Berättelsen  är  upptecknad  af  mannen  från  det  land,  där  man  plägade 
jorda  liken  obrända. 

Orsaken  till  likbränningens  uppträdande  må  hafva  varit  hvilken 
som  helst;  säkert  är  emellertid,  att  den  betecknar  en  revolution,  eller 
en  evolution,  af  föreställningarna  om  lifvet  efter  detta. 

En  sådan  evolution  har  dock  ej  försiggått  hos  alla  folk.  1  Egyptens 
och  de  semitiska  folkens  historia  har  den  ej  spelat  någon  roll,  och 
emedan   kristendomen   uppstod   hos   ett   semitiskt   folk,  som  ej  brände 

Sveriges  historia.     I.  8 


114 


BRONSÅLDERN. 


sina  döda,  har  jordandet  af  liken  obrända  blifvit  de  kristnas  vanUga 
grafskick. 

Af  så  mycket  större  betydelse  var  likbränningen  för  de  gamla 
ariska,  de  indo-europeiska  folken,  till  hvilka  som  bekant  germanerna 
och  således  våra  förfäder  höra.  Hos  de  ariska  folken  synes  man  hafva 
börjat  att  bränna  de  döda  kort  före  midten  af  det  andra  årtasendet 
före   Kr.,   således   ej    långt  innan  samma  sed  uppträdde  här  i  Norden. 

Särskildt  böra  vi  lägga  vikt  därvid,  att  likbränningens  införande 
ingalunda  är  liktydigt  med  att  tron  på  ett  lif  efter  detta  upphört. 
Hos  de  folk,  som  brände  sina  döda,  fortlefde  denna  tro  likaväl  som 
hos  dem,  hvilka  jordade  liken  obrända.  Grafvarna  med  brända  ben 
visa  genom  sitt  innehåll,  att  man  fortfarande  ansåg  de  aflidna  hafva 
ungefär  samma  behof  som  de  lefvande. 


128.     Yxa  af  mycket  tunn  brons,  gjuten  öfver  lera;  prydd  med  guldplåtar 
och  däri  infattade  bärnatensstycken.    Södermanland.    ^A. 


Likbränningen  betecknar  således  en  renare  och  högre  uppfattning 
af  lifvet  efter  detta,  ehuru  man  ej  kunde  frigöra  sig  från  den  före- 
ställningen, att  den  från  kroppen  frigjorda  själens  fortsatta  lif  liknade 
människans  lif  här  på  jorden. 

Under  bronsåldern,  liksom  redan  under  den  föregående  perioden, 
trodde  våra  förfäder  således  på  ett  lif  efter  detta.  De  trodde,  att  det 
lifvet  var  hufvudsakligen  af  samma  art  som  jordelifvet,  om  än,  sedan 
bruket  att  bränna  de  döda  vunnit  insteg  här,  föreställningarna  i  detta 
afseende  blifvit  något  renare,  än  de  förut  varit. 

Under  bronsåldern,  liksom  under  stenåldern,  träfiPa  vi  också  spår 
af  offer   åt  de  döda,  se  vi,  att  de  aflidna  förfäderna  voro  föremål  för 


GRAFVAR. 


RELIGION. 


115 


dyrkan.  I  samband  härmed  bör  nämnas,  att  jag  vid  undersökning  af 
en  stor  graf  hög  på  Hammarlöfs  ägor,  nära  Trelleborg,  midt  på  högens 
botten  fann  lämningarna  af  en  ekkista  och  ett  däri  under  bronsål- 
derns äldre  del  nedlagdt  obrändt  lik  samt  invid  denna  graf  ett  rundt, 
af  kullersten  hopfogadt,  enkelt  altare,  på  hvilket  lågo  kol  och  ben, 
troligen  djurben.  På  altaret,  hvilket  liksom  kistan  kort  därefter  be- 
täcktes  af  den  väldiga  högen,  hade  uppenbarligen  ett  oflFer  förrättats. 

Många  förhållanden  visa,  att  solgudens  dyrkan,  hvilken  i  lik- 
het med  förfädemas  kan  spåras  i  den  föregående  perioden,  varit  all- 
män i  Norden  under  bronsåldern.  Flera  af  denna  guds  symboler  före- 
kommo  nämligen  här  under  sistnämnda  tid. 


129  och  130.     Två  af*  vägg  stenarna  i  graf  ven  vid  Kivik,  Skåne. 


Såsom  vi  redan  sett  (sid.  49),  var  yxan  en  af  de  viktigaste  bland 
solgudens  symboler.  Vid  Skogstorp,  nära  Eskilstuna,  hittades  år  1864 
två  präktiga  yxor,  prydda  med  guld  och  bärnsten  (fig.  128).  De  äro 
icke  massiva  utan  bestå  endast  af  tunn  brons,  som  är  gjuten  öfver 
en  ännu  befintlig  lerkäma.  Yxorna  kunna  således  hvarken  hafva  an- 
vändts  som  vapen  eller  verktyg.  De  skull^  hafva  sprungit  sönder  vid 
första  hugg.  Från  nordvästra  Skåne  känner  man  en  alldeles  dylik 
yra;  huruvida  äfven  här  två  yxor  anträffats,  vet  man  emellertid  ej. 
Men  på  ett  ställe  i  Jylland  har  man  funnit  två  bronsyxor  af  samma 
form  som  de  från  Skogstorp  och  liksom  dessa  gjutna  af  tunn  brons 
öfver  en  lerkäma.  Då  således  dylika  yxor  vid  två  tillfällen  här  i 
Norden  funnits  parvis,  är  det  i  hög  grad  anmärkningsvärdt,  att  två 
yxor  äro  af  bildade  på  en  af  väggstenarna  i  Kiviksgrafven;  dessa  hafva 
också,  märkvärdigt  nog,  samma  form  som  de  nu  beskrifna  (fig.  129). 

En  annan  af  solgudens  symboler  var  hjulet,  vanligen  med  fyra 
ekrar.  Otaliga  sådana  hjul  ses  på  hällristning9,r,  där  de  äro  anbragta 
på    ett  sådant  sätt,  att  de  ej  kunna  förklaras  som  verkliga  hjul   utan 


116 


BRONSÅLDERN. 


måste  betraktas  som  symboler.  Äfven  på  Kiviksgrafvens  väggar  äro 
sådana  hjulsymboler  inhuggna  (fig.  130).  En  rad  fyrekriga  hjul  kröna 
ock  det  präktiga  bronsbeslag  till  ett  stort  träkärl,  som  för  många  år 
sedan  Upptogs  ur  en  torfmoase  vid  Balkåkra,  nära  Ystad  (fig.  131);  i 
midten  af  hvarje  hjul  ses  ett  rundt  hål,  motsvarande  det  genom  hvil- 
ket  på  det  verkliga  hjulet  axeln  gick.  Det  runda  kärlets  botten  har 
bildats  af  en  stor  bronsskifva,  prydd  med  punkterade  sirater,  liknande 
flera  afbildningar  af  den  strålande  solen,  som  äro  kända  från  forntiden. 


131.    Beslag  och  botttn  af  brons  till  ett  stort  träkärl.    Skåne.    V4. 


Detta  jämte  hjulen  gör  det  i  högsta  grad  sannolikt,  att  kärlet,  som 
förskrifver  sig  från  bronsålderns  första  period,  varit  användt  vid  sol- 
gudens dyrkan. 

Emedan  man  stundom  tänkte  sig,  att  solen  fördades  på  en  båt, 
hör  också  en  sådan  farkost  till  solsymbolerna.  Bland  de  många  fartyg, 
som  ses  på  hällristningarna,  böra  några  sannolikt  snarare  betraktas 
som  sådana  symboler  än  som  verkliga  farkoster.  Detsamma  gäller  om 
flera  dylika  afbildningar  på  knifvar  och  andra  här  i  Norden  funna 
bronser  från  denna  tid.  Och  symboliska  äro  uppenbarligen  de  små  båtar 
af  tunt  guld,  med  spanter  af  smala  bronsband,  hvilka  båtar,  till  ett 
antal  af  omkring  ett  hundra,  ställda  i  hvarandra,  för  några  år  sedan 
upptäcktes  i  en  med  en  stenflisa  täckt  lerurna  vid  Nors  i  Jylland;  en 
af  dem  är  af  bildad  fig.  132. 


GRAFVTAR. 


RELIGION. 


117 


Bland  öfriga  symboler,  som  ofta  ses  på  häUristningarDa,  böra  sär- 
skildt  nämnas  parvis  ställda  aftryck  af  fötter,  med  eller  utan  synliga 
tår.  Sådana  fötter  hafva  äfven  i  andra  länder  haft,  och  hafva  hos  de 
buddistiska  folken  ännu  i  dag,  en  helig  betydelse. 


132.     Symbolisk  båt  af  guld,  sedd  från  olika  sidor.   Danmark.   '/«• 

Som  kärl  afsedda  för  religiöst  bruk  kunna  vi,  utom  det  redan  om- 
talade   från    Balkåkra,   betrakta   dels  ett  stort,  präktigt,  från  Italien 


133.    Italienskt  bronskärl,  funnet  i  Skåne.    V*. 

infördt  bronskärl,  som  uppgräfts  ur  en  torf mosse  vid  Bjärsjöholm  ej 
långt  från  Ystad  (fig.  133),  samt  ett  par  skålar  af  guld.  En  sådan 
skål  är  afbildad  fig.  134,  en  annan  är  funnen  på  »Smörkullen»  i  Skrea 


118 


BRONSÅLDERN. 


3,50  m.  i  bredd, 
midt,   och    fyra 


socken,  Halland.  Namnet  »Smörkullen»,  hvilket  äfven  förekommer  på 
några  andra  ställen  i  Sverige,  är  i  och  för  sig  af  intresse,  emedan  det 
tydligen  är  ett  minne  af  att  »smörjningar»  och  andra  religiösa  hand- 
lingar förrättats  på  platsen. 

Att  dessa  goldskålar  varit  offerkärl,  bestyrkes  också  däraf,  att 
flera  sådana  skålar,  hvar  och  en  med  ett  handtag,  slutande  i  ett  häst- 
hufvud,  funnits  i  kanten  af  en  liten  naturlig  men  af  människohand 
något  omformad  kulle  »Borrebjerg»  vid  Boslunde  på  Själland.  Kullen 
hade  ännu  i  början  af  det  19:e  århundradet  formen  af  en  stympad  pyra- 
mid med  tre  terrasser.  Toppen  bildade  en  kvadratisk  plan,  hvar  sida 
omkring  53  m.  lång;  hvarJQ  terrass  mätte  ungefär  10  m.  i  höjd  och 
Två  af  guldskålarna  uppgräfdes  år  1842  nära  toppens 
anträflfades    1874    vid   norra   kanten  af  den  mellersta 

terrassen.  Det  är  mer  än 
sannolikt,  att  ett  tempel 
eller  ett  altare  under  brons- 
åldern reste  sig  på  pyrami- 
dens topp,  vid  hvars  fot  en 
kyrka  nu  ligger.  Vi  veta,  att 
flera  tempel  i  österlandet 
varit  byggda  på  toppen  af 
terrassformiga  pyramider. 

Elf  v  a  guldskålar,  af 
samma  form  som  de  från 
Borrebjerg,  stodo  i  ett  stort 
bronskärl  alldeles  likt  fig. 
133,  hvilket  1862  upptäcktes 
i  en  torfmosse  vid  Lavinds- 
gård,  nära  Odense  på  Fy  en. 
Till  heliga  bronsålderskärl  har  man  också  räknat  det,  som  en  gång 
bars  af  den  fig.  135  af  bildade,  på  fyra  hjul  hvilan  de,  lilla  bronsvagnen. 
Denna  upptogs  år  1855  ur  en  torfmosse  nära  Ystad.  Att  något  for- 
dom hvilat  på  denna  vagn,  visas  af  de  uppstående  stöden,  de  i  dessa 
synljiga  nithålen  och  en  ännu  kvarsittande  nitnagel.  Att  det  varit  ett 
bronskärl,  är  otvifvelaktigt,  emedan  ett  sådant  kärl,  af  den  form  som 
figuren  visar,  ses  på  en  alldeles  dylik  bronsvagn,  som  anträffats  i  en 
grafhög  vid  Peckatel  i  Mecklenburg,  nära  Schwerin. 

Votiv-  eller  offersaker  hafva  vi  slutligen  utan  tvifvel  i  flera  bland 
de  uppenbarligen  med  afsikt  nedlagda,  större  eller  smärre  samlingar  af 
föremål,  vanligen  af  brons,  från  bronsåldern,  hvilka  på  många  ställen 
anträffats,  antingen  i  jorden  (»markfynd»)  eller  i  torfmossar  (»moss- 
fynd»). Dessa  fynd  äro  tydligen  af  samma  slag  som  de  ofvan  (sid.  49) 
omtalade  från  stenåldern. 

Nära  Eskelhems  kyrka  på  Gottland  gjordes  för  några  år  sedan  ett 
fynd,  som  uppenbarligen  står  i  samband  med  gudadyrkan  under  brons- 


134.     Guldskål    Blekinge.    « s. 


GRAFVAR. 


RELIGION. 


119 


ålderns  sista  tid.  Vid  gräfning  i  en  åker  anträffades  där  två  betsel, 
tolf  runda  beslag  (fig.  84  ol^h  85)  samt  några  andra  prydnader  till  sel- 
tyget, en  stor,  rund,  genombruten  skifva  med  några  bronshängen,  som 
klinga  mot  skifvan,  då  denna  skakas,  lämningar  af  tre  kärl  m.  m.,  allt 
af  brons,  utom  det  ena  betslets  munbett,  som  är  af  järn.  Tydligen 
hafva  vi  här  för  oss  de  metallsaker,  som  hört  till  en  med  två  hästar 
forspänd  vagn.  Den  stora,  fordom  som  guld  glänsande  skifvan,  favilken 
efter  all  sannolikhet  hängt  på  främre  ändan  af  vagnstången  mellan  de 
båda  hästarnas  hufvud,  är  en  bild  af  solen:  midten  har  form  af  ett 
fyrekrigt  hjul,  hvarifrån 
en  mängd  strålar  utgå. 
Den  omständigheten,  att 
fyndet  påträffades  nära 
Eskelhems  kyrka,  förtjä- 
nar beaktas,  emedan  detta 
antyder,  att  här,  liksom 
på  många  andra  ställen 
både  inom  och  utom  Nor- 
den, en  kristen  kyrka 
byggts  på  den  plats,  där 
sedan  urminnes  tider  guds- 
tjänst hållits. 

Vi  få  af  det  följande 
se,  att  man  vid  Dejbjerg 
i  Danmark  funnit  ett  par 
vagnar  från  tiden  kort 
före  Kristi  födelse,  således 
några  hundra  år  yngre  än 
Eskelhemsvagnen,  hvilka 
danska  vagnar  likaledes 
måste  hafva  haft  en  reli- 
giös användning.  Tanken 
ledes  härvid  till  Tadti  berättelse  om  gudinnan  Nertus,  som  »på  en  ö 
i  oceanen»  hade  en  helig  lund,  och  om  den  med  kor  förspända,  med  en 
väfnad  täckta  vagn,  på  hvilken  gudinnans  bild  af  en  präst  föres  ut  ur 
lunden  omkring  i  den  omgifvande  bygden,  där  då  alla  strider  hvila  och 
allmän  fred  råder. 

Naturligtvis  är  det  ej  min  mening,  att  Taciti  skildring  skulle  af  se 
vare  sig  Eskelhem  eller  Dejbjerg,  endast  att  fynden  på  dessa  båda 
ställen  stå  i  samband  med  liknande  bruk,  hvilka  således  äro  mycket 
äldre  än  Taciti  tid,  liksom  vi  nedan  få  se,  att  de  fortlefvat  långt  därefter. 

Ett  psT  märkliga  graffynd  från  bronsåldern  låta  oss  på  ett  ovän- 
tadt  sätt  ana  några  af  de  föreställningar  våra  förfäder  på  den  tiden 
hade  om  det  öfvernaturliga. 


135.    Liten  hronsvagn,  på  hvilken  ett  bronskärl  varit 
fäat^  såsom  teckningen  antyder.    Skåne.    Vs 


120  BRONSÅLDERN. 

I  en  hög  vid  Hvidegård,  ej  långt  från  Köpenhamn,  påträffades  år 
1845  en  manslång  stenkista,  i  hvilken  lågo  på  en  djurhud  (troligen 
kohnd)  en  liten  hög  brända  människoben,  insvepta  i  en  kappa  af  ylle- 
tyg, och  där  bredvid  ett  bronssvärd  i  sin  slida,  ett  litet  bronsspänne 
samt  ett  läderfodral,  som  innehöll  följande  föremål:  en  bit  af  en  barn- 
stenspärla,  en  liten  medelhafssnäcka,  en  tärning  af  barrträd,  bakre 
delen  af  en  orm,  en  fågelklo,  en  ekorrnnges  underkäk,  några  småstenar, 
en  liten  tång  och  två  knifvar  af  brons  samt  en  spjutspets  af  flinta, 
insydd  i  ett  tarmstycke,  så  att  den  icke  kunde  blottas;  äfven  de  båda 
bronsknifvama  voro  inlindade  i  läder.  Grafven  förskrifver  sig  från 
den  tredje  periodens  förra  del. 

Ett  dylikt  fynd  gjordes  år  1888  i  »Maglehöi»,  en  grafhög  nära 
Frederikssund  på  Själland.  En  kort  stenkista  innehöll,  jämte  brända 
ben,  ett  litet  kärl,  en  knif,  ett  spänne  och  en  knapp,  alla  fyra  af  brons 
och  tillhörande  den  tredje  periodens  senare  del.  Ett  lock  af  brons 
hade  så  väl  tillslutit  kärlet,  att  intet  kunnat  komma  in  i  detta  efter 
dess  nedsättande  i  grafven.  Det  oaktadt  fann  man  i  kärlet:  en  häst- 
tand, klufven  längsefter  och  af  bruten  vid  roten,  med  brottytorna  glän- 
sande genom  långvarig  gnidning;  en  bit  af  en  annan  tand,  troligen 
också  af  häst;  flera  benbitar,  hörande  till  olika  delar  af  en  vesslas 
skelett;  en  genom  gnidning  glättad  bit  af  en  klo  till  ett  lodjur  eller 
annat  djur  af  kattsläktet;  en  benbit  af  ett  mycket  ungt  däggdjur  (lamm 
eller  rådjur?);  en  bit  af  en  fågels  luftrör;  tre  stycken  af  ett  ormskelett; 
ett  par  små  bitar  brända  ben;  en  liten  kvist  af  rönn;  en  bit  träkol, 
troligen  af  asp;  två  små  stycken  svafvelkis;  ett  par  andra  små  stenar; 
två  bronsbitar  af  en  knif  och  en  tråd,  omböjd  i  ena  ändan. 

Vi  böra  lägga  märke  till  att  nästan  alladedjur,  af  hvilka  man  fun- 
nit lämningar  i  Maglehöi-grafven,  under  senare  tider  i  folktron  spelat 
och  ännu  i  dag  mångenstädes  spela  en  stor  roll  som  läkemedel  eller 
amuletter.  Detsamma  gäller  om  rönnen.  Spåren  af  gnidning,  som 
ses  på  tanden  och  klon,  bevisa,  att  dessa  länge  hafva  begagnats.  De  i 
bronskärlet  förvarade  småstenarna  hafva  sannoUkt  äfven  de  ansetts 
äga  öfvernaturliga  krafter  i  likhet  med  de  stenyxor  och  flintspetsar, 
hvilka  man  trott  vara  fallna  från  himmeln  och  hvilka  i  vissa  länder  ännu 
användas  vid  signerier,  såsom  vi  i  det  föregående  (sid.  62)  sett.  Man 
botar  nämligen  eller  tror  sig  kunna  bota  sjuka  genom  att  antingen  beröra 
dem  med  en  sådan  sten  eller  genom  att  låta  dem  dricka  vatten,  som 
hällts  öfver  stenen,  eller  genom  att  tvätta  det  sjuka  stället  med  det  vatt- 
net. I  Hvidegårdsgrafven  låg  ju  också  en  flintspets,  väl  insydd  i  sitt  hölje. 


JÄRNÅLDERN 


(Från   midten  af  det  första  årtusendet  före  till  midten  af  det  elfte  århundradet 

efter  Kristi  födelse.) 


Benämningen  järnåldern  afser,  såsom  vi  redan  hört,  den  del  af 
hednatiden,  nnder  hvilken  järnet  var  kändt.  Man  sknlle  visserligen, 
om  man  fäster  sig  vid  ordets  egentliga  betydelse  och  tillika  tänker  på 
att  j&m  och  stål  aldrig  varit  af  en  sådan  vikt  som  i  våra  dagar,  kunna 
säga,  att  järnåldern  ännu  fortfar,  men  för  fornforskaren  slutar  Sveriges 
järaålder  med  kristendomens  seger  öfver  asagudarne. 

Under  järnåldern  lärde  Sveriges  invånare  känna,  utom  järn  och 
stål,  äfven  silfver,  glas,  elfenben,  präglade  (utländska)  mynt,  konsten 
att  löda  och  förgylla  metaller  m.  m.  Och  emedan  järnarbetena  icke 
med  de  medel,  som  då  stodo  till  buds,  kunde,  såsom  bronssakema, 
åstadkommas  genom  gjutning,  fick  smideskonsten  en  helt  annan  bety- 
delse än  under  bronsåldern.  En  af  de  viktigaste  nyheterna  var  dock 
skrifkonsten,  med  hvilken  nordborna  redan  under  järnålderns  äldre 
del  visa  sig  vara  förtrogna.  De  äldsta  skriffctecknen  i  Norden,  och  de 
enda  under  hela  hednatiden  här  använda,  äro  runorna. 

Genom   ett   vidt   omfattande   studium  af  de  otaliga  fynd  från  vår 
järnålder,    som  nu  äro  kända,  har  det  blifvit  möjligt  att  urskilja  flera 
—  enligt  min  åsikt  åtta  —  perioder  inom  den  långa  tid,  som  förflutit 
mellan  järnålderns   början   och  kristendomens  införande  här  i  Norden. 
Och   med  tillhjälp  af  de  tusentals  mynt  och  andra  främmande  arbeten 
af  känd    ålder,  som  de  svenska  fynden  innehållit,  är  det  jämförelsevis 
lätt  att  se,  hvilka  århundraden  före  eller  efter  Kr.  föd.  hvar  och  en  af 
dessa   perioder   motsvarar.    Här  skola  vi  emellertid  särskildt  betrakta 
endast  följande  fyra  större  afdelningar  af  järnåldern  i  Sverige: 
1.  Den   förromerska  järnåldern,    eller  tiden  före  den  period,  då 
inflytandet  af  den  romerska  kulturen  blef  märkbart  äfven  i  Norden. 
Denna   tid  motsvarar  ungefär  det  sista  halfva  årtusendet  före  Kr. 
II.  Den   romerska  järnåldern,  eller  den  tid,  då  nyssnämnda  infly- 
tande, sedan  romarne  utsträckt  sitt  välde  norr  om  Alperna,  gjorde 
sig  starkt  gällande  här.     Från  början  af  vår  tideräkning  till  om- 
kring år  400. 

III.  Folkvandringstiden.    Från  omkr.  år  400  till  omkr.  år  800. 

IV.  Vikingatiden.    Från  omkr.  år  800  till  omkr.  år  1050. 


I. 


DEN  FÖRROMERSKA  JÄRNÅLDERN. 

(Från  midten  af  det  sista  årtusendet  före  Kristi  födelse  till  vår  tideräknings  början.) 

Vi,  som  lefva  i  ångans  och  elektricitetens  tidehvarf,  hafva  svårt  att 
föreställa  oss,  huru  människor  kunnat  i  tiotusenden  af  år  lefva  på  jor- 
den utan  kännedom  om  järnet.  Vi  hafva  så  mycket  svårare  att  förstå 
detta,  som  vi  väl  veta,  att  hela  vår  nuvarande  materiella  kultur  varit 
omöjlig  utan  tillgång,  och  riklig  tillgång,  på  denna  metall.  Teoretiskt 
finnes  visserligen  intet  hinder  för  att  göra  en  ångmaskin  eller  ett  loko- 
motiv af  brons,  och  man  kan  tänka  sig  bronsskenor  i  stället  för  järn- 
skenor och  således  »bronsvägan  i  stället  för  järnvägar.  Men  hvar  och 
en  inser,  att  i  praktiken  skulle  ångmaskiner,  ångbåtar  och  bantåg 
blifvit  omöjliga,  om  man  ej  haft  järn  utan  endast  brons,  hvars  bestånds- 
delar jämförelsevis  sparsamt  förekomma  i  naturen,  och  hvilken  metall- 
blandning följaktligen  är,  och  alltid  måste  vara,  alltför  dyrbar  för 
att  kunna  användas  i  den  mängd,  som  dessa  behof  skulle  hafva  kraft. 
Och  härtill  kommer,  att  elektricitetens  tillgodogörande  varit  ännu 
omöjligare  än  ångans,  ty  hvarken  telegrafer  eller  telefoner  eller  dyna- 
momaskiner  vore  tänkbara  utan  järn. 

Då  sistnämnda  metall  spelat  en  så  stor  roll  i  kulturhistorien,  är 
det  naturligt,  att  frågan  om  järnets  första  uppträdande  i  allmänhet  — 
och  för  oss  nordbor  frågan  om  dess  första  uppträdande  i  våra  bygder 
—  erbjuder  ett  mycket  stort  intresse. 

Till  vår  öfverraskning  erfara  vi  emellertid,  att  de  nyaste  forsk- 
ningarna visat,  huru  sent  järnet  blifvit  upptäckt.  Denna  upptäckt 
gjordes,  såsom  man  kunde  vänta,  i  Söderns  länder,  där  den  mänskliga 
odlingens  vagga  stått,  men  den  gjordes  först  långt  efter  det  kulturen 
i  dessa  länder  nått  en  ganska  hög  utveckling.  Om  Egypten,  hvars 
äldre  historia  nu  är  vida  bättre  känd  än  för  ett  par  mansåldrar  sedan, 
veta  vi,  att  järnet  ej  kom  i  allmänt  bruk  före  det  15:e  förkristna  år- 
hundradets början.  Troligen  inträffade  det  först  något  senare,  således  ett 
par  mansåldrar  efter  Moses'  dagar  och  ett  par  årtusenden  efter  de  stora 
pyramidernas   tid,    hvilka  äro  byggda  utan  tillhjälp  af  järn  och  stål. 


DEN  FÖRROMBRSKA  JÄRNÅLDERN.  125 

Allt  hvad  vi  känna  om  Orientens  öfriga  länder  talar  för  att  järnet 
ej  heller  i  Eofrattraktema  och  västra  Asien  är  äldre,  i  alla  händelser 
ej  mycket  äldre,  än  midten  al*  det  andra  årtnsendet  före  Kristus. 

Kännedomen  om  järnet,  hvilken  sedan  visat  sig  vara  af  så  oerhörd 
betydelse  för  mänskligheten,  spred  sig  ej  fort.  Vi,  som  sett  afstånden 
mellan  jordens  mest  aflägsna  länder  nästan  försvinna  och  en  likformig 
odling  utbredd  öfver  en  stor  del  af  världen,  vi,  som  äro  vana  vid  ett 
utomordentligt  snabbt  utbyte  af  idéer  och  upptäckter  de  olika  folken 
emellan,  vi  kunna  knappt  förstå,  hurii  en  så  viktig  upptäckt  som  den 
af  järnet  och  dess  bruk  kunnat  under  århundraden  tillgodogöras  af 
folken  vid  Medelhafvets  kuster,  innan  den  nya  metallen  letade  sig  väg 
till  Östersjöns.    Så  har  dock  varit  fallet. 

För  ej  länge  sedan  trodde  man,  att  afståndet  varit  ännu  större, 
än  det  verkligen  är,  mellan  den  tid,  då  järnet  blef  upptäckt  af  Söderns 
folk,  och  den,  då  Nordens  invånare  tillgodogjorde  sig  denna  uppfinning. 
Man  antog  nämligen  förr,  att  järnet  varit  kändt  i  Egypten  och  västra 
Asien  flera  årtusenden  före  Kr.  föd.  och  att  järnåldern  här  i  Norden 
ej  börjat  förrän  vid  vår  tideräknings  begynnelse;  det  är  till  och  med 
ej  många  årtionden  sedan  man  trodde,  att  järnåldern  i  södra  Skandi- 
navien börjat  först  flera  hundra  år  efter  Kristus. 

Nu  veta  vi,  att  skillnaden  i  tid  mellan  järnets  uppträdande  i 
Södern  och  i  Norden  ej  är  så  stor. 

I  Grekland  och  Italien  blef  järnet  kändt  under  det  andra  för- 
kristna årtusendets  sista  århundraden  —  i  mellersta  Italien  samtidigt 
med  etruskernas  invandring  — ,  och  redan  vid  början  af  det  sista  år- 
tusendet före  Kristus  hade  kunskapen  om  den  nya  metallen  gått  öfver 
AJpema,  men  det  dröjde  länge,  innan  järnet  blef  af  nämnvärd  betydelse 
för  Nordens  folk.  Till  det  nordiska  områdets  södra  delar  kom  visser- 
ligen den  första  kännedomen  därom  ungefär  vid  sistnämnda  tid  —  en- 
staka föremål  af  järn  ligga  nämligen  i  några  nordiska  fynd  från  den 
femte  perioden  af  bronsåldern,  till  och  med  i  än  tidigare  — ,  men  vi 
kunna  ej  tala  om  någon  järnålder  här  förrän  vid  eller  kort  före  mid- 
ten af  det  sista  förkristna  årtusendet. 

Man  kan  nämligen  icke  säga,  att  järnåldern  börjat  i  ett  land,  förr- 
än vapen  och  verktyg  där  allmänt  förfärdigas  af  järn  och  ej  längre 
af  brons.  Järnåldern  börjar  icke  i  det  ögonblick,  det  första  järnföre- 
målet kommer  till  landet. 

Vårt  land,  med  dess  utomordentliga  rikedom  på  järnmalm,  hade 
således  varit  bebodt  i  långa  tider,  och  det  af  ett  folk  med  ganska 
högt  utbildad  konstskicklighet,  innan  nian  här  lärt  sig  att  bearbeta 
ens  den  lätt  åtkomliga  myrmalmen. 

Visserligen  kan  det  i  första  ögonblicket  synas  egendomligt,  att 
flera  århundraden  förflutit  mellan  järnets  allra  första  uppträdande  i 
Norden  och  den  tid,  då  man  kan  tala  om  en  järnålder  här,  men  detta 
kan  lätt  förklaras. 


126  JÄRNÄLDBRN. 

Dels  var  nämligen  järnet  i  början  sällsynt  och  följaktligen  ntan 
tvifvel  dyrare  än  bronsen,  hvarför  man  ej  af  billighetsskäl  kunde  känna 
sig  föranlåten  att  utbyta  en  metall,  som  man  af  gammalt  kände  till, 
mot  en  ny. 

Dels  måste  man  för  att  förarbeta  denna  nya  metall  lära  sig  en 
annan  teknik  än  den  man  i  långa  tider  vant  sig  vid.  Man  kunde  ej 
på  den  tid,  som  nu  är  i  fråga,  gjuta  järnet,  så  som  man  göt  bronsen, 
utan  man  måste  smida  det,  under  det  att  hammaren  ju  under  brons- 
åldern haft  mycket  liten  användning  här  i  Norden. 

Dels,  och  detta  är  en  omständighet  af  mycket  stor  vikt,  är  järn 
icke  bättre  än  brons  som  material  till  ett  vapen  eller  ett  verktyg. 
Godt  stål  är  visserligen  bättre  än  brons,  men  bronsen  öfverträffar  vida 
järn  både  i  elasticitet  och  skärpa;  och  det  var  väl  ej  så  lätt  i  dessa 
järnålderns  första  dagar  som  i  vår  tid  att  få  ett  godt  stål.  Romerska 
författare  berätta  ock  om  de  gaUer,  som  ett  par  hundra  år  före  Kr. 
föd.  inföllo  i  Italien,  huru  deras  järnsvärd  voro  så  mjuka,  att  eggen 
blef  slö  och  hela  klingan  lätt  böjde  sig,  hvarför  krigaren  måste  midt 
under  stridens  hetta  räta  ut  dem  igen.  Ett  sådant  svärd  är  mycket 
sämre  än  ett  bronssvärd. 

Härtill  kommer  ännu  en  sak.  Järnets  stora  öfverlägsenhet  öfver 
bronsen  beror  i  väsentlig  mån  därpå,  att  det  förra  kan  erhållas  i  myc- 
ket större  kvantiteter  än  den  senare.  Men  en  sådan  massproduktion  af 
järn  som  i  våra  dagar  har  aldrig  förr  förekommit,  och  framställningen 
af  järn  i  stor  mängd  blef  i  själfva  verket  möjlig  först  efter  den  nyare 
tidens  början.  Det  var  nämligen  ej  förrän  omkring  1500  år  efter  Kr. 
föd.,  således  tre  tusen  år  efter  upptäckten  af  järnet,  som  man  lärde 
sig  att  bygga  de  stora  masugnar,  ur  hvilka  en  ständig  ström  af 
smält  järn  flyter.  Därförut  hade  man  ej  haft  annat  än  små  ugnar, 
som  endast  rymde  en  ringa  mängd  järnmalm  och  kol.  Då  kolet  var 
utbrunnet  och  malmen  smält,  fick  ugnen  svalna,  hvarefter  den  på  dess 
botten  liggande  järnklumpen  uttogs  samt  ugnen  fylldes  och  tändes 
på  nytt. 

Liksom  i  fråga  om  bronsen  föreställde  man  sig  länge  i  fråga  om 
järnet,  att  dess  uppträdande  här  i  Norden  stått  i  samband  med  in- 
vandringen af  ett  nytt  folk.  Detta  har  emellertid  visat  sig  vara  orik- 
tigt. Lika  litet  som  vid  bronsålderns  början  finnes  det  vid  järnålderns 
skäl  att  antaga  en  ny  invandring.  Grafvama  och  grafskicket  under 
bronsålderns  sista  period  äro  lika  dem  under  järnålderns  första,  och 
mellan  de  inhemska  arbeten,  som  förskrifva  sig  från  dessa  båda  perio- 
der, är  ej  olikheten  större  än  mellan  dem,  som  tillhöra  två  på  hvar- 
andra  följande  perioder  inom  bronsåldern  eller  inom  järnåldern  här  i 
Sverige.  Under  järnåldern  gjorde  nordborna  visserligen  bekantskap 
med  mycket,  som  de  under  bronsåldern  ej  hade  känt  till;  men  detta 
nya  uppträder  icke  —  såsom  man  länge  trodde  —  på  en  gång,  vid 
järnålderns  början,  utan  vid  olika  tider.    Så  var  silfret  ännu  flera  hundra 


DEN  FÖRR0MBR6KA  JIRNÅLDERN.  127 

&r  efter  bronsålderns  slut  okändt  här,  och  rtmorna  kommo  ej  hit  förr- 
än nära  ett  årtusende  efter  den  tid,  då  järnet  började  blifva  mera 
allmänt  i  trakterna  kring  södra  Östersjön. 

Vi  hafva  sett,  huru  Nordens  folk  redan  under  bronsåldern  stodo  i 
liflig,  om  än  ej  omedelbar  förbindelse  med  Söderns.  Genom  denna  för- 
bindelse kom  den  första  kännedomen  om  järnet  till  Norden,  och  genom 
ständig  samfärdsel  med  sydligare  trakter  blefvo  nordborna  alltmer  för- 
trogna med  den  nya  metallens  bruk.  Våra  förfäder  hafva  således  lärt 
känna  järnet  liksom  bronsen  på  samma  sätt  som  de  uppfinningar,  hvilka 
i  senare  tider  gjorts  af  andra  folk. 

Såsom  vi  minnas,  utöfvades  från  Italien  ett  ganska  starkt  infly- 
tande under  bronsåldern  på  länderna  norr  därom.  Detta  inflytande  har 
ock  varit-^f  stor  vikt  för  utbredandet  af  järnets  bruk  till  Europa  norr  om 
Alperna  och  slutligen  till  Skandinavien.  Järnet  uppträder  i  mellersta 
Italien  samtidigt  med  etruskerna,  och  det  är  numera  uppenbart,  att 
mellersta  Europas  och  Nordens  folk  i  hög  grad  hafva  förbindelsen  med 
etruskerna  att  tacka  för  kännedomen  om  denna  metall. 

Äfven  i  fråga  om  järnets  likaväl  som  om  bronsens  utbredning 
öfver  Europa  hafva  således  de  senaste  årtiondenas  forskningar  ledt  till 
resultat,  som  visat,  att  de  äldre  åsikterna  varit  väsentligen  oriktiga. 
Förr  antog  mången,  att  bronsen  förts  till  mellersta  och  norra  Europa 
af  etruskerna  och  järnet  af  romarne.  Nu  veta  vi,  att  det  var  med 
järnet,  som  etruskerna  gjorde  folken  norr  om  Alperna  bekanta,  och  att 
detta  inträffade  långt  innan  romarne  började  utöfva  något  inflytande 
utom  Italien,  ja  att  järnets  första  uppträdande  i  länderna  norr  om 
Italien   inträffade   före  den  tid,  då  Rom  enligt  traditionen  grundlades. 

De  senaste  årtiondena  hafva  också  i  hög  grad  ökat  vårt  vetande 
om  den  äldsta  järnåldern  i  Sverige,  det  halfva  årtusende,  som  ligger 
mellan  järnålderns  början  här  och  Kristi  födelse. 

I  alla  länder  var  järnet,  när  det  först  blef  kändt,  mycket  sällsynt 
och  i  följd  däraf  dyrbart.  Så  var  förhållandet  både  i  Medelhafstrakterna 
och  i  mellersta  Europa.  Först  använde  man  därför  den  nya  metallen 
hufvudsakligen  till  prydnader,  såsom  nålar,  smärre  och  större  ringar 
och  dylikt.  Från  den  äldsta  tiden  af  järnets  förekomst  i  mellersta 
Europa  har  man  till  och  med  funnit  den  nya  metallen  endast  använd 
till  enkla  ornament  inlagda  i  brons;  sådana  järninläggningar  ses  på 
bronsfästena  tiU  några  svärd,  hvilkas  klingor  varit  af  brons. 

Förhållandet  var  äfven  här  i  Norden  detsamma.  En  i  Danmark 
funnen  bronsknif  har  enkla  ornament  inlagda  med  guld  och  järn.  Flera 
af  de  äldsta  jämföremål  vi  känna  från  det  nordiska  området  äro  nålar, 
armringar  och  halsringar,  således  prydnader.  Redan  före  den  egentliga 
bronsålderns  slut  förekomma  emellertid  någdn  gång  här  knifvar  och 
andra   eggverktyg   af  järn.    Så   hafva   vi   redan   sett,  att  man  ur  en 


128 


JÄRNÅLDERN. 


svensk  graf  från  bronsålderns  femte  period  upptagit  ett  miniatyrsvärd 
af  järn.  Till  det  of  van  omtalade  märkliga  fyndet  vid  Eskelhem  på  Gott- 
land,  hvilket  förskrifver  sig  från  början  af  bronsålderns  sjätte  period, 
hörde  till  och  med  ett  betsel,  hvars  mnnbett  varit  af  järn;  då  var  så- 
ledes den  nya  metallen  ej  längre  sällsynt  och  dyrbar.  Det  andra,  på 
samma  ställe  funna  betslet,  som  för  öfrigt  är  alldeles  likt  det  förra, 
har  bettet  af  brons. 


136.    Ett  par  runda  bronsspännen.    Småland. 


137.    Halsring  af  brons.    Gottland. 


138.    Halsring  af  brons.    Gottland.    Vs. 


Att  järnet  verkligen  varit  i  allmänt  bruk  åtminstone  i  södra  delen 
af  Sverige  vid  midten  af  det  sista  årtusendet  före  Kr.  föd.,  visas  bland 
annat  af  flera  där  funna  runda  spännen  af  samma  slag  som  fig.  136. 
Själfva  spännena  äro  visserligen  af  brons,  men  alla,  som  nu  äro  kända 
från  Sverige  lika  väl  som  från  Danmark  —  de  enda  länder  där  de  an- 
träffats — ,  hafva  haft  nålar  af  järn.  Då  nålarna  ej  varit  synliga,  har 
man  följaktligen  icke  gjort  dem  af  järn,  därför  att  spännsmyckena 
genom  nålar  af  den  nya,  kostbara  metallen  skulle  få  ökadt  värde.  Att 
nålarna,  ehuru  de  icke  kunde  ses,  äro  af  järn,  bevisar  således,  att  denna 
metall  redan  var  allmän  här. 

Spännen  af  detta  slag  träffas  vanligen  parvis  och  hafva  tydligen 
burits  parvis.    De  äro  skandinaviska  efterbildningar  efter  ett  slags  nord- 


DEN  FÖRROBfERSKA  JÄRNÅLDERN. 


129 


139.    Spänne  af  järn.    Bohuslän.     * «. 


tyska  spännen,  hvilka  i  sin  ordning  genom  det  nära  samband,  hvari  de 
stå  till  en  vid  början  af  det  sista  förkristna  årtusendet  i  Grekland  och 
de  under  grekiskt  inflytande  stående  länderna  i  södra  Europa  vanlig 
typ,  visa  sig  höra  till  tiden  före  det  årtusendets  midt. 

Samtida  med  spännena  fig.  136  äro  halsringar  lika  fig.  137.  En 
sådan  ring  består  af  en  större  och  en  mindre  del,  förenade  genom  en 
ledgång,  med  hvars  tillhjälp  ringen  kan  öppnas;  den  större  delen  slutar 
i  en  fördjupning,  som,  då  ringen  sitter  på  halsen  och  genom  bronsens 
spänstighet   hålles   sluten,   fylles  af  en  tapp  i  den  mindre  delens  ända. 

Till  järnålderns  första  århundraden  här  i  Sverige  höra  ock  sådana 
halsringar  af  brons  som  fig.  138  och  140.  Det  är  anmärkningsvärdt,  att 
man  från  denna  tid  funnit  så  många  halsringar,  en  prydnad  som  ju 
också  under  den  yngre 
bronsåldern  var  mycket 
vanlig  i  Norden  och  som 
under  den  tid,  hvilken  mot- 
svarar den  förromerska 
järnåldern  här,  allmänt 
bars  äfven  af  de  keltiska 
folken  i  mellersta  Europa. 
Romerska  författare  tala 
ofta  om  gallernas  >torques>, 
de  ej  sällan  vridna  hals- 
ringar, som  ock  ses  på 
romerska  afbildningar  af 
galler. 

Från  nu  ifrågavarande 
del  af  vår  järnålder  äro 
äfven  många  andra  prydnader  funna,  bland  hvilka  särskildt  böra  näm- 
nas nålar  och  spännen  af  olika  former.  Sådana  bågformiga  spännen  som 
det  fig.  139  afbildade  äro  yngre  än  de  nyss  beskrifna  runda.  Jämför 
man  dessa  bågformiga  spännen  med  dem  från  den  nordiska  bronsålderns 
senare  del  (fig.  103),  kan  man  ej  se  minsta  likhet.  Och  dock  äro  de  alla 
befryndade  med  hvarandra,  ehuru  de  tillhöra  olika  grenar  af  samma 
släkt,  hvilka  länge  lefvat  skilda  från  hvarandra. 

De  flesta  nu  omtalade  prydnader,  såväl  ringar  som  spännen,  äro  af 
brons,  såsom  fallet  är  under  hela  järnåldern,  i  synnerhet  om  vi  frånse 
från  arbetena  af  ädla  metaller.  Bronsens  guldliknande  färg  ägnade  sig 
ju  bättre  än  järnet  för  smycken,  och  bronsen  begagnades  äfven  efter 
järnålderns  början  allmänt  till  prydnader  och  kärl,  liksom  vi  ju  ännu  i 
dag  använda  mycket  brons  eller  andra  kopparlegeringar. 

Vapen  och  verktyg  gjordes  däremot  numera  nästan  alltid  af  järn. 
Endast  sällan  träffas  en  knif  eller  ett  dylikt  mindre  verktyg  af  brons. 
Att  emellertid  jämförelsevis  få  vapen  äro  kända  från  den  förromerska 
perioden   af  järnåldern,  beror  väl  förnämligast  just  därpå,  att  de  varit 

Sveriges  historia.     I.  9 


140.     Halsring  af  brons.    Södermanland.    \'%. 


130  JÄRNÅLDERN. 

af  järn  och  hunnit  förrosta.  Om  ett  af  rost  mycket  skadadt,  kanske 
nästan  förstördt  järn  vapen  hittas,  är  det  ju  i  de  flesta  fedl  omöjligt  att 
bestämma,  till  hvilken  tid  det  hör,  så  vida  det  ej  träffats  tillsammans 
med  något  karakteristiskt  arbete  af  brons  eller  något  annat  ämne,  som 
bättre  än  järnet  motstår  tidens  fördärfliga  inverkan.  Mer  än  ett  nu 
oigenkännligt  eller  åtminstone  svårbestämbart  arbete  af  järn  kan  där- 
för härstamma  från  denna  tid,  ehuru  vi  ej  veta  det. 

Många  i  Sverige  från  denna  tid  funna  föremål  af  järn  hafva  visat 
sig  vara  förfärdigade  inom  landet,  troligen  af  inhemskt  material.  Ty 
sedan  järnet  blifvit  kändt  här,  dröjde  det  säkerligen  ej  länge,  innan 
man  kom  underfund  med,  att  järn  kunde  erhållas  genom  smältning 
af  de  rostfärgade  klumpar  af  myrmalm,  som  upptogos  från  sjöbottnen, 
och  att  den  nya  metallen  således  kunde  fås  i  landet.  Af  hvilken  stor 
betydelse   detta   var,    är   lätt   att  inse,    då   vi   erinra  oss,  att  all  den 

metall,  som  under  bronsåldern  an- 
vändts  här  till  vapen  och  verktyg, 
måst  köpas  från  andra  länder. 

En  liten  ugn  af  enklaste  slag, 
i  hvilken  järn  smälts,  såsom  vi  af 
den  däri  funna  slaggen  se,  är  af- 
bildad  fig.  141.  Den  påträffades 
nyligen  på  Bjärsgårds  ägor  i  Skåne 
Ugn  för  sméUtning  af  järnmalm,      och  förskrifver  sig  från  en  tidig  del 

af  järnåldern,  emedan  man  bland  den 
framför  ugnen  liggande  slaggen  fann  bitar  af  lerkärl  från  den  tiden. 
Huruvida  den  begagnats  under  något  af  århundradena  före  eller  kort 
efter  Kr.  föd.,  kan  dock  icke  afgöras. 

Vapnen  voro  i  början  af  järnåldern  hufvudsakligen  desamma  som 
under  bronsåldern:  svärd,  spjut,  pilar  och  yxor,  med  skölden  som  det 
förnämsta  försvarsvapnet. 

Svärden  voro  dels  såsom  de  af  brons  tveeggade,  dels  eneggade,  hvil- 
ket  icke  förekom  under  bronsåldern.  I  båda  fallen  äro  de  dock  väsent- 
ligen olika  dem  från  den  föregående  tiden,  emedan  bronssvärden,  såsom 
vi  sett,  uteslutande  eller  så  godt  som  uteslutande  varit  stickvapen  men 
järnsvärden  egentligen  voro  huggvapen.  De  flesta  klingoma  äro  vis- 
serligen mer  eller  mindre  spetsiga,  men  andra  sluta  ej  i  en  spets.  Fig. 
142  visar  ett  nyligen  i  Östergötland  funnet  järnsvärd  från  vår  järnål- 
ders allra  äldsta  del.  Många  svärd  från  en  något  senare  tid,  från  år- 
hundradena närmast  före  Kr.  föd.,  hade  slidor  af  järn.  Andra  hafva 
haft  slidor  af  trä. 

Af  sköldarna,  som  varit  af  trä,  återstå  sällan  mer  än  de  af  järn 
gjorda  sköldbucklorna.  Dessa  hade  sin  plats  midt  på  skölden  och  tjänade 
tiU  att  skydda  den  hand,  som  omfattade  det  tvärsöfver  en  öppning 
under  sköldbucklan  anbragta  handtaget  (fig.  148). 


DEN  FÖRR0MER8KA  JÄRNAlDERN. 


131 


I.      V^å 


1  -p 

143.    Sköldbuckla  och  aköldhandtag  (sedt  från  två  sidor).    Öland.    V». 


I       ^ 


142.  Järn- 
svärd. 
Östergötland- 


144.    Kittel  af  brons  och  järn.    Öland.    \'5. 


145.        Bomerskt  bronsfat.    Gottland.    \4. 


132 


JlRNÅLDBRN. 


Lerkärlen  voro  fortfarande  ganska  simpla,  tämligen  gr  of  va,  gjorda 
på  fri  hand,  utan  skifva,  och  illa  brända. 

Ett  par  svenska  fjmd,  liksom  några  danska  och  tyska,  från  denna  tid 
hafva  innehållit  stora  kittlar  af  järn  eller  järn  och  brons;  i  senare  faUet 
är  den  öfre  delen  af  järn  och  den  nedre  af  brons  (fig.  144). 

Några  af  de  i  Norden  funna  kittlama  hafva  haft  en  religiös  be- 
stämmelse. Från  kejsar  Augusti  tid  berättas  det  om  cimbrerna,  som 
bodde  i  trakten  af  Elbes  mynning,  att  deras  sändebud  till  Rom,  hvilka 
skulle  bedja  om  tillgift  för  ett  angrepp  på  romame,  medförde  som 
gåfva  sitt  folks  heliga  kittel. 


146.    Mansbild  af  brons ^  sedd  från  olika 
sidor.    Öl.  '/«. 


147.  Kvinnobild  af  brons, 
sedd  från  två  sidor.  Sk.  -/$• 


I  några  bronskärl  af  klassisk  härkomst,  hvilka  äro  funna  i  den 
sydligaste  delen  af  det  nordiska  området,  hafva  vi  vittnesbörd  om  han- 
delsförbindelser med  södra  Europa.  Ett  sådant  romerskt  bronskärl 
från  tiden  kort  före  Kr.  föd.,  är  funnet  på  Gottland  (fig.  145). 

Handeln  förde  fortfarande,  då  som  under  bronsåldern,  bärnstenen 
till  Södern  och  förmedlade  de  sydeuropeiska  folkens  kulturinflytande 
på  Nordens. 

Det  är  tydligen  denna  inverkan  från  Södern  vi  kunna  spåra  i  så- 
dana konstförsök  som  de  bronsbilder  från  århundradena  närmast  före 
Kr.   föd.    man   funnit  i  södra  Sverige  (fig.  14G  och  147).    I  likhet  med 


DEN  FÖRR0MBR8KA  JÄRNÅLDERN. 


133 


de  bilder  från  bronsåldern,  som 
vi  redan  lärt  känna,  röja  de 
större  teknisk  fördighet  än 
konstnärlig  utbildning.  Men 
de  äro  af  stort  intresse,  emedan 
åtminstone  flera  af  dem  efter 
all  sannolikhet  måste  betraktas 
som  nordiska  arbeten. 

Att  den  tekniska  färdig- 
heten vid  denna  tid  stod  högre, 
än  man  på  grund  af  de  klas- 
siska författarnes  första  berät- 
telser om  barbarerna  i  det  nord- 
liga Europa  skulle  kunna  tro, 
visas  för  öfrigt  af  ett  märkligt 
fynd,  som  för  några  år  sedan 
gjordes  i  Danmark.  Man  fann 
nämligen  där,  uti  en  torfmosse 
nära  Dejbjerg  kyrka,  i  trakten 
af  Ringkjöbing  på  Jyllands 
västra  kust,  två  vagnar  af  trä 
med  bronsbeslag,  hvilka  vittna 
om  en  högt  uppdrifven  slöjd- 
skicklighet  såväl  i  fråga  om 
metall-  som  träarbetet.  Tack 
vare  torfvens  skyddande  för- 
måga var  träet  så  väl  bevaradt, 
att  en  af  vagnarna  kunnat 
hopsättas  (fig.  148).  Liksom 
på  mången  siciliansk  kärra  nu 
for  tiden  stod  på  vagnen  en 
stol  —  vi  kalla  ju  ännu  vagns- 
sätet »stol»  — ,  hvarpå  den 
åkande  satt.  Sannolikt  var 
emellertid  denna  stol  ej  afsedd 
för  en  dödlig  utan  för  en  gud 
eller  en  gudinna.  De  heliga 
tecken,  som  ses  på  vagnens 
bronsbeslag,  göra  det  nämligen 
jämte  andra  förhållanden  tyd- 
ligt, att  vagnen  haft  en  religiös 
betydelse,  liksom  de,  hvilka  i 
det  föregående  äro  omtalade 
i  anledning  af  det  nära  Eskel- 
hems   kyrka   på   Gottland  an- 


134 


JÄRNÅLDERN. 


träffade  fyndet  (sid.  118).  Dejbjerg- vagnarna  kunna  lika  väl  hafva 
dragits  af  kor  som  af  hästar. 

Att  under  nu  ifrågavarande  tid  äfven  vagnar  till  världsligt  bruk 
funnits,  framgår  bland  annat  däraf,  att  ett  danskt  graffynd  innehöll 
bronsbeslag  till  en  vagn,  hvilka  äro  alldeles  lika  dem  på  vagnarna 
från  Dejbjerg,  endast  med  den  skillnaden,  att  de  förra  sakna  de  på  de 
senare  förekommande  heliga  sinnebilderna. 

Bland  dessa  sinnebilder  förtjänar  itriskelen»  särskild  uppmärksam- 
het (fig.  148  a),  hvilken,  liksom  det  under  senare  delar  af  järnåldern  här 
i  Norden  vanliga  »hakkorset»,  symboliskt  framställer  solens  roterande 
rörelse. 

Under  den  förromerska  järnåldern  var,  liksom  under  många  före- 
gående århundraden,  likbränningen  allmän  här  i  Sverige.  Lämnin- 
garna från  bålet  äro  ej  sällan  nedlagda  i  en  för  ändamålet  särskildt 
gräfd  liten  grop  utan  att  vara  inneslutna  i  en  stenkista  eller  ett  kärl 
och  utan  att  vara  täckta  af  någon  hög.  De  i  dessa  »brandgropar>  —  i 
Danmark,   där   de    först   blefvo   föremål  för  uppmärksamhet,  kallas  de 


149.    Hopböjdt  jämsvärdj  med  järnbeslag  till  slidan.    Öland.    */4. 


>brandpletter»  —  liggande  benen  äro  ej,  såsom  under  bronsåldern  var 
vanligt,  rensköljda  utan  blandade  med  kol  och  aska  från  bålet. 
I  andra  vanligen  af  en  liten  hög  täckta  grafvar  från  denna  tid  äro 
emellertid  de  brända  benen  nedlagda  i  ett  kärl  af  lera  eller  metall. 

Många  i  grafvarna  från  denna  tid,  liksom  i  grafvar  från  senare 
delar  af  järnåldern,  liggande  föremål  bära  tydliga  märken  af  att  hafva 
varit  med  den  döde  på  bålet.  Ej  sällan  finner  man,  att  svärdsklingor, 
spjutspetsar  och  andra  saker,  medan  de  ännu  voro  upphettade  af  bå- 
lets eld,  blifvit  sammanbcyda  (fig.  149);  vid  flera  tillfällen  har  det  vi- 
sat sig,  att  detta  icJcc  gjorts  endast  för  att  sakerna  skulle  få  rum  i 
grafkärlet. 

Samma  bruk  att  med  den  döde  bränna  det,  som  ansågs  behöfvas 
för  lifvet  bortom  grafven,  träffas  äfven  hos  andra  folk.  Och  en  berät- 
telse hos  den  grekiske  historieskrifvaren  Herodotos,  som  lefde  unge- 
fär vid  den  tid,  då  järnåldern  började  här  i  Sverige,  visar,  att  det  en- 
ligt grekemas  åsikt  icke  var  nog,  om  den  döde  fick  med  sig  i  grafven 
sina  kläder  och  andra  tillhörigheter,  utan  att  dessa  måste  brännas  med 
honom  på  bålet,  så  att  deras  ;>själar»  —  såsom  vi  ofvan  (sid.  111)  ut- 
tryckt   oss  —  kunde  frigjorda  från  sitt  omhölje  följa  hans  själ  till  de 


DBN  FÖRROMERSKA  JÄRNÅLDERN.  135 

dödas  värld.  Herodotos  omtalar  nämligen,  huru  en  grekisk  härskare 
velat  af  sin  aflidna  hustru  få  veta,  hvar  en  skatt  var  gömd.  Han  hade 
därför  skickat  bud  till  ett  idödsorakel»,  där  man  trodde  sig  kunna  få 
svBx  af  de  dödas  andar.  Men  hans  hustru  skulle  då  hafva  svarat,  att 
hon  icke  ville  ge  sin  man  den  önskade  upplysningen,  emedan  han  lät 
henne  vara  naken  och  frysa;  ty  de  kläder,  som  han  gifvit  henne  med 
i  grafven,  hade  hon  intet  gagn  af,  då  de  ej  blifvit  brända.  Härskaren 
lät  då  bränna  en  stor  mängd  kläder  för  hennes  räkning,  och  sedan  er- 
höll han  enligt  sägnen  det  svar  han  bedt  om. 

Ehuru  grafvar  med  obrända  lik  icke  äro  kända  här  från  någon  af 
bronsålderns  tre  sista  perioder,  har  man  märkvärdigt  nog  funnit  några 
sådana  grafvar,  hvilka  höra  till  järnålderns  allra  första  tid  och  därpå 
följande  århundraden.  Så  har  man  på  Gottland  och  Öland  påträffat 
några,  i  hvilka,  jämte  skelett,  bronsringar  lika  fig.  138  legat. 


Såsom  redan  är  nämndt,  har  ett  inflytande  från  de  väster  och  sö- 
der om  Skandinavien  belägna  länderna  tidigt  börjat  göra  sig  gällande 
här,  under  hela  bronsåldern  visat  sig  vara  ganska  starkt  och  äfven 
under  nu  ifrågavarande  tid  kunnat  spåras. 

Icke  blott  de  Brittiska  öarna  och  Frankrike  utan  äfven  södra  delen 
af  det  nuvarande  Tyskland  samt  Schweiz  och  flera  länder,  som  nu  höra 
till  den  österrikiska  monarkien,  voro  vid  denna  tid  bebodda  af  kel- 
tiska stammar,  kända  i  olika  delar  af  detta  stora  område  under  olika 
namn,  britter,  galler,  helvetier  och  andra.  De  bodde  i  trakter,  som 
närmast  gränsade  till  eller  lågo  nära  dem,  i  hvilka  den  klassiska  kul- 
turen utbredde  sig.  De  rönte  därför  en  stark  inverkan  af  denna  kul- 
tur, och  genom  dem  fördes  denna  inverkan  vidare  mot  Norden  till  våra 
bygder.  Under  sådana  förhållanden  var  det  naturligt,  att  man  i  Sverige, 
liksom  i  andra  till  det  nordiska  området  hörande  länder,  under  denna 
tid  skulle  kunna  spåra  kulturförhållanden,  som  mycket  likna  dem  hos 
de  keltiska  folken.  Detta  är  ock  fallet.  Såväl  under  början  som 
kanske  ännu  mera  under  den  senare  delen  af  den  flera  hundra  år  om- 
fattande period  vi  nu  betrakta  —  det  sista  halfva  årtusendet  före  Kr. 
föd.,  —  träffa  vi  i  Norden  mångfaldiga  arbeten,  som  antingen  äro  införda 
hit  från  de  keltiska  länderna  eller  här  efterbildade  efter  typer,  som  för 
dessa  länder  äro  karakteristiska.  De  flesta  af  de  från  denna,  liksom 
öfriga  perioder  här  i  Norden  funna  föremålen  visa  sig  nämligen,  om 
de  än  mer  eller  mindre  likna  dem  i  mellersta  Europa,  vara  förfärdigade 
här,    emedan  de  äro  af  former,  som  ej  träffas  alldeles  lika  annorstädes. 

Då  vi  nu  befinna  oss  i  tiden  omedelbart  före  vår  tideräknings  bör- 
jan, är  det  naturligtvis  lättare  än  i  fråga  om  de  äldre  perioderna  att 
bestämma,    från    hvilka   århundraden   de   olika  arbetena  förskrifva  sig. 


136  jIrnAldern. 

På  denna  tid  faller  nämligen  äfven  i  fråga  om  Europa  norr  om  Alperna 
historiens  ljus  vida  klarare  än  på  föregående  perioder.  Många  af  de  i 
Norden  funna  vapnen  från  slutet  af  den  förromerska  järnåldern  äro  af  sam- 
ma typer  som  de,  hvilka  uppgräfts  på  det  stäUe,  där  den  från  Csesars  krig 
med  gallema  berömda  staden  Alesia,  det  nuvarande  Alise  Sainte-Reine  i 
departementet  C6te-d'0r,  legat.  Denna  stad  blef ,  efter  långvarig  kamp,  in- 
tagen af  Ceesar  år  52  före  Kr.  föd.,  och  nämnda  typer  äro  således 
samtida  med  midten  af  det  sista  århundradet  före  Kristus. 

Under  nu  ifrågavarande  period  hafva  de  dåvarande  kulturfolkens 
författare,  såvidt  till  våra  dagar  bevarade  skrifter  gifva  vid  handen,  för 
första  gången  något  att  förtälja  om  den  skandinaviska  Norden.  De  äldsta 
uppgifterna  om  våra  bygder  träffa  vi  i  berättelsen  om  den  resa,  som 
Pyteas  från  Massilia,  det  nuvarande  Marseille,  omkring  300  år  före 
Kristi  födelse  företog  till  norra  Europa.  Han  besökte  härunder  Bri- 
tannien  och  hörde  där  omtalas  ett  stort  land  Tu  le,*  som  låg  sex  dagsre- 
sor därifrån  mot  norr  och  gränsade  till  det  isiga  hafvet.  Invånarne 
i  Tule  idkade  åkerbruk;  säden  sammanfördes  i  stora  hus  (lador),  där 
axen  uttröskades,  ty  detta  kunde  icke  här,  såsom  i  södra  Europa,  gö- 
ras under  öppen  himmel,  emedan  man  i  Tule  sällan  hade  solklara  da- 
gar men  däremot  öfverflöd  på  regn.  Af  säd  och  honung  bereddes  ett 
slags  dryck,  hvarmed  tydligen  afses  mjödet.  I  synnerhet  som  Skan- 
dinavien äfven  enligt  senare  klassiska  författares  åsikt  låg  norr  om 
England,  torde  det  icke  lida  något  tvifvel,  att  Pyteas  med  Tule  be- 
tecknar den  skandinaviska  halföns  västra  kust,  troligen  den  norska. 
Pyteas  meddelar  äfven  underrättelser  om  bämstenens  hemland,  det  vill 
säga  södra  delen  af  det  nordiska  området.  Han  omtalar  där  ett  folk, 
guttoner  eller  —  som  man  också  velat  läsa  namnet  —  teutoner.  I  gut- 
toner  har  man  trott  sig  kunna  igenkänna  gutarnes  eller  götames  namn. 

Trovärdigheten  af  Pyteas'  uppgifter  har  visserligen  varit  ifråga- 
satt, i  synnerhet  emedan  dessa  uppgifter  icke  stämde  öfverens  med 
de  föreställningar  den  gamla  tidens  geografer  hade  om  Norden.  En 
oväldig  granskning  har  emellertid  visat,  det  någon  anledning  att  be- 
tvifla  Pyteas'  sanningskärlek  icke  finnes,  och  man  har  i  senare  tid 
ådagalagt,  att  en  berättelse,  som  Pyteas  meddelar  om  en  märkvärdig 
företeelse  i  hafvet  vid  Tule  och  hvilken  berättelse  just  blifvit  anförd 
som  prof  på  denne  resandes  dikter,  i  själfva  verket  är  en  ganska  tro- 
gen skildring  af  det  egendomliga  sätt,  hvarpå  vattnet  vid  våra  kuster 
tillfryser. 

Olyckligtvis  hafva  alla  Pyteas'  egna  skrifter  gått  förlorade,  och  vi 
äga  ej  i  behåll  däraf  mera  än  några  af  senare  författare  tillfälligtvis 
anförda  korta  utdrag. 

*  Man  har  antagit,  att  namnet  Tnle  uppkommit  af  ett  i  det  fornirländska  spr&ket 
förekommande  ord  thual,  som  betyder  norr. 


II. 

DEN  ROMERSKA  JÄRNÅLDERN. 

(Från  vår  tideräknings  början  till  omkring  år  400.) 


1. 

Förbindelse  med  det  romerska  riket.  —  Romerska 
författare  om  Norden. 

Bredan  före  den  tid,  till  hvilken  man  vanligen  förlägger  Roms 
grandläggning,  hade,  såsom  vi  sett,  en  ganska  betydande,  af  de  mel- 
lanboende  folken  förmedlad  handel  satt  de  på  bärnsten  rika  trakterna 
vid  Nordsjöns  och  Östersjöns  kuster  i  förbindelse  med  södra  Europa, 
sftrskildt  med  Itcdien. 

Denna  handel  blef  ännu  mera  betydande,  då  romame  vid  tiden  om- 
kring vår  tideräknings  början,  efter  Italiens  underkufvande,  utsträckte 
sitt  välde  till  mellersta  Europa.  Vid  midten  af  det  sista  århundradet 
före  Ejt.  föd.  införlifvades  Gallien  genom  Julius  Csesar  med  det  romerska 
riket,  och  under  det  följande  århundradet  eröfrades  en  stor  del  af  Britan- 
nien.  Redan  Caesar  hade  gått  öfver  Rhen,  och  snart  fattade  romarne 
fast  fot  öster  om  denna  flod,  under  det  att  alla  länderna  söder  om 
Donau  förenades  med  det  romerska  väldet. 

Många  af  de  folk,  som  bodde  i  de  nu  till  Tyskland  och  Österrike  hö- 
rande länderna,  blefvo  härigenom  delaktiga  af  den  romerska  kulturen, 
och  denna  kultur  utöfvade  i  lång  tid,  ända  till  det  västromerska  rikets 
fall,  ett  starkt  inflytande  äfven  långt  utom  gränserna  af  Csesarernas 
rike.  Romerska  härar  hafva  visserligen  aldrig  framträngt  till  Skan- 
dinavien, emedan  Vari  nederlag  i  Teutoburgerskogen  —  i  den  trakt, 
där  gränsen  nu  går  mellan  Westfalen  och  Hannover  —  år  9  efter  Kr. 
fSd.  för  alltid  tillintetgjorde  romarnes  försök  att  underkufva  norra  Tysk- 
lands kraftiga  befolkning.  Men  en  romersk  flotta  hade  kort  därförut, 
något  af  åren  närmast  före  eller  efter  vår  tideräknings  början,  seglat 
rundt  Jyllands  kuster.  En  inskrift  på  väggen  till  ett  åt  kejsar  Augustus 
och  gudinnan  Roma  i  Ankyra,  det  nuvarande  Angöra,  i  Mindre  Asien  upp- 
byggdt  tempel  omtalar  denna  märkliga  händelse  och  tillägger,  att  ingen 


138  jIrnIldbrn. 

romare  före  den  tiden  någonsin  hade  vare  sig  till  lands  eller  till  sjöss 
kommit  till  dessa  af  eimbrer  och  andra  germanska  folk  bebodda  trakter. 

Germanerna,  äfven  de  inom  det  nordiska  området  boende,  kommo 
vid  denna  tid  också  på  många  andra  sätt  i  en  allt  lifligare  beröring 
med  romarne.  Redan  under  Augusti  regering  uppehöllo  sig  många  af 
våra  stamf ränder  i  Rom,  som  soldater  i  lifvakten  eller  af  andra  skäl; 
och  antalet  af  de  »barbarer»,  som  på  detta  sätt  kommo  under  inverkan 
af  världsstadens  kultur,  ökades  i  den  följande  tiden  alltmera.  Af  ännu 
större  betydelse  var  dock  handeln,  som  på  fredliga  vägar  förmedlade 
Roms  inflytande  ända  till  våra  bygder:  ett  förhållande  som  vi  mindre 
lärt  känna  genom  de  romerska  författarnes  skrifter  än  genom  de  tal- 
rika och  märkliga  fynd,  hvilkas  rätta  betydelse  först  den  senaste  ti- 
dens forskning  ådagalagt. 

Vi  höra  väl,  att  romerska  köpmän  drefvo  handel  långt  utom  ri- 
kets gränser.  Så  berättar  Tacitus,  huini  de  omkring  Rhens  nedersta 
lopp  boende  bataverna  under  ett  hastigt  utbrutet  krig  år  70  efter  Kr. 
föd.  kastade  sig  öfver  romerska  köpmän,  hvilka  utan  att  ana  någon  fara 
ströfvade  vida  omkring  i  landet.  Äfven  trakterna  kring  öfre  Elbe, 
det  af  markomannema  då  bebodda  Bömen,  besöktes  enligt  samme  för- 
fattare af  romerska  köpmän. 

Men  viktigare  upplysningar  om  dessa  handelsförbindelser,  än  de 
samtida  författame  lämnat,  få  vi  af  fynden.  Minnen  af  de  romerska 
köpmännen  själfva  äro  ett  par  i  norra  Tyskland  upptäckta  grafvar,  som 
genom  sin  inrättning  och  sitt  innehåll  skilja  sig  från  de  i  samma  trakt 
vanliga,  under  det  att  de  öfverensstämma  med  de  romerska.  Af  dessa 
handlandes  verksamhet  hafva  emellertid  vida  talrikare  spår  träffats. 
Otaliga  ur  Skandinaviens  jord  uppgräfda  romerska  mynt  samt  brons- 
kärl, glaskärl,  vapen,  prydnader  och  konstsaker,  utgångna  från  romerska 
verkstäder,  bevisa,  att  våra  förfäder  under  århundradena  närmast  efter 
Kristi  födelse  måste  hafva  stått  i  en  ganska  liflig,  om  också  mer  eller 
mindre  medelbar  beröring  med  sin  tids  förnämsta  folk,  en  beröring 
som  för  öfrigt  lämnat  spår  efter  sig  däruti,  att  många  af  de  arbeten 
från  Nordens  äldre  järnålder,  som  visat  sig  vara  förfärdigade  här, 
utmärka  sig  för  smakfulla  former  och  fina  sirater. 

Vi  få  emellertid  icke  vid  uttrycket  »romerska  verkstäder»  fästa 
den  betydelsen,  att  dessa  skulle  hafva  varit  belägna  i  staden  Rom; 
med  undantag  af  mynten  torde  de  flesta  i  Norden  funna  :^romerska> 
arbeten  säkerligen  förskrifva  sig  från  det  stora  rikets  provinser. 

Afståndet  från  de  vid  Rhen  och  Donau  liggande  provinserna  till 
den  sydligaste  delen  af  det  nordiska  området  var  ju  ej  särdeles  stort, 
och  handeln  med  Norden  hade  därför  ej  så  stora  svårigheter  att  be- 
kämpa som  i  äldre  tider. 

Med  tillhjälp  af  talrika  fynd  i  Tyskland  och  angränsande  delar  af 
Europas  fastland  kunna  vi  ock  följa  de  vägar,  på  hvilka  de  romerska 
arbetena  förts  till  Norden.    Åtminstone  många,  och  troligen  de  flesta. 


FÖRBINDELSE  MED  DET  ROMERSKA   RIKET.  139 

af  de  till  Norden  komna  romerska  mynten  från  de  två  första  århundra- 
dena efter  Kristi  födelse  hafva  blifvit  genom  handeln  förda  hit  frän 
sydost  utefter  Oders  och  kanske  ännu  mera  utefter  Weichsels  floddal, 
således  till  bämstenstrakten  vid  denna  flods  mynning. 

Troligen  gäller  detsamma  också  om  många  af  de  öfriga  i  Skan- 
dinavien funna  romerska  arbetena.  En  del  af  mynten  och  de  andra 
sakerna  har  emellertid  tydligen  hitkommit  från  sydväst,  från  de  ro- 
merska provinserna  vid  Rhen. 

Äfven  de  platser  i  själfva  Skandinavien,  där  de  romerska  mynten 
anträffats,  antyda,  att  de  flesta  af  dessa  mynt  kommit  hit  från  sö- 
der och  sydost.  Sydöstra  Skåne,  Bornholm,  Öland  och  framför  allt  Gott- 
land  äro  de  delar  af  Norden,  där  de  allra  flesta  romerska  mynten 
från  de  två  första  århundradena  efter  Kristi  födelse  blifvit  anträffade.  * 

På  Sveriges  fastland  äro  dylika  fynd  i  allmänhet  sällsynta,  utom 
på  Skånes  sydöstligaste  udde,  den  Bornholm  och  norra  Tyskland  när- 
mast b'ggande  delen  af  Sveriges  fastland.  Där  har  man  vid  flera  till- 
fällen i  äldre  tid  funnit  romerska  mynt,  och  våren  1871  hittades  där, 
under  plöjning  på  en  nyligen  odlad  åker, 
vid  Hagestadborg  i  Löderups  socken,  en 
stor  mängd  dylika  mynt,  liggande  helt  nära 
jordytan.  Af  fyndet  inköptes  för  statens 
historiska  museum  550  mynt,  vägande  1,60 
kilogram;  de  äro  präglade  mellan  åren  54 
och  211  efter  Kristi  födelse.  Mynten  voro  ^^,,  Romerskt  silfvery^^ 
>denarer»,  silivermynt  ungeiär  ai  ett  25-ores 

storlek;  detsamma  gäller  om  nästan  alla  i  Norden  anträffade  romerska 
mynt  från  denna  tid.  Fig.  150  visar  en  af  de  vid  Hagestadborg  funna 
denarerna.  Den  bär  å  åtsidan  kejsar  Antonini  Pii  bröstbild  och  är 
präglad  kort  efter  dennes  år  161  efter  Kristus  inträffade  död;  å  från- 
sidan är  det  bål  afbildadt,  på  hvilket  kejsarens  lik  brändes. 

Den  vid  Hagestadborg  anträffade  myntskatten  är  den  största  i  sitt 
slag,  som  man  nu  känner  från  hela  Skandinavien,  med  undantag  af 
Gottland.  På  denna  ö  hittades  nämligen  år  1842  vid  KamsiLumme- 
lunda  socken  omkring  600  romerska  sUfvermynt  från  första  och  andra 
århundradet  efter  Kristus.  Och  vid  rensning  af  ett  dike  i  en  till  Sind- 
arfve  i  Hemse  socken  hörande  åker  anträffades  år  1870  omkring  1,500 
dylika  silfvermynt,  hvilka  varit  förvarade  i  en  lerkruka;  de  vägde  till- 
sammans öfver  4,25  kilogram  (10  skålpund). 

Alla  de  vid  Sindarfve  hittade  mynten  voro  —  liksom  de  flesta  andra 
i  Norden  funna  romerska  silfvermynt  —  mycket  nötta,  hvilket  visar, 
att  de  länge  gått  ur  hand  i  hand,  innan  de  kommo  till  hvila  i  jorden. 

*  Af  de  omkring  6,000  romerska  mynt  frän  dessa  århundraden,  som  man  för  när- 
Tarande  känner  frän  Skandinavien,  äro  nämligen  mer  än  4,200  fanna  pä  Gottland,  500 
på  Öland  och  Bomholm,  650  i  Skåne  men  ej  fullt  100  pä  Sveriges  fastland  utom  Skåne; 
OMikring  600  äro  hittade  i  Danmark  utom  Bornholm  men  blott  5  i  Norge. 

♦*  Inskriften  betyder:     Den  gudomlige  Antoninus.  —  Upptagandet  bland  de  odödliga. 


140 


JÄRNÅLDERN. 


Denna  iakttagelse  bör  utan  tvifvel  sättas  i  samband  med  det  anmärk- 
ningsvärda förhållandet,  att,  under  det  att  romerska  mynt  från  de  två 
första  århundradena  efter  Kristus,  i  synnerhet  från  Antoninernas  tid, 
i  stor  mängd  hittats  i  Norden,  romerska  mynt  från  det  tredje  och  fjärde 
århundradet  äro  mycket  sällsynta  här.  Troligen  beror  detta  därpå, 
att  de  romerska  silfvermynten  omkring  år  200  betydligt  försämrades, 
hvarför  man  vid  handel,  i  synnerhet  utom  rikets  gränser,  hellre  tog  det 
gamla,  goda,  välkända  myntet  än  det  nya  underhaltiga.  Flera  andra 
omständigheter  än  den  nyss  omnämnda  nötningen  göra  det  också  sanno- 
likt, att  denarerna  från  Antoninernas  tid  voro  i  omlopp  mycket  länge.* 


151.    Romerskt  bronskärl  med  fabriksstämpel.    Skåne.    \'8. 

Många  romerska  mynt  från  det  första  århundradet  efter  Kristus 
och  från  förra  hälften  af  det  andra  århundradet  äro  visserligen  funna 
här  i  Sverige;  men  en  närmare  undersökning  af  alla  i  sammanhang 
härmed  stående  förhållanden  har  visat,  att  de  nu  ifrågavarande  myn- 
ten i  nämnvärdt  antal  hitkommit  först  efter  midten  af  det  århundra- 
det, vid  den  tid  då  kejsar  Marcus  Aurelius  regerade  (161 — 180).  De 
äldre  mynten  måste  haf va  följt  med  dem,  som  höra  till  sistnämnda  tid. 

*  Att  enstaka  romerska  denarer  frän  det  andra  ärhandradet  anträffats  här  i  Sverige 
tillsammans  med  mynt  från  tiden  omkring  år  1,000  kan  däremot  ej  anföras  som  bevis  för 
att  de  förra  hållit  sig  i  bruk  sä  länge.  Det  är  nämligen  sannolikare,  att  de  först  blifvit 
nedlagda  i  jorden  ett  par  hundra  år  efter  Kr.  föd.,  sedan  hittats  vid  jordarbete  under 
vikingatiden,  sä  användts  som  betalningsmedel  och  ånyo  kommit  i  jorden  jämte  de  mynt, 
som  då  voro  vanliga,  samt  i  våra  dagar  för  andra  gången  uppgräfts.  Exempel  pä  saker, 
öom  blifvit  pä  detta  sätt  två  gånger  funna,  hafva  vi  sett  i  några  stenyxor  (sid.  60). 


FÖRBINDELSE  MED   DET  ROMERSKA  RIKET. 


141 


Att  så  inånga  mynt  från  den  tiden  anträffats  i  Skandinaviens  jord, 
står  utan  tvifvel  i  samband  därmed,  att  germanerna  kommo  i  lifligare 
beröring  med  romarne  genom  den  väldiga  sammanstötning  mellan  dessa 
folk,  som  ägde  rum  under  Marci  Aureiii  regering  och  som  historien 
känner  under  namn  af  »markomanner-krigen». 

De  allra  flesta  romerska  mynt  från  de  två  första  århundradena 
efter  Kristus,  som  hittats  i  Skandinavien,  äro  af  silfver.  Endast  några 
få  äro  af  guld  och  koppar.  Detsamma  är  förhållandet  i  andra  af  ger- 
maner då  bebodda  länder.     Tacitus,  som  omtalar,  att  germanerna  hellre 


152.    Handtag  af  brons  till  ett  större  kärl. 
Romerskt  arbete.     Öland.     ^s. 


153.    Romersk  bronsvas  (a  ornament). 
Västmanland.     V»- 


taga  silfver  än  guld,  angifver  grunden  härtill  vara  den,  att  för  deras 
handel  ett  större  antal  mynt  af  silfver  var  bättre  än  ett  fåtal  af  guld. 
Det  bör  härvid  också  anmärkas,  dels  att  silfret  då  inom  den  romerska 
världen  hade  ett  mycket  högre  värde  i  förhållande  till  guldet  än  nu 
f&r  tiden,  dels  att  detta  i  ännu  högre  grad  måste  hafva  varit  fallet 
här  i  Norden.  Här  hade,  såsom  vi  af  det  foregående  sett,  guldet  sedan 
länge  varit  kändt,  men  endast  mycket  få  arbeten  af  silfver  hafva  an- 
träffats i  Skandinavien  från  en  äldre  tid  än  den,  då  de  romerska  silfver- 
mynten  kommo  hit. 

Utom  mynt  har  man  här  i  Sverige  äfven  funnit  många  andra  ro- 
merska arbeten  från  kejsartiden.  Några  äro  förfärdigade  redan  under 
det  första  århundradet  efter  Kristus,  andra  äro  yngre. 


142 


JÄRN Åldern. 


Bland  de  förra  förtjäna  de  särskild  uppmärksamhet,  hvilka  bära 
fabrikanteDS  namn.  Ett  i  Skåne  funnet  bronskärl  med  sådan  stämpel 
ses  fig.  151.  Flera  andra  bronskärl  af  alldeles  samma  form  äro  anträf- 
fade i  de  skandinaviska  länderna,  och  några  bland  dem  visa,  liksom 
det  här  afbildade,  genom  sina  stämplar,  från  hvilka  fabriker  de  utgått 
och  till  hvilken  tid  de  höra.  Man  läser  nämligen  samma  namn  på 
bronsarbeten  funna  i  ruinerna  af  de  år  79  efter  Kristus  förstörda  stä- 
derna Herculaneum  och  Pompeji,  hvarför  dessa  arbeten  måste  förskrifva 
sig  från  tiden  omkring  midten  af  det  första  kristna  århundradet.  Två 
sådana  fabrikanters  namn  böra  i  synnerhet  omtalas.   Det  ena  är  Publins 


154.    Skopa  med  ail  af  brons.    Romerskt  arbete.    Skåne.     ^'s. 

Cipius  Polybius,  det  andra  Lucius  Ansius  Epaphroditus.  Nio  brons- 
kärl med  det  förra  namnet  äro  funna  i  Herculaneum  och  Pompeji, 
flera  äro  kända  från  andra  ställen  i  Italien,  samt  från  mellersta 
och  norra  Europa:  ett  från  Ungern,  två  från  England,  ett  från 
Skottland,  två  från  Rhentrakten,  ett  från  Hannover,  ett  från  Hin- 
ter-Pommern  och  ej  mindre  än  sex  från  olika  trakter  i  Danmark. 
Bronskärl  från  Epaphroditi  fabrik  äro  likaledes  funna  i  Hercu- 
laneum och  Pompeji,  på  andra  ställen  i  Italien  samt  i  mellersta  och 
norra  Europa:  ett  i  Kroatien,  ett  i  Frankrike,  två  i  England  och  Skott- 
land, två  i  Danmark  och  ett  i  Sverige.  Det  sistnämnda  upptogs  år 
1828  jämte  en  järnyxa  ur  en  grafhög  på  Kungsgårdens  ägor  i  Högs 
socken,  norra  Hälsingland.  Ett  af  de  i  Danmark  funna  kärlen  med 
Epaphroditi  namn  låg  i  samma  graf  som  två  kärl  med  Polybii  stäm- 
pel, hvilket  ytterligare  bekräftar,  att  dessa  arbeten  verkligen  kommit 


FÖRBINDELSE   MED  DET  ROMERSKA   RIKET. 


143 


hit  till  Norden  kort  efter  den  tid,  då  de  förfärdigats.  Den  omständig- 
heten, att  bi'onskärl  utgångna  från  samma  fabrik  anträffats  i  så  stort 
antal  och  i  så  vidt  skilda  trakter,  vittnar  på  ett  märkligt  sätt  om  den 
stora  spridning,  som  de  romerska  fabrikernas  alster  hade. 

Under  upptagande  af  några  trädrötter  i  en  åker  vid  Lenstad  i  Tors- 
Innda  socken  på  Öland  påträffade  man  år  1842  det  vackra  handtag  till 
ett  större  bronskärl,  som  är  afbildadt  fig.  152.  ögonen  i  det  backus- 
hufvud,  i  hvilket  handtaget  nedtill  slutar,  äro  inlagda  med  silfver. 

Ett  bland  de  märkligaste  fynd  af  romerska  arbeten,  som  hittills 
gjorts  i  Sverige,  är  det,  som  år  1818  anträffats  vid  Fycklinge  i  Björksta 
socken,  två  mil  från  Västerås.  Här  fann  man  nämligen  i  en  grafhög 
en  stor  bronsvas  (fig.  153),  innehållande  brända  ben  och  några  bitar 
smält  glas,  möjligen  af  spelbrickor,  å  hvilken  vas 
en  inskrift  läses,  som  betyder,  att  vasen  blifvit 
helgad  åt  Apollo  Grannus  af  Ammillius  Con- 
stans,  föreståndare  för  gudens  tempel.  Detta  präk- 
tiga bronskärl,  som  nu  utgör  en  prydnad  för 
Statens  historiska  museum,  är  nära  45  centimeter 
högt;  de  kring  öfre  kanten  löpande  siraterna  äro 
inlagda  med  silfver. 

Apollo  Grrannus  dyrkades  af  de  keltiska  fol- 
ken. Namnet  förekommer  i  flera  inskrifter  i  Skott- 
land, Rhentraktema  och  Bajern  samt  på  ett  altare 
i  Rom.  Grannus  är  den  latinska  formen  af  ett 
keltiskt  ord,  som  betyder  sol. 

Vår  vas  har  således  en  gång  tillhört  ett 
tempel,  som  legat  i  något  af  kelter  bebodt  land 
inom  det  stora  romerska  riket,  det  vill  säga  an- 
tingen på  de  Brittiska  öama,  i  Frankrike  eller 
sydvästra  delen  af  det  nuvarande  Tyskland,  sanno- 
likast  i   sistnämnda   trakt  eller  i  Rhenländema. 

Möjligen  hemfördes  kärlet,  hvilket  väl  icke  godvilligt  såldes  från  temp- 
let till  barbarerna,  en  gång  som  byte  af  någon  bland  de  öfver  det  romerska 
rikets  gränser  inbrytande  germanska  stammarna  och  vandrade  sedan  mot 
Norden,  till  dess  det  slutligen  användes  som  grafurna  till  förvarande  af 
de  från  bålet  hopsamlade  kvarlefvorna  af  den  siste  ägaren,  en  svensk 
man,  som  troligen  varit  mäktig  och  rik  men  h vilkens  namn  nu  ingen 
känner. 

Flera  andra  romerska  bronskärl  äro  träffade  i  Sverige,  såväl  på 
fastlandet  som  på  Öland  och  Gottland.  Många  bland  dem  äro  funna  i 
grafvar. 

Ett  stort  och  dyrbart  fynd  af  romerska  fornsaker  gjordes  år  1872 
å  Oremölla  ägor  nära  Abekås  fiskeläge  på  Skånes  södra  kust.  Här  an- 
träffade man  i  jorden  under  en  mindre  stenhäll  ett  stort  bronskärl, 
innehållande    brända   ben,  som  varit  insvepta  i  fint  tyg  och  i  en  ring- 


155.     Glashägare. 
Gottland.     V«. 


144 


JÄRNÅLDBRN. 


brynja  af  järn.  Omkring  kärlet  lågo  en  skopa  af  brons  med  därtill 
hörande  sil  (fig.  154),  två  slipade  glasbägare  och  två  lerkärl  m.  m.  Sä- 
kerligen brons-  och  glaskärlen  samt  troligen  ringbrynjan  äro  romerska 
arbeten. 

Liknande  fynd  af  en  bål  och  en  skopa  med  sin  sil  af  brons  äro 
flera  gånger  gjorda  i  Skandinavien.  Sådana  skopor  med  däruti  passande 
silar  äro  också  ofta  hittade  i  de  romerska  länderna.  Romarne  be- 
gagnade dem,  då  de  öste  vinet  ur  det  stora  kärl,  i  hvilket  vinet  blan- 
dades med  vatten  eller  snö;  de  motsvarade  således  de  slefvar,  med 
y^^  h vilka  vi  ösa  ur  bålen  i  tillbringaren  eller  glasen. 

H^A  ^Sl  man  med  skopan  och  den  däri  nedsatta  silen 

V^P  upphämtade    vin    ur   bålen    och    sedan   lyfte   ur 

^  J^Ä^  silen,  fylldes  skopan  med  det  klara  vinet,  under 

det  att  all  bottensats  stannade  kvar  i  silen. 

Emedan  man  så  ofta  i  Norden  funnit  ej  blott 
dessa  skopor  med  tillhörande  silar  utan  äfven  de 
stora  bronsbålarna,  så  kunna  vi  med  skäl  fram- 
ställa den  frågan,  om  icke  vinet  redan  under 
denna  tid  hörde  till  de  varor,  som  handeln  bragte 
från  sydligare  länder  till  våra  nejder-  Af  Csesars 
skildringar  se  vi,  att  vinet  af  de  romerska  köp- 
männen fördes  till  de  folk  i  västra  Europa,  som 
ännu  icke  blifvit  införlifvade  i  det  stora  riket. 
Han  berättar  dock  om  sveverna,  i  västra  delen  af 
det  nuvarande  Tyskland,  att  de  icke  tilläto  köp- 
männen införa  vin  i  landet,  emedan  de  fruktade, 
att  denna  dryck  skulle  försvaga  deras  arbets- 
kraft och  göra  dem  vekliga. 

Utom  de  två  nyssnämnda  glasbägarna  från 
Oremölla  har  man  ännu  i  behåll  flera  andra  i 
svensk  jord  funna  glaskärl,  som  icke  blott  genom 
sin  form  och  sina  sirater  utan  äfven  genom  de 
omständigheter,  under  hvilka  de  hittats,  visa  sig  tillhöra  de  första  år- 
hundradena efter  Kristi  födelse. 

I  en  af  ett  stenröse  täckt  kista  i  Sjonhems  socken  på  Gottland 
anträffades  för  flera  år  sedan  en  hög,  präktig  bägare  af  hvitt  glas,  som 
äfven  förvaras  i  Nationalmuseum  och  som  är  afbildad  fig.  155.  I 
grafven  låg  ett  skelett  utsträckt,  vid  hvars  hufvud,  å  vänstra  sidan, 
glasbägaren  stod;  vid  midjan  låg  en  järnknif,  och  vid  fötterna  upptogos 
ett   lerkärl,    bronsbeslag   till  två  dryckeshorn,  m.  m. 

Men  icke  blott  kärl  af  brons  och  glas,  hvilka  kunde  vara  »nyttiga», 
fördes  till  Norden  från  det  romerska  riket.  Äfven  konstföremål,  så- 
som statyetter  och  dylikt,  hafva  letat  sig  väg  hit.  Så  fann  man  år 
1837  under  höstarbete  i  jorden  vid  ösby  i  Gräsgårds  socken  på  Öland 
en   vacker,   nära   30   centimeter   hög    bronsstatyett,   framställande  den 


156.    Romersk  brons- 
statyett.   Uppland.   Va. 


FÖRBINDELSE  MED  DET  ROMERSKA  RIKET. 


145 


romerska  gudinnan  Venus.  På  samma 
ö  har  man  ftfven  uppgräft  det  ena  be- 
net till  en  annan  liten  romersk  brons- 
bild samt  en  tjur  af  massiv  brons. 
Den  senare,  som  väger  4,45  kilogram, 
låg  i  en  åker  vid  Lilla  Frö  i  Resmo 
socken;  i  buken  finnes  ett  större  fyr- 
kantigt hål,  hvarför  det  är  möjligt,  att 
bilden  en  gång  suttit  på  en  stång  och 
burits  som  tUlttecken  af  en  romersk 
trupp.  Äfven  i  Uppland,  i  sjön  Fysingen, 
har  man  funnit  en  romersk  bronssta- 
tyett (fig.  156). 

Bland  de  många  andra  saker,  som 
våra  fbr&der  erhöllo  genom  handeln 
med  romarne,  böra  vi  särskildt  nämna 
några  med  emalj  prydda  arbeten,  af 
h vilka  ett  ses  fig.  157. 


157.    Emaljerad  bronsakifva,  sedd 

uppifrån  och  från  sidan. 

Gottland.    Vi. 


Då  samfärdseln  mellan  Norden  och  det  romerska  riket  varit  så  liflig, 
som  alla  dessa  fynd  betyga,  och  då  Skandinavien,  såsom  vi  sett,  redan 
långt  före  vår  tideräknings  början  stått  i  förbindelse  med  Södern,  kan 
det  ej  väcka  förvåning,  att  några  af  de  romerska  författarne  hafva  ett 
och  annat  att  förtälja  om  våra  bygder. 

Namnet  Codanonia,  hvarmed  de  till  vår  tid  komna  handskrif- 
terna af  Pomponius  Melas  geografiska  verk  beteckna  vår  halfö,  är 
sannolikt  endast  en  genom  fel  vid  afskrifvandet  uppkommen  förvräng- 
ning af  Scandinavia.  Detta  arbete  skrefs  vid  midten  af  första  århund- 
radet efter  Kristas.  Codanonia  beskrifves  såsom  en  stor  och  fruktbar, 
af  teutoner  bebodd  ö. 

Den  förste,  hos  hvilken  Skandinaviens  namn  tydligt  förekommer,  är 
dock  Plinius  den  äldre,  hvilken  själf  besökt  Nordsjöns  kuster  och 
hvilken  omkom  år  79  efter  Kristi  födelse  vid  det  bekanta  utbrott  af 
Vesuvius,  som  begrof  Herculaneum  och  Pompeji.  »Jag  har  fått  under- 
rättelse», säger  han,  »om  omätliga  öar,  ej  länge  sedan  från  Germanien 
upptÄckta.»  Den  ryktbaraste  af  de  många  öar  som  ligga  i  den  Coda- 
niska  viken  är  Scandinavia,  af  ännu  okänd  storlek;  den  delen,  som  är  be- 
kant, bebos  af  folket  hillevioner,  hvilka  kalla  den  en  annan  värld.  Då 
Plinius  beskrifver  de  Britanniska  öarna,  möta  honom  där  andra  sägner 
om  den  Skandinaviska  norden,  hvilka  han  anför  utan  att  misstänka, 
att   fråga   är    om  samma  stora  land.    Bland  öar,  som  ligga  midt  emot 

Sverige*  historia.     I.  10 


146  JÄRNÅLDERN. 

Britannien  i  det  Germanska  hafvet,  nämner  han  Scandia,  Nerigon, 
den  största  af  dem  alla,  och  ytterst  Tule.  Scandia  och  Scandinavia 
äro  troligen  olika  former  af  samma  namn,  ursprungligen  betecknande 
halföns  sydligaste  del,  där  det  ännu  återfinnes  i  namnet  Skåne.  Nerigon 
kan  ej  gärna  vara  något  annat  än  Norge,  och  Tule  är  dess  nordligaste 
del,  betraktad  såsom  en  egen  ö.  Det  bör  ej  förvåna  oss,  att  romame, 
för  hvilka  den  skandinaviska  halföns  sammanhang  med  Finland  och 
Ryssland  ej  gärna  kunde  vara  kändt  och  som  endast  genom  osäkra, 
från  flera  olika  håll  erhållna  uppgifter  fått  någon  kunskap  om  Norden, 
betraktade  denna  halfö  såsom  en  O  eller  rättare  såsom  flera  öar. 


158.    Ptolemei  karta  öfver  Norden. 

MaD  ser  trakten  kring  Elbes  nedre  lopp,  en  del  af  Tysklands  Östersjökast, 

den  Cimbriska  (Jutska)  halfön,  tre  danska  öar  samt  öster  om  dem 

en  stor  ö,  Skandia  (Sydsverige). 

Det  svenska  namnet  träffa  vi  första  gången  hos  Tacitus,  h vilken 
omkring  hundra  år  efter  Kristi  födelse  skref  sitt  bekanta  och  för  kän- 
nedomen om  de  germanska  folkens  förhållanden  så  ytterst  viktiga  ar- 
bete om  Germania.  Liksom  de  gamla  författarne  i  allmänhet  anser  han 
Östersjön  vara  ett  öppet  haf,  som  han  kallar  det  S  ve  viska.  Detta 
liaf  begränsas  i  väster  af  den  Jutska,  eller  som  den  af  romarne  kal- 
lades Cimbriska,  halfön,  hvilken  enligt  Taciti,  liksom  enligt  Plinii, 
tanke  går  i  en  ofantlig  böjning  högt  mot  norr;  å  den  östra  sidan  be- 
gränsas det  Sveviska  hafvet  af  ostyernas  land,  hvilket  i  synnerhet  be- 
skrifves  såsom  bärnstenens  hem  och  i  hvilket  vi  återfinna  den  sydöstra 
östersjökusten.  I  denna  stora  mot  norr  öppna  vik  af  Oceanen  förlägger 
Tacitus  svionernas  samhällen,  hvilka,  utom  genom  sin  folkrikhet, 
äro  mäktiga  genom  vapen  och  skepp.  För  den  märkliga  beskrifning 
han  gifver  på  deras  fartyg  få  vi  snart  tillfälle  att  närmare  redogöra. 
Ofvan  svionerna  är,  enligt  Tacitus,  ett  annat  haf,  trögt  och  nästan 
orörligt,  hvilket  tros  sluta  och  ytterst  omgif va  jordkretsen,  emedan  den 


LBPNADSSlTT.  147 

nedgående  solens  glans  där  varar  ända  till  uppgången,  så  klar,  att 
stjärnornas  ljus  för  den  bleknar. 

I  andra  århundradet  efter  Kristus  omtalar  den  alexandrinske  geogra- 
fen Ptolemeus,  att  öster  om  den  Cimbriska  halfön  ligga  de  Skandiska 
öar  na,  tre  smärre  och  öster  om  dem  den  fjärde  och  östligaste,  hvilken 
egentligen  kallades  Skandia.  Han  uppräknar  på  denna  ö  sex  folk- 
slag, hvilkas  namn  dock  numera,  till  en  del  troligen  genom  afskrifvar- 
nes  fel,  äro  nästan  alldeles  oigenkännliga  utom  »gutai»,  gutame  eller  gö- 
tarne; Ptolemeus  är  den  förste,  af  hvilken  de  omtalas  såsom  beboende 
Skandinavien.  På  den  karta  öfver  norra  Europa,  som  finnes  i  hand- 
skrifterna till  Ptolemei  geografi,  ses  Skandinavien  för  första  gången 
(fig.  158). 

Bland  de  midt  emot  på  andra  sidan  om  Östersjön  boende  fol- 
ken, som  Ptolemeus  uppräknar,  nämnas  äfven  finnar  och  gy  toner  såsom 
bosatta  i  trakterna  af  Weichsel. 

Då  Ptolemeus  berättar,  att  Skandia  ligger  midt  emot  Weichsels 
utlopp,  beror  detta  tydligen  därpå,  att  den  vanliga  vägen  mellan  Euro- 
pas fastland  och  Sverige  gick  öfver  mynningen  af  denna  flod,  ett  för- 
hållande h vilket  fullkomligt  bekräftats  genom  de  fynd  af  romerska 
mynt  och  andra  om  en  liflig  förbindelse  med  den  romerska  världen  vitt- 
nande föremål,  som  vi  ofvan  lärt  känna. 


2. 
Lefiiadssätt. 

Med  tillhjälp  af  de  talrika  fynd  från  den  äldre  järnåldern  i  Nor- 
den, som  nu  äro  kända,  kunna  vi  få  en  tämligen  god  bild  af  lefnads- 
sättet  och  kulturtillståndet  i  Skandinavien  under  de  århundraden,  då 
hedendom  och  kristendom  kämpade  om  väldet  inom  den  romerska  värl- 
den och  då  vid  rikets  gränser  anfallen  af  germanerna  blefvo  allt  tä- 
tare och  häftigare,  till  dess  de  slutade  med  »barbarernas»  seger  och 
Roms  och  den  gamla  bildningens  skenbara  undergång. 

Vid  den  tiden  hade  Söderns  kulturländer  redan  i  årtusenden  haft 
en  historia,  och  denna  har  förvarat  minnet  af  äfven  de  minsta  händel- 
ser, som  röra  det  romerska  rikets  öden  eller  dess  härskares  enskilda 
lil  Men  denna  tid  ligger  så  långt  bortom  början  af  vår  historiska  tid, 
att  vi  för  kännedomen  om  våra  förfäders  lefnadssätt  och  odling  då  äro 
nästan  helt  och  hållet  hänvisade  till  fornlämnin garna  och  museerna. 
Hvad  de  samtida  romerska  författarne  hafva  att  berätta  om  våra  nej- 
der är  nämligen,  såsom  vi  nyss  sågo,  ej  mycket. 

Af  fig.  159  kunna  vi  få  en  föreställning  om  det  sätt,  h varpå  en 
nordisk    höfding  uppträdde   för  halftannat  årtusende  sedan.     Bilden  är 


148 


JÄRNÄLDBRN. 


icke  en  skapelse  af  inbillningskraften  utan  kan  med  skäl  anses  vara 
fullt  historiskt  trogen.  Kläder,  vapen  oeb  prydnader  äro  nämligen  nog- 
grant tecknade  efter  dem,  som  man  funnit  i  de  förut  omtalade  danska 
torfmossarna,  hufvudsakligen  i  dem  vid  Thorsbjerg  och  Ny  dam  i  Sön- 
derjyllaud.  Genom  torfvens  förmåga  att  på  ett  nästan  underbart  sätt 
bevara  äfven  de  ömtåligaste  och  i  allmänhet  lättast  förgängliga  ämnen 
kunna  vi  här  lära  känna  kläder,  träarbeten  och  dylikt  under  den  äldre 
järnåldern  på  ett  sätt,  som  ingen  vågat  hoppas  och  som  annorstädes  så 

godt  som  aldrig  erbjuder 
sig.  I  detta,  liksom  i 
många  andra  fall,  kunna 
vi  med  skäl  antaga,  att 
de  upplysningar,  som  de 
under  så  ovanligt  gynn- 
samma förhållanden  be- 
varade fynden  i  Danmark 
gifva  oss  om  klädedräkt 
och  lefnadssätt,  gälla 
äfven  om  vårt  land,  åt- 
minstone om  dess  syd- 
ligare delar. 

Kläderna  äro  af 
ylle.  Tyget  är  finare  och 
vittnande  om  större  skick- 
lighet i  väfnad  än  det 
under  bronsåldern  van- 
liga; mönstret  är  ofta 
rutigt.  De  förnämsta 
plaggen  äro  en  lång  t  röj  a 
med  ärmar,  som  räcka 
till  handledeima,  och 
byxor,  hvilka  kring  lif- 
vet  äro  sammanhållna 
med  en  rem  (ej  synlig  å 
bilden)  och  som  nedtill 
äro  fastsydda  vid  korta  strumpor.  Den  yttre  fotbeklädnaden  är  ett 
slags  sandaler  af  läder,  prydda  med  fina  pressade  sirater.  Öfver  axlarna 
är  kastad  en  kappa  af  ylle,  nedtill  försedd  med  långa  fransar.  En  af 
de  i  Thorsbjergs  mosse  funna  kapporna  hade  bevarat  sin  färg;  den  är 
grön  med  gula  och  mörkgröna  bårder.  Byxor  synas,  såsom  vi  sidan 
86  anmärkt,  icke  hafva  varit  i  bruk  här  i  Norden  under  bronsåldern; 
det  torde  därför  förtjäna  uppmärksamhet,  att  denna  för  de  germanska 
folken  i  allmänhet  betecknande  benbeklädnad  visar  sig  i  Skandinavien 
nu,  omkring  300  år  efter  Kristus. 


,rfvrt^ 


159.    Nordisk  höfding  från  det  fjärde 
århundradet  ef  t.  Kr. 


LEPNADSSÄTT. 


149 


En  sådan  fotbeklädnad  som  sandaler,  hvilken  således  lämnar  öfre 
delen  af  foten  nästan  obetäckt,  synes  vara  föga  passande  för  ett  nor- 
diskt klimat,  och  det  kan  knappt  finnas  något  tvifvel  om  att  den  an- 
tingen medföljt  en  till  Norden  från  sydligare  länder  invandrande  stam 
eller  också  är  ett  lån  från  något  i  varmare  länder  boende  folk.  De  i 
Thorsbjergs  mosse  funna  sandalerna  likna  också  mycket  de  romerska, 
som  man  flerstädes  påträffat  i  mellersta  Europa. 

I  fynd  från  den  äldre  delen  af  Sveriges  järnålder  har 
man  visserligen  ännu  icke  påträffat  några  lämningar  af  linne- 
väfeiader.  Men  detta  beror  utan  tvifvel  endast  på  en  till- 
fellighet  och  behöfver  icke  betraktas  såsom  bevis  för  att  linet 
vid  den  tiden  var  okändt  här,  helst  man,  såsom  vi  sett,  funnit 
spår  af  att  linne  redan  under  bronsålderns  senare  del  icke  helt 
och  hållet  saknades  i  Norden.  I  svenska  grafvar  från  järn- 
ålderns senare  del  har  man  funnit  linne. 

Bland   fynden   från   den   äldre  järnåldern  förekomma  ej 
sällan  ett  slags  till  utseendet  obetydliga  fomsaker,  som  dock 
förtjäna  vår  uppmärksamhet,  nämligen  sådana  runda,  genom- 
borrade  trissor   som    den  fig.  160  afbildade.    De  hafva  varit 
»sländtrissor»,    det   vill   säga   de  hafva   tjänat  som  ett  slags 
svänghjul  på  det  under  namnet  slända  eller 
handten  kända,  enkla  spinnredskap,  som  visser- 
ligen   ända   till   våra  dagar  bibehållit  sig  i 
bruk  uti  Dalame  (fig.  161),  Härjedalen  och 
andra  aflägsna  bygder  men  som  eljest  redan 
för   länge   sedan    fått   vika  för  spinnrocken, 
hvilken   i   sin   tur   börjat   utträngas  af  vår 
tids  sinnrikare  och  mera  tidsbesparande  spinn- 
maskiner.   Den  här  afbildade  sländtrissan  är 
liksom  flera  andra  af  bränd 
lera;  andra  äro  af  sten,  och 
säkerligen  voro  äfven  under 
den  äldre  järnåldern  liksom 
nu  för  tiden  många  af  trä. 

Sländan  har  sedan  urminnes  tider  begagnats  nästan  öfver  hela  jor- 
den. I  Homeros'  sånger  höra  vi,  huru  de  hellenska  kvinnorna  äro  sys- 
selsatta vid  sländan,  och  i  Söderns  länder  är  sländan  ännu  i  allmänt  bruk. 
Vi  återfinna  sländan  i  Amerika,  fullkomligt  lik  den  i  Europa  begag- 
nade. I  Peru  plägade  man,  då  en  kvinna  dog,  låta  sländan  följa  henne 
i  grafven,  och  samma  bruk  påträffa  vi  i  Norden.  Den  trissa,  som  är 
afbildad  fig.  160,  hittades  jämte  en  annan  dylik  trissa  vid  sidan  af  ett 
med  brända  ben  fylldt  lerkärl  vid  undersökning  af  en  hög  å  det  präk- 
tiga graffältet  vid  Greby  i  norra  Bohuslän  (se  s.  171).  Utan  tvifvel  har 
denna  hög  inneslutit  kvarlefvorna  af  en  kvinna,  helst  grafven  ej  inne- 
höll spår  af  något  vapen  eller  annat,  som  häntydde  på  en  man. 


160.    Sländtrissa    161.    Slända 
af  bränd  lera.      från  vår  tid 
Bohuslän.    ^8.         W€d  trissa 
af  trä. 
Dalarne.     V»- 


Sax  af  brons.    Gottland. 


150 


JÄRNÅLDERN. 


Såsom  vi  af  det  föregående  sett,  är  det  ovisst,  huruvida  sländan 
varit  känd  här  i  Sverige  under  tiden  före  järnålderns  början.  I  mel- 
lersta Europa  var  den  dock  i  bruk  långt  tidigare. 


165.    Spänne  af  silfver. 
Sk&ne.    V«. 


166.    Bältespänne  af  hrons,  prydf  med 

förgylldt  silfver  och  färgadt  glas. 

Uppland.    Vi- 


En  nyhet,  som  hos  oss  uppträder  i  början  af  järnåldern,  är  saxen 
(fig.  162).  Under  den  föregående  tiden  fick  knifven  göra  dess  tjänst. 
De  saxar,  hvilka  under  järnåldern  begagnades  i  Sverige,  voro  alla  af 
samma  form  som  de  ännu  brukliga  ullsaxarna;  saxar  af  denna  form  an- 
vändas dock  ännu  i  vissa  delar  af  landet  äfven  till  annat  än  fårens 
klippande.  Då  de  i  Norden  under  järnåldern  begagnade  saxarna  allde- 
deles   likna  dem,  som  romarne  nyttjade,  kunna  vi  äfven  häruti  se  spå- 


LEFNADSSÄTT. 


151 


ren  af  ett  romerskt  inflytande.  Den  här  afbildade  saxen  är,  liksom 
några  andra  från  järnålderns  äldre  del,  af  brons  och  lämnar  oss  såle- 
des ett  anmärkningsvärdt  prof  på  huru  bronsen  äfven  efter  bronsål- 
derns slut  någon  gång,  om  än  sällan,  användes  till  eggverktyg. 

Sådana  till  utseendet  obetydliga  omständigheter  som  sländans  och 
saxens  fbrsta  uppträdande  få  icke  helt  och  hållet  förbises,  då  man  sö- 
ker lära  känna  ett  lands  odlingshistoria.  Dessa  i  våra  ögon  enkla  upp- 
finningar —  hvilka  öro  så  gamla,  att  vi  ej  ens  äro  benägna  att  i  dem 
se  några  uppfinningar  —  hafva  kanske  utöfvat  ett  lika  stort  inflj^tande 
som  uppfinningen  af  symaskinen  i  våra  dagar. 

Kläderna  sammanhöllos  under  den  äldre  järnåldern  vanligen  med 
nålar  eller  spännen,  hvilka  i  stor  mängd  förekomma  i  fynden  från  denna 
tid.    Knappar   eller   hakar   har   man   däremot  ytterst  sällan  påträffat. 


iz:^ 


167.    Bronss^nne^  emaljeradt. 
Gottland.    ^i. 


168.     Guldarmring. 
Uppland.    */«. 


169.  Hängsmycke  af 
guld.  Yästergötland.  \  i. 


Spännena  voro  af  järn,  brons  eller  silfver,  stundom  belagda  med 
guld,  någon  gång  prydda  med  emalj  (fig.  167).  En  under  det  första 
århundradet  efter  Kristi  födelse  vanlig  form  af  spännen  ses  fig.  163.* 
Spännena  från  nu  ifrågavarande  period  utmärka  sig  ofta  för  finhet 
och  smak  i  arbetet;  stundom  äro  de  visserligen  stora  (fig.  164)  men 
aldrig  så  klumpiga  som  under  några  andra  delar  af  hednatiden.  Nålen, 
som  ofta  är  i  flera  spiralhvarf  lindad  om  en  genom  spännets  öfre  ända 
gående  liten  tvärstång,  får  härigenom  en  stor  spänstighet.  Af  graffyn- 
den  —  det  enda  sätt  hvarpå  vi  kunna  få  några  upplysningar  om  an- 
vändningen af  dessa  spännen  och  andra  under  samma  tid  brukliga  pryd- 
nader —  har  det  visat  sig,  att  flera  spännen  stundom  burits  på  en  gång. 
Så  fann  man  för  några  år  sedan  i  en  graf,  som  innehöll  lämningarna 
af  ett  obrändt  lik,  ej  mindre  än  fyra  spännen.  Ett  af  dem  hade,  så- 
som läget  på  skelettet  utvisade,  haft  sin  plats  vid  halsen,  nedanför 
hakan;   ett   hade  suttit  på  h vardera  skuldran  och  ett  midt  på  bröstet. 

Någon  gång  träffas  i  nordiska  grafvar  från  denna  tid  sådana  >hak- 
korsformiga»  spännen  som  fig.  165.  Bältet  sammanhölls  vanligen  af 
söljor,   hvilka    ofta   hade   ungefär   samma  form  som  fig.  166.  ehuru  de 

*  Af  fornforskarne  kallas  ett  sådant  spänne  ofta  f  i  bala,  ett  frän  latinet  lånadt  namn. 


152 


jarnAldern. 


väl  sällan  voro  så  prydliga.  Originalet  till  denna  figur  är  nämligen  be- 
lagdt  med  tunna  pressade  plåtar  af  förgyldt  silfver  och  prydt  med  fär- 
gadt  glas. 

Den  under  bronsålderns  senare  del  så  förhärskande  smaken  för  stora 
ringsmycken  af  brons,  burna  kring  hals  och  hufvud,  har  nu  nästan  upp- 
hört. Endast  sällan  träffas  hos  oss  några 
större  ringar  från  denna  period,  och  dessa 
äro  då  ofta  icke  af  brons  utan  af  guld. 
Till  nu  ifrågavarande  tid  höra  så- 
dana massiva,  spirailagda  armringar  af 
guld  som  den  fig.  168  afbildade;  ändarna 
sluta  vanligen  i  mer  eller  mindre  tydliga 
djurhufvud.  Äfven  guldfingerringar  af 
liknande  form  äro  funna. 

Andra  fingerringar  af  guld  äro  släta 
och  alldeles  lika  vår  tids  vigselringar.  I 
hög  grad  anmärkningsvärdt  är,  att  man 
i  några  danska  grafvar  från  denna  tid 
funnit  sådana  släta  ringar  på  högra  han- 
dens ringfinger,  således  på  samma  finger, 
där  vigselringen  ännu  bäres  i  Danmark. 
Vi  hafva  utan  tvifvel  häri  en  antydan 
om  att  verkliga  äktenskap  redan  under 
den  äldre  järnåldern  funnos  här  i  Norden. 
I  många  italienska  grafvar  från  tiden 
före  Kristi  födelse  har  man  fannit  dylika 
släta  ringar  på  den  ena  handens  ring- 
finger. 

Bland  prydnader  och  toalettsaker 
kunna  vi  äfven  nämna  hängsmycken  af 
guld  (fig.  169),  pärlor  af  guld,  glas  och 
bärnsten,  kammar  af  ben,  små  askar  af 
silfver,  troligen  för  salfvor,  samt  små 
tänger  (s.  k.  pincetter)  och  örslefvar,  van- 
ligen af  brons,  någon  gång  af  silfver. 
En  sådan  tång,  stundom  genom  en  liten 
ring  förenad  med  en  örslef,  användes  tro- 
ligen i  stället  för  en  rakknif  för  att  bort- 
taga skägget,  nämligen  genom  att  utrycka  skäggstråna;  en  dylik  an- 
vändning af  sådana  tänger  är  känd  äfven  från  senare  tider.  I  en 
dansk  graf  från  denna  tid  låg  en  liten  romersk  spegel  af  metall;  den 
är  rund  och  endast  ett  par  tum  i  diameter. 

De  vackra,  från  det  första  århundradet  efter  Kr.  föd.  härstam- 
mande hängsmyckena  af  samma  slag  som  fig.  169  äro  särskildt  förtjänta 
af   uppmärksamhet.     De    äro   nämligen,   liksom  andra  arbeten  från  nu 


i 


\.., 


170.    Järnsvärd 
med  fabriks- 
stämpel. 
GottlaDd.    14. 


171.    Spjut- 
spets af 
järn. 
Gottland.   Vs. 


LEFNADSSlTT.  153 

ifrågavarande  tid  prydda  med  pålödda  trådar  och  korn  af  guld.  Konsten 
att  göra  sådana  »filigransirater»*  hade  nordborna  lärt  sig  genom  be- 
röringen med  den  romerska  kulturen,  och  våra  förfäder  nådde  snart  en 
mycket  hög  grad  af  skicklighet  i  förfärdigandet  af  detta  slags  pryd- 
nader, såsom  de  utomordentligt  fina  och  storartade  guldfiligranarbetena 
från  midten  af  det  första  årtusendet  och  de  likaledes  utmärkt  vackra 
silfverfiligranarbetena  från  vikingatiden  visa.  Denna  konstslöjd,  som 
således  leder  sina  anor  här  i  Norden  från  början  af  vår  tideräkning, 
fortlefde  under  medeltiden  och  är  ännu  icke  utdöd  på  den  Skandina- 
viska halfön. 

Fig.  159  gifver  oss  ett  begrepp  icke  blott  om  dräkt  och  smycken 
utan  äfven  om  de  vapen,  som  begagnades  af  våra  förfäder  under  den 
tid,  med  hvilken  vi  nu  sysselsätta  oss.  Dessa  vapen  voro  hufvudsak- 
ligen  af  samma  slag  som  under  föregående  tid,  ehuru  af  något  olika 
former. 

Svärden  äro  nu,  liksom  under  järnålderns  äldsta  del,  mera  hugg- 
vapen än  stickvapen;  de  voro  vanligen  försedda  med  en,  ehuru  kort 
parerstång.  Klingoma,  alltid  af. järn  eller  stål,  äro  än  tveeggade,  än 
eneggade.  De  äro  ej  sällan  damaskerade  och  ofta  arbetade  på  ett  sätt, 
som  vittnar  om  en  hög  grad  af  skicklighet;  på  några  af  dem  ses  fa- 
briksstämplar, innehållande  med  romerska  bokstäfver  skrifna  namn  (fig. 
170).  Fästet  var  nästan  alltid  till  större  delen  af  trä,  ben  eller  horn, 
stundom  belagdt  med  brons  eller  silfver;  någon  gång  är  det  helt  och 
hållet  af  brons. 

Slidoma,  af  tunna  träskifvor  med  bronsbeslag,  äro  stundom  full- 
komligt bibehållna.  Nötningen  på  doppskorna,  hvilka  ofta  voro  af  metall 
eller  elfenben,  antyder,  att  svärdet  af  mången  burits  vid  högra  sidan, 
hvilket  äfven  de  romerska  krigarne  brukade. 

Man  har  till  och  med  funnit  de  lädergebäng,  i  hvilka  svärden  bu- 
rits; på  ett  af  dem,  upptaget  ur  Vimose  på  Fyen,  har  jämte  andra 
figurer  en  delfin  varit  broderad,  såsom  man  ser  af  de  ännu  tydliga 
hålen  efter  styngen.     Äfven  detta  tyder  på  romerskt  inflytande. 

Både  i  Thorsbjergs  mosse  och  i  Vimose  har  man  hittat  träsvärd; 
på  förstnämnda  ställe  upptogos  äfven  en  spjutspets  och  en  pilspets  af 
trä.  De  haf va  troligen  begagnats  vid  krigarnes  öfningar.  Sådana  trä- 
svärd omtalas  af  romerska  författare  såsom  använda  af  soldaterna  på  sist- 
nämnda sätt. 

Ännu  allmännare  vapen  än  svärdet  torde  spjutet  eller  lansen  hafva 
varit.  I  mossarna  träflFar  man  icke  blott  de  väl  smidda,  ofta  med  långa 
huUingar  försedda  järnspetsama,  hvilka  allmänt  förekomma  också  i  andra 
fynd  (fig.  171);  äfven  spjutskaften  hafva  där  bibehållit  sig.  De  äro 
vanligen  af  ask  och  synas  vara  svarfvade.  Deras  längd  går  stundom 
tiU  mer  än  3  meter;  tjockleken  öf verstiger  dock  knappt  3  centimeter.   På 

•  Uttrycket   >flligran>  kommer  af  de  romerska  orden  filum,  tråd,  och  granunij  korn. 


154 


JÄRNÅLDERN. 


172. 


Sköldbuckla  med  handtag  af  brons. 
Öland.    V». 


några  spjutskaft  är  tyngdpunkten  utmärkt  genom  inslagna  stift  eller 
omveeklade  snören  för  att  den  kastande  hastigt  och  lätt  skulle  kunna 
gifva  åt  spjutet  det  rätta  läget  i  handen. 

Pilarna  voro  långa,  med  spetsar  vanligen  af  järn  men  ofta  af  ben. 
Det  senare  är  oväntadt  nog,  emedan  man  kunde  vara  benägen  att  fö- 
reställa  sig,    att   pilspetsar  af  ben  endast  användes  under  den  tid,  då 

metallerna  voro  okända  eller  säll- 
synta. Pilskaften,  af  trä,  äro 
60 — 90  centimeter  långa;  baktill 
synas  spår  af  fyra  rader  fjädrar, 
som  varit  fastbundna  med  beckade 
trådar.  På  pilskaften  voro  ofta 
bomärken  inskurna,  för  att  äga- 
ren lätt  skulle  kunna  känna  igen 
sin  pil;  några  af  dessa  märken 
äro  tydligen  runor. 

Afven  bågarna  finnas  i  be- 
håll. De  äro  ungefär  1,80  meter 
långa  och  hafva  det  utseende, 
som  fig.  159  visar.  Bågsträngarna 
hafva  däremot  icke  bevarats.  Så- 
dana bågar  som  medeltidens  armborst,  det  vill  säga  med  stock,  voro 
okända  under  hednatiden. 

Man  har  också  här  i  Norden  funnit  pilkoger  från  den  äldre  järn- 
åldern, ett  helt  och  hållet  af  trä,  hvilket  godt  rymmer  ett  tjog  pilar, 
samt  bronsbeslag  till  ett  par  andra  dylika  koger. 

Det  förnämsta  skyddsvapnet  var  nu,  såsom  under 
de  föregående  perioderna,  skölden;  andra  voro  hjälm 
och  bry  nja. 

Sköldarna  voro  runda  och  flata,  sammansatta 
af  flera  hyflade  tunna  bräden.  Storleken  växlar 
mellan  60  centimeter  och  1,20  meter  i  diameter;  de 
minsta  begagnades  troligen  af  ryttare.  Utmed  kan- 
ten löper  stundom  ett  fint  metallbeslag,  vanligen  af 
brons,  någon  gång  af  silfver.  De  skador,  som  upp- 
kommit på  skölden,  botades  stundom  genom  att  nita 
en  bronsribba  öfver  springan.  Bucklorna  voro  af  järn,  brons,  silfver  el- 
ler trä  (fig.  172).  På  en  sådan  här  i  Norden  funnen  buckla  af  brons 
står  med  romerska  bokstäfver  namnet  ael.  aelianvs;  å  en  annan  fin- 
nes en  runinskrift. 

I  Thorsbjergs  mosse  har  man  funnit  ett  par  hjälmar,  de  enda  man 
känner  från  den  äldre  järnåldern  i  Norden  (jfr  sid.  89).  En  af  dem 
är  af  brons,  ett  vackert  romerskt  arbete.  En  annan,  den  som  ses  å 
fig.  159,  är  ett  ovanligt  dyrbart  arbete  af  silfver,  belagdt  med  guld; 
den  består  af  en  rund,  genombruten  betäckning  för  hjässan,  under  det 


173.    Del  af  en  ring- 

brynja  af  järn. 

Skåne.     »1. 


LBFNADSSÄTT. 


155 


att  ansiktet  skyddades  af  ett  slags  mask  med  en  större  öppning  för 
ögon,  näsa  och  mun.  En  i  Tyskland  funnen  dylik  silfverhjälm  gör  det 
mer  än  troligt,  att  denna  öppning  a  Thorsbjergs-hjälmen  till  en  del 
varit  täckt  med  ett  nu  förloradt  stycke,  på  visst  sätt  svarande  mot 
visiret  på  senare  tiders  hjälmar. 


174.     Oxhorn  med  bronsbeslag.    Södermanl&nd.    Ve. 

Att  man  så  sällan  funnit  hjälmar  från  dessa  äldre  tider,  beror 
tvifvelsutan  därpå,  att  det  väl  endast  var  höfdingarne,  som  buro  sådana. 
Ännu  i  det  sjätte  kristna  århundradet  kämpade  herulerna,  ett  gotiskt 
folk  i  romersk  sold,  »efter  gammalt  bruk>,  såsom  det  heter,  »utan  hjälm, 
bröstharnesk  eller  annat  skydd  än  en  sköld  och  en  grof,  lös  kjortel, 
som  de  uppfilste,  då  de  gingo  i  striden;  och  deras  trälar  fingo  ej  ens 
bära  en  sköld,  förrän  de  visat  sig  tappra».  Blott  deras  konungar  sy- 
nas, som  en  särskild  utmärkelse,  hafva  haft  hjälm. 


175.    Hyfvel    Fyen.    \'9. 

Vi  hafva  sett,  att  man  i  en  skånsk  gräl  från  denna  tid  funnit 
en  ringbrynja,  bildad  af  små  fina,  i  h varandra  gripande  järnringar, 
som  dels  äro  hopsmidda,  dels  nitade  (fig  173).  Sådana  brynjor,  fullkom- 
ligt liknande  dem,  som  voro  i  bruk  under  vår  kristna  medeltid,  äro  äfven 
hittade  i  de  danska  mossarna;  på  en  af  dem  äro  alla  nitarna  af  brons, 
bvilket  måste  hafva  gifvit  arbetet  ett  särdeles  prydligt  utseende,  då 
det  var  nytt. 

Uti  en  mosse  i  Barfva  socken,  Södermanland,  har  man  funnit 
lämningar  af  ett  stort  oxhorn  med  långa  bronsbeslag  i  båda  ändar  och 
försedt  med  kedja  af  brons  (fig.  174).  Det  har  antingen  varit  en  strids- 
lur, eller  måhända  ett  vid  något  tempel  användt  horn,  brukadt  på  det 
sätt  som  ofvan  (s.  89)  är  nämndt. 


156 


JÄRNÅLDERN. 


Att  de  flesta  arbeten,  som  fynden  från  nu  ifrågavarande  tid  in- 
nehållit, verkligen  äro  förfärdigade  här  i  Norden,  visar  sig  både  däraf^ 
att   alldeles   liknande  ej  finnas  i  andra  länder,  och  däraf,  att  man  här 

flerstädes  funnit  verktyg  och  halffärdiga  ar- 
beten från  denna  tid.  Så  kunna  vi  som 
alster  af  den  inhemska  slöjden  betrakta  en 
mängd  vapen,  guldringar,  spännen  och  dylika 
prydnader,  lerkärl,  träkärl  och  andra  hus- 
gerådssaker,  de  präktiga  fartyg,  om  hvilka 
vi  strax  skola  tala,  m.  m. 

Bland  verktygen  märka  vi  först  sådana, 
som  redan  under  bronsåldern  voro  kända 
här:  knifvar,  yxor,  hammare,  mejslar  och 
sylar.  De  äro,  med  undantag  af  några  få 
knifvar,  alla  af  järn.  Yxorna  hade  dels  så- 
dana med  eggen  parallella  skafthål  som  de 
nu  vanliga,  dels  hade  de  i  likhet  med  många 
bronsyxor  en  mot  eggen  vinkelrät  holk,  i 
hvilken  det  knäböjda  skaftets  ända  satt.  Men 
härtill  komma  nu  åtskilliga  verktyg,  som 
förut  varit  okända  här  eller  som  åtminstone 
ännu  icke  förekommit  i  de  af  oss  kända  brons- 
åldersfynden, såsom  stora  och  små  tänger, 
stora  släggor,  stämplar  och  filar,  alla  af 
järn;  man  har  till  och  med  funnit  ett  par 
hyflar  (fig.  175),  af  hvilka  en  bär  en  runin- 
skrift. 

Ett  af  de  danska  torf mossfynden  från 
nu   ifrågavarande    tid   innehöll    den  fig.  176 

_..-       ^,   _,      .,         afbildade  räfsan,  som  är  förundransvärdt  väl 
Rafsa.    Slesvlg.    ..,.        ^^^^^^^^^^ 

I  fynden  från  den  äldre  järnåldern  förekomma  ofta  ett  slags  ovala 
stenar,  vanligen  af  kvartsit,  mot  hvilka  man  slog  eld  med  ett  stycke 
flinta,  på  samma  sätt  som  man  ännu  i  våra  dagar  slagit  eld  med  stål 
och  flinta.  De  buros  vid  bältet,  såsom  bland  annat  de  band  af  brons 
eller  järn  visa,  hvaraf  stundom  rester  finnas. 


176. 


Märkliga  lämningar  af  boningshus  från  de  första  århundradena  ef- 
ter Kr.  föd.  hafva  upptäckts  mångenstädes  på  Öland  och  Gottland.  De 
kallas  af  traktens  folk  »kämpagrafvar»,  emedan  man  glömt  deras  verk- 
liga bestämmelse  och  ansett  dem  vara  grafvar  för  jättelika  >kämpar>. 
Såsom  fig.  177  visar,  hafva  de  aflångt  fyrsidig  form,  vanligen  med  nå- 
got  afrundade  hörn   och   med  ingång  midt  på  ena  smalsidan;  de  flesta 


LEFNADSSÄTT. 


157 


hålla  20 — 40  m,  i  längd  och  8 — 15  m.  i  bredd,  men  några  äro  mindre. 
Väggarna,  det  enda  som  nu  finnes  kvar  af  huset,  bildas  af  ohuggna 
stenar  och  jord;  de  äro  1,50 — 2,50  m.  tjocka,  stundom  ännu  tjockare, 
men  deras  höjd  är  endast  omkring  1  m.  De  flesta  hafva  icke  varit 
högre.  I  några  fall  har  dock  väggens  öfre  del  varit  af  trä  och  brunnit, 
såsom  man  ser  af,  de  nedfallna,  kolade  resterna  af  träet  och  af  den  ge- 
nom elden  hårdnade  lera,  hvarmed  mellanrummen  mellan  stockarna  tä- 
tats. Det  höga,  åt  alla  fyra  sidor  sluttande  taket  hvilade  på  de  låga 
väggarna,    såsom   den   här  bifogade  teckningen  (flg.  178)  af  ett  dylikt, 


177.    Lämningar  af  boningshus  från  järnåldern.    Gottland. 


ännu  i  vår  tid  bebodt  hus  på  de  vid  Skottlands  kust  liggande  Hebri- 
derna  visar.  Golf  vet  utgjordes  af  marken  själf  utan  träbeläggning,  och 
innertak  fanns  ej.  Elden  flammade  fritt  midt  på  golf  vet,  och  röken 
spred  sig  i  stugans  öfre  del,  tills  den  kunde  slippa  ut  genom  den  högt 
upp  i  taket  anbragta  rököppningen.  Troligen  f unnos  inga  fönster,  utan 
dagern  kom  in  endast  genom  rököppningen  och  dörren. 

I  sådana  stugor  har  man  på  Gottland,  där  dessa  fomlämningar  blif- 
vit  med  stor  omsorg  undersökta,  jämte  en  mängd  bitar  af  lerkärl,  fun- 
nit verktyg,  vapen,  prydnader,  några  romerska  mynt  från  det  andra 
århundradet  efter  Kr.  föd.,  en  spelbricka,  en  tärning,  nycklar,  sländtris- 
8or,  handkvarnar  lika  fig.  6  och  vlöpare»  till  sådana,  m.  m.  Två  ihå- 
ligheter   i    en    kolnad  stock  innehöUo  sädeskorn,  enligt  uppgift  af  råg, 


158  järnAldbrn. 

som  kunnat  bibehålla  sin  form,  emedan  äfven  de  blifvit  kolnade.    I  en 
stuga  fann  man  en  tjock,  spirallagd  guldten  af  betydlig  vikt. 

De  på  denna  tid  använda  nycklarna  voro  af  den  enkla,  dyrk- 
liknande  form,  som  fig.  179  visar.  Äfven  här  röjes  ett  romerskt  infly- 
tande. 

Bland  husgerådssaker  träffa  vi  nu  för  första  gången  skedar  och 
dryckeshorn;  de  senare  voro  dock  troligen  icke  okända  under  brons- 
åldern, ehuru  man  ännu  icke  erhållit  något  fullt  afgörande  bevis  för 
deras  förekomst  redan  då. 

De  i  fynden  från  den  äldre  järnåldern  anträffade  skedarna  äro 
af  trä  eller  ben,  h vilket  af  lätt  insedda  skäl  var  det  vanligaste.  I  en 
till  denna  tid  hörande  dansk  graf  har  man  emellertid  funnit  en  ailfver- 
sked,  hvilken  genom  sin  form  visax  sig  vara  ett  romerskt  arbete. 

Af  dryckeshornen  äro 
naturligtvis  i  allmänhet  en- 
dast bronsbeslagen  för  myn- 
ningen och  spetsen  kvar  (fig. 
180).  Stundom  äro  dock  läm- 
ningar af  själfva  hornet  beva- 
rade. Beslagen  visa,  att  man 
drack  ur  hornets  bredare  ända, 
178.    Boningshus  i  vår  tid.    Hebriderna.  således    på    samma    sätt  SOm 

ur  de  horn,  hvilka  ännu 
någon  gång  begagnas.  Vi  anmärka  detta  därför,  att  romarne,  hvilka 
äfven  hade  dryckeshorn,  drucko  ur  dem  på  det  sätt,  att  de,  såsom  vi 
se  af  en  pompejansk  målning,  höllo  hornet  högre  än  munnen  och  läto 
vinet  genom  ett  hål  i  hornets  spetsiga  ända  rinna  ned  i  munnen. 

Dryckeshornet  fick,  liksom  andra  kärl,  under  den  äldre  delen  af  vår 
järnålder  ofta  följa  den  döde  i  grafven.  Märkvärdigt  nog  träffar  man 
vanligen,  både  i  Sverige  och  Danmark,  lämningar  af  två  horn  i  samma 
graf,  ehuru  blott  ett  lik  varit  där  nedsatt. 

Några  gånger  har  man  i  nordiska  grafvar  från  nu  ifrågavarande 
tid  funnit  dyrbara  dryckeskärl  af  glas  i  form  af  horn.  Ett  präktigt 
sådant  kärl,  prydt  med  pålagda  ornament  af  mjölkhvitt  och  mörkblått 
glas  (fig.  181),  är  upptaget  ur  en  grafhög  i  Hvarfs  socken,  Östergötland; 
öfriga  i  grafven  liggande  föremål  visa,  att  den  döde  blifvit  jordad  i 
det  3:e  århundradet  efter  Kristi  födelse. 

Utom  horn  begagnades  under  denna  tid,  såsom  vi  till  en  del  re- 
dan sett,  äfven.  en  mängd  andra  romerska  och  inhemska  kärl  af  glas, 
brons,  silfver  samt  naturligtvis  i  synnerhet  af  trä  och  bränd  lera  (fig. 
182  och  183).  Liksom  under  bronsåldern  (s.  80)  funnos  med  harts  tätade 
träaskar;  asken  själf  är  nu  förstörd,  men  hartstätningen  träffas  ej  sällan 
i  graf  varna.  Lerkärlen,  hvilka  nästan  alla  torde  vara  gjorda  här, 
äro  ofta  mycket  finare,  tunnare  och  bättre  brända  än  de  från  bronsål- 
dern; formen   är  vanligen  också  ganska  smakfull.     Det  romerska  infly- 


LEFNADSSATT. 


159 


tandet  visar  sig  stundom  äfven  i  afseende  på  dessa  kärl,  emedan  några 
af  dem   synas    vara   gjorda  efter  romerska  förebilder.    Lerkärlen  från 


179.    Xyckel  af  brons. 
Gottland.    Vt. 


Ibl.    Dryckeshorn  af  glas.    Östergötland.    V». 


180.     Beslag  af  brons  till  ett  dryckeshorn. 
Gottland.     *  5. 


182.     Lerkärl    Dalaland.     *  s. 


183.     Träslef.    Fyen.     »5. 

den  äldre  järnåldern  äro,  liksom  de  från  de  tvä  föregående  perioderna, 
aldrig  glaserade. 


160 


JÄRNÅLDBRN. 


Jämte  dryckeskärlen  finner  man  ej  sällan  i  grafvarna  från  denna  tid 
spelbrickor  och  tärningar,  hviJket  tydligen  äfven  är  en  följd  af  berö- 
ringen med  romarne.  Brickorna,  af  ben,  glas  eller  bärnsten,  äro  runda, 
på  undre  sidan  släta,  på  den  öfre  svagt  kullriga  (fig.  185).  Tärnin- 
garna äro  antingen  nästan  lika  de  nu  brukliga,  eller  längre  och  sma- 
lare (fig.  184).  I  Vimose  har  man  funnit  stora  stycken  af  spelbräden 
(fig.  186);  den  ena  sidan  är  indelad  i  fyrsidiga  rutor,  å  den  andra  fin- 
nas större  och  mindre  kretsar  och  halfkretsar  vid  kanterna,  under  det 
att  midten  är  tom. 

Det  kan  visserligen  förefalla  oss  eget  att  finna  dryckeskärl  och  spel- 
brickor nedlagda  i  grafvarna.    Dylika  f3'^nd  hafva  dock  gjorts  äfven  från 
vida  senare  tider,  och  i  mer  än  en  del  af  Sverige  lär  ännu  i  förra  århund 
rådet  flaskan  och  kortleken  någon  gång  hafva  fått  följa  den  döde  i  grafven. 


184,  185.     Tärning  och  spel- 
bricka af  ben;  den  senare  sedd 
från  sidan   och  nedifrån. 
Skåne.    «/8. 


186.    Spelbräde  af  trä.    Fyen.    Ve- 


I  några  af  de  här  ofvan  omtalade  gottländska  stugorna  från  denna 
tid  har  man  funnit  ivarpor»,  platta,  genom  kantens  tillhuggning  run- 
dade stenar,  som  användts  vid  det  på  Gottland  ännu  mycket  omtyckta 
och  flitigt  öfvade  varpspelet,  hvilket  således  var  kändt  på  ön  redan  un- 
der den  äldre  järnåldern.  Några  af  varporna  voro  så  små,  att  de  tyd- 
ligen äro  afpassade  för  små  barnhänder;  äfven  nu  för  tiden  börjar 
gottlänningen  som  liten  pojke  att  handtera  sin  varpa. 

De  senaste  årens  undersökningar  hafva  gifvit  oss  oväntade  upplys- 
ningar om  två  märkliga  bruk  här  i  Norden  under  nu  ifrågavarande  tid. 

I  flera  torfmossar  uti  södra  deleri  af  det  nordiska  området  —  på 
den  Jutska  halfön  och  i  nordligaste  Tyskland  —  har  man  påträffat  lik 
såväl  af  män  som  kvinnor,  hvilka  bevisligen  blifvit  med  våld  störtade 
ned  i  de  träsk,  som  sedan  vuxit  igen  till  torfmossar.  Stora  hakar  af 
trä  och  andra  trästycken,  som  lågo  ofvanpå  liken,  visade,  huru  de  olyck- 
liga blifvit  fasthållna  på  den  plats,  där  de  anträffats.  Kläderna  och 
andra  föremål  lämna,  såsom  professor  Johanna  Mestorf  i  Kiel  ådaga- 
lagt, intet  tvifvel  om  att  man  här  har  för  sig  illustrationer  till  Taciti 
berättelser  om  ett  hos  germanerna  brukligt  straff.  Han  omtalar  näm- 
ligen,   huru    den   dömde  dränktes  i  ett  träsk  och  huru  man  genom  på- 


HANDEL.   —  SAMFÄRDSEL.   —  FARTYG.  161 

kastade  trästycken  hindrade  honom  från  att  flyta  upp.  Detta  ohygg- 
liga dödsstraff  har  ända  in  i  mycket  sen  tid  fortlefvat  i  vissa  trakter 
inom  nyssnämnda  område. 

Andra  fynd  hafva  bevisat,  att  trepanering, 
som  vi  känna  från  stenåldern,  äfven  förekommit 
här  under  de  första  århundradena  efter  Kr.  föd. 
På  två  grsff&lt  från  nämnda  tid  i  Östergötland, 
det  ena  vid  Alvastra,  det  andra  vid  Sundby  i 
Veta  socken,  har  man  nämligen  de  senaste  åren 
funnit  några  hufvudskålar  —  på  förra  stället  tre 
och    på    det   senare   en  —  med  ett  stort,  rundt,  1^7     Trepanemd 

genom  trepanering  åstadkommet  hål  i  hvarje;  hufmidskål  Östergötland, 
utseendet  af  hålets  sidor  visar,  att  alla  individerna 

lång  tid  öfverlefvat  operationen  (fig.  187).  Det  är  i  hög  grad  värdt 
uppmärksamhet,  att  i  en  och  samma  trakt  så  många  sådana  operationer 
under  en  jämförelsevis  kort  tid  företagits.  Vi  hafva  således  ej  att  göra 
med  någon  tillfällighet.  Af  hufvudskålarnas  form  kan  man  se,  att 
såväl  kvinnor  som  män  blifvit  trepanerade. 


3. 
Handel.  —  Samfärdsel.  —  Fartyg. 

Inhemskt  prägladt  mynt  fanns  icke  under  den  äldre  järnåldern  i 
något  af  de  nordiska  länderna.  Vid  betalning  använde  man  därför  dels 
romerska  mynt,  hvilka  vi  funnit  ofta  hittas  i  vår  jord,  dels  arbetadt  eller 
oarbetadt  guld  och  silfver  efter  vikt.  I  fj^nd  från  denna  tid  har  man 
också  hittat  några  små  vågar  af  brons,  hvilka  tydligen  äro  af  romerskt 
ursprung,  emedan  de  alldeles  likna  dem,  som  romarne  begagnade.  De 
likna  äfven  mycket  de  nu  brukliga  vågar,  som  bestå  af  en  balans  och 
tvä  från  dennas  ändar  nedhängande  skålar. 

Märkvärdigt  nog  synes  man  emellertid  icke  hafva  haft  samma  vikt- 
enhet som  romarne,  hvilkas  ilibra>  motsvarade  327,5  gram.  Den  omstän- 
digheten, att  flera  svenska  guldringar  från  denna  tid  hafva  en  vikt  af 
200  gram  —  den  obetydliga  skillnaden  af  ett  par  gram  beror  uppen- 
barligen dels  därpå,  att  man  på  de  dåtida  vågarna  ej  kunde  väga  så 
noga  som  på  våra,  dels  därpå  att  något  guld  kan  ha  gått  bort  genom 
nötning  — ,  gör  det  nämligen  i  högsta  grad  sannolikt,  att  man  redan 
då  här  i  Sverige  hade  samma  viktenhet  som  under  medeltiden,  nämli- 
gen en  mark.  Denna  motsvarar  just  i  det  närmaste  200  gram.  Att  de 
nyss  nämnda  ringarnas  vikt  icke  kan  anses  vara  tillfUllig,  är  så  myc- 
ket tydligare,  som  sagorna  från  vår  hednatids  sista  århundraden  ofta 
tala  om  guldringar  af  en  marks  eller  en  half  marks  vikt. 

Sveriffes  historia.    I.  11 


162 


järnAldern. 


c.^ 


^.''" 


.:^: 


De  utländska  mynten  och  de  många  andra  i  Norden  funna  utländ- 
ska  föremålen   vittna   om    att   handeln  och  samfärdseln  med  främ- 
mande länder  under  nu  ifråga- 
varande tid  varit  ganska  betyd- 
liga.  Detta  framgår  ock  däraf, 
att  Gottland  och  Öland,  liksom 
Bomholm,  redan  visa  sig  vara 
af  stor  betydelse,   ett  forhål- 
lande som  särskildt  hvad  Gottland  beträffar  fort- 
far  ända   till   medeltidens    slut.    På   en    tid    då 
kompassen   var   okänd   och   man  därför  ej  gärna 
lämnade  land  ur  sikte,  var  det  nämligen  af  vikt 
för   de   handelsmän,  som  måste  fara  öfver  Öster- 
sjön,   att   de   tre   nyssnämnda   öarna   gjorde   det 
möjligt  att  färdas  kortare  sträckor  öfver  öppen 
sjö,  än  annars  varit  fallet. 

Till  lands  färdades  man  väl  vanligen  ridande, 
i  det  man  klöfjade  varorna  på  hästryggen.  Betsel, 
tyglar  och  sporrar  förekomma  ej  sällan  i  fynden 
från  denna  tid  (fig.  188  och  189).  Hästskor  äro 
däremot  icke  funna  från  nämnda  tid,  och  stig- 
byglar synas  först  under  den  yngre  järnåldern 
hafva  kommit  i  bruk.  Hjul  och  andra  lämningar 
af  vagnar  äro  några  gånger  anträffade  i  torf- 
raossar  tillsammans  med  fomsaker  från  den  äldre 
järnåldern. 

Större   betydelse   än    samfärdseln   till    lands 

ägde    väl    den    till    sjöss,    och  konsten  att  bygga 

fartyg    stod   högt  i  Norden  under  den  tid,  som 

nu    är  i  fråga.     Ett  märkligt  bevis  därför  hafva 

vi   i    ett   fynd,   som   gjordes  år  1863  i  den  förut 

omtalade  Nydams  mosse  på  östra  kusten  af  Sönder- 

jylland.     Man  fann  nämligen  där  två  klink- 

byggda    fartyg   tillsammans   med   romerska 

mynt  från  Antoninernas  tid  och  en  stor  mängd 

föremål  från  300-talet,  af  hvilka  de  flesta  legat 

i  fartygen.    Det  kan  således  ej  vara  något 

tvifvel   om   att   dessa   höra   till  samma  tid 

som  det  öfriga  fyndet,  det  vill  säga  till  det 

4:e  århundradet. 

Det  ena  fartyget,  en  stor  och  präktig 
ek  b  åt  för  28  åror,  är  afbildadt  fig.  190. 
Båten  låg  något  omvältad  på  sidan  och  hade  tydligen  blifvit  med  afsikt 
gjord  obrukbar;  i  plankorna  under  vattengången  hade  man  nämligen 
huggit  stora  hål. 


188.    Del  af  betsel  och 

tygel  of  brons. 

Småland.     Ve  och  V*- 


189.    Sporre  af  järn. 
Gottland.     »/«. 


HANDEL.   —   SAMFÄRDSEL.    —   FARTYG.  163 

Under  tidernas  lopp  hade  rosten  förtärt  skifvorna  för  ändarna  af 
(le  klinknaglar,  som  sammanhållit  bordplankorna;  tågverket,  hvarmed 
bord  och  spant  en  gång  varit  förbundna,  hade  blifvit  npplöst.  Så  föUo 
plankorna  från  hvarandra,  rätade  ut  sig  och  återtogo  sin  naturliga 
form;  årtullama  lossnade  från  relingen;  spanten  vältade  om  till  olika 
sidor,  och  de  bägge  höga  stäfvarna  störtade  ned.  Allteftersom  båtens 
fogar  lossnade,  fÖUo  de  särskilda  styckena  ned,  under  det  att  torfven 
växte  upp  öfver  dem  och  bevarade  dem  från  förstörelse.  Sedan  båtens 
aUa  delar  nu  blifvit  med  omsorg  tillvaratagna  och  försiktigt  torkade, 
lyckades  man  återställa  den  i  dess  forna  skick,  då  den  visade  sig  hafva 
den  vackra  form,  som  vår  teckning  återgifver. 


190.    Fartyg  af  ek  för  14  par  åror,  från  det  4:e  århundradet.    Slesvig. 

Båten  är  nära  24  m.  lång  mellan  stäfvarnas  yttersta  spetsar.  Mid- 
skepps  är  den  3,30  m.  bred  och  tämligen  flatbottnad,  men  den  blir  hög  och 
tillspetsad  mot  båda  ändarna.  Den  är  byggd  af  elfva  väldiga  ekplankor, 
nämligen  fem  på  hvardera  sidan  samt  en  bottenplanka  med  kölen.  Bot- 
tenplankan är  i  hela  sin  längd,  14,25  m.,  gjord  af  ett  enda  träd.  Båten 
är  klinkbyggd;  plankorna  hållas  tillsammans  af  stora  järnnaglar  med 
runda  hufvud  utvändigt  och  nitskifvor  invändigt.  Springorna  mellan 
plankorna  äro  tätade  med  ylletyg  och  en  beckig,  klibbig  massa.  Bord- 
beklädnaden har  varit  på  ett  egendomligt  sätt  förenad  med  spanten; 
den  var  med  basttåg  bunden  fast  vid  dem.  I  spanten  äro  nämligen 
hål  borrade,  hvilka  svara  mot  ett  slags  på  bordplankorna  sittande  ge- 
nomborrade klossar,  som  icke  äro  gjorda  af  lösa  stycken  och  fastspi- 
kade  på  plankorna  utan  äro  huggna  ut  ur  dessa,  hvilka  härigenom 
förlorat  mer  än  hälften  af  sin  tjocklek;  ett  sådant  slöseri  med  ekvirke 
antyder  rik  tillgång  därpå.  Detta  egendomliga  sätt  att  förena  spant 
och  bord  var  emellertid  icke  ovanligt  under  hednatiden.  Båtarna  er- 
höUo  härigenom  en  stor  smidighet,  som  torde  hafva  kommit  väl  till 
pass  i  bränningar  och  svår  sjö. 

I  båda  stäfvarna,  som  äro  fästa  vid  bottenplankan  med  tränaglar, 
finnas   två  större  hål,  genom  hvilka  man,  att  döma  af  det  sätt,  hvarpå 


164  jarnAldern. 

de  äro  slitna,  troligen  dragit  tåg,  då  båten  skulle  halas  upp  pä  land. 
Under  hednatiden  drogos  nämligen  äfven  de  större  fartygen  upp  på 
land  vid  vinterns  början  och  då  ra  an  annars  längre  tid  stannade  på  ett 
ställe.  I  bottnen  på  den  båt  vi  nu  beskrifvit  finnes  också  ett  bål,  hvil- 
ket  troligen  tjänat  att  gifva  aflopp  åt  det  i  båten  samlade  vattnet, 
när  den  kommit  upp  ur  sjön. 

Artullarna  hafva  icke  varit  fastspikade  på  relingen  utan  bundna 
med  basttåg,  hvarigenom  de  lätt  skulle  kunna  vändas  om,  ifall  man  på 
en  flod  eller  något  annat  smalt  vatten  behöfde  ro  åt  motsatt  håll  mot 
förut.  Båten  är  äfven  sä  lika  byggd  åt  bägge  stäfvarna,  att  man  knappt 
kan  afgöra  hvad  som  är  för  och  akter.  Dess  form  påminner  således 
på  ett  anmärkningsvärdt  sätt  om  den  beskrifning  på  svionernas  skepp, 
som  Tacitus  gifvit  endast  några  mansåldrar  före  den  tid,  då  nydams- 
båten  byggdes.  »Svionernas  skepp»,  säger  han,  »voro  däruti  olika  romar- 
nes, att  båda  stammarna  voro  lika,  så  att  man  kunde  landa  med  hvil- 
ken  som  helst;  och  de  förde  icke  segel.»  Om  årorna  berättar  han,  huru 
de  ej  voro  fastade  vid  sidorna  på  vanligt  sätt  utan  så  anordnade,  att 
man  kunde  skifta  om  och  ro  åt  hvilketdera  hållet  man  behöfde.  Äfven 
häruti  öfverensstämmer  hans  berättelse  således  på  ett  mycket  märkligt 
sätt  med  nydamsbåten,  liksom  däri,  att  denna  endast  varit  afsedd  för 
rodd.  Spår  af  någon  mast  fanns  icke.  Årorna  äro  till  formen  alldeles 
lika  de  nu  brukliga  och  nära  3,60  m.  länga. 

Vid  båtens  sida,  3  m.  från  ena  stäfven,  hittades  rodret,  som  är 
smalare  och  mera  likt  en  åra  än  de  nu  brukliga.  Det  har  ungefär  vid 
midten  ett  hål,  hvarigenom  det  tåg  troligen  gått,  som  hållit  rodret 
fast  vid  båtens  sida.  De  äldsta  styrena  —  ända  till  långt  in  i  medel- 
tiden —  voro  nämligen  icke  fästa  såsom  nu,  i  båtens  midtlinie,  utan 
på  ena  sidan,  vanligen  den  högra,  som  därför  ännu  i  dag  kallas 
styrbord;  de  hade  också  samma  form  som  årorna,  eller,  kanske  rättare, 
man  använde  ursprungligen  en  åra  till  styre.  Ett  minne  af  detta  ur- 
sprung för  rodret  hafva  vi  bland  annat  däri,  att  ordet  roder,  som  i 
svenskan  och  danskan  endast  betyder  styre,  i  sin  tyska  form  (ruder) 
därjämte  bibehållit  den  ursprungliga  betydelsen  åra. 

I  Nydams  mosse  fann  man  äfven,  några  månader  senare  än  fyndet 
af  den  nu  beskrifiia  båten,  helt  nära  och  långsides  med  denna  ett 
annat  dylikt  fartyg,  som  var  af  furu.  Det  kort  därefter  utbrytande  kri- 
get gjorde  det  emellertid  omöjligt  att  åt  detta  fartyg  ägna  nödig  vård, 
hvarför  det  lär  hafva  blifvit  förstördt.  Denna  förlust  är  så  mycket  mer 
att  beklaga,  som  furubåten  synes  hafva  genom  en  viktig  egendomlig- 
het skilt  sig  från  ekbåten,  hvilken  den  till  form,  storlek  och  bygg- 
nadssätt för  öfrigt  liknat.  Den  15,70  m.  långa  bottenplankan  slutade 
nämligen  vid  hvardera  ändan  i  en  starkt  framskjutande  spets,  som  le- 
gat under  vattenlinien  och  troligen  varit  järnbeslagen  (fig.  191).  Den 
har  således  bildat  ett  slags  »baggen,  hvarmed  man  kunde  borra  de 
fientliga   skeppen   i  sank.    Denna  omständighet  är  af  särskild  vikt  för 


HANDEL.   —   SAMFÄRDSEL.   —   FARTYG.  165 

OSS,  som  sett  en  liknande  inrättning  öka  den  fruktansvärda  kraften 
hos  vår  tids  krigsffitrtyg.  Vi  torde  äfven  böra  fästa  uppmärksam- 
heten därpå,  att  flera  af  de  å  hällristningarna  afbildade  fartygen  från 
bronsåldern  hafva  en  frän  förstäfven  utskjutande  spets,  som  synes  hafva 
en  icke  ringa  likhet  med  »baggen»  å  furubåten  från  Ny  dam. 

På  detta  ställe  lär  man  dessutom  hafva  funnit  lämningar  af  två 
andra  fartyg  af  samma  slag  samt  ett  jämankare;  men  närmare  under- 
rättelser om  dem  saknas.  I  de  andra  på  fornsaker  från  järnåldern  rika 
mossarna  i  Danmark  har  man  icke  påträffat  fartyg  liknande  dem  vi  nu 
beskrifvit,  troligen  därför,  att  dessa  mossar  i  forntiden  icke  stått  i  för- 
bindelse med  hafvet,  under  det  att  Nydams  -mosse  är  inre  delen  af  en 
gammal  hafsvik.  I  Vimose  på  Fyen  har  man  dock,  bland  en  mängd 
fornsaker  från  den  äldre  järnåldern,  uppgräft  två  af  klufna  och  urhol- 
kade trädstammar  bildade  ekstockar. 

I   en   torfmosse   nära  Fiholm  i  ^    / 

Västmanland  har  man  för  några  år  /    / 

sedan  jämte  en  järnyxa  funnit  styc- 
ken af  en  båt,  som  mycket  liknat  de 
vid  Nydam  anträffade  och  hvaraf 
några  lämningar  nu  förvaras  i  Natio- 
nalmuseum. Bordplankorna  hafva 
varit  bundna  fast  vid  spanten,  så- 
som  stumpar  af  bastrep  visa,  hvilka  ^^^  j-^^^^  ^^  bottcnplankan  till  ett 
ännu  sitta  kvar  i  de  genomborrade,  fartyg  af  furu.    Slesvig. 

ur   samma  stycke  som  bordplankan 

uthuggna  klossarna,  hvilka  alldeles  likna  dem,  som  ses  ä  fig.  190. 
Emedan  samma  egendomliga  inrättning,  såsom  vi  af  det  följande  få  se, 
äfven  under  hednatidens  sista  del  begagnats,  är  det  emellertid  svårt 
att  afgöra,  huruvida  det  vid  Fiholm  funna  fartyget  är  ett  minne  från 
den  äldre  eller  den  yngre  delen  af  järnåldern. 

I  Nationalmuseum  förvaras  äfven  en  märklig,  från  Häggeby  kyrka 
i  Uppland  kommen  sten,  å  hvilkens  ena  sida  man  ser  en  med  12  (par) 
åror  rodd  båt,  som  i  hög  grad  liknar  de  fartyg  vi  nu  beskrifvit.  Den 
är  tydligen  spetsig  i  båda  ändar  och  har  mycket  höga  stäfvar;  den  för 
icke  segel  utan  framdrifves  endast  med  rodd;  årornas  antal  är  nästan 
lika  stort  som  på  ekbåten  från  Nydam,  och  styret,  hvilket  föga  skiljer 
sig  från  en  åra,  sitter  på  ena  sidan,  tydligen  den  vänstra  (fig.  192). 
Häggebystenens  ristning  är  efter  all  sannolikhet  endast  föga  yngre  än 
nydamsbåten. 

Vi  böra  slutligen  fästa  uppmärksamheten  på  den  stora  likhet,  som 
finnes  mellan  de  under  den  äldre  järnåldern  i  södra  Skandinavien  be- 
gagnade fartygen  och  de  förträffliga  båtar,  som  ännu  i  dag  begagnas 
på  kusten  af  Norge,  i  synnerhet  i  Nordlanden.  Äfven  »nordlands- 
båten» är  lång,  smal  och  spetsig  i  båda  ändar;  årtullama  äro  utefter 
hela  norska  kusten  norr  om  Lister  alldeles  lika  dem  å  fig.  190.     Ek- 


166 


järnAldern. 


båten  från  Nydam  är  dock  längre  och  jämförelsevis  mycket  smalare  än 
nordlandsbåtarna,  ebura  dessa  bland  norska  båtar  utmärka  sig  genom 
sin  stora  längd  i  förhållande  till  bredden.  En  skillnad  mellan  farty- 
gen från  den  äldre  järnåldern  och  nordlandsbåten  är,  att  den  senare 
jämte  sina  åror  har  mast  och  segel. 

Äfven  de  båtar,  som  ännu  begagnas  på  Färöarna  och  på  Dalarnas 
större  sjöar,  likna  mycket  dem  från  Nydam. 


192.    Ena  sidan  af  en  sten  från  Häggehy  kyrka  i  Uppland. 


Den  norska,  färöiska  och  dalska  båtformen  är  således  densamma, 
och  besinnar  man,  med  hvilken  trohet  folket  fasthänger  vid  hvad  som 
en  gång  visat  sig  vara  ändamålsenligt,  så  kan  man  lätt  förstå,  att  en 
sådan  egendomlig  båtform  i  aflägsna  bygder  kunnat  från  släkte  till 
släkte  fortplanta  sig  ända  från  de  första  århundradena  efter  Kristi  fö- 
delse. Men  för  halftannat  årtusende  sedan  var  nydamsbåten  en  öster- 
sjöbät;  nu  är  dess  ättling  en  nordlandsbåt,  som  blifvit  alldeles  utträngd 
från  Danmark  och  södra  delen  af  den  Skandinaviska  halfön. 

Emellertid  är  det  rätt  märkligt,  att  sakkunniga  män,  som  omsorgs- 
fullt granskat  de  olika  slagen  af  norska  båtar,  tillerkänt  nordlandsbå- 
ten priset  och  betraktat  denna  som  en  lämplig  modell  för  nutidens  yp- 
persta alster  i  skeppsbyggen,  för  dessa  snabbseglare,  som  under  de  se- 
nare åren  tillryggalagt  vägen  öfver  de  stora  världshafven  på  en  för- 
vånande kort  tid.  Men  om  nu,  såsom  sannolikt  nog  synes,  det  är  den 
äldre  järnålderns  fartyg,  som  tjänat  nordlandsbåten  till  modell,  sa  blir 
det  forntidens  skeppsbyggare,  som  få  priset. 


RELIGION.   —  OFFER.   —   GRAFVAR.  167 

4. 
Religion.  —  Offer.  —  Grafvar. 

En  märklig  inblick  i  en  sida  af  de  religiösa  föreställningarna  un- 
der den  tid,  hvarom  vi  nu  söka  kunskap,  erhålla  vi  af  de  förut  omtalade 
mossfynden,  hvilka  väl  hittills  egentligen  äro  kända  från  Danmark  men 
tiU  hvilka  man  dock  äfven  i  vårt  land  funnit  motstycken,  om  än  i 
mindre  skala. 

Så  har  man  vid  stranden  af  Finjasjön  vid  Sjöröd  i  Skåne  upp- 
samlat åtskilliga  mer  eller  mindre  sönderbrutna  svärdfästen,  doppskor, 
beslag,  spännen  m.  m.  af  silfver,  hvilka  visat  sig  höra  till  en  föga 
yngre  tid  än  fyndet  i  Nydams  mosse.  Det  är  möjligt,  att  anledningen 
till  sakemas  nedläggande  här  varit  densamma  som  vid  Thorsbjerg  och 
Nydam,  ehuru  på  de  båda  senare  ställena  torfmossar  bildat  sig,  under 
det  att  den  skånska  sjön  icke  blifvit  fylld  af  torf. 

Innan  vi  söka  besvara  frågan  om  orsaken  till  förekomsten  i  mos- 
sarna af  alla  dessa  vapen,  kläder,  prydnader,  kärl,  verktyg  m.  m.,  måste 
vi  i  korthet  redogöra  för  det  tillstånd,  hvari  de  blifvit  funna.  De 
flesta  hafva  märken  efter  svärdshugg,  pilskott  eller  dylikt,  utvisande 
att  de  varit  med  i  liflig  strid.  Men  alla  de  skador,  som  sakerna  lidit, 
kunna  icke  förklaras  genom  antagandet,  att  de  åstadkommits  i  en  strid, 
äfven  om  denna  varit  ytterst  häftig.  Efter  en  noggrann  undersökning 
har  man  förvissat  sig  om  att  många  saker  blifvit  efter  striden  med 
af  sik  t  förstörda,  h  vilket  i  synnerhet  blir  tydligt  vid  fråga  om  de  sa- 
ker, som  icke  gärna  kunna  anses  hafva  varit  på  det  sättet  utsatta  för 
stridens  omedelbara  verkningar.  Kläderna  voro  sönderslitna;  kapporna, 
som  fonnos  hoprullade  hvar  och  en  för  sig  i  ett  bylte,  voro  sönder- 
rifna.  Detsamma  gällde  om  ringbrynjorna  till  en  grad,  som  icke  kan 
förklaras  endast  genom  kampens  hetta.  Till  och  med  smyckena  voro 
ofta  förstörda.  Spjutspetsar  och  svärd  voro  sammanböjda,  stundom 
nästan  hoprullade.  Ett  svärd  var  till  hälften  utdraget  ur  träslidan  och 
därefter  omböjdt.  I  en  sköldbuckla  fann  man  fem  böjda  järnspjutspet- 
sar af  olika  former,  så  sammanrullade  och  stuckna  in  i  hvarandra,  att 
de  bilda  en  olöslig  knut;  den  ena  spjutspetsen  är  dessutom  af  huggen 
och  hamrad  flat.  Äfven  hästskeletten  bära  spår  af  den  vildaste  förstö- 
ringslust. Månget  hästhufvud  är  klufvet  med  flera  hugg,  af  hvilka 
ett  enda  varit  tillräckligt  att  sträcka  djuret  dödt  till  marken. 

Att  sakerna  blifvit  med  afsikt  nedlagda  är  klart,  och  anmärk- 
ningsvärdt  är,  att  det  område,  inom  h vilket  fornsakema  anträffades, 
på  flera  ställen  var  begränsadt  af  gärdesgårdslika  risflätningar,  af  på- 
lar eller  af  nedstuckna  svärd  och  spjut. 


168  järnAldern. 

De  omständigheter,  hvilka  vid  underökningen  om  orsaken  skola 
förklaras,  äro  således:  att  allt  det  funna  utan  tvifvel  tillhört  ett  lä- 
ger; att  ingenstädes  några  människoben,  eller  åtminstone  högst  få  så- 
dana, blifvit  med  säkerhet  funna  jämte  fornsakerna;  att  en  kamp  före- 
gått nedläggningen  men  att  de  flesta  sakerna  sedan  blifvit  med  afsikt 
förstörda  och  varit  obrukbara,  då  de  lades  ned,  samt  att  den  del  af 
mossen,  inom  hvilken  fornsakerna  träffats,  vanligen  varit  tydligt  be- 
gränsad. 

De  i  Nydams  mosse  funna  fartygen  kunde  väl,  vid  ett  flyktigt  be- 
traktande, synas  tala  för  den  förklaringen,  att  de  i  denna  mosse  funna 
sakerna  utgjort  fartygens  laddning  och  sjunkit  med  dessa.  Men  en  så- 
dan förklaring  blir  otillräcklig,  då  man  äfven  här  finner  samma  upp- 
såtliga förstöring  och  samma  förhållanden  i  öfrigt  som  i  de  andra  mos- 
sarna; och  den  har  blifvit  omöjlig,  sedan  det  visat  sig,  att  platsen, 
där  fyndet  gjorts,  ligger  så  högt  öfver  den  nuvarande  och  efter  all 
sannolikhet  ^ven  öfver  den  dåvarande  hafsytan,  att  fartygen  måste 
hafva  blifvit  dragna  upp  på  stranden,  innan  de  förstördes.  Vi  måste 
således  söka  en  sådan  lösning  af  gåtan,  att  den  gäller  för  alla  de  här 
ifrågavarande  fynden. 

Att  en  strid  ägt  rum  i  närheten  af  hvarje  ställe  före  nedläggnin- 
gen, därom  äro  alla  forskare  ense. 

Man  har  sagt,  att  segrarne  efter  striden  förvarat  i  den  nuvarande 
mossen  en  del  af  bytet,  som  de  ej  strax  kunde  föra  med  sig,  eller  att 
plundrande  hopar  där  gömt  hvad  de  stulit  från  slagfältet.  Men  i  båda 
fallen  mötes  man  af  frågan:  »Hvarför  har  då  hela  denna  mängd  af 
sönderhuggna  lansskaft,  pilbågar,  räfsor,  huggblock,  vagnar  och  häst- 
skelett, samt  andra  tunga  saker  utan  allt  värde  släpats  hit,  under  det 
att  silfver,  mynt,  guldringar  och  otaliga  andra  små  men  dyrbara  fö- 
remål, som  lätt  kunnat  medtagas,  blifvit  nedkastade  i  vatten,  hvarur  de 
sedan  endast  med  största  svårighet  kunnat  åter  upptagas?»  Ett  sådant 
antagande  kan  ej  heller  förklara  den  uppsåtliga  förstöringen  af  sakerna. 

Dessa  och  andra  dylika  försök  till  förklaring,  hvilka  man  i  början 
gjorde,  visade  sig  alla  vara  lika  otillfredsställande,  och  man  miss- 
tröstade därför  att  finna  svaret  på  den  gåtfulla  frågan  »Hvarför?» 
Slutligen  framställde  dock  Worsaae  1865  en  förklaring,  hvilken  i  sina 
nufvuddrag  vunnit  allt  flera  anhängare.  »Nära  mossen»,  så  lyder  denna 
förklaring,  »har  ett  slag  stått,  efter  hvilket  den  segrande  hären  åt  sina 
gudar  offrat  det  eröfrade  bytet,  eller  en  stor  del  däraf,  sedan  det 
förut  blifvit  med  afsikt  förstördt.» 

Endast  i  en  viktig  punkt  har  Worsaaes  förklaring  visat  sig  kräfva 
en  jämkning.  Han  antog,  att  sakerna  blifvit  »nedlagda  i  en  sjö,  som 
sedan  under  århundradenas  lopp  vuxit  igen  till  en  torfmosse».  Redan 
hans  landsman  Engelhardt,  hvilken  mer  än  någon  annan  har  förtjänst 
af  de  stora  mossfynden,  hade  emellertid  ett  par  år  tidigare,  vid  be- 
skrifningen  af  fyndet  från  Thorsbjerg,  uttalat  den  åsikten,  att  sakerna 


RELIGION.   —  OFFER.    —   QRAFVAR. 


169 


•a 


i? 

V. 

•S 


170  JÄRNÅLDERN. 

lagts  ned  i  ytan  af  ett  kärr,  så  att  de  blott  betäcktes  af  de  växter, 
som  då  funnos  där.  Att  denna  åsikt  kommer  sanningen  mycket  nära, 
har  den  nuvarande  direktören  för  det  danska  nationalmuseet,  Sophus 
Möller,  nyligen  ådagalagt.  Han  har  nämligen  visat,  huru  föremålen 
själfva  och  det  sätt,  hvarpå  de  anträffats,  såväl  som  en  naturvetenskap- 
lig undeifiökning  af  alla  de  omständigheter,  som  äro  af  vikt  för  fyn- 
dets rätta  bedömande,  göra  det  otvifvelaktigt,  att  sakerna  icke  varit 
nedkastade  i  vatten  utan  att  de  en  tid  legat  i  fria  luften,  på  en  plats 
hvilken  ej  varit  mera  fuktig,  än  att  man  kunnat  gå  där.  En  frodig 
vegetation  har  jämförelsevis  snart  täckt  och  skyddat  det  nedlagda,  och 
småningom  har  den  torf  bildat  sig,  hvilken  ända  till  våra  dagar  beva- 
rat så  mycket  af  det,  som  annars  skulle  ha  gått  förloradt. 

Nu  anförda  åsikt  om  anledningen  till  nedläggandet,  hvarigenom 
vi  få  förklaring  öfver  alla  de  förut  nämnda  egendomliga  omständighe- 
terna vid  mossfynden,  har  ett  godt  stöd  däruti,  att  man  äfven  hos 
andra  folk,  både  i  äldre  och  nyare  tid,  iakttagit  liknande  religiösa  bruk. 
Så  berättar  Caesar  om  gallerna,  att  de,  >när  de  gå  till  strid,  gärna  göra 
löfte  om  att  helga  bytet  åt  krigsguden.  Efter  segern  offras  de  fångna 
djuren,  och  det  öfriga  bytet  bringas  samman  till  ett  ställe.  I  många 
stater  ser  man  på  heliga  ställen  stora  sammansläpade  hopar  af  så- 
dana saker,  och  det  är  sällsynt,  att  någon  till  den  grad  föraktar  reli- 
gionen, att  han  skulle  våga  gömma  något  byte  hos  sig  eller  borttaga 
det,  som  är  offradt,  ett  brott  för  hvilket  äfven  det  hårdaste  och  rys- 
ligaste straff  är  bestämdt.» 

I  sammanhang  därmed  böra  vi  ock  ihågkomma  Orosii  berättelse  om 
huru  de  från  Norden  komna  cimbrerna  och  teutonerna  efter  segern  öf- 
ver romarne  vid  Arausio  (nära  floden  Rhöne)  år  105  f.  Kr.  offrade  hela 
det  eröfrade  bytet.  »Då  fienderna»,  förtäljer  han,  »hade  bemäktigat  sig 
två  läger  och  ett  omätligt  byte,  förstörde  de  under  nya  och  ovanliga 
förbannelser  allt,  som  fallit  i  deras  händer.  Klänningstygen  blefvo 
sönderslitna  och  bortslängda,  guld  och  silfver  kastadt  i  floden,  män- 
nens ringbrynjor  sönderhuggna,  hästmunderingarna  förstörda,  hästarna 
själfva  nedstörtade  i  djupet,  männen  med  rep  om  halsen  upphängda  i 
träden,  så  att  det  icke  var  mera  byte  kvar  för  segrarne,  än  det  fanns 
barmhärtighet  för  de  öfvervunna.» 

Samma  sed  att  hopböja  eller  förstöra  vapen  och  andra  saker,  som 
vi  lärt  känna  i  mossfynden,  återfinna  vi  i  många  grafvar  från  den 
äldre  järnåldern,  som  innehålla  lämningar  af  brända  lik. 

Under  hela  nu  ifrågavarande  tid  var  seden  att  bränna  de  döda 
ganska  allmän,  liksom  under  föregående  period.  Grafvar  med  lämnin- 
gar af  obrända  lik  äro  dock  i  större  eller  mindre  antal  kända  såväl  från 
det   första   århundradet  efter  Kr.  som  från  alla  följande  århundraden. 

De  brända  benen  träffas  antingen  i  sådana  »brandgropar»,  som  under 
den  förra  perioden  voro  så  allmänna  —  i  hvilka  grafvar  benen  således 


RELIGION.   —  OFFER.   —  GRAFVAR.  171 

icke  äro  nedlagda  i  något  kärl  — ,  eller  ock  ligga  de  i  ett  kärl  af  bränd 
lera  eller  brons.  Den  sidan  141  afbildade  stora  romerska  vasen  och 
fyndet  vid  öremölla  (s.  143)  äro  märkliga  prof  på  det  senare  begraf- 
ningssättet.  De  vapen,  prydnader  och  dylikt,  som  jämte  de  brända 
benen  träffas  i  graf varna  från  denna  tid,  äro,  liksom  under  föregående 
period,  ofta  skadade  af  eld,  h vilket  i  de  flesta  fall  tydligen  beror  därpå, 
att  de  följt  den  döde  på  bålet. 

Särskild  uppmärksamhet  förtjänar,  att  mången  nordisk  graf  från 
denna  tid  utom  det  kärl,  i  hvilket  de  brända  benen  förvaras,  innehållit 
andra  kärl.  Denna  sed,  som  man  icke  återfinner  i  våra  bronsålders- 
grafvar,  har  utan  tvifvel  kommit  från  söder.  Den  är  känd  både  från 
iorromerska  grafvar  i  Italien  och  från  romerska  grafplatser  i  olika 
delar  af  Europa. 


194.     Graffältet  vid  Greby  i  Bohuslän. 

De  obrända  liken  ligga  ej  sällan,  i  synnerhet  på  Öland  och  Gott- 
land,  i  stenkistor,  bildade  af  flata,  på  kant  resta  hällar,  liksom  de  från 
bronsåldern,  hvilka  vi  i  det  föregående  omtalat  (s.  72).  Då  de  döda 
icke  brändes,  synas  de  hafva  blifvit  begrafna  med  kläder  och  smycken, 
männen  med  sina  vapen;  stundom  finner  man  på  likets  bröst  midtbuck- 
lan  och  andra  lämningar  af  en  sköld,  hvilken  således  ännu  i  döden 
betäckt  sin  ägare.  Anmärkningsvärdt  är  emellertid,  att  en  stor  mängd 
grafvar  från  denna  tid,  hvilka  uppenbarligen  äro  mansgrafvar,  icke 
innehållit  vapen,  äfvensom  att  verktyg  så  godt  som  aldrig  ligga  i 
grafvarna.  Vi  hafva  redan  nämnt,  att  man  ej  sällan  vid  likets  sida 
träffar  dryckeshorn,  glasbägare  eller  andra  kärl  samt  spelbrickor,  tär- 
ningar och  dylikt;  vid  fötterna  hafva  ej  sällan  ställts  sådana  med 
harts  tätade  träaskar,  som  i  det  föregående  omtalats.  Sannolikt  hafva 
några  kärl  innehållit  dryckesvaror,  som  den  döde  fått  med  sig;  säkert 
är,  att  lämningar  af  matvaror  (lamm  eller  andra  djur)  träffats  i  grafvar 
från  denna  period. 

Stundom  ligga  grafvarna  från  den  äldre  järnåldern,  liksom  de  nyss 
omtalade   »brandgroparna»,  under  den  naturliga  jordytan  och  utan  att 


172  JÄRNÅLDERN. 

vara  täckta  af  någon  hög  eller  utmärkta  med  någon  stensättning;  de 
äro  således  icke,  åtminstone  numera,  märkbara  ofvan  jord. 

Vanligen  äro  dock  de  svenska  grafvarna  från  denna  tid  täckta  af 
en  rund  eller  aflång  jordhög  eller  af  ett  stenröse.  Ofta  äro  de  prydda 
med  bautastenar,  resta  stenar,  ej  sällan  af  ansenlig  höjd.  Ett  af  de 
mest  storartade  graffälten  från  denna  tid  är  det,  som  ligger  på  Greby 
ägor  invid  Grebbestad  på  Bohusläns  kust  (fig.  194).  Ännu  synas  här, 
på  krönet  och  sluttningen  af  en  höjd,  mer  än  150  dels  runda,  dels  aflånga 
högar  tätt  intill  hvarandra,  och  på  eller  mellan  dem  resa  sig  en  mängd 
bautastenar,   den   högsta  mätande  ej  mindre  än  4,5 o  meter  ofvan  jord. 

Bautastenarna  från.  denna  tid  äro  nu  nästan  alla  stumma,  sedan 
minnet  af  dem,  till  hvilkas  ära  de  restes,  för  århundraden  sedan  dött 
bort;  endast  sällan  har  någon  af  dem  en  kort  inskrift,  som  då  vanligen 
gifver  oss  namnet  på  den  döde.  Fig.  193  visar  tre  präktiga  bautaste- 
nar, af  hvilka  den  ena  bär  en  runinskrift,  innehållande  en  förbannelse 
öfver  den,  som  forstör  minnesvården;  de  stå  i  en  vacker  björkdunge  vid 
Björketorp  i  Bleking,  ej  långt  från  Ronneby.  Runorna  äro  af  den  för 
järnålderns  äldre  del  egendomliga  formen,  men  språket  antyder,  att  de 
äro  inhuggna  under  en  xiågot  senare  tid. 

En  af  de  viktigaste  nyheterna  under  järnåldern  var,  såsom  är  an- 
tydt,  att  Sveriges  invånare  då  för  första  gången  blefvo  bekanta  med 
bokstafsskriften.  Vi  skola  därför  dröja  något  vid  de  märkliga,  under 
namnet  runor  kända  skrifttecken,  som  då  begagnades.  Afven  häri 
skönja  vi  ett  spår  af  de  klassiska  folkens,  och  särskildt  romarnes,  infly- 
tande på  de  germanska  folken. 


5. 

De  äldsta  runorna.  —  Språket  i  Sverige  under  den 
äldre  Järnåldern. 

Redan  under  1500-talets  förra  hälft,  då  minnet  af  runomas  bety- 
delse ännu,  åtminstone  i  aflägsna  bygder,  lefde  kvar  hos  folket,  hafva 
Johannes  Magni,  Sveriges  siste  katolske  ärkebiskop,  och  hans  broder 
Olaus  samt  Olaus  Petri  i  sina  arbeten  sysselsatt  sig  med  runorna.  I 
de  båda  senares  arbeten  finna  vi  runorna  afbildade  under  benämningen 
»det  gotiska  alfabetet»  och  med  angifvande  af  hvarje  teckens  betydelse. 
Enligt  deras  åsikt  var  runskriften  urgammal  i  Norden.  Johannes 
Magni  anser  till  och  med,  att  »goterna  hade  sina  bokstäfver  långt  förr- 
än Carmenta  anländt  med  E vänder  från  Grekland  till  Tibers  mynning 
och  det  romerska  landet  samt  där  efter  urinvånarnes  fördrifvande  lärt 
det  råa  folket  hyfsning  och  konsten  att  skrifva».  Bevis  härför  lämna, 
säger  han,  de  väldiga  runstenar,  som  äro  smed  jättekraft  uppresta  före 
syndafloden  eller  kort  därefter*. 


DE   ÄLDSTA  RUNORNA.   —  SPRÅKET  UNDER  DEN   ÄLDRE  JÄRNÅLDERN.      178 

Sedan  Burei  tid,  vid  löOO-talets  början,  hafva  runorna  ständigt  varit 
föremål  för  de  svenska  lärdes  uppmärksamhet,  ehuru  de  mest  olika 
åsikter  länge  härskade  om  dessa  skriffcteckens  ålder  och  uppkomst. 

Olof  Rudbeck  och  hans  skola  sågo  i  runstenarna  minnen  från  tiden 
långt  före  Kristi  födelse.  Ännu  vid  början  af  1700-talet  antog  Pering- 
sköld,  att  runorna  införts  från  Asien  till  Sverige  af  Jafets  son  Magog, 
h vilkens  grafsten  han  trodde  sig  hafva  återfunnit  i  en  svensk  runsten, 
liksom  samme  fornforskare  med  tillhjälp  af  en  annan  svensk  runinskrift 
uppvisade  nordbornas  förbindelse  med  Tyrus  och  >Sodoma>.  Sådana 
äfventyrliga  åsikter  funno  så  sent  som  vid  midten  af  det  18:e  århund- 
radet en  ifrig  målsman  i  Göransson.  Visserligen  ansåg  han  det  vara 
tvifvelaktigt,  om  det  med  ordet  »Sodoma»  på  den  nyssnämnda  ste- 
nen menas  det  >Sodoma,  som  på  världens  år  2100  förstördes»*;  men  han 
hänför  utan  tvekan  några  svenska  runstenar  till  år  2000  före  Kristi 
födelse,  och  hans  ståndpunkt  betecknas  klart  genom  titeln  på  den  bok 
han  1747  utgaf  om  runomas  ursprung:  »Is  Atlinga;  Det  är:  De  Forna 
Göters,  här  uti  Svea  Rike,  Bokstäfver  Ok  Salighets  Lära,  Tvåtusend 
Tvåhundrad  år  före  Christum,  utspridde  i  all  Land;  Igenfunden  Af 
Johan  Göransson.> 

I  början  af  frihetstiden  hade  emellertid  Olof  Celsius  redan  ådaga- 
lagt, att  de  flesta  runstenar,  som  då  voro  kända,  ej  kunna  vara  så 
utomordentligt  gamla,  som  Rudbeck  och  hans  lärjungar  antagit,  utan 
att  de  äro  resta  under  tiden  närmast  efter  kristendomens  första  predi- 
kande i  Sverige,  en  åsikt  som  äfven  hyllades  af  den  berömde  språk- 
forskaren Ihre  och  hvars  riktighet  sedan  blifvit  styrkt  hvad  de  van- 
liga runinskrifterna  beträffar.  Ännu  för  några  år  sedan  kände  man 
nämligen  bland  de  .många  hundra  i  Y&rt  land  befintliga  runstenarna 
knappt  en  enda,  som  med  säkerhet  kunde  uppvisas  vara  äldre  än  från 
tiden  omkring  hednatidens  slut. 

Mången  drog  till  och  med  i  tvifvel,  huruvida  runorna  under  hedna- 
tiden varit  kända  här,  och  för  ej  särdeles  länge  sedan  har  en  författare 
påstått,  att  runorna  först  uppkommit  genom  en  förvrängning  af  det 
med  Kristendomen  hit  införda  latinska  alfabetet.  Geijer,  som  i  »Svea 
rikes  häfder>  gifvit  en  för  sin  tid  ypperlig  utredning  af  ämnet,  hade 
dock  med  sin  klara  blick  funnit,  att  runorna  redan  under  hednatiden 
måste  hafva  varit  begagnade  af  våra  förfäder,  äfven  om  man  ej  nu 
skulle  äga  något  prof  på  runskrift  från  den  tiden. 

Genom  lyckliga  fynd  under  de  senaste  årtiondena  har  man  emeller- 
tid numera  blifvit  satt  i  stånd  att  uppvisa  nordiska  runinskrifter,  hvilka 
obestridligen  äro  vida  äldre  än  hednatidens  slut;  några  af  dem  äro  till 
och  med  så  gamla  som  från  det  3:e  århundradet  efter  Kristi  födelse. 

Redan  länge  hade  man  visserligen  känt  några  svenska  runstenar, 
hvilkas  inskrifter  på  grund  af  runornas  ovanliga  form  förklarades  oläs- 

*  De  ifrägayarande  nmorna  bilda  i  själfva  verket  orden  8u[ii]tnm  och  a,  motsva- 
rande ordet  sand  och  propositionen  å. 


174  JÄRNÅLDERN. 

liga.  Man  hade  också  märkt,  att  dylika  runor  äfven  förekommo  utom 
Norden,  i  England  och  Tyskland,  hvarför  de  fått  namn  af  anglo- 
saxiska eller  tyska  runor.  Men  slutligen  fann  man,  att  de  hittills 
så  kallade  oläsliga  runorna  på  de  svenska  stenarna  samt  de  »anglo- 
saxiska» och  »tyska»  runorna  i  själfva  verket  endast  böra  betraktas  som 
olika  namn  på  samma  sak  samt  att  dessa  runor,  hvilka  numera  van- 
ligen kallas  de  »äldre»,  begagnats  i  Norden  under  flera  århundraden 
förrän  de  stenar  restes,  å  hvilka  de  vanliga  eller  »yngre»  runorna  äro 
inhuggna. 

LikBom  således  de  mest  skiljaktiga  åsikter  uttalats  om  runornas 
ålder,  har  äfven  frågan  om  deras  härkomst  blifvit  på  många  olika 
sätt  besvarad. 

Några  hafva  sökt  visa,  att  runorna  icke  äro  bildade  efter  något 
annat  alfabet  utan  uppfunna  af  de  germanska  folken  själfva.  Den 
nyssnämnde  Göransson  trodde  till  och  med,  att  de  sydeuropeiska  folken 
fått  sina  bokstäfver  från  de  nordiska  runorna.  Någon  gång  har  äfven 
den  åsikten  uttalats,  att  runorna  uppstått  ur  den  bildskrift,  på  hvilken 
vi  i  hällristningarna  hafva  prof. 

Denna  åsikt  om  runornas  själf ständiga  ursprung  här  i  Norden  har 
likväl  omfattats  af  ett  jämförelsevis  mindre  antal  forskare.  De  flesta 
hafva  varit  ense  om  att  runorna  på  ett  eller  annat  sätt  måste  vara 
besläktade  med  de  sydeuropeiska  alfabeten  eller  med  det  alfabet,  från 
hvilket  dessa  härstamma.  Men  ända  till  senaste  tid  hafva  meningarna 
varit  delade  om  hvilket  af  dessa  alfabet  det  är,  som  ligger  till  grund 
för  runraden.  En  har  ansett  det  vara  det  hebreiska  alfabetet,  andra 
det  feniciska,  under  det  att  Erik  Benzelius  redan  1724  sökt  leda  runor- 
nas härkomst  ur  »de  äldsta  grekiska  eller  joniska  bokstäfver»,  ett  för- 
sök som  äfven  i  senare  tid  upprepats.  Några  hafva  ansett,  att  runorna 
uppkommit  ur  det  etruskiska,  andra  ur  det  latinska  eller  ur  det  i  Ulfilas 
bibelöfversättning  använda  gotiska  alfabetet. 

Att  runorna  ej  kunna  vara  alldeles  själfständigt  uppfunna  af  de 
germanska  folken,  således  utan  att  något  annat  alfabet  tjänat  tillföre- 
bild,  det  visas  tillfyllest  af  den  stora  likhet,  som  finnes  mellan  runorna 
och  de  sydeuropeiska  folkens  bokstäfver,  då  nämligen  talet  om  att  de 
senare  skulle  härstamma  från  runorna  är  orimligt.  Det  bör  emellertid 
ej  väcka  så  stor  förvåning,  att  meningarna  varit  delade  vid  försöket 
att  af  göra,  fråti  hvilket  af  de  sistnämnda  folkens  alfabet  runorna  leda 
sin  härkomst.  Alla  dessa  alfabet  hafva  nämligen,  såsom  ägande  ett 
gemensamt  ursprung,  så  mycken  likhet  sinsemellan,  att  man  utan  svå- 
righet kunnat  finna  något,  om  än  blott  skenbart,  stöd  för  hvar  och  en 
af  de  här  anförda  åsikterna. 

Bland  de  många  dyrbara  gåfvor,  som  Europa  fått  af  österlandet,  är 
nämligen  skrifkonsten  en  af  de  yppersta. 

Redan  Herodotos  berättar,  att  grekerna  erhållit  sina  bokstäfver 
från   fenicierna,    och   riktigheten    af  denna  uppgift  är  numera  allmänt 


DE  ÄLDSTA  RUNORNA.   —   SPRAKET  UNDER  DEN   ÄLDRE  JÄRNALDBRN.      175 

erkänd.  Oaktadt  den  stora  Itkbeten  mellan  det  äldsta  grekiska  och  det 
semitiska  alfabetet  finna  vi  emellertid  hos  det  förra  en  väsentlig  afvi- 
kelse  från  det  senare,  hvilken  tillika  så  att  säga  betecknar  det  sista 
stora  framsteget  i  bokstafsskriftens  utveckling.  Det  fornsemitiska  alfa- 
betet bevarar  nämligen  ännu  minnet  om  ursprunget  från  en  stafvelse- 
skrift  däri,  att  det  blott  har  tecken  för  konsonanterna,  så  att  hvarje 
bokstaf  både  betecknar  konsonanten  och  den  vokal,  som  bildade  en  staf- 
velse  i  förening  med  denna  konsonant.  Grekerna  gjorde  sig  däremot 
vid  upptagandet  af  det  feniciska  alfabetet  särskilda  tecken  för  konso- 
nanterna och  för  vokalerna. 

Etruskernas  och  romames  äldsta  skrift  afviker  föga  från  den  äldsta 
grekiska. 

Så  länge  man  endast  kände  de  vanliga,  »yngre»,  runorna,  var  det 
emellertid  svårt  att  finna  det  rätta  svaret  på  frågan  om  runskriftens 
uppkomst.  Detta  har  blifvit  lättare,  sedan  man  nu  gjort  bekantskap 
med  de  »äldre»  runorna. 

Den  äldsta  runraden*,  sådan  vi  lärt  känna  den  bland  annat 
genom  ett  nära  Vadstena  år  1774  funnet,  längre  fram  (fig.  204)  af  bildadt 
guldsmycke**,  bestod  af  24  runor,  h vilka  haft  följande  utseende,  ordning 
och  betydelse: 

rh^^K<XP : H+Ut^Yh :t^MM^oÄM 
futharkgw       hnij  eu(?)p  -rs        tbemlngod 

Runorna  ^  och  P  hafva  troligen  betecknat  samma  ljud  som  de 
engelska  bokstäfverna  th  och  w.  Runan  Y  förekommer  vid  denna  tid 
nästan  endast  i  slutet  af  orden;  det  ljud,  som  den  betecknade,  var  först 
s  men  öfvergick  sedan,  i  den  mån  språket  förändrade  sig,  till  r. 

Om  vi  nu  betrakta  dessa  äldsta  runor  och  deras  betydelse,  finna 
vi  strax,  att  öfverensstämmelsen  med  de  gamla  sydeuropeiska  alfabeten 
i  många  fall  är  iögonfallande.  Ingen  torde  nämligen  kunna  anse  det 
vara  en  tillfällighet,  att  runorna  R,  <,  H,  I,  h,  B  nästan  fullständigt 
likna  de  romerska  bokstäfver,  som  hafva  samma  betydelse. 

Efter  en  noggrann  och  vidt  omfattande  undersökning  af  alla  i 
samband  med  frågan  om  runomas  härkomst  stående  förhållanden  kom 
man  också  för  trettio  år  sedan  till  det  resultat,  att  runorna  under  något 
af  de    första   århundradena   efter   Kristus  bildats  hos  en  sydgermansk 

*  Man  begagnar  äfven  uttrycket  rnnalfabet,  ehnrn  det  är  mindre  egentligt,  dä  ronorna 
icke  säsom  de  grekiska,  latinska  och  nyare  folkens  bokstäfver  äro  ordnade  sä,  att  de  börja 
med  A  och  B,  af  hvilkas  grekiska  namn  (alfa,  beta)  ordet  alfabet  kommer.  Emedan  mn- 
nden  börjar  med  F,  U,  Th,  A,  B,  K,  begagnar  man  ocksä  någon  gäng  det  pä  liknande 
sitt  som  >alfabet>  bildade  ordet  >fothark>  i  stället  för  benämningen  runrad. 

**  Sedermera  har  man  fnnnit  samma  mnrad,  endast  med  fä  förändringar,  inristad  dels 
pä  ett  präktigt  spänne  af  förgylldt  silfver,  upptaget  ur  en  graf  vid  Chamay  i  Bourgogne, 
östra  Frankrike,  dels  pä  en  kort,  eneggad  svärdsklinga,  af  järn,  upptagen  ur  Tems- 
flodens  bädd  Tid  London.  Därjämte  äterflnnes  denna  runrad,  närmast  lik  den  pä  tems- 
BTärdet,  äfven  i  flera  handskrifter  frän  en  senare  tid,  9:e  till  ll:e  ärhundradet,  hvilka 
iro  anträffade  pä  flera  ställen  i  och  utom  England  men  som  alla  ursprungligen  för- 
skrifva  sig  frän  detta  land.  Den  märkligaste  af  dem  är  en,  i  hvilken  en  gammal  f om- 
engelsk  runsäng  läses,  som  innehäller  icke  blott  runorna,  deras  namn  och  betydelse  utan 
ifren  en  förklaring  öfver  dessa  namn. 


176 


JÄRNÅLDERN. 


stam  efter  den  form  af  den  romerska  skriften,  som  denna  hade  hos  det 
keltiska  folk,  genom  h vilket  germanerna  lärde  känna  den. 

I  de  flesta  fall,  där  runorna  i  formen  skilja  sig  från  de  romerska 
bokstäfverna,  kan  denna  olikhet  förklaras  däraf,  att  runorna  ursprung- 
ligen voro  afsedda  att  inristas  i  trä  och  att  man  därför  måste  undvika 
alla   vågräta   streck,   emedan    dessa,  såsom  sammanfallande  med  träets 

ådror,  lätt  blifva  otyd- 
liga; äfven  de  båg- 
böjda  strecken  kunna 
endast  med  svårighet 
framställas  i  trä.  De 
äldsta  runorna  bestå 
också  nästan  endast 
af  lodräta  och  sneda 
räta  streck. 

Vid  upptagandet 
af  det  främmande 
alfabetet  visade  emel- 
lertid germanerna  en 
märkvärdig  själfstän- 
dighet  därigenom,  att 
de  gåf  vo  runorna  nya, 
från  dem  å  de  öfriga 
folkens  bokstäfver  af- 
vikande  namn  samt 
därigenom  att  de  ord- 
nade dem  på  ett  all- 
deles nytt  sätt.  Alla 
de  semitiska,  grekiska 
och  italienska  alfa- 
beten börja  nämligen 
med  A,  B  och  så 
vidare;  men  runraden 
börjar  med  F,  U,  Th, 
A,  R,  K.    H varför 


195.    Runsten  i  Hagby  socken,  Uppland; 
förr  vid  Möjelrro  i  samma  socken.* 


germanerna   gåfvo   sina   bokstäfver  denna  ordning,  har  man  ännu  icke 
kunnat   på   ett  tillfredsställande  sätt  förklara. 

En  annan  egendomlig  nyhet  är,  att  germanerna  delade  sin  runrad 
i  tre  grupper,  hvar  och  en  innehållande  åtta  runor;  dessa  tre  grupper, 
sedermera  benämda  ätter,  äro  utmärkta  redan  på  vadstenabrakteaten.** 


*  Inskriften    är:     Ana    Hahaisla    x    Ini|r|    Fravaradar,    som   betyder:    >Öfver 
Hahaisl  In  [och]  Fravarad  [reste  stenen] >. 

♦♦  Indelningen  i  3  gånger  8  användes  af  germanerna  äfven  i  andra  fall,  säsom  t.  ex. 
i  deras  viktsystem,  där  marken  var  delad  i  8  ören  och  öret  i  8  öringar.  Huruvida  denna 
indelning  af  viktenheten  fanns  redan  på  den  tid  runraden  bildades,  torde  emellertid  icke 
ännu  kunna  bevisas. 


DE   ÄLDSTA    RUNORNA.    —    SPRAkET   UNDER  DEN  ÄLDRE   JÄRNÅLDERN.      177 


Äfven  i  ett  annat  afseende  afviker  runskriften  från  den  vanliga 
grekiska  och  latinska  skriften.  Den  senare  går,  liksom  den  nu  bruk- 
liga, från  vänster  till  böger,  men  de  äldre  runorna  hafva  ofta,  i  likhet 
med  etruskernas  och  några  andra  italienska  folks  inskrifter,  riktningen 
från  höger  till  vänster  (fig.  195).  Riktningen  från  vänster  till  höger 
begagnades  dock  äfven  i  runskriften  (fig.  196)  och  blef  snart  den  van- 
liga.     Stundom    finner   man   i 


j^^"^^- 


samma  inskrift  båda  dessa  rikt- 
ningar, så  att  den  ena  raden 
går  från  höger  till  vänster  och 
nästa  rad  från  vänster  till  höger 
(eller  ock  tvärtom). 

Inskrifter  med  dessa  »äldre» 
runor  äro,  såsom  redan  antydts, 
kända  från  fiera  ställen  i  Nor- 
den och  andra  af  germaner  nu 
eller  fordom  bebodda  länder. 

De  äldsta,  hvilkas  ålder 
kunnat  bestämmas,  äro  de,  som 
läsas  å  några  i  de  förut  om- 
talade danska  torfmossarna  vid 
Thorsbjerg  m.  fl.  anträfi^ade  forn- 
saker:  en  sköldbuckla,  beslag 
till  svärdslidor,  pilar,  en  hyfvel, 
en  kam  och  ett  spänne,  hvilka 
tillhöra  det  3:e  och  4:e  århund- 
radet efter  Kristus.  Runor  äro 
äfven  inristade  på  andra  i  Dan- 
mark hittade  lösa  fornsaker 
från  den  äldre  järnåldern. 

I  olika  delar  af  Sverige 
och  Norge  har  man  anträffat 
åtskilliga  bautastenar  med  in- 
skrifter af  äldre  runor. 

En  af  de  svenska  stenarna, 
som  står  vid  Skåäng  i  Vagnhärads  socken,  Södermanland  (fig.  196), 
är  märklig  därför,  att  man,  flera  hundra  år  efter  det  att  den  ur- 
sprungliga inskriften  ristades,  användt  stenen  ånyo  och  då  inhuggit 
en  ny  inskrift  med  »yngre»  runor.  Slutorden  i  den  senare  inskriften 
>Gud  hjälpe  själen  hans»  visa,  att  den  tillhör  tiden  efter  kristendomens 
predikande  i  landet. 

*  Den  äldre  inskriften  (i  en  rad  längs  stenens  midt)  lyder:  Ha  ringa  leugar,  och 
den  yngre  (i  slingan  ntmed  stenens  kant):  Skanmals  ank  Olauf  than  lita  kiara 
merki  thansi  eftir  Suain  fathnr  sin.  Kuth  hialbi  salu  hans,  eller  >Skanma]s  och 
Olauf  (kyinnonamn)  de  läto  göra  dessa  minnesmärken  efter  Sven,  sin  fader.  Gud  hjälpe 
själen  han8.> 

12 


Sveriges  historia.     I. 


196.    Runsten  vid  Skåäng  i  Södermanland* 


178  JÄRNÅLDERN. 

Dessutom  har  man  i  Sverige  funnit  flera  fornsaker,  å  hvilka  in- 
skrifter med  de  äldre  runorna  läsas,  nämligen  ett  präktigt  spänne  af 
förgylldt  silfver  från  Etelhem  på  Gottland,  en  amulett  af  ben  från  Lind- 
holms mosse  i  Skåne  (fig.  197)  samt  den  förut  omtalade  vadstenabrak- 
teaten  och  många  andra  guldbrakteater  från  olika  delar  af  södra  Sverige. 

I  England  äro  också  inskrifter  med  de  nu  ifrågavarande  runorna 
ganska  allmänna. 

Visserligen  har  ännu  i  senaste  tid  den  åsikten  uttalats,  att  runorna 
aldrig  skulle  hafva  varit  i  bruk  hos  andra  folk  än  nordboarne  och  de 
till  England  från  Nordens  grannland  i  söder  öfverflyttade  angelsaxarne. 
Denna  åsikt  är  emellertid  oriktig.  Runorna  hafva  varit  en  gemensam 
egendom  för  de  germanska  folken,  eller  åtminstone  för  flera  af  dem. 

Detta  bevisas  däraf,  att  man  verkligen  har  funnit  flera  runin- 
skrifter både  i  Frankrike,  Tyskland,  västra  Ryssland  och  Valakiet, 
äfvensom  däraf  att  dessa  inskrifter  äro  ristade  på  föremål,  hvilka  hvar- 
ken  äro  af  skandinaviska  eller  engelska  typer  utan  af  former,  som  äro 
inhemska  uti  de  ifrågavarande,  af  germanska  folk  då  bebodda  trakterna. 


197.    Amulett  af  ben.    Skåne.    ■•  6. 

Sydgermanernas  runkunnighet  bevisas  ytterligare  däraf,  att  sam- 
tida författare  uttryckligen  omtala  runornas  bruk  äfven  hos  de  ger- 
manska folk,  som  icke  bodde  i  Skandinavien  eller  England.  Det  märk- 
ligaste af  dessa  vittnesbörd  lämnar  Venantius  Fortunatus,  som  var 
född  i  norra  Italien  och  uppfostrad  i  Ravenna  men  senare  uppehöll  sig 
på  många  olika  ställen  i  Tyskland  och  Frankrike,  till  dess  han  i  slu- 
tet af  500-talet  blef  biskop  i  Poitiers  i  sistnämnda  land.  Bland  hans 
latinska  dikter  finnes  också  ett  bref  till  en  vän,  hvari  han  uppmanar 
denne  att  svara  antingen  på  latin  eller  på  något  annat  språk;  om  han 
icke  ville  skrifva  latin,  kunde  han  ju  t.  ex.  skrifva  med  »barbariska 
runor»  på  trätaflor  eller  på  en  slät  trästaf.  Med  »barbariskt»  menas 
tydligen  detsamma  som  germansk,  i  motsats  till  romersk.  Äfven  i 
Norden  ristade  man  runor  allmänt  på  taflor  och  stafvar  af  trä,  såsom 
vi  af  det  följande  få  se. 

Hos  de  germanska  folk,  som  bodde  på  Europas  fastland,  utträngdes 
emellertid  runomas  bruk  snart  af  Ulfilas  gotiska  alfabet  och  af  det 
romerska.  Germanerna  i  England  och  Skandinavien  behöllo  däremot 
runorna  länge,  och  i  synnerhet  inom  sistnämnda  land  voro  förhållandena 
särdeles   gynnsamma   för  runskriftens  fortlefvande.    Först  efter  många 


DE  ÄLDSTA   RUNORNA.   —   SPRÅKET  UNDER  DEN   ÄLDRE   JÄRNÄLDERN.      179 

århundradens  förlopp  började  den  här  utträngas  af  det  med  kristen- 
domen sig  utbredande  latinska  alfabetet,  och  ännu  långt  efter  den  kristna 
lärans  seger  fortlefde  den  i  folkets  sinne  djupt  rotade  kännedomen  om 
runornas  bruk  och  betydelse. 

Den  omständigheten,  att  inskrifter  med  de  äldre  runorna  finnas  både 
på  de  öfver  aflidna  anhöriga  resta  minnesstenarna  och  på  så  många  till 
det  dagliga  lifvet  hörande  föremål,  synes  antyda,  att  kännedomen  om 
runorna  icke  varit  inskränkt  till  ett  fåtal  utan  ganska  allmänt  spridd 
bland  folket. 

Ehuru  dessa  inskrifter  icke  innehålla  några  underrättelser  om  histo- 
riskt viktiga  personer  eller  händelser,  äro  de  dock  af  den  allra  största 
betydelse  för  kunskapen  icke  endast  om  flera  i  kulturhistoriskt  afseende 
märkliga  förhållanden  utan  i  synnerhet  om  språket.  De  äro  våra 
äldsta  skriftliga  urkunder,  mer  än  åtta  hundra  år  äldre  än  de  äldsta 
svenska  på  pergament  skrifna  handlingar,  som  nu  finnas  i  behåll.* 
De  visa,  att  språket  i  Sverige  under  den  äldre  järnåldern  var  germanskt; 
men  de  visa  äfven,  att  det  språk,  som  talades  i  Norden  under  den 
förra  hälften  af  det  första  årtusendet  efter  Kristus,  mycket  likYiade 
det  som  goterna  vid  Donau  talade  vid  samma  tid.  Sistnämnda  språk 
är,  såsom  bekant,  hufvudsakligen  kändt  genom  den  bibelöfversättning, 
som  den  gotiske  biskopen  Ulfila  mot  slutet  af  det  fjärde  århundradet 
utförde  och  af  hvilken  betydliga  delar  (i  en  afskrift  från  tiden  omkring 
år  5()0)  bevarats  till  vår  tid  i  den  praktfulla,  under  namnet  >Codex 
argenteus»  vidtberömda  handskrift,  som  genom  Magnus  Gabriel  de  la 
Gardies  frikostighet  nu  är  Uppsala  universitetsbiblioteks  förnämsta 
prydnad. 

Likheten  mellan  det  språk,  som  nordboarne  vid  nu  ifrågavarande 
tid  talade,  och  det  samtida  gotiska  språket  är  emellertid  icke  fullkom- 
lig. Trots  kortheten  af  de  äldsta  i  Norden  funna  runinskrifterna  kan 
man  i  flera  viktiga  fall  uppvisa  en  icke  oväsentlig  olikhet  mellan  dessa 
inskrifters  språk  och  det  gotiska.  En  af  de  förnämsta  spräkkännarne 
i  vårt  land  har  till  och  med  sagt,  att  på  den  tid,  med  hvilken  vi  nu 
sysselsätta  oss,  »olikheten  mellan  de  gotiska  och  nordiska  språken  är 
vida  mer  i  ögonen  fallande  än  likheten». 

Runinskrifterna  gifva  oss  visserligen  de  äldsta  direkta  upplysnin- 
garna om  språket  här  i  Norden,  men  man  har  på  ett  indirekt  sätt 
fått  någon  kännedom  om  våra  förföders  språk  under  en  ännu  äldre  tid. 
Uti  lapskan  och  finskan  träffas  nämligen  många  ord,  som  lapparne  i 
Sverige  och  Norge  lånat  från  sina  svenska  och  norska  grannar  samt 
finnarne  i  Finland  och  angränsande  trakter  från  de  redan  mycket  tidigt 
öster  om  Östersjön  bosatta  svenskarne  och  från  andra  germaner.    Dessa 

*  Den  äldsta  i  Sverige  skrifna  urknnd,  som  nu  linnes  i  behåll,  är  frän  1160-talet:  den 
ir  dock  skrifven  pä  latin.  De  äldsta  pä  svenska  skrifna  handlingar  vi  na  äga  äro  några 
landskapslagar  frän  1200-talet. 


180  JÄRNÅLDERN. 

lånord  visa  märkvärdigt  nog  ännu  i  dag  genom  vissa  otvetydiga  drag, 
att  de  upptagits  af  lapparne  och  finnarne  under  en  mycket  aflägsen 
forntid,  under  en  period  då  de  nordiska  språken  voro  ännu  mera  ålder- 
domliga än  på  de  äldsta  runinskrifternas  tid.  Ifrågavarande  lån 
måste  således  hafva  gjorts  redan  omkring  vår  tideräknings  början,  tro- 
ligen ännu  tidigare. 

Såvidt  vi  kunna  se,  var  det  språk,  som  under  den  förra  hälften 
af  det  första  årtusendet  efter  Kr.  f.  talades  i  Sverige,  nästan  alldeles 
detsamma  som  de  andra  skandinaviska  folkens  språk  vid  samma  tid. 
Ännu  många  hundra  år  senare,  under  vikingatiden,  var  ju  också  skill- 
naden mellan  svenskan  och  de  andra  nordiska  språken  mycket  obe- 
tydlig. 

Det  svenska  språket  under  förstnämnda  tid  var  däremot  mycket 
olika  språket  i  Sverige  under  vikingatiden  och  naturligtvis  ännu  mer 
olikt  den  nuvarande  svenskan. 

Såsom  prof  på  de  äldsta  svenska  runinskrifternas  språk,  utom  det 
sid.  176  gifna,  anföres  här  inskriften  på  en  sten  vid  Järsberg  i  Var- 
nums  socken,  sydöstra  Värmland.  På  denna  sten  läses:  Ubar  Hite 
Harabanar  wit  iah  ek  Erilar  runor  waritu,  som  i  ordagrann 
omskrifning  skulle  på  vår  tids  svenska  lyda:  öfver  Hit.  Rafn  vi 
två  och  jag  Jarl  runor  skrefvo*,  eller  »Stenen  är  rest  öfver  Hit. 
Vi  två,  Rafn  och  jag  Jarl,  skrefvo  runorna». 

En  plötsligt  uppträdande  förändring  i  grafskicket  och  åtskilliga 
förhållanden,  för  h vilka  jag  ej  här  kan  göra  redo,  tala  för  att  större 
eller  mindre  flockar,  som  utan  tvifvel  i  likhet  med  Nordens  gamla  be- 
folkning var  af  germansk  härkomst,  inflyttat  till  Skandinavien  och 
att  denna  inflyttning  börjat  omkring  två  hundra  år  efter  Kr.  f.**  Tro- 
ligen hafva  dessa  nykomlingar,  hvilka  efter  allt  att  döma  förr  haft  sitt 
hem  i  trakterna  kring  nedre  Donau  och  vid  Svarta  hafvet,  fört  med  sig 
hit  icke  endast  många  af  de  romerska  arbeten,  som  hittats  i  vår  jord, 
utan  äfven  kännedomen  om  skrifkonsten,  om  runorna.  Man  har  sanno- 
likt med  skäl  antagit,  att  de  förut  omnämnda  stora  mossfynden  på 
Fy  en  och  på  Jyllands  östra  kust  just  kunde  vara  minnen  från  våld- 
samma försök,  som  denna  nya  stam  gjort  att  få  fast  fot  i  dessa  delar 
af  det  nuvarande  Danmark. 

*  Det  engelska  >write>  har  bibehållit  den  begynnelsebokstaf,  hvarmed  ordet,  såsom 
vi  af  denna  och  andra  inskrifter  se,  fordom  började  äfven  i  Sverige. 

*♦  En  närmare  redogörelse  för  dessa  förhållanden  lämnas  i  B.  Salins  Altgermanische 
Ornament  i  k. 


III. 

FOLKVANDRINGSTIDEN. 

(Från  omkring  år  400  till  omkring  är  800.) 


1. 

Förbindelse  med  det  bysantinska  riket.  —  Guldrikedom. 

I  många  mansåldrar  hade  talrika  skaror  af  germanska  krigare 
tjänat  i  de  romerska  härarna,  och  i  många  mansåldrar  hade  de  olika 
germanska  folken  genom  handel  och  på  flerfaldiga  andra  sätt  kommit 
i  beröring  med  rom  a  me. 

Den  närmare  bekantskap  germanerna  sålunda  gjort  med  den  romer- 
ska världen  och  med  all  den  härlighet  det  romerska  riket  hade  att 
bjuda  på  lockade  dem  så  mycket  starkare  till  anfall  på  detta  rike, 
som  de  lärt  sig  inse  svagheten  hos  det  folk,  hvilket  lejde  talrika  ska- 
ror af  »barbarer*  till  sitt  försvar  mot  de  andra  barbarerna. 

Redan  vid  midten  af  det  tredje  århundradet  tvungos  romarne  af 
de  framträngande  germanerna  att  öfvergifva  en  del  af  sina  besittningar 
på  den  högra  Rhenstranden,  och  omkring  år  400  började  de  stora  folk- 
vandringar, som  inom  kort  gåfvo  Europas  politiska  karta  ett  nytt 
utseende. 

Mot  slutet  af  det  fjärde  århundradet  trängde  de  germanska  folk, 
som  bott  i  länderna  norr  om  Svarta  hafvet  och  vid  nedre  Donau,  fram 
ej  blott  öfver  Balkanhalfön  och  Italien  utan  äfven  mot  väster.  Många 
år  af  det  nya  seklet  hade  ej  gått  till  ända,  innan  Rom  fallit  för  Alariks 
västgöter  och  talrika  skaror  af  germaner  satt  öfver  Rhen,  h varefter 
de  snart  togo  det  rika  Gallien  i  besittning.  Samtidigt  blef  en  stor 
del  af  det  keltiska  Britannien,  som  romarne  ej  längre  mäktade  för- 
svara, eröfradt  af  de  från  trakterna  kring  nedre  Elbe  kommande 
angelsaxame. 

Af  de  germanska  stammarna  var  det  således  ej  blott  de  sydliga 
utan   äfven  de  nordliga,   som   deltogo  i  folkvandringarna.     Den  nyaste 


182  JÄRNÅLDERN. 

forskningen  har  ock  gifvit  oss  märkliga  upplysningar  ora  att  de  ger- 
maner, som  bott  i  länderna  vid  södra  Östersjön  och  kring  nedre  Elbe, 
vandrat  åt  sydväst,  tiU  Ehenträkterna,  likaväl  som  till  de  Brittiska 
öarna. 

Att  förbindelsen  mellan  de  länder,  hvilka  såsom  de  skandinaviska 
fortfarande  innehades  af  germanska  stammar,  och  dem,  som  nyligen 
blifvit  germanska,  skulle  vara  liflig,  ligger  i  sakens  natur.  Söderns 
historieskrifvare  omtala  också  den  samfördsel,  som  vid  denna  tid  ägde 
rum  mellan  goterna  i  söder  och  nordens  goter.  Så  förtälj  es  det,  att 
östgoternas  konung  Teodorik,  Italiens  eröfrare,  underhöll  en  liflig 
och  vänlig  gemenskap  med  våra  länder.  Italiename  prydde  sig  med 
pälsverk  från  Sverige,  och  en  konung  öfver  ett  af  Skandinaviens  folk, 
hvilken  frivilligt  eller  tvungen  lämnat  sitt  land,  fann  en  gästfri  till- 
flyktsort i  Ravenna,  Teodoriks  hufvudstad. 

Prokopius,  som  lefde  på  500-talet  och  en  längre  tid  vistades  vid 
kejsar  Justinianus'  hof,  berättar  om  en  gotisk  invandring,  som  kort  förut 
hade  försiggått  till  våra  bygder.  Om  ock  denna  invandring  möj- 
ligen varit  af  mindre  betydenhet,  bör  man  dock  fästa  mycken  vikt  vid 
berättelsen  därom,  såsom  meddelad  af  en  nästan  samtidig  författare, 
hvars  trovärdighet  man  ej  har  skäl  att  betvifla.  Då  Prokopius  såsom 
sekreterare  åtföljt  den  bysantinske  fllltherren  Belisarius  under  dennes 
fälttåg  mot  de  gotiska  folken,  hade  han  nämligen  godt  tillfälle  att 
komma  i  beröring  med  dem  och  erhålla  så  tillförlitliga  underrättelser 
om  dem  och  deras  grannar,  som  då  stodo  till  buds. 

Om  herulerna,  ett  med  goterna  besläktadt  folk,  berättar  sålunda 
Prokopius,  att  de  under  kejsar  Anastasius  I:s  tid  (491 — 518)  bodde  ofvan 
Donau.  De  voro  ännu  icke  kristna  utan  dyrkade  många  gudar,  åt 
hvilka  de  äfven  offrade  människor.  Med  sina  grannar,  longobarderna, 
kommo  de  i  krig  och  blefvo  slagna  samt  tvungna  att  öfvergifva  sina 
hem.  Först  togo  de  sin  tillflykt  till  gepiderna,  som  bodde  mellan 
Donau  och  Dnjestr;  men  äfven  af  dem  blefvo  herulerna  efter  någon 
tid  fördrifna.  En  del  flydde  då  öfver  Donau  och  fick  af  den  östromer- 
ske kejsaren  tillåtelse  att  nedsätta  sig  uti  Illyrien.  Men  de  öfriga  tå- 
gade mot  norr  under  anförande  af  höfdingar,  som  voro  af  kungligt 
blod,  drogo  genom  de  slaviska  folkens  länder,  genomvandrade  sedan 
stora  ödemarker  och  kommo  slutligen  till  varnerna,  ett  folk  som  bodde 
vid  norra  oceanen  (Östersjön),  troligen  i  det  nuvarande  Mecklenburg. 
Därifrån  fortsatte  herulerna,  utan  att  något  fientligt  vederfors  dem, 
sitt  tåg  genom  danernas  länder,  begåfvo  sig  från  dessa  tiU  sjöss  och 
anlände  så  till  Tule  (Skandinaviska  halfön),  hvarest  de  satte  sig  ned. 
Bland  Tules  folk  fanns  en  talrik  stam  vid  namn  ga u tar  (götar). 
Bredvid  dem  togo  de  nykomna  herulerna  sig  boningsplatser. 

Någon  tid  därefter  tilldrog  sig,  berättar  Prokopius  vidare,  att  de 
heruler,  som  af  kejsaren  fått  bostäder  i  Illyrien,  slogo  ihjäl  sin  konung 
Ökon   och   beslöto   att   i  hans  ställe  hämta  sig  någon  af  kunglig  börd 


FÖRBINDELSE   MED  DET  BYSANTINSKA  RIKET.   —  GULDRIKEDOM.  183 

från  Tule,  hvarför  några  af  deras  förnämsta  män  ditsändes.  Dessa 
kommo  till  Tule,  funno  där  många  af  kunglig  släkt,  utvalde  den,  som 
mest  behagade  dem,  och  begåfvo  sig  med  honom  tillbaka.  Han  dog 
under  vägen.  Då  återvände  de  till  Tule,  valde  en  annan,  som  nu  åt- 
följdes af  sin  broder  och  200  unga  män  af  de  i  Tule  boende  herulema. 
Emellertid  hade  herulerna  i  lUyrien  eftersinnat,  att  de  handlat  oklokt, 
då  de  utan  kejsar  Justinianus'  (527 — 565)  tillåtelse  skickat  till  Tule  att 
därifrån  hämta  sig  en  konung.  De  sände  därför  till  kejsaren  och  ut- 
bådo  sig  af  honom  en  regent,  hvilken  honom  bäst  syntes.  Han  utsåg 
därtill  en  man  vid  namn  Suartuas,  som  var  af  herulisk  släkt  men  som 
länge  hade  uppehållit  sig  i  Konstantinopel.  Honom  mottogo  de  med 
glädje.  Få  dagar  därefter  kom  dock  budskap,  att  de,  som  bUfvit  afsända 
till  Tule,  voro  i  annalkande.  Suartuas  drog  ut  med  en  hop  af  sitt  folk 
i  afsikt  att  nedgöra  de  ankoramande,  men  hans  män  gingo  om  natten 
öfver  till  dem,  som  kommo  från  Norden.  Suartuas,  öfvergif ven  af  alla, 
måste  fly  tiU  Konstantinopel. 

Prokopius  är  den  förste,  som  lämnar  oss  några  närmare  upplys- 
ningar om  Skandinaviska  halfbn  och  dess  invånare.  Tule  var  en 
mycket  stor  ö,  säger  han,  så  ansenlig,  att  den  väl  vore  tio  gånger  så 
stor  som  Britannien,  men  var  belägen  på  långt  afstånd  därifrån  mot 
norden.  En  del  af  ön  låg  obebodd  och  öde;  den  bebodda  delen  var  skiftad 
mellan  tretton  mycket  talrika  stammar,  hvar  och  en  under  sin  konung. 
Ehuru  Prokopius,  som  säger  sig  hafva  haft  i  sinnet  och  högeligen 
önskat  att  själf  besöka  den  underbara  ön,  icke  fått  tillfälle  att  sätta 
denna  önskan  i  verket,  hade  han  dock  talat  med  personer,  som  kommit 
därifrån. 

En  förunderlig  sak  tilldrog  sig  på  denna  ö  alla  år.  Vid  sommar- 
solståndet gick  nämligen  solen  pä  fyrtio  dygn  aldrig  ned  utan  syntes 
beständigt  öfver  horisonten;  efter  sex  månader  åter,  då  vintersol- 
ståndet inträffade,  gick  hon  på  lika  många  dygn  aldrig  upp,  så  att 
invånarne  hela  denna  tid  lefde  i  en  beständig  natt,  beröfvade  tillfället 
att  vistas  tillsammans  och  sköta  dagens  vanliga  förrättningar.  Proko- 
pius hade  frågat  de  invånare  från  Tule,  med  hvilka  han  sammanträffat, 
huru  de  vid  sådana  tider  räknade  dygnen.  De  hade  då  berättat  honom, 
att  solen  under  den  ständiga  dagen  ej  lyste  alltid  från  samma  trakt 
af  himmeln  utan  den  ena  tiden  från  öster,  den  andra  från  väster;  och 
när  hon  efter  fullbordad  rund  kring  synkretsen  återkom  till  det  ställe, 
där  de  voro  vana  att  se  henne  gå  upp,  då  visste  de,  att  ett  dygn  var 
förlidet.  Under  den  mörka  tiden,  hvaruAder  de  likväl  hade  något  ljus 
vissa  stunder  af  dagen,  räknades  dygnen  efter  månens  lopp;  de  plägade, 
sedan  de  lefvat  fem  och  trettio  dygn  i  mörker,  efter  gammalt  bruk 
skicka  upp  på  de  högsta  bergen  spejare,  hvilka,  när  de  från  bergs- 
topparna blefvo  solen  varse,  gåtVo  detta  till  känna  för  de  nedanför  bo- 
ende, hvarpå  dessa  glada,  ehuru  ännu  befinnande  sig  i  mörkret,  gjorde 
gästabud  till  firande  af  solens  återkomst,  och  detta  var  hos  tuleborna 


184  jXrnJLldern. 

den  största  högtiden.  —  Vi  igenkänna  lätt  häruti  den  vid  mid vintern 
firade  julen. 

InvåDarne  i  Tule  hade  seder,  som  icke  voro  mycket  olika  andra 
folks.  De  dyrkade  många  gudar  och  andar  i  himmeln,  i  luften,  på 
jorden,  i  hafvet,  äfven  några  som  troddes  bo  i  källor  och  floder;  de 
hemburo  dem  flitigt  alla  slags  oflFer.  Det  yppersta  offret  var  männi- 
skan, den  förste,  som  de  i  krig  togo  till  fånga.  Denne  offrade  de  åt 
»Mars»,  som  hos  dem  var  den  högste  guden.  Men  de  offrade  sina  krigs- 
fångar icke  blott  på  det  vanliga  sättet,  att  de  uppskuro  strupen  med 
en  knif;  de  upphängde  dem  äfven  i  träd  eller  kastade  dem  på  törn- 
taggar eller  afhände  dem  lifvet  på  annat  sätt. 

Samtidig  med  Prokopius  var  den  förste  författare  af  germansk 
härkomst,  som  talar  om  vårt  land.  Det  är  Jordanes  eller  Jornandes, 
till  börden  en  göt,  hvilken  lefde  vid  midten  af  det  sjätte  århundradet. 
Ingen  har  i  så  hög  grad  som  denne  >Mäster  Ardan»  under  hela  medel- 
tiden utöfvat  inflytande  på  föreställningen  om  vår  äldsta  historia. 
Han  omtalar  såväl  svear  och  götar  som  finnar. 

Nu  ifrågavarande  period  af  Nordens  historia  skildras  äfven  i  det 
gamla  angelsaxiska  kvädet  om  Beovulf,  en  f rände  till  geatemas 
konung  Hygeläc  (Hugleik)  och  slutligen  själf  konung  äfver  geaterna. 
Detta  kväde,  som  synes  vara  författadt  jämförelsevis  kort  tid  efter 
de  däri  omtalade  händelserna,  berättar  om  många  strider  mellan  sve- 
arne  och  geaterna.  Huruvida  de  sistnämnda  äro  de  i  Sverige  boende 
götarne  eller  de  danska  jutarne,  är  en  fråga,  om  hvilken  man  ännu  ej 
blifvit  ense.  Af  svearnes  konungasläkt,  Skilfingarne,  nämnas  Öhthere 
och  dennes  son  Eådgils,  och  att  dessa  äro  den  i  det  följande  omtalade 
ynglingasagans  Ottar  samt  hans  son  Adils,  är  uppenbart.  Likaså 
synes  det  vara  otvif v^elaktigt,  att  geatemas  nyssnämnde  konung  Hy- 
geläc, om  hvilken  det  förtäljes,  att  han  stupade  på  ett  krigståg  till 
frisernas  land,  är  den  nordiske  konung  med  samma  —  endast  på  ett 
föga  afvikande  sätt  skrifna  —  namn,  som  på  ett  sjötåg  till  dessa 
trakter  stupade  omkring  år  515,  enligt  en  samtida  frankisk  historie- 
skrifvare.  Svearnes  båda  nyss  omtalade  konungar  skulle  således,  om, 
såsom  man  har  anledning  antaga,  Beovulfskvädet  hvilar  på  historisk 
grund,  hafva  lefvat  på  500-talet.  Att  en  enda  konung  redan  vid  denna 
tid  skulle  hafva  samlat  svearne  under  sitt  välde,  synes  af  hela  fram- 
ställningen i  kvädet.  Riket  eller  landet  kallas  Sviörice  (c  uttalas  som  k), 
säkerligen  första  gången  ordet  Svearike  förekommer  i  historien. 

De  i  Skandinavien  boende  lapparne  omtalas  visserligen  måhända 
redan  af  Tacitus  (jfr  s.  57),  men  först  hos  Prokopius  finna  vi  något 
mera  utförliga  underrättelser  om  dem.  Bland  Tules  alla  invånare  voro, 
säger  han,  skridfinnarne  de  enda,  som  förde  ett  lif  icke  olikt  djurens, 
ty  de  hvarken  brukade  kläder  eller  täckte  sina  fötter  med  skor  eller 
närde   sig   af   de  alster  jorden  frambringar;  männen  plöjde  och  sådde 


FÖRBINDELSE   MED  DET  BYSANTINSKA   RIKET.   —   GULDRIKEDOM.  185 

icke,  och  kvinnorna  voro  icke  vana  vid  något  arbete.  Båda  könen 
födde  sig  af  jakt;  de  omätliga  skogarna,  här  större  än  någonstädes, 
och  de  mycket  höga  bergen  hyste  ett  outtömligt  förråd  af  villebråd 
och  djur,  af  hvilkas  kött  de  lefde.  De  hade  hvarken  lin  eller  annat 
lämpligt  för  sömnad  utan  klädde  sig  i  hudar,  som  de  hopfäste  med 
djursenor  och  kastade  öfver  kroppen.  Kvinnorna  gåfvo  icke  sina  barn 
di;  de  hängde  det  nyfödda  barnet,  insvept  i  ett  djurskinn,  upp  i  ett 
träd,  stucko  djurmärg  i  dess  mun  och  gingo  sedan  på  jakt. 

Den  longobardiske  häfdatecknaren  Paulus  Wamefrid,  hvilken  lefde 
i  senare  hälften  af  det  åttonde  århundradet  och  talat  med  folk  från 
den  Skandinaviska  »ön»,  meddelar  öfver  skridfinnarne  en  i  hufvudsaken 
lika  beskrifning.  Han  tillägger,  att  de  hade  sitt  namn  af  ett  ord,  som 
i  det  barbariska  språket  betyder  hoppa,  »ty  medelst  en  konst  att 
hoppande  springa  med  ett  krokigt  trä,  böjdt  som  en  båge,  förfölja  de 
vilddjuren».  >Hos  dem:^,  berättar  han  vidare,  »finnes  ett  djur,  som  gan- 
ska mycket  liknar  en  hjort,  och  af  hvars  hud,  så  luden  den  var,  jag 
sett  en  tröja,  räckande  till  knäet,  såsom  skridfinnarne  nyttja.»  Om  de 
trakter  de  bebodde  säger  han,  att  de  ej  ens  om  sommaren  saknade  snö. 
—  Vi  igenkänna  lätt  i  denna  Warnefrids  beskrifning  skidlöpningen, 
renen  och  fjällen.  Både  i  äldre  och  nyare  tid  har  nordbon  begagnat 
uttrycket  »skrida  på  skidor»,  ehuru  ordet  skrida  eljest  vanligen  beteck- 
nar en  långsammare  rörelse.  I  afseende  på  benämningen  skridfinnar 
på  lappame  torde  vi  dessutom  böra  ihågkomma,  att  lapparne  både  i 
äldre  och  nyare  tid  af  norrmännen  kallats  finnar.  Att  detta  folk 
fordom  innehaft  något  sydligare  delar  af  den  Skandinaviska  halfön  än 
nu,  hafva  vi  redan  vid  tal  om  minnena  från  stenåldern  anmärkt  (s.  5()). 


Ett  besök  i  vårt  nationalmuseum  och  en  blick  på  de  där  förvarade 
guldsmyckena  från  midten  af  järnåldern  äro  tillräckliga  att  visa, 
hvilken  förvånande  rikedom  på  guld  måste  hafva  funnits  här  i  Sverige 
för  fjorton  hundra  år  sedan.  Guldringar  af  ett  par  skålpunds  vikt 
äro  flera  gånger  hittade,  och  ej  sällan  påträffas  vid  arbete  i  jorden  ett 
större  antal  guldsmycken  från  denna  tid,  stundom  uppgående  till  en 
betydlig  vikt  och  af  ett  äfven  för  nutida  förhållanden  ansenligt  värde. 

Den  största  guldskatt  man  känner  från  Sverige  och  en  af  de 
största,  som  någonsin  blifvit  upptäckta  i  hela  Europa,  är  en  som  år 
1774  anträffades  å  ägorna  till  Tureholm,  nära  Trosa,  i  Södermanland. 
Af  de  närmare  omständigheterna  vid  fyndet  känna  vi  för  öfrigt  nu- 
mera endast,  att  man  30  cm.  djupt  hittade  Ȍtskilliga  guldringar, 
större  och  mindre,  några  helt  smala  och  släta,  andra  åter  tjocka  och 
krusade;  dessutom  några  guldsirater,  som  förmodligen  suttit  på  svärd, 
samt  smälta  stycken.     Fyndet  i  sin  helhet  vägde  29  skålpund  betsmans- 


186 


JÄRNÅLDERN. 


vikt»,  det  vill  säga  nära  12,5  kilogram.  Af  detta  kostbara  fynd,  hvars 
metallvärde  nu  skulle  uppgå  till  omkring  30,000  kronor,*  bl  ef  emeller- 
tid endast  en  tiondedel  räddad  genom  inlösen  för  statens  räkning;  allt 
det  öfriga  smältes  ned.  Den  del  af  fyndet,  som  inlöstes  och  som  ännu 
förvaras  i  Statens  historiska  museum,  består  af  en  stor  halsring  samt 

fyra  guldbeslag  till  ett  svärdfäste 
och  till  två  svärdslidor  (fig.  198), 
hvilka  beslag  äro  prydda  med  fili- 
gransirater.  Halsringen  väger  helt 
nära  1  kilogram  och  är  af  ovanligt 
fint  guld  (nära  98  procents  halt). 

Flera  andra  massiva  halsringar 
af  guld  från  denna  tid  äro  funna 
i  Sverige.  En  af  dem,  hvilken  icke 
kan  öppnas,  är  af  bildad  (fig.  199). 

De    praktfullaste    guldsmycken 
från    hela    hednatiden,    som    hittills 
blifvit  funna  i  Norden,  äro  emeller- 
tid tre  i  Statens  historiska  museum 
förvarade   stora   breda  halsringar  af  guld  från  det  femte  århundradet, 
hvilka    hvar    för    sig   väga    mellan    600   och    800   gram   och   bestå   af 
flera  —  tre,   fem    eller   sju  —  öfver  hvarandra  liggande  rör,   betäckta 


198.     Giildheslag  till  mynningen  af  en 
svärdslida.    Södermanland.     V  i. 


199.    Halsring  af  guld.    Västergötland.     Va. 

med  de  finaste  filigransirater  och  andra  pålagda  prydnader  (fig.  201); 
baktill  finnes  en  ledgång,  och  framtill  sammanhålles  ringen  därigenom, 
att  rörens  ändar  trädas  in  i  hvarandra.  Två  af  dessa  kostbara  hals- 
smycken äro  funna  på  olika  ställen  i  Västergötland,  det  ena  på  slutt- 
ningen af  Alleberg,  nära  Falköping,  det  andra  endast  två  och  en 
half   mil    därifrån,    nära   Möne    kyrka.     Det   tredje  smycket  (fig.  200) 


*  Att  i  vår  tids  mynt  angifva,  huru  mycket  denna  skatt  var  värd  då  den  nedlades. 
är  naturligtvis  omöjligt.  Vi  veta  endast,  att  guldets  värde  för  föga  mer  än  feta  hundra 
år  sedan,  på  1300-talet,  var  minst  tio  gånger  så  stort  som  nu;  troligen  var  det  än  högre 
under  det  femte  århundradet. 


FÖRBINDELSE   MED  DET   BYSANTINSKA   RIKET.    —   GULDRIKEDOM. 


187 


hittades    i    Torslunda   socken  på  Öland,  invid  Färjestaden,  öfverfarts- 
orten  till  fastlandet. 

Dessa  tre  redan  genom  sin  guldmassa  och  sitt  utomordentligt  fina 
arbete  ytterst  dyrbara  smycken  få  ett  ännu  högre  värde  för  oss  däri- 
genom, att  de  äro  de  enda,  som  nu  äro  kända.  Då  antalet  ej  är  mer 
än  tre,  kan  visserligen  denna  omständighet  icke  i  och  för  sig  anses 
tillräcklig  för  att  stödja  det  antagandet,  att  dessa  halsringar  äro  sven- 


^li-l 


200.    Halssmycke  af  guld.    Öland. 


i^^i^f!* 


ÅkIL. 


•  :0m  wm^__ 


^ka  arbeten.  Men  det  finnes  andra  förhållanden,  som  höja  det  öfver 
allt  tvifvel,  att  vi  i  dessa  praktstycken  hafva  alster  af  svensk  konst- 
färdighet från  en  tid,  som  ligger  ett  och  ett  hälft  årtusende  bakom  vår. 

Således  hade  icke 
blott  rikedomen  och 
praktlystnaden  utan 
äfvenguldsmedskons- 
ten  hos  våra  förfäder 
redan  vid  midten  af 
det  första  kristna  år- 
tusendet nått  en  höjd, 
som  vi  ej  förrän  under 
de  senaste  åren  kun- 
nat föreställa  oss. 

Emedan  inhemskt 
prägladt  mynt  ännu 
icke  fanns  i  Sverige, 
använde  man  vid 
denna  tid  guld  efter  vikt;  först  i  en  något  senare  tid  synes  silfret 
hafva  kommit  så  allmänt  i  rörelsen,  att  det  börjat  användas  som 
värdemätare.  Man  finner  också  ofta  i  jorden  hos  oss  större  och 
smärre,  släta,  i  spiral  lagda  ringar  af  guld  från  nu  ifrågavarande 
tid.  Att  dessa  spiralringar  (fig.  202)  verkligen  varit  använda  som 
betalningsmedel,  framgår  både  däraf,  att  de  flesta  antingen  äro  för 
små  eller  för  stora  för  att  kunna  bäras  som  fingerringar  eller  arm- 
ringar,   och   däraf,   att   de  ej   sällan  äro  afhuggna  i  ena  ändan  eller  i 


201.    Del  af  ett  sådant  halssmycke  som  fig.  200,  med 
ledgången.     Västergötland.     *;i. 


188 


JÄRNÅLDERN. 


bägge;  stundom  hade  man  i  den  afrundade  ändan  anbragt  en  liten 
skålformig  fördjupning  för  att  utmärka,  att  denna  ända  ännu  ^ar  orörd. 
Vi  inse  utan  svårighet,  att  man  ej  gärna  kunde  hafva  gifvit  det 
till  betalningsmedel  afsedda  guldet  en  lämpligare  form  än  spiralringens. 
Därigenom  att  metallen  var  utdragen  i  en  jämförelsevis  smal  ten,  var 
det  lätt  att  hugga  af  så  mycket  eller  så  litet,  som  erfordrades;  och 
därigenom  att  den  långa  smala  tenen  var  hopböjd  i 
spiralform,  kunde  den  medföras  utan  olägenhet  och  utan 
att  kräfva  mycket  rum.  Af  samma  skäl  är  ännu  i  dag 
det  för  penningmarknaden  afsedda  omyntade  guldet  ofta 
arbetadt  till  spiralringar. 

De  medaljliknande  smycken  af  guld  från  folk- 
vandringstiden, de  så  kallade  guldbrakteaterna  (fig. 
204),  hvilka  ofta  hittas  i  Sverige  och  hvilka  så  godt 
som  alla  äro  gjorda  här  i  landet,  böra  betraktas  såsom  prydnader 
eller  amuletter.*  Det  finnes  nämligen  ingen  anledning  att  anse  dem 
för  motstycken  till  vår  tids  belöningsmedaljer  eller  ordnar.  Stundom 
hittas  flera  på  samma  ställe,  jämte  pärlor  af  guld  eller  glas,  hvilket 
allt   tydligen    varit   uppträdt   på   en  snodd  och  buret  om  halsen;  pär 


202.    Spiralring 

af  guld,  afhug- 

gen  i  ena  ändan. 

Öland.    V». 


203.    Barbarisk  eftcrbildning  af  en  romersk  guldmedaljong  från  4:e  århundradet. 

Bohuslän.     Vi. 

lorna  hafva  suttit  mellan  brakteatenia  för  att  hindra  dem  att  falla 
tillsammans.  Bruket  att  bära  sådana  smycken,  hvilket  åtminstone 
i  vissa  delar  af  landet  (t.  ex.  på  Gottland)  bibehöll  sig  ända  in  i 
medeltiden,  har  tydligen  uppstått  därigenom,  att  man  här  i  Norden 
plägade  som  prydnader  bära  de  romerska  guldmynten,  hvilka  också 
ofta  hittas  antingen  genomborrade  eller  försedda  med  en  sådan  ögla 
som  brakteaternas.  I  stället  för  de  i  Rom  präglade  mynten  gjorde  man 
sig    själf   liknande   smycken,    hvilka  i  början  mer  eller  mindre  troget 


*  Namnet  brakteat  är  i  senare  tid  bildadt  af  ett  latinskt  ord  bractea,  som  be- 
tyder en  tnnn  plåt.  Huru  dessa  smycken  benämndes  pä  den  tid  de  voro  i  bruk,  det  känna 
vi  ej  —  Dessa  guldbrakteater  böra  ej  förväxlas  med  de  tunna,  ensidigt  präglade  si If ver- 
mynt  frän  medeltiden,  hvilka  äfven  pläga  kallas  brakteater. 


FÖRBINDELSE   MED   DET   BYSANTINSKA   RIKET.   —   GULDRIKEDOM.  189 

bildades  efter  de  romerska  mönstren.  Så  finner  man  stundom  i  vår 
jord  brakteatliknande  hängsmycken  (fig.  203),  hvilka  tydligen  äro 
gjorda  af  något  »barbariskt»  folk  i  Norden  eller  på  fastlandet,  i  det 
man  sökt  efterbilda  de  romerska  mynten  eller  guldmedaljongerna  från 
fjärde  århundradet.  Kejsarens  bröstbild  och  figurerna  på  frånsidan 
äro  jämförelsevis  lyckade;  men  omskriften  med  de  romerska  bokstäfverna, 
hvilka  den  germanske  stämpelsnidaren  icke,  förstod,  är  i  de  flesta  fall 
ersatt  med  tecken,  som  helt  och  hållet  sakna  h varje  betydelse. 

De  bilder,  som  ses  å  brakteaterna,  hade  säkerligen  en  af  dåtidens 
nordbor  välkänd  betydelse,  ehuru  denna  numera  är  omöjlig  att  i  alla 
enskildheter  bestämma,  i  synnerhet  som  inskrif- 
terna icke  synas  gifva  någon  upplysning  om  dem. 
På  goda  grunder  har  man  emellertid  trott  sig  på 
några  af  dessa  smycken  igenkänna  Odin,  hans  häst 
•och  hans  korpar,  samt  på  andra  Tor  och  en  af  hans 
bockar.  Att  många  brakteaters  bilder  haft  en  helig 
betydelse  bestyrkes  för  öfrigt  däraf,  att  vi  så  ofta 
å  dem  återfinna  hakkorset  (fig.  205)  och  andra  heliga 
tecken. 

Vi  hafva  sett,  att  guldbrakteaterna  uppkommit       204.    Guldbrakteat 

genom    efterbildningar   af  romerska  mynt  och  me-       funnen  nära  Vat]- 

daljonger.     Småningom  utbyttes  de  förvirrade    och  stena.    ^U. 

obegripliga    efterhärmningarna    af   romerska    bok- 

«täfver  mot  inskrifter  med  de  inhemska  runorna.    Dessa  runinskrifter  äro 

naturligtvis  i  allmänhet  ganska  korta.     En  af  de  längsta  finnes  a  den 

ofvan  (s.  175)  omtalade  vadstenabrakteaten,  som  bland  annat  innehåller 

hela  den  äldre  runraden  (fig.  204).  Någon  gång  kunna  väl  dessa 

inskrifter  tydas,  men  i  de  flesta  fall  synas  brakteaternas  in- 

.skrifter  icke  innehålla  riktigt  skrifna  ord  af  runristarens  språk. 

Guldbrakteaterna   äro  märkliga  bland  annat  därför,  att 

205     Hak- 
vi  i  dem  bafva  bevis  för  att  konsten  att  skära  stampar  och    ,    '      « 

,    ,,  11,  .    01        .  1         10       .     /.  kors  j)a  en 

prägla   metaller    var   känd  här  1   bvenge   redan   långt  löre  svenskgnld- 

hednatidens  slut.  Midten  på  brakteaterna  är  nämligen  oftast  brakteat. 
präglad,  och  ej  sällan  finner  man,  stundom  på  vidt  från 
hvarandra  skilda  ställen,  guldbrakteater,  som  tydligen  äro  slagna  med 
-en  stamp.  Nästan  alltid  äro  brakteaterna  ensidigt  präglade,  det  vill 
säga,  de  hafva  bilder  endast  på  en  sida,  den  som  syntes  då  smycket 
bars,  under  det  att  den  andra  sidan  är  slät  med  undantag  af  de  mer 
•eller  mindre  tydliga  fördjupningar,  som  motsvara  framsidans  upphöjda 
bilder.  Rundt  omkring  dessa  figurer  ses  på  framsidan  ofta  fina,  med 
•en  flyttbar  stämpel  inslagna  sirater. 

Källan  till  den  galdrikedom,  hvilken  vid  denna  tid  så  plötsligt 
visar  sig  här  i  Norden,  är  troligen  i  främsta  rummet  det  byte  germa- 
nerna gjorde  under  sina  segerrika  krig  med  det  allt  svagare  vordna 
romarriket,    hvarigenom    de    förra    bemäktigade  sig  en  stor  del  af  det 


190 


JÄRNÅLDERN. 


Romerskt  guldmynt  {solidus). 
Öland.     Vi. 


guld,  som  under  århundradenas  lopp  samlat  sig  inom  det  senare.  Sär- 
skildt  böra  vi  härvid  tänka  på  den  skatt  i  guld,  som,  enligt  hvad 
historien  har  att  förtälja,  flera  kejsare  i  Konstantinopel  just  vid  denna 
tid  blefvo,  då  de  ej  på  annat  sätt  kunde  skydda  sina  gränsområden 
för  fiendernas  härjningar,  tvungna  att  betala  till  goterna  vid  Donau 
och  till  hunnerna,  under  hvilka  goterna  kämpade  mot  det  östromerska 
riket. 

Redan  Teodosius  den  store  skall  hafva  gifvit  goterna  så  kallade 
subsidier,    och    vid   freden    mellan    hunnerna   och    Teodosius  II  år  447 

måste  kejsaren  medgifva,  att  de  årliga 
subsidierna    ökades   från  700  till  2,100 
marker   guld.    Då  kejsar  Leo  I  (457 — 
474)   ej    mer   ville   lämna   goterna  det 
vanliga  årsbeloppet,  härjade  de  Illyrien 
och  tilltvungo  sig  en  årlig  skatt,  som 
skulle  erläggas  i  guld.  Leos  efterträdare 
Zeno  måste  betala  ofantliga  summor  till 
Teodorik,  östgoternas  berömde  konung, 
för  att  försäkra  sig  om  hans  bistånd.    Just  dessa  tre  kejsarnamn,  Teo- 
dosius, Leo  och  Zeno,  möta  oss  ofta  på  de  i  Sverige  funna  guldmynten. 
Sedan   det    bysantinska   guldet   kommit  i  goternas  händer,  spreds 
det   snart   till   de  med  dem  närbesläktade  folken  vid  Östersjön.    Med 

tillhjälp  af  fynden  pä  Europas  fastland 
kunna  vi  också  lätt  spåra  de  vägar,  på 
hvilka  de  från  Konstantinopel  erhållna 
guldskatterna  letade  sig  fram  till  Öster- 
sjön. Dessa  vägar  följde  nu,  såsom  i 
denarernas  tid  (se  s.  139),  de  stora  flo- 
dernas, i  synnerhet  Weichsels,  dalar  ge- 
nom det  nuvarande  östra  Tyskland  och 
Polen.  Att  den  vanliga  handelsvägen 
mellan  sydöstra  Europa  och  Skandinavien  följde  Weichsels  lopp,  visas 
äfven  däraf,  att  Jordanes  i  det  sjätte  århundradet  omtalar  »ön  Scanzia^ 
det  vill  säga  Skåne  eller  Sverige,  såsom  liggande  midt  för  mynningen 
af  nämnda  flod. 

Den  omständigheten,  att  de  hos  oss  funna  guldmynten  ofta  icke 
visa  några  spår  af  nötning  och  långvarigt  bruk,  synes  antyda,  att  de 
ej  varit  länge  på  vägen.  Härvid  förtjänar  det  också  anmärkas,  att 
man  i  jorden  hos  oss  funnit  mynt  äfven  af  sådana  kejsare,  som  regerade 
endast  mycket  kort  tid.  Så  har  man  vid  olika  tillfällen  här  i  Norden 
hittat  mynt  af  kejsar  Leo  II,  hvilken  föga  mer  än  några  månader 
innehade  tronen. 

Det  mesta  af  det  guld,  som  vid  denna  tid  kom  hit  —  antingen 
det  kom  hit  som  prägladt  mynt  eller  i  annan  form  — ,  har  visserligen 
blifvit  omarbetadt  till  de  präktiga  smycken,  om  hvilka  nyss  var  tal. 


207.    Barbarisk  efterbildning  af 
myntet  fig.  206.    Sverige.     \  i. 


FÖRBINDELSE  MED  DET  BYSANTINSKA  RIKET. 


GULDRIKEDOM. 


191 


Men  många  mynt  hafva  dock  i  oförändradt  skick  återfunnits  i  Skandi- 
naviens jord.  Här  har  man  nämligen  anträffat  ett  ganska  stort  antal 
bysantinska  och  västromerska  gnidmynt,  de  flesta  från  det  femte  år- 
hundradet, i  synnerhet  från  dess 
senare  hälft;  några  äro  från 
början  af  det  sjätte  århund- 
radet. Dessa  mynt  kallades  af 
romarne  »solidi»  och  hafva  ge- 
nom sitt  fina  guld  och  däri- 
genom att  de  under  århund- 
raden präglades  med  oförändrad 
vikt  och  halt  spelat  en  mycken 
betydande  roll  i  medeltidens 
finanshistoria.*  Fig.  206  visar 
ett  sådant  guldmynt,  funnet  på 
Öland.  Flera  af  de  här  funna 
guldmynten  från  denna  tid  äro 
emellertid  »barbariska»,  troligen 
af  germaner  gjorda,  efterbild- 
ningar  af  solidi;  prägeln  är 
dålig  (fig.  207),  men  vikten  och 
halten  äro  riktiga. 


Nu  ifrågavarande  period 
här  i  Sverige  utmärker  sig  icke 
endast  genom  sin  guldrikedom 
utan  äfven  genom  den  mängd 
andra  vackra  och  dyrbara  ar- 
beten, som  den  efterlämnat. 
Vapnen  och  smyckena  från  den- 
na tid  täfla  med  hvarandra  i 
prakt. 

Svärdens  fästen  äro  rikt  förgyllda  (fig.  208),  delvis  af  rent  guld. 
Så  är  den  tresidiga  knapp,  i  hvilken  fästet  upptill  slutar,  ej  sällan  af  guld 
och    dessutom   antingen   prydd  med  filigransirater  (fig.  209)  eller  med 


208.     Öfrc  delen  af  ett  järnsvärd;  fästet  delvis 

af  förgylld  brons  med  filigransirater  oeh  inlagda 

granater.    Gottland.     '  s. 


*  Omkring  500  i  SkandinavieD  fanna  bysantinska  (östromerska)  och  västromerska 
solidi  frän  ifrågavarande  tid  äro  nn  kända.  Liksom  de  romerska  denarerna  frän  de  första 
århundradena  efter  Kr.  föd.  äro  de  allra  flesta  solidi  funna  på  de  för  den  tidens  handel  .så 
viktiga  öarna  Gottland,  Öland  och  Bornholm:  men  under  det  att  silfvermynten  äro  utan 
jämförelse  mest  talrika  på  Gottland,  äro  guldmynten  talrikast  pä  Öland,  där  mer  än  en 
tredjedel  af  alla  från  hela  Norden  kända  solidi  äro  funna.  Anmärkningsvärdt  är,  att  den 
åren  491—518  regerande  kejsar  Anastasius'  mynt  aldrig  blifvit  funna  på  Öland,  under  det  att 
de  däremot  i  stort  antal  hittats  pä  Gottland.  —  Ordet  solidus,  som  i  långa  tider  var  nam- 
net på  ett  guldmynt  af  ofvannämnda  slag,  betecknar  nn  i  sin  italienska  form  sold  o  (det 
franska  son)  ett  kopparmynt  af  några  öres  värde. 


192 


JÄRNÅLDERN. 


infattade  granater,  stundom  med  emalj.  Och  den  runda  knapp,  som 
hade  sin  plats  vid  sidan  af  den  tresidiga  (fig.  208),  var  mången  gång 
af  massivt  guld  och  följaktligen  af  betydlig  vikt;  en  sådan,  funnen 
nära  Strängnäs,  väger  mer  än  ett  hälft  skålpund.  Äfven  beslagen  på 
svärdslidan    äro    mycket   ofta   förgyllda  eller  af  rent  guld.    I  senare 

fallet  äro  äfven  dessa  stundom 
prydda  med  filigran  sirater  (fig.  198). 
Många  präktiga  sköldbucklor 
från  denna  tid  äro  likaledes  funna 
i  Sverige  (fig.  22G).  Själfva  bucklan 
är  visserligen  af  järn,  men  den  är 
ej  sällan  beklädd  med  förgylld 
brons,  och  de  stora  halfklotformiga 
hufvudena  på  de  spikar,  med  hvilka 
bucklan  var  fäst  vid  skölden,  äro 
ofta  rikt  förgyllda.  Själfva  skölden 
var,  såsom  mänga  af  bildningar  visa 
(fig.  224),  rund. 

Härtill  kommer,  att  man  ur  de  svenska  grafvarna  från  tiden  om- 
kring år  ()0()  upptagit  praktfulla  hjälmar  (fig.  223),  till  hvilka  mot- 
stycken ej   äro  kända  i  de  samtida  fynden  från  andra  länder.     Äfven 


209.    Svärdsknapp   af  guld  med  filigran- 

sirater,  sedd  från  sidan  och  uppifrån. 

Skäne.     Vi. 


210,  211.    Bronsplåtar  med  upphöjda  bilder  (för  pressning  af  tunt  bronsbleck). 

Öland.     Vi. 


dessa    hjälmar   äro    af  järn,    betäckta  med  tunn  brons,  på  hvilken  ses 
pressade  bilder. 

Att  dessa  hjälmar,  liksom  nästan  alla  andra  vapen,  äro  svenska 
arbeten,  framgår  otvetydigt  af  deras  stil.  Man  har  också  i  Torslunda 
socken  på  Oland  funnit  fyra  bronsplåtar,  hvilka  tydligen  varit  formar 
för  att  pressa  sådana  bilder  som  de  på  hjälmarna;  två  af  dem  ses  fig. 
210  och  211. 


FÖRBINDELSE  MED  DET  BYSANTINSKA   RIKET.   —  GULDRIKEDOM. 


193 


^mtmmmmmL 


^:.,c<:>&<N^  0\'y:<  >S^, 


Äfven  de  för  dåtidens  nordiska  kvinnor  afsedda  smyckena  äro 
präktiga  och  dyrbara.  Spännena  (fig.  212 — 216),  bland  hvilka  mer  än 
ett  öf verraskar  genom  sin  storlek,  voro  ofta  af  förgylldt  silfver  eller  för- 
gylld brons,  någon  gång  af  guld.  Många  prydas  af  inlagda  granater; 
de  delar,  som  äro  af  guld,  äro  stundom  täckta  med  filigransirater. 
Om  silfret  ej  är  förgylldt,  har  det  ej  sällan  inläggningar  i  niello. 

Det  fig.  218  afbildade  hängsmycket 
är  tydligen  infördt  från  främmande  land. 
Särskild  uppmärksamhet  förtjäna  ett  par 
prydnader  af  glasfluss  med  skurna  bilder 
(fig.  217). 

Konsten  att  göra  filigransirater,  hvil- 
ken  vi  af  det  föregående  funnit  vara  känd 
här  redan  under  det  första  århundradet 
efter  Kristi  födelse,  har  aldrig  stått  högre 
i  Sverige  än  under  denna  period.  Därom 
vittna  sådana  halssmycken  som  fig.  2öl 
och  otaliga  andra  arbeten.  Men  härtill 
kommer  nu  en  annan  konst,  som  våra  för- 
fäder vid  denna  tid  lärde  sig  genom  sina 
förbindelser  med  Södern  och  som  lika- 
ledes under  nu  ifrågavarande  århundraden 
stod  mycket  högt  här.  Det  är  konsten 
att  pryda  med  små,  väl  slipade  skifvor  af 
granater,  infattade  mellan  tunna  väggar 
af  guld.*  Att  de  flesta  på  detta  sätt 
prydda  föremål,  som  anträff^ats  i  Sverige, 
äro  förfördigade  här  i  landet,  bevisas  där- 
af,  att  de  äro  af  typer,  som  ej  finnas 
annorstädes  men  som  här  allmänt  före- 
komma. Om'  vissa  föremål  kan  man  till 
och  ra  ed  på  detta  sätt  af  gör  a  den  frågan,  i 
hvilken  del  af  landet  de  äro  förfärdigade. 
Sådana  vackra  spännen  som  det  fig.  216  af- 
bildade äro  nämligen  gjorda  på  Gottland. 

Likaledes  visa  talrika  fynd,  att  man 
här  i  Sverige  förstod  konsten  att  pryda 

ett  arbete  af  silfver  genom  att  fylla  fördjupade  linier  med  en  svart 
massa  af  en  blandning  af  svafvel  och  silfver  eller  någon  annan  metall, 
således  den  under  namnet  niello  kända  konst,  som  i  våra  dagar  bland 
annat  utöfvas  i  det  ej  långt  från  Moskva  belägna  Tula. 

Beundransvärd  är  också  den  skicklighet,  med  hvilken  man  under 
folkvandringstiden  här  i  Sverige  förstod  att  förgylla  arbeten  både  af 


212.     Spänne   af  förgylldt  silfver, 

prydt  med  guld Jili gran  och  granater. 

Skåne.    »  i. 


*  På  franska  kallas  detta  verroteriecloisonnée.  Förfaringssättet  är  huf vudsakligen 
deteamma  som  i  det  slags  emalj,  som  benämnes  émail  cloisonné. 

Sveriges  historia.     I.  13 


194 


JÄRNÅLDERN. 


silf ver  och  brouB.  Många  sådana  föremål  äga  ännu  i  dag  en  bländande 
guldglans,  ehuru  de  legat  i  jorden  1300  år. 

Inom  den  södra  delen  af  det  nordiska  området  utvecklades  under 
denna  period  en  ny  ornamentstil,  som  hufvudsakligen  använde  djur- 
gestalter, vanligen  formade  på  ett  sådant  sätt,  att  de  i  hög  grad  af- 
vika  från  naturen.  Djurens  lemmar  äro  mången  gång  slingrade  om 
hvarandra  på  ett  sätt,  som  gör  det  för  en  ovan  betraktare  svårt  att 
urskilja  de  olika  delarna.  Några  prof  på  denna  stil,  som  från  Norden 
fördes  ut  öfver  mellersta  Europa,  ses  fig.  226,  227.  Anmärkningsvärdt 
är,  att  under  det  djurmotiv  spela  en  så  stor  roll,  växtmotiv  så  godt 
som  aldrig  kunna  spåras. 

Framställningarna  på  hjälmarna  och  andra  bilder  gifva  oss  upp- 
lysning om  såväl  mannens  som  kvinnans  dräkt  under  denna  period. 


213.    Bronaspänne. 
Gottland.    ^'i. 


214.    Liten  oval  spännbuckla       215.    Bronsspänne, 
af  brons.    Öland.     Vi-  Gottland.     Vi. 


Mannen  bar  ofta  (fig.  210  och  224)  en  med  ärmar  försedd  rock, 
som  räckte  ungefär  till  knäna  och  hvars  kanter  såväl  nedtill  som  fram- 
till voro  brämade  med  skinn  eller  på  annat  sätt  sirade.  Rocken,  som 
i  likhet  med  nutidens  kunde  öppnas  framtill,  sammanhölls  stundom  med 
ett  skärp  om  lifvet.  På  en  del  bilder  ser  det  ut,  som  om  man  användt 
åtsittande  byxor. 

En  liten,  vid  Tuna  i  Uppland  funnen  mycket  märklig  bronsbild 
(fig.  219)  visar,  huru  dåtidens  kvinnor  gingo  klädda.  Hon  har  lagt 
upp  håret  i  en  prydlig  knut  i  nacken  och  sedan  låtit  det  hänga  ned 
utefter  ryggen.  På  bröstet  ses  måhända  ett  halsband  af  glaspärlor. 
Öfver  axlarna  bär  hon  en  schal;  att  denna  hade  en  annan  färg  än  den 
öfriga  dräkten,  angifves  därigenom,  att  schalen  å  bilden  är  belagd  med  en 
blågrå  metall,  under  det  kjolen  är  förgylld.  Den  senare  tyckes  för 
öfrigt  vara  vid  och  lagd  i  många  veck  baktill,  hvaremot  den  framtill  är 
mera  slät  och  prydd  med  tvenne  broderade  band,  det  understa  anbragt 
å  kjolens  kant. 


GRAFVAR. 


195 


O 


5^ 


I 


2.    Grafvar. 

Grafskicket  var  under  denna  period  ej  öiVerallt  detsamma.  1 
vissa  trakter  brändes  den  döde,  och  en  hög  uppkastades  på  den  plats, 
där  bålet  stått.  I  andra  trakter,  äfven  i  sådana,  som  ligga  i  omedelbar 
närhet   af  de  förra,  jordades  den  döde  obränd,  vanligen  med  hufvudet 


196 


JÄRNÅLDERX. 


åt  norr;  mångenstädes  lades  hans  eller  hennes  lik  —  ty  både  män  och 
kvinnor  begrofvos  på  detta  sätt  —  i  en  båt.  Denna  ställdes  antingen 
uti  en  stor,  på  släta  marken  gräfd  grop,  som  sedermera  fylldes  utan 
att  täckas  af  någon  hög,  eller  ock  ställdes  båten  på  jordytan,  och  en 
hög  uppkastades  däröfver. 


å 


217.  Prydnad  af  glas- 
flu88  med  skurna  bil- 
der.   Gottland.    Vi- 


218.    Guldprydnad  i  form 
af  en  Örn.  Skåne.     *  i. 


219.    Kvinnobild. 
Uppland.    Vi. 


220.   Senromersk 
kamé.  Gamla  Upp- 
sala.    ^''l. 


De  märkligaste  grafvarna  med  brända  ben  från  denna  tid  äro  de, 
som  upptäckts  vid  Gamla  Uppsala.  Här  ligga  på  en  sandås  invid  kyrkan 
flera  smärre  och  tre  mycket  stora  grafhögar,  hvar  och  en  af  mer  än 
65  meters  diameter,  de  så  kallade  »kungshögarna»  (fig.  221);  denna  be- 


221.     Grafhögar  vid  Gamla  Uppsala. 


nämning  bör  nämligen  föredragas  framför  de  först  i  senare  tid  be- 
gagnade namnen  Odins,  Frös  och  Tors  högar.  De  hafva  en  betydlig 
höjd,  men  nedre  delen  bildas  af  sandåsen,  är  således  ej  gjord  af  människo- 
hand. 

Den    östligaste    af   dessa    högar    (»Odins    hög»)    undersöktes   åren 
1846    och    1847    på    det    sätt,  att  man  gräfde  en  horisontal,  tunnellik- 


GRAFVAR. 


197 


nande  gång  från  sidan  till  midten;  gången 
kläddes  med  trä  och  hölls  öppen  några  år, 
tills  den  började  förfalla  och  måste  fyllas. 
Högen  består  hufvudsakligen  af  sand,  men 
midten  är  ett  rundt  stenröse,  15  m.  i  diam. 
En  del  af  roset  betäckte  lämningarna  efter 
bålet;  liket  hade  nämligen  bränts  där.  Midt 
på  rosets  botten  fann  man  ett  hårdt  packadt 
lager  (1,80  m.  i  diam.)  af  aska,  kol  och  brända 
ben,  hvamnder  stod  ett  med  brända  ben  fylldt, 
vanligt  lerkärl,  täckt  med  en  tunn  stenflisa 
och  omgifvet  af  stora  kullerstenar.  I  kärlet 
och  i  det  stora  benlagret  låg  det,  som  var  kvar 
af  de  med  den  döde  brända  sakerna. 

Den  västligaste  högen  (»Tors  hög»)  under- 
söktes 1874  genom  en  stor,  öppen  inskärning 
från  sidan.  Till  sitt  inre  var  den  i  huf  vudsak 
lik  »Odinshögen»,  men  stenröset  var  mindre, 
och  benen  voro  icke  förvarade  i  något  lerkärl. 
Afven  i  detta  fall  hade  liket  blifvit  brändt 
på  det  ställe,  där  högen  sedan  uppkastades. 
Den  mellersta  högen  har  ej  i  vår  tid  öppnats, 
emedan   detta  lär  hafva  skett  på  1600-talet. 

Ur  graf varna  i  de  två  förstnämnda  högarna 
upptogos  lämningar  af  flera  genom  bålets  hetta 
söndersmälta  bronssmycken  och  af  glaskärl, 
glaspärlor,  kammar,  spelbrickor  och  med  djur- 
omament  prydda  arbeten  af  ben,  en  liten  sen- 
romersk kamé  (fig.  220),  bitar  af  guldsmycken, 
som  varit  prydda  med  ovanligt  fina  filigran- 
sirater  och  infattade  granater,  samt  guldtrådar, 
som  varit  inväfda  i  kläder,  nitnaglar  af  järn, 
ben  af  hundar,  m.  m.  Att  grafvarna  inne- 
hollo  föremål  af  guld  är  anmärkningsvärdt, 
emedan  sådant,  trots  guldrikedomen,  är  mycket 
ovanligt  under  denna  tid.  Grafven  i  »Odina- 
högen» visade  sig  vara  något  äldre  än  den  i 
»Torshögen»,  hvilken  senare  förskrifver  sig 
från  tiden  omkring  år  600. 

Andra  märkliga  graf  var  från  denna  period 
hafva  i  senare  tid  upptäckts  invid  Vendels  kyrka 
i  Uppland,  norr  om  Uppsala,  vid  ett  vattendrag, 
hvilket  nu  betraktas  som  en  biflod  till  Fyrisån 
men  väl  med  lika  rätt  kunde  kallas  denna  ås  öfre 
lopp.  Åren  1881—1893  undersöktes  här  fjorton 


198 


järnAldern. 


grafvar,  hvilka  äro  af  ett 
helt  annat  slag  än  de  vid 
Gamla  Uppsala,  ehuru  den 
äldsta  vendelgrafven  är 
ungefär  samtidig  med  »Tors- 
högen» och  afståndet  mel- 
lan båda  ställena  endast 
är  några  få  mil.  Vid  Ven- 
del hade  de  döda  obrända 
j ordats  hvar  och  en  i  en 
båt,  som  ej  varit  täckt  af 
hög;  i  stället  syntes  en 
grund  insänkning  i  mar- 
ken. Båtarna,  som  varit 
spetsiga  i  båda  ändar, 
växlade  i  längd  mellan  7,5o 
och  10,60  meter;  ån  hade 
på  den  tiden  tydligen  varit 
segelbar  för  sådana  fartyg 
ända  upp  till  Vendel. 
Fig.  222  visar  anordningen  i  en  af  dessa  grafvar.  I  båten  låg 
den  döde  höfdingen  utsträckt,  med  det  af  en  präktig  hjälm  (fig.  223) 
betäckta   hufvudet  åt  aktern.    Den  rikt  prydda  sköldbucklans  och  det 


Bjålm  frf  jfb-n  oeh  hon^.     Vendel 


224.    Del  af  hjälmen  fig.  223  {tunn,  pres- 
sad bronsplåt).    Vendel.     ^  i. 


225.     Del  af  en  hjälm  {tunn,  pressad 
bronsplåt).    Vendel.    Vi. 


långa  handtagets  läge  visar,  att  han  ännu  i  döden  varit  skyddad  af  sin 
sköld.  Vid  högra  sidan  hade  han  sitt  spjut,  med  spetsen  riktad  nedåt, 
vid  vänstra  sidan  sitt  svärd.  Där  låg  äfven  den  betslade  ridhästen. 
Två    hundar    hade  också  följt  sin  herre  i  grafven.    I  fören  stod  riklig 


GRAFVAR. 


199 


226.    Sköldbuckla  af  järn,  beklädd  med  förgylld  brons j  sedd  från  sidan  och  uppifrån. 

Vendel.     »/>. 


Vägkost:   en   skinka,   en    oxstek   och   ett  fårhufvud.     Grafven  innehöll 
slutligen  också  en  kittel  af  järn  att  koka  maten  i,  en  sax  m.  m. 

I  en  annan  graf  lågo  ej  mindre  än  tre  hästar,  tre  hundar,  en  tjur, 
en   galt,  en  sugga,  en  gumse,  en  tacka  och  en  gås.     Hästarnas  hofvar 


200 


JÄRNÅLDERN. 


voro  beslagna  med  broddar,  närmast  lika  dem,  som  än  i  dag  brakas  för 
oxar;  hästskor  synas  ej  varit  kända  i  Sverige  under  hela  hednatiden. 
Två  af  hundarna  hade  varit  bundna  i  ett  gemensamt  järnkoppel,  hvaraf 
lämningar  funnos  kvar. 


227.    Beslag  af  förgylld  brons.    Vendel.    Vi. 

Tre  hästar  hade  lagts  ned  äfven  i  några  andra  grafvar.  En  häst 
bar  ännu  på  hufvudet  det  med  praktfulla  beslag  af  förgylld  och  emal- 
jerad  brons  prydda  betsel,  som  ses 
fig.  228.  Att  de  män,  som  funno  sin 
hvilostad  i  vendelgrafvarna,  roat  sig 
med  falkjakt,  visas  däraf,  att  i  en  graf 
låg  skelettet  af  en  jaktfalk.  Samma 
graf  innehöll  också  ben  af  berguf, 
trana,  tam  anka  och  gås.  I  flera  graf- 
var lågo  kittlar,  halster  (fig.  231)  och 
annan  köksredskap. 

Att  ej  blott  mat  utan  äfven  dryck 
gifvits   den   döde,  framgår  däraf,  att 


228.   Betsel  prydt  med  förgyllda  och 
emaljeradc  bronsbeslag.    Vendel. 


229.    Del  af  betslet  fig.  228.    Vendel.    V«. 


glasbägare  nedlagts  i  ett  par  grafvar.  Dessa  bägare  äro  stora,  af  en 
egendomlig  form  (fig.  230),  som  äfven  återfinnes  i  England,  norra 
Frankrike  och  västra  Tyskland. 


ORAF\'AK. 


201 


mÉs».'.. 


Den  ovanligt  storartade  utstyrseln  af  grafvarna  vid  Vendel,  hvar- 
till  något  motstycke  icke  är  från  denna  period  kändt  i  någon  annan 
del  af  Norden,  gör  det  mer  än  sannolikt,  att  de  män,  som  jordats  här, 
varit  höfdingar,  måhända  med  konunganamn.  Härför  tala  ock  de  präk- 
tiga hjälmar,  som  lågo  i  ej  mindre  än  tre  af  vendelgrafvarna.  Hjälmen 
var  nämligen  under  nu  ifrågavarande  tid  mycket  sällsynt;  om  vissa 
folk  berättas  det,  att  endast  konungen  bar  en  sådan,  och  »den  hjälm- 
prydde>  är  i  de  nordiska  sångerna  ett  uttryck,  som  betecknar  konungen. 

Grafvarna  vid  Vendel  höra  ej  alla  till  samma 
tid.  Under  det  att  den  äldsta,  såsom  vi  sett,  för- 
skrifver  sig  från  tiden  omkring  år  600  och  de  ofvan 
beskrifna  tillhöra  ungefär  samma  tid,  är  den  yngsta 
ej  äldre  än  från  det  10:e  århundradets  midt  eller  se- 
nare del;  den  innehöll  nämligen  bland  annat  ett  ara- 
biskt silf vermynt,  prägladt  under  förra  hälften  af  det 
århundradet. 

Vid  Ultuna,  invid  Fyrisån  strax  söder  om  Uppsala, 
hade  man  redan  år  1855  upptäckt  en  graf  lik  dem  vid 
Vendel  men  täckt  af  en  hög.  Äfven  här  hade  den 
döde  höfdingen  med  sig  i  båten  två  hästar  och  präk- 
tiga vapen,  både  svärd  och  sköld;  äfven  här  hade 
hans  hufvud  varit  täckt  och  skyddadt  af  en  hjälm. 
Därjämte  hade  man  försett  honom  med  ett  tjog  pilar 
och  sannolikt  en  båge,  ehuru  den  sistnämnda  nu  var 
förstörd  och  af  de  förra  endast  järnspetsarna  åter- 
stodo.  I  båtens  fbr  lågo  ben  af  svin  och  gås  samt  en 
gryta  och  ett  halster  af  järn.  Grrafven  vid  Ultuna 
innehöll  dessutom  36  spelbrickor  och  tre  tärningar  af 
ben,  således  samma  antal  tärningar  som  det  hos  ro- 
marne vanliga.  I  andra  grafvar  från  denna  tid,  lik- 
som i  många  grafvar  från  äldre  delar  af  järnåldern 
och  frän  vikingatiden,  har  man  gjort  liknande  fynd. 

Båtgrafvar  från  denna  tid  lika  dem  vid  Vendel  äro  äfven  anträffade 
vid  Tuna  i  Alsike  socken,  ej  långt  från  Ultuna.  Under  det  emellertid 
i  alla  de  nu  omtalade  grafvarna  vid  Vendel  och  Ultuna  män  hade 
jordats,  har  man  vid  Tuna  funnit  både  kvinnolik  och  manslik  i  båt- 
grafvar. Vid  Augerum  i  Bleking,  nära  Karlskrona,  upptäcktes  också 
för  några  år  sedan  ett  med  flera  kvinnoprydnader  från  det  sjunde  år- 
hundradet utstyrdt  skelett  i  en  båtgraf,  hvilken,  i  likhet  med  den  vid 
Vendel,  ej  var  täckt  af  någon  hög. 

Den  tanke,  som  låg  bakom  detta  begrafningssätt,  var  således  icke 
endast,  att  den  döde  höfdingen,  »sjökonungen»,  skulle  i  den  andra 
världen,  liksom  i  denna,  hafva  ett  fartyg  till  sitt  förfogande.  Då 
äfven  kvinnor  begrofvos  på  detta  sätt,  måste  man  hafva  föreställt  sig, 
att  den   döde   behöfde   en  farkost  för  att  komma  öfver  till  den  andra 


230.     Glasbägare. 
Vendel.     V*. 


202 


järnAldern. 


världen.  Liknande  föreställningar  träffas  hos  många  andra  folk  i  vidt 
skilda  trakter.  Den  grekiska  myten  om  Karons  färja  är  ett  välkändt 
exempel  därpå.  Märkvärdigt  nog  går  likheten  i  föreställningarna  hos 
våra  förfäder  och  Söderns  folk  ända  därhän,  att,  liksom  grekerna  lade 
ett  mynt  i  den  dödes  mun  till  färjepenning  åt  Karon,  man  i  Sverige 
vid  denna  tid  haft  samma  bruk,  då  den  döde  ej  hade  egen  båt  till 
öfverfarten..  Så  fann  man  helt  nyligen  i  en  vid  Kälder  i  Linde 
socken  på  Gottland  undersökt  graf,  hvilken  icke  innehöll  lämningarna 
af  någon  båt,  ett  guldmynt,  som  låg  i  den  dödes  mun;  det  var  en 
efterbildning  efter  ett  bysantinskt  mynt.  Det  torde  för  närvarande 
vara  svårt  att  afgöra,  huruvida  detta  beror  på  någon  i  Norden  urgam- 
mal föreställning  eller  på  ett  inflytande  från  Södern  jämförelsevis  kort 
före  denna  tid. 


231.    Halater  af  järn,  sedt  från  två 
sidor.    Vendel.    Ve. 


232.    Bronsplåt  med  upphöjda  bilder. 
Öland.    Vi. 


På  Gottland  äro  flera  grafvar  från  denna  period  funna,  ehuru  man 
ännu  ej  i  någon  iakttagit  båtlämningar.  En  af  de  märkligaste  graf- 
varna  upptäcktes  för  flera  år  sedan  helt  nära  Vallstena  kyrka;  den 
innehöll  ett  svärd  med  präktigt  fäste,  hvars  tresidiga  knapp  är  af 
guld,  inlagdt  med  granater,  en  sköldbuckla  prydd  med  förgylld  brons, 
delar  af  betsel  och  flera  till  seldon  hörande  beslag  af  rikt  förgylld  brons 
med  vackra  djurornament,  ett  bronskärl,  ben  af  häst  m.  m. 

Bilderna  på  vendelhjälmarna  äro  af  stort  värde  icke  endast  därför, 
att  de,  såsom  \i  sett,  gifva  oss  värderika  upplysningar  om  den  dåtida 
klädedräkten  utan  ock  därför,  att  åtminstone  flera  bland  dem  utan 
tvifvel  hafva  en  religiös  mytisk  betydelse.  Den  ryttare  (fig.  225),  som 
med  sitt  spjut  angriper  en  orm,  medan  tvenne  fåglar  flyga  kring  hans 
hufvud,  har  med  skäl  betraktats  som  Odin;  i  de  två  fåglarna  har  man 


POLITISK   HISTORIA.  203 

sett  Odins  två  korpar,  de  som  i  Eddan  kallas  Hugin  och  Munin,  för 
att  begagna  namnens  isländska  form.  Äfven  de  ofvan  omtalade  brons- 
plåtarna från  Torslanda  på  Öland  anses  framställa  mytiska  scener: 
den  fig.  232  återgifna  plåten  med  en  uppenbarligen  i  ludna  byxor 
klädd  man  har  ansetts  framställa  den  Lodbrok,  som  skyddad  af  sina 
ludna  byxor  dräpte  ormen  och  befriade  Tora,  dotter  till  Herröd  jarl  i 
Götaland,  eller  måhända  snarare  hans  strid  med  den  björn  han  äfven 
skulle  hafva  fällt.  Vi  skulle  således,  om  denna  förklaring  är  riktig, 
häri  hafva  ett  bevis  för  att  lodbrokssagan  fanns  redan  långt  före  den 
Ragnars  tid,  som  sedan  af  traditionen  gjordes  till  ett  med  Lodbrok. 


3.    Politisk  historia. 

Sverige  har,  liksom  Norge  och  flera  andra  länder,  vuxit  samman 
af  många  små  riken,  som  förut  haft  hvar  sin  konung.  Dessa  småriken 
torde  i  allmänhet  hafva  ungefär  motsvarat  de  af  naturliga  gränser 
omslutna  »länder»,  de  nu  så  kallade  landskap,  i  hvilka  Sverige  fort- 
farande, om  också  icke  längre  af  myndigheterna,  indelas. 

Af  ålder  hafva  dessa  landskaps  invånare  ansetts  höra  till  två 
stammar,  svear  och  götar.  Den  olikhet,  som  kan  uppvisas  mellan 
dem,  har  emellertid  efter  all  sannolikhet  utvecklats  efter  deras  in- 
vandring till  Sverige;  det  finnes  nämligen  ingen  anledning  förmoda, 
att  de  ursprungligen  varit  olika  folk,  som  vid  skilda  tider  hit  in- 
vandrat. Båda  folknamnen  möta  oss  redan  hos  Tacitus,  och  än  i  dag 
talar  man  om  Svearike  och  Götarike.* 

Svearnes  hufvudbygd  var  Uppland,  under  h vilket  gemensamma 
namn  innefattades  dels  de  tre  »folklanden»  Tiundaland,  Attundaland 
och  Fjädrundaland,  dels  Roden,  kusttrakten  utmed  Östersjön. 
Upplands  gränser  voro  i  äldre  tid  Sagan  (mot  Västmanland),  Mälaren, 
Östersjön  och  skogen  ödmården.  Denna  skog  bildar  nu  gränsen  mellan 
Gästrikland  och  Hälsingland,  men  Gästrikland  räknades  såsom  en 
del  af  Roden  förr  till  Uppland.  Tiundaland,  där  Uppsala  låg  och 
som  var  det  förnämsta  af  folklanden,  innefattade  tio  härad  i  mellersta 
och  norra  Uppland,  Attundaland  åtta  härad  i  sydöstra  delen  af  Uppland, 
och  Fjädrundaland  (som  nu  är  en  del  af  Västerås  län)  fyra  härad  i 
sydvästra  Uppland.  Åtminstone  Tiundaland  och  Attundaland  utgjorde 
särskilda  lagmansdömen  ända  till  slutet  af  det  trettonde  århundradet, 
då  hela  Uppland  lades  under  en  lagman. 

De  båda  andra  svealandskapen  vid  Mälaren,  Södermanland  och 
Västmanland,    hade   fått   namn   af  sitt  läge  i  förhållande  till  Upp- 

*  Det  kan  m&hända  vara  skäl  att  härvid  päminna  om  att  Svearike  och  Götarike 
ordagrant  betyda  >8vear8  (eUer  svearnes)  rike»  och  »götars  (eller  götarne»)  rike>.  Svea 
och  Göta  iro  nämligen  gamla  former  för  pluralens  genitiv;  först  i  sonaste  tid  hafva  ds 
uppfattats  som  kvinnonamn  och  personifierats. 


204  JÄRNÅLDERN. 

land:  »de  söder  och  väster  (om  Uppland)  boende  männens  land». 
Dalarne  lydde  i  början  af  medeltiden  under  Västmanlands  lagman. 
Närke  och  Värmland  hade  då  egna  lagmän. 

Norr  om  ödmården  utmed  kusten  låg  Alir  och  norr  därom  Sund- 
edhe,  hvilka  bilda  det  nuvarande  Hälsinglands  kustbygd.  Med 
detta  senare  namn  betecknades  länge  allt  landet  norr  om  Ödmården,  således 
allt  det  som  nu  räknas  till  Norrland.    Hälsingarne  hade  sin  egen  lag. 

Götames  hufvudbygd  var  Västergötland,  till  hvilfeet  Dal  räk- 
nades. Det  på  andra  sidan  Vättern  belägna  landet  fick  namnet  Öster- 
götland. Småland  blef  den  gemensamma  benämningen  på  de  gamla 
landskapen  Värend,  Finved  (eller  Finhed)  och  Njudung  jämte 
trakterna  närmast  norr  därom  till  Vätterns  södra  strand.  Vid  östra 
kusten  låg  Tjust,  söder  därom  Möre  och  på  andra  sidan  sundet 
Öland.  Bleking  räknades  på  800-talet  till  Sverige.  Dit  hörde  ock 
vid  samma  tid  (jottland. 

Den  förnämste  af  de  många  höfdingarne  i  Svitjod  var  af  ålder 
uppsalakonungen,  som  rådde  för  offren  och  templet  i  Uppsala,  landets 
största  och  mest  berömda  helgedom.  Han  blef  småningom  hela  Sveriges 
konung,  ej  blott  Svealands  utan  äfven  Götalands. 

När  detta  inträffade,  när  de  nyss  uppräknade  landskap,  som  bil- 
dade hednatidens  Sverige,  förenades  till  ett  rike,  känner  icke  his- 
torien med  visshet.  Men  redan  före  slutet  af  den  period,  med  hvilken 
vi  nu  sysselsätta  oss,  måste  Sverige  hafva  lydt  under  en  konung. 

Föreningen  mellan  de  olika  landskapen  var  dock  endast  en  per- 
sonalunion. Det  enda  gemensamma  var  konungen.  Hvarje  landskap 
bibehöll  sin  själf ständighet,  hade  sin  egen  lag  och  sin  lagman. 

Oaktadt  så  lång  tid  förflutit,  sedan  dessa  landskap  förenades  till 
ett  rike,  hafva  deras  inbyggare  dock  ända  till  våra  dagar  ej  blott  i 
seder  och  språk  bibehållit  mycket  egendomligt,  utan  de  söka  ännu  med 
märklig  seghet  att  i  många  hänseenden  hålla  på  sin  själfständighet. 

Att  den  för  vår  historia  så  viktiga  frågan,  när  Sverige  förenades 
till  ett  rike,  ej  kan  närmare  besvaras,  beror  därpå,  att  vi  icke  äga 
några  inhemska  historiska  anteckningar,  icke  ens  en  konungalängd, 
för  äldre  tider  än  den,  då  kristendomens  seger  i  våra  bygder  redan 
var  afgjord.  De  utländska,  hufvudsakligen  isländska,  källor,  ur  hvilka 
något  kan  ösas,  böra  endast  med  stor  försiktighet  användas,  och  de 
gifva  för  nu  ifrågavarande  tid  föga  mer  än  konunganamnen. 

Först  under  den  förra  delen  af  det  nittonde  århundradet  blef  den 
så  kallade  Fornjotska  (eller  »Fornjoterska»)  ätten,  med  hvilken  man 
dittills  låtit  Sveriges  historia  börja,  återförvisad  till  mytens  område. 
Och  ännu  mot  det  århundradets  slut  var  man  van  att  betrakta  be- 
rättelserna i  Snorre  Sturlessons  under  det  13:e  århundradet  författade 
Ynglingasaga  om  de  i  Uppsala  regerande  konungarne  af  Ynglinga- 
ätten —  med  undantag  af  de  allra  första  —  såsom  hufvudrakligen 
historiskt    tillförlitliga.      Ynglingasagan    stödde    sig   på   ett   gammalt 


POLITISK  HISTORIA.  205 

kväde,  Ynglingatal,  eller  kanske  rättare  den  var  en  på  prosa  aifattad 
utförligare  skildring  af  det,  som  detta  kväde  hade  att  förtälja. 

Att  Snorre  själf  insåg,  med  hvilken  försiktighet  man  måste  upp- 
taga hvad  han  i  sin  bok  gaf,  visar  sig  bäst  af  det  han  säger  i  före- 
talet tiU  denna:  >Somt  är  skrifvet  efter  forna  kväden  och  sagosånger, 
med  hvilka  man  fordom  förlustat  sig.  Om  det  ock  är  något,  för  hvilket 
vi  icke  hafva  bevis,  så  hafva  vi  bevis  åtminstone  därför,  att  gamla 
visa  män  hållit  det  för  att  vara  sant.  Tjodulf  från  Hvin  *  var  skald 
hos  Harald  Hårfagro.  Han  diktade  äfven  om  konung  Ragnvald  högre 
än  bergen  ett  kväde,  som  kalladt  är  Ynglingatal.  I  detta  kväde 
nämnas  trettio  Ragnvalds  förfäder,  hvarjämte  talas  om  deras  död  och 
hvilostad.  Efter  Tjodulfs  sägner  är  Ynglingatiden  först  skrifven. 
Vidare  är  tillökadt  efter  visa  mäns  sägner.» 

Snorres  uppgift  om  Ynglingatals  författare  har  emellertid  i  senare 
tid  blifvit  betviflad,  och  man  har  anfört  tungt  vägande  skäl  för  den 
åsikten,  att  Ynglingatal  skulle  vara  diktadt  icke  i  senare  hälften  af 
800-talet  utan  hundra  år  därefter,  i  senare  hälften  af  900-talet,  möj- 
ligen af  en  annan  då  lefvande  Tjodulf  af  Hvin.  Kvädet  vore  då  ej  så 
samtidigt  med  de  senaste  däri  omtalade  händelserna  och  följaktligen 
ej  så  tillförlitligt  ens  i  fråga  om  dem,  som  man  förut  alltifrån  Snorres 
dagar  antagit. 

Härtill  kommer,  att  icke  blott  namnen  på  de  tre  första  i  Yng- 
lingasagan omtalade  uppsalakonungarne:  Oden,  Njord  och  Frö  —  eller 
Yngve,  Njord  och  Frö,  såsom  isländaren  Are  uppgifver  —  äro  guda- 
namn utan  att  också  de  följande  konungarne,  Fjölne,  Svegde, 
Vanlande  och  Visbur,  äro  mytiska.  Hos  Nordens  hedniska  skalder 
förekomma  både  Fjölne  och  Svegde  bland  Odens  många  namn.  Äfven 
de  härefter  uppräknade  Domaide,  Domar,  Dygve,  Dag  och  Agne 
måste  betraktas  antingen  som  mytiska  eller  som  uppkonstruerade. 

Först  de  nu  följande,  Alrek  och  Erik,  kunna  vara  historiska. 
Åtminstone  äro  dessa  namn,  i  motsats  till  så  godt  som  alla  de  föregående, 
kända  som  verkliga  personnamn.  Detsamma  kan  sägas  om  deras  efter- 
trädare, Alf  och  Yngve,  Huglek,  Järund,  ön  (eller  Ane)  och 
Egil,  men  då  de  ej  omtalas  af  andra  författare,  kunna  vi  ej  nu  ut- 
reda, huruvida  Ynglingasagans  uppgifter  om  dem  äro  tillförlitliga. 

De  få  rader  Ynglingatal  ägnar  hvarje  konung  innehåUa  för  öfrigt 
ftga  mer  än  konungens  namn  samt  uppgift  om  hans  släktskap  till  före- 
gångame,  hans  dödssätt  och  någon  gång  hans  hvilostad.  Enligt  Snorre 
blefvo  många  af  dem  höglagda  vid  Uppsala  eller  på  Fyresvallama. 
Då  Ynglingasagan  berättar  om  den  ene  sveakonungens  fUrd  till  Fin- 
land och  den  andres  strider  i  Danmark,  om  missväxt  och  hungersnöd 
samt  huru  man  sökte  råda  bot  därför  genom  att  offra  konungen  själf, 
sedan  det   visat   sig,    att   man   ej    genom   andra    människooffer  kunde 

*  Hvin  i  södra  Norge. 


206  jlRNÅLDBRN. 

blidka  gudarne,  så  är  det  emellertid  sannolikt,  att  någon  historisk 
bakgrund  kan  finnas  bakom  dessa  sägner,  äfven  om  konungarnes  namn 
skulle  vara  diktade.  Det  står  också  i  full  öfverensstämmelse  med  våra 
förfäders  tro,  att  Ynglingasagan  berättar,  huru  en  konung  var  så  vis, 
att  han  förstod  fågelspråket. 

Såsom  ett  prof  på  Tjodulfs  Ynglingatal  och  det  gamla  på  om- 
skrifningar  rika  skaldespråket  anföra  vi  följande  vers  om  den  nyss- 
nämnde konung  Egil,  som  fick  tillnamnet  Tunnadolge,  sedan  han  med 
den  danske  konungen  Frodes  hjälp  segerrikt  bekämpat  ett  uppror  af 
trälen  Tunne: 

Ur  landet  flydde  det,  som  förr  i 

den  lofsälle  östermark 

Tys   ättling  länge  burit 

för  Tunnes  välde,  brynens  klint, 

men  h  Egil  Och  slutens  svärd, 

blodar  jättens  det  skidlösa, 

ök,  det  vilda,  till  hjärtat  stod  på 

oxospjutot,  skilfingasonen.  * 

Efter  Egil  vardt  hans  son  Ottar  konung.  Då  han,  säger  sagan, 
vägrade  att  betala  den  af  fadern  utlofvade  skatten  till  Frode,  härjade 
denne  i  Svitjod,  brände  bygden  och  tog  mycket  byte.  Följande  som- 
mar härjar  Ottar  i  Danmark,  under  det  Frode  är  borta  på  vikingatåg; 
men  dennes  jarlar  samla  en  här  och  lyckas  att  i  Vendel  vid  Limfjorden, 
således  i  norra  Jylland,  öfverraska  sveakonungen,  som  efter  en  hård 
strid  stupar.  Danerna,  berättar  Snorre,  togo  hans  lik,  förde  det  i  land 
och  lade  upp  det  på  en  hög,  där  vilddjur  och  fåglar  fingo  slita  sönder 
det.  Äfven  gjorde  de  en  träkråka,  som  de  sände  till  Svitjod  med  häls- 
ning, att  mer  var  icke  sveakonungen  Ottar  värd.  Sedan  kallades  han 
»Ottar  Vendelkråka». 

Han  efterträddes,  berättar  Snorre,  af  sin  son  Adils.  Att  denna 
del  af  Ynglingasagan  ej  är  endast  en  dikt,  framgår  däraf,  att  äfven 
det  förut  nämnda  Beovulfskvädet  bland  svearnes  konungar  nämner  en 
Ottar  (eller  såsom  det  på  angelsaxiska  skrifves  Öhthere)  och  dennes 
son  Adils  (Eadgils). 

Att  Ottar  och  Adils  verkligen  varit  konungar  i  Svitjod,  kan  såle- 
des icke  betviflas.    De  äro  våra  första  historiska  konungar. 

Det  kan  då  vara  af  intresse  att  erfara  hufvuddragen  af  Snorres 
berättelser  äfven  om  Adils'  och  hans  efterträdares  öden,  ehuru  vi  veta, 
att  dessa  berättelser  mera  höra  till  sagans  än  till  den  tillförlitliga  his- 
toriens område. 

*  Krigaren  sägcs  vara  en  ättling  af  krigsguden  Ty.  Oxar  ocli  kor  omtalas  ofta  i 
sägnerna  såsom  jättarnes  egendom.  Östermark  är  Svitjod,  brynens  klint  är  pannan,  och 
med  statens  skidlösa  svärd  menas  hornet.  Skilfing,  ett  af  de  mänga  uttrycken  för  konung 
i  det  poetiska  språket,  är  i  Beovulfssängen  ett  släktnamn  på  svearnes  konungar.  Skil- 
lingar  nämnas  också  såsom  en  förnämlig  ätt  vid  sidan  af  Sköldungar,  Ylfingar  och  Yng- 
lingar i  den  med  Eddan  troligen  jämngamla  sången  om  Hyndia.  I  en  af  eddasångerna 
kallas  Odin  själf  skilfing. 


POLITISK  HISTORIA.  207 

Adils  var  länge  konung  och  stundom  ute  på  vikingatåg.  En  som- 
mar härjade  han  i  Saxland,  norra  Tyskland.  En  annan  gång  måste 
han  själf  fly  vid  ett  infall  af  den  danske  konungen  Helge  från  Lejre 
på  Själland.  Äfven  med  Norge  skall  han  hafva  legat  i  fejd  och  be- 
segrat en  norsk  konung  Ale  på  Vänerns  is. 

De  nordiska  skalderna  benämna  ofta  i  sitt  bildspråk  guldet: 
>Fyrisvalls  sädt  eller  »Rolf  Krakes  säd»,  därmed  häntydande  på  sagans 
berättelse  om  ett  besök,  som  den  ryktbare  danske  sagohjälten  konung 
Rolf  Krake  gjorde  i  Uppsala  för  att  af  Adils  utkräfva  en  belöning, 
som  denne  skall  hafva  lofvat  Rolfs  kämpar  för  deras  biträde  i  den 
nyssnämnda  striden  med  Ale  men  som  sveakonungen  sedan  vägrade 
att  utlämna.  Då  Rolf,  varnad  af  sin  moder  Yrsa,  som  nu  var  Adils' 
drottning,  med  sina  kämpar  skyndsamt  lämnade  Uppsala  för  att  komma 
ned  till  sina  skepp,  förföljdes  han  af  Adils  och  dennes  folk.  Rolf  hade 
af  Yrsa  erhållit  ett  horn  fylldt  med  guld:  för  att  uppehålla  förfölj arne 
tömde  han  nu  hornets  innehåll  på  fältet  vid  Fyrisån,  hvarigenom 
han  lyckades  undkomma,  under  det  att  sveame  uppsamlade  guldet. 

Då  Adils  vid  ett  disarblot  *  i  Uppsala  red  omkring  disarsalen, 
snafvade  hans  häst,  och  konungens  hufvud  krossades  mot  en  sten. 

Han  efterträddes  af  sin  son  östen,  i  hvilkens  dagar  både  danskar 
och  norrmän  mycket  härjade  i  Sveaväldet.  En  gång  då  östen  var  i 
»det  härad,  som  kallas  Lofund»  (möjligen  Lofön  i  Mälaren),  vardt  han 
öfverfallen  och  innebränd  af  en  sjökonung  vid  namn  Salve  (SöIve) 
från  Jylland.  »Därpå  for  Salve»,  förtäljes  det,  »till  Sigtuna,  där  han 
fordrade  konunganamn  och  mottagande,  men  sveame  samlade  en  här 
och  ville  värja  landet  mot  honom.  Striden  vardt  så  stor,  att  den  sä- 
ges  icke  hafva  slutat  på  elfva  dygn.  Slutligen  fick  Salve  seger  och 
var  sedan  länge  konung  öfver  Svitjod,  till  dess  svearne  sveko  honom 
och  han  vardt  dräpt.» 

Ingvar,  östens  son,  vardt  därpå  svearnes  konung.  Han  berättas 
hafva  varit  krigisk  och  förstod  icke  blott  att  värja  sitt  land  mot  de 
fientliga  anfall,  för  hvilka  det  en  längre  tid  varit  utsatt,  utan  bör- 
jade äfven  själf  härja  i  östervägar.  Men  en  sommar,  då  han  var  på 
hämad  i  Estland,  blef  han  besegrad  af  esterna.  Ingvar  föll  och  vardt, 
enligt  sagan,  höglagd  vid  själfva  sjön,  hvarför  Tjodulf  kvad,  att 

hafvet  öster  ut 

för  höfding   svenske 

Gymes  kväde 

till  gamman  k  väder.  ** 

Ingvars  son  Anund  tog  nu  konungadömet  i  Svitjod.  Hans  första 
plikt   var   att   hämnas   faderns   död,    hvarför  han  for  med  sin  här  till 

*  Disarblot  var  en  offerfest,  helgad  ät  de  osynliga  väsen,  som  ansägos  följa  och  be- 
vara antingen  en  enskild  människa  eller  hela  ätten. 

**  Med  Oyme,  namnet  på  en  jätte,  menas  här  hafvet. 


208  JÄRNÅLDERN. 

Estland,  där  lian  härjade  vida  och  fick  stort  byte.  I  hans  dagar  var  god 
äring  i  Svitjod,  och  han  skall  hafva  arbetat  mycket  på  landets  uppodling 
och  på  anläggande  af  vägar  öfver  ödemarkerna,  hvarför  han  kallades 
Bröt- Anund  *.  Då  han  en  höst  färdades  i  en  trång  fjälldal,  blef  han 
dödad  af  ett  jordskred. 

Ingjald,  Anunds  son,  vardt  nu  konung  i  Uppsala.  Han  fram- 
ställes  af  sagan  såsom  den  där  med  våld  och  list  beredt  Sveriges  för- 
ening till  ett  rike.  Då  hans  fader  dog,  var  uppsalakonungen  väl  den 
förnämste  i  Svitjod  men  ej  den  ende,  emedan  där  funnos  många  »härads- 
konungar», hvilka  rådde  öfver  hvar  sin  del  af  landet  och  hvilka  skild- 
ras såsom  själfständiga  eller  så  godt  som  själfständiga.  Så  omtalas 
af  sagan  vid  denna  tid,  utom  konungen  i  Uppsala,  särskilda  konungar 
ej  blott  i  Östergötland,  Södermanland  och  Närke  utan  äfven  i  hvart 
och  ett  af  de  tre  ofvan  omtalade  »folklanden»,  som  bilda  det  nuvarande 
Uppland,  nämligen  Tiundaland,  Attundaland  och  Fjädrundaland. 

Ingjald  lät  tillreda  ett  präktigt  gästabud  i  Uppsala  för  att  fira 
arföl  efter  sin  fader  och  inbjöd  dit  sju  andra  konungar,  af  hvilka  alla 
kommo  utom  Granmar,  konung  i  Södermanland.  »Det  var  den  tiden 
sedvänja»,  berättar  Snorre,  »att  när  arföl  hölls  efter  konungar  eller 
jarlar,  den,  som  skulle  mottaga  arfvet,  satt  pä  pallen  framför  högsätet, 
tnis  det  så  kallade  bragefull  **  inbars.  Då  skulle  han  stå  upp  emot 
bragefullet,  aflägga  ett  löfte  och  sedan  dricka  ur  hornet.  Efter  detta 
skulle  man  leda  honom  i  högsätet,  som  fadern  haft,  och  då  var  han 
kommen  till  hela  arfvet  efter  honom.»  Då  nu  bragefullet  kom  in, 
gjorde  Ingjald  det  löftet,  att  han  skulle  öka  sitt  rike  med  hälften  åt 
hvarje  väderstreck  eller  ock  dö,  hvarpå  han  drack  ur  hornet.  Om 
kvällen  lät  han  sitt  folk  omringa  och  antända  den  nybyggda  sal,  hvari 
de  inbjudna  konungarne  och  deras  män  lågo.  Salen  med  dem,  som  där 
inne  voro,  brändes,  och  de,  som  sökte  komma  ut,  dräptes.  Därefter  lade 
Ingjald  under  sig  alla  de  riken,  som  de  sex  konungarne  ägt,  och  tog 
skatter  däraf. 

Ett  följande  år  öfverföU  Ingjald  en  natt  konung  Granmar,  som 
då  var  på  gästning  å  Selaön  i  Mälaren;  denne  brändes  inne  med  allt 
sitt  folk,  och  Ingjald  lade  under  sig  hans  land  samt  satte  höfdingar 
däröfver.  »Man  säger»,  tillägger  Snorre,  »att  Ingjald  dräpt  tolf  konun- 
gar, svikande  dem  alla  under  fred;  däraf  kallades  han  Illråde.» 

Slutligen  fick  han  dock  själf  dela  det  öde  han  beredt  så  många 
andra.  En  öfvermäktig  fiende  bröt  in  i  Svitjod,  under  det  att  Ingjald 
var  på  Ränninge***  jämte  sin  för  liknande  illgärningar  som  fadern  be- 
ryktade dotter  Åsa.  Han  trodde  sig  icke  stark  nog  till  strid  och  insåg, 
att  om  han  flydde,  skulle  hans  fiender  från  alla  håll  strömma  emot  honom. 


*  Bröt,  af  bryta,  betyder  väg. 
**  Bägaren,  8om  dracks  till  guden  Brages  ära. 
***  Ränninge  anses  hafya  legat  pä  Fogdön  eller  enligt  annat  antagande  pä  Tosterön  i 
Mälaren,  där  liknämnda  ställen  funnits. 


POLITISK  HISTORIA.  209 

Då  fattade  han  med  Åsa,  förtäljer  sagan,  det  frejdade  beslutet,  att  de 
gjorde  sitt  folk  drucket  och  sedan  lade  eld  i  hallen,  som  brann  upp 
med  Ingjald  och  Åsa  samt  allt  det  innevarande  folket. 

Höfdingen  för  den  fientliga  här,  som  varit  anledningen  till  Ing- 
gjalds  förtviflade  beslut,  skall  hafva  varit  Ivar  Vidfamne.  Denne 
lade  nu  under  sig  hela  sveaväldet.  »Äfven  intog  han»,  berättar  Snorre, 
>hela  danaväldet,  en  stor  del  af  Saxland,  hela  Österrike  och  femte- 
delen af  England.*  Af  hans  ätt  äro  sedan  komna  envåldskonungarne  i 
Danmark  och  Svitjod.» 

Den  i  Ynglingasagan  bevarade  sägnen  låter  Ingjalds  son  Olof, 
som  efter  faderns  odåd  och  död  ej  kunde  stanna  i  Svitjod,  draga  till 
Värmland  och  där  genom  uppodling  af  förut  obrukade  sträckor  om- 
kring Klarälfven  skaffa  sig  ett  nytt  rike.  Olof,  som  för  sina  nyod- 
lingar erhöll  tillnamnet  Trätälja,  skulle  sedermera  hafva  blifvit  stam- 
fader för  en  norsk  konungaätt,  som  bland  sina  medlemmar  räknade 
Harald  Hårfagre.  Man  har  dock  ansett  det  möjligt,  att  detta  sam- 
band mellan  Norges  förste  envåldskonung  och  den  gamla  konungaätten 
i  Uppsala  endast  haft  sin  grund  i  ett  försök  af  Tjodulf  att  öka  Harald 
Hårfagres  ära  genom  att  leda  hans  stamträd  upp  till  den  berömda 
Ynglingaätten  och  därigenom  till  gudarne.  Uppgiften  om  Olofs  upp- 
odlande af  Värmland  kan  i  intet  fall  betyda,  att  detta  landskap  dit- 
tills varit  obebodt,  emedan  talrika  grafvar  och  fynd  från  såväl  sten- 
åldern som  senare  tid  vittna  om  tillvaron  af  invånare  där  redan  långt 
före  Olofs  dagar.  Andra  äldre  käUor  uppgifva  för  öfrigt,  att  svea- 
konungen Olof  Trätälja  »länge  och  fredligt  regerade  och  vid  hög  ålder 
afled  i  Svitjod»,  där  han  »var  konung  till  sin  ålderdom».  Då  emeller- 
tid också  Saxo  talar  om  en  »Olof,  småkonung  öfver  värmlänningarne», 
och  äfven  andra  isländska  författare  än  Snorre  göra  Olof  till  värm- 
länning, är  det  möjligt,  att  uppsalakonungen  Olof  blifvit  förväxlad 
med  en  värmländsk  konung  af  samma  namn. 

För  öfrigt  har  man  fäst  uppmärksamheten  på  att  Snorres  skild- 
ring af  Olofs  död  troligen  beror  på  ett  missförstånd  af  de  poetiska 
omskrifiiingama  i  Ynglingatals  berättelse  därom.  Snorre  omtalar,  att 
emedan  alltför  mycket  folk  strömmade  till  Olof  i  Värmland,  blef  där 
oår  och  svält.  Detta  tillräknade  man  konungen,  »såsom  svearne  äro 
vana  att  tillräkna  konungen  både  ondt  år  och  godt  år.  Konung  Olof 
var  icke  ifrig  blotman.  Detta  likade  svearne  illa,  och  de  trodde,  att 
missväxten  berodde  därpå.  De  samlade  då  en  här,  anföll  o  Olof,  togo 
hus  på  honom  och  innebrände  honom.  Sålunda  gåfvo  de  honom  åt 
Oden  och  blotade  med  honom  sig  till  äring.  Det  var  vid  Vänern.» 
Den  strof  af  Ynglingatal,  som  Snorre  omedelbart  därefter  anför,  lyder: 

*  Med  Saxland  menas  saxarnes  land  1  norra  Tyskland,  med  Österrike  länderna 
öster  om  Östersjdn.  —  Det  torde  förtjäna  anmärkas,  att  Ivar  Vidfamne  icke  omnämnes 
någonstildes  i  Saxos  krönika. 

Sveriges  kiåtaria.     I.  14 


210  jIrnIldern. 

Tempelvargen  af  Svea  kung 

vid  vågen  svalg  klädren   löste, 

skogsärjam  Från  Uppsala 

Olofs  kropp;  ätteläggen 

ocb  Fomjots  son,  af  Lofdes  stam 

som   glöd  fjättrar,  i  forntid  svärm.  * 

Snorre  har  tydligen  ansett  »vid  vågen»  betyda  vid  Vänerns  strand 
och  att  de  sista  raderna  hänsyfta  på  Olofs  flykt  från  Uppsala.  Men, 
som  vi  se,  namnes  ej  något  om  Vänern  eller  Värmland  i  hela  strofen  — 
den  enda  i  Ynglingatal,  som  handlar  om  Olof  — ,  och  de  sista  orden 
kunna   lika   väl    betyda,  att  konungen  genom  döden  lämnade  Uppsala. 

Då  den  Ragnvald,  till  hvars  ära  Ynglingatal  säges  vara  diktadt. 
enligt  Ynglingasagan  var  en  ättling  i  sjätte  led  af  Olof  Trätälja, 
och  då  denne  EÄgnvald  uppgifves  hafva  varit  en  äldre  samtida  till 
den  i  senare  hälften  af  800-talet  lefvande  Harald  Hårfagre,  måste  så- 
ledes —  om  man  öfver  hufvud  får  skänka  någon  tro  till  denna  saga 
—  Olof  Trätälja  som  konung  i  Uppsala  hafva  lefvat  långt  före  år 
800.  Han'  och  hans  of  van  omtalade  företrädare  skulle  således  tillhöra 
just  den  period,  med  hvilken  vi  nu  sysselsätta  oss. 

Olof  Trätälja  uppgifves  af  Snorre  hafva  varit  den  siste  konungen 
af  Ynglingaätten  i  Uppsala.  En  fråga,  som  i  senare  tid  framställts 
och  som,  huru  öfverraskande  den  än  kan  synas,  väckt  mycken  upp- 
märksamhet, är  emellertid,  om  Ynglingaättens  namn  med  rätta  blifvit 
fästadt  vid  Uppsala  konungastol. 

Beovulf  kallar  svearnes  konungar  Skilfingar,  och  äfven  i  Yng- 
lingatal benämnes,  såsom  vi  sett,  Egil  »skilfingasonen».  Det  kan  så- 
ledes betraktas  som  otvifvelaktigt,  att  den  ätt,  som  regerat  i  Svitjod, 
burit  detta  namn.  Det  är  vidare  tydligt,  att  tre  sveakonungar  — 
Egil,  dennes  son  Ottar  och  sonson  Adils  — ,  hvilka  varit  af  denna  ätt, 
af  Ynglingatals  författare  hänförts  till  Ynglingaätten.  Man  har  sökt 
förklara  detta  så,  att  svearnes  konungar  kallats  både  Skilflngar  och 
Ynglingar:  Skilfingar  såsom  härstammande  från  en  ort  med  namn 
Skjalf,**  Ynglingar  såsom  ledande  sin  härkomst  från  Yngve. 

De  tre  första  konungarne  af  Ynglingaätten  voro  enligt  Are:  Yngve, 
Njord  och  Frö,  enligt  Snorre:  Oden,  Njord  och  Frö.  Den  sistnämnde 
»hade  ock»,  säger  Snorre,  »namnet  Yngve,  och  Yngvenamnet  hölls  sedan 
länge  i  hans  ätt  som  hedersnamn;  hans  ättmän  kallades  sedan  Yng- 
lingars. I  företalet  till  Snorres  konungabok  heter  det  likaledes,  såsom 
vi  sett,  att  Ynglingarne  fått  namn  efter  Yngve  Frö.  Af  detta  dubbel- 
namn hade  Are  gjort  två  olika  konungar,  Yngve  och  Frö. 


♦    Tempelvargen  och    Fornjots   son   åro   elden.    Lofde   var  en  mytisk  konung.    Den 

tredje  raden  är  i  originalet  fördärfvad,  hvarför  tolkningen  af  det  ordet  ej  är  fullt  säker. 

♦*  Flera  ortnamn  bildade  af  detta  ord  —  Skaelf,  Skialfby,  Loaskialf,  Visk»lf  m.  fl.  — 

omtalas   i    medeltidshandlingar   frän   olika   delar  af  Svealand.    De  nordiska  myterna  tala 

äfven  om  gadaboningarna  Hlidskialf  och  Valaskialf. 


POLITISK  HISTORIA.  211 

Namnet  Yngve-Frö  är  en  senare  form  af  den  såväl  i  en  af  edda- 
sångerna som  i  en  isländsk  saga  förekommande  benämningen  »Ingunar- 
Freyr»  eller  >ingunernas  äringsherre»,  den  gud  som  rådde  för  årsväxten 
hos  ingunerna  eller  ingvinema.  Detta  folk  (»ingsevones»)  omtalas  af 
Tacitus  såsom  en  af  germanernas  hufvudstammar,  boende  vid  »Oceanen», 
således  vid  Nordsjön  eller  Östersjön;  af  Beovulf  omtalas  ingvinema 
som  boende  i  östra  JDanmark  (Skåne).  Af  det  följande  få  vi  se,  att 
uttrycket  Frö  i  sin  nrsprungliga  betydelse  »herre»  så  ofta  begagnades 
om  solens  gud,  i  synnerhet  då  denne  tillbads  som  fruktbarhetens  gif- 
vare,  att  man  slutligen  uppfattade  det  icke  blott  som  ett  särskildt 
namn  utan  som  en  särskild  gud.  Vi  få  äfven  se,  att  Frös  djrrkan 
kommit  till  Sverige  från  södra  Skandinavien.  Men  det  torde  väl  vara 
mycket  ovisst,  huruvida  det  är  med  rätta  man  i  senare  tid  antagit, 
att  äfven  den  konungasläkt,  som  fått  namnet  Ynglingarne,  därför  att 
den  ledde  sina  anor  från  Yngve  Frö,  tillhör  sistnämnda  trakt  och  icke 
Svealand  samt  att  denna  släkt,  till  hvilken  Harald  Hårfagre  hörde, 
kommit  till  Norge  från  Sydskandinavien  och  icke  från  Uppsala. 

Vi  synas  hafva  så  mycket  starkare  skäl  att  tro  på  riktigheten  af 
den  isländska  traditionen,  att  de  i  Svitjod  regerande  konungarne  hörde 
till  nu  ifrågavarande  efter  Yngve  Frö  uppkallade  ätt,  som  man  finner, 
att  icke  blott  Saxo  säger  sveakonungarne  vara  ättlingar  af  Frö  utan 
att  äfven  Ynglingatal  kallar  Adils  —  hvilken  enligt  Beovulf  var  af 
Skilfingarnes  konungahus  —  Frös  ättling.  Detta  talar  för  att,  såsom 
ofvan  är  sagdt,  Skilfingar  och  Ynglingar  skulle  kunna  vara  namn  på 
samma  släkt,  olika  namn  som  uppkommit  därigenom,  att  man  från 
olika  synpunkter  betraktat  släktens  härkomst. 

Att  Snorre  i  Ynglingasagan  omtalar  Oden  som  den  förste  svea- 
konungen och  i  sin  Edda  gör  Yngve  till  Odens  son,  hvarigenom  Yng- 
lingame  också  kunde  betraktas  som  Odens  ättlingar,  är  sannolikt  en- 
dast senare,  lärd  mytologisk  kombination. 

För  århundradena  närmast  efter  Olof  Trätälja  lämnar  oss  Snorre  inga 
eller  åtminstone  endast  mycket  knapphändiga  underrättelser  om  Sverige. 
Isländame  och  Saxo  hafva  visserligen  åtskilligt  att  berätta  om  ett 
väldigt  slag,  som  skall  hafva  utkämpats  vid  Brå  viken*  mellan  en  Harald 
Hildetand  —  enligt  sagan  en  son  af  konung  Rörek  i  Danmark  och 
Ivar  Vidfamnes  dotter  öd  —  och  en  Sigurd  Ring.  Men  det  kväde 
om  detta  »Bråvallaslag»,  som  legat  till  grund  för  berättelsen  därom, 
kan  icke,  såsom  man  förr  antagit,  tillskrifvas  den  ryktbare  sagohjälten 
Starkad  (mindre  riktigt  Starkodder),  hvilken  själf  skulle  hafva  del- 
tagit i  slaget,  utan  måste  vara  författadt  först  i  det  elfte  århundradet. 
Och  hela  Bråvallaslaget  har  visat  sig  ej  tillhöra  den  historiska  verklig- 


*  Man  har  en  tid  velat  förlägga  Brävallaslaget  till  Småland ;  men  både  af  isländarnes 
och  Saxos  berättelse  framgår,  att  härarna  ansägos  hafva  sammandrabbat  vid  Bräviken. 


212  JÄRNÅLDERN. 

hetens  utan  diktens  område.  Äfven  Harald  Hildetand  är  troligen  icke 
historisk. 

Då  man  emellertid  länge  tillagt  berättelsen  om  Bråvallaslaget  en 
stor  betydelse,  meddelas  här  hufvndinnehållet  i  sagan. 

Harald  skalle  enligt  denna  saga  hafva  härskat  öfver  alla  de  länder, 
som  lydt  under  hans  morfader  Ivar;  alla  konungar  i  Sverige  och  Dan- 
mark voro  honom  skattskyldiga,  och  äfven  en  del  af  England  underlade 
han  sig.  Han  blef  mycket  gammal.  Då  han  kände  ålderdomen  nal- 
kas, satte  han  sin  släkting  >Sigurd  Ring»*  eller,  såsom  Saxo  kallar 
honom.  Ring  till  konung  öfver  Svitjod  och  Västergötland,  medan  han 
själf  behöll  Danmark  och  Östergötland.  I  början  var  det  godt  för- 
hållande mellan  dem,  men  slutligen  utbröt  ett  krig,  hvartill  de  å  bägge 
sidor   länge  rustade  sig.    Striden  afgjordes  på  slätterna  vid  Bråviken. 

Harald  hade  samlat  folk  från  Danmark  och  Östergötland  samt  län- 
derna söder  och  öster  om  Östersjön ;  på  hans  sida  kämpade  äfven  trenne 
sköldmör.  Rings  här  var  från  Svitjod,  Västergötland  och  vissa' delar 
af  Norge.  Harald  själf,  som  var  för  gammal  att  på  annat  sätt  deltaga 
i  striden,  satt  i  en  vagn,  på  hvilken  en  mängd  utstående  svärd  voro 
fastbundna.  Striden  vardt  en  af  de  häftigaste  och  blodigaste,  som 
sagorna  hafva  att  omtala;  länge  skall  utgången  hafva  varit  oviss,  men 
slutligen  stupade  konung  Harald.  Då  konung  Ring  såg  hans  vagn 
vara  tom,  förtäljer  sagan,  och  däraf  förstod,  att  Harald  var  fallen,  lät 
han  blåsa  till  tecken,  att  striden  skulle  upphöra.  Han  tillbjöd  Haralds 
här  fred,  hvilken  alla  mottogo.  Dagen  efter  lät  han  på  valplatsen 
uppsöka  konung  Haralds  lik  och  gifva  det  en  präktig  begrafning.  •* 

Ring  skall  efter  Harald  Hildetands  död  hafva  varit  konung  öfver 
Svitjod  och  Danmark. 

*  Namnet  »Sigurd  Ring>  beror  troligen  pä  ett  missförstånd,  uppkommet  därigenom, 
att  i  gamla  konungalängder  en  Sigurd  och  en  Ring  nämnts  omedelbart  efter  hvarandra, 
emedan  de  varit  samkonungar. 

**  Yi  meddela  bär  nedan  vid  skildringen  af  graf skicket  under  vikingatiden  de, 
ehuru  Bråvallaslaget  själft  icke  är  historiskt,  i  flera  afseenden  märkliga  berättelserna  om 
denna  begrafning.  Uppgiften  om  Haralds  stridsvagn  hOr  till  de  drag  i  sagan,  som  röja 
ett  främmande  inflytande;  stridsvagnar  begagnades  nämligen  ej  i  Norden. 


IV. 

ÖFVERGÅNGSTID  FRÅN   HEDENDOM  TILL 
KRISTENDOM.  -  VIKINGATIDEN. 

(Från  omkring  år  800  till  midten  af  det  ll:e  århundradet.) 


1. 

Sveriges  politiska  historia  under  det  9:e  och 
10:e  århundradet. 

Två  tilldragelser  af  stor  politisk  betydelse  sätta  sin  prägel  på  denna 
period:  kristendomens  utbredning  i  Sverige  och  den  fortsättning  af  folk- 
vandringarna, som  kallas  vikingatågen. 

Det  skede  i  Sveriges  historia  vi  nu  betrakta  skulle  med  lika  stort 
skäl  kunna  kallas  det  fbrsta  af  den  kristna  tiden  som  det  sista  af  den 
hedniska  tiden.  Huru  kristendomen  under  dessa  århundraden  utbredde 
»ig  i  vårt  land,  kommer  emellertid  att  skildras  i  nästa  band  af  detta 
arbete,  i  sammanhang  med  den  kristna  medeltidens  historia. 

Folk,  om  hvilka  invåname  i  västra  och  södra  Europa  förut  vetat 
litet  eller  intet,  lärde  dem  vid  denna  tid  på  ett  förfärligt  sätt  känna 
rin  tillvaro.  Nordmännens  flottor  behärskade  hafvet,  och  i  mer  än  ett 
land,  som  en  gång  hört  till  det  romerska  riket,  grundade  Nordens  söner 
välden,   hvilka  för  Europas  utveckling  vordo  af  den  största  betydelse. 

Den  del  af  hednatiden,  som  återstår  oss  att  betrakta,  omfattar  de  år- 
hundraden, som  pläga  kallas  vikingatiden.  Visserligen  är  det  sant,  att 
man  äfven  under  den  föregående  tiden  kan  tala  om,  eller  åtminstone 
tänka  sig,  vikingatåg,  om  man  härmed  menar  hvarje  sjöfärd,  som  har 
kamp  och  byte  till  mål.  Men  dessa  äldre  härfärder  från  Sverige,  om 
hvilka  historien  för  öfrigt  känner  nästan  intet,  hafva  väl  i  allmänhet 
icke  sträckt  sig  utom  Östersjöns  eller  Nordens  gränser,  och  de  hafva  ej 
varit  af  den  världshistoriska  vikt,  som  då  Nordens  sjökonungar  ställde 
sina  planer  så  högt,  att  de  vågade  anfalla  de  gamla  kulturländerna  i 
västern  och  södern  af  vår  världsdel. 


214  JÄRNÅLDERN. 

Läser  man  de  samtida  engelska  och  franska  krönikornas  berättelser 
om  nordmännens  vilda  framfart  och  afskyvärda  grymheter,  frestas  man 
lätt  att  i  dessa  vikingar  se  ett  folk  utan  all  odling.  Erfarenheten  har 
dock  ofta  visat,  huru  försiktigt  man  måste  begagna  de  besegrades  skild- 
ring af  sina  fiender  och  huru  lätt  det  omdöme  blir  orättvist,  som  endast 
lyssnar  till  de  kufvades  naturliga  förtviflan  och  hat.  Att  vi  böra  med 
sådan  varsamhet  använda  äfven  de  nyss  antydda  uppgifterna  om  nord- 
bons råhet  och  barbari,  det  framgår  af  historiens  vittnesbörd  om  de 
stora  egenskaper,  som  dessa  kraftiga  eröfrare  ådagalade,  så  snart  stri- 
den var  slut  och  de  vunnit  sitt  mål. 

För  att  kunna  rätt  bedöma  tillståndet  i  Norden  under  denna  tid 
måste  vi  jämföra  det  med  de  samtida  förhållandena  i  Europas  öfriga  län- 
der; och  vi  våga  påstå,  att  —  om  man  undantager  kyrkan  och  den  kvar- 
lefva  af  den  gamla  bildningen,  som  funnit  skydd  inom  klostermurarna 
—  skillnaden  mellan  Norden  och  de  länder,  som  hörde  till  karolingernas 
rike,  var  vida  mindre,  än  man  vanligen  föreställer  sig.  Nionde  och 
tionde  århundradena  äro  de  mörkaste  punkterna  i  den  europeiska  medelti- 
dens bildningshistoria.  De  sista  strålarna  af  den  gamla  världens  sol 
lyste  matt  på  samhällets  höjder,  under  det  att  den  stora  massan  af  fol- 
ket vandrade  i  mörker;  ännu  såg  icke  den  kristna  västern  gryningen 
af  den  nya  dagens  sol.  I  östern  strålade  hon  däremot  redan  klart  öfver 
Mohammeds  lärjungar,  och  for  Europas  folk  började  ett  nytt  lif  först, 
sedan  de  genom  korstågen  kommit  i  lifligare  förbindelse  med  österlan- 
dets högre  odling.  Men  vi  veta,  hvilken  viktig  roll  nordmännens  ättlingar 
i  Normandie,  i  England  och  i  södra  Italien  spelade  under  korstågen, 
hvilka  för  dem,  liksom  för  deras  numera  kristnade  fränder  i  Norden, 
endast  voro  en  fortsättning  under  annan  form  af  de  gamla  vikingatågen. 


De  nordiska  sagorna  omtala  såsom  Rings  son  och  efterträdare 
på  den  svenska  tronen  Ragnar  (eller  Regner)  Lodbrok  men  nämna 
samtidigt  såsom  konung  i  Sverige,  möjligen  såsom  Ragnars  under- 
konung, en  son  till  Harald  Hildetand  vid  namn  östen,  hvilken  skall 
hafva  fallit  för  Ragnars  söner  i  en  strid  vid  UUeråker,  nära  Uppsala. 

Saxo  förtäljer,  att  Ragnar  erhållit  sitt  tillnamn  af  det  sätt,  hvarpå 
han  förstod  att  vinna  en  svensk  konungadotter  Tora  och  på  samma 
gång  befria  hennes  faders  rike  från  en  stor  landsplåga.  Hennes  fader 
hade  nämligen  under  en  jakt  funnit  ett  par  unga  ormar,  som  han  bad 
sin  dotter  föda  upp;  hon  vårdade  dem  och  lät  hvarje  daig  slakta  en 
oxe  åt  dem,  hvarigenom  hon,  utan  att  ana  något  ondt,  blef  orsak  till 
en  stor  olycka,  emedan  ormarna,  när  de  voro  fullväxta,  med  sin  giftiga 
andedräkt  förpestade  luften  i  hela  trakten.  Förgäfves  lofvade  konun- 
gen sin  dotters  hand  ät  den,  som  kunde  döda  odjuren;  alla  försök  där- 
till  misslyckades.     Då   Ragnar   fick    höra   detta,    lät   han  göra  sig  en 


SVERIGES  POLITISKA  HISTORIA  UNDER  DET   9:E   OCH   10:B  ÅRHUNDRADET.         215 

Inden  klädnad,  hvilken,  sedan  den  doppats  i  vatten  och  fått  frysa,  lätt 
knnde  motstå  ormarnas  bett.  Sedan  han  segrande  gått  nr  striden,  blef 
Tora  hans  drottning;  de  ludna  byxoma  hade  emellertid  förskaffat  Rag- 
nar hans  världsbekanta  tillnamn.*  En  af  Ragnars  söner,  Björn  Järn- 
sida, skall  hafva  blifvit  konung  i  Sverige. 

Ragnar  och  hans  många  söner  äro  vikingatidens  berömdaste  hjältar. 
Otaliga  segrar  i  England,  Irland  och  Frankrike  äro  förbundna  med 
Lodbrokssönemas  namn;  de  trängde  fram  långt  mot  söder,  och  folken 
vid  Medelhafvots  kuster  hafva  först  af  dem  och  deras  följeslagare  lärt 
känna  nordmännens  kraft.  I  England  hafva  de  varit  hufvudmännen 
för  grundläggningen  af  nordbornas  herravälde. 

Märkligt  nog  nämner  Saxo  intet  om  Ragnars  förbindelse  med  Aslög, 
ett  tillägg  till  sagan,  hvarigenom  man  ftJrsökt  att  sätta  sägnerna  om 
Ragnar  Lodbrok  i  förbindelse  med  den  gamla,  vida  bekanta  sagokretsen 
om  Sigurd  Fafnesbane  och  völsungarne.  Under  en  färd  till  Norge  skall 
Bågnar,  berättar  den  isländska  sagan,  hafva  tagit  till  äkta  en  skön 
och  klok  kvinna,  som  kallade  sig  Kråka,  eller  rättare  Kråka,  men  som 
sedermera  yppade,  att  hennes  rätta  namn  vore  Aslög  och  att  hon  vore 
dotter  till  Sigurd  Fafnesbane  och  Brynhild. 

Slutligen  stupade  Ragnar  Lodbrok  under  ett  försök  att  eröfra  Eng- 
land; han  blef  af  sin  besegrare,  konung  Ella,  kastad  i  en  ormgrop,  där 
han  skall  hafva  döende  besjungit  sina  bedrifter  i  en  sång,  känd  under 
namnet  Kråkumål  men  som  åtminstone  i  sin  nuvarande  form  tydligen 
är  vida  yngre  än  från  Ragnars  tid. 

Ragnar  Lodbrok  och  hans  söner  äro  historiska  personer,  om  hvilka 
främmande  samtidiga  annaler  hafva  åtskilligt  att  förtälja.  Så  har  man 
i  ett  fragment  af  en  gammal  irländsk  krönika  funnit  märkliga  upplys- 
ningar om  en  »Raghnall»,  som  utan  tvifvel  är  Ragnar  Lodbrok.  De 
nyaste  forskningarna  hafva  visat,  att  denne  lefde  under  förra  hälften 
af  800-talet;  hans  söners  härjningar  omtalas  af  Västerlandets  annaler 
under  den  närmast  följande  tiden. 

Men  denne  Ragnar  Lodbrok,  som  de  främmande  krönikorna  känna, 
kan  ej  hafva  varit  son  till  »Sigurd  Ring»,  troligen  ej  ens  till  någon  af 
de  två  nordiska  konungar,  hvilka,  såsom  vi  sett,  af  missförstånd  för- 
enats under  detta  namn.  I  den  nyssnämnda  irländska  krönikan  säges 
Baghnalls  fader  hafva  hetat  Albdan  (Halfdan). 

Mer  än  tvifvelaktigt  är  det  också,  huruvida  Ragnar  Lodbrok  varit 
konung  i  Sverige.  Möjligen  beror  uppgiften  härom  på  en  förväxling; 
enligt  Saxo  har  det  funnits  en  annan  svensk  konung  med  namnet  Ragnar. 

Afven  uppgiften,  att  Björn  Järnsida  skulle  hafva  varit  konung  i 
Sverige,  öfverensstämmer  ej  med  de  nämnda  västerländska  annalerna, 


*  Motstycken  tlU  denna  sägen  om  strid  med  ett  (eller  här  tvä)  odjar,  som  länge 
utgjort  en  landsplåga,  finnas  under  växlande  former  äfven  1  andra  länder.  —  Ben  isländska 
sagan  är  n&got  afrikande  från  Saxo;  enligt  den  fSrra  yar  det  endast  en  orm,  och  denna  låg 
på  gald,  kYilket  yäxte  med  ormen. 


216  JÄRNÅLDERN. 

hvilka  såsom  de  enda  samtida  i  allmänhet  måste  tillerkännas  vitsord 
framför  Saxos  och  isländames  några  hundra  år  senare  nedskrifna  be- 
rättelser. En  västerländsk  författare  omtalar,  att  Björn  Järnsida  vid 
midten  af  800-talet  blifvit  förjagad  från  sitt  fädernesland  Danmark  af 
fadern  »Lothroc»  (utan  tvifvel  misstag  för  Lodbrok)  och  sänd  på  vikinga- 
tåg med  sin  fosterfader  Hasting.  Ar  851  kommer  han  till  Frankrike 
och  härjar  i  detta  land  under  många  år,  hvarefter  han  framtränger  till 
Medelhafvet,  eröfrar  staden  Luna  i  Italien,  vänder  tillbaka  år  862  och 
dör  i  Friesland. 

Få  och  stridiga  äro  för  öfrigt  uppgifterna  hos  de  nordiska  förfat- 
tarne  om  konungarne  i  Svitjod  under  800-talet.  Men  just  vid  denna 
tid  börjar  ett  säkrare  ljus  falla  öfver  Sveriges  historia  genom  de  sam- 
tida, till  våra  dagar  lyckligtvis  bevarade  berättelserna  om  de  försök, 
som  under  nämnda  århundrade  gjordes  att  utbreda  kristendomen  i  Sverige, 
för  hvilka  försök  i  det  följande  skall  närmare  redogöras.  Här  bör  endast 
nämnas,  att,  då  Ansgar  första  gången  (omkring  år  830)  kom  till  Sverige, 
hette  sveames  konung  Björn.  Någon  tid  därefter  omtalas  en  annan 
konung  Anund,  som  förjagas  och  återkommer  med  dansk  hjälp,  och  vid 
Ansgars  andra  besök  i  Birka  (på  850-talet)  härskade  där  en  konung 
Olof.  Man  har  fäst  uppmärksamheten  på  likheten  i  namn  mellan  dessa 
tre  konungar  och  de  under  följande  tid  regerande,  historiskt  kända 
sveakonungarne  Björn,  dennes  son  Olof  (Styr-Björns  fader)  och  sonson  Olof 
(Skötkonung)  samt  den  senares  son  Anund.  Emedan  namnen  ofta  gingo 
i  arf  inom  ätten,  kunna  vi  måhända  i  denna  likhet  se  en  antydan  därom, 
att  de  på  Ansgars  tid  lefvande  konungarne  hörde  till  samma  ätt  som 
Olof  Skötkonung. 

Dessa  i  Ansgars  lefvernesbeskrifning  omtalade  konungar  synas  hafva 
varit  okända  för  de  nordiska  författame,  hvilka  i  stället  gifva  oss  andra 
svenska  konunganamn;  men  dels  är  det  så  godt  som  omöjligt  att  utleta 
det  rätta  sammanhanget  mellan  dessa  namn  eller  afgöra,  om  några 
bland  dem  äro  diktade,  dels  är  om  de  flesta  af  dessa  konungar  föga 
mer  än  namnet  upptecknadt.  Först  omkring  år  900  börja  de  nordiska 
uppgifterna  att  blifva  säkrare. 

Samtidigt  med  den  norske  konungen  Harald  Hårfagre,  ehuru  till  åren 
äldre,  skall  Erik  Emundsson  hafva  lefvat  såsom  konung  i  Sverige.  Med 
Harald  råkade  han  i  tvist  om  besittningen  af  Värmland.  Snorre  Stur- 
lessons  uppgift,  att  Erik  skulle  hafva  dött,  då  Harald  i  tio  år  varit 
Norges  konung,  således  i  början  af  880-talet,  sjoies  dock  hvila  på  något 
misstag.  Om  konungalängden  efter  honom  är  riktig,  hvilket  vi  ej  hafva 
någon  anledning  att  betvifla,  har  Eriks  död  troligen  inträffat  något 
senare. 

Ett  par  i  södra  delen  af  den  Jutska  halfön  funna  runstenar  hafva, 
sammanställda    med    några    förut    föga  beaktade  uppgifter  hos  olika 


SVBKIGES  POLITISKA   HISTORIA   UNDER  DET   9:B   OCH    10:B   ÅRHUNDRADET.         217 

författare,  gifvit  oss  upplysning  om  att  en  del  af  Danmark  i  det  tionde 
århundradets  förra  hälft  lydt  under  konungar  af  svensk  börd. 

I  början  af  900-talet  eröfrade  nämligen  en  svensk  höfding  Olof  den 
viktiga  handelsstaden  Hedeby,  belägen  på  den  Jutska  halföns  östra  kust, 
invid  den  nuvarande  staden  Slesvig.  Huru  stor  del  af  den  omgifvande 
trakten  lagts  under  hans  välde,  kan  man  ej  säga.  Men  vi  veta,  att  han 
efterträddes  af  sin  son  Gnupa*  och  att  denne  härskat  öfver  ett  icke 
obetydligt  område.  Gnupa  var  gift  med  Asfrid,  dotter  till  Odinkar, 
sannolikt  af  samma  släkt  som  de  två  något  senare  lefvande  ribe-bi- 
skopar  Odinkar,  om  h vilka  man  vet,  att  de  voro  af  mycket  förnäm  börd. 

Den  med  händelserna  nära  samtida  Widukind,  en  saxisk  munk  i 
Corveis  kloster,  har  i  sina  annaler  en  märklig  berättelse,  som  genom 
de  nyss  nämnda  runstenarna  fått  en  oväntad  belysning.  Widukind  om- 
talar nämligen  under  år  934,  huru  den  tyske  konungen  Henrik  I,  »sedan 
han  underkufvat  alla  kringboende  folk,  med  en  här  anföll  danskarne, 
som  hemsökte  friserna  med  sjöröfveri,  öfvervann  dem,  gjorde  dem  skatt- 
skyldiga och  tvang  deras  konung  Chnuba  till  att  låta  döpa  sigi. 

En  isländsk  saga,  som  visserligen  är  nedskrifven  ganska  långt 
efter  nu  ifrågavarande  tid  men  hvilkens  trovärdighet  man  ej  har 
anledning  att  betvifla,  berättar  följande:  »Konung  Gorm  drog  med  sin 
här  in  i  det  rike  i  Danmark,  som  hette  Kedgotaland  men  nu  kallas 
Jylland,  emot  den  konung,  som  då  härskade  däröfver.  Han  hette 
Gnupa.**  De  hade  med  hvMandra  några  strider,  som  slutade  så,  att 
Gt)rm  fällde  den  konungen  och  bemäktigade  sig  hela  hans  rike.» 

Med  Gnupas  död  var  emellertid  släktens  makt  icke  bruten.  Gnu- 
pas  son  Sigtrygg  blef  konung  efter*  honom  och  styrde  sitt  land  till 
omkring  år  950,  då  det  lyckades  den  danske  konungen  Harald  Gorms- 
son  att  fälla  Sigtrygg.  Dennes  moder  Asfrid  satte  honom  två  runris- 
tade  minnesstenar,  hvilka  restes  på  hedniskt  sätt.  Den  ena  är  ristad 
af  en  svensk,  den  andra  af  en  dansk  man.  A  den  förra  läsa  vi,  om 
man  öf versätter  inskriften  på  modern  svenska:  »Asfrid  gjorde  detta 
minnesmärke  efter  Sigtrygg,  sin  son,  på  Gnupas  vi.»  A  den  senare 
läses:  »Vi-Asfrid  gjorde  detta  minnesmärke.  Odinkars  dotter,  efter 
Sigtrygg  konung,  sin  och  Gnupas  son.»  Orden  »Gnupas  vi»  på  den 
förra  stenen  visa,  att  äfven  Gnupas  grafplats  var  vigd  på  hedniskt  vis, 
trots  det  dop,  som  af  den  tyske  konungen  blifvit  honom  påtvingadt. 

Med  Sigtryggs  fall  är  det  svenska,  af  Olof  grundade  herraväldet  i 
Sönderjylland  tillintetgjordt. 

Erik  Emundsson  efterträddes  på  den  svenska  tronen  af  sin  son  Bj  örn, 
som  skall  hafva  regerat  i  50  år  och  som  efterföljdes  af  sina  båda  söner 

*  Namnet  Gnupa  är  yisserligen  mycket  ovanligt,  men  det  förekommer  pä  en  runsten 
i  SMermanland. 

♦♦    Namnet    skrifves    här    Gnupa,    af    Widukind    Chnuba,  p&    ranstenama    KrhKi. 
Runan  K  betecknar  säväl  K  (Ch)  som  G,  och  runan  K  kan  återgifva  blde  B  och  P. 


218  järkIldeen. 

Olof  och  Erik.  Om  Olof  vet  man  intet  mer,  än  att  han  hastigt  dött 
vid  en  måltid  och  efterlämnat  en  son,  den  ryktbare  Styrbjörn  starke. 
Tolf  vintrar  gammal  fordrade  denne  del  af  riket  säsom  arf  efter  sin 
fader.  Då  Erik  ansåg  honom  ännu  vara  för  nng  härtill,  satte  sig 
Styrbjörn  på  sin  faders  grafhög  för  att  därmed  efter  gammal  sed  gifva 
till  känna  sin  rätt  till  arfvet.  Två  vårar  satt  han  på  faderns  hög,  men 
då  han  på  tinget  med  trotsiga  ord  fordrade  sin  andel  i  regeringen,  blef 
han  med  stenkastning  bortjagad.  Hans  farbroder  konung  Erik  gaf 
honom  emellertid  sextio  med  manskap  och  vapen  väl  ntrostade  skepp 
att  därmed  enligt  tidens  bmk  försöka  sin  lycka  i  hämad.  Styrbjörn 
härjade  nu  på  Östersjöns  södra  koster,  hvarvid  han  äfven  vände  sig 
mot  Danmark.  Där  ingick  slutligen  konung  Harald  Gormsson  en  öfver- 
enskommelse  med  Styrbjörn,  enligt  hvilken  denne  fick  Haralds  dotter  Tyra 
till  hastru  och  tillika  blef  höfding  i  Jomsborg  på  ön  WoUin  vid  pommerska 
kusten.  Detta  öfver  hela  Norden  ryktbara  fäste,  som  innehades  af 
>jomsvikingame>,  låg  invid  en  rik  och  betydande  handelsstad,  känd 
under  namnet  Julin  eller,  såsom  nordborna  kallade  den,  Jom. 

Styrbjörn  var  dock  icke  nöjd  med  att  sitta  som  den  danske 
konungens  jarl  på  Jomsborg.  Han  ville  vinna  ett  eget  rike  och  taga 
hämnd  på  sin  farbroder,  sveakonungen  Erik,  som  han  ansåg  vara  skuld 
till  hans  faders  död.  Han  lyckades  också  öfvertala  Harald  Gormsson  att 
jämte  jomsvikingame  låta  en  här  följa  med  på  ett  tåg  till  Mäla- 
ren. Konung  Erik  hade  emellertid  sändt  pilbud  *  öfver  hela  landet 
och  stämt  alla  stridbara  män  till  Uppsala  för  att  möta  inkräktaren. 
På  slätterna  vid  Fyrisån  utkämpades  nu  en  väldig  strid,  slaget  på  Fyris- 
vall,  som  säges  hafva  räckt  i  tre  dagar.  Styrbjörn  stupade  och  med 
honom  större  delen  af  hans  här.  Konung  Erik  fick  till  minne  af  segern 
tillnamnet  Segersal  1.  Efter  slagets  slut  steg  konungen  upp  på  en 
hög  och  lofvade  riklig  lön  åt  den,  som  kvad  en  sång  öfver  striden  och 
segern.  Isländaren  Torvald  Hjälte,  som  hvarken  förr  eller  senare  lär 
hafva  uppträdt  som  skald,  kvad  då,  berättas  det,  tvenne  verser,  som 
bevarats  intill  våra  dagar;  han  erhöll  af  konungens  hand  i  belöning  en 
dyrbar  armring  af  guld.  Striden,  en  af  de  ryktbaraste  i  Norden  under 
hednatiden,  stod  troligen  omkring  år  988. 

Sägnen  har  visserligen  att  förtälja,  huru  Styrbjörn,  sedan  han 
landstigit,  bränt  alla  sina  skepp  för  att  tvinga  sina  män  att  segra 
eller  dö  och  huru  danskarne,  som  skulle  hafva  varit  anförda  af 
konung  Harald  själf,  drogo  bort,  förrän  striden  började.  Att  detta 
emellertid  ej  varit  fallet  med  alla  Styrbjörns  danska  följeslagare, 
därom  hafva  vi  märkvärdigt  nog  fått  upplysning  af  ett  par  skånska 
runstenar.  Den  ena  stenen  sitter  nu  i  Hellestads  kyrkomur;  dess 
inskrift  lyder:  »Eskil  satte  denna  sten  efter  Toke,  Gorms  son,  sin  hulde 

*  B&  fara  hotade,  kallades  folket  samman  därigenom,  att  en  särskildt  märkt  pil  sän- 
des frän  gärd  till  gärd.  Seden  att  vid  ntomordentliga  tillfällen  på  ett  liknande  sätt,  genom 
badkafle,  nppbäda  folk  har  fortlefvat  in  1  senaste  ärhnndraden. 


SVERIGES  POLITISKA  HISTORIA  UNDBR  DET   9:B  OCH    10:B  ÅRHUNDRADET.         219 

herre.  Han  ej  flydde  vid  Uppsala.  Kämpar  satte  efter  sin  broder 
sten  på  berget.  Med  runor  står  den.  Gorms  son  Toke  näst  de  gingo.» 
Den  andra  stenen,  vid  Sjörup,  är  rest  öfver  Asbjörn,  Tokes  son. 
>Han  ej  flydde  vid  Uppsala,  men  han  stred,  så  länge  han  vapen  ägde.»* 
Att  den  Toke  Gormsson,  åt  hvilken  Hellestadstenen  är  rest,  var  en 
son  till  konung  Gorm  och  således  broder  till  konung  Harald,  är  i 
högsta  grad  sannolikt.  Huruvida  Sjörupstenens  Asbjörn  var  son  till 
denne  Toke  eller  till  någon  annan  med  samma  namn,  torde  däremot 
numera  svårligen  kunna  afgöras. 

Konung  Erik,  som  viUe  hämnas  på  den  danske  konungen  för  den 
hjälp  han  lämnat  Styrbjörn,  sandade  någon  tid  efter  slaget  på  Fyris- 
vall en  stor  här  och  anföll  Danmark,  där  Haralds  son  Sven  Tveskägg 
nu  var  konung.  Denne  synes  hafva  varit  borta  på  härnadståg  till  Eng- 
land. Visst  är,  att  Eriks  tåg  utföll  lyckligt  och  att  han  åtminstone 
någon  tid  lade  landet  eller  en  stor  del  däraf  under  sitt  välde.  Ja,  Sven 
Tveskäggs  dotterson  Sven  Estridsson,  hvilken  således  stod  dessa 
märkliga  händelser  mycket  nära,  berättade  för  Adam  af  Bremen,  att 
Danmark  under  fjorton  år  lydt  under  den  svenske  konungen.  Slutligen 
lyckades  det  dock  Sven  Tveskägg  att  befria  sitt  land  från  inkräktaren.** 

I  Danmark  skall  Erik  SegersäU  hafva  mottagit  dopet,  den  förste 
konung  öfver  Sverige,  om  hvilken  sådant  berättas.  Sedan  han  åter- 
vändt  hem,  lär  han  emellertid  hafva  återgått  till  sina  fäders  tro  och  ånyo 
offrat  åt  asagudarne. 

Erik  SegersäU  dog  sannolikt  inemot  år  994.  Hans  första  gemål,  från 
hvilken  han  skilde  sig,  var  Sigrid,  för  sitt  stolta  sinne  kallad  Storråda 
eller  den  högmodiga;  hon  var  dotter  till  en  rik  och  mäktig  bonde  i 
Svitjod,  vid  namn  Toste,  eller  såsom  han  vanligen  kallades  Skaguls- 
Toste  (efter  valkyrjan  Skagul).  Efter  Erik  Segersälls  död  gifte  hon 
om  sig  med  dennes  motståndare  Sven  Tveskägg,  hvilken,  måhända 
genom  denna  förbindelse,  nu  återfick  sitt  fädernerike. 

Erik  Segersälls  och  Sigrids  son  Olof,  med  tillnamnet  Skötkonung 
(eller  Skotkonung),  vardt  konung  i  Sverige  efter  sin  faders  död.  Hans 
regeringstid  kommer  att  skildras  i  nästa  del. 


Vi  hafva  lärt  känna  några  af  de  många  vid  denna  tid  utkämpade 
striderna  mellan  svenskar  och  danskar.  Vi  hafva  sett,  huru  än  de 
förra  drogo  till  Danmark,  än  de  senare  till  Sverige.  Sagan  har  myc- 
ket att  berätta  om  dylika  strider  under  föregående  århundraden,  liksom 

*  Hellestad  ligger  nära  Dalby  och  således  ej  långt  frän  Lund.  Sjömp  ftr  beläget 
mellan  Malmö  och  Ystad,  ej  långt  från  kusten. 

**  Man  har  antagit,  ehnm  måhända  på  alltför  svaga  gmnder,  att  ett  par  söndcrjjdska 
runstenar,  som  tala  om  konnng  Svens  män,  hvilka  fallit  vid  belägringen  af  Hedeby,  hafva 
afseende  på  denna  befrielsekamp. 


220  JÄRNÅLDERN. 

vi  af  det  följande  få  se,  att  liknande  förhållanden  fortfarit  in  i  se- 
naste tider. 

Äfven  med  grannländerna  i  öster  stod  Sverige  vid  denna  tid  stän- 
digt i  politiska  förbindelser.  Den  viktigaste  följden  af  dem  var  grun- 
dandet af  det  ryska  rike,  som  en  gång  sknlle  växa  nt  till  ett  världs- 
välde. 

Den  ryske  krönikeskrifvaren  Nestor,  en  munk  i  Kiev,  som  lefde 
under  senare  hälften  af  1000-talet  och  dog  i  början  af  följande  århund- 
rade, har  nämligen  följande  märkliga  berättelse  om  det  ryska  rikets 
grundläggning  under  medverkan  från  Sverige:  »Ar  6367  (efter  världens 
skapelse,  det  är  859  efter  Kristi  födelse)  kommo  varjagerna  öfver  haf- 
vet  och  togo  skatt  af  tschuderna  och  slavema,  af  mererna  och  af  vesserna 
och  af  krivitschema.  —  År  6370  (862  efter  Kristi  födelse)  förjagade  de 
varjagerna  öfver  h  af  vet,  gåfvo  dem  ingen  skatt  och  begynte  regera  sig 
själfva,  men  det  gick  illa  med  rättsväsendet,,  släkt  reste  sig  mot  släkt, 
det  blef  split  mellan  dem,  och  de  begynte  att  föra  inbördes  krig.  De  sade 
då  till  h varandra:  »Låtom  oss  söka  oss  en  furste,  som  kan  regera  öfver 
oss  och  döma,  hvad  rätt  är.»  Och  de  gingo  öfver  hafvet  till  varjagerna, 
till  russema,  ty  så  kallades  dessa  varjager,  liksom  andra  kallades  sviar, 
andra  nurmanner,  andra  anglianer  och  andra  goter.  Och  tschuderna, 
slavema,  krivitschema  och  vesserna  sade  till  russema:  »Vårt  land  är 
stort  och  fruktbart,  men  det  finnes  ingen  ordning  där;  så  kommen  då 
för  att  härska  öfver  oss.»  Och  tre  bröder  med  sitt  följe  utvaldes,  och 
de  togo  hela  rus  med  sig,  och  de  kommo.  Och  den  äldste,  Kurik,  satte 
sig  ned  i  Novgorod,  den  andre,  Sineus,  i  Bjelo-Jesero  och  den  tredje  i 
Isborsk,  han  hette  Truvor.  Efter  dessa  varjager  fick  det  ryska  riket 
namn,  nämligen  novgoroderna;  dessa  äro  de  novgorodska  folk  af  varja- 
gisk  ätt;  förr  voro  novgoroderna  slaver.  Efter  två  års  förlopp  dogo 
Sineus  och  hans  broder  Truvor.  Rurik  öfvertog  då  regeringen  och 
utdelade  städer  till  sina  män,  åt  en  gaf  han  Polotsk,  åt  en  annan  Ros- 
tov och  åt  en  tredje  Bjelo-Jesero.  Och  i  dessa  städer  äro  varjagerna 
invandrade;  de  förra  invåname  voro  i  Novgorod  slaver,  i  Polotsk  kri- 
vitscher,  i  Rostov  merer  och  i  Bjelo-Jesero  vesser.»* 

Nordiska  sägner,  af  hvilka  några  i  det  föregående  äro  anförda, 
samt  talrika  fornsaker  funna  i  länderna  öster  om  Östersjön  lämna  otvety- 
diga vittnesbörd  därom,  att  sedan  urminnes  tid  Sveriges  folk  stått  i  förbin- 
delse med  nämnda  länder,  och  göra  det  troligt,  att  redan  tidigt  större 
eller  mindre  öfverflyttningar  dit  ägt  rum  från  vårt  land.  Den  af  Nestor 
berättade  inflyttningen  af  svenska  höfdingar  och  deras  följen  är  således 
i  sig  själf  ej  osannolik  och  bekräftas  af  mångfaldiga  förhållanden, 
bland  annat  däraf,  att  man  just  i  trakten  kring  de  städer,  som  af 
Nestor   särskildt   omtalas   såsom   tagna   i   besittning   af  varjagerna,    i 

*  Af  de  här  nämnda  städerna  är  Novgorod  den  i  yär  äldre  historia  sä  ofta  förekom- 
mande staden  Tid  sjOn  limen;  Bjelo-Jesero  ligger  norr  om  Smolensk,  Isborsk  söder  om  sjön 
Peipas,  Polotsk  vid  Dnna,  mellan  Vitebsk  och  Dunaburg,  samt  Rostov  sydväst  om  Jaroslay. 


VIKINGATÅG.  —  VÄRINGAFÄRDER.  221 

senare  tid  funnit  en  mängd  grafvar,  innehållande  vapen  och  prydnader, 
om  hvilkas  skandinaviska  ursprung  något  tvifvel  ej  kan  finnas. 

Nestors  ord  torde  emellertid  ej  böra  så  förstås,  att  ett  folk  med 
namnet  ms  först  vid  den  angifna  tiden  kommit  öfver  från  Sverige,  så 
mycket  mindre  som  bysantinska  författare  redan  ungefär  ett  århund- 
rade tidigare  omtala  ett  anfall  på  det  östromerska  riket  af  2000  små 
>ryska  skepp».  Man  har  äfven  i  frankiska  årsböcker  en  berättelse  om 
en  beskickning  från  den  bysantinske  kejsaren  Teofilus  till  den  frankiske 
kejsaren  Ludvig  den  fromme,  hvilken  beskickning  åtföljdes  af  några 
män,  som  sade  sig  höra  till  ett  folk  vid  namn  >ros>  och  kommit  såsom 
sändebud  från  sin  konung  till  den  bysantinske  kejsaren  men  nu  ville 
med  kejsar  Ludvigs  hjälp  återvända  till  sitt  fädernesland,  emedan  den 
väg.  på  hvilken  de  kommit  till  Konstantinopel,  ledde  genom  barbariska 
och  vilda  folks  länder,  där  de  ej  utan  stor  fara  kunde  färdas.  Vid 
närmare  undersökning  fann  den  frankiske  kejsaren,  att  de  hörde  till 
sveames  folk. 

På  Rysslands  tron  sutto  ända  till  år  1598  tsarer,  som  på  fädernet 
ledde  sin  härkomst  från  Rurik. 


Ungefär  vid  samma  tid,  som  svenska  män  medverkade  vid  ^und- 
läggandet  af  vårt  mäktiga  östra  grannrike,  gjordes  i  den  fjärran  västern 
en  viktig  upptäckt.  En  man  af  svensk  börd  vid  namn  Gärdar  Svavars- 
son  var  en  af  de  allra  första  nordbor,  som  landade  på  Island,  eller 
såsom  det  efter  honom  någon  tid  kallades  Gardarsholm.  Detta  skedde 
kort  före  870.  Han  var  den  förste  nordbo,  som  öf vervintrade  på  ön. 
Därfömt  hade  dock  några  irländska  andliga  uppehållit  sig  på  ön,  från 
de  sista  åren  af  700-talet  intUl  dess  nordborna  började  slå  ned  sina 
bopålar  där,  då  irländarne  flyttade  bort  för  att  ej  nödgas  lefva  till- 
sammans med  hedningar. 

Islands  egentliga  bebyggande  från  Norden  började  år  874.  Harald 
Hårfagre  hade  då  underkufvat  småkonungarne  i  Norge,  och  mången 
frihetsälskande  norrman  utvandrade  hellre  till  den  nyupptäckta  ön,  än 
han  stannade  kvar  i  sitt  fädernesland.  Bland  nybyggarne  på  Island 
nämnas  uttryckligen  några  svenska  och  götiska  män. 


2. 

Vikingatåg:.  —  Väringafärder. 

I  iFritiofs  saga»  har  Tegnér  gifvit  ett  uttryck  åt  den  poetiska 
uppfattningen  af  denna  tid  och  en  med  lifliga  färger  målad  bild  af 
vikingalifvets   lysande   sidor,  under  det  »Vikingen»  af  G^ijer   låter  oss 


222  JÄRNÅLDERN. 

från  en  annan  sida  lära  känna  denna  kraftiga  men  vilda  tid.  På  den 
frågan:  Hvilkendera  skildringen  är  mest  historiskt  sann?  tro  vi  oss 
böra  svara,  att  det  är  den  senare.  Och  vi  stå  ej  ensamma  vid  en  så- 
dan uppfattning  af  vikingatiden;  en  bland  de  varmaste  beundrame  af 
Sveriges  forntid  säger  härom: 

»Det  är  sant,  att  det  hvilar  ett  rosenskimmer  öfver  Nordens  vikinga- 
tid; men  väpna  vi  vårt  öga  med  historiens  synglas,  så  skola  vi  snart 
finna,  att  detta  rosenskimmer  icke  är  annat  än  en  färgblandning  af  blod 
och  tårar.>  Han  tillägger:  »På  namnet,  hvarmed  man  betecknar  en  sak, 
beror  ofta  det  begrepp  man  bildar  sig  om  denna.  Med  vikingafärd 
tänker  man  sig  därför  gärna  en  ridderlig  jakt  efter  faror  och  krigiska 
äfventyr,  men  den  definieras  bättre  med  färder  för  mord  och  plundring. 
Vi  öfversätta  det  därför  fullkomligt  troget  med  sjöröfveri  drifvet 
som  näringsfång.» 

Detta  omdöme  kan  synas  alltför  strängt.  Vi  måste  dock  erkänna, 
att  det  är  riktigt,  om  vi  nämligen  mäta  den  tiden  med  vår  tids  mått 
och  om  vi  se  bort  från  vikingatågens  stora  politiska  betydelse.  Men 
hvilken  förändring  i  världsåskådning  och  seder  hafva  icke  de  tusen  år 
medfört,  som  skilja  oss  från  nordmannatågens  dagar!  För  att  vara 
rättvisa  måste  vi  därför  söka  att  sätta  oss  in  i  våra  fäders  åskådnings- 
sätt. ^Enligt  deras  tro  var  endast  den  svärdfallne  kämpen  värdig  att 
deltaga  i  Valhalls  glädje;  deras  religion  manade  dem  att  söka  sam- 
tidens och  eftervärldens  pris  för  blodiga  bragder;  för  dem  —  och  ej  för 
dem  allena  —  fanns  ingen  annan  folkrätt  än  våldets.  Hvad  som  vanns 
i  öppen  strid  var  lagfånget  gods,  och  giltig  orsak  till  kampen  var,  så- 
som det  heter  i  eddasången  Rigsmål,  att  den  anfallne  ägde  »dyrbara 
salar  och  yppare  odal>. 

Vi  böra  emellertid  äfven  från  en  annan  sida  betrakta  denna  bragd- 
rika tid,  då  Nordens  söner  funno  hemmet  för  trångt  och  stormade  ut  öfver 
hafven  för  att  söka  ära  och  guld,  då  de  grundade  nya,  blomstrande  välden  i 
aflägsna  länder  och  med  sitt  friska  blod  föryngrade  folken  mångenstädes 
i  vår  världsdel. 

Vi  måste  söka  att  se  vikingafärderna  i  deras  världshistoriska 
sammanhang  med  de  andra  stora  tilldragelser,  ur  hvilka  det  moderna 
europeiska  samhället  småningom  framgått.  Då  finna  vi,  att  de  icke 
blott  voro  sjöröfvarbragder,  ej  heller  blott  ett  utbrott  af  samma  oemot- 
ståndliga lust,  som  ännu  i  våra  dagar  lockar  skaror  af  Nordens  barn 
att  i  främmande  okända  länder  söka  sin  lycka;  de  kunna  fastmer  be- 
traktas såsom  de  sista  vågorna  af  den  stora  folkvandringens  ström, 
hvilken  väl  i  början  syntes  hafva  sköljt  bort  hela  den  klassiska 
odlingen  men  hvilken  i  stället  visade  sig  hafva  medfört  fröna  till  en 
ännu  skönare  framtid  än  den  ålderssvaga  romerska  världen  ensam 
kunnat  skapa. 


VIKINGATÅG.  —  VÄRINGAPlRDKR.  223 

1  afeeende  på  frågan  om  orsakerna  till  vikingatågen  böra  vi 
först  nämna,  att  flera  normandiska  författare  omtala  den  bestämda, 
hos  deras  folk  lefvande  traditionen,  att  Norden  nnder  vikingatiden 
varit  alltför  starkt  befolkad,  så  att  landet  icke  kunde  föda  alla  sina 
invänare.  Grunden  härtill  skulle  ligga  i  nordbornas  sed,  att  hvarje 
maa  knnde  hafva  flera  hustrur,  eller  åtminstone  flera  kvinnor  vid  sidan 
af  den  laggifta  hustrun,  hvarigenom  för  många  barn  föddes  till  världen. 
För  att  undvika  följderna  af  denna  öfverbefolkning  måste  stora  skaror 
af  migdomen  lämna  landet  för  att  skafi^a  sig  byte  och  eröfra  jord  i  främ- 
mande länder.  Ofta  dref  äfven  fadern  sina  unga  söner  bort  från  hemmet 
och  lät  blott  en  son  ärfva  fädernejorden.  —  Denna  tradition  synes  till 
sina  hnfvuddrag  vinna  bekräftelse  af  det,  som  inhemska  författare  hafva 
att  berätta,  om  än  uppgiften,  att  de  många  barnen  berodde  på  mång- 
gifte, blifvit  bestridd. 

Äfven  andra  orsaker  till  nordmannatågen  hafva  dock  funnits.  Till 
begäret  att  med  svärdet  i  hand  tillkämpa  sig  ära  och  byte  kom  den 
hos  invånarne  på  Nordens  långa  kuster  medfödda  kärleken  till  sjön  och 
friheten.  Då  den  senare  hotades  af  de  mäktiga  vordna  härskare,  som 
vid  denna  tid  samlade  stora  delar  af  de  nordiska  länderna  under  sitt 
välde,  drefvos  skaror  af  missnöjda  höfdingar  och  andra  friboma  män 
att  i  aflägsna  nejder  söka  nya  hem,  där  deras  frihet  och  oberoende 
lättare  kunde  bevaras.  Uppkomsten  af  större  välden  i  Norden  ökade 
äfven  därigenom  antalet  af  vikingafärder  till  främmande  länder,  att 
de  nordiska  härskame  nu  hade  mera  makt  än  förr  att  värja  sitt  land, 
hvarför  de  vikingar,  som  förr  hemsökt  Norden,  tvungos  att  annorstädes 
söka  sitt  byte. 

Vikingafärden  var  ett  efter  den  tidens  åskådningssätt  fullkomligt 
lagligt  och  hederligt  krigshandtverk,  som  emellertid  borde  hållas  inom 
vissa  bestämda  former,  såsom  t.  ex.  kaparväsendet  i  det  nyare  Europa. 
Den  var  ett  slags  regelbunden  ständig  krigföring,  som  icke  blott  till- 
läts  och  understöddes  af  konungarne  utan  som  också  ständigt  utöfvades 
både  af  dem  själfva  och  af  deras  yppersta  män.  Den  vapenbragd,  som 
utfördes  på  sådana  tåg,  blef  likaväl  som  bedrifterna  till  lands  föremål 
för  skaldemas  sånger  och  nordbomas  högsta  pris  och  beundran.  För  att 
en  höfding  skulle  njuta  något  anseende,  synes  det  till  och  med  ofta 
hafva  betraktats  som  ett  nödvändigt  villkor,  att  han  varit  på  vikinga- 
tåg och  där  utmärkt  sig  genom  tapperhet. 

Sitt  namn  anses  vikingame  vanligen,  med  eller  utan  skäl,  hafva 
fått  däraf,  att  de  med  sina  skepp  ofta  uppehöllo  sig  i  eller  nära 
de  större  vikar,  flodmynningar  och  sund,  där  det  var  liflig  rörelse  och 
där  i  sjmnerhet  de  flesta  handelsskeppen  plägade  segla  fram.  De  senare 
skeppen  förde  vid  denna  tid  ofta  lika  många  och  väl  beväpnade  män 
som  vikingames,  och  det  var  därför  mycket  långt  ifrån  att  de  alltid 
blefvo  eröfrade  och  plundrade.  Ej  sällan  synes  till  och  med  köpmannen 
själf  hafva  varit  en  så  djärf  viking,  att  han  kunde  äntra  och  taga  sin 


224  JÄRNÅLDERN. 

fiendes  skepp.  I  verkligheten  var  vikingarnes  anfall  på  handels- 
skeppen ofta  en  strid  man  mot  man,  ett  vågadt  och  lifsfarligt  spel,  i 
hvilket  likaväl  den  anfallande  som  den  angripne  kunde  duka  under. 

Den  storartade  framgång  de  nordiska  vikingarne  fingo  berodde 
visserligen  till  stor  del  på  deras  egen  kraft  och  vapenfördighet  samt 
på  det  oförvägna  mod,  som  lät  dem  uppsöka  faran  hellre  än  fly  den; 
men  den  berodde  lika  mycket  på  fiendens  svaghet  och  tvedräkt  samt 
det  sedernas  fördärf,  som  utmärkte  de  västeuropeiska  folken  vid  denna 
tid  och  hvaröfver  deras  egna  författare  klaga.  Kristliga,  sedermera  för 
heliga  ansedda  män  iakttogo  med  djup  sorg  tidens  stora  brister  och  ut- 
sände talrika  spådomar  om  att  Grud  icke  skulle  tillåta  ett  sådant  tillstånd 
att  blifva  långvarigt.  Många  voro,  efter  den  tidens  föreställningar,  de 
järtecken,  som  syntes  både  på  himmeln  och  jorden  och  som  troddes  för- 
kunna Herrens  straff,  som  skulle  öfvergå  de  kristna  folken  för  deras 
tilltagande  ogudaktighet  och  syndiga  lefverne. 

Denna  ofta  uttalade  fruktan  för  att  ett  nytt  gissel  skulle  hemsöka 
kristenheten,  och  särskildt  de  Brittiska  öarna  och  Frankrike,  visade  sig 
ej  heller  ogrundad.  Föga  mer  än  ett  hälft  århundrade  efter  det  Karl 
Martel  genom  sin  lysande  seger  öfver  araberna  år  732  hade  afslagit  ett 
häftigt  anfall  söderifrån  hotade  en  ny  fara:  på  flera  ställen  af  västra 
Europas  kuster  såg  man  fientliga  skepp  med  stridsvana  hedningar  från 
den  skandinaviska  Nordens  aflägsna  nejder. 

Enligt  de  angelsaxiska  krönikorna  var  det  omkring  år  790, 
som  nordiska  vikingaskepp  för  första  gången  visade  sig  vid  Englands 
kuster.  Några  år  senare  återkommo  de,  förstörde  kyrkor  och  kloster, 
mördade  munkar  och  präster,  trampande  »helgedomarna»  under  sina 
fötter.  Samtidigt  skedde  de  första  fientliga  angreppen  af  nordmän  på 
Skottlands  och  Irlands  kuster.  Omkring  år  800  finna  vi  äfven  för  första 
gången  någon  i  politiskt  afseende  viktig  beröring  mellan  Norden  och 
frankernas  växande  välde.  De  saxiska  stammarna  i  norra  delen  af 
Tyskland  gjorde  då  ett  nytt  kraftigt  försök  att  återvinna  sitt  obe- 
roende, och  deras  böfding  Widukind  sökte  och  fick  hjälp  därtill  af 
Danmarks  konung.  Man  har  såsom  en  verkan  af  detta  förbund  mellan 
danskar  och  saxare  betraktat  det  förhållandet,  att  talrika  vikinga- 
flottor just  nu  begynte  härja  på  det  frankiska  rikets  norra  kuster. 

Om  det  äfven  är  tvifvelaktigt,  hvad  krönikorna  berätta,  att  vikinga- 
skeppen redan  nu  visat  sig  för  kejsar  Karl  den  store  själf  på  Frank- 
rikes medelhafskust,  så  är  det  dock  säkert,  att  kejsaren  vid  de  sorgliga 
underrättelserna  från  landets  norra  delar  funnit  sig  tvungen  att  i  hast, 
två  gånger  redan  omkring  år  800,  besöka  sitt  rikes  kuster  för  att  få 
en  flotta  utrustad,  insätta  kustvakter  och  träfi^a  andra  försvarsanstalter 
mot  de  fruktansvärda  gästerna.  När  Karl  den  stores  mäktiga  hand  ej 
längre  skyddade  frankernas  rike,  blef  deras  af  inre  strider  försvagade 
land  snart  ett  välkommet  byte  för  de  alltjämt  växande  vikingahopama, 
ett  öde  som  samtidigt  äfven  drabbade  de  Brittiska  öarna. 


VIKINGATIg.  —  VÄRINGAFÄRDER.  225 

En  af  vikingatågens  viktigaste  följder  för  Norden  var,  att  de  be- 
friade de  nordiska  rikena  från  en  mängd  stolta,  trotsiga  män  och  däri- 
genom underlättade  konungarnes  bemödanden  att  förena  de  spridda  land- 
skapen till  större  välden.    De  aäägsnade  dessutom  från  Norden  många 


233.    Karta   öfver  de  delar  af  Europa  som  nordborna  besökte  under  vikingatiden. 

Kartan  upptager  endast  ett  urval  af  de  viktigaste  namnen.    Dnnrstede,  Löwen  (fastlandet), 

Kent,   Wessex,   Homber,   York  (England),  Limerick  och  Waterford  (Irland)  äro  endast  an- 

gifna  genom  begynnelsebokstäfyerna. 

af  dess  ifrigaste  hedningar,  och  vikingarne  leddes  ofta  genom  sin  be- 
röring med  de  kristna  folken  till  omfattande  af  kristendomen  samt  hem- 
förde från  mer  bUdade  länder  äfven  många  andra  frön  till  högre  odling. 
I)e  förfärliga   härjningarna  gjorde  det  ock  till  en  nödvändighet  för  de 

Sveriges  historia.     1.  15 


226  järnAldern. 

kristna  folken  att  med  mera  ifver  ftn  förut  arbeta  på  nordbornas  om- 
vändelse, hvilken  slutligen  blef  allmän,  hvarefter  vikingatågen  småningom 
upphörde. 

Den  egentliga  vikingatidens  slut  kan  nämligen  sägas  sammanfalla 
med  Nordens  fullständiga  kristnande.  Väl  sutto  icke  landets  söner 
fredligt  hemma,  så  snart  de  blifvit  döpta;  men  vikingalifvets  rätts- 
grund föll  med  odinsläran,  och  vikingatågen  själfva  kristnades  till  kors- 
tåg. De  korståg,  som  utgingo  från  Norden  ännu  under  det  tolfte  år- 
hundradet, hafva  nämligen  en  märklig  likhet  med  de  gamla  vikinga- 
färderna, såsom  den  norske  konungen  Sigurd  Jorsalafaree  tåg  till  det 
heliga  landet  och  samme  konungs  »korståg»  till  Småland  år  1123,  då 
han,  såsom  Snorre  på  sitt  korta  och  träffande  språk  berättar,  med  tre 
hundra  skepp  »styrde  öster  ut  till  köpbyn  Kalmama,  härjade  där  och  i 
Smålanden,  lade  vistgäld  på  Småland,  femton  hundra  nöt,  och  små- 
länningarne kristnades.  Sedan  vände  Sigurd  åter  med  hären  och  kom 
till  sitt  rike  med  många  stora  dyrbarheter  och  skatter,  som  han  för- 
värfvat  i  denna  färd,  den  så  kallade  kalmarna-ledung.» 

Vikingatågen,  som  själfva  voro  en  fortsättning  af  folkvandringarna, 
fortsattes  således  som  korståg. 


De  trakter,  som  hemsöktes  af  nordmännen  (det  gemensamma 
namnet  på  vikingarne  från  Nordens  olika  delar),  voro  dels  kusterna  af 
Östersjön,  eller  hvad  som  kallades  österväg,  dels  kusterna  af  Väster- 
hafvet  eller  nordvästra  Tyskland,  Frankrike  och  de  Brittiska  öarna; 
härfärderna  till  dessa  senare  nejder  kallades  västerviking.  Det  då- 
varande Sveriges  invånare,  som  voro  nästan  stängda  från  Västerhaf vet, 
riktade  väl  vanligen  sin  verksamhet  på  länderna  i  österväg  men  del- 
togo,  såsom  talrika  runstenar  bevittna,  äfven  i  vikingatågen  väster  ut. 
Och  att  inbyggarne  i  de  delar  af  det  nuvarande  Sverige,  som  då  ej 
lydde  under  sveakonungen,  tagit  verksam  del  i  de  viktiga  bedrifterna 
i  västra  Europa,  är  välbekant.  Det  då  norska  Bohuslän  och  de  till 
Danmark  hörande  skånska  landskapen  hafva  utsändt  många  af  de 
vikingar,  som  gjorde  nordmannanamnet  så  fruktadt  hos  de  på  Nordsjöns 
kuster  boende  folken. 

Nordmännen  behärskade  alldeles  hafven,  emedan  ingen  nämnvärd 
sjömakt  då  fanns  till  skydd  för  dessa  trakter,  hvilkas  invånare  — 
utan  tvifvel  just  genom  inflytande  af  de  många  där  bosatta  nord- 
männens ättlingar  —  i  en  senare  tid  betäckt  alla  världens  haf  med 
sina  flottor. 

Oupphörligt  erhöllo  nordmännen  förstärkningar  hemifrån;  de 
slogo  sig  snart  ned  på  öar  vid  kusten,  h varifrån  de  på  floderna  trängde 
djupt  in  i  landet    och    genomströfvade    det   härjande   och    brännande. 


VIKINGATÅG.  —  VÄRINGAFÄRDER.  227 

Slutligen  företogo  de  sig  att  göra  planmässiga,  varaktiga  eröfringar 
och  grundlägga  nya  riken. 

Många  voro  de  länder  i  västra  och  södra  Europa,  till  hvilka 
vikingarne  sträckte  sina  lUrder  (fig.  233). 

De  hemsökte  Nordsjöns  kuster,  det  nuvarande  nordvästra  Tyskland 
(Friesland),  Nederländerna  och  Belgien.  Karl  den  stores  betydande 
försvarsanstalter,  hvaröfver  han  äfven  i  sina  sista  lefnadsår  med  så 
mycken  omsorg  personligen  hade  vakat,  upprätthöllos  ej  längre  på  till- 
börligt sätt.  Icke  endast  elbetrakten  med  Hamburg  och  i  synnerhet 
Friesland  med  dess  fruktbara  trakter,  dess  kyrkor,  kloster  och  blomstrande 
handelstäder  —  hvaribland  framför  alla  det  af  nordmännen  länge  be- 
satta Dorestad  —  voro  därför  (på  830-talet)  utmatta  för  vikingaflottomas 
fraktansvärda  anfall.  Afven  aflägsnare  kuster,  som  förut  varit  jämförelse- 
vis skonade,  hemsöktes  nu  af  nordborna,  som  följde  floderna  till  det  inre 
af  landet,   plundrande  Antwerpen  och  flera  andra  stora  handelsstäder. 

Till  Frankrikes  norra  och  kort  därefter  till  dess  västra  kuster 
trängde  de  likaledes  fram,  i  det  de  begagnade  sig  af  den  svaghet  och 
inre  oenighet,  som  förtärde  frankernas  rike  efter  Ludvig  den  frommes 
död  (år  840).  Vid  denna  tid  segla  vikingarne  in  i  Seinefloden,  bemäk- 
tiga  sig  den  betydande  handelsstaden  Rouen  och  hota  flera  kloster,  som 
med  penningar  måste  köpa  sig  fred.  För  att  tilltvinga  sig  penningar 
började  vikingame  nu  äfven  att  i  fångenskap  bortföra  sådana  män,  för 
hvilka  de  kunde  hoppas  erhålla  hög  lösesumma. 

Samtidigt  gå  andra  skaror  uppför  Loirefloden  förbi  den  starkt  be- 
fästa staden  Nantes  och  framtränga  ända  in  i  hjärtat  af  Frankrike, 
dftr  de  plundra  Amboise  och  Blois  samt  belägra  Tours.  Kort  därefter 
eröfrades  Nantes.  Nordmännen  förstodo  också  att  träda  i  förbindelse 
med  resterna  af  landets  äldre,  genom  frankema  underkufvade  inbyggare, 
bretonema  i  landskapet  Bretagne. 

Sedan  styrde  vikingarne  längre  mot  söder  och  seglade  in  i  Garonne- 
floden,  där  städerna  Bordeaux  och  Toulouse  måste  göra  bekantskap  med 
de  fruktade  nordbomas  svärd. 

Omkring  år  843  landa  vikingarne  för  första  gången  på  Spaniens 
jord,  i  Asturien,  och  belägra  kort  därefter  Lissabon,  härjande  trakten  där- 
omkring. Konung  Ramiro  af  Asturien  skall  icke  endast  hafva  köpt  sig 
fred  af  vikingarne  utan  äfven  gifvit  dem  anvisning  på  att  vända  sig 
mot  de  trakter,  som  innehades  af  Ramiros  fiender,  morerna.  Aret  efter 
Lissabons  belägring  härja  också  de  nordiska  vikingarne  i  södra  Spanien. 
De  seglade  uppför  floden  Guadalquivir  och  eröfrade  Sevillas  förstäder, 
där  de  gjorde  rikt  byte. 

Nordborna  sträckte  äfven  sina  färder  in  i  Medelhafvet,  plundrade 
Italien  och  andra  länder;  vi  hafva  redan  omnämnt  Hastings  tåg  till  Ita- 
lien, där  han  med  list  eröfrade  den  nära  Carrara  liggande  staden  Luna, 
i  den  tro  att  det  var  Rom,  hvars  härlighet  och  rikedomar  voro  genom 
rykte  bekanta  för  nordborna. 


228  JÄRNÅLDERN. 

Under  tiden  fortsattes  härjningarna  i  Frankrike,  där  fruktan  för 
vikingarnes  ankomst  till  och  med  förmått  en  stor  del  af  invånarne  i 
Paris  att  lämna  staden;  konungen  själf,  Karl  den  skallige,  inneslöt  sig 
i  klostret  S:t  Denis,  hvilket  på  denna  tid  var  en  af  de  bäst  befästa 
platser  i  riket.  Nordmännen  kommo  också  till  Paris  (846),  eröfrade  och 
plundrade  dess  förstäder  och  den  kringliggande  trakten,  tills  de  hej- 
dades af  en  smittosam  sjukdom.  Konungen  hade  hela  tiden  hållit  sig 
innesluten  i  S.t  Denis,  där  han  under  mässor  och  böner  anropat  Frank- 
rikes skyddshelgon  om  hjälp;  slutligen  ingick  han  en  förlikning  med 
den  fruktansvärda  fienden,  som  mot  utbetalningen  af  den  för  dessa  tider 
oerhörda  summan  af  7  000  pund  silfver  förband  sig  att  draga  bort. 
Ännu  en  gång,  kort  före  sin  död,  hvilken  inträffade  år  877,  hade  Karl 
den  skallige  den  förödmjukelsen  att  nödgas  med  5  000  pund  silfver  köpa 
sig  fri  från  en  vikingaflotta  af  100  skepp,  som  gått  in  i  Seine;  med 
stor  möda  kunde  denna  summa  hopsamlas,  ja  på  många  ställen  måste 
till  och  med  i  brist  på  reda  penningar  kyrkomas  heliga  kärl  säljas,  för 
att  de  andlige  skulle  kunna  utgöra  sin  andel  af  skatten. 

På  sommaren  885  samlade  sig  i  Rouen  och  på  Seinefloden  en  så  stor 
vikingaflotta,  att  de  samtidiga  krönikorna,  om  än  med  någon  öfverdrift, 
uppgifva  dess  storlek  till  700  skepp  med  30—40  tusen  mans  besättning. 
Flottan  seglade  uppför  floden  till  Paris,  där  nordmännen  mot  löfte  att 
skona  staden  fordrade  fri  genomfart  till  det  inre  landet.  Då  detta 
vägrades,  begynte  de  i  slutet  af  november  885  en  ordentlig  belägring 
af  Paris,  som  endast  med  stor  svårighet  kunde  försvara  sig  mot  nord- 
bornas belägringsmaskiner.  Först  i  oktober  886,  sedan  staden,  där 
hungersnöd  och  sjukdomar  börjat  rasa,  varit  innesluten  i  tio  månader, 
ankom  kejsar  Karl  den  tjocke  med  en  här  till  undsättning.  Utan 
svärdsslag  skyndade  han  dock  att  sluta  fred  med  vikingarne,  som  i  mars 
månad  följande  år  skulle  erhålla  en  stor  penningsumma  men  tills  be- 
talningen skedde  ägde  att  draga  förbi  Paris  uppför  Seine  till  Bour- 
gogne.  Nordmännen  erhöUo  således  just  det,  som  de  så  länge  kämpat 
för,  och  hade  nu  af  landets  egen  herre  fått  formlig  tillåtelse  att  ut- 
plundra ett  af  Frankrikes  mest  välmående  landskap,  hvilket  dittills 
nästan  varit  i  fred  för  deras  härjningar;  kejsarens  eljest  oförklarliga 
beteende  hade  möjligen  sin  grund  däri,  att  invånarne  i  Bourgogne 
icke  hade  erkänt  hans  herradöme  och  därför  nu  skulle  röna  hans 
hämnd.  Parisarne  ville  dock  icke  tåla,  att  vikingame  seglade  förbi 
deras  stad,  hvarför  de  spärrade  Seine.  Nordmännen  släpade  då  sina 
skepp  öfver  land  förbi  Paris,  en  sträcka  af  2  000  steg,  satte  dem  åter 
i  floden  ofvanför  staden  och  seglade  till  Bourgogne,  som  nu  härja- 
des. Äfven  på  återvägen  drogo  nordborna  sina  skepp  öfver  land  förbi 
Paris. 

Den  tyske  konungen  Arnulf  lyckades  visserligen  år  891  att  eröfra 
nordmännens  befästa  läger  nära  Löwen,  hvarvid  de  ledo  ett  stort  neder- 
lag, men  deras  makt   var   därmed  icke  bruten.    Stora  härar  voro  fort- 


vikingatAg.  —  värinoapXrder.  229 

farande  lägrade  på  kusterna  och  vid  flodernas  stränder,  och  slutligen 
stannade  betydande  landsträckor  i  nordbornas  besittning. 

Karl  den  store  lär  redan  år  807  hafva  gifvit  ön  "Walcheren,  på 
Flanderns  kust,  åt  den  nordiske  höfdingen  Halfdan,  som  med  en  stor 
skara  män  underkastade  sig  kejsaren;  dylika  förläningar  gåfvos  seder- 
mera äfven  åt  andra  nordbor  i  det  hopp,  att  dessa  skulle  skydda  landet 
mot  sina  landsmän.  Den  viktigaste  handling  af  detta  slag  var,  då  den 
franske  konungen  Karl  den  enfaldige  gaf  landet  omkring  Seines  nedre 
lopp  och  Bretagne  såsom  län  åt  den  fruktade  vikingahöfdingen  Rolf, 
eller  Gånge-Rolf,  som  han  plägar  kallas.  Denne  hade  i  många  år 
varit  i  besittning  af  Rouen  och  därifrån  härjat  i  olika  delar  af 
Frankrike,  än  i  trakten  af  Paris,  än  vid  Loire,  än  i  Bourgogne.  Rolf 
och  hans  män  mottogo  nu  äfven  dopet  (912).  Seinelandet,  hvilket  efter 
de  långvariga  krigen  skall  hafva  varit  mycket  folkfattigt,  blef  snart 
ett  af  Frankrikes  mest  blomstrande  landskap  och  erhöll  efter  sina  nya 
bebyggare  namnet  Normandie.  Den  kraftiga  befolkningen  i  detta  af 
Frankrikes  konung  föga  beroende  hertigdöme  grundade  snart  nya  riken, 
såsom  det  normandiska  väldet  i  Neapel  och  på  Sicilien  samt  efter 
slaget  vid  Hastings  (1066)  konungariket  England. 

Nordmännen,  eller  såsom  de  i  England  vanligen  kallades  dan- 
skarne, hade  långt  där  förut  äfven  anfallit  och  delvis  eröfrat  de  Brit- 
tiska öama. 

Redan  omkring  år  790  hade  de  härjat  både  Englands,  Skottlands 
och  Irlands  kuster.  Samtidigt,  eller  ännu  tidigare,  började  nordiska 
vikingar  visa  sig  vid  Färöarna,  Hjaltland  (Shetlandsöarna),  Orknöarna 
och  de  af  nordmännen  så  kallade  Söderöarna  (Hebriderna).  Det  dröjde 
ej  heller  länge,  förrän  vikingarne  begynte  öfvervintra  och  på  allvar  slå 
sig  ned  på  dessa  öar. 

Omkring  år  812  vände  de  sig  också  med  mera  allvar  mot  Irla,nds 
kuster.  Enskilda  nederlag  kunde  ej  hindra,  att  nordbornas  herravälde 
på  ön  ständigt  tillväxte.  Före  800-talets  midt  hade  de  eröfrat  Dublin, 
hvilken  viktiga  stad  under  mer  än  tre  århundraden  vanligen  behärska- 
des af  dem*.  På  850-talet  grundades  nordiska  riken  äfven  i  de  viktiga 
irländska  handelsstäderna  Waterford  och  Limerick.  Nordborna  sägas 
hafva  skaffat  sig  fast  fot  här  icke  minst  på  fredlig  väg  genom  handel 
och  sjöfart,  då  irerna  själfva  ej  voro  fallna  för  att  drifva  mera  utsträckta 
handelsförbindelser,  i  synnerhet  till  sjöss.  Äfven  dessa  nordiska  riken 
i  Waterford  och  Limerick  ägde  bestånd  under  flera  århundraden. 

Dessutom  hade  norrmännen  slagit  sig  ned  flerstädes  på  Skottlands 
kuster  och  där  upprättat  nybyggen  eller  små  riken,  hvilka  dock  snart 
kommo  att  lyda  under  moderlandets  mäktiga  härskare. 

Efter  vikingames  första,  mera  enstaka  besök  i  England  hade  detta 
land   under   ungefär    fyrtio    års   tid   nästan   fullständig  fred  för  dem. 

♦  I  svensk  jord  hittas  ej  sällan  silfvennynt  präglade  omkring  &r  1000  i  Dublin  af  en 
>Sithric>,  i  hvilket  namn  man  utan  svårighet  igenkänner  det  nordiska  Sigtrygg. 


230  JÄRNÅLDERN. 

Men  år  832  återkommo  de  och  hemsökte  snart  England  på  ett  sådant 
sätt,  att  ännu  efter  mer  än  tusen  års  förlopp  talrika  minnen  där 
finnas  af  dem. 

Sistnämnda  år  plundrade  vikingarne  vid  Temsens  mynning.  De 
återkommo  följande  året  med  35  stora  skepp  och  landade  vid  kusten  af 
Wessex,  där  Englands  på  den  tiden  mäktigaste  konung,  Egbert,  hade 
sitt  hufvudsäte.  Det  kom  till  ett  blodigt  slag,  hvarvid  idanskarne» 
vunno  en  stor  seger.  Då  en  stor  vikingaflotta  kort  därefter  kom  till 
kusten  af  Wales,  ingingo  vikingarne  förbund  med  britterna  mot  den 
angelsaxiske  konungen.  Här,  liksom  i  Frankrike,  förstodo  således 
nordborna  att  söka  skaffa  sig  fast  fot  i  landet  genom  att  begagna  sig  af 
fiendskapen  mellan  den  ursprungliga  brittiska  befolkningen  och  de  senare 
invandrade  germanerna.  Väl  lyckades  det  Egbert  att  i  två  slag  besegra 
de  förbundna  britterna  och  vikingarne,  men  ständigt  kommo  nya  skaror 
från  Norden,  hvilka  både  från  den  västra  och  östra  kusten  trängde  långt 
in  i  landet,  plundrande  öfverallt.  I  vissa  delar  af  England  härskade 
också  inre  tvedräkt  och  svaghet,  som  i  väsentlig  mån  främjade  nord- 
bornas företag. 

År  866  landade  på  Englands  östra  kust  en  stor  vikingaflotta,  hvil- 
kens  förnämsta  höfdingar  voro  Ingvar  (möjligen  Ivar)  och  Ubbe,  söner 
af  konung  Ragnar  Lodbrok.  Nordmännen  lämnade  helt  och  hållet  sina 
skepp  och  öf vervintrade  i  Ostangeln,  där  de  slöto  fredsförbund  med  be- 
folkningen. Följande  vår  skaffade  de  sig  hästar  och  satte  öfver  Humber- 
floden  till  Northumberland,  som  just  då  var  skådeplatsen  för  mycket 
häftiga  strider  mellan  två  konungar,  Osbrith  och  Ella.  Nordborna  be- 
mäktigade  sig  (867)  hufvudstaden  York  och  företogo  därifrån  ett  tåg 
ända  upp  till  Tynefloden.  Konungarne  Osbrith  och  Ella  uppgåfvo  väl 
nu  sina  egna  strider  och  ryckte  med  förenade  krafter  mot  York  för  att 
därifrån  utdrifva  främlingarne;  men  vid  ett  häftigt  utfall  lyckades.det 
dessa  att  tillfoga  de  belägrande  ett  stort  nederlag,  hvarvid  båda  de  in- 
födda konungarne  jämte  deras  flesta  höfdingar  stupade.  Härmed  var 
besittningen  af  York  försäkrad,  och  därefter  följde  snart  eröfringen  af 
det  däromkring  liggande  Northumberland.  Den  äldre  befolkningen  här 
skyndade  sig  att  sluta  fred  med  nordborna,  som  gjorde  sig  till  herrar 
i  hela  landet,  hvilket  alltså  blef  den  första  större  eröfring,  som  de  nor- 
diska vapnen  vunno  i  England. 

Sedan  nordborna  i  Northumberland  vunnit  en  fast  utgångspunkt, 
gjorde  de  därifrån  eröfringståg  till  de  angränsande  landskapen.  Under 
en  fruktansvärd  hungersnöd  åren  868  och  869  framträngde  de  således 
ända  in  i  Mercia,  till  den  viktiga  och  starkt  befästa  staden  Nottingham, 
som  de  intogo  och  där  de  öfvervintrade.  Liknande  tåg  företogos  sedan 
äfven  åt  andra  håll,  i  synnerhet  sedan  de  år  870  vunnit  en  stor  seger 
öfver  angelsaxarne.  Mercia  och  Ostangeln  härjades  på  ett  förfärligt 
sätt  och  togos  i  besittning  af  de  segerrika  nordmännen,  som  vid  slutet 
af  år  870  innehade    hela   nordöstra  delen  af  England.     De  rustade  sig 


VIKINGATÅG.  —  VÄRINGAFlRDER.  231 

nu  för  att  eröfra  det  enda  konungarike  i  England,  som  ännu  var  obe- 
tvunget,  "Wessex.  Under  växlande  krigslycka  bragte  slutligen  idan- 
skame»,  som  ständigt  fingo  förstärkning  från  Norden,  konungen  i 
Wessex,  Alfred  med  tillnamnet  den  store,  därhän,  att  han  måste  med 
en  stor  penningsumma  köpa  sig  fri  från  dem.  De  återkommo  dock  någon 
tid  därefter  med  en  större  styrka,  och  slutligen  måste  konung  Alfred, 
som  såg  sig  öfvergifven  af  sitt  folk,  i  flera  månader  förklädd  ströfva 
omkring,  under  det  de  segerrika  nordborna  fullständigt  voro  herrar  i 
hans  föders  land.  På  detta  sätt  hade  vikingahären  år  878  underkufvat 
hela  England,  och  det  icke  genom  enskilda  tillföUiga  segrar  utan 
genom  en  under  tolf  års  tid  oafbrutet  fortgående  eröfring  af  det  ena 
landskapet  efter  det  andra,  i  synnerhet  genom  upprättandet  af  stora 
befästa  läger,  som  bildade  fasta  stödjepunkter  för  ett  nytt  framträngande, 
och  genom  en  klokt  beräknad  samverkan  mellan  land-  och  sjömakten. 
Redan  voro  också  det  stora  Northumberland,  Ostangeln  och  Mercia 
icke  blott  behärskade  utan  äfven  delvis  bebyggda  af  de  nordiska  er- 
öfrarne. 

Trots  ständiga  förstärkningar  var  dock  vikingahären  alltför  ringa 
för  att  kunna  i  längden  behålla  herraväldet  öf ver  hela  England,  och  så 
länge  konung  Alfred  lefdet,  var  ej  angelsaxarnes  sak  förlorad.  Han 
samlade  ånyo  en  liten  här,  och  krigslyckan  öfvergaf  hans  hedniska 
fiender.  Slutligen  antog  en  del  af  de  senare  kristendomen,  och  genom 
ett  högtidligt  fördrag,  som  ännu  finnes  i  behåll,  afstods  åt  nordborna 
hela  nordöstra  delen  af  England,  ungefär  hälften  af  hela  landet,  hvil- 
ken  del  nu  kallades  »Denelaga»  (Danelagen).  De  här  bosatta  nord- 
borna antogo  väl  snart  allmänt  kristendomen  och  började  sammansmälta 
med  angelsaxarne,  men  de  bibehöllo  länge  sitt  eget  språk,  sina  egna 
lagar  och  sedvanor. 

Med  eröfringen  af  nordöstra  England  upphörde  dock  ej  vikinga- 
tågen  mot   detta  land. 

Väl  försökte  en  af  Alfreds  efterträdare,  Ethelred,  att  genom  ett 
allmänt,  i  hemlighet  förberedt  blodbad  på  de  i  hans  rike  bosatta  nord- 
borna befria  landet  från  dem  (i  november  1002).  Den  afskyvärda  ogär- 
ningen hade  dock,  i  likhet  med  så  många  andra  dylika,  en  helt  annan 
verkan,  än  upphofsmannen  afsett.  Då  underrättelsen  om  blodbadet  kom 
till  konung  Sven  Tveskägg  i  Danmark,  beslöt  han  att  hämnas  sina 
landsmäns  mord.  Genom  Olof  Tryggvessons  fall  i  slaget  vid  Svolder 
hade  också  Svens  makt  kort  förut  vunnit  en  betydande  tillökning,  eme- 
dan en  stor  del  af  Norge  nu  lydde  under  hans  spira.  Det  var  därför 
så  mycket  lättare  för  honom  att  utrusta  en  väldig  flotta,  med  hvilken 
han  år  1003  styrde  till  England.  Själf  hade  han  redan  förut  bekrigat 
detta  land  men  kort  före  det  stora  blodbadet  ingått  fred  med  Ethelred 
mot  löfte  om  24,000  pund  silfver  i  »danagäld»,  såsom  den  skatt  kalla- 
des, med  hvilken  angelsaxarne  tid  efter  annan  sökte  köpa  sig  fria 
från  sina  nordiska  fienders  härjningar. 


232  jIrnIldern. 

Nu  nöjde  sig  Sven  emellertid  icke  med  silfver;  hela  Englands  er- 
öfring  var  hans  mål,  hvilket  han  ock  slutligen  uppnådde,  då  Ethelred 
år  1013  måste  fly  ur  landet  och  Sven  erkändes  som  Englands  konung. 


Det  är  naturligt,  att  en  så  långvarig  förbindelse  mellan  Norden 
och  det  västra  Europa,  hvilken  ledde  till  tusentals  nordbors  bosättning 
i  flera  trakter  af  det  senare,  skall  hafva  lämnat  efter  sig  många  min- 
nen. Så  har  man  icke  blott  på  de  Brittiska  öarna  och  i  andra  delar 
af  västra  Europa  funnit  talrika  fornminnen,  h vilkas  nordiska  ursprung 
genast  faller  i  ögonen  och  äfven  blifvit  af  dessa  länders  egna  forskare 
erkändt;  men  ännu  i  dag  finnas  i  seder,  namn  och  språk  lefvande 
minnen  af  invånarnes  nordiska  härkomst.  Vi  måste  dock  af  lätt 
insedda  skäl  här  inskränka  oss  till  anförande  endast  af  några  få  bland 
dessa  märkliga  företeelser. 

Vid  Duurstede  (Dorestad)  i  Holland  har  man  funnit  en  mängd 
f  om  saker,  som  tydligen  förskrifva  sig  från  de  nordiska  vikingar,  h vilka 
under  lång  tid  innehade  detta  ställe;  fyndet  påminner  i  många  afseen- 
den  om  det,  som  anträffats  i  Sverige  på  den  plats,  där  Birka  legat.  I 
Normandie,  Irland,  England  och  Skottland  samt  på  de  där  bredvid  lig- 
gande smärre  öarna  hafva  flera  gånger  nordiska  vapen  och  smycken 
anträffats.  Tätt  invid  Dublin  i  Irland  upptäcktes  under  anläggningen 
af  en  järnbana  en  mängd  grafvar,  i  hvilka  nordbor  hvilat,  såsom  talrika 
där  funna  svärd,  yxor,  spjut,  sköldbucklor  och  ovala  spännbucklor, 
alla  af  nordiska  former,  tydligen  utvisa;  och  midti  London,  i  stadens 
äldsta  del,  på  den  berömda  S:t  Paulskyrkans  gamla  kyrkogård,  hår 
man  påträffat  en  vid  hufvudet  af  ett  skelett  stående  grafsten  med 
nordisk  inskrift  i  runor  och  med  de  från  våra  svenska  runstenar  väl- 
kända djurbilderna.  Äfven  på  den  i  Irländska  sjön  liggande  ön  Man, 
som  länge  styrdes  af  norska  konungar,  har  man  funnit  flera  runstenar 
med  inskrifter  i  nordiskt  språk.  De  på  stenarna  uthuggna  korsen  visa, 
att  de  nordbor,  till  hvilkas  minne  vårdarna  restes,  varit  kristna. 

På  den  största  af  Orknöama  finnes  ett  märkligt  minne  af  nordiska 
vikingar.  Dessa  skydde  ej,  då  det  var  dem  möjligt,  att  bryta  sig  in 
i  gr  af  var  na  för  att  åtkomma  de  dyrbarheter,  som  där  kunde  bevaras. 
Så  plundrade  de  i  Frankrike  de  merovingiska  konungarnes  grafvar; 
och  i  Irland  lära  de  hafva,  i  hopp  att  påträffa  dyrbart  grafgods, 
trängt  in  i  de  där  ej  sällsynta,  stora,  af  väldiga  högar  täckta  sten- 
kamrarna,  som  förskrifva  sig  från  öns  äldsta  förhistoriska  tider.  Äfven 
å  den  nyssnämnda,  vid  Skottlands  nordkust  liggande  ön  hafva  nordiska 
vikingar  brutit  sig  in  i  en  sådan  stor,  stenby ggd  graf kammare.  Detta 
omtalas  väl  icke  i  någon  samtida  skrift,  men  grafven  lämnar  själf 
omisskännliga,  i  hög  grad  märkliga  bevis  därför.  Då  den  nämligen  för 
flera  år  sedan  öppnades  af  en  engelsk  fornforskare,  träffade  denne  tyd- 


VIKINGATÄG.  —  VÄRINGAPARDER.  233 

liga  spår  af  en  tidigare,  ingalunda  vetenskaplig  undersökning.  På  väggste- 
nama  fanns  en  mängd  inskrifter  i  nordiskt  språk,  ristade  med  sådana 
runor,  som  under  slutet  af  hednatiden  brukades  af  nordborna  och  endast 
af  dem.  Af  inskrifterna,  som  äro  ristade  af  olika  personer  och  ej  äga 
något  sammanhang  sinsemellan,  torde  följande  förtjäna  att  anföras  i 
svensk  öfversättning:  iTolf  Kolbensson  riste  dessa  runor.i  >Vimund 
riste.»  »Ofram  Sigurd^son  riste  dessa  runor.»  »Härmund  Hårdyx  riste 
runor.»  »Riste  den  man,  som  är  mest  runkunnig  västan  hafvet.»  »Arnfinn 
riste  dessa  runor,  Stens  son.  Ingegärd  är  af  kvinnor  vanast.»  »Inge- 
borg, den  fagra  änkan,  mången  mäkta  storsint  kvinna  gick  lutande 
hit  in.»    »Tre  nätter  förrän  jorsalamännen  bröto  denna  hög,  var  skatten 

bortförd.    Jorsalafarar  bröto  orkhög. I  nordväst  är  mycket  gods 

fördoldt.  —  —  SäU  är  den,  som  finna  må  den  stora  skatten.»  Härtill 
kommer  på  ett  ställe  hela  runraden  och  på  ett  annat  ställe  uttrycket 
»Lodbroks  söner». 

Andra  minnen  från  den  tid,  då  nordborna  härskade  flerstädes  på  de 
Brittiska  öarna,  äro  en  mängd  till  vår  tid  bevarade,  af  nordiska  konungar 
och  jarlar  i  Dublin  och  Northumb^land  under  de  tionde  och  elfte 
århundradena  präglade  mynt  samt  flera  af  nordborna  uppförda  eller 
anlagda  kyrkor  och  andra  byggnader. 

Färöarna  höra  ännu  under  en  af  Nordens  konungar  och  hafva  en 
rent  nordisk  befolkning,  som  till  följd  af  öar  nas  af  skilda  läge  i  språk 
och  seder  bibehållit  mera  fornt  än  Norden  själf.  Äfven  Orknöarna  och 
Shetlandsöarna  lyd^  länge  under  Norges  koming  och  kommo  med  detta 
land  under  den  danske  konungens  spira;  men  år  1468  lämnade  Kristian 
I  dessa  öar  till  Skottlands  konung  såsom  pant  för  den  hemgift,  som  den 
senare  skulle  erhålla  med  sin  gemål,  Kristians  dotter.  Fåfänga  blefvo 
sedan   alla  försök  att  återlösa  panten. 

Den  nordiska  befolkningen  i  Skottland,  England,  Irland  och  Nor- 
mandie  har  visserligen  småningom  förlorat  sin  själf  ständighet  och  sam- 
mansmält med  dessa  länders  andra  inbyggare;  men  ännu  kunna  där 
spåras  talrika  drag,  som  påminna  om  nordbons  karaktär,  seder  och 
språk.  Så  har  man  fäst  uppmärksamhet  på  den  förkärlek  för  hafvet 
och  för  djärfva  sjöfärder,  som  utmärker  Normandies  befolkning.  Från 
dess  hamnar  utgingo  mot  medeltidens  slut  flera  upptäcktsresor  till 
Kanarieöarna,  Afrika,  de  Ostindiska  öarna  och  andra  trakter.  Nor- 
mandernas ursprungliga  språk  är  visserligen  sedan  länge  förgätet,  men 
ännu  i  dag  hafva  de  bevarat  månget  äkta  nordiskt  släktnamn  af  så 
gammal  form,  att  man  i  Norden  själf  ej  längre  brukar  dem,  åtminstone 
som  tillnamn.  Så  lefva  ännu  i  Normandie,  både  i  städerna  och  på 
landet,  flera  släkter  med  namnen  Quetel  (Ketil),  Turqvetil  (Torketil 
eller  Torkel),  Tostain  (Torsten),  Osmond,  Havard,  Canut  m.  fl.  Äfven 
månget  ortnamn  röjer  ännu  sin  nordiska  härkomst. 

Samma  företeelse  möter  oss  på  de  Brittiska  öarna,  framför  allt  i  den 
nordöstra   delen   af  England,   den  gamla  »Danelagen»,  som  ännu  i  det 


234  järnIldbrn. 

tolfte  århundradet,  således  efter  den  normandiska  eröfringen,  bibehöll 
sin  egna  nordiska  lag.  Utom  mångfaldiga  i  södra  England  okända 
fornnordiska  ord  i  talspråket  har  befolkningen  i  norra  England,  åtmins- 
tone delvis,  bevarat  nordisk  kroppsbyggnad  och  nordiskt  utseende 
samt  ändå  säkrare  drag  af  gammalnordisk  karaktär.  Den  klokhet, 
karaktärsfasthet  och  djärfva  frihetskärlek,  som  företrädesvis  utmärker 
norra  Englands  invånare,  anses  ej  utan  grund  för  ett  arf  från  de  i 
Danelagen  fordom  i  så  stort  antal  boende  nordmännen.  Hustingen  (»the 
hustings»)  i  flera  af  Englands  städer  och  vid  parlamentsvalen  samt  de 
årliga  tingsmötena  på  »Tynwaldi  eller  tingvallshögen  på  ön  Man 
påminna  ännu  lifligt  om  de  fria  nordbomas  ting  på  de  Brittiska  öarna 
i  forna  tider.  Man  är  det  enda  ställe,  där  man  ända  till  våra  dagar 
bibehållit  den  nordiska  seden  att  hålla  ting  under  öppen  himmel. 

Liksom  i  Normandie  träffas  äfven  i  England  talrika  släktnamn 
och  ortnamn  af  omisskännlig  nordisk  härkomst;  bland  annat  äro  nam- 
nen på  -son,  hvilka  voro  okända  för  angelsaxarne,  minnen  från  nord- 
bornas tid.  Flera  af  den  engelska  högadelns  gamla  ätter  härstamma 
från  nordborna,  och  icke  få  ättlingar  af  de  senare  hafva  dessutom  genom 
stordåd  trängt  sig  in  i  den  yngre  engelska  adeln;  amiralen  lord  Nelson 
är  ett  af  de  mest  lysande  exemplen  därpå. 

I  afaeende  på  ortnamnen  vilja  vi  blott  nämna,  att  i  nordöstra 
England  namn  på  -by,  -thorpe,  -ness,  -dale,  -force,  -holm,  -garth  och 
flera  andra  dylika,  hvilkas  nordiska  ursprung  lätt  faller  i  ögonen, 
räknas  i  hundratal. 


Vikingafärderna  öster  ut,  i  hvilka  svenskarne  förnämligast  deltogo, 
voro  äfven  af  stor  och  genomgripande  betydelse.  Vi  hafva  redan  om- 
nämnt en  följd  af  förbindelsen  mellan  Sverige  och  dess  östra  grann- 
länder, stiftandet  af  det  ryska  riket.  De  nordiska  sagorna  antyda 
också,  att  Svitjods  konungar  tidtals  behärskat  vissa  delar  af  de  nuva- 
rande ryska  östersjöländerna. 

Talrika  fynd  vittna  om  att  Finland  då  som  nu  hade  en  svensk 
befolkning  vid  sidan  af  den  finska  och  att  denna  svenska  bosättning  i 
Finland  börjat  mycket  långt  före  vikingatiden  (sid.  53),  ej,  såsom  man 
varit  böjd  att  antaga,  först  i  Erik  den  heliges  dagar. 

Vid  Kuusamo,  långt  in  i  Kemi  lappmark,  har  man  hittat  två 
stora,  ovala  bronsspännen  af  svensk  form;  och  ännu  längre  mot  norr, 
vid  67®  nordlig  bredd,  ungeftlr  midt  emellan  Hvita  hafvet  och  Sveriges 
nuvarande  gräns,  påträffades  för  flera  år  sedan  en  halsring  jämte  andra 
smycken  af  silfver,  en  mängd  angelsaxiska  och  tyska  mynt  samt  en 
våg  och  12  vikter,  allt  omlindad  t  med  näfver.  Silfversmyckena  voro, 
liksom  äfven  vågen  och  vikterna,  af  former  välkända  från  nordiska 
fynd,  och  mynten  tillhöra  slutet  af  vår  hednatid.    Dessa  båda  fynd  äro 


VIKINGATÅG.  —  VIKINGAFÄRDER.  235 

vältaliga  vittnen  om  nordbomas  handelsförbindelser  äfven  med  lappar- 
nes svårtillgängliga  nejder.  De  nordiska  sagorna  hafva  också  mycket 
att  förtälja  om  norrmännens  liäiga  och  lönande  handelsfärder  sjövägen 
ända  till  länderna  vid  Hvita  hafvet,  de  gamles  Bjarmaland. 

Under  flera  århundraden  efter  Ruriks  tid  fortfor  den  krigiska  och 
fredliga  samfärdseln  mellan  vårt  land  och  Gårdarike.  Det  svenska 
konungahuset  och  storfurstarne  i  Novgorod  eller  Holmgård,  såsom  våra 
förftder  kallade  staden,  blefvo  genom  giftermål  befryndade,  och  mer  än 
en  gång  erhöUo  de  senare  hjälptrupper  från  Sverige  eller  tillflykt  i 
detta  land. 

Så  berättar  Nestor  vid  år  977,  att  storfursten  Vladimir  i  Novgorod, 
sedermera  känd  under  tillnamnet  den  store,  icke  ansåg  sig  säker  för 
sin  broder  Jaropolk  utan  »flydde  öfver  hafvet»,  det  vill  tydligen  säga 
till  Sverige,  h varefter  Jaropolk  insatte  sina  ståthållare  i  Novgorod  och 
härskade  ensam  i  Ryssland.  Men  tre  år  därefter  återkom  Vladimir  till 
Novgorod  med  värj  äger  och  lyckades  slutligen  besegra  sin  broder.  Han 
upprättade  nu  ett  slags  stående  här  af  de  tappraste  och  dugligaste 
nordiska  krigarne,  hvilka  han  förlade  i  sin  förnämsta  hufvudstad,  Kiev. 
Dessa  krigare  kallades  värj  äger  eller  väringar,  h  vilket  betyder  edsför- 
bnndna.  *  Värj  äger  var  dock  i  Ryssland  äfven  en  allmän  benämning 
på  män  från  länderna  väster  om  Östersjön,  och  ännu  i  slutet  af  det 
sextonde  århundradet  begagnades  uttrycket  varjager  för  att  beteckna 
svenskar. 

Såsom  bevis  för  det  starka  nordiska  inflytandet  i  Ryssland  vid 
denna  tid  har  man  med  skäl  anfört  det  märkliga  förhållandet,  att 
under  de  två  århundradena  närmast  efter  Rurik  större  delen  af  de  män, 
som  nämnas  i  den  ryska  historien,  hafva  rent  nordiska  namn,  hvilka 
med  lätthet  igenkännas,  oaktadt  den  förvrängning,  för  hvilken  de  i  den 
slaviska  krönikan  varit  utsatta.  Så  hafva  nästan  alla  de  fullmäktige, 
hvilka  å  de  ryska  storfurstarne  Olegs  och  Igors  vägnar  åren  912  och 
945  afsluta  freder  med  den  grekiske  kejsaren,  namn,  hvilkas  nordiska 
härkomst  är  omisskännlig.  De  nämnda  storfurstarne,  af  hvilka  Igor 
var  son  till  Rurik,  hade  själfva  nordiska  namn;  ty  Oleg  är  det- 
samma som  Helge,  **  och  Igor  är  Ingvar.  Såsom  prof  på  de  nyss- 
nämnda fullmäktiges  namn  kunna  vi  anföra:  Karl,  Inegeld,  Ivor, 
Vuefast,  Uleb,  Bern,  Schigobern,  Turbern,  Grira,  Kol,  Sven,  Gunar 
med  flera.  *** 

Den  lifliga  förbindelsen  mellan  Ryssland  och  Sverige  fortfor  ända 
till  midten    af  det   elfte  århundradet,  till  den  med  Olof  Skötkonungs 

•  Ordet  kommer  utan  tvifvel  af  det  gamla  nordiska  ordet  vår,  som  betyder  ed,  heligt 
löfte,  trohetslöfte. 

*•  Det  redan  vid  denna  tid  i  Ryssland  förekommande  kvinnonamnet  Olga  skrifves  af 
de  bysantinska  författarne  Elga,  således  endast  genom  frånvaron  af  det  lätt  försvinnande 
H  skiljande  sig  frän  det  nordiska  Helga. 

•♦♦   Karl,   Ingjald,  Ivar,  Vigfast,   Ulf,  Biörn,  Sigbjörn,  Torbjörn,  Grim,  Kol,  Sven  och 
Gunnar. 


236  JÄRNÅLDERN. 

dotter  förmälde  storfursten  Jaroslavs  tid.  Efter  dennes  död  (1054) 
började  den  ständiga  förbindelsen  mellan  Norden  och  Ryssland  att  af- 
taga,  i  h vilket  senare  land  slaverna  nu  fingo  öfvervikten. 


Ej  blott  åt  väster,  öster  och  norr  sträckte  nordbon  under  den  dåd- 
rika tid,  med  hvilken  vi  nu  sysselsätta  oss,  sin  äfventyrliga  färd;  han 
drog  äfven  långt  åt  söder,  till  det  praktfulla  Miklagård  (»den  stora 
staden»)  eller  Konstantinopel,  där  han  i  kejsarens  tjänst  vann  ära 
och  guld. 

Nestor  berättar,  att  en  mängd  varjager,  som  tjänat  hos  den  nyss- 
nämnde ryske  storfursten  Vladimir  den  store,  blefvo  missnöjda  och 
gingo  till  Konstantinopel;  Vladimir  sände  då  bud  till  kejsaren  och  lät 
säga  honom:  »Se,  varjager  komma  till  dig!  Behåll  dem  icke  i  staden, 
ty  de  skola  göra  förtret,  liksom  de  hafva  gjort  här;  utan  fördela  dem 
på  olika  ställen,  och  låt  ingen  af  dem  komma  tillbaka  hit.»  Detta  skulle 
hafva  inträffat  kort  efter  år  980. 

Den  grekiske  kejsaren  hade  emellertid  troligen  redan  därförut  upp- 
rättat en  liten  stående  här  af  nordbor  eller  väringar,  såsom  de  äfven  i 
Konstantinopel  kallades.  *  Dessa  väringar  gjorde  kejsaren  stora  tjänster 
och  åtnjöto  snart  högt  anseende.  Äfven  här  hemma  i  Norden  ansågs 
det  som  en  stor  heder  att  hafva  varit  väring  i  Miklagård,  och  män  af 
de  förnämsta  släkter  drogo  dit  för  att  upptagas  i  väringarnes  led. 
Äfven  konungasöner  gjorde  så.  Olof  den  heliges  half broder,  Harald 
Sigurdsson,  var  länge  höfding  för  väringarne  i  Miklagård  och  förvärf- 
vade  där  mycken  ära  och  rikedom;  slutligen  återvände  han  till  föder- 
neslandet  och  vardt  Norges  konung  under  namnet  Harald  Hårdråde. 

De  första  nordbor*  hvilka  sagorna  nämna  som  medlemmar  af  värin- 
garnes skara,  äro  Torkel  Tjostarsson  och  övind  Bjarnesson,  som  voro  i 
Miklagård  före  år  950.  De  bysantinska  författarne  omtala  dock  väringar 
först  vid  år  1034.  Det  är  emellertid  möjligt,  att  nordbor,  om  än  i  mindre 
antal,  redan  långt  före  900-talets  midt  tagit  tjänst  hos  kejsarne  i  Kon- 
stantinopel. Dessa  hade  nämligen,  liksom  de  romerska  kejsarne,  redan 
många  århundraden  förut  omgifvit  sig  med  germanska  trupper,  på 
hvilkas  trohet  och  tapperhet  de  ansågo  sig  kunna  lita  mera  än  på  de 
förvekligade  infödingarnes. 

Snorre  omtalar  såsom  en  laggill  sed,  att  väringarne  ägde  vid  kej- 
sarens död  gå  till  hans  skattkammare,  »och  har  då  enhvar  rätt  att 
behålla  hvad  han  kan  taga  med  händerna».  Detta  kallade  de  »polutas- 
varf»,  det  vill  säga  palatsplundring. 

Kejsarne  använde  de  »yxbärande  barbarerna  från  Tule»,  såsom 
väringarne  af  grekerna  kallades,  ej  blott  som  lifvakt  i  Konstantinopel 

*  Hos  bysantinska  författare  förekommer  namnet  under  formen  >varanger>. 


VIKINGATÅG.   —  VÄRINGAFÄRDER. 


237 


utan  sände  dem  äfven  på  krigståg  till  rikets  olika  delar.  Så  berättar 
Snorre,  att  den  nyssnämnde  Harald  Sigurdsson  med  väringarne  for  vida 
kring  Greklands  öar,  till  Sikelön  (Sicilien)  och  Afrika;  i  Afrika  dröjde 
han  många  år,  vann  där  åt  kejsaren  åttio  borgar  och  samlade  för  egen 
räkning  stora  skatter. 

Den  vanliga  vägen  från  Norden  till  Grekland  var  ej  den  öfver 
hafvet  rundt  västra  Europa,  genom  Gibraltars  sund,  utan  den  öfver 
Ryssland,  då  man  följde  utefter  Dnjeprfloden  och  från  dess  mynning 
seglade  öfver  Svarta  hafvet  till  Konstantinopel. 


234.    Marmorlejon  med  runinskrift,  från  Pireus,  nu  i  Venedig.    Höjden  3  meter. 


Ett  af  de  märkligaste  minnena  från  nordbornas  färder  till  den  gre- 
kiske kejsarens  länder  under  vikingatiden  är  det  marmorlejon,  som  nu 
står  vid  ingången  till  arsenalen  i  Venedig  (fig.  234).  Det  fördes  dit, 
sedan  venetianerna  år  1687  hade  intagit  Aten;  förut  stod  det  på  hamn- 
platsen i  Pirens,  som  just  därför  fått  namnet  Porto  leone  (lejonhamnen). 
Redan  for  mer  än  hundra  år  sedan  upptäckte  den  svenske  språkforskaren 
Akerblad,  som  då  vistades  i  Venedig,  att  på  lejonets  sidor  funnos 
inhuggna  två  långa,  delvis  utplånade  runskrifter,  anbragta  i  ormslingor. 
Man  har  visserligen  trott  sig  kunna  fullkomligt  tolka  dessa  inskrifter, 


238  JÄRNÅLDERN. 

men  detta  har  vid  närmare  granskning  visat  sig  vara  omöjligt,  emedan 
runorna  äro  för  mycket  nötta.  Runorna  lämna  således  ingen  annan 
upplysning,  än  att  inskrifterna  äro  ristade  af  en  nordbo;  lejonet  själft 
är  ett  grekiskt  arbete.  Be  djurslingor,  som  omgifva  runorna  och  som 
ännu  äro  tydliga,  gifva  oss  dock  en  märklig  vink  om  den  mans  härkomst, 
som  huggit  dem  och  runorna.  Sådana  slingor,  fullkomligt  lika,  ses 
nämligen  mycket  allmänt  på  runstenar  i  Svealand,  särdeles  i  trakten 
omkring  Mälaren  och  oftast  i  Uppland.  1  andra  svenska  landskap  äro 
sådana  slingor  mycket  sällsynta  på  runstenarna  och  knappt  någonsin 
alldeles  lika  dem  på  lejonet.  Danmark  och  Norge  äga  inga  runstenar 
med  dylika  slingor.  Djurslingorna  och  runorna  på  pireuslejonet  måste 
således  vara  inhuggna  af  en  man  från  Svealand,  sannolikt  från  Upp- 
land, hvilken  väl  varit  bland  väringarnes  flock;  det  torde  hafva  skett 
omkring  midten  af  1000-talet. 


3. 

Fartyg.  —  Vapen. 

1  sammanhang  med  vikingatåg  och  väringafärder  skola  vi  betrakta 
nordbomas  fartyg  och  vapen  under  denna  tid,  helst  de  segrar  våra 
förfäder  då  vunno  väl  ej  endast  berodde  på  deras  mod  och  skicklighet 
utan  äfven,  åtminstone  ofta,  på  deras  goda  skepp  och  öfverlägsna  vapen. 

Skeppsbyggeriet  stod  högt  i  Norden,  högre  kanske  än  i  de  flesta 
kristna  länder,  och  de  nordiska  ländernas  rikedom  på  skepp  måtte 
hafva  varit  betydlig,  om  än  de  flesta  af  dessa  fartyg  naturligtvis  voro 
vida  mindre  än  de  stora  tremastare,  som  nu  kallas  skepp  *.  I  ett  krig 
mot  Danmark  hade  Anund  Jakob  en  flotta  af  mer  än  400  fartyg;  ännu 
större  antal  nämnas  vid  andra  tillfällen.  Ja,  i  Olaf  den  heliges  saga 
berättar  Snorre  Sturlesson,  att  Knut  den  store  för  sitt  anfall  mot  Norge 
samlat  en  flotta  af  tolf  hundrade  skepp,  det  vill  säga  1440  fartyg, 
emedan  man  räknade  tio  tolfter  på  hundrad  et. 

Skeppen  framdrefvos  dels  med  segel,  dels  med  åror.  Att  man  nu 
kände  konsten  att  segla,  betecknar  ett  stort  framsteg,  emedan  den 
äldre  järnålderns  fartyg,  såsom  vi  sett,  endast  roddes.  A  hvarje  skepp 
fanns  i  allmänhet  ej  mer  än  en  mast  och  ett  segel  (fig.  235),  Seglen, 
närmast  liknande  våra  råsegel,  voro  vanligen  af  vadmal,  ofta  med  blå, 
röda  och  gröna  ränder.  Huru  högt  nordborna  skattade  sina  präktiga 
segel,  visas  af  en  berättelse  i  Sigurd  Jorsalafares  saga.  Då  konungen 
på  återvägen  från  Jerusalem  skulle  segla  in  till  Miklagård,  låg  han  en 
half  månad  stilla  med  hela  sin  flotta,  oaktadt  det  hvar  dag  blåste  god 


*  Flerstädes   i   Norden   begagnar  allmogen  ännu  benämningen  »skepp*  om  roddbätar 
äfven  af  ringa  storlek. 


FARTYG.    —  VAPEN.  239 

medvind;  »men  han  ville  bida  sidovind,  så  att  seglen  kunde  föras  längs 
med  skeppen.  Alla  hans  segel  voro  nämligen  beklädda  med  päU 
(sidentyg)  både  bak  och  fram.  Hvarken  de  som  voro  i  fören  eller  i 
aktern  ville  se  det  mindre  vackra  af  seglen.  Då  konung  Sigurd^  kom 
in  till  Miklagård,  seglade  han  nära  landet.  Man  kunde  då  från  land 
se  hela  bredden  af  alla  seglen,  som  icke  voro  skilda  utan  liknade  en 
sammanhängande  vägg.  Allt  folket  var  ute  för  att  se,  huru  Sigurd 
seglade.> 

Antalet  åror  var  ofta  ganska  betydligt,  och  krigsskeppens  storlek 
aogafs  genom  uppgift  om  roddarbänkarnas  antal.  En  »tjugusessa»  var  ett 
fartyg  med  tjugu  roddarbänkar  eller  tjugu  par  åror.  Olaf  Tryggvessons 
berömda  skepp  Ormen  långe,  det  största  på  sin  tid  i  Norge,  hade  34  par 


235.    Normandiskt  fartyg  från  *  tapeten  i  Bayeux^.* 

iror  och  nära  1000  mans  besättning.  Dess  köl  eller,  såsom  det  heter,  »det 
som  var  gräslagdt»,  höll  45  meter  (150  fot)  i  längden.  Knut  den  store 
hade  en  drake  med  ända  till  60  par  åror.  Vanligen  lågo  alla  årorna  i 
en  rad;  men  Erling  Skakke  i  Norge  lät  på  1100-talet  bygga  skepp 
med  två  rader  åror  öfver  hvarandra. 

Akterdäcket,  den  så  kallade  >lyftingen^,  var  såsom  äfven  på  den 
senare  medeltidens  fartyg  vanligen  betydligt  högre  än  midten  af  skep- 
pet, dftr  roddarne  sutto.  Styret  satt,  liksom  på  de  förut  (s.  164)  omta- 
lade fartygen  från  järnålderns  äldre  del,  icke  i  midtlinien  utan  något 
till  höger  därom. 

Vanligen  voro  skeppen  målade  och  relingen  prydd  med  en  rad 
sköldar  (fig.    237).    Framstammen  slutade  ofta  uti  ett  förgylldt  drak- 

*  På  en  läng  bonad  (se  nedan)  från  tiden  omkring  år  1100,  förvarad  i  staden  Bayenx 
1  Normandie,  är  Vilhelm  Eröfrarens  tåg  till  England  framställdt  jämte  de  händelser,  som 
^nned  stodo  i  sammanhang. 


240 


JÄRNÅLDERN. 


hufvud,  hvaraf  namnet  »drake»  uppkom,  och  bakstammen  fick  då  stundom 
likhet  med  en  drakstjärt.  Af  ett  ställe  i  Olaf  Tryggvessons  saga  se 
vi,  att  det  hissade  seglet  då  tänktes  föreställa  drakens  vinge.  Någon 
gång  finner  man  skepp  afbildade  med  ett  drakhufvud  i  hvardera  stäfven 
eller  förstäfven  prydd  med  ett  manshufvud  eller  med  ett  förgylldt  bison- 
oxhufvud.  Det  senare  var  faUet  med  ett  af  Olaf  den  heliges  skepp, 
därför  kalladt  »Visunden».  Samme  konung  Olaf  snidade  själf  för  för- 
stammen på  sitt  skepp  »Karlshöfde»  ett  manshufvud. 

Erik  jarl  hade  i  slaget  vid  Svolder  ett  stort  skepp,  som  kallades 
»Järnbarden»;  hvardera  stammen  var  beslagen  med  en  tjock  järnplåt 
och  med  hvasseggade  järntaggar. 

Före  ett  sjöslag  plägade  man  binda  framstammarna  tillhopa,  så  att 
hvar  linie  bildade  ett  sammanhängande  helt.  Den  viktigaste  striden 
fördes  därför  i  framstammen,  där  de  yppersta  kämparne  också  vanligen 
hade  sin  plats. 


236.     Vikingaskepp  funnet  i  en  stor  gra/hög  vid  Gokstad  i  södra  Norge. 


Då  skeppet  låg  stilla,  i  synnerhet  för  natten,  spändes  tält  öfver 
det.  Höfdingen  låg  under  tältet  i  lyftingen.  Ibland  slog  man  dock 
upp  tält  på  stranden. 

Skillnaden  mellan  krigsskeppen  och  handelsfartygen  visar  sig  bäst 
af  Snorre  Sturlessons  berättelse,  hur  den  gamle  norrmannen  Hårek  från 
Tjotta  smyger  sig  igenom  Öresund  efter  slaget  vid  Helgeån,  då  Olaf 
Haraldsson  var  instängd  i  Östersjön  och  själf  återvände  hem  landvägen. 
Hårek  sade  sig  vara  för  gammal  att  gå  och  for  ensam  sjövägen.  Då 
han  nu  närmade  sig  det  af  danskarne  bevakade  Öresund,  tog  han  ned 
masten,  svepte  skeppet  ofvan  vattenlinien  med  grå  tältduk  och  rodde 
endast  med  ett  par  åror  i  fören  och  aktern,  under  det  större  delen  af 
manskapet  satt  lågt  ned,  så  att  de  ej  skulle  synas.  Då  danskarne 
sågo  skeppet,  togo  de  för  gifvet,  att  det  var  ett  handelsfartyg,  lastadt 
med  sill  och  salt,  och  Hårek  slapp  fram. 


FARTYG.    —  VAPEN. 


241 


1  Sverige  finnes  väl  icke  nu  något  fartyg  kvar  från  vikingatiden, 
ehuru  det  ej  är  alldeles  omöjligt,  att  åtminstone  lämningar  af  sådana 
vid  undersökning  af  någon  bland  landets  många  ännu  orörda  grafhögar 
kunna  komma  i  dagen.  I  Norge  har  man  nämligen  ur  stora  grafhögar 
—  vid  Tune  och  Gokstad,  båda  invid  Kris tianiaf jorden  —  gräft  fram 
ett  par  märkvärdigt  väl  bevarade  »vikingaskepp»,  som  nu  äro  att  se 
i  Kristiania  universitets  museum.  Särskildt  det  vid  Gokstad  funna 
skeppet  (fig.  236,  237)  är  förunderligt  väl  bevaradt,  hvilket  beror  därpå, 
att  högen,  liksom  den  vid  Tune,  till  stor  del  bestod  af  blålera.  Gokstad- 
skeppet,  24  meter  långt,  hade  längs  relingen  varit  prydt  med  sköldar, 
hvarannan  ljus  och  hvarannan  mörk. 


237.     Vikingaskeppet  från  Gokstad,  sådant  det  en  gång  varit. 


Om  de  vapen,  som  gjorde  de  nordiska  vikingarne  så  fruktans- 
värda, få  vi  af  talrika  fynd  och  sagornas  mångfaldiga  berättelser 
ganska  god  upplysning,  bättre  än  om  mycket  annat. 

Såsom    skyddsvapen   nämnas  fortfarande:  brynja,  hjälm  och  sköld. 

I  de  nordiska  grafvarna  från  vikingatiden  äro  lämningar  af  brynjor 
visserligen  mycket  sällan,  och  af  hjälmar  aldrig,  funna,  men  de  omtalas 
ofta  i  Eddan  och  sagorna.  Bänkarna  i  Odins  sal  troddes  vara  täckta 
med  brynjor.  Utom  pansarskjortor  af  järn,  lika  den  fig.  173  afbildade, 
begagnades  äfven  brynjor  af  läder,  tjockt  linne  och  dylikt. 

Sköldbucklor  af  järn  äro  ej  sällsynta  i  de  svenska  grafvarna  från 
vikingatiden.  Själfva  sköldarna,  som  varit  af  trä,  äro  vanHgen  för- 
störda; att  de  liksom  under  den  föregående  tiden  (s.  194)  varit  runda, 
visas  af  sköldarna  på  Gokstadskeppet  (fig.  236),  af  af  bildningar  och  af 

Sverige*  historia.     1.  16 


242 


JÄRNÅLDERN. 


de  omskrifningar,  »stridens  bjol»  eUer  »stridens  ring»,  hvarmed  skalderna 
ofta  betecknade  skölden. 

De  egentliga  stridsvapnen  under  vi- 
kingatiden voro:  svärd,  spjut,  klubba,  båge 
och  pilar  samt  icke  minst  yxan,  hvilken 
nästan  ansågs  för  nordmännens  fruktans- 
värdaste vapen  (fig.  240). 

Svärden  voro  tveeggade  eller  stundom 
eneggade,  alltid  starka  och  skarpa  men  ej 
med  smal  spets;  parerstången  är  kort  (fig. 
338).  Fästena  äro  ej  sällan  prydda  med 
konstrika  inläggningar  af  brons  eller  silf ver. 
Slidans  doppsko  var  ofta  af  brons  (fig.  239). 

Spjutspetsarna  och  yxornas  blad  äro 
stundom    prydda   med   silfver   eller   guld. 


238.    Öfre  delen  af  ett  tveeggadt 

jämsvärd;  fästet  inlagdt  med 

silfver.    Södermanland.    * «. 


240.    Jämyxa.    Gottland, 


Båge  och  pilar  användes  i  striden  lika  väl 
som  på  jakten.  I  grafvarna  från  vikinga- 
tiden hittas  pilspetsar  af  järn  mycket  ofta 
tillsammans  med  de  andra  vapnen,  och  i 
sjöstriden  var  pilregnet  vanligen  af  mycken 
vikt. 

I  striden  buros  märken  framför  hOf- 
dingarne.  Från  vårt  land  känner  man  vis- 
serligen inga  till  denna  tid  hörande  afbild- 
ningar  af  sådana;  men  af  den  normandiska 
bayeuxtapeten  se  vi,  att  dessa  märken  till 
form  och  storlek  närmast  motsvarat  de  i 
senare  tid  begagnade  ståndaren.  Fig.  235 
visar  ett  sådant  märke  i  aktern  af  ett 
skepp,  på  det  ställe  där  flaggan  nu  plägar 
sitta.  A  de  nordiska  konungames  märken 
sågs  ofta  en  bild  af  den  åt  Odin  helgade  korpen. 


Doppsko  af  brons  till  en 
svärdsslida.    Gottland.    Vi. 


FRBDLIG  SAMFÄRDSEL  MBD  FRÅMMANDB  LÄNDER.  243 

4. 
Fredlig  samfärdsel  med  främmande  länder. 

Vi  hafva  sett,  huru  nordborna  under  vikingatiden  förde  sina  seg- 
rande vapen  till  de  flesta  af  Europas  länder.  All  samfärdsel  mellan 
Norden  och  den  öfriga  världen  under  denna  tid  var  dock  icke  krigisk, 
ty  den  fredliga  handeln  var  redan  då  af  en  vikt,  som  man  blott  allt- 
för mycket  varit  böjd  att  underskatta. 

Främst  bland  fredliga  färder  under  vikingatiden  måste  vi  minnas 
de  djärfva  upptäcktsresor,  som  nordborna  då  gjorde.  Redan  hafva  vi 
nämnt,  huru  de  bebyggde  Island ;  därifrån  funno  de  först  Grönland  och 
sedan  (omkring  år  1000)  Vinland  eller  nordöstra  delen  af  det  vi  nu 
kalla  Nordamerika.  Nordborna  tillkommer  den  stora  äran  att,  såvidt 
historien  känner,  först  bland  alla  europeiska  folk  hafva  upptäckt 
Amerika;  det  dröjde  ett  hälft  årtusende,  innan  södra  Europas  invånare 
hittade  vägen  till  den  nya  världen,  möjligen  dit  vägledda  af  sägnerna 
om  nordbornas  färder.  Väl  är  det  sant,  att  denna  andra  upptäckt  af 
Amerika  blef  af  ojämförligt  större  betydelse  både  för  dess  och  Europas 
folk  än  upptäckten  af  Vinland,  men  äran  att  först  hafva  funnit  den 
nya  världsdelen  och  satt  bo  där  tillhör  obestridligen  Nordens  folk. 

Äfven  den  första  upptäcktsförden  i  polartrakterna  företogs  af 
nordbor  vid  denna  tid.  Den  norske  konungen  Harald  Hårdråde  seglade 
i  förra  hälften  af  det  elfte  århundradet  så  långt  mot  norr  i  Ishafvet,  som 
det  var  honom  möjligt,  endast  för  att  se,  huru  långt  hafvet  sträckte  sig. 

Vi  hafva  af  det  föregående  sett,  att  Norden  under  de  sista  århund- 
radena af  sin  hednatid  stod  i  liflig  förbindelse  med  de  flesta  andra 
länder  i  Europa.  Talrika  äro  äfven  de  minnen,  som  i  Sverige  tala  om 
denna  förbindelse  med  främmande  länder,  både  om  vikingens  krigiska 
färd  och  om  handelns  fredligare  vär£ 

Såsom  redan  är  antydt,  voro  Sveriges  inbyggare  på  den  tid,  då 
nästan  hela  dess  nuvarande  västkust  var  dansk  eller  norsk,  visserligen 
genom  landets  läge  förnämligast  hänvisade  på  samfärdsel  med  län- 
derna vid  Östersjöns  södra  och  östra  kuster.  Men  att  äfven  det  gamla 
Svitjod  stått  i  både  krigisk  och  fredlig  förbindelse  med  länderna  i 
västra  Europa,  i  synnerhet  med  England,  visas  af  mångfaldiga  för- 
hållanden. 

1  Uppland  och  Gästrikland,  i  Västmanland,  Södermanland,  Öster- 
götland och  Småland  finnes  ännu  ett  stort  antal  runstenar,  som  äro 
resta  till  minne  af  män,  hvilka  farit  till  England.  Så  sitter  i  Gramla 
Uppsalas  kyrkomur  en  runsten,  som  iSigvid  englandsfarare»  låtit  rista 
öfver  sin  fader.  Sigvid  hade  således  kommit  lyckligen  tillbaka  från 
sin  färd.  Om  andra  är  det  däremot  uttryckligen  sagdt,  att  de  dött  i 
England.    Detta  berättas  om  en  mem  från  Hjälstads  socken  i  Uppland, 


244  jlBNÅLDEBN. 

om  en  annan  från  västeråstrakten,  om  en  Sverre  från  nyköpingstrakten, 
om  Toke  från  Eaga  socken  i  Östergötland,  om  Tore  från  Berga  socken 
i  Finveden  (Småland),  m.  fl.;  åt  alla  dessa  restes  minnesstenar,  hvilkas 
mninskrifter  omtala  förhållandet. 

Vid  Kolstad  i  Häggeby  socken,  Uppland,  finnes  en  mnsten  ristad 
af  två  söner  öfver  deras  fader  Grere,  »som  väster  satt  i  tingalidet». 
Härmed  afses  utan  tvifvel  den  under  namnet  tingalid  eller  tingmannalid 
kända  legohär  af  nordbor,  som  konungame  i  England  underhöllo  under 
en  stor  del  af  det  elfte  århundradet.  Tingmannalidet  uppsattes  af 
konung  Ethelred  år  1010,  fick  stor  betydelse  under  Knut  den  stores 
tid  och  upplöstes  vid  eller  kort  efter  midten  af  samma  århundrade. 
Tillägget  »Gud  hjälpe  hans  själ»  visar,  att  de,  som  ristat  stenen,  voro 
döpta.  I  össeby  socken.  Uppland,  har  man  vid  Väsby  funnit  en 
runsten  med  följande  märkliga  inskrift:  >Åle  lät  resa  denna  sten  åt 
sig  själf ;  han  upptog  åt  Knut  skatt  i  England.  Grud  hjälpe  hans  själ.» 
Med  Knut  menas  utan  tvifvel  den  nyssnämnde  konungen. 

En  runsten  vid  Rösås  i  Näfvelsjö  socken,  Småland,  är  rest  till 
minne  af  en  Gunnar,  hvilken  af  sin  broder  blef  begrafven  uti  en  kista 
af  sten  i  den  engelska  staden  Bath. 

Ännu  talrikare  minnen  af  färderna  till  nämnda  land  hafva  vi  i 
de  mångtusende  angelsaxiska  mynt  från  vikingatiden,  som  hittats  i 
svensk  jord.  Man  har  nu  närmare  kännedom  om  mer  än  20000  sådana 
i  vårt  land  under  de  sista  hundra  åren  anträffade  mynt,  alla  af  silfver. 
Ett  säkerligen  vida  större  antal  har  under  föregående  århundraden 
hittats,  såsom  talrika  berättelser  om  sådana  fynd  visa. 

Man  skulle  hafva  väntat  att  bland  dessa  i  svensk  jord  hittade  angel- 
saxiska mynt  träffa  många  äfven  från  800-talet  och  900-talets  förra 
hälft,  då  England  ständigt  hemsöktes  af  nordborna,  då  dessa  eröfrade 
stora  sträckor  af  landet  och  då  konung  Alfred  måste  kämpa  en  för- 
tviflad  kamp  för  att  rädda  sitt  rikes  oberoende.  Men  i  Sverige,  liksom 
i  de  andra  nordiska  länderna,  äro  angelsaxiska  mynt  från  nämnda  tid 
*  utomordentligt  sällsynta.  Det  vida  öfvervägande  flertalet  af  de  i  Eng- 
land slagna  mynt,  som  uppgräfvas  ur  svensk  jord,  tillhöra  däremot  slutet 
af  900-talet  och  det  elfte  århundradet.  Särskildt  äro  de  mynt  talrika,  som 
bära  den  i  det  föregående  omtalade  konung  Ethelreds  namn  (fig.  241);  i  vårt 
nationalmuseum  förvaras  ett  vida  större  antal  sådana  mynt  än  i  någon 
annan  samling,  det  rika  brittiska  museet  i  London  ej  ens  undantaget. 
Orsaken  till  detta  oväntade  förhållande  är  utan  tvifvel  att  söka  i 
de  oerhörda  skatter,  som  Ethelred  under  sina  olyckliga  strider  med 
nordborna  gång  på  gång  måste  utbetala  till  dessa.  Ethelred  skall 
hafva  i  »danagäld»,  såsom  vi  nämnt  att  dessa  skatter  kallades,  erlagt 
tUlhopa  ej  mindre  än  167  000  pund  silfver. 

Om  man  emellertid  häri  kan  finna  en  naturlig  förklaring  till  den 
stora  mängd  af  Ethelreds  mynt,  som  hittats  i  Norden,  kan  dock  detta 
ej   vara   orsaken   till  det  egendomliga  sätt,  hvarpå  hans  och  de  andra 


FREDLIG  RAMFlRDSBL  MED  FRÄMMANDE  LÄNDER. 


245 


närmast  före  och  efter  honom  regerande  engelska  konungarnes  mynt 
träflFas  spridda  i  Nordens  olika  delar.  Då  flertalet  af  de  nordbor,  som 
hemförde  de  i  England  utpressade  silfverskattema,  troligen  var  bosatt 
i  Danmark,  i  västra  delen  af  det  nuvarande  Sverige  och  i  Norge,  kunde 
man  med  skäl  vänta,  att  hufvudmassan  af  de  i  Norden  funna  ängel- 
saxiska  mynten  skulle  vara  hittad  i  nämnda  trakter;  så  är  emellertid 
ingalunda  förhållandet.  I  Danmark,  Sveriges  västra  kustlandskap  och 
i  Norge  ftro  sådana  mynt  jämförelsevis  sällsynta;  detsamma  kan  äfven 
sägas  om  det  inre  af  Sverige,  äfven  om  det  under  nu  ifrågavarande  tid  så 
viktiga  Västergötland.  Talrikt  förekomma  de  däremot  i  Östersjöns 
kusttrakter,  vid  Mälarens  stränder  och  i  närheten  af  de  större  vatten- 
drag, som  stå  i  förbindelse  med  Östersjön,  men  framför  allt  på  Öland 
och  Gottland.  I  synnerhet  äro  de  utomordentligt  talrika  på  sistnämnda 
ö,  den  längst  från  England  liggande  delen  af  Norden,  från  hvilken  väl 
endast  en  ringa  del  af  de  krigare  härstammade,  som  brandskattade 
angelsaxames  land. 


241.    Ängelsaociskt  silfvermynt  präg- 

ladt  för  konung  Ethelred  i  London* 

Uppland.    Vi. 


24S.    Silfvermynt  prägladt  i  Poitiers 

för  konung  Pipin  af  Äkvitanien,** 

Västergötland.     Vi. 


Allt  detta  visar  tydligt  nog,  att  åtminstone  flertalet  af  de  ifråga- 
varande mynten  ej  anförtrotts  åt  jorden  omedelbart  af  de  hemvändcuide 
nordbor,  som  deltagit  i  plundringstågen  till  England,  utan  att  de  af 
handeln  förts  till  de  ställen,  där  de  nu  hittats. 

Utom  de  i  England  präglade  mynt,  som  vi  nu  omtalat,  har  man  i 
svensk  jord  äfven  funnit  andra  minnen  från  färderna  till  de  Brittiska 
öama,  såsom  mynt  slagna  för  de  nordiska  konungame  i  Dublin  och 
några  prydnader,  hvilka  antingen  äro  hemförda  från  de  nämnda  öama 
eller  förfärdigade  efter  därifrån  komna  förebilder. 

Ett  minne  af  förbindelsen  med  England  hafva  vi  också  däri,  att 
Olof  Skötkonungs  och  Anund  Jakobs  mynt  präglades  icke  blott  i 
fullkomlig  likhet  med  de  samtida  engelska  utan  till  och  med  af 
engelska  myntmästare,  såsom  vi  se  af  deras  å  myntens  frånsida  ut- 
satta namn  samt  af  ett  och  annat  i  omskriftema  förekommande  ängel- 
saxiskt  ord. 


♦  Inskrift:   JSthelrsed   rex   anglo[rnm]   —    Leofric   mo[netarin8]  o[n]  Lvnd 
[ene]  (Ethelred  anglernas  konung  —  Leofric  myntmästare  i  London). 

^♦*  Lukrif^:   Pipinvs   rex   Eq[vitanle]   —  Pectavo  (Pipin  konnng  af  Äkvitanien 


—  Poitiers).    Å  fränsidans  midt  läses  Pipin[v]B. 


246  JlRNÅLDBRN. 

Ett  ännu  vida  viktigare  inflytande  har  emellertid  England  utöfvat 
på  vårt  fädernesland  genom  de  engelska  missionärer,  hvilka,  såsom  i 
det  fbljande  skall  visas,  i  så  väsentlig  mån  bidrogo  till  kristendomens 
slutliga  seger  i  Sverige. 

Liksom  minnen  från  de  talrika  vikingatågen  till  de  Brittiska  öama 
före  900-talets  senare  hälft  äro  mycket  sällsynta  i  Norden,  har  man 
här  funnit  endast  några  få  saker,  som  blifvit  hemförda  från  Frankrike 
under  samma  tid.  Från  alla  tre  de  nordiska  länderna  känner  man 
endast  några  tiotal  frankiska  mynt  (fig.  242). 

Om  de  frankiska  mjmten  från  800-talet  sällan  hittats  i  Norden, 
äro  däremot  tyska  mynt  från  tiden  mellan  900-talets  midt  till  något 
efter  midten  af  det  följande  århundradet  i  öfverraskande  mängd  funna 
här  och  i  synnerhet  i  Sverige.  Man  har  i  vår  jord  funnit  ett  ännu 
vida  större  antal  tyska  än  angelsaxiska  mynt.  Några  gånger  har  man 
till  och  med  funnit  ett  par  tusen  tyska  mynt  nedlagda  på  samma 
ställe. 

De  tyska  mynt  från  ifrågavarande  tidskifte,  som  hittats  i  vår  jord, 
äro  slagna  dels  för  tyska  kejsare  och  konungar,  dels  för  konungar  och 
furstar,  ärkebiskopar,  biskopar  och  andra  andliga  myndigheter  samt 
städer  i  olika  delar  af  det  nuvarande  Tyskland,  Bömen  och  Nederlän- 
derna. Be  flesta  präglingsortema  äro  att  söka  längsefter  Tysklands 
största  floder,  handelns  gamla  pulsådror,  Elbe,  Donau  och  i  synnerhet 
Rhen  med  dess  bifloder.  Allmännast  bland  kejsarmynten  äro  de,  som 
bära  Otto  III:s  och  hans  farmoder  Adelheids  namn  (fig.  243);  hon  före- 
stod regeringen  för  sin  minderårige  sonson  under  åren  991 — 995.  Bland 
städemas  och  de  andliga  myndighetemas  mynt  äro  de  från  Köln  de 
talrikaste.    De  bömiska  hertigarnes  mynt  äro  äfven  särdeles  talrika. 

Jämte  dessa  mynt  träffas  några  från  Ungern  och  norra  Italien, 
hvilka  väl  följt  de  tyska  mynten  hit  och  således  icke  kunna  anses  som 
bevis  för  omedelbar  förbindelse  mellan  dessa  länder  och  Norden. 

Arabiska  mynt  äro  äfven  allmänna  här  (fig.  244).* 

Araberna  präglade  vid  denna  tid  både  guld-  och  silfvermynt.  Det 
är  då  värdt  en  särskild  uppmärksamhet,  att  så  godt  som  endast  silfver- 
mynten,  de  så  kallade  dir he  merna,  funnit  vägen  till  våra  trakter.  I 
Sverige  är  nämligen  blott  ett  eller  ett  par  arabiska  guldmynt  från 
ifrågavarande  tid  hittade;  alla  de  öfriga  äro  af  silfver.  Samma  förhål- 
lande äger  rum  i  de  andra  nordiska  länderna. 

De  äldsta  kufiska  mynt  man  hittat  i  Norden  äro  visserligen  präg- 
lade under  sista  åren  af  600-talet,  men  det  har  vid  närmare  granskning 
visat  sig,  att  dessa  varit  gamla,  då  de  kommo  hit,  och  att  de  endast 
mera   tillfälligtvis   följt  yngre  mynt  till  Norden.    Först  efter  midten 


*  Sådana  arabisks  mynt  pläga  ksllss  kafiska.  Detta  uttryck,  härledt  af  namnet  p& 
staden  Kufa,  är  dock  mindre  egentligt,  emedan  endast  en  ringa  del  af  de  ifrågayaraiide 
arabiska  mynten  är  slagen  i  nämnda  stad,  som  tidtals  var  kalifemas  säte  och  låg  yid  en 
arm  af  Eufrat,  söder  om  Bagdad. 


FBEDLiG  Samfärdsel  mbd  frj^mmande  lInder. 


247 


243.    Tyskt  silfvermynt  präg- 

ladt  för  konung   Otto  III  och 

Ädelheid*    Gottland.    Vi. 


af  800-talet,  troligen  omkring  år  880,  synas  nämligen  de  arabiska  myn- 
ten hafva  börjat  att  leta  sig  väg  hit.  De  flesta  man  hittat  hos  oss 
tillhöra  tiden  mellan  800-talets  sista  årtionden  och  midten  af  följande 
århundrade;  de  yngsta  äro  präglade  omkring  år  1000. 

Man  känner  nu  mer  än  20000  i  Sverige  under  de  sista  hundra 
åren  funna  arabiska  mynt,  således  ett  ungefär  lika  stort  antal  som  af 
de  i  svensk  jord  under  samma  tid  anträffade  angelsaxiska  mynten. 
Härvid  bör  dock  ihågkommas,  att  de  sist- 
nämnda väga  endast  omkring  hälften  så 
mycket  som  de  arabiska. 

De  arabiska  myntfynden  äro  spridda 
öfver  Sveriges  olika  delar  ungefär  på  sam- 
ma sätt  som  de  angelsaxiska  och  tyska; 
de  flesta  äro  uppgräfda  på  Grottland,  hvilken 
ö  ensam  lämnat  mer  än  hälften  af  alla 
de  kuflska  mynt,  som  äro  kända  från  hela 
Norden.    I   stor   mängd  äro  sådana  mynt 

också  hittade  på  Öland  och  i  Sveriges  östra  kustlandskap,  från  Skåne 
tiU  Uppland.  Äfven  längre  mot  norr  hittas  dessa  mynt  utefter  kusten; 
de  nordligaste  man  känner  från  Sverige  äro  funna  i  Ångermanland. 
I  Sveriges  västra  kusttrakter  och  i  det  inre  landet  äfvensom  i  Norge 
äro  de  däremot  sällsynta;  således  samma  förhållande  som  med  de  angel- 
saxiska mynten,  ehuru  det  väc- 
ker mindre  förvåning,  då  fråga 
är  om  de  från  östern  än  om  de 
från  England  komna  mynten. 

De  hos  oss  funna  arabiska 
mynten  vittna,  liksom  de  tyska, 
om  vidsträckta  handelsförbindel- 
ser mellan  våra  förfllder  och  de  i 
söder  och  öster  om  dem  boende 
folken;  en  handel  om  hvilken  våra 
skrifna  urkunder  hafva  föga  eller 

intet  att  förtälja.  En  och  annan  har  väl  varit  böjd  att  förklara  de 
arabiska  myntens  förekomst  i  Norden  på  det  sätt,  att  de  hitkommit 
med  vikingar,  som  återvändt  från  det  då  till  en  stor  del  af  araberna 
behärskade  Spanien.  Redan  en  flyktig  bekantskap  med  förhållandena 
visar  emellertid  det  oriktiga  i  ett  sådant  antagande.  Några  få  af  de 
hittade  mynten  kunna  nog  hafva  hitkommit  på  denna  väg,  men  deras 
antal   är   i   alla   händelser   försvinnande   ringa.    De   allra   flesta  hafva 

♦  Inskrift:  Otto  (mellan  korsarmarna)  D[e]i  gr[aci]a  rex  amen  —  Athalhet 
(Otto  af  Gads  näd  konnng.  Amen.  —  Adelheid).  Otto  blef  först  är  996  krOnt  till  kejsare. 
**  Å  de  arabiska  mynten  läses  vanligen  pä  ätsidan:  Det  ges  ingen  Gnd  ntom  Allah, 
och  han  har  ingen  like,  samt  på  frånsidan:  Mohammed  är  Gnds  sändebud.  Dessntom  äro 
regenteoB  och  stadens  namn  samt  årtalet  (efter  mohammedanernas  tidräkning)  utsatta.  Ee- 
gentens  bild  fSrékommer  ej,  emedan  detta  vore  stridande  mot  koranens  bad. 


244.    Arabiskt  silfvermynt  (dirhem)  präg- 
ladt  år  903  i  Samarkand**   (Jottland.   Vi. 


248 


jIrnIldern. 


kommit  från  öster,  öfver  Ryssland,  där  stora  fynd  af  arabiskt  silfver 
beteckna  de  vägar,  som  handeln  mellan  Asien  och  Norden  vid  denna 
tid  följde.  Visserligen  finnas  inga  bevis  för  en  omedelbar  handelsförbin- 
delse mellan  Skandinavien  och  de  arabiska  länderna  i  Asien;  men  den 
af  Rysslands  folk  förmedlade  handeln  visar  sig  hafva  under  lång  tid 
varit  af  en  mycket  stor  betydelse. 

En  mindre  del  af  det  arabiska  silfret  kan  dock  äfven  på  annat  sätt 
än  genom  handeln  hafva  kommit  till  Ryssland.  De  i  detta  land  bosatta 
nordborna,  ryssame  i  ursprunglig  betydelse,  hafva  nämligen  hemsökt  de 
mohammedanska  länderna  i  Asien  och  därifrån  hemfört  dyrbara  byten  på 
samma   sätt,    som   de   nordiska  vikingame  från  västern  af  Europa.     Så 

omtalar  en  samtida  ara- 
bisk skriftställare  ett 
märkligt  vikingatåg, 
som  ryssame  i  början 
af  900-talet  företagit 
ända  till  Kaspiska  haf- 
vet,  på  hvilket  haf  man 
då  sedan  länge  varit 
van  att  endast  se  fiska- 
res och  fredliga  köp- 
mäns farkoster.  Rys- 
same hade  med  en  stor 
mängd  skepp  dragit  ut- 
för Dnjepr  till  Svarta 
hafvet,  seglat  omkring 
Krim  in  i  Asovska  sjön 
och  uppför  Don;  på  det 
ställe,  där  denna  flod 
mest  närmar  sig  Volga, 
drogo  de  sina  skepp 
öfver  land,  satte  dem 
så  i  Volga  och  seglade 
utför  denna  flod  ut  i 
Kaspiska  hafvet,  hvars  kuster  de  under  flera  månader  hemsökte,  samlande 
ett  omätligt  byte.  Någon  tid  därefter  visade  de  sig  åter  på  Kaspiska 
hafvet,  gingo  uppför  floden  Kur  och  dröjde  mer  än  ett  år  i  dessa  trakter 
under  ständiga  strider  med  landets  invånare. 

Det  silfver,  som  på  detta  sätt  kan  hafva  erhållits,  var  dock  utan 
allt  tvifvel  ringa  i  jämförelse  med  det,  som  handeln  mera  omärkligt 
men  oafbrutet  under  lång  tid  förde  från  Asien  till  Europa. 

De  flesta  i  vår  jord  funna  arabiska  mynten  från  denna  tid  äro  präg- 
lade för  de  samanidiska  furstame,  som  behärskade  länderna  öster  om 
Kaspiska  hafvet  och  i  hvUkas  hufvudstad  Samarkand  en  stor  mängd  af 
de  hos  oss  hittade  mynten  äro  slagna.    I  talrikhet  närmast  de  samani- 


245.     Snodd  halsring  af  silfver.    Gottland.    Vt. 


FREDUG  SAMFlRDSEL  MED  FRIMMANDB  LINDER. 


249 


diska  mynten  nti  våra  fynd  komma  de,  som  äro  slagna  för  de  abbasi- 
diska  kalifema,  de  flesta  i  den  världsbekanta  hufvadstaden  Bagdad. 
Nanmen  på  många  andra  asiatiska  städer  läsas  äfven  på  de  till  Norden 
komna  arabiska  mynten.  De  få  i  Spanien  och  Afrika  präglade  mynt, 
som  letat  sig  väg  till  vårt  land,  hafva  gjort  en  betydlig  omväg;  de 
hafva  nämligen  genom  förbindelsen  mellan  de  arabiska  länderna  fbrst 
kommit  till  Asien  och  sedan  med  de  andra  mynten  hit. 

Med  mynten  följde  säkerligen  en  stor  mängd  andra  arbeten  af  silfver 
från  de  arabiska  länderna  till  Norden.  Halsringar,  armringar,  spänn- 
smycken  och  andra  prydnader  af  former,  som  ej  förr  varit  i  bmk  här, 
hitkas  också  ofta  hos  oss  tillsammans  med  de  arabiska  mynten;  de  flesta 
äro  troligen  antingen  inkomna  från  österlandet  genom  den  nn  omtalade 
handeln  eller  arbetade  efter  österländska  mönster  (fig.  245).  I  de  länder, 
som  lyda  eller  lydt  under  arabiskt  herravälde  eller  som  stått  i  för- 
bindelse med  sådana,  brakas  ännu  i  dag  silfversmycken,  hvilka  ofta 
på  ett  iögonfallande  sätt  påminna  om 
dem,  som  våra  förälder  för  ett  år- 
tusende sedan  fingo  från  östern. 

öfver  Ryssland  stodo  våra  för- 
fäder i  förbindelse  icke  blott  med  Asien 
utan  ock  med  det  bysantinska  kejsar- 
dömet. De  i  det  föregående  (s.  235) 
omtalade  fredsfördrag,  som  åren  912 
och  945  afslötos  mellan  de  ryska  stor- 
forstame  och  de  bysantinska  kejsame, 
a&e  bland  annat  att  skydda  de  ryssar, 
som  i  handelsärenden  besökte  Konstan- 
tinopel. Att  svenska  köpmän  ofta  besökt  denna  stad  i  sällskap  med 
väringame  eller  sina  ryska  anförvanter  är  mer  än  troligt;  och  säkert  är, 
att  Sverige  öfver  Ryssland  erhöll  från  Konstantinopel  kostbara  tyger  och 
andra  eftersökta  handelsvaror,  som  de  förfinade  bysantiname  hade  att  er- 
bjuda de  praktälskande  nordborna  i  byte  mot  dessas  dyrbara  pälsverk  och 
andra  varor.  Åfven  ett  och  annat  bysantinskt  silfvermynt  (fig.  246) 
från  denna  tid  hittas  i  vår  jord. 

Handeln  med  Ryssland  gaf  åt  handelsplatserna  på  Sveriges  östra 
kust  och  framför  allt  åt  Grottland  en  stor  betydelse,  helst  Sveriges 
förbindelser  både  under  nu  ifrågavarande  tid  och  under  många  århund- 
raden därefter  förnämligast  voro  riktade  åt  öster  och  söder. 


246.  Bysantinskt  silfvermynt  prägladt 

för  kejsame  Konstantinos  Porfyro- 

genetos  och  Romanos  II  (948—959).* 

Uppland.    Vi. 


Om  svenska  mäns  färder  öster  ut,  både  krigiska  och  fredliga,  vittna 
ännu  talrika  runstenar  i  landets  särskilda  delar.  Många  äro  resta  till 
minne  af  män,  som  farit  i  >österväg>  eller  till  »Österrike»,  det  vill  säga 

♦  Inskriften  (med  grekiska  bokståfver)  betyder:  Konstantinos  Porfyrogenetos 
och  Romanos  romames  kejsare  —  Jesns  Kristus  segra  I 


250  JlRNlLDBRN. 

länderna  i  öster;  andra  nämna  mera  bestämdt  färder  till  Finland,  Tavast- 
land,  Estland,  Vinland  (en  del  af  Estland),  Livland,  >Gårdame>  (Gårda- 
rike) och  Holmgård. 

En  runsten  i  Ytter-Selö  socken,  Södermanland,  är  rest  af  Sirid  åt 
hennes  man  Sven,  som  »ofta  seglade  med  dyrbart  skepp  till  SemgaUen 
omkring  Tumisnis».  Semgallen  är  Kurlands  östra  del,  intill  Dtlnafloden, 
och  »Tumisnis»  är  Domesness,  Kurlands  nordligaste  spets,  vid  inloppet 
till  Rigabukten.  A  Turinge  kyrkogård  i  samma  landskap  finnes  en 
annan  runsten,  rest  till  minne  af  en  man,  hvilken  >fÖU  i  strid  öster  ut  i 
Gårdame,  såsom  höfding  för  en  trupp». 

Talrika  runstenar  i  Uppland,  Södermanland  och  Östergötland  tala 
om  män,  som  följt  en  Ingvar  på  hans  färd  öster  ut.  En  sten  i  Odensala 
socken.  Uppland,  är  af  tvenne  bröder  rest  till  minne  af  deras  fader, 
»hvilken  styrde  skepp  öster  ut  med  Ingvar  i  Estland»;  af  inskriften  på 
ett  par  andra  runstenar  ser  man,  att  färden  utsträcktes  ända  till  Särk- 
land,  det  är  saracenemas  land  i  Asien.  En  af  sistnämnda  stenar,  från 
trakten  af  Gripsholm,  är  af  modem  ristad  åt  »Havald,  Ingvars  broder», 
hvilket  synes  antyda,  att  Ingvar  härstammat  från  denna  nejd  och  att 
hans  färd  således  utgått  från  Mälaren.  Denna  färd  är  troligen  den- 
samma, som  sedan  blef  föremål  för  en  romantisk  skildring  i  den  isländska 
sagan  om  »Ingvar  den  vidtfarande»,  hvilken  där  säges  hafva  lefvat  på 
Olof  Skötkonungs  tid;  runstenarna  visa  sig  också  tillhöra  förra  hälften 
af  1000-talet. 

Få  äro  ej  heller  de  stenar,  som  förtälja  om  färder  till  Grekland, 
om  män  som  där  dött  eller  som  därifrån  återkommit  och  därför  erhållit 
tillnamnet  »greklandsfarare».  I  Eds  socken.  Uppland,  finnes  en  sådan  sten, 
hvars  runor  en  Rangvald  låtit  rista,  hvilken  »i  Grekland  var  höfding 
för  hären»  eller  höfding  för  väringarne,  och  vid  Fjukeby,  ej  långt 
från  Uppsala,  står  en  runsten,  som  en  fader  låtit  rista  till  sina  söners 
minne,  af  hvilka  den  ene  »styrde  härflocken,  kom  till  Greklands  hamnar 
och  dog  hemmat. 

Dessa  om  greklandsfärder  vittnande  stenar  finnas  ej  blott  i  kust- 
landskapen Uppland,  Södermanland  och  Östergötland;  äfven  djupt  in  i 
landet,  uti  Hvittaryds  socken  i  Småland,  talar  en  runsten  om  en  »Sven, 
som  dog  öster  ut  i  Grekland».  Såsom  bevis  för  huru  allmänna  färderna 
till  detta  land  voro,  äfven  från  Sveriges  västra  trakter,  samt  huru 
länge  de  fortforo,  förtjäna  de  stadganden  att  anföras,  som  ännu  på 
1200-talet  hade  en  plats  i  västgötalagen,  nämligen  att  ingen,  medan 
han  sitter  i  Grekland,  får  taga  arf  efter  någon  hemmavarande  samt 
att  endast  de  äga  att  taga  arf  efter  en  greklandsfarare,  som  voro  hans 
arfvingar,  då  han  for  hemifrån. 

Sedan  Sverige  blifvit  kristet  land  och  pilgrimsfärderna  till  Jerusa- 
lem börjat,  begagnades  vanligen  samma  väg  öfver  Ryssland,  som  värin- 
garne plägat  taga,  då  de  drogo  till  Konstantinopel.  I  Gutasagan  heter 
det  också  uttryckligen  om  sådana  pilgrimer,  hvilka  på  ut-  och  hem^d 


FREDLIG  SAMFlRDSEL  MBD  FRÄMMANDE  LÄNDER.  251 

farit   öfver  Grottland,  att  de  >togo  vägen  öster  ut  genom  Ryssland  och 
Grekland  för  att  fara  till  Jerusalem>. 

En  särskild  uppmärksamhet  torde  slutligen  ett  par  runstenar  för- 
tjäna, som  omtala  män,  hvilka  dött  i  »Långbardalandt,  det  är  longobar- 
demas  land,  det  nuvarande  Lombardiet  i  norra  Italien;  den  ena  af  dessa 
steneu:  finnes  i  Täby  socken,  Uppland,  den  andra  i  Stora  Malms  socken, 
Södermanland. 


Handeln  och  vikingatågen  förde  under  det  tidskifte,  som  nu  är  i 
fråga,  en  stor  mängd  ädla  metaller,  mest  silfver,  till  Sverige.  Huru  stor 
tillgången  på  silfver  vid  denna  tid  var  i  landet,  inses  bäst  af  de  bety- 
dande massor,  som  ännu  efter  omkring  ett  årtusendes  förlopp  årligen 
uppgräfvas  ur  jorden.  Anmärkningsvärdt  är,  att  silfret  nu  uppträder 
i  sådan  mängd;  denna  metall  hade  visserligen  varit  känd  i  vårt  land 
sedan  kort  efter  Kristi  födelse,  men  under  många  århundraden,  ända 
till  vikingatidens  början,  synes  silfret  hafva  här  varit  sällsyntare  än 
guldet. 

Sveriges  rikedom  under  hednatidens  sista  del,  bvarom  de  jordfunna 
skatterna  bära  vittne,  omtalas  äfven  af  samtida  författare.  Så  säger 
mäster  Adam:  »Sverige  är  ett  mycket  fruktbart  land,  rikt  på  kom  och 
honung,  och  som  i  afseende  på  boskapsafvel  tar  priset  framför  alla 
andra  länder,  under  det  att  flodemas  lopp  och  skogamas  läge  gynna  en 
riklig  tillförsel  af  utländska  vaxor  från  alla  håll.  Man  kan  därfbr 
säga,  att  svenskarae  ej  sakna  något  slags  härlighet  ....  Ty  allt  hvad 
den  tomma  fåftlnglighet  har  att  yfvas  öfver,  guld  och  silfver,  ståtliga 
gångare,  pälsverk  af  bäfver  och  mård,  det  vi  hafva  en  nästan  vansinnig 
beundran  för,  allt  detta  anse  svenskame  för  intet.» 

Den  handel,  som  bragt  dessa  skatter  till  Sverige,  var  i  många  afse- 
enden  olik  vår  tids.  Köpmannen  satt  ej  då  såsom  nu  hemma  i  sin  stad, 
sändande  sina  varor  och  sina  bref  åt  alla  håll;  han  måste  själf  draga 
från  ort  till  ort  med  sina  varor,  utsatt  för  faror  af  allahanda  slag,  för 
plundring  och  mord.  Frånräkna  vi  farorna,  påminna  väl  gårdfari- 
handlame  i  våra  dagar  närmast  om  forntidens  köpmän. 

I  Ansgars  lefnadsteckning  hafva  vi  en  skildring  af  de  äfventyr, 
hvarmed  en  handelsresa  till  vårt  land  vid  denna  tid  var  förenad.  Där 
berättas  nämligen,  att  då  Ansgar  i  sällskap  med  köpmän  seglade  till 
Sverige,  blef  skeppet  under  vägen  anfallet  af  »sjöröfvare»  eller  vikin- 
gar. Köpmännen  försvarade  sig  manligen  första  gången,  men  vid  andra 
anfallet  blefvo  de  besegrade,  förlorade  skepp  och  allt  samt  måste  kasta 
sig  öfver  bord  och  kunde  endast  med  möda  komma  i  land. 

Såsom  vi  redan  anmärkt,  var  skillnaden  mellan  köpman  och  viking 
stundom  ganska  ringa;  samme  man  uppträdde  ena  dagen  som  fredlig  han- 
delsman och  den  andra  som  härjande  fiende.    Flerstädes  omtalas,  att  då 


252  jlRNÅLDERN. 

köpmännen  kommo  till  ett  främmande  land,  öfverenskommo  de  med 
invåname  om  frid  under  en  viss  tid  för  idkande  af  handeln;  efter  denna 
tids  förlopp  betraktade  man  hvarandra  som  fiender.  Så  förtäljer  Snorre 
i  Olaf  den  heliges  saga  om  några  norrmän,  som  seglat  till  Bj  armaland 
med  allahanda  varor  för  att  handla,  huru  de  lade  till  vid  köpstaden 
och  köpstämman  börjades;  alla,  som  hade  något  gods,  fingo  fullt  upp 
med  gods  igen.  »När  köpstämman  var  ändad,  höllo  de  utefter  ån 
Vina  (Dvina),  och  friden  med  landets  folk  var  då  uppsagd.»  De  gingo 
ock  sedan  i  land  för  att  plundra  ett  heligt  ställe,  där  mycket  skatter 
förvarades,  hvarvid  det  bör  tilläggas,  att  den  ene  af  dessa  norrmän 
företagit  färden  på  uppdrag  af  konung  Olaf  och  att  han  var  >i  bolag 
med  konungen;  h vardera  skulle  hafva  hälften». 

En  liknande  färd  omtalas  i  en  annan  saga.  Den  berömde  islännin- 
gen Egil  Skallagrimsson  och  hans  broder  förö  sommaren  925  till  länderna 
öster  om  Östersjön  och  härjade.  »De  fingo  där  mycket  gods  och  höllo 
många  strider.  De  seglade  till  Kurland  och  gjorde  där  med  invåname 
en  half  månads  frid  och  hade  därunder  en  köpstämma;  men  när  den 
var  slutad,  började  de  att  härja.» 

Köpmännen  uppsökte  naturligtvis  då  som  nu  sådana  ställen,  där 
mycket  folk  var  samladt,  såsom  vid  tingsplatser  och  offerställen.  På 
de  ställen,  där  större  folksamlingar  af  sådan  orsak  årligen  återkommo 
på  bestämda  tider,  uppstodo  marknader;  och  många  af  de  marknader, 
som  ännu  i  dag  hållas,  röja  genom  sitt  namn  eller  på  annat  sätt,  att 
de  leda  sitt  ursprung  ända  från  hednatiden.  Det  märkligaste  exemplet 
härpå  är  Uppsala  disting.  Redan  på  1200-talet  skrifver  Snorre  härom: 
»I  Svitjod  var  det  under  hednatiden  gammal  sed,  att  hufvudbloten 
skulle  hållas  i  Uppsala  i  göje,*  och  skulle  man  då  blota  till  frid  och 
seger  åt  sin  konung.  Dit  skulle  man  söka  från  allt  Sveavälde;  där 
skulle  samtidigt  vara  alla  svears  ting  samt  marknad  och  köpstämma, 
som  stod  en  vecka.  Ken  när  kristendomen  infördes  i  Svitjod,  höll  man 
där  likaväl  lagting  och  marknad.  Då  kristendomen  blifvit  allmän  i 
landet  och  konungarne  ej  längre  plägade  sitta  i  Uppsala,  flyttc^es 
marknaden  till  kyndelsmässan;  så  har  den  sedan  alltid  hållits,  men  den 
varar  nu  icke  längre  än  tre  dagar.  Där  äro  sveames  ting,  och  man 
söker  dit  från  hela  landet.»  Kyndelsmässan  eller  Maria  kyrkogång 
infaller  den  andra  februari,  och  ännu  börjas  distings  marknad  hvarje 
år  någon  af  de  första  dagarna  af  nämnda  månad;  namnet  har  troget 
bevarat  minnet  af  våra  hedniska  förfäders  stora  offerfest,  disartinget 
eller  disarblotet. 

En  marknad  i  Bohuslän  under  900-talet  skildras  i  en  af  sagorna. 
B  var  tredje  sommar  plägade  den  norske  konungen  infinna  sig  på  de 
vid  Göta  älfs  mynning  liggande  Brännöarna  för  att  där  sammanträffa 


*  Anna   i   y&ra  dagar  har  februari  m&nad  i  den  syenska  almanackan  åfren  kallats 
göjem&nad. 


FRSDLia  SAMFlRDSEL  MBD  FRÄMMANDE  LÄNDER.  253 

med  stormftnnen  och  fUla,  dom  i  mål,  som  hänskötos  under  honom.  Man 
infann  sig  talrikt  vid  sådana  konungens  besök,  och  folk  från  många 
l&nder  sammanstrOmmade  dä  på  dessa  nära  gränsen  mellan  de  tre 
rikena  belägna  öar.  Bodar  och  tält  voro  uppslagna  öfverallt;  där  var 
mycken  skämtan,  drickande,  lekar  och  allsköns  gamman.  Ett  tält, 
något  aflägset  från  de  andra,  utmärkte  sig  särdeles  genom  sin  ståtlig- 
het;  det  tillhörde  den  rikaste  köpmannen  på  stället  vid  namn  Gille 
med  tillnamnet  den  gärdske,  som  han  fått  för  sina  resor  till  Gårdarike. 
Islandaren  Höskuld  gick  till  honom  och  begärde  köpa  en  trälinna. 
Gille  yttrade  då:  >Jag  märker  nog,  att  I  viljen  sätta  mig  i  förlägen- 
het genom  att  efterfråga  en  vara,  som  I  tanken  att  jag  icke  har;  men 
den  saken  är  kanske  icke  så  alldeles  afgjord.t  Han  upplyfte  därpå  ett 
förhänge,  som  afstängde  det  inre  af  tältet,  och  visade  Höskuld  tolf  trä- 
linnor.  På  den  bohuslänska  ön  köpte  nu  isl  ändar  en  Höskuld  af  köp- 
mannen från  G^rdarike  för  tre  mark  silfver  en  trälinna,  hvilken  sedan 
befanns  vara  en  irländsk  konungs  dotter,  som  nyligen  råkat  i  fångenskap. 

På  de  viktigaste  handels-  och  marknadsplatserna  uppväxte  små- 
ningom städer;  flera  af  de  äldsta  svenska  ligga  nära  gränsen  mellan 
två  eller  flera  landskap  eller  härad,  således  på  ställen  där  dessa  lands- 
delars invånare  lätt  kunde  med  hvarandra  utbyta  sina  varor.  Dessa 
städer  ligga  därjämte  vanligen  vid  de  stora  vattenvägarna  eller  på 
andra  för  handel  och  samfärdsel  särdeles  lämpliga  ställen.  Under  det 
tidskifte,  som  nu  är  i  fråga,  nämnas  i  det  dåvarande  Sverige:  Sigtuna, 
Birka,  Tälje  (Södertälje),  Kalmar,  Skara,  Falköping  (köpstaden  på 
falan)  och  Lödöse.  Den  på  1 100-talet  lef vande  arabiske  geografen  Edrisi 
omtalar  både  Sigtuna  och  Kalmar.  Möjligen  fanns  äfven  vid  Uppsala 
någon  stadsanläggning  redan  före  hednatidens  slut. 

Sigtuna  vcu:  en  tid,  särskildt  sedan  Birka  omkring  år  1000  hade 
blifvit  förstördt,  den  viktigaste  köpstaden  i  Svitjod;  såsom  bevis  för 
dess  rikedom  under  senare  hälften  af  1000-talet  kan  efter  en  sam- 
tidig berättelse  anfbras,  att  då  biskop  Adalvard  fbrsta  gången  kom  till 
Sigtuna  för  att  hålla  en  högmässa,  skall  i  hans  händer  hafva  nedlagts 
en  offergåfva  af  ej  mindre  än  70  mark  silfver,  en  för  denna  tid  mycket 
betydande  summa.* 

På  Björkön,  en  af  Mälarens  öar,  mellan  Sigtuna  och  Tälje,  låg 
xmder  hednatidens  senare  århundraden  den  betydande  och  ej  minst 
genom  Ansgars  besök  ryktbar  vordna  handelsstaden  Birka.  För  de 
märkliga  minnena  af  denna  stad  lämnas  i  nästa  del  en  närmare  redogö- 
relse i  samband  med  skildringen  af  Ansgars  verksamhet  för  kristendo- 
mens utbredande  här. 

I  de  till  Norge  och  Danmark  hörande  delarna  af  det  nuvarande 
Sverige  funnos  under  nu  ifrågavarande  tidskifte  städerna  Kungälf 
(KonungahäUa)  och   Lund   samt  troligen  äfven  Vä  och  Skanör.    I  den 

*  Den  kan  efter  en  läg  beräkning  anses  motsyara  mer  än  25  000  kronor  i  vår  tids  mynt. 


254  jIrnIldbbn. 

förut  omnämnde  Egils  saga  omtalas,  att  Lund,  oaktadt  staden  var  om- 
gifven  af  en  träborg,  som  tappert  försvarades,  blef  af  Egil  och  hans 
följeslagare  intaget,  plundradt  och  brändt.    Detta  skedde  år  925. 


De  samtida  författarne  meddela  väl  endast  mycket  få  och  ofullstän- 
diga upplysningar  om  de  varor,  som  då  utgjorde  föremålet  för  vår 
handel  med  främmande  länder.  Såsom  införselvaror  kunna  dock  anföras 
ädla  metaller  i  form  af  mynt,  tackor  och  smycken,  koppar  och  brons, 
dyrbarare  vapen,  siden  och  andra  fina  tyg,  vin  m.  m. 

Om  vi  få  döma  af  det,  som  man  känner  om  handeln  under  den 
äldre  delen  af  vår  medeltid  och  af  andra  förhållanden,  kan  man  såsom 
viktiga  föremål  för  utförseln  under  vikingatiden  tänka  sig  slafvar, 
dyrbara  pälsverk,  hästar  (de  svenska  hästarna  voro  berömda),  ull,  fisk 
m.  m.  Huruvida  de  utförselvaror,  som  i  en  senare  tid  blifvit  af  så 
utomordentligt  stor  betydelse,  järn  och  trä,  redan  före  hednatidens  slut 
börjat  utskeppas,  är  en  fråga,  som  vi  ej  tilltro  oss  att  besvara. 

Visst  är,  att  handeln  med  slafvar  (trälar),  i  synnerhet  krigsfångar, 
varit  af  stor  vikt  här  liksom  i  de  kringliggande  länderna.  I  Olaf 
Tryggvessons  saga  berättar  Snorre,  att  Olaf,  då  han  var  tre  ^dntrar 
gammal,  skulle  med  sin  moder  Estrid  segla  till  hennes  broder,  som  var 
en  ansedd  man  i  Grårdarike.  Skeppet  blef  under  resan  taget  af  vikingar 
från  Estland,  moder  och  son  skilda  och  den  senare  såld  för  en  bock; 
någon  tid  därefter  bortbyttes  han  mot  en  dyrbar  kappa.  Drottning  Est- 
rid igenkändes  och  friköptes  af  en  norrman  på  en  marknad  i  Estland, 
där  hon  och  många  andra  trälar  utbjödos  till  salu.  Äfven  Olaf  blef 
friköpt. 

Handeln  var  väl  i  allmänhet  byteshandel;  guld  och,  kanske  än 
mera,  silfver  voro  dock  vanliga  värdemätare.  Såsom  sådan  begagnades 
äfven  boskap,  hvilket  vi  se  redan  däraf,  att  ordet  fä  på  en  gång  betydde 
boskap,  gods  i  allmänhet  och  särskildt  hvad  vi  nu  mena  med  penningar. 

Mynt  fanns  visserligen  i  landet,  men  med  undantag  af  de  få,  som 
mot  slutet  af  tidskiftet  präglades  af  Olof  Skötkonung  och  Anund  Jakob, 
var  allt  utländskt.*  Från  denna  del  af  hednatiden  har  man  så  godt 
som  endast  funnit  silfvermy nt  i  Norden;  en  märklig  omständighet,  helst 
om  vi  besinna,  att  under  närmast  föregående  tid  endast  guldmynt  var 
i  omlopp  och  att  man  från  sistnämnda  tid  träffat  vida  mera  guld  än 
sUfver  i  Norden. 

Emedan  silfret  under  vikingatiden  hade  ett  mycket  högre  värde 
än  nu,  motsvarade  de  mynt,  som  då  funnos,  vår  tids  större  silfvermynt. 
Bristen  på  skiljemynt  afhjälptes  genom  att  bryta  eller  klippa  mynten 
i    smärre   bitar.    Halfva   och   fjärdedels  mynt  träffas  ofta;  och  de  på 

*  Hnrayida  man  i  Birka  före  Olof  Skötkonnngs  tid  präglat  mynt,  är  en  fråga  som 
ännn  är  omtyistad  (se  nästa  del). 


FREDLIG  SAMFÄRDSEL  MED  FRÄMMANDE  LÄNDER. 


255 


frånsidan  af  de  angelsaxiska  mynten  (fig.  241)  vanligen  förekommande 
likarmade  korsen  underlättade  delningen. 

Vid  större  betalningar  måste  silfret,  vare  sig  det  var  mynt,  pryd- 
nader  eller  tenar,   vägas.    Det   särskildt  till  betalningsmedel  afsedda 
ehuru     opräglade     silfret 
var,   liksom  guldet  under 
föregående     tidskifte    (s. 
187),  lagdt  i  spiral;  silfver- 
spiralema  äro  dock  betyd- 
ligt större  än  de  äldre  af 
guld.    I  statens  historiska 
museum    förvarets  ett  par 
spiralringar  af  silfver  från 
nu       ifrågavarande      tid, 
hvilka,  då  de  vanliga  spi- 
ralerna ju   gjorde   tjänst 
som   mynt,   på  visst  sätt 
kunna  betraktas  som  falsk- 
mynt.  De  bestå  nämligen 
af   en  jämförelsevis  tjock 
kopparten,  omgifven  af  en 
tunn      silfverskoUa;      de 
måste     emellertid     hafva 
varit    afsedda   för   större 
betalningar,    hvarvid  den 
eljest  vanliga  sönderstyck- 
ningen  af  ringarna  ej  kom- 
mit i  fråga,  emedan  i  annat 

fall  bedrägeriet  genast  blifvit  röjdt.  Man  påminnes  härvid  om  den 
guldring,  hvilken  konung  Olaf  Tryggvesson  tagit  från  tempeldörren 
vid  Lade  i  Norge  och  sedan  såsom  en  stor  dyrbarhet  skänkte  till 
drottning  Sigrid  Storråda.  Snorre  Sturlesson  berättar, 
att  ringen  prisades  af  alla,  men  två  bröder,  som  voro 
drottningens  smeder,  togo  den,  vägde  den  i  handen 
och  talade  sinsemellan  tyst.  På  drottningens  fråga, 
hvarför  de  så  gjorde,  sade  de,  att  det  var  svek  i  ringen; 
då  den  sönderbröts,  fann  man  också  koppar  inuti. 

Flera  gånger  har  man  funnit  vågar  och  vikter, 
som  under  denna  tid  användes  till  uppvägande  af  öfverklädt  nied' 
guldet  och  silfret.  Vågarna  (fig.  247)  likna  alldeles  irons.  Gottiand.  V«. 
de  ännu  brukliga,  endast  med  den  skillnad  att  båda 
armarna  kunna  genom  särskildt  därtill  afsedda  leder  vikas  ihop  och 
inläggas  mellan  skålarna,  hvarigenom  man  lätt  kunde  medföra  vågen, 
utan  att  den  löpte  fara  att  brytas  sönder.  Stundom  finner  man  smärre 
runda  bronsdosor  till  förvarande  af  våg  och  vikter. 


247. 


Våg   af  brons.    Armarna  kunna  vikas  ihop, 
såsom  fig.  a  visar.    Uppland.    Vs. 


256  järnIldbrn. 

Vikterna  hafva  vanligen  den  form,  som  fig.  248  visar.  De  bestå  af 
järn  öfverklädt  med  en  tunn  bronsyta;  härigenom  sökte  man  på  ett  sinn- 
rikt sätt  förekomma  deras  förfalskande,  emedan,  om  någon  ville  genom 
skrapning  minska  viktens  tyngd,  sådant  röjdes  af  det  då  i  dagen  trä- 
dande järnet.  De  äldsta  vikterna  af  detta  slag  hafva  tvifvelsutan  följt 
hit  med  silfret  från  araberna.  Ett  sådant  ursprung  röjes  däraf,  att  man 
i  Asien  funnit  alldeles  liknande  vikter,  samt  af  den  efterbildning  af 
arabisk  skrift,  som  ses  på  några  andra  bland  dem. 

Nordborna  hade  redan  vid  denna  tid  samma  viktsystem  som  under 
medeltiden,  med  enheterna  mark  (ungefär  200  gram),  öre  och  örtug. 


Vid  färder  inom  landet  begagnade  man  i  forna  dagar  de  många 
vattenvägarna  så  mycket  som  möjligt,  emedan  de  erbjödo  de  bästa  sam- 
färdsmedlen  på  en  tid,  då  landsvägarna,  där  sådana  fnnnos,  ännu 
voro  i  ett  bedröfligt  skick.  De  voro  väl  vanligen  ej  annat  än  ridvägar, 
på  hvilka  man  mångenstädes  endast  med  svårighet  kunde  taga  sig 
fram.  I  aflägsnare  landsorter  följa  de  flesta  härads-  och  sockenvägama 
ännu  dessa  gamla  ridvägar,  hvilka  man  ofta  ser  löpa  öfver  höga  berg. 
Detta  kan  nu  förefalla  både  besvärligt  och  onödigt,  men  det  var  dock 
naturligt  på  en  tid,  då  marken  var  långt  mera  vattensjuk  än  nu. 

Mot  slutet  af  det  tidskifte  vi  nu  studera  och  i  samma  mån  som 
kristendomen  vann  insteg  i  landet,  började  man  emellertid  ägna  en  större 
uppmärksamhet  åt  förbättrandet  af  vägarna,  emedan  man,  om  än  icke 
så  som  i  vår  tid,  alltmer  insåg,  att  en  lätt  samftrdsel  mellan  landets 
olika  delar  är  ett  nödvändigt  villkor  för  spridande  af  högre  odling. 
Den  nya  trons  förkunnare  lärde,  att  anläggning  af  väg  eller  bro  vore 
ett  godt  verk,  som  kunde  försona  ett  begånget  brott  och  bereda  salighet 
åt  den,  som  lät  utföra  arbetet,  eller  åt  hans  närmaste. 

Talrika  runstenar  från  denna  tid  hafva  ock  bevarat  minnet  af  män, 
som  gjort  väg  eller  bro  eller  vadställe.  Ofta  tillägges  uttryckligen  af 
den,  som  utfört  verket  eller  låtit  rista  stenen,  att  det  skett  för  hans 
egen  eller  för  hans  faders,  moders,  hustrus  eller  barns  själ;  stundom 
har  en  änka  gjort  det  för  sin  mans  frälsning.  Vid  Täby  i  socknen  af 
samma  namn,  norr  om  Stockholm,  har  vägen  ännu  i  senaste  tid  på  ett 
sidländt  ställe  gått  öfver  en  gammal  »bro>  af  sten  och  gräs,  hvilken  på 
ömse  sidor  var  utmärkt  af  flera  höga  stenar,  resta  på  lika  afstånd  från 
hvarandra  och  förenade  genom  en  kedja  af  smärre  stenar.  De  två 
yttersta  af  de  stora  stenarna  vid  norra  ändan  af  bron  hade  följande,  å 
dem  båda  nästan  lika  lydande  inskrift:  »Jarlabanke  lät  resa  dessa  ste- 
nar åt  sig,  medan  han  ännu  lefde;  han  gjorde  denna  bro  för  sin  själ, 
och  han  ägde  hela  Täby.  Gud  hjälpe  hans  själ.»  Slingomas  och  runor- 
nas form  på  dessa,  äfvensom  på  några  andra  i  samma  trakt  funna 
stenar,  hvilka  äfven  bära  Jarlabankes  namn,  visa,  att  han  lefvat  under 


FREDLIG   SAMFÄRDSEL   MED   FRÄMMANDE  LÄNDER. 


257 


det  elfte  århundradet,  snarare  före  än  efter  dess  midt.    Bron  vid  Täby 
har  således  begagnats  i  nära  nio  århundraden! 

Äfven  annorstädes  i  Sverige  ser  man  ännu  de  broar,  om  hvilka  run- 
stenarna från  kristendomens  första  dagar  tala;  andra  halva  måst  om- 
byggas.    Vid  ombyggnad  af  bron  öfver  en  bäck  nära  KuUerstads  kyrka 


249.  Fyrhjulig  vagn  på  en  gottländsk  hildsten.  250.    Bronsbeslag  till  se.lhåge. 

Gottland.     ^8. 

i  Östergötland  fann  man  på  1850-talet  en  fallen  och  förgäten  runsten, 
som  ånyo  restes.  Dess  inskrift  börjar:  »Hakun  gjorde  denna  bro; 
men  hon  skall  heta  Gunnars  bro.» 

En  runsten  vid  Sundby  i  Fundbo  socken  nära  Uppsala  omtalar 
bland  annat,  att  »Ture  lät  göra  sälohus  efter  sin  hustru».  Sådana  sälo- 
hus  eller  härbärgen  upprättades  invid  vägarna  i  ödemarkerna,  där  den 
trötte  resanden  ej  på  annat  sätt  kunde  få  tak  öfver  hufvudet.  Ett 
dylikt  sälohus  stod  i  en  af  Jämtlands  obygder; 
Snorre  berättar  att  en  natt  omkring  år  1030  köp- 
män  kommo    dit,   hvilka  alla  utom  en  blefvo  mör- 


251.     Sporre  af  järn.    Småland.    V«. 


252.     Stigbygel  af  järn. 
Uppland.    V*. 


dade.  Ett  annat  sådant  härbärge  låg  på  vägen  mellan  Kungälf  och 
Skara,  två  dagsresor  från  förstnämnda  stad.  Äfven  där  uppehöllo  sig 
stigmän  eller  röfvare,  hvilka  sökte  taga  de  resandes  lif  och  gods.  Den 
berömde  islänningen  Hallfred  Vandrådeskald  kom  en  gång  hit  och  blef 
öfverfallen;  en  af  hans  följeslagare  blef  dräpt,  och  själf  räddades  han 
endast  genom  en  tillfällighet.  Äfven  under  medeltiden  underhöllos  lik- 
nande sälohus. 

Svtrigu  historia.     L  17 


258  JÄRNÅLDERN. 

De  nyss  anförda  berättelserna  visa,  med  hvilka  faror  en  resa  under 
hednatiden  var  förbunden.  Köpmännen  färdades  därför  ofta  flera  till- 
sammans, hvarigenom  de  både  lättare  kunde  försvara  sig  mot  stigmannen 
och  bistå  hvarandra  på  de  ställen,  där  vägarna  voro  alltför  svåra. 

Vi,  som  räkna  tiden  för  en  resa  mellan  Skåne  och  Stockholm  i  tim- 
mar, hafva  svårt  att  göra  oss  en  föreställning  om  de  mödor  den  resande 
fordom  måste  underkasta  sig,  då  samma  resa  kräfde  mer  än  dubbelt  så 
många  dagar  som  den  nu  kostar  timmar.  Mäster  Adam  berättar,  att 
om  man  far  landvägen  från  Skåne  genom  Grötaland  öfver  Skara,  Tälje 
och  Birka,  så  kommer  man  först  efter  en  hel  månads  förlopp  till  Sig- 
tuna. 

Vintertiden,  då  man  här  i  Norden  är  tämligen  oberoende  af  vägar- 
nas och  broarnas  beskaffenhet,  begagnades  slädar,  men  under  de  andra 
årstiderna  var  man  vanligen  tvungen  att  rida  och  klöfja  varorna  pä 
hästar.  Vagnar  omtalas  väl  men  voro  troligen  ännu  föga  allmänna. 
Af  ett  par  gottländska  bildstenar  från  slutet  af  hednatiden  (fig.  249) 
se  vi,  att  några  hade  fyra  hjul.  I  grafhögar  från  vikingatiden  ligga 
stundom  selbeslag  af  brons  (fig.  250),  någon  gång  förgyllda.  I  grafvar 
från  samma  tid  har  man  äfven  funnit  betsel  och  sporrar,  äfvensom 
stigbyglar,  hvilka  sistnämnda  nu  först  kommo  i  bruk  (fig.  251  och  252). 


5. 
Lefkiadssätt.  —  Näringar. 

En  stor  del,  kanske  den  största,  af  Sveriges  befolkning  under  slu- 
tet af  hednatiden  bodde  i  byar,  af  hvilka  de  flesta  redan  då  hade 
samma  namn  som  nu  och  lågo  på  samma  ställe  som  intill  våra  da- 
gar, eller  åtminstone  till  dess  skiftet  sprängde  de  gamla  byalagen. 
Man  ser  detta  bland  annat  af  det  märkliga  förhållandet,  att  invid 
nästan  hvarje  by  ligger,  eller  för  ej  länge  sedan  legat,  det  graffält, 
där  byns  hedniska  befolkning  hvilar.  Innan  man  lyckats  få  den  all- 
männa öfversikt  öfver  fomlämningarna  från  vår  hednatid  som  vi  nu 
äga,  trodde  man  visserligen,  att  hvarje  samling  af  forntida  grafvar 
betecknade  en  valplats.  Men  denna  åsikt  blef  ohållbar,  då  man  fann, 
huru  talrika  dessa  graffält  äro,  och  den  måste  alldeles  öfvergifvas, 
sedan  man  på  dem  anträffat  en  mängd  kvinno-  och  barngrafvar. 

Ännu  bevarade  l^handlingar  från  medeltidens  äldre  del  visa,  att 
gårds-  och  bynamnen  då  voro  desamma  som  nu,  endast  med  den  obetyd- 
liga skillnad  som  beror  på  språkets  förändring.  Att  många  af  de 
nuvarande  ortnamnen  i  Sverige  härstamma  från  hednatiden  framgår 
äfven  däraf,  att,  såsom  vi  få  se,  flera  bland  dem  äro  bildade  af  guda- 
namn. Flera  runstenar  från  den  tid  vi  nu  behandla  låta  oss  också 
veta  icke  blott  byns  utan  äfven  den  dåvarande  ägarens  namn.    Så  har 


LEFNADSSXTT.  —  NÄRINGAR.  259 

Gida  på  en  efter  hennes  man  Tordjerf  Gudlögsson  nära  Ekolsund  i 
Uppland  rest  sten  omtalat,  att  hon  bodde  i  >Harvistam>,  det  i  närheten 
liggande  Härfvesta.  Vid  Runby  i  Eds  socken  nära  Stockholm  finnes 
en  runsten  ristad  af  Ingrid  efter  hennes  man  Ingår  och  hennes  söner 
Dan  och  Banke;  >de  bodde  och  ägde  bo  i  Runby»,  tillägges  det.  Den  i 
det  föregående  (s.  256)  närande  Jarlabanke  har  på  icke  mindre  än  fem 
särskilda  runstenar  omtalat,  att  han  »ensam  ägde  hela  Täby». 

En  gård  på  landet,  antingen  den  låg  enstaka  eller  hörde  till  en  by, 
bestod  af  flera  särskilda  hus,  emedan  man  ännu  icke  börjat  samman- 
bygga de  särskilda  lägenheterna  under  ett  tak.  Ännu  upplandslagens 
kyrkobalk,  skrifven  mot  slutet  af  det  trettonde  århundradet,  ålägger 
bönderna  att  vid  nybyggnad  af  prästgård  uppföra  ^stufva,  sömnishus, 
stekarahus,  visthus,  fähus,  lada  och  kornhärbärge»  (eller  loge).  »Söm- 
nishuset»  motsvarar  närmast  vår  sängkammare  och  »stekarahuset»  kök 
och  bagarstuga.  Den  sistnämnda  är  ju  ännu  i  dag,  liksom  visthuset, 
på  landet  vanligen  byggd  för  sig. 

De  svenska  boningshusen  under  vikingatiden  voro  af  samma  slag 
som  de,  af  h vilka  man  funnit  lämningar  på  Björkö,  i  det  gamla  Birka, 
nämligen  dels  timmerhus,  hvilkas  fogar  tätats  först  med  mossa  och 
sedan  med  lera,  dels  ett  slags  stugor  byggda  på  samma  sätt  som  de 
ännu  i  Skåne  förekommande  »klenhusen».  Ur  berättelsen  om  fynden  på 
Björkö  låna  vi  följande  redogörelse  för  de  i  hög  grad  märkliga  läm- 
ningar af  byggnader,  hvilka  där  anträffats.  Dessa  lämningar  utgöras 
af  lerstycken,  som  bibehållit  sin  form  till  följd  af  den  starka  hetta  de 
voro  utsatta  för,  då  husen  brunno.* 

»Med  ledning  af  dem»,  heter  det,  »kan  man  urskilja  två  olika  slag  af 
byggnader,  lerkojor  och  timrade  trähus,  å  hvilka  fogarna  mellan  stoc- 
karna tätades  med  lera.  Lämningarna  af  det  förra  slaget  af  byggnader 
utgöras  af  lerstycken  af  oregelbunden  form,  som  på  en  sida  vanligen 
äro  släta  men  på  den  andra,  den  inåt  vända,  visa  intryck  af  vanligen 
något  mer  än  halftumstjocka  kvistar.  Till  och  med  rynkorna  i  den 
skrumpnade  barken  äro  tydligt  aftryckta,  och  att  döma  af  dessas  ut- 
seende torde  med  säkerhet  kunna  sägas,  att  det  använda  träslaget 
varit  en  pilart.  Dessa  brända  lerstycken  äro  således  påtagligen  läm- 
ningar af  byggnader,  hvilkas  väggar  haft  till  stomme  ett  slags  flätverk 
af  kvistar,  som  på  båda  sidor  beklädts  med  fastslagen  lera,  såsom  fallet 
än  i  dag  är  med  de  skånska  s.  k.  klenhusen.  Lämningarna  af  det 
andra  slaget  af  byggnader  utgöras  af  tresidigt  prismatiska  lerstycken 
af  tre  till  tolf  centimeters  längd,  hvilka  på  en  sida,  utsidan,  visa  tyd- 
liga märken  efter  fingrarna,  som  smetat  in  leran  i  springorna  mellan 
stockarna  i  trähusen.  Den  inåt  vända  vinkeln  visar  oftast  en  mängd 
fina,  oregelbundna  intryck  af  den  mossa,  som  stoppats  in  i  springorna, 
innan  leran  ditsmetades.»    På  några  stycken  äro  aftrycken  så  tydliga, 

*  Föret  efter  kristendomens  införande  lärde  man  sig  i  Sverige  att  bränna  tegel. 


260  JÄRNÅLDERN. 

att  man  kan  urskilja  de  finaste  bladen  hos  mossan,  och  det  lider  intet 
tvifvel,  att  den  mossa  eom  begagnats  varit  densamma,  som  ännu  för 
samma  ändamål  vanligast  användes.  Pä  ett  lerstycke  ser  man  tydligen 
aftryck  af  kärlknippena  i  ekvirke. 

Om  de  svenska  boningshusen  under  hednatidens  sista  del  hafva  vi 
visserligen  inga  underrättelser  genom  samtida  beskrifningar;  men  vi 
kunna  på  goda  grunder  antaga,  att  de  varit  lika  de  samtida  norska  och 
isländska,  om  hvilka  man  har  bättre  kännedom.  Vi  kunna  så  mycket 
hellre  antaga  en  sådan  likhet,  som  vi  ännu  uti  aflägsna  trakter  af 
vårt  land  träffa  en  eller  annan  stuga  af  alldeles  samma  slag,  känd 
under  namnet  »ryggåsstuga»,  ett  minne  af  forna  tiders  byggnadssätt. 

Ett  sådant  forntida  hus  bildade  vanligen  ett  enda  aflångt  fyrkan- 
tigt rum,  hvars  långväggar  voro  ganska  låga,  vanligen  mindre  än 
manshöga,  och  hvilka  saknade  både  fönster  och  dörrar.  Ingången  var 
på  ena  gafveln,  genom  en  förstuga,  och  fönstret  (eller  fönstren),  där 
sådant  fanns,  satt  på  det  vanligen  högresta  taket,  som  hvilade  på  bjäl- 
kar, hvilka  gingo  tvärsöfver  huset,  frän  den  ena  långväggen  till  den 
andra.  Mellanrummen  mellan  dessa  tvärbjälkar  voro  i  allmänhet  icke 
fyllda  genom  något  innantak  utan  lämnade  inträde  åt  det  sparsamma 
ljus,  som  kunde  tränga  sig  in  genom  fönster  och  rökfång.  Skorsten 
fanns  nämligen  icke,  endast  en  öppning  vid  takåsen,  genom  hvilken 
röken  steg  upp  från  den  midtpå  golf  vet  flammande  elden.  Taket  var 
på  utsidan  täckt  med  torf,  halm  eller  spån. 

Om  huset  måste  byggas  mycket  rymligt,  blef  spännvidden  for  stor, 
för  att  taket  skulle  kunna  anbringas  på  nu  beskrifna  sätt.  Man  lät 
det  då  hvila  på  två  rader  uppresta  stolpar,  gående  på  ömse  sidor  om 
midten  och  motsvarande  pelarraderna  i  våra  kyrkor.  Härigenom  kunde 
man  erhålla  en  sal  af  betydlig  storlek. 

Vid  Augerum  i  Bleking  har  jag  funnit  märkliga  lämningar  af  en 
byggnad,  som  stått  där  under  vikingatiden  och  som  haft  den  form 
fig.  253  utvisar.  Det  var  ett  7,8o  m.  långt  och  5,6o  m.  bredt  klenhus 
med  afrundade  hörn  och  med  ingång  på  ena  gafveln,  där  ett  par  stol- 
par uppburit  ett  förstugutak.  I  stugans  midt  låg  en  mängd  kol 
efter  den  »långeld»,  som  fordom  brunnit  där.  Mellan  eldstaden  och 
väggarna  hade  tvä  rader  stolpar  stått,  som  uppburit  taket.  Ännu  syn- 
tes i  den  ljusa  marken  de  med  mörk  jord  fyllda  hålen  efter  dessa 
stolpar  och  efter  dem,  som  bildat  väggarnas  stomme.  Af  den  lera,  hvar- 
med  väggarna  varit  klenade,  funnos  många  stycken  kvar. 

Fönstren  i  vikingatidens  stugor  voro  små  och  synas  ursprungligen 
hafva  varit  öppna  gluggar,  endast  försedda  med  en  brädlucka,  som 
kunde  skjutas  för.  I  bästa  fall  voro  de  täckta  med  någon  mer  eller 
mindre  genomskinlig  skifva,  troligen  oftast  gjord  af  den  tunna  hinna, 
som  vid  födelsen  omgifver  kalfven  (ännu  i  dag  använd  till  samma  bruk 
på  Island).  Glasfönster  torde,  ehuru  icke  okända  för  romarne,  ej 
hafva  varit  i  bruk  här  i  Norden  under  hednatiden. 


LEFNADSSXTT.    —   NÄRINGAR.  261 

Väggarna  voro  på  insidan  i  allmänhet  nakna  eller  endast  betäckta 
med  sköldar,  vapen  och  dylikt.  Vid  högtidliga  tillfällen  behängde  man 
dem  med  en  särskild  »bonad»,  bestående  af  långa,  längs  takkanten  gående 
dukar,  stundom  med  färgade,  konstmässigt  sydda  bilder.  Ännu  på 
1500-talet  hörde  dylika  väggbonader  till  hemgiften  äfven  åt  den  högre 
adelns  döttrar,  och  ända  intill  våra  dagar  hafva  sådana  vid  de  stora 
högtiderna  prydt  månget  svenskt  hem  på  landet.* 

Grolfvet  bestod,  liksom  ännu  mångenstädes,  endast  af  hårdstampad 
lera.  Det  kunde  ej  gärna  vara  brädbelagdt,  så  länge  ingen  särskild 
spis  fanns  utan  elden  lågade  fritt  på  golf  vet.  I  Norge  började  man 
först  mot  slutet  af  det  elfte  århundradet  att  begagna  murade  ugnar 
och  skorstenar.  Denna  förbättring,  hvilken  väsentligen  bidrog  till 
hemtrefnaden,  vann  troligen  icke  förr  insteg  i  Sverige  än  i  Norge. 


.—nt-irzc--. 


"*s 


r, 


'^~-~j—, ^ 

1 f-^K, 1- 


253.    '^fi,  af  ett  boningshus  från  vikingatiden.      254.   Hjort  broderad  i  guld  på  silke; 
Bleking.  marken  af  silfver.   Björkö.    Vi. 

Bohaget  i  våra  hedniska  förfäders  hus  var  ej  stort  och  kostbart, 
fasta  bänkar  och  sängar,  långa  bord  utmed  bänkarna  och  en  eller 
annan  kista  till  förvarande  af  husets  dyrbarheter  —  detta  var  väl  det 
hufvudsakliga,  om  icke  allt.  Möbler  i  egentlig  mening,  motsvarande 
vara  flyttbara  soffor  och  länstolar,  våra  byråar  och  dylikt,  voro  okända. 
Stolar  omtalas  visserligen,  ehuru  sällan. 

I  den  norske  bondens  stuga,  såsom  den  i  sagorna  skildras,  var  hus- 
faderns hedersplats  i  »högsätet»,  midtpå  den  ena  långväggen.  Framtill 
vid  högsätet  stodo  de  två  under  hednatiden  heliga  »högsätesstolparna». 
Att  ei;t  sådant  högsäte  äfven  fanns  i  den  svenske  bondens  hem  visas 
ii^tai,  att  namnet  och  saken  fortlefvat  ända  till  senaste  tider,  ehuru 
högsätet  då  flyttat  till  ena  hörnet. 

Bänkarna  användes  icke  endast  till  att  sitta  på  om  dagarna,  utan 
ursprungligen  tjänade  de  också  till  nattläger;  så  var  fallet  ännu  på 
Linnés  tid  i  de  af  honom  skildrade  småländska  ryggåsstugorna.  I  de 
isländska  sagorna  omtalas  dock  äfven  särskilda  sängar  bakom  bänkarna, 

*  Nordiska  museet  i  Stockholm  äger  flera  sådana  bonader  från  senare  tid. 


262  JÄRNÅLDERN. 

hvilka  senare  ofta  voro  belagda  med  täcken  eller  stoppade  dynor.  Ovän- 
tadt  nog  hafva  lämningar  af  dunfyllda  kuddar  bevarats  i  några  nor- 
diska fynd  från  vikingatiden;  i  en  af  grafvarna  på  Björkö  hade  en  liten 
dyna  af  siden  legat,  som  på  båda  sidor  varit  prydd  med  en  i  silfver 
broderad  hjort,  lik  den  fig.  254  afbildade.  I  Gokstadskeppet  (s.  240) 
stodo  några  sängar  (fig.  255). 

Framför  bänkarna  ställdes  de  långa  smala  borden,  således  i  vanliga 
fall  längs  efter  salen  på  båda  sidor  om  de  eldar,  hvilka  brunno  midt 
på  golfvet.    Mellan  dessa  och  borden  fanns  dock  plats  att  gå. 

Redan  Eddan  talar  om  kistor,  ehuru  detta  ord  säkerligen  är  lånadt 
från  främmande  land.  Af  dessa  kistor  kunna  vi  naturligtvis  ej  vänta 
att  finna  andra  lämningar  än  de  delar,  hvilka  varit  af  metall,  såsom 
beslag,  lås  och  nycklar.  Sådana  fynd  hafva  ock  flera  gånger  gjorts  i 
Sverige.  Nycklarna,  af  järn  eller  brons,  hafva  stundom  ungefär  samma 
form  som  de  nu  brukliga,  men  de  flesta  äro  afvikande  (fig.  256)  och 
likna  mer  dem  som  romarne  fordom  begagnade;  de  buros  af  den  nor- 
diska husfrun  såsom  ett  tecken  till  hennes  välde  inom  hus. 


255.     Säng  af  trä.    Norge.    *  «o. 

At  det  svaga  skyddet  af  kistor  och  lås  ville  man  dock  icke  alltid 
under  vikingatidens  osäkerhet  anförtro  sina  skatter  af  guld  och  silfver; 
man  gömde  dem  därför  ofta  i  jorden  vid  någon  sten  eller  annat  märke, 
som  endast  ägaren  kände  till.  Sedan  han  dött  utan  att  hafva  hunnit 
eller  velat  omtala  gömstället  för  någon,  fick  jorden  behålla  sitt  byte, 
och  mången  sådan  skatt  har  först  i  våra  dagar,  efter  tusenårig  hvila, 
af  plogen  och  hackan  händelsevis  ånyo  bragts  i  ljuset.  Dessa  skatter, 
ofta  ägande  ett  betydligt  värde,  äro  vanligen  nedlagda  i  en  ask  af 
koppar,  i  ett  horn,  ett  lerkärl  eller  dylikt;  årligen  upptäckas  sådana  i 
Sverige,  och  en  mängd  förvaras  nu  i  statens  historiska  museum.  I  de 
flesta  fall  endast  innehållande  silfver,  hafva  de  anträfl^ats  i  nästan 
alla  delar  af  Sverige,  men  mest  i  Mälarnejden,  i  Skåne,  på  Öland 
och  i  synnerhet  på  Gottland.  Ofta  hittas  pä  ett  ställe  ett  par  kilo- 
gram silfver,  motsvarande  flera  »marker»  efter  den  gamla  svenska 
vikten. 

Orsakerna  till  dessa  skatters  anförtroende  åt  jorden  hafva  säkert 
varit  mänga.  En  af  dem  var  tron,  att  de  i  jorden  nedgräfda  skatterna 
skulle   komma  ägarne  till  godo  i  ett  kommande  lif,  såsom  Oden  enligt 


LEFNADSSÄTT.   —   NÄRINGAR. 


263 


ynglingasagan    lärt    sina  män.     Samma  tro  återfinnes  äfven  hos  andra 
folk  än  våra  förfäder,  t.  ex.  hos  lapparne.* 

Ännu  lefver  mångenstädes  i  Norden  den  föreställningen,  att  en 
sålunda  nedgräfd  skatt  vaktas  af  sin  forne  ägare.  Så  blifver,  enligt 
folktron  i  Värend,  den  man,  som  lönligen  gräft  ned  gods  i  jord,  efter 
döden  förvandlad  till  en  stor  orm  eller  drake,  hvilken  ligger  och  rufvar 
på  sin  skatt;  på  samma  sätt  tros  den  kvinna,  som  gömt  gods  i  jorden, 
rufva  däröfver  i  form  af  en  stor  svart  höna.  Allmän  är  ock  den  öfver- 
tygelsen,  att  det  lyser  på  de  ställen,  där  gömda  skatter  hvila;  en 
olycklig  villfarelse  som  kostat  mången  hans  nattro  och  ledt  till  förstö- 
ring af  otaliga  grafhögar,  där  någon  skatt  aldrig  legat,  om  än  deras 
innehåll  i  orubbadt  skick  sknlle  hafva  varit  af  högsta  värde  för 
vetenskapen. 


Nyckel  med  kedja  af  broyis. 
Gottland.     Vi- 


1-^'rmitF 


257.    Plan  af  Stenby  borg  på  Tosterö  i  Mälaren. 


En  orsak  till  silfrets  nedgräfvande  i  jorden,  som  under  vikingatiden 
varit  mycket  allmän,  torde  dock  hafva  varit  önskan  att  äga  ett  säkert 
gömställe,  i  synnerhet  vid  fientliga  anfall.  Äfven  i  senare  tid  och 
ännn  i  våra  dagar  har  man  under  krig  mångenstädes  gömt  sina  dyr- 
barheter i  jorden. 

Till  skydd  och  tillflyktsorter  vid  fienders  inträngande  i  landet  äro 
troligen  de  flesta  af  de  utan  tvifvel  till  hednatiden  hörande  borgar 
uppförda,  hvilka  ligga  på  bergshöjderna  i  flera  af  våra  landsorter.  Sär- 
skildt  förekomma  de  i  stort  antal  uti  landskapen  omkring  Mälaren, 
äfvensom  på  öarna  i  denna  sjö  (fig.  257).  Dessa  borgmurar  äro  byggda 
af  otillhuggna    stenar,  ofta   af  betydlig  storlek,  hvilka  äro  lagda  löst 

*  Det  berättas  bland  annat,  att  en  lapp,  tillspord  hvarför  han  gömde  sina  pengar, 
•varade:  >0m  mina  pengar  efter  min  död  föUe  i  andras  händer,  hvad  skulle  jag  då  hafva 
att  lefva  af  i  de  dödas  land?» 


264  jIrnåldbrn. 

på  hvarandra  och  icke  varit  förbundna  med  murbruk.  Uppförandet  af 
dessa  borgar  har  kraft  ett  oerhördt  arbete,  emedan  de  väldiga  murarna 
haft  en  betydlig  höjd  och  den  erforderliga  stenen  ofta  måst  vältras 
lång  väg  och  uppför  bergets  brant.  Sådana  borgar  omsluta  ofta  ett 
ganska  betydande  rum.  Någon  gång  kunna  vi  ännu  inom  murarna  se 
tomtningar  af  hus,  hvilka  lämnat  tak  öfver  hufvudet  åt  dem,  som  uppe- 
hållit sig  i  borgen. 

På  Öland  finnas  ock  borgar  med  murar  byggda  ungefär  så  som 
de  nu  beskrifna,  men  dessa  borgar  ligga  ej  på  bergshöjderna  utan  på 
slättlandet,  hvarför  ock  det  af  muren  omslutna  rummet  nu  på  några 
ställen  är  uppodladt.  Borgens  form  är  rundad  eller  oval,  storleken 
ofta  betydlig  och  märken  efter  boningamas  tomtstenar  ej  sällan  syn- 
liga. Den  bäst  bibehållna  bland  öns  märkliga  fornlämningar  af  detta 
slag  är  Ismantorps  borg  på  Folkeslunda  bys  utmark  i  Långlöts  socken. 
Muren,  byggd  af  granithällar  och  kalkstensflisor,  är  fast,  ehuru  intet 
spår  af  murbruk  finnes;  dess  höjd  är  3,6  meter  och  tjocklek  3  meter 
upptill  på  de  ställen,  där  den  ej  är  skadad.  Flera  portöppningar  leda 
till  det  inre,  som  har  en  genomskärning  af  icke  mindre  än  124 — 127 
meter.  Grundmurarna  till  de  talrika  husen  i  borgen  äro  ännu  på  flera 
ställen  synliga.  Huruvida  dessa  öländska  borgar  förskrifva  sig  från 
vikingatiden,  är  dock  ovisst. 


Vi  återvända  till  de  fredliga,  egentliga  boningarna.  Under  de 
långa  vinterkvällarna  upplystes  stugan  eller  salen  förnämligast  af  elden 
på  härden  eller  af  de  i  väggen  instuckna  blossen,  gjorda  af  klafna, 
torra,  kådrika  barrvedsstickor.  På  en  tid,  då  man  icke  tillbragte  aft- 
narna med  att  läsa  eller  skrifva,  behöfdes  icke  så  god  belysning  som 
nu.  Ett  par  märkliga  fynd  hafva  emellertid  visat,  att  åtminstone  mot 
slutet  af  det  tidskifte  vi  nu  betrakta  vaxljus  icke  varit  helt  och  hållet 
okända  i  Norden.  Eld  slog  man  med  stål  och  flinta.  Både  flintstycken, 
mycket  knackade  i  kanterna,  och  eldstål  äro  vid  mångfaldiga  tillfiLllen 
funna  i  grafvarna  från  denna  tid. 

Omhusgerådeti  våra  förfäders  hem  under  hednatidens  sista  århund- 
raden kunna  vi  med  fyndens  och  sagornas  tillhjälp  bilda  oss  en  ganska 
god  föreställning.  I  synnerhet  har  en  stor  mängd  kärl  af  olika  slag 
blifvit  bevarad  till  våra  dagar.  Kokkärlen  voro  vanligen  af  bränd 
lera,  täljsten  eller  järn.  De  sistnämnda  äro  gjorda  af  flera  smärre, 
vid  hvarandra  fastnitade  plåtar,  emedan  konsten  att  gjuta  järn  ännu 
var  okänd.  Ännu  talrikare  än  kokkärlen  äro  emellertid  dryckeskärl; 
de  flesta  voro  af  trä  eller  bränd  lera,  mera  sällsynta  voro  de  af  glas 
(fig.  258)  eller  silfver.  Lerkärlen  äro  så  godt  som  aldrig  glaserade. 
Att  finare  lerkärl  redan  nu  någon  gång  infördes  från  främmande  län- 
der visas  bland  annat  af  några  tyska  kannor  af  bränd  lera  med  hand- 


LEPNADSSÄTT. 


NÄRINGAR. 


265 


258. 


Dryckeskärl  af  glas. 
Björkö.     »  .«.. 


tag  och  pip,  hvilka  äro  funna  i  grafvar  på  Björkö.  Nationalmuseum 
äger  äfven  en  vacker  siifverskål,  som  i  bottnen  och  kring  kanten  är 
prydd  med  djurslingor,  hvilka  genom  sin  fullständiga  likhet  med  dem 
på  runstenarna  visa,  att  arbetet  är  svenskt  (fig.  259). 

Det  vanligaste  dryckeskärlet  var  dock 
hornet,  >från  urens  panna  brutet»,  hvilket  vi 
sett  allmänt  användas  redan  under  den  äldre 
järnåldern  (s.  158).  På  Öland  har  man,  till- 
sammans med  åtskilliga  andra  silfversaker  och 
mynt,  hittat  en  liten  bild  af  silfver,  förestäl- 
lande en  kvinna,  som  framräcker  ett  dryckes- 
horn (fig.  200).  Vi  läsa  i  sagorna,  huru  det 
under  vikingatiden  var  sed,  att  husets  unga 
döttrar  framburo  hornen  åt  de  drickande 
männen. 

Maten  skars  sönder  med  de  vanliga  knif- 
varna,  som  hvar  och  en  bar  vid  bältet.  Gafflar 
voro  ännu  okända.  Skedarna  voro  af  trä,  horn 
eller  ben  (tig.  261).  Silfverskedar  hafva  aldrig 
förekommit   i   svenska   fynd  från  hednatiden. 

Snorre  Sturlasson  berättar  om  den  norske  konungen  Sigurd  Syr  i 
Ringerike,  Olaf  den  heliges  styffader,  att  man  i  hans  hus  hvarannan 
dag  fick  fisk  och  mjölk,  hvarannan  dag  kött  och  öl.  En  dyrbarare 
dryck  var  mjödet,  hvilket  dock  ej  togs  fram  i  hvardagslag.  För  att 
göra  det  mera  beru- 
sande tillsattes  stun- 
dom vissa  örter.  Vin 
var  ej  okändt,  men 
synes  hafva  varit 
sällsynt. 

-'(jästfrihet»,  sä- 
ger Adam,  »utmärker 
i  hög  grad  alla  nord- 
bor men  i  synnerhet 
svenskarne,  ty  hos 
dem  anses  intet  för 
större  skam  än  att 
neka  vägf ärande  man  tak  öfver  hufvudet;  ja  de  täfla  till  och  med  om, 
hvem  bland  dem  är  närmast  till  att  taga  mot  en  gäst.  Allt  hvad 
människokärlek  bjuder  visa  de  mot  en  sådan,  och  när  han  hos  dem  har 
tillbragt  så  många  dagar,  som  han  själf  finner  for  godt,  anbefalla  de 
honom  till  sina  vänner  från  det  ena  stället  till  det  andra.» 

Eddans  sånger,  sagorna  och  fynden  lämna  oss  ganska  fullständiga 
upplysningar  om  nordbons  klädedräkt  under  hednatidens  sista  århund- 
raden.   Eddans  och  ännu  mer  sagornas  berättelser  måste  dock  i  detta 


259.    Siifverskål;  kant  och  botten  förgyllda.   Gottland.    Vs- 


266 


järnAldern. 


fall  begagnas  med  stor  försiktighet,  emedan  de  ej  äro  nedskrifna  förrän 
ett  par  århundraden  efter  hednatidens  slut  och  först  sedan  klädedräk- 
ten åtminstone  hos  de  förmögnare  undergått  betydliga  förändringar, 
hvarför  det  mången  gång  kan  vara  svårt  att  afgöra,  om  sagans  förfat- 
tare upptecknat  en  troget  bevarad  sägen  eller  klädt  sina  hjältar  efter 
en  senare  tids  skick.  En  sådan  ovisshet  vidlåder  ej  de  samtida  afbild- 
ningama  och  fynden. 

Flera  fynd  visa,  att  utom  skinn  och  pälsverk  äfven  ylletyg,  linne 
och  sidentyg  begagnades  af  nordborna  under  vikingatiden.  Sidentygen 
voro  dock  naturligtvis  lika  sällsynta  som  dyrbara.  I 
eddasången  Rigsmål  läsa  vi,  huru  den  nyfödde  jarlen 
sveptes  i  silke,  och  i  en  dansk  graf  från  denna  tid  har 
man  funnit  sidenväfnader  invirkade  med  silfver  och 
guld,  samt  en  kappa  af  ylle  med  broderier  föreställande 
människoansikten,  lejon  och  bladrankor. 

Ylle-  och  linneväj&iaderna  voro  i  allmänhet  alster 
af  den  inhemska  husfliten.  Fynden  från  denna  tid 
innehålla  också  ofta  sådana  lämningar  af  de  däjvid 
begagnade  redskapen,  som  varit  af  sten  eller  metall 
och  således  kunnat  trotsa  tidens  åverkan.  Så  har  man 
funnit  sländtrissor,  linhäcklor  och  de  vikter,  med  hvilka  varpen  hölls 
spänd  i  väfstolen. 

Spinnrocken,  hvilken  nu  mångenstädes  betraktas  blott  som  ett  minne 
af  forna  tiders  husflit,  var  ännu  okänd  i  Norden;  i  stället  användes 
sländan  (se  s.  149).*     På  Björkö  och  annorstädes  har  man  hittat  sländ- 


2«0.  Bild  af  silf- 
ver; en  ögla  å  bak- 
sidan.   Öland.    */i. 


261.    Sked  af  älghorn.    Björkö.    « s. 

trissor  af  bärnsten  från  vikingatiden,  hvilket  antyder,  att  då  såsom  i 
senare  tid  äfven  de  förmögnare  kvinnorna  själfva  spunno. 

Väfstolen  hade,  liksom  mången  ännu  under  senaste  tid  här  i  Nor- 
den begagnad  (fig.  2()2),  hängande,  ej  vågrät  varp.  På  en  sådan  väf- 
stol  kan  man  lättare  än  på  de  nu  brukliga  väfva  tyg  med  invecklade 
mönster  i  olika  färger;  men  här  som  i  andra  fall  äro  de  nya  maskinerna 
mycket  mera  tidsbesparande  än  de  gamla. 


*  I  Eddan  förekommer  ordet  >rock>  en  gånjj:,  men  detta  ord  kan  hafva  senare  inkom- 
mit i  sången,  hvilken  först  under  medeltiden  upptecknats  i  den  form  vi  nu  känna  den. 


LEFNADSSÄTT. 


NÄRINGAR. 


267 


Mansdräkten  bestod  hufvudsakligen  af  samma  delar  som  nu, 
nämligen  skjorta,  skor,  strumpor,  byxor,  rock  (>kjortel>),*  sammanhållen 
med  ett  bälte,  och  däröfver  en  kappa  eller  mantel  samt  på  hufvudet 
en  mössa  eller  hatt  med  låg  kulle.  Dessa  olika  klädesplagg,  ofta  ly- 
sande i  bjärta  färger,  hade  väl  i  allmänhet  samma  form  som  nu.  Kjor- 
teln var  dock  icke  helt  öppen  fram  såsom  våra  nu  brukliga  rockar; 
den  liknade  således  närmast  en  lång  blus.  Kappan  hopfästes  med  ett 
spänne. 

Visserligen  äro  dessa  uppgifter  närmast  hämtade  ur  isländarnes 
skrifter,  men  att  de  äfven  gälla  om  förhållandena  i  Sverige  visas  bland 


Yäfstol  från  Färöarna.    ^  le. 


annat  genom    de    afbildningar   af   svenska    dräkter,    som    ses   på  flera 
svenska  runstenar  från  nu  ifrågavarande  tid  (fig.  263). 

För  att  gifva  en  lifligare  föreställning  om  klädedräkten  under  den 
tid,  med  hvilken  vi  nu  sysselsätta  oss,  meddelas  här  följande  beskrif- 
Mg  på  den  dräkt  konung  Sigurd  Syr  bar,  under  det  han  gick  ute  på 
sin  åker  och  öfvervakade  sädesbärgningen  hösten  1014,  då  hans  styfson 
Olaf  Haraldsson,  som  sedermera  fick  tillnamnet  den  helige,  kom  att 
gästa  honom.    ^Så  är  sagdt  om  hans  (Sigurds)  bonad»,  förtäljer  Snorre, 


•  Mannens  högtidsrock  kallas  ännu  i  Danmark  >kjolc>. 


2(>8 


jXrnAldern. 


263.    Bild  på  en 
runsten.    Öster- 
götland. 


»att  han  hade  en  blå  kjortel  och  blå  hosor,  höga  skor  bundna  om  benen, 
grå  kappa  och  en  grå  hatt,  skärm  om  anletet  samt  i  handen  en  staf, 
som '  upptill  var  försedd  med  en  förgylld  silfverholk,  i  hvilken  satt  en 
silfverring.»  För  att  på  ett  värdigt  sätt  mottaga  sin  styfson  lät  han 
emellertid  nu  »draga  af  sig  skokläderna  samt  satte  på  sina  fötter  kar- 
duanshosor  och  band  på  dem  förgyllda  sporrar;  sedan  tog 
han  af  sig  kappan  och  kjorteln  och  klädde  sig  i  päll- 
kläder  samt  ytterst  en  scharlakanskappa,  omgjordade  sig 
med  ett  smyckadt  svärd,  satte  en  förgylld  hjälm  på  sitt 
hufvud  och  steg  på  sin  häst,  som  hade  förgylld  sadel 
och  helförgylldt  betsel  med  smälta  stenar  (emalj  h. 
Betslet  var  således  af  samma  slag  som  det  man  funnit 
i  en  af  Vendelgrafvarna  (s.  200). 

Kvinnornas  dräkt  synes  hafva  varit  ganska  lik  den 
som  ännu  begagnas  på  landet. 

Ett  besök  i  vårt  på  dyrbara  minnen  från  vikinga- 
tiden särdeles  rika  nationalmuseum  skall  bättre  än  något 
annat  visa  sanningen  af  sagornas  berättelser  om  den  lyx 
och  den  prakt  nordborna,  så  män  som  kvinnor,  för  tusen 
år  sedan  förstodo  att  utveckla.  Man  ser  där  präktiga 
och  ofta  ganska  smakfullt  arbetade  broacher  och  spännen  af  silfver  och 
brons,  de  senare  ofta  förgyllda  eller  belagda  med  plåtar  och  snodder 
af  guld  eller  silfver;  halsringar  och  bälten  af  massivt  silfver;  armringar 
och  fingerringar  af  guld  och  silfver,  massiva  och  de  förra  stundom 
mycket  tunga;  kedjor  och  hängsmy eken,  för  halsen  och  bröstet,  af  guld, 
silfver  och  brons;  stora  präktiga  pärlor  af  silfver,  glas,  glasmosaik, 
bergkristall,  karneol,  bärnsten  och  dylikt;  kammar  af  ben  eller  horn 
(fig.  245  och  264-269). 

Dessa  mångfaldiga  smycken  äga  dock 
icke  värde  endast  därför,  att  de  visa  oss 
våra  förfäders  praktlystnad;  de  äro  ännu 
viktigare  därför,  att  de  bevisa,  att  dessa 
våra  förfäder,  dessa  af  Europas  öfriga 
folk  fruktade  hedningar,  icke  få  betraktas 
endast  som  vilda  krigare  utan  att  de 
äf ven  voro  väl  förfarna  i  fredliga  idrotter. 
Väl  fanns  det  en  tid,  då  man  sade,  att  alla  om  något  slags  konst- 
färdighet vittnande  fornsaker,  som  funnos  i  svensk  jord,  måste  vara  af 
vikingarne  hemförda  som  byte  från  främmande  länder.  Vår  tids  lug- 
nare forskning  har  emellertid  ådagalagt,  att  flertalet  äfven  af  de  bäst 
arbetade  smyckena  är  alster  af  den  inhemska  konstfliten.  Nu  hafva 
vi  till  och  med,  såsom  i  det  föregående  är  an  ty  dt,  skäl  att  förundra 
oss  öfver,  huru  litet  man  i  själfva  verket  funnit  i  Sverige  af  sådant, 
som  kan  anses  vara  af  vikingarne  hemfördt  från  västra  Europa.  Otn 
vi   undantaga   mynten  från  det  tionde  och  början  af  det  elfte  århund- 


m.  m. 


264. 


Flätad  armring  af  guld. 
Gottland.     */s. 


lefnadssXtt. 


NÄRINGAR. 


269 


rådet,  återstår  ej  mycket  som  påminner  om  de  täta  besöken  i  England, 
Frankrike  och  andra  i  västerviking  af  nordmännen  plundrade  länder. 
Förklaringen  af  denna  något  oväntade 
företeelse  bör  väl  sökas  dels  däri,  att 
mycket  litet  af  våra  förfäders  egen- 
dom bevarats  till  våra  dagar,  dels  däri 
att  en  stor  del  af  de  metaller,  som 
hemfördes,  blifvit  här  i  landet  om- 
arbetad; hvartill  kommer,  att  många 
vikingar  stannade  kvar  i  främmande 
land,  och  att  månget  återvändande 
vikingaskepp  gick  i  kvaf  eller  blef 
taget,  med  byte  och  allt,  af  en  star- 
kare fiende. 

Här  är  naturligtvis  ej  rätta  stäl- 
let att  närmare  redogöra  för,  h vilka 
saker  från  nu  ifrågavarande  period 
äro  inhemska  arbeten  och  hvilka  böra 
betraktas  såsom  införda.  Vi  vilja  i 
stället  nämna  några  ord  om  de  verk- 
tyg och  andra  den  inhemska  tillverk- 
ningen upplysande  saker,  som  man 
funnit  i  Sverige  och  de  andra  nor- 
diska länderna.     Där  har  man   ofta 

nog,  äfven  i  ättehögarna  från  vikingatiden,  funnit  städ,  släggor, 
hammare,  tänger,  filar,  sy  lar,  borrar,  yxor,  knifvar,  hyfveljärn,  skaf- 
jäm,  sågar  och  brynstenar.  Utom 
flera  verktyg  se  vi  äfven  blås- 
bälgar  afbildade  på  de  »Si- 
gurdsristningar»  i  Södermanland, 
som  vi  i  det  följande  få  till- 
älie att  något  närmare  be- 
skrifva. 

Bland  märkligare  hit  hörande 
fynd  kunna  vi  särskildt  anföra 
ett  från  Eke  socken  på  Gott- 
land;  det  förvaras  nu  i  statens 
historiska  museum.  Vid  gräf- 
ning  af  ett  dike  fann  man  här  en 
tång,  två  större  vikter  och  en 
stark  krok,  troligen  till  en  våg, 
två  små  formar  af  brons  till  att 

gjuta  eller  pressa  sirater  uti,  tre  ännu  sammanhängande  små  spännen  af 
brons  (fig.  270),  gjutna  i  samma  form  och  ännu  i  alldeles  samma 
skick    som   då    de   lämnade    gjutformen,  samt  åtskilliga  andra  spännen 


265.    Oval  spännhuckla  af  förgylld 
brons.    Öland.    */«• 


266.     Rundt^  dosformigt  spänne  af  brons. 
Gottland.     Vi. 


J 


270 


järnAldbrn. 


och  nycklar  m.  m.  af  brons  och  järn,  af  hvilka  några  äro  utnötta 
och  troligen  samlade  för  att  omarbetas,  under  det  andra  endast  äro 
halffärdiga  och  således  kunna,  i  likhet  med  de  tre  förstnämnda  spän- 
nena, betraktas  såsom  prof  på  konstfärdigheten  hos  den  smed,  som  af 
någon  nu  okänd  anledning  nedgräft  dessa  saker  i  jorden.  Vi  böra  härvid 
ftlsta  uppmärksamheten  på  det  märkliga  förhållandet,  att  den  gård,  på 


267.   Djurhufvttdformad  spännbuckla  af  brons. 
Gottland.     Vi. 


268.    Ringformigt  bronsspänne. 
Gottland.     Vs- 


hvars  ägor  fyndet  anträffades,  heter  Smiss,  hvilket  betyder  smedens 
gård.  Sannolikt  har  gården  fått  sitt  namn  däraf,  att  en  smed  eller 
flera  smeder,  son  efter  far,  bott  där  under  nu  ifrågavarande  tid. 

Hvad   råämnena  beträffar,  måste  vi  väl  antaga,  att  de  flesta  metal- 
lerna äro  införda  från  främmande  länder.     Man  har  också  flera  gånger 

i  svensk  jord  funnit  små  stänger  eller 
tackor  af  silfver  och  brons  (koppar  och 
zink),  tydligen  i  det  skick  de  inkommit 
med  handeln  och  tillhörande  den  tid,  som 
nu  är  i  fråga.  Men  våra  förfäder  förstodo 
sig  redan  nu  på  att  ur  myrmalmen  själfva 
smälta  järn.  Däremot  finnes  det  icke 
något  bevis  för  att  man  före  kristen- 
domens införande  börjat  här  bearbeta 
några  järngrufvor  eller  andra  grufvor. 

För  att  smälta  myrmalmen  kände 
man  vid  denna  tid  troligen  endast  den 
sedermera  så  kallade  »hedningeblästern», 
eller  samma  förfaringssätt  som  ända  till 
senaste  tid  begagnats  i  öfre  Dalarne  och 
Härjedalen  och  som  ännu  lär  användas  i  Finland  och  det  inre  Ryssland. 
I  små  gropar  eller  ugnar  (fig.  141),  uppförda  af  sten  och  lera,  ned- 
smältes myrmalmen  med  tillhjälp  af  enkla  blåsbälgar  till  små  färskor, 
kända  under  namnet  »osmundsjärn».  Flerstädes  i  Sverige  har  man  i 
grafvar  från  järnåldern  funnit  slaggstycken  och  järnklumpar,  minnen 
af  en  sådan  urgammal  järntillverkning. 


269.    Spänne  af  silfver  med 
filigransirater.   Medelpad.   */8. 


LBFNADSSÄTT. 


NÄRINGAR. 


271 


Smed  betecknade  på  denna  tid  hvarje  man,  som  var  kunnig  i  me- 
tallers bearbetande.  Sagorna  omtala  väl  dvärgarne  såsom  ovanligt 
skickliga  i  smedsyrket,  men  de  visa  äfven,  att  det  fanns  mera  mänsk- 
liga smeder  och  att  dessa  åtnjöto  godt  anseende.  Man  kan  se  detta 
redan  af  sagan  om  Valund  (tyskarnes  Wieland)  och  däraf,  att  en  af  de 
friborna  bondesönerna  i  Rigsmål  hette  Smed,  ett  namn  som  också  möter 
oss  på  ett  par  runstenar;  de  isländska  sagorna  omtala  äfven  flera 
konungar  och  andra  mäktiga  män,  som  själfva  förstodo  att  smida  sina 
vapen.  Den  berömde  Egils  fader  Skallagrim,  en  af  de  förnämsta  islän- 
dare  på  sin  tid,  stod  själf  i  sin  smedja  och  »hamrade  järnet». 

Vanligen  är  man  allt- 
för mycket  böjd  att  till- 
lägga  våra  förfäder  en  allt 
annat  undanträngande  kär- 
lek till  vikingafärdens  loc- 
kande äfven  tyr  och  lätt- 
vunna byte,  och  man  före- 
ställer sig  ofta,  att  de  all- 
deles föraktat  det  fredliga 
lifvets  lugna  sysselsätt- 
ningar, lämnande  dem  åt 
trälarne,  hvilka  voro  ovär- 
diga att  deltaga  i  vapen- 
leken. En  sådan  föreställ- 
ning motsäges  emellertid 
bestämdt  af  det  vi  känna 
om  lifvet  under  vikinga- 
tiden. Det  antydes  redan 
sonens  sysselsättning: 

Han  växte  till  timrade  hus 

och  trifdes  väl,  och  höga  lador, 

oxar  tamde,  gjorde  kärra 

årder  gjorde,  och  körde  plog. 

Snorre  berättar  äfven  om  den  redan  nämnde  konung  Sigurd  Syr, 
att  budet  om  Olafs  hemkomst  träffade  konungen  ute  på  åkern,  där  han 
hade  >många  män,  af  hvilka  några  skuro  korn,  andra  lade  det  i  stackar 
och  lador.  Konungen  och  två  män  med  honom  gingo  stundom  på 
åkern,  stundom  dit,  där  komet  lades  in.»  Detta  och  månget  liknande 
drag  visa,  huru  arbetet  hölls  i  ära. 

Då  liksom  nu  räknades  boskapsskötseln  och  åkerbruket  till 
de  viktigaste  näringarna.  Såsom  vi  af  det  föregående  sett  (s.  9), 
hade  redan  länge,  i  mer  än  tre  tusen  år  före  hednatidens  slut,  nästan 
alla  de  husdjur  funnits  i  Sverige,  som  ännu  äro  våra  viktigaste,  näm- 
ligen hund,    häst,   nötkreatur,    får,  get  och  svin.     Att  af  fjäderlU  gäss 


270. 


Tre  bronaspännen,  gjutna  i  samma  form, 
Gottland.     \i. 


Eddans  skildring  af  den  friborne  bonde- 


272  JÄRNÅLDERN. 

och  höns  nu  funnos,  är  redan  nämndt.  Lifvet  i  Dalarnes  och  Norrlands 
fäbodar  är  väl  i  hufvudsaken  detsamma  i  våra  dagar  som  för  tusen  år 
tillbaka,  med  samma  enkelhet  och  friskhet,  samma  ensamhet  alstrande 
det  poetiska,  något  svärmiska  lynne,  åt  hvilket  folkvisan  gifvit  så  väl- 
taligt uttryck. 

Biskötseln  var  redan  under  hednatiden  af  vikt,  emedan  man  bland 
annat  behöfde  mycket  honung  till  mjödet.  Några  gånger  har  man  också 
i  nordiska  grafvar  från  hednatidens  sista  del  funnit  vax.  Vid  kristen- 
domens införande  blef  biskötseln  ännu  viktigare  för  att  fylla  kyrkornas 
stora  behof  af  vaxljus. 

Det  vanligaste  sädesslaget  under  vikingatiden  var  troligen  korn; 
men  dessutom  odlades  hafre,  råg  och  hvete.  I  Rigsmål  omtalas  »tunna 
bröden,  hvita  af  hvete».  Missväxt  och  hungersnöd 
inträffade  ej  sällan,  och  det  kraftigaste  botemedlet 
däremot  söktes  i  rikare  offer  åt  de  vredgade  gudame. 
Hjälpte  ej  annat,  grep  man  till  människooffer,  och 
vi  minnas,  huru  ynglingasagan  berättar,  att  svearne 
slutligen  efter  flerårig  oafbruten  missväxt  offrade 
sin  konung. 

Af  åkerbrukets  redskap  har  naturligtvis  ej  mycket 
bevarats  från  denna  tid.  Utom  yxor  har  man  dock 
funnit  plogjärn  (fig.  271),  skaror  och  liar;  de  båda 
sistnämnda  slagen  lika  de  ännu  brukliga. 

Säden  tröskades  med  slaga  och  maldes,  åtmin- 
stone vanligen,  pä  handkvarnar,  hvilket,  såsom  vi  se 
bland    annat    af  sagan    om    Frode,   var  trälinnomas 

^^     ^,    ...  fföra.     De    äldsta  och  enklaste  kvarnarna,  bestående 

271.    Flogjarn.  °_  ^  ,  ^  i    p.     t         .        i-n        i 

Västergötland.  \'6.  **  ®^  ^^^  ^®^  ®^  större  ovai  lorajupning  till  sädens 
krossande  (s.  10),  användes  troligen  ännu.  Men  ro- 
terande kvarnstenar  lika  de  nu  brukliga,  ehuru  mindre,  voro  redan  i 
bruk;  och  att  man  vid  slutet  af  hednatiden  kände  till  något  slags 
bättre  inrättade  handkvarnar,  antydes  i  en  af  Eddans  sånger,  ett  kväde 
om  Helge  Hundingsbane,  hvari  det  berättas,  att  Helge  för  att  undgå 
sina  fiender  måste  kläda  sig  till  trälinna  och  gå  att  mala.  Han  gör 
det  sä,  att  ^stenarna  remna  och  stenkaret  brister»,  hvarför  en  af  fienderna 

säger: 

För  hans  händer  svärdets  fäste 

höfdes  bättre  än  kvarnens  vef. 

Vattenkvarnar  användes  redan  af  romarne  under  kejsartiden;  men 
vi  veta  icke,  huruvida  de  voro  kända  i  Norden  före  kristendomens  infö- 
rande. Redan  i  våra  äldsta  pergamentsurkunder  omtalas  de  visserligen, 
men  dessa  handlingar  äro  nära  två  hundra  år  yngre  än  hedendomens 
undergång  i  vårt  land.  Väderkvarnar  äro  troligen  en  något  senare  upp- 
finning, och  savidt  vi  känna  nämnas  de  första  gången  i  Sverige  på 
1300-talet. 


LEFNABSSÄTT. 


NÄRINGAR. 


273 


Om  trädgårdsskötseln  under  vikingatiden  veta  vi  föga,  och  den 
torde  ej  hafva  stått  högt.  Det  var  väl  egentligen  först  under  medel- 
tiden, inom  klostrens  lugna  murar,  som  den  uppblomstrade.  Sagan  om 
Muns  äpplen  visar  dock,  att  denna  frukt  redan  under  hednatiden  ej 
var  helt  och  hållet  okänd,  och  i  en  af  eddasångerna  säger  Frös  tjänare 
Skirne  till  jättedottern  Gärd: 


Elfva  gyllne 

äpplen  har  jag; 

dem  vill  jag  dig  gifva,  Gärd! 


kfirlek  att  köpa 
och  åt  tjuste  Frö 
löftet  om  lifsl&ng  lycka. 


272.    Spelbricka  af 
hen.   Uppland,    ^k. 


Dessutom  omtalas  ofta  hasselnötter  och  nötlunden,  där  kvinnorna 
i  sommartiden  plägade  roa  sig,  under  det  att  männen  voro  på  jakt. 

Jakt  och  lekar  ute  i  fria  luften  utgjorde  näm- 
ligen männens  förnämsta  nöje.  I  början  hade  jakten 
varit  ett  behof,  för  att  skaffa  föda,  men  snart  blef  den 
tillika  ett  nöje,  som  med  ifver  idkades  på  en  tid,  då 
faran  söktes  och  manliga  idrotter  älskades.  Jakt  med 
falkar  eller  »hökar»,  såsom  det  då  hette,  var  ej  okänd 
här  under  hednatiden,  och  Norden  var  såväl  då  som 
under  medeltiden  berömd  för  sina  jaktfalkar.* 

Nordbons  anlag  för  musik  spåras  redan  under 
hednatiden.  Af  musikaliska  instrument  omtalas  luren, 
hornet,  pipan,  fidlan  (fiolen),  gigan  och  framför  allt 
harpan,  ett  af  de  äldsta  och  mest  omtyckta.  Snorre 
berättar  om  Olof  Skötkonung,  att  då  rätterna  voro 
inburna  på  konungens  bord,  framträdde  spelmän  med 
»harpor,  gigor  och  andra  instrument».  Vid  harpans 
toner  sjöngo  skalderna  vanligen  sina  kväden,  och  prof 
på  dåtidens  diktkonst  hafva  vi  ännu  i  många  run- 
inskrifter på  vers  (i  »fornyrdeslag>),  som  läsas  på  stenar 
i  landets  olika  delar.  Hos  konungarne  vistades  ofta 
skalder,  stundom  från  Island;  så  omtalas  det,  att  då 
isländaren  Hjälte  kom  till  Olof  Skötkonung,  fann  han 
vid  sveakonungens  hof  två  sina  landsmän,  skalderna 
Gissur  och  Ottar. 

Spel  med  tärningar  voro,  såsom  vi  af  det  före- 
gående sett,  redan  under  järnålderns  äldre  del  ej 
okända  (s.  160);  äfven  i  gr  af  var  från  hednatidens  sista 
århundraden  hittar  man  ej  sällan  spelbrickor  och  tär- 
ningar. Brickorna  äro  vanligen  halfklotformiga  (fig.  272). 
En  är  ofta  på  ett  eller  annat  sätt  utmärkt  framför  de  öfriga;  någon  gång 
har   den   form   af   en  konung  med  krona  på  hufvudet  (fig.  273).     Tär- 

*  Att  jaktfalkar  frän  Norden  skattades  högt  under  medeltiden  antydes  bland  annat  af 
en  ännn  beyarad  päflig  bulla  frän  är  1347,  enligt  hvilken  konung  Magnns  Eriksson  lyckats 
QtTerka  ät  sig  päfvens  tillätelse  att  under  fem  är  fä  sälja  falkar  till  »babyloniske  sultans» 
länder,  pä  det  konungen  därigenom  skulle  komma  i  tillfälle  att  betala  sina  skulder. 

Sveriges  historia.     I.  18 


Spelhricka  af 
Björkö.    Vi. 


274.     Tärning  af 
hen.   Uppland.    V». 


274  JÄRNÄLDBRN. 

ningarna,  betecknade  med  1  till  och  med  6,  likna  de  nu  brukliga  men  äro 
något  aflånga  (fig.  274);  deras  antal  i  en  graf  är  stundom  tre,  h vilket 
förtjänar  uppmärksamhet,  emedan  också  romarne  spelade  med  tre  tär- 
ningar. —  Afven  schackspelet  blef  sannolikt  kändt  i  Norden  redan  före 
hednatidens  slut. 

Mera  älskad  än  jakt  och  spel  var  kampens  vilda  lek,  liksom  nord- 
bon äfven  trodde,  att  njutningen  af  Valhalls  glädje  skulle  bestå  i  dagliga 
väldiga  strider,  efter  hvilkas  slut  kämparne,  både  de  fallna  och  de  seg- 
rande, hvarje  kväll  skulle  fröjdas  åt  ett  gladt  lag  i  Odens  hall.  Med 
en  sådan  tro  var  det  icke  underligt,  om  mången  yngling  lyssnade  till 
den  gamla  sångens  ord: 

Kvad  sä  kråka  Dan  och  Danp 

pä  kyist  en  gäng:  äga  dyrbara  salar 

iHvad  vill  da,  Kon  unge,  och  yppa  re  odal 

med  värnlösa  fåglar?  än  I  hafven. 

Bättre  dig  höfves  De  käcka  äro 

att  till  häst  sitta,  pä  köl  att  rida, 

hagga  med  svärd  svärd  att  svinga 

och  här  fälla.  och  sär  rista.  > 


6. 
Beligion.  —  Grafvar.  —  De  yngre  runorna. 

De  skrifter,  som  gifva  oss  upplysning  om  vikingatidens  religion,* 
och  de  från  ännu  äldre  tider  härstammande  religiösa  bruk,  som  trots 
tusenårig  kristendom  ännu  fortlefva  här,  hafva  visat,  att  redan  före 
kristendomens  införande  hos  våra  förfäder,  liksom  hos  andra  folk,  flera 
olika  religionsformer  hafva  följt  efter  hvarandra,  utan  att  den  yngre 
kunnat  helt  undantränga  den  äldre. 

Så  hafva  ända  in  i  vår  tid,  oaktadt  kyrkan  sökt  utrota  dem, 
många  bruk  fortlefvat,  som  måste  varit  gamla  redan  under  vikinga- 
tiden och  som  hafva  sin  uppkommit  i  den  dyrkan  af  träd,  källor  och 
andra  naturföremål,  af  de  aflidna  förfäderna  och  af  solguden,  hvilken 
kan  spåras  redan  under  stenåldern  (s.  48). 

Ännu  i  våra  dagar,  liksom  för  årtusenden  sedan,  har  man  ansett 
många  träd  vara  heliga:  man  har  ej  fått  skada  eller  fälla  dem,  man 
har  vid  dem  bedt  och  offrat,  det  senare  vanligen  genom  att  gjuta 
mjölk  eller  öl  öfver  deras  rötter. 

*  Eddan,  eller  Sämnnds  Edda,  är  en  samling  af  gamla  nordiska  sängar,  af  hvilka  en 
del  lär  oss  känna  våra  hedniska  förfäders  gudatro  och  världsäskädning,  under  det  att  and- 
ra bevara  minnet  af  sagotidens  hjältar.  Jämte  denna  >äldre  Edda»  talar  man  äfven  om 
den  »yngre»  eller  Snorres  Edda,  en  delvis  af  Snorre  Stnrlesson  i  f5rra  hälften  af  1200- 
talet  författad  framställning  af  de  hedniska  nordbornas  gadalära  och  världsåskådning 
samt  af  deras  skaldekonst. 


RELIGION.  —  GRAPVAR.  —  DE  YNGRE  RUNORNA.  275 

Äfven  har  man  i  vår  tid,  liksom  under  hednatiden,  offrat  i  många 
källor,  sedan  man  druckit  af  källans  »heliga  vatten»  och  därmed  be- 
strukit  sjuka  kroppsdelar,  stundom  under  afsjungande  af  offersånger 
och  med  iakttagande  af  vissa  urgamla  bruk;  mångenstädes  har  man 
på  de  omgifvande  träden  upphängt  kläder  och  annat,  som  tillhört 
sjuka  personer,  för  hvilka  bot  sökts  i  källans  vatten.  Länge  vågade 
ingen  röra  de  i  källan  nedkastade  offren,  i  senare  tid  vanligen  koppar- 
slantar, nålar  eller  andra  småsaker.*  Att  man  redan  under  hednatiden 
betraktat  källor  som  heliga,  visas  bland  annat  däraf,  att  en  Odens- 
källa  på  1200-talet  omtalas  nära  Gudhem  i  Västergötland  och  att  en 
offerkälla  vid  Skatelöf  i  Småland  kallas  »Helge  Tors  källa»:  den  var 
af  ålder  helgad  åt  Tor,  och  minnet  däraf  har  fortlefvat,  ehuru  Tor  i 
likhet  med  dem,  åt  hvilka  källor  under  medeltiden  vanligen  voro  hel- 
gade, fått  helgonnamn! 

Vissa  sjöar  och  åar  hafva  äfven  ansetts  vara  heliga. 

Sjöar,  åar,  källor,  träd  och  andra  naturföremål  troddes  vara  be- 
folkade af  lefvande  väsen,  som  visade  sig  i  människoskepnad.  De 
hafva  i  folktron  olika  namn,  bland  hvilka  särskildt  kunna  nämnas 
sjörået,  skogsrået,  näcken,  vättar,  älfvar  (alfer)  och  älfvor.  Många  af  de 
sistnämnda  bo  i  vatten  eller  träd,  andra  i  graf  högar. 

De  aflidna  förfäderna  tänktes  fortsätta  sitt  lif  än  i  skepnad  af 
ormar  (»tomtormen»)  eller  andra  djur,  än  i  människoskepnad.  I  senare 
fallet  troddes  de  uppehålla  sig  antingen  i  jorden  eller  i  grafhögen 
såsom  älfvor  och  vättar  eller  i  det  gamla  hemmet  som  vättar  och 
tomtar.  De  voro  mycket  små  men  liknade  för  öfrigt  människorna, 
voro  klädda  som  dessa  och  lefde  som  dessa.  Offer  bragtes  åt  dem, 
särskildt  vid  julen  och  andra  högtider.  Dessa  offer  utgjordes  dels  af 
mat  —  på  julafton  alltid  julgröt  med  mjölk  —  dels  någon  gång  af 
^nya  kläder  åt  tomten».  Ännu  under  senaste  århundraden  har  tomt- 
ormen fått  mjölk;  stundom  har  han  druckit  ur  samma  skål  som  barnen. 

Liksom  under  hednatiden  har  man  ännu  i  våra  dagar  offrat  i  »älf- 
kvamar»  (s.  48)  och  iakttagit  månget  annat  bruk,  som  står  i  samband 
med  dyrkan  af  förfäderna. 

Märkliga  minnen  af  soldyrkan  hafva  ock  bibehållit  sig  ända  till 
vår  tid.  Dessa  minnen  äro  särskildt  förbundna  med  de  dagar,  eller  rättare 
nätter,  då  man  firat  viktiga  skeden  i  solens  årliga  kretslopp:  höst-  och 
vårdagjämningen,  sommar-  och  vintersolståndet.  Sådana  minnen  äro 
de  eldar,  som  än  i  dag  tändas  på  vissa  ställen  påskafton  eller  val- 
borgsmässafton  (den  sista  april),  således  kort  efter  vårdagjämningen, 
på  andra  ställen  midsommarafton.  Fordom  dansade  man  kring  elden 
och  sprang  genom  den.     Sådana  minnen  äro  äfven  de  många  bruk,  som 

*  Intill  senaste  tid  har  man  pä  vissa  ställen  betraktat  som  helgerån  att  nr  källan 
upptaga  sådana  offer.  Så  fann  man  år  1901  i  två  offerkällor,  de  så  kallade  »Barnabrnn- 
nania>  i  Tolgs  socken,  Småland,  nära  6,000  mynt,  de  flesta  af  koppar;  de  äldsta  voro 
präglade  på  1300-talet,  de  yngsta  under  konung  Oskar  II:s  regering! 


27H  JÄRNÅLDERN. 

stått  i  samband  med  julen,  den  hedniske  nordbons  förnämsta  högtid, 
hvilken  dock  under  hednatiden  inföll  ungefär  en  månad  senare  än  vår  jul. 
Då  offrades  för  god  årsväxt,  och  vid  julgalten  aflades  löften  om  stor- 
dåd för  det  nya  året. 

Under  hednatiden  firades  äfven  två  andra  årliga  offer:  det  ena  vid 
sommarens  början,  >segeroffret>,  då  man  offirade  för  seger  under  som- 
marens härnadståg;  det  andra  på  hösten,  en  tacksägelsefest  för  lyck- 
ligt slutad  skörd. 

Solguden,  hvars  dyrkan  vi  kunde  spåra  redan  under  stenåldern 
(s.  49),  betraktades  senare  af  våra  hedniska  förfäder,  liksom  af  andra 
folk,  från  olika  synpunkter  och  erhöll  så  olika  namn.  Småningom  sji- 
sågs  hvart  och  ett  af  dessa  namn  beteckna  en  särskild  gud.  De  för- 
nämsta af  dessa  solgudens  olika  namn,  eller  dessa  olika  gudar,  voro: 
Tor,  Oden  och  Frö  (eller  Frej). 

Den  gud,  hvars  dyrkan  lämnat  de  ojämförligt  talrikaste  spåren 
efter  sig,  är  Tor.*  Han  var  gudars  och  människors  starke  beskyddare 
mot  jättar  och  troll,  de  förstörande  naturkrafterna.  Hans  vapen 
(blixten)  är  hammaren  Mjolner,  som  han  slungar  mot  sina  fiender  men 
som  städse  återvänder  till  hans  hand.  Tor  åker  på  en  vagn,  dragen 
af  två  bockar;  ännu  heter  det  i  mången  trakt  af  Norden,  då  man  hör 
åskan  eller  »tordönet»  rulla,  att  Tor  är  ute  och  åker.**  Tor  tänktes 
som  en  stark  man  med  rödt  skägg,  således  af  samma  färg  som  solen 
eller  blixten;  han  har  handskar  af  järn,  och  hans  kraft  fördubblas,  då 
han  spänner  sitt  bälte  (megingjord)  om  lifvet. 

Tors  namn  —  som  har  afseende  på  åskans  dunder,  emedan  solens 
gud  med  åskviggen  (»torviggen»)  bekämpar  sina  fiender,  mörkrets 
makter  —  förekommer  oftare  än  någon  annans  i  namn  på  orter  och  på 
personer;***  hans  bild  omtalas  ofta  såsom  uppställd  i  templen  och  såsom 
utskuren  på  högsätesstolparna;  afbildningar  af  hans  hammare  (fig.  275, 
276)  buros  af  de  hedniska  svenskarne  på  samma  sätt  som  man  efter 
kristendomens  införande  bar  korsets  bild;  hans  hammare  är  äfven  af- 
bildad  på  några  runstenar,  liksom  så  många  dylika  stenar  sedan  af  de 


*  Det   bör   anmärkas,  att,   nnder  det  Oden,  Njord  och  Frö  äfven  varit  tänkta  s&som 
konungar,  detta  icke  är  fallet  med  Tor. 

**  Ordet  äska  är  en  förkortning  af  asikkia,  som  betyder  äsens  eller  gudens  äkande. 
Om  >torviggar>  (stenyxor)  och  deras  förmåga  att  skydda  mot  äska  och  andra  olyckor, 
se  8.  60. 

***  Såsom  1  mansnamnen  Tord  och  Tore  samt  de  genom  en  sammansättning  af  gadens 
namn  bildade  Torbjörn,  Torberg.  Tordjärf,  Torfast,  Torger,  Torgisl  (Torgils),  Torgny,  Tor- 
got, Torgrim,  Torkarl.  Torketil  (Torkel),  Tormod,  Tormund,  Torsten,  Torulf  och  Torvid: 
äfvensom  Bergtor,  Haldor,  Megintor,  Sigtor  m.  fl.;  1  kvinnonamnen  Tora,  Torborg,  Tor- 
frid, Torgun,  Torgärd,  Torlaf  (Torluf),  Torlög  och  Torun  samt  Bergtora.  Bland  orts- 
namnen  märkas  särskildt  Torsharg  (nu  Torshälla  i  Södermanland),  Torslunda  och  Torlanda 
(i  Uppland,  Västmanland,  Södermanland,  Västergötland,  Östergötland,  Halland  ooh  p4 
Öland),  Torsvi  (i  Uppland)  samt  Torsberg,  Torsberga  eller  Torsberget  (1  Södermanland, 
Dalarne,  Värmland,  Dalsland,  Bohuslän,  Västergötland,  Östergötland  och  Småland),  Tors 
häll  (ett  berg  i  Uppland),  Tors  klint  (ett  berg  i  Östergötland),  hvilka  alla  tydligen  be- 
tecknat ställen,  där  Tor  dyrkats.  Dessutom  möter  oss  Tors  namn  i  många  andra  i  olika 
landskap  förekommande  ortsnamn,  såsom  Torsåker,  Torsjö,  Torso,  Torsbro,  Torsås.  Tors- 
borg (i  Västergötland),  Torsburgen  (på  Gottland)  m.  fl. 


RELIGION.  —  QRAFVAR.  —  DE  YNGRE  RUNORNA. 


277 


275.    Torshammare 
af  silfver.    Upp- 
land.   ^1. 


kristna  märktes  med  korset.*  Ännu  i  dag  lefver  minnet  af  Tors  namn 
och  Tors  dyrkan  på  ett  sätt,  som  ej  är  fallet  med  någon  annan  asa- 
guds. 

Så  djupt  var  nämligen  den  gamla  tron  rotad  i  folkets  sinne,  att 
ännu  i  våra  dagar,  tusen  år  efter  kristendomens  första  predikande 
här,  månget  minne  af  våra  hedniska  fäders  tro  lefver,  om  än  doldt 
under  vidskepelsens  dräkt.  Torsdagsafton  firades  ännu  i  förra  år- 
hundradet mångenstädes  »torshelgen»:  gammal  sed  ford- 
rade, att  man  då  skulle  vara  tyst  och  stillsam  samt 
af  hålla  sig  från  bullrande  arbeten,  spinnande  och  dylikt. 
Denna  afton  anses  ock  vara  den  lämpligaste  tiden  för 
utförande  af  alla  vidskepliga  handlingar,  hvilka  stun- 
dom äro  så  svåra,  att  icke  en  enda  tordsdagsnatt  förslår 
utan  att  man  därtill  behöfver  torsdagsnätterna  i  tre 
på  hvarandra  följande  veckor. 

Kamnet  Oden,  tyskames  Wodan  (af  samma  stam 
som  >wttthend>),  betyder  ursprungligen  den  »rasande», 
den  som   stormen    framrusande,    och   står   i  samband 
med  den    ännu    fortlefvande  folktron  om  Odens  vilda 
jakt.    Odens  dyrkan  har  tydligen  inkommit  söder  ifrån  i  jämförelsevis 
sen  tid,  troligen  först  något  århundrade  efter  Kr.  föd.;   på  Snorres  tid 
hade    man  ännu  sägner  om  att  Oden  invandrat 
hit  med   asame,   men   om  Tors  hitkomst  hade 
man  ingen  sägen.    Af  allt  hvad  vi  veta  framgår 
också,  att  Oden  icke  varit  af  så  stor  betydelse 
för  folket  som  Tor.     Oden   möter  oss  ej  så  ofta 
i  ortnamn  som  Tor,  och  ännu  mera  sällan  träffa 
vi  personer  uppkallade  efter  Oden.** 

Våra  förfäder  tänkte  sig  Oden  som  en  en- 
ögd man  med  vid  kappa  och  bredsky ggig  hatt; 
så  har  man  ännu  under  senaste  århundraden 
trott  sig  se  honom.  Eddan  berättar,  att  Oden 
måst  afstå  sitt  ena  öga  för  att  i  stället  få 
visdom;  tvifvelsutan  är  detta  en  senare  om  än 
gammal  förklaring  till  Odens  enögdhet,  hvilken 
i  sjftlfva  verket  beror  därpå,  att  Oden  var  solens 
god  och  att  solen  tänktes  som  Odens  öga. 


276.    Torshammare  afför- 
gylldt  silfver.    Öster- 
götland.    */i. 


*  Saxo   omtalar,   att  den  danske  prinsen  Magnus  Nilsson,  som  namnes  1  det  följande, 
plundrat  ett  tempel  i  Sverige  och  d&rvic^  tagit  >torshammare>  af  ovanlig  tyngd. 

**  Bland  ortsnamn  innehållande  Odens  namn  kunna  nämnas:  Odinsharg  (nu  Odensala, 
i  Uppland),  Odensala  (i  Södermanland,  Jämtland  och  Halland),  Odenslunda  (i  Uppland, 
Västergötland  och  Skåne),  Odensvi  (i  Västmanland,  Närke  och  Småland),  Odensberg  eller 
Onsberga  (i  Södennanland,  Västergötland,  Östergötland  och  Skåne),  Odens  kulle  (i  Väster- 
götland), Odens  backe  (i  Närke),  Odensjö  eller  Onsjö  (i  Västmanland,  Västergötland,  Små- 
land, Halland  och  Skåne),  Odensö  (i  Dalsland,  Västergötland  och  Skåne),  Odensåker  (i  Upp- 
land, Västergötland  och  Östergötland),  Odins  flisor  (på  Öland)  m.  fl.  —  Bland  sådana  person- 
namn äro  endast  mansnamnet  Odinkar  och  kvinnonamnet  Odindisa  kända;  båda  voro 
mycket  sällsynta. 


278 


JÄRNÅLDERN. 


Odens  vapen  var  spjutet,  hans  åttafotade  häst  hette  Sleipner. 
Denne  är  framställd  på  några  gottländska  stenar  från  vikingatiden 
(fig.  277).  För  att  antyda  den  snabbhet,  med  hvilken  solen  rör  sig, 
hade  solgudens  häst  dubbelt  så  många  fötter  som  en  vanlig.  På  de 
nyssnämnda  stenarna  är  Sleipner  framställd  än  med  4  fötter  fram  och 
4  bak,  än  med  2  fötter  fram  och  6  bak. 


277.    Runsten  från  Tjängvide  på  Goitland.    Höjd  nu  1  70  meter. 


Två  korpar,  Hugin  och  Munin,  det  är  hågen  och  minnet,  bringa 
Oden  bud  om  allt,  som  sker  i  världen  (se  fig.  225).  Han  hade 
två  ulfvar,  åt  h vilka  han  gaf  all  den  föda,  som  sattes  på  hans  bord; 
själf  lefde  han  af  vin  och  intet  annat.  Af  dvärgame  hade  han 
fått  en  guldring,  af  hvilken  hvar  nionde  natt  åtta  lika  tunga  ringar 
dröpo. 

Valkyrjorna,  Odens  i  luften  ridande  spjutväpnade  mör,  »kora 
valen*,  utvälja  under  striden  dem,  som  skola  falla  och  därigenom  få 
den  af  alla  efterlängtade  äran  att  mottagas  i  Odens  sal  Valhall,  till 
hvilken  endast  de  få  tillträde,  som  dött  i  strid. 


RELIGION.  —  GRAFVAR.  —  DE  YNGRE  RUNORNA.  279 

Äfven  Frigg,  solgudens  maka,  har  varit  föremål  för  särskild 
dyrkan  här,  såsom  ett  par  svenska  ortnamn  och  andra  förhållanden  visa.* 

Frös  dyrkan  berättas  hafva  kommit  till  svearne  från  södra  Skan- 
dinavien, liksom  den  af  svearne  skall  hafva  fhrts  till  Trondhjems- 
trakten.  Namnet  betydde,  såsom  vi  sett  (s.  '211),  ursprungligen  »herre» 
och  begagnades  så  ofta  om  solens  gud,  i  synnerhet  då  denne  tillbads 
som  fruktbarhetens  gifvare,  att  det  slutligen  blef  namnet  på  en  sär- 
skild gud.  Spår  af  hans  dyrkan  finnas  både  i  svenska  ortsnamn  och 
personnamn.**  Frö  äger  galten  Guldborst  (GuUinbuste),  hvars  borst  är 
af  guld.  Hästen  var  helgad  åt  Frö,  åt  hvilken  dock  äfven  oxar  off- 
rades. Under  hednatiden  var  det  sed  i  Norden  att  vid  julen  hålla 
ett  stort  gille  »för  att  hälsa  vintern  och  blota  åt  Frö».  Troligen  var 
det  åt  denne  gud,  som  julaftonen  en  galt  offrades,  på  hvilken  man 
lade  händerna,  då  de  högtidliga  löftena  afgåfvos  vid  bragebäraren ; 
julgrisen  eller  julskinkan  är  ännu  i  våra  dagar  ett  minne  af  denna 
urgamla  sed. 

Frös  bild  fördes  vid  vissa  tider  omkring  i  bygden  på  en  vagn. 
Detsamma  berättas  af  Tacitus  om  germanernas  gudinna  Nerthus 
(s.  119),  den  i  Sverige  dyrkade  guden  Njord  (eller  Njärd),  hvilkens  namn 
ännu  lefver  i  några  ortsnamn.***    Enligt  Eddan  var  Njord  Frös  fader. 

Af  andra  i  Eddan  omtalade  gudar  hafva  endast  Ull,  Ty  och  möj- 
ligen Skade  lämnat  spår  efter  sig  här  i  Sverige.  Ulls  namn  fort- 
lefver  i  några  ortsnamn,  och  detsamma  synes  gälla  om  Njords  makas, 
jättedottern  Skades.f  Ull  skildras  som  god  bågskytt  och  skidlöpare; 
han  har  betraktats  som  vinterns  gud.  Efter  Ty  —  sannolikt  i  äldre 
tid  solens  gud,  sedan  undanträngd  af  Tor,  Oden  och  Frö,  —  anses  den 
stora  skogen  Tiveden  och  växten  tibast  hafva  blifvit  uppkallade. 

Några  af  de  nämnda  gudarne  hafva  äfven  gifvit  namn  åt  vecko- 
dagar: Ty  åt  tisdagen.  Oden  åt  onsdagen,  Tor  åt  torsdagen  och  Frigg 
åt  fredagen.  Detta  visar,  att  våra  förfäder  redan  under  hednatiden, 
genom  beröring  med  det  latintalande  Europa,  antagit  årets  indelning 
i  veckor.     Veckans    sju   dagar   voro   ju  uppkallade  efter  solen,  månen 

♦  Såsom  Friggeräkcr  (i  Västergötland)  och  mähända  Friggerstorp  (Frögistorp,  i  Öster- 
götland).  I  Eddan  kallas  Frigg  Odens  maka;  i  den  svenska  folktron  tankes  hon  i  samband 
med  Tor,  mähända  ett  ursprungligare  drag. 

**  Såsom  ortsnamnen:  Fröslonda  eller  Frölunda  (i  Uppland,  Västmanland,  Söderman- 
land, Västergötland,  Östergötland,  på  Öland),  Frösvi  eller  Frövi  (i  Uppland,  Västmanland, 
Södermanland,  Närke,  Västergötland,  Östergötland  och  Småland)  samt  Fröberga,  Frösåker, 
Frösnnda,  Fröstnna  eller  Frötana,  Frösön  (i  Jämtland),  Frösiö  m.  fl.  Bland  mansnamn 
knnna  nämnas:  Fröbjörn,  Fröger,  Frömund,  Frösten  och  Frövid  samt  bland  kvinnonamn: 
Fröborg,  Frödis  och  Frögun. 

♦•♦  Såsom  Närdalunda  (Närlunda,  i  Uppland,  Västmanland,  Södermanland  09h  Väster- 
götland), Närdavi  (nu  Nalavi  eller  Mjärdevi,  i  Närke  orh  Östergötland),  Närdinghundra 
(härad  i  Uppland)  m.  fl.  Intet  svenskt  personnamn  innehållande  Njärds  namn  är  kändt; 
detsamma  synes  gälla  om  Ull. 

t  Efter  Ull  äro  uppkallade:  UUalunda  (Ullunda,  i  Uppland  och  Södermanland),  UUevi 
(Ullvi,  i  Uppland,  Västmanland,  Dalarne,  Södermanland,  Närke,  Västergötland,  Östergöt- 
land, Småland  och  på  Öland),  UUeråker,  Ulltuna  m.  fl.  ~  Skadcs  namn  synes  ingå  i 
Skadalunda  och  Skadevi  (men  sannolikt  ej  i  Sked  vi  o.  dyl.). 


280  JÄRN Åldern. 

och  de  fem  då  kända  planeterna  —  jorden  betraktades  då  ej  som 
planet  utan  som  världens  medelpunkt.  Efter  solen  och  månen  fingo 
veckans  tvä  första  dagar  sina  namn.  De  följande  uppkallades  efter  de 
nordiska  gudar,  som  ansågos  motsvara  de  romerska  planetgudarne: 
Ty  —  Mars,  Oden  —  Merkurius,  Tor  —  Jupiter  och  Frigg  —  Venus. 
Saturnus,  efter  hvilken  lördagen  fått  sitt  namn,  är  glömd  hos  oss, 
men  hans  namn  fortlefver  i  det  engelska  Saturday. 

Om  de  nu  nämnda  och  många  andra  gudar  och  gudinnor  hafva 
Eddorpa  liksom  andra  till  våra  dagar  bevarade  skrifter  många  sägner, 
»myter»,  att  förtälja.  Af  dem  lära  vi  äfven  känna  de  myter,  som 
skulle  förklara  människans  och  den  henne  omgifvande  världens  upp- 
komst. 

I  senare  tid  har  man  emellertid  visat,  att  många  af  dessa  myter, 
åtminstone  i  den  form  vi  nu  känna,  ej  äro  gamla  här  i  Norden  utan 
att  de  uppstått  på  den  tid  vi  nu  betrakta  och  under  inverkan  af  de 
berättelser,  som  nordborna  hört  af  de  kristna  folken  i  västra  Europa. 
Detta  gäller  bland  annat  myterna  om  Bal  der  och  hans  död  samt  om 
asken  Yggdrasil. 

En  skildring  af  dessa  myter  hör  emellertid  mera  till  en  fram- 
ställning af  den  nordiska  mytologien  än  till  Sveriges  historia.  Här 
kunna  därför,  utom  det  redan  meddelade,  endast  några  af  hufvud- 
dragen  anföras. 

Våra  förfäder  tänkte  sig  två  gudasläkter,  åsar  och  vaner,  hvilka 
legat  i  strid  men  slutligen  ingått  fred  och  förbund  med  hvarandra. 
I  skarp  motsats  till  gudarne  stå  jättarne,  eller  tursarne,  såsom  de 
ock  kallas;  de  förra  äro  de  goda,  de  andliga  makterna,  under  det  att 
de  senare  äro  råa,  förstörande  krafter.  Andra  onda  väsen  nämnas 
troll. 

Asarnes  värste  fiende  var  Loke,  ehuru  märkvärdigt  nog  en  af 
asarne.  I  tidens  början  blandade  han  och  Oden  blod  samman,  hvarvid 
den  senare  sade,  att  han  aldrig  ville  smaka  en  dryck,  om  den  ej 
bjödes  åt  dem  bägge.  Loke  kallas  därför  också  Odens  broder.  Med 
Oden  deltog  han  i  skapandet  af  människan,  som  af  honom  fått  sina 
onda  lustar.  Till  sitt  yttre  är  Loke  fager  men  i  sitt  sinne  ond  och 
i  all  sin  vandel  ostadig.  Slug  och  listig  är  han  och  ej  nogräknad  om 
medlen.  Ständigt  ingriper  han  i  asarnes  lif,  än  fördärfvande  och  än 
hjälpande. 

Genom  många  odåd  och  slutligen  genom  det  hänsynslösa  sätt,  hvarpå 
han  vid  ett  gille  skymfade  alla  gudar  och  gudinnor,  ådrog  han  sig  gu- 
darnes vrede.  Han  måste  fly  och  höll  sig  om  dagarna  dold  i  en  fors, 
sedan  han  förvandlat  sig  till  en  lax.  Men  Oden  hade  märkt,  hvar  han 
fanns,  och  asarne  lyckades  slutligen  att  fånga  honom.  Med  sin  sons 
tarmar  bands  han  fast  vid  tre  på  kant  resta  stenhällar,  och  en  orm 
sattes  öfver  honom,  så  att  ettret  skulle  drypa  i  hans  ansikte.  Men 
hans    maka    Sigyn    står   troget    hos  honom  och  håller  ett  kärl  under 


RELIGION.  —  ORAFVAR.  —  DE  YNGRE  RUNORNA.  281 

etterdropparna.  När  kärlet  är  fnllt,  måste  hon  emellertid  taga  bort 
det  för  att  tömmas,  och  ettret  dryper  i  Lokes  ansikte.  Han  sliter 
då  så  våldsamt  i  sina  fjättrar,  att  hela  jorden  skälfver;  det 
kallar  man  jordskalf.  Så  ligger  han  fjättrad  till  gudarnes  under- 
gång. 

Med  en  jättekvinna  hade  Loke  fått  tre  barn:  Fenresulfven, 
Midgårdsormen  och  Hel.  Då  gudarne  erforo,  att  dessa  tre  syskon 
uppföddes  i  Jotunhem  (jättarnes  hem),  och  spådomarna  upplyste  dem 
om  att  mycket  ondt  skulle  komma  af  Lokes  barn,  så  lät  Allfader 
hämta  dem.  Ormen  kastade  han  ut  i  hafvet,  som  omsluter  alla  land, 
och  där  växte  den  så,  att  den  ligger  raidti  hafvet  och  biter  sig  i 
stjärten.  Hel  slnngade  Allfader  ned  till  Niflhem  och  gaf  henne  herra- 
välde öfver  nio  världar,  för  att  hon  skulle  i  sin  boning  mottaga  alla 
dem,  som  dö  af  sjukdom  och  ålderdom.*  Ulfven  uppfödde  asarne  hemma, 
men  slutligen  vardt  han  så  fruktansvärd,  att  de  försökte  binda  honom 
med  ett  af  Svartalfahems  dvärgar  gjordt  band.  XJlfven,  som  kunde 
slita  aUa  band,  i  hvilka  intet  svek  fanns,  ville  dock  ej  låta  asarne  på 
honom  pröfva  detta  band,  om  ej  en  af  dem  lade  sin  hand  i  hans  gap 
tiU  underpant  därpå,  att  det  vore  fritt  från  svek.  Ty  gjorde  detta 
och  miste   sin  hand,  då  ulfven  märkte,  att  han  ej  kunde  slita  sig  lös. 


Den  gamla  eddasången  Voluspa  (Valans  spådom)  låter  osa  veta, 
hnru  våra  hedniska  förfäder  tänkte  sig,  att  gudar  skapat  världen  och 
människan.     Valan  sjunger: 

I)et  var  äldrarnas  arspmng,  ej  höjde  sig  jorden, 

dä  Ymer  byggde.  ej  himmeln  ofyan. 

Ej  fanns  sand,  ej  sj6,  Gapande  svalg  fanns 

ej  svala  vägor;  men  gräs  icke. 

Från  urminnes  tider,  förrän  jorden  blef  till,  funnos  redan  två 
världar:  nedtill  var  Niflhem,  mörkrets  och  köldens  värld,  och  ofvantill 
Muspelhem,  ljusets  och  hettans  värld;  emellan  dem  var  Ginungagap, 
det  gapande  svalg,  som  valan  nyss  nämnde.  De  båda  världarna  be- 
rörde hvarandra,  och  Ymer,  grundämnet  till  himmel  och  jord,  bildades 
1  Ginungagap.  Från  honom  äro  alla  rimtnrsarnes  släkter  komna. 
Själf  var  Ymer  icke  någon  gud;  han  var  ond,  liksom  alla  hans  efter- 
kommande. Han  lefde  af  kon  Audhumlas  mjölk:  denna  ko,  danad  af 
smältande  rimfrost,  närde  sig  genom  att  slicka  de  salta  stenarna,  hvarvid 
på  tredje  dagen  en  man  framkom,  som  hette  Bure.  Han  var  fager, 
stor  och  stark;  hans  son  Bur  eller  Bor  födde  med  en  jättinna  tre 
söner,  Oden,  Vile  och  Ve,  :>himmelns  och  jordens  styrarei.  Oden 
leder  således  själf  sitt  ursprung  från  j ättarne. 

*  Af  Hel  (som  bör  läsas  häl)  är  ordet  helvete  kommet,  äfvensom  nttrjcket  >i  hjäl>. 


2^2  JÄRNÅLDERN. 

Gudarne,  Oden  och  hans  två  bröder,  dräpte  Ymer  och  skapade  af 
hans  kropp  himmel  och  jord.  Jorden  skapade  de  af  hans  kött,  bergen 
af  hans  ben,  träden  af  hans  hår,  hafvets  böljor  af  hans  blod  och 
himmeln  af  hans  hufvudskål;  af  hans  hjärna  bildades  de  tunga  skyar. 
Vi  återfinna  i  Norden,  liksom  i  andra  trakter,  ett  motstycke  till  de 
österländska  folkens  syndaflod.  Eddan  förtäljer  nämligen,  att  då  Ymer 
dräptes,  strömmade  så  mycket  blod  ur  hans  sår,  att  alla  rimtursame 
drunknade  utom  en,  som  med  sin  hustru  räddade  sig  i  en  farkost; 
han  hette  Bergelmer,  och  från  honom  härstamma  alla  jordens  jättar. 

Om  människans  skapelse  berättar  Voluspa,  att  tre  åsar 

ftmno  ä  marken  De  ägde  ej  ande,  Oden  gaf  anden, 

maktlösa  icke  först&nd,  Höner  förståndet, 

Ask  och  Embla  ej  blod,  ej  rörelse,  blod  gaf  Lodur  (Loke) 

ntan  bestämmelse.  ej  en  blomstrande  hy.  och  en  blomstrande  hy.* 

Människans  och  världens  öden  styras  af  gudarne,  men  deras  välde 
är  ej  oinskränkt.  Ständigt  fortgår  kampen  mot  jättarne,  hvilka  äro 
dem  lika  i  makt,  och  mäktigare  än  båda  jättar  och  gudar  är  det  ound- 
vikliga ödet. 

ödets  gudinnor  kallades  af  våra  förfäder  nornor.  Voluspa  om- 
talar tre,  hvilkas  namn  äro  Urd,  Verdandi**  och  Skuld.  De  sitta 
vid  sjön,  vid  Urds  heliga  källa,  under  den  evigt  grönskande  asken 
Yggdrasil,  som  de  begjuta  med  källans  vatten. 

Om  nornorna  heter  det  i  Eddan: 

Lyckans  lotter, 
lif  och  död, 
hjältars  öde, 
allt  är  af  dem. 

Det  finnes  dock  flera  än  tre  nornor.  Till  hvarje  man  komma  näm- 
ligen, då  han  är  född,  flera  nornor  af  gudasläkt  för  att  bestämma  hans 
lifslängd  och  öden;  andra  äro  af  alfasläkt,  andra  af  dvärgaätt.  I  syn- 
nerhet infinna  sig  nornorna  vid  berömda  hjältars  födelse  och  väfva  den 
väf,  som  af  gör  hela  deras  följande  lif. 

Så  står  världen  intill  ragnarök,  de  gudomliga  makternas  under- 
gång. Asame  och  de  andra  öfvernaturliga  väsen  vi  nu  lärt  känna 
äro  nämligen  icke  eviga.  De  likna  människan  ej  blott  till  utseendet 
utan  äfven  i  andra  afseenden.  Liksom  människan  kunna  de  genom 
hemliga  konster  förvandla  sig  och  antaga  skepnaden  af  något  djur. 
Gudar  och  jättar,  alfer  och  dvärgar  gifta  sig  och  föda  barn;  de  äta 
och  dricka,  sofva  och  vaka,  arbeta  och  leka.  Själfva  gudarne  åldras, 
om    de    ej    längre  få  njuta  af  Iduns  föryngrande  äpplen,  och  de  kanna 

♦  I  den  yngre  Eddan  säges,  att  Ask  och  Embla  voro  två  träd,  af  hvilka  människor 
skapades. 

♦*  Tonvikten  ligger  pä  första  stafvelsen,  och  ordet  är  detsamma  som  vardande,  af  varda. 


RELIGION.  —  GRAFVAR. 


DE  YNGRE  RUNORNA. 


283 


dö.  Genom  korpar,  som  bringa  dem  bud,  genom  att  bestiga  en  viss 
plats  i  Asgård,  hvarifrån  man  kan  öfverse  hela  världen,  eller  till  och 
med  genom  att  fråga  visa  resår  och  sierskor  erfara  de  hvad  som  för- 
siggår i  världen.  Till  sina  resor  behöfva  de,  om  de  ej  vilja  vandra 
till  fots,  hästar  eller  vagnar,  eller  ock  måste  de  genom  trollmedel 
antaga  djurgestalt  för  att  kunna  raskt  genomfara  luft  och  vatten. 
Sina  strider  utkämpa  de  med  vapen,  hvilka  de  gärna  låta  konsterfama 
dvärgar  smida.  Om  de  ej  själfva  vilja  utföra  något,  behöfva  de  sär- 
skilda tjänare,  hvilka  någon  gång  visa  sig  motsträfviga  och  därigenom 
tillintetgöra  den  gudomliga  afsikten;  öfver  hufvud  äro  gudarne  ej  mindre 
ftn  människorna  utsatta  för  villfarelse,  och  därför  kan  genom  list  och 
bedrägeri  äfven  hos  dem  mycket  genomdrifvas.  Till  och  med  sinnes- 
rörelser och  mänskliga  lidelser  äro  gudame  underkastade;  de  blifva 
glada  eUer  sorgsna,  de  äro  vänliga  eller  förtörnade.  Hvarken  för  be- 
kymmer eller  sorg,  ja  ej  ens  for  fruktan  äro  de  fria,  och  äfven  de 
härliga  gudar  och  gudinnor  kunna  synda.* 

Våra  förfäder  trodde,  att  solens  och  månens  hastiga  lopp  på  himla- 
hvalfvet  berodde  därpå,  att  de  förföljdes  af  ulfvar.  Slutligen  skall 
månen  slukas  af  en  ulf.  Då  mister  solen  sitt  sken,  den  stora  vintern 
inbryter,  och  stormar  rasa  i  naturen,  liksom  strid  och  mord  och  synder 
fmktansvärdt  skola  härja  bland  människorna;  till  och  med  bröder 
blifva  hvarandras  banemän,  och  alla  heliga  band  brista.  Yggdrasils  ask 
skälfver,  och  de  dittills  af  gudame  bundna  förstörande  makterna 
varda  lösa. 

Den  sista  fruktansvärda  striden  utkämpas  nu  mellan  gudarne  och 
det  ondas  makter.  Oden  faller  för  Fenresulfven  men  hämnas  af  sin 
son  Vidar,  som  stöter  sitt  svärd  i  odjurets  hjärta.  Tor  dödar  Mid- 
gårdsormen  men  går  blott  nio  steg,  innan  han  själf  nedfaller,  dödad  af 
ormens  etter.  Slutligen  kastar  Surt,  eldens  furste,  eld  öfver  jorden  och 
uppbränner  hela  världen. 

Härmed  är  dock  ej  allt  slut.     Valan  sjunger  nämligen: 


Men  ur  evallet  äter, 

ser  hon  jordens 

^mnd  stiga 

och  grönskas  p&  nytt. 

Forsar  faUa, 

örn  flyger  däröfver 

och  falkar  efter  fisk 

vid  fjäUbrantcn.  — 


Åkrar  skola 
osädda  Taxa, 
allt  ondt  bättras, 
Balder  komma 

och  i  Ropts  (Odens)  segersalar 
bo  samman  och  dela 
valen  med  Höder. 
Veten  I  än,  eller  hvad? 


En  sal  ser  hon, 
mer  än  solen  fager, 
goldtäckt, 
pä  Gimle  stånda: 
där  skola  dygdiga 
skaror  bo 
och  allsköns  lycka 
evigt  njuta. 


*  K.  Manrer,  Die  Bekehrung  des  norwegischen  Stammes  zum  C hristcnthume  (Miinchen, 
1856),  2:  16. 


284  JÄRNÅLDERN. 

För  upprätthållande  af  gudstjänsten  fanns  intet  egentligt  präste- 
ståöd,  utan  omsorgen  därför  var  förenad  med  den  världsliga  styrelsen 
af  landet  och  de  särskilda  landsdelarna,  liksom  hvarje  husfader  i  sitt 
hus  sörjde  för  offren.  En  af  konungens  plikter  var  således  upprätt- 
hållandet af  de  för  hela  landet  gemensamma  offren,  och  den  politiska 
betydelse,  som  uppsalakonungarne  småningom  erhöUo,  torde  hafva  i 
väsentlig  mån  berott  just  på  deras  ställning  såsom  föreståndare  for 
svearnes  heligaste  tempel. 

Om  detta  tempel,  beläget  på  den  plats  där  Gamla  Uppsala  kyrka 
nu  står,  berättar  mäster  Adam:  >I  detta  gudahus,  som  öfverallt  är 
prydt  med  guld,  dyrkar  folket  bilderna  af  tre  gudar,  och  det  så  att 
Tor,  som  är  den  mäktigaste  af  dem,  intager  högsätet  i  midten,  medan 
Oden  och  Frö  hafva  sina  platser  på  hvar  sin  sida  om  honom.»  Enligt 
en  nästan  samtidig  anteckning  stod  »nära  templet  ett  mycket  stort 
träd,  med  vidt  utsträckta  grenar,  ständigt  grönt,  både  vinter  och 
sommar;  af  hvad  art  det  är,  vet  ingen.  Där  finnes  också  en  källa, 
där  hedningames  offer  vanligen  förrättas  och  hvari  en  lefvande  män- 
niska plägar  nedsänkas.  Varder  hon  ej  mera  synlig,  så  är  folkets 
önskan  uppfylld.>  Tillägget,  att  en  guldkedja  går  rundtomkring 
templets  tinnar  beror  troligen  på  ett  missförstånd.  Vid  templet  låg 
en  stor  mängd  graf  högar,  öfver  hvilka  höjde  sig  de  tre  väldiga  »kungs- 
högarna» (fig.  221). 

Adam  förtäljer  vidare:  »När  pest  eller  hungersnöd  är  för  handen, 
offras  till  Tors  bild;  när  det  är  krig,  till  Oden;  vid  bröllopsgille  till 
Frö.  Hvart  nionde  år  plägar  dessutom  i  Uppsala  firas  en  offerfest, 
gemensam  för  alla  Sveriges  landskap.  Ingen  får  undandraga  sig  att 
deltaga  häri.  Konungar  och  folk,  alla  sända  då  sina  gåfvor  till  Upp- 
sala, och  hvad  som  är  grymmare  än  något  straff,  de  hvilka  redan  an- 
tagit kristendomen  måste  köpa  sig  fria  från  dessa  högtidligheter.  Med 
offret  tillgår  det  nu  sålunda:  af  hvarje  slags  lefvande  varelse,  som  är 
hankön,  offras  nio  stycken,  med  hvilkas  blod  det  är  sed  att  försona 
gudame.  Kropparna  upphängas  i  en  lund  nära  gudahuset,  och  denna 
lund  är  ock  så  helig  i  hedningarnes  ögon,  att  hvarje  träd  i  densamma 
anses  vara  gudomligt  på  grund  af  de  offrades  död  eller  blod.  Där  ser 
man  hundar  och  hästar  hänga  tillsammans  med  människor;  ja,  en 
kristen  man  har  berättat  mig,  att  antalet  af  de  kroppar  han  sålunda 
sett  hänga  där  i  lunden  var  72.  Sångerna,  som  vid  en  sådan  offer- 
handling pläga  af  sjungas,  äro  mångfaldiga  och  tillika  så  ohöfviska,  att 
deras  innehåll  helst  må  förtigas.»  Denna  stora  fest  skall  hafva  firats 
vid  vårdagjämningen. 

Denna  berättelse  är  ej  det  enda  vittnesbördet  om  att  människo- 
offer ännu  vid  hednatidens  slut,  således  för  föga  mer  än  åtta  hundra 
år  sedan,  förekommo  i  vårt  land. 

Tempel  eller  hof,  såsom  de  då  kallades,  funnes  äfven  på  många 
andra  ställen  än  vid  Uppsala;    troligen    voro   de   öfverallt  af  trä.     På 


RELIGION.   —  GRAPVAR.   —   DE  YNGRE   RUNORNA.  285 

alla  offerplatser  hade  man  dock  icke  sådana  gudahus,  utan  guds- 
tjänsten firades  mångenstädes  i  en  helig  lund  eller  vid  en  helig  källa; 
och  det  finnes  goda  skäl  att  som  offerställen  betrakta  många  af  de 
vanligen  under  namnet  »domarringar»  eller  »domarsäten»  bekanta 
kretsarna  af  stora,  på  något  afstånd  från  hvarandra  lagda  stenar.  Ste- 
narnas antal  i  en  sådan  krets  är  ofta  det  i  våra  förfäders  ögon  heliga 
talet  nio,  och  i  kretsens  närhet  finnes  ej  sällan  en  källa,  i  hvilken 
man  stundom  ännu  i  dag  offrar. 

Afven  om  vi  ej  lyssna  till  sägnerna  i  orten,  kunna  vi  uppvisa  en 
stor  mängd  ställen,  där  våra  förfäder  blotat*  åt  asagudarne.  Sådana 
äro  de  i  många  landskap  förekommande  ställen,  som  heta  Hof,  Harg 
eller  Vi.**  Ofta  kunna  vi,  såsom  redan  är  visadt,  till  och  med  se,  åt 
hvUken  gud  stället  varit  helgadt.  Det  förtjänar  anmärkas,  att  namnet 
Yi  sällan  träffas  norr  om  Hälsingland  och  de  båda  andra  namnen  ytterst 
sällan,  om  någonsin,  norr  om  Dalälfven. 

Den  omständigheten,  att  så  många  af  dessa  namn  nu  beteckna 
kyrkor,  förtjänar  uppmärksamhet,  emedan  den  visar,  att  i  Sverige 
liksom  i  andra  länder  de  kristna  kyrkorna  ofta  byggdes  på  samma 
ställen,  som  redan  under  hednatiden  varit  helgade  åt  gudstjänsten. 
Påfvarne  förordade  själfva  denna  åtgärd,  emedan  man  vid  den  nya 
lärans  införande  sökte  bibehålla  så  mycket  som  möjligt  af  de  gamla 
bruken  och  därför  åt  de  kristnas  gud  invigde  de  ställen,  dit  folket  vant 
sig  att  komma  samman  för  att  förrätta  sin  andakt. 


Ej  mindre  än  våra  förfäders  gudatro  är  deras  sedelära  värd  vår 
uppmärksamhet.  Den  grundtanke,  på  hvilken  nordbons  lefnadsvishet 
hvilar,  är  den  fast  rotade  öfvertygelsen  om  förgängligheten  af  lifvet 
och  allt  jordiskt  godt  samt  därom,  att  endast  det  ärofulla  ryktet  blif- 
ver  beständigt.  Klart  uttalas  detta  i  eddasången  Havamal  (»Den 
höges  sångv),  där  hufvudsumman  af  den  hedniske  nordbons  lifserfaren- 
het  är  nedlagd  i  form  af  korta,  innehållsrika,  ordspråkslika  lefnads- 
regler.  En  man  bör  vara  själfständig,  klok,  försiktig,  gifmild,  gästfri, 
måttlig,  vänfast,  ädelmodig  mot  den  svage  och  skyddsökande,  orygglig 
i  sina  löften  och  trofast  i  sina  förbindelser.  Såsom  prof  på  Ha  vara  als 
innehåll  kunna  följande  vishetsregler  tjäna: 

Gille  är  ypperst,  Bäst  är  eget  bo, 

om  hvar  gäst  går  hem  om  än  en  backstaga; 

med  sinnen  i  full  sans.  —  hvar  och  en  är  herre  hemma.  — 

Glad  och  manter  [vare]  Ingen  finnes  sä  felfri, 

bland  mån  enhvar,  att  ej  fläck  han  har, 

medan  han  sin  bane  bidar.  —  ingen  sä  nsel,  att  till  intet  han  duger.  — 


♦  Blota  år  det  gamla  svenska  uttrycket  för  offra. 
**  Harg  motsvarar  ungefår  hvad  vi  mena  med  altare:  Vi  betyder  helgedom,  heligt  ställe. 


286 


JÄRNÅLDERN. 


Läng  omväg 
till  oväo  är, 

fast  hans  gärd  vid  vägen  vore; 
men  till  god  vän 
gär  det  genvägar, 
vore  han  än  fjärran  faren.  — 


Fä  dör, 
fränder  dö, 

Mjälf  ddr  dn  likaledes; 
men  den  mans  rykte 
dör  dock  aldrig, 
som  samkat  ät  sig  ett  godt. 


Detta  hopp  om  en  odödlig  ära,  hvilket  manat  till  så  många  hjälte- 
dåd, har  dock  gäckats  för  de  flesta.  Väl  stå  många  bantastenar  än  i 
dag  upprätta,  men  deras  namn  och  än  oftare  deras  bragder  äro  länge 
sedan  glömda,  till  hvilkas  ära  stenarna  restes. 

Högt  skattades  trofasthet,  hos  man  som  kvinna,  och  ett  vackert 
drag  däraf  framträder  i  fostbrödralaget,  eller  det  förbund,  som 
tvenne  män  knnde  ingå  med  hvarandra,  i  det  de  blandade  blod  sam- 
man och  svuro  att  i  lifvet  dela  Ijuft  och  ledt  samt  hämnas  hvarandras 
död.  Helig  var  nämligen  blodshämnden,  eller  plikten  att  hämnas  en 
frändes  eller  fosterbroders  död,  hvaraf  långvariga  strider  mellan  släk- 
terna föranleddes.  Helig  var  ock  gästfrihetens  lag,  och  en  gäst 
hade  intet  att  frukta,  äfven  om  han  befann  sig  under  sin  döds- 
fiendes tak. 

Ehuru  våra  förfäder  genom  sin  sedelära  intaga  ett  mycket  högt 
rum  bland  de  hedniska  folken,  var  dock  denna  sedelära  underlägsen 
den  kristna  redan  därför,  att  slafveri  eller  träldom,  såsom  det  af 
våra  förftlder  kallades,  var  allmänt  och  den  tanken,  att  alla  människor 
äro  bröder,  ännu  ej  hade  vunnit  insteg  i  Norden.  Alltför  ofta  manar 
ock  Eddan  till  det  goda  och  förbjuder  det  onda  mera  därför,  att  det 
var  klokt  att  handla  rätt,  än  för  det  rättas  egen  skull,  och  sällan  för- 
mådde den  hedniske  nordbon  höja  sig  till  att  visa  kärlek  äfven  mot 
sina  ovänner.    Havamal  säger  till  och  med: 


Vet  da  en  vän, 
som  da  väl  tror, 

och  vill  da  godt  af  honom  hafva; 
dela  hans  tycken, 
byt  täta  gåfvor, 
far  träget  att  honom  träffa. 


Äger  da  en  annan, 
som  da  illa  tror, 

och  vill  da  dock  godt  af  honom  hafva; 
fagert  skall  du  tala 
men  falskt  tänka 
och  list  med  lögn  gälda. 


I  allmänhet  sattes  dock  högt  värde  pä  öppenhet  och  ärlighet.  Om 
man  slagit  en  annan  ihjäl,  måste  man  själf  gifva  sig  till  känna  såsom 
dråparen,  och  stöld  var  ett  oförsonligt  brott,  under  det  att  rof  och 
plundring,  då  de  skedde  öppet,  kunde  prisas  som  ärofulla  bragder. 
Kraft  och  mod  fordrades  framför  allt  hos  mannen,  hvars  högsta  goda 
var  fallständig  frihet  och  ett  ofläckadt  namn. 

I  den  strid,  som,  så  länge  denna  världen  äger  bestånd,  fortgår 
mellan  gudar  och  jättar,  mellan  de  goda  och  de  onda  makterna,  kämpa  å 
gudarnes  sida  alla  de  människor,  som  dött  en  ärofull  död  med  vapen 
i  hand,  hvarför  en  sådan  död  är  det  högsta  målet  för  hvarje  mans 
sträfvan.     Denna  tro  måste  gifva  ökad  näring  åt  folkets  krigiska  sinne- 


RELIGION.  —  GRAFVAR.  —  DB  YNGRE  RUNORNA.  287 

lag  och  stegra  ett  dödsförakt,  som  hade  sin  rot  redan  i  den  öfvertygelsen, 
att  hvarje  människas  dödsdag  vore  af  en  högre  makt  oåterkalleligt 
bestämd.  Men  denna  högre  makt  tänktes  som  ett  blindt  öde,  ej  som 
en  kärleksfull  försyn,  hvarför  människan  ock  träder  den  till  mötes  ej 
med  ödmjuk  och  förtroendefull  underkastelse  utan  med  trots.  Tron 
på  ett  blindt  öde  kan  väl  lätt  förslappa  ett  folk,  men  på  Nordens 
kraftfulla  söner  hade  denna  tro  endast  den  verkan,  att  de  fingo  ett 
förakt  för  faran,  som  gjorde  dem  oemotståndliga  i  striden.  Det  var 
omöjligt  att  undgå  sitt  öde,  men  af  sättet  att  möta  det  berodde  domen 
om  mannens  värde. 

Den  stridslystna  kraft,  som  af  våra  hedniska  förfäder  skattades 
så  högt,  kunde  dock  förenas  med  ädelmod  och  mildhet,  om  blott  den 
visade  mildheten  ej  kunde  på  minsta  sätt  misstänkas  vara  ett  alster  af 
svaghet  och  fruktan.  Å  andra  sidan  får  emellertid  icke  förtigas,  att 
man  om  de  hedniska  nordborna  känner  handlingar,  hvilka  vi  måste 
betrakta  som  drag  af  omänsklig  grymhet,  äfven  om  de  af  samtiden 
ansågos  vara  lagliga,  såsom  bruket  att  utsätta  nyfödda  barn,  om  för- 
äldrame  ej  sågo  sig  i  stånd  att  uppföda  dem. 

En  främling,  hvilken  i  ovanligt  hög  grad  gjort  sig  förtrogen  med 
tillståndet  i  Norden  under  den  tid,  som  nu  är  i  fråga,  säger  om  nord- 
borna och  deras  lif  under  hednatidens  sista  århundraden:  »Den  vikt, 
som  lades  på  umgänget  med  andra  människor,  och  kärleken  till  glada 
fester,  kvinnans  fria  och  aktade  ställning  samt  den  djupsinniga  upp- 
fiittning  af  hennes  förhållande  till  mannen,  hvilken  ej  sällan  uttalas  i 
sagorna,  det  höga  värde,  som  tillerkändes  skaldekonst  och  allt  vetande, 
den  ifver,  h varmed  man  genom  resor  i  främmande  länder  sökte  vinna 
knnskaper,  samt  en  mängd  andra  drag  i  det  fornnordiska  folklifvet 
visa,  att  man  icke  blott  fattade  lifvet  från  den  dystra  och  råa  sidan 
samt  att  vi  alldeles  icke  få  föreställa  oss  de  hedniska  skandinaverna 
vara  sådana  vilda  och  känslolösa  barbarer,  som  de  pläga  skildras  af  de 
engelska  och  frankiska  fienderna.» 


En  och  annan  af  Eddans  sånger  har,  ehuru  förändrad,  länge  bi- 
behållit sig  i  folkets  minne,  och  att  de  i  Eddan  bevarade  sägnerna 
om  Volsungarne  en  gång  varit  kända  i  Sverige  liksom  i  de  andra 
germanska  länderna,  visas  af  de  i  hög  grad  märkliga  bilder,  som  äro 
ristade  på  ett  par  runhällar,  hvilka  i  senare  tid  blifvit  föremål  för 
stor  uppmärksamhet.  A  Ramsundsberget  i  Jäders  socken  (fig.  278) 
och  på  Gökstenen  i  Härads  socken,  båda  i  västra  Södermanland,  ses 
nämligen  flera  framställningar  ur  Sigurd  Fafnesbanes  saga.* 

♦  Man  har  anfört  goda  skäl  för  den  åsikten,  att  våra  förfäder  fått  sin  kännedom  om 
denna  saga  från  England,  ej  från  Tyskland. 


288 


JÄRNÅLDERN. 


Innehållet  af  Eddans  berättelse  om  Sigurd,  såvidt  man  bör  känna 
det  för  att  förstå  bilderna  å  dessa  stenar,  är  i  korthet  följande: 
Sigurd,  son  till  konung  Sigmund  Volsungsson  i  Frankland,  fostrades 
och  lärdes  af  Regin,  som  var  en  dvärg  till  växten  och  händigare  än 
hvarje  man;  han  var  slug,  grym  och  troUkunnig.  Regin  berättade  för 
Sigurd  om  hans  förfäder  och  en  händelse,  som  medfört  de  viktigaste 
följder.  Oden,  Höner  och  Loke  hade  en  gång  kommit  till  den  fiskrika 
fors,  där  dvärgen  Andvare  uppehöll  sig  i  skepnad  af  en  gädda.  Regins 
broder  Utter  plägade  ock  vara  där  i  en  utters  skepnad.  Då  de  tre 
asarne  nu  kommo  till  forsen,  slog  Loke  ihjäl  Utter  med  en  sten, 
hvarpå  de  togo  skinnet  af  honom.  Asarne  blef  vo  emellertid  tagna  till 
fånga  af  Utters  fader  och  bröder  samt  kunde  rädda  sina  lif  endast 
genom   löftet   om   en   stor   mängd   guld.     Loke   sändes  att  skaffa  löse- 


278.    SigurdsHstningen  å  Ramsundsberget  i  Södermanland* 


summan  och  lyckades  fånga  Andvare,  som  måste  lämna  allt  sitt  guld, 
äfven  sin  sista  ring,  på  h vilken  han  därför  lade  en  tung  förbannelse. 
Nu  fylldes,  enligt  löfte.  Utters  skinn  med  guld  och  höljdes  äfven  ut- 
vändigt med  guld,  hvarvid  dock  ett  murrhår  blef  obetäckt;  Oden  måste 
då  lämna  ut  Andvares  sista  ring.  Regin  och  hans  broder  Fafner  dräpte 
sin  sofvande  fader,  men  Fafner  tog  ensam  hela  skatten  och  lade  sig  å 
Gnitaheden  i  en  orms  skepnad.  Sedan  Regin  berättat  detta  för  Sigurd, 
gjorde  han  ett  skarpt  svärd,  som  kallades  Gram,  samt  eggade  Sigurd 
att  dräpa  Fafner.  Slutligen  lofvade  Sigurd  detta  och  gjorde  en  grop 
under  den  väg,  på  hvilken  Fafner  plägade  skrida  till  vattnet.  Då 
Fafner   kom    öfver   gropen,  stack  Sigurd  svärdet  genom  honom,  så  att 

♦  Inskrift:  Sirithr  kiarthi  bur  (bni)  thosi,  mnthir  Alriks,  tutir  Urms, 
fur  sala  Halmkirs,  fathnr  Sakrathar,  bua[n]ta  8i[D]8  (Sigrid  gjorde  denna  bro, 
[hon  var]  Alriks  moder  [och]  Orms  dotter,  för  Holmgers  själ,  [han  var]  fader  tiU  Sigröd. 
hennes  make). 


RELIGION.  —  GRäFVAR.  —  DE  YNGRE  RUNORNA.  289 

han  dog.  Sigurd  stekte  nu  Fafners  hjärta  å  en  ten.  Han  tog  med 
fingret  därpå  för  att  se,  om  det  var  fullstekt,  men  brände  sig  och 
stack  då  fingret  i  munnen.  När  Fafners  blod  kom  på  Sigurds  tunga, 
förstod  han  fåglarnas  tal  och  hörde  nu,  huru  ett  par  hökar  sade  åt 
hvarandra,  att  om  Sigurd  åte  Fafners  hjärta,  blefve  han  vis  samt  att 
han  borde  hugga  hufvudet  af  Regin,  som  ligger  och  spinner  ränker  för 
att  svika  Sigurd  och  hämnas  broderns  död;  han  finge  då  ock  ensam 
råda  öfver  Fafners  skatt  Sigurd  högg  därför  hufvudet  af  Regin, 
åt  Fafners  hjärta  samt  tog  hans  skatt,  hvilken  lastades  å  hästen 
Grane. 

Ramsundsbergets  ristningar  visa  oss  nu  uttern  och  där  nedanför 
Regins  smedstäd,  tång,  hammare  och  blåsbälg;  vidare  huru  Sigurd 
stöter  sitt  svärd  genom  Fafner  (den  orm,  å  hvilken  runorna  äro  ristade), 
håller  dennes  hjärta  öfver  en  eld  och  sticker  fingret  i  munnen.  Dess- 
utom ses  de  två  i  ett  träd  sittande  fåglar,  hvilkas  samtal  Sigurd 
åhörde,  samt  Regin  med  afhugget  hufvud  och  den  med  guldet  lastade 
Grane.  Inskriften,  som  tydligen  är  ristad  af  en  kristen  man,  innehåller 
intet,  som  syftar  på  taflans  innehåll. 


Om  begrafningssättet  i  Sverige  under  vikingatiden  få  vi  tal- 
rika upplysningar  af  den  stora  mängd  grafvar  från  denna  tid,  som 
blifvit  undersökta.  Vi  se  däraf,  att  de  döda  än  brändes  och  än  be- 
grofvos  obrända.  Grafvarna  äro  antingen  täckta  af  en  uppkastad 
hög  eller  betecknade  med  stenar,  som  ligga  i  en  krets,  en  fyrkant,  en* 
treudd  eller  i  form  af  ett  i  båda  stäfvarna  spetsigt  skepp  (fig.  279 — 
283).  På  högens  topp  finnes  stundom  en  rund,  med  inhuggna  kretsar 
eller  andra  sirater  prydd  sten. 

Om  den  döde  skulle  brännas,  lades  han  vanligen  fullt  påklädd  på 
bålet  med  vapen  och  smycken,  h vilka  saker  vi  därför  också  ofta  finna 
mycket  skadade  genom  bålets  eld.  Ej  sällan  blef vo  äfven  hästar,  hun- 
dar, falkar  eller  andra  djur  lagda  på  bålet.  De  på  bålplatsen  hop- 
samlade benen  af  den  döde  lades  sedan  ofta  ned  i  ett  lerkärl. 

Sagorna  innehålla  flera  berättelser  om  män,  som  blifvit  högsatta  i 
sina  skepp.  Vi  hafva  redan  (s.  198  och  241)  lärt  känna  märkliga  fynd 
af  sådana  grafvar.  I  sammanhang  härmed  stå  uppenbarligen  de  nyss 
nämnda  stensättnin garna  i  form  af  skepp. 

Ur  en  gammal  saga  låna  vi  följande  skildring  af  konung  Harald 
Hildetands  begrafning.  »Dagen  efter  slaget  (vid  Bråvalla)  lät  konung 
Ring  på  valplatsen  uppsöka  konung  Haralds  lik,  två  och  pryda  det 
enligt  gammal  sedvänja  samt  lägga  det  i  den  vagn,  som  Harald  haft 
i  striden.  Därpå  lät  han  uppkasta  en  stor  hög  och  lät  vagnen  med 
Haralds  lik  köra  in  i  högen  med  den  häst,  som  dragit  konungen  i  striden; 
sedan    dräptes    hästen,    och    konung   Ring  lät  taga  den  sadel,  som  han 

Sveriges  historia.     I.  19 


290 


jäknAldern. 


279.     Treudd  med  hautastcn  vid  Lyngstad  i  Sorunda  socken,  Södermanland. 


själf  ridit  i,  gaf  den  åt  sin  frände  konung  Harald  samt  bad  honom  nu 
göra  hvilketdera  han  ville,  rida  till  Valhall  eller  åka  dit.  Men  förrän 
högen  tillslöts,  bad  konung  Ring  alla  stormän  och  närvarande  kämpar 
gå  fram  och  kasta  in  i  högen  stora  ringar  och  goda  vapen  till  heder 
*åt  konung  Harald  Hildetand.  Därpå  tillslöts  högen  omsorgsfullt,  och 
med  ett  präktigt  gästabud  högtidlighöU  Ring  konung  Haralds  graföL» 

Denna  för  kännedomen  om  grafskicket  märkliga  skildring,  enligt 
h  vilken  det  ser  ut,  som  om  konungen  j  ordats  obränd,  af  viker  dock  något 
från  Saxos  berättelse.  Han  omtalar,  att,  >då  konung  Haralds  lik  var 
funnet,  jämte  hans  klubba,  spände  Ring  sin  egen  häst  för  vagnen, 
skänkte  Harald  hästen,  bad  honom  skynda  till  Valhall  som  förste  man 
från  slaget  och  hos  Oden,  Valhalls  drott,  beställa  godt  härbärge  för 
vänner  och  fiender.  Tändt  var  nu  bålet,  och  danskarne  satte  därpå, 
som  Ring  befallt,  konung  Haralds  förgyllda  skepp.  Medan  bålet  för- 
tärde liket,  bjöd  Ring  sina  höfdingar  gå  bålet  rundt  under  klagan  och 
förmanade  dem  att  alla  med  gifmild  hand  offra  vapen,  gnid  och  andra 
kostbarheter,  så  att  bålet  kunde  så  mycket  längre  låga  högt,  till  ära 
för  den  store,  väldige,  för  allas  hjärtan  dyrbare  konungen.  Brändt 
var  nu  liket,  askan  uppsamlades,  lades  i  urna  och  sändes  på  Rings 
befallning  till  Lejre  för  att  där  begrafvas  med  häst  och  med  rustning 
på  kungligt  vis.» 

Om  också  dessa  berättelser,  såsom  upptecknade  långt  efter  hän- 
delsen och  i  vissa  fall  från  hvarandra  afvikande,  icke  kunna  betraktas 
som   en    tillförlitlig   beskrifning   öfver   konung   Haralds  jordafärd,  äro 


RELIGION.  —  GRAFVAR.   —  DE  YNGRE   RUNORNA. 


291 


de  dock  märkliga  såsom  skildrande 
grafskick,  hvilka  enligt  fyndens 
och  sagornas  intyg  under  nu  ifråga- 
varande tid  voro  vanliga.  I  flera 
grafvar  har  man  nämligen,  vid  si- 
dan af  brända  eller  obrända  lik, 
träffat  lämningar  af  hästar,  betsel, 
stigbyglar,  selar  och  dylikt. 

Liksom  under  föregående  tid 
restes  ofta  bautastenar  (fig.  279 
och  281)  till  den  dödes  minne,  men 
endast  i  de  fall,  då  man  på  stenen 
ristat  den  aflidnes  namn,  har  detta 
bevarats  till  eftervärlden. 


De    enda    skrift  tecken,    som        280.    Ban  af  treudden  vid  Lyngstad. 
under  denna  tid  användes  i  Sverige 

voro  runor.  Väl  skilja  de  sig  betydligt  frän  dem,  som  under  järn- 
ålderns äldre  del  voro  i  bruk,  men  en  sorgfällig  granskning  har  visat, 
att  skillnaden  endast  beror  därpå,  att  runornas  form  och  i  vissa  fall 
äfven  deras  betydelse  småningom  ändrats.  Dessutom  hafva  några 
runor  fallit  ur  bruk,  hvarigenom  de  under  hednatidens  sista  århundra- 
den begagnade,  numera  vanligen  så  kallade  yngre  runorna  endast  äro 
följande  sexton: 

futhorkhnias      tblm-r 

Liksom  i  äldre  tid  (s.  175)  hade  h varje  runa  äfven  nu  sitt  namn 
börjande  med  den  bokstaf,  som  runan  motsvarar.*  Endast  den  sista 
runan  Å,  gör  härifrån  på  visst  sätt  ett  undantag.  Denna  runa  står 
nämligen  oftast,  liksom  den  äldre  runradens  Y,  i  slutet  af  orden 
och  motsvarar  då  vårt  r;  men  stundom  förekommer  den  äfven  inuti  ett 
ord  och  betecknar  då  ett  vokaUjud  (vanligen  y,  sällan  e  eller  se). 
Namnet  ^  angifver  båda  dessa  betydelser. 

Ur  den  äldre  runradens  ^  (a)  uppkom  småningom,  såsom  de  ofta 
förekommande  mellanformerna  N  (nasalt  a)  och  A  visa,  runan  ♦;  i  öfver- 

*  D&  man  ej  känner  nägon  svensk  uppteckning  af  dessa  namn,  anföras  de  här  i  den 
fonn  de  hade  pä  Island,  hvilken  form  nära  motsvarar  den  samtidiga  svenska ;  inom  parentes 
meddelas  ordets  betydelse.  T  kallades  fé  (fä),  h  lir  (nrväder),  P  \)iitb  (jätte)  eller 
l>orn  (en  torn),  ^  öss  (ämynning),  K>  reiÖ  (ridt),  K  kaun  (böld),  f  hagall  eller  hagl 
(hagel),  +  nauÖ  (nöd),  I  iss  (is),  +  är  (år),  H  gol  (sol),  ^  Tyr  (Ty),  t  bjarkan  (björk- 
frakt),  r  logr  (lag,  vatten),  T  maör  (man),  ^  yr  (pilbåge).  —  De  tre  >ätter»,  i  hvilka 
den  yngre  runraden  liksom  den  äldre  indelades,  nppkal lades  efter  namnet  pä  den  första 
rnnan  i  hvarje  ätt:  den  tredje  hette  säledes  Tys  ätt. 


292 


järnAldern. 


ensstämmelse  med  språkets  förändring  erhöll  detta  tecken  slutligen  be- 
tydelsen o  i  stället  för  a. 

Runorna  +,  +,  h,  f  och  Y  hafva  också  formerna  h  =  n,  H  =  a, 
*  =  s,  1  =  t  och  cp  =  m.  Under  hednatidens  sista  del  började  man  att 
använda  de  så  kallade  »stungna  runorna»  1  =  6,  r  =  g,  1  =  d,  h  =  y 
och  ^  —  p.  Ett  slags  runor,  i  allmänhet  utmärkta  däraf,  att  de  sakna 
stafven  eller  det  lodräta  strecket,  äro  kända  under  namnet  hälsinge- 
runor, emedan  de  äro  så  godt  som  okända  från  andra  trakter  än  Häl- 
singland. 

I  äldre  tid  voro  runorna  ristade  i  räta  rader  (fig.  195);  mot  hedna- 
tidens   slut   finner   man   sådant   mera  sällan,  hvaremot  inskriften  i  de 


281.     Gro f plats  med  högar  och  atensättningar  vid  Åsby  i  Helgarö  socken, 

Södermanland. 


flesta  fall  antingen  följde  utmed  stenens  kant  eller  var  ristad  i  de 
konstmässiga  runslingor,  med  hvilka  i  synnerhet  Svealands  runstenar 
då  så  ofta  pryddes. 

Många  runstenar  lära  oss  känna  icke  endast  namnen  på  den  eller 
dem,  som  läto  resa  minnesstoden,  och  honom,  till  hvars  ära  den  restes, 
utan  äfven  hans  namn,  som  ristade  runorna  och  högg  de  ofta  om  ovan- 
lig konstfärdighet  och  smak  vittnande  slingorna.  Mest  bekanta  bland 
dessa  äldsta,  nu  kända  svenska  konstnärer,  om  vi  få  begagna  detta  ord, 
äro  Ybber  (biform  till  Ubbe),  hvars  namn  finnes  på  ett  fyrtiotal  run- 
stenar, Bale,  Asmund  Karesson,  Torbjörn  skald  och  Amunde.  Alla 
dessa  hafva  verkat  i  Uppland  och  angränsande  trakter. 


RELIGION.  —  GRAFVAR.  —  DE  YNGRE  RUNORNA. 


293 


Ordet  sruna»  synes  egentligen  betyda  hemlighet,  och  det  betrak- 
tades väl  äfven  länge  —  med  skäl  —  som  en  underbar  hemlighet,  huru 
man  kunde  genom  dessa  enkla  streck  meddela  en  annan  sina  tankar. 
Detta  syntes  så  underbart,  att  våra  förfäder  trodde  sig  hafva  Oden 
själf  att  tacka  för  runorna,  liksom  han  äfven  lärt  människorna  skalde- 


282.    Skeppsformig  stensättning  i  Vads  socken,  Västergötland. 

konsten.  Men  då  man  betraktade  runorna  på  detta  sätt,  låg  det  ock 
nära  till  hands  att  tillägga  dem  en  hemlighetsfull  trollkraft,  hvar- 
för  de  äfven  ofta  användes  till  sådant  bruk.  Så  läsa  vi  i  Eddan,  huru 
en  valkyrja  lär  Sigurd  Fafnesbane  att,  om  han  vill  seger  hafva,  rista 
segerrunor    å   svärdets    fäste   och    därvid    två  gånger  nämna  Ty;*  att 


283.    Del  af  skeppssättningen  fig.  282. 


rista  stormrunor  å  stäf  och  roder,  om  han  vill  skeppet  bärga;  att 
känna  tankerunor,  om  han  vill  visare  än  andra  vara,  m.  m.  De  is- 
ländska sagorna  förtälja  ock  ofta  om  trollrunor,  ristade  för  att  bringa 
ofärd  åt  fiender  eller  för  att  förjaga  sjukdom;  men  sagorna  tala  äfven 


♦  Vid  Gilton  i  sydöstra  England  har  man  funnit  ett  angelsaxiskt  svärd,  &  hvars 
fäste  nmor  äro  ristade  (jfr  äfven  de  s.  177  omnämnda  danska  ranristningarna  ä  en  sköld- 
bnckla  och  ä  beslag  till  svärdslidor).  Ty  var,  såsom  i  det  föregående  är  visadt,  namn 
både  på  en  råna  och  på  en  af  asagndarne. 


294 


JÄRNÅLDERN. 


om   »villorunort,    ristade   på   något  ovanligt,  ofta  på  förhand  öfverens- 
kommet   sätt,    för   att  förvilla  alla  obehöriga,  således  ett  slags  chiffer. 

Antalet  nu  kända  svenska 
runinskrifter  från  hednatidens 
sista  och  medeltidens  första  del 
är  mycket  stort  —  det  öfver- 
stiger  1500  — ,  och  dessa  in- 
skrifter äro  af  det  största  värde 
för  kännedomen  om  vårt  språk 
samt  om  åtskilliga  för  odlings- 
historien  viktiga  förhållanden. 
Nämnvärda  bidrag  till  den  po- 
litiska historien  kan  man  där- 
emot endast  undantagsvis  (s. 
216—219)  vänta  af  dessa  endast 
till  enskildas  ära  ristade  och  på 
grund  af  stenens  hårdhet  städse 
så  mycket  som  möjligt  kort- 
fattade inskrifter. 

Den  längsta  runinskrift 
som  finnes  på  ett  jordfast  min- 
nesmärke, vare  sig  i  Sverige 
eller  i  något  annat  land,  läses 
ä  en  stor  sten,  hvilken  varit 
inmurad  i  tornet  till  Röks  kyrka 
i  Östergötland  men  år  1862  nt- 
togs  ur  muren  och  restes  på 
kyrkogården.  Båda  bredsidorna, 
af  hvilka  den  ena  ses  fig.  284, 
båda  smalsidorna  och  toppytan 
äro  betäckta  med  runor,  af 
hvilka  de  flesta  höra  till  den 
yngre,  kortare  runraden,  eliuru  vissa  bland  dem  äro  afvikande  från  de 
vanliga;  men  dessutom  finnas  dels  villorunor  (öfversta  raden  å  fig.  284), 
dels  äldre  runor,  hvilka  senare  torde  vara  hitristade  för  att  gifva  min- 
nesmärket ett  ålderdomligare  och  mera  vördnadsvärdt  utseende.  Den 
egentliga  inskriften  lyder  i  öf versättning,  *  hvarvid  de  flerstädes  före- 
kommande rimmen  dock  ej  kunnat  öfverallt  bibehållas  oförändrade: 
»Till  minne  om  Vamod  stå  dessa  runor, 

dem  Varen  fadern  ristat 
efter  faUne  sonen. 

Vi  förtälja  för  allt  folket,  hvilka  två  valrof  (byten  å  valplatsen)  blefvo 
tagna   tolf  gånger,    båda  på  en  gång  från  olika  män.    Det  förtälja  vi 

♦  Sophus  Bagge  i  Antiqvarisk  tidskrift  för  Sverige,  5:  1  o.  f.  och  i  K.  Yitterhets 
Historie  och  Antiqvitets  Akademiens  handlingar,  11:  3. 


284,    Runsten  vid  Röks  kyrka  i  Östergötland. 
Höjd  ofvan  jord  2  50  meter,  bredd  l'4ö  meter. 


RELIGION.  —  GRAFVAR.  —  DB  YNGRE  RUNORNA. 


295 


som  det  andra,  hvem  för  nio  åldrar  sedan  kom  till  världen  bland  rejd- 
g^terna,  och  dog  bland  dem  för  sin  förseelse. 

Fordom  Teodorik, 
vikingars  dristige 
höfding,  red  öfver 
Rejdhafyets  strand. 
Rastad  pä  gängarn 
sitter  Da  märingars 
kang,  öfver  skaldran 
skölden  är  hängd.* 

Det  förtälja  vi  som  det 
tolfte,  hvar  valkyrjans  häst  (nK- 
ven)  finner  foder  vidt  om  på 
vången,  där  tjugu  konungar 
ligga  fallna.  Det  förtälja  vi 
som  det  trettonde,  hvilka  tjugu 
konungar  sutto  i  Själland  i  fyra 
vintrar  med  fyra  namn,  söner 
af  fyra  bröder:  fem  Valkar  (fem 
med  namnet  Valke)  söner  af 
Radulf,  fem  Rejdulfvar  söner 
af  Rugulf,  fem  Haislar  söner  af 
Hord,  fem  Gunmundar  söner  af 
Eim ...  Vi  förtälja  för  allt 
folket,  åt  hvilken  hjälte  en 
ättlbg  är  född:  det  är  Vilen. 
Stamfadern  kunde  plöja  böljan: 
det  är  Vilen  .  .  .>  Rökstenens 
inskrift  anses  förskrifva  sig  från 
det  tionde  århundradet.** 

Runstenen  vid  Rök  är  ej  den  enda  i  Sverige,  som  visar,  att  här 
samma  art  af  skaldekonst  öfvades  som  i  de  andra  nordiska  länderna. 
Längre  och  kortare  verser  läsas  äfven  å  mänga  andra  svenska  runstenar. 
Det,  som  i  synnerhet  skiljer  de  gamla  nordbornas  kväden  från  vår  tids, 
är  dels  de  i  de  förra  så  ofta  förekommande  omskrifningarna,  dels  den 
omständigheten,  att  rimbokstäfverna  ej  finnas  i  slutet  af  orden  utan  i 
deras  början.  Detta  slags  rim,  nu  vanligen  kalladt  alliteration,  åter- 
finnes ej  blott  hos  de  andra  germanska  folken,  såsom  i  den  fornengelska 
och  forntyska  skaldekonsten,  utan  äfven  hos  finnar  och  andra  folk. 

*  Man  bar  fäst  appmärksamheten  pä  likheten  mellan  detta  attryck  och  början  af  »Rings 
^pa>  i  Fritiofs  saga.    Märingar  anses  som  namn  pä  den  ätt,  till  hvilken  Teodorik  hörde. 
**  Rökstenens   äldre   ranor   äro   änna   icke    med   fall   säkerhet   tydda.     Ranristarens 
namn  är  Bjare. 

***  Inskrift:  Hir  man  stanta  stain  ner  branta  aak  Kilaak  rith  kiraa  merki 
at  [bnanta]  sin.  Thafr  aak  Thorfatr,  thair  lita  raisa  stain  at  Thorb[i]orn 
ftthnr  sen  kothan.  (Här  mande  stånda  sten  nära  vägen,  och  Gillög  lät  göra  märket 
efter  gin  make.    Taf  och  Torfat,  de  läto  resa  sten  efter  Torbjörn,  sin  fader  gode). 


285. 


Runsten  vid  Ryda  i  Nysätra  socken ^ 
Uppland*** 


296  JÄRNÅLDERN. 

Runstenarna,  i  synnerhet  i  Svealand,  hafva  ett  stort  värde  äfven 
genom  de  präktiga  ornament,  som  pryda  dem.  Denna  ornamentik, 
det  enda  som  af  konstens  alster  nu  återstår  frän  hednatidens  sista 
århundraden,  består  hufvudsakligen  af  djurslingor  (fig.  285). 

Den  svenska  ornamentiken  under  vikingatiden  känna  vi  endast 
genom  de  prof  därå,  som  finnas  på  föremål  af  metall  och  sten,  under 
det  att  de  utan  tvif vel  ännu  större  och  talrikare  i  trä  skurna  arbetena 
naturligtvis  gått  förlorade.  Vi  hafva  skäl  att  tänka  högt  om  våra 
förfäders  konstskicklighet  i  detta  hänseende,  dä  vi  se,  med  hvilken 
säkerhet  och  ledighet  de  präktiga  slingorna  å  runstenarnas  hårda  och 
skrofliga  yta  äro  utförda.  Och  alstren  af  den  nordiska  konstfliten 
under  vikingatiden  torde  i  många  fall  kunna  mäta  sig  med  arbeten 
från  de  flesta  samtida  länder  inom  det  kristna  Europa. 

Icke  blott  berättelsen  om  de  tre  gudabilderna  i  Uppsala  tempel 
visar,  att  den  nordiska  konsten  under  hednatiden  verkligen  försökt  sig 
på  att  utföra  bildstoder,  äfven  på  flera  andra  ställen  omtalas  guda- 
bilder, i  synnerhet  af  Tor.  Af  dessa  bilder,  hvilka  utan  tvifvel  alla 
voro  af  trä,  finnes  dock  numera  ingen  kvar;  de  blefvo  väl  alla  för- 
störda vid  kristendomens  införande. 


SVERIGES 

HISTORIA 

INTILL 
TJUGONDE  SEKLET 

UNDER  MEDVERKAN  AF 

0.7nONTELIUS .  H.HILDEBRAND 

^OCH  LWEIBULL,GRC4lIR£US 

L.ST4VENOW,  S.CLASON 

OCH  A.RYDrORS 

UTCIFVEN  AT 

e/^IL  HILDEBRAND 

RmSARKIVARIB 
MED  TALRIKA  fLLrUSTRAnONER  OCH  KARTOR 


sTocKncMjn 

Haft.  S4      P.A.NORSmBDT  <»  SÖNBRS 


Veifketa  Indelning. 


Afd.   1.    Forntiden  (ftrdig). 
„    2.    Medeltiden. 


Afd.  a    1621—1660  (fftrdig). 
„     4.    1660— 1611. 

Bands. 

Afd.  6.    1611— 1660    (h.    1—6 
atgifha). 
M     6.    1660— 1718    (h.    1-4 

atgi&a). 


Band«» 

Afd.  7.  1718—1772  (ftrdig). 

„      a  1772—1809. 

Band  B. 

Afd.  9.  1809— 1868. 

„     lO.  1868— 1900  (h.  1  o.  2 

atgifiia). 


p 

o 
o 


o 

CD 


i 


SVERIGES  HISTORIA 


^  v 


-Sf    ®   "t 

ing 


fl 


SVERIGES  HISTORIA 


SVERIGES 

HISTORIA 

INTILL  TJUGONDE  SEKLET 

UNDER  MEDVERKAN  AF 

O.  MONTELIUS.     H.  HILDEBRAND 

M.  OCH  L.  WEIBULL.  G.  R.  FÅHR^US.  L.  STAVENOW 

S.  CLASON  OCH  A.  RYDFORS 

UTGIFVEN  AF 

EMIL  HILDEBRAND 

RIKSARKIVARIE 
ANDRA  AFDELNINGEN 


STOCKHOLM 
P.  A.  NORSTEDT  &  SÖNERS  FÖRLAG. 


STOCKHOLM 

Kl'XGL.    BOKTnVCKKIUKT.      P.   A.    NORSTEDT   6i  K^NER 
1905 


MEDELTIDEN 


AF 


HANS  HILDEBRAND 


INNEHALL 

Sid. 

Inledning 3. 

Medeltidens  första  skede  intill  konung  Ålbrekts  falL 

I.     Från    kristendomens    införande    till   konung   Erik   111:8    död 
830—1250. 

1.  Kristendomen  införes  i  Sverige 53. 

2.  Politiska   och   andra   allmänna   förhållanden.     Svenskarne  grnnda 

rike  i  Ryssland 67. 

3.  En  Sveriges  stormaktstid.     Erik  Segersäll 62. 

4.  Olof  Skottkonnng  och  hans  söner •     .    .    .    .  71. 

5.  Den  Stenkelska  konungaätten 91. 

6.  Sverkerska  och  Erikska  ätterna 102. 

II.     Folkungaättens  tid  1250 — 1389. 

7.  Birger  II  jarl,  Valdemar  och  Magnus  I.     1250—1290 136. 

8.  Konung  Birger  och  hans  bröder  1291 — 1318 158. 

9.  Konung  Magnus  II  under  förmyndare.     1319—1332 181. 

10.  Konung  Magnus  II:s  myndighetstid,  första  skedet.     1332—1343  .  200. 

11.  Konung  Magnus  II:s  myndighetstid,  andra  skedet.     1344 — 1353  .  207. 
i2.     Konung  Magnus'  myndighetstid,  det  sista  skedet.     1353 — 1363     .  223. 

13.  Visby  och  Gottland 253. 

14.  Den  heliga  Birgitta 271. 

16.     Konung  Ålbrekts  första  tid.     1363—1371 286. 

16.     Konung  Ålbrekts  sista  tid.     1371—1389 293. 

Medeltidens  senare  skede.    Unionstidehyarfyet. 
I.     Unionens  upprättande.     Margareta  och  Erik  af  Pommern. 

1.  Drottning  Margareta  och  konung  Albrekt.     1389—1398    ....  313. 

2.  Drottning  Margareta  och  konung  Erik  V.     1397—1412     ....  323. 

3.  Vadstena  kloster 342. 

4.  Kriget  mot  holsteinarne  och  hansan  1412 — 1435 357. 

5.  De  inre  förhållandena  i  Sverige  1412—1434 365. 

6-     Rörelser  inom  kyrkans,  konstens  och  litteraturens  områden.  1389 — 1435  381. 

II.     TJnionsstridema  1435 — 1470. 

1-     Resningen  mot  unionen.  Engelbrekt  och  Karl  Knutsson.  1434 — 1440  394. 

2.     Konung  Kristofer.     1441—1448 438. 


n 

Sid. 

3.  Karl  IIis  första  regeringstid.     1448—1457 453. 

4.  Konung  Kristiern  I.     1457—1463 484. 

5.  Karl  11:8  andra  regeringstid.     1464,  1465 498. 

6.  Biskop  Kettil  och  ärkebiskop  Jöns.     1465,  1466 500. 

7.  Herr  Erik  Axelsson  riksföreståndare.     1466,  1467 503. 

8.  Karl  Ifrs  tredje  regeringstid.     1467 — 1470 509. 

III.     Unionsstridema  1470 — 1620. 

1.  Sten  Sture  I  riksföreståndare.     1470—1497  . 518. 

2.  Konung  Hans'  (Johan  II:s)  regering  i  Sverige.     1497 — 1501    .    .  560. 

3.  Sten  Sture  I  andra  gången  riksföreståndare.     1501 — 1503  .    .    .  666. 

4.  Svante  Nilsson  riksföreståndare.     1504—1512 569. 

5.  Sten  Sture  II  riksföreståndare.     1512—1520 583. 

6.  Konung  Kristiern  II.     1520—1521 600. 


Tabeller. 

Släkttaflor  till  Stenkelska  ätten 100,  101. 

Bengt  Algotssons  släkttafla 228. 

SläkttaBa  för  unionskonungarne 315. 

Ättlingar  af  Birger  Porsson 413. 

Ätten  Bielke 415. 

Ätten  Natt  och  dag  och  de  yngre  Sturarne 416. 

Ätten  Natt  och  dag  på  längden 417. 

Ätten  Bonde   ...     • 419. 

Ätten  Sture  med  tre  sjöblad 420. 

Ätten  Oxenstierna 420. 

Vasaätten 499. 

Ätten  Tott 506. 

Eartor. 

Karta  öfver  Göta  älfs  mynning 16. 

Karta  öfver  norra  delen  af  Björkön  i  Mälaren 21. 

Stockholms  stad  med  murar  och  tom 28. 

Plan  af  Visby 36. 


Rättelser. 

Sid.  169  rad  3  nedifr.  läs:  inmerite  legis. 

>     187  fig.  175  bör  hafva  följande  utseende: 


INLEDNING. 


Sveriges  historia.     II. 


Skulpturer  på  en  dopfunt  i  Västergötland. 


u. 


'nder  Sveriges  förhistoriska  tid,  hvilken  i  det  allra  närmaste  sam- 
manfaller med  dess  hedna  tid  —  ty  helt  få  och  endast  spridda  äro  de 
historiska  upplysningar,  som  vi  kanna  sammanleta  för  den  hedna  tiden 
i  vårt  land  — ,  fick  det  svenska  landet  småningom  sin  fullt  utpräglade 
gestaltning.  Vid  den  tid,  då  människor  först  uppträdde  i  Sverige,  hade 
landet  en  helt  annan  utsträckning  än  nu.  Vid  medeltidens  ingång  voro 
landets  konturer  i  det  hufvudsakligaste  desamma  som  i  våra  dagar, 
men  i  det  inre  voro  förhållandena  mellan  vatten  och  land,  mellan  skog 
och  bygd  helt  andra.  I  politiskt  hänseende  rådde  ock  en  stor  olikhet. 
Delar  af  landet,  som  efter  naturens  ordning  borde  höra  till  Sverige  och 
na  äro  svenska,  hörde  då  till  andra  riken. 

Den  engelske  konungen  Alfred,  som  blifvit  kallad  den  store  —  han 
lefde  vid  sjäKva  begynnelsen  af  Sveriges  historiska  tid  och  afled  år 
901  — ,  har  i  en  världshistoria,  som  han  öfversatte  från  latinet  till 
angelsaxiskt  tungomål,  inflickat  några  uppgifter  rörande  Norden,  om 
hvilken  den  romerske  författaren  ägde  ringa  kännedom;  konungen  hade 
erhållit  dem  af  tvenne  norrmän,  af  h  vilka  den  ene,  Ulf  sten,  lämnat  en 
redogörelse  för  förhållandena  inom  Östersjön.  TTlfsten  hade  börjat  sin 
färd  i  den  fordom  mycket  betydande  orten  Hedeby  (vid  den  nuvarande 
staden  Slesvig).  Han  uppgifver  sig  hafva  passerat  Langeland,  Låland, 
Falster  och  Skåne,  hvilka  länder  han  säger  tillhöra  Danmark.  Delågo 
på  babords  sida  liksom  Burgundaland  (Bornholm),  h vilket  hade  en  egen 
konung.  Sedan  passerade  han  Bleking,  Möre,  Öland  och  Gottland,  »hvilka 
tillhöra  sveame».  På  styrbords  sida  hade  han  Venden  ända  till  Weich- 
selns  mynning.  Hvad  Ulfsten  berättar  om  ländernas  lägen  är  korrekt, 
och  vi  torde  därför  äfven  böra  sätta  lit  till  hans  uppgifter  rörande 
de  politiska  förhållandena.  Bleking  tillhörde  således  den  tiden  Sverige 
men  var  under  den  egentliga  medeltiden  ett  danskt  land.  Sverige  har 
således  någon  gång  vid  början  af  vår  medeltid  förlorat  ett  rätt  betyd- 
ligt område. 

Gränser  kunna  vara  naturliga,  när  de  bestämmas  af  förhållanden, 
som  naturen  skapat,  politiska,  när  de  blifvit  bestämda  genom  aftal 
mellan    bygder   eller   riken.     Sverige   har   i    närvarande   stund  nästan 


4  MEDELTIDEN. 

fullständigt  naturlig  begränsning.  De  forna  politiska  gränserna  hafva 
i  följd  dels  af  segervinningar,  dels  af  nederlag  lämpats  efter  natur- 
gränser. 

Så  långt  våra  historiska  minnen  gå  tillbaka,  hörde  Skåne  och 
Halland  till  Danmaxk.  Medeltidens  Bleking  var  något  mindre  än 
nutidens,  ty  landskapets  västligaste  del,  i  väster  om  Listerviken  och 
Mörrumsån,  Lister,  räknades  hvarken  till  Bleking  eller  Skåne  men 
stod  närmare  det  senare  landskapet.  Inom  Lister  fanns  åtminstone 
under  medeltidens  senare  del  en  obetydlig  stad,  Sölvesborg,  som  fått  sitt 
namn  efter  den  vid  stadens  sida  liggande  borgen,  nu  en  ruin. 

Bleking  står  i  närmaste  sammanhang  med  det  alltid  svenska  Små- 
land. Gränsskogarna  trängde  långt  ned  i  Bleking,  den  mångformade 
kustlinien  med  öar  och  holmar  utanför  lockade  till  sjöfart.  Mellan  skog 
och  strandbygd  fanns  ett  bördigt  område,  men  landskapet  spelade 
under  medeltiden  ingen  betydande  roll  liksom  ej  heller  dess  städer 
Ronneby,  Ävaskär,  Lyckd  och  Elleholm.  Vid  Lycka  och  Elieholm  funnos 
fästen.  Invid  gränsen  till  Sverige  (Möre)  låg  fästet  Broms.  Bleking 
hade  eget  landsting  och  —  efter  dansk  sed  —  en  landsdomare.  Det 
var  deladt  i  tre  härad,  och  i  spetsen  för  hvart  af  dem  stod,  efter  syd- 
svensk sed,  en  häradshöfding. 

Skåne  räknades  som  en  af  Danmarks  förnämligaste  delar.  Det  var 
ett  land  med  urgammal  odling.  En  flik  af  småländska  hög-  och  skogs- 
landet tränger  ned  i  midten  af  landskapets  norra  del.  En  högländt 
skogstrakt  gick  från  nordväst  till  sydost  genom  landskapet.  De  många 
ortnamnen  på  -red  eller  -röd  (ryd)  inom  detta  område  vittna  tyd- 
ligt om  en  odling,  som  är  senare  än  slättbygdens.  En  annan  högländt 
skogstrakt,  Hallandsås,  bildade  gräns  mot  det  landskap,  från  hvilket 
åsen  lånat  namn.  Hufvudbygden  var  vid  och  rik.  Om  välståndet 
bära  de  många  kyrkorna  vittnesbörd,  såväl  genom  antalet  som  ock  i 
vissa  fall  genom  utstyrsel.  Herrgårdar  funnos  i  stort  antal,  flera  af 
dem  voro  befästa.  Rikedom  hämtades  såväl  ur  den  ymnigt  gifvande 
jorden  som  ur  hafvet,  hvilket  bjöd  på  ett  lönande  sillfiske.  Med  afseende 
på  handel  och  sjöfart  synes  Skåne  hafva  varit  snarare  passivt  än  aktivt. 

Städerna  voro  flera.  Främst  af  dem  stod  Lund,  hvars  namn  måhända 
innebär  en  antydan,  att  orten  redan  under  heden  tid  var  af  betydenhet. 
Strax  utanför  Lund  höllos  äfven  viktiga  folkförsamlingar  för  hyllning 
af  konungar  och  andra  maktpåliggande  ärenden.  Lund  blef  den  kyrk- 
liga medelpunkten  för  hela  det  danska  riket,  och  ärkebiskoparne  i  Lund 
spelade  en  stor  roll  i  Danmarks  politiska  lif.  Utom  den  ansenliga  dom- 
kyrkan hade  staden  åtminstone  aderton  sockenkyrkor  och  fyra  kloster. 
Lund  låg  inne  i  landet,  likaså  de  gamla  städerna  Tomarp  i  sydöstra  och 
Vä  i  nordöstra  Skåne.  Under  tider,  då  man  alltför  ofta  måste  vara 
beredd  på  fientliga  hemsökelser,  anlade  man  icke  gärna  städer  å  kusten, 
där  öfverrumplingar  svårligen  kunde  förebyggas.  Därför  anlades  ock 
staden    Malmö   från    början  ett  godt  stycke  fi'ån  stranden.     Men  små- 


INLBDNINQ. 


ningom  inträdde  jämförelsevis  lugnare  tider,  och  man  fann  det  vara  af 
vikt,  att  staden  låg  bekvämt  för  sjöfarten.  Malmö  stad  (af  tyskame 
kallad  Ellenbogen)  flyttades  ned  till  den  nuvarande  platsen;  utanför 
Tomarp  uppstod  Simrishamn  (egentligen  Simmershamn  efter  ån,  vid 
hvars  utlopp  den  lilla  staden  uppstod),  utanför  Vä  Åhus  vid  Helgaåns 
mynning  (Ahus  =  Åos  d.  v.  s.  åmynning).  Invid  Ahus  hade  ärke- 
biskopen i  Lund  ett  befäst  slott,  hvars  kvarlefvor  i  nyare  tid  blifvit 
blottade.  Vid  kusten  uppstodo  vidare  städerna  Ystad  och  Trelleborg. 
Det  senares  gamla  namn  Trälaborg  kan  jag,  hvad  den  förra  delen  af 
namnet  beträffar,  icke  förklara;  namnets  senare  del  antyder,  att  staden 


EL5HED 


1.    Helsingborgs  fäste  och  stad. 

blifvit  anlagd  vid  sidan  af  ett  fäste,  af  hvilket  i  vår  tid  icke  det 
ringaste  spår  finnes  bevaradt.  På  den  punkt,  där  Öresund  smalnat  af 
till  hvad  bildlikt  kan  kallas  en  hals,  anlades  på  höjden,  som  reser  sig 
ett  stycke  från  stranden,  ett  starkt  fäste,  som  kallades  Helsingborg, 
om  hvars  betydenhet  såväl  historiska  urkunder  som  den  ännu  kvar- 
stående hufvudbyggnaden,  midttornet  Kärnan,  bära  kraftiga  vittnesbörd. 
På  den  låga  stranden  nedanför  höjden  och  fästet  uppstod,  helt  visst 
ganska  tidigt,  en  stad,  som  från  fästet  lånade  namnet  Helsingborg. 
Söder  om  Helsingborg  anlade  konung  Erik  af  Pommern  Landskrona, 
antagligen  därför  att  där  fanns  en  god  hamn. 


6 


MEDELTIDEN. 


Då  Helsingborgs  Kärna  är  af  alla  våra  medeltidsfästen  det  enda,  som 
blifvit  till  vår  tid  bevaradt,  torde  det  vara  skäl  att  här  lämna  antyd- 
ning om  dess  konstruktion.  Fig.  1  återgifver  en  teckning  från  1500- 
talet  af  staden  och  fästet.  Fästet  var  omslutet  af  en  ringmur  späckad 
med  torn.  Inom  borggården  reste  sig  den  ansenliga  Kärnan,  ofvantill 
afslutad  med  en  krans  af  tinnar.  Teckningen  visar  icke  det  trätak, 
som  torde  hafva  utgjort  den  öfversta  betäckningen,  ty  det  är  ej  tänk- 
bart, att  man  kunde  låta  de  fästets  försvarare,  som  befunno  sig  högst 
uppe    å    tornet   och    där   hade  mycket  maktpåliggande  värf  att  sköta. 


r  '.,■    '_ 

i 

It- : 
7- ; 

2,  3.    Helsingborgs  Kärna. 


vara  utan  skydd  mot  regn  och  snö.  Under  1600-talet  bröts  Kärnans 
öfversta  del  ned,  och  tornet  stod  därefter  kvar  som  en  tämligen  formlös 
murklump,  hvilken  hade  fått  förfalla  och  sedan  hotades  med  fullständig 
undergång.  Kärnan  blef  emellertid  konserverad,  och  på  den  del,  som 
efter  stympningen  var  den  öfversta,  sattes  enahanda  krans  af  tinnar,  som 
hade  ursprungligen  funnits  —  det  enda  sättet  att  få  en  värdig  och 
praktisk  afslutning.  Kärnans  nuvarande  yttre  utseende  visas  af  fig.  2; 
fig.  3  visar  en  genomskärning  af  tornet.  Det  i  fig.  2  synliga  utsprånget 
inrymmer  trapporna,  som  ställa  de  många  våningarna  i  förbindelse  med 
hvarandra.     På  den  sida,  som  icke  synes  i  bilden,  förekommer  ett  fyr- 


INLEDNINa. 


sidigt  ntsprång,  afisedt  för  latrinerna.  Ingångsporten  till  kärnan  ligger 
ungefär  6  meter  öfver  marken;  man  kunde  därför  icke  nå  denna  annat 
&n  medelst  en  trappa  eller  stege. 
När  man  medelst  denna  kommit  in, 
hade  man  under  golfvet  en  källare, 
tiU  h vilken  tillträde  fanus  endast 
genom  en  lucka  i  golfvet.  Källaren 
var  troligen  ej  afsedd  för  magasi- 
nering af  förråd  af  olika  slag,  ntan 
snarare  för  bevarande  af  fångar  eller 
olydiga  tjänare.  Två  ytterst  smala 
öppningar  läto  strimmor  af  ljus 
tränga  in  i  detta  dystra  rum.  JDen 
första  våningen  bestod  af  ett  kvad- 
ratiskt rum  (fig.  4)  med  tre  birum, 
som  afslntas  med  ett  smalt  fönster. 
Vid  sidan  af  det  ena  birummet  finnes 
en  spis  a.  Antagligen  var  detta 
rum  upplåtet  åt  vakten.  I  närmast 
följande  våning  (fig.  5)  är  midtrum- 
met  kvadratiskt.  A  samma  sida,  där 
ingångsdörren  förekommer,  finnes  en  spis  och  innanför  denna  en  bakugn. 
Bilden  visar  den  öfriga  anordningen;  jag  behöfver  endast  fästa  uppmärk- 


4.    Helaingborga  Kärna.    Våning  B. 


5.    Våning  C. 


Helsingborgs  Kärna. 


6.     Våning  D. 


samhet  vid  den  i  rät  vinkel  brutna  gången  till  latrinen.  Denna  våning 
var  således  i  främsta  rummet  afsedd  för  hushållsangelägenheter.  Den  lilla 
hvita  fläcken   i   den   svarta   murmassan  angifver  rökgången  från  den 


8  MEDELTIDEN. 

underliggande  våningen.  Nästa  våning  är  praktvåningen  inom  Kärnan. 
Rummen  i  två  våningar  hafva  blifvit  förenade  till  ett,  som  täckes  af 
ett  korshvalf  (fig.  6).  Snedt  emot  ingången  förekommer  i  den  tjocka 
muren  ett  korshvälfdt  rum,  som  uppenbarligen  varit  slottskapellet;  i  den 
östra  gafvelväggen  ses  ännu  altaret  med  nischen  vid  sidan,  afsedd  till 
förvarande  af  de  heliga  kärlen  o.  d.  Vid  sidan  af  ingången  ligger  ett 
annat  korshvälfdt  rum  med  en  spis  i  den  inre  ändan.  För  de  följande 
våningarna  är  det  icke  möjligt  att  anvisa  någon  särskild  användning. 
Helsingborgs  fäste  beboddes  af  konungar,  och  Kärnan  synes  hafva  varit 
deras  bostad  inom  fästningsområdet.  Detta  gifver  oss  en  inblick  i  den 
skillnad,  som  förekommer  mellan  hvad  man  fordom  funnit  och  hvad 
man  nu  finner  bekvämligt. 


=+=>= 


:L^r,t. 


7.     Glimmingehus. 


Jag  har  nyss  talat  om  de  skånska  herremännens  befästa  gårdar.  En 
sådan  gård  finnes  i  närvarande  stund  kvar,  i  det  närmaste  orubbad, 
Glimmingehus.  Det  är  en  mycket  hög  byggnad.  Sådana  uppfördes  mot 
slutet  af  medeltiden  inom  såväl  Danmark  som  Sverige.  Såsom  svenska 
exempel  kunna  nämnas  Bergkvara  i  Småland  och  Vik  i  Uppland,  men 
Bergkvara  är  nu  en  ruin,  och  Viks  slott  har  i  det  inre  genomgått  be- 
tydande förändringar.  Tack  vare  den  omständigheten,  att  Glimmingehus 
i  nyare  tid  blifvit  användt  som  magasin,  har  taket  blifvit  underhållet, 
och  därigenom  har  det  hela  blifvit  bevaradt.  Byggnadens  yttre  är,  om 
vi  se  bort  från  det  vördnadsvärda,  som  en  äldre  byggnad  kan  hafva, 
skäl  igen  enkelt,  såsom  fig.  7  visar;  den  svarar  icke  alls  mot  de  anspråk 
vi  nu  ställa  på  en  slottsbyggnad.  Redan  de  små  fönstren  äro  för  nu- 
tidens människor  afskräckande.  Huset  var  troligen  omgifvet  af  vatten, 
hvilket   beredde   svårighet  för  en  anfallande.     Nederst  se  vi  en  rad  af 


INLEDNING.  9 

smala  gluggar,  genom  hvilka  bågskyttarne  sände  ut  sina  pilar;  under 
och  öfver  öfversta  våningens  fönster  funnos  två  rader  skottgluggar,  22 
i  hvar  rad.  Ingångsdörren  ligger  ej  mycket  högt  öfver  den  nuvarande 
marken,  men  det  var  icke  så  lätt  att  storma  dörren,  ty  från  ett  ut- 
språng  i  själfva  takkanten  kunde  man  kasta  eller  hälla  hvarjehanda 
obehagliga  saker  ned  öfver  angriparne,  och  farorna  voro  icke  öfver- 
ståndna,  äfven  om  fienden  hade  sprängt  porten,  ty  i  tunnhvalfvet  öfver 
den  knappt  tilltagna  förstugan  fanns  en  tvärgående  spricka,  genom 
hvilken  ett  galler  kunde  sänkas  ned,  samt  en  fyrkantig  lucka,  genom 
hvilken  pilar,  stenar  och  sjudande  vatten  kunde  nedsändas.  Hade  man 
kommit  undan  allt  detta,  skulle  man  klättra  uppför  en  trappa  med 
fotshöga  steg  till  en  andra  förstuga.  I  tunnhvalfvet  öfver  trappan  nnsa 
en  glugg,  genom  hvilken  försvararne  kunde  oroa  fienden,  ännu  en  fanns 
öfver  förstugan.  Från  denna  ledde  en  dörr  åt  vänster  in  i  våningen,  men  i 
den  motliggande  förstuguväggen  funnos  två  skottgluggar.  Fienden  vände 
sig  naturligtvis  mot  dörren  men  kunde  då  skjutas  i  ryggen.  I  denna 
våning  finns  en  stor  fönsteröppning  rätt  öfver  porten,  och  äfven  från 
denna  kunde  de  angripande,  så  länge  de  befunno  sig  utanför  huset, 
ofredas.  Ett  sådant  stormanshus  hade  således  ganska  många  möjlig- 
heter till  försvar. 

Då  stormännen  betydde  så  mycket  under  medeltiden,  är  det  skäl, 
eftersom  Grlimmingehus  är  ett  så  typiskt  exempel,  att  se  till,  huru  detta 
var  indeladt  för  det  hvardagliga  lifvet  under  fredliga  förhållanden.  Fig. 
8—11  visa  grundplanerna  af  de  fyra  våningarna.  Inom  första  våningen 
ftr  A  köket  med  a  eldstaden,  b  en  öppning  i  muren,  i  hvilken  ett  talrör 
uppifrån  mynnar  ut.  En  öppning  i  muren  d,  i  hvilken  ett  annat  tal- 
rör mynnade  ut,  ledde  in  i  ett  stort  rum  B,  i  hvars  midt  fanns  en 
brunn  c,  en  viktig  sak  för  huset  särskildt  i  händelse  af  en  belägring. 
Det  är  antagligt,  att  detta  rum  var  afsedt  för  betjäningen,  af  hvilken 
de  flesta  skulle  i  händelse  af  behof  göra  tjänst  som  krigare.  På  andra 
sidan  förstugan  ligga  tvenne  hvälfda  rum  C  och  D,  hvartdera  med  en 
nisch  i  muren  e.  Rummen  i  denna  våning  äro  ganska  skumma,  ty 
ljusöppningarna  äro  helt  små.  Inom  andra  våningen  (fig.  9)  hafva  vi 
att  märka  den  smala  förstugan  -4,  två  yttre  rum,  kamrarna  i^,  B  med  a, 
rökgången  från  den  nedre  våningen,  C  en  stor  sal  med  en  smärt  midt- 
kolonn.  Från  denna  sal  leder  en  gång  6,  som  å  den  yttre  sidan  har 
ett  litet  rum  c,  afsedt  för  försvaret  —  jfr  det  föregående  — ,  in  i  rummet 
D,  som  har  två  väggskåp  d  och  en  eldstad  e,  från  hvilket  man  kommer 
tUl  rummet  E,  inom  hvilket  är  att  märka  gången  till  afträdet  f  och 
de  nyss  omtalade  två  skottgluggarna  g.  Rummen  i  denna  våning  voro 
bättre  upplysta  och  vida  prydligare  än  i  den  nedersta  våningens;  om 
det  senare  vittnar  salen  c,  hvilken  finnes  återgifven  i  fig.  12.  Denna 
våning  var  tydligen  icke  afsedd  för  tjänare.  I  den  tredje  våningen 
(fig.  10)  märka  vi  en  ytterst  liten  förstuga  A,  en  ansenlig  sal  B  med 
eldstad  a,  ingång  till  afträdet  b  och  det  stora  fönstret  c,  midt   öfver 


10 


MEDELTIDEN. 


porten,  om  hvilket  förut  är  taladt.  Från  salen  träder  man  in  i  C,  som 
torde  hafva  varit  borgherrens  rum;  det  är  prydt  med  d  en  bild  af 
Vår  fru,  e  en  sten  med  det  nlfstandska  vapnet  —  huset  byggdes  af  herr 
Jens  Holgersson,  som  förde  detta  vapen  — ,  fen  stor  stenhäll  med  bild  af 
herr  Jens  och  en  skrytsam  omskrift,  g  eldstad  med  afloppsrör  för  vatten, 
Ä  en  nisch  i  muren  och  däröfver  en  bild  af  korsfästelsen.  Antagligen 
har  detta  rum  fått  göra  tjänst  som  kapell  för  familjen.  Från  C  kommer 
man  in  i  kammaren  D,  som  har  en  nisch  i  muren  i  och  ett  skotthål  h 
mot  den  lilla  förstugan.  Den  öfversta  våningen  (fig.  11)  är  icke  in- 
delad i  rum,  det  är  en  vind,  afsedd  för  försvaret,  och  torde  äfven  hafva 
varit  ett  förrådsrum;  a  är  utsprånget  öfver  porten. 


U 


'V  '-  -.''^ 


Äöoe 


:XT-V 


11.: 

>>»iMml  I 1 1 L      .      \ '  ■ i 1  Jt  01. 

8—11.    Första^  andra^  tredje  och  fjärde  våningarna. 


Andra  stormannahus  kunna  naturligtvis  haft  en  annan  indelning 
i  rum,  men  i  något  större  mått  torde  olikheter  icke  hafva  förekommit. 
Anordningen  af  Glimmingehus  ger,  liksom  anordningen  inom  Helsing- 
borgs Kärna,  en  antydan  därom,  att  medeltidens  bostäder  ingalunda 
svara  mot  vår  tids  anspråk  på  bekvämlighet  och  trefnad. 

Till  sist  har  jag  lämnat  de  två  städerna  Skanör  och  Falsterbo, 
liggande  helt  nära  hvarandra  på  Skånes  sydvästligaste  udde.  De  äro 
i  närvarande  stund  ytterst  oansenliga  men  spelade  under  medeltiden 
en  mycket  betydande  roll  i  följd  af  det  sillfiske,  som  idkades  i  vattnet 
utanför  dem.  Själfva  städerna  voro  ej  ens  under  medeltiden  betydande, 
men  under  somrarna  voro  de  genom  tillströmning  från  främmande  håll 
ytterst  folkrika.  Danska  och  tyska  städer  hade  förvärfvat  sig  utanför 
Skanör  och  Falsterbo  områden,  som  kallades  vitten.  Fartyg  kommo 
från  dessa  städer  och  förankrades  i  det  grunda  vattnet  utanför  stranden; 


INLBDNINO. 


11 


under  medeltiden  hade  man  icke  samma  anspråk  som  nu  på  hamnar. 
Köpmännen  gingo  i  land,  slogo  sig  ned  i  sina  bodar,  salubjödo  där  sina 
varor  och  köpslogo  om  sillen,  som  fångades.  När  fisketiden  var  slut, 
foro  de  främmande  köpmännen  bort,  och  under  vintern  torde  lifvet  i  de 
två  städerna  hafva  varit  ganska  stillsamt.  Då  den  romerska  kyrkan 
liade  flera,  delvis  ganska  utsträckta  fastetider,  under  hvilka  kött  icke 
fick  förtäras,  spelade  sillen  en  ansenlig  roll.  Att  förvärfva  denna  var 
därför  af  stor  betydelse.  Den  tyska  hansans  städer  fäste  också  stor 
vikt  vid  tillträdet  till  områden  invid  de  två  städerna.  Ofta  anhöllo 
de  ödmjukt  om  privilegier,  ibland  uppställde  de  dryga  fordringar.  Vid 
de  tillfällen,  då  hansan  var  öfvermäktig,  måste  privilegierna  ökas. 


12.     öfre  borgstugan. 

Såsom  redan  framhållits,  anlades  i  Skåne  städer  i  skydd  af  tidigare 
tillkomna  fästen.  Vid  städer,  som  tidigare  tillkommit,  anlades  stundom 
kungliga  slott.  Så  skedde  vid  Skanör  och  Falsterbo.  Kvarlefvorna  af 
det  senare  hafva  i  nyare  tid  blifvit  blottade. 

Skåne  var  deladt  i  härad  och  hade  en  egen  lag,  som  ännu  finnes  i 
behåll,  affattad  på  ett  helt  annat  sätt  än  landskapslagarna  i  det  gamla 
Sverige.     Landstinget   hölls,    såsom   redan   blifvit  antydt,  invid  Lund. 

Från  år  1327  innehade  ärkebiskoparne  i  Lund  Bornholm,  å  hvars 
norra  ända  uppfördes  det  fasta  slottet  Hammershus,  nu  en  ruin.  Den 
lilla  ön  hade  landsting  och  landsdomare. 

Halland  stod,  liksom  Bleking,  genom  de  naturliga  förhållandena  i 
en  ganska  nära  förbindelse  med  det  gamla  Sverige,  d.  v.  s.  med  Små- 
land och  Västergötland.  Gränsskogarna  sträckte  sig  under  medeltiden 
längre   in   i   landskapet   än    nu,    men    trots  dessa  skogar  bragte  åarna 


12  MEDELTIDEN. 

Halland  i  närmare  förbindelse  med  Sverige,  än  hvad  Skåne  kunde  ernå. 
Landet,  som  var  deladt  i  härad,  hade  eget  landsting,  som  hölls  i  när- 
heten af  Halmstad,  och  landsdomare.  Politiska  förhållanden  föranledde 
i  början  af  1200-talet  en  styckning  i  södra  och  norra  Halland,  som  er- 
höllo  hvart  sitt  landsting.  Städerna  voro  Lagaholm  (Laholm)  vid  Laga- 
ån  med  slott  vid  sidan,  Halmstad  vid  Nissans  utlopp,  Falkenberg  vid 
Ätran  med  slott  vid  sidan,  Varberg,  som  hade  uppstått  vid  sidan  af  ett 
mycket  starkt  fäste,  och  Kungsbacka. 

Vid  Göta  älfs  nedersta  lopp  sträckte  sig  en  smal  landremsa  af  det 
gamla  Sverige  fram  till  Västerhafvet.  Från  nordändan  af  det  danska. 
Halland  var  afståndet  helt  ringa  till  sydändan  af  det  norska  Bohuslän. 
Att  Västergötland  fått  denna  obetydliga  beröring  med  hafvet  mellan 
de  två  rätt  ansenliga  främmande  landskapen  är  ett  ganska  egendomligt 
förhållande.  Att  detta  skulle  för  Sverige  innebära  en  förmån  men  där- 
jämte hvarjehanda  olägenheter  är  tydligt.  Det  var  visserligen  väl,  att 
vårt  land  icke  var  alldeles  utestängdt  från  Västerhafvet,  men  tillfället 
till  färd  väster  ut  var  för  Sverige  ytterst  ringa,  under  det  Halland  och 
Bohuslän  hade  långa  kuststräckor.  Under  örligstider  kunde  de  danska 
och  norska  konungarne  bekvämligen  låta  sina  härar  rycka  fram  och 
utveckla  sig,  under  det  den  svenske  konungen  endast  med  stor  olägen- 
het kunde  sända  trupper  till  denna  lilla  utkant  af  sitt  rike. 

Det  finnes  en  uppteckning  —  nedskrifven  ett  par  århundraden 
senare  —  om  en  gränsläggning  mellan  Danmark  och  Sverige,  utförd 
af  de  två  konungarne  Emund  i  Uppsala  och  Sven  Tjuguskägg  i  Dan- 
mark samt  ombud  från  båda  rikena.  Den  danske  konungens  namn  är 
uppenbarligen  inkommet  i  berättelsen  genom  förväxling  mellan  den 
nämnde  konung  Sven,  som  var  Olof  Skottkonungs  styffader,  och  konung 
Sven  Estridsson,  hvilken  var  samtida  med  samme  Olofs  son  Emund.  Sex 
gränsstenar  omtalas  såsom  satta.  Af  dem  hafva  lägena  för  tre  kunnat 
återfinnas  ä  gränsen  mellan  Halland  och  Västergötland,  för  en  å  gränsen, 
mellan  Halland  och  Småland,  för  en  i  hörnet  mellan  Halland,  Skåne 
och  Småland.  »Den  sjätte  stenen  är  Brömsesten  mellan  Bleking  och 
Möre.»  Denna  gränsläggning  skulle  således  tillhöra  midten  af  1000- 
talet  och  skulle  således  innebära,  att  Bleking  vid  den  tiden  var  eller 
just  då  blef  från  Sverige  afträdt  till  Danmark.  Också  förekommer  i 
vår  medeltids  historiska  anteckningar  mot  den  nämnde  konung  Emund 
beskyllningen,  att  han  hade  minskat  Sverige.  Bleking  låg  aflägset  i 
Sverige  men  helt  nära  ett  af  Danmarks  förnämsta  områden.  Bleking 
hade  blifvit  kristnadt  från  Skåne.  Den  kyrkliga  eröfringen  torde  hafva. 
framkallat  den  politiska. 

Mot  Norge  gick  riksgränsen  på  följande  sätt.  Bohuslän  var  norskt,. 
Västergötland,  Dal  och  Värmland  voro  svenska.  Från  Värmlands  nordspets 
gick  gränsen  i  nordöstlig  riktning  till  en  punkt,  som  ligger  på  gränsen 
mellan  Fors  socken  i  Jämtland  och  Långsele  socken  i  Ångermanland,, 
d.    v.    s.    till    en  punkt,  som  ligger  vid  pass  7  mil  norr  om  SundsvalL 


INLEDNING.  13 

Särna  och  Idre  vidsträckta  socknar  i  Dalame,  Härjedalen  och  Jämt- 
land hörde  till  Norge.*  Den  nordligaste  punkt,  som  namnes  i  anteck- 
ningar om  gränsförhållandena  mellan  Sverige  och  Norge  från  midten 
af  1200-talet,  är  Ström  i  Jämtland.  Det  var  icke  nödigt  att  göra  en 
^ränsläggning  längre  åt  norr,  ty  afstånden  mellan  bygderna  å  ömse 
sidor  af  Kölen  voro  så  dryga,  den  mellanliggande  vildmarken  så  bred, 
att  några  sammanstötningar  mellan  svenskar  och  norrmän  icke  voro  att 
befara.  Tidigare,  under  vikingatiden,  var  samfärdseln  lifligare  i  dessa 
trakter,  då  man  sökte  vinna  skatter  inom  Bjärmaland. 

Det  af  naturen  söndersplittrade  Bohuslän  med  otaliga  klippor  med 
mellanliggande  dalar  af  växlande  storlek,  med  otaliga  öar  och  skär, 
var  således  norskt.  Namnet  är  icke  det  urgamla,  ty  Bohus  anlades 
först  i  början  af  1300-tfidet.  Landet  tillhörde  af  gammalt  Vikens  lag- 
raansdöme  och  var  indeladt  i  skeppsredor.  Landets  läge  och  beskaffen- 
het inbjöd  till  sjöfart.  En  rätt  betydande  stad  namnes  tidigt,  Konunga- 
hälla (Kungälf)  invid  norra  stranden  af  Göta  älfs  norra  mynningsgren, 
men  staden  ödelades  redan  under  1100-talet  och  var  därefter  oansenlig. 
Viktiga  voro  ej  heller  de  senare  anlagda  städerna  Marstrand  och  Udde- 
valla, Ett  fäste  fanns  ganska  tidigt  på  Ragnhildsholmen  midtemot 
staden    Konungahälla,  men  det  fick  förfalla  under  början  af  1300- talet 

—  rätt  betydliga  lämningar  hafva  dock  blifvit  blottade  i  vår  tid 
— ,  då  det  bättre  belägna  fästet  Bagahus  (Bohus)  hade  blifvit  i 
närheten  uppfbrdt  på  en  klippa  i  Göta  älf.  Läget  var  behäi^skande, 
fästet  var  starkt.  Det  kan  berömma  sig  af  att  aldrig  hafva  blifvit 
af  en   fiende   eröfradt.     Bohus  blef  landskapets  hufvudort.     Vid  Bohus 

—  i  landskapets  ena  ända  och  helt  nära  gränsen  mot  Sverige  —  höllos 
lagtingen. 

Medeltidens  Sverige  bestod  af  tre  delar,  Svealand,  Götaland  och 
Hälsingland;  under  det  sistnämnda  innefattades  hela  Norrland,  i  hvars 
nordligare  delar  —  bortom  Ångermanland  —  svensk  bygd  bröts  först 
jämförelsevis  sent.  Härtill  kommo  Gottland,  som  intog  en  alldeles 
särskild  ställning,  och  Finland,  som  småningom  eröfrades.  Namnet 
Hälsingland  hade  således  en  dubbel  betydelse;  det  betecknade  dels  ett 
landskap,  dels  en  stor  landsdel.  Men  denna  nordliga  del  af  det  svenska 
riket  var  genom  sin  aflägsenhet  mindre  betydande  och  spelade  därför 
en  underordnad  roll  i  förhållande  till  Svealand  och  Götaland.  Under 
den  senare  delen  af  1100-talet  kallade  sig  de  svenska  konungarne  svears 
och  götars  konungar.  Svealand  och  Götaland  —  d.  v.  s.  Svearnes  land 
och  Götarnes  land  —  betecknade  således  Sverige,  Hälsingland  eller 
Norrland  var  ett  bihang,  som  i  konungatiteln  förbigicks  med  tystnad. 
Vi  få  förlåta  vår  medeltids  författare,  att  de  icke  voro  språkforskare 
i  vår  tids  mening  och  att  de  därför  kunde  framkomma  med  påståendet. 


♦  Jämtland  hörde  dock  i  kyrkligt  hänseende  till  Sverige. 


14  MEDELTIDEN. 

att  namnet  Sverige  ursprungligen  hade  formen  Zwerike,  d.  v.  s.  två 
riken.    Namnet  Sverige  skulle  således  hafva  varit  af  tysk  upprinnelse. 

Sverige  är  en  uppmjukad  form  af  Svearike  —  Sveames  rike.  Göta- 
lands namn  har  stannat  kvar  i  två  landskapsnamn,  öster-  och  Väster- 
götland, men  Grötaland  omfattade  äfven  områden,  som  lågo  längre  åt 
norr,  Dal  och  Värmland,  och  längre  åt  söder,  Småland  och  Kalmar  län 
samt  Oland.  De  isländska  sagorna  göra  skillnad  mellan  Svitjody  d.  v.  s. 
ursprungligen  sveafolket,  sedan  dettas  land,  och  Gautaland,  Götaland,, 
men  i  dem  finnes  äfven  uttrycket  Sviaveldi,  Sveaväldet,  hvilket  om- 
fattade både  Svitjod  (jämte  det  i  norr  därom  liggande  vidsträckta 
landet)  och  Götaland.  Detta  tredje  namn  innebär  en  antydan,  att 
svearne  under  sitt  välde  lagt  Götaland. 

De  två  hufvuddelarna  af  Sverige  hade  af  naturen  fått  en  mycket 
bestämd  och  bred  begränsning  genom  de  ansenliga  högländta  skogsom- 
råden, som  skilde  dem  fipån  hvarandra  och  som  kallades  i  öster  Kolmården^ 
längre  åt  väster  Tiveden  och  som  fortsattes  af  den  väldiga  skogstrakt, 
som  fyllde  det  östra  Värmland  och  den  västra  delen  af  Dalarne.  Stor 
betydelse  hade  dessa  skogsområden  för  samftrdseln;  de  voro  utan  fråga 
i  hög  grad  isolerande.  Också  finna  vi  Götaland  betecknadt  som  landet 
sunnan  skog^  i  söder  om  skogen,  i  motsats  till  landet  ofvan  skog,  hvilket 
senare  stundom  benämndes  Uppland,  ehuru  i  regeln  detta  namn  be- 
tecknade endast  ett  landskap  inom  Svealand. 

Vi  hafva  sett  af  Ulfstens  uppgifter  till  konung  Alfred,  att  mot 
slutet  af  800-talet  gick  Sveaväldet  så  långt  ned,  att  det  omfattade 
Bleking,  Möre  och  Öland.  Hela  Sverige  var  således  då  ett  rike,  ly- 
dande under  en  konung.  Af  berättelsen  om  Ansgars  missionsverksamhet 
inom  Sverige  under  en  tidigare  del  af  800-talet  framgår  med  fullständig 
tydlighet,  att  han  icke  fann  någon  konung  i  landet,  förrän  han  kom 
till  mälarområdet.  När  Sveaväldet,  omfattande  både  Svea-  och  Göta- 
land, kom  till  stånd,  må  jag  här  lämna  outrönt.  Det  är  något,  som 
ligger  före  Sveriges  medeltid. 

Som  jag  börjat  min  framställning  med  de  områden  i  söder  och  sydväst, 
hvilka  nu  tillhöra  Sverige  men  under  medeltiden  tillhörde  andra  riken, 
torde  det  vara  skäl  att  vid  redogörelsen  för  det  gamla  Sverige  begynna  med 
närliggande  områden.  Jag  vänder  mig  då  först  icke  till  dess  allra  syd- 
ligaste delar  utan  till  de  två  landskap,  som  ännu  i  dag  bevara  götanamnet. 

Våsiergöiland  har  i  sin  midt  en  bördig  slättbygd,  inom  h vilken 
mäktiga  minnesvårdar  tala  om  urgammal  odling.  Inom  landskapet 
funnos  ock  vidsträckta  skogiga  högländta  trakter,  inom  hvilka  odlingen 
endast  småningom  banade  sig  väg  efter  vattnen  och  dalgångarna.  Be- 
visligt  är,  att  befolkningsförhållandena  nu  äro  helt  andra,  än  de  voro 
vid  medeltidens  början.  Då  hade  de  öppna  delarna  af  landet  den  tal- 
rikaste befolkningen,  där  ligga  ock  kyrkorna  helt  nära  hvarandra. 
Landet  var  deladt  i  härad,  af  hvilka  de  flesta  buro  härads-  icke  endast 
bygdenamn;  i  spetsen  för  häradet  stod  häradshöf din  gen.  Landet  hade  en 


INLEDNING.  15 

egen  lag,  hvilken  finnes  bevarad  i  två  redaktioner,  en  äldre  och  en  yngre, 
och  egen  lagman.  Landstinget  hölls  i  närheten  af  Skara  och  kallades  alla 
götars  ting,  ehuru  östgötarne  icke  deltogo  däri.  Spår  finnas  af  en  annan 
indelning,  i  åtta  bon,  hvilka  hade  hvart  sin  hufvudpunkt  i  ett  s.  k. 
uppsala-öds-gods,  d.  v.  s.  ett  gods  som  tillhörde  den  hedna  tidens  huf- 
vndtempel  i  Gamla  Uppsala  och  den  man,  hvilken  i  afseende  på  reli- 
gionen, liksom  i  politiskt  hänseende,  var  den  främste  representanten 
för  folket,  d.  v.  s.  konungen.  Denna  indelning  hör  således  till  den 
hedna  tiden  och  förlorade  under  medeltiden  all  betydelse. 

Landskapets  hufvudorter  lågo  i  den  öppna,  tidigt  odlade,  rikt 
befolkade  mellersta  delen.  Främst  bland  dem  var  Skara.  Där  bodde 
i  början  af  1000-talet  sveakonungens  jarl,  där  höllos  landstingen,  där 
fingo  västgötabiskoparne  sitt  säte,  där  byggde  de  åt  sig  en  vacker 
domkyrka.  Utom  denna  funnos  i  staden  tre  sockenkyrkor,  två  kloster 
och  andra  fromma  stiftelser.  Vid  stadens  södra  kant  fanns  en  kunglig 
borg  Galakvist,  hvilken  dock  icke  omtalas  i  urkunderna  efter  utgången 
af  1200-talet.  I  trakten  af  Skara,  åt  Billingen  till,  låg  det  viktiga 
ftstet  Äxevall,  som  ägde  bestånd  till  inemot  medeltidens  slut.  Det 
omtalas  första  gången  år  1277.  Dess  läge  var  bättre  skyddadt  genom 
naturförhållandena,  och  uppkomsten  af  Axevall  torde  därför  hafva  åt- 
minstone bidragit  till  öfvergifvandet  af  Gälakvist.  I  samma  trakt 
lågo  de  betydande  cistersienserklostren  Värnhem  med  den  storslagna 
kyrkan  för  munkar,  Grudhem  för  nunnor.  Inom  detta  midtområde  låg  en 
annan  stad,  Falköping^  som  väl  var  gammal,  dock  icke  så  gammal,  som 
man  velat  antaga.  Dess  betydelse  torde  hafva  berott  på  samfärdseln 
och  handeln.  Falköpings  skäppa  var  ett  mått,  som  var  kändt  äfven 
utanför  staden.  Vida  viktigare  var  Lödöse,  Sveriges  enda  handelsstad 
för  Västerhafvet  men  icke  liggande  vid  detta  utan  rätt  högt  uppe  vid 
Göta  älf.  Trots  den  besvärliga  älffarten  såg  man  vid  Lödöse  skepp,  som 
kände  trotsa  stormarna  ute  på  hafvet.  Till  sist  fann  man  dock  läget 
så  långt  upp  i  landet  obekvämt,  icke  minst  därför  att  fogden  på  Bohus 
till  förmån  för  sin  konung  och  väl  äfven  till  egen  förmån  lade  svårig- 
heter i  vägen  för  färder  uppåt  älf  ven.  Ar  1473  anlades  staden  Göta- 
holm eller  Ny-Lödöse,  om  hvilken  vi  än  i  dag  hafva  en  påminnelse  i 
den  8.  k.  Gamlestaden  invid  Göteborg. 

Invid  det  gamla  Lödöse  fanns  ett  kungligt  fäste.  Fästen  funnos 
ock  i  trakten  af  den  nya  staden.  Den  stora  strategiska  betydelsen  af 
landet  vid  Göta  älfs  mynning  framkallade  anläggandet  därstädes  af  flera 
borgar  (fig.  13).  Älfvens  två  armar  omsluta  Hisingen.  I  den  norra 
armen  låg  Ragnhildsholmen  och  dess  efterträdare  Bohus,  hvars  när- 
maste uppgift  var  att  försvara  den  norra,  d.  v.  s.  den  norska  älfgrenen, 
men  Bohus  låg  så  nära  greningspunkten,  att  det  blef  högst  farligt  för 
•lem,  som  ville  från  den  södra  armen  färdas  upp  i  den  stora  älfven  eller 
tvärtom.  Vid  den  del  af  södra  armen,  som  går  i  sydvästlig  riktning 
nt  tUl  hafvet,  anlades  från  svensk  sida  först  Gullberg,  sedan  Lindholmen, 


16 


MEDELTIDEN. 


hvilket  omtalas  på  1330-talet  men  sedermera  träder  tillbaka  för  det 
vida  viktigare  Älfsborg,  som  anlades  i  själfva  mynningen  af  älfgrenen. 
Lödöse  var  anlagdt  för  samfärdselns  skull.  Af  samma  anledning 
anlades  vid  Vättern  Hjo,  hvarifrån  man  färdades  till  Vadstena  eller 
till  Hästholmen  i  Östergötland,  vid  Vänern  Lidköping.  Båda  städerna 
voro  föga  betydande,  liksom  de  inne  i  landet  anlagda  Sköfde  och  Bagasund. 
en  föregångare  till  den  nuvarande  staden  Ulricehamn. 

Västergötland  var 
ett  af  Sveriges  huf- 
vudområden,  i  hvilket 
flera  af  rikets  främsta 
ätter  ägde  gårdar,  men 
det  var  ock  ett  genom- 
gångsland.  De  stora 
stråkvägarna  und  er- 
lätta^e  den  fredliga 
samfärdseln  men  be- 
redde äfven  lättnad 
för  skaror,  som  kommo 
i  fientligt  syfte.  Vä- 
gen mellan  Västergöt- 
land och  Svealand  var 
å  västgötasidan  skyd- 
dad af  fllstet  Ymse- 
borg^  hvars  namn  dock 
tidigt  försvinner  ur 
urkunderna;  man  fann 
väl  ett  försvarsverk 
för  denna  väg  mindre 
nödvändigt.  I  Göta 
älfs  dal  funnos  mellan 
Lödöse  och  Vänern  fäs- 
ten, men  äfven  deras 
betydelse  torde  småningom  hafva  upphört,  då  älfdalen  icke  visade  sig 
vara  en  vanlig  infallsväg  för  fienden.  Mera  fruktade  voro  däremot 
dalgångarna,  som  från  Halland  ledde  in  mot  midten  af  Västergötland. 
Om  danskame  för  sin  inmarsch  valde  Ätrans  dal,  stötte  de  på  Oppenstens 
fäste;  följde  de  i  stället  Viskans  dalgång,  reste  sig  Öresten  i  deras  väg. 
Konung  Magnus  Ladulås  talar  om  »västgötar  västan  Vänern»,  och 
han  menar  då  inbyggarne  i  det  landskap,  som  än  i  dag  kallas  Da/. 
Tidigare  gjorde  man  skillnad  mellan  Dalen,  det  slätare  landet  utmed 
Vänern,  och  Markerna,**  skogs-  och  gränsområdena  mot  Norge.  Land- 

*  B -Bohus,  E  =  Älf8borg,  G  =  Gullborg,  K  =  Konuagahälla,  L  =  Lindholmen,  R=Ragii- 
hildsholmen. 

**  Namnet  förekommer  i  de  norska  konnngasagorna  äfvensä  i  namnet  p&  häradet  Nord- 
mark, under  medeltiden  räknadt  till  Dal   men  na  till  Värmland,  samt  i  några  sockennamn. 


Karta  öfver  Göta  älfs  mynning.* 


INLEDNING.  17 

skåpet,  som  under  stenåldern  måste  åtminstone  i  vissa  delar  haft  en 
talrik  befolkning,  spelade  under  medeltiden  en  ringa  roll,  betena  voro 
mera  betydande  än  åkrarna.  Någon  stad  fanns  där  icke,  ett  fäste 
Dalaborg  anlades  år  1304  vid  Vänern  men  förstördes  redan  under  den 
engelbrektska  resningen.  Landet,  deladt  i  härad,  lydde  under  Väster- 
götlands lag  och  lagman. 

Norr  om  Vänern  låg  ^ärm/and,  värmemas  land  —  alltså  fanns  här, 
i  en  så  aflägsen  vrå,  en  befolkning,  så  fast  sammansluten,  att  den  bar 
ett  stamnamn.  Landet  var  i  hög  grad  upptaget  af  skogklädda  berg. 
Den  gamla  bygden  utbredde  sig  längs  Vänerns  strand  och  smög  sig 
npp  efter  de  många  och  långsträckta  älfdalarna.  Här  fanns  således 
ett  rikt  tillfälle  till  vidgande  af  bygden,  hvadan  nutidens  Värmland 
är  något  helt  annat  än  medeltidens.  Landet  hade  egen  lag,  som  dock 
gått  förlorad,  och  egen  lagman.  Tingen  höUos  vid  Tingvalla,  beläget 
där  nu  Karlstad  ligger,  vid  Klarälfvens  mynning  i  Vänern.  Landet 
var  deladt  i  härad,  men  denna  indelning  var  ej  här  lika  fast  rotad  som 
bom  de  centrala  delarna  af  Götaland.  Lagmannen  var  icke  blott  den 
främste  i  landstinget  utan  uppträdde  äfven  som  domare  å  häradstingen. 
Kort  efter  1400-talets  midt  synes  lagmansdömet  hafva  försvunnit,  ty 
år  1463  omtalas  en  häradshöfding  öfver  hela  Värmland.  Landet  var 
äfven  deladt  i  en  Väster-  och  en  östersysla.  Stad  fanns  här  icke,  ej 
heUer  något  kloster,  men  tre  borgar,  en  å  Amneholm  vid  gränsen  mot 
Västergötland,  en  å  Sa^holmen,  en  å  Edsholmen.  Den  mellersta  om- 
talas icke  i  medeltidens  urkunder,  men  lämningar  finnas  ännu  kvar; 
de  två  andra  omtalas  i  slutet  af  1300-talet  men  förstördes  redan  år  1434. 

I  trakten  af  FUipstad  låg  Värmlands  järnberg. 

När  vi  nu  vända  oss  till  Östergötland,  komma  vi  åter  till  gammal 
bygd  med  af  gammalt  ordnade  förhållanden,  ett  lagmansdöme,  hvars 
lag  blifvit  åt  oss  bevarad  och  med  en  fullt  genomförd  indelning  i 
härad.  Men  inom  landskapet  hade  naturförhållandena  skapat  stora 
olikheter.  Det  fanns  ett  midtområde,  som  var  öppet,  det  sträckte  sig 
söder  om  Motala  älf  mot  Östersjön,  mot  öster  afsmalnande;  landskapets 
norra  del  fylldes  af  högländta  skogar,  hvilka  åtminstone  i  den  östra 
delen  kallades  Kolmården,  och  i  landets  södra  del  utbredde  sig  Hola veden. 
Mellan  de  två  fanns  inom  landskapets  östra  del  en  tredje  skogstrakt, 
kallad  Aspveden.  Här  fanns  således,  liksom  i  Västergötland,  rikligt 
tillfälle  till  utvidgande  af  bygden.  Här  funnos,  liksom  i  Västergötland, 
flera  ätter,  hvUkas  anor  gå  längre  tillbaka  i  tiden,  än  att  vi  skulle 
kunna  följa  dem  till  deras  upprinnelse,  men  de  och  deras  gods  omtalas 
ofta  i  urkunderna.  Befösta  gårdar  funnos,  dock  alls  icke  lika  ymnigt 
som  i  Skåne. 

Landets  medelpunkt  var  af  gammalt  Liongaköpunger,  nu  Linköping, 
såsom  namnet  visar,  en  handelsort.  De  äldre  svenska  städerna  inne  i 
landet  lågo  på  orter,  där  två  eller  flera  härad  stötte  intill  hvarandra, 
och  de  voro  tydligen  från  början  af  sedda  för  utbyte  af  dessa  intill  hvar- 

Sverigei  historia.     II.  2 


18  MEDELTIDEN. 

andra  liggande  områdens  produkter.*  Vann  köpingen  härigenom  någon 
större  betydenhet,  blef  den  af  sättningsort  äfven  för  aflägsnare  bygder. 
Linköping  ligger  på  gränsen  mellan  tre  härad.  Läget  var  för  hela 
landskapet  centralt,  här  höllos  landstingen,  och  här  fick  biskopen  säte. 
Men  som  stad  torde  Linköping  aldrig  hafva  varit  betydande;  antalet 
inbyggare  kan  icke  hafva  varit  stort,  eftersom  staden  utom  den  ansenliga 
och  vackra  domkyrkan  icke  hade  mera  än  en  sockenkyrka.  Inne  i 
landet,  å  en  fruktbar  slätt,  på  gränsen  mellan  tre  härad,  låg  Skeninge, 
som  i  visst  af  seende  stod  framför  Linköping,  ty  här  funnos  två  socken- 
kyrkor och  två  kloster,  båda  af  betydenhet.  Som  stad  fick  Söderköpitig 
större  betydenhet  genom  läget  vid  Östersjön,  den  tredje  i  ordningen 
bland  Sveriges  städer  under  medeltiden.  Obetydlig  var  däremot  Norr- 
köping. Vid  Vättern  funnos  tvenne  hamnplatser  fbr  dem,  som  önskade 
färdas  till  sjöns  andra  sidor,  Hästholmen,  söder  om  Omberg,  som  under 
1300-talet  var  stad,  och  Vadstena,  som  blef  stad,  sedan  den  heliga 
Birgittas  kloster  hade  blifvit  anlagdt  å  den  forna  liknämnda  kungs- 
gårdens ägor,  och  som  tillhörde  klostret,  till  hvilket  invånarne  betalade 
tomtören.  Trenne  fästen  funnos,  Bingstadaholm  i  Motala  ström  ej  långt 
från  Norrköping,  en  rätt  stor  anläggning  som  förstördes  mot  slutet  af 
1400-talet,  Stäkeborg  vid  Slätbaken,  hvilket  varade  utöfver  medeltiden 
—  konung  Johan  III  föddes  här  och  uppbyggde  det  nuvarande  Stegeborg, 
litet  längre  ut;  det  ursprungliga  fästet  är  nu  delvis  utgräfdt,  det  senare 
står  kvar  som  ruin  —  samt  Svaneholm,  i  det  inre  landet,  som,  anlagdt 
under  1300-talet,  kort  därefter  förstördes.  De  myndiga  linköpingsbi- 
skoparne  hade  ett  fast  stenhus,  Munkeboda,  vid  Roxen,  det  befästa  Rönö 
vid  Östersjön  och  anlade  ett  befäst  residens  i  Linköping,  i  vår  tid  lands- 
höfdingens  bostad.  Inom  Östergötland  anlades  vid  Älvastra,  i  närheten 
af  Omberg  och  Hästholmen,  det  första  svenska  klostret,  för  bröder  af 
cisterciensemas  orden.  Nunnekloster  af  samma  orden  anlades  vid  Vreta 
och  Askaby, 

Medeltidens  Östergötland  var  mindre  än  nutidens,  ty  den  sydligaste 
delen  räknades  då  till  Småland,  men  Östgöta  lagsaga  hade  en  mycket 
stor  utsträckning,  ty  den  omfattade  äfven  norra  delen  af  Småland  samt 
hela  det  nuvarande  Kalmar  län,  således  ända  ned  till  den  danska, 
d.  v.  s.  blekingska  gränsen.  Linköpings  stift  hade  en  ännu  större  ut- 
sträckning. 

Det  egendomligaste  af  alla  svenska  landskap  är  Små/and.  Namnet 
är  tämligen  färglöst,  det  betyder  endast  de  små  landen,  alltså  en 
samling  af  små  områden.    En  behärskande  enhet  saknas. 

Till  Småland  räknades  under  medeltiden  Kind  och  Ydre,  hvilka 
endast  undantagsvis  kallas  härad  och  nu  hänföras  till  Östergötland, 
Vedbo  härad,  som  mot  slutet  af  1300-talet  förekommer  deladt  i  norra 
och    södra   Vedbo,    de    två  i  vår  tid  bestående  häraden.   Vist,  stundom 

♦  Vid  Skara  atöttc  två,  vid  Falköping  tre.  vid  Gamla  Uppsala,  den  arsprangliga 
staden,  fyra  härad  samman. 


INLEDNING.  19 

förande  häradsnamn,  vid  Vätterns  sydöstra  strand  och  Tveta  härad  vid 
samma  sjös  södra  ända,  Njudungen,  Smålands  högst  belägna  del,  om- 
slutande Ämåns  och  Lagans  källor,  delad  i  ett  östra  och  ett  västra 
härad,  Finveden,  den  västligaste  delen  af  Småland,  med  Väst-,  öst- 
och  Sunnerbo  härad,  Värend  med  fem  härad  samt  utmed  Östersjön  en 
hel  rad  af  mindre  områden,  Tjust,  Sigvide,  under  1300-talet  stundom 
kaUadt  härad,  Äsholand  (nu  Aspelands  härad),  Anhyrd  (nu  Handbörds 
härad),  JfcTöre,  nu  deladt  i  två  härad. 

Konung  Magnus  Eriksson  ägde  en  småländsk  lagbok.  Till  en  hand- 
skrift af  Magnus  Erikssons  landslag  är  fogad  en  kristnubalk,  som  tyd- 
ligen gäller  Småland,  ty  i  första  paragrafen  förekomma  fyra  ortnamn, 
aUa  tillhöriga  Uppvidinge  härad  i  Värend;  alla  de,  som  bo  inom  de 
nämnda  orterna,  skola  hörsamma  lagen,  hvilket  synes  antyda,  att  hvart 
härad  hade  egen  redaktion  af  lagen  —  något  som  vi  ej  finna  annan- 
städes  i  Sverige.  Man  har  antagit,  att  Värend,  ett  af  naturen  väl 
omgränsadt  område,  utgjort  den  ursprungliga  lagsagan  men  att  denna 
sedermera  vidgats,  så  att  den  omfattade  icke  endast  Värends  fem  härad 
ntan  äfven  Njudungens  två  och  Finvedens  tre,  alltså  tio,  hvilket  gaf 
upphof  till  namnet  Tiohäradslagsagan,  en  ny  antydan  om  lösliga, 
småningom  under  omständigheternas  utveckling  tillkomna  förhållanden, 
utan  någon  det  hela  bestämmande  stamgemenskap.  Det  hela  förefaller 
artificiellt. 

Värend  låg  i  en  vrå  af  Sverige.  Helgasjöns  namn  vittnar  må- 
hända om  en  vid  dess  strand  förekommande  ort,  som  var  helig  för  den 
hedna  befolkningen.  Måhända  var  det  å  denna  ort,  som  ganska  tidigt 
ett  biskopssäte  upprättades;  orten  kallades  Växjö  (Vsexsior).  Först 
år  1342  uppstod  här  en  privilegierad  stad,  som  under  hela  medeltiden 
var  af  föga  betydenhet.  Annan  kyrka  fanns  där  icke  än  domkyrkan 
och  kyrkan  i  franciskanerklostret.  Landstingen  höllos  här.  Under 
1400-talet  uppförde  en  biskop  i  Växjö  slottet  Kronoberg,  ej  långt  från 
staden.  I  samma  trakt  uppförde  under  samma  tid  hr  Arvid  Trolle 
ett  fast  och  högt  stenhus  å  sin  egendom  Hergkvara. 

Finveden  saknade  medelpunkt.  Någon  stad  fanns  där  icke.  Som 
denna  sida  af  Småland  var  utsatt  för  anfall  från  dansk  sida,  funnos 
här  fästena  Vikshorg,  Skageholm  och  Trollelorg, 

Inom  Njudungen  fanns  ingen  stad.  Inom  det  västra  häradet  an- 
lades år  1144  cistercienserklostret  Ny  dala;  ett  fäste  Sundholm  fanns  i 
samma  härad,  fastän  dess  läge  nu  ej  kan  utpekas;  Ekesjö  —  ej  att 
förväxla  med  staden  af  samma  namn  —  hade  ock  ett  starkt  stenhus, 
af  hvilket  ännu  lämningar  finnas.  Inom  det  östra  häradet  fanns  ock 
ett  befäst  hus,  Hultdboda  ö,  hvilket  innehades  af  den  under  1300-talet 
myndige  hr  Erengisle  Sunesson,  jarl  af  Orkenöama,  ehuru  han  var  en 
svensk  man. 

I  det  norr  om  Njudungen  liggande  området,  som  stötte  till  Vättern, 
förekom   i   sjön    Visingsö,    hvarest  Sveriges  konungar  under  början  af 


20  MEDELTIDEN. 

medeltiden  hade  ett  fast  slott,  inom  h vilket  konung  Magnus  Ladulås  afled; 
under  medeltidens  senare  del  omtalas  det  icke.  Vid  sjöns  södra  ända 
uppkom  staden  Jönköping  (Junaköpung),  som  år  1284  af  nyssnämnde 
konung  erhöll  privilegier.  Staden  var  väl  belägen,  ty  där  mynnade 
ut  vägarna  från  den  danska  gränsen  och  vägarna  till  öster-  och 
Västergötland.  Dit  kunde  man  äfven  komma  sjöledes.  Också  höUos 
flera  viktiga  riksmöten  i  staden.  I  dess  närhet  anlades  under  1300- 
talet  fästet  Rumlaborg,  afsedt  att  hindra  en  fiende  att  genom  Holaveden 
tränga  in  i  det  öfre  Sverige. 

Inom  Vedbo  uppkom  staden  Eksjö,  omtalad  redan  år  1439. 

Inom  Tjust  fanns  staden  Västervik,  anlagd  vid  innersta  ändan  af 
Gamlebyviken,  h vilken  erhållit  sitt  namn  däraf,  att  den  ursprungliga 
staden  år  1433  flyttades  till  en  ny  plats,  vid  sidan  af  det  längre  ut 
uppförda  fästet  Stäkeholm. 

Inom  Anbyrds  norra  del  fanns  ett  hospital  kalladt  Öknabceck, 
sedermera,  under  namnet  Kronobäck,  upplåtet  åt  johanniterorden. 

Inom  Möre  låg  en  af  landets  viktigaste  orter,  Kalmar,  redan  tidigt 
stad  och  som  sådan  mycket  betydande,  mot  medeltidens  slut  den  andra 
af  rikets  städer,  med  ettjsynnerligen  starkt  kungligt  fäste  vid  sidan. 
Grannskapet  till  Danmark  beredde  orten  ofta  svåra  hemsökelser;  också 
fingo  flera  af  den  omgifvande  bygdens  kyrkor  göra  tjänst  som  för- 
svarsverk. 

Alla  Smålanden  utom  Tiohärads  lagsaga  hörde  under  Östergötlands 
lag  och  lagman. 

Midtemot  Kalmar  låg  det  långsträckta  Ö/and.  Landet  var  redan 
under  den  förhistoriska  tiden  tätt  befolkadt  och  rikt,  till  en  del  genom 
en  liflig  samfärdsel  med  utlandet,  men  öfverglänstes  vid  medeltidens 
begynnelse  af  Gottland.  Inbyggarne,  kallade  öningar,  bibehöllo  sin 
kärlek  till  sjöfärder  och  fingo  äfven,  trots  närheten  till  Kalmar,  af 
regeringen  privilegier  på  någon,  om  än  minskad  sjöfart.  Borgholm 
var  ett  väl  beläget  och  viktigt  fäste,  af  hvilket  mindre  delar  ännu  äro 
bevarade  i  det  under  1500-talet  nybyggda  slottet.  I  närheten  fanns 
en  handelsplats,  kallad  Köping. 

Svealands  viktigaste  landskap  ligga  grupperade  kring  den  långt 
in  i  landet  sig  sträckande  Mälaren  med  dess  otaliga  öar.  Namnen  å 
dessa  landskap  äro  ganska  egendomliga.  Namnet  Uppland  innebär 
intet  för  landskapet  karakteristiskt,  det  angifver  endast  förhållandet 
till  andra  områden,  som  icke  lågo  lika  högt  upp;  dessa  områden  voro  väl 
Götalands,  eftersom  hela  Svealand  stundom  betecknades  som  Uppland. 
Södermanland  betyder  södermännens  land,  deras  som  bodde  i  söder 
om  Mälaren  eller  Uppland,  Västmanland  var  deras,  som  bodde  i  väster 
om  Uppland.  De  tre  landen  synas  hafva  utgjort  ett  fast  samman- 
hängande helt,  inom  hvilket  likväl  Uppland  spelade  den  mest  betydande 
rollen.  De  delar  af  dessa  landskap,  som  stötte  till  Mälaren,  voro  de 
förnämligaste. 


INLEDNING. 


21 


Inom  Mälarens  vida  bäcken  fanns  af  gammalt  en  medelpunkt,  ön 
Björiö,  af  tyskarne  kallad  Birea.  Här  fanns  en  stad,  icke  en  stad  i 
medeltidens  mening  utan  en  sådan,  som,  när  förhållandena  voro  gynn- 
samma, liksom  af  sig  själf  uppstod  mot  slutet  af  den  förhistoriska 
tiden,  ön  är  visserligen  icke  mycket  stor,  och  ansenliga  delar  af  den 
bestå  af  oländig  mark  (jfr  fig.  14).  Men  å  öns  viktigaste  del,  som  ut- 
gjorde den  egentliga  bygden,  finnas  ännu  mera  än  2,000  grafvar  från 
heden  tid  synliga  ofvan  jord.  Dessa  tillhöra  visserligen  flera  århundraden, 
men  befolkningen  måste  under  dessa  hafva  varit  ganska  talrik,  för  att 
grafvarna  kunnat  blifva  så  många.  Om  stadens  betydenhet  bäres  ock 
ett  kraftigt  vittnes- 
börd af  den  däld,  som 
kallas  by  staden  eller 
den  svarta  jorden  — 
RÅ  benämnd  af  den 
myckna  där  förekom- 
mande kolstybben  — , 
hvilken  innehåller 
allt  det,  som  kastats 
ut  ur  bostäderna,  af- 
skräden,  föremål,  som 
blifvit  skadade  och 
därigenom  obruk- 
bara, o.  s.  v.  Denna 
svarta  jord,  som  så- 
ledes utgör  en  stor 
afskrädeshög,  intager 
eu  rymd  af  ej  mindre 
än  vid  pass  18  tunn- 
land. Den  odlings- 
bara marken  på  ön  är 
för  liten,  för  att  sta- 
dens invånare  kunnat 
vara  hänvisade  till 
jordbruket  som  den  förnämsta  näringskällan.  Därigenom  skilde  sig 
Björköstaden  från  äfven  de  största  byar,  som  funnos  på  landsbygden. 
Staden  ansågs  i  forntiden  rik,  och  denna  rikedom  måste  hafva  för- 
värfvats  genom  handel,  hvilken  uppenbarligen  drifvits  i  stor  skala  och 
öfver  vida  vattenvägar.  En  historisk  urkund  talar  om  förbindelser 
mellan  Björkö  och  Dorestad  i  Nederländerna,  i  närheten  af  Utrecht;  vid 
Wijk  bij  Dorstede  finnes  en  svart  jord,  ur  hvilken  upptagits  en  stor 
myckenhet  föremål,  hvilka  äga  den  största  likhet  med  föremålen  från 
Björköns  svarta  jord.  Flera  å  Björkön  hittade  föremål  vittna  för  öfrigt 
om  vidsträckta  handelsförbindelser,  föremål  som  uppenbarligen  äro  af 
frankisk  härkomst,  mynt  präglade  i  Dorestad  och  annanstädes  inom  det 


14.    Karta  öfver  norra  delen  af  Björkön  i  Mälaren. 


22  MBDELTIDBN. 

frankiska  riket,  mynt  präglade  i  England,  mynt  af  arabiskt  ursprung, 
hvilka  från  Östersjöns  östra  stränder  kommit  till  Björkö.  Om  stadens 
utseende  hafva  de  under  flera  år  med  största  sorgfäUighet  utförda 
undersökningarna  dess  värre  icke  lämnat  några  upplysningar.  Väl  hafva 
i  den  svarta  jorden  antydningar  funnits  om  husens  byggnadssätt,  men 
huru  många  hus  funnos  å  hvar  tomt  —  antagligen  flera  efter  bruket 
i  Norden  —  och  voro  tomterna  ordnade  i  rad  efter  gator? 

I  gryningen  af  den  historiska  tiden  befann  sig  staden  ännu  i  ett 
blomstrande  tillstånd,  men  den  upphörde  snart  att  finnas  till.  År  936 
fanns  den  ännu,  men  ej  lång  tid  därefter  måste  undergångens  tid 
hafva  kommit.  Såsom  jag  längre  fram  får  tillfälle  att  visa,  aflöstes 
den  tid,  då  Sverige,  i  främsta  rummet  Gottland,  öfversvämmades  af 
arabiska  mynt,  af  en  annan,  då  mynten  i  våra  rika  fynd  i  stort  antal 
och  till  sist  så  godt  som  uteslutande  voro  af  västerländskt  ursprung, 
angelsaxiska,  tyska  o.  s.  v.  Af  de  västerländska  mynt,  som  äro 
karakteristiska  för  dessa  yngre  myntskatter,  är  intet  enda  funnet  på 
Björkö,  hvars  tid  således  var  förbi,  när  dessa  mynt  började  införas  i 
vårt  land.  På  ett  berg  vid  sidan  af  Björköstaden  fanns  ett  fäste,  en 
ringmur  bildad  af  grofva  kullerstenar  utan  dem  förbindande  murbruk. 
Sådana  ringmurar  förekomma  i  stort  antal  på  bergshöjder  i  vårt  land. 
De  voro  tillflyktsorter  vid  de  tillfällen,  då  fienden  härjade  bygden. 
Antagligen  ökades  murens  försvars  kraft  genom  å  denna  hopade  bråtar 
af  fällda  träd. 

Upp/and  var  af  gammalt  deladt  i  trenne  delar,  kallade  Attunda-, 
Tiunda-  och  Fjädrundaland,  de  åtta,  de  tio  och  de  fyra  hundarenas 
land,  men  utvecklingen  inom  de  tre  landen  hade  vid  den  tid,  då  histo- 
riens ljus  sprider  sig  öfver  våra  förhållanden,  framkallat  ändringar 
med  afseende  på  hundarena,  så  att  deras  antal  icke  väl  stämmer  öfverens 
med  de  tre  s.  k.  folklandens  namn.  Hundare  inom  de  tre  landskapen 
kring  Mälaren  svarade  mot  härad  i  Grötaland.  Men  inom  kust- 
området, som  kallades  Roden  och  sträckte  sig  från  och  med  Svartsjö- 
landet efter  Mälaren  och  sedan  efter  Östersjön  till  Upplands  nordligaste 
del  och  till  Grästrikland,  förekomma  skeppslag,  i  vissa  fall  kallade 
tingslag. 

Om  vid  den  begynnande  historiska  tiden  Björkö  hade  en  fram- 
stående betydelse  som  handelsort,  var  Uppsala,  d.  v.  s.  hvad  vi  nu 
kalla  Gamla  Uppsala,  af  annan  orsak  af  högsta  betydelse.  Där 
fanns  Sveriges  förnämsta  åt  hedniska  gudar  uppförda  tempel,  och 
där  fanns  ock  en  stad,  som  måste  hafva  varit  betydande,  att  döma 
efter  de  många  grafkullar,  som  funnos  där  bevarade  i  början  af  1700- 
talet.  Nu  är  deras  antal  jämförelsevis  ringa.  Staden  var  belägen  vid 
den  å,  som  kallades  Föresån  men  hvars  namn  i  följd  af  inflytande 
från  de  isländska  sagornas  namnform  nu  kallas  Fyris.  Vid  åns 
mynning,  den  tiden  kallad  aros,  d.  v.  s.  åmynningen,  uppstod  en  stads- 
anläggning,   som   kallades  Aros,  och  mot  slutet  af  1200-talet  flyttades 


INLEDNING.  23 

Uppsala  till  denna  plats,  som  låg  bekvämare  till  för  skeppen,  och  med 
staden  flyttades  namnet.  Den  i  det  ursprungliga  Uppsala  byggda 
biskopskyrkan,  ganska  stor  till  anläggningen,  blef  en  landskyrka,  och 
i  det  nya  Uppsala  uppfördes  en  ansenlig  katedral  på  en  höjd,  som  var 
befilst.  Det  nya  Uppsala  blef  Sveriges  kyrkliga  medelpunkt.  Den 
danska  ärkebiskopsstaden  Lund  hade  utom  domkyrkan  flera  socken- 
kyrkor, flera  sådana  funnos  i  Visby,  m^n  Uppsala  stad  hade  endast 
tvenne.  I  stadens  utkant  fanns  en  landskyrka,  vigd  till  heliga  treenig- 
hetens ära.  I  väster  om  domkyrkan  hade  ärkebiskopame  ett  starkt 
befäst  hus,  hvars  grundmurar  blottades,  då  den  nuvarande  universitets- 
byggnaden uppfördes.  En  annan  urgammal  stad  var  Sigtuna,  som  mot 
slutet  af  1100-talet  från  den  ursprungliga  orten,  därefter  kallad  Forn- 
sigtuna,  flyttades  till  den  nuvarande  platsen.  Där  funnos  fyra  socken- 
kyrkor och  ett  dominikanerkloster.  Inom  mälarområdet  förekom  äfven 
staden  Enköping  med  tre  kyrkor  och  ett  franciskanerkloster.  En  fjärde 
stad  höll  på  att  uppstå  vid  Attundalands  folklandstingsstad  i  Lunda 
socken,  men  den  själfvuxna  anläggningen,  till  hvilken  man  bekväm- 
ligen  kom  bland  annat  medelst  en  båtled,  som  under  medeltiden  gick 
från  Tuna  vid  Östersjön  till  uppsalatrakten,  kväfdes  af  regeringen  af 
undseende  för  det  äldre  Sigtuna.  Vid  Upplands  östersjökust  funnos 
tvenne  städer,  östhammar,  hvars  tidigare  privilegier  förnyades  år  1368, 
och  Öregrund,  anlagdt  år  1491;  vid  sidan  af  den  förra  staden  fanns 
ett  fåste.  De  nu  oansenliga  städerna  hade  mot  slutet  af  medeltiden  uppen- 
barligen ansatser  att  blifva  ganska  betydande.  År  1508  klagade  man  i 
Stockholm  allvarligt  öfver  den  synbarliga  faran,  att  Stockholm  skulle 
rentaf  öfverflyglas  af  öregrund:  år  1507  hade  Riga  besökts  af  en  liten 
skuta  från  Stockholm  men  af  tre  skepp  från  öregrund,  handeln  hotade 
att  draga  sig  alldeles  från  Stockholm. 

En  märklig  ort  inom  Uppland  var  ängen  vid  Mora,  å  hvilken  den 
korade  konungen  mottog  hyllning  af  folkets  ombud  och  svor  dem  sin 
ed.  Mora  ligger  vid  Laggaån,  vid  gränsen  mellan  Långhundare  och 
Vaxala  hundare,  med  andra  ord  vid  gränsen  mellan  Attunda-  och 
Tiundaland.  Det  förefaller,  som  om  hyllningen  å  Mora  äng,  där 
konungen  stod  upphöjd  på  den  för  honom  afsedda  stenen  —  liksom 
Skottlands  konungar  fordom  — ,  i  en  aflägsen  forntid  skulle  varit  en 
hyllning  bringad  den  nyvalde  konungen  endast  af  de  nämnda  två 
folklanden,  alltså  ett  minne  från  den  tid,  då  småkonungar  funnos  i 
Sverige.   Fjädrundaland  synes  tidigt  hafva  förlorat  all  politisk  betydelse. 

Vid  Mälarens  utlopp  och  å  Mälarens  öar,  i  trakten  af  Sigtuna 
o.  8.  v.,  synes  man  hafva  varit  särskildt  utsatt  för  ofrid:  kyrkorna 
voro  afsedda  till  försvarsverk.  Flera  af  rikets  förnämsta  ätter  hade 
satesgårdar  i  Uppland,  å  somliga  (t.  ex.  Vik,  örby,  Aspnäs,  Ledinge, 
Svartsjö)  funnos  fasta  stenhus.  Ärkebiskoparne  hade  stenhus  vid  Tuna 
(invid  Östersjön),  på  Arno  och  Staket;  det  sistnämnda  var  väl  befäst  och 
hade  ett  viktigt  läge  invid  segelleden  mellan  Stockholm  och  Uppsala. 


24  MEDELTIDEN. 

Södermanland  är  af  naturen  deladt  i  två  delar  af  mycket  olika 
storlek.  Af  dem  var  den  norra,  som  sträcker  sig  efter  Mälaren  i 
väster  ända  till  det  nedre  loppet  af  Arbogaån,  ehuru  mindre,  den 
viktigaste.  Inom  denna  låg  Strängnäs,  där  landstingen  höUos  och  där 
biskopssätet  upprättades.  Mot  medeltidens  slut  byggdes  här  ett  fast 
biskopshus.  Obetydliga  voro  Torsharg  (Torshälla)  och  Tälje,  hvarest 
viktiga  möten  ofta  höUos  på  grund  af  ortens  läge  å  ett  smalt  land 
mellan  Mälaren  och  Östersjön:  man  kunde  med  lätthet  komma  dit 
sjöledes  och  man  torde  vid  mötena  åtminstone  ganska  allmänt  hafva 
bott  å  sina  farkoster.  Ett  fäste  fanns  invid  Tälje.  Landskapets 
viktigaste  handelsort  var  Nyköping  med  tvenne  sockenkyrkor  och  ett 
kloster.  Vid  ån  nedanför  staden  låg  ett  kungligt  fäste.  Trosa  var 
aldrig  betydande.  Inom  de  öppnare  delarna,  kring  de  många  sjöarna, 
var  befolkningen  talrik  redan  under  den  hedna  tiden,  h varom  ännu 
bevarade  fornminnen  vittna;  mäktiga  ätter  hade  under  medeltiden  sina 
sätesgårdar  inom  landskapet.  En  och  annan  var  befäst,  såsom  Sundbo- 
holm  i  det  inre  af  landet,  Karlsholm  norr  om  Tälje;  Gripsholm  upp- 
kallades efter  grundläggaren  Bo  Jonsson,  som  förde  ett  griphufvud  i 
skölden;  strängnäsbiskoparne  hade  ett  fast  hus  å  Tynnelsö.  Redan 
under  1100-talets  senare  del  anlades  ett  kloster  för  cistercienserbröder 
vid  Säby  i  Julita  socken,  klostret  kallades  däraf  Saha  eller  Julita;  på 
Fogdön  i  Mälaren  anlades  under  1200-talet  ett  kloster,  kalladt  Vårfru- 
hergay  för  nunnor  af  samma  orden.  Johanniterorden  fick  fast  fot  vid 
Eskilstuna,  hvars  namn  i  den  förra  delen  påminner  om  Södermanlands 
apostel;  den  tyska  orden  hade  besittningar  i  Södertörn,  med  en  kom  tur 
bosatt  på  Årsta,  Mot  slutet  af  medeltiden  anlades  ett  kartusianer- 
kloster  invid  Gripsholm,  af  hvilket  nu  intet  finnes  kvar  mera  än  namnet 
Mariefred,  som  lånades  åt  den  invid  klosterplatsen  uppkomna  staden. 
Landskapets  lag  finnes  bevarad.  Landet  var  deladt  i  hundare  och 
skeppslag,  hvilka  senare  dock  icke  framträda  lika  tydligt  som  i  Uppland. 
Inom  hundaret  omtalas  såväl  domare  som  häradshöfding.  I  landskapets 
sydligaste  del  utmed  Bråviken  fick  man  järn. 

Längre  in  låg  Märke  omslutet  af  väldiga  skogar  med  en  bördig 
slätt  i  väster  och  sydväst  om  Hjälmaren  med  ett  stålberg  i  söder  därom 
och  en  betydande  bergslag  i  norr.  Landskapet  hade  egen  lag  —  ej 
bevarad  —  och  lagman,  det  var  icke  deladt  i  hundare,  såsom  sed  var  i 
Svealand,  utan  i  elfva  härad.  Landets  medelpunkt  var  Örebro,  invid 
hvilket  fanns  ett  starkt  kungligt  slott.  Göksholm  var  äfven  befäst,  så 
att  det  kunde  utstå  en  belägring.  I  djupa  Tivedsskogen  låg  Ramunds- 
boda,  hvarest  mot  medeltidens  slut  fanns  ett  litet  kloster  tillhörigt 
den  helige  Antonii  orden.  I  den  trakt,  genom  h vilken  vägen  ledde  till 
Värmland,  låg  Riseberga,  ett  nunnekloster  af  cisterciensernas  orden. 

Västmanland  hade  ett  bördigt  område  inom  den  södra  delen,  till- 
tagande i  bredd,  ju  mera  man  närmade  sig  Sagan  och  Uppland.  Landet, 
som  hade  egen  lag  —  ännu  bevarad  —  och  lagman,  var  deladt  i  åtta 


INLEDNING.  25 

hundaren.  Inom  mälarområdet  funnos  tre  städer.  I  Västerås  höllos 
landstingen,  och  där  bodde  biskopen.  Staden  var  gammal  och  hette, 
såsom  liggande  vid  en  åmynning,  helt  enkelt  Aros  men  fick  Väster 
tillagdt,  då  ett  östligare  beläget  Aros,  det  nedanför  Gamla  Uppsala 
liggande,  började  få  betydelse.  Utom  domkyrkan  funnos  här  tvenne 
sockenkyrkor.  Invid  staden  låg  ett  starkt  kungligt  fäste.  Ett  fäste, 
dock  ej  lika  betydande,  fanns  vid  staden  Köping,  en  tid  kallad  Laglösa- 
köping, antagligen  därför  att  orten  hade  blifvit  en  handelsplats,  innan 
stadsprivilegier  erhöllos.  Strax  innanför  Mälarens  innersta  ända  låg 
Arboga  med  tre  sockenkyrkor  inne  i  staden  (af  hvilka  dock  en  försvann 
redan  under  medeltiden)  och  en  utanför  staden.  Städerna  i  Västmanland 
hade  betydelse,  emedan  de  förmedlade  varubytet  mellan  de  innanför 
liggande  bergslagen  och  den  yttre  världen.  Bland  gårdar  må  nämnas 
den  gamla  kungsgården  Ddvö,  som  var  upplåten  som  änkesäte  först  åt 
drottning  Hedvig,  sedan  åt  konung  Magnus  Erikssons  moder,  hertiginnan 
Ingeborg,  Fiholm  med  stenhus',  tillhörigt  biskopame  i  Västerås,  Ängsö, 
som  hade  ett  fast  stenhus. 

Norra  Västmanland  upptogs  af  en  skogig  höjdsträckning,  som 
kallades  Långheden  och  utgjorde  gräns  mot  Dalarne,  hvilket  namn 
egentligen  tillkommer  bygden  utefter  Dalälfvens  tvenne  grenar  och 
således  afser  endast  landsbygden.  Gränsområdet  var  liksom  landet 
ofvanför  detta  rikt  på  metaller,  dels  järn,  dels  koppar,  dels  silfver. 
Vissa  af  de  metallrika  områdena  voro  organiserade  som  privilegierade 
bergslag,  såsom  Noraberg  eller  järnberget  med  en  köpstad,  Skinnsäcka- 
herg,  också  järnberg,  Kopparberget,  det  för  rikets  ekonomi  ytterst  viktiga, 
med  köpstad  och  ett  slott  (omtaladt  år  1413),  Silfverberget  nära  Säter, 
omtaladt  mot  slutet  af  medeltiden  —  ännu  senare  upptäcktes  inom 
Västmanland  Silfverberget  vid  Sala,  Man.  gjorde  skillnad  mellan 
bergslagen  och  Dalame.  Officiella  bref,  som  gällde  hvad  vi  nu  kalla 
Dalarne,  voro  under  medeltiden  ställda  till  järnbergsmän,  kopparbergs- 
mftn,  silfverbergsmän  och  menige  man  i  Dala. 

Henemora  (nu  Hedemora),  beläget  vid  handelsvägen  från  mellersta 
Sverige,  var  köpstad  men  mindre  betydande.  På  ett  i  Dalälfven  utskju- 
tande näs  inom  Tuna  socken  anlades  antagligen  under  drottning  Margaretas 
tid  fästet  Borganäs,  hvilket  blef  det  första,  som  ödelades  under  den 
af  Engelbrekt  ledda  resningen  mot  unionen.  I  trakten  af  Husby  kyrka 
anlades  år  1486  af  en  from  man  ett  kloster  för  bröder  af  cisterciensernas 
orden,  ksllaåt  Gudsberg,  Minnet  bevaras  i  vår  tid  af  namnet  Klosters 
järnbruk. 

Man  vill  i  allmänhet  gärna  på  grund  af  en  del  fakta  schematisera, 
men  de  regler  man  på  detta  sätt  lägger  på  de  forntida  förhållandena, 
stöta  stundom  på  hinder  af  de  faktiska  förhållandena,  hvilka  icke  äro 
att  förakta.  Förhållanden,  som  icke  låta  sig  inordnas  under  de  upp- 
ställda reglerna,  finna  vi  i  all  synnerhet  inom  mera  aflägsna  orter, 
inom  hvilka  den  regelrätta  utvecklingen  icke  kunde  göra  sig  gällande. 


2G  MEDELTIDEN. 

I  den  föregående  framställningen  hafva  vi  funnit  antydningar  härom  i 
Småland,  i  Värmland,  i  Närke,  och  detta  gäller  i  ännu  högre  grad 
Dalarne,  h vilket  i  medeltidens  urkunder  stundom  kallas  Dala  hundare. 
Men  hundare,  hvilket  svarar  mot  södra  Sveriges  härad,  var  en  del  af 
ett  landskap.  Här  kallas  hela  landskapet,  därtill  ett  så  vidsträckt,  i 
följd  af  naturförhållandena  i  vissa  delar  svårtillgängligt  landskap,  ett 
hundare.  En  jämförelse  med  Västmanlands  hundaren  låter  namnet 
Dala  hundare  framstå  som  något  vidunderligt.  I  spetsen  för  detta 
hundare  stod  en  häradshöfding,  som  skulle  hålla  ting,  och  dessa  höllos 
i  de  olika  socknarna:  hundare  var  här  detsamma  som  landskap,  och 
socknarna  voro  i  viss  mån  hundare  i  ordets  vanliga  betydelse.  Först 
sedan  Dalarnes  inbyggare  börjat  deltaga  i  rikets  politiska  angelägen- 
heter, uppkom  seden  att  hålla  landsting  vid  Tuna  kyrka.  Ännu  mera 
invecklade  te  sig  förhållandena,  när  vi  tänka  på  att  Dalarne  hade  en 
egen  lag,  som  finnes  i  behåll.  Jag  har  icke  kunnat  underlåta  att  fram- 
hålla detta  egendomliga  förhållande  på  grund  däraf,  att  Dalarnes  be- 
folkning från  och  med  1430-talet  så  kraftigt  gripit  in  i  gestaltningen 
af  vår  politiska  historia. 

Jag  har  redan  framhållit  Mälarens  stora  betydelse  för  de  landskap, 
af  hvilka  den  stora  sjön  var  omgifven.  Inloppet  till  sjön,  under  tidernas 
lopp  mera  sammanträngdt,  lämnade  öppen  väg  för  de  skepp,  som 
strändernas  bebyggare  sände  ut,  liksom  för  dem,  som,  lastade  med 
varor,  kommo  utifrån.  Men  äfven  fientliga  flottor  begagnade  samma 
väg  och  hemsökte  Mälarens  stränder.  Därför  måste  rådas  bot.  Man 
måste  sätta  ett  lås  för  Mälaren,  och  detta  lås  blef  Siockholm,  första 
gången  i  en  urkund  nämndt  år  1252.  Stockholm  var  både  en  stad 
och  ett  kungligt  slott. 

Jag  har  förut  talat  om  staden  på  Björkö.  Väl  hafva  vi  om  dennas 
inbyggare  fått  många  och  ytterst  värderika  upplysningar,  men  om 
själfva  staden  veta  vi  icke  mycket.  Denna  stad  var  helt  visst  af 
samma  art  som  den  gamla  danska  staden  Hedeby  (vid  Slesvig),  men 
om  denna  veta  vi  ännu  mindre.  Vi  må  hoppas,  att  framtiden  skall 
sprida  rikare  ljus  öfver  dessa  urgamla,  själf vuxna  städer.  I  detta  fall 
är  jag  optimist,  ty  jag  har  erfarit,  huruledes  hvart  år  bringar  de 
mest  oväntade,  de  mest  kärkomna  upplysningar  om  forntidens  förhål- 
landen. 

Städerna  af  den  gamla  ordningen  uppstodo  mindre  ofta  vid  själfva 
kusten,  där  man  hade  så  mycket  att  befara  —  Kalmar  utgör  ett  lysande 
undantag  — ,  ofta  vid  eller  i  närheten  af  åmynningar,  hvarest  man 
kunde  mottaga  de  utifrån  kommande  varorna  för  att  sprida  dem  öfver 
den  innanför  liggande  bygden,  ännu  oftare  inne  i  landet,  på  gränsen 
mellan  af  gammalt  fastställda  områden.  Stockholm  låg  visserligen  i 
en  utkant,  men  det  låg  på  gränsen  mellan  tvenne  landskap.  Uppland 
och  Södermanland,  mellan  tvenne  vatten,  Östersjön  och  Mälaren,  med 
de    kring   denna   liggande  landskapen.     Läget  för  den  nya  staden  var 


INLBDNING.  27 

utmärkt.  Det  gällde  blott  att  finna  garantier  för  att  icke  yttre  våld 
skalle  alltför  snart  förstöra  densamma. 

Läget  är  för  alla  bekant.  En  norr  ifrån  si^  sträckande  grusås  be- 
stämmer på  den  norra  sidan  strandkonturen.  Åsen  fortsätter  söder  ut, 
lägrar  sig  på  en  större  holme  med  en  uppstående  klippa  i  nordöstra 
hörnet,  på  andra  sidan  det  smala  vattnet  reser  sig  en  klippvägg.  På 
denna  stora  holme  med  dess  klipphörn  uppstod  staden  Stockholm,  på 
klippan  anlades  slottet. 

Slottet  var  efter  den  tidens  begrepp  mycket  starkt.  Det  bestod 
af  tvenne  delar,  adelborgen,  d.  v.  s.  hufvudborgen,  och  förborgen. 
Medelpunkten  var  ett  högt,  rundt  torn,  en  s.  k.  kärna,  hvilken  seder- 
mera kallades  Tre  kronor,  antagligen  i  följd  däraf,  att  Sveriges  tre  kronor 
förekommo  å  tornspiran.  Men  den  så  utstyrda  spiran  och  namnet 
kunna  icke  tillhöra  anläggningstiden,  ty  under  denna  voro  icke  de  tre 
kronorna  Sveriges  märke.  Slottet  stötte  mot  norr  och  öster  till  vattnet, 
i  söder  var  det  skildt  från  staden  af  en  antagligen  med  mycken  möda 
åstadkommen  graf.  Huru  slottet  var  skildt  från  staden  i  väster  veta 
vi  dess  värre  icke.  En  bestämd  begränsning  måste  hafva  funnits,  ty 
mer  än  en  gång  hände  det,  att  slottet  med  dess  höfvitsman  och  be- 
sättning stodo  i  bitter  strid  mot  staden.  Slottets  begränsning  måste 
således  hafva  varit  fullständig. 

Helt  nära  slottet  åt  söder  låg  på  åsens  höjd  stadens  kyrka,  vigd 
åt  den  helige  Nikolaus,  hvilken  ofta  fick  tjäna  som  skyddshelgon  åt  städer. 
Kyrkan  var  omgifven  af  en  gård  för  grafvar.  I  husraden  i  söder  om 
kyrkogården  låg  rådhuset  och  framför  detta  stadens  torg,  där  handel 
drefs  och  där  folkförsanJingar  höUos,  när  magistraten  hade  något  att 
meddela.  Sådana  meddelanden  gåfvos  från  det  s.  k.  burspråket,  en  ut- 
byggnad (en  balkong  e.  d.)  anbragt  å  rådhuset.  Från  torget  gingo 
smala  gator  åt  olika  håll.  1  öfrigt  var  torget  omgifvet  af  husgaflar 
med  flera  af  fönstren  angifna  våningar  under  och  i  den  spetsiga  gafveln. 

Helt  liten  var  den  ursprungliga  staden.  Den  var  omgifven  af 
murar,  och  dessa  gingo  ett  godt  stycke  innanför  de  nuvarande  öster- 
och  Västerlånggatorna.  Men  staden  fick  mycket  snart  en  stor  be- 
tydelse. Man  sprängde  icke  murarna,  man  lät  dem  stå  kvar,  man 
byggde  hus  intill  dem  från  den  yttre  sidan,  men  detta  skedde  efter  en 
bestämd  plan,  ty  i  sammanhang  med  dessa  nya  husbyggnader  bildades 
de  i  regelbunden  buktning  gående  östra  och  västra  långgatorna.  Mellan 
den  ursprungliga  staden  och  dessa  gator  måste  förbindelser  öppnas. 
Som  de  två  gatorna  lågo  lägre  än  den  gamla  staden,  blefvo  förbindelse- 
lederna  tämligen  branta;  man  lade  därför  från  hvar  öppning  i  husraden 
två  sluttande  gator,  en  åt  hvart  håll,  s.  k.  brinkar,  hvilkas  namn  ännu 
i  flera  fall  äro  bevarade.  Men  det  stannade  icke  härvid.  Man  byggde 
hus  äfven  vid  utsidorna  af  de  två  långgatorna.  Också  detta  skedde 
planmässigt,  ty  dessa  yttre  husbyggnader  ordnades  efter  gränder,  som 
ledde    ned   till   vattnet    å   ömse  sidor,  på  vissa  ställen  afbrutna  af  en 


28 


MEDELTIDEN. 


senare  yttre  mur  med  enstaka  torn.  Fig.  15  återgifver  en  karta  öfver 
Stockholm  från  slutet  af  1500-talet.  En  teckning  af  Stockholms  ut- 
seende år  1524  återgifver  fig.  16,  ehuru  här  stadsbilden  icke  kan  anses 
vara  trogen. 

Inom  den  ursprungliga  staden  funnos  gator,  som  hade  beståndande 
namn.  öster  ut  från  torget  gick  Köpmannagatan,  hvars  namn  antyder, 
att  rikt  folk  bodde  därstädes.  Söder  ut  från  torget  gingo  två  gator, 
Svartbrödra-  och  Skomakargatorna.  Den  förra  har  fått  sitt  namn 
däraf,  att  den  ledde  rätt  fram  till  det  genom  en  i  detsamma  uppställd 

undergörande  bild 
mycket  ryktbara 
svartbrödra-  eller 
dominikanerklostret, 
anlagdt  under  1300- 
talet.  Den  senares 
namn  berodde  tyd- 
ligen därpå,  att  sta- 
dens skomakare  bod- 
de vid  densamma. 
Han  dt  verket  stod 
under  medeltiden 
under  en  ganska 
sträng  kontroll,  och 
till  en  sådan  bidrog 
helt  visst,  om  idkare 
af  samma  yrke  hade 
sina  verkstäder  och 
bodde  helt  nära 
hvarandra.  Gatan 
förlorade  emellertid 
småningom  rätt  till 
namnet, h vilket  dock 
ännu  finnes  kvar,  ty 
många  skomakare 
bodde  under  1400-talet  annanstädes  i  staden,  under  det  många,  som  icke 
voro  skomakare,  bodde  vid  skomakarnes  gata.  Från  Köpmannagatan 
gick  i  en  båge  fram  mot  dominikanerklostret  en  gata,  som  en  tid  kallades 
Myntmästargatan,  därför  att  mynthuset  låg  där,  oftare  Själagårds- 
gatan efter  en  där  anlagd  from  stiftelse.  Det  senare  namnet  har  i 
nyare  tid  förvrängts  till  det  alldeles  meningslösa  Skärgårdsgatan. 
Från  denna  gata  gick  en  annan  till  Svartbrödra-  och  Skomakargatorna, 
som  hade  det  egendomliga  namnet  Kinhästagatan.  Gränderna,  som 
gingo  ut  från  de  båda  långgatorna,  buro  gemenligen  namn  efter  den, 
som  ägde  hörnhuset  mot  gatan,  eller  efter  någon  annan  betydande  man, 
som  hade  egendom  vid  gränden. 


15.    Stockholms  stad  med  murar  och  tom. 


OQ 


30  MEDELTIDEN. 

I  den  gamla  stadsmuren,  i  närheten  af  stadens  kyrka,  fanns  den 
helige  Nikolai  port.  Gatan,  som  sluttade  ned  från  denna  —  den  nuvarande 
Storkyrkobrinken  —  kallades  den  helige  Laurentii  gränd,  efter  ett  åt 
martyren  Laurentius  helgadt  gille,  som  hade  sitt  hus  vid  densamma. 

Den  nu  s.  k.  Skeppsbron  kallades  under  medeltiden  fiskestranden, 
och  där  bodde  förmöget  folk.  Inom  detta  område  förekom  en  ytterst 
sällan  omtalad  kyrka,  vigd  åt  den  helige  Johannes  (döparen  eller  evange- 
listen?).    Minnet  kvarlefver  ännu  i  namnet  Johannesgränden. 

Den  gamla  stadsmuren  hade  förlorat  all  betydelse.  Den  senare 
muren  hade  ju,  där  den  förekom  med  sina  torn,  någon  försvarskraft. 
Men  de  svåraste  anfallen  af  en  här  väntade  man  från  fastlandet  i  norr 
och  i  söder.  Till  af  värj  ande  af  anfall  hade  man  uppfört  starka  port- 
tom,  å  båda  hållen  dubbla.  Den  inre  norra  porten  måste  hafva  legat 
ungefär  vid  mynningen  af  Smedjegatan,  hvars  fortsättning  var  Väster- 
långgatan. Mellan  stadsholmen  och  det  norra  fastlandet  låg  en  holme 
(eller  rättare  två,  hvilka  nu  äro  förenade  till  en),  och  å  dennas  norra 
ända  stod  det  yttre  porttornet,  synligt  i  bilden  fig.  16.  På  den  mellan- 
liggande holmen  fanns  ett  helgeandshus,  d.  v.  s.  en  anstalt,  i  hvilken 
gamla  eller  sjukliga  människor  kunde  mot  viss  inbetalning  erhålla  en 
fristad  för  ålderdomen.  Äfven  åt  söder  funnos  tvenne  porttorn.  Ett 
tidigare  hade  funnits  ungefär  där  Järntorget  nu  förekommer  men 
säges  hafva  blifvit  flyttadt  i  sammanhang  med  uppförandet  af  domini- 
kanerklostret.  A  kartan,  fig.  15,  ses  två  torn,  ett  inre  och  ett  yttre. 
På  denna  karta  äro  sträckningarna  af  den  ursprungliga  och  den  senare 
stadsmuren  angifna  med  svart  färg. 

Norr  om  Stockholm  låg  Helgeandsholmen,  om  hvilken  nyss  talades. 
I  väster  från  staden  låg  en  annan  holme,  å  hvilken  konung  Magnus  Ladulås 
anlade  ett  kloster  för  franciskanerbröder.  Åt  dem  uppläts  hela  holmen, 
men  som  den  ej  i  dess  helhet  behöfdes  för  klostrets  behof,  gafs  till- 
låtelse  åt  andra  att  där  bosätta  sig. 

Stadsholmens  strand  torde  hafva  varit  ganska  ojämn.  Ett  stycke 
utanför  stranden  fanns  ett  pålverk,  tämligen  bredt,  hvadan  man  kunde 
gå  på  dess  öfre  yta.  I  detta  pålverk  funnos  broar,  som  kunde  öppnas 
af  särskildt  förordnade  tjänstemän.  Ankommande  skepp  lade  sig 
antingen  utanför  pålverket  eller  inom  detta  vid  själfva  stranden. 

Staden  vidgades  alltmera.  Man  började  bygga  äfven  på  de  delar 
af  fastlandet,  som  vette  mot  stadsholmen,  på  de  två  malmerna,  Norr- 
och  Södermalm.  Men  husen  å  dem  kunde  blifva  osäkra,  ty  när  en 
fiende  kom  —  och  det  hände  åtminstone  mot  medeltidens  slut  en  och 
annan  gång  — ,  förstördes  husen.  På  Norrmalm  fanns  i  väster  om  den 
höga  åsen  den  heliga  Klaras  kloster,  hvilket  ägde  marken  åtminstone  till 
en  stor  del  af  Norrmalm,  af  samme  konung  Magnus  uppfördt  för  systrar 
af  den  helige  Franciskus*  orden.  Vid  andra  sidan  af  åsen  låg  en  kyrka 
vigd  åt  minnet  af  aposteln  Jakob  den  äldre.  Platsen  framför  Norrbros 
norra   ända   kallades    Sanden,  och    där   låg   ett   litet  kapell,  i  hvilket 


INLEDNING.  31 

vägfarande  före  och  efter  resan  förrättade  sin  andakt.  Det  lägre  om- 
rådet var  utstyckadt  i  tomter  med  hus  och  med  trädgårdar.  Rikets 
store  sågo  gärna,  att  de  kommo  i  besittning  af  en  sådan  strandtomt, 
ty  deras  skepp  eller  väl  rättare  jakter  kunde  då  förtöjas  inom  eget 
område.  I  öster  om  Jakobs  kyrka  gick  saltsjöns  vatten  upp  och  utbredde 
sig  öfver  den  nuvarande  Kungsträdgården,  Berzeliiparken  och  Träsk- 
torget fram  till  Brunnsviken.  Bortom  detta  vatten  lågo  mindre  holmar 
och  den  stora  Valmundsön  (den  nuvarande  Djurgården),  bildande  en 
yttre  begränsning  för  Stockholms  vidsträckta  hamnområde.  Uppe  på 
den  delvis  skogklädda  åsen  låg  Sankt  Jörans  hospital,  där  de  arma 
spetälska  lefde  i  sin  ensamhet.  Södermalm  var  ock  styckadt  i  tomter. 
Inom  den  västra  delen  låg  fattigkyrkogården  med  ett  åt  Maria 
Magdalena  helgadt  kapell.  Uppåt  hvad  vi  nu  kalla  Katarina-sidan  var 
anlagd  en  väg,  som  flitigt  trampades  af  fromma  botgörares  fötter. 
Vägen  skulle  påminna  om  den  väg  Kristus  vandrade  från  Jerusalem 
ut  till  hufvudskalleplatsen.  De  olika  afdelningarna  af  denna  vandring 
voro  utmärkta  genom  minnesstenar,  invid  hvilka  man  böjde  knä  till 
bön.  Slutstenen,  med  bilden  af  korsfästelsen,  finnes  ännu  i  behåll  ehuru 
illa  medfaren.    Här  fanns  äfven  ett  korskapell. 

Stockholms  stad  var  särskildt  liugnad  med  privilegier.  Till  dess 
förmån  voro  förbud  utfärdade  för  nordligare  liggande  städer  att  drifva 
köpenskap  på  utlandet:  de  utländska  varor  man  i  dessa  kunde  behöfva 
skulle  uppköpas  i  Stockholm  till  förmån  för  därvarande  köpmän. 

Namnet  Hälsingland  har,  såsom  redan  blifvit  sagdt,  dubbel  be- 
tydelse —  hela  Norrland  eller  en  del  däraf.  Hälsingland  i  den  vid- 
sträcktare betydelsen  utgjorde  i  början  en  egen  lagsaga,  hvars  lag 
finnes  bevarad.  Senare  omtalas  icke  lagmannen  utan  en  vikarie  for 
denne,  en  'som  hade  lagmans  dom'.  Lagman  var  då  upplandslagmannen, 
men  han  torde  icke  varit  detta  mera  än  till  namnet,  då  det  var  honom 
omöjligt  att  utföra  någon  genomgripande  verksamhet  inom  ett  så  vidsträckt 
område.  Senare  funnos  underlagmän  i  hvart  och  ett  af  de  förnämligare 
landskapen.  Odlingen  var  här  vida  mindre  utbredd  än  i  mellersta  och 
södra  Sverige,  betydande  endast  i  närheten  af  kusten  och  upp  efter  de 
stora  älfdalarna.  Inom  Hälsingland,  Medelpad  och  Ångermanland  vittna 
talrika  grafflockar  om  odlingens  ålder.  Inom  Hälsingland  och  Medelpad 
liksom  i  det  innanför  detta  liggande  Jämtland,  hvilket  i  politiskt  hän- 
seende tillhörde  Norge,  var  bygden  rätt  ansenlig  redan  under  den  äldre 
järnåldern.    Ingen  enda  stad  fanns  här. 

Hälsingland  i  inskränkt  mening  var  deladt  i  två  delar,  Alir^  som 
sträckte  sig  från  ödmorden  och  Bottniska  viken  kring  Ljusnan  intill 
den  dåvarande  gränsen  mot  Norge,  och  i  norr  därom  Sundheden. 
Hledelpad  drog  sig  likaledes  upp  till  riksgränsen  kring  Ljungan  och 
Indalsälfven.  Ångermanlands  hufvudbygd  låg,  såsom  namnet  antyder, 
kring   den   af  stora   öar   uppfyllda  'ångern'  eller  viken  och  den  stora 


32  MEDELTIDEN. 

älfven,  som  i  denna  har  sitt  utflöde.  Inom  dessa  tre  områden  höllos 
ting  vid  kyrkorna,  men  hvart  och  ett  af  dem  hade  äfven  ett  gemensamt 
landsting. 

Den  nordligaste  delen  af  Bottniska  viken  —  den  egentliga  Bottnen 
—  kallades  Korrabotten,  och  namnet  flyttades  från  vattnet  öfver  på 
det  omgifvande  landet.  Namnen  på  dessa  aflägsna  områden  voro  ej 
fullt  konstanta.  Jämte  Norrbotten  förekomma  äfven  Västerbotten  och 
östra  Norrbotten.  Till  detta  område  (med  undantag  af  den  sydligaste 
delen)  sträckte  sig  icke  den  gamla  svenska  odlingen.  Landet  tillhörde 
lappar  och  finnar.  Det  var  egentligen  pälsverken,  vunna  genom  jakten, 
som  drogo  uppmärksamhet  hitåt.  Enstaka  faktorier  uppstodo  vid  kusten 
och  birkarlar  ströfvade  omkring  i  det  inre  af  landet  för  att  köpa  och 
sälja.  Först  i  början  af  1300-talet  vaknade  insikten  om  de  stora  möjlig- 
heter, som  det  vidsträckta  området  erbjöd.  Under  den  tid,  då  konung 
Magnus  Eriksson  var  omyndig,  började  rikets  store,  andliga  och  världs- 
liga, ägna  sig  åt  landets  uppodling  i  vidsträcktare  mån:  dem,  som  bo- 
satte sig  mellan  Skellefte  och  Ule  älfvar,  tillförsäkrades  skattefrihet, 
intill  dess  konungen  vid  myndig  ålder  tillträdde  regeringen.  Den  då- 
varande ärkebiskopen  jämte  ett  par  andra  åtog  sig  Lule  älfs  område, 
en  riddare  fick  på  sin  lott  Pite  älf  med  dess  omgifning. 

Lappame  ansågos  som  ett  främmande  folk,  utan  andra  rättigheter 
än  den  att  finnas  till.  Större  delen  af  det  vidsträckta  område,  inom 
hvilket  de  ströfvade  kring,  var  fördeladt  på  birkarlarne,  hvilka  gjorde 
vidsträckta  färder  inom  sina  områden.  Hvar  och  en  af  dem  hade  sina 
lappar,  med  hvilka  han  dref  handel,  och  han  skattade  för  denna  till 
kronan. 

Den  delen  af  svenska  riket,  som  låg  på  andra  sidan  Bottniska 
viken,  kallades  Öster/and,  det  nuvarande  Finland.  Större  delen  af  be- 
folkningen var  af  ugrisk  stam  men  stod  i  förhållande  till  stat  och 
rätt  i  en  helt  annan  ställning  än  deras  fränder  lapparne.  Svensk  be- 
folkning fanns  i  kuststräckan  öster  om  Kvarken  och  därifrån  i  söder 
tUl  utloppet  af  Kumo  älf,  i  skärgården  kring  Åbo,  å  hela  kusten  af 
Finska  viken  från  utloppet  af  Bjärno-ån  till  bortom  Kymmene  älf. 
Delvis  synes  den  svenska  befolkningen  varit  mycket  gammal,  men  den 
svenska  bygden  utvidgades  under  medeltiden,  antagligen  i  främsta 
rummet  genom  inflyttningar  från  norra  Sverige.  Man  talade  därför 
om  en  hälsingerätt  i  Finland,  liksom  om  en  finsk  eller  karelsk  rätt.  I 
en  senare  tid,  måhända  sedan  konung  Magnus  Erikssons  landslag  blifvit 
antagen  i  Finland,  ersattes  uttrycket  hälsingerätt  af  svensk  rätt.  De 
olika  större  områdena  kallades  land,  och  dessa  voro  förenade  i  en  lag- 
saga under  en  lagman;  år  1435  delades  lagsagan  i  tvenne.  Ting  höllos 
i  hvarje  land  eller  i  socknarna,  liksom  inom  de  mindre  tätt  befolkade 
delarna  af  det  egentliga  Sverige. 

Jl/and  jämte  närmast  liggande  öar  var  ett  fullkomligt  svenskt  om- 
råde; det  utgjorde  en  egen  domsaga  med  egen  domare,  hvilken  senare 


INLEDNING.  33 

under  medeltiden  kallaxles  hftradshöfding  eller  underlagman.  På  Åland 
fanns  det  fasta  slottet  Kastalaholm.  På  en  holme  sydost  därifrån, 
långt  ut  i  hafvet,  bärande  det  egendomliga  namnet  Tjockakarl,  fanns 
åtminstone   från  den  senare  delen  af  1400-talet  ett  franciskanerkloster. 

Den  sydvästra  delen  af  österlanden  var  i  inskränktare  mening 
Finland,  med  svensk  befolkning  hufvudsakligen  på  öama,  det  i  politiskt 
och  kyrkligt  afseende  mest  betydande  området.  Den  viktigaste  orten 
var  ÄbOy  som  år  1300  blef  säte  för  biskopen;  utom  domkyrkan  funnos 
flera  andliga  stiftelser.  Vid  inloppet  till  staden  låg  det  fasta  Åbohus. 
Biskoparne  anlade  ett  fast  hus  vid  Kustö.  Nådendal  var  ett  kloster 
af  birgittinerorden.  I  Satakunda  låg  hufvudbygden  kring  nedre  loppet 
af  Kumo  älf.  Där  och  vid  kusten  norr  därom  funnos  svenska  nybyggen. 
Vid  älf  ven  låg  Ulfsby,  en  handelsort  som  år  1365  erhöll  stadsprivi- 
legier. Samma  förmån  beviljades  år  1444  Raumo.  I  Birkala  var  hem- 
vist för  de  finska  birkarlame,  som  drefvo  handel  på  de  inre  delarna 
af  Ta  västland  och  Östemorr/and  eller  den  finska  delen  af  Norrbotten, 
sträckande  sig  från  Kvarken  till  inemot  Torne  älf,  där  Finland  —  i 
ordets  vidsträckta  mening  —  och  Åbo  stift  stötte  till  Hälsingland  — 
i  ordets  vidsträckta  mening  —  och  ärkestiftet.  Svensk  befolkning 
fanns  vid  Kvarkens  kust.  Nära  staden  Vasa  låg  fästet  Korsholm, 
Långt  i  norr  fanns  en  handelsplats  vid  utloppet  af  Ule  älf.  Nyland, 
vid  Finska  viken,  mellan  Bjämo  å  och  Kymmene  älf,  hade  öfver- 
vägande  svensk  befolkning.  Borgå  var  åtminstone  från  senare  hälften 
af  1300-talet  stad.  Vid  kusten  låg  fästet  Baseborg.  Inne  i  landet  låg 
det  af  ödemarker  till  stor  del  upptagna  Tavast/and  med  det  fasta 
Tavastehus,  äfven  kalladt  Kronoborg.    Befolkningen  var  finsk. 

En  egen  ställning  intog  Karelen,  vunnet  för  Sverige  mot  slutet  af 
1200-talet  för  att  utgöra  ett  värn  mot  ryssame,  hvilka  voro  besvärliga 
grannar  och  dessutom,  därför  att  de  icke  tillhörde  den  romersk-katolska 
kyrkan,  betraktades  som  hedningar.  Gränsen  mot  öster  var  vidsträckt 
och  icke  lätt  att  försvara,  äfven  från  sjösidan  kunde  anfall  väntas. 
Här  om  någonstädes  behöfdes  ett  stfiu:kt  fäste,  och  sådant  blef  ock  Viborg, 
näst  Stockholm  Sveriges  starkaste  ftlste  under  medeltiden,  aldrig  genom 
storm  intaget  förrän  år  1710.  Nitet  för  kristendomens  utbredning 
gick  hand  i  hand  med  insikten  om  nödvändigheten  af  ett  fast  försvar. 
I  staden,  som  uppstod  invid  fästet  —  äfven  den  blef  till  sist  beföstad  — , 
anlades  tvenne  kloster;  det  fanns  till  och  med  under  början  af  1300- 
talet  en  tanke  att  här  upprätta  säte  åt  en  biskop,  hvars  verksamhet  i 
denna  aflägsna  gränsbygd  naturligtvis  skulle  i  icke  ringa  mån  vara 
riktad  på  de  otrogna  ä  andra  sidan  gränsen.  Omkring  15  mil  från 
Viborg  inåt  landet,  inom  Saimens  vidlyftiga  vattenområde,  anlades  år 
1475  ett  fäste,  kalladt  Sankt  Olofs  borg  eller  Nyslott,  »Gud  till  lof 
och  den  helga  kristna  tron  till  styrkelse».  Där  hade  förut  funnits 
ett  blockhus.  Platsen  hade  således  befunnits  vara  af  strategisk  be- 
tydelse. 

Sverigti  historia.     II.  3 


34  MEDELTIDEN. 

Oss  återstår  nu  endast  att  ägna  vår  uppmärksamhet  åt  ett  område, 
som  intog  under  den  hedna  tiden  och  under  medeltiden  en  alldeles 
egendomlig  ställning,  jag  menar  Gott/and,  hvilket  icke  var  en  svensk 
provins  utan  kan  betecknas  som  en  republik,  hvilken  dock  tidigt,  åtmin- 
stone vid  den  tid  då  kristendomen  började  införas  i  Sverige,  trädde  i  ett 
vis&t  förhållande  till  Sveriges  konung.  Grutarne  ställde  sig  under  hans 
skydd,  betalade  honom  en  skatt,  hvars  belopp  var  noga  fastställdt,  och 
åtogo  sig  att  med  ett  visst  antal  skepp  deltaga  i  härfärd  mot 
hedningar. 

Trots  det  ansenliga  afståndet  från  Östersjöns  stränder  hade  Grott- 
land  blifvit  befolkadt  redan  under  stenåldern  och  redan  under  denna 
aflägsna  tid,  att  döma  efter  fornfynden,  trots  de  besvärliga  för- 
hållandena, underhållit  förbindelser  med  kustlanden  i  väster,  söder  och 
öster.  Fynden  från  bronsåldern  vittna  likaledes  om  förbindelser  åt 
olika  håll.  Att  döma  efter  de  till  denna  tid  hörande  hällristningarna, 
som  förekomma  å  det  svenska  fastlandet,  synes  man  då  hafva  idkat 
sjöÄrder  i  en  mycket  hög  grad.  Enahanda  var  förhållandet,  när  järn- 
åldern hade  vunnit  insteg  i  norden.  Det  af  vida  vatten  omslutna 
Gottland  visar  sig  ingalunda  stå  efter  andra  områden,  snarare  stå 
framför  dem,  ty  knappast  inom  något  område  finna  vi  en  så  rik,  så 
mångsidig,  så  karakteristisk  utveckling  som  just  här.  Då  jag  icke 
kan  ingå  i  några  detaljer,  ty  ämnet  ligger  utanför  min  närvarande 
uppgift,  vill  jag  endast  påminna  därom,  att  romerska  silfvermynt 
hamnade  på  Gottland  i  stort  antal  —  ett  enda  fynd  innehöll  mera  än 
1,500  exemplar  — ,  att  införseln  af  romerska  och  bysantinska  guldmynt 
och  deras  östgotiska  efterbildningar  tUl  sist  drog  sig  öfver  från 
Oland  till  Gottland,  att  när  förhållandenas  makt  afbröt  den  lifliga 
samftlrdseln  med  södern,  blefvo  däremot  förbindelser  öppnade  med  östern, 
genom  det  nuvarande  Ryssland  hamnade  tusenden  och  åter  tusenden 
af  8u:abiska  silfvermynt  på  den  af  naturen  isolerade  ön  midt  i  Östersjön. 
De  otaliga  minnesmärkena  på  ön  vittna  om  en  ganska  tät  befolkning. 
Fynden  i  grafvama  och  de  nedgräfda  skatterna,  som  tillfälligtvis 
hittas,  vittna  om  en  stor  rikedom  och  om  en  mycket  hög  grad  af 
smak  och  teknisk  färdighet.  Detta  gäller  ön  i  dess  helhet.  Hela  ön, 
med  undantag  af  några  få,  af  naturen  missgynnade  områden,  måste 
hafva  varit  väl  odlad  af  en  burgen  befolkning,  af  hvilken  helt  visst 
många  kunna  anses  hafva  varit  rika.  Om  den  allmänna  välmågan 
vittna  de  många  landskyrkorna  —  mer  än  nittio  — ,  alla,  hvad  an- 
läggning och  utstyrsel  beträffar,  af  ett  synnerligen  stort  intresse  ur 
konsthistorisk  synpunkt.  När  Gottland  blef  kristnadt,  var  den  öster- 
ländska inkomstkällan  sinad.  Den  gottländska  medeltidsarkitekturen 
rönte  inflytande  från  Tyskland,  i  främsta  rummet  från  det  den  tiden 
mycket  lifaktiga  Westfalen. 

Landet  var  indeladt  i  tjugu  »hunderi»  —  namnet  påminner  om 
svealandskapens    hundare,   icke    om    Götalands   härad.     I   spetsen   för 


INLEDNING.  35 

hvart  liundare  stod  en  domare.  Hundarena  voro  fördelade  på  tre 
tredingar,  men  öfver  det  hela  stod  en  landsdomare,  hvilken  höll  ting 
vid  Roma,  midt  inne  på  ön  —  Grutnalthing.  Efter  tredingarna  rättade 
sig  under  medeltiden  den  kyrkliga  indelningen;  i  spetsen  för  hvar 
kyrklig  treding  stod  då  en  prost.  Prostarne  och  domarne  —  tidigare 
helt  visst  endast  domame  —  utgjorde  landets  styrelse.  Någon  kunglig 
ämbetsman  fanns  icke  på  ön.    Grutalagen  är  bevarad. 

Som  betalningsmedel  gällde  under  den  hedna  tiden  och  under  början 
af  medeltiden  ädla  metaller,  dels  tackor  och  spirailagda  ringar  af 
guld  och  silfver,  b  vilka  ofta  styckades;  de  användes  hela  eller  i 
stycken  efter  deras  vikt  som  betalningsmedel.  Äfven  smycken  styckades 
helt  obarmhärtigt  utan  hänsyn  till  det  å  dem  nedlagda,  ofta  ganska 
fina  arbetet;  bitarna  hade  då  endast  metallens  värde  och  användes  som 
betalningsmedel.  Vidare  hade  man  främmande  mynt,  vid  gränsen 
mellan  den  hedna  tiden  och  medeltiden  så  godt  som  uteslutande  endast 
af  silfver.  Jag  har  nyss  omtalat  de  arabiska  myntskatterna.  I  början 
äro  de  fullt  rena,  om  vi  undantaga  en  sparsam  inblandning  af  bysan- 
tinska silfvermynt.  Vi  kunna  med  skäl  undra  däröfver,  att  icke  flera 
bysantinska  mynt  hittas  i  vår  jord,  då  många  svenskar  togo  tjänst  bland 
väringame  i  Konstantinopel  och  då  de  folk,  som  den  tiden  bodde  i  det 
nuvarande  Ryssland,  stodo  i  så  liflig  beröring  med  det  bysantinska 
riket.  Men  så  uppenbara  sig  i  våra  fynd  jämte  de  arabiska  mynten 
enstaka  västerländska,  angelsaxiska  och  tyska,  dessa  senare  tilltaga  i 
antal,  och  till  sist  utgöra  de  så  godt  som  hela  skatten,  allenast  med 
enstaka  inblandade  österländska  mynt.  Vid  hvilken  tid  denna  om- 
skiftning  förekom  skall  jag  i  det  följande  framhålla.  Otaliga  väster- 
ländska mynt  hafva  hittats  på  Grottland  —  liksom  i  mindre  skala  på 
Öland  och  det  svenska  fastlandet  — ,  men  huru  kommo  dessa  till  Gott- 
land,  som  låg  öppet  för  den  österländska  handeln  men  låg  så  långt 
ifrån  England  och  de  viktigaste  myntstädema  i  Tyskland?  Inom  världs- 
handeln i  norra  Europa  hade  tydligen  de  västerländska  mynten  kommit 
i  omlopp  tillsammans  med  de  österländska  —  arabiska  myntskatter  och 
myntskatter  med  bidrag  från  öster  och  väster  träffas  äfven  i  länderna 
söder  om  Östersjön  — ,  att  så  stora  massor  af  västerländska  mynt  hittats 
och  ännu  hittas  på  Gottland,  kan  icke  bero  på  annat  än  att  Gottland 
under  den  österländska  importens  tid  vunnit  så  stor  betydelse  i  handels- 
hänseende, att  småningom  äfven  de  västerländska  mynten  funno  sin 
väg  dit.  Att  de  västerländska  mynten  hittas  i  stort  antal  så  godt 
som  öfverallt  på  Gottland  vittnar  därom,  att  välmågan  å  landsbygden 
fortfarande  var  stor. 

Men  så  uppstod  staden  Visby.  Namnet  angifver,  att  på  stället 
funnits  en  hednisk  kultplats  (vi).  Därmed  uppstod  en  tvist  mellan 
skilda  intressen.  Tidigare  hade  hela  Gottland  varit  rikt  och  under- 
hållit lifliga  förbindelser  med  utlandet.  Nu  började  Visby  utveckla  sig, 
dess  borgare  ville  också  blifva  rika,  de  ville  uttränga  landtbefolkningen 


36 


MEDELTIDEN. 


från  dess  tidigare  för- 
måner. Visby  kom  lätt 
att   intaga   en  undan- 
tagsställning,! det  dess 
borgare  började  knyta 
nära  förbindelser  med 
utländska    städer  och 
deras     köpmän.      Hot 
slutet  af  12(X)-talet  se 
vi   spänningen  mellan 
staden  och  landet  blos- 
sa upp  till  öppen  fejd, 
utkämpad   med  vapen 
i   hand.    Sveriges  ko- 
nung  måste  gripa  in. 
Under     1100-talet 
förekom  en  betydande 
uppblomstring       inom 
norra    Tysklands  stä- 
der.   Man    nöjde    sig 
icke  med  den  närmaste 
omgLfningen,man  sökte 
handelsförbindelser    å 
fjärran  håll.    År  1165 
omtalar  en  urkund,  att 
en   liten  stad  i  West- 
falen    dref    handel    >i 
Danmark  eller  i  Ryss- 
land».    Inom  det  ven- 
diska (slaviska)  områ- 
det   utmed    Östersjöns 
södra  kust  uppstod  den 
ena  tyska  staden  efter 
den  andra,  Lybeck,  Ro- 
stock, Wismar,  Stral- 
sund    o.    s.    v.      Alla 
lockades     till     färder 
mot  den  aflägsna,  rika 
östern.    Men  då  fram- 
trädde den  stora  bety- 
delse Grottland  och  Vis- 
by   under    den    föregående    tiden    vunnit.      Medeltidens   köpmän    voro 
icke    lika    oförskräckta   sjöfarare,    som    vikingarne   hade   varit.     Grott- 
land  var  för  de  tyska  köpmännen  en  välkommen  hviloplats  under  ftrden 
öfver  Östersjön,  och  i  Visby  torde  de  ofta  hafva  fått  hvad  de  önskade 


INLEDNING. 


37 


af  österländska  varor.  Gu- 
tanies  handel  på  Lybeck 
hade  redan  af  kejsar  Lotar 
(1125—1137)  hugnats  med 
privilegier.  Gutarne  hade 
vunnnit  fast  fot  i  den  för 
handeln  mycket  viktiga 
ryska  staden  Novgorod,  re- 
dan innan  Visby  hade  börjat 
tränga  ut  landsbygden.  De 
hade  där  en  gård,  som  tys- 
karne sedermera  kallade 
Gutenhof,  med  en  kyrka 
helgad  sankt  Olof,  hvilken 
sades  hafva  lagt  grunden 
till  kristendomens  införande 
på  Gottland,  och  denna  gård 
tillhörde  under  hela  medel- 
tiden »prostar,  domare  och 
hela  menigheten  på  Gott- 
land». Men  Visby  steg  i 
betydelse.  Tyskar  bosatte  sig  i  Visby,  tyska  köpmän  besökte  Visby, 
man  gjorde  stundom  en  bestämd  skillnad  mellan  »tyskar  bosatta  pä 
Gottland»   och    »tyskar  besökande  Gottland»  —  det  torde  i  båda  fallen 


18. 


Gränsskillnaden  mellan  den  gamla  och  den 
nya  muren. 


-■7'  J  ^  'i  ■  -==^  ■     ^5i  ^^_—   ^   "i^^^jfe    -  '  T 


19.     Gränsskillnaden  mellan  den  gamla  och  den  nya  muren. 


38 


MEDELTIDEN. 


varit  fråga  om  Visby,  ehuru  man  af  gammal  vana  sade  Gottland. 
Ibland  tillägges  uttryckligen  >i  Visby».  De  tyska  städerna,  som  besökte 
Visby,  hade  där  »bänkar  och  sällskap»,  de  hade  ock  ett  gemensamt 
signet.  Dessa  gäster  i  Visby,  som  torde  där  hafva  haft  en  stadig  till- 
varo, om  än  personerna  växlade,  kallades  »de  gemensamma  köpmännen» 
och  uppträdde  med  stor  själftagen  maktfullkomlighet  icke  blott  i  Visby 
utan  ock  gentemot  de  städer,  som  de  representerade.  Då  i  närheten 
af  Eeval  ett  strandrof  hade  förekommit,  ålägga  de  gemensamma  köp- 
männen i  Visby  städerna  att  för  framtiden  förebygga  sådant  samt  att 


20.    Murens  insida. 


utskrifva  böter,  hvilka  skulle  sändas  till  de  gemensamma  köpmännen  i 
Visby.  Denna  förening  af  representanter  från  olika  städer  —  kallad 
han  sa  —  återverkade  på  hemstäderna.  De  manades  däraf  att  sluta  sig 
samman  till  en  stor  och  mäktig  förening.  Representanterna  för  tyska 
städer  i  London  gåfvo  anledning  till  enahanda  resultat  men  ännu  mera 
de  gemensamma  —  i  Tyskland  kallade  de  gemene  —  köpmännen  i  Visby. 
Denna  stad  har  således  spelat  en  mycket  stor  roll  med  afseende  på 
uppkomsten  af  det  i  Nordens  historia  så  mäktigt  ingripande  hanse- 
förbundet. 

Staden  Visby  bär  ännu  i  dag  vittnesbörd  om  sin  forntida  storhet. 
Den  ligger  på  stranden  nedanför  en  brant  af  det  kalkberg,  som  utgör 
grundstommen  i  Gottland.  Men  som  denna  höjd  i  stadens  omedelbara 
närhet  med  nödvändighet  skulle  medföra  stora  vådor,  ty  från  höjden 
kunde  hela  staden  nedskjutas  äfven  med  den  tidens  dåliga  artilleri,  in- 


INLEDNING. 


39 


togs  den  närmaste  delen  af  höjden  —  den  nu  s.  k.  klinten  —  inom  stadens 
område,  och  detta  omgafs  med  en  det  hela  omslutande  mur,  hvilken 
mot  slutet  af  1200-talet  befanns  vara  för  svag,  hvadan  den  då  ganska  be- 
tydligt förhöjdes.  Den  var  dessutom  späckad  med  torn,  oftast  på  långa 
sträckor  hvartannat  högt  uppstigande  från  marken  hvartannat  hvilande 
på  muren  —  ett  tämligen  farligt  byggnadssätt,  som  ock  småningom  i 
senare  tid  vållat  stora  ras.  Denna  mur  är  att  räkna  bland  de  märkli- 
gaste byggnadsverk  Sverige  äger.  Norge,  Danmark,  norra  och  mellersta 
Tyskland  kunna  icke  uppvisa  något  motsvarande.  I  brist  på  teckning  af 
medeltidens  Visby  meddelar  jag  fig.  17  en  plan  af  Visby  från  1600- 
talet,  å  hvilken  den  då  synliga  muren  med  dess  torn  —  små  utbukt- 
ningar  från  linien  —  finnes  angifven.     Om  själfva  murens  och  tornens 


,i4^nmdF 


21.    Mur  med  tom. 


utseende  kunna  fig.  18 — 26  gifva  ett  begrepp.  Fig.  18  visar  invid  det 
första  tornet  den  gamla  muren,  förstärkningen  framför  denna  och  på- 
byggnaden, fig.  19  visar  i  den  senare  muren  spår  af  den  ursprungliga 
muren  med  dess  tinnar,  fig.  20  insidan  af  den  senare  muren  med  hål 
för  skyttegångens  balkar,  fig.  21  en  jrtterbild  af  muren  med  ett  port- 
tom  och  andra  torn,  fig.  22  ett  porttorn  (i  östra  muren),  fig.  23  och 
24  ett  marktorn,  sedt  utifrån  och  inifrån,  fig.  25  och  26  ett  hängtorn, 
sedt  utifrån  och  inifrån.     Andra  tornkonstruktioner  finnas. 

Inom  denna  mur,  nedanför  den  af  muren  omslutna  klinten,  låg  staden. 
Om  dennas  utseende  vittna  i  närvarande  stund  endast  de  trånga  och 
krokiga  gatorna,  hvilkas  ålderdomliga  namn  äro  i  nyare  tid  tillkomna, 
samt  en  och  annan  medeltidsbyggnad,  h vilka  likväl  endast  delvis  be- 
vara det  ursprungliga  utseendet.  Som  mest  typiskt  kan  anses  det  å  fig. 
27  afbildade.    Man   byggde   gärna   höga  hus  i  städerna,  där  tomtema 


40 


MEDELTIDEN. 


lågo  tätt  intill  hvarandra,  sammanträngda  af  den  staden  omgifvande 
muren.  Husets  ena  smalända  låg  i  gatulinien.  Ett  hörnhus  vände 
smaländan  åt  den  större  gatan,  långsidan  åt  gränden.  Det  här  af- 
bildade  huset  hade  öfver  gränden  en  utmed  långsidan  löpande  trägång 
uppburen  af  bjälkar.  De  hål  man  för  dem  gjort  i  muren  äro  ännu 
synliga.  Den  smala  framsidan  har  under  århundradenas  lopp  genom- 
gått  ansenliga   ändringar  i  följd    af    de   hvarandra   aflösande  genera- 


"ä>rjT, 


22.     österport. 


tionernas  skiftande  behof.  Fönster  hafva  murats  igen,  och  nya  fönster 
hafva  upptagits.  Gatans  nuvarande  nivå  är  mycket  högre  än  den,  som 
fanns,  då  huset  byggdes  —  det  plägar  så  gå  i  gamla  städer.  Den 
nedersta  våningen  omsluter  en  stor  sal,  som  täckes  af  hvalf.  En  våning 
till,  kanske  två,  hafva  innehållit  boningsrum.  Husets  öfversta  parti, 
fördeladt  i  våningar,  tjänstgjorde  som  magasin,  öfverst  sköt  en  bom 
ut   med   ett    block,    som  gjorde  det  möjligt  att  hissa  varorna  upp  och 


INLEDNIKG. 


41 


ned.  Figuren  visar  endast  det  nuvarande  utseendet  jämte  enstaka  spår 
af  den  ursprungliga  anordningen.  Yttertrappan  är  modern.  Huru  stor 
folkmängden  i  Visby  var  under  stadens  blomstringstid  kan  dess  värre 
icke  ens  gissningsvis  uppgifvas.  Men  att  den  varit  rätt  stor  framgår  af 
de  många  kyrkorna. 


23,  24.    Marktorn. 

Företaga  vi  en  vandring  genom  staden,  finna  vi  först  inom  stadens 
norra  del,  som  nu  är  förvandlad  till  trädgård,  lämningar  af  en  kyrka 
helgad  åt  Sankt  Olof,  som  i  främsta  rummet  var  Norges  skyddshelgon 
men  äfven  i  Sverige  och  Danmark,  ja  till  och  med  bortom  Östersjön 
betraktades  med  from  vördnad.  Detta  var  en  sockenkyrka.  På  en 
högre  afsats,  dock  nedanför  klinten,  låg  det  stora  dominikanerklostret, 
hvars  kyrka,  kallad  efter  den  helige  biskop  Nikolaus,  ännu  står  kvar 
som  ruin.  I  den  södra  långmuren  tinnes  en  stor  port,  genom  hvilken 
lekmännen  trädde  in,  när  de  ville  deltaga  i  klosterbrödernas  gudstjänst. 
Sjålfva  klostret  låg  på  kyrkans  norra  sida.  Härifrån  är  icke  lång 
väg  tUl  sankt  Klemens'  sockenkyrka.    Så  komma  vi  till  Helgeandshusets 


42 


MEDELTIDEN. 


egendomliga  kyrka,  åttkantig  med  ett  åt  öster  utskjutande  kor  och 
med  åttkanten  delad  i  tvenne  våningar.  Två  sockenkyrkor,  Drottens 
(d.  v.  8.  treenighetens)  och  sankt  Laurentii,  ligga  tätt  intill  hvarandra, 
skilda  endast  af  en  ingalunda  bred  gata,  båda  sinsemellan  mycket  af- 
vikande  i  byggnadssätt.  Närmare  klinten  finna  vi  franciskanerklostret, 
hvars  kyrka  var  vigd  till  förhärligande  af  den  heliga  Katarina  af 
Alexandria  —  klostret  låg  här  i  söder  om  kyrkan  — ,  och  den  af  tyskar 
anlagda  Vårfrukyrkan  (nu  domkyrkan)  med  trenne  torn  och  i  det  syd- 
västra hörnet  ett  kapell,  som  påminner  om  en  blodig  episod  i  stadens 
historia.    Ett  långt  stycke  åt  söder  ligga  tätt  intill  hvarandra  tvenne 

sockenkyrkor,  vigda  den 
ena  åt  sankt  Johannes 
(döparen  eller  evange- 
listen?),  den  andra  åt 
apostlarnes  höfding  Pet- 
rus. Ännu  har  förhål- 
landet mellan  de  två 
kyrkorna  icke  kunnat  ut- 
redas. Af  ett  sankt 
Gertruds  kapell  finnes 
endast  en  obetydlig  läm- 
ning. Vidare  hafva  fun- 
nits en  sockenkyrka, 
helgad  ärkeängeln  Mi- 
kael, och  en  sankt  Ja- 
kobs kyrka,  hvilken  an- 
lagts af  livländska  köp- 
män men  snart  af  dem 
lämnades  utan  vård. 
Utanför  staden  fanns  i 
norr  spetälskehospitalet, 
efter  vanligheten  bä- 
rande sankt  Jöransnamn, 
i  öster  cisterciensernun- 
nornas  kloster  Solberga,  af  hvilket  lämningar  torde  finnas  underjorden. 
Under  de  ofredsstormar,  som  utmärkte  medeltidens  senare  del,  var 
klostret  utanför  staden  alltför  mycket  utsatt  för  vådor  och  flyttades 
därför  in  i  staden. 

Det  är  icke  min  mening  att  i  detalj  skildra  dessa  kyrkor.  Jag 
vill  endast  framhålla,  att  det  är  bland  dem  icke  en,  som  blifvit  upp- 
förd i  ett,  icke  en  således,  som  kan  kallas  helgjuten.  Det  var  icke  så 
mycket  det,  att  hvad  en  period  börjat,  fortsattes  af  en  annan,  utan 
fastmer  var  det  så,  att  rikedomar  och  den  fromma  off^ervilligheten  voro 
så  stora,  att  man  aldrig  kunde  nöja  sig  med  det,  som  redan  fanns, 
man  ville  oupphörligt  ändra  för  att  förstora  och  förbättra.     Ett  annat 


Häng  torn. 


INLEDNING. 


43 


r^'^ 


drag  är  ock  värdt  att  framhållas:  vi  kunna  i  kyrkorna  se,  huruledes  i 
Visby  en  stor  skillnad  fanns  mellan  hög  och  rik  å  ena  sidan,  ringa 
och  fattig  å  den  andra.  Förnämligare  personer  skaffade  sig  i  kyrkorna 
sftrskildt  kapell,  hvari  de,  afskilda  från  menige  man,  kunde  deltaga  i 
gudstjänsten.  Sådana  funnos  i  tornen  med  vid  öppning  mot  kyrkan 
eller  i  en  öfre  våning  vid  sidan  af  koret,  ja  i  Helgeandskyrkan  var 
åttkantshusets  öfre  våning  tydligen  reserverad  för  förnämligare.  Ännu 
ett  drag  må  nämnas:  inom  värnet  af  den  mäktiga  stadsmuren  faun 
man  det  nödigt  att  uppföra  kyrkornas  torn  så,  att  de  kunde  tjäna  som 
försvarsverk  —  som  skydd  i  sista  stund,  när  fienden  kommit  innanför 
muren?  eller  som  värn  under  de  strider,  som  helt  visst  allt  emeUanåt 
nppstodo  inne  i  staden?  Sådana  inbördes  strider  voro  under  medeltiden 
vanliga  såväl  å  land  som  i  stad.  I 
Visby  måste  strider  uppkomma  redan 
däraf,  att  i  staden  funnos  tvenne  ele- 
ment, hvilkas  intressen  helt  visst  ofta 
voro  skiljaktiga,  det  gutniska  och  det 
tyska. 

Vi  hafva  hittills  ägnat  vår  upp- 
märksamhet åt  tvenne  skeden  i  Gott- 
lands  utvecklingshistoria,  dét  då  Gott- 
land  var  det  hufvudsakliga  och  det 
då  Visbys  storhet  växte  på  bekostnad 
af  landsbygdens.  Men  det  kom  ett 
tredje  skede,  det  för  landet  betänk- 
ligaste och  äfven  betänkligt  för  staden, 
det,  då  invid  den  södra  stadsmuren, 
åt  hafvet  till,  uppfördes  det  starka 
föstet  Visborg,  anlagdt  i  början  af 
1400-talet.  När  detta  hade  kommit 
till  stånd,  då  kunde  man  på  Gottland 
hafva  skäl  att  instämma  i  det  i  en 
svensk  lagbok  inskrifna  yttrandet  »när  våld  går  framför  rätt,  då  är 
det  bättre  att  vara  herre  än  tjänare  (knekt)». 

Gottland  var  af  gammalt  rikt  och  måste  därför  ofta  hafva  varit 
utsatt  för  anfall.  Oenigheter  torde  ej  heller  hafva  saknats  mellan  de 
olika  bygderna.  Redan  under  heden  tid  uppförde  man  här  och  där 
borgar  af  primitiv  art  —  liksom  å  det  svenska  fastlandet  och  å  Öland. 
Väldigast  af  dem  är  den  å  östra  kusten  belägna  Torsburgen.  Men  äfven 
under  kristen  tid  voro  hemsökelserna  talrika.  Här  liksom  annanstädes 
gestaltades  kyrkotomen  så,  att  de  kunde  tjäna  som  försvarsverk.  Men  på 
Gottland  fanns  äfven  ibland  vid  sidan  af  kyrkan  en  särskild  byggnad,  af- 
sedd  uteslutande  för  försvaret,  en  s.  k.  kastal.  En  sådan  är  här  återgifven, 
fig.  28.  På  öns  västra  sida  anlades  år  1366  invid  Klintehamn  ett  fäste, 
som  kallades  Klinteholm  eller  Landskrona,  men  det  blef  snart  förstördt. 


26.    Hängtom. 


44 


MEDBLTIDEN. 


Som  kyrkornas  torn  voro  af  sedda  att  göra  tjänst  som  försvars- 
verk, fingo  de  åtminstone  under  den  äldre  tiden  en  mycket  allvarlig 
och  enkel  prägel.  I  öfrigt  utmärker  sig  den  kyrkliga  byggnads- 
konsten på  Gottland  genom  synnerlig  elegans,  såsom  höfdes  öns  rikedom, 
så  länge  denna  fanns. 


Sverige   har   en  stor  utsträckning,  berg  saknas  icke,  och  skogarna 
voro   fordom   vida   större  än  nu,  de  sumpiga  trakterna  likaledes  mera 

vidsträckta.    Samfärd- 


1 


seln  var  icke  så  syn- 
nerligen stor  annat  än 
med  den  närmaste  om- 
gifningen.  De  stora 
vägarna,  som  med  h  var- 
andra förbundo  lands- 
delar och  å  hvilka  hä- 
rar skulle  rycka  fram, 
måste  hafva  varit  då- 
liga. Att  anlägga  väg 
ansågs  i  början  af  den 
kristna  tiden  vara  en 
berömlig  och  from 
gärning,  och  på  mera 
än  en  runsten  prisas 
en  enskild  man  som 
vägbyggare.  Så  ock  i 
en  urkund  en  biskop, 
som  lefde  under  1100- 
talet.  Ett  karakteris- 
tiskt kraf  på  vägar  gaf 
konungens  eriksgata, 
den  färd  en  ny  konung 
skulle  företaga  genom 
rikets  olika  landskap. 
Schemat  för  färden  lyd- 
de Uppsala — Strängnäs 
— Nyköping— Svintuna  på  Kolmården — Norrköping — Linköping — Grenna 
— Jönköping — Falköping — Skara— Ramundaboda  på  Tiveden — Oppboga 
bro  (öfver  Arbogaån) — Västerås — östens  bro  (öfver  Sagan) — Uppsala, 
öfver  större  vattendrag  måste  broar  byggas,  och  lagarna  innehålla  fore- 
skrifter därom.  Som  man  i  allmänhet  färdades  till  fots  eller  till  häst,  mera 
sällan  i  vagn,  blef  resan  besvärlig.  Man  föredrog,  när  tillftlUe  till  val 
fanns,  sjöfärder.  Jag  har  velat  framhålla  detta  för  att  fästa  uppmärksamhet 


27-    Hus  i  Visby. 


INLEDNING. 


45 


därvid,  att  det  var  svårt  att  med  raskhet  företaga  krigiska  rörelser,  att  det 
var  svåoi;  att  skicka  bud  och  sprida  underrättelser,  att  landskapens  häfd- 
vunna  isolering  icke  så  lätt  kunde  brytas,  att,  i  följd  af  de  sparsamma 
förbindelserna,  de  vildaste  rykten  lätt  uppkommo  och  inom  den  närmaste 
bygden  vunno  spridning  och  tilltro  —  under  medeltiden  kunde  man  som 
sant  antaga  äfven  det  mest  orimliga.  Allt  detta  måste  i  ganska 
väsentlig  mån  inverka  på  de  allmänna  förhållandena,  äfven  på  de  allra 
viktigaste  företag. 


Jag  har  i  det  föregående  utgått  från  den  urgamla  fördelningen  af 
landet,  den  som  åtminstone  i  hufvudsak  var  tagen  i  arf  från  den  före- 
gående tiden.  Men  under  medeltiden  uppkom  en  annan,  administrativ 
indelning,  af  mycket  växlande  art  men  af  genomgripande  betydelse,  in- 
delningen i  fögderier  och  län.  En  indelning  i  län  och  fögderier  finnes 
ännu  i  dag,  ett  arf  från  medeltiden,  men  likväl  en  indelning  af  annat  slag. 


^g0^ 


M 


^ 


m^ 


28.    Kastalen  vid  Sundre. 

Indelningen  i  landskap  och  inom  landskapet  i  hundare  eller  härad 
eller  motsvarande  enhet  var  folkets  sak  och  gick  långt  tillbaka  i  tiden. 
Men  konungen,  som  representerade  enheten  i  riket  och  makten,  kunde 
icke  för  sina  ändamål  använda  lagmän,  häradshöfdingar  och  domare, 
han  måste  hafva  särskilda  ombud,  då  han  icke  kunde  vara  allestädes 
närvarande.  I  hvart'  härad  hade  konungen  en  länsman,  som  inom  sitt 
område  uppbar  skatterna  och  utöfvade  den  verkställande  makten.  Ut- 
öfver  denna  anordning  utvecklade  sig  en  annan,  framkallad  särskildt 
af  hänsyn  till  försvaret.  I  äldre  tider  fanns  en  konungens  höfvitsman 
i  hvart  landskap,  som  icke  var  alltför  stort.  Men  de  kungliga  slotten 
blefvo  allt  flera,  och  deras  betydelse  blef  allt  större.  För  deras  under- 
håll, liksom  för  besättningens,  fordrades  bidrag  af  olika  slag  från  den 
omgifvande  trakten,  hvilken  var  större  eller  mindre  alltefter  fästets  be- 


46  MEDELTIDEN. 

tydenhet.  På  slottet  fanns  en  fogde,  och  så  nppkommo  fögderier  af  en 
annan  ordning.  Stormännen,  kyrkliga  såväl  som  världsliga,  fikade  efter 
att  få  slott  eller  hufvudgårdar  med  tilliggande  områden  sig  tilldelade, 
som  ersättning  för  utgifter,  som  lön  för  gjorda  tjänster.  De  fingo  för- 
läningar,  men  dessa  fortforo  att  vara  fögderier,  ty  innehafvaren  af  länet 
skötte  det  genom  en  fogde  eller  två,  därest  han  hade  en  på  f&stet  eller 
i  hufvudgården,  en  inom  den  tillhörande  landsbygden.  Omfånget  af 
länet  eller  fögderiet  växlade,  beroende  på  hvarjehanda  omständigheter. 
Detta  vållade  osäkerhet  och  medförde  olägenheter  i  mängd.  Det  hände 
alltför  ofta,  att  icke  endast  länsherrames  utan  äfven  konungens  fogdar 
behandlade  de  underlydande  på  ett  allt  annat  än  mildt  sätt,  sökande  att 
till  egen  eller  husbondens  fördel  pressa  ut  så  mycket  som  möjligt.  Genom 
utdelande  af  län,  stundom  mycket  stora,  minskades  konungens  inkomster 
och  därmed  hans  makt  och  myndighet. 


När  kristendomen  blifvit  rotfast  i  Sverige  uppkom  en  kyrklig  in- 
delning af  landet.  Kyrkor  uppfördes,  och  det  område,  till  hvilket  kyrkan 
hörde,  det  från  hvilket  man  sökte  till  kyrkan,  kallades  socken.  Många 
kyrkor  uppfördes  på  personligt  initiativ,  och  i  sådant  fall  kunde  god- 
tyckliga förhållanden  göra  sig  gällande.  Men  oftast  torde  bygden  själf 
hafva  åt  sig  uppfört  kyrka,  och  då  torde,  kanske  rentaf  i  de  flesta  fall, 
socknens  gräns  vara  gränsen  för  en  tidigare  inom  sig  afskild  bygd. 
Det  är  naturligt,  att  de  nya  förhållandena  i  mångt  och  mycket  rättade 
sig  efter  tidigare,  som  för  sig  hade  urminnes  häfd.  För  ordningens 
och  kontrollens  skull  sammanfördes  grupper  af  socknar  som  prosterier, 
hvilkas  storlek  växlade  betydligt.  Prosteriema  med  deras  socknar  ut- 
gjorde delar  af  ett  stift,  den  kyrkliga  indelning  som  inom  det  borgerliga 
området  motsvaras  af  landen  eller  landskapen.  Stiften  voro  dock  fÄrre 
än  de  stora  landskapen. 

Stiftsindelningen  var  följande.  Uppsala  stift  omfattade  Uppland 
med  Stockholm  och  hela  det  svenska  Norrland  samt  det  norska  Jämt- 
land med  omkring  280  socknar. 

Västerås  stift  omfattade  Västmanlands  och  Dalames  lagsagor  med 
omkring  80  socknar. 

Strängnäs  stift  omfattade  Södermanlands  och'  Närkes  lagsagor  med 
145  socknar. 

Linköpings  stift  omfattade  hela  Östgöta  lagsaga,  således  äfven  fast- 
landsdelen af  det  nuvarande  Kalmar  län.  Kind,  Ydre,  norra  och  södra 
Vedbo,  Vist  och  Tveta  härad.  Finveden  och  Njudungen,  Öland  och 
Gottland,  med  omkring  486  socknar  (103  på  Grottland). 

Skara  stift  omfattade  hela  Västergötland,  Dal  och  Värmland  med 
omkring  630  socknar. 


INLEDNING.  47 

Växjö  stift  omfattade  endast  det  lilla  Värend  med  60  socknar. 

Åbo  stift,  omfattande  hela  Finland  och  Åland,  med  omkring  125 
socknar. 

Stiften  voro  således  mycket  olika,  hvad  storleken  beträffar.  Hvad 
antalet  socknar,  d.  v.  s.  antalet  kyrkor,  beträffar,  stå  Linköpings  och 
Skara  stift  —  liksom  äfven  det  danska  Lunds  stift  —  långt  framför 
de  öfriga.  Skara  stift  var  visserligen  rätt  stort  men  Uppsala  stift 
ofantligt  mycket  större.    Det  förra  med  630,  det  senare  med  280  socknar. 

Biskopen  i  Uppsala  erhöll  efter  midten  af  1100-talet  värdighet  af 
ärkebiskop. 


Att  i  detalj  fastställa  gränserna  mellan  två  perioder  är  icke  möjligt. 
Den  tidigare  utvecklingen  fortsattes  i  hufvudsak.  När  ett  nytt  element 
uppträder  och  gör  sig  gällande,  då  är  visserligen  det  nya  kännetecknet 
på  att  ny  period  inträdt,  men  detta  nya  kommer  först  småningom  till  full 
rätt.  Under  det  nyas  inflytande  omdanas  en  del  af  det  gamla  väsendet 
och  ledes  in  i  nya  riktningar,  en  del  som  icke  kan  ombildas,  därför 
att  det  alls  icke  är  förenligt  med  det  nya,  förtvinar  och  faller  bort. 
Mellan  tvenne  perioder  måste  därför  finnas  en  rätt  bred  öfvergångens 
tid,  och  huru  skulle  man  kunna  inom  denna  utpeka,  efter  hvilken  linie 
det  gamla  är  förgånget,  det  nya  kommet  till  herraväldet?  Man  kan 
icke  efter  en  linjal  uppdraga  en  gräns  tvärsigenom  förhållanden,  som 
hafva  lif,  ty  de  äro  stadda  i  utveckling. 

Men  en  gräns  måste,  af  praktiska  skäl,  uppdragas  mellan  perioderna. 
Denna  angifves  i  allmänhet  genom  ett  årtal,  som  af  en  eller  annan  an- 
ledning haft  för  boskillnaden  mellan  gammalt  och  nytt  en  mera  fram- 
skjuten betydelse.  Som  gränsmärke  mellan  medeltiden  och  den  nyare 
tiden  plägar  upprättas  året  1523,  då  Gustaf  Eriksson  upphöjdes  på 
Sveriges  konungatron.  Detta  årtal  är  för  ändamålet  fullt  lämpligt,  ty 
det  nya  konungadömet  var  betecknande  för  den  nya  tiden,  bröt  med 
den  föregående.  Men  äfven  efter  år  1523  voro  den  gamla  tidens  krafter 
ännu  i  verksamhet,  och  rötterna  till  det  nya  gå  inom  den  äldre  tiden 
rätt  långt  tillbaka. 

Som  gränsmärke  för  medeltiden,  mot  den  föregående  tiden,  plägar 
man  vanligen  uppgifva  »omkring  1160».  Då  det  förnämsta  nya  elementet, 
kristendomen,  redan  tidigare  hade  slagit  rot,  och  en  kraftig  rot,  vida 
omkring  i  bygderna,  är  detta  årtal  för  sent.  Det  har  blifvit  valdt 
därför,  att  då  en  ny  konungaätt  uppstigit  på  tronen.  Jag  har  föredragit 
att  sätta  den  historiska  skildringen  af  medeltiden  så  långt  tillbaka 
som  till  begynnelsen  af  kristendomsförkunnandet  i  vårt  land.  Då  styrdes 
Sverige  redan  af  den  konungaätt,  som  såg  kristendomen  —  om  vi  undan- 
taga vissa  reaktionära  försök  —  åtminstone  i  rikets  hufvuddelar  införd 
och  hvars  utslocknande  möjliggjorde  uppkomsten  af  en  ny  konungaätt. 


48  BCBDELTIDEN. 

Väl  må  häremot  med  fog  det  inkastet  göras,  att  med  kristendomens 
första  förkunnande  var  icke  den  nya  tiden  införd,  endast  bebådad,  men 
före  den  tiden  sakna  vi  verkliga  historiska  uppgifter  om  Sveriges 
konungar,  och  vidare,  om  gränsområdet  behandlas  ur  tvenne  synpunkter, 
som  afslutning  af  den  förhistoriska  tiden  och  som  begynnelse  till  den 
historiska,  därmed  är  ju  ingen  skada  skedd. 

Vill  man  söka  fastställa  det  arf,  som  den  hedna  tiden  lämnade  åt 
medeltiden,  stöter  man  på  betänkliga  vanskligheter.  För  den  hedna 
tidens  statsväsen  och  ö&iga  förhållanden  sakna  vi  samtida  skriftliga 
urkunder.  Sådana  uppenbara  sig  först  med  vår  kristna  tid,  och  då 
gäller  det  att  ur  dem  —  t.  ex.  ur  lagarna  —  söka  framleta,  huru  mycket 
tillhör  den  hedna  tiden,  huru  mycket  som  kommit  till  och  huru  mycket 
af  det  tidigare  bestående  som  blifvit  omgestaltadt.  Att  i  korthet 
skildra  den  grundval,  å  hvilken  Sveriges  kristna  tid  uppreste  sig,  vore 
af  intresse,  men  här  passar  icke  en  sådan  skildring,  då  den  icke  kunde 
utföras  utan  redogörelse  för  den  till  grund  liggande  undersökningen, 
och  denna  måste  kräfva  ett  mycket  stort  utrymme. 

Men  det  finnas  andra  urkunder  än  de  skrifna:  fomlänmingama. 
Deras  omsorgsfulla  studium  har  gjort  det  möjligt  att  gifva  en  i  detalj 
gående  framställning  af  den  hedna  tidens  kulturhistoria.  Om  man  gör 
sig  besvär  att  jämföra  hvad  man  rörande  denna  kände  år  1804  och  nu  år 
1904,  framträder  i  bjärtaste  dager  det  berömvärda  arbete,  som  under  loppet 
af  1800-talet  blifvit  hos  oss  utfördt  inom  fornforskningens  område.  Jag 
kan  icke  underlåta  att  här  framhålla  något  af  de  resultat,  till  hvUka 
denna  vetenskap  kommit  med  afseende  på  förhållandena  under  den 
hedna  tidens  slutperiod,  icke  för  att  därmed  söka  teckna  den  grund,  å 
hvilken  den  nya  byggnaden  hvilade,  utan  tvärtom  för  att  visa  den 
skarpa  kontrast,  som  rådde  mellan  den  hedna  tidens  och  medeltidens 
förhållanden,  icke  på  grund  af  kristendomens  införande  utan  på  grund 
däraf,  att  man  under  medeltiden  blef  bekant  med  de  i  utlandet  ut- 
vecklade handtverks-  och  handelsförhållanden,  hvilka  de  regerande  i 
Sverige  voro  ifriga  att  införa  i  vårt  land. 

Bostäder  från  den  hedna  tiden  äro  bevarade  endast  i  helt  få  faU, 
men  vi  äro  dock  i  tillftllle  att  göra  oss  en  ganska  tillförlitlig  föreställ- 
ning om  bygdens  utbredning  mot  den  hedna  tidens  slut,  om  vi  gifva 
akt  på  utbredningen  af  de  från  denna  tid  härstammande  fasta  fom- 
lämningarna.  I  våra  medeltidslagar  förekommer  uttrycket  ihedhnu  byr 
ok  högha»,  d.  v.  s.  en  by  från  heden  tid  och  med  graf högar:  man  önskade 
hafva  sina  bortgångnas  h viloplatser  så  nära  de  lef vandes  bostäder  som 
möjligt.  Vi  finna  ock  vid  byar  och  gårdar  större  eller  mindre  flockar 
af  fomlämningar.  Den  större  utmärker  en  by,  som  existerat  länge  och 
haft  många  inbyggare,  som  därför  måst  haft  många  döda.  En  mindre 
flock  påminner  snarast  om  en  gård,  hvars  inbyggare  voro  få  eller  som 
kanske  icke  haft  en  så  lång  tillvaro.  En  sådan  gård  kunde  under 
tidens   lopp   förvandlas   till  en  by,  men  de  från  den  hedna  tiden  ärfda 


INLEDNING.  49 

byarna  hade  likväl  alltid  ett  något  större  anseende.  I  många  fall  gifva 
dessntom  ortnamnen  vissa  antydningar  om  ursprungliga  byar  och 
ursprungliga  gårdar,  om  bygdbrytningens  olika  skeden.  Genom  sam- 
verkan mellan  fomforskningen  och  ortnamnsgranskningen  skola  vi 
småningom  kunna  framställa  icke  endast  dessa  olika  skeden  utan  äfven 
deras  kronologi. 

Intet  i  ordet  by  angifver,  att  denna  var  en  enhet  af  flera  delar, 
men  orden  svara  icke  alltid  fullständigt  mot  hvad  de  skola  beteckna. 
Byns  hus  lågo  tätt  intill  hvarandra,  byns  ägor  voro  indelade,  beroende 
af  de  rådande  naturförhållandena,  i  flera  fält,  större  eller  mindre,  och  i 
hvart  fält  hade  hvar  åbo  i  byn  efter  måttet  af  tomten  sin  lott,  så  i 
åker  som  i  äng.  Kring  den  odlade  marken  låg  byns  allmänna  område 
med  skog  och  bete.  Att  drifva  ett  jordbruk  motsvarande  vår  tids  var 
då  omöjligt,  men  jordbruk  fanns  öfverallt  inom  de  af  svenskar  bebodda 
delarna  af  vårt  land. 

Fordom  var  det  en  allmän  uppfattning,  att  våra  hedna  förfilder  i 
grund  föraktade  alla  fredliga  yrken:  härfärder  och  vapenbragder  var  det 
enda,  som  höfdes  en  fri  man.  De  senaste  årtiondena  hafva  grundligen 
rubbat  denna  uppfattning,  nu  är  det  endast  en  och  annan  äldre,  som 
hyllar  den.  Våra  ftlder  odlade  sin  jord  och  skötte  sina  hjordar;  de  voro 
till  båda  delarna  hänvisade,  liksom  ock  till  jakt  och  fiske,  för  att  er- 
hålla det  dagliga  brödet.  Men  de  voro  äfven  i  besittning  af  en  synner- 
ligen stor  handtverksskicklighet,  hvarom  de  otaliga  fomsakerna,  som  under 
senare  år  tagits  till  vara  och  grundligt  blifvit  studerade,  bära  oveder- 
sägliga vittnesbörd.  De  voro 'mästare  i  smide,  i  gjutning,  i  gravering; 
de  fingrar,  som  ej  skulle  haft  annan  uppgift  än  att  fatta  om  vapnen, 
förmådde  utföra  de  finaste  arbeten,  äfven  det  finaste  filigranarbete. 
Smaken  var  så  utbildad,  att  när  föremål  af  främmande  ursprung  in- 
fördes och  vunno  tycke,  blefvo  de  icke  slafviskt  kopierade  utan  om- 
gestaltade i  öfverensstämmelse  med  den  häfdvunna  smaken.  Här  fanns 
således  en  stark  lifskraft.  Alla  dessa  föremål,  som  vi  hitta  i  grafvarna 
eller  i  de  för  länge  sedan  dolda  skatterna,  hvilka  aldrig  lyftes  af 
ägame  utan,  till  lycka  för  forskningen,  fått  ligga  kvar  i  jorden, 
till  dess  nu  tillfälligheter  bringat  dem  i  dagen,  voro  icke  köpta  i  butiker, 
på  nutidsmaner,  utan  voro  alster  af  en  högt  uppdrifven  hemslöjd,  spridd 
öfver  hela  landet.  Alla  kunde  naturligtvis  icke  vinna  samma  färdighet, 
somliga  voro  särskildt  utmärkta  i  arbetet,  och  deras  verk  blefvo  därför 
eftersökta  inom  större  eller  mindre  områden.  Hos  sådana  framstående 
mästare  kunde  man  göra  beställningar,  hvilket  likväl  icke  upphäfver 
påståendet,  att  hemslöjden  förekom  öfverallt. 

Att  detta  icke  gjorde  intrång  på  mannakraften  och  det  krigiska 
lynnet  är  uppenbart. 

Det  ingick  redan  under  heden  tid  i  de  allmänna  begreppen,  att 
Sveriges  konung  ägde  rätt  att  årligen  kalla  sina  män  till  deltagande  i 
bftrfård  mot  främmande  land.     Att  enstaka  svenskar  å  egen  hand  före- 

Sceriges  historia.     II.  4 


50  MEDELTIDEN. 

tagit  vida  färder,  härfärder,  kanske  äfven  handelsftrder,  står  fast  genom 
många  exempel.  Det  var  en  svensk,  som  först  af  alla  nordbor  kring- 
seglade  Island  och  som  vistades  där  en  vinter.  Under  medeltiden 
var  man  icke  lika  modig  med  afseende  på  sjöfärder.  Man  seglade  sa 
mycket  som  möjligt  inom  skären.  Där  hade  man  tillfälle  att,  när 
mörkret  kom,  lägga  sig  för  ankar  och  bida  morgonens  inbrott.  En 
från  1200-talet  härstammande  beskrifning  öfver  en  lUrd  från  Blekings 
sydöstra  hörn  till  Reval  finnes  bevarad:  man  smög  sig  mellan  skären 
längs  Sveriges  östra  kust,  passerade  mynningen  af  Bråviken,  letade  sig 
fram  genom  Södermanlands  skärgård  och  Upplands  till  Ålands  och  där- 
ifrån till  skärgården  utmed  Finlands  södra  kust  —  till  sist  fattade  man 
mod  att  fara  tvärsöfver  Finska  viken  till  Reval.  Här  således  en  stor 
olikhet  mellan  förhållandena  under  den  hedna  tiden  och  medeltiden. 


Skildringen  af  den  hedna  tiden,  för  hvilken  historiska  uppgifter 
så  godt  som  alldeles  saknas,  måste  hufvudsakligen  blifva  kulturhistorisk. 
För  medeltiden  tillkomma  urkundernas  vittnesbörd,  och  därför  blifva 
krafven  på  skildraren  af  den  tidens  historia  helt  andra;  nu  måste  äfven 
den  politiska  historien  och  de  ledande  personligheternas  historia  tagas 
med  i  framställningen.  Detta  medför  emellertid  stora  svårigheter;  i 
synnerhet  för  den  äldre  medeltiden  äro  urkunderna  få,  för  hela  medel- 
tiden gälla  af  de  urkunder,  som  undgått  förstörelsens  mångartade  krafter, 
de  allra  flesta  rent  privata  förhållanden,  hvilka  sakna  nästan  all  be- 
tydelse för  historien.  De  verkliga  historiska  urkundernas  bevarade  rad 
företer  bedröfliga  luckor,  och  hvad  personligheternas  historia  beträffar, 
äro  de  föreliggande  materialen  ytterst  få  och  ytterst  kortfattade.  Teck- 
naren af  medeltidens  historia  blir  hänvisad  till  enstaka  fakta,  och  det 
är  hans  mycket  vanskliga  uppgift  att  med  tillhjälp  af  dem  söka  så  att 
säga  uppkonstruera  personligheterna. 

Med  historia  förstods  fordom  den  politiska  historien.  När  kultur- 
historien började  vinna  burskap  som  själfständig  vetenskap,  gick  man 
från  häfdatecknarnes  sida  så  långt,  att  man  medgaf  som  tillägg  till 
den  politiska  historien  ett  kulturhistoriskt  bihang.  Detta  är  emellertid 
ingalunda  nog.  Det  rätta  är,  att  den,  som  tecknar  den  politiska  histo- 
rien, så  behärskar  det  kulturhistoriska  materialet,  att  han  förmår  in- 
fläta detta  i  sin  framställning,  därmed  gifvande  denna  mera  lif  och 
ökad  begriplighet  för  det  nuvarande  släktet. 

Uppgiften  är  svår  och  har  ännu  icke  blifvit  försökt.  Jag  har 
emellertid  för  mig  satt  denna  uppgift,  och  om  icke  det  första  försöket 
i  allt  lyckas,  ber  jag  pa  förhand  om  öfverseende. 


MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE 
INTILL  KONUNG  ALBREKTS 

FALL 


I. 


FRÄN  KRISTENDOMENS  INFÖRANDE  TILL 

KONUNG  ERIK  III:s  DÖD 

830—1250. 

1. 
Kristendomen  införes  i  Sverige. 

Under  färder  till  västern  hade  svenskarne,  liksom  andra  nordiska 
vikingar  och  köpmän,  kommit  i  beröring  med  folk,  som  hyllade  kristen  tro. 
Mycket  var  hos  dessa  folk  afvikande  från  hvad  man  var  van  vid  i  hemmet, 
icke  allenast  tron  utan  äfven  samhällsskick  och  statsordning.  Af  lång 
varaktighet  voro  nog  icke  de  från  Sverige  utgångna  besöken,  hvarken 
de  krigiska  eller  de  som  gingo  ut  på  köpenskap,  några  grundligare 
studier  kunde  därför  icke  göras  af  de  utländska  förhållandena,  hvad  som 
mest  framträdde  drog  uppmärksamheten  till  sig,  och  som  sådant  måste 
vi  i  främsta  rummet  räkna  gudstjänsten  med  de  väl  omhuldade  kyrkorna, 
de  en  särskild  klass  utgörande  prästerna  med  deras  i  ögonen  fallande 
dräkter,  de  många  ljusen,  de  egendomliga  ceremonierna.  Nyfikenheten 
måste  blifva  väckt.  Från  vikingafärderna  förde  man  till  hemlandet 
fångar,  hvilka  voro  kristna  och  af  hvilka  väl  åtminstone  några  kunde 
låta  bedningarne  se,  huru  det  lif  var  artadt,  som  kristendomen  hade 
helgat. 

Men  skulle  nordbomas  omvändelse  verkas  uteslutande  genom  dessa 
medel,  måste  den  hafva  tagit  en  ytterligt  lång  tid,  och  därmed  kunde 
man  icke  låta  sig  nöja  i  södern  och  västern.  Allt  lifligare  kände  man 
där  behofvet  att  söka  värn  mot  hemsökelserna  från  Norden  genom  att 
införlifva  denna  med  kristenheten.    Brinnande  städer,  kyrkor  och  kloster, 


54  MEDELTIDENS   FÖRSTA   SKEDE   INTILL  KONUNG   ALBREKTS   FALL. 

röfvade  skatter,  utplundrade  boningar,  tallösa  lik,  lidanden  af  alla  slag 
ökade  de  frommas  nit  att  göra  nya  eröfringar  för  Kristi  rike.  De 
germanska  hedningarne  voro  i  regeln  rätt  liberala  i  sin  uppfattning; 
för  dem,  som  af  gammalt  voro  vana  att  hylla  flera  gudar,  låg  det  alls 
icke  fjärran  att  tänka  sig  möjligheten,  att  ännu  en  annan  gud  fanns, 
som  kunde  hafva  makt  vid  sidan  af  dem,  hvilkas  dyrkan  man  ärft  från 
ftlderna.  För  kristendomen  däremot  var  hedningen  fördömd,  hans  gudar 
djäflar  eller  deras  foster. 

Att  skaffa  sig  ro  för  hedningarne  blef  alltmera  en  tvingande  nöd- 
vändighet för  den  kristna  världens  båda  utposter  i  nordväst,  det 
karolingiska  riket  och  de  brittiska  Öländerna.  Hafven  kring  dessa  visade 
sig  icke  vara  ett  tillräckligt  starkt  värn.  Det  karolingiska  riket  hade 
vid  sin  norra  gräns  friser,  bortom  dem  saxare,  bortom  dem  åt  ett  håll 
de  slaviska  vendema,  åt  ett  annat  danskar  och  de  öfriga  nordborna. 
Man  riktade  sitt  arbete  i  första  rummet  mot  friserna.  Engelsmannen 
Willibrord  verkade  bland  dem  som  missionär  under  ett  hälft  århundrade 
och  uppehöll  sig  under  denna  tid  åren  696 — 719  i  Danmark.  Därifrån 
vände  han  åter,  medförande  ett  trettiotal  gossar,  hvilka  han  skulle 
uppfostra  i  den  kristna  tron  och  sedermera  sända  åter  till  deras  land, 
i  hvilket  de  såsom  landsmän  och  hemmahörande  torde  kunna  verka  vida 
bättre  än  främlingar,  som  icke  kände  språket  eller  förhållandena  i 
allmänhet.  Inom  själfva  Frisland  kunde  man  för  öfrigt  komma  rätt 
mycket  i  beröring  med  nordbor,  ty  inom  detta  land  hade  nordborna 
anlagt  kolonier,  i  hvilka  de  lefde  under  fredliga  förhållanden  med 
grannbefolkningen,  drifvande  köpenskap  och  underhållande  täta  för- 
bindelser med  moderländerna.  En  sådan  nordisk  koloni  å  främmande 
botten  var  Dorestad,  ej  långt  från  TJtrecht.  Vann  kristendomen  insteg 
bland  dessa  nordbor,  var  mycket  vunnet. 

Kristendomen  vann  småningom  insteg  äfven  hos  de  obändiga 
saxarne.  Karl  den  store  sökte  kufva  dem  med  svärd  och  predikan. 
Mot  slutet  af  hans  tid  uppfördes  en  kyrka  i  Hamburg  och  inom  Holstein 
tvenne  kapell.     Bremen  blef  år  787  —  till  en  tid  —  säte  för  en  biskop. 

När  Ludvig  den  fromme  tagit  riket  i  arf  efter  fadern,  var  han 
ifrig  att  fullfölja  omvändelseverket.  Hans  fosterbroder  Ebo,  en  man 
af  saxisk  börd  och  ärkebiskop  i  Reims,  förklarade  sig  villig  att  pre- 
dika kristendomen  i  de  norra  länderna.  Han  tillbragte  sommaren  823  i 
Danmark.  Möjligen  gaf  hans  vistelse  därstädes  anledning  till  att  en 
dansk  kronpretendent  Harald  år  826  uppträdde  inför  kejsaren,  bön- 
fallande om  hjälp.  Ifrig  att  få  denna,  gjorde  han  allt,  som  kunde  vara 
den  mäktige  kejsaren  behagligt.  Han  lät  sig  döpas,  och  när  han  vände 
åter  till  Danmark,  hade  han  i  sitt  följe  tvenne  andliga  män,  af  hvilka 
den  ene  var  benediktinermunk.  Hans  namn  var  Ansgar.  Ar  829  vände 
denne  åter  till  kejsaren.  Enligt  frankiska  berättelser  infunno  sig  hos 
denne  just  vid  den  tiden  sändebud  från  Sverige:  de  bådo,  att  kejsaren 
måtte    sända  missionärer  till  deras  land,  i  hvilket  många  funnos,  som 


KRISTENDOMEN  INFÖRES   I   SVERIGE.  55 

hyste  benägenhet  för  kristendomen,  ja  kristendomsläraren  kunde  räkna 
på  medhåll  af  den  svenske  konungen.  Ansgar,  vid  den  tiden  antag- 
ligen 28  år  gammal,  förklarade  sig  vara  med  glädje  villig  att  åtaga 
sig  det  vanskliga  uppdraget  inom  ett  för  honom  alldeles  främmande 
land.  En  vän  Witmar  följde  honom.  Huru  vanskligt  företaget  var, 
funno  de  snart;  under  sjöresan  blefvo  de  öfverfallna  och  utplundrade. 
Antagligen  stego  de  i  land  inom  sydvästra  Sverige.  Därefter  återstod 
för  dem  att  fördas  fram  under  svårigheter,  hvilka  vi  nu  knappast 
förmå  uppskatta,  en  lång  förd,  oftast  utan  banade  vägar,  genom  många 
bygder  och  ännu  större  obygder.  Hur  redde  de  sig  i  bygderna  med 
befolkningen?  Kände  någon  af  dem  det  språk,  som  där  talades?  Hur 
letade  de  sig  fram  genom  skogarna?  Hvem  hjälpte  dem  öfver  sjöarna? 
De  kommo  dock  omsider  till  Björköstaden,  hvars  inbyggare  stodo  i 
handelsförbindelser  med  Dorestad.  Antagligen  hade  de  två  sändebuden 
från  denna  fått  råd  och  kanske  äfven  hjälp  för  den  besvärliga  färden 
genom  det  främmande  landet.  I  Björköstaden  fann  Ansgar  den  svenske 
konungen,  som  hette  Björn.  Denne  mottog  främlingame  välvilligt  och 
gaf  dem  lof  att  förkunna  den  nya  läran.  En  betydande  man,  Härger, 
som  kallades  Björköstadens  föreståndare  och  konungens  rådgifvare, 
antog  kristendomen  och  uppförde  på  egen  grund  en  kyrka  eller  väl 
antagligen  ett  träkapell. 

Besöket  i  Sverige  blef  emellertid  icke  långt.  I  oktober  831  deltog 
Ansgar  i  den  stora  riksförsamlingen  i  Dieden hof en,  af  h vilken  beslöts 
att  upprätta  ett  ärkebiskopssäte  i  Hamburg,  och  Ansgar  blef  den  förste 
biskopen  därstädes.  Detta  godkändes  af  påfven,  som  nämnde  honom 
till  sin  legat.  Nu  skulle  arbetet  för  nordbomas  omvändelse  drifvas 
med  större  kraft.  Men  Ebo  hade  tidigare  fått  den  nordiska  missionen 
sig  anförtrodd,  och  med  honom  måste  därför  en  öfverenskommelse  träffas. 
Man  ordnade  saken  så,  att  Danmark  uppläts  som  verksamhetsfält  åt 
Ansgar,  missionen  i  Sverige  däremot  skulle  skötas  af  Ebo.  Som  dennes 
tid  nu  var  i  yttersta  grad  upptagen  af  de  politiska  förhållandena  i 
hemlandet,  sände  han  i  sitt  ställe  till  Sverige  en  sin  frände,  biskop 
Gautbert,  hvilken  dock,  efter  n^gon  tids  framgångsrikt  arbete,  måste 
vika  för  en  mot  kristendomen  riktad  folkresning.  I  Danmark  hade 
Ansgar  arbetat  med  ringa  framgång,  och  år  845  ödelades  Hamburg  af 
nordiska  vikingar.  Som  just  vid  denna  tid  biskopsstolen  i  Bremen 
blef  ledig,  utverkades  påfvens  tillstånd  till  en  sammanslagning  af 
stiften  Hamburg  och  Bremen,  och  Ansgar  blef  det  nya  stiftets  förste 
berde. 

Den  i  Mälardalen  grundade  kristna  menigheten  var  under  sju  år 
öfvergifven.  Ehuru  Ansgar  icke  hade  något  att  göra  med  det  åt  Ebo 
upplåtna  Sverige,  sände  han  dock  dit  eremiten  Ardgar  för  att  taga 
kännedom  om  där  varande  förhållanden.  Ardgar  hugsvalade  den  lilla 
kring  Hörger  slutna  församlingen,  han  gaf  dödssakramentet  åt  en 
föt  sin  fromhet    känd   kvinna    vid    namn    Frideborg,    men   han  vände 


56      MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBRBKTS  FALL. 

snart  åter.  Ansgar  ömmade  för  den  af  honom  grundade  menigheten 
och  begaf  sig  i  förra  hälften  af  850-talet  till  Björkö,  och  med  honom 
följde,  såsom  representant  för  Ebo,  en  lärare  vid  namn  Erimbert.  De 
funno  ställningen  därstädes  synnerligen  brydsam.  Konung  Björns 
efterträdare,  Olof,  förklarade  sig  icke  kunna  på  egen  hand  bifalla 
Ansgars  framställningar,  den  rätten  tillkom  folket.  Ting  hölls,  och  å 
detta  gafs  ny  tUlåtelse  att  förkunna  kristendomen.  Konungen  själf 
lät  uppföra  en  kyrka.  Ansgar  vände  åter  till  sitt  stift,  Erimbert 
stannade  kvar,  han  efterträddes  af  Asfrid,  af  dansk  börd,  denne  af  en 
Rimbert.    Ansgar  afled  år  865. 

Då  våra  medeltidsurkunder,  i  all  synnerhet  under  den  äldre  tiden, 
äro  så  ytterligt  torftiga  med  afseende  på  personliga  upplysningar 
rörande  de  uppträdande  männen,  må  vi  skatta  det  som  en  synnerlig 
lycka,  att  vi  besitta  en  lefnadsteckning  öfver  Ansgar,  denne  märklige 
man  hvars  personlighet  möter  oss  vid  själf  va  ingången  till  Sveriges 
kristna  tid,  en  lefnadsteckning  nedskrifven  af  Ansgars  efterträdare  å 
ärkebiskopsstolen,  Rimbert,  ett  flärdfritt  arbete,  utan  öfverdrift  i  lof- 
prisande,  därför  fullt  tillförlitligt. 

Ansgar  antages  vara  född  år  801,  helt  visst  någonstädes  inom  det 
nordöstra  hörnet  af  Frankrike.  Faderlös  anförtroddes  den  femårige 
gossen  åt  de  fromma  och  lärda  klosterbröderna  i  Corbie  (nära  Amiens). 
Hans  uppfostran  blef  således  från  första  stund  rent  kyrklig.  Af  barn- 
domens fröjder  har  han  icke  fått  njuta  mycket.  Tidigt  präglades  ock 
hans  karaktär  af  ett  djupt  allvar.  Det  berättas,  att  han,  vid  pass  tretton 
år  gammal,  hade  mottagit  ett  djupt  intryck  af  underrättelsen  om  Karl 
den  stores  död.  Han  hade  en  gång  haft  tillfälle  att  skåda  den  väldige 
härskaren  i  all  hans  glans.  Gossen  synes  hafva  känt  en  kraftig  maning 
att  själf  uträtta  något  stort,  hvilket  för  honom  måste  ligga  inom  det 
kyrkliga  området.  Hans  lif  var  asketiskt.  De,  som  ägna  sig  åt  ett 
sådant  lif,  pläga  hafva  lätt  att  drömma,  och  Ansgar  drömde  ända  sedan 
barndomen.  I  hans  drömmar  uttalade  sig  hans  djupaste  bekymmer,  i 
dem  mottog  han  den  hugsvalelse  han  behöfde.  Men  han  gick  ingalunda 
som  en  drömmande  genom  lif  vet.  Han  hade  en  praktiskt  anlagd  natur, 
han  var  pröfvad  i  mycket  och  tungt  arbete,  men  det  var  honom  kärt 
att  då  och  då  draga  sig  undan  lifvets  mångahanda  för  att  i  ensam- 
heten vinna  jämvikt,  frid  och  styrka  till  ny  verksamhet. 

Klostret  Corbie  åtnjöt  ett  mycket  stort  anseende.  Klostrets  före- 
ståndare under  Ansgars  uppväxttid  voro  nära  fränder  till  Karl  den 
store.  Förnäma  saxare  sändes  till  Corbie  för  att  uppfostras  och  under- 
visas. Ansgars  blick  torde  tidigt  hafva  riktats  mot  den  föga  kända 
värld,  som  låg  i  öster  från  det  väldiga  riket,  och  mot  den  storartade 
verksamhet,  som  där  upplät  sig  för  män  af  tro  och  mod.  Corbie  an- 
lade i  saxarnes  land  vid  Weser  ett  dotterkloster,  hvilket  efter  modern 
erhöll  namnet  Corvey.  Dit  flyttade  Ansgar  för  att  öfvertaga  led- 
ningen   af  skolan   och    för   att   predika.     Därifrån   kallades   han   till 


POLITISKA   OCH   ANDRA   ALLMÄNNA  FÖRHÅLLANDEN.  57 

missionen  inom  de  nordiska  länderna,  helt  säkert  så  väl  förberedd  för 
detta  stora  värf,  som  någon  den  tiden  kunde  vara. 

Medtagen  af  mödor  och  späkningar,  kroppsliga  och  andliga,  gick 
Ansgar  ur  tiden.  På  dödsbädden  sörjde  han  däröfver,  att  honom  icke 
unnats  den  martyrdöd,  om  hvilken  han  trodde  sig  redan  tidigt  i  en 
dröm  halva  fått  en  försäkran.  Hans  närmaste  tröstade  honom  därmed, 
att  hela  hans  lif  hade  varit  ett  martyrskap.  Han  dog  i  frid  efter  att 
hafva  till  dem,  som  hade  makten,  riktat  en  uppmaning  att  fortfarande 
sörja  för  kyrkan  i  Norden. 

Ansgars  minne  hölls  under  medeltiden  icke  så  högt  i  Sverige,  som 
den  svenska  kyrkans  grundläggare  väl  må  synas  hafva  förtjänt.  Visser- 
ligen infördes  hans  namn  i  de  nordiska  kalendariema  på  dödsdagen  — 
den  3  februari  — ,  hans  lefnadsteckning  öfversattes  på  svenska,  reliker 
af  honom  förekommo  i  svenska  kyrkor,  men  något  populärt  helgon  var 
han  aldrig  i  Sverige.  Bland  alla  de  bilder,  målade  eller  snidade,  som 
i  våra  kyrkor  blifvit  till  våra  dagar  bevarade,  finnes  ingen  enda  bild 
af  den  helige  Ansgar. 

Hans  efterträdare,  ärkebiskop  Rimbert,  besökte  Danmark  och  Sverige 
af  intresse  för  fullföljande  af  omvändelseverket,  andra  förkunnare  af 
kristendomen  sändes  i  början  till  vårt  land,  men  mellan  vid  pass  åren 
875  och  935  var  den  späda  kyrkan  i  Sverige,  som  så  väl  behöfde  tillsyn 
och  vård,  lämnad  åt  sig  själf.  När  det  tyska  riket  åter  upprättades 
af  Henrik  Fågelfilngaren,  var  han  angelägen  att  skydda  sina  områden 
mot  anfall  norr  ifrån.  Då  reste  ärkebiskop  Unne  af  Bremen  (antag- 
ligen) år  935  till  Sverige.  Han  styrde  sin  färd  till  Björkö,  vid  hvilket 
så  många  dyrbara  minnen  voro  knutna,  han  mottogs  med  välvilja,  men 
vi  veta  alls  intet  om  den  verksamhet  han  under  det  rätt  långa  besöket 
utöfvade.  Han  afled  å  Björkö  i  september  936,  och  därmed  var  till  en 
tid  den  tyska  kyrkans  missionsverksamhet  inom  vårt  land  afbruten. 
Väl  sändes  en  och  annan  biskop  till  Norden,  men  om  deras  verksamhet 
visste  man  tydligen  icke  ens  i  Bremen  mycket. 

Från  Ansgars  första  besök  i  Sverige  till  Unnes  död  hade  föga 
mera  än  ett  århundrade  förflutit. 


2. 

Politiska  och  andra  allmänna  förhållanden.  Svenskarne 
grunda  rike  i  Byssland. 

Om  detta  århundrade  äga  vi  ur  samtida  svenska  källor  inga  upplys- 
ningar, hvarken  om  kristendomens  införande  eller  om  andra  under  detta 
århundrade  timade  tilldragelser  eller  rådande  borgerliga  förhållanden. 
Från    något  senare  tid  hafva  vi  visserligen  konungalängder  och  andra 


58       MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 

försök  att  gifva  oss  något  begrepp  om  konungarnes  Mstoria,  men  alla 
dessa  vittna  om  ytterlig  brist  på  kritik.  Jag  håller  mig  här  ute- 
slutande till  enstaka  fakta,  som  föreligga,  och  söker,  så  godt  det  låter 
sig  göra,  binda  dem  samman  till  ett  helt. 

Liksom  af  TJlfstens  berättelse  från  slutet  af  800-talet,  framgår  ur 
Ansgars  af  efterträdaren  tecknade  biografi,  att  Sverige  den  tiden  var 
ett  enda  konungarike,  hvars  tyngdpunkt  är  att  söka  inom  Svealand. 
Vi  få  icke  tro,  att  Björkö  var  rikets  hufvudstad  —  någon  sådan  kunde 
icke  förekomma  den  tiden  — ,  men  vi  se,  att  konungarne  ofta  träffades  i 
denna  stad  eller  i  dess  omnejd.  Antagligen  var  det  stadens  stora  be- 
tydelse för  handeln,  som  gaf  konungarne  anledning  att  ofta  uppehålla 
sig  där. 

De  uppgifter  rörande  de  politiska  förhållandena,  som  förekomma  i 
Ansgars  lefnadsteckning,  äro  följande.  Vid  Ansgars  första  besök  år 
830  regerade  i  Sverige  en  konung  Björn,  vid  hans  andra  besök,  i  förra 
hälften  af  850-talet,  en  konung  Olof.  Åfven  omtalas  en  redan  afliden 
konung  Erik,  hvars  minne  hölls  så  högt,  att  det  säges  hafva  varit 
satt  i  fråga  att  insätta  honom  i  gudarnes  krets  — ,  något  som  helt 
visst  beror  på  en  missuppfattning  af  den  kristne  berättaxen  eller  hans 
sagesman.  Dessutom  omtalas  en  missnöjd  medlem  af  konungaätten, 
som  hette  Emund  (eller  Anund).  Det  var  inom  de  nordiska  ätterna 
sed  att  hålla  på  personnamnen,  hvilka  flitigt  användes  inom  ätten. 
När  vi  här  höra  namnen  Björn,  Olof,  Erik  och  Emund  (Anund),  kan 
det  icke  gärna  vara  tvifvel  underkastadt,  att  ju  den  ätt,  som  styrde 
landet  den  tiden,  var  densamma,  som  vi  återfinna  något  före  och  något 
efter  år  1000,  ty  då  hette  konungarne  också  Björn,  Olof,  Erik,  Emund 
och  Anund. 

Ansgars  biograf  omtalar  äfven  tilldragelser.  Mellan  de  två  be- 
söken i  Sverige  uppträdde  konung  Emund.  Han  hade  blifvit  tvungen 
att  lämna  landet  och  en  tid  uppehållit  sig  i  Danmark.  Han  ville  gå 
i  härnad  mot  fosterlandet  för  att  göra  sina  anspråk  på  regeringen 
gällande.  Utan  betydelse  kan  han  icke  hafva  varit,  ty  han  ägde  själf  1 1 
skepp  och  det  lyckades  honom  att  med  sig  förena  en  så  stor  dansk  här, 
att  denna  fyllde  21  skepp.  Målet  för  färden  blef  Björkö,  hvarest  stort 
byte  var  att  vänta.  Men  det  kom  aldrig  till  någon  plundring.  Emund 
nöjde  sig  med  en  brandskatt  af  100  mark  silfver,  det  lyckades  honom 
att  öfvertyga  de  missnöjda  danskarne,  att  de  kunde  på  annat  håll  vinna 
rikligt  byte,  själf  stannade  han  kvar  och  återbetalade  brandskatten. 
Han  ville  antagligen,  till  främjande  af  sina  planer  för  framtiden,  stå 
väl  med  folket.     Om  hans  vidare  öden  är  intet  bekant. 

Kurland,  säger  Rimbert,  hade  tidigare  lydt  under  Sverige.  In- 
byggarne hade  emellertid  frigjort  sig  från  detta  beroende,  ett  från  dansk 
sida  gjordt  försök  att  sätta  sig  i  besittning  af  landet  hade  misslyckats. 
Konung  Olof  gick  i  härfärd  till  Kurland.  Sin  flotta  lämnade  han  vid 
stranden    under   nödig    bevakning,    själf  tågade  han  med  hufvudhären 


SVENSKARNE   GRUNDA   RIKE  I   RYSSLAND.  59 

fem  dagsresor  in  i  landet  och  började  belägringen  af  en  stad,  som  upp- 
gifves  hafva  haft  inom  sig  ej  mindre  än  15,000  krigare  —  man  var 
under  medeltiden  ej  rädd  för  höga  siffror  — ,  belägringen  drog  ut  på 
tiden,  den  svenska  hären  led  nöd,  men  ett  återtåg  hade  varit  snöpligt 
och  dessutom  förbundet  med  kanske  större  faror.  På  den  nionde  dagen 
sökte  man  inom  den  svenska  hären  genom  lottkastning  utröna,  hvilken 
gud  kunde  vara  villig  att  bringa  hjälp.  Då  sådan  ej  fanns  att  få  hos 
någon  af  de  gamla  gudarne,  sporde  man  till  sist,  om  hjälp  stode  att 
få  hos  Kristus,  och  lotten  föll  gynnsamt.  Man  förberedde  en  storm- 
ning, men  innan  denna  utfördes,  gaf  sig  staden,  och  kurerna  lofvade 
att  hädanefter,  liksom  tidigare,  lämna  skatt  till  den  svenske  konungen. 

De  tyska  missionärerna  hade  således  fått  kunskap  om  att  Sverige  haft 
och  ännu  ville  hafva  välde  öfver  land  å  Östersjöns  andra  sida. 

Om  de  lifliga  förbindelserna  mellan  Sverige  och  landet  midtemot 
talar  ännu  kraftigare  en  tilldragelse,  som  torde  hafva  timat  under 
samme  konung  Olofs  regering. 

En  rysk  krönika,  som  uppgifves  vara  författad  af  en  munk  Nestor 
(t  1115?)  och  som  visat  sig  förtjänt  af  tillit,  berättar  följande.  »År  859 
kommo  varangerna  (väringarne)  öfver  från  andra  sidan  hafvet  och 
kräfde  skatt  af  tschuder  och  slaver,  merier,  veser  och  krivicher,  men 
khazarerna  .togo  skatt  af  poler,  severer  och  viaticher.»  Tillståndet 
inom  det  rike,  som  sedermera  kallades  det  ryska,  var  således  vid  denna 
tid  ytterst  betänkligt.  Landet  beboddes  af  finska,  tatariska  och  slaviska 
stammar,  hvilka  icke  stodo  i  närmare  samband  med  hvarandra.  Nestor 
berättar  vidare:  »Ar  862  drefvo  de  väringarne  öfver  hafvet  och  be- 
talade dem  ingen  skatt,  och  de  begynte  styra  sig  själfva,  och  där  fanns 
ingen  rättvisa  ibland  dem,  och  stam  reste  sig  mot  stam,  och  där  rådde 
inbördes  strider,  och  de  började  bekriga  hvarandra.  Och  de  sade  till 
hvarandra:  'Låtom  oss  söka  en  furste,  som  kan  råda  öfver  oss  och 
döma  det,  som  är  rätt.'  Och  de  gingo  öfver  hafvet  till  väringarne,  till 
rus  —  ty  så  kallades  dessa  väringar,  liksom  andra  kallas  svie, 
nurmane,  angliane,  gote  —  och  sade  till  rus:  'Vårt  land  är  stort  och 
rikt,  inom  det  finnes  ingen  ordning,  kommen  I  och  råden  öfver  oss/ 
Och  tre  bröder  blefvo  utvalda  med  deras  följe,  och  de  togo  med  sig  alla 
rus.  Den  äldste,  Rurik,  bosatte  sig  i  Novgorod,  den  andre  Sineus 
nära  Bieloozero,  den  tredje  Truvor  i  Izborsk.»  Efter  tre  år  dogo 
Sineus  och  Truvor,  Rurik  öfvertog  då  hela  landet  och  utdelade  städerna 
bland  sina  män.  Samma  år  skilde  sig  två  af  Ruriks  män,  hvilka  icke 
tillhörde  hans  ätt,  Askold  och  Dir,  från  landsmännen  för  att  begifva 
sig  till  Konstantinopel,  men  de  stannade  i  Kiev  och  grundade  där  ett 
rike  på  slavernas  bekostnad.  Kiev  blef  år  882  eröfradt  af  Ruriks 
efterträdare  Oleg.  Redan  dessförinnan  hade  svenskarne  i  Kiev  före- 
tagit en  härfärd  till  Konstantinopel. 

Namnet  rus  (på  grekiska  ros)  namnes  första  gången  år  839  under 
säregna  förhållanden.     Detta  år  kom  en  ambassad  från  Konstantin opel 


€0  MEDELTIDENS   FÖRSTA   SKEDE   INTILL  KONUNG   ALBREKTS  FALL. 

till  kejsar  Ludvig  den  fromme  i  Ingelheim.  Med  grekerna  följde  några 
personer,  som  sade  sig,  d.  v.  s.  sitt  folk,  kallas  ros.  De  hade  från 
hemlandet  kommit  till  Konstantinopel,  men  som  vägen  tillbaka  var 
fall  af  farligheter,  hade  de  slutit  sig  till  sändebuden,  och  de  bådo  nu, 
att  kejsaren  ville  låta  dem  färdas  i  fred  genom  hans  rike.  Ludvig  lät 
nu  anställa  en  undersökning,  och  denna  ledde  därhän,  att  man  fann 
dessa  ros  vara  svenskar.  Ansgar  hade  då  redan  gjort  sitt  första  besök 
i  Sverige. 

Det  grekiska  ros  återgifver  det  slaviska  rus,  detta  åter  det  finska 
Ruotsi,  som  betecknar  Sverige.  I  Finland  kom  man  oftast  i  beröring 
med  det  uppländska  kustområde,  som  kallades  Ro{)r,  på  grund  af  in- 
byggames skyldighet  att  deltaga  i  konungens  sjöfärder,  vid  hvilka 
den  tiden  rodden  spelade  en  stor  roll.  Rodens  inbyggare  kallades  rof)s- 
män  eller  ro{)skarlar.  När  finskan  lånade  från  annat  håll  samman- 
satta ord,  nöjde  den  sig  med  den  första  leden,  af  ro{)skarlar  blef  så- 
lunda ruotsi,  liksom  det  svenska  riksdaler  fått  burskap  i  finskan 
under  formen  riksi. 

Att  rus  voro  svenskar  är  uppenbart  äfven  genom  de  namn,  som  nyss 
anförts  ur  Nestors  berättelse:  Rurik  —  Rörek,  Sineus— Signiutr,  Truvor— 
f  orvardr,  Askuld — Höskuldr,  Dir — Dyri,  Oleg— Helge.  Omkring  år  950 
skref  en  bysantinsk  kejsare  en  bok  om  det  grekiska  rikets  styrelse,  och 
i  ett  af  dess  kapitel  sysselsätter  han  sig  med  de  ros,  som  kommo 
från  Ryssland  till  Konstantinopel  med  deras  båtar.  De  hade  att 
passera  forsarna  i  Dnjeprfloden,  och  namnen  på  dessa  forsar  återgifvas 
på  ros'  och  på  slavernas  tungomål,  jämte  grekisk  öfversättning. 
Rosnamnen  äro  uppenbarligen  svenska. 

Svenskarne  hade  inom  hvad  vi  nu  kalla  Ryssland  helt  visst  ofta 
uppträdt  våldsamt,  kanske  oftast,  men  man  hade  dock  kommit  under- 
fund med  att  de  voro  något  mera  än  våldsverkare.  Annars  hade  man 
icke  vändt  sig  till  Sverige  för  att  få  en  härskare,  som  kunde  skapa 
ordning  och  rätt  i  det  främmande,  splittrade  landet.  Detta  sprider, 
då  våra  urkunder  äro  så  tysta,  ett  oväntadt  ljus  öfver  Sveriges  inre 
förhållanden  vid  midten  af  800-talet. 

Vi  hafva  icke  här  att  sysselsätta  oss  med  Rurik  och  hans  efter- 
följare, ty  om  dynastien  var  svensk,  hörde  dock  icke  dess  rike  till 
Sverige.  Den  svenska  nationaliteten  försvann  ock  rätt  snart  i  följd  af 
närmare  förbindelser  med  rikets  tidigare  inbyggare  af  slavisk  stam. 
Olegs-Helges  son  hette  Igor,  d.  v.  s.  Ingvar,  men  hctns  son  förde  det 
slaviska  namnet  Svjatoslav.  Förbindelserna  mellan  Sverige  och  Ryss- 
land voro  dock  ännu  vid  1000-talets  midt  lifliga.  Själfva  namnet 
Ryssland  påminner  om  de  svenska  rus,  och  Ruriks  ättlingar  styrde 
det  vidsträckta  landet  på  andra  sidan  Finska  viken  och  Ladoga 
ända  till  år  1598.  I  det  inre  af  Ryssland  har  man  i  grafvar  fun- 
nit i  stor  myckenhet  prydnader,  hvilkas  svenska  ursprung  icke  kan 
bestridas. 


SVENSKARNE  GRUNDA   RIKE   I  RYSSLAND.  61 

När  här  är  tal  om  Sveriges  förbindelser  med  E;ys8land,  kan  jag* 
icke  underlåta  att  påminna  om  de  vittnesbörd  angående  dem,  som 
lämnas  af  de  i  vårt  land  så  ofta  hittade  större  eller  mindre  skatterna 
af  arabiska  silfvermynt,  h vilka  kommo  till  Östersjön,  till  Gottland  och 
det  landfasta  Sverige  genom  Ryssland. 

De  arabiska  silfvermynten  äro  rätt  stora,  hafva  å  båda  sidor  in- 
skrifter men  inga  bilder  (del  I,  bild  244).  Inskrifterna  äro  delvis  fromma 
uttalanden,  delvis  innehålla  de  värderika  uppgifter  om  myntherren,  myn- 
tets år  och  myntorten.  Artalen  saknas  dess  värre  å  samtida  och  ännu 
senare  västerländska  mynt  i  Europa.  Hjälp  till  bestämmande  af  skat- 
tens ålder  få  vi  af  det  yngsta  myntets  datum.  Såsom  slutar  för  en 
samling  af  hos  oss  jordfunna  skatter  har  jag  antecknat  825  (Grottland^ 
65  mynt),  826  (Uppland,  72  mynt),  854  (Skåne,  147  mynt),  857  (Gott- 
land,  266  mynt),  858  (Gästrikland,  404  mynt),  868  (Gottland,  316  mynt), 
888  (Gottland,  334  mynt),  890  (Gottland,'' omkr.  500  mynt),  894  (Öland, 
omkr.  2,222  mynt,  af  hvilka  935  kunde  läsas),  898  (Gottland,  30  mynt), 
906  (Gottland,  69  mynt),  907  (Medelpad,  173  mynt),  911  (Gottland,  260 
mynt),  916  (Halland,  25  mynt  —  Kalmar  län,  68  mynt),  919  (Gottland, 
1,162  mynt),  921  (Gottland,  7  mynt),  923  (Gottland,  92  mynt  -  Öland, 
44  mynt  —  Gottland,  117  mynt),  925  (Gästrikland,  116  mynt),  927 
(Skåne,  34  mynt),  929  (Gottland,  84  mynt),  932  (Gottland,  148  mynt  — 
Gottland,  272  mynt  —  Gottland,  136  mynt  —  Halland,  29  mynt),  940 
(Gottland,  1,080  mynt),  941  (Öland,  61  mynt),  947  (Öland,  96  mynt), 
950  (Kalmar  län,  45  mynt),  952  (Östergötland,  28  mynt  —  Kalmar  län, 
144  mynt),  953  (Gottland,  52  mynt  —  Gottland,  54  mynt  —  Gottland, 
98  mynt),  954  (Gottland,  447  mynt  —  Gottland,  59  mynt),  956  (Östergöt- 
land, 830  mynt  —  Öland,  50  mynt),  957  (Gottland,  1,923  mynt),  961 
(Östergötland,  55  mynt  —  Gottland,  188  mynt  —  Gottland,  omkr.  510 
mynt  —  Gottland,  416  mynt),  970  (Gottland,  291  mynt),  985  (Gottland, 
47  mynt).  T  ingen  af  de  här  uppräknade  skatterna  förekomma  några 
västerländska  mynt.  Det  är  en  öfverväldigande  rad  af  vittnesbörd  — 
hvilka  kunde  ökas  —  om  en  länge  fortsatt  förbindelse  med  östern.  Men 
för  att  låta  dessa  skatter  lämna  bidrag  till  vår  historia  få  vi  icke 
stanna  vid  hvart  fynds  sista  årtal.  Mynten  packades  icke  genast  in 
för  att  på  genaste  väg  sändas  till  Norden,  de  kunde  någon  tid  hafva 
varit  i  omlopp  i  hemlandet,  det  tog  någon  tid  för  dem  att  komma  upp 
till  Östersjön  och  öfver  denna.  Huru  länge  de  där  voro  i  omlopp,  innan 
de  anförtroddes  åt  jorden,  kan  vara  oss  likgiltigt.  Vikten  ligger  vid 
ankomsttiden.  För  öfrigt  kan  ingen  af  dessa  skatter  hafva  varit  syn- 
nerligen länge  i  omlopp  i  Sverige,  ty  då  skulle  senare  mynt  hafva 
blandats  in  i  dem.  Det  kom  en  tid,  då  västerländska  mynt,  först  dåliga 
efterbildningar  af  karolingiska  mynt,  antagligen  präglade  i  Danmark,  så 
tyska  mynt,  något  senare  angelsaxiska  uppträde  i  fynden;  småningom  blefvo 
de  västerländska  mynten  öfvervägande,  till  sist  så  godt  som  allenarå- 
dande  i  våra  fyndskatter.    I  de  tidigare  blandningsfynden,  då  införseln 


62  MEDELTIDENS   FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBRBKTS   FALL. 

af  arabiska  mynt  ännu  var  ganska  liflig,  finnes  mellan  de  yngsta  östei- 
och  västerländska  mynten  en  tidsskillnad  af  20 — 30  år,  hvilka  siffror  fä 
anses  gifva  en  antydan  om  den  tid,  som  de  arabiska  mynten  behöfde  för 
att  hinna  från  Asien  till  Sverige.  Till  de  ofvan  angifna  siffrorna  böra 
vi  därför  lägga  åtminstone  vid  pass  30  år  för  att  få  deras  ankomsttid 
fastställd.  År  825  blir  då  ungefär  855,  och  vi  komma  således  till  det 
resultat,  att  den  stora  införseln  af  österländskt  silfver  synes  hafva 
börjat  vid  den  tid,  då  den  i  Ansgars  biografi  omtalade  konung  Olof  rege- 
rade öfver  Sverige.  Arabiska  mynt,  präglade  omkring  år  1060,  hafva 
hittats  i  Sverige,  men  då  hade  förbindelsen  med  Asien  i  hög  grad  för- 
lorat betydenhet.  Den  väg  de  österländska  skatterna  följde  gick  öster 
om  Kaspiska  bafvet  och  in  i  Volgas  dal.  De  kring  denna  flods  nedre 
del  boende  bulgarerna  hafva  ökat  skatterna  med  egna  mynt,  liksom 
med  efterbildningar  af  särskildt  de  samanidiska  härskames  mynt.  Att 
vägen  låg  så  långt  åt  öster  torde  få  anses  förklara,  hvarför  de  samtida 
bysantinska  kejsarnes  mynt  äro  så  få  i  våra  fynd. 

Ett  varaktigt  minne,  som  Norden  vann  af  denna  lifliga  och  länge 
bestående  förbindelse  med  östern,  är  Gottlands  och  därefter  Visbys  be- 
tydelse för  handeln  inom  Norden. 

Att  så  mycket  österländskt  silfver,  helt  visst  i  främsta  rummet 
genom  handelsförbindelser,  drogs  in  till  Sverige,  vittnar  otvetydigt 
därom,  att  den  tidens  Sverige  var  ganska  betydande  —  därom  lämna 
oss  historiska  urkunder  ingen  upplysning.  Vid  samma  tid  stod  staden 
å  Björkö  i  liflig  samfärdsel  med  Dorestad  i  närheten  af  Nordsjön. 
Sverige  hade  således  förbindelser  både  öster  och  väster  ut. 


3. 

En  Sveriges  stormaktstid.    Erik  Segrersäll. 

Vi  öfvergå  nu  till  ett  annat  bevis  for  Sveriges  maktställning. 

Magister  Adam,  anställd  vid  domkyrkan  i  Bremen  (f  1076),  har  i 
ett  synnerligen  viktigt  arbete  skildrat  de  hamburg-bremenska  ärke- 
biskoparnes lif  och  verksamhet  från  stiftets  upprättande  under  Ansgars 
tid  och  intill  år  1072.  Han  har  till  denna  rad  af  lefnadsteckningar 
fogat  en  beskrifning  af  de  nordiska  länderna,  som  är  af  stort  intresse 
Han  har  i  denna  intagit  icke  allenast  de  spridda  meddelanden,  som 
förmådde  genom  de  tjocka  murarna  tränga  in  i  hans  studerkammare, 
han  hade  en  tid  vistats  hos  den  danske  konungen  Sven  Estridsson, 
som  regerade  1047 — 1076.  Han  hade  förtroligt  umgåtts  med  konungen 
ocb  af  denne  mottagit  många  meddelanden  såväl  om  dennes  tidigare 
öden  som  om  förhållandena  i  Norden  i  allmänhet. 

Konung  Sven  hade  för  honom  omtalat,  att  en  Olof,  kommen  från  Sve- 
rige, hade  en  gång  med  vapenmakt  underlagt  sig  det  danska  riket.  Denne 


EN   SVERIGES   STORMAKTSTID.      ERIK   SEGERSÄLL. 


63 


hade  söner,  af  hvilka  tvenne,  med  de  ovanliga  namnen  Gnup*  och  Gurd, 
efter  faderns  död  öfvertogo  herradömet.  Efter  dem  kora  en  Sigerik, 
som  regerade  helt  kort.  En  Hardegon  Svensson,  som  kom  från  >Nor- 
mannien»,  störtade  det  svenska  väldet  i  Danmark.  Detta  namn  har 
antagligen  missuppfattats  af  magister  Adam.  Om  tiden  för  detta 
svenska  välde  i  södern  lämnar  Adam  ingen  direkt  uppgift,  men  han 
omtalar  dess  upprättande  i  lefnadsteckningen  öfver  ärkebiskop  Adalgar, 
som  styrde  sitt  stift  888 — 909,  dess  fall  i  biografien  öfver  dennes  efter- 
trädare. Vi  äro  härigenom  berättigade  att  hänföra  detta  svenska  väldes 
uppkomst  till  slutet  af  800-talet,  och  det  kan  således  svårligen  vara 
Ansgars  konung  Olof,  som  så  sent  uppträdde  som  eröfrare.  En  nordisk 
saga  berättar,  att  den  danske  konungen  Gorm  (död  mot  950)  i  Jylland  fällt 
en  konung,  som  hette  Gnupa.  Konung  Henrik  I  i  Tyskland  säges  hafva 
besegrat  danskarne,  som  härjat  Frislands  kust,  och  tvungit  deras  konung 
Chnnba  att  låta  sig  döpas  år  934.  I  båda  fallen  måste  det  vara  Adams 
konung  Gnup,  som  åsyftas.  Det  är  icke  troligt,  att  samtidigt  funnits 
två  konungar  med  detta  egendomliga  namn. 


29.    Från  svenska  väldet  i  Danmark  omkr.  900. 


Adams  berättelse,  vid  hvilken  man  i  Sverige  fäst  ringa  vikt,  har 
fimnit  en  märklig  stadfästelse  genom  inskrifterna  på  tvenne  runstenar. 
A  den  ena,  funnen  vid  Vedelspang,  ^/4  mil  söder  om  Slesvig,  läses:  »Asfrid 
gjorde  detta  minnesmärke  efter  sin  son  Sigtrygg  på  Gnupas  vi  (helge- 
dom).>  Vid  rifning  af  en  bastion,  hörande,  till  Gottorps  slott,  hittades 
for  icke  länge  sedan  en  runsten,  å  hvilken  läses:  »Vi  (=  helgedom). 
Asfrid,  Odenkars  dotter,  gjorde  detta  minnesmärke  efter  konung  Sig- 
^^gg>  sin  och  Gnupas  son.»  Båda  stenarna  äro  här  afbildade  fig.  29 
och  fig.  30.  Konung  Gnupa  har  således  förmält  sig  med  en  dansk  kvinna, 
ty  faderns  namn  Odenkar  är  danskt  och  icke  svenskt.  Om  konung  Gorm 
besegrat  konung  Gnupa,  som  skulle  hafva  fallit  i  striden,  har  dock  hans 
son  Sigtrygg  efterföljt  fadern  såsom  konung.  Att  han  regerat  kort 
tid,  såsom  Adam  berättar,  stadfästes  däraf,  att  modem  öfverlefde  sonen. 

När  den  danske  konungen  Sven  Estridsson  omtalar  en  eröfring  af 
hela  Danmark,    torde    vi  sakna  anledning  att  tvifla  på  riktigheten  af 


*  En    runsten    i    Södermanland   är    rest  af  en  man.  som  hette  Knubha. 
ligen  samma  namn. 


Det  är  tvd- 


64 


MEDELTIDENS   FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBRBKTS   FALL. 


hans  uppgift,  men  det  svenska  riket  i  Danmark  torde  sedan  hafva  blifvit 
reduceradt,  så  att  det  till  sist  omfattade  endast  en  del  af  Danmark, 
trakten  kring  Hedeby  (Slesvig),  en  stad  som  denna  tid  helt  visst  täf- 
lade  med  Björkö  i  betydenhet.  Af  kort  varaktighet  kan  detta  svenska 
rike  icke  hafva  varit,  då  Gnupa  hade  tillfälle  att  gifta  sig  i  Danmark 
och  efterträdas  i  riket  af  sonen. 

Den  förste  konung  öfver  Sverige  efter  Ansgars  Olof,  som  blifvit 
namngifven,  finnÄ  vi  i  en  källskrift  af  helt  annat  ursprung,  nämligen  i 
de  norska  konungasagorna.    I  dem  säges  han  hafva  hetat  Erik  Emunds- 

son.  Namnen  antyda,  att  han  till- 
hörde samma  ätt  som  de  i  det  före- 
gående omtalade  konungarne.  Namnen 
Anund  och  Emund  kunde  lätt  för- 
växlas. Att  försöka  uppställa  en  släkt- 
tafla  synes  mig  vara  öfverflödigt,  då 
denne  måste  upptaga  gissningar. 

Såväl  i  Danmark  som  i  Sverige 
hade  landet  länge  lydt  under  en  ko- 
nung, dock  med  tillfälliga  undantag. 
1  Norge  rådde  andra  förhållanden. 
Harald  Hårfager  —  för  hvilken  de 
norsk-isländska  sagorna  uppgitva  en 
härstamning  från  den  s.  k.  Ynglinga- 
ätten i  Sverige,  ännu  ett  intyg  om 
den  höga  ställning  man  tillerkände 
Sverige  under  forntiden  —  gjorde  sig 
till  ensam  herre  öfver  Norge.  Hans 
herradöme  var  erkändt  från  år  872, 
då  han  öfvervann  många  motståndare 
i  det  stora  sjöslaget  i  Hafrsljord. 
Han  regerade  ett  godt  stycke  in  på 
900-talet.  Denne  norske  konung  sy- 
nes hafva  kommit  i  fientlig  beröring 
Danmark  med  konung  Erik  Emundsson,  hvilken 
i  anledning  däraf  omtalas  i  den  märk- 
Sturlessons  med  fullt  skäl  berömda  norska 
lefde    under  1200-talet  (f  1241),  och 


30. 


Från  svenska  väldet 
omkr.  900. 


lige  islänningen  Snorre 
konungasagor.  Snorre  Sturlesson 
konung  Eriks  regering  ligger  således  långt  tidigare,  och  Snorres  uppgifter 
måste  därför  bero  på  sägner,  hvilkas  trovärdighet  nu  icke  är  möjligt  att 
pröfva.  På  ett  ställe  i  konungasagorna  låter  Snorre  konung  Erik  framstå 
som  en  stor  eröfrare  i  Österväg,  hvilket  ju  är  mycket  möjligt  på  grund  af 
hvad  jag  i  det  föregående  framhållit  rörande  förhållandet  mellan  Sverige 
och  landet  bortom  Östersjön.  Han  synes  sålunda  hafva  varit  en  krigisk 
man.  Men  i  sagan  om  konung  Harald  Hårfager  framstäUes  han  på  ett 
mindre  gynnsamt  sätt.     Han  hade,  heter  det,  underlagt  sig  Värmland, 


EN   SVERIGES  STORMAKTSTID.      ERIK   SBGERSÄLL.  65 

Markerna  (Dal)  och  EÄnafylke  (Bohuslän)  och  tänkte  på  fortsatta  eröfringar 
inom  norskt  område.  Däri  knnde  Harald  icke  finna  sig.  Så  hände 
det  en  gång,  att  en  myndig  bonde  i  Värmland  vid  namn  Åke  sam- 
tidigt erhöll  besök  af  de  båda  konnngarne.  Att  de  skulle  träffa  hvar- 
andra  ansåg  han  vara  ytterst  betänkligt.  Han  hade  ett  gammalt  gästa- 
budshus med  gammal  inredning,  och  i  detta  mottog  han  den  svenske 
konungen.  För  den  norske  uppförde  han  ett  nytt  gästabudshus  med 
ny  inredning,  hvilket  han  upplät  åt  Harald.  Konung  Erik  hade  fått 
kännedom  härom  och  uttalat  sitt  missnöje  med  afseende  på  mot- 
tagningen. Åke  försvarade  sig  därmed,  att  han  åt  en  äldre  konung 
upplät  en  gammal  byggnad,  åt  en  ung  konung  en  ny.  Erik  fann  för- 
klaringen otillfredsställande  och  dräpte  honom.  Den  svenske  konungen 
förföljdes  därefter  af  den  norske  ända  till  den  skog,  som  skiljer  Värm- 
land från  Götaland. 

Denna  berättelse  faller  för  dess  egen  orimlighet.  Att  Dal,  låt 
vara  att  det  urider  stenåldern  emottog  befolkning  äfven  från  Bohuslän, 
och  Värmland  äro  urgamla  svenska  områden  kan  icke  anses  vara  tvifvel- 
aktigt.  Om  konung  Erik  eröfrat  Bohuslän,  var  det  ett  ingrepp  på  norskt 
område.  Om  konung  Harald  gjorde  anspråk  på  Dal  och  Värmland,  var 
det  ett  ingrepp  på  svenskt  område.  Vidare,  med  afseende  på  detaljerna, 
man  kunde  icke  den  tiden  i  största  hast  uppföra  och  inreda  en  ny 
byggnad  för  gäster.  Om  de  två  konungarne  vistades  å  samma  gård  i 
hvar  sin  byggnad,  måste  deras  följemän  hafva  kommit  i  beröring  med 
hvarandra,  och  den  beröringen  kunde  icke  hafva  varit  vänlig.  Omöj- 
ligt var  det  ock,  att  den  ene  konungen  hölls  i  ovetenhet  om  den  andres 
närvaro.  Af  de  snart  sagdt  otaliga  vittnesbörd,  som  de  isländska 
sagorna  bära  om  sådana  sammanträffanden,  måste  strid  på  lif  och  död 
genast  hafva  uppstått.  Om  icke  denna  berättelse  hittills  utan  vidare 
omtalats  i  vår  historia,  hade  den  kunnat  alldeles  utelämnas,  men  jag 
har  ansett  det  lämpligt  att  bär  framhålla  dess  orimlighet.  Mellan 
Värmland  och  Götaland  finnas  för  öfrigt  h varken  i  väster  eller  i  öster 
om  Vänern  några  skiljande  skogar.  Snorre  Sturlesson,  som  dock  hade 
en  tid  vistats  i  Sverige,  är,  när  han  skildrar  förhållandena  mellan  Norge 
och  Sverige,  afvogt  sinnad  mot  vårt  land. 

Det  är  mycket  möjligt,  att  konung  Harald,  som  var  en  stor  eröfrare, 
äfven  ville  lägga  under  sig  Dal  och  Värmland.  Måhända  lyckades  det 
honom  för  någon  tid.  Hans  son,  konung  Håkan  den  gode  (935 — 961),  gjorde 
åtminstone  anspråk  på  besittning  af  Värmland.  Hos  jarlen  öfver  detta 
landskap,  Arnvid,  utkräfde  han  skatt  —  det  var  tydligen  en  svensk 
jarl,  och  anspråken  från  norsk  sida  voro  nya  — ,  men  konungens  sände- 
män  dräptes  under  återfärden  genom  Edaskogen,  som  skilde  Värmland 
från  Norge,  och  skatten  kom  således  icke  i  den  norske  konungens 
händer.  Detsamma  inträffade  följande  år.  Men  konung  Håkan  tröttnade 
icke.  Vintern  944 — 945  gingo  hans  män  åter  in  i  Värmland,  och  med 
dem  följde  den  vidt  frejdade  norsk-isländske  kämpen  och  skalden  Egil 

Steriges  historia.     II.  5 


66      MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 

Skallegrimsson.  Norrmännen  vände  snart  åter,  men  Egil  med  tre  mäD 
fortsatte  färden,  som  var  förbunden  med  stora  svårigheter.  I  en  bond- 
stuga tilltvang  han  sig  ett  gästabud,  vid  af  skedet  skar  han  af  bondens 
skägg  och  ref  ut  hans  ena  öga.  Väl  mottagen  i  en  annan  stuga,  bo- 
tade han  den  sjuka  hemmadottem  genom  att  aflägsna  de  kärleksrunor, 
medelst  hvilka  en  afvisad  friare  hade  vållat  sjukdomen,  och  ersatte 
dem  med  andra,  kraftiga  och  välgörande  runor.  Han  aftvang  Amvid 
jarl  åtminstone  en  del  af  skatten  och  kämpade  sig  genom  hvarjehanda 
försåt  tillbaka  till  Norge.  Detta  visar,  att  man  i  Värmland  icke  viUe 
erkänna  ett  norskt  herravälde.  Konung  Håkan  företog  därefter  ett  här- 
tåg in  åt  Värmland,  tuktade  flera  bönder,  satte  en  ny  jarl  i  stället  för 
Amvid,  som  hade  vikit  för  den  tillfälliga  öfvermakten.  Om  händel- 
semas följande  förlopp  med  afseende  på  Värmland  veta  vi  intet.  Den 
norska  inkräktningen  torde  hafva  varit  af  kort  varaktighet,  ifall  den 
verkligen  kom  till  stånd. 


Om  man  från  norsk  sida  intill  944—945  fortfarande  försökte  göra 
de  falska  anspråken  på  Värmland  gällande,  hvem  regerade  då  i  Sverige 
och  hvarför  gjorde  denne  inga  bemödanden  att  afstyra  det  från  Norge 
utgångna  återvinnandet? 

Det  är  icke  lätt  att  svara  på  denna  helt  naturliga  fråga,  ty  vi 
stå  inför  en  tid,  rörande  hvilken  urkunderna  äro  ytterst  tystlåtna. 
Ungefär  vid  denna  tid  besöktes  Björköstaden  af  ärkebiskop  TJnne,  men 
dess  värre  namngifver  den  bremenska  källan  icke  den  då  regerande 
svenske  konungen.  Enligt  isländska  källor  efterträddes  konung  Erik  af 
sonen  Björn,  om  hvilken  uppgifves,  att  han  regerat  i  femtio  år  —  en 
den  tiden,  och  äfven  senare,  ovanligt  lång  regeringstid.  Snorre  Sturlesson 
vet  ej  att  berätta  om  honom  mera,  än  att  han  var  en  vänsäll  man 
och  att  riket  under  hans  tid  stod  vid  makt  — ,  ett  uttalande  hvilket 
väl  får  tagas  vara  en  höflighetsfras  och  anses  innebära,  att  Snorre  icke 
visste  något  om  honom.     Namnet  Björn  förekom  tidigare  inom  ätten. 

Konung  Björn  efterlämnade,  likaledes  enligt  isländska  uppgifter, 
tvenne  söner.  Olof  och  Erik  voro  samregenter,  antagligen  så  att  de 
hade  delat  riket  mellan  sig.  I  Norges  historia  förekomma  flera  gånger 
samregenter.  Olof  skall  hafva  dött  snart,  och  Erik  blef  ensam  konung 
öfver  riket.  Om  fadern  hade  regerat  i  femtio  år,  torde  sönerna  vid 
hans  frånfälle  icke  varit  unga.  Erik  torde  hafva  regerat  länge,  men 
från  hans  regeringstid  känna  vi  endast  ett  par  krigiska  tilldragelser, 
hvilka  voro  så  betydande,  att  de  ådrogo  sig  uppmärksamhet  inom 
hela  Norden. 

Konung  Olof  hade  lämnat  efter  sig  en  son,  som  efter  farfadern  erhållit 
namnet  Björn.    På  grund  af  hans  oroliga  och  våldsamma  lynne  kalla- 


EN   SVERIGES   STORMAKTSTID.      ERIK   SEGERSÄLL.  67 

des  han  Styrbjörn.  Ehuru  ännu  ung,  fordrade  han  af  farbrodern  andel 
i  regeringen.  Farbrodern  vägrade,  krafvet  framställdes  allt  oftare,  till 
sist  utrustade  konung  Erik  honom  med  skepp  och  manskap  för  att  sätta 
honom  i  tillfälle  att  söka  sin  lycka  i  vikingafärd  och  på  sådant  sätt 
tillfredsställa  sin  dådlust.  Han  synes  hafva  gjort  detta  på  ett  efter- 
tryckligt sätt.  När  han  blef  alltför  besvärlig  för  Danmark,  satte  dess 
konung  Harald  Gormsson,  för  att  freda  landet,  honom  till  höfding  på 
Jomsborg  och  gaf  honom  sin  dotter  Tyra  till  maka. 

Detta  Jomsborg  var  en  ytterst  egendomlig  stiftelse.  Man  kunde 
snarast  vara  benägen  att  antaga,  att  hela  Jomsborg  varit  ett  foster  af 
hjärnan  hos  någon  författare  af  de  ännu  i  vår  tid  förekommande  röf- 
varromanema.  Men  vi  kunna  icke  tvifla  på  dess  tillvaro.  Hvad  dess 
inbyggare,  de  s.  k.  jomsvikingarne,  kunde  uträtta,  tecknades  i  blodiga 
drag  inom  vidsträckta  områden.  Hvad  otaliga  därunder  ledo,  hvad 
jomsvikingarne  visade  i  mannakraft,  präglades  djupt  in  i  sinnena  hos 
samtiden  och  har  lämnat  spår  efter  sig  ända  in  i  nyaste  tid.  Det  har 
varit  svårt  att  utrota  den  föreställningen,  att  de  å  klipphöjder  eller  i 
vatten  —  som  uttorkat  —  anlagda  förhistoriska  borgmurarna  i  Sverige 
varit  vikinganästen,  svårt,  ehuru  läget  och  gestaltningen  af  dessa  borgar 
—  man  har  i  Norge  gifvit  dem  det  betecknande  namnet  bygdeborgar  — 
bestämdt  afvisa  föreställningen,  att  de  varit  utgångspunkter  för  anfall. 
De  voro  tvärtom  tillflyktsorter  för  en  befolkning,  hvars  gårdar  och 
ftgor  hemsöktes  af  fiender. 

På  ön  Wollin,  vid  Oderflodens  östra  mynningsarm,  fanns  af  gam- 
malt en  betydande  stad,  tydligen  af  samma  art  som  staden  på  Björkö, 
med  många  inbyggare  och  liflig  handel  öfver  land  och  haf.  Vid  stadens 
sida  låg  en  borg,  liksom  vid  sidan  af  Björköstaden  men  mycket  olik 
denna.  Björköborgen  består  af  en  klippa,  öfverst  omgifven  på  det  vanliga 
sättet  med  en  mur  af  på  hvarandra  staplade  kullerstenar,  den  bär  helt 
och  hållet  prägeln  af  att  hafva  varit  använd  för  tillfälligt  bruk  under 
hemsökelsetider.  Borgen  vid  Wollin,  hvilken  af  nordborna  kallades 
Jomsborg,  anlagd  af  konung  Harald  Gormsson,  måste  hafva  varit  af 
vida  starkare  art,  och  inom  den  måste  hafva  funnits  bostäder,  afsedda  i 
främsta  rummet  för  användning  under  vintertid.  Sommartiden  foro 
jomsvikingarne  ut  för  att  öfva  blodig  idrott.  Jomsvikingarne  och  deras 
uppträdande  hafva  i  väsentlig  mån  framkallat  den  inemot  nyaste  tid 
inrotade  uppfattningen,  att  våra  hedna  förfäder  icke  aktade  annat  än 
krigiska  yrken,  att  de  fredliga  arbetena  voro  af  dem  föraktade,  öfver- 
låtna  åt  trälar  och  kvinnor  —  ett  stort  misstag,  efter  hvad  det  all- 
varliga studiet  af  vår  forntids  kvarlefvor  ovedersägligen  visat. 

Att  vara  höfding  på  Jomsborg  passade  Styrbjörn  väl,  men  han 
kunde  icke  nöja  sig  med  vikingafärder  i  vanlig  mening,  sådana  hvilkas 
syfte  var  endast  att  vinna  anseende  och  rikedom.  Han  ville  använda 
sin  maktställning  för  egna  politiska  ändamål.  Hvarför  skulle  farbro- 
dern vara  konung  i  Sverige,  då  Styrbjörn  var  son  af  en  svensk  konung? 


68      MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBRBKTS  FALL. 

Hvad  han  antagligen  länge  rufvat  öfver,  syntes  honom  till  sist  mogna 
till  verkställighet.  Han  förfogade  naturligtvis  öfver  sina  joms vikingar, 
och  han  hade  tilltvingat  sig  en  ansenlig  hjälpflotta  från  Danmark,  och 
så  seglade  och  rodde  han  öfver  Östersjön  och  in  i  Mälaren,  uppåt  den 
trakt,  där  det  högt  heliga  Uppsalatemplet  var  beläget.  Terrängförhål- 
landena voro  den  tiden  andra  än  nu.  Flottsund  var  då  icke  mynningen 
af  den  å,  som  rann  förbi  (gamla)  Uppsala  — ,  utan  mynningen  fanns 
där  det  nuvarande  Uppsala  ligger.  På  slätten  vid  ån  —  vi  må  be- 
gagna oss  af  det  häfdvunna  uttrycket  —  å  Fyrisvallarna  stod  ett 
väldigt  slag.  Konung  Erik  synes  hafva  erhållit  underrättelser  om  det 
tillämnade  anfallet  och  var  väl  rustad  för  att  möta  det.  Kampen 
lyktades  så,  att  Styrbjörn  föll  och  med  honom  många  jomsvikingar. 
Danskame  sägas  hafva  flytt  redan  i  början  af  striden.  Konung  Erik 
omtalas  i  historien  med  tillnamnet  den  segersälle.  Det  torde  hafva 
varit  denna  strid,  som  gaf  honom  det  stolta  tillnamnet. 

Bland  joms  vikingarne  fanns  då,  och  med  dem  deltog  i  slaget,  en  is- 
länning känd  under  namnet  Björn  bredvikingakappe.  En  isländsk 
forskares  omsorgsfulla  studier  af  de  isländska  sagornas  kronologi  gör 
det  för  oss  möjligt  att  säga,  att  detta  slag  utkämpades  kort  före 
år  990. 

Slaget  var  så  viktigt,  att  det  i  högsta  grad  drog  till  sig  upp- 
märksamheten. Kring  slaget  knöts  ett  nät  af  sägner,  med  hvUka  vi 
icke  behöfva  sysselsätta  oss.  Viktigare  äro  skrifna  minnesmärken,  som 
tala  om  slaget  och  aflägga  tydligt  vittnesbörd,  att  åtminstone  de  flesta 
af  danskarne  fegt  tagit  till  flykten.  I  yttermuren  af  Hellestads  kyrka 
i  sydvästra  Skåne  insattes  tre  runstenar,  som  uppenbarligen  stå  med 
hvar andra  i  samband  och  antagligen  från  början  voro  resta  å  en  höjd, 
där  minnesmärkena  voro  väl  synliga. 

A  en  läses:  Eskil  satte  denna  sten  efter  Toke  Gormsson  sin  hulde 
herre. 

Han  flydde  icke  sten  pä  berget, 

vid  Uppsala.  stödd  med  runor. 

Satte  kämpar  Gorms  son  Toke 

efter  sin  broder  gingo  de  närmast. 

Å  den  andra  stenen  (fig.  31)  läses:  Asgot  reste  denna  sten  efter 
Eira  sin  broder,  men  han  var  Tokes  hem|)egi. 

Nu  skall  stända 
sten  ä  berget. 

Hem|)egi  (den  som  mottager  ett  hem)  är  detsamma  som  hirdman. 
Hvad  detta  ord  betyder  skall  jag  framdeles  omtala. 

A  den  tredje  stenen  läses:  Asbjörn,  Tokes  hem{)egi,  satte  denna 
sten  efter  sin  broder  Toke. 


EN  SVERIGES   STORMAKTSTID.      BRIK   SBGERSÄLL. 


69 


En  fjärde  runsten  förekommer  i  Sjörups  socken  i  södra  Skåne. 
A  den  läses:  Sakse  satte  denna  sten  efter  sin  kamrat  Asbjörn,  Tokes 
broder. 

Han  flydde  ej 

vid  Uppsala 

men  vog  [kämpade], 

medan  han  vapen  hade. 

Det  är  ett  tydligt  språk  dessa  stenar  tala:  en  allmän  skam  öfver 
neslig  flykt  men  åtminstone  ett  glänsande  undantag  för  en  liten  flock. 

Efter    Styrbjörn   blef  dansken  Sigvalde  jarl  höfding  på  Jomsborg. 

Det  var  ingen  lätt  uppgift  för  en  svensk  konung  att  den  tiden,  då 
icke  blott  konungar  utan  äfven  enskilda  personer,  dessa  i  stort  antal, 
gingo  i  härfärd,  värja  sitt  vidsträckta  land  med  långa  kuststräckor 
och  med  en  inre  samfärdsel,  som  var  behäftad  med  stora  svårigheter. 
Den  danske  konungen  Harald  Gormsson,  kallad  Blåtand,  hade  tillväUat 


31.    Sten^  som  talar  om  slaget  på  Fyrisvallama. 

sig  herraväldet  öfver  Norge,  men  mot  honom  reste  sig  den  i  Trond- 
hjemstrakten  mycket  betydande  Håkan  jarl  och  ryckte  Norge  undan 
det  danska  herradömet.  Han  säges  hafva  angripit  icke  blott  Danmark, 
hvartill  han  hade  anledning,  utan  äfven  Sverige,  hvartill  anledning, 
såvidt  vi  nu  kunna  förstå,  alldeles  saknades.  Enligt  berättelsen  i  sa- 
gorna om  de  norska  konungarne,  hvilken  stadfästes  af  med  händelsen 
samtida  visor,  seglade  Håkan  jarl  in  i  Östersjön,  steg  i  land  någon- 
städes  å  kusten,  lämnade  där  sina  skepp,  tågade  genom  Småland  och 
Västergötland,  stridde  under  färden  med  Ottar,  jarl  öfver  Götaland,  och 
kom  omsider  till  det  norska  området  Viken.  Färden  måste  hafva  varit 
ytterligt  besvärlig  redan  genom  naturförhållandena,  kanske  mindre 
genom  människors  motstånd,  ty  härtåget  kom  antagligen  öfver  bygderna 
alldeles  o  väntad  t.  Att  Ottar  skulle  varit  jarl  öfver  hela  Götaland, 
däri  inräknadt  Småland,  synes  mindre  troligt.  Vi  kunna  ju  icke  be- 
gära, att  islänningarne  skulle  känna  de  svenska  förhållandena  lika  väl 
som  de  norska.  Detta  härtåg  företogs  år  976.  Om  Erik,  sedermera 
kallad  den  segersäUe,  redan  då  styrde  landet,  vill  jag  lämna  osagdt. 
Gissningar   kunna   väl  uppställas,  men  svårligen  är  visshet  att  vinna. 


70  MEDBLTIDBNS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBRBKTS   FALL. 

En  dansk  flotta  hade  följt  Styrbjörn  till  Uppsala.  Af  danskame 
flydde  visserligen  de  flesta,  och  de  beredde  därför  icke  stora  svårigheter 
i  striden,  men  konung  Erik  ville  ej  låta  detta  anfall  mot  hjärtat  af  hans 
rike  vara  ostraffadt.  Han  kunde  icke  gärna  hafva  varit  okunnig  om 
konung  Gnupas  herradöme  i  Danmark,  och  detta  har  kanske  ytterligare 
lockat  honom  till  ett  anfall  på  detta  land.  De  närmare  omständig- 
heterna känna  vi  icke,  men  konung  Sven  Estridsson  berättade  för  Adam 
från  Bremen,  att  det  svenska  herradömet  öfver  Danmark  hade  varat  i 
fjorton  år.  En  dansk  konung,  som  berättar  om  en  olycka,  som  drabbat 
hans  land,  kan  icke  gärna  misstänkas  för  någon  öfverdrift  i  berättelsen ; 
vi  synas  dock  svårligen  finna  utrymme  i  tiden  för  ett  14  års  svenskt 
välde  öfver  Danmark.  Konung  Harald  Gormsson  dog  vid  pass  år  986. 
Hans  son  Sven,  som  af  det  klufna  skägget  fick  binamnet  Tjuguskägg 
—  skägget  liknade  en  hötjuga  — ,  vistades  i  början  af  sin  regering  i 
England  —  af  lust  eller,  genom  den  svenska  eröfringen,  tvungen? 
Det  är  svårt  att  här  finna  exakta  årtal.  Ännu  år  995  fanns  konung 
Sven,  enligt  engelska  källor,  i  de  engelska  farvattnen  men  försvin- 
ner därefter  ur  de  engelska  berättelserna,  hvadan  vi  måste  antaga,  att 
han  vändt  åter  till  sitt  rike.  Medan  han  var  borta,  torde  det  svenska 
herraväldet  öfver  Danmark  haft  bestånd.  När  konung  Sven  kom  åter, 
var  Erik  Segersäll  död,  vid  pass  år  993,  och  hans  son  och  efterträdare 
Olof  torde  därför  en  tid  varit  konung  äfven  öfver  Danmark.  Huru  det 
svenska  herraväldet  afslutades  och  den  rätta  tidpunkten  för  upphörandet 
känna  vi  icke,  men  en  omständighet  inträffade  snart,  hvilken  kan  för- 
klara, att  konung  Olof  fann  sig  i  de  nya  förhållandena.  Konung  Sven 
äktade  hans  moder. 

Denna  hette  Sigrid.  Enligt  isländska  uppgifter  var  hon  dotter  af 
en  myndig  svensk  bonde  vid  namn  Toste.  Han  måtte  hafva  älskat 
härfärd  och  i  sådan  haft  lycka,  ty  hans  namn  ökades  till  Skagols 
Toste,  d.  v.  s.  den  Toste,  som  var  aärskildt  gynnad  af  valkyrjan  Ska- 
gul.  De  isländska  sagorna  veta  vidare  att  berätta,  att  drottning  Sigrid 
uppsöktes  af  många  friare  —  hon  kan  således  icke  hafva  varit  mycket 
gammal,  när  hon  blef  änka.  Två  af  dem,  en  norsk  småkonung  Harald 
och  en  rysk  furste,  kommo  samtidigt  för  att  anhålla  om  hennes  hand. 
Hon  fann  deras  tro  på  möjligheten  af  en  förening  med  henne  gå  långt 
utöfver  gränserna  för  det  passande;  för  att  lära  småkonungar  att  icke 
besvära  henne  med  giftermålsanbud  lät  hon  under  natten  bränna  ned 
huset,  i  hvilket  hennes  två  gäster  bodde.  Så  uppträdde  som  friare 
Olof  Tryggvesson,  en  ättling  af  Harald  Hårfager,  hvilken  efter  mångåriga 
härnadståg  i  västern  —  en  tid  samman  med  Sven  Tjuguskägg  —  hade 
återkommit  till  Norge  år  995  och  blifvit  konung  öfver  sitt  fädernesland. 
Detta  giftermål  anstod  henne  bättre.  Under  sitt  arbete  för  kristendomens 
införande  i  Norge  hade  konung  Olof  förstört  det  hedna  templet  å  Lade, 
i  Trondhjemsområdet;  den  ä  ingångsdörren  fästa  guldringen  tog  han 
med   sig   och  sände  denna  till  sin  blifvande  brud.    Ehuru  hon  och  an- 


OLOF  SKOTTKONUNG  OCH  HANS  SÖNER.  71 

tagligen  hela  hennes  omgifning  ännu  trodde  på  de  gamla  gudarne,  an- 
sågs gåfvan  vara  kostlig,  till  dess  hennes  två  guldsmeder  förklarade, 
att  ringen,  d.  v.  s.  guldhalten,  icke  var  äkta.  Ringen  höggs  sönder, 
och  det  befanns,  att  guldsmederna  hade  rätt:  ringen  bestod  af  förgylld 
koppar.  Hon  vredgades  och  skall  hafva  yttrat,  att  konung  Olof  nog  torde 
komma  att  bedraga  henne  på  annat  sätt.  *  Trots  detta  möttes  de  två, 
men  när  konungen  fordrade,  att  Sigrid  skulle  antaga  kristendomen,  och 
hon  hånfullt  tillbakavisade  detta,  säges  han  hafva,  med  smädande  ord, 
kastat  sin  handske  i  hennes  ansikte.  Därefter  äktade  hon  konung  Sven 
i  Danmark.  Han  bekände  sig  visserligen  till  den  kristna  tron  men 
var  måhända  medgörligare  än  Olof. 

Sagomas  berättelser  om  drottning  Sigrid  låta  oss  ana  en  högdragen 
och  våldsam  natur.  Hon  kallas  också  Storråda  eller  den  rika.  De  två 
orden  beteckna  ungefär  detsamma.  Men  hon  var  äfven  rik  efter  detta 
ords  nuvarande  betydelse.  Hon  medförde  till  konung  Sven  och  därmed 
tiH  dennes  ättlingar  flera  svenska  gods,  hvilka  ännu  under  förra  häKten 
af  1200-talet  omtalas  såsom  den  danske  konungens  tillhörighet  under 
det  gemensamma  namnet  Sigridlef,  d.  v.  s.  arfvet  efter  Sigrid.  Det 
hade  varit  af  yttersta  intresse  att  veta,  inom  hvilken  del  eller  hvilka 
delar  af  Sverige  dessa  egendomar  lågo. 


4. 

Olof  Skottkoniing:  och  hans  söner. 

Olof  Tryggvesson  hade  genomgått  märkliga  öden.  I  spädaste 
ålder  fördes  han  af  modem  undan  förföljelser  i  hemlandet  till  Sverige 
(de  isländska  sagorna  begagna  uttrycket  Svitjod,  alltså  Svealand),  och 
där  fingo  flyktingarne  under  ett  par  år  gästfrihet  och  skydd  hos  en 
myndig  bonde  vid  namn  Håkan.  Sändemän  från  Norge  begärde  hos 
konung  Erik  hjälp  för  att  få  Olof  utlämnad  till  dem,  som  då  hade  makten 
i  Norge,  men  Eriks  svar  visade,  att  han,  den  myndige  konungen,  som 
en  tid  härskade  öfver  både  Sverige  och  Danmark,  icke  ansåg  sig  i  en 
sådan  sak  kunna  tvinga  en  svensk  bonde  mot  dennes  vilja.  Från  Sve- 
rige fördes  Olof  af  modern  till  Gårdarike  (Ryssland),  där  hennes  broder 
hade  en  ansedd  .ställning  hos  konung  Vladimir  (Valdemar).  Äfventyren 
voro  många.  Som  Olof  Tryggvesson  senare  kom  att  spela  en  stor  roll 
i  Norge,  har  historien  om  hans  barndom  och  uppväxttid  blifvit  ut- 
smyckad med  hvarjehanda  berättelser,  somliga  antagligen  vederhäftiga, 

*  Konung  Olof  var  Bkftligen  oskyldig;  hans  fel  låg  däri,  att  han  icke  hade  närmare 
iuiden({kt  ringen,  men  han  knnde  väl  knappast  tro,  att  hedningarne  ville  bedraga  gndame 
med  en  fOrfaUkning.  Den  tiden  användes  ofta  i  stället  för  mynt  ringar  af  silfvcr  och  gald, 
med  hvilka  man  betalade  efter  deras  vikt.  I  en  skatt,  hittad  pä  Gottland,  finnas  två 
silfrerringar,  som  bestå  af  koppar  men  hafva  en  mycket  snygg  beklädnad  af  silfver  — 
ftf  det  yttre  kan  ingen  ana  förfalskningen. 


72  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBREKTS  FALL. 

andra  uppenbarligen  falska.  Vi  behöfva  för  öfrigt  icke  här  sysselsätta 
oss  med  dem.  Som  yngling  —  efter  den  vedertagna  norska  tideräk- 
ningen, vid  aderton  års  ålder  —  lämnade  han  Gårdarike,  vistades  en  tid 
i  Vendland,  d.  v.  s.  i  de  slaviska  områdena  utmed  Östersjöns  södra  kust, 
begaf  sig  därefter  i  västerfärd  och  vistades  i  de  västra  områdena,  huf- 
vudsakligen  i  England,  där  han  antog  kristendomen;  slutligen  återvände 
han  år  995  till  sitt  fädernesland  Norge.  Den  mäktigaste  mannen  där 
var  vid  den  tiden  Håketn  jarl,  hvars  hemvist  låg  inom  Trondhjems- 
bygden.  Denne  blef  samma  år  mördad,  och  därigenom  blef  det  så  mycket 
lättare  för  Olof  att  blifva  Norges  konung.  Men  det  var  icke  endast 
konungadömet  han  eftersträfvade,  han  var  lika  angelägen  om  att  om- 
vända sitt  folk  till  kristendomen,  men  i  denna  verksamhet  för  det 
fredligaste  af  alla  ändamål  använde  han  alltför  ofta  de  våldsammaste 
medel.  Vikingalynnet  hade  icke  försvunnit  under  inflytande  af  kristen- 
domen. 

Alltså  regerade  i  Norge  konung  Olof  Tryggvesson,  i  Danmark 
konung  Sven,  båda  pröfvade  i  otaliga  härfärder,  båda  till  bekännelsen 
kristna. 

Den  svenske  konung  Olofs  mor  var  gift  med  konung  Sven.  Enligt 
de  isländska  sagorna  gifte  sig  den  norske  konung  Olof  samtidigt  med 
konung  Svens  syster  Tyra,  hvilken  tidigare  varit  gift  med  Styrbjörn 
och  efter  ett  mycket  kort  äktenskap  med  den  vendiske  fursten  Boleslav 
sökt  en  fristad  i  Norge.  De  tre  konungarne  i  Norden  voro  således  för- 
bundna med  hvarandra  genom  nära  släktskap.  Men  detta  bidrog  icke 
till  samförstånd  och  frid  dem  emellan.  Konung  Harald  Gormsson  hade 
till  en  tid  vunnit  herravälde  öfver  Norge,  och  den  forne  vapenbrodern 
Olof  Tryggvesson  måste  således  af  honom  ses  som  en  inkräktare.  Denne 
hade  dessutom,  mot  konung  Svens  vilja,  gift  sig  med  hans  syster. 
Sigrid  Storråda  kan  icke  hafva  gjort  något  för  att  stämma  maken  till 
försonlighet  mot  en  man,  som  hade  behandlat  henne  på  så  ohöfviskt 
sätt.     Huru  förhöll  sig  vår  konung  Olof  till  detta? 

Vi  veta  om  honom  egentligen  ytterst  litet  genom  direkta  och 
opartiska  uttalanden.  Det  har  i  senaste  tid  om  honom  blifvit  sagdt 
följande:  »Konung  Olof  var  ej  lika  krigisk  som  fadern;  han  satt  mest 
hemma  i  ro,  omgifven  af  skalder  och  vittra  män,  och  höll  ett  präktigt 
hof,  medan  Sveriges  skattländer  i  öster  gingo  förlorado  Omdömet  är 
hårdt,  och  dess  giltighet  må  väl  betviflas,  då  det  grundar  sig  ute- 
slutande på  de  å  Island  författade  norska  konungasagorna.  Islänningame 
kände  sig  genom  börden  nära  förbundna  med  Norge,  och  äfven  om  de 
stundom  kommo  i  strid  med  norska  konungar,  hyste  de  norska  intressen. 
Den  svenske  konung  Olof  råkade,  hvilket  jag  framdeles  skall  förtälja, 
i  bitter  fejd  med  den  norske  konungen  Olof  Haraldsson,  som  var  en 
betydande  man  och  efter  sin  död  blef  ännu  mera  betydande  genom  den 
helgongloria,  som  syntes  stråla  kring  hans  hufvud.  De  norska  konunga- 
sagomas  författare   ville   i  allt  höja  sin  hjälte,  och  därför  skulle  den, 


OLOF   SKOTTKONUNO  OCH   HANS   SÖNER.  73 

som  djärfdes  stå  emot  honom,  tecknas  så  usel  som  möjligt.  Med,  såsom 
jag  anser,  skälig  misstro  mot  Snorre  Sturlessons  färgrika  skildringar, 
med  begagnande  i  främsta  rummet  af  andra,  opartiska  källor,  vill  jag 
nu  försöka  teckna  konung  Olofs  historia.  Teckningen  blir  mattare, 
men  den  får  å  andra  sidan  den  förtjänsten  att  vara  objektiv.  De 
spridda  källuppgifterna  tvinga  mig  ai|t  söka  bringa  dem  i  sammanhang 
och  att  från  dem  draga  fram  en  del  i  källorna  icke  uttalade  för- 
hållanden, hvilka  jag  det  oaktadt  anser  vara  ganska  säkra. 

Att  döma  efter  otaliga  vittnesbörd  älskade  man  i  forntiden  korta 
och  skarpa  uttalanden,  s.  k.  ordstäf  användes  ofta.  Det  låg  därför 
ganska  nära  till  hands  att  åt  framstående  personer  gifva  ett  öknamn, 
d.  v.  s.  ett  tilläggsnamn,  framkalladt  af  h varjehanda  omständigheter. 
Somliga  voro  öknamn  i  nutidens  mening,  nämligen  då  de  framhöUo 
något  lyte,  som  häftade  vid  personen.  Andra  voro  hedrande,  såsom  när 
en  af  konung  Harald  Hårfagers  söner  kallades  den  gode  eller  när 
vår  konung  Olofs  fader  fick  tillnamnet  den  segersälle.  Konung  Olof 
själf  kallas  i  de  isländska  sagorna  den  svenske,  därför  att  det  var 
nödvändigt  att  fastställa  skillnad  mellan  honom  och  hans  samtida 
motståndare,  den  norske  konungen  Olof  Haraldsson.  Men  därutöfver  hade 
konung  Olof  i  isländsk-norska  och  i  svenska  källskrifter  ett  alldeles 
särskildt  namn,  hvilket  skrifves  på  olika  sätt. 

Ett  sådant  namn  kräfver  en  förklaring.  Det  säges,  att  han  vid 
slaget,  som  stod  å  Fyrisvallama,  bars  i  skötet.  Men  detta  är  orimligt, 
ty  han  kan  icke  kort  före  år  990  hafva  varit  ofödd  eller  ett  spädt 
barn.  Jag  föredrager  den  andra  formen  Skotkonung,  h vilken  efter 
det  stafsätt,  som  nu  är  antaget,  bör  skrifvas  S  kött  konung.  Skott  — 
vi  hafva  i  vårt  nuvarande  språk  ordet  i  sammansättningen  samman- 
skott. Skott  i  den  gamla  meningen  heter  på  nutidens  språk  skatt. 
Skälet  för  min  öfvertygelse  i  detta  afseende  kommer  jag  att  i  det 
följande  framlägga. 

Huru  konung  Sven  kom  till  herraväldet  öfver  Danmark  är  icke 
fullt  klart.  Konung  Erik  Segersäll  innehade  en  tid  detta  land.  Enligt 
Adam  af  Bremen,  som  fått  upplysningar  af  en  dansk  konung,  som  lefde 
under  1100-talet,  således  inom  en  ganska  närbelägen  tid,  hade  den 
svenske  konung  Olof  återeröfrat  Danmark.  Slutet  blef  emellertid,  att 
det  svenska  väldet  öfver  Danmark  tog  slut,  och  däröfver  kan  ingen 
undra,  när  en  så  mäktig  man  som  konung  Sven  Tjuguskägg  gjorde  sina 
anspråk  på  arfvet  efter  förfäderna  på  allvar  gällande. 

Den  första  tilldragelsen  under  konung  Olofs  regering  tillhör 
år  1000. 

Konung  Olof  Tryggvesson  begaf  sig  detta  år  med  en  stor  flotta 
till  Vendland.  Hvarför  han  gjorde  det  kan  vara  oss  likgiltigt.  Han 
skulle  emellertid  vända  tillbaka  till  sitt  land.  Men  när  han  kommit 
till  sjöss,  fick  han  vid  Svolder,  någonstädes  vid  den  pommerska  kusten, 
utkämpa   ett   slag,    i   hvilket  han  omkom.    Den  skildring,  som  Snorre 


74      MBDBLTIDENS  FÖRSTA  SKBDB  INTILL  KONUNG  ALBRBKTS  FALL. 

Sturlesson  lämnar  af  detta  slag  och  dess  förberedelser,  är  något  af  det 
yppersta,  som  hela  Europas  litteratur  under  den  förra  hälften  af  120(»- 
talet  kan  uppvisa!  För  oss  är  det  tillräckligt  att  dröja  vid  något,  som 
försiggick,  innan  slaget  började. 

Konung  Sven  hade  uppgjort  planen  för  ett  anfall  mot  konung 
Olof  Trygg vesson.  Den  svenske  konung  Olof  hade  gifvit  sitt  bifall, 
desslikes  den  norske  Erik  jarl,  son  af  den  Håkan  jarl,  som  härskat 
öfver  Norge,  intill  dess  Olof  Tryggvesson  där  vann  konungadömet. 
Alla  tre  flottorna  samlade  sig  vid  ön  Svolder  och  afbidade  där  den 
norske  konungen,  som  skulle  vända  hem  till  sitt  land.  Med  Sigvalde 
jarl,  som  den  tiden  var  herre  öfver  Jomsborg,  hade  konung  Sven  träffat 
aftal,  att  han  skulle  visa  sig  vänligt  sinnad  mot  den  norske  konungen 
men  till  sist  svika  honom.  Otåligt  väntade  de  förbundna  furstarne,  att 
den  norske  konungen  skulle  komma.  Så  kom  det  ena  skeppet  i  sikte  efter 
det  andra,  först  de  små,  som  seglade  raskare  för  den  svaga  vinden,  sedan 
allt  större.  Man  lät  dem  passera  och  försvinna:  ju  färre  skepp  Olof 
Tryggvesson  hade,  desto  lättare  borde  segern  blifva.  Konung  Sven  ut- 
talade sitt  hopp  att  före  aftonen  vara  herre  öfver  Ormen  långe,  det  för- 
nämsta af  de  norska  konungsskeppen,  men  Erik  jarl  lät  honom  förstå,  att 
det  icke  föll  sig  så  lätt  för  danskar  att  besegra  norrmän.  När  flottorna 
ordnade  sig  till  strid,  sporde  den  norske  konung  Olof,  hvilka  de  voro, 
som  höllo  sina  skepp  snedt  för  honom.  »Konung  Sven  med  dana- 
hären.» —  »För  dem  rädes  jag  icke»,  sade^han,  »aldrig  hafva  daner  be- 
segrat norrmän,  och  ej  heller  i  dag  skola  de  göra  det.  Men  hvilken 
tillhöra  skeppen  där  till  höger?»  —  »Konung  Olof  med  sveahären.»  — 
»Sveame»,  genmälde  konungen,  »skulle  nog  flnna  det  angenämare  att  sitta 
hemma  och  slicka  sina  blotbollar  [offerskålar]  än  att  möta  edra  vapen  i 
dag  på  Ormen  långe.  Svårligen  tror  jag,  att  vi  behöfva  rädas  dessa 
hästätare.  Men  hvem  äger  de  stora  skeppen  där  borta  till  vänster?»  — 
»Det  är  Erik  jarl,  Håkans  son.»  —  »Där  kunna  vi  vänta  en  hård  strid, 
ty  Erik  jarl  kan  tyckas  hafva  skäl  att  angripa  oss;  han  och  hans  män 
äro  norrmän  som  vi.»  Den  nationella  själföfverskattningen  framträder 
på  bjärtaste  sätt,  likaså  det  förhållande,  att  svenskame  ännu  höllo  på 
sin  hedendom. 

De  norska  konungsmännen  förlorade  slaget,  och  konung  Olof 
Tryggvesson  försvann  i  böljorna.  Slagets  betydelse  kändes  så  djupt,  att 
man  lade  på  minnet  dagen,  då  det  stod,  den  9  september  1000.  Norge 
styckades  mellan  segrarne.  Konung  Sven  fick  det  Söndenfjeldske  Norge 
från  Lindesnäs  till  Svinesund,  men  Ranrike,  d.  v.  s.  det  nuvarande 
Bohuslän,  förenades  med  Sverige.  Erik  jarl  blef  själfständig  herre  öfver 
det  Vestenfjeldske  Norge  från  Lindesnäs  till  Stad  och  vidare  den  yttre 
delen  af  Trondhjem,  sveakonungen  fick  utom  Ranrike  hela  kustområdet 
utanför  Trondelagen  samt  af  denna  de  fyra  norra  fylkena,  äfvensom  det 
innanför  liggande  Jämtland  med  Härjedalen.  Här  i  norr  voro  således 
fördelningen    mellan    konungens   och  jarlens  områden  rätt  egendomlig. 


^  OLOF  8K0TTK0NUNG   OCH   HANS  SÖNER.  75 

Konung  Olof  satte  sin  svåger  Sven,  Erik  jarls  broder,  till  jarl  öfver 
de  nyvunna  svenska  områdena  i  norr,  antagligen  med  undantag  af 
landet  öster  om  Kölen.  Sven  jarl  var  gift  med  konung  Erik  Segersälls 
dotter  Holmfrid  och  var  således  Olof  Skottkonungs  svåger. 

Om  de  närmast  följande  åren  finna  vi  endast  mindre  betydande 
tilldragelser  antecknade,  och  vi  stanna  sålunda  först  vid  året  1008,  som 
blef  mycket  märkligt  i  Sveriges  historia. 

1  följd  af  läget  i  närheten  af  Tyskland^  och  Bremen  vann  kristen- 
domen allt  fastare  insteg  inom  Danmark.  Ar  948  tillsattes  biskopar  i 
tre  städer  inom  Jylland,  men  gränserna  mellan  stiften  blefvo  först 
senare  fastställda.  Vid  tiden  960—970  var  den  kristna  kyrkan  grund- 
fast  i  detta  land.  I  Norge  blef  det  svaga  försöket,  som  den  i  England 
fostrade  konung  Håkan  den  gode  (f  961)  hade  gjort  att  kristna  norr- 
männen, utan  vidare  verkan,  men  från  år  995  arbetade  konung  Olof 
Tryggvesson  mera  med  våld  än  med  öfvertygande  för  den  nya  trons 
ntbredning  inom  landet. 

Till  Sverige  hade  under  den  senare  hälften  af  900-talet  ärkebiskopen 
af  Bremen  sändt  dansken  Odinkar  som  missionsbiskop;  denne  säges 
hafva  varit  mycket  nitisk,  men  inom  vårt  land  hafva  inga  spår  af 
hans  verksamhet  kunnat  upptäckas.  Grannskapet  till  det  kristnade 
Norge  utöfvade  däremot  en  ganska  stor  inverkan.  Ragnvald,  jarl  öfver 
Västergötland  och  bosatt  i  Skara,  hade  knutit  förbindelser  med  Norge 
och  fick  år  1000,  något  före  Svolderslaget,  till  maka  den  norske  konung 
Olofs  syster  Ingeborg,  mot  det  att  han  lät  sig  döpas  och  lofvade  att 
verka  för  kristendomens  införande  i  Västergötland.  Den  norske  konungen 
sände  för  sådant  ändamål  präster  med  jarlen;  de  voro  kanske  norrmän, 
kanske  snarare  engelsmän.  Men  några  detaljer  af  den  missions- 
verksamhet, som  jarlen  skulle  anordna,  äro  icke  kända.  På  det  aflägsna 
Island  beslöts  å  alltinget  år  1000,  att  kristendomen  skulle  vara  landets 
lagliga  religion.  Tvenne  tyskar  verkade  där  som  missionärer,  åt- 
minstone den  senare  sänd  från  Norge. 

Jag  har  redan  anfört  en  del  af  den  norska  konungasagans  be- 
rättelse om  slaget  vid  Svolder,  och  af  denna  framgår,  att  svenskarne 
ansågos  fortfarande  som  hedningar. 

Ärkebiskop  Bruno  från  Querfurt,  en  högboren  man  af  svärmiskt 
sinnelag,  hade  år  1004  fått  påfiig  fullmakt  att  vara  ärkebiskop  för 
Östra  Europa.  Han  försökte  finna  ett  verksamhetsfält  i  Polen  och 
Ungern,  framträngde  genom  södra  Byssland  ända  tUl  Don  och  slutade 
sina  dagar  i  Preussen  år  1009.  Han  hade  år  1008  sändt  en  biskop  och 
en  munk  till  Sverige,  och  deras  mission  hade  krönts  med  mycken  fram- 
gång. Sveriges  konung,  hvars  gemål  redan  var  kristen,  hade  mottagit 
dopet  och  med  honom  en  myckenhet  människor.  Konungen  kan  icke 
bafva  varit  någon  annan  än  Olof.  Den  svenska  traditionen  om  denna 
viktiga  tilldragelse  är  behäftad  med  hvarjehanda  oriktigheter.  Möjligen 
är  en  detalj  riktig,  jag  menar  den,  att  dopet  försiggick  vid  Husaby  i 


76  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBREKTS  FALL. 

norra  Västergötland.  Husby  (Husaby)  var  den  tekniska  benämningen 
för  de  kungsgårdar,  som  f  unnos  i  de  olika  hundarena  och  häraden.  Det 
är  därför  helt  naturligt,  att  konung  Olof  den  gången  vistades  på  sin 
kungsgård  i  Kinne  härad.  Vi  kunna  med  fog  antaga,  att  Svealand, 
där  det  hedna  hufvudtemplet  fanns,  låt  vara  att  en  kristen  menighet 
tidigare  hade  funnits  på  Björkö,  höll  på  hedendomen,  h vilket  för  öfrigt 
styrkes  af  något  som  inträffade  senare;  men  däremot  måste  inom  de  år, 
som  förflutit  efter  Ragnvald  jarls  gifte,  åtminstone  något  hafva  blifvit 
gjordt  för  kristendomen,  och  därför  var  onekligen  Västergötland  en 
lämplig  ort  för  dopet.  Hvilka  krafter  förmått  konung  Olof  att  antaga 
den  nya  tron,  det  veta  vi  icke.  Måhända  var  det  hans  egen  insikt» 
att  då  grannlanden  blifvit  kristnade,  det  icke  vidare  lönade  sig  att 
hålla  på  de  hedna  gudarne.  Om  det  var  så,  att  hans  maka  var  kristen, 
kan  ju  detta  hafva  på  honom  öfvat  ett  mäktigt  inflytande.  Den  in- 
hemska sägnens  berättelse,  att  i  Husaby  upprättats  en  biskopsstol,  för- 
tjänar ingen  tillit.  Att  mot  medeltidens  slut  skarabiskopame  hade 
ett  fast  hus  vid  Husaby,  är  däremot  sant.  Anledning  därtill  kan 
möjligen  hafva  gifvits  af  den  helgd  Husaby  vunnit  genom  den  förste 
kristne  svenske  konungens  dop.  Sägnen  kallar  döparen  Sigfrid.  Namnet 
är  tyskt  och  kan  vara  riktigt,  men  med  visshet  kan  det  icke  sägas. 

Konungens  dop  hade  skett  vid  sidan  af  de  bremenska  ärke- 
biskoparnes lagstadgade  mission  inom  Norden.  Därmed  kunde  man 
naturligtvis  icke  nöja  sig  i  Bremen.  Ärkebiskop  Unwan  (1013--1030) 
sände  flera  höglärda  präster  till  Norden,  antagligen  äfven  till  Sverige, 
han  sökte  vinna  konungarnes  bevågenhet  med  dyrbara  skänker,  han 
tillät  äfven,  att  präster  vigda  i  England  fingo  verka  i  Norden,  därest 
han  fann  dem  dugliga.  Om  sådana  uppträdde  i  Sverige,  veta  vi  icke. 
Men  helt  visst  förekommo  de  i  Norge,  då  ju  konung  Olof  Tryggvesson 
antagit  kristendomen  i  England,  och  i  Danmark,  hvarest  konung  Knut 
den  store  härskade,  hvilken  äfven  var  konung  öfver  England.  Ärke- 
biskopen sökte  draga  dessa  engelska  präster  till  sig,  så  att  något  in- 
trång i  hans  öfverherdeställning  med  afseende  på  Norden  icke  skulle 
komma  i  fråga.  Men  då  man  i  England  tog  sig  för  att  ordinera 
biskopar  för  Norden,  då  gjorde  han  motstånd;  till  och  med  den  myndige 
konung  Knut  fogade  sig  i  detta  afseende  efter  ärkebiskopens  fordringar. 

När  konung  Olof  blifvit  döpt,  hade  han  allvar  med  införande  af 
kristendomen  i  det  land,  öfver  hvilket  han  var  herre,  men  han  var 
klok  nog  att  icke  gå  bröstgänges  fram  mot  den  hedniska  befolkningen 
och  dess  från  fäderna  ärfda  tro.  Han  höll  sig  med  afseende  på  kyrkan 
till  Västergötland,  där  jordmånen  var  lämplig,  och  upprättade  en 
biskopsstol  i  Skara,  som  af  gammalt  var  en  medelpunkt  för  land- 
skapet; äfven  jarlen  bodde  där.  Han  vände  sig  till  Bremen  för  att  få 
en  biskop.  Redan  år  1013  förekommer  en  skarabiskop  med  namnet 
Torgaut;  namnet  synes  antyda  nordisk  börd.  Enligt  den  tidigare 
åberopade  Adam  verkade  denne  med  framgång  hos  de  två  götiska  stam- 


OLOF   SKOTTKONUNG  OCH  HANS   SÖNER.  77 

marna,  d.  v.  s.  han  utsträckte  sitt  verksamhetsfält  äfvep  öfver  Öster- 
götland. Som  hans  efterträdare  namnes  Godeskalk,  uppenbarligen  en  tysk. 

Kristendomen  hade  emellertid  vunnit  insteg  i  Sverige  och  vunnit 
det  för  alltid,  låt  vara  att  under  århundradets  lopp  hedendomen  gjorde 
ett  och  annat  försök  att  åter  lyfta  hufvudet. 

Så  kommer  åter  ett  antal  år,  för  hvilka  intet  finnes  antecknadt, 
som  kan  sägas  vara  af  historisk  betydelse.  Fattigdomen  på  uppgifter 
rörande  Sverige  sticker  mycket  af  mot  det  myckna,  som  finnes  berät- 
tadt  om  Danmark  och  Norge.  Dessa  två  länder  lågo  närmare  och  mera 
öppna  för  Västerns  odling  och  gjorde  därför  hastigare  framsteg.  Den 
ledarroll,  som  Sverige  tidigare  hade  spelat,  befann  sig  nu  i  aftagande. 

Den  närmaste  nyheten  under  konung  Olofs  regering  —  icke  om- 
talad i  någon  urkund  —  är  införandet  af  ett  svenskt  myntväsen,  äfven 
detta  en  viktig  nyhet,  hvilken  helt  visst  måste  tillskrifvas  konungens 
eget  initiativ. 

Af  gammalt  hade  —  det  har  redan  blifvit  antydt  —  all  handel 
ursprungligen  varit  byteshandel,  af  gammalt  hade  man  i  Sverige,  såsom 
i  andra  kulturländer,  antagit  vissa  värdemätare,  boskap  (oxar  och  kor), 
guld  och  silfver.  Tackor,  ringar  m.  m.  af  guld  och  silfver  voro  be- 
kvämare att  föra  med  sig  än  boskapen,  man  betalade  efter  vikt,  och 
det  var  därför  vanligt,  att  man  förde  med  sig  vågskål  och  vikter. 
Åtminstone  två  viktsystem  funnos  i  Sverige  under  den  tid,  som  be- 
tecknas af  öfvergången  från  hedendom  till  kristendom,  nämligen  ett 
främmande,  infördt  af  kalifen  El-Mamun  (f  833)  för  vägande  af 
ädla  metaller,  med  en  enhet  af  4,72  gr.,  och  ett  annat,  h vilket  väl  antag- 
ligen har  sin  yttersta  rot  i  främmande  land  men  hvars  utbildning  till 
ett  helt  system  tillhör  Norden.  Från  Norden  spriddes  detta  system 
småningom  till  Tyskland,  England,  Frankrike,  ja  ännu  längre  bort. 
Hufvudenheten  kallades  öre  (forns venska  örir,  isländska  eyrir,  det 
romerska  aureus);  åtta  ören  bildade  en  mark.  Ä  andra  sidan  var  öret 
deladt  i  tre  örtugar.  Markens  vikt,  något  växlande  å  olika  orter  och 
i  olika  tider,  var  något  mera  än  200  gr.  Att  vårt  myntväsen  sprungit 
fram  ur  det  inhemska  viktväsendet  framgår  otvetydigt  däraf,  att 
viktenhetemas  namn  användes  för  mynten:  örtugar  började  präglas  i 
Sverige  kort  efter  midten  af  1300-talet,  markmynt  präglades  första 
gången  hos  oss  under  den  yngre  hr  Sten  Stures  tid,  konung  Gustaf 
införde  prägling  af  ören.  Af  dessa  tre  myntnamn  återstår  nu  endast 
ett  —  öre  — ,  förnedradt  till  den  lägsta  myntenheten. 

De  äldsta  i  Norden  präglade  mynten  kallades  penningar  —  ett 
lånord  hvjups  ursprungliga  betydelse  ännu  icke  är  utredd.  Penningen 
hade  en  bestämd  vikt,  som  lämpades  efter  det  gamla  viktsystemet, 
nftrmast  efter  örtugens  vikt.  Som  myntningen  infördes  vid  olika  tider 
i  de  nordiska  länderna,  voro  penningarnas  vikt  växlande,  växlande  där- 
för äfven  det  antal  penningar,  som  räknades  på  örtugen.  I  Svealand 
räknades   i   början   4,   sedan   —    den  längsta  tiden  —  8  penningar  på 


78 


MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE   INTILL  KONUNG   ALBRBKTS   FALL. 


örtugen,   i   Götaland  16,  på  Oland  (i  gammal  tid)  och  på  Gottland  12, 
i  Norge  10,  på  Island  10  eller  20,  i  Danmark  10  eller  12. 

Det  är  redan  omtaladt,  att  främmande  mynt  af  guld  och  ännn 
mera  af  silfver  infördes  i  rätt  stor  myckenhet  till  Sverige  under  det 
första  årtusendet  efter  Kristi  födelse.  Inskrifterna  kunde  ingen  läsa, 
men  erfarenheten  hade  lärt,  att  mynten  af  samma  slag  hade  samma 
vikt  och  —  såvidt  man  med  den  tidens  medel  kunde  pröfva  —  samma 
halt.  De  voro  därför  mycket  bekväma  vid  afslutandet  af  en  affär,  och 
det  kunde  därför  ligga  nära  till  hands,  att  man  ville  skaffa  sig  egna 
mynt:  införseln  af  de  främmande  berodde  ju  af  h varjehanda  omständig- 


åi^)^mM 


%i 


-3>' 


■WyW 


32—36.    Mynt  antagligen  präglade  i  Björköstaden. 


heter.  Det  första  försöket  till  myntning  i  Sverige  tillhör  Björkö- 
stadens blomstringstid.  Somliga  äro  efterbildningar  af  de  mynt,  som 
för  kejsar  Karl  den  stores  räkning  slogos  i  Dorestad,  andra  hafva  en 
afvikande  prägel  (fig.  32—36).  Men  denna  myntning  var  dock  af  kort 
varaktighet  och  utan  betydelse  för  den  följande  tiden. 

Konung  Olof  upptog  på  allvar  frågan  om  införande  af  en  svensk 
utmyntning.  Till  förebild  tog  han  de  engelska  mynten,  så  mycket 
hellre  som  han  genom  sin  styffader,  konung  Sven  Tjuguskägg  lätte- 
ligen  kunde  få  engelska  myntmästare  att  flytta  öfver  till  Sverige. 
Den  tidens  engelska  konungar  slogo  mynt  i  många  städer.  På  myntets 
åtsida    ses   konungens    bild  med  namn  och  latinska  titel,  på  frånsidan 


OLOF   SKOTTKONUNG  OCH   HANS   SÖNBR. 


79 


ses  en  enkel  framställning  samt  i  omskriften  namnen  å  myntmästaren 
och  myntstaden.  Det  var  några  konung  Ethelred  ll:s  myntmästare  i 
Lincoln,  som  flyttade  öfver  till  Sverige,  och  för  dem  upprättades  en 
verkstad  i  Sigtuna  (fig.  37 — 40).  Det  kristna  korset  förekommer  å 
dessa  mynt  oftast  med  ordet  crux  (d.  v.  s.  kors)  inordnadt  i  vinklarna. 
Detta  beror  naturligtvis  i  främsta  rummet  därpå,  att  de  engelska 
myntmästame  använde  samma  typer  som  i  hemlandet.  Andra  om- 
ständigheter göra  det  sannolikt,  att  konung  Olofs  myntning  icke  börjat 
före  år  1013,  då  konung  Sven  blef  herre  öfver  England.  För  öfrigt 
ses  i  våra  fynd  i  ganska  stort  antal  mynt  af  konung  Ethelreds  typer 
men  med  ytterligt  förvirrade  inskrifter  —  barbariska  efterbildningar. 
Som  sådana  aldrig  hittas  i  England,  måste  de  hafva  präglats  annan- 
städes,  helt  visst  i  Norden,  de  flesta  måhända  i  Sverige.  Om  de 
präglats  i  Sigtuna  eller  å  annan  ort  kan  nu  icke  afgöras.  Hvad  halten 
beträffar,  är  o  de  svenska  mynten  jämngoda  med  de  engelska,  men  de 
äro  tyngre  än  förebilderna  för  att  vara  lämpade  efter  det  svenska 
viktsystemet.  Vi  se  häraf,  att  konung  Olofs  myntning  var  utförd 
efter  en  bestämd  plan. 


37—40.    Olof  Skottkonungs  mynt 


Men    denna   myntning   var   icke   tillräcklig  för  behofvet  inom  det 
vidsträckta    landet.     Man    betalade    fortfarande    —    hela    medeltiden 
igenom  —  med  boskap  och  med  uppvägda  kvantiteter  af  silfver,  stundom 
guld.    Ännu  en  annan  värdemätare  förekom  åtminstone  i  Östgöta  lag- 
saga, nämligen  vadmal,  för  hvilken  följande  system  var  uppställdt: 
1  mark  vadmal  =  8  öre  =  24  örtug  =  96  alnar 
1  öre  =    3  örtug  =  12  alnar 
1  örtug  =    4  alnar. 
De   4   alnarna   på  örtugen  påminna  om  konung  Olofs  4  penningar 
på  örtugen,  hvilket  måhända  gifver  en  antydan  om  vadmalssystemets 
tillkomsttid.     En  mark  vadmal  var  för  öfrigt  =  en  mark  silfver. 


80  MBDBLTIDBNS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBRBKTS   FALL. 

Myntväsendets  införande  i  Sverige  var  ett  planmässigt  försök  att 
närma  den  svenska  kulturen  till  den  västerländska,  alltså  ett  stort 
framsteg. 

I  denna  bok  skulle  visserligen  för  den  stora  allmänheten  icke  fram- 
läggas annat  än  forskningens  säkra  resultat.  Men  jag  kan  icke  under- 
låta att  här,  om  än  med  en  viss  tvekan,  framhålla  något,  som  tör- 
hända  innebär  en  förklcuring  af  konung  Olofs  tillnamn  Skottkonung, 
hvilket  i  nutidens  språk  skulle  heta  Skattekonung.  Skott  kallades 
under  medeltiden  den  skatt,  som  borgarne  i  Sverige  städer  erlade,  upp- 
bördsmännen kallades  skottherrar. 

Konungen  måste  naturligtvis  såsom  folkets  herre  hafva  varit  i 
åtnjutande  af  inkomster  utöfver  hvad  han  som  enskild  person  ägde. 
Han  drog  inkomster,  åtminstone  efter  den  hedna  tidens  slut,  af  de 
öfver  riket  spridda  egendomar,  hvilka  ursprungligen  tillhört  det  högt 
heliga  templet  i  Uppsala,  den  s.  k.  Uppsala  öd  (egendom)  och  som 
medeltiden  igenom  voro  en  oafytterlig  konungens  —  vi  skulle  nu  säga 
kronans  —  egendom.  Konungen  hade  under  den  hedna  tiden  och  under 
medeltiden  ingen  varaktig  stad  —  någon  hufvudstad  fanns  icke,  och 
man  kunde  icke  känna  behof  af  en  sådan,  då  ämbetsverk  icke  funnes 
utan  regeringen  var  rent  personlig.  Då  hos  de  olika  landskapen  fanns 
af  gammalt  ett  rätt  betydande  begär  efter  själfständighet,  måste 
konungen,  såsom  representant  för  rikets  enhet,  alltsomoftast  uppträda 
inom  de  olika  landskapen.  Han  hade  öfverallt  egendomar,  hvilka  ofta 
buro  namnet  Husaby  eller  Husby,  i  hvilka  han  under  sina  färder 
kunde  taga  in,  och  när  han  kom  till  någon  sådan  sin  gård,  var  befolk- 
ningen i  orten  skyldig  att  bringa  honom  hvad  han  under  sin  vistelse 
därstädes  behöfde  till  uppehälle  för  sig  och  sina  män.  Detta  var  en 
art  af  skatt  men  af  mera  tillfällig  natur,  hvars  belopp  icke  kan  upp- 
gifvas  efter  några  mått.  Under  äldre,  mera  patriarkaliska  förhållanden 
torde  offervilligheten  vid  sådana  tillfällen  varit  stor  —  man  ville  icke 
skämmas  för  hvad  man  gaf.  För  öfrigt  hade  undersåtame  skyldighet 
att  förse  konungen  med  hästar  för  hans  färd  genom  landet.  Snorre 
Sturlesson  omtaljup  såsom  tillhörande  Sveriges  forntid  en  personlig 
skatt,  hvilken  han  kallar  näsgäld,  en  afgift  för  hvar  näsa.  Afgifterna 
för  gästning  och  skyldigheten  att,  när  konungen  så  bjöd,  deltaga  i 
ledung,  härfärder  icke  för  landets  försvar  utan  för  anfall  i  andra  länder, 
gåfvo  anledning  till  regelbundna  afgifter  äfven  i  de  orter,  där  konungen 
icke  gästade,  och  vid  de  tillfällen,  då  folket  icke  var  kalladt  till  här- 
färd. Konungen  behöfde  inkomster,  och  man  begagnade  alla  medel  för 
att  öka  dessa.  Af  allt  detta  finnes  dock  intet,  som  kan  gifva  anled- 
ning till  namnet  Skottkonung.  Det  synes  mig  däremot  icke  otroligt, 
att  namnet  tillkommit  genom  den  skattläggning  af  jorden  inom  Svea- 
landskapen —  den  gamla  konungaättens  ursprungsland  — ,  som  före- 
kommer omtalad  redan  i  vår  medeltids  äldsta  urkunder  och  hvars 
upprinnelse    måste   ligga   längre  tillbaka,  en  uppskattning  af  jorden  i 


OLOF  SKOTTKONONG  OCH   HANS   SÖNER.  81 

mark-,  öres-,  örtugs-  .och  penningeland.  Före  konung  Olofs  tid  kan  det 
icke  hafva  varit  tal  om  penningeland.  En  jord,  som  var  värd  en  mark, 
erlade  i  skatt  eller  afrad  ^^24  eller  en  örtug  och  kallades  ett  örtugs- 
land  o.  s.  v.  Att  genomförandet  af  denna  beskattning  gäller  endast 
Svealand  hänvisar  oss  till  en  långt  aflägsen  tid,  då  skillnaden  mellan 
de  olika  delarna  af  Sverige  ännu  var  stor.  Inom  vidsträckta  delar  af 
Götaland  var  jorden  indelad  i  attungar,  d.  v.  s.  Vs-delar,  men  i  hvilket 
förhållande  denna  indelning  stod  till  skatterna  kunna  vi  nu  icke  ut- 
reda,   för  öfrigt  funnos  många;  olika  jordenheter  i  landets  olika  delar. 

Vi  komma  nu  till  en  del  af  konung  Olofs  regering,  under  hvilken 
han  trädde  i  närmare  beröring  med  Norge,  och  därmed  erhålla  vi  från 
de  på  Island  nedskrifna  sagorna  hvarjehanäa  upplysningar  rörande  för- 
hållandena i  Sverige.  Jag  har  redan  varnat  för  en  blind  tilltro  till 
detaljerna  af  dessa  sagors  skildringar. 

Efter  slaget  vid  Svolder  år  1000  var  Olof  Skottkonung  i  obestridd 
besittning  af  vissa  delar  af  Norge,  Jämtland  och  en  del  af  det  utanför 
liggande  landet  samt  den  del  af  Viken,  som  nu  kallas  Bohuslän.  Norge 
fanns  den  tiden  icke  som  eget  rike.  Men  till  sist  blef  detta  den  svenske 
konungens  herravälde  utom  Sverige  hotadt  och  tillintetgjordt. 

Af  de  furstliga  friare,  som  Sigrid  Storråda  säges  hafva  låtit  inne- 
bränna,  var  den  ene,  Harald,  af  konung  Harald  Hårfagers  ätt.  Han 
efterlämnade  en  späd  son,  Olof,  som  under  barnaåren  var  utsatt  fbr 
hvarjehanda  äfventyrligheter  men  som  tidigt  mognade  och  inlät  sig 
på  härfärder.  Efter  en  längre  vistelse  i  väster,  där  han  vunnit  stort 
rykte  som  härförare  och  där  han  hade  blifvit  en  ifrig  vän  af  kristen- 
domen, kom  han  slutligen  år  1015  tillbaka  till  sitt  fosterland  och  åter- 
upprättade Norges  rike.  Detta  kränkte  den  rätt,  som  Olof  Skottkonung 
ansåg  sig  hafva  till  vissa  delar  af  Norge,  men  denne  inlät  sig  icke  på 
något  försvarskrig.  Han  sände  personer  att  kräfva  skatt  inom  hans 
trondhjemska  område,  men  de  uträttade  intet,  under  det  den  norske 
konung  Olofs  försök  att  utkräfva  skatt  inom  Jämtland  misslyckades. 
Det  svenska  herraväldet  öfver  Viken  kom  suart  till  en  ända.  Olof 
Skottkonung,  hvars  sysselsättningar  den  tiden  äro  fullkomligt  okända, 
hade  måst  finna  sig  i  förlusterna  men  var  naturligtvis  missnöjd. 
Mellan  Viken,  som  åter  blifvit  norskt,  och  Västergötland,  som  stötte 
därintill,  förekommo  gränsfejder,  och  västgötarne  fingo  ej  längre,  såsom 
förr,  sill  och  salt  från  västkusten.  Olof  Skottkonung  synes  den  tiden 
icke  hafva  bekymrat  sig  om  Västergötland.  Hans  jarl  därstädes, 
fiagnvald  i  Skara,  gift  med  konung  Olof  Tryggvessons  syster,  slöt 
med  den  norske  konungen  ett  separataftal  om  gränsfrid.  Ragnvald 
hade  väl  till  en  del  norska  sympatier,  han  torde  ock  hafva  ömmat  för 
sina  underlydandes  behof  af  ro  och  tillförsel.  Man  kände  emellertid 
fortfarande  obehag  å  ömse  sidor  af  riksgränsen. 

Ar  1017  öfvertalades  den  norske  konung  Olof  att  försöka  sig  på 
underhandlingarnas   väg.    Han   sände   en    af  sina  främsta  män,  Björn 

Sceriges  kittoria.     II.  6 


82  MBDELTIDBNa  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 

stallare,  i  främsta  rummet  till  jarlen  Ragnvald.  Björn  åtföljdes  på 
denna  färd,  som  han  ansåg  vara  ganska  äfventyrlig,  af  en  frejdad 
islänning  Hjälte  Skäggesson.  Denne,  högt  ansedd  å  sin  ^emeö  och 
en  from  kristen,  hade  på  det  kraftigaste  medverkat  till  kristendomens 
officiella  antagande  på  Island  och  var  nu  för  andra  gången  på  besök  i 
Norge.  Med  dem  följde  äfven  den  isländske  skalden  Sighvat  Tordsson, 
som  länge  vistats  och  sedermera  länge  vistades  vid  den  norske  konungens 
hof.  Af  de  visor  han  diktade  under  färden  finnas  några  bevarade.  En, 
rörande  ankomsten  till  Skara,  lyder  så: 

Ut  m&nde  änkor  skåda  Jagom  springarn,  så  att  spörjer 

älskliga  mycket,  mOrna  •  snart  och  långt  i  gården 

sågo  rOk  där  vi  redo  hästars  traf  nr  husen 

Bagnvalds  by  igenom.  hngsnäll  kvinna  innan. 

Björn  med  följe  stannade  öfver  vintern  i  Skara.  Hjälte  färdades 
efter  en  tid  till  sveakonungens  hof,  där  han,  med  biträde  af  den  isländske 
skalden  Ottar  Svarte,  som  här  hade  blifvit  mycket  omtyckt,  sökte 
verka  för  förlikning  mellan  de  två  konungame,  till  hvars  befllstande 
den  svenske  Olof  skulle  gifva  sin  dotter  Ingegärd  till  maka  åt  den 
norske.  Då,  liksom  vid  ett  ting,  som  säges  hafva  blifvit  hållet  vid 
Uppsala,  vägrade  Olof  Skottkonung,  men  då  Ragnvald  jarl,  hvilken  upp- 
trädde som  den  norske  konungens  förespråkare,  hade  fått  ett  kraftigt 
understöd  af  tiundalandslagmannen  Torgny,  sade  konungen  vid  tinget 
ja  till  allt,  såväl  till  förlikning  som  till  giftermål.  Men  det  var  intet 
allvar  med  hans  ord.  Den  norske  konungen  infann  sig  med  stort  följe 
i  Konungahälla  för  att  möta  sveakonungen  och  hans  dotter,  men  de 
kommo  icke.  Ingegärd  blef  förmäld  med  den  ryske  fursten  Jaroslav, 
den  norske  konungen  gifte  sig  med  Olof  Skottkonungs  oäkta  dotter 
Estrid  utan  faderns  vetskap.  Till  sist  möttes  de  båda  konungame  i 
Konungahälla.    Allt  detta  skedde  år  1019. 

Sighvat  skald  hade  året  förut  gjort  ett  andra  besök  hos  Ragnvald 
jarl.  Fär(Jen  har  han  beskrifvit  i  sina  >österfärdsvisor>,  hvilka  i  klagande 
ton  framhålla  resans  många  besvärligheter  och  mödor  och  därjämte 
meddela  ett  viktigt  vittnesbörd  därom,  att  ännu  mycken  hedendom 
fanns  inom  Västergötland.  I  en  gård,  Hof,  *  stängdes  för  honom  dörreo, 
ty  det  var  heligt  där  inne,  från  en  annan  bortvisades  han,  därför  att  de 
hade  elfvablot  i  huset. 

Från  olika  håll  höra  vi  antydningar  om  ett  starkt  missnöje  inom 
riket  mot  Olof  Skottkonung.  Det  säges  bland  annat,  att  hedningame 
i  Svealand  icke  ville  veta  af  hans  kristna  tro  och  att  han  därför  med 
förkärlek  vistats  i  Västergötland,  hvilket  dock  icke  kan  hafva  börjat 
förrän  efter  år  1019,  då  Ragnvald  jarl  lämnade  Sverige  i  Ingegärds 
följe.    Det   är   icke  tänkbart,  att  denne  kunnat  uppträda  med  så  stor 

♦  Hof  betyder  tempel. 


OLOF  SKOTTKONUNO  OCH  HANS  8ÖNBR.  83 

9JäIfrådighet  i  de  politiska  förhållandena  och  i  konungens  familje- 
angelägenheter, därest  konungen  hade  vistats  i  närheten. 

Västergötland  hade  fått  sin  förste  biskop,  med  säte  i  Skara,  senast 
år  1013.  Han  hette,  såsom  redan  är  omtaladt,  Torgaut  och  verkade, 
säger  magister  Adam,  med  framgång  hos  de  två  götiska  stammarna* 
Kristendomen  utbredde  sig  således  redan  under  konung  Olofs  tid  äfven 
inom  Östergötland.  Hans  efterträdare,  likaledes  ordinerad  från  Bremen, 
besökte  aldrig  sitt  stift, 

Snorre  Sturlessons  ganska  utförliga  berättelse  om  Björn  stallares 
sÄndeförd  till  Sverige,  om  tinget  vid  Uppsala  och  om  de  förhandlingar, 
som  stodo  i  sammanhang  med  båda,  få  vi,  hvad  detaljerna  beträffar,  icke 
fästa  oss  vid.  Berättelsen  har  sitt  förnämsta  intresse  genom  att  vara 
ett  lysande  prof  på  Snorres  mästerliga  författarskap.  De  af  honom 
meddelade  talen  äro  naturligtvis  skrifna  af  honom,  de  hade  icke  kunnat 
genom  traditionen  bevaras  från  början  af  1000-talet  till  början  af  1200- 
talet,  då  Snorre  besökte  Sverige.  Men  denna  berättelse  innehåller 
hvarjehanda  drag,  som  utan  tvifvel  äro  fullt  korrekta  och  vid  hvilka 
vi  måste  dröja  något  för  att  kunna  sätta  oss  in  i  tidens  förhållanden. 

Snorre  låter  Torgny  lagman  yttra  till  Ragnvald  jarl:  »Underligt 
beten  I  eder,  fiken  efter  tignamamn  och  kunnen  icke  råda  eller  tänka 
&r  eder,  när  I  kommen  i  någon  vånda.  Mig  synes  det  icke  ovärdigare 
att  räknas  bland  bönder  och  vara  fri  till  sina  ord  att  säga  hvad  man 
behagar,  äfven  om  konungen  är  närvarande.»  Här  framträder  en  tydlig 
motsats  mellan  bonde  och  konungstjänare;  den  senare  var  naturligtvis 
mera  beroende  af  konungen. 

Bönderna  kallas  ännu  allmogen,  de  voro  vid  denna  tid  verkligen 
all  mogen,  d.  v.  s.  allt  folket,  någon  uppdelning  i  olika  stånd  hade 
ännu  icke  ägt  rum,  men  till  den  första  kristna  tiden  hör  upprättandet 
af  det  första  särskilda  ståndet  vid  sidan  af  allmogen,  nämligen  prästernas. 
Men  vi  få  ingalunda  antaga,  att  inom  allmogen  allt  var  jämnstruket. 
Dels  höjde  särskild  personlig  duglighet,  i  manlig  idrott  eller  i  vishet, 
vissa  personer  uppöfver  deras  omgifning,  dels  hade  af  orsaker,  som  nu 
ej  kanna  utrönas,  vissa  ätter  fått  större  betydelse  än  andra.  Ur 
sådana  ätter  torde  lagmännen  hafva  blifvit  tagna.  Af  de  ättstora, 
liksom  af  dem,  hvilka  vunnit  personlig  storhet,  nöjde  sig  somliga  med 
odalbondens  villkor,  andra  trädde  däremot  närmare  konungen.  De,  som 
slöto  sig  till  honom,  fingo  andel  af  den  kungliga  värdighetens  glans 
men  ställdes   på  samma  gång  i  ett  visst  beroende  af  konungens  vilja. 

I  ett  vanligt  hushåll  arbetade  sönerna  hos  fadern,  äfven  funnos 
tjänare,  fria  eller  trälar.  Mera  betydande  män  hade  i  sina  gårdar 
mycket  stor  personal,  man  satte  sin  ära  i  att  hafva  många  i  huset. 
Dessa  många  had^  olika  uppgifter.  Uppöfver  dem,  som  utförde  det 
dagliga  arbetet,  stod  en  mindre  grupp,  närmare  sluten  kring  husets 
berre,  deltagare  i  sådana  husherrens  angelägenheter,  som  icke  gällde 
gårdens  bruk  och  skötsel.    Denna  mindre  och  ansenligare  grapp  kallades 


84 


MEDELTIDENS  FÖRSTA   6KEDB   INTILL  KONUNG   ALBREKTS  FALL. 


hird.  Äfven  den  mäktigaste  bonde  synes  emellertid  icke  haft  någon  hird. 
När  Snorre  redogör  för  det  mäl^kliga  tinget,  omtalar  han  konungens 
hird  och  Ragnvald  jarls  hird  men  Torgnys  flock  af  huskarlar.  Rika 
män,  bönder  och  andra,  kunde  icke  alltid  med  eget  folk  sköta  all 
jorden,  i  synnerhet  som  denna  ofta  torde  hafva  varit  splittrad  inom 
stora  områden.  Landbo  kallades  den,  som  skötte  en  annans  jord  som 
förvaltare  eller  arrendator. 

Olof  Skottkonung  afled  år  1022.  Att  om  honom  och  hans  regering 
fölla  ett  slutligt  omdöme  är  omöjligt,  då  vi  icke  känna  mera  än  episoder 
från  hans  regering. 


41.     Sigtunamynt  med  Knut 
den  stores  namn. 


Hans  efterträdare  blef  sonen  Anund,  som  i  dopet  erhöll  namnet 

Jakob,   hvilket  dock  uppenbarligen  icke  kom  till  mycken  användDing. 

Mellan    svågrarne    Olof   Haraldsson    och    Anund    rådde    vänskap, 

hvilket  icke  hindrade  den  förre  att  söka  för  Norge  återvinna  Jämtland, 

hvilket  fortfarande  erkände  svensk  öfverhöghet.    Knut  den  store,  konung 

öfver  Danmark  och  Eogland,  gjorde  an- 
språk på  Norge,  hvartill  han  kunde  anse 
sig  hafva  någon  befogenhet;  han  syäes 
äfven  hafva  gjort  anspråk  på  Sverige, 
hvartill  han  saknade  allt  fog:  han  lät  åt- 
minstone prägla  mynt,  å  hvilka  han  kallas 
sveakonung  (fig.  41).  Konungarne  Olof  och 
Anund  hade  flottor  ute  för  att  härja  i 
Danmark;  de  vunno  en  framgång  i  Helga- 
åns mynning,  men  framgången  var  uppenbarligen  ej  af  någon  betyden- 
het, ty  den  svenske  konungen  for  hem  med  sin  flotta,  och  Olof  fann 
det  rådligast  att  låta  sina  skepp  stanna  kvar  i  Kalmar,  under  det  han 
själf  drog  genom  Götaland  hem  till  Norge.  År  1028  måste  han  vika 
för  konung  Knuts  öfver  makt  och  draga  sig  genom  Sverige  till  Gårda- 
rike (Ryssland).  År  1030  kallades  han  åter  till  Norge  af  egen  håg 
och  vänners  uppmaningar.  Men  han  föll  under  sensommaren  i  det 
blodiga  slaget  vid  Stiklarstad.  Den  jordiska  krona  han  där  förlorade 
ersattes  snart  med  martyrskapets  helgonsken. 

När  konung  Olof  vände  åter  till  Norge,  regerade  ännu  konung 
Anund,  men  då  konung  Olofs  son  Magnus,  sedermera  kallad  den  gode, 
som  stannat  kvar  i  Gårdarike,  hämtades  därifrån  åter  till  Norge 
år  1035,  regerade  i  Sverige,  åtminstone  enligt  de  isländska  sagornas 
vittnesbörd,  en  oäkta  son  till  Olof  Skottkonung,  vid  namn  Emund. 
Den  enda  tilldragelse  af  politisk  betydelse,  som  omtalas  från  hans 
regering,  är  öfverlåtandet  af  Bleking  till  Danmark,  hvilket  ju,  efter 
hvad  i  inledningen  blifvit  omtaladt,  icke  synes  hafva  skett  helt  enkelt 
på   det   sätt,    att   denna   mest  aflägsna  del  af  det  södra  Sverige  i  all 


OLOI*  SKOTTKOJiUNG  OCH  HANS  SÖNER.  85 

tysthet  iöförlifvades  med  det  danska  riket  —  hvilket  varit  ett  bevis 
på  stor  svaghet  hos  den  svenske  konungen  —  utan  fastmer  genom  en 
officiell  gränsläggning,  verkställd  af  män  från  båda  rikena,  således  på 
grund  af  en  öfverenskommelse  mellan  konungarne.  Den  danske  konungen 
Sven  Ulfsson,  äfven  kallad  Estridsson  efter  modern,  som  var  konung 
Knut  den  stores  halfsyster  och  antagligen  halffaster  till  konung  Emund, 
blef  konung  i  sitt  land  i  början  af  året  1047.  Under  de  år,  då  han 
endast  sträfvade  efter  det  danska  riket,  hade  han  alltså  en  tillflyktsort 
fbr  sig  öppen  hos  fränderna  i  Sverige.  Hvem  kan  nu  gissa  till  de 
om3tändigheter,  som  gåfvo  anledning  till  att  han  hugnades  med  öfver- 
låtelsen  af  detta  svenska  landskap? 

Klart  strålar  historiens  ljus  vid  denna  tid  öfver  Norge  och  Danmark, 
och  det  var  ingalunda  lyckosamma  tider,  som  de  två  rikena  hade  att 
genomgå.  Det  danska  väldet  öfver  Norge  lyktades  redan  år  1035, 
Magnus  den  gode  regerade  sedan  där  men  fick  år  1046  en  medtäflare 
om  makten  i  fai^brodern  Harald  Hårdråde,  som  detta  år  efter  frejdade 
färder  å  Medelhafvet  återkom  till  Norge.  En  fredlig  öfverenskommelse 
träffades  snart  mellan  de  två  fränderna,  och  konung  Harald  regerade 
från  år  1047  till  år  1066,  då  han  fann  en  krigares  död  i  England. 
När  den  siste  af  Knut  den  stores  manliga  efterkommande  hade  aflidit 
år  1042,  blef  Magnus  konung  äfven  i  Danmark.  Sven  Estridsson  blef 
visserligen  konung  i  Danmark  år  1047  men  måste  gång  efter  annan 
kämpa  om  riket  med  Harald  Hårdråde.  Efter  dennes  död  var  Sven 
Estridsson  obestridd  herre  Öfver  landet  intill  sin  död,  som  inträffade 
år  1076. 

Dessa,  äro  hufvuddragen  i  de  två  ländernas  politiska  historia,  men 
skrifna  källor  lämna  oss  i  öfrigt  rikliga  upplysningar;  så  mycket 
bjärtare  framträder  den  tystnad,  som  i  samma  källor  råder  rörande 
förhållandena  i  Sverige.  Vi  kunna  icke  ens  finna  det  år,  då  konung 
Emund  Olofsson  afled,  med  andra  ord  icke  uppgifva,  vid  hvilken  tid 
de  gamla  uppsalakonungarnes  ätt  un<ler  dessa  af  historien  sparsamt 
belysta  tider  utdog  å  manssidan.  Man  får  af  detta  lätteligen  den  före- 
ställningen, att  Sverige  vid  denna  tid  hade  sjunkit  ned  till  en  obe- 
tydlighet. 

Men  denna  föreställning  är  oriktig.  Om  vi  icke  äga  kännedom  om 
konungarnes  åtgärder,  står  det  emellertid  fast,  att  under  denna  mörkrets 
tid  den  forna  dådkraften  fanns  kvar  inom  Sverige.  Vi  hafva  icke 
några  svenöka  sagor,  såsom  Norge  och  Danmark  ägde,  men  vi  hafva 
likväl  enskilda  samtida  skrifna  urkunder,  till  h vilkas  uppgifter .  våra 
moderna  häfdatecknare  lyssnat  alltför  litet  —  våra  runstenar.  De 
flesta  af  dessa  meddela  visserligen  uppgifter  endast  om  privata  för- 
hållanden, som  kunna  vara  af  kulturhistoriskt  intresse.  Men  några 
finnas,  som  äro  af  vikt  för  vår  politiska  historia.  Så  finnas  runteck- 
nade  minnesvårdar,  som  tala  t.  ex.  om  en  höfding  Fröger,  hemma- 
börande,  synes  det,  i  östra  Uppland  (Norrtäljetrakten)     Han  och  tvenne 


86  MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 

hans  bröder  färdades  ända  bort  till  Grekland,  där  de  antagligen  tagit 
tjänst  bland  den  bysantinske  kejsarens  frejdade  väringar.  Sedan  de 
två  bröderna  stupat  i  det  främmande  landet,  vände  Fröger  åter  till 
Norden  och  härjade  å  Östersjöns  östra  sida.  En  af  hans  män  föll  i 
Tavastland  —  alltså  hade  härtåget  gått  långt  från  stranden  — ,  en 
annan  i  Livland.  Själf  omkom  han  med  sitt  följe,  antagligen  genom 
skeppsbrott,  vid  ösel.  Runstenar  å  flera  ställen  i  Uppland  (däri  in- 
räknadt  Gästrikland),  ja  till  och  med  en  dansk  runsten  (på  Låland) 
omtala  män,  som  varit  i  hans  följe.  Sophus  Bugge  anser  de  runstenar, 
som  nämna  honom  och  hans  män,  tillhöra  vid  pass  år  1030,  d.  v.  s. 
konung  Anunds  regeringstid. 

Ännu  mera  beryktad  var  Ingvar,  också  en  upplänning.  Runstenar, 
resta  i  Uppland,  Södermanland  och  Östergötland,  omtala  honom  och 
män,  som  varit  i  hans  följe  men  ingalunda  alla  å  hans  eget  skepp, 
ty  somliga  hade,  enligt  inskrifternas  vittnesbörd,  egna  skepp.  Så  stort 
rykte  vann  denne  Ingvar,  att  hans  dödsår  —  1041  —  finnes  antecknadt 
i  en  tidebok,  nedskrifven  å  det  fjärran  liggande  Island. 

Ät  östern  låg  den  naturliga  vägen  för  svenskarne,  men  somliga 
drogo  sig  äfven  väster  ut.  Till  samma  tid  hör  t.  ex.  en  runsten  i 
Uppland,  som  talar  om  en  man,  hvilken  satt  i  väster  i  tinglidet.  Detta 
namn  tillhör  en  särskild  härafdelning  i  England,  som  uppsattes  af 
konung  Ethelred  II  år  1010  och  som  upphäfdes  år  1050.  Det  är  antag- 
ligen en  anakronism,  att  det  i  isländska  sagor  omtalas  såsom  före- 
kommande ännu  år  1066.  Många  andra  runstenar  omtala  män,  som 
farit  öster  ut,  som  brandskattat  Gottland,  som  farit  i  västerled,  stenar, 
som  antagligen  höra  tUl  samma  tid,  ehuru  å  dem  inga  namn  före- 
komma, hvilka  göra  tidsbestämningen  fullt  säker. 

Dessa  krigiska  färder  vittna  otvetydigt  därom,  att  äfven  om  Sverige 
under  konungarne  Anunds  och  Emunds  tider  icke  på  nämnvärdt  sätt 
blandade  sig  i  de  norska  och  danska  förhållandena,  hvadan  vårt  land 
icke  spelar  någon  roll  i  grannlandens  tideböcker,  det  icke  var  dödt 
och  stilla  i  Sverige  —  det  saknade  blott  historieskrifvare.  Andra  run- 
stenar, antagligen  hörande  till  samma  tid,  visa,  huru  man  fortfarande 
höll  på  mod  och  krigisk  duglighet.  De  vittna  därjämte  om  fredliga 
idrotter.  En  man  med  det  egendomliga  namnet  Jarlabanke  —  hvilket 
under  den  karolinska  tiden  gaf  anledning  till  hvarjehanda  funderingar  — 
var  så  själfmedveten,  att  han  reste  och  ristade  runstenar  åt  sig  själf, 
hvilket  han  ärligt  omtalar.  Han  uppgifver  sig  hafva  ägt  hela  Täby, 
d.  v.  s.  den  by,  å  hvars  mark  kyrkan  med  samma  namn  ännu  står. 
Vi  finna  vidare,  att  kvinnor  reste  minnesstenar  åt  män  och  söner,  att 
kvinnor  hedrades  på  samma  sätt,  ja  att  tjänare  reste  sten  till  minne  af 
husbonden  —  idel  drag,  som  äro  af  stor  betydelse. 

Redan  den  omständigheten,  att  under  denna  tid  så  många  run- 
stenar restes,  är  något,  som  i  hög  grad  förtjänar  uppmärksamhet.  Kullen 
eller  roset,  som  täckte  den  dödes  graf,  talade  till  dem,  som  kände  den, 


OLOF  SKOTTKONUNO  OOH  HANS  SÖNER. 


87 


8om  jordats  eller  blifvit  bränd,  likaså  de  stenar,  som  restes  på  graf- 
högen  eller  invid  griftflocken  eller  vid  sidan  af  en  väg,  å  hvilken  den 
tidens  människor  vandrade  fram.  Men  för  den  följande  tiden  äro  dessa 
minnesvårdar  stumma.  Just  vid  denna  tid,  då  kristendomen  började 
vinna  insteg  i  landet,  vaknade  själf med  vetandet  så,  att  man  ville  an- 
teckna namnet,  som  bars  af  den  döde  och  som  skulle  bevaras  åt  efter- 
v&rlden.  Detta  är  ett  drag,  som  förtjänar  stor  uppmärksamhet.  Tidigare 
)uide  runstenar  i  enstaka  fall  blifvit  resta,  nu  var  det  en  allmän  sed, 
hvilket  vittnar  om  ett  stort  framsteg  i  utvecklingen. 


42.    Runsten  ristad  af  Äamund. 

De  tidigaste  runstenarna  hade  inskrifterna  konstlöst  ordnade  i 
räta  rader.  Nu  nöjde  man  sig  ej  därmed.  Nu  skulle  å  stenen  anbringas 
en  slinga,  och  inom  denna  ristades  runorna.  Nu  var  det  icke  längre 
fråga  endast  om  minnesskriften,  nu  kunde  det  också  blifva  fråga  om 
en  konstnärlig  utstyrsel.  Icke  alla  kunde  rista  runor,  ännu  färre  voro 
de,  som  kunde  göra  slingan  prydlig.  Då  uppträdde  specialister,  vi 
kanna  kalla  dem  runmästare,  och  de  voro,  själf  medvetna,  helt  naturligt 
angel&gna    att  signera   sina   ristningar.    Af  de   många   vill  jag   här 


88  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE   INTILL  KONUNG   ALBREKTS   FALL. 

endast  nämna  tre:  Asmund,  Bale  och  Ypper.  Asmund  var  samtida 
med  Fröger.  Till  ungefär  samma  tid  hör  Bale,  något  senare  är  Ypper, 
men  intet  finnes,  som  hindrar  antagandet,  att  han  var  verksam  under 
konung  Emunds  tid.  Fig.  42 — 44  visa  prof  på  dessa  runmästares 
konst.  Inom  Svealand,  särskildt  inom  Uppland  och  Gästrikland,  finna 
vi  de  yppersta  exemplen  på  dessa  mästares  verk.  Också  hsjc  man 
häraf  med  fog  dragit  den  slutsatsen,  att  de  rika  runfyllda  slingor,  som 


43.    Runsten  ristad  af  Bale. 


förekomma  å  det  marmorlejon,  hvilket  ursprungligen  stod  vid  Atens 
hamn  Pireus  och  nu  står  utanför  ingången  till  Venedigs  arsenal, 
blifvit  ristade  af  någon  man  från  Uppland,  som  i  vikingaändamål  eller 
såsom  väring  uppehöll  sig  å  Medelhafvet. 

Det  har  blifvit  vana  att  framhålla  kristendomens  inträde  i  Sverige 
såsom  behäftadt  med  stor  långsamhet.  »Ännu  i.  slutet  af  1100-talet 
funnos  många  hedningar  i  nordliga  Dalarne,  Det  var  350  år  sedan 
Ansgar  predikade  i  Birka.»  Vi  måst^  rätt  betydligt  reducera  de  350 
åren.  Att  i  afiägsna  delar  af  landet  hedendomen  länge  dröjde  kvar, 
är  helt  naturligt.    HufvudfrågaTi  är:  När  vair  folket  i  de  stora  hufvud- 


OLOF  SKOTTKONUNG   OCH   HANS   SÖNER. 


89 


bygderna  kristnadt?  Det  ansgarska  omvändelseverket  med  dess  knappa 
fortsättningar  är  en  sak  för  sig.  Vi  veta  icke,  om  den  kristna  för- 
samling han  grundade  dög  ut.  eller  fortlefde  med  ett  tynande  lif.  Vi 
få  därför  börja  vår  räkning  rörande  kristendomens  införande  i  vårt 
land  med  Olof  Skottkonungs  dop.  Under  hans  tid  upprättades  biskops- 
stiftet i  Skara  och  började  omvändelseverket  i  Östergötland.  Under 
hans  söners  tid  var  kristendomen  vida  spridd  äfven  inom  Svealand. 
Det  är  runstenarna,  som  vittna  härom.  De  stenar,  som  tala  om  Fröger 
och  om  Ingvar,  de  stenar,  som  ristats  af  Asmund,  Bale  och  Ypper, 
visa  det   kristna   korset  eller  vittna  genom  inskriften  om  kristen  tro. 


44.    Runsten  ristad  af  Ypper. 


Det  hedna  templet  stod  ännu  kvar  i  Uppsala.  I  hvilket  förhållande 
atod  den  kristne  ,  konungen  till  detta,  inom  hvilket  han  icke  kunde 
förestå  de  hedna  offren?  1  hvilket  förhållande  stod  han  till  inkomsterna 
från  uppsala-öds-godsen?    Det  torde  vi  aldrig  få  veta. 

Under  den  tid,  med  hvilken  vi  nu  sysselsätta  oss,  uppträdde  i 
Sverige  en  öfver  Norge  inkommen  engelsman,  i  Norden  kallad  Sigurd, 
hvilken  blifvit  förväxlad  med  den  Sigfrid,  som  döpte  Olof  Skottkonung. 
Det  är  möjligt,  att  denne  Sigurd  predikat  kristendomen  inom  det  af- 
sides  liggande  Väreind.  En  hans  f rände,  Asmund,  som  en  tid  njutit 
undervisning   i  den  , vid  domkyrkan  i  Bremen  upprättade  skolan,  före- 


90  MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBRBKTS  FALL. 

drog  därefter  att  gå  sina  egna  vägar.  Var  han  till  börden  engelsman, 
är  det  ej  svårt  att  förstå,  att  han  var  mindre  sympatiskt  stämd  mot 
den  ärkebiskopsstol,  från  hvilken  man  ville  i  kyrkligt  hänseende  härska 
öfver  Norden.  I  Rom  sökte  han  vinna  biskoplig  värdighet  men  miss- 
lyckades, sedermera  skall  han  hafva  blifvit  ordinerad  till  biskop  i 
det  från  Sverige  och  från  Bremen  fjärran  liggande  Polen.  Han  infann 
sig  därefter  i  Sverige  och  vann  stort  insteg  hos  konung  Emund.  Den 
mot  denne  riktade  beskyllningen  att  hafva  varit  en  ljum  kristen 
beror  uppenbarligen  därpå,  att  han  höll  på  Asmand,  hvilken  påstod, 
att  den  svenska  kyrkan  icke  hade  något  att  göra  med  den  bremenska. 
Denna  opposition  ledde  emellertid  icke  till  något  resultat.  Vid  pass 
år  1060  sändes  från  Bremen  Adalvard  att  intaga  biskopsstolen  i  Skara, 
och  han  säges  hafva  varit  verksam  för  kristendomens  utbredande  inom 
Värmland. 

Den  till  Gutalagen  fogade  berättelsen  om  Gottlands  och  gutarnes 
tidigaste  förhållanden  uppgifver,  att  på  denna  ö  begyntes  omvändelse- 
verket  af  den  norske  konungen  Olof  Haraldsson,  när  han  under  flykten 
från  Norge  till  Gårdarike  för  en  tid  sökt  Mstad  på  ön.  För  öfrigt 
framhålles,  att  gutame  under  den  lifllga  samfärdseln  med  utlandet 
haft  ymnigt  tillfö.lle  att  lära  känna  kristendom  och  kristna  seder.  En 
Botajr  i  Akebäck  byggde  en  kyrka,  tydligen  af  trä,  ty  den  brändes 
af  hedningarne.  Botajr  tappade  därför  ej  modet,  han  gick  ännu  längre, 
ty  han  byggde  en  ny  kyrka  å  den  af  gammalt  heliga  plats,  å 
hvilken  småningom  staden  Visby  uppstod.  Man  ville  bränna  äfven 
denna  kyrka,  men  då  förklarade  Botajr,  tydligen  en  ifrig  kristen,  att 
då  finge  de  bränna  äfven  honom  i  hans  kyrka.  Hans  svärfader,  den 
genom  rikedom  och  visdom  mycket  betydande  Likajr,  då  ännu  hedning, 
trädde  för  skyldskapens  skull  emellan,  och  kyrkan  fick  stå.  Den  säges 
hafva  varit  vigd  till  heder  åt  alla  helgon  och  anlagd  på  den  plats, 
där  sedermera  en  kyrka  byggdes,  vigd  åt  aposteln  Petrus.  Likajr 
öfvergick  därefter  till  den  nya  tron  och  byggde  den  första  kyrkan 
inom  öns  norra  treding.  Äfven  denna  var  väl  uppförd  af  trä  men 
torde  hafva  varit  den  första  träkyrka  på  Gottland,  som,  när  anspråken 
på  kyrkornas  varaktighet  och  rikare  utstyrsel  hade  stigit,  ersattes  af 
en  kyrka  af  sten,  ty  denna  kyrka  kallades  därefter  Stenkyrka,  gaf 
således  namn  åt  socknen,  då  eljest  kyrkan  fick  namn  efter  de  ägor,  å 
hvilka  den  var  uppförd.  Därefter  byggdes  i  den  mellersta  tredingen 
Atlingbo  kyrka  och  i  den  södra  Fardhems.  Gutasagan  lägger  stor  vikt 
därvid,  att  gutame  frivilligt,  alls  icke  i  följd  af  något  tvång,  antagit 
kristendomen.  I  följd  af  det  på  ön  rådande  välståndet  uppfördes  den 
ena  kyrkan  efter  den  andra. 

Afven  konung  Anund  präglade  mynt  i  Sigtuna.  Deras  vikt,  något 
växlande,  svarar  ungefär  mot  hälften  af  vikten  i  Olof  Skottkonungs 
mynt.  Konung  Anund  synes  således  inom  Svealand  hafva  infört  räk- 
ningen åtta  penningar  på  örtugen,  hvilken  inom  detta  område  och  till 


DEN  8TBNKEL8KA  KONUNGAÄTTEN. 


91 


sist  för  hela  Sverige  blef  bestämmande.  Mönstren  togos  från  konung 
Knut  den  stores  mynt.  De  mynt,  som  bära  konung  Anunds  namn,  till* 
höra  tre  typer,  här  återgifna  fig.  45 — 47. 

Efter  konung  Anunds  regering  inträdde  en  lucka  i  det  svenska 
myntväsendet.  Det  dröjde  mera  än  ett  århundrade,  innan  myntningen 
åter  upptogs  i  Sverige. 

Införseln  af  österländska  mynt  var  vid  denna  tid  så  godt  som  af- 
slutad,  men  västerländska  mynt  infördes  fortfarande  till  något  efter 
midten  af  1000-talet,  således  in  under  de  följande  konungaätternas  tid, 
då  ändrade  förhållanden  inom  den  yttre  världen  gjorde  slut  äfven  på 
denna  införsel.  Man  drefs  således  småningom  tillbaka  till  de  tidigare 
forhållandena,  under  hvilka  mynten  icke  spelade  någon  roll  för  ut- 
bytet af  varor. 


45—47.    Konung  Anunds  mynt. 

Att  den  svenska  myntningen  nu  upphörde  för  en  så  lång  tid, 
vittnar  om  betydliga  rubbningar  och  en  betänklig  återgång  i  ut- 
vecklingen.  Det  är  numera  endast  kyrkan  inom  Sverige,  som  visar 
ett  jämnt  framåtskridande.  Vi  stå  nu  inför  den  egentliga  brytnings- 
tiden mellan  gammalt  och  nytt,  en  brytningstid  som  var  lång  och  svår. 


5. 

Den  Stenkelska  konungaätten. 

De  gamla  uppsalakonungarnes  ätt  var  på  manssidan  utslocknad, 
hvilket  måste  hafva  medfört  viktiga  nyheter  i  mera  än  ett  hänseende. 
Af  gammalt  fäste  man  i  Norden  stor  vikt  vid  börden,  vid  att  höra 
till  en  ätt,  som  höjde  sig  öfver  andra,  utan  att  vi  nu  märka  på  hvad 
ättens  företräden  grundade  sig.  Att  konungavärdigheten  under  den 
gamla  frejdade  ättens  tid  gick  i  arf,  är  uppenbart.  Det  hände,  att 
makten  delades  mellan  nära  fränder,  eller  åtminstone,  att  en  sådan  del- 
ning ifrågasattes.  Vi  kunna  icke  utröna,  om  Erik  Segersäll,  när  han 
visade  bort  Styrbjörn  med  hans  anspråk,  gjorde  det  af  egen  makt- 
Mlkomlighet  eller  om  allmogen  fick  säga  sitt  ord  i  en  så  viktig 
angelägenhet.  De  isländska  sagorna,  mot  hvilkas  trovärdighet  med 
afeeende  på  de  svenska  förhållandena  jag  inlagt  en,  såsom  mig  synes, 
fullt  berättigad   gensaga,   låta   Olof  Skottkonungs   son   Anund  blifva 


92  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBREKTS  FALL. 

under  faderns  lifstid  vald  till  konung.  Vi  få  icke  f&sta  mycken  vikt 
vid  detta  påstående.  Men  när  konung  Olofö  båda  söner  voro  aflidna 
utan  att  efterlämna  manlig  afkomma,  då  måste  ma^  anställa  ett 
konungaval,  måhända  det  första  i  Sveriges  historia. 

Det  var  under  ganska  brydsamma  förhållanden  detta  val  af  en  ny 
konung  skulle  företagas.  Att  svearne  hade  en  gång  vunnit  herravälde 
öfver  öfriga  delar  af  Sverige,  är  tydligt  af  den  skillnad,  som  i  den 
isländska  litteraturen  göres  mellan  Svitjod  (Svealand)  och  Sveaväldet 
(Sverige).  Denna  svearnes  forna  maktställning  står  tydligen  i  samman- 
hang med  uppsalatemplets  betydelse  för  hela  riket;  detta  hade  gods 
t.  ex.  äfven  i  Västergötland.  Men  nu  voro  förhållandena  ändrade  genom 
införandet  af  kristendomen.  Den  kristne  konungen  kunde  icke  förestå 
offren  i  Uppsala,  och  i  samband  därmed  torde  själfständighetskänslan 
hafva  vaknat  inom  landets  olika  delar.  Efter  den  gamla  uppsalaätten 
följde  en,  som  var  af  västgötskt  ursprung,  därefter  uppträdde  en  ätt, 
som  var  hemmahörande  i  Östergötland,  kort  därefter  en  uppsvensk  ätt. 
Ordningen  mellan  dessa  ätter  svarar  fullkomligt  mot  kristendomens 
utbredning  i  vårt  land,  med  den  utsträckning  detta  vid  ifrågavarande 
tid  hade.  Västergötland  var  det  tidigast  kristnade  landskapet,  öst- 
götame  vunnos  för  kristendomen  genom  skarabiskoparne.  I  Svealand 
var  visserligen  kristendomen  ganska  vidt  antagen  under  uppsalaättens 
senaste  tid,  men  när  konung  Emund  dog,  ägde  ännu  det  hedna  templet 
i  Uppsala  bestånd. 

Ur  det  mörker,  som  hvilar  öfver  uppsalaättens  sista  tid  och  den 
närmast  följande  tiden,  framträder  såsom  Sveriges  konung  Stenkel 
(namnet  är  en  sammandragning  af  ett  tidigare  Sterikettil).  Rörande 
de  omständigheter,  som  framkallade  hans  val,  veta  vi  alls  intet.  Om 
hans  personlighet  finnas  flera  uppgifter  från  forna  tider,  men  de  äro 
mot  hvarandra  mycket  stridande.  En  isländsk  saga  skildrar  honom 
som  dast  till  kroppen,  begifven  på  vällust  och  dryckenskap,  icke 
angelägen  att  utsätta  sig  för  farligheter,  hvilka  han  gärna  öfverlät 
åt  andra.  En  annan  isländsk  saga  låter  honom  vara  en  stor  höfding. 
Västgötalagens  konungalängd,  nedskrifven  i  början  af  1200*talet  men 
icke  i  allt  pålitlig,  säger,  att  han  var  en  god  och  stark  skytt,  att 
han  älskade  västgötarne  framför  alla  andra  i  riket  och  att  västgötarne 
alltid  gladdes,  så  länge  hans  lifsdagar  varade.  Adam  af  Bremen  gifver 
honom  vitsordet  att  hafva  varit  Herren  Jesus  Kristus  trogen  samt  att 
alla  andliga  män,  som  under  hans  tid  besökt  Sverige^  prisat  hans 
fromhet.  Gregorius  VII  uttalar  sin  synnerliga  glädje  öfver  konung 
Stenkels  prisvärda  lefnad.  Den  till  honom  sände  skarabiskopen  hade 
tydligen  gifvit  honom  underrättelse  däroin. 

Som  Stenkels  fader  namnes  en  Ragnvald.  Utan  stöd  af  gamla 
källskrifter  har  man  identifierat  denne  med  den  Ragnvald  jarly  som 
under  Olof  Skottkonungs  tid  fanns  i  Västergötland.  Hans  moder  säges 
hafva   varit  .en    förnämlig  norsk  kvinna.    Han  sÄges.  hafva  varit  måg 


DEN  STBNKELSKA  KONUNGAÄTTEN.  93 

till  konung  Emnnd.  Att  han  stått  i  skyldskapsförhållande  till  den 
föregående  konungaätten  uppgifver  äfven  Adam  af  Bremen.  Detta  kan 
hafva'  inverkat  på  hans  val.  Att  han  tillhörde  en  ansedd  ätt,  jämn- 
bördig  med  de  norska  och  danska  konungarnes,  framgår  af  de  för- 
bindelser, som  knötos  mellan  de  tre  ätterna,  h vilket  framgår  af  de 
släkttaflor,  öom  i  élutet  af  denna  afdelnirig  meddelas. 

Om  det  sätt,  på  hvilket  Stenkel  skötte  regeringen,  sakna  vi  all 
upplysning.  Den  norske  konungen  gjorde  ett  infall  i  Västergötland, 
men  konung  Steilkel  synes  icke  hafva  tagit  någon  del  i  striden.  Han 
vistades  måhända  då  i  någon  annan  del  af  riket. 

Året  1066  var  märkligt  i  norra  Europas  historia.  Den  norske 
konungen  Harald  Hårdråde,  Olof  den  heliges  halfbroder,  ville  eröfra 
{!ngland  men  stupade  där  i  slaget  vid  Stanfordbridge  i  september 
månad.  En  annan  furste,  hertig  Vilhelm  i  Normandie,  ville  ock  vinna 
herraväldet  öf ver  England,  och  honom  lyckades  detta  genom  segern  vid 
Hadtings  i  oktober  månad.  Enligt  isländsk  uppgift  afled  konung  Stenkel 
kort  efter  dessa  tilldragelser,  alltså  1066  eller  1067. 

Mycken  oro  rådde  i  Sverige  vid  denna  tid.  Adam  af  Bremen, 
hvilken  var  samtidig  med  hänidelserna,  omtalar  flera  konungar,  men  vi 
förnimma  rörande  denpi  icke  stört  mera  än  namnen,  och  de  säga  oss 
ingenting.*  Med  säkerhet  veta  vi  endast,  att  Stenkels  två  söner  Inge 
och  Hallsten  voro  konungar  år  1081.  Den  store  påfven  Gregorius  VII 
afsände  år  1080  ett  bref  till  svearnes  konung  —  dennes  namn  an- 
gifves  endast  med  begynnelsebokstafven  I  —  med  begäran,  att  han 
skulle  sända  någon  biskop  eller  annan  präst  till  Rom  för  att  redogöra 
för  kristendomens  ställning  i  hans  land.  En  biskop  sändes  ock  antag- 
ligen. Efter  de  underrättelser  denne  hade  lämnat  påfven  adresserade 
denne  troligen  följande  år  ett  bref  till  västgötarnes  konungar  I 
och  A,  tydligen  Inge  och  Hallsten.  Den  ändrade  titeln  torde  hafva 
berott  därpå,  att,  enligt  nordiska  källor,  en  hednisk  reaktion  hade  gjort 
sig  gällande  i  Svealand,  hvarest  ännu  uppsalatemplet  ägde  bestånd. 
Inge  ville  fullt  införa  kristendomen  inom  detta  område,  hedningarne 
fordrade  däremot,  att  han  skulle  förestå  offren.  Då  han  vägrade,  blef 
han  bortdrifven,  och  en  Sven,  som  uppgifves  hafva  varit  hans  svåger, 
åtog  sig  att  blota  och  valdes  till  konung.  Att  uppsvenskarne  hade 
vägrat  Inge  och  äfven  Hallsten  lydnad  hade  tydligen  af  den  från 
Sverige  afsände  biskopen  blifvit  anmäldt  för  Gregorius  VII  och  gifvit 
honom  orsak  att  i  det  andra  brefvet  tala  om  västgötarnes  konungar. 
Vi  torde   dock   däraf  ingalunda  få  draga  den  slutsatsen,  att  Inge  och 


*  Bland  dessa  namn  må  dock  ett  åtminstone  i  en  not  omtalas.  Eo  Håkan,  omtalad 
i  flera  källskrifter,  sättes  i1)lan4  f5re  Stenkel,  hvilket  är  oriktigt,  ibland  efter  honom. 
Västgötalagens  konnngalängd  låter  honom  vara  född  i  Västergötland  och  regera  i  tretton  år. 
Sophns  Bagge  antager  hans  namn  förekomma  å  en  uppsvensk  rnnsten.  Jag  nämner  honom 
hår,  därför  att  man  har  tilldelat  honom  mynt  med  inskriften  aacune  ignundei.  Men  dessa 
mynt  tillhöra  Olof  Skottkonnngs  tid.  Ignundei  är  en  förvrängning  af  orden  in  nomine 
doninif  som  förekommer  å  vissa  af  konnng  Olofs  mynt. 


94  MEDELTIDENS  FORSTA   SREDB  INTILL  KONUNG   ALBREKT8  FALL. 

hans  broder  härskat  endast  öfver  landskapet  Västergötland.  Enligt  de 
nordiska  källorna  räckte  Blotsvens  regering  endast  tre  år;  han  blef 
öfverfallen  af  konung  Inge  och  omkom.  Hallstens  namn  försvinner, 
ntan  att  vi  veta,  när  han  afled.  Inge  torde  åter  hafva  blifvit  konung 
öfver  hela  riket.* 

Konung  Inge  regerade  länge.  Han  kom  i  fejd  med  den  norske 
konungen  Magnus  Barfot,  men  denna  afslutades  genom  ett  möte  mellan 
de  tre  nordiska  konungarne,  Inge,  Magnus  och  Erik  i  Danmark  år 
1101.  Till  fredsaftalet  kom  ett  aftal  om  gifte  mellan  konung  Inges 
dotter  Margareta  och  den  norske  konungen. 

Vid  pass  tio  år  senare  förenades  Jämtland  åter  med  Norge.  Om 
konung  Inge  I  då  lefde,  veta  vi  icke.  Konung  Inge  hade  en  son,  efter 
farfadern  kallad  Ragnvald,  men  denne  torde  hafva  dött  före  fadern. 
Dottern  Margareta  blef  snart  änka  efter  konung  Magnus  och  gifte  sig 
därefter  med  konung  Nils  af  Danmark.  Hennes  syster  Kristina  blef 
gift  med  den  ryske  fursten  Mstislav,  och  af  hennes  två  döttrar  blef 
Malmfrid  gift  först  med  den  norske  konungen  Sigurd  Jorsalafare,  sedan 
med  den  danske  konungen  Erik  Emune,  den  andra  dottern  Ingeborg 
förmäldes  med  hertig  Knut  Lavard  och  blef  moder  till  den  mäktige 
konung  Valdemar  I  i  Danmark  (jfr  släkttaflan). 

Konung  Inge  1:8  efterträdare  blefvo  hans  brorsöner  Filip  och 
Inge  II.  Om  den  förre  veta  vi  endast,  att  han  afled  år  1118.  Den 
andres  dödsår  är  icke  kändt,  men  det  torde  icke  hafva  infallit  mycket 
senare. 

År  1123,  ungefär  vid  samma  tid  som  konung  Inge  II  afled,  företog 
den  norske  konungen  Sigurd  Jorsalafare  ett  härnadståg  i  kalmartrakten. 
Det  skulle  vara  ett  korståg  med  uppgift  att  vinna  traktens  inbyggare 
för  kristendomen.  Att  kristendomen  icke  skulle  vara  infbrd  i  kalmar- 
trakten, må  väl,  då  Kalmar  var  af  gammalt  en  betydande  handelsort, 
förefalla  besynnerligt.  Antagligen  fanns  en  helt  annan,  en  ytterst 
världslig  anledning  till  denna  härnad.  Förslaget  utgick  från  konung 
Nils  i  Danmark  och  upptogs  med  stor  ifver  af  konung  Sigurd,  men 
som  denne  ej  infann  sig  å  af  talad  tid,  drog  kon  ang  Nils  sig  tillbaka. 
Sigurd,  vredgad  öfver  hvad  han  kallade  danskarnes  brist  på  ordhållighet, 
härjade  i  sydöstra  Skåne  och  sedan  i  kalmarorten,  hvarifrån  han  vände 
åter  med  rikt  byte  —  att  utplundra  landet  synes  icke  hafva  varit 
rätta  sättet  att  gifva  befolkningen  kärlek  till  kristendomen.  Om  vi 
besinna,  att  den  danske  konung  Nils  var  gift  med  Inge  I:s  dotter 
Margareta  och  att  den  norske  konung  Sigurd  var  gift  med  samme 
konung  Inges  dotterdotter,  att  konung  Inge  II  ungefär  vid  denna  tid 
aflidit  och  att  han  mot  slutet  af  sin  regering  måtte  inom  landet  hafva 
haft   motståndare,   nämligen    ifall  uppgiften  är  grundad,  att  hans  död 

*  Osäkra  uppgifter  tala  om  en  bod  af  Blotsven,  som  kallas  Kol  eller  Erik  Års&U.  De 
tvä  namnen  kunna  icke  hafva  tillliört  samma  person.  Det  hela  är  så  dunkelt,  att  det  icke 
förtjänar  att  omtalas  i  texten. 


DBN  STBNKBLSKA  KONUNGAITTBN.  95 

framkallats  af  gift,  synes  det  vida  rimligare,  att  dynastiska  intressen, 
begäret  att  taga  vara  på  arfvet,  däribland  tronföljden,  efter  den 
Stenkelska  ättens  sista  manliga  medlem,  framkallat  härfärden. 

östgötar  och  svear  sägas  hafva  till  efterträdare  åt  Inge  II  valt 
enEagnvald  Knaphöfde.  Tillnamnet  skall  väl  betyda,  att  han  var 
häftig.  Det  egentliga  namnet  kunde  antyda  frändskap  med  den 
Stenkelska  ätten,  men  denne  Ragnvald  står  alldeles  isolerad.  Han 
behöfde  här  knappast  omtalas,  därest  han  icke  blifvit  i  Västergötland 
ihjälslagen,  pä  grand  däraf  att  han  beträdt  västgötames  område  utan 
att  hafva  begärt  eller  ställt  gisslan.  Ett  sådant  kraf,  hvars  för- 
snmmande  ansågs  vittna  om  sidvördnad  för  västgötarne,  är  tydligen 
ett  minne  från  den  aflägsna  tid,  då  landskapen  ägde  politisk  själf- 
ständighet,  och  är  möjligen  en  antydan  om  en  s.  k.  eriksgata,  som  den 
nyvalde  konungen  företog  genom  Sveriges  olika  landskap,  för  att  i 
hvart  af  dem  mottaga  hyllning.  Så  mycket  mindre  voro  västgötarne 
hngade  att  väl  mottaga  Ragnvsdd,  som  de  till  konung  korat  Magnus, 
son  af  den  danske  konung  Nils  och  Inge  I:s  dotter  Margareta  —  så- 
ledes en  man,  som  åtminstone  till  mödernet  hörde  till  den  Stenkelska 
ätten.  Någon  regeringshandling,  utförd  af  denne  Magnus  Nilsson  så- 
som konung  öfver  åtminstone  en  del  af  Sverige,  känna  vi  icke.  Men  väl 
är  det  bekant,  att  han  år  1131  lät  mörda  sin  kusin  hertig  Knut  Lavard, 
förmäld  med  hans  moders  systerdotter  —  således  på  dubbelt  sätt  med 
honom  besläktad.  Hertig  Knut,  liksom  hans  farbroder  Knut,  som  var 
konung  öfver  Danmark,  dyrkades  sedermera  inom  den  nordiska  kyrkan 
som  helgon.  Man  sökte  på  laglig  väg  få  straff  öfver  dråparen  och  hans 
med  brottslingar.  Men  konung  Nils  höll  sonen  under  armarna.  Missnöjet 
mot  konung  Nils  blef  allt  skarpare.  Hans  brorson,  hertig  Knut  Lavards 
broder,  reste  sig  mot  honom.  Annandag  pingst  den  4  juni  1134  stod 
en  blodig  strid  innanför  Foteviken  —  viken  i  norr  om  den  från  Skånes 
sydvästra  hörn  utskjutande  landtunga,  å  hvars  yttersta  kant  städerna 
Skanör  och  Falsterbo  ligga.  Konung  Magniis  Nilsson  föll,  liksom  hans 
medbrottsling  i  dådet  mot  Knut  Lavard,  bådas  kusin  Henrik  Skadelår, 
gift  med  konung  Inge  I:s  sondotter.  Utom  världsliga  stormän  stupade 
i  det  på  den  heliga  dagen  utkämpade  slaget  fem  biskopar  —  en  sjätte 
blef  svårt  sårad  —  och  sextio  präster.  Bland  biskoparne  var  en  från 
Sverige.  Ryktet  om  det  stora  slaget  spriddes  vida.  Herdar  på  Island 
förtäljde,  att  de  den  dagen  sett  de  dräptas  själar  som  svarta  korpar 
och  fåglar  af  hvarjehanda  art,  förföljda  af  falkar,  ställa  sin  flykt  mot 
Islands  helvete,  Heklafjäll,  under  utrop:    >Ve,  ve,  hvad  sker  oss!» 


Mera  än  sex  biskopar  och  sexton  präster  som  deltagare  i  en  blodig 
strid!  Detta  sprider  ett  egendomligt,  ett  betänkligt  ljus  öfver  be- 
skaffenheten af  den  kristendom,  som  denna  tid  fanns  i  Norden. 


96  MEDELTIDENS   FÖRSTÅ  SK BDB  INTILL  KONUNG   ALBRBKTS   FALL. 

Danska  och  norska  källskrifter  låta  Sverige  vid  denna  tid  fram- 
träda som  ett  i  ganska  hög  grad  hedet  land.  Hvad  i  föregående  kapitel 
blifvit  anfördt  torde  visa,  att  dessa  uppgifter  äro  öfverdrifna.  Kristen- 
domens rotfästande  försiggick  stadigt  i  hufvudbygderna,  under  det  de, 
aom  bodde  i.  de  aflägsna  skogsbygderna,  .  senare  vunnos  för  kristen- 
domen. 

Ärkebiskop  Adalbert  i  Bremen  (1045— 107'2)  var  angelägen  om 
kristendomens  utbredande  i  Sverige.  Han  sände  Adalvard  I  til)  Skara, 
därefter  Adalvard  11  till  Sigtuna.  Då  i  Uppsala  ännu  kvarstod  det 
hedna  hufvudtemplet  och  Björköstaden  var  ödelagd,  valdes  Sigtuna 
till  hufvudort  för  den  uppsvenska  kyrkan;  i  samma  stad  präglade  ock 
Olof  Skottkonung  och  hans  son  Anund  sina  mynt. 
Den  yngre  Adalvard  fann  under  färden  till  sin  stift- 
stad sin  äldre  namne  svårt  sjuk.  Han  afled  ock  snart 
och  bl  ef  begrafven  i  Skara  biskopskyrka.  Ett  märk- 
ligt intyg  därom  har  kommit  i  dagen.  På  prästers 
grafätenar  ristades  vanligen  under  medeltiden  bilden 
åf  en  kalk  och  en  däröfver  sväfvande  hostia  (oblaten 
eller  nattvardsbrödet).  I  grafven  nedlades  hos  den 
döde  en  miniatyrafbildning  af  en  kalk.  Den,  som 
legat  i  Adalvard  l:s  graf,  har  återfunnnits  inom  Skara 
domkyrka  (fig.  48).  Den  bär  den  ödmjuka  inskriften 
Adalvardus  peccator,  d.  v.  s.  syndaren  Adalvard.  Adal- 
vard II  blef  i  början  väl  mottagen  i  Sigtuna,  men 
hans  plan  att  störta  templet  i  Uppsala  väckte  så 
48.  Grafkalk.  mycken  anstöt,  att  han  måste  afbryta  sin  verksamhet 
därstädes.  Mot  kyrklig  ordning  åtog  han  sig  själfrådigt 
att  sköta  det  ledigt  vordna  Skarastiftet  men  hemkallades  helt  naturligt 
därifrån  och  lefde  år  1068  i  Bremen.  De  tvenne,  som  ärkebiskop  Adalbert 
nämnde  till  de  två  Adalvardarnes  efterträdare  i  Skara  och  Sigtuna, 
uträttade  ingenting.  Till  »öarna  i  Östersjön»  sände  samme  Adalbert 
munken  Johannes,  äfven  kallad  Hiltin,  men  också  denne  vände  snart 
hem.  Till  Hälsingland  sändes  en  Simon,  äfven  kallad  Stenfi  (antag- 
ligen Stenfinn).  Om  hans  verksamhet  veta  vi  intet.  Till  ungefär 
denna  tid  hör  den  runsten,  som  står  rest  å  Frösön  i  Jämtland  (fig.  49). 
Inskriften  förmäler,  att  östman  Gudfastsson  låtit  resa  denna  sten  och 
göra  en  bro,  han  lät  kristna  Jämtland.  Slingan  å  stenen  har  ett 
svenskt  tycke.  Också  hörde  Jämtland  under  medeltiden  i  kyrkligt 
hänseende  till  Sverige.  • 

Den  svenska  kyrkan  synes  efter  ärkebiskop  Adalberts  död  hafva 
blifvit  försummad  af  ärkebiskoparne  i  Bremen.  Deras  intresse  har 
måhända  blifvit  slappadt  i  följd  däraf,  att  den  myndige  påfven 
Gregorius  VII  visade  stor  angelägenhet  att  stäcka  deras  myndighet. 
Han  vände  sig  till  konungarne  i  Nordens  tre  riken  med  begäran  om 
direkt  anslutning  till  påfvestolen.    Jag  liar  redan  talat  om  brefven  till 


DEN  STENKELSEA   KONUNGAÄTTEN. 


97 


konungame  Inge  I  och  Hallsten.  Under  åren  1077 — 1080  var  ärke- 
biskopen i  Bremen  af  politiska  skäl  bannlyst  och  suspenderad.  Vid 
ett  kyrkomöte  i  Bari  år  1098  utlofvades,  att  Danmark  skulle  blifva  fri- 
taget från  tyskt  herravälde,  och  år  1104  erhöll  biskopen  i  Lund  ärke- 
biskoplig  värdighet  och  sattes  till  hufvudman  för  kyrkan  i  de  tre 
nordiska  länderna.  Vid  mötet  i  Bari  var  den  frejdade  ärkebiskop  Anselm 
i  Canterbury  närvarande.  Han  anslöt  sig  till  Gregorius  VII:s  och 
hans  efterträdares  kyrkliga  politik,  och  antagligen  haf va  på  grund  däraf 
vid  denna  tid  engelska 
predikanter  uppträdt  i  Sve- 
rige. I  Skara  voro  de 
första  biskopame  ordine- 
rade af  ärkebiskopen  i 
Bremen.  Därefter  kom  en 
tid,  då  engelsmän  inne- 
hade denna  biskopsstol. 
Mot  slutet  af  förra  hälf- 
ten af  1100-talet  funnos 
svenskborna  biskopar  i 
Skara. 

Som  engelsman  omta- 
las den  biskop  Eskil,  hvil- 
ken  omkring  år  1080  ver- 
kade i  Södermanland  och 
led  martyrdöden,  när  han 
infann  sig  vid  ett  hedniskt 
blöt  i  Strängnäs.  Hans 
minne  bevaras  af  stads- 
nanmet  Eskilstuna  —  för- 
ut endast  Tuna.  Den  till 
Eskil  vigda  kyrkan  öfver- 
läts  under  den  följande 
perioden  till  ett  på  stället 
uppfördt  kloster  af  johan- 
niternas  orden.  Inom  Väst- 
manland verkade  en  abbot 

David,  hvilken  äfven  säges  vara  kommen  från  England.  Som  hans 
dödsår  uppgifves  1082.  För  kristendomens  utbredande  inom  Söder- 
manland verkade  något  senare  en  lekman,  Botvid,  född  inom  landskapet 
och  omvänd  till  kristendomen  i  England.  Han  mördades,  dock  ej  för  sin 
tros  skull,  år  1120.  Att  döma  efter  legenden  om  honom  funnos  vid  den 
tiden  flera  kyrkor  i  Södermanland,  och  Botvids  broder  uppförde  till 
hans  minne  och  till  förvarande  af  hans  lik  å  fädernegården  Hammarby 
en  träkyrka,  hvilken  vigdes  år  1129  af  biskop  Henrik  i  Sigtuna  (eller 
Uppsala),  hvilken  omkom  i  slaget   vid   Fotevik,    och   biskop   Gerder  i 

Svtrigtå  hiaioria,     II.  7 


49.    Runsten  å  Frösön.    Jämtland. 


98  MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 

Strängnäs.     Alltså   hade  äfven  Södermanland  fått  en  biskopsstol  upp- 
rättad. 

Ett  ytterst  dyrbart  minnesmärke  anknyter  sig  till  denne  Botvid, 
hvilken  inom  den  svenska  kyrkan  betraktades  som  ett  helgon.  Till 
minne  af  honom  lät  hans  broder  ntft^ra  i  skulpterad  sten  en  minnesvård, 
af  gammalt  förvarad  i  statens  historiska  museum,  öfversidan  ses  i  fig. 
50,  en  sidobild  f ramställes  i  fig.  51.  A  monumentet  förekomma  in- 
skrifter såväl  med  runor  som  med  romersk  skrift  —  det  hör  till  en 
öfvergångstid.  Nytt  är  här  reliefskulpturen  —  tidigare  anbragtes  en 
sådan  endast  å  stenar  af  mjukare  beskaffenhet  (kalk-  eller  sandsten),  men 
då  frambragtes  reliefen  endast  genom  en  sänkning  af  bottenytan  utan 
någon  rundning  af  de  upphöjda  partierna.  Nytt  är  framställningen  af 
de  många  människofigurema.  Nytt  är  det  bladverk,  som  förekommer 
å  den  öfre  sidan,  liksom  äfven  de  något  så  när  troget  framställda  djur- 
bilder na.  En  jämförelse  med  de  i  det  föregående  återgifna  runstenarna 
öfvertygar  om  skillnaden  mellan  det  från  fäderna  ärfda  och  det,  som 
framkallades  genom  den  nyvunna  bekantskapen  med  det  kristna  ut- 
landets konst. 


Alltså  hade  kristendomen  nu  slagit  fast  rot  i  Sveriges  olika  delar. 
Därmed  hade  betydande  rubbningar  i  de  urgamla  förhållandena  inträdt. 

Prästen  var  ett  nytt  element  inom  samhället.  Särskildt  skydd  kom 
honom  till  del  på  grund  af  det  heliga,  som  han  representerade.  Men 
han  grep  kraftigt  in  i  alla  möjliga  förhållanden,  på  alla  sätt  under 
sig  ordnande  menigheten.  Äktenskapen  skulle  få  kyrklig  vigsel,  och 
hinder  lades  för  äktenskap  inom  s.  k.  förbjudna  led,  mellan  dem  som 
ansågos  vara  för  nära  besläktade.  Barnaföderskan  skulle  kyrktagas, 
barnet  döpas,  det  skulle  konfirmeras.  Vid  sidan  af  gamla  rätts- 
sedvänjor grep  kyrkan  in  med  hvarjehanda  förbud,  med  kraf  på  er- 
kännande af  försyndelser  och  med  påläggande  af  bot,  ja  med  straff, 
som  i  yttersta  fall  blef  uteslutande  ur  kyrkan,  hvilket  betydde  hän- 
gifvande  åt  evig  fördömelse.  Ville  man  vinna  lisa  efter  döden,  måste 
prästen  tillkallas  för  att  höra  den  sista  bekännelsen,  meddela  natt- 
varden, gifva  den  sista  smörjeisen.  Gudstjänsten  i  kyrkan  var  ganska 
vidlyftig,  om  än  menigheten  icke  behöfde  fullständigt  deltaga  i  denna, 
(gudstjänsten  förrättades  på  ett  främmande,  för  menigheten  ofattligt 
språk,  men  detta  mystiska  kan  lätt  hafva  utöfvat  ett  mäktigt  intryck 
på  sinnena.  Undervisningen  var  knapp.  Helgdagarna  voro  många, 
hvilket  vållade  mycket  afbrott  i  arbetet.  Fastetiderna  voro  många^ 
delvis  långa,  hvilket  ock  måste  utöfva  en  viss  inverkan.  Efter  den  före- 
gående tidens  frihet  måste  man  nu  känna  sig  i  hög  grad  bunden,  åt 
alla  håll,  i  alla  afseenden.  Kyrkan  arbetade  mot  utöfvande  af  våldsam- 
heter, hvilket  stod  i  fullständig  strid  mot  den  gamla  dådlusten  och  det 


DEN  STENEEL8KA  KONUNGAÄTTEN. 


99 


gamla  krafvet  på  hämnd.  Men  kyrkan  arbetade  ock  för  upprätthållande 
af  frid,  hvilket  ju  kom  aJla  dem,  som  ville  lefva  i  ro,  till  godo.  Kyrkan 
förstod  att  göra  sig  till  herre  öfver  själarna,  och  detta  herravälde  torde 
för  mången  hafva  känts  tungt.  Det  var  icke  så  lätt  att  foga  sig  i  det 
myckna  nya. 


60. 


Men  kyrkan  fordrade  äfven  afgifter,  som  hittills  varit  okända. 
Jag  fäster  mig  icke  så  mycket  vid  de  afgifter,  som  kräfdes  för  vissa 
kyrkliga  förrättningar  eller  de  s.  k.  offer,  som  begärdes  vid  vissa  till- 
ftUen.     Kyrkan    fordrade   äfven   en   ordinarie   beskattning.     Redan   i 


51. 


50,  51.    Qrafvård  af  sten  {ej  kista)  från  Botkyrka  i  Södermanland. 

Gregorius  VII:s  bref  till  konungarne  Inge  och  Hallsten  talas  om  er- 
läggande  af  en  tiondeafgift.  Han  beder  sina  käraste  söner,  de  två 
konungarne,  besinna  detta  flyktiga  lifvets  korthet,  de  timliga  förhållan- 
denas och  fröjdernas  ostadighet  och  ringa  akta  dem,  i  stället  alltid 
rikta  sitt   sinnes   skärpa   mot   det,  som  skall  vara  utan  ända  och  som 


100 


HEDBLTIDBNS  FOBSTA  SKKDK  INTILL  KONUNG  ALBRBETS  FALL. 


MS    S 


>  É 


s 


ä 


c 

I 

(d 

i 

•g 

CO 


O 

I 


0 

se 

M 


a  <M 

Se 

5  e-> 


^         08 

||3|§ 

►  OM 


«2  fls 

» 


0    >y^  - 


BO    ►'^ 


F- 


ii 

.QQ  gg 


©CO 

.a  w 

'S 

c'^ 

s 

a 

s 

^ 

§ 

1 

1 

^5 

'Ils 

si 

O 

•2^Ä 

wS 

O 

I^S 

2h- 

-<      .    > 

eS 

^     «*ai 

a 

|a 


t: 

^>*  • 

bi) 


W  •-'2 


I  s 


rf"  « 
5  B  ■♦* 

15" " 


SS""  . 


2ä^ 


50* 


i  SS 

»O 


DEN  8TBNKBL8KA  KONUNGAITTEN. 


101 


Stenkelska  ätten  (forts.). 

Konung  Harald  Grenske,  g.  m.  Asta  g.  m.  Sigard  Syr. 


Olof  Helge,  KN 
t  1030. 


Harald  H&rdräde,  KN, 

t  1066.  g.  m.  1.  Elisif  från 

Ryssland,  Olof  Skottkonangs 

dotterdotter,  2.  Tora,  en 

norsk  kvinna.  III. 


1.  Ingegärd.  V,  VI. 

ö.  m.  1.  Olof  Hunger,  KB, 

2.  Filip,  KS. 


2.  Magnus,  KN 
t  1069. 


Hakan,    KN 
t  1095. 


Olof  Kyrre,  KN  IV. 

1 1093,  g.  m.  Ingrid,  dotter 

af  Sven  Estridsson,  KD 

oäkta  son. 

Magnus   Barfot,  KN, 

t  1103.  Vn,  g.  m.  1. 

Margareta,  Inge  1:8  dotter, 

2.  mänga  frillor. 


Osten,  KN  Bagnhild, 

t  1122.  g.  m.  Harald 
Kesia  i  Dan- 
mark. XVI. 


Sigurd  Jorsalafare,  KN, 

t  1130, 

g.  m.  Inge  I:s  dotter- 

dotter.  XI. 

Magnus   Blinde,  KN, 

t  1139.  X, 

g.  m.  hertig  Knut  La- 

värds  dotter.  XV. 


Olof,  KN 
t  1115. 


Harald  Gille,  KN, 

t  1136.  XIV., 

g.  m.  Inge  I:s 

sondotter. 


Ragnvald, 
g.  m.  Astrid  Nielsdotter  från  Norge. 

Stenkol,   KS 


Inge  I,  KS 


Hallsten,  KS 


Ragnvald 

i 

! 
[ 

Ingrid.   XTU, 
g.  m.  1.  Hen- 
rik Skadelär 
i  Danmark, 
2.  Harald 
Gille,  KN 
XIV. 


Kristina,  Katarina, 

g.  m.  furst  g.  m.  Björn 

Msistslav  i  Järnsida  i 

Ryssland.  Danmark.  XVII. 


Ingeborg, 

g.  m.  hertig 

Knut  Lavard. 

X. 


Malmfred. 
XI,  g.  m.  1. 
Sigurd  Jor- 
salafare, KN, 

2.  Erik 
Emune  KD, 

xn. 


Maigareta. 

VII,  vm, 

g.  m.  1.  Mag- 
nus Barfot, 

KN, 
2.  Nils,  KD 


Filip,  KS, 

t  1118. 

g.  m.  Ingegärd, 

Harald  Hård- 

rådes  dotter, 

Olof  Hungers 

*     änka.  VI. 


Inge  II,  KS, 

g.  m.  Ulfhild, 

omgift  med 

Nils,  KD  IX. 


Gemensam  anmärkning.    KS  =  konung  i  Sverige,  KN  =  konung  i  Norge,  KD  =  konung 
i  Danmark.     Personer,  som  genom  gifte  varit  förenade  med  hvarandra,  utmärkas  med  samma 

romerska  siffra. 


102  MEDELTIDENS  FÖRSTÅ  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 

genom  sin  storhet  vida  öfverträffar  alla  de  mänskliga  förnimmelserna 
och  begärens  trångmål.  De  skulle  vinnlägga  sig  om  att  orubbligt 
uppehålla  den  inbördes  kärleken  och  endräkten,  gifva  kyrkorna  heder, 
de  fattiga  och  bedröfvade  medlidande,  prästerna,  framför  allt  biskoparne, 
sonlig  vördnad  och  lydnad  samt  gifva  och  pålägga  hela  riket  att  gifva 
tionde  till  de  andliges,  kyrkornas  och  de  fattigas  bruk.  Ingen  borde 
finna  det  tungt  att  för  den  bättre  delen,  d.  v.  s.  för  själen,  som  alltid 
skall  lefva,  gifva  åt  Gud  tionde,  då  det  hos  flera  folk  är  lag,  att  man 
för  kroppen,  som  är  underkastad  döden,  skall  gifva  makan  tredjedelen 
af  sin  egendom. 


Ehuru  det  icke  framgår  ur  de  knappa  svenska  källorna,  må  här 
framhållas,  att  i  Danmark  och  Norge,  helt  visst  därför  äfven  i  Sverige, 
började  i  striderna  rytteriet  vinna  en  vida  större  användning  än  fbrr. 
Att  göra  krigstjänst  till  häst  var  icke  hvar  mans  sak,  ty  utrustningen 
blef  dyrbar.  Som  rytteriet  verkade  hastigare  och  kraftigare,  fick 
detta,  om  än  fåtaligare,  större  anseende  än  fotfolket.  Ett  nytt  led 
i  den  utveckling,  som  ledde  till  genomförande  af  en  bestämd  delning  i 
stånd  med  företrädesrättigheter  för  vissa  på  andras  bekostnad. 


6. 

Sverkerska  och  Erikska  ätterna. 

Åter  sluter  sig  töcken  öfver  de  svenska  forhållandena.  Bagnvald 
tillträdde  aldrig  konungadömet,  Magnus  Nilsson  synes  aldrig  hafva  ut- 
öfvat  det.  Historisk  visshet  få  vi  ej,  förrän  vi  som  konung  möta  Sverker  I. 
Hans  namn*  är  icke  vanligt  i  Sverige.  Hvad  hans  fader  hette  är  ej 
fullt  klart;  hvilka  i  öfrigt  hans  förfilder  voro,  hurudant  hans  tidigare 
lif  hade  gestaltat  sig,  huru  det  kom  sig,  att  när  östgötarne  hade  trängt 
sig  fram  till  rätten  att  uppsätta  en  konung,  just  han  blef  vald,  hvilket 
år  han  nådde  denna  höga  värdighet  —  om  allt  detta  veta  vi  intet, 
eller  åtminstone  intet  fullt  säkert. 

Den  period,  hvilken  han  inleder  —  med  en  längd  af  vid  pass  120 
år  — ,  var  icke  fattig  på  oro  och  kamp,  men  den  var  ock  rik  på  ut- 
veckling. 

Oro  rådde  under  samma  tid  i  Danmark  och  Norge.  Efter  slaget  vid 
Fotevik  dröjde  det  icke  länge,  innan  konung  Nils  fick  en  våldsam  död. 
Något  senare  styckades  Danmark  mellan  tre  medlemmar  af  konunga- 
ätten, Sven,  kallad  Gråte,  och  dennes  kusiner  Knut  (son  af  den  nyss 
nämnde   Magnus   Nilsson)   och  Valdemar,  son  af  hertig  Knut  La  värd; 


*  Efter  natidens  skrifsätt  skalle  han  heta  Sverke. 


SVERKERSKA  OCH   ERIESKA  ÄTTERNA.  103 

alla  tre  härstammade  på  mödernet  från  vår  konung  Inge  I.  Men  konung 
Sven,  hvilken  ej  höll  mycket  på  tro  och  lofven,  stod  efter  medkonungames 
lif.  Han  bjöd  dem  till  sig  i  Roskilde.  Under  festen  blef  konung  Knut 
mördad.  Det  lyckades  konung  Valdemar  att  undkomma  och  att  i  öppen 
strid  nedgöra  konung  Sven.  Från  år  1157  var  Valdemar  ensam  konung 
öfver  Danmark.  Hugstor  och  klok,  kraftigt  understödd  af  Lunds  hög- 
bome  ärkebiskop,  Absalon,  och  andra,  lyfte  han  Danmark  ur  split  och 
förnedring  till  makt  och  anseende.  Han  efterträddes  år  1182  af  sonen 
Enut,  som  under  Danmark  lade  Holstein  samt  delar  af  Mecklenburg 
och  Pommern.  Denne  efterträddes  af  brodern  Valdemar  II,  hvilken 
sträckte  eröfringstågen  ända  till  Estland.  Äfven  hans  regering  var  rik 
på  glans,  men  vid  hans  död  voro  alla  de  inkräktade  områdena  i  öster 
förlorade  utom  Rtigen  och  Estland. 

Sorgligare  voro  förhållandena  i  Norge.  År  1130,  ungefär  vid  den 
tid,  då  Sverker  I  blef  konung,  afied  konung  Sigurd  Jorsalafare.  Sonen 
Magnus  skulle  blifva  hans  efterträdare,  men  kort  före  Sigurds  död  hade 
nr  västern  kommit  en  man,  Harald  Gille,  hvilken  sade  sig  vara  son  af 
konung  Magnus  Barfot  och  bevisade,  efter  tidens  sed,  riktigheten  af  sitt 
påstående  genom  att  med  nakna  fötter  vandra  öfver  glödgadt  järn. 
Sigurd  erkände  honom  som  frände,  med  villkor  att  han  ej  skulle  fika 
efter  konungadömet,  så  länge  Sigurd  och  hans  son  voro  i  lifvet.  Men 
knappt  hade  Sigurd  slutit  sina  ögon,  förrän  Harald  Gille  förstod  att 
göra  sig  till  medregent  till  Magnus;  fem  år  senare  satte  han  denne,  med 
utstnckna  ögon  och  äfven  på  annat  sätt  stympad,  i  kloster.  Det  fanns  i 
Norge  en  rikedom  på  tronpretendenter.  Året  efter  våldet  mot  Magnus, 
samma  år  som  vendema  ödelade  Konungahälla  (1136),  kom  likaledes  ur 
västern  till  Norge  Sigurd  Slemmedjäkne,  hvilken  äfven  uppgaf  sig  vara 
son  af  Magnus  Barfot.  —  Man  gjorde  den  tiden  ej  synnerlig  skillnad 
mellan  äkta  och  oäkta  söner.  —  Han  dödade  Harald  Gille  men  föll 
själf  år  1139,  och  Harald  Gilles  söner  regerade  i  Norge,  Inge,  Sigurd 
Munn  och  Osten.  Mella^  de  tre  bröderna  eller  rättare  mellan  deras  män 
nppstodo  fejder.  Inges  män  fällde  hans  tvenne  bröder.  Inge  föll  år 
1161  i  kamp  mot  en  annan  tronpretendent.  Norges  den  tiden  mäktigaste 
man,  jarlen  Erling  Skacke,  fick  sin  son  Magnus,  en  dotterson  till  Sigurd 
Jorsalafare,  upphöjd  till  konung.  Mot  denne  reste  sig  först  en  annan, 
som  på  mödernet  härstammade  från  de  gamla  konungame:  han  föll 
år  1169  och  hans  icke  talrika  flock  slog  sig  ned  i  Markerna  (således 
inom  svenskt  område)  i  förbidan  på  bättre  lycka,  under  tiden  lifnärande 
sig  genom  plundring.  Så  uppträdde  år  1174  Osten  Möla,  som  sade 
sig  vara  sonson  af  Harald  Gille  och  således  medlem  af  den  gamla  ätten. 
Han  fick  någon  hjälp  i  Sverige.  Under  ständiga  infall  i  Viken  ledo 
hans  män  mycken  nöd.  De  voro  klädda  i  trasor.  Som  de  hade  för  sed 
att  skydda  benen  med  omlindad  näfver,  fingo  de  smädenamnet  birkebenar. 
östen  stupade  år  1177,  hans  män  sökte  fristad  i  Sverige  och  väntade 
att  finna  en  höfding,  som  kunde  leda  dem  till  seger. 


104  MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE   INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 

En  sådan  funno  de  i  Sverre,  född  på  Färöarna  och  efter  moderns 
påstående  en  son  af  konung  Sigurd  Munn.  Han  kom  till  Norge  och  intog 
till  en  början  en  afbidande  ställning,  dock  ej  länge.  Redan  år  1176 
finna  vi  honom  i  Östergötland  hos  jarlen  Birger  Brosa,  som  var  gift 
med  en  dotter  af  Harald  Gille.  Han  begärde  hjälp  till  kampen  om 
Norge.  Han  blef  hjärtligare  mottagen  i  Värmland  af  Folkvid  lagman, 
hvars  hustru  var  dotter  af  konung  Sigurd  Munn  och  således  syster  till 
Sverre,  ifall  dennes  uppgift  om  börden  var  riktig.  Birkebenarne,  som 
uppehöllo  sig  i  Värmlands  gränsskogar,  ville  taga  Sverre  till  konung; 
han  hänvisade  dem  till  Birger  Brosa  för  att  bedja  honom  gifva  dem 
till  höfding,  eventuellt  till  konung  öfver  Norge,  en  af  sina  söner.  Jarlen 
nekade  —  norrmännen  skulle  aldrig  tåla,  att  en  götisk  här  droge  in  i 
deras  land  — ,  och  Sverre  tvangs  att  åtaga  sig  höfdingskapet.  Den  6 
mars  1177  svuro  birkebenarne  honom  trohet  å  Hammarön  i  Vänern 
(i  närheten  af  Tingvalla). 

Sverre  gjorde  ett  infall  i  Viken  men  misslyckades.  Följd  af  sjuttio 
man,  sökte  han  skydd  i  Edaskogen.  Genom  en  tolfmilaskog  tågade  han 
till  Ekhärad  i  Älfdalen  (norra  Värmland),  därifrån  genom  en  annan 
skog  på  tolf  mil  till  Malung  i  Västerdalarne,  därpå  genom  en  femtonmila 
skog  till  norra  Dalame,  där  folket  ännu  var  hedet  och  aldrig  hade  hört 
talas  om  en  konung.*  Från  denna  afsides  liggande  del  af  Sverige  vandrade 
han  femton  mil  genom  skog  in  i  Härjedalen  och  därifrån  —  enligt  sagan  — 
trettioåtta  mil  till  en  bygd  i  Jämtland.  Så  hade  han  omsider  hunnit 
norskt  område.  Han  hyllades  år  1177  på  öretinget  af  trenderna  till 
konung  öfver  Norge,  och  han  behöll  konungadömet.  Många  strider  hade 
han  visserligen  att  utkämpa,  såväl  i  början  om  riket  som  sedermera 
om  makten  inom  riket.  Han  var  en  märklig  man,  men  hans  regering 
tillhör  icke  vår  historia.  Konung  Sverre  afled  år  1202.  Han  efter- 
följdes af  son  och  sonson,  båda  bärande  namnet  Håkan.  Den  senare, 
en  mäktig  konung,  afled  år  1263  under  en  härfärd  i  västern  —  alltså 
efter  slutet  af  den  period,  med  hvilken  vi  nu  sysselsätta  oss. 


Att  konung  Sverker  I  var  af  en  ansenlig  ätt  kunna  vi  sluta 
af  hans  giften.  Han  första  maka  hette  Ulfhild  och  hade  tidigare  varit 
gift  först  med  konung  Inge  II,  sedan  med  konung  Nils  i  Danmark; 
hans   andra   maka  hette  Bikissa,  dotter  af  hertig  Boleslav  III  i  Polen 


*  Konang  Sverres  saga  talar  här  om  Järnbäraland,  hvarmed  närmast  är  att  första 
sydöstra  Dalame,  och  Sverres  erfarenheter  anföras  som  bevis  på  kristendomens  sena  genom- 
förande i  Sverige.  Men  i  sydöstra  Dalame,  som  tidigt  stod  i  förbindelse  med  den  yttre 
världen  kunde  man  icke  vara  oknnnig  om  haravida  en  konnng  var  en  människa  eller  ett 
djar.  Äfven  fortsättningen  af  Sverres  färd  visar,  att  den  trakt,  där  hedendom  ännu  rådde, 
måste  sökas  i  norra  delarna  af  Dalarne,  och  där  var  oknnnighet  om  svenskt  styrelsesätt 
och  om  kristendom  möjlig* 


SYBRKSRSKA  OCH  ERIKSKA  ÄTTERNA.  105 

samt  gift  först  med  Magnus  Nilsson,  därefter  med  en  rysk  furste.  Att 
han  tillhörde  en  östgötisk  ätt  kan  af  många  skäl  icke  betviflas. 

Antagligen  var  han  från  början  konung  öfver  hela  Sverige,  men 
som  landet  var  vidsträckt  och  styckadt  och  samfärdseln  svår,  må  vi 
lämna  därhän,  i  hvilken  mån  insikten  om  hans  konungadöme  hade 
hunnit  tränga  igenom  i  de  mera  aflägsna  delarna  åt  norr.  Han  torde 
hafva  funnit  det  svårt,  för  att  icke  säga  rent  omöjligt,  att  upprätthålla 
sin  makt  inom  de  aflägsnare  delarna  af  södra  och  västra  Sverige.  I 
Västergötland  fanns  en  jarl,  Karl  Sunesson,  hvars  ättled  vi  kunna  följa 
uppåt  intill  konung  Olof  den  heliges  dagar.  Hans  moder  hörde  till  en 
förnämlig  norsk  ätt.  När  den  norske  konung  Magnus  blinde  hade  af 
Sigurd  Slemmedjäkne,  som  sökte  stöd  i  ett  förbund  med  en  tidigare 
konung,  blifvit  tagen  ur  klostret  och,  trots  de  honom  gifna  lytena, 
fortfarande  ville  kämpa  för  sitt  konungadöme,  blef  han  besegrad  i  ett 
slag  och  flydde  till  Karl  jarl,  enligt  de  norska  konungasagorna,  mäktig, 
vinningslysten  och  sniken  efter  makt.  Eggad  af  Magnus  och  hans  tai 
om  att  i  Norge  var  mycket  att  vinna,  gjorde  jarlen  ett  infall  i  Bohuslän 
men  led  ett  svårt  nederlag  år  1137.  Sedan  synes  han  icke  hafva  spelat 
någon  politisk  roll.  Icke  ett  ord  finnes  om  konung  Sverkers  förhållande 
till  detta  företag.  Antagligen  var  han  alldeles  främmande  därför.  Så 
se  vi  tydligt,  hiiru  stormännen,  åtminstone  i  gränstrakterna,  den  tiden 
tilltrodde  sig  att  uppträda  själfständigt. 

En  annan  ofred  tillhör  slutet  af  konung  Sverkers  regering.  Under 
tronstridighetema  i  Danmark  hade  det  så  godt  som  blifvit  sed,  att 
någon,  som  lidit  nederlag,  sökte  en  tillflykt  hos  konung  Sverker.  Så 
gjorde  en  Olof  Haraldsson  i  1130-talets  andra  hälft.  Senare  sökte  den 
förut  omtalade  Knut  Magnusson  skydd  hos  sin  styffader,  Sverker. 
Detta  torde  hafva  retat  konung  Sven  Gråte,  liksom  äfven  den  om- 
ständigheten, att  Sverkers  son  Johan  hade  med  våld  tillägnat  sig  tvenne 
högborna  danska  kvinnor.  Johan  hade  visserligen  blifvit  dräpt  för  sitt 
vålds  skuld,  försök  att  få  saken  bilagd  i  godo  hade  gjorts  af  konung 
Sverker  och  den  påflige  legat,  som  den  tiden  vistades  i  Norden.  Intet 
hjälpte.  Vintern  1153 — 1154  gjorde  konung  Sven  ett  infall  i  Finveden 
och  Värend,  folket  måste  underkasta  sig  honom.  Kölden  och  bristen 
på  lifsmedel  gjorde  en  ända  på  fälttåget,  och  eröfringen  af  de  två 
småländska  landskapen  förföll  af  sig  själf.*  Om  något  ingripande  från 
konung  Sverkers  sida  finnes  intet  berättadt. 

Enligt  Saxos  danska  historia  fick  konung  Sverker  kort  efter  Sven 
Gråtes  krig  besök  af  såväl  Knut  Magnusson  som  af  Valdemar.  Den 
förre  ville  äkta  en  dotter  af  Sverker  och  hans  första  gemål,  den  senare 
hans  styfdotter  Sofia,  en  dotter  af  drottning  Rikissa,  med  hvilken 
Valdemar  ock  blef  förmäld  år  1157. 


*  Det  är  till  detta  fälttåg  man  velat  hänföra  den  småländska  sägnen  om  Blenda  och 
hennes  kvinnliga  skara. 


106  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE   INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 

Urkunderna  lämna  ingen  upplysning  om  någon  af  konung  Sverker 
utförd  regeringshandling  inom  det  världsliga  området.  Men  urkunderna 
för  denna  tid  äro  få  och  knäppa. 

Vid  pass  år  1150  hade  en  stor  del  af  Sverige  lösgjort  sig  från 
lydnaden  under  konung  Sverker.  Han  blef  julnatten  år  1156  mördad 
af  sin  stallare. 

Svearne  hade  nu  sedan  lång  tid  sett  andra  stammar  bestämma 
öfver  konungaval,  men  de  torde  icke  hafva  kunnat  förgäta,  att  den 
urgamla  konungaätten  varit  uppsvensk.  Vid  pass  år  1150  uppsatte  de 
en  egen  konung  Erik  I.  Fadern  hette  Jedvard  (Edvard),  ett  engelskt 
namn  hvars  förekomst  i  Sverige  torde  stå  i  sammanhang  med  den  förut 
omtalade  engelska  missionen  i  Sverige  under  den  Stenkelska  ättens  tid. 
Om  någon  strid  mellan  svearne  och  deras  konung  Erik  å  ena  och 
konung  Sverker  å  den  andra  sidan  finnes  icke  den  ringaste  antydan  i 
urkunderna,  hvilket  synes  vittna  om  slapphet  hos  konung  Sverker. 
Kanske  var  han  den  tiden,  såsom  Saxo  uppgifver,  en  gammal  man. 

Huru  var  riket  deladt  mellan  de  två?  Inga  direkta  uppgifter  före- 
komma; att  Erik  regerade  öfver  Svealand  och  det  i  norr  därom  liggande 
landet  är  gifvet.  Östergötland  tillhörde  Sverker,  liksom  antagligen 
Småland,  hvilket  genom  kyrkliga  band  var  knutet  vid  Östergötland. 
Den  omständigheten,  att  konung  Eriks  gemål,  Kristina,  inemot  år  1158 
förmådde  drifva  cistersiensermunkame  från  det  af  en  hennes  franka 
stiftade  klostret  i  Värnhem,  synes  antyda,  att  konung  Erik  härskade 
äfven  öfver  Västergötland. 

I  de  norska  konungasagorna  och  Saxos  danska  historia  förekommer 
icke  konung  Eriks  namn.  Förhållandet  mellan  hans  rike  och  grann- 
staterna i  väster  måste  således  hafva  varit  fredligt.  Själf  företog  han 
en  häi*f&rd  åt  öster,  han  kallade  ut  ledung,  såsom  tidigare  svenska 
konungar  hade  gjort,  och  for  till  Finland,  väl  mindre  för  att  vinna  byte 
än  för  att  i  sydvästra  Finland  grundlägga  ett  svenskt  välde  och  där 
införa  kristendomen.  SjäK  vände  han  snart  åter,  men  biskop  Henrik  i 
Uppsala,  som  deltog  i  färden,  stannade  kvar  för  att  vidare  verka  för 
kyrkans  utbredning. 

1   Upplandslagen  af  år  1296  omtalas  konung  Erik  som  lagstiftare. 

De  danska  ättlingarne  (på  mödernet)  till  konung  Inge  I  fikade  efter 
herravälde  öfver  Sverige.  Så  hade  Magnus  Nilsson,  Inges  dotterson, 
gjort.  Om  han  än  icke  vann  mycket  därmed,  följdes  hans  exempel  så 
sent  som  år  1160.  Den  vid  Fotevik  stupade  Henrik  Skadelår,  gift  med 
Inges  sondotter,  lämnade  efter  sig  en  son,  Magnus.  Konung  Inge  I:s 
dotter  Margareta  hade  efter  fadern  ärft  stora  egendomar  i  Sverige,  af 
hvilka  hon  hade  afstått  en  del  till  Henrik  Skadelårs  hustru,  en  del  till 
en  systerdotter.  Detta,  säger  Saxo,  gaf  anledning  till  en  långvarig 
tvist  mellan  svenskar  och  danskar.  Magnus  Henriksson  nöjde  sig  icke 
med  de  egendomar  i  Sverige  han  ärft  efter  modern  —  de  lågo  antag- 
ligen  i    Västergötland   —  utan  ville  äfven  vinna  rike  i  Sverige.    Den 


SVBRKBR8KA  OCH  KRIKSKA  ÄTTERNA. 


107 


18   maj   1160  stod  han  med  en  här  vid  östra  Aros.    Konung  Erik  var 
icke  beredd  på  något  anfall,  miste  segern  och  lifvet. 

Biskop  Henrik,  som  mördats  i  Finland,  ansågs  vara  martyr  och 
blef  för  den  svenska  kyrkan  ett  helgon.  Helgonets  gloria  såg  man 
äfven  glänsa  kring  konnng  Eriks  hufvud,  eharn  han  icke  hade  fallit  i 
en  strid  för  den  kristna  tron.  Vore  urkundernas  tystnad  ej  så  stor, 
skulle  vi  kunna  förstå,  hvarför  han  betraktades  af  kyrkan  som  helgon 
och  hvarför  han  blef  i  en  alldeles  särskild  mening  Sveriges  skydds- 
helgon. Den  kyrkliga  legenden  om  honom  talar  om  hvarjehanda  dygder, 
om  uppfyllande  af  en  konungs  plikter,  om  mildhet  och  oegennytta,  om 
skipande  af  rätt  och  ifrande  mot  förtryck,  om  stor  fromhet.  I  början 
af  1300-talet  visste  man  berätta,  att  ett  under  omedelbart  efter  hans 
död  skedde  genom  beröring  med  hans  blod.  Många  hans  järtecken  finnas 
antecknade;  de  första  daterade  tillhöra  år  1277.  Hans  lik  jordades  i  den 
af  honom  fullbordade  biskopskyrkan  i  (gamla)  Uppsala,  hans  kvarlefvor 
flyttades   därifrån   år  1273  till  den  nya  katedralen  i  det  nya  Uppsala. 


52.  53. 

Ur  den  helige  Eriks  skrin  i  Uppsala  domkyrka. 


De  finnas  ännu  åtminstone  delvis  bevarade.  Bland  dem  märkas  den  af 
ett  skarpt  snitt  genomskurna  halskotan  (fig.  52)  äfvensom  en  krona 
(fig.  53),  hvilken  dock  ej  torde  hafva  varit  af  honom  buren,  ty  den  är 
gjord  af  koppar  —  den  torde  hafva  blifvit  tillverkad  för  att  läggas  i 
grafven,  liksom  man  lade  en  för  sådant  ändamål  tillverkad  kalk  i  en 
prästmans  graf. 

Underbart  är,  att  Magnus  Henriksson  fick  sitta  i  ro  som  konung. 
Hans  maktställning  synes  hafva  varit  ganska  tryggad,  ty  en  norsk 
frände  tog  sin  tillflykt  till  honom.  Men  året  därefter  (1161)  var  hans 
regemente  slut. 

Konung  Sverker  I,  hvars  styfdotter  Sofia  var  gift  med  konung 
Valdemar  I  af  Danmark,  efterlämnade  åtminstone  tvenne  söner:  Karl, 
antagligen  född  i  hans  första  äktenskap,  och  Boleslav,  uppenbarligen 
en  son  af  hans  andra  gemål.  Intet  finnes,  som  antyder,  att  konung 
Eriks  herravälde  sträckte  sig  öfver  Östergötland.  Det  är  väl  sannolikast, 
att  Karl  I  omedelbart  efterträdde  sin  fader  i  det  rike  denne  inne- 
hade vid  sin  död.    Under  medeltiden  misstänkte  man  Karl  för  att  hafva 


108     MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 

gifvit  Magnns  Henriksson  hjälp,  men  om  det  är  sant  hvad  Saxo  be- 
rättar, att  Magnus  Henriksson  misstänktes  för  att  hafva  haft  del  i 
mordet  å  konung  Sverker  I,  är  det  vida  troligare,  att  Karl  deltagit  i 
fejden  mot  Magnus.  Faktiskt  är,  att  efter  hans  död  regerade  konung 
Karl  öfver  både  svear  och  götar  —  d.  v.  s.  öfver  hela  Sverige  — ,  och 
han  fann  det  angeläget  att  uttala  detta  i  det  kungliga  sigill  han  lät 
åt  sig  förfärdiga  (jfr  pl.  1).  Konung  Karl  var  gift  med  en  systerdotter 
till  konung  Valdemar  I  i  Danmark. 

Hans  regeringstid,  hvars  politiska  tilldragelser  äro  oss  okända, 
lyktades  år  1167.  Konung  Eriks  son,  Knut,  åtrådde  det  konungadöme 
hans  fader  hade  innehaft  och  öfverft^U  konung  Karl  i  dennes  borg  på 
Visingsö.  Denne  omkom,  hans  halfbroder,  Boleslav,  upptog  striden,  men 
Knut  I  afgick  med  segern  och  regerade  öfver  hela  Sverige  till  in  på 
året  1195  —  alltså  en  lång  regering  och,  såsom  vi  strax  skola  se,  en  för 
vårt  land  synnerligen  viktig  regering,  ehuru  endast  få  tilldragelser  af 
märkligare  art  blifvit  upptecknade. 

Vi  hafva  sett,  att  östern  utöfvade  på  svenskarne  under  heden  tid 
och  den  begynnande  kristna  tiden  en  mäktig  dragningskraft,  hvilken  icke 
var  alldeles  utslocknad  under  1100-  och  1200-talen.  Nu  hade  emellertid 
härfärderna  fått  en  annan  prägel:  man  skulle  ej  blott  bekämpa  och 
plundra  utan  äfven  vinna  för  kristendomen  de  hedna  folken,  som  bodde 
på  andra  sidan  Östersjön.  Danskame  ägnade  sin  uppmärksamhet  åt 
områden  söder  om  Östersjön,  liksom  af  gammalt,  men  gingo  till  sist 
äfven  så  långt  åt  norr  inom  det  östra  kustområdet,  att  de  sökte  grunda 
ett  danskt  herravälde  öfver  Estland.  Att  upptaga  striden  mot  folken 
i  öster  var  rentaf  en  nödvändighet,  ty  fingo  de  vara  i  fred,  hemsökte 
de  Sverige.  Sommaren  1187  kom  en  estnisk  flotta  in  i  Mälaren,  forcerade 
det  smala  farvattnet  vid  Almarestäk,  hvarest  ärkebiskopen  af  Uppsala 
blef  ihjälslagen,  och  brände  den  gamla  staden  Sigtuna,  efter  Björkö- 
stadens undergång  den  viktigaste  staden  vid  Mälaren.  Det  ligger  nära 
till  hands,  att  man  i  följd  häraf  kände  ett  lifligt  behof  att  förebygga 
sådana  hemsökelser  genom  ett  lås  för  Mälaren,  genom  att  befästa  den 
strategiskt  viktiga  holme,  som  låg  midti  insjöns  smala  utlopp  i  Salt- 
sjön, det  är  därför  möjligt,  att  de  hafva  rätt,  som  säga,  att  redan 
konung  Knut  började  anlägga  försvarsverk  å  Stockholmen.  I  deras 
skydd  måste  en  stad  snart  uppstå,  ty  orten  var  synnerligen  väl  lämpad 
för  samfärdsel  och  handel. 

Konung  Knut  afled  å  kungsgården  Eriksberg,  midt  inne  i  Väster- 
götland, vid  gränsen  mellan  vår  tids  Älfsborgs  och  Skaraborgs  län. 
Från  den  där  uppförda  kyrkan  har  Statens  historiska  museum  förvärfvat 
ett  relikskrin  (fig.  54),  hvilket  tillhör  det  slutande  1100-talet  och  sålunda 
mycket  väl  kan  vara  till  kyrkan  skänkt  af  konung  Knut.  En  direkt 
påminnelse  om  honom  hafva  vi  i  den  fig.  55  afbildade  signetringen  af 
guld,  som  hittats  i  den  trakt,  där  Södermanland  och  Västmanland 
mötas.    Kring  en  framställning  af  Guds  lamm  läsas  orden  Kanuti  regis^ 


SVERKERSKA  OCH  ERIKSKA  iTTERNA. 


109 


d.   v.    8.  konung  Knats.    Inskriftens  bokstäfver  hafva  samma  karakte- 
ristiska form  som  på  konung  Knuts  mynt. 

Det  ser  ut,  som  om  de  Sverkerska  och  Erikska  ätterna  kommo  att 
regera  öfver  Sverige  i  en  regelbunden  växling,  men  denna  beror  ute- 
slutande på  de  vid  olika  tillfällen  rådande  omständigheternas  makt. 
Den  förra  hade  sitt  hufvudstöd  i  Östergötland,  den  senare  i  Svealand 
och   måhända   äfven   Västergötland.    Men   de   sökte  äfven  stöd  genom 


^^s^M^^?:'rr'JTr77:uVii!.'':s'r!  ;■.■;  ■::, -^^■;  .rr::'sep\r_c 


^"^11 


ILii^tfr^, 


^^      "  CjSöHjm^ 


54.    Helgedomakar. 


främmande  förbindelser  åt  olika  håll.  Konung  Karl  I  var  gift  med  en 
systerdotter  till  konung  Valdemar  I  af  Danmark.  En  syster  till  konung 
Karl  var  gift  med  den  danske  konungen  Knut  Magnusson.  Däremot 
var  den  svenske  konung  Knut  I:s  syster  Margareta  förmäld  med  konung 
Sverre  i  Norge. 

Ehuru  Knut  I  hade  regerat  länge  och  åtminstone  hans  äldste 
son  torde  vid  faderns  död  hafva  varit  vuxen  —  det  torde  väl  för 
öfrigt   vara   antagligt,    att    konung   Knut   sörjt   för   att  åt  denne  son 


110  MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBBEKTS  FALL. 

bevara  tronföljden  — ,  se  vi  konung  Karls  son  Sverker  II  uppstiga 
på  tronen,  utan  att  till  vår  tid  kommit  ringaste  antydan  om  stridig- 
heter mellan  tronpretendenterna.  Sverker  hade  uppfostrats  i  Danmark 
alltsedan  faderns  död,  och  hans  första  maka  var  af  dansk  börd.  Först 
efter  tio  år  reste  sig  konung  Knuts  söner  mot  Sverker.  Vid  Elgarås 
å  Tiveden  stupade  de  tre  yngre,  den  äldste,  Erik,  sökte  en  fristad  i 
Norge.  Åren  1208  och  1210  mötte  han  konung  Sverker,  som  hade  fått 
hjälp  af  sina  danska  fränder,  inom  Västergötland,  först  vid  Lena 
(Kungslena),  sedan  å  en  ort  med  det  gåtfulla  namnet  Gestilren.  Tiden 
mellan  de  två  slagen  tillbragte  konung  Sverker  i  Danmark,  h vadan 
Erik  väl  är  att  anse  som  Sveriges  konung  alltifrån  år  1208,  om  än 
hans  konungadöme  väl  ej  då  kunde  göra  sig  gällande  öfver  hela  landet. 
Konung  Erik  II  synes  hafva  varit  en  statsklok  man,  ty  han 
sökte  att  bryta  den  gamla  förbindelsen  mellan  det  numera  mäktiga 
danska  konungahuset  och  den  Sverkerska  ätten.  Han  friade  till  konung 
Valdemar   I:s   dotter   Bikissa  och  vann  hennes  hand.     Att  döma  af  en 

påflig  skrifvelse  synes  konung  Erik  haft 
planer  att  vidga  det  svenska  väldet  i 
Finland.    Han  afled  år  1216. 

Drottning  Bikissa  födde  något  senare 
en  son,  som  i  dopet  erhöll  namnet  Erik, 

Konung  KnuZrignetring.        f"    ^^^^  "^^  ^^^^  J*^^*  ^*«i*  ^f 

baka    till   sitt   hemland   Danmark,     rå 

Sveriges  tron  uppsteg  Sverkers  son  Johan  I,  hvilken  i  gamla  an- 
teckningar kallas  den  unge  och  således  torde  den  tiden  hafva  varit 
omyndig.  Rikissas  broder,  konung  Valdemar  II,  kallad  segraren,  pro- 
testerade mot  valet,  men  det  parti,  som  upphöjt  Johan  till  konung, 
hans  inhemska  mödernefränder,  voro  mäktiga  nog  att  upprätthålla  hans 
tron.    Han  lefde  dock  ej  längre  än  till  år  1222. 

Från  hans  regering  är  endast  en  märklig  tilldragelse  att  anteckna, 
en  härfärd  till  Estland,  hvilken  slutade  med  ett  nederlag  för  den 
svenska  hären.  Bland  de  fallna  voro  tvenne  märkliga  män,  Karl  jarl 
och  Karl,  biskop  i  Linköping. 

Den  sexårige  Erik  III*  blef  nu  konung,  men  regeringen  låg  i 
händerna  på  rikets  store.  Att  en  minderårig  konung  blifvit  uppsatt  på 
tronen,  var  af  stor  betydelse,  därför  att  rikets  mäktige  just  nu  visade  stor 
i^ver  att  komma  i  besittning  af  makten,  på  konungadömets  bekostnad. 
De  store  voro  delade  i  partier,  och  därför  uppkom  snart  strid  inom 
landet.  Knut  I  hade  en  yngre  son  Filip  och  denne  en  sonson  Knut, 
hvilken  reste  sig  mot  de  stormän,  som  förde  regeringen  i  konung 
Eriks  namn.    Knut  II  regerade  under  åren  1229—1234,  men  hans  tid 


*  Denne  konang  Erik  kallas  i  en  i  hans  namn  utfärdad  arkand  >den  tredje  af  detta 
namnet».  Att  konnng  Gustaf  I:s  son  Erik  fick  numret  14  och  dennes  broder  numret  9,  beror 
pä  ärkebiskop  Johannes  Magni  tilltag  att  rikta  den  svenska  konungalängden  med  en 
myckenhet  konungar,  som  aldrig  funnits. 


SVERKERSKA   OCH   ERIKSKA   ÅTTERNA. 


111 


var  full  af  oro  och  inbördes 
fejder,  till  stort  men  för  de 
fredliga  elementen  inom  riket. 
När  han  aflidit,  återkom  Erik 
III,  men  oron  var  ännu  ej 
stiUad.  Konung  Knuts  son 
Holmger  fortsatte  fejden,  blef 
tagen  till  fånga  och  afrättad 
år  1248.  Han  blef  begrafven 
1  Sko  klosters  kyrka,  och  öfver 
hans  graf  lades  vid  högtidliga 
tillfilllen  en  broderad  siden- 
duk, som  underbart  nog  blifvit 
bevarad  och  nu  finnes  i  Statens 
historiska  museum  (fig.  56). 
Vi  se  här  —  duken  är  till- 
kommen under  1400-talet  — 
hans  bild,  hans  fäderne-  och 
mödernevapen  samt  en  honom 
mycket  berömmande  omskrift. 
Sympatierna  under  1200-talet 
hafva  fått  ett  uttryck  så  sent 
som  två  hundra  år  därefter. 
Upprorsmannen  synes  nästan 
omgifven  af  den  gloria,  som 
tillkommer  helgonen. 

Erik  II:s  plan  att  ut- 
vidga Sveriges  och  den  kristna 
kyrkans  område  i  Finland  upp- 
togs under  Erik  III:s  tid  af 
rikets  mäktigaste  man,  Birger 
jaxl  II.  Han  företog  en  här- 
tUrd  år  1249,  genom  hvilken 
Tavastland  vanns  för  Sverige 
och  kristendomen. 

Tiden  var  ond.  Vi  hafva 
rörande  de  svenska  förhål- 
landena år  1248  ett  bedröfligt 
vittnesbörd,  afgif  vet  af  en  tro- 
värdig man,  hvilken  kommit 
till  Sverige  nämnda  år  i  egen- 
skap af  påfligt  sändebud  (le- 
gat). Han  skrifver:  >Vi  funno 
riket  nästan  i  dess  helhet  på  ett  underbart  och  jämmerligt  sätt  i  för- 
virring,  såväl    i   världsligt  som  i  andligt  hänseende.    Ett  krig,  mycket 


56.    Holmger  Knutasoria  graftäckelse. 


112  MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 

hårdt,   förekom  mellan  konungen  och  några  ädlingar»  —  det  var  slatet 
af  fejden  mot  Knut  II  och  hans  son  Holmger. 
Konung  Erik  afled  barnlös  år  1250. 


Om  än  således  förhållandena  inemot  midten  af  1200-talet  voro  svåra, 
måste  vi  likväl  anse  denna  period,  som  i  så  ytterst  ringa  grad  belyses 
af  urkunder  och  tillförlitliga  anteckningar,  vara  en  af  de  viktigaste  i 
vår  historia,  ty  ansenlig  var  den  utveckling,  som  under  den  förekom 
och  hvilken  vi  kunna  ana,  tack  vare  en  del  antydningar  från  olika  hålL 
Det  var  medeltidens  statsskick  och  medeltidens  förhållanden  i  aUmänhet, 
som  under  denna  tid  togo  gestalt. 

I  det  föregående  har  jag  nästan  uteslutande  talat  om  konungarne 
i  sammanhang  med  de  för  riket  viktiga  tilldragelserna.  Men  vid  denna 
tid  fanns  vid  sidan  af  konungame  en  man,  som  genom  sitt  ämbete  hade 
en  mycket  stor  betydelse,  ja  stundom  betydde  mera  än  konungen  själf 
—  det  var  j  ar  len.  När  konungar  af  olika  ätter  kommo  växelvis  till 
styret,  då  var  det  jarlen,  som  bildade  kontinuiteten,  och  hans  makt 
steg  i  synnerhet  under  tider,  då  konungen  var  minderårig.  Tidigare 
hade  konungen  jarlar  i  gränslandskap,  där  förhållandena  till  granname 
gjorde  det  behöfligt  för  konungen  att  hafva  en  ställföreträdare  —  en 
sådan  landskapsjarl  var  på  Olof  Skottkonungs  tid  Ragnvald  i  Skara. 
Nu  hade  jarlen  fått  ett  vida  viktigare  uppdrag:  hans  område  var 
hela  riket,  och  inom  detta  var  han  så  att  säga  konungens  högra 
hand.  När  påfven  skref  till  Sveriges  konung,  talade  han  mycket  ofta 
om  jarlen,  i  synnerhet  de  norska  konungasagorna  låta  oss  förstå,  hvilken 
mäktig  ställning  jarlen  intog.  Hos  honom  sökte  främmande  furstar 
och  tronpretendenter  hjälp.  Af  tidehvarfvets  riksjarlar  är  det  tvenne, 
som  spelade  en  mycket  stor  roll:  Birger  I,  kallad  Brosa,*  hvilken 
namnes  som  jarl  redan  tidigt  under  Knut  I:s  regering.  Mannen  af 
östgötisk  börd  var  jarl  åt  konung  Knut,  hvars  börd  var  uppsvensk. 
Birger  jarl  var  gift  med  Brigida,  dotter  af  norske  konungen  Harald 
Gille  samt  änka  after  Magnus  Henriksson.  Själf  ständigt,  utan  öfver- 
läggning  med  konungen,  lämnade  han  hjälp  åt  norska  tronpretendenter. 
Han  kände  sig  således  säker  om  makten.  Hans  död  inträffade  år 
1202,  således  under  Sverker  II:s  regering.  Hans  frände  och  namne, 
Birger  II,  blef  jarl  år  1247  åt  sin  svåger  konung  Erik  LH.  Det  var 
väl  Birger,  som  gjorde  slut  på  Holmgers  uppror,  det  var  han,  som 
ledde  fälttåget  i  Finland.  Hans  största  betydelse  inträffar  under  tiden 
närmast  efter  år  1250. 

Båda  dessa  män  tillhöra  en  ätt,  som  efter  en  stamfader  Folke 
blifvit   kallad   Folkungarne.    Ätten  var  rikt  utgrenad  och  mäktig  vid 

♦  Brosa  betyder  leende. 


Till  pl.  1. 

Den  äldsta  bevarade  I  Sverige  skrlfna  urkund. 

In  nomine  sancte  et  individne  trinitatis.  Ego  Stephanns  upsalenais  archiepiscopns 
notnm  facio  tam  presentibas  qoam  fatnris,  qaod  dissenBionem  nimiB  inhonestam  dioqne 
protractam,  qae  inter  probate  vite  ac  Deo  dicate  feminam  Doter  nomine  flliamqne  eias 
nomine  Gere  Deo  anxiliante  cnm  consensa  ntriasqae  terminavimas  ea  videlicet  racione,  ut 
lapradicta  deo  dlcata  mnlier  canctis  patrimoniis  inre  sibi  hereditario  derellctis  filio  elos 
naico,  Gere  yidelilicet  snperios  memorato,  si  matrem  snpravixerit,  traditis,  ipsa  villam, 
Wicbn  nomine,  cnm  omnibos  appendiciis,  pratis  yidelicet  et  bUtIs,  piscationibns  ac  cnnctis 
necessariis  eidem  yille  attinentlbns  libere  imperpetnnm  religiosis  ibidem  ylris  deo  ler- 
fientibns  posaidendam  acoeperit.  Hnio  qnoqne  loco  et  pactioni  additns  est  trinm  marcanun 
cenras  perpetao  possidendns,  qni  yolgo  aneret  yocatnr,  qnem  bio  annotare  onra  diligenti 
oinTlmns:  in  yilla  Scntle  marca  et  x  lolidi,  in  villa  Skam  xiij  lolidi,  In  yiUa  Hoa  folldni 
et  qoarta  pars  solidi,  in  yilla  Walbj  yi  solldl,  in  yilla  Dalby  qnatnor  solidi,  in  yilla 
Solestam  yiii  solidi,  in  yilla  Molstathe  yi  solidi.  Qnarta  marca  snprascriptis  tribns  addita 
est,  dom  scilicet  presentis  yite  sepedicta  femina  fnngitor  officlo,  in  yilla  qae  Flomsakre 
mmcnpator.  Ego  qnoqne  dei  gracia  Stephanns  arcbyepiscopns  qni  hnins  ceditionis  (?)  et  pacis 
post  denm  anctor  extiti  ad  enndem  locnm  Wibn  annnatim  marcam  in  meomm  remissionem 
peccatomm  cnm  mnltomm  dedi  testimonio.  Et  nt  hec  ingiter  rata  et  inconynlsa  permaneant 
tam  domini  regis  k.  qnam  nostrl  sigilli  banc  cartam  impressions  signayimns  et  hane 
pectionem  siye  conyentionem  dationemye  infrlngentes  perpetne  anathematls  yincnlis,  si  non 
nsipnerint,  ex  anctoritate  domini  nostrl  Ihesn  Christi  genetricisqnoqne  perpetne  yirginis 
Hane  einsdem  domini  nostrl  omninmqne  sanctomm  obligamns.  Hnins  yero  rei  testes  snnt  do- 
ndnos  k.  rex  Syeonnm  atqne  Gothomm,  Ulf  comes,  Coli  de  Sco,  Bjdm  de  Streme,  Petms  qno- 
qae  de  occidentali  Gotia,  Johannes  prepositns  de  Sictonia,  Waltems  prepositns  de  Enescopinge, 
Bicardns  prepositns  de  Amsia  et  alii  mnlti,  qnornm  hio  nomina  recitare  longnm  dnximns. 


I  den  heliga  och  odelade  treenighetens  namn.  Jag  Stefan,  ärkebiskop  i  Uppsala, 
gifrer  till  känna  för  nn  lefyande  som  ock  för  efterkommande,  att  p&  den  alltför  mycket 
skamliga  och  länge  ntdragna  tyistigheten  mellan  den  Gnd  helgade  kyinnan  Doter,  af  bepröfrad 
iefoad,  och  hennes  son  Gere  hafva  yl  med  Gnds  hjälp  och  b&das  samtycke  gjort  ett  slnt 
pä  det  sätt,  att  nämnda  Gnd  helgade  kyinna  mottager,  sedan  hon  till  den  ende  sonen  Gere, 
därest  denne  öfyerlefyer  henne,  lämnat  all  sin  ärfda  egendom,  gärden  Viby  med  allt  till- 
höxande,  ängar,  skogar,  fiskeyatten  och  allt  nödtorftigt,  som  tillkommer  gärden,  att  denna 
m&  fritt  och  för  alltid  ägas  af  de  mnnkar,  som  där  tjäna  Gnd.  Till  detta  ställe  och  aftal 
&r  för  all  framtid  lagd  tre  marks  afgift,  pä  syenska  afrad,  hyllken  yi  lata  här  med  syn- 
nerlig omsorg  införa:  i  gärden  *Scntle*  1  mark  10  örtng,  i  gärden  Ekhamn  18  örtng,  i 
gftrden  'Hoa'  1  V*  örtng,  i  gärden  Vallby  6  örtng,  i  gärden  Dalby  4  örtng,  i  gärden 
'Solestam*  8  örtng,  i  gärden  'Molstathe*  6  örtng.  Till  dessa  tre  mark  är  lagd,  sä  länge  nämnda 
kyinna  lefyer  i  jordelifyet,  en  Qärde  mark  i  gärden  'Flomsakre'. 

Jag  Stefan,  af  Gnds  näd  ärkebiskop  i  Uppsala,  som  med  Gnds  hjälp  yarit  npphofsman 
till  öfyerlätandet  och  förlikningen,  har  med  mänga  yittnen  skänkt  detta  klostret  Viby  en 
&rlig  snmma  af  en  mark,  till  mina  synders  förlätelse. 

Pä  det  detta  mä  förblifya  stadfäst  och  ombbligt,  hafya  yi  beseglat  detta  bref  med 
aftryck  af  s&yäl  konnng  Karls  som  yärt  eget  sigill  och  binda  yi,  med  den  makt  oss  gifyen 
&r  af  yär  Herre  Jesns  Kristus,  hans  moder  jnngf^n  Maria  och  alla  helgon,  dem  som  bryta 
detta  aftal,  öfyerenskommelse  eller  gäfya,  sävida  de  icke  äter  blifyit  yisa,  yid  eyig  för- 
bannelse. Vittnen  härtill  äro  herr  Karl,  syears  och  götars  konnng,  Ulf  jarl,  Kole  i  Sko, 
Bjdm  i  'Streme',  Petter  frän  Västergötland,  Johan,  prost  i  Sigtuna,  Valter,  prost  i  Enköping, 
Rikard,  prost  i  Aros,  och  mänga  andra,  hyilkas  namn  yl  funnit  det  blifya  för  längt  att 
opprikna. 


SVERKERSKA  OCH  ERIKSKA  iTTERNA.  113 

sidan  af  de  två  om  tronen  täilande  kungliga  ätterna.  I  Sverige  — 
liksom  i  Norge  och  Danmark  —  uppträder  vid  denna  tid  den  ena  myndiga 
och  märkliga  ätten  efter  den  andra,  hvilkas  medlemmar  kraftigt  grepo 
m  i  statsangelögenheterna  och  hvilka  såväl  i  Danmark  som  i  Sverige 
ingingo  närmare  förbindelser  genom  giften.  Känslan  af  samman- 
hållning inom  ätten  var  af  gammalt  stark  i  Norden.  Nu  började 
denna  känsla  gifva  sig  ett  uttryck  i  användande  af  ett  för  ättens 
medlemmar  gemensamt  sköldemärke.  Den  tidens  högbördiga  krigare 
voro  så  fullständigt  omslutna  af  en  skyddsbeklädnad,  att  ingen  kunde 
genom  anletsdragen  kännas  igen.  Men  i  strid  var  det  nödvändigt 
att  veta  med  hvem  man  hade  att  göra,  och  af  denna  anledning  upp- 
kom i  utlandet  vid  pass  år  1170  seden  att  å  skölden  anbringa  ett 
märke,  som  icke  tillhörde  den  enskilde  utan  honom  och  hans  familj. 
Enär  den  tiden  de  flesta  världsliga  stormännen  icke  voro  skrifkunniga 
och  då  det  i  följd  däraf  icke  var  möjligt  för  den,  som  utfärdade  eller 
deltog  i  utfördandet  af  ett  bref,  att  under  detsamma  teckna  sitt  namn, 
uppkom  seden  att  förse  sig  med  ett  signet,  i  hvilket  sköldemärket  åter- 
gafs  jämte  en  omskrift,  som  lämnade  uppgift  om  ägaren.  Aftryck  af 
signetet  fästes  vid  brefvets  undre  kant.  Ett  bref  med  vidhängande 
sigill,  det  äldsta  i  Sverige  skrifna  bref,  som  blifvit  till  våra  dagar  be- 
varadt,  är  här  återgifvet  pl.  1.  Att  man  i  Sverige  hade  sin  uppmärk- 
samhet fäst  vid  företeelserna  inom  utlandet  och  att  man  var  angelägen 
att  tillägna  sig  utlandets  seder,  framgår  däraf,  att  ett  så  tidigt  som  år 
1219  skrifvet  bref  har  vid  sig  fäst  ett  sigill,  som  visar  den  fig.  59 
återgifna  skölden  med  vapenmärke:  en  lilja  inom  ett  par  hjorthorn. 
För  konungarne  af  den  Sverkerska  ätten  är  intet  sköldemärke  kändt. 
För  de  två  sista  konungarne  af  den  Erikska  ätten  finnas  endast  bitar 
af  sigill  i  behåll,  för  båda  äro  bilderna  leoparder  (d.  v.  s.  efter  den 
heraldiska  terminologien  gående  lejon  med  framvändt  ansikte)  olika. 
Den  gren  af  den  Erikska  ätten,  till  hvilken  Knut  II  och  Holmger 
hörde,  förde  i  sina  sköldar  tre  bjälkar  (jfr  fig.  87  och  56).  Folkungarne 
förde  i  sin  sköld  ett  upprätt  lejon  öfver  tre  snedbjälkar.  Exempel 
finnas  återgifna  i  nästa  af  delning. 

Stormannaätterna  visa  sig  sålunda  vara  medvetna  om  det  inre 
sambandet,  och  de  voro  angelägna  att  göra  sitt  inflytande  och  sin  makt 
gällande.  De  hade  vaknat  till  känsla  af  sin  betydenhet  vid  sidan  af 
de  kungliga  ätterna,  och  de  hade  mycken  lust  att  göra  sin  betydenhet 
gällande  på  de  kungliga  ättemas  bekostnad.  Det  var  ett  måhända 
omedvetet  men  dock  systematiskt  arbete  i  en  viss  riktning.  Väst- 
götalagen i  dess  äldre  form  säger,  att  lagmannen  skall  vara  bondeson. 
Under  detta  tidehvarf  togos  lagmännen  ur  stormännens  led,  och  ämbetet 
var  i  viss  mån  ärftligt.  Birger  II  jarls  broder,  Eskil,  var  lagman 
i  Västergötland. 

Stormännen  under  den  förhistoriska  tiden  —  åtminstone  vid  öfver- 
gången  till  den  historiska  —  hade  i  sitt  hem  dels  arbetare,  bland  dem 

Sveriges  hiåtoria.     11.  8 


114  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 

trälar,  dels  personer,  som  icke  deltogo  i  det  egentliga  arbetet  utan  i 
andra  afseenden  stodo  husbonden  till  tjänst.  Detta  förekom  i  ännu 
högre  grad  hos  konungen  —  i  Sverige  liksom  i  de  två  andra  nordiska 
länderna.  Dessa  män  i  konungens  omgifning  med  högre  uppgifter  än 
dagsverkarens  kallades  hird.  Att  en  sådan  funnits  i  Sverige  —  om 
än  ej  i  de  få  och  knapphändiga  urkunderna  namngifven  —  torde  få  anses 
fullt  säkert,  då  hird  fanns  i  Norge  och  en  dess  motsvarighet  fanns  i 
Danmark.  Hirdmännen  voro  i  en  alldeles  särskild  mening  konungens 
tjänare,  de  togos  från  landets  bästa  släkter,  de  voro  af  konungen  af- 
lönade,  och  de  voro  sinsemellan  sammanslutna  i  ett  fast  broderskap. 
En  sådan  sammanslutning  af  på  ett  eller  annat  sätt  likställda  personer 
var  under  medeltiden  vanlig.  Inom  hirden  hade  stallaren  en  fram- 
stående roll,  han  var  hirdens  närmaste  hufvudman.  De  ändrade  för- 
hållandena i  samband  med  anslutandet  till  utlandets  sed  gjorde  det 
för  konungen  nödigt  att  vid  sin  sida  hafva  en  man,  som  var  förfaren  i 
konsten  att  läsa  och  skrifva.  Denne  konungens  förtroendeman  kallades 
kansler;  titeln  är  lånad  från  utlandet.  Till  kansler  togs  denna  tid 
regelbundet  någon  af  kyrkans  främsta  män.  Åtminstone  så  tidigt  som 
under  1200-talets  förra  hälft  funnos  inom  eller  utom  hirden  en  annan  krets 
af  män,  af  större  vikt  för  riket,  som  slöt  sig  kring  konungen.  Med- 
lemmame  af  denna  krets  kallades  konungens  rådgif  vare  (consiliarii). 

Jag  har  i  det  föregående  omtalat,  att  under  den  Stenkelska  ätteos 
tid  rytteriet  fick  en  långt  större  betydelse  än  förut,  att  detta  visser- 
ligen icke  omtalas  för  Sverige  men  att  det  likväl  torde  hafva  uppen- 
barat sig  hos  oss.  Hirdens  medlemmar  skulle  vara  beridna.  Också 
se  vi  i  sigillen,  fästa  under  denna  tids  urkunder,  ryttarbilder,  t.  ex. 
å  baksidan  af  Knut  I:s  sigill  (fig.  57)  samt  å  framsidan  af  jarl  Birger 
Brosas  sigill  (fig.  58). 

Under  i  öfrigt  ändrade  förhållanden  fann  man  i  utlandet  nödigt 
att  göra  en  skillnad  mellan  krig  och  roflystnad  i  allmänhet  å  ena  sidan 
och  å  den  andra  en  krigstjänst,  när  den  fordrades,  i  ett  ädlare  syfte. 
Efter  medeltidens  uppfattning  kunde  detta  icke  ske  annorledes  än 
under  anslutning  till  kyrkan.  Ridd  ar  väsendet  var  stridsväsendet  god- 
kändt  af  kyrkan,  men  det  var  endast  få,  mera  framstående  personer, 
som  erhöllo  värdighet  af  riddare.  De  utmärktes  med  titeln  af  herre, 
hvilken  titel  i  öfrigt  tillkom  präster  och.  borgmästare  i  Sveriges  städer; 
1  Visby  tillkom  den  äfven  rådmännen.  I  en  urkund  af  år  1219, 
således  tillhörande  konung  Johan  I:s  tid,  omtalas  några  framstående 
personer  som  herrar:  vi  kunna  däraf  helt  visst  draga  den  slutsatsen, 
att  riddarvärdigheten  åtminstone  då  fanns  i  Sverige.  Jag  är  öfver- 
tygad  om  att  Birger  Brosas  fig.  58  återgifna  ryttarbild,  hämtad  från 
hans  sigill,  för  riddar väsendets  upptagande  hos  oss  ännu  längre  tillbaka. 
Riddarne  hade  tjänstemän,  som  kallades  svenner. 

Konung  Erik  I  kallas  i  en  urkund  laggifvare.  Som  sådan  omtalas 
han  i  Upplandslagen  af  år  1296  och  i  de  landskapslagar,  som  sluta  sig 


SVERKERSKA  OCH  BRIKSKÅ  iTTBRNA. 


115 


till  denna.  I  hvilken  mån  konungen  kunde  stifta  lag,  efter  den  tidens 
rättsliga  begrepp,  är  icke  klart.  Det  är  antagligt,  att  nya  lagar  måste 
framläggas  för  den  å  ting  samlade  menigheten  och  af  denna  god- 
kännas för  att  blifva  gällande.  Landskapens  lagar  voro  icke  från 
början  skrifna,  lagmannen  måste  känna  dem  och  kunna  uppläsa  dem  å 
landstinget.  Under  denna  period,  då  kyrkan  slagit  fast  rot  och  då 
skrifkunnighet  fanns  hos  kyrkans  män,  torde  man  hafva  blifvit  vaken 
för  nödvändigheten  af  skriftliga  uppteckningar  af  lagtexten.  Åtminstone 
torde  under  denna  tid  västgötames  lag  hafva  blifvit  nedskrifven. 

Konung  Knut  I:s  tid  torde  hafva  varit  för  Sveriges  inre  utveckling 
lyckosam,  eftersom  så  få  vittnesbörd  finnas  om  yttre  tilldragelser  under 
hans  långa  regering.  Kort  tid  efter  det  hans  herravälde  öfver  Sverige 
blifvit  stadgadt,  afslöt  han  en  traktat  med  den  en  tid  mäktige  Henrik 


57.  Konung  Knut  1:8  hild  på  frånsidan 
af  hans  sigill. 


58.    Jarl  Birger  Brosas  hild  på  hans 
sigill. 


lejonet,  hertig  af  Saxen  och  Bajern,  hvilken  var  angelägen  att  draga 
den  nordiska  handeln  till  det  af  honom  anlagda  och  varmt  omhuldade 
Lybeck.  Svenskarne  skulle  icke  behöfva  erlägga  tullafgifter,  när  de 
kommo  till  denna  stad;  naturligtvis  skulle  samma  förmån  tillkomma  de 
lybska  köpmännen,  när  de  kommo  till  Sverige.  Jag  går  helt  visst  icke 
for  långt,  när  jag  anser  denna  traktat  innebära  ett  vittnesbörd  därom, 
att  det  svenska  stadsväsendet  kom  till  stånd  just  under  kojiung  Kjiuts 
lugna  regering,  och  detta  medförde  en  genomgripande  förändring  i  de 
&derneärfda  förhållandena.  De  gamla  svenska  städerna,  så  att  säga 
naturvuxna,  voro  icke  lika  den  svenska  medeltidens  städer,  i  hvilka 
bodde  ett  särskildt  privilegieradt  stånd,  borgerskapet,  bestående  af  köp- 
män och  handtverkare.  All  köpenskap  förlades  till  städerna,  alla  olika 
bandtverk  likaså,  hvilket  innebar  en  våldsam  kränkning  af  den  tidigare 
friheten,  af  alla  de  traditioner,  som  läto  hvem  som  helst  söka  vinning 
och  arbeta  hvad  han  ville,  så  för  eget  behof  som  för  andras.    Exemplet 


116 


MEDBLTIDBNS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 


från  utlandet  smittade,  och  folket  fick  finna  sig  i  de  nya  förhållandena. 
Ett  systematiskt  arbete  för  en  snabb  utveckling  af  köpenskapen  och 
handtverket  befanns  vara  en  nödvändighet.  Att  man  icke  allestädes 
godvilligt  fogade  sig  häri,  är  tydligt.  Gentemot  de  anspråk,  som  staden 
Kalmar  hade  fog  att  göra,  erhöUo  Ölands  inbyggare  till  och  med  efter 
periodens  slut  rätt,  dock  något  begränsad,  till  handelsfilrder- 

Om  konung  Knuts  intresse  för  den  ekonomiska  utvecklingen  äga  vi 
ett  otvetydigt  vittnesbörd  i  den  omständigheten,  att  han  åter  skafFade 
Sverige  eget  mynt  —  svensk  myntning  hade  legat  nere  alltsedan  konung 
Anunds  död.  Förhållandena  hade  under  den  långa  hvilotiden  blifvit 
ändrade.  Man  slog  nu  endast  små  mynt  och  mycket  tunna,  så  tunna 
att  prägeln  å  den  ena  sidan  stördes  af  prägeln  å  den  motsatta,  det 
hela  blef  därigenom  otydligt.  Man  gick  i  följd  däraf  öfver  till  ett 
nytt  system :  för  att  få  prägeln  tydlig  gjorde  man  mynten  ensidiga,  hvad 

som  å  myntets  framsida  var  upphöjdt  syntes  å 
baksidan  fördjupadt.  Man  kallar  sådana  mynt 
brakteater.  Prof  på  konung  Knuts  mynt,  såväl 
dubbelsidiga  som  brakteater,  lämna  fig.  60—71. 
Brakteatpräglingen  fortsattes  af  hans  efterföljare. 
Brakteatema,  fig.  72—77,  tillhöra  början  af  1200- 
talet.  Erik  II  upptog  faderns  ena  modell  med 
ett  krönt  hufvud  omgifvet  af  namnet  (fig.  78— 
80).  Under  konung  Johans  tid  gjordes  brak- 
teatema större,  och  stor  omväxling  rådde  i 
bilderna  (fig.  81 — 85).  Hans  exempel  följdes  af 
Knut  II  (fig.  86—91).  Erik  III  vidhöll  där- 
emot det  mindre  mått,  som  hans  fader  och  far- 
fader hade  gifvit  mynten  (fig.  92—96).  Obekväma 
voro  de  tunna  brakteaterna,  vare  sig  de  hade  liten  eller  större  dia- 
meter, men  man  hade  dock  eget  mynt,  hvars  värde  var  bekant  för  dem, 
som  hade  tillfälle  att  begagna  sig  af  mynt. 


59.    Hjorthomspar  med 
lilja. 


Påfvarnes  obenägenhet  att  låta  kyrkofurstar  finnas,  hvilka,  tack 
vare  de  ansenliga  områden,  som  lågo  under  deras  styrelse,  kunde  göra 
alltför  stora  anspråk  gentemot  kyrkans  öfverhufvud,  gjorde  sig  under 
denna  tid  fortfarande  gällande.  Ett  slag  riktades  mot  ärkebiskopame 
i  Bremen,  när  biskopen  i  Lund  år  1104  erhöll  ärkebiskops  värdighet. 
Under  det  tidehvarf,  med  h vilket  vi  nu  sysselsätta  oss,  blef  biskopen  i 
Trondhjem  år  1152  upphöjd  till  ärkebiskop,  och  år  1164  fick  Sverige  en 
egen  ärkebiskop,  som  dock  i  viss  mån  var  beroende  af  den  danske  ärke- 
biskopen i  Lund.    För  ärkebiskopsvärdigheten  var  utmärkande  ett  kors- 


Päfven  Lucius  Ilhs  bulla  för  Uppsala  ärkebiskop 
den  5  november  1185.  * 


Lichu  eplBcopns  Benms  lenionim  del.  Tener»- 
bfli  fratri  Johaiml  Tpialenfi  arohiepiscopo  dnsqae 
iBceeHoilbiis  canonioe  lubBtitaeiidiB  in  p[er]p[etiiam] 
■fanoriam].  Bz  ininncto  nobis  apostolatiis  oiBdo 
tntm  «t  ooepiBcopos  nostros  tam  nldnoB  qnam  longe 
podtoe  linoero  cajrltatiB  affeetu  debemns  dlligere  et 
eeclesiis,  in  qnibns  domino  militäre  noscnntnr,  snam 
digaitatem  et  institiam  oonaeraare.  Eapropter,  yene- 
laMlis  in  domino  fräter,  tnis  instia  poatnlationibna 
dementer  annnimna  et  ypaalenaem  eccleaiam,  cni  deo 
ioctore  preeaae  dinoaceria,  anb  beati  Petri  et  noatra 
proteetione  anacipimna  et  preaentia  acriptl  priailegio 
eommimimaa,  atatnentea  nt  qoaacnnqne  poaaeaaionea, 
qiMmqiie  bona  eadem  ecoleaia  in  preaentianun  Inate 
et  euonioe  poaaidet  ant  in  ftitnmm  conceaalone  ponti- 
ktm,  largitione  regnm  nel  principnm,  oblatione  flde- 
liu  Mtt  aliia  inatia  modia  preatante  domino  poterlt 
•dipisd,  firma  tibi  toiaqne  ancceaaoribna  et  illibata 
pexmneant  In  qnibna  beo  propriia  dnximna  ex- 
primflnda  nocabnlia:  Manaionem  in  ypaalia  cnm  per- 
tiieatiia  aaia,  Bambj  cnm  pertinentiia  ania,  CoUem 
eui  appendiciia  ania,  Linaabec  cnm  pertinentiia  ania, 
piicatiiniea  in  Elvakalab j  cnm  attinentiia  ania  et  man- 
doaem  in  Mnnaeo  cnm  pertinentiia  ania.  Libertatea 
et  iBunonitates  a  regibna  et  peraonia  aliia  rationabili- 
ter  eedeaie  neetre  tam  in  colonia  qnam  in  aliia  indnl- 
tås  ntaa  babemiu  et  eaa  perpetnia  temporibna  illi- 
bftiaa  permanere  aanccimna.  Statnimna  inanper  et  anb 
intemioatiQne  anathematia  inbibemna,  ne  nacante  ec- 
deda  toa  rea  eina  diripere  ant  eam  qnomodolibet  per- 
taibare  nel  arcbiepiaoopi  electionem  canonicam  impe- 
din  qaecnmqne  peraona  dampnabili  temeritate  prean- 
Bat  PioUbemoa  inanper,  ne  interdictoa  nel  excommn- 
dcatoa  tnoa  ad  oiBcinm  ant  commnnionem  eocledaati- 
ciD  aine  eonscientia  nel  conaenan  tno  qnlaqnam  ad- 
mittåt  nd  contra  aententiam  tnam  canonioe  promnl- 
^tim  aliquia  nenire  preanmat,  niai  forte  perlcnlnm 
Mrtia  immineat,  nt,  dnm  preaentiam  tnam  habere 
aaialaerlnt,  per  alinm  aecnndnm  formam  eedeaie 
Mtisfaetione  premiaaa  oporteat  ligatnm  abaolni  De- 
ceralana  ergo,  nt  nnlU  omnino  bominnm  liceat  pre- 
<«taa  acdedam  temere  pertnrbare  ant  dna  poaaeado- 
sei  aoferre  nd  ablataa  retinere,  minnere  aen  qnibna- 
Hbet  aexationibna  fatigare,  aed  omnia  integra  con- 
Mraantar  eomm,  pro  qnomm  gnbematione  et  anaten- 
^Bttona  eonceaaa  annt,  nalbna  omnimodia  profiitnra, 
Mlaa  aedia  apoatolice  anctoritate.  8i  qna  igitnr  in 
hA9nm  eedeeiaatica  aecnlariane  peraona  banc  noatre 
eooatitttionia  paginam  adena  contra  eam  temere  ne- 
>in  tmptanerit  aecnndo  tertione  commonita,  nid  rea- 


Lncina  biakop  Gnda  fjftnarea  tjänare  till  yOrdig 
broder  Jobannea  irkebiakop  i  Uppaala  ocb  bana  i 
kanoniak  ordning  inaatta  eftertr&dare  till  atfindig 
ftminndae.  I  kraft  af  det  oaa  ålagda  apoatiaåmbetet 
böra  yi  i  uppriktig  kftrlek  Uaka  yåra  brOder  ocb 
medbiakopar  aå  nAra  aom  fjftrran  ocb  åt  de  kyrkor, 
i  byilka  de  fSrapOrjaa  gOra  Herren  yapentjAnat,  be- 
yara  deraa  yardigbet  ocb  rått.  FQrdenaknll,  yOrdlge 
broder  i  Herren,  bejaka  yi  i  mildbet  dina  rftttmåtiga 
kraf  ocb  taga  Uppada  kyrka,  aom  dn  med  Gnda  till- 
akyndan  fQmimmea  fOreatå,  nnder  den  lyckaalige  Petri 
ocb  yårt  beakydd  ocb  förae  [benne]  med  nåryarande 
akriftliga  priyileginm,  fSrordnande,  att  alla  bedttnin- 
gar,  alla  goda,  aom  aamma  kyrka  fOr  nåryarande  i  rått 
ocb  kanoniak  ordning  äger  eller  bådanefter  genom 
påfligt  medgifyande,  kunglig  frikoatigbet  eller  trogna 
f nratara  gåfya  eller  på  andra  råtta  yågar  genom  Gnda 
tiUakyndan  kan  fOnrårfya,  akola  tillbGra  faat  ocb 
ombbadt  dig  ocb  dina  efterträdare.  Bland  byilka 
yi  anaett  deaaa  bdra  namndigen  angifyaa:  boataden 
i  Uppaala  med  tillbOrande,  Bamby  med  tillbdrande, 
Kollem  med  tiUbOrande,  LJnaabäck  med  tillbOrande, 
fiakena  i  Alf  karlby  med  tillbOrande  ocb  byggnaden 
på  HnnaO  med  tiUbOrande.  De  friheter  ocb  nndan- 
tagafOrmåner,  aom  af  konungar  och  andra  peraoner 
akäligen  fSmnnata  eder  kyrka  aå  i  firåga  om  landbor 
aom  annat,  godkäima  yi  och  atadfäata  att  ftrblifya 
orubbade  i  alla  tider.  Vi  fSrordna  deaautom  och  fQre- 
akrifya  under  hot  af  fOrbannelae,  att  ingen  m&  under 
din  kyrkaa  ledighet  (d.  y.  a.  under  ärkebiakopayakana) 
med  fOrdOmlig  förmätenhet  driata  akOfla  deea  tiUhOrig- 
heter  eller  på  något  aätt  atOra  henne  eller  hindra  kano- 
niakt  ärkebiakopayaL  Yi  förbjuda  yttermera,  att  någon 
må  till  gudatjänat  eller  kyrklig  kommunion  utan  din 
yetakap  eller  aamtycke  framdäppa  några  af  dig  med 
interdikt  eller  bannlyaning  belagda  eller  att  någon  må 
driata  komma  emot  din  i  kanoniak  ordning  förkunnade 
dom,  för  aåyidt  icke  tiUäfyentyra  dödafara  öf^erhänger, 
i  hyilket  fdl,  aå  anart  de  ej  kunna  hafya  din  när- 
yaro,  den  [af  bannlyaning]  bundne  bör  löaaa  af  någon 
annan  enligt  kyrkligt  formulär  efter  föregången  bot- 
göring. Vi  föreakrifya  alltaå,  att  ingen  människa  alla 
må  det  yara  tillåtet  att  förmätet  atöra  förenämnda 
kyrka  eller  borttaga  hennea  beaittnlngar  eller  behålla 
de  tagna  [eller]  minaka  eller  beayära  med  några  aom 
helst  trakasaerier,  utan  allt  må  i  ain  helhet  beraraa 
tiU  gagn  för  deraa  hyaijehanda  behof,  för  hyilkaa 
atyrelae  odi  underhåll  det  gifdta,  förbehållen  påfye- 
atolena  myndighet  Om  följaktligen  någon  andlig  eller 
yärldalig  person  med  kännedom  om  denna  yår  författ- 


*  Den  enda  i  Syerige  föryarade  bulla,  aom  utflrdata  med  underskrifter  och  i  öfHgt  med  iakttagande 
if  dU  i  det  påfliga  kansliet  öfliga  formaUteter. 


tum  mam  digna  satiifactione  correxerit,  poteBtatis 
honorisqae  sai  oareat  dignitate  reamqne  se  dinlno 
iudicio  existere  de  perpetrata  iniqnitate  cognoscat  et 
a  sacratisBiino  corpore  ac  sangnine  del  et  domini 
redemptoris  nostri  lesu  Christi  allena  flat  atqne  in 
extremo  examine  distrlcte  nltioni  snbiaceat.  Cnnctis 
antem  eidem  loco  sua  lura  seraantibas  sit  pax  domini 
nostri  lesa  Christi,  qaatinuB  et  hic  frnctom  bone 
actionis  perdplant  et  apad  districtum  indicem  premia 
eteme  pacis  Inneniant.    Amen  Amen  Amen. 


Adiana  nos  dens  salataris  noater 
Sanctns  Petrus    Sanctns  Paulus 
Lucios  papa  in 

Bgo  Lncins  catholice  ecclesie  episcopus  snbscripsl 
{Monogram.)    Bene  yalete. 
t  Ego   Theodinns   Portnensis  et  sancte  Enflne  sedis 

episcopus  snbscripsl. 
f  Bgo  Henrlcus  Albanensis  episcopus  ss. 
t  Ego  Theobaldus  Hostiensls  et  Yelletrensis  episco- 
pus SS. 
t  Ego  Johannes  tituU  sancti  Mard  presbiter  cardl- 

nalis  SS. 
t  Ego  Laborans  presbiter  cardinalii   sancte  Marie 

transtiberim  tit.  Calixti  ss. 
t  Ego  Pandulfus  presbiter  cardlnalls  tit.  basilice  XII 

apostolorum  ss. 
t  Ego  Albertus  diuina  pennissione  tit.  sancte  crucis 

in  lerusalem  presbiter  cardlnalls  ss. 
t  Ego  Melior  presbiter  card.  sanctorum  lobannis  et 

Pauli  tit.  Pagmacb.  ss. 
t  Ego  Adelardus  tit.  sancti  Marcelli  presbiter  card. 

SS. 

t  Ego  Arditlo  diaconus  card.  sancti  Theodori  ss. 
t  Ego  GratianuB  sanctorum  Cosme  et  Damiani  dlac. 

card.  SS. 
t  Ego  Soifredus  sancte  Marie  in  yla  lata  dlac.  card. 

SS. 

t  Ego  BoUandus  sancte  Marie  In  porticu  dlac.  card. 

SS. 

t  Ego  Petrus  dlac.  card.  sancti  Nioholai  in  carcere 

Tulliano  ss. 
t  Bgo  Badulfus  sancti  Georgii  ad  uelum  aureum  dlac. 

card.  SS. 

Datum  Yerone  per  manum  Alberti  sancti  romane 
ecclesie  presbiter!  card.  et  cancellarii.  Nonls  nouem- 
bris  indictione  quarta  incarnationis  dominice  anno 
m^^c^LxxxY  pontificatus  uero  domini  Ludi  pape  III 
anno  quinto. 


ning  drlsteligen  tdnSkt  Ofvertrftda  densamma  och  fOr 
andra  eller  tredje  gången  yamats,  m&  han,  s&framt 
han  icke  genom  lillbOrllg  godtgörelse  rattat  sin  skuld, 
beröfvas  sin  makt  och  värdighet  och  yeta  sig  yara 
skyldig  inför  Guds  dom  för  beg&ngen  orätträdighet 
och  aflagsnas  från  Guds  och  yår  herres  och  återlösares, 
Jesu  Kristi,  allra  heligaste  lekamen  och  blod  och  yid 
den  sista  rannsakningen  ligga  under  sträng  hämnd. 
Men  med  alla,  som  för  samma  ort  beyara  dess  rättig- 
heter, må  yara  yår  herre  Jesu  Kristi  frid,  så  att  de 
både  här  njuta  den  goda  handlingens  frukt  och  infOr 
den  stränge  domaren  må  finna  den  eyiga  fridens  lön. 
Amen,  amen,  amen. 

Hjälp  oss  Gud  vår  fSrlossare. 
Sankt  Petrus.    Sankt  Paulus. 
Påfye  Lucius  Hl. 
Jag  Lucius  den  katolska  kyrkans  biskop  har  undsr- 

tecknat.    Faren  yäl. 
Jag  Theodinns  biskop  af  Porto  och  s.  Buflna  har 

undertecknat. 
Jag  Henrlcus  biskop  af  Albano  etc. 
Jag  Theobaldus  biskop  af  Ostla  och  Velletrl  etc. 

Jag  Johannes  kardlnalpresbyter  yid  s.  Markus  kjrka 

etc. 
Jag  Laborans  kardlnalpresbyter  af  s.  Maria  på  andra 

sidan  Tibern  yid  Calixti  kyrka  etc. 
Jag  Pandulfus  kardlnalpresbyter  yid  de  tolf  apost- 

lames  basilika  etc. 
Jag  Albertus  med  gudomligt  tillstånd  kardlnalpres- 
byter yid  heliga  korsets  i  Jerusalem  kyrka  etc. 
Jag  Melior  kardlnalpresbyter  af  helgonen  Johannes 

och  Paulus  yid  Pagmachi  kyrka  etc. 
Jag  Adelardus  kardlnalpresbyter  af  sankt  Marcellus 

etc. 
Jag  Arditlo  kardinaldiakon  af  sankt  Teodorus  etc. 
Jag  Gratianus  kardinaldiakon  af  sankt  Cosmas  oeh 

Damlanus  etc. 
Jag  Soffiredus  kardinaldiakon  af  sankt  Maria  yid 

breda  gatan  etc. 
Jag  Bollandus  kardinaldiakon  af  sankt  Maria  i  port- 

hyalfyet  etc. 
Jag  Petrus  kardinaldiakon  af  sankt  Nlcolaus  i  Tul- 

llanska  fängelset  etc. 
Jag  Badulfus  kardinaldiakon  af  sankt  Georglus  till 

gyllene  skinnet  etc. 

Qlfvet  i  Verona  genom  Alberti  den  heliga  ro- 
merska kyrkans  kardinalpresbyters  och  kanslers  hand 
den  5  noyember  fjärde  indiktionen  i  Herrens  kött- 
bllfyandes  år  1185  i  påfyen  Lucii  ni:s  femte  ponti- 
flkatsår. 


*  Detta  kors  torde  yara  af  påfyen  egenhändigt  skrifret,  mOjligen  äfyen  e  1  ego. 


tammatk 


!  cm). 


61. 
Knut  La  mynt  och  brakteater. 


62. 


63. 


64. 
Kalmarmynten. 


65. 


66. 


67. 


68. 


69. 
östgötamynten. 


70. 


71. 


72. 


73. 


74.  75. 

Sverker  ILs  hrakteater. 


76. 


77. 


78. 


79. 
Erik  11:8  brakteater. 


80. 


82.  83.  84. 

Johan  1:8  h-akteater. 


Knut  11:8  brakteater. 


92. 


93.  94.  95. 

Erik  111:8  brakteater. 


96. 


118     MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 

tecknadt  band,  som  lades  öfver  axlarna  med  en  ribba  nedhängande  öfver 
bröstet,  en  annan  öfver  ryggen,  det  s.  k.  pallinm  (fig.  97).  Ärkebiskopen 
i  Lund,  såsom  primas  öfver  den  svenska  kyrkan,  skulle  lämna  palliet  åt 
hvar  ny  ärkebiskop  i  Uppsala,  d.  v.  s.  inviga  honom  till  hans  värdighet. 
Påivarne  funno  det  nödigt  att  vidtaga  särskilda  åtgärder  för 
reglerande  af  de  kyrkliga  förhållandena  i  vårt  land.  Tvenne  gånger 
kommo  påfliga  sändebud  (legater)  till  Sverige,  först  kardinalbiskopen 
af  Albano  Nicolaus,  till  börden  engelsman,  år  1152  —  han  blef  kort 
därefter  påfve  med  namnet  Honorius  IV  — ,  och  nära  ett  århundrade 
senare,  år  1248,  kardinalbiskopen  af  Sabina  Vilhelm,  hvilken  vid  medlet 
af  1220-talet  hade  varit  påfvens  legat  till  de  kristna  områdena  bortom 
Östersjön  och  söder  om  den  Finska  viken,  vid  hvilket  tillfälle  han 
äfven  hade  besökt  Gottland,  som  stod  i  liflig  förbindelse  med  landet 
öster  om  Östersjön.  Dess  värre  sakna  vi  fullständiga  redogörelser  för 
de  två  legaternas  verksamhet  inom  Sverige.  Den 
gick  i  allmänhet  ut  på  kyrkans  frigörande  från 
beroendet  af  lekmännen.  Med  ledning  af  de  i  ur- 
kunderna förekommande  antydningarna  kunna  vi 
åtminstone  skissera  den  märkliga  utvecklingen. 

Den  förstnämnde  legaten  fick  af  konung  och 
rikets  store  antagna  vissa  ganska  viktiga  saker: 
om  kyrkornas  frihet  —  att  lekmän  icke  fingo 
gifva  kyrkor  åt  andlige,  d.  v.  s.  tillsätta  prästmän, 
och  att  andlige  icke  fingo  dragas  inför  världslig 
domstol,  de  skulle  tala  och  svara  inför  sina  kyrkliga 
öfver  ordnade;  om  äktenskapet  —  att  frånskild 
jj^,  make  icke  fick  gifta  sig,  medan  den  andre  lefde,  och 

att  man  ej  efter  makens  död  fick  träda  i  äktenskap 
med  någon  nära  släkting  till  denne;  om  åvägabringande  af  frid  —  att 
man  ej  fick  under  normala  förhållanden  bära  vapen.  Vidare  förmådde  han 
konung  och  stormän  till  medgifvandet,  att  en  årlig  skatt,  den  s.  k.  peters- 
penningen, skulle  erläggas  till  påfven  af  hela  landet  —  »icke  så  mycket 
till  påfvens  fördel  som  fastmera  till  folkets  själagagn».  Redan  Gregorius 
VII  hade  yrkat  på  erläggande  af  tionde,  men  folket  synes  icke  hafva  varit 
mycket  villigt  att  erlägga  denna:  allt  som  oftast  funno  påfvarne  nödigt 
att  påminna  om  denna  kristliga  plikt;  tionden  skiftades  mellan  biskopen, 
socknens  kyrka  och  dess  fattiga.  Ännu  andra  afgifter  till  kyrkan  före- 
kommo,  offer  till  sockenprästen,  ersättning  för  vissa  kyrkliga  hand- 
lingar o.  s.  v.  År  1244  förmådde  ärkebiskopen  i  Uppsala,  med  tillhjälp 
af  jarlen,  bönderna  i  Tiunda-  och  Fjädrundaland  att  åtaga  sig  en  årlig 
afgift  till  prostame.  I  vissa  fall  sökte  fromheten  sig  uttryck  i  en 
offervillighet,  som  till  och  med  af  påfven  ansågs  gå  för  långt.  I 
Norge,  hvilket  land  kardinal  Nikolaus  besökte  på  väg  till  Sverige, 
stadgade  han,  att  hvar  och  en  hade  rätt  att  utan  arfvinges  medgif- 
vande   skänka   till  fromma  stiftelser  en  tiondedel  af  ärfd,  en  fjärdedel 


Till  2)1  2. 


Påflige  legaten  Vilhelms  af  Sabina  bref  om  de  vid  mötet  i  Skeninge 

fattade  besluten  I  mars  1248. 


Dilectis  in  Christo  fratribus  omnibus  in  regno 
Suechie  constitutis,  presentes  litteras  inspecturig. 
W[ilhelmns]  miscracione  dinina  Sabinensis  episcopns, 
apostolice  sedis  legalas,  salatem  in  nomine  Ihesn 
Christi.  Cum  in  Norwegia  et  Snechia  legacionis 
officio  fnngeremur,  coronato  rege  Norwegie  et  in  eo- 
dem  regno  aliis  qae  agenda  erant  spiritualiter  et 
temporaliter  dispositis  in  qaantum  dominas  ministra- 
nit,  properantes  in  Sneciam,  inuenimus  regnnm  illnd 
temporaliter  et  spiritaaliter  fere  per  totum  mirabili- 
ter  et  miserabiliter  contnrbatnm.  Erat  siqnidem 
gnerra  satis  dnra  inter  regem  et  quosdam  nobiles, 
ex  qua  homicidia  et  incendia  malta  contigerant  et 
rapine:  spiritaaliter  aatem  eo  quod  fere  omnes  sacer- 
dotes  erant  presbiteroram  fllii,  patrum  nestigiis  in- 
herentes,  contrahendo  sollempniter  roatrimonia  uel 
pablice  concubinas  habendo  in  sacris  ordinibns  con- 
stitati,  caram  qaoqae  habentes  animarnm.  nalla  sedis 
apostolioe  dispensacione  optenta.  Inolenerat  eciam 
consnetndo,  qae  pocias  merito  dici  poterat  corruptela. 
qnod  defaucto  sacerdotc  filii  eins  ael  deflcientibas 
flliis  cognati  proximiores  in  omnibas  mobilibus,  qae 
possidebat  ecclcsia,  saccedebant.  £x  qno  seqaebatar, 
quod  ecclesie  nimia  paupertate  perpetuo  premerentur 
et  propter  hoc  allegabant  sacerdotes,  quod  nuUa  ra- 
cione  poterant  sustinere  si  ne  coniunctione  ac  mini- 
sterio  maliernm.  Interponente  igitur  domino  Ihesu 
Christo,  auctore  pacis  universe  orbis,  mirabiliter  et 
notabi  liter  partes  suas,  perfecta  est  pax  post  maltos 
tractatns,  qaos  inter  partes  habnimas,  de  spontanea 
parciom  voluntate.  Deinde  post  aliquantalum  tem- 
poris, domino  archiepiscopo  Upsaiensi  et  saffraganeis 
eins  ad  nostram  presenciam  connocatis,  habita  pla- 
rlbus  diebus  multa  disputacione  et  deliberaoione,  qui- 
bus  interfuit  eoiam  dux,  per  qacm  fere  totalitcr  re- 
gitur terra  illa,  presente  quoque  legifero  terre  et 
maltis  aliis  magnis  et  discretis  uiris  ac  saeerdotibus 
multis,  de  consilio  et  uoluntate  dicti  archiepiscopi 
et  soffraganeorum  eias,  sic  duximus  anctoritate,  qua 
fungebamur,  apostoiica  statuendom,  ut  nullus  de 
cetero  in  sacro  ordine  constitutus  uxorem  accipiat 
uel  concubinam  pnbliee  sen  cohabitantem  habeat,  et 
si  contra  hoc  factum  fuerit,  nouerint  ille  mulieres 
se  anathematis  uinculo  innodatas.  Si  qua  autem 
lam  est  concubina  uel  uxor  de  facto,  licet  per  uiam 
dampnacionis  incedant,  tamen  infra  annum  excom- 
municaeionis  vinculum  non  incurrant.  sed  si  finito 


Åt  alla  älskade  bröder  i  Kristus,  som  finnas  i 
Sverige  och  komma  att  se  detta  bref,  önska  vi 
Vilhelm,  genom  Guds  nåd  biskop  af  Sabina,  den 
päfliga  stolens  legat,  salighet  i  Jesu  Kristi  namn. 

När  vi  förvaltade  en  legats  uppgift  i  Norge  och 
Sverige,  skyndade  vi,  sedan  den  norske  konungen 
blifvit  krönt  och  allt  annat  i  andligt  och  världsligt 
hänseende,  som  behöfdes,  blifvit  med  Guds  hjälp  ut- 
rättadt,  till  Sverige.  Vi  funno  detta  rike,  sä  i  världs- 
ligt som  i  andligt  hänseende,  sä  godt  som  fullstän- 
digt pä  ett  underbart  och  jämmerligt  sätt  upprördt. 
Mellan  konungen  och  näg^a  förnäma  män  rådde  ett 
ganska  svårt  krig,  hvilket  förde  med  sig  dråp,  många 
mordbränder  och  plundringar.  I  andligt  hänseende 
funno  vi,  att  nästan  alla  präster  voro  prästsöner,  och 
trädande  i  fädemas  fotspår  ingingo  de  högtidligen 
äktenskap  eller  höllo  offentliga  frillor,  ehuru  de  voro 
vigda  till  prästämbeten  och  skulle  hafva  vård  om 
själarna  —  utan  att  från  påfvestolen  något  undantag 
frän  den  stadgade  ordningen  hade  erhållits.  Dess- 
utom hade  inrotat  sig  en  sed,  som  väl  hellre  bör 
kallas  en  osed,  att  när  en  präst  afled,  ärfde  sönerna 
eller,  ifall  sådana  ej  funnos,  de  närmaste  släktingarne 
all  kyrkans  lösegendom.  Följden  häraf  blef,  att  kyrkor- 
na ledo  af  alltför  stort  armod,  och  på  grund  däraf  på- 
stodo  prästerna,  att  de  icke  kunde  existera  utan  för- 
bindelse med  och  biträde  af  kvinnor. 

Tack  vare  den  hjälp,  som  Herren  Jesus  Kristus, 
all  frids  i  världen  upphof,  på  ett  underbart  och 
märkligt  sätt  skänkte,  blef,  efter  hvarjehanda  för- 
handlingar med  de  stridande  parterna,  på  grund  af 
deras  fria  vilja  fred  sluten. 

Kort  tid  därefter  kallade  vi  till  oss  ärkebiskopen 
i  Uppsala  och  hans  lydbiskopar.  Vi  hade  i  flera 
dagar  tvistigheter  och  öfverläggningar,  hvilka  öfver- 
voros  af  jarlen,  hvilken  är  rikets  egentlige  härskare, 
landskapets  lagman  och  många  andra  stormän  och  för- 
ständiga män  samt  många  präster.  Efter  råd  och 
med  vilja  af  ärkebiskopen  och  hans  lydbiskopar 
hafva  vi,  pä  grund  af  vår  apostoliska  fullmakt  be- 
slutat 

att  ingen  präst  hädanefter  må  gifta  sig  eller 
hafva  en  frilla  offentligen  eller  hos  sig  boende.  Sker 
sådant  hädanefter,  må  dessa  kvinnor  veta  sig  vara 
underkastade  bannlysning.  Men  om  någon  redan  är 
frilla  eller  vigd  hustru,  må  hon.  fastän  hon  går  på 
förtappeisens  väg,  inom  ett  år  icke  underkastas  bann- 


anno  non  separentar  omnino,  noneriut  se  anathematis 
uincalo  innodatas,  et  caaeant  qui  sic  eas  habuerint, 
ne  excomnmnicatis  alterins  participent  in  peccato, 
qaia  sicat  inre  canonico  est  expressnm  eodem  uinculo 
ligarentnr;  exceptis  quinquagenariis  sacerdotibas  et 
feminis,  qai  si  fidem  dederint  et  sub  magna  pena 
pecaniaria  promiserint  episcopo  de  omnimoda  con- 
tinencia  et  qaod  nomquam  iu  eadem  domo  yel  sub 
eodem  tecto  simu]  dormiant,  poterit  eos  episcopas, 
si  ei  bonam  et  tatnm  videbitar,  snstinere;  filii  aatem 
illoram,  qui  decetero  tales  uxores  vel  concubinas 
acceperint  ael  qui  post  annum  nascituri  sunt  de  hiis 
qui  iam  tales  optinent  mnlieres,  nihil  percipiant  ab 
intestato  de  hiis  que  pater  eoram  uel  ecclesia  possi- 
debat,  et  si  acceperint,  ipso  facto  sentenciam  ex- 
commnnicacionis  incurrant.  Illis  autem  qui  iam  nati 
sunt  uel  qui  infra  annum  nascentnr  de  mulicribus 
que  iam  cum  sacerdotibus  licet  dampnabiliter  de- 
morentur,  iugum  de  novo  non  imponimus,  sed  con- 
testamnr  eos,  et  si  fllii  non  supersunt,  cognatos,  quod 
mortaliter  peccabunt  et  rapinam  et  furtum  commit- 
tunt,  si  de  bered itate  sacerdotis  uel  ecclesie  aliquid 
acceperint  et  nisi  restitnant  Deo  reconciliari  non 
possnnt.  Per  testamentum  autem  possunt  sacerdotes 
iicite  relinquere  cui  placet  si  quid  ex  hereditate  uel 
artiiicio  aut  doctrina  seu  ex  dono  eis  facto,  con- 
templacione  non  ecclesie  sed  persone  mortis  tempore 
possederunt.  In  aiiis  autem  bonis,  quia  omnia  sunt 
ecclesie,  non  licet  eis  aliqua  racione  testari.  Porro 
bonos  sacerdotes  qui  absquc  uxoribus  et  publicis  seu 
cohabitantibus  concubinis  uoluerint  permanere  pre- 
rogatiua  dllectionis  et  fauore  benivuolo  prosequentes, 
de  consilio  et  consensu  archiepiscopi  et  suffraganeorum 
eius  et  auctoritate  qua  fungimur  apostolica,  duximus 
statuendum  quod  quicunque  decetero  in  domibus  eo- 
rum  et  precipue  fratrum  predicatorum  uiolenciam 
fecerint  pretextu  hospitalitatia  uel  ex  alia  cansa, 
frangendo  eorum  domos  uel  hostia  seu  uiolenter  ali- 
quid rapiendo  seu  in  sacerdotes  vel  domesticos  eorum 
manus  in(j)icendo  violentas,  exceptis  personis  domini 
regis  et  ducis,  sentenciam  excommunicacionis  in- 
currant. Episcopis  quoque,  quando  uisitaverint  eos, 
in  virtute  obediencie  precipiendo  mandamns,  ne  ali- 
quid ab  eis  preter  solam  procuracionem  exigant  vel 
oblatum  recipiant.  Ministris  quoque  episcoporum 
silicet  marachalco  et  seneschalco  et  aliis  omnibus  qui 
sequuntur  episcopum  districte  precipimus,  quod  tem- 
pore uisitacionis  nichil  omnino  exigant  a  sacerdotibus 
uel  ab  aliis  pro  eis  per  se  uel  per  alios  et  si  quid 
exigerint  preter  uictualla  que  ad  procuracionem  per- 
tinent  uel  oblatum  acceperint  ut  supradictum  est 
uinculum  excommanicacionis  incurrant.  Precipimus 
quoque  sub  pena  excommunicacionis  ne  aliqui  preter 


lysning,  men  om  efter  utgången  af  året  fullständig 
skilsmässa  ej  inträdt,  skall  kvinnan  vara  bannlyst 
och  må  den,  som  häller  henne  kvar,  se  till  att  han, 
som  i  synd  umgås  med  en  bannlyst,  ej  mä,  såsom 
det  heter  i  den  kanoniska  lagen,  komma  i  samma 
fördömelse.  Dock  må  undantag  göras  för  femtioåriga 
präster  och  kvinnor,  som  vid  straff  af  höga  böter 
lofva  biskopen  all  återhållsamhet  och  att  de  aldrig 
skola  sofva  tillsammans  1  samma  hus  eller  under 
samma  tak,  därest  biskopen  finner  det  vara  godt 
och  tryggt  att  medgifva  detta.  Söner  af  dem,  som 
hädanefter  taga  sädana  hustrur  eller  frillor ,  eller  de, 
som  efter  ett  år  födas  åt  präster,  som  redan  under- 
hålla sådana  kvinnor,  få,  därest  fadern  dör  utan  att 
hafva  akrifvit  testamente,  intet  af  det  som  fadern 
eller  kyrkan  ägde:  om  de  mottaga  något  däraf,  ådraga 
de  sig  därigenom  bannlysning.  Dem,  som  redan  äro 
födda  eller  som  födas  inom  ett  är  af  kvinnor,  som 
redan  —  låt  vara,  att  det  är  fordömligt  —  bo  hos 
präster,  pålägga  vi  icke  något  nytt  ok,  men  vi  för- 
klara härmed,  att  om  de  —  eller,  ifall  söner  icke 
förekomma,  släktingar  —  mottaga  något  af  prästens 
eller  kyrkans  egendom,  begå  de  dödssynd,  rof  och 
stöld;  såvida  de  icke  återställa  hvad  de  uttagit, 
kanna  de  icke  åter  försonas  med  Gud.  Genom  testa- 
mente kunna  präster  åt  hvem  dem  lyster  öfverlåta 
hvad  de  i  dödsstunden  äga  genom  arf,  arbete,  under- 
visning eller  gäfva,  skänkt  dem  personligen  och  icke 
åt  kyrkan.  Öfver  annan  egendom,  ty  den  tillhör  helt 
kyrkan,  få  de  icke  på  något  villkor^  förfoga  genom 
testamente.'  Goda  präster,  som  vilja  lefva  utan 
hustrur  eller  med  dem  offentligen  sammanboende 
frillor,  vilja  vi  med  kärlek  och  välvilja  omhulda, 
hvadan  vi,  med  råd  och  samtycke  af  ärkebiskopen 
och  hans  lydbiskopar  samt  på  grund  af  den  apo- 
stoliska fullmakt  vi  innehafva,  fastställa,  att  hvar 
och  en  som  hädanefter  i  sådana  prästers  hus,  sär- 
skildt  i  predikarebrödernas,  öfvar  våld  genom  gästning 
eller  under  annan  förevändning,  uppbryter  husen  eller 
dörrarna,  våldsamt  tillägnar  sig  något,  våldför  sig  pä 
prästerna  eller  deras  tjänare  —  konungens  och  jarlens 
män  äro  undantagna  —  är  underkastad  bannlysning. 
Vi  ålägga  biskoparne,  vid  den  lydnadens  plikt,  som 
dem  åligger,  när  de  visitera  sädana  präster,  att 
af  dem  ej  fordra  mera  än  gengärden,  ej  mottaga 
hvad  utöfver  denna  erbjudes  dem.  Yl  ålägga  bisko- 
pens tjänare,  högre  och  lägre,  att  vid  visitation  icke 
af  prästen  eller  af  andra  för  hans  räkning  själfva 
eller  genom  andra  utkräfva  mera  än  de  lifsmedel, 
som  höra  till  gengärden  eller  mottaga  hvad  därut- 
öfver  kan  erbjudas,  vid  straff  af  bannlysning. 

Vi  föreskrifva  vidare,  vid  straff  af  bannlysning. 
att   vid    biskopsvisitation   ingen  må  gästa  hos  prä- 


saos  hosipitentur  cnm  episcopo  apad  sacerdotcs  in 
dicbus  aisitaeionis  nisi  nominatiin  a  sat-erdote  qni 
procurat  episcopum  fuerint  invitati.  Tn  diocesi  Up- 
salensi,  Strengenensi,  Årasiensi,  Skarens!  ita  ordina- 
mns  ot  nbi  solct  episcopas  hospitari  iiii:or  diebns 
cansa  nisitacionis  hospitetur  tribas  et  abi  solet  tribns 
habeat  sacerdos  opcionem  nei  redimere  cnm  marcha 
argentl  et  dimldia  nel  procurare  cum  xx  tantam 
eqnitataris,  vbi  vero  duabas  habeat  opcionem  nel  re- 
dimere cum  marcha  argenti  nel  cum  xx  equitaturis 
tantummodo  procurare.  In  Strengenensi  tamen  si 
redemerit  cum  marcha  argenti  ad(j)iciat  dnas  metre- 
tas  mellis.  In  regione  autem  Vesterdalum  Arusien- 
sis  diocesis  fiat  de  hii»  sicut  fuerat  hactenus  obser- 
uatum.  In  Lincopensi  autem  et  Uexionensi  dioceai 
dimissa  sit  diet  tercii  mensa.  De  duobas  autem 
diebus  habeat  opcionem  sacerdos  uel  redimere  pro- 
curacionem  cum  marcha  argenti  et  dimidia  et  iiii.or 
metretis  mellis  uel  cnm  xx  tantam  equitaturis  epi- 
scopum procurare.  Item  statuimus  ut  si  contigerit 
episcopum  celebrare  uel  missam  audire  in  ecclesia 
parochiali  in  die  sollempni  qnando  solet  populus 
generaliter  offerre  secundum  consnetndinem  regionis 
sic  offertorium  diuidatur  ut  quod  offert  episcopas  uel 
alii  qni  cum  co  uel  propter  eum  uenerunt,  habeant 
capellani  eiusdem.  Quod. autem  parochiani  offerunt 
sit  integre  sacerdotis.  Si  uero  contigerit  iuterdici 
ecclesiam  pro  alicuius  delicto  pro  quo  episcopas  pe- 
nam  pecuniariam  acceperit  in  tantum  satis faciat 
episcopuR  sacerdoti  in  qaantum  dampnificatus  appa- 
ruerit  ex  huiusmodi  interdicto.  Et  hec  omnia  bonis 
sacerdotibus  sunt  concessa.  Pro  immundis  autem 
et  publice  fornicantibus  nichil  penitus  innouamus  et 
si  quid  eis  male  contigerit  sanguis  eoram  sicut  scrip- 
tum  est  super  caput  eorum  crit.  Statuimus  preterea 
et  precipimus  in  uirtute  obediencie  omnibus  in  sacro 
ordine  constitutis  qui  modo  mulierem  non  habent 
et  illis  qui  habent  post  annum  quod  nullos  filios 
nascituros  sibi  appropient  recognoscendo  snos  esse 
tenendo  eos  secum  et  alendo  uel  alibi  publice  nu- 
triendo  vel  suum  filium  publice  nominando  cum  il  le 
demum  debeat  recognosci  filius  secundum  quod  iura 
dicunt  quem  legitime  nupcie  demonstrant.  Quicun- 
que  autem  contra  hoc  scientcr  et  uoluntarie  fecerint 
nouerint  se  anathemati  subiacere.  Item  statuimus 
et  in  uirtute  obediencie  precipimus  episcopis  ut  fa- 
ciant  omnes  officiales  snos  qui  uulgo  exactores  dicun- 
tur  iurare  super  sancta  Dei  euangelia  quod  officium 
suum  cum  ueritate  et  sine  calumpnia  bona  fide  per- 
agant  et  de  cognoscendis  causis  matrimonialibus  uel 
aiiis  spiritualibus  cum  laici  sint  se  nullathenus 
intromittant.  Clerici  uero  nulli  assomant  officium 
exactoris  et  si  quis  contra  hoc  fecerit  nouerit  se  ec- 


sten  utom  biskopens  män,  såvida  de  icke  blifvit  af 
prästen  namneligen  inbjudna.  I  Uppsala.  Strängnäs, 
Västerås  och  Skara  stift  skall  biskopen  i  socknar, 
där  han  för  visitation  plägat  gästa  4  dagar,  nöja  sig 
med  3 :  där  han  plägat  gästa  i  tre  dagar,  har  prästen 
rätt  att  välja  mellan  att  köpa  sig  fri  med  betalning 
af  1  ^i%  mark  silfver  eller  att  bereda  gästning,  dock 
icke  for  mer  än  20  beridna,  där  biskopen  plägat 
gästa  2  dagar,  har  prästen  rätt  att  välja  mellan  att 
betala  en  mark  silfver  eller  gifva  gästning  ät  högst 
20  beridna.  Om  i  Strängnäs  stift  prästen  löser  sig 
fri  med  en  mark  silfver,  skall  han  lägga  till  två 
mått  honung.  I  Västerdalarne,  som  tillhöra  Västerås 
stift,  skall  det  som  hittills  varit  sed  iakttagas.  I 
Linköpings  och  Växjö  stift  skall  tredje  dagens 
mathållning  bortfalla.  För  de  två  dagarna  har 
prästen  rätt  att  välja  mellan  att  friköpa  sig 
med  1  V«  mark  silfver  och  4  mått  honung  eller 
att  bereda  gästning  ät  biskopen  men  icke  för  mera 
än  20  beridna. 

Sedan  föreskrifva  vi,  att  därest  det  händer,  att 
biskopen  firar  mässa  eller  åhör  denna  i  sockenkyrkan  å 
högtidsdagar,  då  folket  plägar  allmänt  efter  ortens  sed 
offra,  skall  offret  delas  så,  att  hvad  biskopen  offrar 
eller  de  som  kommit  med  honom  eller  för  hans  skall 
skall  tillfalla  biskopens  kaplaner,  hvad  sockenborna 
offra  skall  odelad  t  tillfalla  prästen.  Om  det  in- 
träffat, att  kyrkan  är  under  interdikt  för  någons 
brott,  och  biskopen  därför  mottagit  böter  till  fullt 
belopp,  skall  biskopen  gifva  prästen  ersättning  för 
hvad  han  kan  anses  hafva  förlorat  genom  interdiktet. 
Allt  detta  är  medgifvet  åt  goda  präster. 

Men  för  de  orena  och  som  offentligen  idka  skör- 
lefnad  gifva  vi  alls  inga  nya  medgifvanden,  och  om 
de  drabbas  af  något  ondt,  må,  såsom  skriften  säger, 
deras  blod  vara  öfver  deras  hufvud. 

Vidare  stadga  vi  och  föreskrifva,  vid  lydnadens 
plikt,  för  alla  präster,  som  nu  ej  hafva  hustru, 
och  för  dem,  som  hafva  hustru  efter  ett  år,  att  de 
icke  tillägna  sig  söner,  som  komma  att  födas,  genom 
att  erkänna  dem  vara  sina,  hålla  dem  hos  sig,  lämna 
dem  offentligen  åt  andra  att  uppfödas  eller  offentligen 
omtala  dem  såsom  sina,  eftersom  ingen  bör  erkännas 
som  son,  enligt  hvad  lagen  säger,  som  icke  är  född 
i  laga  gifte.  De,  som  med  vett  och  vilja  bryta  mot 
detta,  må  veta  att  de  äro  förbannade. 

Vidare  stadga  vi  och  föreskrifva,  vid  lydnadens 
plikt,  att  biskoparne  låta  sina  tjänstemän,  som  kallas 
fogdar,  svära  öfver  de  heliga  evangelierna  att  full- 
göra sina  åligganden  ärligt,  med  sanning  och  utan 
förtal  samt  att  ingalunda,  eftersom  de  äro  lekmän, 
befatta  sig  med  giftermåls-  eller  andra  andliga  saker. 
Ingen    andlig    man    får   tagas   till   fogde,    den    som 


clesiastico  suppositam  intcrdicto.  Itcm  precipimus 
episcopis  et  stataimus  qaod  de  expcnsis  procnracio- 
DQm  Dostramm  terciam  partem  persol aant  de  camera 
et  daas  tantam  partes  accipiant  de  ccclesiis,  facta 
distribacione  inter  ccclesiag  prout  cuilibet  auppetunt 
facQltatCB.  Precipimas  quoque  archiepiscopo  Upsa- 
lensi  et  omnibus  saffraganeis  eias  in  virtate  obedien- 
cie  at  infra  anniim  habeant  et  possideant  dam  uixe- 
rint  jarc  proprictatis  librom  decretaliatn  secundom 
ultimam  compilationem  que  facta  fait  temporc  vene- 
rabilis  memorie  Gregorii  pape  IX  et  ut  studeant  in 
CO  secundnm  qnod  Dominas  ipsis  graciam  ministrabit. 
Si  quis  antem  eorum  predictum  libram  infra  annnniha- 
bere  neglexerit  noaerit  se  ecelesiastico  8appo8itam  in- 
tcrdicto. Preterea  precipimas  et  in  virtutc  obediencie 
aab  pena  excommunicacionis  et  saspensioniu  archi- 
opiscopo  et  omniburt  suffraganeis  cius  qaod  nnlli  laico 
decimas  alicaius  ecclesie  parochialis  concedant.  Itcni 
stataimas  et  committimos  archicpiHcopo  et  omnibas 
Boffraganciii  cjus  cuilibet  in  saa  diuccsi  si  contigerit 
aliqnem  uel  aliqaos  incidere  in  aliqaam  de  nostris 
excommunicacionibus  ael  interdictis  supradictis  et 
penitens  uoluerit  emendare  liceat  diocesano  eius  ipsam 
absoluere  si  tamen  primo  roddendo  si  quid  acceperit 
vel  si  quid  dampnum  dedit  plene  solaendo  satis- 
fecerit  sine  nlla  obligacione  uel  spe  illad  quod  sol- 
uerit  rehabendi.  Precipimas  quoque  in  nominc  Ihesu 
(Jhristi  et  in  virtute  obediencie  domino  archiepiscopo 
Upsalensi  et  omnibus  suffraganeis  eius  qnod  hcc  om- 
nia  singulis  annis  in  suis  synodis  diligenter  legi 
faciant  et  exponi.  Datum  Skeningie  Lincopensis  dio- 
cesis  anno  ab  incarnacione  Domini  M^  C('^  XLVIII". 
kal.  Marcii  presentibus  consnlontibus  et  consencien- 
tibus  venerabilibus  patribus  et  fratribus  archiepiscopo 
Upsalensi  et  quinque  suffraganeis  ejus  ac  multis  aliis. 


handlar  i  strid  häremot  vete  sig  vara  underkastad 
andligt  interdikt. 

Vidare  fOrständiga  vi  biskoparne  och  stadga, 
att  af  omkostnaderna  fSr  vår  gästning  skola  de  taga 
en  tredjedel  af  stiftets  kassa  och  endast  två  tredje- 
delar frän  kyrkorna,  pä  hvilka  fördelningen  sker 
med  hänsyn  tagen  till  hvar  kyrkas  förmåga. 

Vi  befalla  äfven  ärkebiskopen  i  Uppsala  och  alla 
hans  lydbiskopar,  vid  lydnadens  plikt,  att  Inom 
ett  är  skaffa  sig  och  behälla  sä  länge  de  lefva  boken 
med  dekretalerna  efter  den  senaste  affattningen, 
hvilken  gjordes  under  påfve  Gregorius  IX:s,  af  vör- 
dadt  minne,  styrelsetid,  och  att  de  studera  i  den 
efter  den  nåd  Herren  förlänar  dem.  Om  någon  af 
dem  försummar  att  skaffa  sig  denna  bok  inom  före- 
skrifven  tid,  må  han  veta  sig  vara  underkastad  kyrk- 
ligt interdikt. 

Vidare  förständiga  vi,  vid  lydnadens  plikt,  vid 
straff  af  bannlysning  och  suspension,  ärkebiskopen 
och  alla  hans  lydbiskopar  af  Hckeafstå  någon  kyrkas 
tionde  till  någon  lekman. 

Vidare  stadga  vi  och  medgifva  ärkebiskopen  och 
alla  hans  lydbiskopar,  hvar  och  en  i  hans  stift,  att 
om  någon  eller  några  råkat  ut  för  någon  af  våra 
förut  omtalade  bannlysningar  eller  interdikt  och 
ångrande  vill  bättra  sig,  får  hans  stiftöfverhufvud 
allösa  honom,  om  han  förut  gjort  rätt  för  sig  genom 
att  återställa  hvad  han  mottagit  eller  fullt  gälda  den 
skada  han  vållat,  utan  löfte  eller  hopp  att  få  igen 
hvad  han  erlagt. 

Vi  föreskrifva  äfven,  i  Jesu  Kristi  namn  och 
vid  lydnadens  plikt,  att  ärkebiskopen  och  alla  hans 
lydbiskopar  låta  i  de  årliga  synoderna  allt  detta 
uppläsas  och  utläggas. 

Gifvct  i  8keninge  inom  Linköpings  stift  år 
efter  Kristi  börd  1248  den  1  mars.  i  närvaro  samt 
med  råd  och  samtycke  af  de  vördnadsvärda  fäderna 
och  bröderna  ärkebiskopen  i  Uppsala  och  fem  hans 
lydbiskopar  samt  många  andra. 


SVBRKBKSKA  OCH  BRIKSKA  ÄTTERNA.  119 

af  förvftrfd  egendom;  gift  kvinna  hade  rätt  att  skänka  bort  en  tionde- 
del af  hemgiften  och  en  fjärdedel  af  den  tredjedel,  som  tillkom  henne 
af  hvad  mannen  och  hon  förvärfvade  efter  ingående  af  äktenskapet  I 
den  kortfattade  underrättelsen  om  kardinalens  åtgöranden  i  Sverige 
synes  föreskriften  om  testamente  höra  tiU  det  med  mera,  för  hvilket  ingen 
redogörelse  lämnas.  Men  i  en  påfven  Alexander  III:s  bulla,  antagligen 
af  år  1172,  heter  det:  >Vi  hafva  förnummit,  att  hos  er  finnas  några, 
som  göra  sina  äkta  söner  arflösa,  för  att  lämna  all  sin  egendom  åt 
kyrkorna,  något  som  är  alldeles  otillåtligt:  den,  som  har  en  son,  kan, 
om  han  vill,  sätta  Kristus  som  andre  son,  genom  att  gifva  hälften  af 
sin  egendom  åt  kyrkan,  den,  som  har  två  söner,  kan  göra  Kristus  till 
den  tredje,  de,  som  hafva  inga  söner,  kunna  gifva  allt  åt  kyrkan,  utan 
att  fråga  efter  bröder  och  systrar.» 

Kardinal  Vilhelm  höll  år  1248  ett  möte  i  Linköping  med  ärke- 
biskopen i  Uppsala  och  fem  hans  lydbiskopar,  i  närvaro  af  jarl  Birger 
och  många  andra,  och  utfärdade  där  en  stadga,  hvilken  skulle  årligen 
uppläsas  å  stiftssynoderna  (pl.  2).  Af  det  myckna,  som  stadgan  innehåller, 
viU  jag  här  omtala  endast  två  saker:  det  absoluta  förbudet  för  prästerna 
att  ingå  äktenskap  eller  i  sitt  hus  hafva  en  frilla  samt  föreskriften  att 
biskoparne  skulle  förskaffa  sig  den  senaste  samlingen  af  påfliga  för- 
ordningar. Men  —  som  ofta  hände  under  medeltiden  —  denna  stadga 
är  icke  fullständig.  I  den  omtalas  icke  ett  mycket  viktigt  ärende, 
som  förekom  under  den  långa  öfverläggningen,  nämligen  rörande 
biskopsvalen.  Hittills  hade  i  Sverige  förekommit  den  seden  —  enligt 
kyrkans  uppfattning:  oseden  — ,  att  biskopar  hade  blifvit  tillsatta  af 
konungen  och  rikets  store  jämte  rop  af  en  bullrande  folkhop.  Detta 
fick  icke  ske.  Vid  hvar  biskopskyrka  (domkyrka)  skulle  upprättas  ett 
kapitel  (domkapitlet)  af  vid  domkyrkan  tjänstgörande  prästmän  af  olika 
grader,  och  endast  detta  tillkom  rätten  att  utse  stiftets  öfverherde. 
Ansatser  till  en  kapitelbildning  hade  tidigare  funnits,  åtminstone  i 
vissa  stift,  men  detta  blef  nu  regel. 

Stora  voro  således  de  förmåner,  som  genom  påfligt  inflytande  till- 
försäkrades kyrkans  män  —  oberoende  af  lekmännen  såväl  vid  tillsätt- 
ning som  i  händelse  af  förseelser  — ,  men  därtill  kom  ännu  en  förmån, 
med  hvilken  konungarne  af  fromhet  eller  af  begär  att  stå  väl  hos  kyrkans 
främste,  hvilka  hade  makt  att  binda  och  att  lösa  —  de  drogo  till  och 
med  lekmän  för  vissa  förseelser  (t.  ex.  äktenskapsbrott)  inför  andlig 
domstol  —  och  hvilka  därjämte  kunde  spela  en  betydande  roll  i  politiskt 
hänseende,  funno  sig  böra  köpa  deras  bevågenhet.  Så  blef  kyrkan  små- 
ningom, först  i  enstaka  fall,  befriad  från  skyldighet  att  för  jordegendom 
erlägga  skatt  till  kronan,  och  likaledes  i  enskilda  fall  öfverlätos  (dock 
vanligen  med  vissa  undantag)  de  böter,  som  skulle  från  kyrkans  under- 
lydande erläggas  till  konungen,  åt  jordägaren-kyrkan. 

Till  de  sex  äldre  stiften  kom  under  detta  tidehvarf  det  sjunde, 
omfattande   Finland    och   i   högsta   grad  utsatt  för  anfall  af  de  hedna 


120  MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBRBKTS  FALL. 

grannfolken.  Fullständiga  äro  visserligen  icke  alla  biskopsserierna,  och 
för  många  af  biskopame  känna  vi  föga  mera  än  namnen.  Tvenne  af 
ärkebiskopame,  den  förste  af  dem  fransmannen  Stefan,  och  sedermera 
Yalerius,  voro  trogna  anhängare  af  den  Sverkerska  ätten  och  lämnade 
därför  för  en  tid  stiftet,  den  förre  efter  konung  Earls  död,  den  andre  efter 
slaget  vid  Lena.  En  antydan  om  en  nitisk  biskops  verksamhet  under 
denna  tid  lämnar  hvad  vi  läsa  i  Västgötalagens  biskopslängd  rörande 
biskop  Bengt,  som  styrde  stiftet  under  1100-talets  andra  hälft.  Han 
kallas  där  den  gode  biskop  Bengt.  >En  slik  varder  aldrig  i  anseende 
till  goda  gärningar  hvarken  förr  eller  sedan.  Han  öfvertog  11  bon  och 
lämnade  efter  sig  19,  han  hade  före  sig  60  landbor  (arrendatorer)  och  läm- 
nade efter  sig  120.  Han  lät  skrifva  (måla)  hela  koret  i  den  heliga  Marias 
kyrka  (i  Skara),  han  lät  göra  och  skrifva  södra  kofven  (ett  mindre  rum 
i   kyrkan),  han  skänkte  V»  mark  guld  till  de  tecken  kring  hufvudena 

(helgonglorior),   som   där  äro  skrifna. Han  lät  göra  taflan 

framför  högaltaret*,  tillreda  båda  (relik-)skrinen  och  skaffade  helge- 
domar (reliker)  till  dem. Med  hans  råd  kom  klockan  Cantabona 

(=  sjung  väl)  till  Skara,  och  han  köpte  den  med  sina  penningar.  En 
bibel  lät  han  köpa  i  England  och  gaf  den  till  Mariakyrkan  i  Skara. 
Han  lät  på  sin  bekostnad  göra  fjärdedelen  af  sankt  Peters  kyrka  i 
Skara.  De  flesta  penningar,  som  sankt  Nikolai  kyrka  i  Skara  kostade, 
släppte  han  till,  och  han  var  deras  gillebroder**,  han  gaf  båda  klockorna 
till  denna  kyrka  och  till  Eriksbergs  kyrka.  Han  lät  göra  och  utrusta 
kyrkorna  i  Götala,  Agnestad,  Dimbo  och  Ving,  den  sistnämnda  vigde 
han  utan  afgift.  Hvar  han  for  inom  sitt  biskopsdöme  och  fann  något 
fattas,  hvarmed  man  skulle  tjäna  Gud,  halp  hem  med  sina  penningar 
manligen  och  ärligen.    I  Medeluppland  (nu  Medelplana  på  KinnekuJle) 

gaf  han  klockor,  böcker  och  skrud.    Han  lät  ock  göra  fem  broar , 

han  lät  broa  två  raster  (ett  vägmått)  inom  Tiveden  och  en  rast  i 
Yättersveden  och  en  rast  å  Hökensås.  Icke  tog  han  mera  än  5  pen- 
ningar blå  af  hvar  bonde  eller  5  skäppor  hafre  eller  3  skäppor  korn. 
Ingen  man  i  denna  värld  kan  uppräkna  alla  hans  goda  gärningar,  det 
kan  endast  Gud,  som  styrde  honom  därtill.  Det  oaktadt  lämnade  han 
efter  sig  gods  och  penningar,  stora  och  många  silfverkärl,  djurshorn 
(dryckeshorn),  kläde  och  gråskinn,  så  mycket  som  20  hästar  kunde 
draga  mest  i  godt  väglag,  dessutom  5  lispund  silfver.  Likväl  gaf  han 
åt  fattiga  sitt  bröd  osparligen  och  kläder.  Gud  löne  hans  själ  för  alla 
hans  goda  gärningar,  och  i  Mariakyrkan  i  Skara  ligger  han.» 

Den  naiva  skildringen  låter  oss  skönja  en  kyrkans  storman,  nit- 
älskande  för   sitt   ämbete  och  därjämte  för  landets  välfärd.    Om  hans 

*  Taflan  framför  högaltaret  torde  hafva  sett  ut  så  som  den  altarbeklädnad,  hvilken 
från  Broddetorps  kyrka  i  Västergötland  kommit  till  Statens  historiska  museum  (här  af- 
bildad,  fig.  98)  —  såvida  det  icke  rentaf  är  samma  altarprydnad.  Scener  ur  Kristi 
barndoms-  och  lidandeshistoria  äro  här  framställda,  nederst  ses  apostlar  ne  i  en  rad. 

*♦  Antingen  hade  prästerna  i  denna  kyrka  sammanslutit  sig  till  ett  gille  eller  var  det  för 
ett  ät  den  helige  biskop  Nikolaus,  städernas  skyddspatron,  helgadt  gille,  som  kyrkan  byggdes. 


8VXRKERSKA  OOH  ERIESKA  iTTBBNA. 


121 


98.    Antemensale  och  super/rontale  från  Broddetorps  kyrka. 

släktförhållanden  veta  vi  alls  intet.  Han  måste  hafva  tillhört  en  rik 
släkt.  Sedan  man  i  Sverige  börjat  uppsätta  infödda  män  på  biskops- 
stolarna, synes  man  under  denna  tid  i  allmänhet  hafva  korat  män 
hörande  till  de  förnämligare  ätterna.  Om  mer  än  en  biskop  heter  det, 
att  han  var  besläktad  med  konungen. 


122  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBRBKTS  FÅLL. 

Få  ännu  ett  annat  sätt  befästes  under  detta  tidehvarf  kyrkans 
makt  i  vårt  land  —  genom  införandet  af  klosterväsendet. 

Dess  anor  gå  långt  tillbaka.  Tidigt  började  skaror  af  män  eller 
kvinnor  draga  sig  tillbaka  ur  världens  vimmel  och  buller  för  att  ägna 
sig  uteslutande  åt  andakt.  Men  man  afklädde  sig  icke  därmed  den 
mänskliga  naturens  svagbeter,  och  klosterväsendet  (ordet  kloster  be- 
tyder ett  afstängdt  område)  kom  därför  än  här,  än  där,  ja  ganska 
allmänt,  i  förfall.  En  italienare  Benedictus  (f  543)  företog  en  reform 
af  klosterväsendet;  de,  som  lefde  efter  hans  stränga  regel,  kallades  bene- 
diktiner.  Men  äfven  i  benediktinerordens  kloster  insmögo  sig  slapphet 
och  andra  lyten.  Nya  reformer  voro  af  nöden.  I  Frankrike,  å  en  ort 
kallad  Citeaux  {Cistercium),  stiftades  år  1098  ett  kloster  med  stränga 
regler.  Det  fick  en  stor  betydelse  från  år  1113,  då  en  skara  män, 
förda  af  en  förnäm  man  vid  namn  Bernhard,  där  vann  inträde.  Denne 
Bernhard  blef  år  1115  abbot  i  ett  dotterkloster  Clairvaux,  och  han  var 
en  af  sin  tids  märkligaste  män.  De  kloster,  som  till  efterlefiiad  antogo 
den  nya  regeln,  sades  tillhöra  cisterciensernas  orden,  hos  oss  stundom 
kallad  sankt  Bernhards  orden. 

Redan  under  Sverker  l:s  tid  vann  denna  orden  insteg  i  Sverige.* 
Biskop  Gisel  i  Linköping  synes  hafva  haft  tillfälle  att  lära  känna 
cistercienserorden;  han  väckte  hos  Sverker  I  intresse  för  denna,  och 
ett  kloster,  hvars  första  uppsättning  af  munkar  kom  från  Clairvaux, 
uppfördes  i  Alvastra  år  1143.  Följande  år  vigdes  klostret  Nydala  i 
Småland,  icke  mycket  senare  inom  Västergötland  Värnhems  kloster. 
Därpå  följde  nya  klosterstiftelser:  Vreta  nunnekloster  i  Östergötland 
(år  1162),  ungefär  samtidigt  munkklostret  Viby  nära  det  nuvarande 
Sigtuna  —  detta  kloster  flyttades  sedermera  till  Julita  i  västligaste 
Södermanland  — ,  år  1164  anlades  Eoma  kloster  på  Gottland,  något  senare 
Gudhems  nunnekloster  i  Västergötland,  ännu  något  senare  nunneklostren 
i  Askaby  (Östergötland),  Riseberga  (Närke)  och  Byarum  (Småland). 
Det  sistnämnda  flyttades  af  okänd  anledning  till  Sko  i  Uppland.  Under 
förra  hälften  af  1200-talet  anlades  ytterligare  två  nunnekloster,  Vårfru- 
berga  på  Fogdön  i  Södermanland  och  Solberga  strax  utanför  Visby 
(sedermera,  under  ofredstider,  flyttadt  in  i  staden).  Anläggandet  af 
alla  dessa  kloster  vittnar  om  en  stor  lifaktighet  under  denna  period, 
rörande  hvilken  urkunderna  säga  så  litet. 

Cisterciensernas  orden,  som  sålunda  kan  sägas  hafva  ganska  tidigt 
blifvit  i  Sverige  mottagen  med  öppna  armar,  kräfde  af  raunkarne  såväl 
vetenskapliga  studier  som  kroppsligt  arbete.  Deras  kloster  skulle  an- 
läggas i  afsides  vildmarker,  inom  hvilka  klosterbröderna  hade  att  före- 
taga ett  viktigt  odlingsarbete.  Ordensregeln  föreskref  stor  enkelhet  i 
alla  afseenden,  men  som  man  tänkte  mycket  högt  om  gudstjänsten  och 
hvad  med  denna  stod  i  sammanhang,  var  man  angelägen  att  åt  kloster- 


*   I   Danmark,   äfven  i  Skåne,  anlades  tidigare  kloster,  hörande  till  tidigare  ordnar. 


SVERKSRSEA  OCH  ERIKSKA  ÄTTERNA. 


123 


kyrkorna,  under  troget  iakttagande  af  enkelheten,  gifva  en  storartad 
prägel.  Till  klosterkyrkan  slöt  sig  en  kvadratisk  öppen  plats,  omsluten 
af   pelargångar,    och    till   denna   plats   slöto   sig   klosterbyggnadema. 


^ 


-yn 


99.    Grundplan  af  Alvastra  kyrka. 

Dess  värre  finnas  af  våra  kloster  endast  få  rester  bevarade.  För  att 
gifva  några  antydningar  meddelar  jag  här,  fig.  99,  en  grundplan  af 
Alvastra  kyrka  jämte  de  i  senaste  tid  blottade  grundmurarna  till  en 
del  af  klostret,  en  innerbild  från  Värnhems  kyrka,  fig.  100,  en  ytterbild 
från   väster   af  Sko   klosterkyrka,  fig.  101.    Värnhems  kyrka  är  upp- 


100.     Varnheyns  klosterkyrka. 


SVEREEBSKA  OCH  BRIKSKA  iTTERNA. 


125 


förd  af  den  naturliga  sten,  som  i  sä  rikt  mått  förekommer  i  Väster- 
götland, Sko  kyrka  däremot  af  tegel.  De  två  storslagna  byggnaderna 
tillhöra  detta  tidehvarf.  Den  insats,  som  cistercienserorden  gjort  i  ut- 
vecklingen af  medeltidens  byggnadskonst,  är  storartad.  * 

Bristema  inom  kyrkan  voro  emellertid  icke  afbjälpta.  Präster- 
skapet lät  mycket  komma  sig  till  last.  Bland  folket  voro  okunnig- 
heten,   likgiltigheten,    osedligheten,    äfven    nöden    stora    —    öfverallt. 


101.    Sko  klosterkyrka. 

Utom  Sverige  framkallade  kristet  sinnelag  än  här,  än  där  icke  blott 
rop  på  bättring  utan  äfven  försök  att  åvägabringa  sådan,  men  som 
dessa  försök  voro  riktade  mot  kyrkan,  hvars  män  ansågos  försumma 
sina  plikter,  blefvo  de  af  kyrkan  fördömda.  Då  började  entusiastiska 
män  söka  åstadkomma  ändring  till  det  bättre  under  trogen  anslutning 
till  kyrkan,  och  så  uppstodo  de  två  tiggarordnarna.  Dominikanemas 
(predikarbrödernas,  svartbrödernas)  orden,  stiftad  af  den  högborne 
spanjoren  Dominicus,  erhöll  påflig  stadfiästelse  år  1216.  Franciskaner- 
nas  (gråbrödernas)  orden,  stiftad  af  den  italienske  köpmanssonen  Fran- 


*  CistercienBeniiiinkaTnes  dräkt  yisar  flg.  102  —  en  mfilning  ä  ett  svenskt  altarskåp 
från  slutet  af  1400-talet. 


126 


MEDBLTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBRBKTS   FALL. 


ciscos  af  Assisi,  erhöll  efter  hvarjehanda  svårigheter  påflig  stadfästelse 
år  1223.  Det  dröjde  icke  länge,,  innan  dessa  två  ordnar,  som  bekände 
sig  till  den  yttersta  torftighet,  vunno  insteg  i  Sverige.  Så  liflig  för- 
bindelse rådde  denna  tid  mellan  Sverige  och 
utlandet. 

Ar  1219  befunno  sig  tre  andliga  män  från 
Norden  i  Bologna,  där  dominikanerorden  då 
hade  en  generalförsamling,  en  kyrkoherde  i 
Sigtuna,  en  annan  prästman  från  Sverige  och 
en  från  det  den  tiden  danska  Lund.  De  två 
senare  gingo  in  i  orden.  I  följd  här  af  an- 
lades ett  dominikaner kloster  i  Sigtuna;  det 
omtalas  i  ett  påfvebref  af  år  1221.  De  första 
franciskanerklostren  anlades  i  Norden  år  1232 
i  Ribe  (Jylland),  år  1233  i  Visby,  år  1239  i 
Lund,  år  1247  i  Uppsala.  Båda  dessa  ordnar 
blefvo  mycket  omhuldade  i  Sverige.  * 


I  Sverige  fanns  af  gammalt  en  inhemsk 
konst,  i  främsta  rummet  konstruktiv  och  de- 
korativ. Fristående  skulpturer  måste  ock  hafva 
funnits,  då  gudars  bilder  förekommo  i  de  dem 
helgade  templen.  Då  man  tyckte  om  växling 
af  färger  å  arbeten  i  metall,  måste  äfven  i 
öfrigt   dekorering   i  färger  hafva  förekommit. 

Men  från  den  tid,  med  hvilken  vi  nu 
sysselsätta  oss,  äro  inga  andra  konstverk  be- 
varade än  de  kyrkliga,  och  för  deras  gestalt- 
ning voro  de  utländska  mönstren  bestämmande. 
Endast  i  behandlingen  af  detaljerna  kunde  den 
af  gammalt  inhemska  smaken  och  konstfärdig- 
heten ännu  göra  sig  gällande. 

De  äldsta  kyrkorna  i  Sverige  voro  upp- 
förda af  trä;  först  småningom  lärde  man  sig 
att  fastsätta  stenar  med  murbruk.  En  del 
spår  af  dessa  tidiga  träkyrkor  hafva  under  de 
senare  åren  blifvit  funna.  I  Hemse  kyrka  på 
Gottland,  uppförd  af  sten  helt  visst  under 
1100-talet,  hittades  under  en  reparation  som 
golfplankor  betydliga  delar  af  en  stafkyrka,  påminnande  om  de  världs- 
bekanta norska.    En  illa  stympad  portal  är  här  återgifven,  fig.  104.** 

*  De  två  tiggarordnarnas  dräkter  äro  återgifna  i  fig.  103. 

**  Af  figuren   ses,   bara  illa   de  delvis  rikt  sirade  plankorna  blifvit  behandlade,  när 
de  apterades  till  golf. 


102.    Ciatercienserdräkt. 


SVEREERSKA  OCH  ERIESKA  iTTERNA. 


127 


"^^^^^  im 


Den  ursprungliga  träkyrkan  är  således  af  hög  ålder  och  säkerligen 
tillkommen  före  detta  tidehvarf. 

Våra  äldsta,  efter  utländskt  mönster  uppförda  stenkyrkor  bestodo 
af  tvenne  hufvuddelar:  ett  fyrkantigt  rum  för  menigheten  —  ibland 
ersatt  af  ett  rundt  —  och  ett  lägre  och  smalare  kor,  afsedt  för  prästen 
eller  prästerna;  i  de  äldsta  kyrkorna  har  korets  östra  vägg  ett  half- 
rundt  utsprång  (kalladt  apsis),  i  hvilket  sittplats  bakom  altaret  fanns 
för  den  förnämste  andlige,  som  deltog  i  gudstjänsten.  På  altaret  funnos 
icke  den  tiden  några  skrymmande  föremål.  I  de  mer  uppodlade  delarna 
af  landet  visade  man  stor  angelägenhet  att  bygga  kyrkor.  Dessa  lågo 
därför  hvarandra  ganska  nära.  Socknarna  voro  således  små,  och  man 
behöfde  icke  uppföra  några  stora  kyrkor  (jfr  fig.  105  och  106).*  Redan 
mot  slutet  af  1100-talet  upphörde  bruket  att 
förse  kyrkan  med  en  apsis.  Koret  hade  då  i 
öster  en  rätlinig  afslutning. 

Nu  anses  en  kyrka  icke  gärna  kunna  und- 
vara ett  torn  i  väster,  en  byggnad  som  är  väl 
stor   för   dess   enda  nuvarande  uppgift:  att  in- 
rymma  ringklockorna.     Torn   fanns   icke  alltid 
under  den  äldsta  tiden,  men  när  det  fanns,  hade 
det   en   mycket   viktig   uppgift:  att  tjänstgöra 
som   ett  försvarsverk,  ja  hela  den  af  sten  upp- 
förda  kyrkan   var  i  viss  mån  ett  försvarsverk. 
Under  de  ofta  oroliga  tiderna  gaf  en  stenbyggnad 
vida  bättre  skydd  än  de  af  trä  uppförda  bonings- 
husen.   Kyrkomas  dörrar  och  fönster  voro  också 
helt   små,  för  att  försvåra  tillträdet  för  en  an-  -^^ 
faUande  fiende,    ännu  svårare  var  det  för  denne    ^^    FranciskanemaT och 
att    tränga    sig   uppför    den    smala    och   branta     dominihanemas  dräkter. 
trappan  i  tornmuren.    I  begär  att  bereda  skydd 

gick  man  så  långt,  att  man  stundom  uppförde  ett  andra  tom  längre 
öster  ut,  t.  ex.  öfver  koret.  Detta  var  det  sista  försvarsverket. 
Skara  första  domkyrka  hade  en  sådan  konstruktion,  hvilket  vi  se  i 
den  bild  af  kyrkan,  som  förekommer  i  domkapitlets  gamla  sigill  (fig. 
107).  Kyrkornas  dörrar  voro  förfärdigade  af  tjocka  plankor  och  på  ut- 
sidan ofta  prydda  med  järnbeslag.  Som  prof  kan  tjäna  dörren  i  Versås 
kyrka  i  Västergötland  (fig.  108);  runor  ritade  å  en  jämribba  lämna  upp- 
lysningen, att  en  Åsmund  gjort  dörren.  När  tom  ej  fanns,  hängdes  ring- 
klockorna i  en  stapel.  Ännu  i  dag  finnas  bevarade  några  mycket  gamla 
klockor,  t.  ex.  den  i  Saleby  kyrka  i  Västergötland  (fig.  109),  den  äldsta  da- 
terade, som  finnes  i  Sverige.  Runinskriften  omtalar  som  gjutningsår  1228. 

Inom  det  kristna  utlandet  var  konsten  fullt  utbildad  vid  den  tid, 
då  kristendomen  blifvit  rotfast  i  Sverige.    Den  konststil,  som  då  härr 


*  Yapenhasen  &ro  senare  tillbyggnader.    Koret  i  Yoxtorps  kyrka  har  blifvit  ombyggdt. 


128 


MEDELTIDENS   FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 


skade,  kallas  den  romanska. 
Af  dennas  utmärkande  känne- 
tecken är  det  ett,  som  lättast 
faller  i  ögonen:  alla  i  bygg- 
naden förekommande  bågar  be- 
stå af  en  halfcirkel  —  som  öfre 
afslutning  till  dörrar  och  föns- 
ter, inne  i  kyrkan  som  öfre 
afslutning  till  öppningen  mot 
apsis  och  till  den  rätt  smala 
öppningen  mellan  menighetens 
afdelning  i  kyrkan  —  det  s.  k. 
långhuset  eller  rundhuset  — 
och  koret,  mellan  hvalfven,  när 
sådana  förekommo.  I  den  äldsta 
tiden  hade  kyrkorna  platt  in- 
nertak eller  en  öppen  takstol, 
öfver  koret  slog  man  tidigt  ett 
hvalf,  ett  så  kalladt  tunnhvalf, 
för  hvars  form  halfcirkeln  var 
bestämmande.  Den  äldsta  da- 
terade kyrka  med  ursprung- 
liga hvalf  inom  det  nuvarande 
Sverige  är  den  dess  värre  ny- 
ligen genom  eld  skadade  Gumlösa  kyrka  i  Skåne,  uppförd  år  1191  (fig. 
110).  De  inre  trätaken  kunde  emellertid  icke  i  längden  motstå  tidens 
förödande  inverkningar.  De  ersattes  mångenstädes  genom  inslagna  hvalf. 
Vår  historias  efter  politiska  förhållanden  begränsade  perioder  svara 
föga  mot  den  europeiska  konstens.  Inom  denna  var  1200-talet  en  glans- 
period, men  detta  århundrade  måste  i  vår  historia  fördelas  på  två 
perioder.  Afsides  låg  Sverige,  och  de  rörelser,  som  försiggingo  i  ut- 
landet, kunde  endast  småningom  och  något  senare  vinna  insteg  hos  oss. 


104. 


105.    Oerums  kyrka. 


106.     Voxtorps  rundkyrka. 


SVEREERSEA  OOH   ERIE8EA   ÄTTERNA. 


129 


Förmågan  af  initiativ  fattades  i  allmänhet  hos 
oss,  vi  måste  lefva  på  lån  från  utlandet.  Mäktiga 
voro  de  rörelser,  som  där  förekommo.  Den  roman- 
ska konststilen  ersattes  af  den  gotiska,  inom 
hvilken  spetsbågen  var  förhärskande,  men  innan 
den  gotiska  stilen  var  fullt  utbildad,  hade  man 
litet  hvarstädes  brutit  med  rundbågen.  Den  er- 
sattes med  en  trebruten  båge,  bildad  af  tre  cirkel- 
segment, denna  nya  bågform  drogs  alltmera  i  höj- 
den och  blef  småningom  spetsig.  Till  sist  kom 
spetsbågen  till  obestridt  herravälde.    Det  finnes 


107.     Skara  äldsta  dom- 
kyrka. 


■c:§35lEK^ffWE§) 


•?-M:HIP:MR:mJ.Mft.H\l,^^»MI>:1h: 

^MM^^^1lM^^^n^•^N1HfN:RiM.:nll1:^ 

\*y*hW:-  ■M\\m\m\mm 

=iuniiifth:hii.:inniini\h; 


108.    Dörr  af  trä  med  järnbeslag  i  Versås       109.  Klocka  med  runinskrift  från  år  1228^ 
kyrka.    Västergötland.  i  Saleby  kyrka  i  Västergötland. 


ett  svenskt  område,  inom  hvilket  vi  kunna  i  detalj  följa  denna  utveck- 
ling, och  det  är  Gottland,  hvars  inbyggare  voro  förmögna  och  stodo  i 
liflig  förbindelse  med  utlandet.  Som  emellertid  ingen  enda  gottländsk 
kyrka  är  helgjuten,  i  den  mening,  att  den  är  från  den  ena  ändan  till  den 
andra  byggd  i  samma  stU,  är  det  ej  skäl  att  här  meddela  några  bilder. 

Sveriges  historia.     II.  9 


130 


MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBREKTS  FALL. 


De  äro  bättre  på  sin  plats  längre  fram,  då  jag  får  tillfälle  att  redogöra 
för  de  lidanden  Gottland  fick  undergå  vid  midten  af  1300-talet. 

I  städerna  måste  man  bygga  stora  kyrkor,  äfven  i  en  eller  annan 
landsförsamling,  t.  ex.  vid  Husaby  i  Västergötland,  mäktade  man  under 

denna  tid  uppföra  en  stor 
kyrka.  Till  slutet  af  1100- 
talet  hör  Sankt  Peters  kyrka 
i  Sigtuna,  hvars  grundplan 
här  är  återgifven,  fig.  111. 
Denna  kyrka  har  ett  väst- 
ligt och  ett  östligt  torn,  ett 
tvåskeppigt  långhus,  som 
varit  hvälfdt,  den  har  tvenne 
korsarmar,  hvardera  försedd 
med  en  apsis. 

Mera  betydande  än  stä- 
dernas kyrkor  voro  biskopar- 
nes i  stiftsstäderna.  Dom- 
kyrkan i  Gamla  Uppsala, 
af  hvilken  nu  endast  en  del 
synes  ofvan  jord,  hade  ett 
stort  släkttycke  med  den 
nyssnämnda  kyrkan  i  Sig- 
tuna. Skara  domkyrkas  ur- 
sprungliga utseende  känna 
vi  redan.  I  Linköping  sökte 
biskoparne  åstadkomma  en 
mycket  storartad  domkyrka. 
Den  börjades  i  romansk  stil,  men  hvarjehanda  inflytanden  vållade  snart  ett 
afbrott,  man  fortsatte  efter  ändrad  plan.  Kyrkan  tillhör  olika  tider.  Fig. 
112  visar  ett  litet  romanskt  parti,  stötande  intill  ett  större  spetsbågigt. 

Biskopskyrkorna  uppfördes  un- 
der närmare  anslutning  till  utlandets 
konst.  Hvad  de  mindre  kyrkorna 
beträffar,  märka  vi,  huru  starkt  den 
gamla  söndringen  mellan  landskapen 
ännu  fortlefde.  Kyrkorna  i  Östergöt- 
land och  i  Västergötland  äro  byggda 
efter  de  för  tidens  kyrkobyggnader 
gemensamma  principerna,  men  i  till- 
lämpningen  af  dessa  hafva  så  stora 
skiljaktigheter  uppstått,  att  vi  myc- 
ket väl  kunna,  om  bilder  af  två 
kyrkor  framläggas,  säga  hvilkendera  tillhör  det  ena  eller  det  andra 
landskapet.     Materialet   måste   föranleda   skiljaktigheter,   men  i  detta 


110.    Grumlösa  kyrka.    Skåne. 


f.. . 


'  m*Ur 


111.    Flan  af  Sankt  Pers  kyrka  i 
Sigtuna. 


SVERKERBKA  OCH  ERIKBEA  ÄTTERNA. 


131 


112.    Från  Linköpings  domkyrka. 


i^^ViV^iKVq 


113.     Trönö  kyrka  i  Hälsingland. 


fall  kunna  vi  icke  åberopa  oss  därpå.  I  mellersta  och  norra  Sverige, 
liksom  i  Finland,  där  man  icke  hade  annat  material  att  tillgå  än  den 
svårt   bearbetade   gråstenen,    ställde    sig   förhållandena  på  annat  sätt. 


132 


MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 


T^wjiTrffywuVuij 


CTfi!'3i'i^i'^-it'iai^^ 


114.     Grafsten.    Bjaram,  Västergötland. 


Där  blef  man  snart  angelägen  att 
Söka  förenkla  konstruktionen  så  myc- 
ket som  möjligt.  Man  byggde  där  i 
början  apsiskyrkor,  sedan  kyrkor  med 
utvändigt  skildt  kor,  som  hade  rät- 
linig  vägg  i  öster.  Det  vanligaste 
blef  dock  att  uppföra  kyrkor,  hvilkas 
yttre  visar  en  rektangulär  byggnad 
utan  någon  fördelning.  Vid  hvilken 
tid  dessa  kyrkor  började  uppföras,  om 
det  skedde  redan  under  denna  period, 
vågar  jag  icke  af  göra.  Ett  prof  vi- 
sar fig.  113. 

Våra  hedna  förfäder  ristade  i  trä 
och  sten  bilder,  de  kunde  äfven  åstad- 
komma en  viss  relief  genom  att  mellan  bilderna  sänka  ytorna,  men 
någon   rundning  af  figurerna  förekom  icke.    Det  må  därför  väl  väcka 


""v '  ■■"" "  •"    ■ 

115.     Grafsten.    Dalhem,  Gottland. 


I 

d 


5 


o 

i 

d 


134 


MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBREKTS  FALL. 


vår   förvåning,    att   den   utifrån   påverkade  smaken  kunde  frambringa 
något   så   från   det  föregående  afvikande  som  vården  öfver  den  helige 


118.     Väggmålning  i  Kaga  kyrka. 


Botvids   broder,   hvilken   är   i   det   föregående   afbildad  fig.  50  och  51. 

De   mänskliga    figurerna   äro   tämligen    otympliga,   mera   antydningar 

än  verkliga  bilder,  samt  behäftade 
med  mycken  stelhet.  Denna  vidlåder  i 
ganska  hög  grad  den  romanska  skulp- 
turen i  vårt  land,  man  hade  ännu 
icke  lärt  sig  att  i  gestalterna  ingjuta 
en  lefvande  anda.  Vida  bättre  lyc- 
kades man  vid  behandlingen  af  de 
dekorativa  motiven;  se  fig.  114,  en 
grafsten  med  en  framställning  af  lif- 
vets  träd,  mot  hvars  rot  yxan  är  rik- 
tad. Som  motstycke  kan  tjäna  en 
annan  grafsten,  på  Gottland,  fig.  115. 
Skulpturer  förekomma  å  pelares  baser 
och  kapital,  å  portalers  sido-  och 
öfver  stycken  —  samt  å  dopfuntarna. 
Karakteristisk  för  1100-talet  är  funten 
fig.  116. 

Under  1200-talet  hade  man  blifvit 
mera  herre  öfver  materialet  och  kunde 
därför  åstadkomma  bilder  med  ledigare 
och  mer  harmonisk  gestalt,  med  större 
naturlighet  och  lifaktighet  i  åtbörder. 
Som  prof  må  tjäna  fig.  117,  en  kalk 
tillhörande  Finland. 
Tidigt   började   man    äfven   pryda  kyrkorna  med  målningar.     Till 

1100-talet  höra  fig.  118 — 120.    Cistercienserna  fingo  icke  åt  sina  kyrkor 


119.  Höfvitsmannen  för  krigaknektame 

vid  Kristi  kor 8^  från  väggmålningarna 

i  Vrigstada  kyrka. 


SVERKERSKA   OCH   ERIKSKA   ÄTTERNA. 


135 


gifva  någon  rikare  utstyrsel,  men 
intet  hinder  fanns  för  konstför- 
farna bröder  att  bidraga  till  ut- 
smyckandet af  kyrkor  i  klostrets 
närhet.  Fig.  119,  120  återgifva 
målningar  i  Vrigstads  kyrka, 
som  ligger  helt  nära  Nydala 
kloster,  och  vi  hafva  all  anledning  antaga,  att  det  är  ett  franskt  in- 
flytande, som  här  gjort  sig  gällande. 

Något  prof  på  målningar  utförda  inom  det  gamla  Sverige  under 
inflytande  af  det  ny  vaknande  lif  inom  konsten,  som  utmärker  1200-talet, 
kan  jag  dess  värre  icke  meddela. 


120.     Väggmålning  i  Vrigstad. 


121.    Relikskrin  från  Spånga.    Uppland. 

Ett  alster  af  främmande  konst,  likaledes  fransk,  är  relikskrinet, 
fig.  121,  som  fordom  tillhört  en  kyrka  i  Uppland.  Det  förvaras  nu  i 
Statens  historiska  museum. 


II. 

FOLKUNGAÄTTENS  TID. 
1250—1389. 


7. 

Birger  II  jarl,  Valdemar  och  Magnus  I. 

1250-1290. 

Detta  tidehvarf  är  mycket  kortare  än  det  föregående  men  ter  sig 
i  framställningen  vida  rikare  —  af  två  skäl:  dels  hade  man  nu  i 
Sverige  hunnit  komma  igenom  öfvergången  från  den  hed  na  tiden  till 
medeltiden,  dennas  statsskick  var  nu  utbildadt,  nu  verkade  man  på  en 
ny  och  säkert  grundlagd  bas,  och  en  rikare  utveckling  var  därigenom 
möjlig,  dels  börja  de  historiska  källorna  flöda  rikligare.  För  denna 
tid,  liksom  för  sluttilldragelserna  under  den  föregående  perioden,  äga 
vi  en  föga  senare,  sammanhängande  framställning  i  den  rimmade  s.  k. 
Erikskrönikan,  hvilken  synes  hafva  blifvit  nedskrifven  kort  efter  år 
1319.     Den  är  rik  på  detaljer,  om  än  stundom  mindre  tillförlitliga. 

När  konung  Erik  III  afled  i  början  af  år  1250,  torde  Birger  jarl 
hafva  varit  frånvarande.  Som  pretendenter  till  kronan  uppträdde  eller 
uppsattes  konung  Eriks  systerson,  den  ännu  omyndige  Valdemar,  son  af 
den  mäktige  Birger  jarl,  en  Filip,  som  var  son  af  konung  Knut  II  och 
broder  till  den  år  1248  aflifvade  Holmger,  samt  en  dotterson  af  konung 
Knut  I,  tillhörande  Folkungarnes  ätt  och  efter  morfadern  kallad  Knut. 
Det  är  icke  otroligt,  att  Birgers  tillträdande  af  jarlvärdigheten  gjorde 
ett  slut  på  det  holmgerska  upproret.  Broderns  död  torde  icke  hafva 
gjort  Filip  synnerligen  vänligt  stämd  mot  Birger  och  hans  son  Valdemar. 
Denne  senare  blef  emellertid  vald  till  konung  en  vecka  efter  morbroderns 
död,  och  ehuru  omyndig,  kröntes  han  i  Linköpings  domkyrka  mot  slutet 
af  april  1251.  De  tillbak asatta  pretendenterna  läto  sig  icke  härmed 
nöja,  de  samlade  kring  sig  fränder  och  vänner,  ja  de  skaffade  sig  hjälp- 
trupper från  Danmark  och  Tyskland  och  höjde  upprorsfanan.  Deras 
kamp  lyktades  i  blod  (år  1251),  och  Valdemars  konungadöme  var  där- 
efter för  lång  tid  obestridt. 


BIRGER  n  JARL.      VALDEBiAR  OCH  MAGNUS  I.      1250—1290.  137 

Men  Valdemar  var,  som  sagdt,  ännu  omyndig,  och  någon  annan 
måste  därför  sköta  regeringen.  En  var  därtill  själfskrifven,  hans  fader, 
hvilken  var  Sveriges  jarl  och  därför  genom  ämbete  stod  konungen 
närmast  och,  när  så  påfordrades,  skulle  vara  hans  ställföreträdare.  Den 
myndige  och  statskloke  mannen  styrde  ock  riket,  som  om  han  varit 
dess  konung,  äfven  sedan  sonen  hade  hunnit  myndig  ålder.  I  de 
skrifvelser  konungen  utfärdade  sade  han  sig  vara  konung  af  Gruds  nåd, 
Birger  jarl  lade  till  sin  titel  samma  uttryck.  Att  Birger,  så  länge 
han  lefde,  var  konung,  ehuru  han  bar  den  blygsammare  titeln  jarl, 
framgår  af  alla  omständigheter.  Ar  1255  har  han  till  påfven  inberättat, 
att  Sveriges  rike  nyligen  på  laglig  väg  tillfallit  honom.  I  en  traktat 
med  Lybeck  från  början  af  sin  regeringstid  kallar  han  konung  Knut  I 
»vår  företrädare».  Han  erbjöd  England  en  vänskapstraktat,  som  skuUe 
afslutas  mellan  konung  Henrik  III  å  ena  sidan,  Birger  jarl  och  hans 
son  sveakonungen  å  den  andra.  Äfven  sedan  Valdemar  hunnit  myndig 
ålder,  händer  det,  att  fadern  namnes  i  första  rummet,  ibland  ensam. 

I  Norge  hade,  såsom  redan  blifvit  framhållet,  lugnare  förhållanden 
inträdt.  Där  regerade  konung  Håkan  Håkansson.  Han  och  Birger  slöto 
sig  nära  samman.  Birgers  dotter  Rikissa  förmäldes  år  1251  med  konung 
Håkans  son,  som  bar  faderns  namn.  I  Danmark  voro  däremot  förhållan- 
dena allt  annat  än  lugna.  Konung  Valdemar  II  hade  efterlämnat  tre 
söner.  Den  äldste,  Erik  Plogpenning,  blef  konung  men  råkade  i  fejd  med 
sin  broder  Abel  och  blef  af  denne  mördad  år  1250.  Brodern  svor  sig  fri 
från  delaktighet  i  mordet  och  blef  Danmarks  konung  men  stupade  år 
1252  i  en  strid  mot  friserna.  Den  tredje  brodern,  Kristofer  I,  blef  då 
konung.  Den  norske  konungen  låg  i  fejd  med  den  danske  och  afslöt 
år  1252  ett  förbund  med  Birger:  de  skulle  nästa  år  anfalla  Danmark, 
den  norske  konungen  med  en  flotta,  Birger  med  en  landthär  på  5,000 
man.  Men  underhandlingar  inleddes  af  konung  Kristofer,  genom  hvilka 
kriget  afstyrdes.  Ar  1257  utsågs  Birger  till  skiljedomare  mellan  den 
danske  konungen  och  hans  mäktige  motståndare  ärkebiskopen  i  Lund. 
I  Danmark  hade  uppstått  en  våldsam  strid  mellan  konungamakten  och 
kyrkan,  som  ville  tillvälla  sig  större  myndighet,  än  man  från  statens 
sida  kunde  medgifva.  Striden  fortgick  i  sjuttio  år  och  vållade  Dan- 
mark största  olägenhet. 

Trots  de  betänkliga  förhållandena  inom  det  danska  konungahuset 
sökte  Birger  anslutning  till  detta.  Konung  Valdemar  förmäldes  år 
1260  i  Jönköping  med  Sofia,  dotter  af  den  mördade  Erik  Plogpenning.* 
Följande  år  tog  Birger  till  äkta  mördaren  Abels  änka,  grefvinnan 
Mechtild  af  Holstein.  Väl  må  vi  undra,  huru  förhållandet  skulle 
gestalta  sig  i  Sverige  mellan  Erik  Plogpennings  dotter  och  Abels  änka. 
Birger  var   uppenbarligen   en   kall   politiker,  för  hvilken  känslan  icke 

*  Sofias  syster  Ingeborg  förmäldes  är  1261  med  den  norske  tronföljaren  Magnas 
H&kansson  —  Birgers  måg  hade  aflidit  &r  1257  — ,  och  hennes  sondotter  och  namne  blef 
gift  med  hertig  Valdemar  af  Sverige,  konnng  Magnus  1:8  son. 


138  MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 

spelade  någon  roll,  ej  heller  undseendet  för  andras  känslor.  Konungen 
af  Danmark  hade  mycket  att  frukta  af  de  holsteinska  grefvame.  Trots 
detta  eller  kanske  just  därför  gifte  han  sig  med  en  holsteinsk  grefve- 
dotter.    Hans  son  Magnus  följde  exemplet. 

Med  undantag  af  de  rustningar,  som  företogos  med  anledning  af 
förhållandena  i  och  till  Danmark  (åren  1253,  1259  och  1261),  var  allt  i 
Sverige  fredligt,  och  till  all  lycka  uppkom  icke  i  Sverige  någon  kyrkans 
strid  mot  staten.  Ärkebiskopame  i  Uppsala  voro  icke  så  maktlystna 
den  tiden  som  deras  kolleger  i  Lund.  Birger  kunde  således  ägna  sin 
stora  förmåga  åt  främjandet  af  den  inre  utvecklingen.  Hans  regering 
blef  fortsättningen  tiU  konung  Knut  I:s. 

Birger  var  angelägen  om  utbildandet  af  stadsväsendet  i  Sverige. 
Han  afslöt  två  traktater  med  Lybeck,  hvilket  redan  nu  var  den  främsta 
af  de  tyska  handelsstäder,  som  hade  uppstått  å  Östersjöns  södra, 
vendiska  kust.  När  Birger,  med  anledning  af  en  del  sjöröfverier,  hade 
känt  sig  obenägen  mot  Lybeck,  sände  han  strax  i  början  af  sin  regering 
bud  tiU  staden  med  begäran,  att  denna  måtte  till  honom  skicka  någon 
man  af  mogen  ålder  och  kunnig  om  tidigare  förhållanden.  Lybeck 
hörsammade  denna  anmodan,  och  frukten  däraf  blef  en  traktat,  som 
fritog  lybska  köpmän,  som  kommo  till  Sverige  med  sina  varor,  från 
skatt  och  tull,  men  de  lybeckare,  som  bosatte  sig  i  Sverige,  skulle 
lefva  efter  svensk  lag  och  kallas  svenskar  —  alltså  hade  svenska  städer 
redan  då  en  lag.  För  öfrigt  skulle  Lybeck  hindra,  att  hafvet  gjordes 
osäkert  genom  stadens  borgare.  I  en  senare  skrifvelse  talar  Birger  om 
den  kärlek  och  vänskap  han  hyste  för  Lybeck.  De  gamla  förmånerna 
förnyades,  men  de  tillägg  göras,  att  strandrätten  icke  skulle  göras 
gällande  mot  lybeckame  —  just  vid  denna  tid  arbetades  från  kyrkligt 
håll  mycket  ifrigt  mot  den  gamla  strandrätten,  enligt  hvilken  de,  som 
räddade  gods  från  ett  strandadt  fartyg,  togo  detta  som  rof  —  samt  att, 
därest  en  lybeckare  afled  i  Sverige,  hans  arfvingar  skulle  äga  rätt  att 
inom  natt  och^  år  hem  taga  kvarlåtenskapen;  skedde  icke  detta,  tillhörde 
allt  kronan.  Ar  1261  begärde  och  erhöU  Hamburg  enahanda  privilegier. 
Dessa  förmånsbref  utfärdades  af  Birger  efter  samråd  med  rikets  stor- 
män. Redan  nu  började  således  tyskax  slå  sig  ned  och  blifva  borgare 
i  svenska  städer  —  i  de  större  — ,  men  äfven  om  de  skulle  betraktas 
som  svenskar,  fingo  de  dock  tillfälle  att  hålla  på  sin  nationalitet. 
Ändring  häri  skedde  icke  förrän  år  1471. 

Birger  omtalas  som  grundläggare  af  staden  Stockholm.  I  hvilken 
mån  han  i  detta  afseende  delar  äran  med  konung  Knut  I,  kan  nu  icke 
afgöras.    Stockholm  namnes  första  gången  i  en  urkund  af  år  1252. 

Birger  var,  liksom  konung  Erik  I,  lagstiftare.  Som  sådan  omtalas, 
han  i  den  i  många  afseenden  märkliga  östgötalagen.  De  stadgar,  som 
i  denna  nämnas  såsom  af  honom  utfärdade,  äro  af  olikartad  natur. 
Han  var  uppenbarligen  angelägen  att  afstyra  hvarjehanda  ofog  genom 
fastställande   af  drygare   böter,  än  dittills  varit  vanligt.    Så  t.  ex.  om 


BIRGER  II  JARL.      VALDEMAR  OCH  MAGNUS  I.      1250 — 1290.  139 

konungens  fogde  i  Uppsala  bo,  d.  v.  s.  en  förvaltare  å  ett  uppsala-öds- 
gods,  blef  dräpt,  skulle  i  böter  erläggas  40  mark  —  förut  hade  konungen 
nöjt  sig  med  12  mark  — ,  om  någon  konungens  man  blef  dräpt,  skulle 
för  dråpet  betalas  som  för  en  fräls  man,  d.  v.  s.  en  bonde,  men  där- 
utöfver  skulle  till  konungen  som  ersättning  för  den  förlust  han  lidit 
erläggas  40  mark  (i  stället  för  12).  Med  dessa  och  andra  skärpningar 
ville  tvifvelsutan  Birger  åt  konungamakten  förläna  större  anseende. 
Vidare  stadgade  han,  att  ingen  fick  gifva  jord  eller  gods  undan  rätta 
arfvingar,  »såsom  förut  var  i  lagen»  —  detta  var  riktadt  mot  kyrkans 
anspråk  — ,  liksom  att  ingen  fick  göra  sig  till  gäfträl,  d.  v.  s.  själf- 
viUigt  göra  sig  till  träl.  Vid  denna  tid  vaknade  man  alltmer  till  med- 
vetande därom,  att  träldomen  måste  afskafi^as.  I  testamenten  omtalas 
ofta,  att  trälarne  skulle  blifva  fria  män. 

Birger  afskafi^ade  äfven  järnbörden,  det  bevis  för  oskuld,  som  aflades 
genom  att  i  handen  bära  eller  trampa  på  glödgade  järn.  Hittills  torde 
han  hafva  blifvit  ledd  genom  inflytande  utifrån.  Åtminstone  omtalas 
järnbörden,  utan  vidare  upplysningar,  i  traktaterna  med  utlandet. 

Enligt  Erikskrönikan  gaf  Valdemars  och  Sofias  bröllop  anledning 
till  en  viktig  nyhet  i  lagstiftningsväg.  Förut  hade  det  ansetts  vara 
faders  och  broders  plikt  att  sörja  för  dotter  och  syster,  och  folklynnet 
var  sådant,  att  väl  i  regeln  de  kvinnliga  medlemmarna  af  familjen 
hade  i  fullt  mått  hvad  de  behöfde.  Nyheten  var  denna,  att  hädanefter 
måste  arfvet  delas,  så  att  syster  ärfde  hälften  mot  broder,  och  detta 
var  svensk  lag  ända  till  år  1845. 

Vidare  tillerkänner  Erikskrönikan  Birger  de  stora  fridslagarna, 
som  i  yttersta  grad  skärpte  straffen  för  den,  som  bröt  friden  i  någons 
hem  samt  å  orter,  där  man  för  viktiga  angelägenheters  skull  samlades, 
såsom  i  kyrkor  och  på  ting,  liksom  för  dem,  som  öfvade  våld  mot 
kvinnor  och  andra,  som  hade  svårt  att  försvara  sig.  Stadgandena 
härom  förekomma  i  Ostgötalagen,  men  i  sammanhang  med  dem  namnes 
icke  Birger  jarl.  Detta  innebär  dock  ingen  anledning  att  jäfva  Eriks- 
krönikans uppgift. 

I  Danmark,  där  flera  kronpretendenter  funnos,  sökte  konungen  af- 
spisa  de  öfriga  genom  att  lämna  dem  län,  d.  v.  s.  visst  område  att 
styra  för,  dock  med  vissa  förpliktelser  gentemot  konungen.  Läns- 
innehafvaren  fann  dock  vanligen  förpliktelserna  oangenäma  och  sökte 
vinna  större  frihet.  Birger  jarl  hade  fyra  söner,  och  en  statsman  som 
han  kunde  icke  underlåta  att  tänka  på  huru  förhållandet  mellan  dem 
skulle  kunna  ordnas  på  ett  för  friden  betryggande  sätt.  Han  anmälde 
för  påfven,  att  han  af  denna  anledning  ämnade,  med  bifall  af  »de 
förståndige»,  d.  v.  s.  rikets  stormän,  tilldela  sina  söner  vissa  delar  af 
riket;  från  dem  skulle  de  få  inkomster  till  sitt  uppehälle  —  de  skulle 
således  icke  vara  för  detta  beroende  af  konungen  — ,  men  han  tänkte 
icke  därpå,  att  denna  anordning  skulle  kunna  på  det  betänkligaste 
sätt  blifva  farlig  för  konungamakten.     Alexander  IV  gaf  år  1255   up- 


140 


MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 


drag  åt  ärkebiskopen  samt  åt  biskoparne  i  Linköping  och  Skara  att 
se  till,  att  denna  åtgärd,  som  han  fann  hälsosam,  skulle  komma  till 
stånd.  Det  synes  äfven  hafva  ingått  i  Birgers  plan,  att  den  af 
sönerna,  som  stod  konungen  närmast,  skulle  kallas  dux,  favilket 
latinska  ord  tidigare  motsvarade  jarl  men  numera,  på  grund  af  infly- 
tande utifrån,  öfversattes  med  hertig.  Det  finnes  ett  bref  af  den  16 
juli   1266,   utftlrdadt   i   Kalmar,    hvarest   då   hölls   ett   stort   möte  — 

bland  andra  voro  jarlens  fyra 
söner  och  alla  rikets  biskopar 
närvarande  — ,  i  hvilket  Birger 
kallar  Valdemar  herre  och 
konung,  Magnus  herre  och  her- 
tig (dux),  Erik  junker  {dömt- 
cellus)  och  Bengt  scolaris  — 
den  sistnämnde  skulle  träda  i 
kyrkans  tjänst.  Märkligt  är, 
att  Magnus  skulle  vara  dux^ 
medan  fadern  ännu  lefde  och 
bar  samma  titel.  Antagligen 
ansåg  Birger  sin  titel  af  jarl 
icke  vara  af  någon  betydenhet, 
han  styrde  ju  det  hela.  För 
öfrigt  förekomma  under  följande 
tider  samtidigt  tvenne  konun- 
gar, den  verklige  och  sonen, 
som  under  faderns  lifstid  var 
vald,  men  icke  kom  till  rege- 
mentet förrän  efter  faderns 
död. 

Om  de  inre  förhållandena 
inom  Birgers  familj  känna  vi 
intet.  Erikskrönikan  omtalar, 
att  han  satt  en  riddare  till 
Valdemars  tuktomästare.  I 
Värnhems  klosterkyrka  finnes 
en  grafsten  öfver  en  Björn  Näf 
(fig.  122),  som  i  omskriften 
säges  hafva  varit  Birgers  trogne  tjänare  och  konung  Magnus*  upp- 
fostrare {pedagogus).  Denne  Björn  afled  år  1312  och  öfverlefde  således 
länge  sin  lärjunge. 

Icke  lång  tid  efter  det  nyss  omtalade  mötet  i  Kalmar  —  den  21 
oktober  —  afled  Birger  jarl,  »sörjd  af  gammal  och  ung».  Hans  vapen- 
sköld är  här  återgifven,  fig.  123.  Vi  se  här  ett  lejon  i  upprätt  ställ- 
ning framför  tre  snedbjälkar.  Af  Erikskrönikan  veta  vi,  att  lejonet 
var    gyllene    och    att    snedbjälkarne    hade    silfverfärg.      öfver   fältet, 


c-mBMKiaiMaj^ 


122.     Grafsten.    Värnhem. 


BIRGBR  II  JARL.      VALDEMAR  OCH   MAGNUS  I.      1260—1290. 


141 


som  torde  hafva  varit  blått,  äro  strödda 
hjärtan,  h vilka  i  ett  något  senare  sigill  äro 
ersatta  af  rosor.  Hjärtan  och  rosor  voro 
således  ett  godtyckligt  tillägg.  Det  är 
detta  vapen,  som  i  senare  tid  med  orätt 
blifvit  kalladt  Göta  rikes  vapen,  och  som 
sådant  förekommer  det  ännu  i  vårt  nuva- 
rande riksvapen. 

Under  en  jaktutflykt  i  Harztrakten 
fann  och  köpte  en  tysk  samlare  ett  med  läder 
beklädt  skrin  (fig.  124),  å  hvilket  förekom- 
mer en  ryttarbild,  hvilken  i  omskriften  säges 
framställa  svenske  jarlen  Birger.  Vidriga 
omständigheter  af  olika  slag  hafva  gjort 
det  omöjligt  att  för  svenska  staten  förvärf va 
detta  minne  af  den  store  Birger  jarl. 


123.    Birger  jarls  sköld. 


Nu  var  Birger  död,  och  Valdemar  skulle  sköta  regeringen  på  egen 
hand.  I  början  visade  sig  intet  nytt.  Lybeck  erhöll  förnyade,  Riga 
nya  privilegier.  För  behandling  af  viktigare  angelägenheter  samman- 
kallades till  öfverläggning  rikets  prelater,  d.  v.  s.  biskoparne,  och  rikets 
»ädlare  stormän».  Ett  sådant  möte  hölls  i  Söderköping  år  1270,  vid 
hvilket  ett  viktigt,  tidigare  förberedt  ärende  bragtes  till  slutligt  af- 
görande:  domkyrkan  i  (gamla)  Uppsala,  som  nu  låg  helt  olämpligt,  *på 
en  ganska  enslig  och  öde  plats,  dessutom  befinnande  sig  i  bräckligt 
skick,  dels  i  följd  af  sättet  för  uppförandet,  dels  i  följd  af  en  eldsvåda', 
skulle  upphöra  att  vara  stiftskyrka,  och  en  ny  skulle  uppföras  vid 
östra  Aros,  tiU  hvilket  namnet  Uppsala  skulle  öfverflyttas.  På  den 
nya  platsen  hade  man  så  skyndsamt  vidtagit  förberedande  åtgärder, 
att  kvarlefvorna  af  den  helige  konung  Erik,  »den  ärofulle  martyren», 
kunde  flyttas  dit  under  sommaren  1273.  Konung  Valdemar  skänkte  i 
anledning  däraf  gods  och  annan  förmån  till  domkyrkan. 

När  Valdemar  nu  var  konung,  innehade  hans  broder  Magnus  den 
gamla  jarlvärdigheten,  fastän  numera  kallad  hertig.  Hvarjehanda  gods 
voro  anslagna  åt  rikets  jarl,  men  de  ansågos  väl  icke  tillräckliga,  ty 
det  uppgifves,  att  Sveriges  hertig,  Magnus,  i  förläning  erhållit  Söder- 
manland med  hufvudsäte  å  Nyköpings  slott.  De  andra  bröderna,  Erik 
och  Bengt,  hafva  helt  säkert  också  fått  förläningar;  junker  Erik  ansåg 
sig  hafva  fått  för  litet.  Om  klagomål  från  Bengts  sida  finnes  intet 
omtaladt. 

o 

Aret  1274  blef  af  genomgripande  betydelse.  Jäsning  fanns  tydligen 
i  landet.  Valdemar  hade  förfarit  med  stränghet  mot  ett  par  svenska 
herrar,   af  hvilka   en   hette   Johan  Filipsson,  som  måhända  hade  egna 


142 


MEDBLTIDBNS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKT8  FALL. 


planer,  måhända  endast  anslutit  sig  till  konungens  missnöjde  broder. 
I  mars  sökte  Valdemar  hjälp  hos  sin  svåger,  den  norske  konungen, 
men  underhandlingarna  ledde  icke  till  något  resultat.  Erikskrönikan 
uppgifver,  att  drottning  Sofia  gaf  anledning  till  ovänskap  mellan 
konungen  och  bröderna  eller  ökade  måhända  en,  som  redan  dessförinnan 
fanns.  Vid  denna  tid  talade  man  ock  om  Valdemars  osedliga  lefveme. 
Såsom  redan  blifvit  anmärkt,  höll  man  tidigare  icke  så  mycket  på 
äktenskapets  helgd,  men  tonen  synes  nu  hafva  blifvit  en  annan. 
Valdemar  beskylldes  för  äktenskapsbrott,  begånget  med  hans  svägerska 


124.    Askf  som  tillhört  Birger  jarl^  pressctdt  läder. 


Jutta  (Judit),  som  en  tid  varit  priorissa  för  den  heliga  Agnetas 
kloster  i  Roskilde  men  tröttnat  vid  klosterlifvet  och  därefter  processade 
med  klostret  om  tidigare  till  detta  donerade  jordar.  Hon  hade,  sedan 
hon  öfvergifvit  klosterlefnaden,  gjort  ett  besök  vid  det  svenska  hofvet. 
Det  uppgifves  till  och  med,  att  Valdemar  uppsökt  påfven,  som  den  tiden 
vistades  i  Lyon,  för  att  få  aflösning  för  sin  synd.  *  Visst  är,  att 
Valdemar  på  ett  eller  annat  sätt  satt  sig  i  förbindelse  med  påfven 
Gregorius   X,   ty   i   ett   bref  af  den  9  januari  1275,  riktadt  till  ärke- 

*   När   danske   konangen  Erik  Klipping  mördades  är  1286,  anfördes  hans  osedlighet 
som  skäl. 


BIRQBR  n  JABL.      VALDEMAR  OCH  MAGNUS  I.      1250—1290.  143 

biskopen  och  biskopen  i  Linköping,  omtalar  denne  ett  meddelande  från 
Valdemar,  att  npprorsmakare  dristade  sig  att  uppsätta  en  annan 
konung  i  Sverige,  hvarigenom  oro  och  olyckor  framkallades.  Valdemar 
hade  förklarat  sig  icke  vilja  erkänna  någon  annan  öfverman  än  påfven, 
då  Sverige  var  till  denne  skattskyldigt.  I  februari  och  april  träffades 
Valdemar  och  Magnus,  utan  att  någon  antydan  finnes  om  oenighet. 
Men  vid  ett  möte,  som  hölls  om  sommaren,  »den  tid,  då  löf  och  gräs 
hade  vida  utspridt  sig  öfver  jorden»  —  såsom  det  heter  i  Eriks- 
krönikan — ,  var  brytningen  fullständig  mellan  konungen  och  hans  två 
närmaste  bröder.  Biskopame  sökte  mäkla,  den  fjärde  brodern  Bengt, 
som  den  tiden  var  ärkedjäkne,  erbjöd  sig  att  afstå  från  alla  sina  be- 
sittningar, då  han  kunde  få  sitt  lefvebröd  inom  kyrkan,  men  intet 
halp.  Man  vädjade  till  vapenlyckan.  Då  man  kunde  antaga  möjlig- 
heten för  Valdemar  att  få  hjälp  från  svågern  i  Norge,  vände  sig 
Magnus  till  den  danske  konungen  Erik  Klippiug  och  fick  af  honom 
mot  löfte  om  dryg  betalning  en  ryttarskara  på  100  man  —  till  dem 
få  vi  lägga  ett  ingalunda  mindre  antal  af  svenner,  som  voro  sina  herrar 
följaktiga.  Magnus  mötte  Valdemars  här  vid  Hofva  nedanför  Tiveden 
(den  14  juni)  och  blef  segrare.  Valdemar,  som  icke  hunnit  fram  till 
striden,  flydde  till  Norge  men  blef  kort  därefter  fånge  i  Magnus'  händer. 
En  reglering  af  förhållandena  måste  nu  företagas.  Magnus  var  senast 
i  början  af  oktober  vald  till  konung  och  betecknade  Valdemar  som  sin 
företrädare.  Men  åt  denne  uppläts  hela  Göta  land,  måhända  med 
undantag  af  Östergötland.  Pingstdagen  1276  blef  Magnus  i  Uppsala 
domkyrka,  då  endast  påbörjad,  krönt  till  konung.  Så  snart  Magnus 
år  1275  hade  blifvit  konung,  öfverflyttades  hertigvärdigheten  på  den 
tredje  brodern  Erik,  men  denne  afled  samma  år.  Den  fjärde  brodern 
Bengt  var  Magnus'  kansler. 

Men  härmed  var  icke  frid  vunnen.  Valdemar  ville  icke  finna  sig 
i  de  gjorda  aftalen.  Sommaren  1276  försökte  konungarne  i  Norge  och 
Danmark  att  göra  slut  på  oenigheten  men  uträttade  intet.  Man  måste 
åter  rusta  sig.  Erik  Klipping,  till  hvilken  Magnus  icke  betalat  sin 
skuld,  närmade  sig  till  Valdemar.  Magnus  sökte  stöd  hos  Danmarks 
fiender  holsteinarne.  I  november  1276  förmälde  han  sig  i  Kalmar  med 
grefve  Gerhard  I-.s  dotter  Helvig,  och  därefter,  då  kölden  lagt  bro  öfver 
hvarjehanda  vatten,  företog  han  ett  härnadståg  i  Halland  och  Skåne. 
Detta  besvarades  följande  år  med  ett  infall  i  Sverige,  riktadt  dels  mot 
Småland,  där  Valdemar  brände  Växjö,  dels  inåt  Västergötland,  där 
danskarne  brände  Skara.  Under  det  Erik  Klipping  belägrade  Axevalls 
slott,  utkämpades  vid  Ettak  en  strid  mellan  danskar  och  svenskar.  A 
båda  sidor  lades  mycket  mannamod  i  dagen,  men  svenskarne  behöllo  se- 
gern. Därmed  synes  kriget  hafva  blifvit  afslutadt.  Men  Valdemar  var 
icke  nöjd.  Hösten  1277,  då  han  vistades  i  Köpenhamn,  träffade  han  och 
hans  gemål  med  de  mäktiga  markgrefvarne  i  Brandenburg,  som  voro  be- 
fryndade  med  det  danska  konungahuset,  aftal  att  de  skulle  hjälpa  honom 


144     MEDELTIDENS  FÖRSTA  SEEDB  INTILL  KONUNG  AL6REKTS  FALL. 

till  herravälde  öfver  en  del  af  Sverige;  till  gengftld  skulle  han  åt  dem 
afstå  Gottland  till  arf  och  egendom  —  en  betänklig  sak,  som  icke  in- 
gifver  ett  fördelaktigt  omdöme  om  Valdemar  som  statsman  och  svensk. 
Det  var  endast  ett  fåfängt  försök.  I  början  af  år  1278  förliktes 
Magnus  och  den  danske  konungen;  som  säkerhet  för  skulden  till  denne 
satte  Magnus  slottet  vid  Lödöse.  En  svensk  riddare,  dock  härstammande 
från  Danmark,  hr  Svantepolk  Knutsson,  skulle  där  vara  slottshöfding 
och  göra  årliga  afbetalningar  å  den  återstående  skulden.  Han  måtte 
hafva  åtnjutit  ett  synnerligt  anseende  som  en  hederlig  man,  ty  eljest 
kunde  icke  konungen  af  Danmark  hafva  nöjt  sig  med  en  svensk  riddare 
som  herre  å  pantslottet.  Valdemar  fick  afstå  från  alla  anspråk  på 
konungadömet. 

Under  denna  tid  af  oro  ägnade  sig  Magnus  åt  rikets  styrelse.  Ett 
bevis  därom  hafva  vi  i  det  i  maj  1276  för  såväl  tyskar  som  gutar  på 
Gottland  utfärdade  mycket  frikostiga  brefvet  rörande  rätt  till  handel 
och  frihet  från  utskylder  af  olika  slag. 

Samma  år,  som  förlikning  var  ingången  med  Valdemar  och  den 
danske  konungen,  uppstod  ny  oro  i  Sverige.  Såsom  det  säges,  på  grund 
af  den  ynnest,  hvilken  konung  Magnus  visade  främmande  stormän,  som 
slagit  sig  ned  i  landet,  gjorde  en  del  inhemska  stormän  ett  uppror, 
hvars  hufvudman  synes  hafva  varit  den  förut  omtalade  herr  Johan 
Filipsson.  Konungens  svärfader,  grefve  Gerhard,  togs  till  fånga  och 
insattes  å  Ymseborgs  slott,  drottning  Helvig  sökte  fristad  i  ett  kloster, 
Jönköpings  slott  belägrades.  Upproret  rasade  således  åtminstone  i 
tvenne  landskap.  De  åtgärder  konungen  vidtog  finnas  icke  omtalade, 
grefve  Gerhard  blef  emellertid  frigifven,  och  förlåtelse  for  brottet  var 
åtminstone  skenbart  gifven.  Herr  Johan  Filipsson  uppträder  fortfarande 
i  konungens  omgifning.  Emellertid  inträdde  en  ändring.  Vid  ett 
biskopsmöte,  som  hölls  i  Södertälje  i  midten  af  oktober  1279,  fram- 
höllos  konung  Magnus*  förtjänster  om  kyrkan,  af  rikets  frid  berodde 
kyrkans.  Därför,  då  konung  Magnus  klagat  öfver  de  stora  skulder,  i 
hvilka  han  råkat  i  följd  af  krigen  och  som  voro  större,  än  att  de 
kunde  betalas  genom  hans  egna  och  lekmännens  ansträngningar,  skulle 
nu  för  en  gång  ett  betydande  bidrag  lämnas  honom  från  kyrkans  och 
dennas  underhafvandes  sida.  Därjämte  fastställdes,  att  de,  som  genom 
dåd  eller  råd  förgrepo  sig  på  den  af  kyrkan  krönte  konungen,  hvars 
frid  innebar  en  garanti  för  hans  undersåtars  välfärd  och  ro  och  kyrkans 
lugn,  skulle  genom  själfva  handlingen  vara  bannlysta,  och  ingen,  som 
deltagit  i  något  sådant,  skulle  kunna  blifva  af  kyrkan  krönt  till 
konung.  Häraf  synes  framgå,  att  upproret  varit  ytterst  riktadt  mot 
Magnus  och  hans  konungadöme.  Väpnad  med  detta  uttalande  af  pro- 
vinsialsynoden  och  med  åberopande  af  den  romerska  lagen  om  majestäts- 
brott —  man  började  blifva  lärd  i  Sverige  — ,  lät  Magnus  år  1280  af- 
rätta  upprorets  hufvudman  och  indraga  deras  gods.  Erikskrönikan 
beskyller   honom   för   att   vid   detta  sitt  åtgörande  hafva  handlat  för- 


BIRGER  II  JARL.   VALDEMAR  OCH  MAGNUS  I.   1250 — 1290.      145 

rädiskt  och  trolöst.  Men  de  historiska  anteckningarna  från  denna  tid 
innehålla  icke  några  sådana  beskyllningar,  och  Magnus'  eftermäle  i  dessa 
anteckningar  är  mycket  godt,  och  det  anseende  han  efter  stridernas 
slut  åtnjöt  var  mycket  stort,  äfven  i  utlandet.  I  detta  framställdes 
stundom  i  bild  »nio  stormän».  Enligt  en  uppgift,  som  kommit  mig  till 
del,  skall  å  ett  ställe  bland  de  nio  stormännen  hafva  förekommit 
konung  Magnus  af  Sverige.  Dess  värre  kunde  icke  min  sagesman  på- 
minna sig,  hvar  han  hade  sett  hans  bild. 

Konung  Magnus  hade  fullständigt  i  sig  upptagit  det  för  denna  tid 
i  utlandet  utbildade  väsendet  —  vi  kunna  ju  kalla  det  för  riddar- 
väsendet,  ehuru  detta  endast  var  en  framskjuten  del  däraf  — ,  och  som 
han  riktade  sin  uppmärksamhet  icke  blott  på  det  egna  landet  utan 
ock  på  utlandet,  var  han  angelägen  att  kring  sig  samla  äfven  fram- 
stående utlänningar. 

Obestridd  härskare  öfver  Sverige,  efter  hvarjehanda  svårigheter, 
ville  konung  Magnus  sörja  för  framtidens  ro.  Är  1280  föddes  hans 
förste  son,  som  efter  den  store  farfadern  erhöll  namnet  Birger.  År 
1281  lät  han  sin  gemål  krönas  i  Söderköping  —  det  är  första  gången 
en  drottnings  kröning  omtalas  i  vår  historia  — ;  vid  festen  torde 
oförsiktigheter  hafva  blifvit  begångna,  ty  staden  brann  ned.  År  1284 
valdes  den  fyraårige  Birger  till  sin  faders  efterträdare,  och  hans  ännu 
yngre  broder  Erik  förklarades  vara  Sveriges  hertig.  Samtidigt  blef 
konungens  yngste  broder  Bengt  hertig  öfver  Finland  —  detta  innebar 
ett  upplifvande  af  den  gamla  tidens  sed  att  tillsätta  jarlar  i  hotade 
gränslandskap.  Någon  af  Bengt  såsom  hertig  utöfvad  verksamhet  inom 
Finland  uppenbarar  sig  icke  i  tidens  urkunder,  men  helt  visst  erhöll 
han  därifrån  de  inkomster,  som  annars  skulle  hafva  tillkommit  konungen. 
Bengt  blef  för  öfrigt  två  år  senare  biskop  i  Linköping  och  afled  året 
efter  Magnus'  död.  Konung  Magnus  gick  så  långt  i  förtänksamhet,  att 
han  aftalade  med  änkedrottning  Agnes  i  Danmark  gifte  mellan  den 
späde  sonen  Birger  och  hennes  dotter  Margareta  samt  (år  1288)  mellan 
hans  dotter  Ingeborg  och  den  då  ännu  unge  konung  Erik  Menved 
i  Danmark.  Varnad  af  egen  erfarenhet,  höll  konung  Magnus  på 
sammanhållighet  med  Danmark,  trots  hans  förbindelser  med  de  hol- 
steinska  grefvarne.  Politiken  spelade  den  tiden  —  liksom  senare  — 
en  stor  roll  med  afseende  på  furstliga  äktenskap. 

Under  några  år  hade  stor  oenighet  rådt  mellan  Norge  och  de  tyska 
städerna  vid  Östersjön.  År  1285  utsågs  konung  Magnus  till  skilje- 
domare, och  han  af  sade  sin  dom  i  Kalmar  den  31  oktober  samma  år; 
denna  dom  blef  därefter  bestämmande  för  förhållandet  mellan  hanse- 
städerna  och  Norge. 

Det  är  redan  framhållet,  att  Grottland  intog  en  undantagsställning, 
det  var  icke  ett  svenskt  landskap  utan  ett  lydland  under  Sveriges 
konung.  Förhållandena  blefvo  ytterligare  invecklade  genom  den  tyska 
invandringen  i  Visby  och  stadens  förhållande  till  de  tyska  städerna  på 

Sveriges  historia.     II.  10 


146  MEDELTIDENS   FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBRERTS  FALL. 

södra  sidan  af  Östersjön.  Ett  handelsprivileginm  är  redan  omtaladt, 
men  äfven  i  andra  hänseenden  behöfde  förhållandena  till  Gottland  och 
på  Grottland  regleras.  År  1285  gjordes,  efter  af  tal  med  gutarne,  några 
ändringar  i  de  tidigare  bestämmelserna  om  ledung  och  lednngslama 
(den  skatt,  som  erlades  de  år,  när  ledung  ej  utgick).  Hädanefter  skulle 
ett  konungens  ombud  hvart  år  vid  midsommartid  uppbära  såväl  skatt 
som  ledungslama.  Den  tidigare  omtalade  spänningen  mellan  staden 
Visby  och  landtbefolkningen,  som  kände  sig  kränkt  i  sina  urgamla  för- 
måner, kom  kort  därefter  till  ett  våldsamt  utbrott.  Det  uppstod  en  öppen 
fejd.  Visbyborgarne  hade  omgifvit  sin  stad  med  en  mur  eller,  hvilket 
torde  vara  rättare,  de  hade  förstärkt  den  tidigare  muren,  och  en  strid 
utkämpades  den  17  maj,  i  hvilken  landtbefolkningen  led  nederlag,  bor- 
garne jublade  och  tågade  genom  stadens  gator  i  en  högtidlig  proces- 
sion, framför  hvilken  bars  en  bild  af  jungfru  Maria;  landtboma  hade 
försökt  få  hjälp,  men  deras  ombud  hindrades  af  Visby  borgare  från 
att  fara  öfver  till  fastlandet.  Konung  Magnus  grep  in  —  vi  känna 
icke  på  hvilket  sätt  det  skedde  — ,  men  i  augusti  1288  infunno  sig  hos 
honom  i  Nyköping  ombud  från  Visby,  tyskarnes  och  gutarnes  fogdar 
och  rådmän  samt  representanter  för  borgerskapet  i  Visby.  De  erkände 
sin  skuld  att  hafva  befäst  staden  —  murarna  kunde  ju  hafva  tjänat 
dem  som  skydd  icke  allenast  mot  landtbefolkningen  utan  likaväl  mot 
konungen  deras  herre  —  och  dessutom  inlåtit  sig  i  fejd  med  landt- 
befolkningen utan  att  dessförinnan  hafva  hänvändt  sig  till  konungen. 
De  åtogo  sig  dryga  böter:  2,000  mark  fint  silfver  och  500  mark  siKver 
i  löpande  (antagligen  gottländskt)  mynt.  Därjämte  afgåfvo  de  en  hög- 
tidlig förklaring,  att  de  aldrig  skulle  till  herre  antaga  någon  annan  än 
konungen  af  Sverige.  Denna  förklaring  står  helt  visst  i  sammanhang 
med  Valdemars  tidigare  påfund  att  öfverlämna  (xottland  till  mark- 
grefvarne  af  Branden burg.  Det  är  tänkbart,  att  denna  plan  gynnades 
af  tyskarne  i  Visby  och  att  stadens  befästande  ägde  förbindelse  med 
intriger,  som  öfvades  i  denna  riktning. 

Mot  slutet  af  sin  regering  fick  konung  Magnus  röna  fientlighet  af 
en  mycket  framstående  släkt  i  Västergötland  och  dennas  vänner.  I 
detta  landskap  fanns  en  mäktig  och  ansedd  lagman  af  hög  börd,  vid 
namn  Algot  Brynjolfsson,  fader  till  många  söner.  En  af  dem,  Folke, 
bortröfvade,  måhända  med  hennes  samtycke,  Ingrid,  en  dotter  af  den 
förnämlige  herr  Svantepolk  Knutsson;  hon  hade  tidigare  blifvit  förlofvad 
med  en  mycket  framstående  dansk  herre.  Detta  våld,  utöfvadt  antag- 
ligen år  1288,  kunde  icke  tålas  af  konung  Magnus,  som  med  sådant 
allvar  verkat  för  upprätthållande  af  friden  inom  landet.  Han  utkräfde 
äfven  ett  strängt  straff.  Folke  flydde  med  sin  brud,  hans  fader  fick 
afstå  från  sitt  lagmansdöme;  ja  så  stor  var  konungens  myndighet  och 
hans  anseende,  att  till  och  med  Folkes  broder,  Brynjolf,  den  mäktige 
biskopen  i  Skara,  kände  sin  säkerhet  hotad  och  afgaf  i  slutet  af  året 
en    högtidlig  förklaring,   att  han  aldrig  skulle  uppträda  mot  konungen 


BIRGBR  II  JARL.      VALDEMAR  OCH  MAGNUS  I.      1250 — 1290.  147 

eller  hans  barn  utan  alltid  vara  deras  hjälpare,  att  han  icke  skulle 
gynna  sina  bröder  eller  andra,  som  han  då  visste  eller  senare  kunde 
komma  att  veta  vara  konungens  ovänner.  En  Folkes  broder  och  med- 
hjälpare vid  rofvet,  Karl,  blef  år  1290  halshuggen. 

Under  det  konungen  med  oblidkelig  rättskänsla  och  känsla  af  ansvar 
utkräfde  straff  för  det  begångna  våldet,  hade  han  ett  tillfälle  att  ägna 
sig  åt  något  annat,  som  beredde  honom  större  glädje.  Han  var  en  ifrig 
gynnare  af  franciskanemas  orden,  omhuldade  särskildt  det  vid  sidan 
af  Stockholm,  på  den  efter  orden  uppnämnda  Gråmunkeholmen  redan 
år  1270  upprättade  brödraklostret,  i  h vilket  han  valde  sin  sista  läger- 
stad, samt  anlade  efter  flera  års  förberedelser  på  Norrmalm  i  väster 
om  åsen  ett  systrakloster  af  denna  orden,  såsom  den  tiden  var  vanligt 
uppkalladt  efter  den  heliga  Klara.  Den  nya  klosterstiftelsens  grundande 
firades  år  1289  med  stor  högtidlighet,  hvilken  icke  var  af  endast  kyrklig 
art.  Vid  detta  tillfälle  förekom  äfven  riddarslag,  hvarmed  hugnades 
både  svenskar  och  tyskar,  bland  de  senare  en  hertig  af  Braunschweig, 
bland  de  förra  konungens  nioårige  son  Birger  —  en  gosse  kunde  eljest 
icke  vinna  något  så  högt,  som  riddarvärdigheten  den  tiden  var.  Magnus 
var  uppenbarligen  mycket  angelägen  att  så  mycket  som  möjligt  fram- 
hålla den  son,  som  blifvit  korad  till  hans  efterträdare  och  som  han 
kallade  »den  yngre  konungen»,  med  andra  ord  konungen  utan  makt 
men  med  stora  förväntningar.  Redan  år  1290  hade  den  tioårige  gossen 
ett  kungligt  sigill,  ehuru  han,  såsom  omyndig,  icke  gärna  kunde  med 
sitt  sigill  bekräfta  någon  vare  sig  statshandling  eller  enskild  ange- 
lägenhet. 

När  året  1290  led  mot  sitt  slut,  drog  sig  konung  Magnus  ned  åt 
ftdernebygden.  Den  d  december  var  han  i  Bjälbo,  fädernegodset,  å  hvilket 
någon  af  hans  förfäder  hade  uppfört  sockenkyrkan.  Han  for  sedan  till 
den  gamla  sverkerska  konungaborgen  å  Visingsö,  vid  hvilken  åtminstone 
ett  dystert  minne  häftade  —  konung  Karl  1:8  aflifvande.  Här  afled 
konung  Magnus  den  18  december.  Hans  minne  prisas  utan  gensägande 
missljud  af  medeltidens  händelseupptecknare.  Han  kallas,  trots  de 
kraftiga  åtgärder  han  under  sin  regering  vidtagit  mot  flera  personer, 
alla  af  hög  börd,  »en  synnerlig  välgörare  mot  Guds  kyrka»,  »en  man  af 
stora  dygder  och  väl  värd  att  minnas»,  »en  furste  af  stor  dygd  och 
värd  en  evig  hågkomst».  Det  är  ett  vackert  eftermäle  åt  en  konung, 
så  mycket  mera  som  han  var  värdig  att  få  ett  sådant. 

De  kronologiska  anteckningarna  gifva  honom  tillnamnet  Ladulås. 
Det  är  en  af  honom  utfärdad  förordning,  om  hvilken  jag  strax  skall 
tala,  som  beredde  honom  detta  tillnamn.  Han  satte  lås  för  bondens  lada. 
Namnet  påminner  om  ett  uttryck  i  östgötalagen:  den  som  stal  säd  å  en 
växande  åker,  stal  det  undan  Guds  lås.  Jämförelsen  ger  åt  konungens 
binamn  den  rätta  betydelsen. 

Följande  år,  under  hunger-  och  farsotsåret  1291,  afled  konung 
Magnus*  broder  biskopen  i  Linköping  och  hertigen  af  Finland,  herr  Bengt. 


148 


MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 


Båda  öfverlefdes  af  förre  konungen  Valdemar.  Slapp  i  försvaret 
af  sitt  konungadöme,  var  han  seg  i  bemödandet  att,  på  hvilka  villkor 
som  helst,  återvinna  det.  Han  fullföljde  sitt  lättsinniga  lefverne  men 
synes  hafva  under  tiden  haft  mera  vidtgående  af  sikter.  År  1285  hemställde 
biskop  och  hertig  Bengt  hos  sin  broder  konung  Magnus,  att  brodern 
Valdemar  skulle  tagas  i  filngsligt  förvar.  Förhållandena  torde  hafva 
varit  ganska  kritiska,  åtminstone  fann  konung  Magnus  just  detta  år 
lämpligt  att  uppsätta  sitt  testamente,  som  visar,  huru  varm  vän  han  var 
af  kyrkan.  Valdemar  häktades  dock  först  år  1288  och  insattes  på  Ny- 
köpings slott.  Han  var  mot  slutet  af  sin  lefnad  åter  gift,  med  en 
svensk  kvinna  af  adlig  ätt.  Själf  kallar  han  sig  i  ett  sigill  af  år 
1289  helt  blygsamt  »svenske  konungens  broder»,  sin  son  Erik  kallar 
han  år  1296  domicellus  (junker).  Denne  Erik  hade  själf  uppgifvit  alla 
anspråk  på  kunglig  värdighet.  Han,  liksom  sedermera  hans  son 
Valdemar,  omtalas  i  urkunderna  som  riddare  och  konungens  råd.  Med 
denne  Valdemar  synes  ätten  hafva  utdött.  Konung  Valdemar  afled 
år  1303. 


Fig.  125.    Konung  Valdemars  sköld. 


Fig.  126.    Konung  Magnus  I:s  sköld. 


Konung  Valdemar  förde  icke  i  sin  sköld  faderns  vapen  utan  tre 
öfver  hvarandra  ställda  gående  leoparder  (fig.  125).  Samma  bild  för 
konung  Erik  III  i  sitt  sigill,  och  Valdemar  synes  hafva  genom  sin 
vapenbild  velat  påminna  om  sin  härstamning  från  den  föregående 
konungaätten.  Konung  Magnus  behöll  däremot  fädernevapnet,  dock 
med  den  förändringen  att  en  krona  sattes  på  lejonets  hufvud.  Ett  af 
hans  sigill  är  värdt  särskild  uppmärksamhet  på  grund  däraf,  att  kring 
skölden  förekomma  tre  kronor  (fig.  126).  Titeln  svears  och  götars 
konung  kunde  lätt  hafva  föranledt  anbringande  af  tvenne  kronor,  men 


BIRGBR  II  JARL.      VALDEMAR  OCH  MAGNUS  I.      1250—1290.  149 

hvarifrån  kom  den  tredje?    Uppkomsten  af  tre  kronor  såsom  en  symbol 
för  Sverige  kommer  antagligen  att  för  alltid  blifva  dold. 


TJrknndema  gifva  oss  flera  namn  på  personer,  som  deltogo  i  de 
viktigare  statsangelägenheterna,  men  namnen  gifva  stnndom  ringa  upp- 
lysning, då  familjenamn  denna  tid  nästan  aldrig  användes.  De  flesta  af 
den  tidens  världsliga  stormän  kunde  antagligen  icke  läsa,  ännu  mindre 
skrifva.  Namnen  uppgåfvos  därför  i  urkundens  text,  och  dennas  giltighet 
bestyrktes  af  sigillen,  som  trycktes  i  vax  å  remsor  eller  snören,  fästa 
vid  nedre  kanten  af  urkunden,  hvilken  denna  tid  alltid  skrefs  på 
pergament.  Först  när  papper  började  användas,  fäste  man  sigillen 
på  själfva  urkunden.  Många  af  de  gamla  sigillen  hafva  gått  förlorade, 
men  af  dem,  som  blifvit  bevarade,  kunna  hvarjehanda  slutsatser  af  vikt 
dragas.  Man  befann  sig  ännu  i  början  af  det  heraldiska  väsendet,  och 
hvarjehanda  oregelbundenheter  förekommo.  Sonen  förde  ibland  annat 
vapen  än  fadern.  Vi  hafva  ett  exempel  i  konung  Valdemar.  Lagman 
Algot  Brynjolfssons  vapenbild  försvinner  med  honom,  ehuru  han  hade 
söner.  Många  vapenbilder,  som  vid  denna  tid  voro  vanliga,  försvinna 
snart.  Af  de  män,  hvilka  innehade  den  höga  värdigheten  att  vara 
konungens  rådgifvare,  känner  jag  endast  tvenne,  som  tillhöra  ännu 
fortlefvande  ätter  (Natt  och  Dag  samt  Bielke).  De  ätter,  som  voro  de 
förnämsta  under  den  senare  delen  af  medeltiden,  kunna  i  de  flesta  fall 
icke  spåras  i  sigillbilderna  längre  tillbaka  än  till  tiden  inemot  år  1300 
eller  något  senare. 

Klagomålen,  att  konung  Magnus  gynnade  utlänningar,  voro  inga- 
lunda gripna  ur  luften.  Herr  Svantepolk  Knutsson,  son  af  hertig  Knut 
af  Reval  och  sonson  af  Danmarks  konung  Valdemar  I,  hade  dock 
uppenbarligen  vuxit  in  i  de  svenska  förhållandena  och  räknades  som 
svensk.  Som  främlingar  betraktades  däremot  grefve  Henrik  von  Gleichen 
och  en  Werner  von  Brunkow,  hvilka  dock  båda  hade  blifvit  upptagna 
bland  konungens  råd. 

Konungens  glans  ökades  genom  hans  mäns.  Inom  den  forna  kungs- 
hirden  var  stallaren  den  främste  mannen.  Hans  titel  är  nu  försvunnen; 
de  viktigaste  göromålen  för  konungens  och  rikets  tjänst  voro  nu  för- 
delade på  drotseten  och  marsken.  Båda  hade  från  början  varit 
hof tjänstemän.  Om  drotsetens  ursprungliga  uppgift  gifver  hans  latinska 
titel  dapifer  upplysning:  han  skulle  bära  fram  rätterna  till  konungens 
bord  Hans  politiska  uppgift  motsvarade  ungefär  jarlens,  han  var 
konungens  högra  hand,  särskildt  hans  ställföreträdare;  symbol  för  hans 
värdighet  var  ett  svärd.  Marsken  eller  marskalken  var,  som  den  senare, 
från  tyskan  lånade  formen  visar,  en  tjänare  med  afseende  på  hästarna 
och    motsvarar   därför   stallaren.    Hans  politiska  uppgift  var  att  taga 


150     MBDBLTIDENS  FÖRSTA  SKEDB  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 

om  hand  krigsväsendet;  hans  värdighetstecken  var  en  silfverkäpp.  I 
Sverige  omtalas  marsken  första  gången  år  1268,  drotseten  år  1276. 

Om  rådets  sammansättning  är  intet  närmare  kändt,  mer  än  att 
biskoparne  tillhörde  det.  I  öfrigt  tillkom  det  helt  visst  konungen  att 
till  rådgifvare  välja  hvilken  han  ville.  Rådet  var  icke  något  ämbets- 
verk. Medlemmarne  bodde  i  allmänhet  på  sina  gods,  och  konungen 
kallade  till  sig  efter  omständigheterna  ibland  hela  rådet,  ibland  några 
dess  medlemmar,  oftast  väl  antingen  sådana,  som  voro  mest  betrodda, 
eller   sådana,    som  bodde  i  närheten  af  den  ort,  där  han  själf  vistades. 

Stundom  ville  konungen  öfverlägga  ej  blott  med  rådet  utan  äfven 
med  andra,  men  dessa  andra  äro  icke  att  anse  som  en  samling  af  folkets 
representanter;  konungen  kallade  till  sitt  samtal  —  så  betecknades 
dessa  församlingar  —  hvilka  han  ville.  Konung  Magnus  föreskref 
formligen,  att  ingen  fick  utan  kallelse  infinna  sig,  såvida  han  icke  hade 
någon  egen  sak  att  föredraga.  Denna  begränsning  berodde  icke  endast 
på  konungens  önskan  att  få  styra  själf  utan  ock  på  den  omständig- 
heten, att  den,  som  af  konungen  blifvit  kallad,  skulle  under  färden  för 
sig  och  de  sina  få  underhåll  af  menige  män,  hvilka  icke  genom  privi- 
legier voro  fritagna;  den,  som  kom  okalladj  fick  färdas  å  egen  be- 
kostnad och  ville  antagligen  alltför  ofta  fordra  gästning. 

Utvecklingen  under  den  hittills  förlupna  delen  af  medeltiden  hade 
framkallat  ett  fullt  utprägladt  aristokratiskt  statsskick,  hvilket  obe- 
stridligen hade  vissa  fördelar,  så  länge  en  konung  fanns,  som  mäktade 
och  ville  hålla  stormännen  i  styr.  Kom  en  svag  konung  till  styret, 
då  medförde  det  aristokratiska  statsskicket  de  största  vådor  för  konungen 
och  hans  myndighet  och  för  folket  i  gemen.  Detta  fick  man  nogsamt 
lära  under  den  följande  tiden. 

Frid  behöfdes  i  landet,  och  det  var  konungens  sköna  uppgift  att 
hälla  friden  vid  makt.  I  en  något  senare  tid  yttrades,  att  all  frid 
ökas  och  ofrid  förgås,  eftersom  konungen  är  till,  och  det  var  ett 
sant  ord.  De  af  Birger  II  jarl  utfärdade,  i  Östgötalagen  intagna 
stora  fridsstadgandena  förnyades  af  konung  Magnus,  och  åtminstone 
från  hans  tid  sökte  man  för  dem  vinna  ytterligare  helgd  därigenom, 
att  konungen  och  rikets  store  svuro  att  hålla  dem  vid  makt.  De  fingo 
däraf  namnet  edsöreslagarna^  hvilket  helt  enkelt  betyder  de  besvurna 
lagarna.  Att  bryta  mot  denna  ed,  som  konungen  och  hans  store  svurit, 
innebar  en  synnerligen  försvårande  omständighet.  I  ett  särskildt  af- 
seende  sörjde  konung  Magnus  för  fridens  upprätthållande.  >I  riket 
hade  länge  varit  en  osed,  att  alla  de,  som  genom  landet  fara,  de  må 
vara  aldrig  så  rika,  vilja  gästa  fattiga  mäns  hus  och  hafva  all  sin 
kost  utan  betalning,  hvarmed  de  på  en  liten  stund  förtära  hvad  den 
fattige  länge  har  arbetat  för.»  Sådant  förbjöds  vid  strängt  straff,  och 
i  hvar  by  skulle  tillsättas  en  rättare,  hvilken  var  skyldig  att  åt  den 
vägfarande  mot  betalning  skaffa  hvad  denne  behöfde.  Det  var  denna 
omvårdnad  af  de  mindres  rätt,  som  förvärfvade  konungen  det  hedrande 


BIRGER  ir  JARL.      VALDEMAR  OCH   MAGNUS  I.      1250 — 1290.  151 

tillnamnet  Ladulås.  Ytterligare  sökte  konung  Magnus  sörja  för  fridens 
upprätthållande  genom  påbudet,  att  i  det  landskap,  där  konungen  uppe- 
höll sig,  skulle  frid  vara  mellan  alla  män  från  dödlig  ovänskap,  huru  hög- 
borna och  värdiga  män  de  än  voro,  och  denna  frid  skulle  börjas  något 
före  konungens  ankomst  och  lyktas  något  efter  hans  affilrd.  Den,  som 
bröt  denna  frid,  skulle  för  alltid  vara  fridlös,  och  hans  egendom  skulle 
sköflas;  till  samma  hårda  straff  var  den  hemfallen,  som  under  konungens 
vistelse  i  landskapet  bar  vapen,  »som  voro  till  uppenbar  lig  strid». 
Detta  var  dock  icke  något  nytt  påbud  utan  endast  ett  skärpande  af 
en  tidigare  ordning.  Likväl  måste,  för  att  konungafriden  skulle  inträda, 
konungens  ankomst  vara  på  förhand  anmäld.  För  öfrigt  ifrade  kyrkan 
för  frids  hållande  under  vissa  ur  kyrkligt  hänseende  viktiga  tider, 
liksom  äfven  frid  skulle  råda  under  de  två  för  jordbruket  viktigaste 
perioderna,  såddens  och  skördens.  Det  är  för  tidehvarfvet  karakteristiskt, 
att  man  ansåg  sig  behöfva  fastställa  vissa  fridstider  —  frid  och  säker- 
het i  landet  borde  ju  vara  det  normala  året  igenom  från  den  första 
dagen  till  den  sista. 

Konung  Magnus'  två  stora  fridsstadgar  voro  efter  samtal  med  rikets 
store  utfärdade  å  slottet  å  Alsnö  (Adelsö)  omkring  år  1280  och  i 
Skeninge,  antagligen  i  någon  klostersal,  omkring  år  1285.  Det  är 
märkligt,  att  ingen  af  dessa  två  viktiga  urkunder  finnes  i  original 
bevarad. 

Konung  Magnus  höll  mycket  skarpt  på  konungens  rätt  att  stifta 
lag:  att  af  göra  ärenden,  som  behöfva  näpst  och  rättelser,  fastän  de 
tidigare  icke  blifvit  i  lag  satta;  hvad  konungen  stadgat  skulle  pålysas 
i  alla  landen  (landskapen),  icke  i  ett  allena  utan  i  konungens  hela 
rike.  Det  höfves  konungen  att  besinna  och  stadga  det,  som  är  Gud 
till  heder  och  rikets  inbyggare  till  gagn.  Konungen  utfärdade  icke 
sådana  stadgar  ensam  utan  efter  öfverläggning  med  rikets  store. 
Detta  stod  i  sammanhang  med  den  aristokratiska  karaktär,  som  tide- 
hvarfvet hade  erhållit,  men  det  innebar  därjämte  ett  betydande  fram- 
steg i  den  riktningen,  att  landskapens  benägenhet  för  själfständighet 
skulle  bräckas,  de  skulle  uppgå  i  riket  såsom  den  enda  rätta  helheten. 
Att  hafva  genomfört  detta  är  ett  dyrbart  arf,  som  medeltiden  lämnat 
åt  den  nya  tiden.  Men  detta  storverk  var  ännu  icke  fullbordadt.  Ett 
vittnesbörd  om  den  tillväxt  i  humanitet,  som  under  tidehvarfvet  vunnits 
genom  kyrkans  inflytande,  lämna  de  många  testamenten,  i  hvilka  stora 
jordägare  gifva  sina  trälar  frihet. 

Inom  lagstiftningens  område  hafva  vi  icke  att  fästa  oss  endast  vid 
konungens  ingripande  till  nytta  för  den  allmänna  utvecklingen.  Hvart 
landskap  hade  sin  lag,  från  början  anförtrodd  åt  lagmannens  minne, 
hvilket  man  småningom  fann  nödigt  att  understödja  medelst  vissa  upp- 
teckningar. Men  ej  ens  dessa  kunde  borttaga  faran  af  förvanskningar; 
ju  mera  man  blef  förtrolig  med  skrifkonsten,  desto  starkare  måste 
behof  hafva  känts  att  fullständigt  nedskrifva  lagarna:  det,  som  skrifvits, 


152  MEDELTIDBNS  FÖRSTA  8KBDB  INTILL  KONUNG  ALBRBKTS  FALL. 

äger  bestånd.  Början  hade  gjorts  redan  under  den  närmast  föregående 
perioden,  ty  då  nedskrefs  den  tidigare  redaktionen  af  västgötarnes  lag 
(en  sida  ur  en  handskrift  af  denna  lag,  tillkommen  under  den  period, 
med  hvilken  vi  nu  sysselsätta  tfss,  är  återgifven  pl.  3).  Arbetet  fort- 
sattes med  ifver  under  den  nu  ifrågavarande  perioden,  östgötames 
lag,  sådan  den  åt  oss  blifvit  bevarad,  är  tydligen  tillkommen  före 
konung  Magnus'  lagstiftningsåtgärder.  Troligen  tillhör  äfven  den  senare 
redaktionen  af  västgötjJagen  denna  tid.  Folkangarnes  oroliga  tidehvarf 
strålar  mot  oss  med  ovansklig  glans  genom  det  då  öfver  hela  riket 
fortgående  storartade  arbetet  för  lagtexternas  nedskrifvande  och  lagarnas 
förbättring,  så  att  de  skulle  fullt  svara  mot  de  ändrade  förhållanden, 
som  småningom  hade  inträdt,  och  råda  bot  för  tidens  och  folklynnets 
lyten. 

Den  nyssnämnda  alsnöstadgan  innehåller  en  ytterst  viktig  nyhet. 
Konungen  hade,  såsom  redan  blifvit  omtaladt,  en  hird.  Åt  jarlen 
(hertigen)  och  åt  biskoparne  var  det  äfven  förunnadt  att  omgifva  sig 
med  en  hird.  I  denna  stadga  säges  följande:  »Vi  gifva  alla  våra  män 
(=  konungens  hird)  och  vår  broder  Bengts  (ndgon  hertig  af  Sverige  fanns 
denna  tid  icke)  och  alla  deras  brytar  och  landbor  och  alla,  som  på 
deras  gods  äro,  lediga  af  all  konungslig  rätt»  (d.  v.  s.  från  skattskyldighet 
till  konungen).  Samma  förmån  skänktes  äfven  åt  ärkebiskopens  och 
biskopames  svenner.  »Vi  vilja  ock,  att  alla  de  män,  som  tjäna  (d.  v.  s. 
göra  krigstjänst)  med  häst,  skola  hafva  samma  frihet.»  Skattefrihet 
gafs  nu  som  ersättning  för  den  tidigare  till  konungens  hirdmän  ut- 
betalda lönen;  samma  förmån  gafs  åt  öfriga  hirdmän,  som  förekommo 
i  landet,  och  åt  ännu  andra,  hvilka  icke  tillhörde  någon  hird.  Härmed 
var  slut  gjordt  på  hirdväsendet  i  gammal  mening,  och  en  kraftig  ansats 
var  tagen  att  till  konungens  tjänst  och  rikets  försvar  vinna  ett  i 
väsentlig  mån  ökadt  antal  af  beridna  män,  hvilka  den  tiden  voro  de 
viktigaste  i  krigen.  Detta  är  den  verkliga  innebörden  af  alsnöstadgan, 
hvilken  icke,  såsom  man  fordom  menat,  infört  i  vårt  land  riddar- 
väsendet.    Detta  fanns  hos  oss  långt  tidigare. 

Konung  Magnus  vinnlade  sig  om  utveckling  och  stadgande  af  stads- 
väsendet, liksom  äfven  i  andra  afseenden  om  förbättrande  af  de  ekono- 
miska förhållandena.  Till  hans  tid  torde  höra  det  första  utfördandet 
af  lagar  för  de  olika  städerna:  förhållandena  i  städerna  voro  så  olika 
dem,  som  rådde  ute  på  landsbygden,  att  landskapets  lag  icke  var 
användbar  inom  staden.  Någon  gemensam  lag,  efter  hvilken  man  rättade 
sig  i  landets  samtliga  städer,  fanns  icke,  men  väl  hände  det,  att  en 
lag,  som  var  skrifven  för  en  stad,  fanns  vara  så  lämplig,  att  man  tog 
den,  med  nödiga  ändringar,  till  efterlefnad  i  andra  städer.  Under 
konung  Magni  tid  började  man  äfven  i  vårt  land  göra  sig  till  godo  de 
rika  skatter,  som  hittills  legat  dolda  i  bergens  innandömen,  åtminstone 
omtalas  först  under  hans  tid  svenska  grufvor  —  den  rika  koppargrufvan 
vid   Falun,   den   tiden   kallad   Tiskasjöberg,   namnes   första  gången  år 


Pl.  3. 


Sida  ur  Västgötalagen 

(handskrift  frän  1200-talet  i  Knngl.  biblioteket). 


Vill  man  mylna  gserse  han  ma  eig  sna  gaer»  at  topt 
annsers  manss  spillis  eig  akri  eig  seng  e- 
ig  Tseghum  manns  eig  förta  grann»  ok  eig  mylna 
{)errse  »r  för  var  gör  eig  fiski  nserknm  fiskigarf) 
ma  ok  eig  sna  g^rse  at  ^em  8elf>ri  fiskigarf)! 
spillir.  eig  ma  fiskis  i  Btaemnnm  manss  annar  sen 
f>sen  ser  a.  eigh  i  diki  annar  manss  Mylna9ta{)er 
ligaer  öje  Jrea  vettaer  allser  Jrim  vffittrum  Isengfier 
aern  fång  af  roten.  |)a  sa  wald  at  tak»  »r  Till 
Sighir   sna   |)en  »r  mylnostaf)  atti  at  fång  sern 

[eigh] 
al  af  roten  Titi  m»^  tvsnni  tylftnm  at  stibor]^ 
stof>Q  ok  stnlpser  ok  ^rsesknlli  la  ok  holagh.  s 
a  maf)er  myalnusta^  maef)aen  f)e  fång  »ra  all  yroten 
Sa   maj>er   a   mylna  stad  »r  fyrst  gser  T»rk  a 

hvar  J»t 
»r  h»ld»  a  aldra  göt»  »ng  »ll»r  alftra  gr»nn» 
Del»  m»n  om  mylna  stad  kall»r  hyar  sik 
egh».  f)a  skal  åsyn  til  nsmn».  f)en  skal  lagh  fa 
vittnam  »r  f)»r  8i|)»ri  hav»  ba^ir  iammargh  yiti 
ni  ^a  skal  lanz  åsyn  n»mn»  til  ok  skili»  m»llin 
f>err»  »r  mans  mylna  i  almsnnisz  yattni  a  annar 


öfversättning. 
Vill  man  kvarn  göra,  han  mä  ej  sä  göra,  att 
annan  mans  tomt  fördärfvas,  ej  äker,  ej  äng,  ej 
mannavägar,  ej  grannars  förram  och  ej  kvarn 
den  som  förr  var  gjord,  ej  fiskeverk.  Fiske- 
gärd  mä  ock  ej  sä  göra,  att  fördärfvas  äldre 
fiskegärd.  Ej  m^  [annan]  fiska  i  annan  mans 
fördämningar  än  den  som  äger,  ej  i  fiskdamm 
annan  mans.  Kvarnstad  ligger  öde  tre  är  eUer 
längre  än  tre  är,  är  virke  bortrött,  dä  äge  makt 
att  taga  den  som  vill.  Säger  sä  den,  som  kvarn- 
stad ägde,  att  virke  är  ej  allt  bortrött,  bevise 
med  tvä  tolfter,  att  dammlackor  stodo  och  stolpar 
och  tröskel  läg  och  underlag.  Alltid  äge  man 
kvarnstad,  sä  länge  detta  virke  är  allt  orött. 
Den  man  äger  kvarnstad  som  först  gör  verk, 
ehvadp  det  är  ä  alla  götars  äng  eller  alla  grannars. 
Tvista  män  om  kvarnstad,  pästär  enhvar  sig  äga, 
dä  skall  nämna  syn.  Den  skall  gä  ed,  som  har 
fiere  vittnen  (?).  Haf va  bada  lika  mänga  vittnen, 
dä  skall  nämna  landssyn  och  skilja  mellan 
dem.  Är  mans  kvarn  i  allmänningsvatten,  äger 
annan  .... 


"     ''*'  '    '    '   •  .  "..•■-''*•  •    "      .  .    te-V',     j  *>'.; 


""^'-i^O* 


it  ;:■■■■•■' ■ 


m^^m>^%  r--,  ...  ■ ' •  ...1  ■  v-r2^^ 


Sida  ur  den  äldsta  handskriften  af  Västgötalagen  (Htorlek:  I9xi4  ctn.). 

H«n<i<.krtrt   i   Kunicl.  Inbli.vtrk»! 


BIRGER  II  JARL.      VALDBMAR  OCH  MAGNUS  I.      1250—1290. 


153 


1288.  Rikets  stormän,  t.  ex.  en  herr  Tyrgils  Knutsson,  intresserade  sig 
lifligt  för  grnf väsendet,  h vilket  under  den  följande  tiden  skulle  få  så 
stor  betydelse  för  Sverige. 

Såsom  rikets  föreståndare  slog  Birger  jarl  inga  mynt  under  eget 
namn.  Konung  Valdemar  fortsatte  präglingen  af  brakteater,  hvilka 
kunna  fördelas  på  tvenne  grupper,  den  ena  med  mindre  tvärmått,  att 
döma  efter  fyndförhållandena  präglade  i  Östergötland,  den  andra  med 
vida  större  tvärmått,  antagligen  präglade  i  Svealand.  Det  å  dem  ned- 
lagda gravyrarbetet  är  dåligt;  vid  sidan  af  brakteater  med  något  så  när 
tydlig  bild  förekomma  i  öfvervägande  antal  andra,  hvilkas  framställning 
är  till  ytterlighet  barbarisk.    Prof  äro  här  meddelade  fig.  127—136. 


Pig.  127. 


128.  129.  130. 

K.  Valdemars  östgötska  brakteater. 


Fig.  132.  133.  134.  135. 

K.  Valdemars  uppsvenska  brakteater. 


I  konung  Magnus*  testamente  omtalas  mynthus  upprättade  i  Stock- 
holm, Västerås,  Nyköping,  Örebro,  Söderköping,  Skeninge,  Jönköping 
och  Skara.  Man  ville  medelst  de  många  mynthusen  tillgodose  inom 
landets  olika  delar  behofvet  af  löpande  mynt.  Med  full  säkerhet  kunna 
vi  icke  ur  de  fynd  af  mynt,  som  hittats  i  vår  jord,  uppvisa  de  brak- 
teater, som  tillhöra  Magnus  Ladulås'  regeringstid.  Antagligen  kunna 
vi  till  denna  hänvisa  originalen  till  fig.  137 — 142. 


Fig.  137. 


138.  139.  140.  141. 

Antagligen  k.  Magnus  I:s  brakteater. 


Kyrkan,  riddarväsendet  med  krigstjänsten  till  häst  och  stadsväsendet 
utbildades  i  Sverige  under  ganska  nära  anslutning  till  förhållandena  i 
utlandet.    Att   följa  i  den  främmande  utvecklingens  hjulspår  var  nöd- 


154  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBREKT8   FALL. 

vändigt,  och  regenterna  läto  det  vara  sig  angeläget  att  på  allt  sätt 
understödja  upptagandet  och  utbildandet  af  de  främmande  kulturin- 
satserna. Så  uppkommo  de  med  privilegier  hugnade  stånden  till  skillnad 
från  den  forna  fasta  massan  af  landets  allmoge.  Dess  rätt  upphäfdes 
aldrig  medelst  lagbud,  men  dess  rätt  blef  alltmera,  genom  de  många 
utfärdade  privilegierna,  i  hög  grad  kringskuren,  den  själf  trängd  alltmera 
i  bakgrunden.  Efter  Magnus  Ladulås'  tid  gick  utvecklingen  allt  längre 
i  denna  riktning. 

De  kyrkliga  förhållandena  utvecklade  sig  naturligtvis  i  närmaste 
anslutning  till  kyrkan  i  utlandet.  Den  svenska  kyrkan  stod  ju  i 
beroende  af  påfven,  af  hvilken  vi  icke  kunde  vänta  någon  närmare 
kännedom  om  tillståndet  i  Sverige  och  där  förekommande  behof,  låt 
vara  att  tid  efter  annan  påfliga  sändebud  besökte  Norden. 

Granska  vi  biskopslängderna  inom  de  olika  stiften  för  denna  tid, 
varsna  vi  stor  olikhet  med  afseende  på  personligheterna,  hvilken  dock 
i  vissa  fall  törhända  är  endast  skenbar,  ty  om  vi  ej  kunna  tillerkänna 
mången  biskop  någon  betydande  verksamhet,  kan  detta  bero  på  en  rent 
tillfällig  frånvaro  af  urkunder,  som  gälla  honom  och  hans  stiftstyrelse. 
Vi  se,  att  män  af  landets  förnämsta  ätter  ägnade  sig  åt  kyrkans  tjänst 
och  vunno  inom  denna  de  högsta  plikt-  och  äreposterna,  t.  ex.  en  Folke, 
hörande  till  den  förnämliga  uppländska  ätt,  som  i  sin  sköld  förde  bilden 
af  en  ängel  samt  omtalad  såsom  besläktad  med  konungahuset,  ärke- 
biskop (t  1277);  en  Brynjolf,  af  Algotssönernas  ätt,  biskop  i  Skara 
(t  1317),  och  hertig  Bengt,  konungens  broder,  biskop  i  Linköping.  Vi  se 
äfven,  i  hvilket  högt  anseende  de  två  tiggarordnarna  stodo:  under 
detta  tidsskede  intogo  två  dominikanerbröder  och  en  franciskan  ärke- 
biskopsstolen i  Uppsala.  Vid  denna  tid  uppenbarar  sig  en  målmedveten 
sträfvan  att  frigöra  den  svenska  kyrkan  från  lundärkebiskopens  primat. 
Den  norska  kyrkan  var  fullständigt  oberoende  af  den  danska;  hvarför 
skulle  den  svenska  då  icke  åtnjuta  samma  förmån?  Frågan  var  obe- 
stridligen af  rätt  stor  betydelse.  Till  ärkebiskop  i  den  danska  stift- 
staden togs  naturligtvis  alltid  en  dansk  man,  hvars  intressen  genom 
börd,  uppfostran  *  och  förbindelser  voro  danska,  icke  svenska.  Under  en 
tid,  då  kyrkans  män  voro  mäktiga  af  ett  stort  inflytande  på  de  politiska 
förhållandena,  kunde  de  svenska  biskoparnes  underordnade  ställning 
gentemot  en  dansk  öfverherde  vålla  betänkliga  vådor. 

De  minnen  af  denna  tids  konstverksamhet,  som  blifvit  åt  efter- 
världen bevarade,  äro  så  godt  som  uteslutande  af  kyrklig  natur.  Äfven 
i  afseende  på  konsten  utvecklades  af  kyrkan  en  synnerligen  liflig 
verksamhet.  Landskyrkorna  voro  i  allmänhet,  med  undantag  för  mer 
aflägsna,  undan  samfärdseln  liggande  områden,  inom  hvilka  bygd  änna 
var  att  bryta,  i  stort  antal  uppförda,  så  att  de  tillfredsställde  åtminstone 
det  dåvarande  behofvet.  Af  sådan  anledning  foreskrefs  gång  efter  annan, 
att  hälften  af  den  tionde,  som  årligen  tillföll  landskyrkorna  inom 
Linköpings  stift,  skulle  användas  för  uppförandet  af  den  mycket  penningar 


BIRGER  n  JARL.      VALDEMAR  OCH  MAGNUS  I.      1250—1290. 


155 


kräf vande  domkyrkan,  »döttrarna  borde  i  nödens  stund  understödja 
modern»,  och  det  var,  hette  det,  i  sin  ordning,  att  man  nedlade  stor  kostnad 
och  mycket  arbete  på  denna  kyrka:  »ehuru  det  skapade  icke  förmår  så 
som  sig  vederbör  gengälda  Skaparen,  så  måste  man  dock  med  allvar 
tillse,  att  ej  en  rättmätig  förebråelse  för  otacksamhet  drabbar  människors 
barn,  hvilka  han  aldrig  upphör  att  förekomma  och  följa  med  sin  nåd.» 
Under   detta  tidehvarf  byggdes  på  alla  Sveriges  domkyrkor.    Uppsala 


jj^^^'^'^  Ar^S^T^ 


f^W^ 


Fig.  143. 


Fig.  144. 


^^W^WM 


Fig.  145.  Fig.  146. 

Kapital  från  högkoret  i  Uppsala  domkyrka. 

nya  domkyrka  anlades  under  konung  Valdemars  tid  i  sammanhang 
med  flyttningen  af  ärkebiskopssätet.  Från  år  1287  finnes  ett  bref,  som 
talar  om  franska  arbetare  kallade  till  Sverige  för  denna  kyrkas  skull. 
Det  är  icke  lätt  att  afgöra,  hvilka  delar  af  kyrkan  tillhöra  denna 
period,  hvilka  den  närmast  följande.  Som  koret  i  kyrkan,  i  främsta 
rummet  afsedt  för  de  gudstjänstliga  handlingarna,  alltid  byggdes  först, 
kunna  vi  till  vårt  tidehvarf  med  full  trygghet  hänföra  kapitalen  å 
högkorets    pelare,    af    hvilka    prof    här   äro   meddelade    fig.    143 — 146. 


156 


MEDBLTIDBNS   FÖRSTA  6EBDE  INTILL  KONUNG   ALBREKTS  FALL. 


Antydningar  om  det  vackra  arbete,  som  nedlades  på  Linköpings  dom- 
kyrka, lämnas  af  fig.  147  och  148.  Västerås'  domkyrka  var  färdig  till 
invigning  år  1277.  Något  senare  vigdes  domkyrkan  i  Strängnäs  men 
blef  å  själfva  vigningsdagen  ödelagd  af  en  vådeld,  hvadan  byggnads- 
arbetet genast  måste  återupptagas. 


^^t-XV*  >  >* 


Fig.  147.    Från  Linköpings  domkyrka. 


Utmärkande  för  tidehvarfvets  konst  är  allvarlig  och  enkel  skönhet. 
Bildverken  hafva  mist  den  stelhet,  som  karakteriserade  1100-talets 
konst.  Man  hade  nu  hunnit  så  långt,  att  man  i  den  bild,  som  människo- 
händer frambragte,  kunde  ingjuta  en  lefvande  ande,  men  aUt  var  ännu 
stadt  liksom  i  ett  tillstånd  af  uppvaknande:  man  ser  aldrig  vittnesbörd 
om  lifliga  rörelser,  om  orolighet  i  handlingen. 


BIRGER  II  JARL.      VALDEMAR  OCH   MAGNUS  II.      1250—1290.  157 

Med  berömlig  ifver  arbetade  man  på  undervisningen  inom  dom- 
kyrkornas och  klostrens  skolor,  en  undervisning  som  dock  i  främsta 
Tummet  hade  till  syfte  att  förse  kyrkan  med  kunskapsrika  prästmän. 
Fattiga  skolgossar  ihågkommos  i  testamenten.  De,  som  voro  angelägna 
att  vinna  större  mått  af  kunskap,  än  man  kunde  erhålla  i  de  inhemska 
skolorna,  gingo,  när  lyckliga  omständigheter  medgåfvo  sådant,  till  ut- 
ländska universitet,  i  synnerhet  till  franska,  bland  hvilka  universitetet 
i  Paris  hade  blifvit  ett  af  världens  främsta  lärdomssäten.  Den  fromme 
herr  Andreas  —  af  den  förnämliga  släkt,  som  i  vapnet  förde  en  snedbjälke 
och  å  denna  tre  gående  änder  —  magister  och  domprost  i  Uppsala,  in- 


Fig.  148.    Från  Linköpings  domkyrka. 

köpte  år  1285  ett  hus  i  Paris,  i  hvilket  studerande  svenskar  kunde  få 
härbärge.  Samme  man  upplät  kort  efter  vårt  tidsskedes  slut  i  det 
helgeandshus,  som  han  på  egen  bekostnad  uppfört  i  Uppsala,  rum  for 
till  staden  vandrande  dominikanerbröder  och  de  skolarer,  som  ärke- 
biskopen och  priom  i  Sigtuna-klostret  ville  insätta  därstädes. 

Universitetsstudierna  gällde  naturligtvis  i  främsta  rummet  teologi 
och  den  skolastiska  filosofi,  som  med  så  mycken  ifver  omhuldades  vid  hög- 
skolan i  Paris,  vidare  grammatik,  verskonst,  matematiska  vetenskaper 
och  naturvetenskapen.  Man  kunde  ej  heller  underlåta  att  ägna  upp- 
märksamhet åt  den  antika  romerska  litteraturen.    En  svensk  prästman. 


158  MEDELTIDENS   FÖRSTA   SKEDE   INTILL  KONUNQ   ALBREKTS   FALL. 

afliden  år  1299,  ägde  en  rätt  vacker  samling  böcker,  bland  h vilka 
förekommo  arbeten  af  Lucanus  och  Virgilius;  jämte  böcker  ägde  han 
en  världskarta. 

Hvad  de  svenska  studerande  lärt,  hvad  de  däraf  meddelat  andra 
genom  undervisning  såväl  i  utlandet  som  i  hemlandet,  det  kunna  vi  nu 
ej  i  detalj  uppspåra.  Genom  de  hvarandra  följande  seklen  har  det 
talade  ordet  spårlöst  förklingat.  Viktiga  upplysningar  om  den  tidens 
studier  och  frukterna  af  dem  hade  vi  rättighet  att  vänta  af  det  skrifna 
ordet,  men  det  är  dess  värre  så  ytterst  litet,  som  blifvit  åt  oss  be- 
varadt  af  denna  tidens  författarverksamhet. 

Jag  nöjer  mig  här  med  att  nämna  en  svensk  författare  från  denna 
tid,  hvilken  vi  hafva  skäl  att  minnas  med  stolthet.  Hans  namn  var 
Petrus  de  Dacia;  i  utlandets  ögon  utgjorde  de  tre  nordiska  länderna  ett 
helt  för  sig,  hvilket  ofta  kallades  efter  det  närmast  liggande  Danmark. 
Denne  Peter  var  född  på  Gottland  under  konung  Erik  III:s  tid,  trädde 
tidigt  in  i  predikarbrödemas  orden  och  studerade  i  dennas  högskolor  i 
Köln  och  Paris.  Han  tjänstgjorde  en  tid  som  lektor  i  predikarbrödemas 
kloster  i  Skeninge  och  lyktade  år  1288  sin  lefnad  såsom  prior  i  ordens 
kloster  i  Visby  —  det  kloster  hvars  åt  den  helige  Nikolaus  helgade  kyrka 
ännu  i  dess  förfallna  skick  beundras  af  en  sen  eftervärld.  Hans  skrifter 
äro  till  omfattning  och  innehåU  så  betydande,  att  vi  af  dem  kunna 
lära  känna  hans  personlighet,  hans  fromhet,  hans  offervillighet,  hans 
känsliga  sinne,  som  dref  honom  djupt  in  i  den  då  blomstrande  mystikens 
känslo-  och  tankevärld.  Han  skref  på  latin,  och  hans  herravälde  öfver 
romarspråket  har  rönt  rättvist  erkännande  af  den  senaste  tidens  lärda. 


8. 

Konung  Birger  och  haias  bröder. 
1291-1318. 

Nu  upplåter  sig  för  oss  ett  tidehvarf  af  icke  fullt  trettio  år  —  en 
kort  tid  men  en  hemsk  tid,  uppfylld  af  brödrastrider,  af  falska  eder 
och  brutna  eder,  af  svaghet  och  smygande  förräderi,  af  våldsdåd  af 
alla  slag,  blodbad,  plundringar  och  förtryck.  Under  det  konungen  och 
hans  bröder,  drifna  af  rent  personliga  intressen,  tvistade  om  delar  af 
riket  eller  om  hela  riket,  drogo  stormännen,  hvilkas  bistånd  söktes 
frän  båda  hållen,  den  största  vinsten,  och  detta  trycker  sin  prägel 
äfven  på  den  kommande  tiden.  Men  det  svenska  samhället  var  nu 
vordet  så  starkt,  att  det  kunde  genomgå  dessa  brytningar,  dessa 
ohyggligheter,  denna  ensidighet  i  utvecklingen  så,  att  |lfven  detta  tids- 
skede   förmådde    i    viss  mån  lämna  ett  godt  arf  åt  kommande  släkten. 


KONUNG   BIRGER  OCH   HANS  BRÖDER.      1291 — 1318. 


159 


Konung  Magnus  Ladulås  läm- 
nade efter  sig  fem  barn,  sönerna 
Birger,  Erik  och  Valdemar  samt 
tvenne  döttrar,  Ingeborg,  redan  som 
barn  förlofvad  med  konung  Erik 
Menved  i  Danmark,  och  Rikissa, 
i  späd  ålder  såsom  Kristi  brud  in- 
satt i  klarissinornas  kloster  å  Norr- 
malm, hvars  styrelse  sedermera  för- 
troddes åt  henne.  Birger,  redan  un- 
der faderns  lifstid  hyllad  som  den- 
nes efterträdare  och  på  grund  däi'af 
kallad  »den  yngre  konungen»,  var 
vid  faderns  frånftlUe  endast  tio  år 
och  således  ej  mogen  att  öfvertaga 
landets  styrelse.  Hans  förmyndare 
var  herr  Tyrgils  Knutsson.    Det  heter  i  Erikskrönikan: 


Fig.  149.    Tyrgils  Knutssons  sigill. 


Sä  väl  stod  Sverige  då, 

att  sent  skall  det  bättre  stå. 


Som  lyckoskapande  element  framhållas: 

Fröjd  och  dans  och  tornej, 

säd  och  fläsk,  det  fattades  ej, 

sill  och  tisk  kom  ymnigt  till  land, 

riket  led  ej  minsta  grand, 

hade  fred  och  endräkt  läng, 

ingen  tordes  göra  annan  förföng. 

Det  sorgliga  och  antagligen  ovärdiga  slut,  som  herr  Tyrgils  fick,  har 
låtit  honom  framstå  som  en  martyr,  och  genom  de  följande  tiderna  går 
ett  lofprisande  af  hans  storhet  och  ädla  dygd.  Vi  må  hoppas,  att 
lofvet  är  väl  grundadt,  men  i  verkligheten  veta  vi  om  honom  ytterst 
litet,  såväl  under  den  tid,  då  han  var  rikets  styresman,  som  under  den 
föregående.  Erikskrönikans  beröm  öfver  hans  regementstid  är  egent- 
ligen negativt  —  då  förekom  icke  det  elände,  som  fyllde  den  följande 
tiden.  Ej  heller  var  hela  hans  tid  så  glänsande,  ty  redan  det  första 
året  efter  konung  Magnus'  död  var  ett  farsotens  och  nödens  tunga  år. 

I  sin  vapensköld  förde  herr  Tyrgils  bilden  af  ett  upprätt  stående 
lejon  i  ett  sneddeladt  fält  (fig.  149).  Samma  vapenbild  fördes  denna 
tid  af  andra  betydande  män,  men  det  är  icke  möjligt  att  föra  dem 
samman  med  herr  Tyrgils  i  en  gemensam  släkttafla.  Att  han  var  af 
hög  börd  är  uppenbart,  att  han  åtnjöt  ett  stort  anseende  framgår  af 
uppdraget  att  vara  konung  Birgers  förmyndare  liksom  ock  af  hans 
senare  gifte  med  en  utländsk  kvinna  af  hög  börd,  att  han  var  en  rik 
man  framgår  af  det  testamente  han  dikterade  i  fängelset.     Hans  namn 


160     MBDBLTIDBNS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 

förekommer  icke  i  någon  urkund  förrän  år  1287,  men  ban  var  då  ännu 
icke  riddare,  han  omtalas  i  september  1288  som  konungens  råd,  han 
namnes  dock  sist  bland  dem,  som  vid  tillfället  voro  närvarande.  Marsk 
var  han  då  ännu  icke,  och  vi  veta  ej,  när  marskens  viktiga  ämbete 
blef  honom  gifvet.  Som  rikets  föreståndare  begagnar  han  ingen  annan 
titel  än  konung  Birgers  marsk.*  flr  Tjrrgils'  förmyndarstyrelse  sköttes 
efter  helt  andra  grundsatser  än  Birger  jarls. 

Endast  enstaka  tilldragelser  omtalas  från  förmyndarskapets  tid, 
urkunderna  lämna  icke  material  till  fyllande  af  luckorna,  en  afrundad 
framställning,  som  gör  en  blick  öfver  det  hela  möjlig,  kan  således  icke 
åstadkommas. 

Under  konung  Magnus'  tid  hade  icke  försports  några  nämnvärda 
svårigheter  att  inom  Finland  hålla  det  svenska  väldet  vid  makt.  Så 
mycket  större  framträdde  de  nu.  Närmast  i  öster  om  det  svenska 
området  bodde  de  ännu  hedniska  karelerna,  hvilka  gjorde  upprepade 
infall,  hvar  gång  lämnande  efter  sig  ohyggliga  minnen  af  den  vildaste 
framfart;  landet  utplundrades  och  lades  öde,  människolif  spilldes  utan 
undseende  för  kön,  ålder  eller  stånd.  De  gräsligaste  grymheter  ut- 
öfvades:  å  lef vande  människor  flåddes  huden  af  kroppen,  inälfvorna  ut- 
togos,  o.  s.  v.  År  1293  gick  ledung  ut  från  Sverige,  anförd  af  herr 
Tyrgils.  Med  honom  följde  biskop  Peter  i  Västerås  för  att  vid  sidan 
af  den  världsliga  eröfringen  och  till  kommande  stöd  för  denna  vinna 
ny  mark  för  den  kristna  tron  och  de  mildare  seder,  som  denna  alstrade. 
Härfärden  kröntes  med  framgång,  den  fai^lige  fienden  kufvades,  till 
värn  för  det  svenska  väldet  anlades  det  starka  fästet  Vi  borg,  invid 
hvilket  en  stad  småningom  uppstod,  och  karelerna  antogo  åtminstone 
officiellt  kristendomen.  Keksholm,  borta  vid  Ladogasjön,  blef  äfven, 
dock  endast  för  en  helt  kort  tid,  svensk  egendom.  I  början  af  år  1295 
kunde  man  för  borgame  i  Hansans  städer  frigifva  handeln  på  Östersjöns 
bortre  sida,  dock  naturligtvis  med  förbud  mot  ditförsel  af  krigs- 
förnödenheter,  som  kunde  lända  furstarne  i  Novgorod  till  gagn  under 
deras  försök  att  åtminstone  i  smyg  bistå  karelerna.  I  Novgorod  måste 
ett  ytterligare  stärkande  af  det  svenska  väldet  i  Finland  ses  med 
mycket  oblida  ögon. 

Begäret  att  ordna  lagväsendet  var  ännu  vid  full  makt.  Uppland 
var  fortfarande  indeladt  i  tre  folkland,  men  inbyggarne  i  dessa  hade 
förenat  sig  om  en  ändring  i  de  rådande  förhållandena,  lagarna  skulle 
blifva  systematiskt  genomarbetade  och  ändrade  i  öfverensstämmelse  med 
tidens  kraf,  de  tre  folklanden  skulle  slås  samman  till  en  enda  lagsaga. 
Befolkningens  samfällda  önskningar  framfördes  till  konungen,  d.  v.  s. 
till  marsken,  genom  den  ättestore  och  ansedde  lagmannen  öfver  Tiunda- 
land  herr  Birger  Petersson,  hvilken  i  sitt  vapen  förde  tvenne  vingar  med 

*  Till  att  blifva  rikets  styresman  borde  drotseten  hafva  varit  närmare  än  marsken, 
men  det  är  ej  fullt  säkert,  att  konnng  Magnus  hade  någon  drotsete  under  sina  allra 
sista  år. 


KONUNG  BIRGER  OCH  HANS  BRÖDER.      1291—1318. 


161 


Fig.  150. 

Hr  Birger 
Persons  vapen. 


nedåt  vända  spetsar  (fig.  150),  men  dessa  önskningar  vunno 
till  en  tid  å  högre  ort  ingen  uppmuntran.  Man  sköt  upp 
frågans  afgörande  på  grund  däraf,  heter  det,  att  olämpliga 
ändringar  och  nya  påfund  borde  undvikas.  Men  framställ- 
ningarna förnyades  så  ofta,  och  de  rådande  missförhållan- 
dena framhöllos  med  en  sådan  styrka,  att  uppdrag  slutligen 
lämnades  herr  Birger  att  bilda  en  kommitté,  sammansatt  af 
förståndiga  män  inom  de  tre  folklanden,  *  h vilka  under  hans  ledning 
skulle  rådpläga  om  de  gamla  lagarna  och  utarbeta  nya,  så  att  man  finge 
en  ordentlig  lag.  När  detta  arbete,  som  måste  hafva  kraft  en  lång  tid 
och  kostat  rätt  mycken  möda,  bragt  till  stånd 
förslag  till  en  ny  lag,  föredrogs  detta  å  de 
olika  tingen  och  mottogs  öfverallt  med  bifall. 
Den  nya  lagen  erhöll  därefter  kunglig  stad- 
ftstelse  vid  nyårstid  1296.  Stadfästelsen  bär 
konung  Birgers  namn,  men  då  det  i  denna 
heter:  vi  uppsköto,  vi  medgåfvo,  vi  stadfästa, 
så  kan  ordet  vi  åtminstone  i  de  två  första 
fallen  icke  gälla  honom,  när  vi  taga  hänsyn 
till  hans  ålder  och  till  den  tid,  som  förbere- 
delserna och  det  slutliga  utarbetandet  måste 
fordrat.  Hade  det  ursprungliga  förslaget  fram- 
kommit redan  under  konung  Magnus'  tid,  hade 
det  antagligen  varit  omtaladt  i  stadfästelse- 
urkunden.  När  konung  Birger  ansågs  hafva 
hunnit  mogen  ålder  —  efter  hvilken  tidpunkt 
han  väl  måste  hafva  tagit  någon  del  i  rege- 
ringsärendena —  det  veta  vi  icke. 

De  redan  af  konung  Magnus  aftalade 
giftermålen  mellan  de  svenska  och  de  danska 
konungahusen  kunde  nu  sent  omsider  gå  i 
fullbordan.  År  1296  försiggick  i  Helsingborg 
med  stor  högtidlighet  bröllopet  mellan  konung 
Erik  Menved  och  Ingeborg  Magnusdotter  (fig. 
151).  Den  25  november  1298  förmäldes  i  Stock- 
holm (fig.  152  ••)  konung  Birger  och  den  danska 
prinsessan  Märta,  hvilken,  för  att  bättre  mot- 
svara hennes  höga  uppgift  att  vara  Sveriges 
drottning,    hade    blifvit   inom  vårt  land  upp- 

*  I  kommittéen  insattes  en  andlig  man,  den  förat  om- 
talade domprosten  Andreas,  tre  riddare  (atom  herr  Birger 
själf),  lagmannen  i  Attnndaland  —  i  Fjädrandaland  fanns 
tydligen  ej  längre  eller  åtminstone  icke  fOr  tillfället  någon 
lagman  — ,  två  domare  samt  bönder. 

♦♦  Detta  sigill  förekommer  första  gången  änder  en  nr-    Fig.  151.    Dr.  Ingeborgs  bild 
kand  af  är  1296  men  torde  hafva  fannits  redan  år  1281.        å  grafstenen  i  Ringsteds 
Stockholms  stads  senare  sigill  ätergifves  i  det  följande.  kyrka,  DanmaÅ. 

Sveriges  historia.     II.  11 


162 


MEDELTIDENS    FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBRERTS  FALL. 


fostrad.  De  korta  vinterdagarna  upptogos  inomhus  af  ymniga  måltider 
och  allahanda  förlustelser.  Bistert  torde  det  hafva  varit  att  utföra  de 
ridderliga  festspel,  om  hvilka  Erikskrönikan  talar.  Under  dem  blef 
hertig  Erik  slagen  till  riddare. 

Vid  bröllopet  skulle  drottningen  liksom  hvarje  kvinna,  som  in- 
gått äktenskap,  erhålla  en  morgongåfva,  och  som  sådan  lämnades  henne 
Enköpings  stad  jämte  Fjädrundaland.  Det  är  således  icke  *rätt,  när 
Erikskrönikan  säger,  att  drottning  Märta  icke  ville  hafva  någon  annan 
morgongåfva  än  frihet  för  den  fängslade  Magnus  Algotsson,  en  broder 
till  kvinnoröfvaren.  Antagligen  har  hon  bedt  om  hans  frihet,  liksom 
hennes  dubbelsvägerska  Ingeborg  två  år  tidigare  vid  sitt  bröllop,  om 
vi  få  sätta  tro  till  en  dansk  folkvisa,  bad  sin  gemål  skänka  frihet  åt 
alla  fångar.  Något  vidare  veta  vi  icke  om  drottning  Märtas  sinnelag, 
intet  om  hennes  förhållande  till  de  kommande  tilldragelserna. 

Man  måste  snart  tänka 
på  annat  än  glädje  och 
yppiga  fester.  Ovädersmoln 
uppenbarade  sig  åter  öster 
ut.  Vare  sig  Novgorod  vi- 
sade ökad  benägenhet  att 
understödja  karelerna  eller 
man  i  Sverige  fann  det  stats- 
klokt  att  en  gång  för  alla 
resa  en  kraftig  mur  mot 
alla  fientliga  planer  öster 
ifrån,  vid  pingsttiden  år  1299 
gick  ledung  ånyo  ut  från 
Sverige,  denna  gång  mot 
landet  kring  Neva,  mellan 
Finska  viken  och  Ladoga. 
Det  svenska  väldet  bortom 
Östersjön  skulle  således  ytter- 
ligare vidgas.  Först  långt  se- 
nare lyckades  det  en  svensk  konung  att  i  denna  ort  bereda  värn  mot  ryssarne. 
Nära  Nevas  utflöde  anlades  ett  ftlste,  hvilket  —  det  vill  synas  efter 
tyskt  mönster  —  kallades  Landskrona.  Den  omgifvande  trakten  hem- 
söktes med  härjningar,  flottor  af  små  fartyg  förde  svenska  trupper 
ut  på  Ladogas  vida  vatten.  Men  man  fick  icke  fara  fram  alldeles  efter 
eget  behag.  Ryssarne,  d.  v.  s.  novgoroderna,  anföUo  de  kringströfvande 
skarorna  och  till  sist  själfva  Landskrona. 

Marsken  återvände  snart  till  Sverige  —  han  fanns  där  i  slutet  af 
augusti  1299.  Det  viktiga  gränsföstet  anförtroddes  åt  en  tapper  besätt- 
ning, hvilken  dock  icke  var  stark  nog. 

Ledung  var  utskrifven  från  Sverige,  således  folkhären,  och  ryssarne 
förde  i  striden  stora  härskaror  —  låt  vara  att  de  siff^ror,  som  i  Eriks- 


Fig.  152.    Stockholms  stads  äldsta  sigill. 


KONUNG  BIRGER  OCH  HANS  BRÖDER.      1291—1318. 


163 


krönikan  nämnas,  väl  knappast  förtjäna  tillit  — ,  men  å  svensk  sida  var 
äfven  det  ridderliga  elementet  representeradt,  och  dess  bedrifter  prisas 
högeligen  af  Erikskrönikan.  Den  främste  bland  dessa  ridderliga  hjältar 
var  väpnaren  Matts  Kettilmundsson.  En  morgon  red  han  ut  ur  borgen 
för  att  utkämpa  ett  envige  med  den  främste  af  ryssarne.  »Lefven  väl», 
sade  han  vid  affärden,  »mina  stallbröder!  Vill  Gud  gifva  mig  ett  godt 
äfventyr,  skolen  I  se  mig  åter  här  och  en  annan  med  mig,  det  kan  nog 
hända.  Men  skall  det  gå  mig  emot,  då  må  det  blifva  som  Gud  vill.» 
Ban  kom  tillbaka  —  men  ensam,  ty  ingen  af  ryssarne  vågade  antaga 
hans  utmaning. 

Landskrona  blef,  sedan  den 
svenska  hufvudhären  vändt  till- 
baka, utsatt  fDr  hårda  anfall.  Besätt- 
ningen tröttades  och  minskades 
genom  dessa,  hvartill  kom  farsot, 
framkallad  af  fukten  i  de  nyupp- 
förda  murarna.  Fukten  angrep  ej 
blott  människorna  utan  äfven  födo- 
ämnena, så  att  hunger  blef  den 
tredje  plågan  för  den  uthålliga 
besättningen.  Till  sist  var  denna 
för  fåtalig  att  hålla  fllstets  murar 
besatta.  När  då  slutligen  fästet 
råkade  i  brand,  kunde  ryssarne  ej 
längre  stängas  ute.  Våren  1301 
var  Landskrona  i  ryssarnes  händer. 
Två  år  senare  gaf  konung  Birger 

åt  de  tyska  köpmännen  tillstånd  att  under  ett  år  företaga  handelsftlrder 
till  Novgorod.  All  tanke  synes  således  varit  uppgifven  att  åter  upp- 
taga kriget  mot  ryssarne. 

Första  adventssöndagen  1302  kröntes  Birger  och  Märta  i  Söder- 
köping. Erik  var  nu  Sveriges  hertig,  Valdemar,  som  vid  detta  tillfälle 
slogs  till  riddare,  blef  hertig  af  Finland,  liksom  biskop  Bengt  Birgersson 
förut  hade  varit.  Under  de  lysande  festligheterna  firades  Valdemars 
bröllop  med  marskens  dotter  Kristina.  Månne  någon  då  anade,  hvilka 
brytningar  de  närmast  följande  åren  skulle  medföra?  Deras  begynnelse 
hafva  vi  att  söka  just  i  detta  år  1302. 

Konung  Birger  var  genom  dubbelt  svågerskap  förbunden  med 
konung  Erik  Men  ved  i  Danmark.  Erik  stod  i  ett  mycket  spändt  för- 
hållande till  konung  Håkan  i  Norge,  därför  att  denne  gaf  skydd  åt  de 
förnäma  män,  som  hade  dräpt  konung  Erik  Menveds  fader.  Det  var 
att  vänta,  att  konung  Birger  snarare  skulle  sluta  sig  till  svågern  än 
till  den  norske  konungen,  men  kort  tid  före  kröningen,  i  slutet  af 
september,  afslöt  han  en  förbundstraktat  med  den  norske  konungen,  och 
i  sammanhang  därmed  tog  han  de  landsförvista  danska  konungamördarne 


Fig.  153. 


Hertig  Erik  (från  hans  sigiU). 


164 


MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBREKTS   FALL. 


i  sitt  beskydd.  Detta  var  början  till  den  förvirrade  och  trolösa  politik, 
som  gjorde  de  följande  årens  historia  så  sorglig.  I  skyddsbrefvet  deltogo 
hertig  Erik,  marsken  och  herr  Åbjörn  Sixtensson  (af  Sparre-ätten,  som 
vid  denna  tid  börjar  få  en  stor  betydelse  i  utvecklingen  af  Sveriges 
öden).  Förbundet  med  Norge  stadftLstes  följande  år.  Konungen  samt 
jämte  honom  hans  två  bröder  och  marsken  beseglade  traktaten. 

Alltså  synes  marsken  hafva 
godkänt  söndrandet  från  Danmark 
och  närmandet  till  Norge.  Den 
som  väl  var  upphofsmannen  till 
denna  skiftning  i  politiken  var 
hertig  Erik,  som  vid  denna  tid 
trädde  det  norska  hofvet  mycket 
nära.  Konung  Håkan  var  gift  med 
en  tysk  grefvedotter,  Eufemia  af 
Ruppin;  de  hade  en  dotter  Inge- 
borg, som  torde  nyss  hafva  fyllt 
sitt'  första  år,  och  med  henne  för- 
lofvade  sig  hertig  Erik  vid  mötet 
år  1302  —  det  var  således  en  för- 
lofning  för  framtiden.  Men  denna 
Fig.154.   jffcr^FflWemar  (från  hans  sigill).    Samtid  hägrade  fÖr  den  ärelystne 

Erik  i  ett  klart  ljus,  ty  kort  före 
detta  möte  hade  en  förändring  i  den  norska  arfföljdslagen  blifvit 
genomförd:  om  konungen  doge  utan  att  lämna  efter  sig  söner  men  väl 
döttrar,  skulle  kronan  öfvergå  till  den  äldsta  dottern  —  i  detta  fall 
till  den  enda.    Följande  jul  tillbragte  Erik  vid  det  norska  hofvet. 

Om  konung  Birgers  karaktär  finnas  inga  samtida  uppgif- 
ter. Eftertidens  dom  om  honom  kan  icke  blifva  blid.  Han 
har  uppenbarligen  varit  mycket  svag.  Liksom  farbrodern 
Valdemar  var  han  angelägen  om  kronans  glans,  för  hvars 
bevarande  han  kunde  gå  in  på  allt.  Af  gifvet  ord  fann  han 
sig  icke  bunden,  då  han  efteråt  fann  detta  ord  vara  för  sig 
besvärligt.  Han  skyggade  icke  tillbaka  för  våldshandlingar, 
måhända  ej  af  egen  drift  utan  på  grund  af  andras  onda  råd.  Hertig 
Erik  däremot.  Erikskrönikans  hjälte,  prisas  i  denna  för  skönhet, 
vänsäUhet  och  synnerlig  färdighet  i  ridderliga  idrotter.  Drottning 
Eufemia  synes  b  af  va  svärmat  för  ridderlighet,  åtminstone  sådan  denna 
framträdde  i  tidens  franska  diktning.  Hertig  Erik  hade  ock  dåliga 
egenskaper,  ränksjuka,  falskhet,  en  långt  drifven  ärelystnad.  Hans 
lyten  omtalas  icke  i  krönikan,  men  de  framgå  med  full  tydlighet  af 
hans  handlingar,  sådana  dessa  uppenbara  sig  i  de  spridda  faktiska  upp- 
gifter, som  förekomma  i  urkunder  och  krönikor.  Valdemar  synes  hafva 
varit  Eriks  trogne  efterföljare.     Af  hans  karaktär  finnes  ingen  samtida 


Fig.  155. 
Sparre- 
ättens  va- 
penbild. 


KONUNG  BIRGBR  OCH  HANS  BRÖDER.      1291 — 1318.  165 

skildring.  Urkunder  och  krönikor  innehålla  om  honom  så  få  uppgifter, 
att  vi  icke  äro  i  stånd  att  från  dem  draga  några  slutsatser. 

Under  år  1303  visa  sig  tecken  till  stundande  storm.  En  anteckning 
talar  om  förtryck,  som  från  de  växldsliga  herrarnes  sida  öfvades  mot 
kyrkans  egendomar.  Sådant  förekom  då  och  då,  och  anledningen  var 
den,  att  de,  som  hade  rikets  styrelse  i  sina  händer,  ofta  saknade  nödiga 
tillgångar,  under  det  kyrkan  var  rik  och  hennes  rikedomar  väckte 
lystenhet.  Mera  betydelsefullt  är,  att  oenighet  synes  hafva  uppstått 
mellan  konungen  och  hertig  Erik  om  hvad  som  tillkom  den  ene  eller  den 
andre.  Ärkebiskopen  och  tvenne  andra  af  rikets  råd  fingo  uppdrag  att 
företaga  en  utredning.  Man  har  tidigare  tolkat  detta  som  en  tvist  om 
gränserna  för  Eriks  hertigdöme.  Det  är  alldeles  uppenbart,  att  frågan 
gäller  något  annat.  Af  gammalt  hade  Sveriges  jarl  en  del  förmåner 
af  olika  slag,  hvilka  naturligtvis  ägde  bestånd  äfven  sedan  jarltiteln 
blifvit  utbytt  mot  hertigtiteln.    Det  är  dessa  striden  nu  gällde. 

Marsk  Tyrgils  ingick  hösten  år  1303  ett  njrtt  äktenskap  med  Hedvig, 
dotter  af  grefve  Otto  af  Ravensberg.  Erikskrönikan  berättar,  att  han, 
den  nygifte  mannen,  nu  begärde  att  för  sin  ålderdoms  skull  blifva 
entledigad  från  att  förestå  riket.  Berättelsen  måste  betecknas  som 
oriktig,  ty  konung  Birger  var  redan  hunnen  till  mogen  ålder,  och  herr 
Tyrgils  kan  vid  denna  tid  icke  hafva  varit  mera  än  konungens  marsk, 
om  han  än,  helt  naturligt,  på  grund  af  lång  och  grundlig  erfarenhet, 
måste  kunna  räkna  på  att  hans  ord  och  råd  skulle  befinnas  vara  tungt 
vägande. 

Tvisten  om  mitt  och  ditt  mellan  konungen  och  hertigen  visade  sig 
snart  vara  jämförelsevis  taget  en  obetydlighet.  Hertigarne  måste  hafva 
vidtagit  åtgärder,  nu  ej  kända,  som  väckte  konungens  misstro  och 
farhågor.  Konungen  och  hans  bröder  möttes  i  april  1304  hos  herr  Tyrgils 
på  hans  gods  Aranäs  (nu  Arnäs)  vid  Vänerns  östra  strand;  ännu  vid 
midten  af  1500-talet  kan  Olaus  Magni  icke  nog  prisa  slottets  härlighet. 
Konungen  har  där  framställt  hvarjehanda  klagomål,  hertigarne  gåfvo 
efter  och  afgåfvo  en  skriftlig  förbindelse  att  icke  lämna  riket  annat 
än  på  konungens  bud  eller  med  hans  lof,  att  aldrig  komma  till  konungen 
utan  att  vara  af  honom  kallade  och  att,  när  de  kommo,  icke  vara  åt- 
följda af  flera  män,  än  konungen  medgifvit,  att  aldrig  företaga  eller 
låta  företaga  något,  som  kunde  vara  till  skada  för  konungen,  drott- 
ningen, deras  barn  eller  deras  anhängare.  Det  hela  talar  om  ett  full- 
ständigt krigstillstånd.  Hertigarne  voro  tydligen,  kanske  utan  skäl 
men  väl  snarare  med  skäl,  misstänkta  för  stämplingar  i  utlandet  för 
att  vinna  stridskrafter,  som  ej  stodo  dem  till  buds  inom  deras  om- 
råden eller  hos  deras  vänner  inom  landet.  Nu  borde  saken  tills  vidare 
haiva  varit  klar.  Men  den  svage  och  misstänksamme  konung  Birger 
—  vi  kunna  lätt  tänka,  att  hertig  Erik  ville  gentemot  honom  spela 
samma  roll,  som  konung  Magnus  Ladulås  en  gång  spelade  mot  sin 
äldre   broder  Valdemar  —  kallade  kort  därefter  bröderna  åter  till  sig. 


166  MBDBLTIDBNS  FÖRSTA   8KBDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 

Endast  hertig  Valdemar  hörsammade  kallelsen  och  fick  mottaga  h varje- 
handa tillvitelser  af  gröfre  och  af  lindrigare  art.  Birger  förebrådde 
honom  att  hafva  ar  landet  utfört  lifsmedel  (något  sådant  hade  måhända 
förekommit  inom  hans  finska  hertigdöme),  att  hafva  med  väpnad  styrka 
tågat  igenom  ett  område,  som  tillhörde  konnngen,  att  en  hertigens 
riddare  misshandlat  en  konungens  man,  som  icke  velat  för  hertigen 
upplåta  porten  till  ett  af  konungens  slott,  att  hertigame  skötte  sitt  hof 
så,  att  konungens  riddare  och  svenner  icke  kunde  uthärda  en  jämförelse 
med  deras.  Den  sista  anklagelsepunkten  förefaller  rentaf  löjlig.  Jag  an- 
tager, att  den  blifvit  oriktigt  framställd,  att  denna  beskyllning  fastmera 
gäller  det  förhållandet,  att  hertigarne  hade  antagit  en  egen  drotsete, 
den  nyssnämnde  herr  Åbjörn  Sixtensson,  ty  detta  innebar  ett  verkligt 
ingrepp  i  konungens  rättigheter.  Erikskrönikan,  som  gynnar  hertigarne, 
säger  uttryckligen,  att  hertig  Erik  vid  ett  tillfälle  till  konungen  yttrat, 
att  han  och  Valdemar  ville  med  Guds  hjälp  och  konungens  nådiga 
tillåtelse  —  det  låter  något  ironiskt  —  själfva  styra  sina  hertigdömen 
och  taga  till  drotsete  hvem  de  ville.  Ett  inbördes  krig  kunde  nu 
svårligen  förebyggas.  Konung  Birger  närmade  sig  till  sin  svåger  i 
Danmark  och  sörjde  för  att  sonen  Magnus  skulle  blifva  hans  efter- 
trädare. Hertigarne  vände  sig  till  konungen  af  Norge,  hvilken  åt  Erik 
lämnade  ett  område  vid  Göta  älfs  mynning  med  EÄgnhildsholms  fäste 
som  hufvudpunkt,  de  härjade  i  Västergötland  och  i  Dalsland,  anlade  inom 
det  senare  området  fästet  Dalaborg.  Som  motvikt  till  Ragnhildsholmen 
anlade  konung  Birger  ett  fäste  vid  Gullberg,  och  hans  folk  intog 
Dalaborg. 

I  februari  1305  funno  hertigame  sig  nödsakade  att  underkasta  sig 
brodern,  hvilken  ägde  att  bestämma  straffet  för  deras  förbrytelser;  de 
skulle  vara  konungen,  drottningen,  deras  till  konung  utsedde  son  och 
dennes  efterkommande  hulda  och  trogna,  ej  heller  tillfoga  marsk  Tyrgils 
eller  andra  konungens  hjälpare  något  ondt;  bröte  de  detta  aftal,  skulle 
de  genom  själfva  handlingen  vara  bannlysta.  Herr  Tyrgils  och  flera 
förnämliga  svenskar  voro,  å  konungens  sida,  närvarande  vid  aftalet. 
Hertigarne  hade  vid  sin  sida  endast  tvenne  män,  af  h vilka  den  ene  var 
den  förut  omtalade  och  sedermera  mycket  mäktige  Matts  Kettilmundsson. 
Med  Norge  slöts  en  ny  förbundstraktat.  Hertigame,  hvilkas  makt  åter 
borde  hafva  varit  i  stigande,  sedan  konung  Håkan  gifvit  sin  blifvande 
måg  i  förläning  norra  Halland,  ett  välkommet  tillägg  till  Ragnhilds- 
holmen  och  dess  område,  godkände  i  september  junker  Magnus*  val  till 
konung;  doge  han  barnlös,  skulle  hans  närmaste  broder  blifva  hans 
efterträdare  och  så  vidare,  så  länge  söner  af  konung  Birger  funnes  till. 
Men  det  var  endast  skenbart,  som  friden  var  återställd.  Den  6  december 
kommo  konungen  och  hertigarne  till  Kungslena,  där  marsk  Tyrgils 
för  tillfället  vistades,  och  därifrån  fördes  denne  fängslad  genom  vinterns 
köld  och  korta  dagar  till  Stockholm  för  att  tills  vidare  förvaras  inom 
slottet. 


KONUNG  BIRGER  OCH   HANS  BRÖDER.      1291—1318.  167 

Denna  våldshandling  kommer  helt  oförmodad  utan  synliga  för- 
beredelser. Intet  finnes,  som  kan  gifva  oss  ledning  att  förstå  det  hela. 
Drifna  tillbaka  till  gissningaröas  vanskliga  område,  kunna  vi,  när  vi 
tänka  på  den  närmast  följande  tidens  tilldragelser,  ej  gärna  föreställa 
oss  annat,  än  att  herr  Tyrgils  måste  hafva  synts  hertigarne  mycket  farlig, 
ehuru  han  hade  varit  med  om  traktaten  med  Norge  och  löftet  om  skydd 
för  de  biltoga  från  Danmark,  att  hertigarnes  underkastelse  och  upp- 
repade trohetsförsäkringar  icke  voro  annat  än  falskt  spel,  hvilket  lyckats 
så  väl,  att  deras  broder  konungen  trodde  dem  och  lyssnade  till  deras 
råd,  därmed  förberedande  sin  egen  undergång. 

öfver  herr  Tyrgils  fälldes  en  dom  —  vi  veta  icke  under  hvilka  former 
— ,  och  hans  hufvud  föll  för  bödelns  svärd  den  10  februari  1306.  Dagen 
förut  dikterade  han  sitt  testamente.  I  hvilken  mån  orden  i  detsamma 
äro  hans  egna  eller  den  på  latin  skrifvande  munkens  eller  prästens, 
kunna  vi  nu  icke  afgöra,  men  de  äro  ganska  märkliga.  »Jag  vet,  att 
kunglig  majestät  öfver  mig  fällt  en  dom  för  att  till  förmån  för  mina 
anklagare  öfver  mig  fullborda  rätten,  men  förlitar  mig  dock  högeligen 
på  min  herres  välvilja  och  barmhärtighet,  och  underkastande  mig  hans 
godhet  och  nåd,  hvad  det  timliga  beträffar,  ordnar  jag  på  följande  sätt 

mitt  testamente. På  det  att  detta  mitt  testamente  må  vinna  kraft, 

bönfaller  jag  ödmjukligen  och  af  mitt  hjärtas  innersta,  att  min  mildaste 
furste  och  herre  Birger,  af  Guds  nåd  svears  och  götars  konung,  täcktes, 
ihågkommande  min  tjänst,  om  jag  uträttat  någon,  och  förlåtande  den 
förseelse,  hvartill  jag  gjort  mig  skyldig,  drifven  af  sin  vanliga 
barmhärtighet  och  välvilja,  förläna  kraft  och  skydd  åt  denna  min 
yttersta  vilja.  Jag  bönfaller  äfven  i  all  ödmjukhet,  att  han  ville  (jämte 
några  andra)  blifva  exekutor  af  detta  mitt  testamente.  —  Om  det  er- 
håller stadfästelse,  anser  jag  det  bero  uteslutande  på  min  herre  konungens 
nåd.  På  det  att  hvad  jag  bortskänkt  i  detta  testamente  och  mina 
öfriga  skulder  må  så  mycket  lättare  kunna  utbetalas  och  hvad  jag 
orättvist  af  någon  bekommit  må  kunna  ersättas»  —  detta  återfinnes  i 
många  testamenten  skrifna  under  medeltiden  —  »ställer  jag  alla  mina 
öfriga  gods  till  mina  testamentsexekutörers  förfogande.»  Endast  en 
världslig  person  ihågkommes  i  testamentet,  fru  Hedvig,  som  erhåller 
en  stor  egendom  att  besitta,  så  länge  hon  lefver  i  Sverige  ogift;  annars 
gälla  gåfvorna  gråbrödraklostret  i  Stockholm,  fem  domkyrkor,  alla 
öfriga  kloster  och  alla  hospital  i  riket,  stadskyrkan  i  Stockholm  och 
dess  kyrkoherde,  helgeandshusen  i  Stockholm  och  Uppsala,  hvar  kyrka,  i 
hvars  socken  han  hade  gods,  och  hvar  kyrkoherde  i  en  sådan  socken. 
Testamentet,  som  försågs  med  herr  Folke  Jonssons,  fogden  på  Stockholms 
slott  Kristians,  Stockholms  stads  och  gråbrödraklostrets  sigill,  är,  såsom 
nyss  sades,  synnerligen  märkligt,  och  vi  skulle  kunna  därvid  anknyta 
hvarjehanda  betraktelser.  Man  har  sagt,  att  herr  TyrgUs  under  sin 
makts  tid  visat  sig  hård  mot  kyrkan.  Det  finnes  dock  endast  ett 
faktum,  som  kunnat  anföras  som  bevis  för  detta  påstående,  och  det  är  en 


168 


MBDBLTIDENS  FÖRSTA  SKBDE  INTILL  EONUN0  ALBRERTS  FALL. 


förordning  af  år  1299,  att  inom  Uppland  den  tredjedel  af  tionden,  som 
kallades  fattigtionden,  därför  att  den  skalle  tillfalla  de  fattiga  inom 
socknen,  ej  skulle  indragas  till  domkyrkan  utan  behållas  i  socknarna  — 


\tS}Hfsa)\ujysfismm<imm 


mmmskm^mmimi 


Fig.  156.     Tyrgila  Knutssons  gr  af  sten. 


en  förordning  som  kan  synas  vara  fullt  lämplig.  Men  sedan  det  blifvit 
styrkt  från  kyrkans  sida,  att  redan  konung  Erik  III,  följande  konungar 
och  äfven  jarlar  hade  föreskrifvit,  att  fattigtionden  skulle  indragas  till 
domkyrkan  —  hvilket  för  öfrigt  skett  annanstädes,  t.  ex.  i  Linköpings 
stift  — ,  uppbäfdes  denna  förordning,  dock  först  år  1305. 


KONUKG  BIRGBR  OCH  HANS  BRÖDBR.      1291—1318.  169 

Herr  Tyrgils  afrättades  på  Södermalm,  och  haas  lik  nedgräfdes  å 
afrättsplatsen,  således  i  ovigd  jord,  hvilket  innebar  vanära.  Få  enträgen 
begäran,  af  den  dödes  vänner  flyttades  hans  jordiska  kvarlefvor  till 
gråmunkarnes  kloster  i  Stockholm,  i  hvilket  han,  enligt  det  nyss  om- 
talade testamentet,  hade  valt  sin  sista  lägerstad  —  i  närheten  således  af 
den  plats,  där  hans  förste  herre,  konung  Magnus,  hvilade.  Herr  Tyrgils' 
grafsten  fanns  där  bevarad  intill  år  1697.  Innan  den  förstördes,  togs 
däraf  en  afbildning,  här  återgifven  fig.  156.  Den  är  tecknad  i  1600-talets 
maner,  då  man  icke  alltid  så  noga  återgaf  föremålens  verkliga  utseende: 
figuren  ser  snarare  ut  som  en  kvinna  än  som  en  man,  vapenskölden  är 
i  hufvudsak  riktig,  omskriften  är  delvis  otydlig,  helt  visst  därför  att 
den  ej  blifvit  fullt  korrekt  återgifven.  Men  af  de  tydbara  delarna 
framgår,  att  det  är  marsk  Tyrgils'  grafsten,  att  de,  som  lade  stenen 
öfver  hans  grift,  ansågo  honom  vara  orättfärdigt  dömd  samt  att  han 
jordats  vid  sidan  af  hans  första  maka,  som  hette  Birgitta.  Den  korta 
inskriften  innehåller  en  del  verklig  poesi,*  som  icke  så  ofta  framträder 
i  medeltidens  skrifter,  allra  minst  i  inskrifterna.  Hvem  denna  första 
maka  var,  af  hvilken  släkt,  det  kan  nu  icke  utredas. 

Utan  all  fråga  var  detta  ett  politiskt  mord,  för  hvilket  ansvaret 
hvilar  såväl  på  de  ränkfuUa  hertigarne  som  på  den  svage  konungen, 
hufvudsakligen  på  de  förra.  Detta  göres  till  visshet  genom  den  följande 
tidens  tilldragelser. 

En  af  de  kyrkliga  dagar,  som  mest  firades,  var  ärkeängeln  Mikaels 
dag,  den  29  september;  äfven  för  det  världsliga  lifvet  spelade  denna 
dag  en  viss  roll,  det  var  den  stora  höstdagen.  Helt  naturligt  firades 
den  icke  blott  i  kyrkorna  utan  äfven  i  hemmen,  både  lägre  och  högre. 
Konungafamiljen  vistades,  när  mikaelsmässan  tillstundade,  på  kungs- 
gården Håtuna  i  Uppland  vid  Mälaren.  När  helgen  var  inne,  kommo 
helt  oförmodadt  de  två  hertigarne  med  sina  följesmän  till  objuden 
gästning.  De  blefvo  väl  mottagna  men  besvarade  vänligheten  med  att 
fängsla  konungen,  drottningen  och  deras  barn,  biskopen  i  Västerås  Nils 
Kettilsson,  en  högboren  man  som  kort  tid  därefter  blef  ärkebiskop, 
samt  mer  än  tjugu  riddare  och  frälsemän.  Den  ende,  som  räddades, 
var  konungens  äldste  son,  äfven  af  hertigarne  högtidligen  erkänd  som 
faderns  efterträdare.  En  konungen  trofast  man  förde  den  sexårige 
Magnus  till  den  danske  konungen,  hvilken  sålunda  ansågs  vara  den 
pålitligaste  vännen  till  konung  Birger,  trots  dennes  norskvänliga  politik. 
Den  kungliga  familjen  fördes  till  Nyköpings  slott,  öfver  hvilket  hertig 
Erik  var  herre.  Om  hertigame  icke  höllo  det  aftal,  som  vid  årets 
början    hade   ingåtts,   skulle   de  vara  genom  själfva  handlingen  under- 


Inskriften  hade  följande  lydelse: 


Marscalcns  regis  iacet  hic  Thyrgillns  hnmatus, 
immente  logis  paciens,  vi  decapitatas 
fiirgittsqae  datns  coninnx,  mod  o  contnmnlatns 
sponsseque  ad  latas,  velat  ante  thoro  sociatas. 


170  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBRBKTS  FALL. 

kastade  bannlysning  —  men  någon  bannlysning  hördes  ej  af,  kyrkans 
män  uppträdde  ej  mot  dem,  ehuru  äfven  en  andlig  man  blifvit  filngslad. 
Allt  vittnar  om  oordnade  förhållanden  inom  stat  och  k}rrka. 

Birger  var  härigenom  skild  från  utöfvandet  af  sitt  konungadöme, 
men  ingen  af  bröderna  antog  konungatitel.  De,  som  af  gammalt  hade 
rätt  att  tillsätta  konung  öfver  Sverige,  blefvo  icke  tillfrågade.  Det 
var  inom  det  öfver  allmogen  utbUdade  nya  samhället,  som  revolutionen 
försiggick.  Hertigarne  öfvertogo  emellertid  regeringen.  Den  enda  synliga 
ändring  i  öfrigt,  som  företogs,  var,  att  det  ej  längre  talades  om  Erik, 
hertig  af  Sverige,  och  Valdemar,  hertig  af  Finland,  utan  de  två  kallade 
sig  nu  Sveriges  hertigar.  De  skulle  således  vara  samregenter  öfver 
det  konungslösa  landet.  Fördelningen  af  makten  och  myndigheten  var 
väl  aftalad  dem  emellan. 

Den  tillit,  som  visades  konung  Erik  Menved  genom  att  åt  honom 
anförtro  Sveriges  tronarfvinge,  svek  han  icke.  Redan  vid  gränsen 
mellan  åren  1306  och  1307  inbröt  en  dansk  här  i  Västergötland  och 
trängde  fram  till  trakten  af  det  nuvarande  Ulricehamn.  Utan  svärdslag 
eller  bågskott  vände  den  åter,  man  skyllde  på  den  stränga  kölden,  och 
ett  fördrag  mellan  den  danske  konungen  och  hertigame  afvärjde  krigs- 
faran för  ett  helt  år;  så  hette  det  åtminstone  i  fördraget.  Så  gick 
det  ständigt  under  dessa  år:  krigsföretag,  som  icke  ledde  till  något, 
marscher  genom  landet,  hvilka  voro  för  befolkningen  ytterst  betungande, 
men  inga  egentliga  bataljer  å  öppna  fältet,  stillestånd  för  korta  tider, 
de  ränkfulla  underhandlingarna  betydde  mest. 

Sedan  fördraget  med  den  danske  konungen  var  slutet,  vinnlade 
hertig  Erik  sig  om  att  mot  denne  upphetsa  sin  blifvande  svärfader, 
och  hertig  Valdemar,  åtföljd  af  herr  Abjöm,  värfvade  i  Tyskland  en 
stark  ryttarskara.  I  Danmark  var  förhållandet  synnerligen  spändt 
mellan  konungen  och  hans  broder,  den  moraliskt  sjunkne  Kristofer. 
Till  honom  närmade  sig  hertigame  och  fingo  löfte  om  hans  hjälp  på 
det  villkor,  att  de  skulle  bistå  honom  att  störta  konung  Erik.  Man 
rustade  sig  å  ömse  sidor  till  fejd,  ty  att  denna  skulle  komma  torde 
för  alla  hafva  varit  klart.  Den  danske  konungen  hade  upprättat  ett 
läger  vid  ödnaljunga  (nu  örkelljunga)  i  nordvästra  Skåne,  strax  innanför 
gränsen  mot  Småland,  och  där  samlat  stora  förråd.  Hertig  Kristofer 
förde  befälet  öfver  denna  förtrupp.  Innan  det  aftalade  stilleståndet 
gått  till  ända,  gjorde  hertigarne  ett  låtsadt  anfall  på  det  danska  lägret 
och  satte  sig  i  besittning  af  förråden.  De  härjade  i  trakten,  men  när 
de  tågade  genom  södra  Halland,  som  var  hertig  Elristofers  län,  iakttogs 
den  strängaste  manstukt. 

Trots  denna  förlust,  öppnade  den  danske  konungen  fälttåget  i  början 
af  år  1308.  Hans  styrka  måste  hafva  varit  stor,  ty  utan  att  hafva  för- 
lorat ett  enda  slag  —  de  vågade  intet  —  ingingo  hertigame  på  ett  för 
dem  och  deras  planer  förödmjukande  aftal.  De  skulle  icke  ensamma  vara 
herrar  öfver  Sverige,  utan  Birger  skulle  stjn^a  en  del  af  riket:  öster- 


KONUNG  BIRGBR  OCH  HANS  BRÖDER.      1291 — 1318.  171 

götland,  Småland,  Kalmar  län,  Öland  och  Gottland  —  hans  område 
skulle  således  gränsa  intill  Danmark,  hvarifrån  han  alltid  kunde  räkna 
på  hjälp  — ,  mellan  hertigarne  och  deras  broder  skulle  frid  råda,  inemot 
nästa  jul  skulle  ett  stort  möte  hållas  nära  gränsen  mellan  Skåne  och 
Småland,  vid  hvilket  alla  tvistiga  frågor  skulle  afgöras  af  åtta  skilje- 
domare. När  dessas  dom  var  fallen,  skulle  fängelsets  portar  öppnas  för 
konung  Birger.  Äfven  denna  gång  gingo  hertigarne  i  förväg  för  af- 
talet  i  hopp  att  därmed  få  bättre  villkor,  än  aftalets  voro.  Den  3 
mars  uppsökte  de  konung  Birger  i  fängelset  på  Nyköpings  hus  och 
erbjödo  honom  frihet  på  vissa  villkor.  Han  sade  ja  till  allt  —  han  tyckte 
sig  väl  ej  behöfva  vara  mera  ordhållig  än  bröderna  —  och  förnyade  sitt 
ja  vid  ett  möte  i  Örebro  den  28  i  samma  månad  i  en  urkund,  som  väl 
må  kallas  skamlig  genom  hans  fega  undfallenhet.  All  oenighet  skulle 
vara  nedlagd  och  förgäten;  i  alla  sina  angelägenheter,  stora  som  små, 
skulle  konungen  foga  sig  efter  brödernas  vilja  och  föreskrifter;  han 
skulle  känna  sig  nöjd  med  huru  de  behagade  ordna  deras  inbördes 
förhållanden;  de  finska  slotten,  som  fortfarande  hållits  den  filngslade 
konungen  till  hända,  skulle  öfverlämnas  åt  hertigarne,  Kalmar  och 
Borgholms  slott  —  liggande  inom  det  område,  som  enligt  aftalet  mellan 
konung  Erik  och  hertigarne  skulle  tillhöra  konungens  område  —  hade 
tidigare  upplåtits  åt  hertigame,  och  därvid  skulle  det  bero;  konungen 
lofvade  vid  sin  ed  på  sakramentet  att  inom  de  områden,  som  bröderna 
täcktes  åt  honom  upplåta,  foga  sig  efter  lag  och  rätt  och  icke  utkräfva 
några  nya  skatter;  alla  tidigare  bref  och  förpliktelser,  afgifna  af 
hertigame,  skulle  vara  ogiltiga.  Antingen  var  Birger  en  svag  man, 
som  till  hvad  pris  som  helst  ville  komma  i  åtnjutande  af  en  tom  glans 
af  konungakronan,  eller  ock  var  han  en  brottslig  man,  som  ämnade 
bryta  aftalet  och  den  ed  han  hade  svurit  öfver  det  allra  heligaste.  Den 
nesliga  urkunden  beseglades  af  biskop  Brynjolf  i  Skara  och  femton 
världsliga  stormän. 

Antagligen  hade  Birger,  hvilken  väl  stod  i  förbindelse  med  sin 
svåger  i  Danmark,  till  sist  kommit  underfund  med  skillnaden  mellan 
det  aftal,  som  denne  vid  årets  början  hade  träffat  med  hertigarne,  och 
de  förpliktelser,  som  hade  blifvit  honom  aftvungna;  ej  heller  hade 
hertigarne  åt  honom  upplåtit  något  område  att  styra  öfver.  Han  var 
en  konung  utan  land.  Han  sökte  sin  tillflykt  hos  svågern,  och  denne 
ryckte  med  en  här  in  i  västra  Småland.  Hertigarne  voro  nn,  såsom 
tidigare,  obenägna  för  strid  men  mycket  hågade  för  aftal.  Ett  sådant 
träffades  i  maj,  men  det  var  icke  något  slutligt  afgörande;  man  kom 
ej  längre,  än  att  fred  skulle  råda  intill  den  8  september  1309. 

För  hertigarne  uppstod  en  fara  i  väster.  Konung  Håkan  kunde 
icke  känna  sig  nöjd  med  hertig  Erik,  hvilken,  säker  om  att  vinna 
Norges  krona,  sökte  för  sig  bilda  ett  parti  inom  landet.  I  juni  kräfde 
konung  Håkan  åter  Ragnhildsholmens  fäste  och  norra  Halland,  men 
som   hertig   Erik  icke  var  villig  att  lämna  ifrån  sig  dessa  viktiga  be- 


172  MEDBLTIDBN8  FÖR8TA   SKBDK  U^TILL  KONUNG  ALBRBKT8  FALL. 

sittningar,  närmade  sig  konungen  till  Danmark.  Fred  aftalades,  för- 
lofningen  mellan  Ingeborg  Håkansdotter  och  hertig  Erik  skalle  brytas, 
hon  sknlle  i  stället  förlofVas  med  konung  Birgers  son  och  utsedde 
tronföljare  Magnus,  den  danske  konungen  skulle  efter  all  sin  förmåga 
arbeta  på  att  Birger  återinsattes  i  rikets  styrelse. 

Den  norske  konungen  lät  belägra  fästet  å  Bagnhildsholmen.  För 
större  säkerhets  skull  anlade  han  i  närheten  å  Bagaholmens  höga  klippa 
en  stark  borg,  som  då  kallades  Bagahus,  nu  Bohus.  Detta  besvarades 
af  hertig  Erik  med  ett  infall  i  sydöstra  Norge,  där  han  intog  staden 
Oslo.    Samtidigt  gjordes  från  svensk  sida  ett  infall  i  Jämtland. 

I  begynnelsen  af  år  1309  drog  sig  hertig  Erik  härjande  tillbaka 
från  ^orge,  hans  härjningar  besvarades  med  ett  norskt  infall  i  Dalsland. 
Hertigarne  hade  förmått  biskoparne  i  Skara  och  Linköping  att  hota 
konung  Birger  med  k}rrkans  bann,  därför  att  han  hade  brutit  aftalet 
med  bröderna.  Birger  protesterade  och  vädjade  till  påfven.  I  juli 
hölls  ett  fredsmöte  mellan  de  danska  och  norska  konungame,  icke  långt 
därefter  firades  i  Oslos  Mariakyrka  högtidligt  förlofningen  mellan 
hertig  Eriks  förra  brud,  den  nu  åttaåriga  prinsessan  Ingeborg,  och  den 
nioårige  Magnus  Birgersson.  Med  en  ansenlig  här  ryckte  konung  Erik, 
åtföljd  af  Birger,  in  i  Sverige,  anlade  ett  fäste  vid  Jönköping  för  att 
vara  herre  öfver  vägarna  genom  Holaveden,  tågade  vidare  genom  Öster- 
götland och  Södermanland,  där  han  stannade  för  att  belägra  Nyköpings 
hus.  Belägringen  varade  i  nära  tre  månader,  utan  att  något  uträttades. 
Vid  nyårstid  uppbröt  den  danska  hären,  som  hade  lidit  ganska  mycket 
såväl  genom  manspillan  som  genom  svårighet  att  i  det  utplundrade 
landet  erhålla  lifsmedel,  och  vände  den  långa  vägen  åter  till  Danmark. 

Förhållandet  mellan  konung  Håkan  och  hertigame  var  fortfarande 
ovänligt.  I  mars  1310  träffades  en  öfverenskommelse  mellan  dem,  enligt 
hvilken  hertig  Eriks  förlofning  med  Ingeborg  åter  skulle  komma  till 
stånd,  men  hertigarne  iakttogo  icke  hvad  de  i  denna  traktat  utlofvat, 
och  hela  traktaten  iJlef  därigenom  gjord  om  intet.  I  juli  hölls  ett  stort 
fredsmöte  i  Helsingborg:  all  oenighet  skulle  vara  afslutad,  hertigame 
skulle  mottaga  norra  Halland  som  ärftligt  län  af  den  danske  konungen, 
Ingeborgs  förlofning  med  Magnus  Birgersson  skulle  vara  beståndande, 
hertig  Erik  skulle  förlofva  sig  med  den  danske  konungens  systerdotter, 
Sofia  af  Werle,  hertigarne  skulle  till  konung  Håkan  återlämna  Ragn- 
hildsholmens  fäste,  konung  Birger  skulle  nu  åter  få  regera,  dock  endast 
inom  en  viss  del  af  riket.  Den  del,  som  åt  honom  anvisades,  hade 
ett  egendomligt  utseende:  Norrland,  Fjädrundaland  och  tre  härad  i 
Västmanland  —  ett  mycket  smalt  land  mellan  de  områden,  som  till- 
hörde hertigarne  — ,  Södermanland,  Närke,  Östergötland,  hela  Småland 
(däri  ej  inräknadt  Kalmar  län),  Gottland  och  det  för  fiendeanfall  svårt 
utsatta  Viborg,  en  besittning  som  nödvändigt  måste  kräfva  betydande 
utgifter.  Inom  hertigarnes  områden  hade  konungen  alls  intet  att  säga; 
om    någon    af  dem    föUe   ifrån,    skulle   hans  andel  i  riket  tillfalla  den 


KONUNG  BIRGBR  OCH   HANS  BRÖDER.      1291 — 1318.  173 

andre,  men  konungens  andel  kunde  aldrig  ökas.  Riket  var  sålunda 
styckadt,  kvar  och  en  af  bröderna  styrde  efter  eget  behag  sin  del,  dock 
skulle  hertigarne  i  vissa  fall  komma  öfverens  om  sina  åtgärder,  men 
riket  stod  dock,  måste  stå  i  beröring  med  utlandet.  Huru  skulle  denna 
forma  sig  under  dessa  egendomliga  förhållanden,  då  Sveriges  konung 
icke  var  herre  öfver  mer  än  en  del  af  riket?  Af  stor  vikt  var  förhållandet 
till  Hansans  städer.  Gottland  tillhörde  visserligen  Birger,  men  nedanför 
Ålands  skärgård  besatt  han  ingen  annan  kuststräcka  vid  Östersjön  än 
den  jämförelsevis  korta  östgötska.  Sveriges  tvenne  viktigaste  handels- 
städer, Stockholm  och  Kalmar,  tillhörde  hertigarne.  Äfven  om  Birger 
innehade  Viborg,  måste  Valdemar,  såsom  hertig  af  det  öfriga  Finland, 
hafva  det  mesta  att  säga  med  afseende  på  den  tyska  handeln  på  östern. 
Någon  trygghet  för  blifvande  ro  gaf  delningen  icke. 

I  mars  1310,  således  före  fredsmötet  i  Helsingborg, 
befann  sig  konung  Birger  i  Helsingör,  och  hos  honom  voro 
då  flera  stormän,  hvilka  han  kallade  sina  kära  råd:  biskopen 
i  Växjö  och  nio  riddare,  bland  dem  drotseten  Leonard  ötesson  ^^-  ^'^• 
(ömfot),  kammarmästaren  Tare  Kettilsson  (två  bjälkar  —  af  tJns  vapen. 
den  s.  k.  Bielke-ätten  fig.  157)  och  marsken  Håkan  (två  sned- 
bjälkar; ätten  sedan  länge  utdöd).  Äfven  de  öfriga  omtalas  ofta  i 
tidens  urkunder.  Konungen  räknade  sålunda  betydande  män  såsom  de 
sina.  Följande  år  var  herr  Knut  Jonsson  (lejonöm  fig.  158)  konungens 
drotsete. 

Som  varsel  om  kommande  oroligheter  få  vi  måhända 
anse  den  omständigheten,  att  konungen  i  augusti  1311,  »sys- 
selsatt med  hvarjehanda,  med  uppmärksamhet  riktad  på 
svåra  ting,  ofta,  på  grund  af  ärendenas  kraf,  bytande  om 
vistelseort»,  deponerade  hos  domkapitlet  i  Uppsala  sina  Fig.  158. 
reiralier  och  andra  dyrbarheter.  Hvari  de  svåra  tingen  ^fPf^.  *^^ 
bestodo,  hvad  konungen  visste  om  brödernas  förehafvanden, 
hvilka  misstankar  han  hyste,  hvilka  rykten  voro  i  omlopp  —  därom  veta  vi 
nu  alls  intet;  men  att  äfven  hertigarne  hade  för  sig  viktiga  planer  framgår 
för  oss  fullt  tydligt  genom  ett  aftal,  som  hösten  1311  träffades  mellan  dem 
och  den  vankelmodige  norske  konungen,  af  innehåll  att  hertig  Erik  åter- 
igen blef  förlofvad  med  konung  Håkans  dotter,  hvarjämte  förlofiiing 
aftalades  mellan  hertig  Valdemar  och  konung  Håkans  brorsdotter,  som 
ock  bar  namnet  Ingeborg.  I  början  af  år  1312  anträdde  hertig  Erik  en 
pilgrimsfärd  till  Frankrike,  antagligen  mindre  i  följd  af  fromhetens 
kraf  —  ehuru  han  kunde  hafva  att  göra  bot  för  mycket  —  utan  snarast  för 
att  i  Vienne,  där  ett  allmänt  kyrkomöte  hölls,  få  personligt  företräde 
hos  påfven  och  hos  honom  föredraga  sin  bön  om  befrielse  från  förlof- 
ningen  med  Sofia  af  Werle,  hvilken  redan  befann  sig  i  Sverige  för  att 
lära  känna  svenska  förhållanden,  innan  hon  ingick  äktenskapet.  Skulle 
hemligheten  blifva  säkert  bevarad,  var  det  bättre,  att  pilgrimen  före- 
drog  sin   sak,   än    att   något   ombud  sändes  för  att  utverka  hvad  man 


174  MEDELTIDENS    FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBREKTS  FALL. 

önskade.  Under  återfärden,  när  hertig  Erik  i  början  af  mars  1312 
hunnit  till  Lybeck,  upptog  han  hos  några  af  stadens  borgare  ett  be- 
tydande lån.  Vittnen  voro  grefve  Gerhard  af  Holstein  och  borggrefven 
Henrik  von  Strömberg,  en  broder  i  den  tyska  orden,  samt  riddaren 
Gottskalk  von  Kyren,  h vilken  följt  hertigen  under  resan;  skuldebrefvet 
skulle  framdeles  beseglas  af  hertig  Valdemar,  biskoparne  i  Linköping 
och  Strängnäs  (bådas  stift  tillhörde  till  allra  största  delen  konung 
Birgers  område)  samt  flera  af  hertigens  råd.  Bland  de  namngifna 
märkas  de  två  lagmännen  Birger  Persson  i  Uppland  och  Gudmar  i 
Västergötland,  den  förre  fader,  den  senare  svärfader  till  den  heliga 
Birgitta.  Den  29  september  firades  i  Oslo  med  stor  ståt  de  båda 
hertigames  bröllop,  hertig  Eriks  maka  var  elfva  år  gammal,  hertig 
Valdemars  femton.  Konung  Birgers  son  Magnus  var  således  helt  undan- 
skjuten från  sin  förlofning.  Följande  år  fick  hertig  Erik  förbinda  sig 
att  utbetala  betydande  skadeersättning,  dels  åt  konung  Erik  af  Danmark, 
Sofias  morbroder,  dels  (en  mindre  summa)  åt  hennes  fader,  hvarjämte 
hertigen  skulle  afgifva  en  högtidlig  försäkring,  att  han  icke  hade  det 
ringaste  att  anmärka  mot  Sofias  person  och  vandel.  Konung  Birgers 
son  Magnus  hade  således  gått  sin  utlofvade  brud  förlustig,  han  och 
fadern  stodo  numera  ganska  isolerade.  Konung  Birger  häftade  för 
öfrigt  i  betydande  skuld  till  svågern  i  Danmark  i  anledning  af  den 
krigshjälp  han  af  honom  åtnjutit. 

Några  viktigare  tilldragelser  omtalas  icke  för  de  närmaste  åren, 
men  vi  måste  antaga,  att  de  voro  en  tung  tid,  tung  genom  omständig- 
heter, öfver  hvilka  människor  icke  kunna  förfoga  —  åren  1311  och  1312 
rådde  stor  torka  och  i  följd  däraf  missväxt,  hvarigenom  sädesprisen 
drefvos  i  höjden,  år  1314  var  det  hungersnöd,  år  1315  var  det  oupp- 
hörligt regn,  år  1316  förekom  farsot,  år  1318  åter  stor  torka  och  farsot 
hos  kreaturen  — ;  tung  genom  de  ökade  skatter,  som  pålades.  Uppgifter 
angående  dessa,  ganska  grava  uppgifter,  förekomma  rörande  de  delar  af 
landet,  som  tillhörde  hertigame;  de  skydde  icke  att  betunga  kyrkans 
gods.  Konungen  kräfde  ökade  inkomster  från  Gottland,  där  välmågan 
var  stor.  När  hans  anspråk  icke  väckte  inbyggarnes  bifall,  kom  han 
år  1313  öfver  med  en  väpnad  styrka  för  att  drifva  igenom  sina 
fordringar,  men  han  led  ett  smädligt  nederlag.  Urkunderna  omtala  för 
dessa  mörka  år  knappast  mera  än  en  ljus  punkt.  Till  konung  Birgers 
område  hörde  Viborg  med  Karelen,  inom  hvilket  land  den  svenska 
rätten  icke  hade  hunnit  införas  eller  åtminstone  genomföras.  Kvinnorna 
inom  detta  område  hade  mycket  att  lida.  Ar  1316  förordnade  konungen, 
att  Karelens  kvinnor  skulle  åtnjuta  samma  lagskydd  som  kvinnorna  i 
Sverige. 

När  hertigame  hade  blifvit  gifta,  måste  de  ändå  mera  än  förut 
tänka  på  egen  hofhållning,  för  en  sådan  kräfdes  inkomster,  som  man 
kunde  något  så  när  beräkna.  Det  område  inom  Sverige,  som  hertigarne 
åt   sig   förbehållit,  delades    mellan  dem  år  1315:    Erik  fick  på  sin  lott 


KONUNG  BIRGER  OCH   HANS  BRÖDBR.      1291 — 1318.  175 

Västergötland,  Dal,  Värmland,  norra  Halland,  Kalmar  med  det  under 
dess  slott  liggande  området  samt  några  mindre  delar  af  Uppland, 
Valdemar  det  öfriga  Uppland  (utom  Fjädrundaland,  som  tillhörde 
konungen)  med  Gästrikland  och  det  viktiga  Stockholms  slott,  Finland 
samt  Öland  med  Borgholms  slott.  En  liten  del  af  Västmanland  till- 
hörde konungen;  den  återstående  större  delen  omtalas  icke  i  skiftet 
mellan  hertigarne.  Aftalet  var  träffadt  för  fem  år.  Innan  dessa  gått 
till  ända,  voro  de  döda. 

Jag  har  nyss  talat  om  varsel  till  kommande  oro.  Ett  annat 
sådant  föreligger  i  en  urkund  af  år  1314  och  är  af  ganska  betänklig 
art.  Konung  Birger  fann  sig  föranlåten  att  begära  en  alldeles  särskild 
trohetsfbrsäkran  af  sina  råd.  Brefvet  är  utfärdadt  af  drotseten  Knut 
Jonsson,  marsken  Håkan  Lama,  sju  andra  riddare  och  en  väpnare. 
Dessa  tala  om  sin  stora  tacksamhet  för  utomordentliga  välgärningar 
och  ynnestbevis,  om  sin  skyldighet  att  gengälda  dem.  De  lofva 
enhälligt  och  med  handslag  att  vara  trogna  konungen,  drottningen  och 
deras  barn,  att  aldrig  svika  drottningen  eller  hennes  barn,  att  sörja 
för  att  dessa  finge  behålla  slotten  (med  underliggande  områden)  och 
arfgodsen,  att  för  deras  försvar  arbeta  efter  yttersta  förmåga  och  att, 
därest  så  behöfdes,  för  sådant  försvar  offra  sig  själfva.  Det  synes,  som 
om  förhållandet  mellan  konungen  och  hans  råd  det  oaktadt  icke  hade 
varit  fullt  godt,  ty  kort  tid  därefter  lämnade  herr  Knut  Jonsson  från 
sig  drotseteämbetet  och  efterträddes  af  herr  Johan  van  Brunkow,  son 
8tf  den  Werner  van  Brunkow,  som  fanns  i  Sverige  under  konung  Magnus 
Ladulås'  tid. 

Två  år  senare  födde  hertiginnorna  Ingeborg  hvar  sin  son,  till  stor 
hugnad  för  fäderna  och  deras  framtidsplaner.  Hertig  Erik  gaf  sin  son 
namn  efter  Magnus  Ladulås,  hertig  Valdemar  uppkallade  sonen  efter 
sin  broder.    Den  förre  skulle  blifva  Norges  konung. 

I  denna  oroliga  tid,  fylld  af  ränker  af  sämsta  art,  hade  hittills 
tvenne  öfverraskningar  förekommit:  den  s.  k.  Håtunaleken,  det  skamliga 
anfallet  på  den  kungliga  familjen  å  Håtuna  —  konung  Birger  synes 
hafva  fått  leda  för  gården,  ty  han  sålde  den  till  Uppsala  domkyrka  — , 
och  dubbelbröllopet  i  Oslo.  Nu  kom  en  tredje  öfverraskning,  i  sitt 
slag  sorgligare  än  till  och  med  den  första. 

I  december  1317  höll  konung  Birger  hof  på  Nyköpings  hus.  Han 
låtsade  vänlighet  mot  bröderna,  bjöd  dem  till  sig,  och  de  kommo  till 
honom  den  10  december.  De  mottogos  på  det  hjärtligaste,  och  till  deras 
ära  var  ett  lysande  gästabud  anrättadt.  Under  natten  fängslades 
hertigarne.  Följande  morgon  öfverföUos  deras  män,  åt  hvilka  man,  för 
att  lättare  kunna  utföra  nidingsdådet,  hade  beredt  kvarter  i  staden. 
Det  var  lätt  att  bemäktiga  sig  de  intet  anande  och  sömndruckna  männen. 
Endast  en  försvarade  sig,  herr  Arvid  Gustafsson  (af  Sparre-ätten), 
lagman  i  Södermanland.  Han  blef  nedhuggen.  Fångarne  fördes  in  i 
slottet. 


176  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE   INTILL  KONUNG  ALBRBKTS  FALL. 

Erikskrönikan  kastar  skulden  för  detta  »Nyköpings  gästabud»  på 
drottningen  och  drotseten. 

Konung  Birger  var  naturligtvis  ifrig  att  skörda  frukterna  af  den 
förrädiska  handlingen.  Hans  första  åtgärd  var  att  söka  sätta  sig  i 
besittning  af  den  viktigaste  orten  inom  landet,  Stockholm,  men  detta 
misslyckades.  Han  drog  sig  då  tillbaka  till  Stegeborg,  till  den  borg, 
som  under  senaste  tid  blifvit  utgräfd  ur  gruskullen  något  innanför 
konung  Johan  III:s  Stegeborg.  Den  9  januari  1318  uttalade  han  sin 
förkastelsedom  öfver  hertig  Valdemars  tilltag  att  under  tre  år  tillägna 
sig  den  tionde  från  Uppland,  som  tillkom  ärkebiskopen  och  dom- 
kapitlet. I  slutet  af  februari  månad  var  konung  Birger  i  Helsingör 
och  gaf  sig  där  helt  och  hållet  i  händerna  på  sin  svåger  konung  Erik. 
Denne  skulle  >i  det  nu  pågående  kriget  mot  hertigarne  samt  några 
deras  män  och  gynnare»  bistå  konung  Birger  med  trupper,  till  dess 
kriget  blifvit  fördt  till  slut,  och  det  öfverläts  åt  den  danske  konungen 
att,  på  hvilket  sätt  han  fann  för  godt,  bringa  det  till  försoning  och 
endräkt.  Till  ersättning  —  intill  dess  alla  dennes  omkostnader  blifvit 
gäldade  —  skulle  han  innehafva  som  pant  allt  Småland  från  gränsen 
mot  Danmark  till  gränsen  mot  Östergötland.  Urkunden  beseglades  af 
konungen,  drotseten  och  tvenne  väpnare,  men  som  löftesmän  omtalas 
utom  dessa  konungens  son  Magnus,  ärkebiskopen  i  Uppsala,  biskoparne 
i  Västerås  och  Växjö,  marsken  Håkan,  herr  Knut  Jonsson,  ännu  åtta 
riddare,  hörande  till  landets  yppersta  ätter,  och  sjutton  väpnare.  Att 
döma  efter  de  i  denna  urkund  uppräknade  namnen  skulle  äfven  efter 
Nyköpings  gästabud  konung  Birger  haft  många  betydande  anhängare. 
Den  möjligheten  är  dock  icke  utestängd,  att  konungen  hyste  en  alltför 
optimistisk  uppfattning  om  anhängarnes  antal. 

Hertigarne  i  fängelset  synas  hafva  ansett  det  nödigt  att  vara 
beredda  på  allt.  De  läto  den  18  januari  skrifva  sitt  testamente,  »sunda 
till  själ  och  kropp,  ehuru  i  fängelse»,  »på  grund  där  af  att  allt,  som 
uppstått  af  intet,  återvänder  till  sitt  ursprung  och  eftersom  den,  som 
flyttar  ut  från  detta  lifvet,  icke  åtföljes  af  annat  än  de  fromma  gärningar 
han  utfört».  Testamentet  omtalar  uteslutande  gåfvor  till  kyrkor,  kloster, 
hospital,  helgeandshus,  andliga  personer  (bland  dem  förekommer  deras 
»mycket  älskade  syster»  Kikissa  i  sankt  Klaras'  kloster)  och  fattiga. 
De  nödiga  medlen  för  de  ansenliga  gåfvorna,  hvilka  borde  utbetalas 
under  loppet  af  två  år,  skulle  tagas  från  hertigarnes  gods  Svartsjö,  Algö 
och  Hammarö,  hvilka,  om  inkomsterna  från  dem  ej  räckte  till,  finge 
säljas.*  Till  exekutorer  af  testamentet  utsagos  biskoparne  i  Linköping, 
Skara  och  Strängnäs  samt  riddarne  Matts  Kettilmundsson,  Birger 
Persson,  Knut  Magnusson,  Filip  Ingevaldsson  och  Bo  Niklasson. 
Alla  åtta  exekutorerna  hafva  beseglat  testamentet.  Hertigarne  hade 
tydligen    inga   signet   med   sig  i  fängelset.    Man  hade  måhända  tagit 

*  Svartsjö  yar  icke  ett  hertigarnes  gods.  Det  yar  ett  nppsalaödsgods,  hvilket  icke 
fick  afhändas  kronan. 


KONUNQ  BIROBR  OCH  HÅNS  BRÖDER.      1291 — 1318. 


177 


dessa  från  dem  för  att  hindra  dem  att  i  fängelset  utfärda  några  rätts- 
giltiga urkunder. 

Hertig  Eriks  maka  sökte  en  tillflykt  i  fästet  vid  sidan  af  Skara, 
hertig  Valdemars  gemål  hade  till  sitt  förfogande  slotten  i  Kalmar  och 
Borgholm.  Båda  vistades  i  Stockholm  under  förra  hälften  af  augusti 
månad,  där  de  utöfvade  regeringshandlingar.  Bland  dem  må  märkas 
flera  bref,  i  hvilka  de  söka  försona  våldsdåd,  till  hvilka  deras  gemåler 
hade  gjort  sig  skyldiga. 

Om  hertigarnes  behandling  i  fängelset  innehåller  Erikskrönikan 
betänkliga  uppgifter,  men  omöjligt  är  att  nu  säga,  i  h vilken  mån  de 
äro  sannfärdiga.  Från  Nyköpings  hus  kommo  svårligen  underrättelser 
ut  om  denna  sak.  Fantasien  var  under  medeltiden  liflig,  och  då  ryktena 
denna  tid  ersatte  post  och  telegraf,  kunde  hvarje  berättelse  stegras  till 
det  vidunderligaste.*  Hertigarne  synas  hafva  aflidit  i  slutet  af  juli;  att 
de  afledo  åtminstone  i 
det  närmaste  samtidigt, 
synes  antyda,  att  döds- 
orsaken var  yttre  våld. 
Om  detta  var  förordnadt 
af  konungen,  som  den 
tiden  vistades  på  Gott- 
land,  eller  om  det  ut- 
öfvades  på  befallning  af 
den  hans  man,  som  förde 
befälet  på  slottet,  eller 
om  denne  handlat  af  egen 
drift  kan  nu  icke  ut- 
rönas. Deras  lik  sägas 
hafva  blifvit  burna  ut 
ur  slottet  och  förda  till 
Stockholm,  där  de  vår- 
frudagen jordsattes  i  den 
helige  Nikolai  kyrka. 
Jungfru  Maria  hade  i 
den  romerska  kalendern 
många  dagar  sig  helga- 
de. Antagligen  menas 
här  den  dag,  då  hennes 
uppfärd  till  himmeln  fira- 
des, d.  v.  s.  den  15  au- 
gusti. Det  uppgifves, 
att  till  minne  af  deras 
jordfästning  stiftats  den 
stora     kandelaber,     som  Fig.  159.    Kandelaber  i  Stockholms  Storkyrka. 

*  Erikskrönikans  berättelse  om  hertigarnes  död  är  bevisligen  oriktig. 

Sveriges  historia,     II.  12 


178 


MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 


ännu  förvaras  i  Stockholms  Storkyrka  (fig.  159).  Just  vid  denna  tid 
befunno  sig  hertiginnorna,  som  i  en  urkund  af  den  1  augusti  kalla  sig 
änkor,  i  Stockholm. 

Konung  Birger  hade  icke  funnit  det  lätt  att  under  sig  lägga 
hertigarnes  områden  i  Sverige.  Den  danske  konungen  kom  aldrig  i 
besittning  af  Småland,  ty  han  kunde  icke  infria  sina  löften.  Med  den 
utvalde  konungen  Magnus  sände  han  visserligen  en  trupp  till  Sverige, 
men  denna  blef  snart  upplöst.  Konung  Birger  med  gemål  och  andra 
flydde  till  Gottland,  hans  son  stannade  kvar  som  befälhafvare  på  Stege- 
borg. Hertigames  vänner  hade  bragt  till  stånd  en  allmän  resning  inom 
landet.  Hufvudman  för  denna  rörelse  var  herr  Matts  Kettilmundsson 
(fig.  160),som  erhöll  titeln  capitaneus  S  vecie,  d.  v.  s.  rikets  höfvitsman. 
Nyköpings  hus  och  Stegeborg  belägrades.  Vid  ett  försök  att  undsätta 
det   senare   blef  Johan   van  Brunkow  tagen  till  fånge  och  steglades  å 

den  höga  åsen  å  Norrmalm  utanför 
Stockholm,  hvilken  i  följd  däraf  fick 
det  ännu  bevarade  namnet  Brunkeberg. 
Nyköpings  hus  och  Stegeborg  —  de 
synas  hafva  varit  de  enda  fästen  i 
själfva  Sverige,  öfver  h vilka  konung 
Birger  förfogade  —  föllo  i  hertigpartiets 
händer,  och  den  unge  konung  Magnus 
blef  fången. 

I  början  af  november  afslöts  i  Ro- 
skilde  ett  fördrag,  enligt  hvilket  fred 
skulle  hållas  under  tre  år  från  nästa 
midsommar  —  hur  skulle  det  vara  med 
freden  under  mellantiden?  —  Konung 
Birger  och  hans  barn  skulle  under  tiden 
hålla  sig  utanför  Sverige,  dock  skulle 
det  icke  vara  dem  förment  att  vistas  på  Grottland,  därest  öns  inbyggare 
medgåfve  detta,  och  ingen  å  hertigarnes  sida  finge  lägga  hinder  i  vägen 
för  honom  att  söka  ett  sådant  tillstånd;  hertig  Magnus  —  konungatiteln, 
erkänd  af  hertigarne,  är  nu  uppgifven  —  skulle  sitta  i  fängelse  men 
icke  skadas  till  lif  eller  lem;  de  fångar,  som  icke  löst  sig  fria  från 
fångenskapen  —  ett  sådant  erläggande  af  frilösningspenningar  var 
under  medeltiden  sed  —  eller  lofvat  en  sådan  lösen,  skulle  under  stille- 
ståndstiden  vara  fria  men  skriftligen  förbinda  sig  att  efter  de  tre  åren 
åter  infinna  sig  i  fångenskap;  konung  Eriks  fiender,  bland  dem  hans 
broder  hertig  Kristofer,  skulle  icke  åtnjuta  någon  hjälp  af  »hertigames 
barn  eller  de  af  Sverige»  —  detta  uttrj^^ck,  liksom  hvad  i  det  föregående 
blifvit  sagdt,  visar,  att  man  ansåg  konung  Birger  för  närvarande  hafva 
förlorat  sitt  konungadöme.  Emellertid  skulle  nästa  midsommar  en 
skiljenämnd  sammanträda,  sammansatt  af  fyra  danska  män  och  fyra 
svenska,    af  hvilka   åtminstone   tre   voro   hertigarnes   vänner,   för  att 


Fig.  160.    Hr  Matts  Kettil- 
mundssons  sigill. 


Pl.  4. 


Sida  ur  Erikskrönikan 

(handskrift  från  1400-talet  i  Kangl.  biblioteket.) 


asalt  ad  inceptnm  sancta  maria  meam 

Gad  fadder  hane  heder  äro  ok  looff 

han  er  til  alskons  dygd  nphooff 

all  jorderikis  frygd  ok  hymmerikis  nade 

thet[  =  tby]  han  er  weldager  oner  them  både 

at  giffaa  ok  låna  huem  han  thet  an 

wel  er  then  thet  forskylla  kan 

wer Idena  haner  han  skipat  swa  wsl 

hwar  her  swa  liffuer  tha  er  han  saäl 

Thet  han  gömer  hans  helgha  bndh 

tha  faar  han  hymmerikis  friid  med  gud 

Yerldena  haner  han  skipat  swa  widha 

skogh  ok  märka  bergh  ok  lidha 

lööff  ok  gräss  vatn  ok  sand 

mykin  frögd  ok  margh  land 

ok  eth  ther  med  som  swerighe  heter 

hwar  som  nor  i  werldena  lether 

tha  faar  han  fynna  hnar  thet  er 

godha  tiägna  finder  man  ther 

ridderskap  ok  häladha  godha 

the  didrik  fra  berner  vel  bestodo 

harö  herra  ok  första  håna  ther  liffaat 

thet  finder  man  her  i  bokenne  scriffait 

hnro  the  håna  liffaat  giort  ok  farit 

her  står  thet  scriwat  hura  thet  haner  warit 

hwo  thet  haaer  ey  förra  hört  Eakt 

na  ma  han  thet  höra  haoer  han  tess  akt 

före  last  at  höra  fagher  ordh 

ok  skämptan  oss  til  wy  gaa  til  bordh 

Först  aff  en  konung  han  heet  Erik 

han  haffde  rikit  alt  under  sik 

swa  at  han  var  wcldugcr  oner  alt 

huat  han  giorde  gaff  ok  galt 

som  han  thet  satte  swa  skulle  thet  sta 

the  ther  emoth  melto  the  waro  faa 

utan  knut  ok  karl  ok  än  flere 

badhe  haralder  ok  swa  holmger 

Ther  war  tha  folkunga  rothe 

the  waro  konungenom  mest  a  mothe 

The  striddo  med  honom  ok  wuno  sigher 

ok  giordo  skadba  mykin  ok  digher 

I  Olustrom  stodh  them  strid  swa  stark 

at  erik  konunger  flydde  til  Danmark 


öfversåttning. 
Må  helga  Maria  vara  när  mitt  företag. 

Gud  fader  hafve  heder,  åra  och  lof. 

Han  är  till  allsköns  dygd  upphof, 

all  jorderikes  fröjd  och  himmelrikes  nåde, 

ty  han  är  väldig  öfver  dem  båda 

att  gifva  och  läna  hvem  han  det  unnar. 

Väl  är  honom  det  förskylla  kan. 

Världen  har  han  skipat  så  väl, 

hvem  här  sä  lefver,  då  är  han  säU, 

det  han  gömmer  hans  helga  bud, 

då  får  han  himmelrikes  frid  med  Gnd. 

Världen  har  han  skipat  så  rida, 

skog  och  marker,  berg  och  lider  (backar), 

löf  och  gräs,  vatten  och  sand, 

mycken  fröjd  och  mänga  land, 

och  ett  därmed,  som  Sverige  heter. 

Hvem  som  norr  i  världen  letar, 

dä  får  han  finna  hvar  det  är. 

Goda  kämpar  finner  man  där, 

ridderskap  och  hjältar  goda, 

de  Didrik  af  Bern  väl  bestodo. 

Huru  herrar  och  förstår  hafva  där  lefvat, 

det  finner  man  här  i  boken  skrifvit. 

Huru  de  hafva  lefvat,  gjort  och  farit 

här  står  det  skrifvct  huru  det  har  varit 

Hvem  det  ej  har  förr  hört  sagdt 

vill  han  det  höra,  hafver  han  dess  akt 

af  lust  att  höra  fager  ord 

och  skämten  I  för  oss,  tills  vi  gä  till  bords. 

Först  om  en  konung,  han  het  Erik. 

Han  hade  riket  allt  under  sig, 

så  att  han  var  väldig  öfver  allt. 

Hvad  han  gjorde,  gaf  och  gällde, 

som  han  det  satte,  så  skulle  det  stå. 

De  däremot  mälte  voro  fä, 

utom  Knut  och  Karl  och  än  flere, 

både  Harald  och  sä  Holmger. 

Där  var  då  folkungars  rote, 

de  voro  konungen  mest  emot. 

De  stridde  med  honom  och  vunno  seger 

och  gjorde  skada  mycken  och  diger. 

I  Oluötrom  stad  deras  strid  så  stark, 

att  Erik  konung  flydde  till  Danmark. 


1 


t^v 


*>e  ^^4  *if*  wi*^  p»n  p«5W  £<?> 


\ 


Första  sidan  ur  Erikskrönikan  (fitorl«k:  26xincni.>. 

Haadsknft  i  Kanicl    biblioteks 


KONUNG  BIRGEB  OCH   HANS  BRÖDBR.      1291 — 1318.  179 

reglera  förbållandenap.  Denna  öf veren skommelse  blef  dock  endast  en 
öfverenskommelse  på  pergamentet,  å  hvilket  den  var  skrifven.  I  verklig- 
heten fick  den  ingen  betydelse. 

I  slutet  af  år  1318  lämnade  konung  Birger  Gottland  för  att  med 
sin  gemål  söka  en  fristad  i  Danmark.  Ar  1320  erhöll  han  där  under- 
rättelsen, att  sonen  Magnus  —  mot  allt  hvad  rätt  var  —  blifvit  aflifvad; 
följande  år  den  31  maj  1321  afled  konung  Birger  och  begrofs  i  Bingsteds 
kyrka,  helt  nära  sin  syster  Ingeborg,  konung  Erik  Menveds  maka. 
Drottning  Märta,  om  hvilken  Erikskrönikan  talar  ondt  —  vi  kunna 
dock  icke  nu  pröfva  skälen  — ,  fick  i  ännu  tjugu  år  rufva  öfver  sina 
minnen.    Hon  afled  först  den  2  mars  1341  och  begrofs  vid  mannens  sida. 

Vi  måste  härvid  tänka  på  en  annan  medlem  af  det  svenska  konunga- 
huset, som  fick  bevittna  alla  dessa  sorgliga  tilldragelser  —  drottning 
Helvig,  konung  Magnus  Ladulås'  änka.  Hon  torde  hafva  lefvat  mycket 
tillbakadraget.  Eljest  är  det  svårt  att  förstå,  att  ingen  kronist  funnit 
det  vara  lämpligt  att  uppteckna  hennes  dödsår.  Hon  lefde  ännu  i  början 
af  år  1324  men  var  i  början  af  år  1326  afliden. 

För  de  tilldragelser,  som  omtalas  i  detta  kapitel,  hafva  vi  som 
källa,  utom  urkunderna  och  de  kronologiska  anteckningarna,  den  samman- 
hängande skildring  af  tUldragelsema,  som  kallas  Erikskrönikan.  Denna, 
affattad  i  versform  af  någon  beundrare  af  hertig  Erik,  var  afslutad 
före  den  21  oktober  1320,  och  författaren  var  således  samtida  med  en 
del  af  de  händelser  och  handlingar  han  omtalar.  Han  meddelar  en 
mängd  detaljer,  som  eljest  aldrig  hade  kommit  till  vår  kännedom,  tids- 
följden är  icke  alltid  korrekt  återgifven,  och  fullt  fri  från  partiskhet 
är  författaren  icke.  Denna  krönika  med  dess  enkla  versmått  och  för 
nutidens  läsare  gammalmodiga  vändningar,  hvilka  dock  innehålla  många 
träffande  uttalanden,  är  icke  en  helgjuten  skapelse.  Författaren  skildrade 
först  tilldragelserna  under  åren  1317 — 1319,  i  hvilka  han  senare  insköt 
berättelsen  om  junker  Magnus  Birgerssons  afrättning.  Sedan,  dock  kort 
tid  därefter,  företog  han  sig  att  leda  sin  historiska  framställning  längre 
tillbaka.  Han  började  med  tilldragelser  från  konung  Erik  lll:s  regering 
och  fortsatte  skildringen  till  in  i  år  1313.  Mellan  hösten  1313  och 
hösten  1317  finnes  en  lucka  i  framställningen.  Märkligt  är,  att  för- 
fattaren icke  är  en  andlig  man.  Han  måste  hafva  varit  en  lekman, 
som  var  väl  förtrogen  med  ridderlig  sed  och  krigisk  idrott.  Han  har 
uppenbarligen  på  ett  eller  annat  sätt  tillhört  hertig  Eriks  omgifning. 
Erikskrönikan  är  därför  ett  synnerligen  märkligt  vittnesbörd  om  det 
insteg  den  litterära  bildningen  vunnit  i  Sverige.  Under  det  mot  slutet 
af  1400-talet  icke  alla  riksråden  kunde  läsa,  fanns  redan  år  1320  en 
lekman,  tillhörande  de  höfviska  kretsarna,  som  mäktade  uppträda  som 
författare,  som  i  Sverige  införde  ett  nytt  slag  af  författarskap. 

Författarens  handskrift  finnes  icke  i  behåll.  Den  äldsta  bevarade 
handskriften  tillhör  år  1457.    En  sida  ur  denna  är  här  återgifven  pl.  4. 


180 


MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBRBKT8  FALL. 


Det  är  således  icke  det  börjande  1300-talets  skrifstil,  som  vi  lära  känna 
af  detta  prof,  utan  en,  som  är  ungefär  125  år  senare. 

Författaren  saknade  icke  förebilder.  Drottning  Eufemia  i  Norge, 
som  hade  stor  förkärlek  för  utlandets  riddardiktning,  lät  åt  sin 
gunstling  hertig  Erik  öfversätta  trenne  alster  af  denna  diktning:  år 
1303  Ivan  lejonriddaren,  år  1308  hertig  Fredrik  af  Normandie  och  år 
1312  Flores  och  Blanzeflor. 


r^w»!^*' 


Fig.  161—165.    Konung  Birgers  brakteater. 


Under  konung  Birgers  tid  präglades  brakteater,  torftigt  utförda 
(fig.  161 — 165).  De  fyra  sista  visa,  huru  man  kunde  låta  en  bokstaf 
antaga  växlande  former.  Men  under  hans  tid  upptogs  åter  seden  att 
prägla  tvåsidiga  mynt.  Brakteater  präglades  fortfarande  i  Sverige, 
ända  till  dess  Gustaf  I  öfvertog  regeringen.  De  utgjorde  under  denna 
tid  skiljemyntet  vid  sidan  af  de  tvåsidiga  mynten.  Konung  Birgers 
mynt  hade  å  den  ena  sidan  en  bokstaf,  å  den  andra  en  krona  (fig. 
166—168).  Hvad  bokstäfverna  betydde,  det  kan  nu  ingen  människa 
utreda. 


Fig.  166—168.    Konung  Birgers  mynt. 

I  Danmark  hade  man  återgått  till  prägling  af  dubbelsidiga  mynt 
vid  den  tid,  då  man  i  Sverige  upptog  präglingen  af  brakteater.  Men 
det  danska  myntväsendet  råkade  i  ett  bedröfligt  skick  under  ko- 
nung Valdemar  II:s  regering.  Namnet  'segraren',  som  gafs  honom,  inne- 
bar icke  något  vittnesbörd  därom,  att  allt  var  mot  slutet  af  hans  regering 
lysande.  År  1231  voro  de  danska  mynten  så  usla,  att  de,  som  in- 
samlade peterspenningen,  vägrade  att  mottaga  dem;  de  voro  kopparmynt 
med  svag  tillsats  af  silfver.  Man  har  i  Danmark  kallat  dessa  mynt 
borgarkrigsmynt.  Det  svenska  myntväsendet  var,  om  än  icke  godt, 
åtminstone  bättre  än  det  danska. 

När  vi  känna  oss  manade  att  sitta  till  doms  öfver  de  personer, 
som  uppträdde  under  denna  sorgliga  tid,  få  vi  icke  förgäta,  att  år  1318 
var  konung  Birger  endast  38  år  gammal,  och  han  var  den  äldste  af 
bröderna.  Man  är  icke  alltid  mogen  vid  den  tid,  då  man  hinner  den 
ålder,  som  af  lag  eller  sed  är  fastställd  som  myndighetsålder. 


KONUNG  MAGNUS  II  UNDER  PÖRMYNDARB.      1319 — 1332.  181 

9. 

Konung  Magnus  II  under  förmyndare. 
1319-1332. 

Under  det  den  ena  olyckan  efter  den  andra  drabbade  Birger  och 
hans  män,  måste  hos  hertigarnes  vänner  hoppet  om  framgång  dagligen 
växa.  Ledaren  af  de  krigiska  rörelserna  var  fortfarande  herr  Matts 
Kettilmundsson,  hvilket  betecknades  genom  den  stolta  titeln  rikets 
höfvitsman.  Som  drotsete  hade  han  ledningen  af  rikets  allmänna 
angelägenheter.  Men  liksom  de  två  hertigame  hade  varit  samregenter, 
så  utöfviades  till  en  början  ett  samregentskap  af  hertiginnorna;  båda 
eller  endera  utfärdade  bref  rörande  regeringsangelägenheter,  såväl  före 
som  efter  hertigarnes  död. 

Vid  midsommartid  1318  voro  rikets  store  samlade  hos  hertig  Eriks 
maka  i  Skara  för  att  ordna  förhållandena.  Det  var  här,  som  herr 
Matts  erkändes  som  höfvitsman  och  korades  till  drotsete  —  åtminstone 
säger  Erikskrönikan  så.  Hvad  i  öfrigt  bestämdes  vid  detta  möte, 
hvilket  väl  torde  burit  prägeln  af  h varjehanda  ovisshet,  man  tänkte  sig 
nog  ej  då  hertigarnes  död  i  fängelset  som  en  möjlighet,  är  dess  värre 
okändt.  Den  tvåårige  junker  Magnus  Eriksson  vistades  väl  då  hos 
modern.  I  november  afslöto  hertigarnes  anhängare  en  traktat  med  den 
danske  konungen,  för  hvilken  det  nu  hade  blif vit  klart,  att  Birger  icke 
kunde  räkna  på  att  återvinna  Sverige:  han  skulle  vara  utestängd  från 
Sverige,  dock  skulle  han  få  vistas  på  Grottland,  därest  gutame  tilläto 
detta.  Magnus  Birgersson  skulle  stanna  kvar  i  fängelset  på  Stock- 
holms slott. 

Afgörandet  kom  under  loppet  af  år  1319.  Den  8  maj  afled  konung 
Håkan  i  Norge,  och  hans  rike  tillföll  nu  den  späde  dottersonen  Magnus 
Eriksson.  Förmyndarregeringen  skulle  föras  af  ett  tolfmannaråd,  af 
hvilket  några,  som  åtta  dagar  före  konungens  död  vistades  hos  honom 
på  Tönsbergs  slott,  med  ed  förpliktat  sig  att  upprätthålla  hvad  den 
senast  antagna  ariföljdslagen  stadgade. 

Detta  måste  i  högsta  grad  hafva  inverkat  på  utvecklingen  af  för- 
hållandena i  Sverige.  I  slutet  af  juni  befunno  sig  hertiginnan  Ingeborg, 
biskop  Karl  i  Linköping,  västgötalagmannen  herr  Knut  Magnusson  och 
fem  andra  medlemmar  af  hertiginnornas  råd,  bland  dem  den  danske 
riddaren  Knut  Porse,  i  Oslo,  och  där  af  slöts  den  första  svensk-norska 
unionstraktaten  af  följande  innehåll: 

1.  Junker  Magnus  skulle  före  den  1  augusti  vara  vald  till  Sveriges 
konung; 

2.  Konungen  skulle  senast  den  1  augusti  infinna  sig  i  Lödöse  för 
att    där  afhämtas  af  norrmännen  och  föras  till  Tönsberg  för  att  mot- 


182  MBDBLTIDBNS  FÖRSTA  SKBDB   INTILL  KONUNG  ALBRBKTB  FALL. 

taga  den  heder,  till  hvilken  han  var  född,  samt  gifva  sin  och  mottaga 
folkets  försäkran  med  afseende  på  riksstyrelsen. 

3.  Han  skulle  som  konung  vistas  lika  mycket,  ett  år  i  sänder,  i 
hvartdera  riket. 

4.  Från  intetdera  riket  skulle  dess  män  vid  ombyte  af  vistelseort 
följa  honom  längre  än  till  riksgränsen. 

5.  Under  omyndighetstiden  skulle  beslut  rörande  användandet  af 
hans  inkomster  från  Norge  fattas  af  hertiginnstn  och  det  norska  riks- 
rådet. 

6.  Sverige  och  Norge  skulle  i  händelse  af  krig  hjälpa  h  var  andra 
lika  mycket. 

7.  Ville  någon  enstaka  man  i  det  ena  landet,  af  hängifvenhet  till 
konungen  eller  hans  moder,  följa  honom  in  i  det  andra  landet,  skulle 
sådant  icke  vara  honom  förmenadt.  Vi  kunna  misstänka,  ett  detta 
senaste  stadgande  var  en  eftergift  för  den  gryende  böjelsen  mellan 
hertiginnan  och  den  äfventyrslystne  herr  Knut  Porse. 

I  mångt  och  mycket  blef  denna  traktat  endast  ord  på  perga- 
mentet. 

Den  8  juli  valdes  den  nu  treårige  Magnus  Eriksson  till  konung  å 
det  sedvanliga  stället,  Mora  äng,  nära  gränsen  mellan  Attunda-  och 
Tiundaland,  och  samma  dag  utfärdades  i  Uppsala  ett  bref  af  ärke- 
biskopen och  biskoparne  (utom  den  i  Åbo),  åtta  lagmän  och  andra  för- 
nämliga män,*  i  hvilket  framhålles,  att  tidigare  konungar  och  furstar 
hade  kränkt  landets  lagar  och  privilegier  genom  att  pålägga  olaga 
utskylder,  och  i  hvilket  försäkras,  att  alla  rikets  inbyggare  skulle 
hädanefter  hållas  vid  lag  och  gifna  privilegier,  och  om  så  illa  vore, 
att  någon  extra  gärd  af  hela  riket  skulle  behöfvas,  måste  ärendet  först 
pröfvas  af  dem,  som  beseglat  detta  bref  (och  således  i  viss  mån  ut- 
gjorde en  förmyndarregering),  och  hvad  de  funnit  godt  skulle  under- 
ställas inbyggame  i  landets  olika  delar.  Var  gärdens  utgående  be- 
viljad, skulle  uppbörden  verkställas  af  en  person,  utsedd  af  dem,  som 
utfärdat  detta  bref,  och  inom  hvart  härad  af  tvenne  bönder,  valda  af 
bönderna  själfva.  Denna  förmyndarregering  skulle  i  allt  vara  drotseten 
behjälplig  att  inom  landet  hålla  lag  och  rätt  vid  makt.  Herr  Matts 
kallas  i  detta  bref  endast  drotsete,  icke  rikets  höfvitsman.  Man  ansåg, 
att  krigstiden  nu  var  öfverstånden,  men  däri  misstog  man  sig. 

Med  afseende  på  själfva  konungavalet  må  här  meddelas,  hvad  den 
år  1327  stadftLsta  nya  lagen  för  Södermanland  innehåller  rörande  detta 
ämne.  När  ett  val  af  konung  tillstundade,  skulle  hvar  lagman  anmoda 
lagsagans  inbyggare  att  å  ett  för  ändamålet  utlyst  landsting  utse 
tolf  »vittre   och   snälle»   män   att   beledsaga   honom    till  det  ting,  som 


*  Flera  af  dem,  som  deltogo  i  konuDgavalet  och  i  utfördandet  af  detta  bref,  räknades 
af  konung  Birger  i  början  af  år  1318  såsom  hans  män.  Deras  öfvergäng  till  motpartiet 
var  helt  naturlig:  Birger  Tar  landsförvist,  och  någon  möjlighet  för  honom  att  återfå  kronan 
kunde  icke  tänkas. 


KONUNG  MAGNUS  H  UNDXB  PÖRMYNDARE.      1319—1332.  183 

skulle  å  utsatt  tid  hällas  å  Mora  äng.  Upplands  lagman  uttalade  först 
sin  mening  å  egna  vägnar  och  å  de  tolfs,  sedan  de  öfriga  lagmännen  i 
förut  fastställd  ordning.  Den,  som  blifvit  vald,  helst  en  konungason, 
ifall  en  sådan  fanns,  med  allas  eller  med  de  flestas  röster,  skulle  af 
lagmännen  dömas  till  konungadöme  och  genast  aflägga  sin  trohetsed: 
att  älska  Gud;  att  älska  och  stärka  den  heliga  kyrkan,  dock  utan  att 
därmed  kränka  kronans  och  allmogens  rätt;  att  älska,  styrka  och  be- 
vara all  rättvisa  och  sanning;  att  nedtrycka  all  vrångvisa,  osanning 
och  orätt;  att  vara  all  sin  allmoge  trygg  och  trogen;  att  ej  fängsla 
eller  låta  fängsla  någon,  vare  sig  fattig  eller  rik,  och  ej  beröfva 
någon  hans  egendom,  såvida  icke  dom  fallit  efter  den  lag,  som  gäller 
i  vederbörande  lagsaga;  att  styra  sitt  rike  med  råd  af  inländska 
och  ej  af  utländska  män;  att  råda  för  hus  och  land,  Uppsala  öd 
och  allt  kronogods,  så  gammalt,  att  ingen  vidare  minnes,  huru  det 
kommit  under  kronan,  med  deras  årliga  afkastning  och  icke  minska 
något  för  en  kommande  konung;  att  för  sitt  uppehälle  använda  in- 
komsterna från  Uppsala  öd  och  laga  årliga  utskylder,  ej  lägga  någon 
ålaga  på  man  eller  land,  likväl  med  undantag  för  de  fall,  då  riket  be- 
höfver  försvaras;  att  ej  bjuda  eller  tvinga  någon,  som  ej  därtill  vore 
villig,  till  härfärd  utom  riket;  att  vidmakthålla  kyrkas,  klerkers,  klosters, 
riddares  och  svenners  frälse  och  all  Sveriges  lag,  som  allmogen  vid- 
tagit och  förutvarande  konungar  stadftLst;  att  ej  draga  öfver  landet 
någon  utländsk  lag,  icke  gifva  någon  ny  lag  utan  allmogens  goda  vilja; 
att  frida  och  frälsa  allmogen;  att  framför  allt  tänka  på  att  styrka  och 
hålla  kyrkofrid,  tingsfrid,  kvinnofrid  och  hemfrid.  När  den  valde  be- 
svurit allt  detta,  var  han  laglig  konung  öfver  Sverige,  då  fick  han 
gifva  län  och  styra  sitt  rike.  Häremot  skulle  lagmännen  å  egna  vägnar 
och  folkets  svärja  öfver  bok  och  helgedomar  att  hålla  den  valde  som 
sin  rätte  konung,  lyda  och  bistå  honom,  hörsamma  hans  bud,  att  i  allt 
det,  som  kan  försvaras  inför  Gud  och  människor,  utan  all  kränkning 
af  konungens  och  allmogens  rätt,  vara  honom  hulde  och  trogne  tjänste- 
män, särskildt  med  härfärd  tUl  riksgränsen,  att  med  god  vilja  och  utan 
tredska  utgöra  alla  laga  utskylder.  När  lagmännen  lofvade  detta, 
tillkännagåfvo  de  öfriga  närvarande  genom  att  sträcka  upp  sina  händer, 
att  de  deltogo  i  löftena. 

Antagligen  var  den  späde  konungen  närvarande  å  tinget,  drotseten 
torde  i  hans  ställe  hafva  svurit  eden.  När  konungen,  hunnen  till 
myndig  ålder,  red  sin  eriksgata,  hade  han  tillfälle  att  i  hvart  af  rikets 
länder  —  utom  det  i  senare  tid  vunna  Finland  och  i  aflägset  liggande 
landskap,  såsom  Värmland,  Dalarne  och  Norrland  —  i  egen  person 
stadfästa  eden. 

Någon  brytning  har  uppenbarligen  inträdt  kort  efter  kungavalet. 
Herr  Matts  Kettilmundsson,  som  hade  varit  mannen  för  dagen,  hvilken 
de  öfriga  store  hade  lofvat  hjälp,  lämnade  snart  ifrån  sig  befattningen 
som  drotsete.    Tidpunkten  för  denna  betydelsefulla  omkastning  kan  nu 


184 


MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNQ  ALBREKTS  FALL. 


icke  bestämmas,  men  åtminstone  från  slutet  af  oktober  ksillas  han  i 
urkunderna  endast  herre,  d.  v.  s.  riddare.  Han  deltog  visserligen  i 
rådsförhandlingama  men  intog  ej  längre  den  ledande  ställningen.  Först 
i  urkunder  af  år  1322  omtalas  en  efterträdare:  då  var  herr  Knut 
Jonsson  åter  drotsete. 

Det  torde  icke  vara  förhastadt,  om  vi  antaga,  att  det  intrigspel 
som  fördes  af  den  nittonåriga  hertiginnan  Ingeborg  (fig.  169)  och  hennes 
gunstling,  herr  Knut  Porse,  gifvit  herr  Matts  anledning  att  träda  till- 
baka.     Om    han   gjorde 


rätt  däri  eller  om  han 
svikit  sin  plikt,  därom 
kunna  vi  nu  icke  döma, 
då  så  få  tilldragelser 
omtalas  i  de  få  till  vår 
tid  bevarade  urkunderna 
och  då  vi  om  de  hemliga 
förhandlingarna  och  in- 
trigerna sakna  all  kun- 
skap. Att  det  dröjde  så 
länge,  innan  Sverige  fick 
en  annan  drotsete,  sy- 
nes innebära,  att  de  all- 
männa förhållandena  be- 
funne sig  i  en  stor  oreda 
samt  att  Sveriges  väl- 
färd var  på  det  allvar- 
ligaste utsatt  för  stora 
vådor. 

o 

Ar  1320,  således  sedan 
herr  Matts  lämnat  styrelsen  ur  sina  händer,  blef  konung  Birgers  son 
Magnus,  såvidt  vi  veta,  utan  rannsakning  och  laga  dom,  endast  af 
politiska  skäl,  aflifvad.  Den  tjuguårige  fursten,  flera  gånger  hyllad 
som  Sveriges  blifvande  konung  och  således,  helt  naturligt,  uppvuxen 
under  den  föreställningen,  att  han  en  gång  skulle  bära  Sveriges  krona 
och  sålunda  blifva  en  mäktig  man,  hade  i  fllngelset,  äfven  om  detta 
möjligen  var  af  lindrig  art  —  han  var  dock  en  fängslad  yngling  — , 
helt  visst  fått  sätta  sig  in  i  den  tanken,  att  ungdomens  drömmar 
om  storhet  och  lycka  kunna  vara  bedrägliga,  och  fått  öfva  sig  i 
den  svårlärda  konsten  att  försaka.  Någon  annan  skuld  finnes  icke 
för  honom  uppgifven,  än  att  han  sökt  bistå  sin  fader,  och  däraf  kan 
ingen  rättvis  domare  göra  honom  en  förebråelse  eller  räkna  ut  för 
honom  en  verklig  skuld.  I  det  nesliga  gästabudet  i  Nyköping  kan 
han  icke  gärna  haft  någon  del,  ty  vid  den  tiden  vistades  han  i  Danmark. 
Erikskrönikans  författare,  en  varm  vän  af  hertig  Erik,  är,  på  grund 
af  den  mänskliga  naturen,  benägen  att  tala  ondt  om  dennes  motståndare, 


Fig.  169.    Hertiginnan  Ingeborg  Håkansdottera  sigill. 


KONUNG  MAGNUS  II  UNDER  FÖRMYNDARE.      1319 — 1332.  185 

men  när  han  skildrar  junker  Magnus'  död,  uttalar  ban  sig  sympatiskt 
om  honom.  Junkern  fördes  från  slottsfängelset  öfver  Norrbro  till 
Helgeandsholmen,  och  där  lyktades  hans  unga  lif  genom  bödelns  svärds- 
hugg. Han  j ordades  vid  farfaderns  sida  i  gråmunkarnes  kyrka  på 
Eiddarholmen. 

I  Danmark  hade  konung  Erik  Menved  aflidit  år  1319,  och  efter 
honom  intogs  tronen  af  den  i  många  afseenden  ovärdige  Kristofer  II. 
Han  hade  år  1318,  sedan  hertigarne  blifvit  fängslade,  med  deras  gemåler 
ingått  förbund,  men  man  synes  hafva  tviflat  på  hans  goda  vilja  att 
stå  fast  vid  detta.  Under  år  1320  lofva  vid  tre  olika  tillfällen  danska 
riksråd,  att  konungen  skulle  stå  fast  vid  förbundet.  Hertiginnan 
Ingeborg,  om  hvars  karaktär  vi  icke  hafva  några  samtida  direkta  ut- 
talanden, var  mycket  ung  och  helt  visst  mycket  obetänksam.  Hos 
henne  hade  herr  Knut  Porse  blifvit  en  synnerlig,  för  henne  och  för  de 
skandinaviska  rikena  mycket  farlig  gunstling.  Vare  sig  konung 
Kristofer  misstänktes  för  löftesbrott,  hvilket  de  upprepade  försäkringarna 
antyda,  eller  verkligen  kunde  öfverbevisas  om  ett  tillämnadt  sådant, 
hertiginnan  och  Porse  hyste  krigiska  planer.  I  juli  1321  slöto  de  ett 
mot  Danmark  riktadt  aftal  med  Henrik  af  Mecklenburg  och  andra 
nordtyska  furstar,  och  i  detta  ingick,  att  Henriks  son  Albrekt  skulle 
förmälas  med  Ingeborgs  då  fyraåriga  dotter  Eufemia  —  ett  aftal  som 
sedermera  förverkligades  och  medförde  för  Sverige  rätt  ödesdigra  följ- 
der. Belysande  för  den  betänkliga  ställningen  är  ett  bref,  som  utgått  från 
ett  herremöte  i  Örebro  —  i  brefvet  kallas  mötet  ett  parlament  —  den 
14  april  1321:  det  norska  riksrådet  hade  klagat  däröfver,  att  en  för- 
nämlig norrman  blifvit,  i  strid  mot  norsk  lag,  fängslad  och  att  man 
försport,  att  detta  skett  genom  medverkan  firån  svensk  sida.  Det 
svenska  riksrådet  svarade,  att  det  icke  kunde  tänka  sig,  att  någon  af 
>de  våra»  varit  med  om  en  sådan  våldshandling,  medverkande  torde 
däremot  hafva  varit  några  »unge  män  af  främmande  nation»  i  Varberg 
—  hvilket  innehades  af  hertiginnan  — ,  från  svensk  sida  skulle  man 
icke  göra  sig  skyldig  till  någon  sådan  förbrytelse,  men  väl  befarade 
man,  att  något  dylikt  kunde  föröfvas  mot  svenska  män,  därför  anhöll 
man  på  det  enträgnaste,  att  det  norska  riksrådet  ville  skrifva  till 
hertiginnan,  att  hon  måtte  förhindra  dylika  eller  andra  våldshandlingar, 
som  kunde  lända  till  ofärd  för  hennes  son,  samt  omfatta  sonens  trogna 
tjänare,  hvilka  troget  hållit  sig  till  hennes  make  både  före  och  efter  hans 
bortgång,  med  välvilja,  alltså  bortlägga  all  mot  dem  fattad  afvoghet, 
att  hon  ville  i  allt,  som  gällde  rikenas  välfärd,  öfverlägga  med  de  äldre 
och  erfarna  i  hvartdera  riket,  icke  med  utländska  unga  och  oerfarna  män. 
Märkligt  är,  att  det  svenska  riksrådet  ville  skjuta  det  norska  riksrådet 
framför  sig,  det  svenska  riksrådet  kunde  ju  lika  väl  hafva  å  sin  sida 
gjort  framställningar  till  hertiginnan.  Detta  förråder  en  synnerlig  svag- 
het hos  dem,  som  skulle  i  Sverige  hafva  regeringens  tömmar  i  sin  hand. 
Just  vid  denna  tid  anmäler  en  svensk  prästman,  Nils  Sigvastsson,  för 


186     MBDBLTIBENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKT8  FALL. 

påfven,  att  i  Sverige  hade  rasat  ett  allt  förödande  krig,  och  detta  vore 
ännu  icke  afslutadt,  ty  inom  landet  hade  en  ännu  farligare  fejd  upp- 
stått. Konungen  var  ett  barn,  de  förnäma  regerade,  hvar  och  en  upp- 
trädande med  alltför  mycket  folk,  i  följd  hvaraf  riksstyrelsen  var 
mycket  vacklande,  prelaterna  hade  ingen  domsrätt  i  världaliga  mäl, 
många  ädlingar  voro  fattiga  och  därför  benägna  för  försit  och  rof. 
Det  var  förenadt  med  stora  svårigheter  att  från  Sverige  utföra  den  för 
påfvens  räkning  gjorda  uppbörden.  En  gång,  när  peterspenningen  skulle 
föras  från  Skara  till  Uppsala,  blef  den  ett  par  mil  från  Skara  bort- 
röfvad,  men  herr  Nils  hade  genomdrifvit,  att  samma  summa  åter  an- 
skaffades, d.  v.  s.  allmänheten  fick  betala  peterspenningen  för  andra 
gången.  Ärkebiskopen  och  biskopame  hade  för  små  inkomster,  de  måste 
söka  öka  dem  genom  sina  visitationsresor,  under  hvilka  de  skulle  under- 
hållas af  prästerna,  till  biskoparne  slöto  sig  många  riddare  och  svenner, 
hvilka  man  icke  kunde  afvisa.  Som  biskopame  icke  förmådde  under- 
hålla dessa  världsliga  följeslagare,  drabbade  kostnaden  prästerskapet 
på  landet  —  för  detta  måste  ju  tyngden  hafva  blifvit  ännu  svårare  än 
för  prelaterna.  Skildringen  af  de  inre  förhållandena  i  Sverige  är 
allt  annat  än  lysande. 

Till  sist  blef  det  nödvändigt  att  göra  en  fullständig  brytning  med 
hertiginnan.  Detta  skedde  vid  ett  talrikt  besökt  möte  i  Skara  den  20 
juli  1322,  i  hvilket  icke  mindre  än  35  medlemmar  af  riksrådet  deltogo. 
Förhandlingarna  ledde  till  följande  uttalande.  Konung  Magnus  lofvades 
trohet,  så  som  man  kunde  ansvara  inför  Gud  och  konungen,  när  han  vid 
hunnen  myndig  ålder  öfvertoge  regeringen.  De  närvarande  medlemmarne 
af  rådet  skulle  med  fullkomlig  trohet  hålla  samman.  All  ovänskap  dem 
emellan,  som  förekommit  under  striderna  mellan  konung  Birger  och 
hertigarne  eller  efteråt  under  kriget  eller  ännu  senare  under  freden  (!), 
skulle  vara  ur  hjärtat  uppryckt  med  roten.  Ingen  fick  ingå  i  någon 
förbindelse  med  hertiginnan,  de  som  förut  haft  någon  sådan  måste 
bryta  den,  hon  skulle  icke  hafva  större  myndighet,  än  drottningar  och 
hertiginnor  före  henne  haft,  men  konungens  moder  skulle  man  visa  all 
skyldig  vördnad,  såvida  hon  icke  företog  något,  som  stridde  mot  Sve- 
riges bästa.  Inga  främlingar  skulle  få  insteg  i  landet  utan  samtycke 
af  hela  rådet,  sådana,  som  redan  kommit  in  —  detta  gäller  naturligt- 
vis i  främsta  rummet  Porse  — ,  skulle  njuta  något  skydd.  Därest 
någon  af  de  närvarande  bröt  denna  öfverenskommelse,  skulle  hans  gods 
hemfalla  till  kronan  och  han  själf  mista  all  »heder»  han  hade.  Ärke- 
biskopen och  biskopen  i  Linköping  hade  rätt  att  bannlysa  aftalsbryta- 
ren,  och  bannlysningen  skulle  förkunnas  öfver  hela  Sveriges  rike.  Den 
öfver  aftalet  nedskrifna  urkunden  skulle  förvaras  hos  Linköpings  dom- 
kapitel. 

Allt  vittnar  om  att  man  hade  kommit  till  en  mycket  kritisk  punkt, 
man  insåg  ställningens  allvar  och  bröt  på  det  bestämdaste  med  det 
tidigare  omöjliga  förhållandet. 


KONUNG  MAGNUS  H  UNDBR  FÖRMYNDARE.      1319—1332. 


187 


Då  rådets  medlemmar  voro  här  så  talrikt  församlade,  är  det  af 
intresse  att  se,  hvilka  de  voro,  som  nu  skulle  taga  rikets  välfärd  om 
hand. 

Herr  Nils  Sigvastsson  hade  för  påfven  uppgifvit,  att  ärkebiskopen 
samt  biskoparne  i  Linköping  och  Skara  åtnjöto  mycket  stort  anseende. 
Uttrycket  kan  tolkas  så,  att  de  dåvarande  tre  prelaterna  voro  synner- 
ligen framstående,  eller  ock  på  det  sätt,  att  i  aUmänhet  dessa  tre  stifts- 
herdar intogo  en  framstående  maktställning.  Den  senare  tydningen 
torde  vara  den  rätta,  ty  vid  den  ifrågavarande  tiden,  efter  det  biskop 
Brynjolf  aflidit  år  1317,  intogs  den  västgötiska  biskopsstolen  af  personer, 
som  styrde  stiftet  endast  korta  tider  och  icke  spelade  någon  roll  att 
tala  om  inom  riket.  Framstående  voro  däremot  ärkebiskop  Olof,  hedrad 
med  tillnamnet  den  vise,  och  biskop  Karl  i  Linköping,  hvilken  under 
den  tid  af  mer  än  trettio  år,  som  han  förestod  stiftet,  grep  med  mycken 
lust  och  kraft  in  i  de  borgerliga  tilldragelserna. 


Flg.  170.          Fig.  171.       Fig.  172.         Flg.  173.          Fig.  174.        Fig.  175.  Fig.  176. 
Natt  och          Tillhakar      Tre  sten-       Färla,  f.       Båt,  Bonde,    Natt  och  Fyr- 
Dag.         seende  ulf.  f.  g  a  flår.  f.                                                    Daa  på  styckad 

längaen.  f.  sköld.  f. 

Sverige  hade  nu  en  drotsete,  herr  Knut  Jonsson  (lejonöm),  som 
redan  tidigare  innehaft  denna  värdighet,  och  hade  åtminstone  strax 
därefter  marsk,  herr  Erengisle  Näskonungsson,  af  den  släkt,  som  i 
nyare  tid  kallats  Natt  och  dag,  emedan  skölden  (fig.  170)  var  delad  i 
två  fält,  det  ena  måladt  ljusare  än  det  andra.*  Samma  vapen  fördes 
af  herr  Bo  Nilsson  och  herr  Torkel  Andersson.  Bland  rådsherrarne  märka 
vi  vidare  herr  Erik,  son  af  den  från  tronen  aflägsnade  konung  Valdemar, 
herr  Filip  Ulfsson  (i  vapnet  en  upprätt,  tillbaka  seende  ulf,  fig.  171), 
Knut  Magnusson  (med  samma  vapen  som  herr  Tyrgils  Knutsson),  Birger 
Persson,  Håkan  Lama  (två  snedbjälkar),  Ture  Kettilsson  (Bielke), 
Lars  Ulfsson  (fig.  172),  Nils  Björnsson  (fig.  173)**  —  samma  vapen  fördes 
af  herr  Karl  Orestesson  — ,  Tord  Bonde  (fig.  174),  Erik  Turesson  (Bielke), 
Gisle  Elinesson  (Sparre),  Karl  Tukesson  (fyrdelad  sköld  med  en  trapp- 
skuren  ruta  i  hvart  fält).  Ingevald  Estridsson  (natt  och  dag  på  längden, 
fig.  175),  Stefan  Röreksson  (två  spärrar),  Algot  Jonsson  (hjorthorn  öfver- 
lagdt  med  en  snedbjälke),  Nils  Kettilsson  (Bielke),  Magnus  Nilsson 
(fig.  176)  och  Sune  Jonsson  (Båt).  Alla  här  uppräknade,  utom  de  tre 
närvarande  biskoparne,  voro  riddare.    Tre  andlige  af  lägre  rang,  bland 


*  Det  ena  fältet  var  guld,  det  andra  blått.    Samma  yapen  fördes  af  riksförest&ndame 
Svante  Nilsson  och  Sten  Sture  II. 

**  Bilden   torde  föreställa  tvä  korsade  klubbor.    Ätten  bar  af  genealogiska  författare 
kallats  Färla. 


188     MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 

dem  konungens  kansler  Filip,  hörde  till  rådet,  liksom  sex  väpnare, 
bland  dem  den  förutnämnde  Erengisle  Näskonungsson  och  hans  broder 
Karl,  Magnus  Bengtsson  (klufven  sköld  med  half  lilja  och  två  sned- 
bjälkar) Greger  Magnusson  (två  snedbjälkar)  och  tvenne,  hvilkas  vapen- 
bilder icke  äro  kända.  I  allt  äro  i  denna  urkund  uppräknade  35  med- 
lemmar af  rådet,  h  vilka  alla  voro  eniga  om  att  stå  hertiginnan  Ingeborg 
emot;  huruvida  i  rådet  funnos  flera  medlemmar,  veta  vi  icke. 

Granska  vi  vapnen,  som  fördes  af  dessa  herrar  och  män,  se  vi,  att 
flera  af  de  äldre  vapenbilderna  ej  finnas  här  representerade,  under  det 
andra.  Natt  och  Dag,  Bielke,  Båt,  Färla,  Sparre,  börja  göra  sig  mera 
bemärkta.*  Ännu  andra  ätter,  som  senare  spelade  en  framstående  roll, 
Sturarnes  med  de  tre  sjöbladen,  Oxenstiernorna,  förekomma  här  icke, 
ehuru  åtminstone  Stureätten  fanns  redan  nu. 

En  följd  af  Skaraaftalet  var,  att  rådet  måste  söka  återfå  de  delar 
af  Sverige,  som  hertiginnan  öfverlåtit  åt  Porse.  Som  denne  ej  var 
villig  att  uppfylla  rådets  fordringar,  måste  man  gripa  till  vapen.  Porse 
förstod  att  försvara  sig  mot  den  svenska  regeringen.  Skatter  utskrefvos, 
äfven  frälset  fick  bidraga  till  anskaffande  af  nödiga  penningmedel, 
nöd  och  svårigheter  tillhörde  ej  längre  endast  de  bittra  minnena  från 
den  förra  ofridens  dagar.  Slutligen  gjordes  en  ända  på  striderna  genom 
en  traktat,  som  i  början  af  år  1326  afslöts  mellan  den  svenska  regeringen 
och  hertiginnan  på  följande  villkor:  allt  split  och  all  ovänskap  skulle 
nu  vara  för  alltid  nedlagda,  dock  var  herr  Knut  Porse  utesluten  från 
friden;  hertiginnan  skulle  lämna  från  sig  det  betydande  område  hon 
hade  mottagit  som  morgongåfva,  nämligen  Axevalls  fäste,  fem  härad  i 
Västergötland  och  hela  Värmland;  i  ersättning  får  hon  det  morgon- 
gåfveområde,  som  drottning  Helvig  så  länge  hade  innehaft  och  som  nyss 
blifvit  ledigt,  d.  v.  s.  Dåvö  gods  i  Västmanland  med  underliggande 
landområde  och  städer;  hvad  jorden  af  kastade  fick  hon  föra  ut  ur 
landet;  om  en  allmän  gärd  utskrefe,  fick  hertiginnan  för  sin  räkning 
behålla  uppbörden  från  två  härad,  det  öfriga  skulle  tillhöra  kronan; 
hon  fick  icke  på  egen  hand  pålägga  några  gärder;  inginge  hon  nytt  gifte, 
finge  hon  behålla  detta  område,  tills  det  blifvit  återlöst  med  6000  mark 
silfver;  Hunehals  fäste  i  norra  Halland,  h vilket  aldrig  tillhört  Sverige, 
skulle  öfverlämnas  till  Sverige;  till  Porse  skulle,  till  betalning  af 
hertiginnans  skulder,  levereras  3000  mark  silfver;  Porse  skulle  inom 
bestämd  tid  vara  utanför  Sveriges  gränser,  men  han  och  hertiginnans 
öfriga  anhängare  tingo  behålla  de  gods  de  hade  inom  Sverige;  hvad  Porse, 
hans  och  hertiginnans  tjänare  förbrutit  mot  konungen  af  Sverige 
skulle  vara  förlåtet  men  alls  icke  hvad  han  gjort  mot  konungen  af 
Danmark. 

Aftalet  är  af  intresse,  emedan  det  gifver  prof  på  de  detaljerade 
bestämmelser,  som  medeltidens  föga  systematiskt  utvecklade  förhållanden 

♦  Vid  vapenbilden  är  ett  f  utsatt  för  de  ätter,  som  äro  utdöda. 


KONUNG   MAGNUS   II  UNDER  FÖRMYNDARE.      1319— 1B32. 


189 


kräfde.  Det  afgifver  vidare  ett  viktigt  vittnesbörd  om  den  nära  för- 
bindelsen mellan  hertiginnan  och  hennes  gunstling,  hvilken  intet  för- 
mådde rubba.  Slutligen  vittnar  den  betänkliga  punkten,  att  Hunehals, 
som  rätteligen  tillhörde  Danmark,  skulle  öfverlämnas  till  Sverige, 
hvilket  innebär  ett  förräderi  mot  en  grannstat,  med  hvilken  tioårig 
fred  var  sluten,  därom  att  de  styrande  herrarne  i  Sverige  redan  i 
början  af  år  1326  hade  gjort  upp  planen  att  förvärfva  de  danska  pro- 
vinser, som  voro  landfasta  med  Sverige. 


Fig.  177.    Konung  Magnus  ILs  majestätssigill. 

För  vårt  land  voro  traktaten  af  1322,  genom  hvilken  brytningen 
med  Ingeborg  genomfördes,  och  den  af  år  1326,  genom  hvilken  den 
slutliga  regleringen  gjordes,*  af  stor  betydelse.  Den  unge  konungen 
frigjordes  från  det  helt  visst  icke  gagnande  inflytandet  af  modern  och 
dennas  äfventyrlige  gunstling  och  från  den  storpolitik,  åt  hvilken  den 
senare  hängaf  sig.  I  de  tidigaste  brefven  och  ännu  i  Skaratraktaten 
af  år  1322  kallas  Magnus  Norges  och  Sveriges  konung,  därefter  i  bref 
gällande  svenska  ärenden  alltid  Sveriges  och  Norges  konung,  en  yttring 
af  själfständighetskänsla  å  svensk  sida.     I  det  majestätssigill,  som  den 

*  År  1323  afslöts  ock  mellan  det  sveDska  rådet  och  hertiginnan  en  traktat,  hvilken 
na  är  förlorad.    Den  npphäfdes  genom  traktaten  af  är  1326. 


190 


MEDELTIDENS   FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBREKTS  FALL. 


Pig.  178.   Vapnet  i  konung  Magnus  ILs 
kontrasigill. 


svenska  förmyndarregeringen  låtit  förfärdiga  åt  den  späde  konungen 
och  som  var  i  bruk  åtminstone  från  år  1321  (fig.  177  och  178),  säges 
han  vara  svears,  götars  och  Norges  konung  *. 

Herr  Knut  Porse,  som  tidigare  ville 
göra  eröfringar  inom  Danmark,  hade 
nu  slutit  sig  till  konung  Kristofer 
och  upphöjdes  af  honom  till  hertig 
öfver  södra  Halland  med  Samsö  och 
ett  område  på  Själland.  År  1327  för- 
mäldes han  med  Ingeborg,  hvilken  åt 
honom  födde  tvenne  söner.  Den  sven- 
ska regeringen  trodde  honom  fort- 
farande om  ondt,  den  afslöt  år  1329 
ett  förbund  mot  honom  med  ett  par 
nordtyska  furstar.  Men  redan  föl- 
jande år  afled  Porse.  Änkan  och  bar- 
nen behöllo  det  hertigliga  län,  som 
blifvit  honom  gifvet.  Sönerna  rycktes 
bort,  när  den  stora  döden  höll  sitt 
hemska  tåg  genom  Nordens  bygder. 
Hertiginnan  Ingeborg  afled  vid  pass 
år  1360  —  så  pass  bortglömd,  att  hennes  dödsår  ej  är  fullt  säkert. 

Hennes  kusin  och  namne,  hertig  Valdemars  änka,  lefde  i  stillhet  å 
Borgholms  slott.    Hon  afled  inemot  år  1357. 

Gentemot  Danmark  var  ställningen  tryggad  genom  ett  år  1322 
slutet  fredsaftal,  som  skulle  gälla  i  tio  år,  d.  v.  s.  under  hela  konung 
Magnus*  omyndighetstid.  Förhållandena  mot  den  östra  grannen  voro 
däremot  af  en  betänkligare  art. 

Viborgs  fäste  hölls  konung  Birger  till  hända  af  den  fogde  han  där 
hade  insatt  lång  tid  efter  det  konungen  kunde  däraf  hafva  någon 
egentlig  nytta  eller,  om  så  behöfdes,  lämna  sin  tjänare  något  bistånd. 
Om  denne  fogde  veta  vi  för  öfrigt  intet  annat  än  namnet;  vi  måste 
hysa  aktning  för  honom  med  anledning  af  hans  trohet  och  mannamod, 
ty  mod  måste  den  man  hafva,  som  kunde  hålla  hufvudet'  upprätt  inom 
detta  fäste,  hvilket  i  en  af  tidens  urkunder  betecknas  såsom  liggande 
>i  hedningarnes  gap>.  Hösten  1320  inledde  förmyndarregeringen  under- 
handlingar med  den  envise  fogden  men  utan  all  framgång.  Det  synes, 
som  om  biskop  Karl  i  Linköping,  till  hvars  stift  Gottland  hörde  och 
som  därför  hade  intressen  öster  ut  att  bevaka,  hyst  särskild  ifver 
för  Viborgs  återförenande  med  Sverige.    Hans  broder,  Peter  Jonsson  — 

*  I  majestätssigillet  ses  vid  sidan  af  konoDgens  hnfvad  en  sköld  med  det  norska 
riksvapnet:  ett  lejon  bärande  en  yxa.  Sverige  hade  denna  tid  intet  riksvapen  atan  endast 
den  regerande  konnngens.  Baksidan  af  sigillet  prydes  med  det  b.  k.  kontrasigillet,  i  hvil- 
ket släktvapnet  förekommer  (fig.  178).  Omskriften  är  tecknad  med  majnskler  ( =  stora  bok- 
stäfver).  Vid  pass  är  1400  kommo  minaskler  (:=  små  bokstäfver)  i  bruk  oeh  användes 
ofta  äfven  i  början  af  namn. 


KONUNG   MAGNUS  U  UNDER  FÖRMYNDARE.      1319—1332.  191 

denna  tid  betr  han  tillnamnet  Hak,  sedermera  kallade  han  sig  Peter 
Bonde  — ,  var  en  af  underhandlarne.  Han  lät  sig  icke  afskräckas  genom 
misslyckandet  af  det  första  försöket,  han  förenade  sig  med  sin  broder, 
Snne  Jonsson,  som  redan  denna  tid  var  riddare  och  medlem  af  rådet,* 
för  att  återvinna  Viborg  åt  Sverige.  Af  biskopen  fingo  de  låna  500  mark 
penningar,  men  dessa  hade  gått  ut,  innan  de  hade  vnnnit  sitt  syfte. 
Ånnu  i  juni  1321  tillhörde  öfvertagandet  af  fästet  endast  möjligheternas 
område.  När  det  uppgafs,  veta  vi  icke.  Peter  skulle  behålla  det  för 
Sveriges  räkning,  till  dess  alla  hans  utgifter  blifvit  honom  ersatta. 
År  1322  anfölls  Viborg  af  ryssarne,  hvilka  något  tidigare  hade  bränt 
Åbo  stad,  men  deras  angrepp  slogs  tillbaka.  Fejden  blef  emellertid 
af  kort  varaktighet.  Den  12  augusti  1323  slöts  fred  mellan  Sverige 
och  den  ryske  storfursten  Georg,  den  s.  k.  Nöteborgsfreden,  genom 
hvilken  ett  område  å  Finlands  östsida  öfverläts  åt  Sverige  och  gränsen 
mellan  de  två  rikena  fastställdes.  Dess  värre  kunde  man  icke  i  de 
eländiga,  glest  bebodda  eller  obebodda  vildmarkerna  fullständigt  gå 
upp  gränsen  och  i  detalj  beskrifva  den.  Ock^å  gaf  man  i  en  kommande 
tid  åt  densamma  olika  tydningar. 

Det  var  icke  endast  med  ryssarne,  som  man  hade  ofrid  på  den 
östra  kusten.  År  1325  hade  herr  Matts  Kettilmundsson,  som  vid  denna 
tid  var  Finlands  höfvitsman,  funnit  sig  hafva  anledning  till  missnöje 
med  staden  Reval  och  mot  denna  företagit  fientligheter.  Rådet  i  Reval 
vände  sig  till  drotseten  herr  Knut  Jonsson  och  klagade,  denne  lofvade 
att  tala  vid  herr  Matts  att  tills  vidare  lägga  ned  fientligheterna  och 
låta  det  svenska  rådet  pröfva  saken.  Herr  Matts  lät  sig  öfvertalas;  när 
han  aflidit  i  maj  1326,  afslöts  ett  stilleståndsfördrag  för  två  år  mellan 
Finland  och  Reval.  Sådana  lokala  strider  och  fredsslut  voro  betecknande 
icke  blott  för  denna  del  af  medeltiden  utan  för  tidehvarf vet  i  dess  helhet. 

Man  måste  med  vapen  i  hand  och  med  förlust  af  människolif  för- 
svara de  svenska  eröfringama  inom  Finland  och  den  svenska  odlingen, 
åt  hvilken  man  öster  ut  vunnit  en  vidgad  krans  af  råmärken.  Under 
konung  Magnus  ILs  minderårighet  börjades  ett  nytt  eröf ringsarbete  af 
uteslutande  fredlig  art,  hvilket  vi  måste  räkna  de  styrande  stormännen 
till  mycken  förtjänst:  odlingens  utbredande  inom  Norrland.  Den  hedna 
bygden  hade  varit  rätt  ansenlig  ända  upp  öfver  Ångermanland  och  Jämt- 
land, enstaka  uppenbarelser  af  densamma  te  sig  till  inemot  Skellefteå. 
Landet  där  ofvanför  kunde  icke  hafva  att  uppvisa  mera  än  enstaka  bo- 
städer för  svenska  män.  Men  landet  besöktes  alltemellanåt  af  män  från 
sydligare  orter,  och  de  s.  k.  birkarlarne  eller  lappfararne  förmedlade 
handeln  i  dessa  nordliga  trakter.  De  hade  åt  sig  vissa  områden  ut- 
stakade —  om  vi  få  begagna  ett  sådant  uttryck  rörande  dessa  obygder  — , 
inom  hvilka  de  drefvo  handel  och  utkräfde  skatt  åt  konungen;  de  sades 
inom  sina  områden  »hafvat  eller  »äga»  lapparne. 


*  De  tre  bröderna  förde  i  vapnet  en  b&t. 


192  MEDELTIDENS   FÖRSTÅ  SKEDE   INTILL  KONUNQ   ALBREKTS  FALL. 

Hos  några  af  stormÄnnen  hade  uppstått  tanken,  att  Norrland  kunde 
för  Sverige  blifva  ett  framtidsland,  och  de  sökte  förverkliga  denna 
tanke  —  vi  arbeta  ju  ännu  i  dag  för  fortsatt  förverkligande  af  denna 
goda  tanke.    Inom  det  öfre  Norrland  skulle  nu  bygd  brytas. 

En  af  dem,  som  arbetade  i  denna  riktning,  var  ärkebiskop  Olof, 
hvilken  väl  hade  tvenne  syften,  att  se  den  svenska  odlingen  utbredd 
och  att  verka  för  kristendomens  utbredande  bland  lappame.  I  januari 
1324  öfverlät  åt  honom  ett  äkta  par  sin  egendom  i  Kådis  by  i  Ume 
socken.  I  juli  samma  månad  erhöll  ärkebiskopen  af  en  person  hans 
ftlderneärfda  del  i  Indalsälfven  med  fiske  och  annat  tillbehör.  Ärke- 
biskopen och  några  lekmän,  bland  dem  fogden  öfver  Hälsingland,  hvars 
verksamhetsområde  sträckte  sig  öfver  hela  Norrland,  hade  på  sin  lott 
tagit  Lule  älfs  område,  herr  Nils  Åbjörnsson  (Sparre)  Pite  älfs.  Skatte- 
frihet lämnades  dem,  som  ville  bosätta  sig  inom  det  vidsträckta  landet 
mellan  Skellefte  och  Ule  älfvar  —  den  senare  inom  det  nuvarande  Finland. 
Nybyggen  inom  ett  land,  som  tillhört  en  nomadiserande  befolkning, 
innebära  för  denna  mångahanda  vådor.  Det  föreskrefs  också,  att  de, 
som  tidigare  fått  tillstånd  att  bosätta  sig  här  uppe,  icke  skulle  lida 
något  förfång.  Lapparne  fingo  icke  hindras  i  sin  jakt,  birkarlarne  lika 
litet  i  sina  handelsresor. 

Den  rörelse  inom  landet,  som  framkallat  den  af  konung  Birgers 
förmyndarstyrelse  stadfästade  Upplandslagen,  befann  sig  ännu  i  full 
lifaktighet.  För  detta  skede  må  omtalas  tillkomsten  af  en  ny  lag  för 
Södermanland,  i  hvilken  ingingo  dels  delar  ur  landskapets  äldre  lag, 
dels  stadganden  ur  Upplandslagen.  Men  förhållandena  hade  under  den 
korta  tiden  af  vid  pass  tre  årtionden  undergått  en  ganska  märklig  för- 
ändring. I  den  kommitté,  som  tillsattes  för  utarbetande  af  den  nya 
Upplandslagen,  hade  många  platser  lämnats  åt  bönder,  hvilka  väl  kände 
såväl  den  gamla  lagen  som  den  närvarande  tidens  behof.  I  den  kommitté, 
som  skulle  utarbeta  Södermannalagen,  insattes  uteslutande  de  medlem- 
mar af  rikets  råd,  som  ägde  gods  inom  landskapet.  Stormannaväldet 
hade  ytterligare  rotfäst  sig.  Den  nya  lagen  erhöU  förmyndarstyrelsens 
stadfästelse  år  1327. 

Helt  visst  har  förmyndarregeringen  uppgjort  planer  för  ett  mycket 
viktigt  företag,  hvilket  dock  icke  kunde  förverkligas,  förrän  Sverige 
ägde  en  till  myndig  ålder  hunnen  konung  —  införlifvandet  med  Sverige 
af  Skåne,  Halland  och  Blekinge.  Jag  upptager  detta  ämne  till  be- 
handling i  nästa  kapitel,  i  hvilket  jag  skall  redogöra  för  planens  för- 
verkligande. 

Jag  har  omtalat  det  viktigaste  goda,  som  förmyndarstyrelsen  ut- 
rättat. Att  skuggsidor  funnos,  är  otvifvelaktigt.  De  yttringar  af 
själfviskhet,  öfvervåld  och  förtryck  å  de  stores  sida,  som  förekommit 
tidigare,  kunna  icke  hafva  helt  plötsligt  försvunnit.  Herr  Nils 
Sigvastssons  betänkliga  vittnesbörd  inför  påfven  torde  icke  hafva  gällt 
allenast    första    början    af   1320-talet   utan   äfven    den   följande   tiden. 


KONUNG  MAGNUS  II  UNDER  FÖRMYNDARE.   1319 — 1332. 


193 


öfver  förmyndarstyrelsens  ekonomiska  förvaltning  klagar  senare  konung 
Magnus  bittert. 

Under  denna  tid  afledo  två  af  de  mest  framstående  världsliga  stor- 
männen, herr  Matts  Kettilmundsson  år  1326,  hvilken  icke  efterlämnade 
någon  son  men  väl  en  dotter,  som  dock  knappast  var  född  inom  hans 
äktenskap  med  Aleydis  —  detta  namn  torde  väl  vara  en  förvrängning 
af  Adelheid,  och  hans  maka  torde  således  hafva  varit  af  tysk  börd  — , 
och  herr  Birger  Persson  år  1328.  Den  förres  testamente  och  arfskiftet 
efter  den  senare  äro  bevarade,  och  de  gifva  hvarjehanda  upplysningar 
om  tidens  seder  och  förhållanden. 

Herr  Matts  var  uppenbarligen 
en  synnerligen  rik  man.  I  hans 
testamente  omtalas  en  myckenhet 
jordagods,  som  han  skänkte  bort. 
Han  förfogade  äfven  öfver  mycket 
penningar  och  dyrbarheter.  Konun- 
gen fick  af  honom  ett  smycke,  hans 
syster  Eufemia  ett  annat,  något 
mindre.  Kyrkor,  kloster  och  hospi- 
tal blefvo  naturligtvis  ihågkomna 
med  storartade  gåfvor.  I  testa- 
mentet omtalas  2  konstverk,  5  guld- 
spännen, 12  guldringar,  10  silfver- 
skedar,  19  silfverkärl,  2  silfver- 
bälten,  11  djurhorn  (dryckeshorn), 
4  klor  (mindre  dryckeshorn),  dess- 
utom kläder,  stora  mängder  skinn, 
h vilka  han  lätt  kunnat  samla  i 
det  på  villebråd  rika  Finland,  kor 
och  hästar.  En  man  fick  hans 
egen  vapenrustning,  en  annan  den 
häst,  som  efter  tidens  sed  skulle 
ledas  i  det  stora  begrafningatåget. 
Han  hade  fem  kaplaner  och  en 
myckenhet  tjänare,  hvilka  uppräk- 
nas, bland  dem  två  kockar  och 
en  barberare.  Mot  dessa  tjänare, 
mot  handtverkare  och  bönder  i 
Finland  var  han  mycket  frikostig. 
Till  sist  säger  han  sig  skänka  till 
konungen  200  mark  rent  silfver 
med   anledning    af  den  nyligen  i 

Skara  påbjudna  markgälden,  annars  icke  omtalad  men  antagligen  afsedd 
för  att  man  skulle  kunna  köpa  sig  fri  från  hertiginnan  Ingeborg. 

Sveriges  historia.     II.  13 


Fig.  179. 


Birger  Perssons  och  hans  frus 

gr  af  häll. 
I  Uppsala  domkyrka. 


194 


MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE   INTILL  KONUNG   ALBREKTS  FALL. 


Herr  Birger  Persson  var  ock  en  rik  man,  men  som  han  vid  sin 
död  lämnade  efter  sig  tvenne  gifta  döttrar  och  en  omyndig  son,  stannade 
jordagodsen  inom  släkten.    En  räkning  gällande  hans  begrafning  finnes 

i  behåll.  I  denna  omtalas 
föremål  af  hvarjehanda  be- 
skaffenhet, dyrbara  tyger, 
ett  med  gnid  sömmadt 
baner,  som  burits  i  spetsen 
af  liktåget,  sill  och  salt, 
hvitt  vin,  renskt  vin,  rödt 
vin  från  la  Rochelle,  och 
en  oändlighet  kryddor: 
anis  (3  «),  galanga  (en 
kinesisk  växt,  besläktad 
med  ingefära,  3  «),  inge- 
fära (5  «),  kanel  (1  «), 
kummin  (12  U),  mandel  (90 
^),  paradiskorn  (ett  slags 
peppar,  V/2  ^),  peppar  (6 
«),  ris  (105  «),  saffran  (1^2 
«),  humle,  myrten,  socker 
m.  m.  Till  och  med  i  Sig- 
tuna kunde  man  köpa  man- 
del och  ris.  Huru  bety- 
dande festerna  vid  denna 
tid  kunde  vara,  se  vi 
granneligen  af  denna  för- 
teckning. 

Herr  Birger  och  hans 
maka  fru  Ingeborg  äro 
jordade  i  den  helige  Niko- 
laus' kapell  i  Uppsala  dom- 
kyrka. Efter  en  äldre  teck- 
ning, dess  värre  icke  fullt 
korrekt,  är  deras  grafeten 
här  återgifven,  tig.  179. 
Vid  mannens  sida  ses  små 
bilder  af  makarnes  söner 
Peter,  Bengt  och  Israel, 
vid  hustruns  af  deras  dött- 
rar Ingrid,  Margareta, 
Katarina  och  Birgitta.  De 
grunda,  i  stenen  ristade  linierna  bilda  framställningar,  som  i  hög  grad 
påminna  om  de  fina  teckningar,  som  förekomma  å  nordtyska  och  fland- 
riska grafhällar  af  koppar. 


MflÉjSLmeii: 


i^*jji 


Fig.  180.    Fru  Bamhorgs  grafhäU. 
I  Västeråkcrs  kyrka  i  Uppland. 


KONUNG    MAGNUS  II  UNDER  FÖBMYNDARE.      1319 — 1332. 


195 


En  sådan  grafhäll,  dock  ej  utrustad  med  de  eleganta  teckningar, 
om  hvilka  herr  Birgers  sten  påminner,  förekommer  i  Västeråkers  kyrka 
i  Uppland,  bevarande  minnet  af  fru  Ramborg  på  Vik,  dotter  af  Tiunda- 
lands  lagman  Israel  Andersson,  af  den  förut  omtalade  märkliga  uppländska 
ätt,  som  i  sitt  vapen  förde  tre  i  rad  ställda  änder  å  en  snedbjälke.  Hon 
var  gift  med  den  förut  omtalade  lagmannen  i  Södermanland  Arvid 
Gustafsson     (Sparreätt), 


som  omkom  vid  Nykö- 
pingsgästabud. Fru  Ram- 
borg lefde  ännu  år  1331. 

Hennes  grafhäll  är 
afbildad  fig.  180.  Hon 
hade  uppbyggt  Väster- 
åkers  kyrka  och  redt  åt 
sig  en  graf  i  korets  norra 
mur.  Hennes  grafhäll 
ligger  i  en  nisch,  fig. 
181.  I  den  öfre  inskrif- 
ten omtalar  hon,  att  hon 
låtit  bygga  kyrkan  år 
1321,  i  den  nedre  anropar 
hon  »alla  förståndiges 
adel»  att  tillse,  att  kop- 
parhällen aldrig  toges 
från  hennes  graf.  Af 
detta  framgår,  att  en 
sådan  grafhäll  ansågs 
vara  ytterst  dyrbar. 

Vi  kunna  se,  att  den 
tidens  store  höUo  mycket 
på  sin  storhet.  Koppar- 
hällen och  räkningen  från 
herr  Birgers  begrafning 
visa,  att  Sverige  denna 
tid  stod  i  ganska  lifliga 
förbindelser  med  utlan- 
det. 


kSsS, 


r>vr 


iKsa 


"^^s^ggf 


Fig.  181.    Fru  Ramborgs  grafnisch. 
I  Yästeräkers  kyrka  i  Uppland. 


Vilja  vi,  efter  att  hafva  lyssnat  till  berättelsen  om  alla  de  sorgliga 
förhållanden,  som  tillhöra  de  två  senast  skildrade  skedenas  politiska 
historia  —  jag  behöfver  ej  närmare  framhålla  dem,  ty  den  föregående 
skildringen  är  trogen,  om  den  än  icke  fullt  motsvarar  alla  de  för- 
brytelser och  allt  det  elände,  som  utmärkte  tiden,  ty  det  mesta  har 
aldrig   blifvit   upptecknadt  — ,  vilja  vi  för  ett  ögonblick  andas  ut  och 


196 


BfBDELTIDBNS  FÖRSTA   SKEDE   INTILL  KONUNG   ALBRBKTS  FALL. 


Söka  blidare  intryck,  då  må  vi  vända  oss  till  det,  som  konsten  under 
denna  tid  mäktade  åstadkomma.  Där  finna  vi  behaglig,  stilla  storhet, 
som  verkar  hugsvalande.  Jag  kan  här  meddela  endast  några  få 
exempel,  men  de  torde  vara  tillräckliga  för  att  åstadkomma  den  verkan 
jag  åsyftar. 

Inom  byggnads- 
konsten hade  spets- 
bågen nu  vunnit  ett 
obestridt  herravälde. 
Man  hade  äfven  hos 
oss  kommit  ifrån  de 
inom  olika  land,  äfven 
i  vårt,  sig  uppenba- 
rande försöken  att 
bryta  rundbågens 
tunga  tryck,  man 
hade  icke  stannat 
vid  ansatserna  i  en 
sådan  riktning,  man 
hade  nu  hos  oss  upp- 
tagit den  i  Frankrike 
genomförda,  fullstän- 
digautvecklingen till 
den  konst,  som  kal- 
las den  gotiska.  Jag 
kan  ej  här  skildra 
denna  ens  i  dess  huf- 
vuddrag,  jag  vill  en- 
dast framhålla  en  de- 
talj, som  icke  saknso* 
betydelse, när  viskola 
studera  den  följande 
utvecklingen  i  vårt 
land:  man  började  gå 
tillbaka  till  verklig- 
heten för  att  inom 
denna  finna  motiv  för 
kyrkornas  ornamentala  utstyrsel.  Man  höll  sig  icke  längre  till  de  gamla 
förebilderna,  som  småningom  blifvit  mjukare,  mera  mänskliga,  man  hade 
upptäckt,  hvad  den  verkliga  världen,  i  hvilken  man  lefde,  hade  att 
bjuda. 

Fig.  182  visar  den  södra,  fig.  183  den  norra  portalen  i  Uppsala  ^om- 
kyrka.  Fig.  184  visar  midtskeppet  i  Skara  domkyrka.  Hedern  för 
denna  kyrkas  vackra  byggnad  i  det  skick,  som  åtminstone  delvis  blifvit 
i  vår  tid  återställdt,  tillkommer  den  myndige  biskop  Brynjolf  Algotsson. 


Fig.  182.     Uppsala  domkyrka.    Södra  portalen. 


Fig.  183.     Uppsala  domkyrka.    Norra  portalen. 


198 


MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDB  INTILL  KONUNG   ALBREKTS   FALL. 


Fig.  181.    Skara  domkyrka. 


Han  hade  länge  vistats  i  Frank- 
rike, och  det  är  franska  mönster, 
som  blifvit  följda  i  hans  kyrka. 
Han  blef  mot  medeltidens  slut 
upptagen  i  helgonens  skara.  Han 
torde  hafva  varit  from,  men  medel- 
tidens fromhet  kunde  vara  parad 
med  annat,  som  vi  icke  kunna 
anse  vara  fullgodt.  I  politiskt 
hänseende  synes  han  icke  stå 
fullt  ren. 

Men  det  var  icke  endast  i  de 
stora  katedralerna,  som  konsten 
fick  tillfälle  att  göra  sig  gällande. 
I  det  sydvästra  hörnet  af  Värm- 
land förekommer  en  liten,  helt 
oansenlig  träkyrka  (fig.  185),  Amne- 
härads  Råda,  nu  kallad  Södra 
Råda.  När  man  träder  in  i  henne, 
öfverraskas  man  af  en  myckenhet 
målningar.  De,  som  förekomma  i 
långhuset,  tillhöra  medeltidens  slut- 
period, men  målningarna  i  koret 
äro  utförda,  enligt  inskrift,  år  1323, 
således  under  den  tid,  som  hittills 
tagit  vår  uppmärksamhet  i  an- 
språk. Fig.  186  visar  en  del  af 
korets  målningar.  I  de  stora  kyr- 
korna följde  man  helt  och  hållet 
inflytelserna  utifrån.  Ute  på  lands- 
bygden höll  man  segt  på  det  gamla. 
Sakristidörren  i  Råda  är  rund- 
bågig,  ornamentsbanden  bekänna 
sig  fortfarande  till  den  romanska 


stilen,  men  de  mjuka  och  behagliga  bildliga  framställningarna  tillhöra 
gotikens  tidigare  skede. 


Med   afseende   på  litteraturen  beteckna  Erikskrönikan  samt  öfver- 
sättningarna  af  de  franska  riddardikterna  ett  betydande  framsteg. 


KONUNG  MAGNUS  II  UNDER  FÖRMYNDARE.      1319—1332. 


199 


Fig.  185.   ^Råda  kyrka  i  sydöstra  Värmland. 


Fig.  186.    Råda  kyrka. 


200  MEDELTIDENS   FÖRSTA   SKEDE   INTILL  KONDNO  ALBREKTS   FALL. 


10. 
Konung:  Magrnus  II:s  myndigrhetstid,  f5rsta  skedet. 

1332-1343. 

Äfven  i  Norge  sträfvade  hertiginnan  Ingeborg  att  tillägna  sig 
regeringsmakten,  åt  sig  och  herr  Knut  Porse,  och  hon  gick  i  behand- 
lingen af  de  norska  angelägenheterna  till  väga  med  ännu  större  hän- 
synslöshet än  med  afseende  på  de  svenska  —  hon  var  en  norsk 
konungadotter.  Äfven  i  Norge  sattes  en  damm  för  hennes  sträf- 
vanden,  i  februari  1323,  då  det  uppdrogs  åt  drotseten  att  förestå 
rikets  styrelse. 

Ehuru  sålunda  i  Sverige  som  i  Norge  svårigheter  fnnnos,  var 
detta  dock  ringa  mot  de  bedröfliga  förhållanden,  som  rådde  i  Danmark. 

Efter  Erik  Menveds  död  hade  hans  broder  och  mångårige  fiende 
Kristofer  II  blifvit  till  Danmarks  olycka  korad  till  konung.  Som 
man  icke  trodde  honom  mer  än  jämnt,  måste  han  afgifva  en  s.  k. 
handfllstning  —  den  första  som  förekommer  i  Danmarks  historia  — , 
d.  v.  s.  ett  besvuret  uttalande  af  de  grundsatser,  efter  hvilka  han 
ville  styra  riket.  Mycken  makt  var  icke  genom  denna  lämnad  konungen. 
Det  är  endast  en  punkt  jag  här  vill  framhålla,  emedan  vi  icke  lång 
tid  därefter  finna  den  upptagen  äfven  i  Sverige  —  den  nämligen,  att 
ingen  riddare  eller  sven  var  i  krigstid  skyldig  att  följa  konungen 
längre  än  till  rikets  gi'äns.  Förhållandena  hade  ändrats  mycket  från 
den  tid,  då  ledungsftlrd  till  främmande  land  var  en  plikt,  hvilken  väl 
ännu  tidigare  uppfattades  som  en  rättighet.  Om  sederna  mildrats,  hade 
detta  ju  varit  ett  godt,  men  i  förevarande  fall  funnos  andra  bevekelse- 
grunder  för  öfvergifvandet  af  det  gamla. 

Om  Kristofers  regering  i  Danmark  är  intet  godt  att  säga.  En 
hans  samtida  yttrar:  »Han  visade  ingen  rättfärdighet  utan  härskade 
snarare  som  en  tyrann,  sanning  fanns  aldrig  i  hans  ord,  allmogen  be- 
skattade han  hårdt,  ädlingarne  fängslade  han  eller  gjorde  dem  fredlösa, 
så  att  ingen,  äfven  om  han  visste  sig  vara  fullt  huld  och  trogen,  kunde 
känna  sig  säker.»  Missnöjet  i  Danmark  var  stort,  men  i  stället  för  att 
söka  bota  de  inre  skadorna  ägnade  Kristofer  sin  uppmärksamhet  i 
främsta  rummet  åt  förhållandena  i  norra  Tyskland  öster  om  Elbe.  De 
många  småfurstarne  inom  detta  område  voro  delade  i  tvenne  grupper. 
Den  enes  främste  man  var  Henrik  Lejonet  i  Mecklenburg,  hvilken  hade 
ovänner  både  i  väster  och  öster,  och  till  dessa  slöt  sig  konung  Kristofer. 
Under  sådana  förhållanden  närmade  sig  Henrik  till  hertiginnan  Ingeborg 


KONUNG   MAGNUS  n:S  MYNDIGHBTSTID,  FÖRSTA  SKEDET.     1332—1343.         201 

och  Porse,  hvilka  icke  hade  några  sympatier  för  konung  Kristofer.  I 
juli  1321  aftalades  ett  mot  Danmark  riktadt  förbund  mellan  hertiginnan 
och  Henrik  Lejonet,  hvars  son  Albrekt  skulle  till  maka  få  Ingeborgs 
fyraåriga  dotter  Eufemia  —  hon  hade  ärft  mormoderns  namn.*  En 
hemlig  traktat  bestämde  närmare  syftet  med  detta  förbund:  Skånes 
skiljande  från  Danmark.  Den  svenske  konungens  råd  synas  icke  haft 
några  planer  på  Skåne.  De  afslöto  ett  förbund  med  konung  Kristofer. 
Tätt  intill  Danmark  hade  de  holsteinska  grefvarne  förstått  att 
vinna  en  rätt  stor  betydenhet.  Grefve  Gerhard,  kallad  den  store  (f  1340), 
var  svåger  till  den  danske  hertig  Erik  i  Sönderjylland,  hvars  fader  var 
syssling  till  konung  Kristofer.  När  missnöjet  med  Kristofer  blef  öfver- 
mäktigt  —  ledare  för  oppositionen  var  förre  marsken  Ludvig  Albrektsson 
— ,  måste  konungen  söka  sin  tillflykt  i  Tyskland.  Hertig  Erik  var  då 
nyss  afliden,  och  hans  späde  son  Valdemar  hyllades  som  Danmarks 
konung  år  1326;  morbrodern  grefve  Gerhard  blef  hans  förmyndare.  Rikets 
finanser  befunno  sig  i  ett  bedröfligt  skick,  partistriderna  gjorde  det  för 
dem,  som  ville  vinna  makten,  nödvändigt  att  köpa  anhängare.  Riket 
styckades  i  län.  Den  svenske  riddaren  Erik,  son  af  konung  Valdemar, 
kräfde  arf  efter  sin  moder  och  fick  sig  områden  anvisade,  bland 
dem  staden  Malmö.  Grefve  Gerhards  kusin  Johan,  kallad  den  milde 
(t  1359),  hjälpte  år  1329  sin  halfbroder  Kristofer  åter  till  ett  sken- 
herravälde öfver  Danmark  och  fick  till  lön  bland  annat  Helsingborgs 
slott  med  Skåne  och  dessutom  Blekinge.  Knut  Porse,  som  redan  var 
hertig  öfver  södra  Halland,  kräfde  och  fick  Estland  som  ärftligt  län. 
Han  afled  dock  redan  följande  år.  Valdemar  afstod  från  sitt  konunga- 
döme,  men  därmed  var  mycket  litet  vunnet  för  Kristofer.  I  januari 
1332  var  Danmark  förvandladt  till  en  samling  af  sinsemellan  oberoende 
län,  Kristofer  var  vorden  en  konung  utan  land.  Han  afled  samma  år 
den  2  augusti.    Danmark  saknade  därefter  konung  i  åtta  år. 

Sedan  konung  Magnus  i  april  1332  hunnit  myndig  ålder  och  således 
till  namnet  öfvertagit  regeringen  —  den  sextonårige  konungen  torde 
väl  icke  hafva  kunnat  behärska  rikets  ärenden  — ,  framkom  så  godt  som 
ögonblickligen  en  för  Sverige  mycket  viktig  fråga,  hvilken  står  i 
närmaste  sammanhang  med  de  olyckliga  förhållandena  i  Danmark. 

Under  den  holsteinske  grefve  Johans  herravälde  voro  skåningame 
underkastade  stora  lidanden.  De  funno  omsider  måttet  rågadt  och 
grepo  till  vapen.  Ensamma  kunde  de  emellertid  icke  fullfölja  kampen 
för  oberoende.  Af  Danmarks  konung  kunde  de  icke  vänta  någon  hjälp. 
De  riktade  då  sina  blickar  mot  Sverige.  En  beskickning,  anförd  af 
ärkebiskop  Karl  i  Lund,  uppsökte  den  unge  konung  Magnus,  som  då 
uppehöll  sig  i  Kalmar.  »Några  tyska  främlingar,  gudlösa  och  grymma, 
hade  inkräktat  Skåne  med  städer,  slott  och  fästen  samt  börjat  mot  alla 


♦  Bröllopet  firades  först  i  april  1336. 


202  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBREKT8  FALL. 

landets  inbyggare,  genom  mångfaldigt,  omänskligt  förtryck,  utöfva  ett 
så  svårt  tyranni,  att  skåningame  hvarken  till  lif  eller  gods  kunde  åt- 
njuta någon  frid,  frihet,  trygghet  eller  ynnest,  i  det  alla  deras  rätta 
lagar,  privilegier  och  sedvänjor  förlorat  gällande  kraft.>  Man  bad 
konung  Magnus  att  såsom  en  rätt  furste  och  herre  taga  Skåne  i  sitt 
skydd.  Efter  inhämtande  af  de  sinas  råd  svarade  konung  Magnus  ja. 
Helt  visst  utftLrdades  vid  detta  tillfälle  flera  bref.  Endast  ett  finnes 
bevaradt,  i  hvilket  det  skånska  prästerskapets  privilegier  stadfästes; 
detta  bref  är  dateradt  den  19  juni  1332. 

Hvar  uppstod  denna  tanke,  att  Skåne  skulle  förenas  med  det  därmed 
landfasta  Sverige?  Porse  hade  tänkt  därpå,  såvida  han  icke  hade  med 
Skånes  skiljande  från  Danmark  velat  åt  sig  upprätta  ett  eget  rike. 
Konung  Magnus  var  ännu  för  ung  för  att  kunna  anses  hafva  uppgjort 
en  så  viktig  plan.  I  de  aftal,  som  denna  tid  träffades  rörande  Skåne, 
deltog  herr  Sune  Jonsson  (båt),  den  ene  af  de  två  bröderna,  som  hade 
visat  så  stor  ifver  att  återvinna  Viborg  från  den  f.  d.  svenske  konungen 
till  den  dåvarande  regeringen  och  som  äfven  senare  visade  lifligt  intresse 
l^r  befästandet  af  det  svenska  kristna  väldet  i  denna  aflägsna  ort. 
Måhända  hyste  han  intresse  för  att  åt  Sverige  vinna  en  annan  aflägsen 
landsände.  Det  finnes  antydningar,  som  göra  det  icke  osannolikt,  att 
med  afseende  på  Skånes  införlifvande  med  Sverige  konung  Magnus  rönt 
intryck  af  modern,  som,  ehuru  hon  af  senare  häfdatecknare  på  mycket 
lösliga  grunder  tadlats  såsom  obetänksam  och  lättsinnig,  måhända  varit 
bättre  än  sitt  rykte  och  verkligen  haft  politisk  beräkning.  Visst 
är,  att  en  af  hennes  trognaste  anhängare  under  tvisten  mellan  henne 
och  konung  Magnus'  förmyndare  ganska  snart  fick  en  mycket  fram- 
stående ställning  inom  Skåne. 

Förhållandena  voro  emellertid  mycket  invecklade.  I  Kalmar  hade 
konung  Magnus  åtagit  sig  att  blifva  Skånes  rätte  furste  och  herre 
samt  taga  skåningarne  i  skydd.  Men  Skåne  tillhörde  konungen  af 
Danmark,  hvilket  visserligen  icke  betydde  något  vid  denna  tid.  Det 
betydde  vida  mera,  att  Skåne  blifvit  som  pantlän  upplåtet  åt  gr  ef  ve 
Johan.  Han  kunde  icke  finna  sig  belåten  med  aftalen  i  Kalmar.  Man 
måste  gripa  till  vapen,  men  —  säges  det  några  år  senare  —  konung  Magnus 
ville  förebygga  detta  och  köpte  därför  den  4  november  1332  af  grefve 
Johan  hans  rättigheter  till  Skåne  och  tillhörande  områden  för  den  — 
särskildt  med  hänsyn  till  den  svenske  konungens  dåvarande  ekonomiska 
ställning  —  mycket  betydande  summan  34,000  mark  silfver.  Betalnings- 
villkoren voro  äfven  hårda,  i  det  visserligen  afbetalningar  fingo  ske, 
men  de  följde  tätt  på  h varandra.  Innan  köpeaf talet  skedde,  och  man 
måste  vara  beredd  på  örlig,  hade  konung  Magnus  köpt  en  stridshäst 
för  80  mark  silfver,  men  han  kunde  icke  erlägga  denna  summa  kontant 
utan  måste  ställa  fyra  borgensmän.  För  Skånes  lösen  fick  han  ock 
ställa  borgensmän.  Följande  år  måste  konung  Magnus  därutöfver  åtaga 
sig   att    till  änkan  efter  den  danske  marsken  Ludvig  Albrektsson  von 


KONUNG  BfAGNUS  n:S  MYNDIGHBTSTID,  FÖRSTA  SKEDET.     1332  —  1343.         203 

Gleichen  som  ersättning  för  pantgods  i  Skåne,  hvilka  grefve  Johan  upp- 
låtit åt  henne,  erlägga  8000  mark  silfver.  Denna  summa  skulle 
småningom  afbetalas  från  mynthuset  i  Lund.  Det  danska  myntväsendet 
hade  råkat  i  lägervall.  All  myntning  af  de  usla  s.  k.  borgarkrigs- 
mynten (ytterst  silfverfattiga  silfvermynt)  hade  upphört  utom  i  Lund, 
där  konung  Magnus  upprätthöll  myntningen.  Prof  af  hans  där  präglade 
mynt  visas  af  fig.  187.  Eljest  funnos  vid  denna  tid  i  Danmark  endast 
utländska  mynt. 

Enligt  ett  några  år  senare  fullt  trovärdigt 
uttalande  blef  Magnus  af  för  ändamålet  ut- 
sedda ombud  förd  till  Lund  och  å  ett  utanför 
staden  hållet  skånskt  landsting  enhälligt  vald 
till  landets  rätte  konung,  herre  och  försvarare,  ^.^  ^g^  ^^^^  ^^.^^^^  . 
det  församlade  folket  gaf  honom  trohetsed  till  Lund  för  k.  Magnus  IL 
att  lyda  och  tjäna  honom  som  herre  och  konung 

och  till  en  stadigvarande  förening  med  Sveriges  folk  och  krona.  Tiden 
för  denna  så  betydelsefulla  hyllning  finnes  icke  angifven.  Sannolikt 
försiggick  den  år  1333,  då  konung  Magnus  vistades  i  Skåne  åtminstone 
från  något  före  midsommar  till  midten  af  juli.  Eedan  i  augusti  1332, 
efter  konung  Kristofers  död,  hade  han  upptagit  Skånes  namn  i  sin 
konungatitel. 

Som  Magnus  vid  späd  ålder  hyllats  till  konung,  var  det  så  mycket 
nödvändigare  för  honom  att  rida  eriksgata  för  att  mottaga  hyllning  i 
de  olika  lagsagorna.  Huru  vid  denna  hyllning  tillgick  veta  vi  icke, 
men  löften  torde  hafva  gifvits  från  den  ena  sidan  och  den  andra.  I 
sammanhang  med  eriksgatan,  hvilken  företogs  vintertiden,  då  man  på 
grund  af  vägarnas  beskaffenhet  färdades  bekvämare,  öfver  frusen  och 
snöhöljd  mark,  stadgade  konungen  under  vistelsen  i  Skara  den  28 
januari  1335,  att  evärdligt  frälse  från  alla  årliga  utskylder  och  ålagor 
skulle  tillkomma  konungens  rådgifvares  och  alla  riddares  husfruar  och 
barn  med  gods  och  hjon,  husfruar  och  döttrar  till  dess  de  gifte  sig, 
söner  till  dess  de  hunnit  mogen  ålder,  vidare  att  barnbarn  skulle  ärfva 
liksom  egna  barn  faders  och  moders  lott,  broders  barn  som  broder, 
systers  barn  som  syster,  att  mö,  som  gifte  sig  utan  faderns  bifall, 
hade  förverkat  både  fäderne  och  möderne,  att  ingen  måtte  afhända  öfver- 
mage  (minderåring)  honom  tillhörande  jord,  att  kvinna  skulle  gälda  alla 
sina  brott  lika  väl  som  en  man  m.  m.  Detta  m.  m.  afser  föreskrifter, 
hvilka  äro  dunkelt  affattade.  Från  detta  omdöme  måste  vi  dock  undan- 
taga en  föreskrift,  som  gafs  till  Guds  och  jungfru  Marias  heder,  till  ro 
och  nåd  för  konungens  faders  och  farbroders  själar,  att  ingen  man 
eller  kvinna,  som  föddes  i  Västergötlands  eller  Värends  lagsagor  af 
kristen  man  eller  kvinna,  får  vara  träl  eller  kallas  så,  ty  såsom  Grud 
frälst  oss,  så  har  han  ock  frälst  dem.  Denna  förordning  förekommer  endast 
i  en  senare  mycket  bristfällig  afskrift.  De  förordningar,  som  utfärdades 
från  de  öfriga  hviloplatserna  under  eriksgatan,  äro  dess  värre  förlorade. 


204 


MBDBLTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBRBKTS  FALL. 


Sedan  den  svenske  konung  Valdemars  ättlingar  hade  nöjt  sig  med 
att  vara  stormän  inom  Sverige  och  konung  Birgers  son  blifvit  aflifvad, 
var  Magnus  den  ende  manlige  medlemmen  af  den  kungliga  grenen  af 
Folkungarnes  ätt.  Ran  var  ännu  ung,  men  det  var  nödvändigt  att 
betrygga  tronföljden,  då  man  i  valriket  Sverige  höll  på  kronans 
ärftlighet.  Konung  Magnus  måste  söka  sig  en  brud.  Under  den  närmast 
föregående  tiden  hade  medlemmar  af  konungahuset  sökt  i  friarfärd 
vända  sig  till  Danmark,  Holstein  och  Norge,  svenska  stormän  hade  in- 
gått gifte  med  förnäma  tyska  damer.  Konung  Magnus  vände  sig  till 
ett  mera  aflägset  land.  Han  synes  år  1334  —  lejdebref  finnas,  ut- 
färdade af  grefven  af 
Flandern  för  honom 
och  hans  råd,  västgöta- 
lagmannen Knut  Mag- 
nusson och  Erengisle 
Sunesson  (båt)  med 
deras  följen  och  gäl- 
lande från  midsommar 
till  november  —  hafva 
begifvit  sig  till  Namur 
för  att  fria  till  gref- 
vinnan  Blanche,  dotter 
af  den  då  aflidne  grefve 
Johan  af  Namur  och 
hans  maka  Maria  af 
Artois,  hvilken  här- 
stammade från  det 
franska  konungahuset. 
Tvenne  Blanches  brö- 
der hade  vid  denna 
tid  anslutit  sig  till  de 
tyska  ordensriddarne  i 
Preussen  för  att  kämpa  mot  dem,  som  hade  en  annan  tro  än  den  romerska 
kyrkans.  Förbindelse  mellan  Namur  och  Norden  kunde  således  uppstå. 
Bröllopet  firades,  antagligen  på  Bohus  slott,  i  början  af  november  1335. 
Liksom  tidigare  drottningarna  Ingeborg  och  Märta  frambar  Blanche  vid 
bröllopet  en  bön  om  mildhet.  Den  7  november  har  Magnus  på  grund 
af  sin  älskliga  gemåls  kärlek  och  ifriga  förböner  förlåtit  de  nederländska 
städerna  Kampen  och  Zutphen  de  förbrytelser,  deras  borgare  föregående 
år  utöfvat  på  marknaden  i  Skanör.  I  den  krönika,  Ericus  Olai  mot 
slutet  af  1400-talet  nedskref  rörande  de  svenska  förhållandena,  säges 
drottning  Blanche  hafva  varit  utmärkt  genom  fägring  och  andlig  be- 
gåfning.  Hon  födde  i  början  af  år  1339  sonen  Erik,  antagligen  höstetid 
år  1340  sonen  Håkan.  Den  förstfödde  fick  sålunda  ett  svenskt,  den 
andre  ett  norskt  namn. 


Fig.  188.    Drottning  Blanches  sigill. 


KONUNG  MAGNUS  HIS  MYNDIGHBTSTID,  FÖRSTA  SKEDET.     1332—1343.        2C5 

Det  sigill,  som  drottning  Blanche  använde,  är  afbildadt  fig.  188. 
De  sköldar,  som  uppbäras  af  kvinnliga  gestalter  å  drottningens  båda 
sidor,  föra  åt  höger  (i  heraldisk  mening,  d.  v.  s.  å  drottningens  högra 
sida)  Folkungames  och  Namurs  vapen,  åt  vänster  Norges  och  Frankrikes 
vapen.    Det  norska  vapnet  är  således  här  underordnadt  Sveriges. 

Efter  påsken  1336  sändes  Eufemia  öfver  till  Mecklenburg,  där 
hennes  bröllop  med  Albrekt  firades  i  Rostock  med  mycken  ståt.  Albrekt, 
nyss  hunnen  till  mogen  ålder,  blef  vid  detta  tillfälle  slagen  till  riddare. 

Den  21  juli  samma  år  kröntes  Magnus  och  Blanche  i  Stockholm. 
Icke  blott  svenska  herrar  och  deras  fruar  utan  äfven  tyska  furstar 
hade  infunnit  sig,  och  lysande  fester  förekommo,  under  hvilka  konung 
Magnus  slogs  till  riddare  af  sin  svåger.  Att  Magnus  blifvit  krönt 
äfven  i  Norge  omtalas  icke  i  någon  urkund,  men  tystnaden  utesluter 
icke  möjligheten  af  en  norsk  kröning,  hvilken  i  sådant  fall  torde  hafva 
försiggått  hösten  1337. 

Skåne  med  tillhörande  områden  var  nu  till  namnet  införlifvadt 
med  Sverige,  ehuru,  såsom  redan  är  sagdt,  förhållandena  voro  ganska 
invecklade.  Någon  besittningsrätt  fanns  icke,  någon  omordning  af  de 
rådande  förhållandena  kunde  således  icke  förekomma  —  om  en  sådan 
hade  varit  påtänkt  eller  ens  möjlig.  Konung  Magnus  synes  till  en 
början  hafva  ägnat  Skåne,  det  nyförvärfvade  landet,  en  förvånansvärdt 
liten  uppmärksamhet.  Under  år  1333  tillbragte  han  ungefär  en  månad 
i  Skåne.  Sedan  besökte  han  icke  detta  landskap,  förrän  han  tillbragte 
julen  därstädes  år  1338.  Han  hade  hos  påfven  begärt  kyrklig  stad- 
fästelse  på  besittningsrätten  till  Skåne,  men  påfven  svarade  i  januari 
af  böjande;  huru  högt  han  skattade  konungens  fromhet  och  de  många 
yttre  uppenbarelserna  af  denna,  ville  han  icke  i  fråga  om  världslig 
besittningsrätt  uttala  sig  utan  att  hafva  fått  närmare  kunskap  om  de 
verkliga  förhållandena.  I  maj  var  konung  Magnus  åter  i  Skåne  med 
anledning  af  där  uppkomna  oroligheter.  Efter  ett  kort  besök  i  Norge 
vistades  konungen  från  september  1339  till  början*  af  år  1340  i 
Skåne.  Hans  herravälde  öfver  detta  land  började  inträda  i  ett 
kritiskt  skede,  ty  man  hade  i  Danmark  hunnit  tröttna  vid  den  mång- 
åriga anarkien.  Midsommardagen  1340  hyllades  Kristofer  II:s  son 
Valdemar  på  ting  i  Viborg  till  konung  öfver  Danmark.  Den  följande 
tiden  visade,  att  han  var  en  energisk  man,  men  därjämte  att  han  var 
i  yttersta  grad  hänsynslös. 

Konung  Magnus  måste  naturligtvis  till  sig  ställa  den  fråga,  hvilket 
förhållande  den  nye  danske  konungen  skulle  iakttaga  med  afseende  på 
Skånes  införlifvande  med  Sverige.  För  att  trygga  sin  ställning  mottog 
han  fyra  dagar  efter  konungavalet  i  Viborg  en  ny  hyllning  af 
skåningarne.  Han  stadfäste  alla  de  af  föregående  danska  konungar 
gifna  privilegier  och  gaf  dessutom  bestämmelser,  genom  hvilka  Skåne 
ställdes  såsom  förbundet  med,  icke  införlifvadt  i  Sverige,  hvaremot 
ärkebiskopen  i  Lund,  två  riddare,  tre  väpnare  samt  ombud  för  städerna 


206  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE   INTILL  KONUNG  ALBREETS  FALL. 

Helsisgborg,  Malmö  och  Vä  gåf  vo  ny  trohetsförsäkran  åt  Magnus  »såsom 
deras  verklige  konung»;  om  han  aflede  barnlös,  skulle  skåningarne  icke 
erkänna  någon  annan  som  konung  än  den,  som  därtill  lagligen  utsåges 
af  Sveriges  och  Skånes  rådsherrar  eller  af  deras  flertal  —  detta  ett 
eftergifvande  åt  stormännen  i  strid  mot  Sveriges  lagar  och  sed.  Därest 
de  andliga  skulle  för  sin  trohet  mot  honom  utsättas  för  något  obehag, 
skulle  konung  Magnus  gifva  dem  skydd.  Konungens  svåger  Albrekt 
befann  sig  vid  denna  tid  hos  honom  och  började  nu  spela  det  dubbel- 
spel, som  utmärkte  hans  uppträdande:  han  skaffade  sig  förmåner  af 
konung  Magnus,  under  det  han  i  hemlighet  ställde  sig  väl  med  konung 
Valdemar.  Slutligen  förklarade  konung  Valdemar  den  3  januari  1341, 
att  han  icke  allenast  godkände  aftalet  mellan  konung  Magnus  och 
grefve  Johan  utan  att  han  därutöfver  afstod  Skåne,  Lister,  Blekinge 
och  ön  Hven  till  Sverige  för  evärdlig  tid.  Samma  dag  sålde  Valdemar 
till  Magnus  för  8000  mark  silfver  länshögheten  öfver  hertigdömet  Södra 
Halland  jämte  de  två  skånska  härad,  som  räknades  dit. 

Härmed  borde  allt  hafva  varit  afgjordt,  men  förhållandena  blefvo 
snart  mycket  invecklade.  Valdemar  sökte  sätta  sig  i  fullständig  be- 
sittning af  Själland  och  ofredade  därför  hertiginnan  Ingeborgs  där  före- 
kommande besittningar.  Äfven  belägrade  han  Köpenhamns  slott,  hvilket 
lämnats  som  pant  åt  tvenne  holsteinare,  och  af  dem  hade  Magnus  med 
7000  kr.  silfver  tillhandlat  sig  panträtten.  Äfven  hansestädema  drogos 
in  i  striden;  de  ställde  sig  på  Valdemars  sida.  Denne  gjorde  allahanda 
svårigheter  att  till  konung  Magnus  utlämna  de  handlingar,  som  be- 
kräftade aftalet  af  år  1341. 

Efter  hvarjehanda  trassel  blef  denna  viktiga  fråga  afgjord  på  ett 
möte  i  Var  berg  den  18  november  1343  på  ett  sätt,  som  väl  måste  anses 
böra  vara  betryggande  för  all  framtid.  Konung  Valdemar  erkände  sig 
hafva  sålt  till  konung  Magnus  hela  Skåne,  hela  Halland,  Lister, 
Blekinge  och  Hven  för  49,000  mark,  hvilka  voro  vederbörligen  gäldade, 
öfverlåtandet  fullgjordes  med  den  symboliska  handling,  som  kallades 
skötning.  Mellan  de  två  konungarne  afslöts  en  vänskapstraktat,  enligt 
hvilken  större  och  smärre  tvister,  som  kunde  uppkomma  mellan  dem 
och  rikena,  skulle  afgöras  på  kompromissväg.  Konung  Valdemar  skulle 
aldrig  hjälpa  konung  Magnus*  fiender  mot  honom.  Skånes  och  Sveriges 
andlige,  som  voro  närvarande  vid  dessa  förhandlingar,  förbundo  sig  att 
upprätthålla  den  nu  ingångna  lagliga  och  olösliga  föreningen  mellan 
Sverige  och  Skåne,  hvilka  hädanefter  skulle  betecknas  som  ett  rike. 

Om  konung  Magnus  sålunda  vann  land  åt  ett  håll,  miste  han  ett 
rike  åt  ett  annat  håll.  Man  fann  i  Norge,  att  konungen  försummade 
detta  sitt  land,  och  knotade  däröfver.  Då  man  icke  trodde  sig  kunna 
af  framtiden  hoppas  någon  ändring  till  det  bättre,  begärde  man,  att 
konungens  andre  son,  Håkan,  hvilken  fick  sin  uppfostran  i  Norge,  skulle 
redan  under  faderns  lifstid  blifva  konung  öfver  detta  land.  Till  sist 
fogade  sig  Magnus  efter  detta  kraf  och  lät  den  15  augusti  1343  sonen  Håkan 


KONUNO  MAGNUS  HIS  MYNDIGHETSTID,  ANDRA  SKEDET.     1344 — 1383.        207 

inträda  i  arfvet  efter  morfadern,  Norges  rike  och  konungsnamnet  med 
därtill  hörande  förmåner;  dock  skulle  Magnus  föra  regeringen  i  sonens 
namn,  intill  dess  denne  hunnit  myndighetsåldern,  d.  v.  s.  till  1355.  Till 
ersättning  sörjde  konung  Magnus  för  att  hans  förstfödde,  Erik,  den  6 
december  valdes  till  tronföljare  i  Sverige. 

Så  hade  året  1343  blifvit  ett  mycket  viktigt  år  i  konung  Magnus* 
historia,  ett  år  då  en  långvarig  sträfvan  ledde  till  önskadt  slut  och 
då  en  grund,  som  väl  kunde  synas  fast,  lades  till  ordnande  af  de 
framtida  förhållandena. 


11. 
Konung  Magrnus  il:s  myndighetstid,  andra  skedet. 

1344-1353. 

Från  det  föregående  skedet  må  vi  behålla  i  minnet  de  dryga  ut- 
gifter, som  konung  Magnus,  alltifrån  det  han  blef  myndig  konung,  måste 
vidkännas,  i  främsta  rummet  för  inlösen  af  de  f.  d.  danska  landskapen 
—  49,000  mark  silfver  var  en  kolossal  summa,  hvilken  icke  hörde  till 
konungadömets  normala  utgifter  — ,  men  äfven  för  annat,  som  vi  måste 
räkna  som  normala  utgifter,  hofhållning,  resor,  bröllop,  den  med  stora 
festligheter  förbundna  kröningen,  Eufemias  hemgift  o.  s.  v.  Så  mycket 
mera  äro  dessa  ansenliga  utgifter  att  märka,  som  enligt  ett  uttalande 
af  konungen  själf  han  af  förmyndarregeringen  icke  erhöll  ens  så  mycket 
som  en  mark  såsom  besparing  från  konungadömets  inkomster  under  den 
långa  omyndighetstiden.  De  ekonomiska  förhållandena  voro  ock  under 
hela  konung  Magnus'  regering  af  en  mycken  brydsam  art.  I  dem  låg 
roten  till  den  slutliga  ofärden. 

Redan  under  början  af  hans  omyndighetstid  hade  fejden  mot  Ryss- 
land, hvilken  hotade  hans  båda  riken  och  hvilken,  då  ryssame  icke 
tillhörde  den  romerska  kyrkan,  kunde  betraktas  som  ett  korståg,  vida 
viktigare  än  de  korståg,  som  riktades  mot  Asien  och  för  hvilka  man 
äfven  i  Norden  begärde  hjälp,  gifvit  anledning  att  hos  påfven  begära 
ekonomiskt  understöd.  Vid  kyrkomötet  i  Vienne  år  1312  hade  beslutits, 
att  af  alla  kyrkor  och  präster  skulle  under  sex  år  utkräfvas  tionde  att 
användas  till  förmån  för  planerna  på  det  Heliga  landet  och  för  be- 
kämpande i  öfrigt  af  kyrkans  fiender.  År  1326  medgaf  påfven,  att 
hälften  af  den  sexårstionde,  som  uppburits  i  Sverige  och  Norge,  skulle 
öfverlämnas  till  konungen.  Uppbörden  i  Sverige  steg  till  ungefär 
15,000  mark  penningar,  hvilket  den  tiden  motsvarade  3000  mark  silfver, 
och  konungen  uppbar  således  ungefär  1,500  mark  silfver.  Kriget  mot 
Ryssland  var  då  afslutadt,  men  detta  belopp  skulle  nu  anses  vara  en 


208  MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  EONUNQ  ALBRBKT8  FALL. 

ersättning  för  de  nnder  kriget  hafda  omkostnaderna.  Vid  konangens 
tronbestigning  fanns  intet  i  behåll  af  denna  summa. 

När  34,000  mark  silfver  efter  öfverenskommelsen  af  år  1332  skulle 
utbetalas  till  gr  ef  ve  Johan  af  Holstein,  måste  därför  utomordentliga 
åtgärder  vidtagas.  Följande  år  åtogo  sig  rikets  prelater  att  till 
konungen  utbetala  hälften  af  kyrkornas  tionden  men  endast  som  ett 
lån,  hvilket  skulle  återbetalas  redan  följande  år  —  en  väl  kort  frist. 
Om  någon  extra  skatt  lades  på  allmogen,  är  icke  kändt.  Men  de 
löftesmän,  som  bistodo  konungen  vid  traktatens  afslntande,  hade  för- 
pliktat sig  att  svara  för  hvar  sin  andel  af  lösesumman,  och  de  skulle, 
till  dess  betalning  blif  vit  erlagd,  i  egenskap  af  gisslan  eller  borgensmän 
stanna  som  fångar  hos  fordringsägarne.  Lagman  Birger  Perssons  son 
Israel  betalade  den  summa,  som  hade  kommit  på  hans  lott,  450  mark 
silfver.  Andra  hafva  antagligen  gjort  på  samma  sätt,  men  andra,  som 
icke  voro  i  stånd  att  erlägga  så  betydande,  belopp,  fingo  tills  vidare 
stanna  i  fångenskap,  hvilket  framkallade  mot  konungen  den  anklagelsen, 
att  han  icke  utlöste  sina  män.  På  denna  anklagelse  svarade  konungen 
år  1336,  att  han  för  att  fullgöra  sina  ekonomiska  förpliktelser  pantsatt 
Kalmar  stad  och  slott  med  alla  de  land  och  ingälder,  som  lågo  under 
det  senare,  SkäUvik  med  hela  Östergötland,  Hälsingland,  Grästrikland, 
Dalarne,  Värmland,  Närke  och  Fjädrundaland  samt  årligen  500  mark 
silfver  från  afkastningen  af  Kopparberget,  hvadan  han  för  eget  behof 
icke  hade  ens  hälften  af  de  honom  årligen  tillkommande  inkomsterna. 
Allmogen  ville  han  icke  annat  än  i  fall  af  yttersta  nöd  betunga,  ehuru- 
väl  de  funnos,  som  ville  tvinga  honom  därtill.  Dock  gick  allmogen 
icke  fri.  Konungen  gör  afbön  härför  år  1346,  lofvar  att  icke  utkräfva 
någon  extra  skatt,  annat  än  när  riket  anfalles,  då  hans  barn  skola 
förmälas  och  då  han  far  på  rättareting  eller  för  någon  landsdels  sär- 
skilda behof.  Han  beviljar  dem,  som  för  extra  skatters  eller  eljest  för 
fattigdoms  skuU  öfvergifvit  sin  jord,  om  de  inom  viss  tid  återvända, 
sex  års  skattefrihet. 

Allmogen  hade  äfven  annat  att  klaga  öfver.  Konungen  nämner 
år  1335,  att  under  hans  minderårighet  hade  många  onda  vanor  uppstått 
till  tunga  för  allmogen,  med  böner  och  hotelser  hade  han  sökt  utrota 
dessa,  men  allt  hade  varit  förgäfves.  Rapporter  från  de  legater,  som 
hade  att  i  Sverige  uppbära  de  för  påfvestolen  utskrifha  dryga  skatterna, 
kasta  ett  bjärt  ljus  öfver  den  osäkerhet,  som  rådde  i  landet,  i  följd  af 
penninggirighet  och  öfvermod.  När  de  två  legater,  som  skulle  uppbära 
sexårstionden,  i  januari  1328  voro  redo  att  lämna  Uppsala  med  de  af 
dem  insamlade  medlen,  gaf  ärkebiskopen  dem  det  rådet,  att  tills  vidare 
låta  penningarna  ligga  kvar  i  Uppsala,  ty  röfvare  hade  flerstädes  lagt 
försåt  för  dem.  Samma  varningar  gåfvos  på  andra  ställen.  Hvad  de 
samlat  i  öfre  Sverige  fördes  något  senare  af  en  pålitlig  andlig  man, 
beledsagad  af  tolf  väpnade  ryttare,  till  Riseberga  kloster,  men  där  fick 
skatten  tills  vidare  stanna  kvar.    Af gif terna  från  Växjö  och  Linköpings 


KONUNG  MAGNUS  HrS  MYNDIGHBTSTID,   ANDRA  SKBDBT.      1344—1353.       209 

stift  voro  en  tid  deponerade  i  franciskanerklostret  i  den  sistnämnda 
staden  och  fördes  sedan  under  stark  betäckning  till  Skara,  hvarest 
legatema  då  befunno  sig.  Därifrån  färdades  de  till  Lödöse,  där  de 
skulle  stiga  ombord  för  att  anträda  återresan,  men  af  fruktan  för 
öfverfall  påskyndade  de  ridten  så  starkt,  att  tre  af  deras  hästar  blefvo 
fördärfvade.  Den  i  Riseberga  deponerade  skatten  fördes  till  Lödöse  af 
riddaren  Anund  Sture,  en  trogen  vän  till  hertiginnan  Ingeborg,  med 
ett  följe  af  icke  mindre  än  40  män.  Legatema  uttala  sin  förvåning 
däröfver,  att  han  icke  ville  mottaga  någon  ersättning  för  sin  möda.  I 
dessa  fall  var  det  fråga  om  att  genom  ett  plötsligt  öfverfall  vinna 
rikt  byte.  Men  allmogen  trycktes  af  den  ständigt  pågående  våld- 
gästningen. Magnus  II  förnyade  Magnus  I:s  lagstiftning  till  före- 
byggande af  våldgästning  och  förbättrade  denna.  Det  ansågs  icke 
längre  nog,  att  i  hvar  storby  fanns  en  rättare,  som  skaffade  vägfarande 
härbärge,  i  hvilket  de  kunde  mot  betalning  få  hvad  de  behöfde, 
utan  vid  de  stora  vägarna  skulle  upprättas  taverner,  i  hvilka  man 
kunde  få  mat,  hästfoder  och  nattkvarter.  Prisen  för  matvaror  och 
foder  bestämdes.  Den,  som  lämnade  stället  utan  att  hafva  betalat, 
ansågs  som  en  röfvare.  Den,  som  med  våld  tog  något  eller  våldgästade 
hos  tavemare,  präst  eller  bonde,  skulle  mista  lifvet  för  svärdet,  vare 
sig  han  var  hög  eller  låg,  äfven  om  hvad  han  tagit  icke  var  mera  än 
ett  höns.  Men  ett  var  att  utfärda  en  förordning,  ett  annat  att  få  den 
åtlydd.    Stadgan  af  år  1335  efterföljdes  af  en  ny  af  år  1344. 

Konung  Magnus  II  vidhöll  den  inom  den  kungliga  Folkungaätten 
uppkomna  traditionen  att  arbeta  för  rättsväsendets  utveckling.  Vid 
ett  rådsmöte  i  Södertälje  år  1345  stadgades  om  bibehållen  frälserätt 
för  aflidna  frälsemäns  änkor  och  minderåriga  barn,  huru  jriddares  och 
svenners  vuxna  söner  må  kunna  bibehålla  frälse  för  sina  och  sina 
syskons  gods,  om  frälsemäns  utrustning  (häst,  som  var  värd  åtminstone 
40  mark,  sadel,  hjälm  och  fullständiga  vapen  för  lekamen  och  benen), 
att  vapensyner  skulle  årligen  samma  dag  hållas  i  Enköping,  Strängnäs, 
Linköping,  Kalmar,  Jönköping,  Falkenberg  och  Skara  (Skåne  och 
Blekinge  omtalas  icke),  vid  hvilka  aUa  frälsemän,  äfven  riddare  och 
svenner,  skulle  infinna  sig  och  vid  hvilka  bönder,  försedda  med  nödig 
utrustning,  kunde  anmäla  sig  att  blifva  frälsemän,  om  frälsemän,  som 
för  ålder  eller  bräcklighet  icke  förmå  själfva  upprätthålla  tjänsten,  om 
frälsemans  rätt  att  njuta  sig  till  godo  sons  eller  söners  krigstjänst,  om 
frälseman,  som  vill  afgå  från  frälset,  om  tjänstens  upprätthållande 
genom  son  eller  måg  för  alla,  som  äro  samman  om  disk  och  duk,  om 
ansvar  för  den,  som  gömmer  sig  undan  konungens  tjänst  eller  rymmer 
undan  hans  baner,  om  ersättning  åt  den,  som  i  kronans  tjänst  blir 
fången  eller  förlorar  sin  häst  (konungen  skulle  i  förra  fallet  lösa,  i  det 
senare  ersätta).  Vidare  stadgades  i  ett  helt  annat  ämne:  ingen  riddare 
eller  sven  får  gifva  i  morgongåfva  mera  än  100  mark  silfver,  inom 
denna  gräns  må  hvar  och  en  själf  bestämma  om  morgongåfvans  storlek, 

Sveriges  historia.     II.  14 


210     MBDBLTIDBNS  FÖRSTA  SKEDB  INTILL  KONUNG  ALBRBKTS  FALL. 

brudgummen  får  ej  bringa  sin  brud  större  förning  än  häst,  sadel,  betsel, 
ärmkåpa  och  hatt,  ingen  må  tvinga  honom  att  gifva  bratsor  (spännen), 
guldringar  eller  andra  klenoder,  giftomannen  eller  den  som  står  bruden 
närmast  må  gifva  henne  fyra  nya  kläder,  äfven  klenoder  om  han  vill; 
utom  brudgummen  må  endast  åtta  bära  bröllopskläder,  bruden  må  skänka 
sina  kläder  till  kyrka  eller  kloster  men  icke  till  lekare  (spelmän);  slutligen 
bestämdes  huru  många  fingo  bjudas  till  bröllop,  kyrkogångsöl,  utfärdsöl, 
då  man  skall  j orda  lik,  arföl  eller  förstmässoöl,  ingen  fick  komma  obju- 
den till  ett  gästabud.  Vidare  talas  om  de  rättareting,  som  konungen 
kunde  håUa  i  de  olika  lagsagorna  själf  eller  genom  dem,  åt  hvilka  han 
hade  öfverlåtit  sin  domsrätt.  Dessa  rättare-  eller  räfsteting,  hvilka 
tidigare  förekommit  såsom  tillfälliga,  fingo  vid  denna  tid  en  mera  nor- 
mal karaktär  i  sammanhang  med  konungens  alltmer  utöfvade  domsrätt. 

Viktigare  än  sådana  förordningar,  i  hvilka  likt  och  olikt  afhandlas, 
var  det  stora  framsteg,  som  låg  i  tanken  att  låta  de  olika  lagsagorna 
smälta  samman  i  det  stora  riket,  i  hvilket  hädanefter  skulle  finnas 
endast  en  lag.  Skillnaden  mellan  de  olika  smärre  områdena  med  deras 
ärfda  egendomligheter  skulle  upphöra.  Man  skulle  icke  längre  känna 
sig  som  östgöte  eller  upplänning  o.  s.  v.,  utan  alla  skulle  vara  svenskar. 
Dock  var  ännu  olikheten  mellan  land  och  stad  så  stor,  att  man  måste 
tänka  på  en  lag  för  städerna,  på  en  för  landet. 

Konung  Magnus  hade  år  1347  tillsatt  en  nämnd,  bestående  af  lag- 
mannen i  Tiohärad  herr  Ulf  Åbjörnsson  (sparre),  lagmannen  i  Väster- 
götland Algot  Bengtsson  (griphufvud)  och  lagmannen  i  Värmland 
Tyrger  —  således  ingen  representant  för  Svealand  —  att  utarbeta  förslag 
till  lag  för  riket.  De  sammanträdde  i  början  af  året  i  Örebro.  Ombud 
för  de  svenska  stiften  inlade  en  protest  mot  hvarje  sådan  ändring,  som 
kunde  kränka  kyrkans  rätt,  och  gjorde  det  förbehållet,  att  alla  tvistiga 
frågor  skulle  hänskjutas  till  biskoparnes  prof  ning.  Nämnden  synes  på 
grund  häraf  hafva  beslutit  att  icke  röra  vid  kyrkobalken.  I  handskrifter 
af  den  nya  gemensamma  lagen,  h vilken  synes  hafva  blifvit  påbjuden  till 
allmän  efterlefnad  år  1351,  finner  man  därför  en  kyrkobalk,  som  är 
lånad  från  någon  landskapslag. 

En  granskning  af  den  nya  lagen  måste  ingifva  höga  tankar  om 
nämndens  duglighet.  Det  tillfälliga,  som  förekommer  i  de  äldre  lagarna, 
har  fått  vika  för  ett  systematiskt  ordnande  och  kompletterande.  Man 
märker  det  redan  i  balkarnas  nya  fördelning.  Landslagen  har  fjorton 
balkar,  nämligen  konungsbalken,  gifta-,  ärfda-,  egna-  och  byggnings- 
balkarna,  köpmåla-  och  tingmålabalkarna,  edsöresbalken,  balkarna  om 
högmål,  om  dråp  med  vilja  och  af  våda,  om  sår  med  vilja  och  af  våda 
samt  tjufvabalken.  Stadslagen  har  en  skeppmålabalk  och  i  stället  för 
tingmålabalken  en  rådstugubalk. 

En  närmare  redogörelse  för  de  nya  lagamas  stadganden  tillhör  den 
svenska  lagstiftningens  historia.  Här  må  allenast,  som  ett  bidrag  till 
sedernas  historia,  meddelas  några  anmärkningar  om  straffen. 


KONUNG  MAGNUS  Ii:S  MYNDIGHBTSTID,   ANDRA   SKEDET.      1344—1353.       211 


189.    Ledungafärd. 


190.     Tjuf  föres  till  domare. 


191.    Landstigning  och  öfverfall 


192.    Stockstraff. 


<^^^ 


193.    Fiske. 


194.    Hudstrykning. 


Begynnelsehokstäfver  i  en  handskrift  af  konung  Magnus  ILs  landslag. 
Frän  midten  af  1400-talet. 


212  MlEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBRERTS  FALL. 

Man  gjorde  denua  tid  en  stor  skillnad  mellan  de  fall,  då  brottslingen 
greps  på  bar  gärning,  och  den,  då  detta  icke  var  händelsen.  Skillnaden 
i  straffets  hårdhet  torde  hafva  berott  på  de  svårigheter  att  åstadkomma 
en  bevisning,  som  voro  en  följd  af  tidens  rättegångssätt,  och  häri  ut- 
talar sig  ett  mänskligt  deltagande  för  den  sannolike  förbrytaren,  som 
möjligen  var  oskyldig.  Mördaren  lägges  på  stegel,  mörderskan  stenas. 
Om  en  man  lefver  i  tvegifte,  skall  han  halshuggas  och  den  senare  till- 
komna hustrun  stenas.  Mordbrännaren,  som  gripes  >med  blåsande  mun 
och  brinnande  brand»,  skall  ersätta  den  skada  han  vållat  och  hans 
återstående  egendom  skiftas  mellan  konungen,  målsäganden  och  häradet, 
hvarjämte  den,  »som  bränt  för  bonden,  skall  å  bål  brinna».  En  mord- 
brännare,  som  icke  gripits  å  bar  gärning  men  fäUes  och  icke  kan  er- 
sätta skadan  inom  viss  tid,  får  hvem  som  helst  dräpa.  I  dessa  och  i 
andra  urbota  mål  skola  såväl  lagman  och  landsnämnd  som  häradshöfding 
och  häradsnämnd  värja  eller  fäUa;  man  var  sålunda  angelägen  att  icke 
i  dessa,  för  den  anklagade  betydelsefulla  mål  fälla  en  förhastad  dom. 
Dråparen,  som  gripits  på  färsk  gärning  vid  liket  eller  å  färsk  fot 
samma  dag  och  dygn,  som  gärningen  öfvades,  dömes  från  lifvet,  om 
han  dräpt  af  lust  och  icke  i  li£snöd;  allenast  i  kyrkor  eller  kloster  äger 
han  frid.  Blodshämndens  tid  var  nu  förbi :  därest  den  dödades  arfvinge 
redan  samma  dag  fällde  dråparen,  dömes  han  till  böter.  I  såramåla- 
balkama  äro  stadgandena  ytterst  omständliga:  en  afhuggen  tumme 
kostade  21  mark,  för  pek-  eller  långfingret  gåfvos  12  mark,  för  lill- 
fingret  och  det  därtill  närmaste  fingret  9  mark.  Med  ytterlig  stränghet 
bestraffades  stöld.  Den  som  stulit  ett  årsgammalt  husdjur,  nöt,  svin, 
får  eller  get,  miste  sin  lösegendom  och  dömdes  till  gren  och  galge, 
såvida  han  gripits  å  bar  gärning;  i  annat  fall  kunde  han  fria  sig  med 
böter.  Stal  någon  lösören  till  ett  värde  af  mera  än  en  half  mark, 
kunde  han  dömas  till  hängning.  Var  värdet  lägre,  dock  högre  än  3 
öre,*  kunde  häradshöfdingen  döma  tjufven  från  hans  båda  öron  och 
från  huden,  d.  v.  s.  till  spöslitning.  För  ännu  mindre  stöld  fick  man 
släppa  till  ena  örat  och  huden.  Var  det  stulna  värdt  mera  än  en  half 
mark,  skulle  tjuf,  som  gripits  å  bar  gärning,  föras  till  tinget  med  bak- 
bundna händer  (se  fig.  190);  i  annat  fall  måste  man  binda  händerna 
framför  honom. 

Om  rådet  stadgar  den  nya  lagen,  att  konungen  till  medlemmar  däri 
kallar  ärkebiskopen,  så  många  biskopar  och  klerker  han  vill  samt  tolf 
riddare  och  svenner. 

I  högmålabalken  förekomma  följande,  för  bedömande  af  de  kommande 
tilldragelserna  viktiga  stadganden. 

Den  som  reser  här  mot  konungen  eller  rikets  herre  eller  gör  försåt 
för  att  fånga  eller  dräpa  honom  eller  gör  några  våldsgärningar  eller 
orätt   med    bref,  råd,  gärningar  eller  hjälp,  han  skall  mista  jord,  gods 


*  1  mark  =  8  öre  =  24  örtug:  1  öre  =  3  örtug. 


KONUNG  MAGNUS  U.B  MYNDIGHBTSTID,  ANDRA  SKEDET.     1344—1353.       213 

och  lif,  om  han  vaxder  fången  å  uppenbar  gärning.  Tillvitas  det 
honom,  utan  att  han  gripes  å  bar  gärning,  stånde  det  till  konungens 
nämnd.*  Fäller  denna,  har  han  förgjort  allt  det  nämndt  är;  värjer 
nämnden,  vare  han  saklös. 

Om  någon  leder  mot  sitt  fosterland  utländsk  här,  bär  afvog  sköld 
mot  sin  rätte  herre  och  härjar  sitt  eget  fosterland,  utan  att  han  följer 
den  konung,  som  rätt  kommen  är  till  riket,  han  och  alla  de  med  honom 
äro  hafva  förverkat  lif  och  gods  under  kronans  evärdliga  ägo. 

Under  det  man  var  sysselsatt  med  utarbetandet  af  landslagen,  hem- 
söktes Sverige  af  den  ohyggliga  landsplåga,  som  hos  oss  kallades  diger- 
döden, den  stora  döden,  i  Norge  mannadöden,  annanstädes  den  blå  eller 
svarta  pesten.  Vi  spåra  den  först  under  år  1347  i  södra  Frankrike, 
hvarifrån  den  gick  åt  olika  håll,  kräfvande  otaliga  offer,  nibbande  alla 
möjliga  förhållanden.  Under  senare  hälften  af  år  1349  kom  den  med 
en  sjuk  skeppsbesättning  från  England  öfver  Bergen  till  Norge  och 
spridde  sig  där  vida,  från  Norge  kom  den  i  början  af  år  1350  till  vårt 
land  och  torde  hafva  rasat  där  under  större  delen  af  året.  Inför  denna 
stora  manspillan  fylldes  hos  dem,  som  fingo  lefva  kvar,  sinnena  med 
fasa,  man  ville  finna  orsaken  till  en  sådan  hemsökelse,  af  förtviflan 
drefs  man  till  ytterligheter,  ja  liksom  i  en  senare  tid,  då  hexprocessema 
spelade  sin  sorgliga  roll,  synas  många  hafva  gripits  af  vanvett  och 
erkände  sig  själfva  hafva  vållat  det  onda.  I  Visby  häktades  antag- 
ligen i  juli  månad  nio  missgärningsmän,  förgiftare  och  hela  kristen- 
hetens förrädare,  hvUka  där  hade  drifvit  sitt  spel  ända  från  påsktiden. 
En  af  dem,  en  orgelnist,  aflade  den  bekännelsen,  att  han  hade  för- 
giftat alla  brunnar  i  Stockholm,  Västerås  och  Arboga  samt  vidare 
flera  sjöar  och  stillastående  vatten  och  brunnar,  hvarhelst  han  dragit 
fram  genom  Sverige.  Af  detta  gift  fanns  ett  stort  förråd  hos  honom 
och  blef  genast  .förstördt.  På  Gottland  hade  han  tillverkat  ett  pulver 
af  den  beskaffenhet,  att  om  han  fått  fortsätta  sin  hemska  verksamhet 
ett  år,  skulle  icke  en  människa  hafva  varit  i  lif  på  Gottland.  En 
annan  visste  förtälja,  att  de  verkställt  förgiftningar  i  flera  städer  i 
Tyskland,  Preussen  och  Kurland.  Ja,  bland  de  nio  funnos  tvenne,  som 
höllo  sig  för  präster  och  verkligen  utförde  prästerliga  handlingar.  En 
af  dem  yttrade  i  dödsstunden,  att  hela  kristenheten  är  förlorad,  såvida 
icke  något  gudomligt  botemedel  vinnes,  ty  man  måste  akta  sig  för  präster 
och  andra  andlige.  Själf  hade  han  annandag  pingst,  då  han  firat 
mässan  i  den  helige  Olofs  kyrka  i  Visby,  förgiftat  sitt  handkläde,  så 
att  icke  blott  alla  de,  som  under  gudstjänsten  hade  kysst  detta  kläde, 
afledo  tredje  eller  fjärde  dagen  därefter,  utan  äfven  alla,  som  kommit 
i  beröring  med  dem.    De  nio  brändes  å  bål. 

Trots  freden  af  år  1323  gåfvo  de  ryska  förhållandena  anledning 
till   oro.    I  början  af  juni  1348  hade  konung  Magnus  seglat  öfver  till 

*  Denna  bestod  i  hvar  lagsaga  af  tolf  män,  som  nämndes  af  konongen  och  lag- 
mannen och  skalle  yttra  sig  öfver  alla  förbrytelser  mot  konungens  och  kronans  rätt. 


214  MEDELTIDENS  FÖBSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBBEETS  FALL. 

de  östra  landen  i  spetsen  för  en  bär.  Noteborg  intogs  i  början  af 
angnsti,  och  konungen  vände  därefter  åter  till  Sverige.  Ryssame  upp- 
trädde åter  ntanf&r  Nöteborg  men  förmådde  icke  fbrrän  vid  fastlagstid 
1349  sätta  sig  i  besittning  af  fästet.  Någon  varaktig  fördel  vanns 
således  icke  genom  detta  krig. 

Bedan  år  1350  hade  koDung  Magnus  åter  uppgjort  en  härtågsplan. 
Han  anhöll,  att  den  helige  fadern  i  Avignon  ville  låta  predika  ett 
korståg  mot  ryssame  samt  därjämte  för  fyra  år  belägga  alla  kyrkliga 
inkomster  i  Sverige  och  Norge  med  en  skatt,  af  hvilken  hälften  skulle 
af  konungen  få  användas  för  kriget  mot  de  otrogna.  Clemens  VI  god- 
kände konungens  framställning.  Den  nya  tionden  beviljades  att  utgå 
under  åren  1352 — 1356,  och  ett  korståg  mot  ryssame  predikades  genom 
bullor  af  den  15  mars  1351;  enhvar  som  drog  i  hämad  mot  ryssame 
skulle  åtnjuta  samma  förmåner  som  de,  hvilka  drogo  till  det  Heliga 
landet  att  kämpa  för  dess  återvinnande.  Det  hela  synes  hafva  varit 
moget  planlagdt  med  underhandlingar  inom  utlandet.  Konung  Easimir 
i  Polen  fick  samtidigt  rätt  till  hälften  af  en  enahanda  fyraårstionde, 
som  skulle  insamlas  inom  det  polska  riket  till  hjälp  i  fejden  mot 
ryssar,  litauer  och  tatarer. 

Konung  Magnus  afbidade  icke  påfvens  svar  på  hans  framställningar. 
Redan  om  hösten  1350  begaf  han  sig  öfver  Östersjön  med  de  trupper 
han  knnnat  samla.  Till  en  härfärd  inom  främmande  land  kunde  Sveriges 
konung  genom  uppbåd  kalla  hvarken  frälsemän  eller  bondehär,  utan 
måste  deltagandet  vara  frivilligt.  Den  svåra  farsoten  hade  visserligen 
i  hög  grad  minskat  antalet  af  dem,  som  kunde  fbra  vapen  och  som, 
sedan  döden  ryckt  bort  deras  närmaste,  kunde  göra  sig  lediga  till  ett 
korståg.  Men  å  andra  sidan  kunde  den  förfärande  hemsökelsen  hafva 
till  klar  och  varm  låga  uppblåst  det  nitet  att  genom  fromhet  och 
offervillighet  förvärfva  Guds  ynnest  i  högre  grad.  Af.  fromhet  drefvos 
antagligen  sådana  stormän  som  riddarne  Israel  Birgersson  (lagman 
Birgers  son),  Lars  Karlsson  (sparre)  och  Magnus  Gislesson  (sparre)  samt 
väpnarne  Bengt  Algotsson  (lejon)  och  Sune  Håkansson  (sedan  måg  till 
den  myndige  herr  Nils  Turesson  af  Bjelkeätten),  och  fru  Birgitta  Birgers- 
dotter  ville,  att  endast  sådana  skulle  deltaga  i  det  heliga  kriget.  Men 
ville  man  komma  till  något  resultat,  måste  man  försäkra  sig  om  större 
stridskrafter,  och  var  man  då  hänvisad  till  utlandet,  där  krigare  funnos 
att  få  mot  löfte  om  sold.* 


*  Denna  tid  fannos  män,  Bom  voro  behärskade  af  en  stor  äfventyrslnst,  möjligen  i 
någon  män  parad  med  fromhet.  En  sådan  var  österrikaren  Fredrik  Chreuzpeck,  som  deltog 
i  Albrekt  1:8  krig  mot  Bömen  och  mot  Ludvig  af  Bajern,  därefter  kämpade  i  Italien  och 
i  Preussen,  deltog  i  ett  tomej  i  Tours  1329,  besökte  Heliga  landet  omkr.  1332,  gick  öfver 
Konstantinopel  och  genom  Ryssland  till  Sverige,  tjänade  hos  konung  Magnus  mot 
ryssarne,  därefter  besökte  Skottland,  Irland,  Spanien  och  Rom,  därefter  uppenbarade  sig  i 
Preussen,  Danmark,  Holstein,  Westfalen.  Frankrike,  Spanien,  Majorka,  Sicilien,  Calabrien, 
Rhodus,  Cypern  och  ännu  tvenne  gånger  i  det  Heliga  landet.  Han  dog  år  1360.  Det 
torde  vara  konung  Magnus'  första  ryska  fälttåg,  i  hvilket  han  tog  del. 


KONUNG  MAGNUS  HrS  MTNDIGHBTSTID,   ANDRA  SKEDBT.     1344—1363.       215 

Om  krigshändelserna  hafva  vi  allenast  knapphändiga  underrättelser. 
Berättelser  af  senare  ursprung  och  omtvistlig  trovärdighet  påstå,  att 
den  första  krigslyckan  snart  efterföljdes  af  motgångar,  som  framkallades 
däraf,  att  konungen  mot  de  sinas  yrkande  behandlade  de  ryska  fångarne 
med  alltför  stor  mildhet. 

Under  början  af  året  1351  uppehöll  sig  konung  Magnus  i  Estland 
och  Livland.  »Konungen  af  Sverige»,  skrifva  köpmännen  i  Dorpat  den 
15  januari  till  rådet  i  Lybeck,  »har  lagt  beslag  på  alla  köpmannavaror 
i  Reval  och  därefter  skrifvit  till  staden  Dorpat  och  till  därvarande 
biskop  med  yrkande  att  sak  samma  skulle  ske  med  köpmännen  där»; 
hvarpå  rådet  i  Dorpat  svarade,  att  det  intet  kunde  göra,  så  länge  dess 
herre  och  beskyddare  biskopen  vore  frånvarande.  Konungens  budbärare 
förklarade:  »Då  belägger  jag  med  kvarstad  alla  härvarande  köpmanna- 
varor, till  dess  min  herre  konungen  kommit  och  fått  tala  med  biskopen.» 
Denne,  fyra  rådmän  och  två  köpmän  från  Reval  infunno  sig  hos 
konungen,  hvilken  klagade  öfver  handel  med  förbjudna  varor  på 
Novgorod,  åberopande  sig  på  bref,  »hvilka  voro  i  godt  förvar,  såvida 
icke  Stockholms  slott  vore  af  vådeld  förstördt».  Saken  hänsköts  af 
Dorpats  köpmän  till  hansestädernas  pröfning,  hellre  än  de  underkastade 
sig  konungens  dom.  »Veten»,  heter  det  till  sist  i  brefvet,  »att  konungen 
far  kring  till  alla  städer,  byar  och  slott,  såväl  biskopens  som  kors- 
riddarnes,  och  hvad  han  har  i  sinnet  veta  vi  icke.» 

Sedan  ryssame  i  mars  hade  företagit  ett  härjningståg  ända  fram 
till  Viborg,  vände  konung  Magnus  åter  till  Finland  och  var  till  pingsten 
(den  5  juni)  åter  i  Stockholm.  Ett  stillestånd  torde  hafva  afslutits 
med  ryssame,  till  dess  det  blefve  möjligt  att  återvända  med  större  styrka. 
Det  visar  sig  nämligen,  att  ännu  år  1353  tänkte  konung  Magnus  på 
ett  nytt  korståg,  till  hvilket  påfven  gaf  sitt  bifall. 

När  konung  Magnus  återvände  till  Sverige,  saknades  bland  andra 
en  af  Sveriges  mest  framstående  män,  den  nyssnämnde  herr  Israel 
Birgersson.  Han  var  ännu  icke  myndig,  när  hans  fader  afled  år  1328, 
men  måste  kort  därefter  hafva  hunnit  mogenhetsåldern,  ty  år  1332  var 
han  en  af  löftesmännen  för  utbetalande  af  Skånes  lösen  till  grefve 
Johan  af  BLolstein,  och  åtminstone  sedan  år  1334  var  han  lagman  i 
Uppland.  Om  hans  verksamhet  veta  vi  så  godt  som  intet,  men  att 
denna  måtte  hafva  varit  af  betydande  art,  kunna  vi  sluta  däraf,  att 
när  konungen  år  1344,  vid  sin  afresa  till  Norge,  utnämnde  en  interims- 
regering,  bestod  denna  af  ärkebiskop  Hemming  i  Uppsala,  herr  Nils 
Abjörnsson  (sparre),  som  en  tid  varit  konungens  drotsete,  herr  Israel 
samt  väpnaren  Johan  Kristinesson  (likaledes  af  Sparresläkten),  hvilken 
den  tiden  var  en  »konungens  högste  ämbetsman».  Ännu  ett  prof  på  sin 
konungs  tillit  fick  herr  Israel  mottaga,  när  konung  Magnus  rustade  sig 
till  sin  första  härfärd  mot  ryssarne  år  1348.  Herr  Israel  önskade  intet 
högre  än  att  få  gå  ut  mot  hedningarne  och  dö  i  striden  för  den  heliga 
tron,    men  konungen  yrkade,  att  han  skulle  stanna  kvar  i  Sverige  och 


216  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBRBKTS  FALL. 

där,  såsom  konungens  väldige  ämbetsman,  förestå  regeringen  i  konungens 
ställe.  Herr  Israel  hade  näppeligen  bekvämat  sig  härtill,  om  icke  hans 
syster,  den  fromma  fru  Birgitta,  som  på  honom  utöfvade  ett  stort  in- 
flytande, i  Guds  moders  namn  uppmanat  honom  att  hörsamma  konungens 
bud.  >0m  de>,  sade  hon,  »hviika  veta  rättvisa  och  åstunda  att  utöfva 
henne,  neka  att  taga  arbete  eller  börda  för  Guds  heder,  huru  skall  då 
riket  stå  vid  makt?  Därför  skall  en  god  och  rättvis  man  dragas  af 
Guds  kärlek  och  af  god  vilja  taga  uppå  sig  att  styra  allmogen,  så  att 
han  må  hjälpa  många.»  Hon  förmanade  sin  broder.  Guds  moders  vän, 
att  >taga  rikets  styrsel  och  värdighet  för  Guds  heder,  hafvande  alltid 
sanningens  ord  i  munnen  och  rättvisans  svärd  i  handen,  att  ej  skåda 
eller  böja  sig  till  människornas  tycken,  ej  till  fränder  eller  vänner 
eller  tjänare,  att  ej  akta  någon  människa  så,  att  rättvisan  försummas». 

Efter  konungens  återkomst  från  kriget  synes 
herr  Israel  hafva  trädt  tillbaka  till  privatlifvet.  Herr 
Nils  Turesson  (bjelke)  nämndes  till  drotsete,  och  herr 
Israel  nedlade  äfven  lagmansämbetet.  Motivet  känna 
vi  icke.  Det  är  möjligt,  att  han  bestämdes  af  en 
växande  kärlek  till  fromhetens  lif  utan  störande  in- 
flytelser utifrån,  kanske  ville  han  särskildt  göra  sig 
fri  för  att  kunna  deltaga  i  det  nya,  snart  stundande 
mrge^soZ  iTgul  korståget.  Någon  martyrdöd  på  slagfältet  fick  han 
emellertid  icke.  Den  svenska  skaran  hade  efter  slu- 
tad strid  kommit  ned  till  Riga,  och  där  var  herr  Israel  sjuk.  När 
han  kände  döden  nalkas,  begaf  han  sig,  åtföljd  af  sina  tjänare,  till  sta- 
dens domkyrka  och  gick  fram  till  en  af  dennas  största  dyrbarheter, 
ett  beläte  af  jungfru  Maria,  satte  på  ett  hennes  finger  ett  kostbart 
fingerguld,  sägande:  »Du  är  min  fru,  och  du  var  mig  alltid  den  Ijuf- 
vaste,  hvartill  jag  kallar  dig  till  vittne.  Jag  anförtror  mig  och  min 
anda  åt  din  försyn  och  miskund.»  Omedelbart  därefter  afled  han  år 
1351. 

Herr  Israel  förefaller  som  en  bland  de  sista  ättlingarne  af  den 
gamla  ridderliga  skolan,  under  det  hans  fränder  och  ståndsbröder,  som 
under  den  närmast  följande  tiden  togo  Sveriges  öden  om  hand,  hade 
vida  mera  praktiska  syften.  De  kunde  därigenom  uträtta  mera,  men 
alltför  lätt  fingo  deras  sträfvanden  en  utpräglad  karaktär  af  själfviskhet. 
Herr  Israel  efterlämnade  barn.  Hans  son,  väpnaren  Peter  Israelsson, 
stod  märkligt  nog  under  de  kommande  striderna  om  Sveriges  krona  på 
konung  Magnus'  och  konung  Håkans  sida,  under  det  hans  två  svågrar, 
herr  Karl  Ulfsson  till  Tofta  (sparre)  och  herr  Anund  Jonsson  (Lejon- 
släkten) slöto  sig  till  oppositionen. 

Ungefär  samtidigt  med  herr  Israel,  men  i  hemlandet,  afled  ärke- 
biskop Hemming  Nilsson  å  ärkebiskopsgården  Arno  i  Mälaren.  Hans 
sigill  är  här  återgifvet  fig.  196.  Han  sitter  i  en  stol,  hvars  öfre  sido- 
stycken   afslutas   med    lejonhufvud,   öfver   honom   lyfter  sig  å  smärta 


KONUNG   MAGNUS  n:S  MYNDIGHBTSTID,   ANDRA   SKEDET.      1344—1353.       217 


kolonner  en  rikt  sirad  gotisk  baldakin,  och  bakväggen  prydes  af  en 
tapet  med  brokigt  mönster.  Det  hela  är  en  afbild  af  ärkebiskopens 
stol  (cathedra),  som  hade  sin  plats  i  närheten  af  högaltaret  i  dom- 
kyrkan och  i  hvilken  han  satt  nnder  gudstjänsten  och  när  tvistande 
parter  trädde  fram  inför  honom  för  att  få  dom  i  andliga  mål.  I  ena 
handen  håller  han  biskopsstafven,  öfver  skuldrorna  och  framför  honom 
hänger  det  bandformiga,  korstecknade  palliet,  hvilket,  innan  det  af 
påfven  sändes  till  en  ärkebiskop,  fick  hvila  på  aposteln  Petrus*  graf.  I 
kraft  af  förbindelsen  med  den  allmänneliga  kyrkan  och  med  dennas 
målsman,  den  helige  fadern,  som  var  den  helige  Petrus'  efterträdare, 
hvilket  särskildt  palliet  antyder,  kan  ärkebiskopen  lyfta  sin  högra 
hand  öfver  det  folk,  hvars  herde  han  var.  De  två  sköldarna  med 
korset  äro  Uppsala  domkapitels  vapen. 

Herr  Hemming  var  tydligen  en 
ganska  framstående  man.  Yi  träffa 
honom  först  som  kanik  i  Västerås; 
hans  härkomst  är  icke  känd,  men 
han  synes  varit  bördig  från  Väst- 
manland, inom  hvilket  landskap  han 
ägde  jord,  som  synes  varit  ärfd, 
liksom  han  ägde  ett  par  bodar  på 
torget  i  Västerås.  För  första  gången 
namnes  han  i  en  till  vår  tid  be- 
varad handling  från  år  1320.  Tre 
år  därefter  begaf  han  sig  till  Paris, 
antagligen  för  att  där  fortsätta  sina 
studier,  men  hade  under  utresan  ett 
betydligt  obehag.  Koggen,  i  hvilken 
han  hade  inskeppat  sig,  antagligen 
i  Lödöse,  hade  icke  hunnit  längre 
än  till  Marstrands  hamn,  när  den 
blef  öfverfallen,  tagen  och  plundrad 
af  herr  Knut  Porse  och  dennes  tjä- 
nare; skeppet  blef,  såsom  herr  Knut 
själf  skrifver,  laf  honom  och  hans 
tjänare    tyvärr    uppehållet».      Herr 

Hemming  torde  hafva  stannat  tämligen  länge  i  utlandet,  ty  vi  återfinna 
honom  icke  i  svenska  handlingar  förrän  år  1334,  då  han  var  doraprost 
i  Västerås.  När  ärkebiskopsstolen  blef  ledig  år  1341,  kallades  han  genom 
alla  afgifna  röster  till  den  högsta  värdigheten  inom  den  svenska  kyrkan 
såsom  »en  genom  lärdora  och  goda  seder  utmärkt  man,  hvilken  såväl  i 
det  andliga  som  världsliga  hade  mycken  erfarenhet».  När  uppsala- 
kapitlets ombud  infunno  sig  i  Västerås,  ville  herr  Hemming,  drifven 
af  blygsamhet,  undandraga  sig  det  maktpåliggande  ämbetet  men  lät  sig 
dock  öfvertalas.     Det  dröjde  något  med  stadfästelsen  af  valet.    Påfven 


196.    Ärkebiskop  Hemming 8  sigill. 


218  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE   INTILL  KONUNG  ALBRBKTS  FALL. 

Benedikt  XII  hade,  så  fort  han  fått  underrättelse,  att  ärkebiskopsstolen 
var  ledig,  beslutit  att  själf  bortgifva  den,  men  när  det  oaktadt  valet 
skett  och  herr  Hemming  rest  ut  till  Avignon,  ansåg  Clemens  VI,  som 
under  tiden  blifvit  påfve,  sig  ej  vara  bunden  af  företrädarens  afsikt 
utan  stadfttete  valet  den  15  november  1342. 

Allt  antyder,  att  herr  Hemming  väl  fyllde  sin  plats,  att  han  nit- 
älskade lör  kyrkans  utveckling,  för  missionsverkets  fullföljande  i  Norden 
och  för  kyrkobyggnadernas  uppförande,  att  han  sökte  upprätthålla  den 
makt  och  det  anseende,  som  tillkom mo  ärkebiskopen,  och  att  han  gjorde 
detta  med  så  mycken  klokhet  och  hofsamhet,  att  han  vann  sina  under- 
lydandes  tillgifvenhet  och  de  stores  aktning.  När  han  fann  sin  rätt 
kränkas  af  konungens  fogdar  och  länsmän,  klagade  han,  och  konungen 
gjorde  hans  sak  till  sin.  När  ärkebiskopen  i  Nidaros  besvärade  sig 
öfver  att  svenska  präster  hindrade  dem,  som  det  ville,  att  erlägga  den 
urgamla  olofsskatten  till  kyrkan  i  Nidaros  (Trondhjem),  där  den  helige 
konung  Olofs  kropp  hvilade,  och  i  stället  nödgade  dem  att  sända  sina 
gåfvor  till  Uppsala  kyrka,  gaf  herr  Hemming  ett  utredande  och  på 
samma  gång  tillrättavisande  svar.  I  Sverige,  heter  det  däri,  finnes 
ingen  hvarken  präst  eller  lekman,  som  hindrar  någon  att  med  sin  offer- 
gåfva  vända  sig,  hvart  han  ville,  men  ingalunda  är  man  skyldig  att 
hembära  sin  gåfva  just  dit,  där  det  helgon  man  vill  hedra  har  sin 
hvilostad.  Eller  skulle  den,  som  ville  skänka  en  penning  till  den 
helige  Jakobs  heder,  nödvändigt  begifva  sig  därmed  till  hans  graf  i 
Compostella?  Nej,  den  hulda  modern  kyrkan  upphöjer  på  h varje  rum 
alla  de  helgon,  som  vistas  i  himlarnas  riken,  med  ljudande  lof  och 
enträgen  hängifvenhet.  >I  egna  saker  är  i  öfrigt,  såsom  I  veten>,  fort- 
sätter han,  >hvar  och  en  sin  egen  herre.>  För  öfrigt  hade  den  omnämnda 
olofsgärden  så  tillkommit,  att  inbyggarne  i  Hälsingland,  hvilka  hufvud- 
sakligen  lefva  af  jakt,  för  längesedan  kommit  öfverens  att  till  dom- 
kyrkan i  Uppsala  erlägga  en  skatt  för  allt  hvad  de  hafva  och  genom 
köpenskap  vinna,  och  med  denna  skatt  uppehölls  gudstjänsten  vid  de 
heliga  konungarne  Olofs  och  Eriks  altare  i  domkj^rkan.  Men  inga- 
lunda låge  däri  ett  förbud  för  hälsingame  att,  när  de  så  ville,  lämna 
sina  gåfvor  till  andra  stiftelser  inom  eller  utom  Sverige.  >Vi  fördrista 
oss  ock»,  heter  det  till  sist,  »att  gifva  eders  vishet  det  rådet  att  icke 
mot  svenska  undersåtar  bringa  på  tal  någon  skyldighet  att  regelbundet 
lämna  en  afgift  till  eder  kyrka,  ty  det  kan  hända,  att  de,  som  nu 
komma  till  eder,  frivilligt  och  drifna  af  sin  fromhet,  med  gåfvor  till 
den  allra  heligaste  martyren  Olof,  hålla  sig  undan,  så  snart  de  för- 
nimma, att  man  vill  göra  den  frivilliga  gåfvan  till  en  årlig  för- 
pliktelse.» 

Ungefär  två  och  ett  hälft  år  senare,  den  26  januari  1346,  finna  vi  ärke- 
biskop Hemming  i  Jämtland,  stadd  på  visitationsresa;  han  begagnade 
vintern  för  att  kunna  lättare  färdas  i  trakter,  där  banad  väg  icke  fanns. 
Äfven    sjövägen    valde   han  ibland  för  att  kunna  besöka  de  aflägsnare 


KONUNG  MAGNUS  II:S  MYNDIG HBTSTID,   ANDRA  SKBDBT.     1344  —  1353.       219 

delarna  af  det  vidsträckta  stiftet.  På  sitt  skepp  for  han  till  hamnarna 
i  Bottnen,  från  dem  görande  utflykter  inåt  land,  och  hann  omsider 
ända  till  Torne,  hvarest  han  anlade  kyrka  och  döpte  en  mängd  lappar 
och  finnar. 

För  att  få  kyrkans  handlingar  lättare  tillgängliga  lät  ärkebiskop 
Hemming  hösten  1344  utskrifva  ett  >register>,  innehållande  afskrifter 
af  alla  domkyrkans  och  stiftets  urkunder,  som  förvarades  i  ärkebiskopens 
af  herr  Hemming  uppförda  stenhus  eller  i  domkapitlet,  samt  därjämte 
ett  kalendarium,  en  förteckning  öfver  Uppsalas ,  biskopar  och  ärke- 
biskopar jämte  korta  biografiska  uppgifter,  en  motsvarande  förteckning 
öfver  Sveriges  kristna  konungar,  berättelser  om  den  helige  konung 
Eriks  underverk  m.  m.  I  fortsättningen  af  ärkebiskopsförteckningen 
erhåller  herr  Hemming  vitsordet  att  hafva  varit  en  man  af  >mycken 
kunskap  och  goda  råd>.* 

Till  konung  Magnus  synes  ärkebiskop  Hemming  hafva  stått  i  ett 
vänskapligt  förhållande.  Han  insattes  i  1344  års  interimsregering  och 
erhöll  hvarjehanda  förmåner,  t.  ex.  rätt  att  årligen  tullfritt  utföra  50 
läster  spannmål.  I  ett  bref  af  år  1344  nöjer  sig  konungen  icke  med 
det  vanliga  formuläret,  «den  högvördige  fadern  i  Kristus  och  oss  älske- 
lige»,  utan  tillägger,  hvad  vi  kunna  anse  uttrycka  en  personlig  till- 
gifvenhet,  hederstiteln  >vår  vän>. 

Ärkebiskop  Hemmings  ännu  bevarade  testamente  visar,  att  han 
var  en  förmögen  man.  Till  domkyrkorna  i  Uppsala  och  Västerås  samt 
till  enskilda  personer  skänker  han  jordagods  samt  bortgifver  i  öfrigt 
140  mark  silfver,  omkring  400  mark  svenska  penningar  (omkr.  80  mark 
silfver),  sex  stycken  kostbart  sidentyg,  åtta  timmer**  hermelin,  sex 
timmer  gråverk,  flera  dyrbara  kläder  af  scharlakan  och  siden,  fodrade 
med  hermelin  och  andra  dyrbara  skinn,  ett  stycke  brabantskt  kläde, 
mer  än  22  fullständiga  uppsättningar  af  kläder,  två  omgångar  vapen, 
ett  silfver  bälte,  ett  fingerguld  med  en  infattad  safir,  tre  hästar,  sju 
silfverkärl,  21  silfverbägare,  sex  silfverskedar  o.  s.  v.  Hans  fränder 
ihågkommas  med  gåfvor  och  likaledes  hans  många  tjänare,  bland  hvilka 
omtalas  två  präster,  flera  väpnare,  tre  småsvenner,  två  kockar,  en 
skomakare  med  tjänare,  en  bagare,  en  bryggare,  två  stallsvenner,  en 
trädgårdsmästare  och  fyra  fiskare.  Herr  Hemming  var  tydligen  icke 
en  biskop,  som  ansåg  sin  förnämsta  uppgift  vara  att  spela  en  roll  som 
storman  inom  det  politiska  området  och  som  för  sådant  ändamål  omgaf 
sig  med  yppighet  och  en  stor  tjänareskara.  Så  mycket  mera  kunna  vi 
från  denna  mängd  af  kostbarheter  och  talrikheten  af  tjänare  hos  den 
sansade  kyrkomannen  draga  den  slutsatsen,  att  vid  midten  af  1300- 
talet   yppigheten   var  stor  i  vårt  land.***     Därom  vittna  äfven  andra 

*  Detta    registrum    ecclesie    upsalensiB,    som    utgör    ett    band    af   182   stora 
pergamentsblad,  förvaras  nn  i  riksarkivet. 
**  Timmer  =  40  stycken. 
***  För  päfvens  räkning  lades  sedermera  beslag  pä  herr  Hemmings  kvarlätenskap,  till 
gäldande  af  hans  andel  i  konung  Magnus'  skuld  till  den  päfliga  skattkammaren. 


220     MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNQ  ALBRBKTS  FALL. 

testamenten,  allra  främst  de  för  konung  Magnus  och  drottning  Blanche 
upprättade. 

Gifmildheten  mot  andliga  stiftelser  var  denna  tid  mycket  stor,  till 
en  del  måhända  framkallad  af  den  allvarliga  maning  om  förgängligheten 
af  allt  timligt,  som  den  stora  döden  hade  gifvit.  Den  3  januari  1351 
ingick  den  högborna  fru  Birgitta  Enutsdotter  jämte  tärnorna  Ingrid 
och  Sigrid  i  den  heliga  Klaras  kloster  invid  Stockholm,  där  hon  tidigare 
hade  insatt  en  dotter;  hon  var  en  halfsyster  till  herrar  Nils  och  Ulf 
Abjörnssöner  (sparre)  och  sedan  år  1335  änka  efter  riksrådet  herr 
Magnus  Bengtsson.  Den  25  maj  ingick  i  samma  kloster  fru  Birgitta 
Brynjulfsdotter,  som  nyligen  blifvit  änka  efter  f.  d.  drotseten  herr 
Greger  Magnusson.  Hon  gaf  för  sitt  upptagande  i  klostret  en  jord- 
egendom, och  under  hennes  gåfvobref  har  konung  Magnus  fäst  sitt 
sigill.  Hon  kallar  honom  i  brefvet  »sin  käraste  herre»  och  beder  honom 
vara  detta  hennes  företag  »gynnsam  och  bevågen».  Det  vänliga  för- 
hållande dessa  uttryck  antyda  är  så  mycket  mera  att  märka,  som  denna 
fru  Birgitta,  med  ett  lejon  i  fäderneskölden,  var  faster  till  den  längre 
fram  i  konung  Magnus*  historia  uppträdande  hertig  Bengt  Algotsson. 

Under  det  konung  Magnus  ännu  vistades  på  andra  sidan  Östersjön, 
fann  man  nödigt  att  i  mars  1351  sammankalla  en  herredag  i  Jönköping, 
»på  grund  af  den  i  Sverige,  Norge  och  Skåne  för  tillfället  tvingande 
nöden  och  för  de  farliga  krig,  hvilka  nu  ständigt  pågå  och  som  äfven 
med  sannolikhet  väntas  för  den  närmaste  tiden».  Drottning  Blanche 
var  närvarande  vid  mötet,  och  där  träffades  ett  aftal  med  den  påflige 
uppbördsmaunen  Jean  de  Guilhert,  att  allt  hvad  han  insamlade  för 
påfvestolens  räkning  skulle  lämnas  som  lån.  Lånet  gjordes  af  drott- 
ningen för  att  bevara  rikena  Sverige  och  Norge  samt  alla  hennes  gods 
och  panter,  af  biskoparne  till  värn  och  skydd  för  deras  kyrkor  och 
deras  gods,  af  riksråden  och  de  öfriga  ädlingarne  till  försvar  för  rikena 
och  deras  egna  gods.  De  biskopar  och  rådsherrar,  som  icke  varit  när- 
varande vid  mötet  i  Jönköping,  uppmanades  efteråt  att  åtaga  sig 
samma  förbindelser  som  de,  hvilka  varit  närvarande.  Biskoparne  gjorde 
detta,  men  de  världsliga  herrarne  nekade.  Det  gick  långsamt  med 
uppbörden.  När  konung  Magnus  i  juli  1351  godkände  detta  låneaftal, 
kunde  han  icke  kvittera  större  belopp  än  12,000  mark  penningar  —  då 
skulle  emellertid  enligt  det  ursprungliga  aftalet  redan  en  del  af  lånet 
hafva  varit  återbetald.  Lånets  storlek  uppgifves  till  sist  till  något 
mera  än  25,000  mark. 

Närvarande  i  Jönköping  voro  följande  medlemmar  af  konungens  råd: 
biskop  Peter  i  Linköping,  herr  Nils  Marcusson,  prost  i  Linköping  och 
konungens  kansler,  herr  Nils  Äbjörnsson  (sparre),  herr  Nils  Turesson 
(bjälke),  konungens  drotsete,  herr  Karl  Näskonungsson  (natt  och  dag), 
herr  Anund  Sture  (tre  sjöblad,  fig.  197),  herr  Gustaf  Arvidsson  (sparre), 
herr  NUs  Åkesson  (?),  herr  Erengisle  Sunesson  (båt)  samt  Johan  Kri- 
stinesson  af  vapen  (sparre)  —  vidare  utom  rådet:  herr  Nils  Ingevaldsson, 


EONUNa  MAGNUS  II:S  MTNBIOHETSTID,   ANDRA  SKEDET.      1344 — 1353.       221 

fogde  på  Stockholms  slott  (natt  och  dag  i  längden),  herr  Magnus 
Gislesson  (sparre)  samt  väpnaren  Hallsten  Petersson,  befallningsman 
öfver  Skåne  (half  lilja),  Algot  Bengtsson,  lagman  öfver  Västergötland 
(griphufvud,  fig.  198),  Nils  Magnusson  (fyrstyckad  sköld,  fig.  199),  Peter 
Lindormsson  (sparre  öfver  blad,  af  den  s.  k.  Porstena-släkten,  fig.  200) 
och  Bengt  Turesson  (bjälke).  När  konungen  den  15  juli  stadfäste  af- 
talet,  voro  en  del  af  de  här  uppräknade  personerna  närvarande,  i  öfrigt 
inga  namngifna. 


197.  Tre  sjöblad. 


198.    Orip- 
hufvud. 


199.    Fyrstyckad      200.    Sparre 
sköld.  öfver  blad. 


201.    Tillbaka- 
seende  tUf. 


Rikets  förnämsta  ämbetsmän  voro  fortfarande  drotseten  och  marsken. 
Från  minderårighetstiden  kvarstod  som  drotsete  herr  Knut  Jonsson 
(lejonörn),  och  han  bibehöll  den  ansvarsfulla  befattningen  till  utgången 
af  år  1333.  Förhållandena  synas  hafva  varit  på  ett  eller  annat  sätt 
brydsamma,  ty  efterträdaren,  herr  Greger  Magnusson  (två  snedbjälkar), 
innehade  ämbetet  icke  mer  än  ett  år.  lians  efterträdare  blef,  med 
rådets  enhälliga  bifall,  herr  Nils  Åbjörnsson  (sparre),  hvars  fullmakt 
är  daterad  den  18  maj  1335  och  är  märklig  därför,  att  den  redogör 
för  drotsetens  åligganden:  att  sköta  slott,  fästen,  sakören,  gods,  domar 
och  andra  saker.  Konungen  lofvar  för  sig  och  sina  efterträdare  att 
hålla  drotseten  skadeslös  för  alla  de  utgifter  han  å  ämbetets  vägnar 
har  och  fria  honom  från  all  genom  ämbetet  framkallad  ovänskap  och 
tvist.  Konungens  syster  och  23  stormän  lofva  att  bistå  den  nya  drotseten 
>med  hjälp,  råd,  lif,  all  förmåga  och  sträfvan».  Huru  länge  herr  Nils 
innehade  ämbetet  är  genom  de  ofullständiga  uttalandena  i  urkunderna 
icke  fullt  klart.  I  augusti  1344  omtalas  herr  Nils  Turesson  (bjelke) 
som  drotsete,  men  i  slutet  af  året,  då  konungen  hade  för  afsikt  att 
reik  till  Norge,  tillsatte  han  för  sin  frånvaro  ett  regentskap,  bestående 
af  ärkebiskop  Hemming,  herr  Nils  Åbjörnsson,  lagmannen  herr  Israel 
och  väpnaren  Johan  Kristineson,  hvilken  i  det  om  denna  sak  ut- 
gifna  brefvet  kallas  konungens  officialis  generalis,  hvilket  vi  torde 
kunna  öfversätta  med  högste  ämbetsman.  Man  har  antagit,  att  detta 
hittills  okända  ämbete  tillkommit  för  den  tid  konungen  ämnade  till- 
bringa i  sitt  andra  land,  men  då  samme  Johan  Kristineson  bär  samma 
titel  åren  1346  och  1347  och  då  herr  Israel  Birgersson  för  stimma  titel 
under  år  1348  och  under  denna  tid  ingen  drotsete  finnes  omtalad,  synes 
ett  försök  hafva  blifvit  gjordt  att  vidtaga  en  ändring  i  de  hittills- 
varande förhållandena  —  i  hvilket  syfte,  det  veta  vi  icke.  I  början 
af  är  1350  är  herr  Nils  Tnresson  åter  drotsete. 


222  MBDBLTIDBNS  FÖRSTA   8KBDB  INTILL  KONUNG   ALBREKTS  FALL. 

Drotseten  hade  vida  större  betydelse  än  marsken,  åt  hvilken  vården 
om  krigsväsendet  var  anförtrodd.  Marskämbetet  synes  knappt  alltid 
hafva  varit  besatt,  åtminstone  finnas  under  långa  tider  arkunder,  i 
hvilka  ingen  marsk  omtalas,  flåkan  Mattsson  var  marsk  under  åren 
1335  och  1336,  Anund  Einvidsson  under  åren  1340—1344,  Sten  Turesson 
under  åren  1348  och  1349.  Med  af  seende  på  betydelsen  af  marskens 
ställning  inom  samhället  är  att  märka,  att  marsken  icke  behöfde  inne- 
hafva  riddarvärdighet. 

De  längst  aflägsna  landskapen,  Finland  och  Skåne,  kräfde  särskilda 
åtgärder.  Slott  funnos  i  båda,  och  slotten  hade  höfdingar,  men  man 
kände  behof  af  mera  upphöjda  styresmän  öfver  dessa  områden.  De 
kallas  än  advocati  (fogdar),  än  prefecti,  hvilket  vi  ju  kunna  öfversätta 
med  föreståndare,  för  att  icke  använda  det  i  senare  tid  förekommande  ut- 
trycket ståthållare,  än  capitanei,  d.  v.  s.  höfvitsmän.  Till  sådana  viktiga 
poster  utsagos  framstående  män.  I  Skåne  förekomma  som  höfvitsmän 
år  1333,  således  strax  efter  landets  införlifvande  med  Sverige,  Anund 
Sture  (tre  sjöblad)  och  Ulf  Pilipsson  (tillbakaseende  ulf,  fig.  201),  åren 
1341  och  1342  den  förut  nämnde  Johan  Kristineson,  år  1346  Karl 
Nilsson  (natt  och  dag),  år  1347  Arnvid  Lindormsson.  Höfvitsmännen 
i  Finland  synas  hafva  bott  på  Åbo  slott. 

Om  kyrkans  stormän  är  icke  mycket  att  säga.  Ärkebiskop  Karl 
i  Lund  tog  en  synnerligen  verksam  del  i  Skånes  förening  med  Sverige. 
Under  hans  efterträdare  Peter  uppenbarar  sig,  huru  betänkliga  för- 
hållandena i  Danmark  voro.  Ar  1336  hotar  han  med  bannlysning  enhvar 
som  på  ett  eller  annat  sätt  begick  våld  mot  kyrkan.  Vid  en  dansk 
biskopssynod  år  1345  öfverenskoms,  huru  mycket  hvar  biskop  skulle 
lämna  i  bidrag  till  underhåll  åt  en  biskop,  som  af  omständigheterna 
tvingades  att  lämna  sitt  stift;  ärkebiskopen  skulle  lämna  25  mark 
silfver. 

Inom  det  gamla  Sverige  synes  dominikanerorden  hafva  åtnjutit  ett 
synnerligen  stort  anseende.  En  medlem  af  denna  orden  blef  ärkebiskop 
i  Uppsala  år  1332  —  han  säges  hafva  lidit  mycket  genom  angrepp  från 
franciskanema.  Till  samma  orden  hörde  biskop  Israel  Erlandsson  i 
Västerås,  hvilken  afled  nyssnämnda  år;  han  har  i  en  skrift  redogjort 
för  den  helige  konung  Eriks  lefnad  och  för  de  underverk,  som  gjort 
honom  förtjänt  att  räknas  som  ett  af  kyrkans  helgon.  Till  samma 
orden  hörde  biskop  ödgisl  i  Västerås  (f  1352).  Han  synes  hafva  varit 
en  from  man.  Sed  var,  att  ärkebiskopar  och  biskopar  visade  sig  i  sina 
sigill  sittande  i  biskopsstolen,  ödgisl  däremot  har  i  sitt  mycket  prydligt 
utförda  sigill  (fig.  202)  anvisat  sig  en  mycket  blygsam  plats,  längst  ned 
i  den  spetsiga  ovalen,  som  tillhör  ett  prästerligt  sigill.  Han  ligger  där 
på  knä,  med  biskopsmitra  och  staf  i  handen,  med  blickarna  riktade  uppåt, 
till  de  öfver  honom  stående  jungfru  Maria  med  Jesusbarnet  på  armen  och 
Johannes  döparen.  Allra  öfverst  syntes  förr  den  korsfäste  Kristus,  men 
hans   bild    är   nu   i    det   enda   bevarade  exemplaret  af  biskopens  sigill 


KONUNG  MAGNUS'  MYNDIGHETSTID,  DBT  SISTA   SKEDET.      1363—1363.      223 


utplånad,    öfver   biskopen   läses   hans   namn   och  titel,  hvilket  annars 
förekom  i  omskriften.    Denna  innehåller  i  stället  ett  bibelspråk.    Fullt 
fri   från  fåfänga  var  dock  icke  den  fromme  biskopen,  ty  han  anbragte 
i   sigillet   tvenne   adliga  vapensköldar, 
antagligen  faderns  och  moderns.    I  ett 
måladt   glasfönster   i   kyrkan   finna  vi 
henne  afbildad  i  en  tillbedjande  ställning. 

Om  ärkebiskop  Hemming  har  jag  i 
det  föregående  talat.  Hvad  om  honom 
sades  må  anses  vara  betecknande  för  en 
god  biskops  verksamhet.  Goda  biskopar 
voro  Bengt  och  Hemming  i  Abo,  båda 
komna  från  Uppsala,  båda  ifrande  för 
utvecklingen  af  sina  domkapitel  och 
för  den  kristna  kyrkans  ordnande  inom 
de  aflägsnare  delarna  af  sina  vidsträckta 
stift. 

Under  denna  period  af  konung  Mag- 
nus* regering  fanns  och  verkade  inom 
Sverige  en  högboren  kvinna,  Birgitta, 
dotter  af  den  förut  omtalade  upplands- 
lagmannen Birger  Persson,  en  stor- 
slagen personlighet,  from  och  nitisk. 
Hon  samlade  kring  sig  andliga  män 
af  god  intelligens  och  mycken  from- 
het.    Skildringen    af  henne  och  hennes 

själslif  bör  icke  styckas.  Jag  kommer  därför  att  ägna  henne  i  det 
följande  ett  särskildt  kapitel,  ty  det  är  hon  värd:  den  enda  personlighet 
under  vår  medeltid,  som  vi  kunna  verkligen  lära  känna,  den  enda  som 
vunnit  världsrykte. 


2(^2.    Biskop  Ödgisls  sigill. 


12. 
Konmig  Magnus'  myndighetstld,  det  nlsta  skedet. 

1353-1363. 


Ovädersmoln  drogo  sig  samman,  bådande  kommande  olyckor. 

Konungens  ekonomiska  bekymmer  voro  mycket  svåra.  Inkomsterna 
förslogo  alls  icke  till  de  oundvikliga  utgifterna.  Det  som  fattades 
måste  anskaffas  genom  lån  —  det  gick  så  långt,  att  konungen  måste 
som  säkerhet  för  ett  lån  i  Lybeck  lämna  sina  två  kronor  — ,  men  som 
lånen  ej  kunde  erhållas  annat  än  på  korta  terminer,  var  förlägenheten 


224 


MEDELTIDENS  fGBSTA   SKEDB  INTILL  KONUNG  ALBRBKT8  FALL. 


alltid  tryckande.  Till  sist  blef  återbetalande  en  omöjlighet.  Påfven 
fick  vänta  och  vänta  men  visade  likväl  stor  långmodighet.  Först  i 
oktober  1355  blef  konung  Magnus  dömd  att  en  månad  efter  det  domen 
blifvit  honom  delgifven  inbetala  skulden,  ja  ännu  i  februari  1356  skref 
Innocentius  VI  helt  vänligt  till  honom  och  hans  gemål.  >0m  du, 
käraste  son»,  heter  det  i  brefvet  till  konungen,  »besinnade  de  dryga  ut- 
gifter och  mångahanda  trångmål,  af  hvilka  din  moder,  den  romerska 
kyrkan,  ständigt  tryckes,  hvilka  varit  för  länge  och  för  vida  kända, 
för   att   du   skulle   kunna   vara   okunnig   om   dem,  tro  vi  förvisso  och 


203.  204. 

K-  Magnus  ILe  myntj  första  {203)  och  andra  gruppen. 


205. 


tvifla  icke  det  minsta,  att  du  af  din  kärlek  till  kyrkan  skulle  drifvas 
till  medlidande,  så  att  du  icke  allenstst  betalade  hvad  du  är  skyldig 
utan  ock  gåfve  en  riklig  hjälp  af  din  egen  förmögenhet.  Men  eftersom 
antingen  mångfalden  af  dina  göromål,  genom  hvilka  du  förströs,  eller 
ditt  lands  afskilda  läge  hindrat  dig  att  noga  gifva  akt  på  kyrkans 
nöd  och  betryck,  vilja  vi  för  din  höghet  i  korthet  lämna  en  skildring 
däraf.»  Han  beder,  att  lånet  må  utan  dröjsmål  inbetalas,  >så  att  vi  må 
hos  dig  finna  den  barnsliga  kärlek  och  medlidsamhet,  som  vi  hoppas, 
och  så  att  vi  icke  behöfva  använda  andra  medel».  Redan  under  loppet 
af  följande  månad  fingo  tre  tyska  andlige  i  uppdrag  att  fordra  lånets 
inbetalande  inom  fyra  månader  efter  skedd  påminnelse  eller  ock  bann- 
lysa konungen  och  hans  medgäldenärer.  Påminnelsen  framfördes  emellertid 
icke  med  synnerlig  skyndsam  het,  ty  först  i  maj  1358  underrättades 
ärkebiskopen  i  Lund,  en  af  löftesmännen,  att  bannlysning  hotade  honom. 


208. 


K.  Magnus  ILs  mynt  efter  •*  i  1354. 


Den  30  maj  samma  år  anmodades  21  nordiska  ärkebiskopar  och  biskopar 
att  i  sina  kyrkor  med  klockringning  och  utsläckande  af  de  tända  ljusen 
afkunna  bannlysningen  öfver  konung  Magnus,  hvilket  straff  drabbade 
äfven  hans  medlöftesmän,  därest  de  icke  hade  inbetalt  den  del  af  skuld- 
summan, som  räknades  på  deras  lott.  Påfvens  mildhet  mot  den  svenske 
konungen  är  så  mycket  märkligare,  som  han  verkligen  själf  befann  sig 
i  stor  penningförlägenhet.  Påfvens  utgifter  voro  i  allmänhet  dryga. 
Så  till  exempel  uppgingo  påfvens  utgifter  för  år  till  hans  kök  till  två 


KONUNG  MAGNUS'   MYNDIGHETSTID,   DET  SISTA   SKEDET.      1353—1363.      225 

tredjedelar  af  den  skuldsumma,  som  i  åratal  tryckte  Sverige  och 
vållade,  att  dess  konung  och  landets  förnämste  såväl  bland  andlige  som 
världslige  till  en  tid  belades  med  kyrkans  bann. 

De  brydsamma  ekonomiska  förhållandena  återspegla  sig  i  tidens 
myntväsen.  I  början  af  konung  Magnus'  regering  räknades  i  allmänhet 
icke  fullt  fem  mark  penningar  på  en  mark  silfver,  efter  år  1340 
var  förhållandet  1:  5  det  regelbundna.  Till  dessa  två  perioder  torde  vi 
kunna  hänföra  sådana  mynt  som  fig.  203,  fig.  204  och  205,  å  ena  sidan  de 
kungliga  Polkungarnes  lejon  (dock  utan  snedbjälkar),  å  den  andra  en 
krona.  Senare  försämrades  myntet  ansenligt.  Ett  nytt  pålystes  från 
den  22  februari  1354,  och  med  detta  erlades  peterspenningen  inom  ärke- 
stiftet under  år  1356 — 1362;  detta  mynt  betecknades  som  »dåligt,  af 
intet   eller   ringa   värde»  och  blef  aflyst.    När  bönderna  år  1363  ville 


209.    K.  Magnus  ILa  mynt  och  hrakteater  efter  **/2  1334. 

erlägga  skatten  till  påfvestolen  i  samma  dåliga  mynt,  vägrade  upp- 
bördsmännen att  taga  mot  ett  redan  aflyst  mynt.  I  juli  1363  omtalas 
äfven  ett  bättre  mynt.  Till  denna  tredje,  den  till  sist  dåliga  gruppen 
af  konung  Magnus'  mynt,  få  vi  hänföra  sådana  mynt  och  brakteater 
som  fig.  206—209. 

De  yttre  politiska  förhållandena  äga  vid  denna  tid  en  karaktär, 
som  gör  dem  för  vår  tids  ögon  vidunderliga.  En  stor  brist  på  offentlig 
redlighet,  ständiga  möten  med  underhandlingar,  som  sällan  afslutas, 
oupphörliga  ändringar  i  de  ledande  personemas  ställning,  mått  och 
steg,  som  icke  leda  till  något  resiiltat  —  allt  detta  gör,  att  det  inre 
sammanhanget  mellan  de  yttre  tilldragelserna  är  svårt  att  finna,  i 
synnerhet  som  urkundsuppgifterna  äro  ganska  knapphändiga. 

Förhållandet  till  hansestädema  var  icke  fientligt,  men  det  var 
mycket  osäkert.  Klagomål  fördes  å  båda  sidor.  Konung  Magnus  be- 
svärade sig  däröfver,  att  städernas  köpmannaintressen  förledde  dem  att 
gifva  understöd  åt  hans  och  kyrkans  fiender,  »ryssar,  novgoroder  och 
pleskover».  Är  hvad  konungen  anför  sant,  hade  visserligen  hanse- 
städema gjort  sig  skyldiga  icke  allenast  till  egennytta  utan  ock  till 
omänsklig  grymhet.  Han  påstår  nämligen,  att  städerna  försågo  ryssarne 
med  vapen,  kläder,  salt,  järn,  sill  och  andra  nödvändighetsvaror,  att 
de  tyska  köpmännen  på  hånligt  sätt  behandlat  de  svenska  fångarne  i 
Novgorod,  beskyllande  dem  och  deras  konung  för  att  vara  röfvare  och 
missgärningsmän,    hvilka   bara   ville   bereda  undergång  åt  handeln  på 

Sverige*  kUtoria.     II.  15 


226  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBRBKTS   FALL. 

Novgorod  och  Ryssland^  och  att  de  yrkat  på  fångames  nedgörande, 
ja,  att,  när  en  köpman  hade  förbarmat  sig  öf ver  fångame  och  gifvit  af 
sina  ägodelar  för  att  skyla  deras  nakenhet  och  skaffa  dem  det  nöd- 
vändiga till  att  uppehålla  lifvet,  då  de  voro  nära  att  förgås  af  hunger 
och  törst,  så  utstötte  de  öfriga  köpmännen  honom  ur  sitt  lag,  hvarpå 
han  af  ryssame  blef  halshuggen. 

Konungens  klagomål  gällde  äfven  tyskames  öfvermodiga  och  våld- 
samma uppträdande  i  Norge  och  i  Sverige,  i  synnerhet  å  marknads- 
platserna vid  Skanör  och  Falsterbo.  Frön  till  tvistigheter  mellan 
tyskame  där  och  konungens  tjänstemän  saknades  aldrig;  de  förra  sökte 
vinna  allt  större  oberoende,  de  senare  begagnade  sig  af  alla  anled- 
ningar för  att  skaffa  konungen  och  sig  själfva  inkomster.  Det  hade  af 
gammalt  varit  vanligt,  att  de  tyska  handtverkare,  som  under  den 
lifligaste  handelstiden  besökte  tyskames  områden  vid  de  två  städerna, 
till  konungens  fogde  erlade  en  viss  penningafgift.  En  gång  kommo 
två  buntmakare  i  träta  och  slagsmål  och  fingo  till  sonande  af  sin  för- 
brytelse gifva  fogden  hvar  sitt  skinn.  Efter  detta  utkräfdes  ett  sådant 
af  hvar  buntmakare,  liksom  af  andra  handtverkare  prof  på  deras  arbeten. 
Andra  fall  omtalas  i  städernas  klagoskrifvelser.  Hösten  1352  råkade 
köpmännen  från  Kampen  i  strid  med  borgarae  från  Stralsund,  Rostock 
och  Wismar.  Våldsamheter  begingos,  och  Skånes  höfvitsman,  herr  Lars 
Karlsson,  omfattade  med  glädje  tillfället  att  erbjuda  stralsundarne  sin 
hjälp  mot  den  holländska  hansestaden.  Två  år  senare  (i  september 
1354)  utbröt  en  strid  mellan  lybeckame  och  stettinarne  på  Munkeholm 
invid  Falsterbo,  vid  hvilket  tillfälle  bodar  antändes,  den  svenske  fogden 
ihjälslogs  och  hans  lik  uppbrändes.  Denna  gång  var  dock  tyskaraes 
skuld  så  uppenbar,  att  Lybeck  och  Stettin  i  största  hast  vidtogo  åt- 
gärder för  att  blidka  alla,  som  hade  klagomål  att  anföra.  Huru 
ömtåliga  förhållandena  voro  mellan  Sverige  och  hansestädema,  synes 
bäst  däraf,  att  under  tiden  mellan  den  9  augusti  1352  och  midsommaren 
1361,  då  en  definitiv  fred  afslöts,  uppgjordes  icke  mindre  än  sju  stille- 
ståndsfördrag  på  längre  eller  kortare  tid.  Vid  de  flesta  använde  konung 
Magnus  sin  svåger,  hertigen  af  Mecklenburg,  som  medlare. 

Emellertid  spelade  vid  denna  tid  de  tyska  städerna  endast  en 
biroll.  Det  var  förhållandena  till  Danmark  och  till  Mecklenburg,  som 
voro  de  afgörande. 

Konung  Valdemar  hade  under  lång  tid  haft  sin  uppmärksamhet 
fäst  på  utlandet.  Han  hade  gjort  en  vallfärd  till  den  heliga  grafven, 
han  hade  uppträdt  som  medlare  mellan  stridande  tyska  furstar,  men 
han  hade  under  allt  detta  icke  förgätit,  att  han  hade  måst  till  sin 
granne  i  Sverige  afstå  Skåne,  Halland  och  Blekinge. 

Konung  Valdemar  slöt  sig  år  1350  mycket  nära  till  konung  Magnus' 
svåger  Albrekt  af  Mecklenburg,  som  nu  hade  erhållit  hertigtitel;  fru 
Birgitta  ger  honom  en  annan  titel  —  räfven  — ,  och  den  var  väl  för- 
tjänt.   I   maj    1350   förlofvade   han   sin   på   sin   höjd   femåriga  dotter 


KONUNG   MAGNUS*   MYNDIGHETSTID,  DBT  SISTA   SKEDET.      1363—1363.      227 

Margareta  med  Albrekts  son  Henrik,  och  i  sammanhang  därmed  fick 
han  löfte  om  hjälp  från  Mecklenburg.  Den  späda  fästmön  dog,  men 
konung  Valdemar  lät  genast  sin  två  år  yngre  dotter  Ingeborg  träda  i 
hennes  ställe,  öfverenskommelsen  därom  slöts  den  23  oktober.  Till 
gengäld  lofvade  Albrekt  att  bistå  Valdemar  mot  alla  hans  fiender  — 
icke  ens  svågern,  konung  Magnus,  var  undantagen  —  samt  att  bringa 
riket  och  alla  tillhörande  land,  såsom  de  ädle  herrar  konung  Erik  och 
konung  Kristofer  hade  innehaft  dem,  åter  under  konung  Valdemar  och 
hans  arfvingar.  Icke  14  dagar  därefter  slöts  en  ny  traktat,  i  hvilken 
konung  Valdemar  lofvade  att  till  sin  blifvande  måg  Henrik  utbetala 
10,000  mark  silfver  inom  ett  hälft  år  efter  det  hertig  Albrekt  hade 
bragt  det  därhän,  att  Helsingborgs  fäste  —  och  därmed  Skåne  —  hade 
från  hans  svågers  händer  kommit  i  konung  Valdemars. 

Huru  mycket  af  dessa  sk  ändliga  af  tal  bl  ef  bekant  i  Sverige,  veta 
vi  nu  icke,  men  af  ordalagen  i  Jönköpingsmötets  beslut  af  mars  1351, 
då  lånet  af  den  påfliga  uppbörden  bestämdes,  framgår  otvetydigt,  att 
man  väntade  ett  fientligt  anfall,  som  kunde  blifva  farligt  för  själfva 
Sverige.  I  sammanhang  härmed  torde  kunna  sättas,  att  konung  Magnus 
synes  den  13  februari  1351  hafva  skrifvit  från  Estland  till  Visby  med 
uppmaning  till  staden  att  rusta  och  att  med  afseende  på  utsändandet 
af  skeppen  hörsamma  drotsetens  befallning. 

Med  grefve  Henrik  af  Holstein,  hvilken  deltagit  i  det  ryska  fält- 
tåget, hade  konung  Magnus  efter  dettas  slut  år  1352  en  uppgörelse. 
Konungen  förband  sig  att  betala  honom  den  betydande  summan  af 
8,000  mark  silfver,  hvilken  summa  dock  kunde  under  vissa  förutsättningar 
minskas,  såväl  till  ersättning  för  gjord  som  till  lön  för  framtida  tjänst, 
och  skulle  under  detta  aftal  vara  inbegripen  grefvens  broder.  Så 
förtroligt  var  vid  denna  tid  förhållandet  mellan  konungen  och  Henrik, 
att  ett  äktenskap  aftalades  mellan  denne  och  en  släkting  till  drottning 
Blanche.  Henrik  blef  emellertid  senare  gift  med  en  dotter  till  Albrekt 
af  Mecklenburg.  Denne  uppträdde  ännu  offentligen  som  konung  Magnus* 
hjälpare  vid  biläggandet  af  tvister  mellan  Sverige  och  tyska  städer. 

Att  förhållandet  mellan  de  svenska  och  danska  konungarne  var 
spändt,  kunna  vi  sluta  af  de  många  möten,  som  höllos  mellan  dem. 
Det  lönar  sig  icke  att  uppräkna  dem,  alldenstund  intet  uppgifves  om 
de  ärenden,  som  vid  dem  förhandlades.  Urkundemas  tystnad  gifver 
icke  ens  möjlighet  till  gissningar. 


Året  1353  bildade  en  vändpunkt  i  konung  Magnus'  historia.  Hvad 
det  var,  som  gjorde  en  omkastning  möjlig  eller  nödig,  vare  sig  för- 
svinnandet af  krafter,  som  tidigare  hade  verkat,  eller  uppkomsten  af 
nya,  som  voro  angelägna  att  leda  utvecklingen  in  på  nya  banor,  huru 
omkastningen  försiggick,  de  närmaste  förberedelserna,  som  i  samtidens 
ögon  kunde  tjäna  som  tecken  för  tiden,  och  själfva  krisen  —  allt  detta 


228  MEDELTIDENS   FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBRERTS  FALL. 

är   fördoldt   för   eftervärldens   ögon.     Det  är   icke   allenast   de   dolda 

strömningarna    under    de    yttre    tilldragelserna,    som    vi    icke    kunna 

skönja;    till   och    med    det    yttre   förloppet   är   för   oss   okändt.     Det 

finnes    endast    en    tilldragelse,    som    vi    kunna    anse    beteckna    krisen 

som    afslutad.    Det   låter   ganska   oskyldigt,    när  det  i  en  kronologisk 

anteckning   heter   helt   enkelt,   att   en  Bengt  Algotsson  kyndelsmässo- 

tid   (d.  v.  s.  i   första   början   af  februari)   1353    upphöjdes  till  hertig 

öfver   österlanden   (Finland)  och  Halland.     De  följande  tilldragelserna 

visa,  att  denna  upphöjelse  var  en  tilldragelse  af  yttersta  vikt.    Herr 

Bengt   hade   fiender,   och   dessa   hatade   honom   grundligt  —  hvarföre, 

det   kunna  vi   nu   icke   utreda. 

^  Bengt   Algotsson   var   en   högättad  man,  i  börd 

kunna  vi  kalla  honom  jämgod  med  själfve  konungen.* 

^/  ^-  ._„^^  I  sin  vapensköld  förde  han  ett  upprätt  lejon. 

IS^  *  K^  >:F  ^1  \  ^^   Bengts  fbrsta  tid  finnas  inga  upplysningar. 

'  ■      -'  !      Hans    faster,    fru    Birgitta    Bry nj  ulfsdotter,    synes 

^y;^/    ->  hafva  stått  i  ett  vänskapligt  förhållande  till  konung 

^'jt  ji...  Magnus.    Bengt    deltog    i   det   ryska   fälttåget   och 

01A     TT  *•     D     *     h^r   uppenbarligen   under  detta    kommit    i   närmare 
210.    Hertig   Bengt      .  ,^*^         i     t     ,  „  ..,.,.. 

Algotssons  sigill.       beröring  med  sm  konung.    Han  gick  ut  i  kriget  som 


*  Oriktigheten   af  det  redan   under   medeltiden   af  hertig   Bengts  fiender  utspridda 
ryktet,  att  han  yar  en  man  af  oädel  börd,  yederiägges  af  nedanstående  släkttafla. 


Ronnng 

Folke  Jarl 

Konung 

Valdemar  II 

1 

Sverker  II, 

af  Danmark. 

1 

t  1210. 

Magnns,  lagman  i  Ödtergötland,  f  1263.                           Hertig  Knnt              Sane,    g.  m.     Elin. 
I     af  Reval.  ' ^ ' 


Bengt,  lagman  i  Östergötland,  f  1294.  Syantepolk,   g.  m.  Bengta.  Algot, 

.  lagman  i  lagman  i 

Östergötland,  Västergöt- 

t  1310.  land. 


Ingeborg,  Katarina,  Magnus,    Bryojalf,  g.  m.  Ingegurd.    Katarina.    Ingrid,  g.  1288  m.    Folke, 

g.  m.  g.  m.  lagman  i    ' 

lagman  drotseten  Östergöt- 
Birger          Knnt  land. 

Persson.  Jonsson. 


Den  heliga                                      Knnt.         Algot.  Birgitta,                          Knnt,  f  1350. 

Birgitta.                                                               i  gm. 

I  drotseten 

I  Greger 

I  Magnusson. 


Hertig  Bengt,    Knut,  g.  m. 
t  1360.       Märta,  dotter 
af  hr  Ulf 
Gndmarsson 
och  den  heliga 

BirgitU. 

Ingegärd,        Katarina.  Ingrid, 

abbedissa 
i  Vadstena, 
t  1412. 


KONUNG  MAGNUS'  MYNDIGHETSTID,   DET  SISTA  8KBDBT.      1353—1363.      229 

väpnare,  följande  år  var  han  riddare  —  måhända  på  grund  af  ut- 
märkelse under  kriget  — ,  året  därefter  satt  han  i  konungens  råd,  och 
det  följande  året  var  han  hertig.  Konungens  afsikt  att  åt  herr  Bengt 
gifva  denna  titel  med  därtill  hörande  värdighet  synes  hafva  blifvit  på 
förhand  känd;  ryktet  därom  nådde  ända  till  fru  Birgitta  i  Eom,  hvil- 
ken  trots  släktskapen  —  hon  var  kusin  till  Bengt  Algotssons  far  — 
hotar  konungen  med  olycka,  ifall  han  icke  skilde  ifrån  sig  Bengt,  hvil- 
ken  hon  betecknar  som  en  djäfvulens  tjänsteman. 

I  det  föregående  har  redan  blifvit  taladt  om  jarltiteln  och  dess  ut- 
veckling —  först  jarl  öfver  ett  i  rikets  utkant  liggande  landskap,  sedan 
jarl  öfver  hela  riket.  Efter  utländskt  mönster  utbyttes  jarltiteln  mot 
hertigtitel.  Den  som  genom  familjeband  stod  konungen  närmast  kallades 
hertig  af  Sverige,  den  som  stod  denne  närmast  fick  titeln  hertig  af 
Finland  —  således  ett  upptagande  under  ändradt  namn  af  jarlvärdig- 
heten i  dennas  första  betydelse.  Herr  Bengt  var  måhända  en  äregirig 
man,  hvilken  kanske  mindes,  att  en  af  hans  stamföder  var  hertig 
Knut  af  Reval.  Knut  Porse  hade  år  1326  blifvit  (dansk)  hertig  af, 
Halland,  och  denna  titel  ärfdes  af  hans  två  söner,  konung  Magnus' 
halfbröder,  hvilka  nyligen  fallit  offer  för  digerdöden.  För  öfrigt  antog 
herr  Erengisle  Sunesson  (båt)  åtminstone  från  och  med  maj  1353,  på 
grund  af  arfsanspråk,  titeln  jarl  eller  grefve  af  Orkenöarna. 
Hertig  Bengt  utnämndes  äfven  till  höfvitsman  öfver  Skåne. 
Om  förbittring  rådde  redan  mot  tanken  att  upphöja  Bengt  till 
någon  högre  värdighet,  måtte  hans  ställning  och  åsikter  ingifvit  de 
rådande  i  landet  allvarliga  farhågor.  Man  måtte  hafva  vetat,  att  han 
uppgjort  ett  program,  hvilket  han,  upphöjd  till  makten,  skulle  följa. 
Hurudant  kan  hans  program  hafva  varit?  Endast  af  den  närmaste 
tidens  åtgärder  kunna  vi  gissningsvis  sluta  oss  till  dess  beskaffenhet. 
Herr  Nils  Turesson  är  icke  längre  drotsete.  En  del  af  drotsetens 
myndighet  hade  måhända  gått  öfver  till  hertig  Bengt;  dessutom  om- 
talas år  1355  en  konungen  mycket  tillgif ven  man,  herr  Trötte  Petersson 
(snedbjälke)  som  konungens  iusticiarius.  Det  tyckes,  som  om  det  hade 
ingått  i  programmet  att  upphäfva  drotseteämbetet,  hvarvid  dock  en  del 
af  drotsetens  åligganden  anförtroddes  åt  en  tjänsteman,  som  icke  hade 
lika  stor  myndighet  som  drotseten  och  därför  icke  kunde  blifva  lika 
farlig  för  konungens  makt. 

Det  tvingande  behofvet  att  skaffa  konungen  ökade  inkomster  synes 
hafva  föranledt,  att  i  programmet  upptogs  ett  minskande  af  de  förmåner, 
som  genom  tidigare  utfärdade  privilegier  blifvit  gifna.  Vi  hafva  ett 
talande  bevis  för  den  stora  bristen  på  åt  vår  tid  bevarade  urkunder  i 
den  omständigheten,  att  detta  återtagande  af  privilegier  icke  är  kändt 
annat  än  genom  ett  i  förbigående  gjordt  uttalande.  Konung  Magnus 
besökte  år  1354  Spånga  kyrka  i  Uppland  och  hugnade  kyrkoherden 
därstädes  med  skattefrihet  för  hans  jord,  »ehuru  nyligen  alla  privilegier 
och  friheter  blifvit  återkallade»  —  ett  djärft  steg,  hvilket  måste  fram- 


230  MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 

kalla  en  allmän  förbittring.  År  1355  lade  hertig  Bengt  kvarstad  i 
Lunds  ärkebiskopsstols  gods.  Vi  känna  endast  gärningen,  icke  anled- 
ningen eller  sammanhanget  med  andra  omständigheter. 

Hanseaterna  klagade  öfver  hertigen.  De  anhöllo  år  1354  hos  konung 
Magnus,  att  han  ville  underrätta  »den  lysande  fursten  och  ädle  herren 
herr  Bengt,  hertig  af  Halland»,  att  de  tyska  borgarne  icke  borde  be- 
sväras med  ovanliga  tullar  och  annat  förtryck.  Afven  här  torde  om- 
tanken rörande  konungens  finanser  hafva  gjort  sig  gällande. 

Bengt  Algotsson  hade  varit  närvarande,  när  det  ofvan  anförda  af- 
talet  med  grefve  Henrik  af  Holstein,  hans  vapenbroder  under  kriget, 
afslöts.  Nu  —  år  1354  —  synes  konung  Magnus  hafva  varit  angelägen 
att  vid  sig  och  sitt  hus  fästa  svågern  Albrekt  af  Mecklenburg.  Denne 
ville  åtminstone  tiUs  vidare  stå  väl  med  de  två  rivalerna,  Magnus  och 
Valdemar,  för  att  från  båda  erhålla  förmåner. 

Det  förefaller,  som  om  konung  Magnus  funnit  sig  föranlåten  att 
trygga  sin  ställning  genom  att  hafva  ett  stort  sammanhängande  område, 
inom  hvilket  hans  myndighet  skulle  vara  fullkomligt  obestridd.  I  maj 
1353  bestämdes,  att  drottningens  norska  morgongåfveområde  skulle 
hädanefter  utgöras  af  Bohus  och  Marstrand  samt  hela  Bohuslän  och 
Borgsyssel  (nutidens  Smålenene),  ett  område  som  stötte  omedelbart  intill 
hennes  svenska  morgongåfveområde,  Värmland,  Dal,  Lödöse  stad  och 
Lindholms  slott  (på  Hisingen)  jämte  därunder  lydande  område.  Drott- 
ningen nämnde  visserligen  själf  de  tjänstemän,  som  förvaltade  detta 
område,  men  då  hon  alltid  tyckes  hafva  stått  i  det  bästa  förhållande 
till  konungen  och  då  dennes  hjälpare,  hertig  Bengt,  innehade  det 
ansenliga  område,  som  sträckte  sig  åt  söder  från  drottningens  område, 
nämligen  Halland  och  Skåne,  var  ändringen  af  det  norska  morgongåfve- 
området  till  fördel  för  konungen.  Regleringen  af  denna  fråga  torde 
hafva  stått  i  samband  med  den  omständigheten,  att  Håkans  myndighets- 
ålder var  nära  förestående. 

Hösten  1355  tillträdde  konung  Håkan  regeringen  öfver  Norge  i 
eget  namn,  under  det  den  äldre  brodern,  Erik,  ingen  regeringsmakt  hade: 
han  var  endast  korad  till  faderns  efterträdare.  Fru  Birgitta,  som  låter 
oss  i  så  mycket  ana  de  tankar,  som  hennes  fränder  och  vänner  hyste, 
uttalar  sitt  ogillande  däraf,  att  konung  Magnus*  yngre  son  fått  på  sin 
lott  arfriket  Norge,  under  det  den  äldre  fick  nöja  sig  med  valriket 
Sverige.  Af  boken  om  konunga-  och  höfdingestyrelse,  hvilken  denna 
tid  blef  införlifvad  med  den  svenska  litteraturen,  se  vi,  att  man  ansåg 
arfrike  vara  något  bättre  än  valrike.  »Efter  naturlig  skipelse»,  heter 
det  där,  »hafver  den  konung,  som  har  konungsligt  välde  genom  arf, 
såsom  son  efter  fader,  desto  större  kärlek  till  sina  undersåtar,  som  de 
hafva  tjänt  och  lydt  hans  fader  och  förföder,  och  sammaledes  har  folket 
desto  större  kärlek  och  god  vilja  till  sin  konung,  när  det  är  uppfödt 
under  hans  faders  och  förfäders  värjo  och  lydnad.»  I  en  något  senare 
tid,    när   det  sattes  i  fråga  att  efter  konung  Valdemars  död  välja  till 


KONUNG  MAGNUS'   MTNDIGHBTSTID,   DET  SISTA   SKEDET.      1353 — 1363.      231 

konung  öfver  Danmark  hans  dotterson  Olof,  arftagare  till  den  norska 
kronan,  befarade  många,  att  Norge  såsom  arfrike  skulle  få  öfvervikten 
gentemot  valriket  Danmark.  För  vår  tid  synes  det  helt  naturligt,  att 
den  svenskfödde  konungens  äldste  son  skulle  blifva  hans  efterträdare  i 
Sverige. 

AUtsedan  en  gren  af  Folkungaätten  hade  bestigit  Sveriges  tron, 
visar  sig  hos  de  öfriga  stormännen  allra  först  missnöje,  sedermera 
försök  att  utvidga  den  egna  makten  på  konungarnes  bekostnad.  Det 
vfiu:  icke  heller  lätt  för  Birger  jarls  ättlingar  att  häfda  sin  företrädes- 
rätt, ty  dels  låg  det  i  tidens  anda  att  upphöja  landets  store  på  allmogens 
bekostnad,  dels  bekämpade  konungahusets  medlemmar  icke  sällan  hvar- 
andra  och  måste  af  denna  orsak  söka  vinna  bundsförvanter  bland  de 
store.  Konungen  var  genom  otaliga  släktskapsband  förbunden  med  sina 
store,  och  de  hundra  år,  som  hade  förflutit  sedan  Valdemar  Birgersson 
blef  konung,  hade  därför  icke  kunnat  utbilda  någon  öfvertygelse  om 
konungens  stora  företräde  framför  de  högborna  männen  i  landet. 

Att  stormännen  voro  oroliga  och  våldsamma  antydes  mången  gång 
i  tidens  urkunder.  De  sökte  med  vapen  i  hand  tilltvinga  sig  förmåner, 
till  men  för  de  oprivilegierade  och  svagare,  dessutom  stodo  enskilde 
eller  enskilda  ätter  i  bitter  strid  mot  andra.  När  man  tröttnat  vid 
striden,  sökte  man  åvägabringa  försoning,  och  af  sådan  anledning  fram- 
kastades förslag  om  giftermål,  som  kunde  förena  de  mot  h  varandra 
stridande.  Men  ofta  mötte  detta  hinder  på  grund  däraf,  att  de  store 
genom  täta  giftermål  ofta  voro  så  nära  besläktade,  att  det  behöfdes 
påflig  dispens  för  den  nya  förening  som  föreslogs.  I  böneskriften  till 
den  helige  fadern  plägade  man  framhålla,  huruledes  ett  afslag  skulle 
framkalla  många  stridigheter  och  stor  förargelse. 

Småningom  hade  hos  stormännen  vaknat  en  sträfvan,  som  gick  ut 
på  att  vinna  större  fördelar  än  de,  som  stodo  att  få  genom  kamp  med 
likställda.  Man  hade  kommit  till  en  målmedveten  sträfvan  att  inom 
och  öfver  riket  vinna  makt  och  myndighet  på  bekostnad  af  konuuga- 
dömet.  Om  konung  Magnus  insåg  vådorna  af  detta,  om  han  i  Bengt 
Algotsson  funnit  en  man,  som  i  detta  fall  delade  hans  uppfattning,  och 
han  på  grund  däraf  upphöjde  honom  för  att  komma  i  åtnjutande  af 
hans  hjälp  —  då  kunna  vi  förstå  bitterheten  af  det  hat,  hvilket  de 
öfriga  stormännen  hyste  mot  Bengt,  afl^äUingen  från  deras  politik. 

Af  dem,  som  innehade  råds  värdigheten  år  1351  och  lefde  ännu  år 
1356,  voro  de  verksammaste  herr  Nils  Turesson  (bjälke)  och  Erengisle 
Sunesson  (båt),  jarl  af  Orkenöarna.  Båda  hörde  till  släkter,  hvilkas 
stamgods  lågo  i  Småland  och  vid  Kalmar  sund,  båda  voro  därjämte 
nära  besläktade:  herr  Nils  var  gift  med  herr  Erengisles  syster.  Den 
förres  fader  och  broder  hade  varit  lagmän  i  Värend,  själf  var  han  mot 
slutet  af  1340-talet  lagman  på  Öland.  När  han  i  början  af  år  1352 
hade  —  för  andra  gången  —  entledigats  från  drotseteämbetet,  öfyertog 
han   lagmansämbetet   öfver   Tiohärads   lagsaga.     Han  var  van  vid  ut- 


232 


MEDELTIDENS   FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 


öfvande  af  makt,  hemmastadd  i  rikets  vftrf,  väl  bekant  i  landet,  nära 
besläktad  med  de  mera  framstående  stormännen  och  dessutom,  tack  vare 
sitt  lagmansämbete,  helt  visst  i  besittning  af  allmogens  sympatier  i 
Småland  och  i  landet  öster  därom.  Den  vapenbild,  som  förekommer  i 
hans  sigill  (fig.  211)  vittnar  om  kärlek  för  prakt.  Sköldhållare  äro 
ytterst  ovanliga  i  den  svenska  medeltidens  heraldik.  Herr  Erengisle 
jarl  innehade  aldrig  någon  offentlig  anställning  i  Sverige;  hans  för- 
nämsta gods  synes  hafva  legat  i  Kalmartrakten,  och  han  tyckes  alltid 
hafva  stått  i  det  bästa  förhållande  till  herr  Nils.  Båda  voro  de  farliga 
motståndare,  därest  de  en  gång  ville  bryta  med  sin  konung. 


211.    Från  herr  Nils  Turessons  sigill. 


212.    Från  Bo  Jonssons  sigill. 


Till  dessa  två  sluter  sig  en  grupp  af  personer,  som  äro  yngre, 
kanske  ej  alltid  till  åren  men  i  anseende  till  deltagandet  i  stats- 
ärenden. Vi  hafva  att  bland  dem  märka  herr  Bengt  Filipsson  med  en 
tillbakaseende  ulf  i  vapnet,  hörande  till  en  betydande  uppsvensk  ätt, 
samt  de  vida  yngre  herr  Karl  Ulfsson  till  Ulfåsa,  hans  namne  herr 
Karl  till  Tofta  samt  väpnaren  Bo  Jonsson.  Den  förstnämnde  af  dessa 
tre  var  son  till  fru  Birgitta  Birgersdotter  och  herr  Ulf  Gudmarsson 
samt  innehade,  liksom  fadern,  Närkes  lagsaga.  Herr  Karl  till 
Tofta  (sparre)  var  son  till  herr  Ulf  Abjörnsson,  hvilken  en  tid  hade 
varit  lagman  i  Tiohärad;  sonen  slöt  sig  närmare  till  de  uppländska 
stormännen,  äktade  en  systerdotter  till  fru  Birgitta  samt  blef  lagman 
i  Uppland.  Bo  Jonsson  synes,  att  döma  efter  vapnet  (fig.  212),  hafva 
hört  till  de  märkliga  Algotssönernas  släkt,  ur  hvilken  västgötarne  tagit 
flera  lagmän,  och  var  dotterson  till  östgötalagmannen  herr  Bo  Nilsson, 
som  själf  förde  natt-  och  dag-vapnet  och  gift  sig  in  i  den  mäktiga  Blå- 
släkten. En  annan  framstående  man,  ännu  något  yngre,  var  herr  Nils 
Turessons  systerson,  Erik  Karlsson  (örnfot,  fig.  213),  som  från  år  1364 
förekommer  i  tidens  handlingar.  Alla  dessa  och  många  flera  voro  missnöjda 
öfver  den  maktställning,  som  gifvits  åt  deras  frände  Bengt  Algotsson. 

Något  egentligt  stöd  bland  den  svenska  kyrkans  prelater  kunde 
konung   Magnus  icke  påräkna.    Äfven  inom  denna  förekomma  stridiga 


KONUNG   MAGNUS'   MYNDIGHETSTID,   DBT  SISTA   SKEDET.      1353—1363.      233 

förhållanden,  för  hvilka  skulden  till  en  icke  ringa  del  hvilar  på 
påfvarne.  Dessa  behöfde  inkomster  och  beskattade  hänsynslöst  såväl 
prästerskap  som  lekmän.  En  ny  inkomstkälla,  som  mera  än  de  andra 
verkade  menligt,  hade  påfvarne  förstått  att  skaffa  sig  genom  att,  med 
åsidosättande  af  det  kanoniska  valsättet,  utnämna  biskopar  och  andra 
prelater.  Om  en  andlig  afled  under  besök  vid  påfvestolen  —  biskoparne 
voro  skyldiga  att  hvart  tredje  år,  i  egen  person  eller  genom  ombud, 
besöka  påfven,  andra  begåfvo  sig  till  honom  af  andra  skäl  —  eller 
under  färden  till  eller  från  hans  residens,  på  den  tiden  Avignon,  för- 
behöll sig  påfven  rätt  att  genom  provision,  såsom  termen  lydde,  nämna 
efterträdare.  Härmed  vunnos  två  ändamål:  enhvar,  som  ville  vid  en 
dylik  utnämning  komma  i  nådig  åtanke,  måste  söka  ställa  sig  väl  med 
påfven,  och  för  hvar  plats,  som  besattes,  hade  påfven  rätt  att  uppbära 
det  första  tjänsteårets  inkomster.  Sedan  detta  bruk  en  gång  uppkommit, 
visste  man  att  utvidga  det.  Om  en  plats  blifvit  en  gång  af  påfven 
bortgifven,  förbehöll  han  sig  för  all  framtid  rätt  att  gifva  bort  den. 
De  tjänstsökande  infunno  sig,  såvidt  möjligt,  hos  påfven  för  att  där 
själfva  föra  sin  talan;  om  någon  sådan  där  erhöll  befordran  och  där- 
igenom hans  förra  ämbete  blef  »ledigt  vid  påfvehofvet»,  förbehöll  sig 
påfven  rätt  att  besätta  äfven  detta.  Ofta  hände  det,  att  prästämbeten 
i  Sverige  af  påfven  bortgåfvos  åt  utlänningar,  hvilka  aldrig  satte  sin 
fot  inom  landet,  hvadan  tjänsten  måste  upp- 
rätthållas genom  en  vikarie.  Mången  gång 
förenades  på  en  hand  flera  indräktiga  tjänster, 
hvarigenom  likaledes  vikariers  anställande  blef 
nödvändigt.  Så  t.  ex.  blef  den  förutnämnde 
påflige  legaten  Jean  de  Guilbert,  ehuru  icke 
ens  prästvigd,  nämnd  till  kapellan  i  Carpentras 
(nära  Avignon),  kanik  i  Verdun  och  i  Nar- 
bonne,  dekan  i  Dorpat,  prost  i  Uppsala,  kanik 
i  Wtirzburg  och  ärkediakon  vid  en  annan 
kyrka  i  samma  stift.  Svåra  missbruk  hade  ^13.  ^^^ ^f^^  Karlssons 
sålunda  inrotat  sig,  till  stort  men  för  kyrkan. 

Efter  ärkebiskop  Hemmings  död  valde  domkapitlet  till  hans  efterträdare 
sin  dekan  Sigfrid,  en  orolig  och  krånglig  man.  Påfven  nämnde  till 
ärkebiskop  biskop  Peter  i  Linköping  och  därefter  Sigfrid  till  biskop  i 
Skara.  Därvarande  domkapitel  hade  redan  valt  sin  prost,  herr  Magnus, 
men  denne  måste  träda  tillbaka;  han  blef  dock  kort  därefter  biskop  i 
Västerås. 

Af  den  svenska  kyrkans  prelater  under  det  tidskifte,  med  hvilket 
vi  nu  sysselsätta  oss,  synas  ärkebiskop  Peter  i  Uppsala  samt  biskoparne 
Tomas  och  Hemming  i  Växjö  och  Åbo  hafva  varit  aktningsvärda  män, 
som  med  nit  verkade  i  sina  stift.  Ärkebiskopen  synes  icke  hafva  tagit 
någon  verksam  del  i  de  världsliga  angelägenheterna.  De  båda  biskoparne, 
i  synnerhet  Tomas,  stodo  fru  Birgitta  ganska  nära;  det  är  föga  troligt. 


234  MEDELTIDENS   FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBRBKTS  FALL. 

att  de  hyllade  sierskan  ntan  att  samtidigt  antaga  åtminstone  till  en 
del  hennes  för  konungen  ogynnsamma  politiska  åsikter.  I  Lunds  ärke- 
biskop Peter  (f  1355)  förlorade  konung  Magnus  en  tillgifven  vän.  Hans 
efterträdare  synes  hafva  varit  danskt  sinnad.  En  öppen  fiende  fick 
konung  Magnus  i  sin  förre  kansler  Nils  Marcusson,*  sedan  år  1351 
biskop  i  Linköping.  Han  valdes,  enligt  en  krönika  från  början  af 
15C)0-talet,  »mest  för  herrames  trug  och  bön».  Han  var  en  man  af  ett 
stridigt  lynne,  hvilken  växlade  parti,  allteftersom  han  trodde  sig 
vinna  fördel,  och  som  ansåg  sig  kunna  vara  ohörsam  till  och  med  mot 
påfvens  bad  —  ett  eget  förhållande  i  en  tid,  då  det  officiella  språket 
kallade  biskoparne,  när  deras  angelägenheter  föredrogos  för  påfven 
»ers  helighets  skapelse  eller  verk»  {creatura  eller  facturä). 


Konung  Magnus*  förstfödde  son,  Erik,  anslöt  sig  till  de  missnöjda 
store.  Han  förmälde  sig  hösten  1356  med  Beatrix  af  Brandenburg,  en 
systerdotter  till  konung  Valdemar.  Den  18  oktober  befann  han  sig  i 
Kalmar,  således  i  en  ort,  där  herr  Nils  Turesson  och  Erengisle  jarl 
hade  ett  mäktigt  inflytande,  och  utfärdade  därifrån  en  proklamation 
till  biskopar  och  klerker,  riddare  och  svenner,  köpmän  och  Sveriges 
allmoge,  i  hvilken  han  kallar  sig  Svea  och  Göta  konung  samt  herre 
öfver  Skåne  och  klagar  öfver  att  kronan  mist  de  slott  och  land,  som 
hans  och  kronans  fiende  Bengt  Algotsson  innehade.  Hertig  Bengt  får 
i  denna  skrif velse  icke  ens  herretitel,  till  hvilken  han  såsom  riddare 
var  berättigad.  Trupper  funnos  att  tillgå.  Under  det  konung  Magnus 
uppehåller  sig  i  öfre  Sverige,  rycker  Erik  in  i  Skåne  och  därifrån  i 
Halland.  Resningen  torde  hafva  varit  för  konung  Magnus  och  hertig 
Bengt  en  fullkomlig  öfverraskning.  Den  senare  begifver  sig  i  hast 
från  Halland,  och  Varberg  faller  i  de  upproriskas  händer.  I  januari 
1351  möttes  far  och  son  i  Lödöse,  och  uppdrag  lämnades  där  åt  Albrekt 
af  Mecklenburg  och  Adolf  af  Holstein  att  åstadkomma  ett  slut  på  den 
började  fejden.  I  den  häröfver  uppsatta  urkunden  bär  Magnus  ensam 
konungstitel.  A  hans  sida  uppträdde  vid  detta  tillfälle  herr  Nils 
Abjörnsson  (sparre),  den  förut  omtalade  herr  Lars  Karlsson  (sparre), 
herr  Trötte  Petersson,  skåningen  herr  Anders  Nilsson  och  tvenne  fram- 
stående norrmän.  På  Eriks  sida  se  vi  bland  andra  herr  Nils  Turesson 
och  herr  Karl  till  Ulfåsa. 

Den  som  vann  mest  på  denna  oenighet  var  onekligen  hertig  Albrekt. 
I  hemlighet  förbunden  att  gå  konung  Valdemars  ärenden,  genom  ett 
offentligt  fördrag  ftlst  vid  konung  Magnus  och  hans  tjänst,  trädde  han 
genast   på   Eriks   sida   och   förstod  att  tillvinna  sig  förmåner.    Under 

*  Han  hade  varit  med  konangen  1  1350—1351  års  fälttåg  och  hade  måhända  där- 
under haft  tillfälle  att  iakttaga  närmandet  mellan  konangen  och  Bengt  Algotsson. 


KONUNG  MAGNUS'  MYNDIQHBTSTID,   DET   SISTA   SKEDET.      1353—1363.      235 

belägringen  af  Varberg  gaf  Erik  åt  hertigen  i  förläning  de  viktiga 
fllstena  vid  Skanör  och  Falsterbo,  hvarigenom  hertigen  blef  herre  öfver 
marknaderna  därstädes;  hertigens  söner  Henrik  och  Albrekt  fingo  som 
ärftligt  län  södra  Halland  jämte  de  två  närmast  liggande  häraden  i 
Skåne.  Så  säker  om  medhåll  af  de  store  kände  sig  junker  Erik  redan 
nu,  att  han  lofvade,  att  det  senare  af  dessa  försäkringsbref  skulle  förses 
med  alla  svenska  biskopars  och  de  22  världsliga  rådsherrarnes  sigill  — 
ett  löfte  som  det  var  honom  omöjligt  att  infria.  Själf  hade  han  icke 
hunnit  skaffa  sig  mera  än  ett  mindre  sigill  (fig.  214).  Som  orsak  till 
upproret  hade  Erik  och  hans  anhang  upp- 
gifvit  de  förläningar,  som  hertig  Bengt 
erhållit.  Att  detta  endast  var  ett  svep- 
skäl är  tydligt  däraf,  att  de  förläningar, 
som  Erik  gaf  utanför  Varberg,  voro  för 
kronan  vida  mera  fördärfliga. 

Skiljedomen  fölides  i  Jönköping  den 
28  april  1357  och  var  för  konung  Magnus 
synnerligen  ogynnsam.  Till  sonen,  åt 
hvilken  nu  gifves  konungatitel,  måste  han 
afstå  södra  Halland,  Skåne  med  Hven, 
Lister,  Blekinge,  Kalmar  fögderi,  Värend 
och    allt    det   öfriga    Småland  utom  Fin-  214.    K.  Erik  IVts  sekret 

veden,  Visingsö,  Östergötland  och  Finland. 

Konung  Magnus  måste  förklara,  att  hertig  Bengt,  hans  broder  herr  Knut 
och  herr  Abjörn  Munansson,  som  för  hertig  Bengts  räkning  fört  befälet 
på  Varbergs  slott  med  flera  hertigens  anhängare  skulle  vara  utvisade  ur 
Sverige,  Norge,  Halland  och  Skåne.  Konung  Magnus  skulle  vara  sonen 
behjälplig,  om  så  behöfdes,  att  upprätthålla  hans  myndighet  inom  de 
åt  honom  afträdda  områdena.  Tvistemål,  som  Erik  icke  förmådde  sluta, 
skulle  få  hänskjutas  till  Magnus  och  det  gamla  rådet.  Alla  handlingar 
rörande  besittningsrätten  till  Skåne  skulle  för  båda  konungarnes  räkning 
förvaras  af  fyra  biskopar  och  fyra  världsliga  rådsherrar.  Alla  fångar 
skulle  frigifvas,  deras  förluster  skulle  ersättas.  De  två  upphofsmännen 
till  denna  ytterst  egendomliga,  i  högsta  grad  haltande  skiljedom  nöjde 
sig  med  att  som  lön  för  sin  möda  mottaga  det  för  dem  genom  sitt  läge 
synnerligen  viktiga  Borgholms  slott  med  Öland,  hvilket  nu  efter  hertig 
Valdemars  änkas  bortgång  åter  hemfallit  till  kronan,  h varjämte  konung 
Magnus  skulle  till  hertig  Albrekt  utbetala  12,000  mark  penningar. 

Att  aftalet  blef  ofördelaktigt  för  konung  Magnus,  det  må  ingen 
undra  på,  då  hertig  Albrekt  med  hopp  om  vinst  alltid  slöt  sig  till  den, 
som  för  ögonblicket  hade  största  utsikten  att  blifva  den  segrande  och 
då  grefve  Adolf  nyss  förut  blifvit  genom  en  ansenlig  penninggåfva 
knuten  vid  Eriks  intressen.  Det  är  egendomligt,  att  man  å  konung 
Magnus*  sida  hade  så  liten  kännedom  om  de  förhandlingar,  som  i  fientligt 
syfte  undan  för  undan  fördes. 


236  MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBRBKT8  FALL. 

Stillestånd  skalle  råda,  men  strider  fSrekommo  här  och  där.  Det 
var  en  tid  af  anarki,  då  gifvet  ord  intet  gällde.  I  maj  möttes  nere  i 
Skåne  konnng  Magnus  och  hans  två  söner.  Det  hade  varit  af  intresse 
att  veta,  hora  vid  detta  möte  förhållandena  gestaltade  sig,  men  vi 
känna  endast,  att  man  möttes.  För  rikets  öden  kunna  för  ö&igt  deras 
känslor  och  samtal  vara  likgiltiga,  ty  Erik  gick  vidare  å  aftalsbrottens 
väg.  Han  begaf  sig  till  Finland,  hvilket  var  hans  rättighet,  men  där- 
ifrån begaf  han  sig  till  öfre  Sverige,  hvarest  han  hade  intet  att  skaffa, 
då  denna  del  af  riket  enligt  skiljedomen  tillhörde  fadern.  Han  gjorde 
där  icke  endast  ett  tillfälligt  besök,  han  utförde  h varjehanda  regerings- 
handlingar, ja,  han  till  och  med  uppbådade  manskap  från  Svealand 
och  Hälsingland.  Huru  upptogs  detta?  Så  lamt  som  möjligt!  I  november 
träffades  ett  nytt  aftal,  ännu  ofördelaktigare  för  konung  Magnus. 
»Faderligen  behjärtande  sonens  kval,  bekymmer  och  gäld,  öfverlät  han 
åt  honom  att  förvalta  hela  Svealand  (utom  Närke  samt  Svartsjö  kungs- 
gård med  underliggande  län),  dock  med  villkor  att  af  de  inflytande 
skatterna  och  böterna  till  fadern  öfverlämna  hälften,  och  skulle  för 
öfrigt  skatterna  användas  uteslutande  till  betalande  af  båda  konungarnes 
skulder.  Erik  fick  ej  kalla  konungens  män  till  härnadståg,  därest 
icke  förelåge  allmänt  uppbåd  till  landets  försvar.  Det  var  nu  ej  stor 
del  af  riket,  som  lydde  direkt  under  konung  Magnus. 

Det  följande  året  medförde  viktiga  förändringar  till  konung  Magnus' 
förmån.  Aftalen  voro  åter  brutna.  I  mars  1358  finna  vi  konung 
Magnus  i  Helsingborg,  och  han  innehade  dess  viktiga  slott  ännu  i 
början  af  december,  då  Erik,  å  egna  vägnar  liksom  äfven  å  biskop 
Nils'  i  Linköping,  herr  Erengisle  jarls,  herr  Nils  Turessons  m.  fl. 
vägnar  anmodade  honom  att  själf  fäUa  dom  i  de  rådande  stridigheterna. 
Han  lofvade  att  fälla  en  sådan  dom  den  17  nästkommande  mars;  sedan 
domen  blifvit  afkunnad  och  Erik  fullgjort  hvad  i  denna  honom  ålades, 
skulle  Helsingborg  åt  honom  återlämnas.  Huru  konung  Magnus  kommit 
i  besittning  af  Helsingborg,  veta  vi  icke,  men  en  antydan  lämnas  må- 
hända af  den  omständigheten,  att  Erik  i  början  af  året  låtit  f&ngsla 
ärkebiskopen  af  Lund.  Erik  och  hans  parti  måste  hafva  befunnit  sig 
i  en  ytterst  betänklig  belägenhet,  då  de  åt  den  svårt  förolämpade 
fadern  öfverläto  rätten  att  fälla  dom  i  egen  sak.  Vid  denna  tid  var 
konung  Magnus  med  anledning  af  dröjsmålet  med  gäldande  af  skulden 
till  påfvestolen  bannlyst.  Först  i  maj  1360  blef  bannlysningen 
suspenderad.  Den  synes  under  mellantiden  icke  ha  utöfvat  något  in- 
flytande på  händelsernas  gång. 

Ingen  urkund  omtalar  denna  dom  såsom  fullbordad.  Erik,  hans 
gemål  och  barn  afledo  helt  plötsligt  den  21  juni  1359.  >Han  blef  så 
öfvermodig>,  heter  det  i  en  ungefär  samtidig  dansk  krönika,  >att  han 
reste  sig  mot  Herren  och  kyrkan.  Då  en  mängd  flyktingar  sökt  rädd- 
ning i  en  kyrka  och  han  icke  kunde  draga  ut  dem  ur  denna,  lät  han 
uppbränna  den  kristna  kyrkan  med  hennes  heliga  ting  och  den  i  henne 


KONUNG  MAGNUS*   MTNDIGHBTSTID,   DET   SISTA   SKBDBT.      1353—1363.      237 

samlade  skaran.  Men  denna  hans  gudlöshet  blef  icke  ostraffad.  Kort 
därefter  fö] lo  han,  hans  gemål  och  barn  genom  Guds  rättvisa  dom  offer 
för  en  snar  och  ömklig  död.»  Sannolikt  omkommo  makarne  och  deras 
barn  i  den  farsot,  som  under  åren  1359  och  1360  rasade  i  landet  och 
•  som  föranledde  ärkebiskop  Peter  i  Uppsala,  på  hans  stifts  enträgna 
böner,  att  den  22  juli  1359  låta  i  högtidlig  procession  bära  skrinet  med 
den  helige  konung  Eriks  ben  till  Gamla  Uppsala  och  tillbaka  till  dess 
förvaringsrum  vid  eller  på  domkyrkans  högaltare. 

Konung  Eriks  regering  har  naturligtvis  icke  lämnat  djupa  spår 
efter  sig  i  historien;  hans  styrelsetid  var  kort  och  uppfylld  af  strider. 
Många  bref  utfärdade  af  honom  hafva  visserligen  blifvit  bevarade,  men 
de  äro  till  en  stor  del  skyddsbref  för  kyrkliga  stiftelser.  I  öfrigt  ut- 
öfvade  Erik  under  färder  genom  landet  den  konungen  tillkommande 
domsrätten.  Som  tillägg  till  konung  Magnus  Erikssons  stadslag  före- 
kommer ett  stadgande,  som  år  1357  gafs  af  »den  ärlige  konung  Erik» 
och  rikets  råd  angående  straff  för  uppror  mot  städernas  styrelser. 

Om  Eriks  karaktär  veta  vi  intet  annat  än  det,  att  han  icke  drog 
sig  för  att,  brytande  lag,  uppträda  mot  fadern.  Antagligen  var  han  ett 
tämligen  viljelöst  verktyg  i  de  med  konung  Magnus  missnöjda  stor- 
männens händer. 

Så  fort  konung  Magnus  erhållit  underrättelse  om  sonens  död,  gaf  han 
till  känna,  att  han  återtoge  såväl  de  landskap,  som  han  åt  sonen  öfver- 
låtit,  som  de,  hvilka  denne  hade  tillägnat  sig.  Eriks  forna  anhängare 
begärde,  att  konung  Magnus  ville  till  någon  ort  i  mellersta  Sverige 
sammankalla  en  herredag.  Konungen  utfärdade  i  stället  kallelse  till 
en  riksdag  i  Kalmar,  till  hvilken  skulle  infinna  sig  den  13  nästkommande 
oktober  rådets  medlemmar,  fyra  män  från  hvar  lagsaga,  valda  ombud 
från  hvar  köpstad,  två  kaniker  (jämte  biskopen)  för  hvar  domkyrka 
och  i  öfrigt  enhvar,  som  för  rikets  eller  eget  bästa  ville  komma.  Detta 
är  den  första  riksdagskallelse  vår  historia  känner.  Det  synes,  som 
om  riksdagen  i  Kalmar  aldrig  kommit  till  stånd.  Uppgörelsen  mellan 
konungen  och  stormännen  ägde  rum  vid  ett  möte  i  Söderköping 
den  18  november.  Hertig  Bengt  skulle  fortfarande  vara  landsförvist, 
de  honom  gifna  förläningsbrefven  skulle  återfordras.  Återställde  han 
dem  och  konungen  ansåge  sig  »af  nåd  eller  för  sin  heders  skull»  böra 
gifva  honom  någon  upprättelse,  kunde  han  ju  lämna  honom  en  för- 
läning  i  ett  annat  land,  hvarmed  helt  visst  menas  Norge.  Allt  som 
under  de  närmast  föregående  åren  skett  skulle  vara  förlåtet  och  glömdt, 
alla  anspråk  på  ersättning  för  liden  skada  skulle  inom  hvar  lagsaga 
prof  vas  af  tvenne  personer  jämte  lagmannen.  Konungame  Magnus  och 
Håkan  lofvade  »vid  god  tro  och  heder»  att  hålla  denna  öf veren skommelse. 
Skrifvelsen  beseglades  af  dem  och  drottning  Blanche. 

Stormännens  syfte  att  göra  sig  fria  från  hertig  Bengt  blef  sålunda 
vunnet,  hvilket  för  konungen  innebar  ett  nederlag.  Omständigheter, 
öfver   hvilka   människor   ej    mäktade   råda  hade  återbragt  hela  landet 


238  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBRBKTS  FALL. 

under  hans  spira.  Konung  Magnus,  som  öfvemog  fått  smaka  stor- 
männens anspråk,  synes,  att  döma  efter  den  nyss  omtalade  riksdags- 
kallelsen, hafva  insett,  huru  detta  stormännens  öfvervälde  skulle  kunna 
brytas.  Låt  vara  att  riksdagar  först  under  det  följande  århundradet 
kommo  till  stånd,  bara  tanken  på  sammankallande  af  ett  möte,  i  hvilket 
de  under  aristokratiens  blomstringstid  undanskjutna  folkelementen  skulle 
vara  representerade,  vittnar  om  politisk  blick  och  bebådar  ett  nytt, 
viktigt  skede  i  utvecklingen.  Vi  märka  ock  den  skillnad  mot  förr,  som 
uppenbarar  sig  däri,  att  konung  Magnus  II  tillåter  hvem  det  vara 
månde  att  komma  till  hans  riksdag,  under  det  konung  Magnus  I  icke 
tillät  andra  än  de,  som  voro  kallade,  att  komma  till  hans  samtal. 


Om  konung  Erik  IV:s  upphöjelse  på  tronen  och  korta  regering  i 
och  för  sig  voro  utan  egentligt  resultat,  framkallade  de  däremot  något 
annat,  som  blef  för  den  följande  tiden  af  yttersta  vikt,  nämligen  ett 
närmande  mellan  konung  Magnus  och  konung  Valdemar. 

Att  hertig  Albrekt  af  Mecklenburg  dref  en  ytterst  tvetydig,  för 
honom  allt  annat  än  hedrande  politik  är  redan  framhållet.  Han  anslöt 
sig  till  konung  Erik,  och  denne  eller  hans  hjälpare  visste  ock  att  genom 
frikostig  lön  vinna  bistånd  af  grefve  Adolf  af  Holstein.  Detta  innebar 
ett  fientligt  förhållande  till  den  danske  konungen.  Väl  hade  Erik 
redan  år  1356  besökt  Valdemar  och  blifvit  ståtligt  mottagen,  men  något 
vänskapsförbund  synes  icke  hafva  blifvit  frukten  af  mötet.  Före  årets 
slut  lät  Erik  gripa  en  man,  som  af  Valdemar  hade  blifvit  skickad  till 
konung  Magnus.  Våldshandlingen  är  lätt  förklarlig,  då  Erik  låg  i  fejd 
med  fadern,  men  den  röjer,  att  Erik  icke  tilltrodde  den  danske  konungen, 
ehuru  han  äktat  dennes  systerdotter,  någon  välvilja  mot  sig. 

Under  år  1357  hade  konung  Valdemar  mycken  oro  inom  sitt  land. 
Här  och  där  var  missnöjet  mot  honom  mycket  stort,  jutarne  gjorde 
uppenbart  uppror,  hertig  Valdemar  i  Sönderjylland  och  de  rendsborgska 
grefvarne  förklarade  honom  krig.  Med  dem  förenade  sig  genom  en 
traktat,  sluten  den  6  september,  konung  Erik;  förbundet  skulle  räcka  i 
tio  år  och  vara  riktadt  mot  konung  Valdemar,  herr  Bengt  Algotsson 
och  deras  medhållare.  Hertig  Bengt  synes  hafva  funnit  en  tillflyktsort 
inom  Danmark.  Den  omständigheten,  att  traktaten  slöts  i  Mecklenburg, 
förråder  hertig  Albrekts  deltagande  i  dessa  förhandlingar. 

Den  9  januari  1358  mottog  konung  Valdemar  Eriks  och  hertig 
Albrekts  krigsförklaring,  hvilken  dock  icke  vållade  honom  synnerlig 
olägenhet.  Den  mecklenburgske  hertigen  var  i  början  upptagen  af 
andra  angelägenheter,  och  Erik  var  uppenbarligen  ur  stånd  att  vidtaga 
några  kraftiga  mått  och  steg.  Den  viktigaste  följden  eif  krigsförklaringen 
var  utan  tvifvel  närmandet  mellan  konungarne  Magnus  och  Valdemar. 


KONUNG  MAGNUS'  MTNDIGHETSTID,   DBT   SISTA  SKEDET.      1363—1363.      239 

Under  den  tid,  som  förgick  mellan  den  10  december  1358,  då  Erik  gaf 
sig  åt  fadern  på  nåd  och  onåd,  och  den  17  påföljande  mars,  då  konung 
Magnus  skulle  afgifva  sin  skiljedom,  rådde  mellan  denne  och  den  danske 
konungen  det  bästa  förhållande.  Konung  Magnus  och  hans  gemål  blefvo 
inbjudna  att  fira  jtil  i  Köpenhamn.  De  kommo  dock  icke  öfver  till 
Danmark  förrän  i  början  af  år  1359  och  ingingo  då  aftal,  som  voro  af 
största  vikt  för  den  kommande  tidens  tilldragelser.  Förlofning  ingicks 
mellan  konung  Valdemars  späda  dotter  Margareta  och  den  aderton- 
årige  konung  Håkan.  För  fejden  mot  sonen  skulle  konung  Magnus  få 
hjälp  af  konung  Valdemar,  som  naturligtvis  fordrade  ersättning,  och 
som  sådan  synes  en  krönika  uppgifva  besittningen  af  Helsingborg, 
hvilket  borde  vara  detsamma  som  besittningen  af  hela  Skåne.  Ordalagen 
äro  oklara,  och  det  lönar  sig  icke  att  fördjupa  sig  i  gissningar.  Under 
början  af  år  1359  uppträdde  konung  Valdemar  med  en  här  i  Skåne  och 
»tvang  en  stor  del  af  landet  att  tjäna  konung  Magnus».  Men  oenighet 
uppstod  mellan  konungarne,  Valdemar  vände  tillbaka  till  sitt  land,  och 
Helsingborg  blef  icke  åt  honom  upplåtet,  han  hade  genom  sitt  beteende 
själf  annullerat  aftalet,  ifall  ett  sådant  verkligen  var  gjordt. 

Brytningen  var  nu  fullständig  mellan  Magnus  och  Valdemar.  Efter 
konung  Eriks  död  vände  sig  hertig  Albrekt  till  den  af  honom  så  djupt 
kränkte  svågern  och  slöt  med  honom  i  augusti  en  traktat,  genom  hvilken 
Magnus  förband  sig  att  mot  konung  Valdemar,  så  länge  det  började 
kriget  varade,  hjälpa  hertigen  med  all  makt  så  till  lands  som  till  vatten, 
att  icke  sluta  någon  separatfred,  att  icke  ingå  med  konung  Valdemar 
någon  öfverenskommelse  utan  hertigens  medvaro  och  råd,  att  om  han  i 
Danmark  toge  land,  fästen  och  fångar,  skulle  de  fördelas  på  hertigen 
och  konung  Magnus,  samt  slutligen,  att  om  hertigen  angrepes  inom  eget 
land,  skulle  konung  Magnus  inom  en  månad,  efter  det  han  fått  bud, 
komma  till  undsättning,  såvida  vinden  det  medgåfve.  Mecklenburg  och 
holsteinarne  hade  något  tidigare  åter  upptagit  fejden  mot  konung 
Valdemar,  men  kriget  inskränktes  snart  till  en  plundring  af  Danmarks 
kuster. 

I  början  af  år  1360  slöt  konung  Valdemar  fred  med  holsteinarne. 
Hertig  Albrekt  fann  ställningen  nu  vara  sådan,  att  det  var  klokast  att 
ställa  sig  väl  med  den  danske  konungen.  Man  måste  i  Sverige  hafva 
kommit  underfund  med  hans  dubbelspel.  Hertigen  ville  besöka  Sverige 
men  ansåg  sig  behöfva  ett  lejdebref  af  sin  svåger  konungen,  hvilket 
ock  utfärdades  den  8  april.  I  slutet  af  juni  var  konung  Magnus  jämte 
sonen  konung  Håkan  i  Helsingborg,  där  han  genom  löfte  om  årlig  lön 
samt  om  gäldande  af  sonen  Eriks  skulder  sökte  vid  sig  fästa  grefve 
AdoK  af  Holstein  —  till  ingen  nytta.  I  början  af  juli  befann  sig 
konung  Valdemar  i  Skåne,  i  fientligt  syfte,  den  17  juli  befann  han  sig 
i  ett  läger  utanför  Helsingborgs  slott,  hvilket  han  således  ville  med 
väpnad  hand  intaga.  Konung  Magnus  befann  sig  fortfarande  på  slottet. 
Valdemar    förehade    vid    denna   tid    underhandlingar   med   ombud   för 


240  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNa   ALBRERTS  FALL. 

hansestäderna  och  förmådde  dem  att  följa  honom  till  Helsingör  och 
Helsingborg.  Den  14  juli  var  hertig  Albrekt  i  Helsingör.  Den  16 
sammanträdde  Valdemar  med  de  flesta  af  hansans  ombud  nere  i  staden 
Helsingborg.  Han  tackade  de  närvarande  för  att  de  hade  infunnit 
sig  samt  fortsatte:  »Veten,  att  jag  anklagat  den  stormäktige  herren 
konung  Magnus  af  Sverige  för  hvarjehanda  saker,  hvilka  han  bestridde. 
Men  genom  hertigen  af  Mecklenburg  och  andra,  som  kände  förhållandena, 
återkallad  till  hågkomst  och  till  erkännande  af  sanningen  med  afseende 
på  dessa  saker,  kom  han  från  slottet  ned  till  oss  i  klostret  här  i  staden 
och  erkände,  att  beskyllningarna  voro  grundade.  Men  med  tanke  därpå, 
att  hans.  bröd  var  här  i  Helsingborg  varaktigare  än  mitt,  öfverlät  jag 
det  hela  till  skiljedomare.»  Hvardera  konungen  ntsåg  fyra.  Eonang 
Magnus  utsåg  hertigen  af  Mecklenburg,  h  vilken  var  en  förrädare,  fastän 
konungen  väl  icke  åtminstone  fullt  insåg  det,  en  riddare,  som  under 
den  föregående  tiden  varit  konnng  Magnus  trogen,  väpnaren  Johan 
Kristinesson  (sparre),  som  tillhört  konung  Eriks  parti,  och  en  fjärde, 
hvilken,  därest  hans  namn  är  riktigt  återgifvet,  alls  icke  är  känd. 
Konung  Valdemar  yttrade  vid  samma  tid,  att  Gud  nu  förhjälpt  honom 
till  hans  arfland  Skåne.  Detta  påstående  var  falskt,  ty  Skåne  var 
ännu  icke  hans,  och  det  är  för  oss  omöjligt  att  räkna  ut,  hvilka 
anklagelsepunkter  han  kunnat  framställa  mot  konung  Magnus  och  som 
af  denne  erkänts  varit  riktiga.  Skåne  med  tillhörande  områden  voro 
af  konung  Valdemar  fullständigt  afträdda  till  Sverige. 

Underligt  är  allt,  som  rör  dessa  förhållanden  med  afseende  på 
Helsingborg.  När  det  af  konung  Valdemar  omtalade  mötet  med  konnng 
Magnus  hölls,  hade  den  förre  redan  börjat  belägra  Helsingborgs  slott, 
men  belägringen  synes  hafva  bedrifvits  med  ytterlig  slapphet.  Hertig 
Albrekt,  som  ännu  den  6  juli  befann  sig  i  Rostock,  var  den  14  i  samma 
månad  hos  konung  Valdemar  i  Helsingör  och  synes  därefter  hafva  be- 
gifvit  sig  till  konung  Magnus  i  det  belägrade  slottet.  Trots  belägringen 
lämnade  konung  Magnus  det  i  slutet  af  juli  för  att  begifva  sig  till 
öfre  Sverige,  och  han  torde  vid  affärden  hafva  lämnat  befälet  åt  hertigen. 
Den  10  augusti  infann  sig  hertigen,  på  grund  af  gifven  lejd,  hos 
Valdemar  i  lägret  utanför  slottet,  och  där  bilades  alla  tidigare  stridig- 
heter mellan  honom  och  den  danske  konungen;  denne  skulle  söka  i  godo 
förmå  konung  Magnus  och  Sveriges  rike  att  ersätta  all  den  skada,  som 
hertig  Albrekt  m.  fl.  lidit,  i  nödfall  framtvinga  en  sådan  godtgörelse. 
Efter  afslutandet  af  detta  förbund  vände  hertigen  åter  till  slottet, 
hvars  försvar  var  åt  honom  anförtrodt.  Få  dagar  senare  var  han  på 
besök  hos  den  svenska  här,  som  låg  vid  Rönne  å,  alldeles  overksam,  ty 
där  gick  den  tiden  riksgränsen  fram,  och  ingen  kunde  tvingas  att  gå 
längre,  äfven  om  man  genom  en  marsch  på  några  få  mil  hade  kunnat 
undsätta  Helsingborgs  slott.  Hvad  hertigen  aftalade  med  den  svenska 
härens  höfvitsmän,  bland  hvilka  befann  sig  herr  Erengisle  jarl,  veta  vi 
icke.     Men    icke    lång    tid    därefter    hade    hertig    Albrekt    öfverlåtit 


KONUNG  MAGNUS*   MYNDIGHBTSTID,   DET  SISTA   SKEDET.      1353—1363.      241 

Helsingborgs  slott  åt  konung  Valdemar,  hvarefter  återstoden  af  Skåne 
jämte  Bleking  eröfrades.  1  början  af  år  1361  synes  konnng  Valdemar 
hafva  varit  i  full  besittning  -  af  dessa  två  landskap  liksom  af  södra 
Halland.  Den  enda  handling,  utförd  af  den  svenska  hären  vid  Rönne  å, 
var  aflifvandet  af  hertig  Bengt  Algotsson,  hvilken  under  omständig- 
heter, h vilka  vi  nu  icke  känna,  hade  kommit  hären  för  nära.  I  september 
1360  var  konung  Magnus  i  norra  Halland,  på  Varbergs  slott,  men  han 
synes  icke  hafva  vidtagit  den  ringaste  åtgärd  med  anledning  af  för- 
lusten af  Helsingborg  och  den  vid  denna  tid  pågående  eröfringen  af 
Skåne.  Från  Varberg  vände  han  åter  till  öfre  Sverige.  Var  han  all- 
deles maktlös  gentemot  sin  energiske  fiende?  En  dansk  krönika  be- 
svarar denna  fråga  jakandeV  .En  annan  uttalar  sig  på  ett  mycket 
karakteristiskt  sätt:  »Konung  Valdemar  begagnade  sig  af  konung 
Magnus'  godtrogenhet  och  återförvärfvade  Skåne  genom  svek  och  be- 
drägeri.» Samtiden  och  eftervärlden  förebrå  konung  Magnus  att  hafva 
till  Valdemar  afträdt  Skåne  m.  m.  Något  bevis  för  ett  sådant  formligt 
affcrädande  har  icke  kunnat  framläggas,  och  påståendet  är  orimligt,  då 
konung  Magnus  i  sin  konungatitel  behöll  uttrycket  »herre  öfver  Skåne» 
och  då  han  i  aftalet  af  år  1371  till  sin  efterträdare,  konung  Albrekt, 
afstod  sin  rätt  till  Skåne.  De  handlingar,  genom  hvilka  Skåne  m.  m. 
afträddes  till  Sverige,  stannade  kvar  i  Sverige  ända  till  år  1408,  vid 
hvilken  tid  konung  Valdemars- dotter  Margareta  var  härskarinna  öfver 
de  tre  nordiska  länderna.  Skånes  återförening  med  Danmark  berodde 
icke  på  en  rätts-  utan  på  en-våldshandling.  Att  konung  Magnus  icke 
var  i  inre  eller  yttre  afseende  den  danske  konungen  vuxen,  är  uppenbart. 
Att  han  var  blind  för  svågerns  falska  karaktär  —  fru  Birgitta  kallar 
honom  en  räf  — ,  vittnar  icke  på  ett  fördelaktigt  sätt  om  hans  stats- 
mannaegenskaper. Att  de  svenska  stormännen  icke  gjort  någon  ansträng- 
ning att  åt  Sverige  bevara  Skåne,  är  uppenbart.  Det  är  därför  icke 
billigt  att  för  det,  som  skedde,  kasta  skulden  uteslutande  på  konung 
Magnus. 

Ett  var  det»  som  för  konung  Magnus  måste  blifvit  fullkomligt 
klart,  —  att  konung  Valdemar  var  hans  fiende.  Under  sådant  för- 
hållande kunde  han  icke  gärna  hålla  på  förlofningen  mellan  konung 
Håkan  och  Valdemars  dotter  Margareta.  Visserligen  var  det  inom  den 
romersk-katolska  kyrkan  mycket  svårt  att  få  en  förlofning  upphäfd, 
men  man  hoppades  väl  kunna  erhålla  påflig  dispens. 


Det  kan  synas,  som  om  det  borde  för  konung  Valdemar  hafva  varit 
till  fyllest,  att  han  från  Sverige  återvunnit  de  fordom  danska  områdena. 
Men  han  ville  gå  ännu  längre.  Den  1  maj  1361  visste  man  i  Stockholm, 
att  han  rustade  till  ett  nytt  härnadståg. 

Sveriges  historia.     II.  16 


215.    Korshetningen  utanför  Visby. 


KONUNa  MAGNUS'   MYNDIG  BETSTID,   DET  SISTA   SKEDET.      1353—1363.      243 

I  juli  månad  1361  kom  den  danska  flottan  under  ledning  af  konungen, 
hertig  Erik  af  Lauenburg  m.  fl.  till  Öland.  Landet  låg  öppet  för 
fienden.  Borgholms  slott  eröfrades,  och  en  dansk  fogde  för  slottet  och 
ön  tillsattes.  Den  21  juli  landade  Valdemar  vid  Gottlands  västra  strand. 
Han  slog  den  skara,  som  mötte  honom  vid  landstigningen.  I  Mästerby 
socken  kämpade  han  i  två  dagar  mot  en  bondehär  och  kom  därefter 
söderifrån  fram  mot  det  genom  murar  och  tom  efter  tidens  begrepp  väl 
befästa  Visby.  Förstäderna,  som  omslöto  staden  i  öster  och  norr,  hade 
vid  underrättelsen  om  den  danske  konungens  framryckande  blifvit  för- 
störda, på  det  deras  hus  ej  skulle  kunna  bereda  fienden  skydd.  Visby 
understöddes  af  landets  befolkning.  En  här,  som  säges  hafva  uppgått 
till  1,800  man,  anföll  danskame  utanför  staden  den  27  juli  men  ned- 
gjordes.    Därefter   ansåg  man   det   vara   omöjligt  att  försvara  staden. 


>:^i 


tt 


-^r-isirffl 


216.    Dt  båda  inskriftaidama  å  korset  utanför  Visby. 

Borgmästare  och  råd  kapitulerade,  staden  brandskattades  men  erhöll 
ett  slags  ersättning  i  ett  privilegiebref.  Fogdar  tillsattes  på  landet, 
och  när  Valdemar  sålunda  hade  försäkrat  sig  om  denna  nya  viktiga 
besittning,  vände  han  den  28  augusti  hem,  medförande  rika  skatter, 
samlade  i  staden  och  på  landsbygden,  öfverraskningen  var  stor  —  att 
det  mäktiga  Visby  skulle  kunna  eröfras!  Också  slöt  sig  kring  den 
faktiska  tilldragelsen  ett  nät  af  mer  eller  mindre  romantiska  sägner. 
Om  striden  utanför  Visby  påminnas  vi  af  det  ansenliga  kors,  som 
ännu  står  rest  i  sydost  om  staden,  å  den  s.  k.  Korsbetningen  (fig.  215, 
216).  Inskriften  säger:  »År  1361  onsdagen  efter  aposteln  Jakobs  dag 
föUo  gutarne  framför  Visbys  portar  i  danskames  händer,  de  äro 
här  begrafna.  Bedjen  för  dem.»  Det  var  på  Gottland  sed  att  resa 
stenkors  till  minne  af  personer,  som  omkommit  genom  en  vålds- 
gärning  eller   en   olyckshändelse.    1   Mästerby   socken   står   äfven  ett 


244 


MEDBLTIDENS  FÖB8TA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBREKT6  FALL. 


217.    Kora  vid  Mästerhy,  Gottland. 


kors  (fig.  217),  hvilket  måhända 
är  rest  till  minne  af  de  två  dagar- 
nas slag. 

Konung  Magnus,  som  icke  var 
i  stånd  att  på  egen  hand  utkräfva 
straff  för  dessa  våldshandlingar, 
satte  sig  i  förbindelse  med  hansans 
städer,  hvilka  naturligtvis  voro  för- 
bittrade öfver  anfallet  på  en  stad, 
hvilken  de  räknade  såsom  hörande 
till  hansan.  Ett  försvarsförbund 
afslöts  på  villkor,  som  voro  för 
städerna  gynnsamma.  De  skulle  för 
sina  omkostnader  få  i  sina  händer 
Bohus   med   Marstrand,  som  dock 

o 

kunde  utbytas  mot  Varberg.  Äter- 
vanns  Skåne,  skulle  städerna  i 
stället  för  det  tidigare  lämnade 
fästet  få  Helsingborg  med  hvad 
därtill  hörde,  Skanör,  Falsterbo 
och  Ellenbogen  (Malmö)  med  där 
varande  marknader.  När  de  af  in- 
komsterna, som  härifrån  inflöto,  hade  gjort  sig  betäckta  för  sina  utgifter, 
skulle  de  återlämna  Helsingborg  men  behålla  återstoden  ännu  i  två  år. 
Skulle  något  af  det,  som  sålunda  åt  dem  lämnades,  gå  förloradt,  hade 
städerna  därför  alls  intet  ansvar.  Vid  samma  tillfälle  (det  var  den  9 
september  på  en  hansedag  i  Greifswald)  gåfvos  åt  städerna  de  vid- 
sträcktaste privilegier  för  deras  handel  på  Sverige. 

Förhållandena  äro  vid  denna  tid  mycket  invecklade.  Stormännens 
motstånd  mot  konung  Magnus  hade  visserligen  blifvit  dämpadt  genom 
konung  Eriks  död  men  endast  till  en  tid.  Herrar  Nils  Turesson  och 
grefve  Erengisle  stå  väl  ännu  i  spetsen  för  oppositionen,  men  vid  sidan 
af  dem  och  kanske  rent  af  med  större  makt  uppträder  nu  väpnaren  Bo 
Jonsson  (med  ett  griphufvud  i  skölden),  hvilken  under  konung  Eriks 
tid  synes  hafva  stått  på  konung  Magnus*  sida  men  nu  öfvergått  till 
hans  fiender.  Vid  sidan  af  ledarne  uppträda  nu  såsom  synnerligen 
verksamma  männen  af  den  yngre  gruppen,  om  hvilken  förut  talats. 
Till  dem  sluter  sig  ock  riddaren  Herman  van  Vitzen,  hörande  till  en 
mecklenburgsk  ätt,  af  hvilken  vid  denna  tid  flera  medlemmar  flyttade 
öfver  till  Sverige.  Det  är  emellertid  svårt  att  följa  utvecklingen,  då 
så  mycket  var  ett  nät  af  ränker,  hvilka  icke  tålde  vid  dagsljuset  och 
därför  icke  lämnat  synliga  minnen  efter  sig.  Stormännens  sträfvanden 
gingo  ut  på  att  åstadkomma  söndring  mellan  konung  Magnus  och  hans 
son  Håkan,  hvilken  enligt  tidigare  fördrag  skulle  blifva  faderns  efter- 
trädare  i   Sverige,  att   bryta  förlofningen  med  fröken  Margareta  samt 


KONUNG  MAGNUS*   MYNDIG HBT8TID,   DET  SISTA   SKEDET.      1353-— 1363.      245 

att  få  kriget  i  gång  mot  konung  Valdemar.  I  detta  sistnämnda  gingo 
de  väl  sin  konungs  ärende,  dock  med  öfverskridande  af  de  fallmakter, 
som  gif vits  dem.  Den  stund  kom,  då  ej  heller  tanken  på  en  brytning 
af  Håkans  förlofning  varit  främmande  fbr  honom  och  fadern,  men  äfven 
i  detta  drefvo  stormännen  sin  egen  politik. 

Det  finnes  ett  bref  af  den  29  juni  1361,  i  hvilket  som  pant  för  en 
skuldsumma  lämnas  till  grefvame  Henrik  och  Klas  af  Holstein  Kalmar 
slott  och  län  jämte  Kalmar  mynthus,  h varjämte  däri  heter,  att  Håkan 
skulle  äkta  grefve  Henriks  syster  jungfru  Elisabet,  »med  h vilken  han 
redan  var  förlofvad».  Därest  denna  förlofning  brötes  och  Elisabets 
bröder  därigenom  lede  någon  skada,  skulle  denna  ersättas  dem  och 
skulle  alla  män  i  Sverige  och  Norge  vända  sig  till  grefvame  med  slott 
och  land,  till  dess  de  fått  full  ersättning.  Det  heter,  att  denna  för- 
lofning var  ingången  på  tillstyrkan  af  ärkebiskop  Peter  i  Uppsala  samt 
biskoparne  i  Skara  och  Strängnäs  Nils  och  Tyrgils,  hvilka  två  senare 
under  Eriks  tid  hade  stått  på  konung  Magnus'  sida.  Löftesmän  voro 
grefve  Erengisle  Sunesson,  herrar  Bengt  Filipsson,  Herman  van  Vitzen, 
Karl  Ulfsson,  Trötte  Petersson,  Lidinvard  Haraldsson  (af 
Vinstorpaätten,  skölden  ses  fig.  218)  samt  väpnarne  Anund 
Hemmingsson  och  Arvid  Kettilsson.  Herr  Trötte  var  i 
alla  tider  en  trofast  vän  till  konung  Magnus.  Brefvet 
har  ingen  uppgift  om  hvar  det  är  skrifvet,  men  då  det  är 
afi^attadt  på  plattyska,  är  det  troligt,  att  det  blifvit  uppsatt  f^j^^^^^^l^^^^^ 
i  Tyskland.  Den  29  juni  var  konung  Magnus  i  mellersta 
Sverige  och  konung  Håkan  i  västra  Norge.  Sannolikt  voro  några 
personer  utsända  för  att  afsluta  en  traktat  med  grefvarne  af  Holstein 
och  hade  för  sådant  ändamål  medfört  en  med  sigill  försedd  pergament- 
blankett, på  hvilken  de  sedan  skrefvo  traktaten.  Huruvida  denna 
motsvarade  eller  innebar  ett  öfverskridande  af  det  dem  lämnade  upp- 
draget, kunna  vi  nu  icke  afgöra,  ej  heller  se,  huruvida  samtliga  löftes- 
männen deltagit  i  beskickningen. 

Det  af  tal,  hvarom  detta  bref  handlar,  var  således  träffadt  innan 
konung  Valdemars  anfall  på  Gottland,  vid  den  tid  då  sändebud  från 
hansans  städer  underhandlade  med  konung  Valdemar  i  Köpenhamn. 

I  augusti  månad  1361  efter  Visbys  fall  finna  vi  åter  en  svensk  be- 
skickning i  Lybeck,  hvarest  den  slutliga  freden  slöts  mellan  hansan 
och  Sverige,  och  till  sändebudens  ära  hölls  ett  tornej  i  Hamburg,  till 
hvilket  flera  furstar  voro  inbjudna.  Härifrån  begåfvo  sig  sändebuden 
öster  ut  för  att  öfvervara  hansedagen  i  Greifswald  den  9  september 
och  afslöto  där  de  redan  omnämnda  traktaterna  om  gemensam  krig- 
föring mot  konung  Valdemar.  Genom  en  skrifvelse  af  konung  Håkan 
från  år  1370  veta  vi,  att  de  svenska  ombuden,  biskop  Nils  i  Linköping, 
grefve  Erengisle,  herr  Nils  Turesson,  drotsete  i  Sverige,  herr  Bengt 
Filipsson,  herr  Karl  Ulfsson,  herr  Jon  Hjärne,  herr  Peter  Bonde,  riddare, 
samt   väpnarne   Bo   Jonsson,   Anund   Hemmingsson,   Arvid  Gustafsson 


246  MED£LTIDENS  FARSTA   SKBDS  INTILL  KONUNG   ALBREKTS  FALL. 

(sparre)  och  Torkel  Erengislesson  —  som  vittne  namnes  dessutom  herr 
Herman  van  Vitzen  —  hade  medfört  sina  kreditivbref,  en  förteckning 
på  de  yttersta  eftergifter  som  de  finge  göra,  hvarvid  det  var  dem  ut- 
tryckligen förbjudet  att  af  stå  något  slott  och  län,  samt  pergament- 
blanketter med  konnngames  sigill,  på  hvilka  de  traktater,  som  af- 
slötos,  skulle  skrifvas.  De  öf verskredo  således  sin  fullmakt,  och  för  att 
dölja  detta  togo  de  icke  hem  traktatema  till  granskning  utan  af- 
lämnade  dem  geneist  till  hansestädema  och  framlämnade  icke  ens  vid 
återkomsten  de  förbindelser,  som  städerna  lämnat  i  utb3rte.  Detta  deras 
beteende  kan  omöjligen  få  ett  annat  namn  än  landsförräderi. 

På  senhösten  1361  uppkom  spänning  mellan  Håkan,  som  vid  denna 
tid  antager  titel  af  »Sveriges  furste»,  och  fadern.  Den  15  februari 
1362  blef  Håkan  vid  Mora  stenar  hyllad  till  konung  i  Sverige  jämte 
fadern.  Det  bestämdes  vid  detta  tillfälle,  att  Finlands  lagman  skulle, 
liksom  innehafvarne  af  rikets  sju  gamla  lagmansdömen,  deltaga  i 
konungavalet.  Lagman  i  Finland  var  nu  herr  Nils  Turesson.  Hvaruti 
oenigheten  mellan  Magnus  och  Håkan  bestod,  känna  vi  icke,  men  vi 
måste,  när  vi  se  det  ofvannämnda  förordnandet,  som  utfärdades  vid 
konung  Håkans  val,  beseglas  just  af  de  mot  konung  Magnus  fientliga 
stormännen,  sätta  denna  oenighet  i  förbindelse  med  deras  stämplingar. 
Den  27  april  voro  båda  konungarne  i  Lödöse  och  utfärdade  där  ett 
tillkännagifvande,  att  fred  och  vänskap  nu  voro  mellan  dem  ingångna. 

Vid  den  tiden  voro  några  af  de  upproriska  stormännen  åter  i  Tysk- 
land för  att  bedja  hansan  framför  allt  vända  sig  mot  Helsingborg  samt 
för  att  uppköpa  hvarjehanda  förnödenheter  och  hyra  krigsskepp,  som 
skalle  föras  af  de  holsteinska  grefvarne  i  det  tillstundande  kriget  med 
Danmai*k.  Förgäfves  väntade  konungarne,  att  sändebuden  skulle  åter- 
komma för  att  redogöra  för  utgången  af  sin  beskickning.  Herr  Nils 
Turesson  och  biskop  Nils  af  Linköping  voro  i  juni  månad  i  Kalmar, 
som  tillhörde  holsteiname,  men  andra  torde  hafva  stannat  kvar  i  Tysk- 
land, hvarest  den  25  juli  firades  på  slottet  Plön  i  Holstein  vigselakten 
mellan  jungfru  Elisabet  och  konung  Håkan,  h vilken  därvid  represente- 
rades af  herr  Herman  van  Vitzen.  Den  17  december  seglade  herr 
Herman  med  furstinnan  ut  från  Travemtlnde,  men  hon  skulle  aldrig  nå 
sin  bestämmelseort.  Skeppet  blef  vinddrifvet  och  kom  till  stranden  af 
Bornholm,  hvarest  ärkebiskop  Nils  af  Lund,  en  ifrig  anhängare  af 
konung  Valdemar,  mottog  henne  och  höll  henne  i  förvar.  Grefve 
Henrik  vände  sig  tiU  Lybeck  med  begäran  om  dess  mellankomst; 
lybeckame  vände  sig  till  det  danska  rådet,  som  svarade  nej,  att  saken 
icke  kunde  hjälpas,  ty  Håkan  var  redan  förlofvad  med  Margareta, 
hvilken  var  så  nära  släkt  till  Elisabet,  *  att  äf ven  om  Margareta  aflede, 
finge  Håkan,  enligt  kyrkans  lag,  icke  äkta  den  holsteinska  grefvinnan. 
Vi   kunna   tillägga,  att  enligt  samma  lag  binder  förlofningen  likaväl 


*  Elisabet  och  Margareta  voro  syBslingar. 


KONUNa  MAGNUS*  MTNDIGHBTSTID,  DBT  SISTA  SKEDET.     1353 — 1363.        247 

som  vigseln  och  att  därför,  äfven  innan  Håkan  firade  sitt  bröllop  med 
Margareta,  var  ett  äktenskap  med  Elisabet  omöjligt.  Efter  några 
månaders  lindrig  fångenskap  fick  gref\rinnan  vända  hem  igen.  Hon  gick 
kort  därefter  in  i  ett  tyskt  kloster. 

När  bröllopet  firades  i  Plön,  var  kriget  mellan  hansestäderna  och 
Danmark  redan  afslutadt.  Konung  Magnus  synes  hafva  stått  med  en 
här  i  Halland  men  kom  ej  i  strid.  Städeroa  belägrade  Helsingborgs 
fäste.  Sedan  konung  Valdemar  den  8  juli  tillfogat  belägringshären  en 
ansenlig  förlust,  blefvo  städemas  höfdingar  modstulna  och  afslöto  ett 
stillestånd.  I  september  1362  infunno  sig  ombud  från  städerna  hos 
konnngame  Magnus  och  Håkan,  som  för  tillfället  uppehöllo  sig  i  Söder- 
köping, och  klagade  mycket  öfver  de  omkostnader  de  haft  och  de  för- 
luster de  lidit.  Borgholms  slott  med  Öland  uppläts  på  grund  däraf 
tills  vidare  åt  städerna.  Brefvet  härom  är  utfärdadt  i  båda  konungames 
namn.  Närvarande  vid  dess  utfärdande  voro  nästan  alla  de,  som  af- 
slöto den  förrädiska  traktaten  i  Grreifswald.  Det  är  möjligt,  att  just 
vid  detta  tillfälle  deras  och  deras  anhängares  förräderi  kommit  i  dagen. 
Under  den  följande  vintern  blefvo  flera  af  dem  landsförvista.  I  en 
senare  tid  uppgifver  ärkebiskop  Jakob  Ulfsson,  som  borde  knnna  känna 
det,  att  biskop  Nils  landsförvistes  af  konung  Magnus,  hvilken  han  till 
gengäld  lyste  i  bann.*  En  visby krönika  uppgifver,  att  biskop  Nils  af 
Linköping,  herrar  Nils  Turesson,  Karl  af  Tofta  (sparre),  Karl  af  Ulfåsa 
(den  heliga  Birgittas  son,  lejon),  Erik  Karlsson  (örnfot,  fig.  213)  och 
Bengt  Filipsson  (tillbakaseende  ulf)  samt  väpnaren  Bo  Jonsson  tillbragt 
vintern  i  Visby.  De  kunna  dock  icke  hafva  kommit  dit  förrän  i  februari, 
ty  herr  Bengt  var  ännu  den  1  februari  i  Strängnäs.  De  måtte  hafva 
befunnit  sig  i  stort  trångmål  för  att,  mot  allt  hvad  under  medeltiden 
var  sed,  trotsa  vådorna  af  en  sjöresa  under  vintertid. 

Under  vinterns  lopp  försiggick  ett  närmande  mellan  de  tre  nordiska 
konungame.  Från  hvem  detta  utgick,  hvilka  underhandlingar  som  för- 
des, är  nu  icke  kändt  men  väl  det  slutliga  resultatet:  den  9  april  1363 
vigdes  konung  Håkan  och  Valdemars  tioåriga  dotter  Margareta.  Den 
tioåriga  bruden  torde  hafva  följt  med  drottning  Blanche  till  Norge. 
Hon  fick  till  hofmästarinna  fru  Märta,  en  dotter  af  herr  Ulf  Gudmarsson 
och  fm  Birgitta  samt  vid  denna  tid  gift  med  herr  Knut  Algotsson, 
hvilken    lefde   i   Norge    eller    åtminstone    inom   närliggande   delar   af 

*  Ben  påfliga  bannljaningen  fOr  den  fOrsommade  inbetalningen  af  lånet  snspenderades 
genom  en  pÄflJg  skrifveJse  af  den  18  maj  1360  fOr  ickO'- fullt  ett  år.  Konungen  hade  då 
återbetalat  en  del  af  lånet.  Påfvens  bref  är  vänligt.  Han  tackar  fOr  den  yälvilja,  som 
konungen  yisat  de  nyligen  till  Avignon  återkomna  legatema,  men  samtidigt  uppmanas 
rikets  biskopar  att  med  ifver  medverka  till  att  skulden  blefve  betald.  Ar  1361  torde 
bannlysningen  på  nytt  hafva  trädt  i  kraft.  Men  i  bOrjan  af  år  1362  hade  konungen, 
drottningen  och  borgensmännen  fOrklarat  sig  redo  att  inbetala  lånet,  och  påfvens  ombud, 
en  kanik  från  Lybeck,  hvilken  tidigare  hade  fått  tillåtelse  att  i  nödfall  belägga  Sverige 
med  interdikt,  hvilket  medfOrde  upphörande  af  all  gudstjänst,  af  barns  döpande,  vigsels 
förrättande  och  dödas  välsignande  m.  m.  öfver  allt  landet,  fick  nu  befallning  att,  så  fort 
skuldsumman  blifvit  betald,  upphäfva  bannlysningen,  hvilken  hvilade  äfven  öfver  borgens- 
männen.   Flera  inbetalningar  omtalas  i  den  närmast  följande  tidens  handlingar. 


248      MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 

Sverige,  sedan  han  blifvit  jämte  brodern,  hertig  Bengt,  landsförvist. 
Drottning  Margareta  uppfostrades  af  henne  tillsammans  med  dottern 
Ingegärd  Knntsdotter,  som  sedermera  blef  abbedissa  i  Vadstena. 

Men  året  bragte  icke  allenast  bröllop  utan  ock  dödsfall.  Hertig 
Kristofer  dog,  såsom  redan  är  nämndt,  den  11  juni,  och  drottning  Blanche 
afled  mot  årets  slut.  Efter  broderns  död  var  Margareta  enda  arf- 
tagerska  efter  fadern,  och  utsikterna  voro  således  lysande  för  konung 
Håkan,  äfven  om  den  tiden  icke  ännu  kände  de  stora  egenskaper,  som 
utmärkte  drottning  Margareta. 

Vid  den  tid,  då  konung  Håkans  bröllop  firades,  drogo  sig  de 
landsförvista  svenska  herrarne  från  sin  tillflyktsort  Visby  öfver  till 
Tyskland.  Detta  skedde  strax  efter  påsk;  år  1363  inföll  påskdagen 
den  2  april.  I  Tyskland  utbjödo  de  på  eget  bevåg  Sveriges  krona  åt 
en  främmande  furste.  Allra  först  vände  de  sig  till  gr  ef  ve  Henrik  af 
Holstein,  kallad  den  järnhårde.  De  ansågo  sig  väl  skyldiga  att  gifva 
honom  upprättelse  för  de  lidanden  hans  syster  Elisabet  måst  utstå. 
När  han  icke  var  hågad  att  blifva  herre  öfver  Sverige,  vände  de  sig 
till  konung  Magnus'  systerson,  den  yngre  hertig  Albrekt.  Han  eller 
väl  i  främsta  rummet  hans  fader  sade  icke  nej.  Bo  Jonsson  var  uppen- 
barligen i  dessa  förhandlingar  den  ledande  mannen.  Herr  Nils  Turesson 
mottog  redan  den  9  september  1363  af  Bo  Jonsson  och  tvenne  mecklen- 
burgare  skriftlig  förbindelse,  att  alla  de  bref  han  mottagit  af  Magnus 
och  Håkan  angående  Viborg  och  andra  län  skulle  af  de  mecklenburgska 
hertigarne,  »så  snart  de  med  Guds  hjälp  kommit  till  åstundad  ställning 
i  Sveriges  rike»,  stadfästas,  äfvensom  att  de  skulle  ersätta  alla  för- 
luster, omkostnader  och  mödor,  som  kunde  följa  med  det  af  honom  ånyo 
öfvertagna  drotseteämbetet. 

Midsommardagen  detta  år  afslöts  ett  förbund  mellan  de  mecklen- 
burgska furstcmie,  grefvarne  af  Holstein  och  hansan.  Herrarne  skulle 
sända  i  striden  1200  riddare  och  svenner,  städerna  skulle  lämna  lika 
många  mark  sUfver  och  så  många  skepp,  som  behöfdes,  med  memskap 
och  utrustning.  Nästa  nyår  skulle  förbundet  träda  i  kraft  och  gälla 
för  ett  år.  Det  gällde  närmast  konung  Valdemar  men  äfven  alla, 
som  kunde  anses  vara  hans  bundsförvanter,  till  hvilka  man  helt  visst 
räknade  hans  måg  och  dennes  fader.  Emellertid  försöktes  nya  under- 
handlingar, hansedag  följde  på  hansedag,  flera  af  städerna  visade  sig 
ohågade.  Till  sist  kvarstodo  allenast  Lybeck  och  Stralsund  samt  de 
två  mecklenburgska  städerna  Wismar  och  Rostock.  Som  vanligt  skulle 
icke  endast  handelsförbindelsen  afbrytas  med  det  fientliga  landet,  utan 
man  ville  äfven  utsända  kapare. 

Innan  allt  detta  hade  hunnit  ordnas,  utfördes  ett  annat  företag 
under  hanseatiskt  beskydd.  Den  10  november  (1363)  lämnade  hertigarne 
af  Mecklenburg,  fader  och  son,  Wamemlinde  och  seglade  till  Kalmar, 
på  hvars  fäste  alltsedan  1361  den  holsteinska  fanan  med  nässelbladet 
svajade.    De   seglade  vidare  förbi  Borgholm,  som  något  mer  än  ett  år 


KONUNO  MAGNUS*   MYNDIGHBTBTID,   DET   SISTA  SKBDET.     1353—1363.        249 

hade  haft  hanseatisk  besättning,  och  kommo  den  29  till  Stockholm. 
Ingen  hindrade  deras  färd,  ingen  mötte  dem  med  ovilja.  Stockholms 
borgare  lofvade  med  uppräckta  händer  furst  Albrekt  tro  och  huldhet, 
erkännande  honom  för  sin  rätte  och  käre  herre,  med  hvilken  de  ville 
lefva  och  dö.  Konungame  Magnus  och  Håkan  voro  den  tiden  i  Öster- 
götland, där  de,  för  att  försvara  norra  ändan  af  vägen  öfver  Holaveden, 
anlade  Svaneholms  fäste  på  en  ö  i  Kilarpssjön.  Deras  män  beredde  sig 
för  strid;  man  köpte  hästar  och  vapen. 

Den  15  februari  1364,  på  dagen  två  år  efter  konung  Håkans  val 
och  kröning,  hölls  ett  möte  på  Mora  äng.  Ärkebiskop,  biskopar,  stormän 
och  allmoge  voro  där  och  valde  den  yngre  Albrekt  till  konung,  hau 
ställdes  å  konungsstenen  och  slogs  därefter  till  riddare  af  grefve  Henrik, 
hvarefter  han  själf  utdelade  riddarslag  åt  mer  än  hundra  personer  men 
icke  åt  Bo  Jonsson,  som  uppenbarligen  hjälpt  honom  till  tronen. 

Magnus  och  Håkan  voro  ej  benägna  att  utan  vidare  afstå  från  sina 
rättigheter.  Men  lyckan  stod  dem  ej  bi.  Förloppet  af  kampen  får  jag 
skildra  i  ett  följande  kapitel.  Här  må  endast  påminnas  därom,  att 
konung  Magnus  satt  i  fängelse  under  åren  1366 — 1371.  Sin  återstående 
lefnad  tillbragte  han  i  Norge.  Den  blef  icke  lång.  Den  1  december  1374 
kom  han  seglande  i  Bömmelf jordens  inlopp  (något  i  norr  från  Hauge- 
sund);  skeppet  höll  på  att  förlisa  bland  skären  vid  Lyngholmen,  då 
konungen  för  att  rädda  sig  sprang  öfver  bord.  Hans  tjänare  fingo 
honom  ännu  lefvande  i  land,  men  han  fick  ett  krampanfall  och  uppgaf 
andan,  femtioåtta  år  gammal.  I  en  isländsk  kronologi  bär  han  tillnamnet 
den  gode,  i  en  annan  uppgifves,  att  han  efter  sin  död  ansågs  som  ett 
helgon.    Ingen  vet,  hvar  han  eller  hans  drottning  äro  begrafna. 

Vid  tre  års  ålder  konung  af  Sverige  och  Norge,  vid  sin  död  sam- 
regent  med  sin  son  inom  en  ringa  del  af  dessa  länder,  en  barndom  och 
ungdom  med  de  mest  lysande  utsikter,  en  mognad  mannaålder  rik  allenast 
på  den  bittraste  erfarenhet!  Men  det  var  icke  nog  med  hvad  han  själf 
hade  att  utstå  under  striden  med  stormännen.  Den  partilidelse,  som 
behärskade  dem,  fortplantades  till  följande  ättled  och  bestämde  för  år- 
hundraden historiens  skildring  af  konung  Magnus  och  hans  tidehvarf. 
Magnus  Eriksson,  så  lydde  det  allmänna  omdömet  var  en  dålig  regent 
och  en  dålig  människa.  Tid  efter  annan  höjde  sig  dock  röster  mot 
denna  uppfattning,  och  sedan  man  i  våra  dagar  med  ifver  samlat  och 
med  omtänksamhet  pröfvat  urkunderna  till  1300-talets  historia,  har 
omdömet  ändrats:  »icke  dålig  men  svfitg».  Måhända  kan  äfven  denna 
dom  i  någon  mån  kräfva  mildring.  Det  finnes  tillräckliga  bevis,  att 
konung  Magnus  verkligen  ville  väl,  att  han  hade  blick  för  tidens  faror 
och  insåg,  huru  de  skulle  kunna  häfvas.  Det  är  sant,  att  han  för- 
mådde icke  bryta  dem,  kunde  icke  försvara  sitt  land  och  sin  krona,  att 
han  nödgades  söka  än  här  än  där  hjälpare  och  stöd  i  den  mot  slutet 
af  hans  regering  ständigt  växande  kampen,  men  den  omständigheten, 
att  han  dukade  under  i  striden,  är  icke  ett  bevis,  att  han  var  svagare, 


250     MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  AL6REKTS  FALL. 

än  de  andra  hade  varit  under  enahanda  förhållanden.  Om  i  en  tve- 
kamp den  ene  förlorar,  beror  detta  icke  nödvändigt  därpå,  att  hans 
stjrrka  är  mindre  än  den  allmänt  mänskliga,  ntan  segern  bestämmes 
mången  gång  af  motståndarens  öfvermått  af  styrka.  Striden  fördes 
icke  allenast  mellan  konung  Magnus  och  hans  ovänner  utan  mellan  en 
tidsriktning,  som  begynte  öfverlefva  sig  själf,  och  en  annan,  som  just 
höll  på  att  bilda  sig  med  all  ungdomlighetens  kraft. 

Grenom  börd,  fäderneärfda  åskådningssätt  och  genom  sin  plats  i 
samhället  var  konung  Magnus  kallad  att  föra  den  gamla  tidens  talan. 
Man  är  därför  icke  berättigad  att  mot  honom  framställa  anklagelsen, 
att  han  icke  förstod  sin  tid  och  dess  kraf  att  få  något  nytt.  De 
krafter,  som  reste  sig  mot  honom,  voro  icke  egentligen  det  nya  goda, 
som  skulle  aflösa  det  föråldrade,  utan  dess  förberedelse.  De  yttrade  sig 
med  svek  och  själisvåld  och  måste  därför  af  regeringens  man  bekämpas, 
och  när  de  det  oaktadt  vunnit  segern,  reser  sig  småningom  mot  dem 
den  verkliga  nya  utvecklingen  med  all  reaktionens  kraft.  Stormans- 
väldet, som  störtar  konung  Magnus'  tron,  utgör  ett  afbrott  i  den  regel- 
bundna utvecklingen,  det  har  hufvudsakligen  en  negativ  förtjänst  —  att 
hafva  framkallat  en  ny  reaktion.  Det  är  därmed  icke  sagdt,  att  icke 
äfven  detta  stormannavälde  kunde  i  vissa  afseenden  vara  nyttigt  och 
bära  för  det  svenska  folkets  uppfostran  goda  frukter. 

Det  uppgifves,  att  när  Albrekt  valdes  till  konung,  framställdes  de 
klagomål  mot  konung  Magnus,  som  skulle  tjäna  till  ursäkt  för  de  upp- 
roriska stormännens  lagstridiga  förfarande.  Det  är  dessa  anklagelse- 
punkter, som  gått  in  i  den  närmast  följande  tidens  krönikor  och  som 
sedermera,  ända  in  till  våra  dagar,  blifvit  lagda  till  grund  för  omdömet 
om  konung  Magnus  Eriksson,  af  sina  ovänner  kallad  Magnus  Smek. 
Det  torde  vara  skäl,  att  vi  ägna  ett  ögonblicks  uppmärksamhet  åt 
dessa  beskyllningar  för  att  pröfva  deras  halt.    Man  anförde: 

1.  Hans  slemma  lefverne,  vid  hvilket  alla  styggdes.  Vi  sakna  alla 
bevis  för  befogenheten  af  denna  beskyllning,  liksom  vi  icke  hafva 
någon  möjlighet  att  åstadkomma  en  motbe visning,  såvida  det  icke  för- 
tjänar anföras,  att  konung  Magnus  aldrig  från  kyrkans  sida  erhöll  för 
sitt  slemma  lefverne  någon  tillrättavisning.  Han  stod  däremot  i  alla 
tider  väl  med  den  helige  fadern  i  Avignon  och  räknade  för  öfrigt  ännu 
i  den  sista  tiden  bland  sina  anhängare  först  två  biskopar  och  sedermera, 
efter  det  biskop  Tyrgils  i  Strängnäs  hade  slutit  sig  till  konung  Albrekt, 
en  biskop,  herr  Nils  i  Skara.  Af  det  föregående  framgår  nogsamt,  huru 
grundlös  den  följande  klagopunkten  är. 

2.  Att  han  i  lång  tid  varit  bannlyst  men  föraktat  det.  Den  helt 
korta,  länge  uppskjutna  och  tidtals  återtagna  påfliga  bannlysningen 
berodde  uteslutande  på  dröjsmålet  att  inbetala  det  af  den  påfliga  skatt- 
kammaren lämnade  lånet;  och  att  linköpingsbiskopen  herr  Nils,  när 
han  till  lön  för  sina  förrädiska  stämplingar  utvisades  ur  landet,  mot 
konungen   slungade  en  bannlysning,  torde  icke  få  anses  vara  ett  bevis 


KONUNa  MAONUS'   MTNDIGHBTSTID,   DBT  SISTA   8KBDET.     1353 — 1363.        251 

lör  någon  konung  Magnus'  brottslighet  —  så  mycket  mindre  som  påfven 
året  därefter  på  grund  af  konungens  klagomål  förflyttade  biskop  Nils 
från  Linköping  till  en  biskopsstol  i  Eoroatien. 

3.  Han  lät  fördärfva  Öland  och  Gottland.  De  två  märkliga  öama 
i  Östersjön  voro  visserligen  under  hans  tid  utsatta  för  våldsamma, 
förödande  anfall,  men  från  detta  beklagliga  förhållande  till  en  konung 
Magnus'  medverkan  till  dess  uppkomst  är  afståndet  långt.  Det  är  om- 
taladt,  att  han  år  1351  varnade  gutarne  för  ett  danskt  anfall;  både 
före  och  efter  konung  Valdemars  härfärd  i  Östersjön  år  1361  rustade 
han  sig  till  motvärn.  Något  rimligt  skäl  för  denna  beskyllning  kan 
ej  heller  uppställas. 

4.  Han  betungade  landet  med  många  olaga  skatter.  Att  utom- 
ordentliga skatter  pålades  är  obestridligt,  Magnus  erkänner  det  själf, 
men  någon  annan  utväg  stod  honom  icke  öppen,  då  han  år  1332  mottog 
regeringen  utan  en  mark  i  statskassan,  då  han  omedelbart  därpå 
måste  utbetala  dryga  summor  för  att  kunna  inlösa  Skåne  o.  s.  v.  och 
då  såväl  frälsemännen  som  kyrkan  ständigt  fordrade  skattefrihet  och 
således  undandrogo  sig  att  med  folket  bära  bördorna.  Från  första 
stund  måste  hela  penningförvaltningen  grunda  sig  på  lån,  utan  att 
möjlighet  faims  att  af  dem  vinna  annat  ^än  hjälp  för  ögonblicket.  För- 
söket att  upphäfva  de  privilegierades  skattefrihet  kunde  icke  för- 
verkligas, och  det  fanns  då,  för  så  vidt  regeringens  förande  skulle 
ligga  inom  möjlighetens  område,  ingen  annan  utväg  än  att  pålägga 
skatter.  Denna  beskyllning  måste  granskas  i  belysning  af  den  närmast 
följande  tidens  tilldragelser. 

5.  Konung  Magnus  lät  Skåne  och  Halland  bortgå.  Vi  hafva  sett, 
att  han  icke  kunde  mot  den  både  i  klokhet  och  krigskrafter  öfverlögsne 
konung  Valdemar  försvara  dessa  landskap.  Han  afträdde  dem  icke, 
uppgaf  aldrig  anspråken  på  dem  eller  hoppet  att  vinna  dem  åter. 

6.  Han  lät  hvarken  lag  eller  rätt  gå  öfver  riket.  Det  var  dock 
konung  Magnus,  som  utfärdade  flera  viktiga  stadgar  och  som  åt  sitt 
land  skänkte  enhet  i  lagstiftningen,  genom  sina  lands-  och  stadslagar. 
Ständigt  finna  vi  honom  själf  eller  hans  ombud  utöfva  den  konungen 
tillkommande  domsrätten.  Att  äfven  under  hans  tid  orättvisa  domar 
kunde  fällas,  är  helt  visst,  i  synnerhet  på  grund  af  medeltidens  rätte- 
gångs-, särskildt  bevisningssätt,  men  vi  se,  att  om  en  dom  blifvit  fälld, 
som  sedan  befanns  oriktig,  upphäfdes  den  af  konungen ;  så  t.  ex.  när  en 
gång  en  frälseman  blifvit  lifdömd,  för  det  han  icke  lydt  konungens  bud 
att  draga  i  hämad,  fritogs  han  af  konungen  från  straffet,  så  fort  det 
hade  blifvit  upplyst,  att  han  skickat  man  i  sitt  ställe.  I  alla  de 
urkunder  vi  gått  igenom  har  ej  funnits  mer  än  en  bestämd  formulerad 
beskyllning  för  lagstridigt  beteende  å  konung  Magnus'  sida.  En  Magnus 
Nilsson  på  Refvelsta  hade  en  gång  befallt  sin  sven  att  öfverfalla  en  man, 
med  hvilken  han  hade  råkat  i  tvist;  konung  Magnus  köpte,  heter  det  i 
ett  dombref,  efter  konungens  fall  utfärdadt  af  upplandslagmannen  herr 


252  MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKT3  FALL. 

Karl  af  Tofta,  för  100  mark  penningar  målsmansrätten  och  fick  på  grund 
däraf  sig  tilldömd  en  gård,  hvilken  han  lämnade  åt  herr  Trötte  Petersson 
i  utbyte  mot  ett  par  gårdar  i  Halland,  hvilka  lämnades  åt  en  norrman, 
som  kom  till  konung  Magnus'  hjälp  mot  Valdemar  år  1362.  Denna  gård 
blef  år  1385  af  herr  Karl  till  Tofta  fråndömd  herr  Tröttes  arfvingar, 
men  vi  böra  märka,  att  gården  hade  tidigare  blifvit  tilldömd  konung 
Magnus  genom  dom  af  samme  herr  Karl,  hvilken  i  detta  dombref  upp- 
gifver,  att  konungen  hade  förut  genom  bref  tagit  den  slagne  i  sitt 
särskilda  hägn,  hvadan  gården  lagligen  var  honom  tillfallen.  I  öfrigt 
finna  vi  snart,  att  stormännen,  som  nu  visade  sig  så  måna  om  lag  och 
rätt,  alltemellanåt  gjorde  sig  skyldiga  till  kränkningar  af  andras  rätt, 
hvarom  ännu  bevarade  dombref  vittna. 

7.  Konung  Magnus  handlade  oAä  mot  eder  och  löften.  Då  be- 
skyllningen icke  är  beledsagad  med  några  exempel,  är  det  omöjligt  att 
upptaga  densamma  till  pröfning.  Vi  hafva  icke  i  det  föregående  funnit 
konung  Magnus  mer  än  någon  annan  bryta  sina  löften.  I  allmänhet 
var  under  medeltiden  löftenas  helgd  icke  synnerligen  stor,  hvadan  man, 
för  att  ett  aftal  skulle  blifva  beståndande,  ansåg  sig  behöfva  oupphörliga 
stadfästelser.  Förbindelser  afgifna  under  tryckande- tvång  gällde  i  den 
allmänna  meningen  icke,  så  snart  tvånget  upphört  och  man  kunde  taga 
åter  hvad  man  icke  hade  kunnat  försvara.  Det  är  bevisligt,  att  Erik 
Magnusson  och  de  honom  understödjande  stormännen,  utan  nöden  som 
orsak,  bröto  ingångna  fördrag,  hvadan  man  ej  heller  i  detta  afseende 
kan  tillerkänna  de  oroliga  store  någon  rätt  att  framkasta  beskyllningar. 

8.  Som  en  orsak  till  konungens  afsättning  angifves  äfven  hans 
oblidkeliga  hat  till  rikets  rådgifvare,  som  han  förföljde  till  döden  för 
rättvisans  skull;  emedan  de  ville  återföra  honom  till  ett  rättfärdigt 
lefveme  och  ett  bättre  regeringssätt,  beröfvade  han  dem  hustrur  och 
barn,  hus  och  egendom  och  utdref  dem  ur  riket.  Af  det  föregående 
synes  mer  än  väl,  att  de  herrar  och  män,  för  hvilka  parti  tages  med 
sådan  värme,  voro  landsförrädare  och  föga  lämpliga  att  uppträda  som 
dygdelärare  och  månare  till  ett  godt  regeringssätt. 

9.  Det  heter  slutligen,  att  konung  Magnus  ingått  förbund  med 
konung  Valdemar  till  rikets  skada.  Den  föregående  framställningen 
torde  tillräckligt  visa,  under  hvilka  omständigheter  och  af  hvilka  skäl 
konung  Magnus  tidtals  närmade  sig  till  sin  farlige  granne  i  Danmark, 
hvilken  han  tyvärr  icke  var  vuxen  i  slughet  och  i  kraft  att  bryta  allt 
motstånd  med  rätta  eller  orätta  medel. 

Då  vi  här  anställt  en  sluträkning  med  konung  Magnus,  som  i 
Norge  erhöll  tillnamnet  den  gode,  är  det  i  sin  ordning,  att  vi  äfven 
ägna  någon  uppmärksamhet  åt  stormännen.  Vi  hafva  förut  hemburit 
vår  hyllning  åt  det  fosterländska,  som  ingick  i  deras  sträfvanden. 
Från  den  stund,  då  de  inkalla  mecklenburgaren  Albrekt  till  att  vara 
konung  i  Sverige,  går  fosterländskheten  icke  längre  in  som  en  för- 
ädlande drifkraft  i  deras  verksamhet.    Med  bestämdt  förkastande  måste 


VISBY  OCH  GÖTTLAND. 


253 


tri  tinder  den  närmaste  tiden  bemöta  deras  oblandade  hängifvenhet  åt 
läjälfviska  syften,  med  grämelse  se  de  bittra  följder,  som  de  därmed 
drogo  öfver  landet.  Det  ligger  något  tänkvärdt  i  de  ord,  som  före- 
komma i  konung  Magnus'  proklamation  af  år  1365:  han  ville  kämpa 
till  Guds  ära,  tiir  fosterlandets  båtnad  och  till  bevarande  af  ett 
tungomål  i  landet. 

Mellan  konung  Magnus  och  majoriteten  af  de  rådande  stormännen 
fanns  en  radikal  skillnad.  De  ville  en  fortsatt  utveckling  åt  det  håll, 
mot  h vilket  utvecklingen  gått  under  den  senare  tiden,  till  ett  stadgadt 
och  vidgadt  stormannavälde.  Det  måste  därför  vålla  förbittring,  när, 
såsom  det  synes,  konung  Magnus  sökte  bereda  sig  ett  skydd  häremot 
genom  att  söka  stöd  hos  de  lägre  stånden. 


13. 


Visby  och  Gottland, 

Valdemars  härjande  öfverfall  af  år  1361  var  för  staden  och  ön 
olycksdigert.  Staden  blef  för  den  närmaste  tiden,  såsom  tillhörande 
Danmark,  utesluten  ur  hansan;  först  i  juni  1363  deltaga  Visbys  ombud 
i  en  hansedag.  Staden  återvann  aldrig  sin  tidigare  blomstring,  och 
äfven  på  landsbygden  märker  man  efter  midten  af  1300-talet  en  allmän 
åfmättning  i  de  mångsidiga  sträfvanden,  som  dessförinnan  hade  fram- 
bragt  så  mycket  stort  och  fagert.  Det  är  icke  mer  än  billigt,  att  vi 
här  kasta  en  afskedets  blick  på  öns  svunna  glans. 

Redan  under  hednisk  tid 
hade  denna  ö,  tack  vare  sitt 
läge,  varit  af  den  största  be- 
tydelse. Den  var  tätt  befolkad. 
Att  öfverallt  rådde  en  rik  kul- 
tur, som  under  beröring  med 
utlandet  gick  stadigt  framåt, 
visa  oss  i  rikaste  mått  otaliga 
graffynd  och  de  i  jorden  dolda 
skatter,  hvilka  lyckliga  om- 
ständigheter i  vår  tid  bragt  i 
dagen. 

För  den  kristna  tiden  sakna 
vi  grafinnehållens  vittnesbörd 
om   folkets   allmänna  välstånd  219.    Sölja  af  »ilfver, 

och  id.    En  och  annan  i  ofreds- 
tider nedgräfd  skatt  fyller  denna  brist.   Ur  fyra  stora  fynd,  förvarade  i 
Statens  historiska  museum,  från  Slängs  i  Lärbro  socken,  Amunde  i  Burs 
socken,  Kyrkbinge  i  Othems  socken  och  Dune  i  Dalhems  socken,  må  några 


254 


MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  AL6BBKTS  FALL. 


prof  här  meddelas,  hvilka  knnna  gifva  oss  antydningar  om  tidens  smak 
och  vanor.  Manteln  eller  kappan  hölls  samman  öfver  bröstat  med  en  stor 
sölja  (fig.  219),  till  formen  ett  arf  från  heden  tid  men  med  ornament,  som 
ganska  mycket  afvika  från  de  gamla,  öfver  bröstet  hängde  ned  kedjor» 
bildade   af  långdragna,   filigranprydda   pärlor  (fig.    220  och  221)  eller 


220,  221.    Kedjor, 

andra  länkar  (fig.  222  och  223)  eller  hängsmycken  (fig.  224),  af  hvilka 
somliga  (fig.  220),  utförda  i  guld,  voro  stora,  tunna  men  ändock  rika 
till  utseendet,  höljda  med  det  rikaste  filigranarbete  i  lilje-  och  andra 
mönster  —  ej  mindre  än  åtta  sådana  smycken  äro  hittade  på  Gottland. 
Kläderna  sammanhöllos  af  spännen,  bildade  af  silfvertrådar  (fig.  226  och 
227)  eller  af  mynt,  hvilka  genom  bortskärande  af  midten  erhållit  ny  form 


222,  223.    Kedjelänkar. 


224.    Hängsmycke. 


(fig.  228),  med  hyskor  och  hakar,  hvilka  ingalunda  som  nutidens  anspråks- 
löst doldes  under  klädernas  kanter  utan  voro  fastsydda  ofvanpå  dessa 
och  i  allmänhet  utmärka  sig  genom  en  sirlig  utstjrrsel,  med  lejon-  och 
örnfigurer  vid  sidorna  och  med  vapenbilder  eller  andra  framställningar 
på  midtstycket  (fig.  229—233).  De  tätt  åtsittande  klänningsärmarna 
hade  ytterst  ett  sprund,  som  hölls  samman  med  flera  silfverknappar 
(fig.  234).  Bältet,  som  omslöt  midjan,  häktades  samman  med  en 
sölja,    som   än  var   enkel   (fig.    235),  än  mycket  rikt  utstyrd  (fig.  236). 


VISBY  OCH  GOTTLAND. 


255 


Metallbeslag  användes  på  kläder  och  bälten  (fig.  237).  Armleden  om- 
slöts af  en  flätad  ring  (fig.  238),  ringar  prydde  fingrarna  (fig.  233  och  240). 
Allt  var   förfärdigadt   af  ädel   metall.    Det   hela   vittnar   således  om 


225.    Hängsmycke. 


226-228.    Spännen  af  silfver. 


rikedom  i  ntstyrsel,  i  allmänhet  parad  med  en  god  smak,  om  en  tid  af 
Ingn  och  välmåga,  då  man  hade  tillfälle  att  tänka  på  att  göra  lifvet 
behagligt.  Bland  smyckena  i  dessa  fynd  förekomma  äfven  silfverskedar 
(fig.  241;  sådana  omtalas  ofta  i  testamenten)  och  skålar.    Af  de  senare 


256  MBDBLTIDENS  FÖRSTA   SKEDB  INTILL  KONUNG   ALBRBKTS  FALL. 


9—233.    Hyskor  och  hakar. 


235. 
Bältespänne. 


236.    Bältespänne. 


VISBY   OCH   GOTTLAND. 


257 


återgifver  jag  här  (fig.  242)  endast  en,  graverad  och  fordom  prydd  med 
emalj,  därför  att  den  inskrift,  som  i  midten  omsluter  bilden  af  den 
helige  konung  Olof,  är  affattad  på  gutniskt  tungomål.  Den  lyder: 
Jhesus  Gruz  sun  wari  mej)  us. 


237.    Beslag. 


23S.    Armring  af  guld. 


m^.^- 


"^m 


239,  240.    Fingerringar. 


Silfversked. 


Gottland  och  Visby  drefvo  betydlig  handel.  I  Visby  präglades 
tvåsidiga  mynt  med  gutarnes  sinnebild.  Guds  lamm,  å  den  ena  sidan, 
å  den  andra  en  liljebuske,  som  betecknade  stadens  tyska  menighet 
(fig.  243).  Sådana  mynt  präglades  ända  till  medeltidens  slut  men  gjordes 
allt  sämre,  så  att  de  väl  förtjänte  namnet  »svarta  gutar^,  som  man  då 
gaf  dem.  Äfven  slogos  brakteater  med  W  (fig.  244).  Redan  i  en  urkund 
af  år  1211  omtalas  Gottlands  mynt.    Af  dem  räknades  fyra  på  öret.    I 

Sveriges  historia.     II.  17 


258  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE   INTILL  KONUNG   ALBBERTS   FALL. 


242.    Midtstycke  af  silfversked. 


245.    Engelsk  nobel. 


244.     Visby  brakteat. 


VISBY  OCH  GOTTLAND. 


259 


följd  af  de  lifliga  handelsförbindelserna  med  utlandet  voro  utländska 
mynt  ganska  vanliga  på  Gottland.  Till  dem  få  vi  räkna  i  första 
rummet  de  mynt,  som  präglades  å  det  svenska  fastlandet  (i  de  gott- 
ländska  fynden  förekomma  ofta  konung  Knut  I:s  och  konung  Magnus  Ilrs 
mynt),  vidare  engelska  nobler  (fig.  245)  och  sterlingar  (fig.  246),  franska 
turnoser  (fig.  247  och  248),  brabantska  groater,  som  voro  efterbildningar 
af  tumoserna  (fig.  249),  silfvermynt  slagna  af  den  preussiske  härmästaren 
(fig.  250)  och  guldfloriner,  slagna  i  staden  Florens  (fig.  251)  och  andra 
städer  och  af  andra  furstar,  som  efterhärmade  den  mycket  omtyckta 
florentinska  utmyntningen. 


246.    Engelsk  sterling. 


247.    Tumos. 


248.     Tumos. 


Brabantsk  groat 


250.    Härmästarmynt. 


251.     Ghuldflorin. 


I  olikhet  med  hvad  var  sed 
på  fastlandet  uppförde  man  icke 
blott  i  Visby  utan  äfven  ute  på 
landsbygden  stenhus,  små  och 
enkla  (fig.  252)  eller  något  större 
med  mer  än  en  våning,  och  då 
äfven  försedda  med  utsirade  de- 
taljer (fig.  253  och  254).  Till  och 
med  åt  ingångarna  till  gårds- 
planen gaf  man  en  monumental 


..^^    ^/^ 


252.    Stenhus.    Gottland, 


260  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBREKTS   FALL. 


^  .  ^ 


253.    Stenhus.    Gottland. 


254^.    Part  i  stenhuset  fig.  253. 


255.     Gårdsport. 


VISBY  OCH   GOTTLAND. 


261 


-4  A 


2r)6.     Gårdsport 


257.    Stånga  kyrka.    Gottland. 


262  MBDBLTIBENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNQ   ALBRERTS  FALL. 


258.    Portal  i  Stånga  kyrka. 


VISBY   OCH   GOTTLAND. 


263 


utstyrsel   (fig.  255  och  256).     Runinskriften   på   den   ena   grindstolpen 
omtalar  den  man,  som  förfärdigat  den. 

Tidigt  började  man  på  Gottland  uppföra  kyrkor,  i  början,  då  man 
ännu  icke  var  förtrogen  med  den  utländska  byggnadstekniken,  af  trä 
(jfr  fig.  104),  sedan  af  sten.  Gottland  var  rikt  på  god  kalksten  och  har 
äfven  att  bjuda  på  sandsten  —  två  stenslag,  som  äro  lätta  att  bearbeta. 


N,*.^>^V>i«=i 


259.     Oarda  kyrka.     Gottland. 


Socknarna  voro  till  arealen  små  men  räknade  många  inbyggare  och  bland 
dem  helt  visst  ej  få,  som  voro  förmögna.  Vi  kunna  därför  icke  undra 
öfver  att  vi  ännu  i  dag  finna  på  Gottland  så  många  prydliga  kyrko- 
byggnader. När  ett  nytt  släkte  bodde  i  de  ursprungliga  kyrkobyggarnes 
gårdar,  voro  de  angelägna  att  träda  i  fädrens  fotspår  och  skyndade 
därför  att  bygga  om  kyrkorna  efter  större  måttstock  och  med  rikare 
utstyrsel.  Det  finnes  knappast  en  enda  gottländsk  kyrka,  som  kan 
kallas   helgjuten,    d.  v.  s.  uppförd  på  en  tid.    Däremot  finna  vi  öfver- 


264  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE   INTILL  KONUNG   ALBREKTS   FALL. 

allt  vittnesbörd  om  denna  ombyggande  verksamhet.  Men  denna  nådde 
en  gång  i  det  stora  hela  sitt  slut.  Det  finnes,  mig  veterligen,  ingen 
gottländsk  kyrka  utanför  Visby,  som  blifvit  byggd  eller  ändrad  till 
det  bättre  efter  konung  Valdemars  plundringståg  till  Gottland.  Visser- 
ligen kunde  detta  icke  göra  slut  på  välståndet  på  ön,  men,  såsom  vi  i 
det  följande  få  se,  stundade  för  Gottland  bistra  tider,  hvilka  fortsattes 
ända  till  utgången  af  medeltiden. 


260.    Hamra  kyrka.     Gottland. 

De  gottländska  landskyrkorna  bestå  af  torn,  långhus  och  kor, 
hvilket  i  den  äldsta  tiden  af  slutades  med  en  apsis.  Fig.  257  visar  Stånga 
kyrka.  Koret  och  dess  apsis  tillhöra  den  ursprungliga  anläggningen; 
långhuset  och  tornet  äro  senare.  Den  rika  anordningen  af  tornets  öfre 
del  är  utmärkande  för  Gottland.  Långhuset  har  en  mycket  prydlig 
portal  (fig.  258),  den  prydligaste  som  finnes  å  en  gottländsk  landskyrka, 
men  det  är  många,  som  närma  sig  denna  i  prydlighet.    Den  inom  öfre 


VISBY  OCH   GOTTLAND. 


265 


delen  af  portalens  gafvel  i  hög  relief 
utförda  framställningen  af  Kristi  upp- 
ståndelse ur  grafven  finna  vi  å  andra 
gottländska  portaler,  men  Stånga  kyr- 
ka ensam  har  att  uppvisa  de  rika  bild- 
grupperna vid  portalens  sida:  nederst 
jungfru  Maria,  som  hälsas  af  de  tre  ko- 
nungarne från  österlandet,  däröfver 
Kristi  begabbande,  öfverst  hans  nedta- 
gande från  korset.  —  Fig.  259  visar 
Gärda  kyrka.  Här  har  det  ursprung- 
liga koret,  hvilket  helt  visst  hade  apsis, 
blifvit  rifvet,  och  litet  längre  bort  upp- 
fördes ett  nytt,  vida  längre,  bredare 
och  högre  kor.  Som  man  ej  för  till- 
fället var  i  stånd  att  bygga  om  hela 
kyrkan,  förlängdes  långhuset  åt  öster, 
så  att  det  blef  förenadt  med  det  nya 
koret  —  långhus  och  torn  blefvo  aldrig 
ombyggda.  I  de  mindre  kyrkorna 
täcktes  långhuset  af  två  hvalf,  hvilka 
stödde  sig  på  konsoler  å  väggarna  och 
skildes  från  hvarandra  af  en  präktig 
båge.  I  något  större  kyrkor  reste  man 
i  långhusets  midt  en  kolonn  (fig.  260), 
hvilken  hjälpte  att uppbäradefyrahvalf, 
som  täckte  långhuset,  eller  man  delade 
genom  i  rad  ställda  kolonner  långhuset 
i  två  skepp  eller  genom  två  kolonn- 
rader i  tre  skepp,  alla  af  samma  höjd. 
Portalerna  äro  i  många  fall  rikt  ut- 
styrda, under  det  fönstren  i  allmän- 
het äro  enkelt  hållna.  De  försågos 
emellertid  mycket  ofta  med  målade 
glas  (fig.  261).  Insidorna  af  kyrkorna 
pryddes  ock  med  målningar  men  på 
ett  helt  annat  sätt  än  å  fastlandet.  I 
hvalf  ven  förekomma  endast  prydnads- 
motiv utgående  från  slutstenen,  väg- 
garna täckas  icke  af  målningar,  utan 
dessa  förekomma  ordnade  i  ett  bredt 
band,  som  upptager  väggens  midt- 
stycke.  Dessa  målningar  äro  af  in- 
tresse, men  de  utmärka  sig  icke  genom 
någon  större  konstnärlighet  (fig.  262). 


261. 


Målade  fönster  i 
Gottland. 


Lye  kyrka. 


266  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBREKT8  FALL. 


262.     Väggmålnwg  i  Hemse  Kyrka.     Goftland. 


VISBY  OCH   GOTTLAND. 


267 


Som  byggmästare  voro  gutame  framstående  och  rönte  för  skicklighet 
i  denna  konstart  erkännande.  När  domkyrkan  i  Riga  skalle  uppföras 
i  början  af  1200-talet,  tillkallades  byggmästare  från  Gottland.  Alla 
de  dekorativa  detaljerna  i  kyrkorna,  å  portaler,  kapital,  baser  o.  s.  v., 
äro   väl  utförda,  men  så  fort  man  skulle  träda  in  på  skulpturens  eller 


o    ^  Q    o    n 


mm  \.<äsmmm. 


263.     Qrafsten.    Gottland. 


teckningens  förnämligare  .områden,  uppenbarar  sig  en  förvånansvärd 
underlägsenhet.  För  att  bevisa  detta  behöfves  icke  mera  än  en  hän- 
visning till  den  fig.  263  afbildade  grafstenen  från  år  1316.  Dock 
började  man  ungeftlr  vid  midten  af  1300-talet  eller  något  senare  under 
utländskt   inflytande   upptaga   konstverksamhet   inom  ett  nytt  område. 


268 


MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKT8  FALL. 


man  satte  på  altaret  en  i  hufvudsak  målad,  delvis  skulpterad  altartaäa. 
Fig.  265  visar  anordningen  af  det  hela,  fig.  264  i  något  större 
skala  midtdelen. 

Hvad  jag  hittills  omtalat  gäller  landsbygden.  Om  staden  Visby 
har  jag  redan  i  inledningen  talat.  Där  voro  kyrkorna  många  —  jag 
vill  dock  ej  här  tala  om  klosterkyrkorna,  hvilkas  finaste  partier  till- 
kommo  senare  — ,  men  de  knnna  icke  i  de  dekorativa  detaljerna  mäta 
sig  med  landskyrkorna. 

Visby  stad  var  omgif ven  af  en  mur,  till  skydd  mot  fiender.  Kyrkor 
inne  i  Visby  och  kyrkor  på  landet  hade  tornen  af  sedda  till  försvar, 
om  än  man  småningom  lät  anordningarna  for  försvaret  antaga  en 
mera  dekorativ  prägel.  Vid  kyrkorna  uppfördes  stundom  särskilda 
fästningsverk,  de  s.  k.  kastalerna.  Ett  exempel  är  här  återgifvet 
fig.  266. 

Grottland  med  sin  rika  odling  och 
stora  företagsamhet  är  märkvärdigt 
fattigt  på  skrifna  handlingar,  genom 
hvilka  man  skulle  kunna  studera  sig 
in  i  den  inre  historien  med  alla  dess 
enskildheter;  papper  och  pergament 
förgingos  under  de  många  krigen  med 
deras  förstörelselusta  och  deras  vådor. 
Hvad  man  kände,  när  olyckans  tid 
kom  och  när  man  såg  tillbaka  på 
denna,  kunna  vi  nu  inhämta  allenast 
af  folkets  sägner,  mera  stämningsrika 
än  i  sina  enskilda  delar  historiskt 
pålitliga.  De  låta  oss  ana  den  trygg- 
het, ur  hvilken  den  bittra  nöden  helt 
brådstörtadt  väckte.  Det  ljuder  nästan 
som  en  ironi,  när  ända  in  emot  vår 
tid  i  jultidens  och  fastlagens  lekar 
konung  Valdemar  är  den  svagare  och 
föraktade: 

>Det  vore  dig  bättre  hemma  blifva, 
än  att  da  mot  gntame  yIU  strida.  > 

De  inre  orsakerna  till  1361  års  olycka 
ville  man  då  helt  visst  icke  erkänna, 
och  dem  har  man  sedan  förgätit,  ej 
heller  ville  man  göra  det  förödmju- 
kande raedgifvandet,  att  den  danske 
konungen  var  starkare  än  Visby  bor- 
gare och  alla  gutar.  Så  uppkommo 
berättelserna  om  svek  och  bedrägeri,  264.    Midtpartiet  af  fig.  265. 


:^7i^^ 


266.    Lärbro  kyrka  och  kastal. 


265.    Altarskåp  från  Ganthems  kyrka.     Gottland. 


270 


MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 


huru  konung  Valdemar  förklädd  smög  sig  in  i  Ung-Hanses  hus  och 
vann  hans  dotters  kärlek,  hvilken  sedan  kom  honom  till  pass,  när  han 
återkom  med  härsmakt,  en  berättelse  som  bevisligen  är  oriktig.  Ej 
mera   trovärdig   är   sägnen   om   rike   Nils  guldsmed  och  hans  spotska 


267.    Eone  kyrka.    Gottland. 


dotter,  som  drogo  till  Danmark  och  eggade  konungen  till  härfärd  genom 
sitt  tal  om  öns  stora  rikedom. 

Då  vi  nästa  gång  komma  att  tala  om  Gottland,  befinner  sig  ön 
under  sorgliga  förhållanden,  den  var  ett  hufvudtillhåll  för  de  fruktade 
vitaliebröderna. 


DEN  HELIGA  BIRQITTA.  271 


14. 

Den  heliga  Birgitta. 

t  1373. 

I  upplandslagmaniien  herr  Birger  Perssons  hus  föddes  flera  barn, 
af  hvilka  de  flesta  dogo  i  späd  ålder.  Endast  tre  hunno  mogen  ålder, 
sonen  herr  Israel,  förut  omtalad,  och  två  döttrar,  af  hvilka  den  ena, 
Birgitta,  vann  rykte  för  fromhet  och  synnerlig  begåfning  ofvanefter 
inom  hela  den  romersk-katolska  världen.  Under  det  konung  Magnus 
genom  nöd  och  svårighet  drifves  därhän,  att  han  ville  återinsätta  de 
oprivilegierade  i  deras  politiska  rättigheter,  och  sålunda  räcker  handen 
åt  Engelbrekt  och  alla  följande  den  nya  tidsriktningens  förkämpar,  är 
fru  Birgitta  genom  sin  innerliga  fromhet,  sitt  tankedjup  och  sin  oför- 
sagdhet  att  uttala  hvad  hon  tänkte  en  förelöpare  till  reformationen, 
hvars  slutliga  inbrytande  utmärker,  att  den  nya  tidens  krafter  hunnit 
utveckla  sig  till  mognad.  Men  hon  är  alls  icke  någon  vän  af  konung 
Magnus'  politiska  tendenser,  hon  kände  sig  bunden  af  stormanna- 
intressena. 

Hennes  fader  var,  såsom  vi  sett,  en  trogen  vän  till  den  lysande 
men  i  moraliskt  afseende  underhaltige  hertig  Erik  Magnusson.  Detta 
är  svårt  att  förstå,  ty  en  klok  man  borde  hafva  kunnat  se,  att  hertigen 
alls  icke  kunde  blifva  en  god  konung.  Herr  Birger  var  därjämte  en 
from  man.  Ar  1321  vallfördade  han  till  Avignon,  hvarest  påfven  den 
tiden  residerade,  och  där  blef  han  synnerligen  väl  mottagen.  Ett  bref, 
utfärdadt  af  tretton  prelater,  utlofvar  fyrtio  dagars  aflat  för  enhvar,  som 
läst  Fader  vår  och  änglahälsningen  eller  andra  böner  för  herr  Birgers 
välflLrd  i  lifvet,  för  hans  själ  efter  döden,  för  hertigarne  Erik  och 
Valdemar,  för  Birgers  båda  aflidna  fruar,  hans  föräldrar  och  syskon, 
likaså  för  enhvar,  som  (med  tanke  på  Birger?)  visat  barmhärtighet 
mot  fattiga  eller  som  åhört  en  predikan  i  närvaro  af  herr  Birger 
eller  som  på  sabbaten  fått  af  honom  mottaga  en  allmosa  till  jungru 
Marias  heder.  Brefvet  är  karakteristiskt  för  den  tidens  kyrkliga  för- 
hållanden. 

Just  vid  den  tid,  då  oenigheten  mellan  konung  Birger  och  hans 
bröder  begynte  uppenbara  sig,  föddes  åt  Birger  en  dotter,  som  efter 
honom  kallades  Birgitta.  Hon  växte  upp  under  en  tid,  då  Sverige  var 
hemsökt  af  svåra  olyckor.  Med  dem  måste  hon  tidigt  hafva  blifvit 
förtrogen,  då  de  så  nära  gällde  fadern.  Äfven  måste  hon  hafva  mot- 
tagit det  djupaste  intryck  af  den  kyrkliga  fromhet,  som  å  fäderne- 
hemmet tryckte  sin  prägel. 


272  MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE   INTILL  KONUNG   ALBREKTS  FALL. 

Birgitta  föddes  år  1303  —  eller  möjligen  redan  år  1302  — ,  hon 
miste  sin  moder  år  1314,  h varefter  omsorgen  för  hennes  uppfostran 
öfvertogs  af  en  hennes  moster,  boende  på  Aspnäs  i  södra  Östergötland, 
en  from  och  sträng  kvinna.  När  hon  hade  fyllt  tretton  år  —  alltså  1316 
eller  1317  —  blef  hon  gift  med  Ulf  Grudmarsson,  hvars  fader,  som 
var  lagman  i  Västergötland,  lika  troget  som  herr  Birger  tillhört 
hertigarnes  parti;  själf  blef  herr  Ulf  lagman  i  Närke.  I  deras  äktenskap 
föddes  åtta  barn. 

Redan  tidigt  hade  fru  Birgittas  uppmärksamhet  blifvit  riktad  på 
förhållanden  utom  Sverige.  Det  var  för  henne  icke  nog  att  besöka  de 
helgedomar,  i  hvilka  det  svenska  folkets  skyddshelgon  hvilade,  utan 
hon  drog  ut  på  längre  färder.  En  gång  vallfärdade  hon  till  den  helige 
konung  Olofs  graf  i  Nidaros.  Vägen  från  mellersta  Sverige,  genom 
Medelpads  och  Jämtlands  fjällbygder,  tog  trettiofem  dagar  i  anspråk, 
under  hvilka  fru  Birgitta,  äfven  när  stigen  var  som  besvärligast,  troget 
vandrade  till  fots,  ehuru  hästar  nog  funnos  i  hennes  följe.  I  början  af 
1340-talet  drog  hon  genom  Tyskland  till  de  heliga  tre  konungars  ben  i 
Köln  och  vidare  genom  Flandern  och  Frankrike  till  den  heliga  Maria 
Magdalenas  graf  i  Marseille,  till  den  heliga  Martas  i  Tarragona  och 
till  aposteln  Jakobs  hvilostad  i  Compostella  —  det  egentliga  målet  för 
filrden.  Det  var  en  hel  skara  af  svenskar,  män  och  kvinnor,  lekmän 
och  präster,  som  följde  herr  Ulf  och  fru  Birgitta,  alla  iklädda  den 
dräkt,  som  bars  af  dem,  hvilka  vandrade  till  den  högheliga  spanska 
vallfartsorten,  och  som  blifvit,  förrän  de  anträdde  resan,  högtidligen 
invigd  —  den  bredskyggiga  hatten,  den  sida  kappan,  stafven  och  väskan 
samt  som  särskildt  utmärkelsetecken  Jakob  apostelns  symbol  musslan. 
Det  är  denna  utstyrsel,  som  medeltidens  konstnärer  gemenligen  gåfvo 
bilderna  af  aposteln  själf.  Of  rid  rådde  öfverallt  i  utlandet:  i  Tyskland 
rasade  inbördes  fejder,  i  Flandern  hade  Jakob  van  Arteveide,  bryggaren 
från  Gent,  fått  makten  i  sina  händer  och  knyter  förbindelser  med 
Englands  konung  Edvard  III,  som  vid  denna  tid  begynner  göra  gällande 
sina  anspråk  på  Frankrikes  krona.  Midt  genom  dessa  trakter,  som  voro 
hemsökta  af  örlig  och  rykte  om  örlig,  gingo  de  nordiska  pilgrimerna 
sin  väg  fram,  besökande  heliga  orter,  välvilligt  mottagna  i  kloster  och 
borgar,  genom  sitt  fromma  syftemål  och  genom  sina  reliker  bringande 
lycka  öfver  enhvar,  som  kom  med  dem  i  beröring,  och  dessutom  i  en 
tid,  då  dagens  tilldragelser  och  främmande  länders  seder  i  allmänhet 
blefvo  bekanta  allenast  genom  muntlig  berättelse,  med  glädje  välkomnade, 
när  de  vid  flammande  härd  eller  vid  en  måltid,  som  var  måttlig  alleneist 
i  följd  af  deras  löfte  om  återhållsamhet,  för  den  gästfrie  värden  för- 
täljde, hvad  de  under  sin  vandring  sett  och  förnummit.  Det  intryck 
de  politiska  tilldragelserna  gjorde  på  fru  Birgitta  har  fått  ett  återljud 
i  hennes  uppenbarelser.  I  dem  talas  det  om  Frankrikes  och  Englands 
konungar  såsom  »två  de  grymmaste  djur,  det  ena  är  girigast  att  upp- 
sluka  allting   det   kan  få,  och  ju  mera  det  äter,  desto  hungrigare  blir 


DEN  HELIGA   BIRGITTA.  273 

det,  det  andra  djuret  försöker  att  uppstiga  öfver  allat.  Fru  Birgitta 
håller  tydligen  med  den  franske  konungen,  men  äfven  hos  honom  finner 
hon  fel.  Hon  hör  jungfru  Maria  säga:  »Jag  hör  tre  röster,  den  första 
är  konungarnes,  som  hafva  tröttnat  vid  striden,  den  andra  är  allmogens, 
som  dagligen  beder  mig  om  frid,  den  tredje  är  de  Kristi  utkorades, 
hvilka  ropa  sägande:  'Ej  gråta  vi  öfver  döda  kroppar,  öfver  skada  eller 
fattigdom,  utan  vi  gråta  däröfver,  att  de  själar,  som  dagligen  äro 
stadda  i  våda,  skola  falla.*»  —  »När  Frankrikes  män»,  heter  det  i  en  annan 
uppenbarelse,  »antaga  sann  ödmjukhet,  skall  riket  komma  till  laglig 
arfvinge  och  god  frid.»  Såsom  det  bästa  sättet  att  vinna  denna  föreslås 
ett  gifte,  genom  hvilket  båda  parternas  anspråk  skulle  kunna  öfvergå 
på  en  person.  Biskop  Hemming  i  Åbo  fick  i  uppdrag  att  besöka  de 
två  konungarne  och  meddela  dem  uppenbarelserna,  men  de  mottogos 
tämligen  onådigt. 

Den  allv8krliga  sinnesriktning,  som  länge  hade  utmärkt  de  två 
makarne,  blef  alltmera  utpräglad.  Herr  Ulf  drog  sig  efter  hemkoms- 
ten tillbaka  till  stillheten  i  Alvastra  kloster,  hvarest  han  afled  år 
1344.  Därmed  löstes  ännu  ett  af  de  band,  som  fäste  hans  maka  vid 
det  världsliga  lifvet.  »Ditt  hjärta  var  kallt  och  hårdt  som  stål»,  hette 
det  sedermera  i  en  uppenbarelse,  »det  fanns  däri  blott  en  liten  gnista, 
men  hon  föll  på  ett  svafvelberg,  när  världen  gick  dig  emot  och  din 
man  dog.»  Ringen,  som  herr  Ulf  på  dödsbädden  hade  satt  på  hennes 
finger,  tog  hon  af  några  dagar  efter  hans  död,  och  då  hennes  vänner 
sade,  att  detta  visade  likgiltighet  för  mannens  minne,  svarade  hon: 
»När  jag  jordade  min  man,  jordade  jag  honom  med  all  köttslig  kärlek, 
och  fastän  jag  älskade  honom  som  mitt  eget  hjärta,  ville  jag  ej  nu 
mot  Guds  vilja  köpa  honom  tillbaka  till  lifvet.»  Hon  hade  vid  denna 
tid  till  rådgifvare  i  andliga  ting  magister  Mattias,  kanik  i  Linköping, 
en  man  som  hade  i  trossaker  frestats  med  mångahanda  tvifvel  men 
öfvervunnit  dem.  Han  nedlade  frukten  af  sin  eftertanke  och  sina  studier 
i  en  utläggning  till  bibeln. 

Abboten  i  Alvastra  kloster  gaf  fru  Birgitta,  hvilken  hade  många 
•gårdar  till  sitt  förfogande,  en  fristad.  Detta  väckte  ett  visst  upp- 
seende, alldenstund  cistercienserbröderna  i  allmänhet  icke  medgåfvo 
kvinnor  inträde  i  klostren.  En  gammal  munk,  som  under  fyrtio  års 
tid  aldrig  hade  satt  sin  fot  utom  kl  öster  murarna  utan  lefde  dag  och 
natt  i  bön  och  hade  syner,  sporde  med  häpnad:  »Hvi  sitter  denna  fru 
mot  ordensregeln  i  munkaklostret,  där  införande  nya  vanor?»  Han  fick 
i  en  syn  svaret:  »Undra  icke,  hon  är  Gruds  vän  och  är  kommen  hit  att 
vid  foten  af  detta  berget  plocka  blommor,  af  hvilka  alla,  bortom  hafvet 
och  mot  världens  gränser,  skola  få  läkedom.»  Fru  Birgitta  fick  bo  uti 
ett  hus,  tillhörigt  Alvastra  klosterbyggnader,  och  mottog  här  den  ena 
uppenbarelsen  efter  den  andra,  hvilka  af  andliga,  som  rådfrågades, 
förklarades  äga  gudomligt  ursprung.  Hon  förde  ett  försakelsens  lif  och 
hängaf  sig   åt  späkningar.    Hon  sof  i  vinterkölden  på  golfvet  med  en 

Sveriges  historia.     II.  18 


274  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBREKTS  FALL. 

matta  och  ett  hyende  under,  en  tunn  mantel  öfver  sig.  Närmast  kroppen 
bar  hon  en  tagelklädnad  och  om  lifvet  ett  rep  med  knutar;  hon  bad 
så  träget  knäböjande,  att  hennes  knän  svullnade.  Hvar  fredag  dröp 
hon  hett  vax  på  armen  och  höll  såren  öppna  under  veckans  lopp. 
Fredagar  och  så  ofta  ett  förhastadt  ord  undföll  henne,  tuggade  hon  på 
den  bittra  gentianaörten.  Hon  öfvade  därjämte  barmhärtighet  i  stor 
skala,  men  under  allt  detta  kände  hon  faran  att  lägga  all  vikt  vid  de 
yttre  gärningarna,  ingen  vid  det  fromma  sinnelaget.  Under  denna  tid 
uppstod  hos  henne  tanken  att  anlägga  ett  kloster,  i  hvilket  både  män 
och  kvinnor  skulle  tjäna  Gud,  och  hon  visste  att  för  denna  sin  älsklings- 
tanke vinna  deltagande  hos  landets  store.  Konung  Magnus  och  hans 
gemål  bestämde  åren  1346  och  1347  i  sina  testamenten  stora  gåfvor  till 
det  nya  klostret,  som  skulle  anläggas  å  Vadstena  kungsgård,  belägen  i 
en  ort,  där  ett  öfverfartsstäUe  fanns  för  dem,  som  under  resan  mellan 
öster-  och  Västergötland  skulle  färdas  öfver  Vättern.  Hon  umgicks 
med  lärda  och  fromma  män,  lyssnande  till  deras  undervisning,  men  på 
samma  gång  sökte  hon  efter  tillfälle  att  själf  göra  sig  förtrogen  med 
den  lärda  litteraturen:  hon  började  jämte  dottern  Katarina  lära  sig  latin. 

Om  hon  än  till  en  tid  hade  dragit  sig  undan  världen,  kunde  hon 
icke  länge  lefva  obemärkt.  Hennes  välgörenhet  och  fromhetsöfningar 
väckte  uppseende,  ännu  mera  hennes  uppenbarelser,  hvilka  å  ena  sidan 
väckte  vördnad,  å  den  andra  —  i  synnerhet  hos  dem,  hvilka  hon  nådde 
med  ett  bestraffningens  ord  —  förargelse.  Under  det  hennes  vänner  för 
henne  hyste  odelad  beundran,  uppträdde  andra,  äfven  andlige,  för  att 
göra  det  sannolikt,  att  hennes  uppenbarelser  icke  voro  annat  än  djäfvulens 
foster.  När  hon  en  gång  gick  på  en  gata  i  Stockholm,  kastade  en 
hennes  ovän  ut  vatten  Öfver  hennes  hufvud.  Icke  ens  vid  sin  frändes 
hof  var  hon  skyddad;  en  af  Sveriges  stormän  fann  för  godt  att  visa 
henne  sin  ovilja  genom  att  i  konung  Magnus*  och  hennes  söners  närvaro 
stöta  till  henne,  så  att  hon  var  nära  att  mista  sansen.  Ja,  en  af  de 
ännu  icke  vuxna  konungasönerna  hälsade  henne  en  dag  med  orden: 
»Franka,  spå  mig,  få  vi  vackert  väder  i  morgon  eller  regn?  Skola  dina 
söner  varda  konungar  och  vi  jagas  bort?»  Det  tyckes,  som  om  hos 
konungen  farhågorna  för  stormännens  sträfvanden  redan  då  voro  fullt 
utbildade,  så  att  de  icke  ens  för  hans  barn  voro  främmande.  Men  vida 
plågsammare  än  allt  annat  var  den  inre  striden:  ena  ögonblicket 
jublande  lust  öfver  det  nära  umgänget  med  Gud,  det  andra  fasa  öfver 
frestelser,  svaghet  och  orenhet;  ena  stunden  de  mest  öfverdrifna  för- 
sakelser, den  andra  tankar  såsom  dessa:  Grärningarna  vinna  icke  himmel- 
riket, det  är  allenast  ett,  som  täckes  Gud  öfver  allting:  tro,  ödmjukhet, 
kärlek.  Tröttas  du  af  bön  och  betraktelse,  arbeta;  varder  du  af 
fastandet  matt,  ät;  gå  ut  i  världen  och  gör  dig  glad  genom  höfvisk 
lek  med  dina  vänner. 

Till  sist  blef  det  henne  omöjligt  att  stanna  i  Sverige,  hvarest  för- 
hållandena voro  små  och  jämförelsevis  stilla.     Hon  drefs  ut  i  den  vida 


DBN  HBLIGA  BIRGITTA.  275 

världen  att  finna  nya  verkningsfält  för  sin  fromhet  och  fbr  sitt  allt 
starkare  blifvande  begär  att  reformera  världen,  hon  lockades  af  den 
fest,  som  stundade  i  Rom,  då  där  skulle  firas  jubelåret  1350  med  ymnig 
aflat  för  den,  som  å  stadens  heliga  orter  ödmjukt  bekände  sin  synd.  Hon 
skiftade  sina  ägodelar  mellan  barnen  och  de  fattiga,  tog  åter  pilgrims- 
stÉifven  och  vandrade,  jämte  sonen  Birger,  de  två  biktfäderna  Peter,  den 
ene  sedermera  munk  i  Vadstena,  hvilken  nedskref  hennes  uppenbarelser, 
och  magister  Peter  hennes  och  dotterns  lärare,  m.  fl.  genom  mellersta 
Europa,  hvarest  digerdöden  spridt  fasa,  ned  mot  Rom,  apostlames  stad, 
^där  gatorna  voro  lagda  med  guld  och  rödfärgade  med  martyrernas 
blod».  Fastän  hon  nu  lämnade  Sverige  för  alltid,  underhöll  hon  för- 
bindelser med  fosterlandet  genom  de  många,  som  kommo  och  gingo 
mellan  hemmet  och  den  heliga  staden  —  som  skulle  vara  helig  men 
ändock  var  uppfylld  af  så  mycken  styggelse.  Kyrkor  lågo  i  ruiner 
och  vanhelgades,  prästerskapet  skötte  icke  sitt  kall,  på  stadens  gator 
utkämpades  dagligen  blodiga  fejder.  Men  ju  större  nöden  och  eländet 
voro,  desto  starkare  var  maningen  att  söka  sin  hugsvalelse  hos  Gud 
och  att  helt  hängifva  sig  åt  hans  tjänst. 

Fru  Birgitta  fick  i  Rom  sin  bostad  icke  långt  från  Tibern,  helt 
nära  Palazzo  Farnese.  Huset  finnes  än  i  dag  i  behåll,  om  än  icke  i 
samma  skick. 

Fru  Birgitta  förde  i  denna  bostad  ett  indraget  lif.  Hennes  natt 
varade  från  kl.  8  på  aftonen  till  kl.  4  på  morgonen,  men  på  vissa  tider 
stod  hon  upp  för  att  bedja.  Hennes  bädd  vsu*  golfvet.  Kl.  4  steg  hon 
upp,  biktade  och  besökte  sedan  heliga  orter  för  att  å  dem  bedja.  Kl. 
8  intog  hon  sin  första  måltid  under  tystnad  och  bön.  Därefter  var 
hon  till  kl.  10  innesluten  i  sin  bönekammare.  Under  dagens  lopp 
besökte  hon  de  sjuka  i  hospitalen  samt  kyrkor  eller  satt  hon  hemma 
och  arbetade  för  de  fattiga.  Därefter  intogs  den  andra  måltiden,  fru 
Birgitta  talade  en  timme  till  de  sina  och  tillbragte  återstoden  af  dagen 
i  tystnad.  Bostaden  var  ingalunda  rikt  utstyrd.  Birgitta  berättar 
själf,  att  hon  hade  de  nödvändigaste  kläderna  för  dag  och  natt,  få  kärl 
för  bordet;  hennes  präst  hade  de  för  gudstjänsten  nödiga  böckerna, 
kalken  och  hvad  därtill  hörde.  Genom  sin  stora  hjälpsamhet  kom  hon 
emellertid  i  mycken  nöd.  När  en  hennes  sonhustru  hade  aflidit  i  Sverige 
och  sändt  till  sin  svägerska  Katarina,  som  den  tiden  vistades  i  Rom, 
sin  guldkrona,  såldes  denna  och  inbringade  nog  för  att  underhålla  fru 
Birgitta  och  hennes  familj  under  ett  helt  år.  Men  icke  alltid  funnos 
sådana  hjälpkällor.  Hon  måste  därför  stundom  låna  penningar  till  sitt 
uppehälle.  En  af  hennes  uppenbarelser  redogör  för  ett  samtal  med 
jungfru  Maria,  i  hvilket  fru  Birgitta  på  sin  fråga,  om  det  vore  henne 
tillåtet  att  låna,  fick  till  svar,  att  hade  hon  visshet  om  att  kunna  be- 
tala åter  på  en  viss  tid,  kunde  hon  göra  det,  annars  icke:  »Det  är  dig 
bättre  att  en  dag  sakna  mat  än  att  lofva  hvad  du  ej  är  viss  att  hålla.» 
»Får  jag  då>,  sporde  hon,  »arbeta  för  att  vinna  kroppens  uppehälle?»  Nu 


276  MBDBLTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL   KONUNG   ALBRBKTS  FALL. 

sysselsatte  hon  sig  med  studier  i  grammatikan,  med  bön  och  skrifning. 
Jungfru  Maria  svarade,  »att  det  icke  höfdes  henne  att  lämna  sådana 
sysselsättningar  för  att  utföra  ett  kroppsarbete,  men  hon  skulle  därför 
icke  vara  orolig  för  morgondagens  föda  utan  med  tillförsikt  bedja  Gud 
därom».  Så  nedlade  hon  alla  sina  bekymmer  i  Guds  eller  Vår  frus 
fiköte  och  företog  så  godt  som  intet  utan  att  i  en  uppenbarelse  hafva 
fått  svar  på  sina  frågor. 

Fru  Birgittas  hus  blef  en  medelpunkt  för  alla  de  svenskar  —  och 
de  voro  icke  så  få  — ,  som  besökte  den  heliga  staden,  och  åt  alla  ägnade 
hon  moderlig  omtanke  och  vård.  Icke  alla  kände  henne  från  början 
eller  uppsökte  henne.  Hon  gick  en  dag  tUl  den  heliga  Praxedis'  kyrka 
i  den  motsatta  ändan  af  staden,  en  kyrka  från  det  nionde  århundradet 
med  dyrbara  mosaiker  och  med  en  kolonn,  vid  hvilken,  enligt  legenden, 
Kristus  var  bunden  under  hudflängningen.  Under  vägen  hör  hon  sig 
tilltalas  på  norska.  En  kvinna,  som  vandrat  den  långa  vägen  från 
Norge,  låg  nu  ensam  och  dödasjuk  på  en  gata  i  Rom.  Med  tillhjälp  af 
herr  Magnus  Petersson,  en  svensk  riddare,  som  till  sist  blef  präst  och 
klosterbroder  i  Vadstena,  bar  fru  Birgitta  den  sjuka  till  ett  hospital 
och  förde  henne  sedan  hem  till  sig  för  att  ägna  henne  all  möjlig  om- 
vårdnad. 

Jubelåret  1350  lämnade  fru  Birgittas  dotter  Katarina,  ungefär 
aderton  år  gammal  och  sedan  några  år  gift  med  herr  Eggard  van 
Kyren,  Sverige  i  sällskap  med  sin  fasters  man,  herr  Gustaf  Tunesson 
(tre  sjöblad),  m.  fl.  för  att  uppsöka  modem  i  Hom.  De  kommo  i  augusti 
till  den  heliga  staden.  Fru  Birgitta  uppehöll  sig  för  tillfö^Uet  i  trakten 
af  Bologna,  sysselsatt  med  att  reformera  ett  kloster.  Dottern  och 
hennes  följe,  som  icke  hade  någon  aning  om  fru  Birgittas  frånvaro, 
ströfvade  i  åtta  dagar  omkring  i  staden,  letande  efter  henne,  till  dess 
de  helt  oförmodadt  i  Peterskyrkan  mötte  hennes  biktffitder  magister 
Peter.  Efter  några  veckor  ville  fru  Katarina  vända  åter  till  hemmet 
men  öfvertalades  att  stanna  och  fick  kort  därefter  underrättelse  om 
mannens  död.  Hon  stannade  då  i  Rom  och  var  för  modem  ett  kärt 
sällskap  men  vållade  henne  mycken  oro,  alldenstund  hon  genom  sin 
ungdom  och  sin  nordiska  skönhet,  hvilken  i  följd  af  dess  ovanlighet 
särskildt  tjusade  italienarne,  var  utsatt  för  både  artigheter  och  för- 
följelser. En  gång,  berättas  det,  när  fru  Karin  med  många  romerska 
damer  vandrade  ut  till  kyrkan  San  Sebastiano  utanför  Rom  —  en  af 
de  kyrkor,  som  stå  i  förbindelse  med  katakomberna  och  deras  forn- 
kristna  grafvar  — ,  hade  några  af  stadens  ädlingar  lagt  sig  i  försåt  för 
henne,  men  en  hind,  som  sprang  förbi,  uppväckte  deras  jaktlystnad, 
så  att  fru  Karin  kom  oskadd  åter  till  staden.  När  hon  sedermera  till- 
bads som  ett  helgon  och  hennes  bild  snidades  eller  målades  för  att 
pryda  Sveriges  kyrkor,  framställde  man  vanligen  en  hind  liggande  vid 
hennes  fötter.  När  ett  helgon  af  bildades,  måste  man  tillfoga  något, 
som  kunde  angifva,  hvilket  helgon  bilden  skulle  framställa.    Så  mycket 


DEN  HELIGA  BIRGITTA.  277 

nödigare  var  det  att  förse  vår  Katarina  med  ett  attribut,  som  man 
inom  kyrkan  vördade  ett  annat  helgon  med  samma  namn,  Katarina  af 
Alexandria,  hvars  attribut,  beroende  af  det  martyrskap  hon  fick  undergå, 
utgöras  af  ett  svärd  och  ett  med  taggar  försedt  hjul. 

Om  man  än  betraktade  fru  Birgitta  med  vördnad,  sökte  hennes  råd 
och  anropade  henne  om  förböner,  så  var  man  dock  icke  helt  belåten 
med  henne  i  Rom.  Hon  tillslöt  icke  ögonen  för  uselheten  i  staden  och 
drog  sig  icke  för  att  offentligen  uttala  sina  tankar.  »O  Rom,  Rom», 
utbrister  hon,  >nu  måste  jag  säga  om  dig,  hvad  profeten  sade  om 
Jerusalem.  Rosorna  och  liljorna  i  din  örtagård  äro  öfver vuxna  af 
tistlar,  dina  murar  äro  nedbrutna,  dina  portar  sakna  väktare,  dina 
altaren  äro  öde,  dina  gudstjänstkärl  säljas,  och  från  helgedomarna  upp- 
stiga inga  offerångor.  Ve  dig!  Om  ej  Guds  vänner  ideligen  ropade  om 
misskund,  vore  Rom  ej  längre  till.»  Cola  di  Rienzi  hade  nyligen  gjort 
sitt  olyckliga  försök  att  i  medeltidens  Rom  återupprätta  den  gamla 
republiken.  Han  förjagades,  och  den  inre  oenigheten  rasade  värre  än 
någonsin.  Men  det  var  icke  allenast  mot  de  världslige,  som  sierskan 
från  Norden  riktade  sina  straffdomar,  utan  hon  vände  sig  äfven  mot 
prästerna,  mot  påfven.  Den  utsväfvande  Klemens  VI,  hvilken  hon 
kallar  »Lucifer  på  den  heliga  stolen»,  dör,  och  hon  använder  all  sin 
öfvertalningsförmåga  på  hans  efterträdare,  den  fromme  och  lärde 
Innocentius  VI.  Äfven  han  dör.  Fru  Birgitta,  liksom  skalden  Petrarca, 
är  då  envis  med  sina  böner,  att  Urban  V  ville  komma  till  den  heliga 
staden.  Omsider  verkade  deras  framställningar.  Den  16  oktober  1367 
sjöng  påfven  mässan  i  den  helige  Petri  kyrka,  och  fru  Birgitta  fick  med 
glädje  hembära  honom  sin  hyllning. 

Ett  par  år  därefter  begifva  sig  herr  Karl  Ulfsson  och  hans  broder 
Birger  ned  till  Rom  för  att  besöka  modern  och  systern.  Fru  Birgitta 
föreställer  dem  for  den  helige  fadern.  Birger,  den  yngre,  var  af  ett 
stadgadt  väsen,  allvarlig  och  enkel;  han  bar  den  då  mer  gammalmodiga 
dräkten  med  sida  kläder.  Herr  Karl  däremot  hade  antagit  de  främ- 
mande seder,  som  med  tyskarne  inkommit  i  Sverige,  hans  kläder  voro 
af  en  annan  snitt,  och  han  bar  flera  smycken.  Ett  bjällerprydt  bälte 
var  fäst  öfver  hans  höfter,  och  hans  kjortel  bestod  af  uppstoppade, 
hängande  hermelinsskinn,  hvartannat  med  hufvudet  ned,  hvartannat  med 
hufvudet  upp,  alla  med  en  förgylld  klocka  om  halsen  och  med  en  guld- 
ring i  munnen.  Urban  mottog  dem  vänligt,  i  Birger  hälsade  han 
modems  son,  men  herr  Karl  förklarade  han  vara  en  son  af  världen. 
Då  föll  modern  på  knä  och  utbad  sig  för  sönerna  syndaförlåtelse. 
Skämtande  lyfte  Urban  på  herr  Karls  bälte  och  andra  prydnader  och 
sade:  »Denna  tyagå  kan  vara  nog  till  syndabot»,  hvarpå  fru  Birgitta 
bad:  »O  helige  fader,  skilj  honom  från  synderna,  nog  skall  jag  skilja 
honom  från  bältet.» 

Senhösten  1369  besökte  fru  Birgitta  de  heliga  orterna  i  Neapel  och 
trakten   däromkring;    bland   dem,  som  följde  henne,  må  nämnas  växjö- 


278  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE   INTILL  KONUNG  ALBREKTS  PALL. 

biskopen  Tomas.  Drottning  Johanna  af  huset  Anjou  mottog  med 
synnerlig  välvilja  den  högborna  nordiska  sierskan,  ehuru  hennes  oroliga, 
lättsinniga  lynne  föga  stämde  öf verens  med  fru  Birgittas  allvarliga 
sinne.  Efter  återkomsten  till  Rom  lyckades  det  Birgitta  omsider  att 
erhålla  formlig  stadfiLstelse  å  sin  klosterregel,  den  5  augusti  1370. 
Kedan  dessförinnan  hade  hon  erhållit  tillstånd  af  påfven  att  begynna 
anläggningen  af  klostret  vid  Vadstena. 

Aren  började  nu  trycka  fru  Birgitta.  Hon  hade  icke  sparat  sina 
krafter,  hon  kände  mattighet  och  sjukdom.  Det  oaktadt  rustade  hon 
sig  år  1371  till  en  ny  vallfärd,  den  förnämsta  af  alla,  till  den  heliga 
grafven.  Enhvar,  som  företog  pilgrimsfärd  dit,  hade  rätt  att  på  hatten 
eller  annars  på  klädnaden  fästa  ett  kors.  De  tre  barnen,  båda  bikt- 
ederna,  magister  Peter  och  alvastrapriorn  af  samma  namn,  hennes 
trogne  vän  den  spanske  biskopen  Alfons,  herr  Magnus  Petersson,  präst- 
mannen Gudmar  Fredriksson  och  tvenne  tjänare  åtföljde  henne.  Romerska 
ädlingar  ledsagade  henne  ett  stycke  på  vägen.  I  Neapel,  där  hon 
stannade  ett  par  månader,  ökades  hennes  följe. 

Drottning  Johanna  mottog  henne  med  samma  välvilja  som  förut. 
Sönerna  skulle  föreställas  för  henne,  och  modern  bad  dem  iakttaga  landets 
sed  med  bugning,  knäböjande  och  fotkyssning.  Men  äfven  vid  detta 
tillfälle  gjorde  herr  Karl  sin  moder  bekymmer:  sedan  han  rättat  sig 
efter  hennes  föreskrifter,  reste  han  sig  upp  och  tryckte  en  kyss  på  den 
sköna  drottningens  läppar,  hvilken,  efter  berättelsen  i  vadstenaabbedissan 
Margareta  Klausdotters  krönika,  var  så  långt  från  att  harmas  öfver 
riddarens  djärfhet,  att  hon  till  och  med  ville  äkta  honom.  Bekymrad 
påminde  fru  Birgitta,  att  han  hade  en  hustru  i  det  fjärran  liggande 
Sverige  —  drottning  Johanna  var  för  öfrigt  ej  heller  fri,  ty  hennes  tredje 
gemål,  Jakob  af  Mallorca,  lefde  ännu,  men  däri  såg  drottningen  intet 
oöfvervinneligt  hinder.  Då  sjuknade  herr  Karl  och  dog  efter  fjorton 
dagars  sjukdom.  Fru  Birgitta  kunde  icke  annat  än  glädjas  öfver  denna 
räddning  ur  faran,  och  under  det  drottningen,  konungen  och  landets 
förnämste  sörjande  gingo  efter  den  svenske  ädlingens  bår  till  grafven 
i  nunneklostret  Santa  Croce  i  Neapels  östra  utkant,  vandrade  modern 
mellan  dem,  stilla  och  sluten,  tacksam  midt  i  saknaden. 

Torsdagen  den  11  mars,  strax  efter  begrafningen,  stego  pilgrimerna 
ombord,  besökte  Messina,  stranddrefvos  till  Kefalonia  och  kommo  efter 
ännu  en  storm  till  Cypern  den  8  april.  De  stannade  på  ön  i  mer  än 
fjorton  dagar.  Drottning  Eleonora  anropade  fru  Birgitta  om  råd  och 
förböner,  på  det  hennes  minderårige  son  Peter  skulle  kunna  behålla  sin 
mördade  faders  rike.  I  början  af  maj  kommo  pilgrimerna  till  Joppe, 
den  21  maj  trädde  de  för  första  gången  in  i  den  heliga  grafvens  kyrka, 
vid  midten  af  augusti  voro  de  i  Betlehem.  Fru  Birgitta  var  djupt 
lycklig.  På  hvar  ort  genom  lefde  hon  i  anden  de  tilldragelser  ur  den 
heliga  historien,  som  fordom  hade  timat  där.  Hon  hade  ock  glädjen  att  se 
sin  ende  kvarlef vande  son  Birger  slås  till  »riddare  af  den  heliga  grafven>. 


DEN   HELIGA  BIRGITTA.  279 

I  september  vände  hon  åter  med  bruten  hälsa.  Detta  hindrade 
henne  likväl  icke  att,  när  hon  åter  kom  till  Cypern,  inför  hofvet  för- 
kunna sina  uppenbarelser  om  de  straffdomar,  som  hotade  i  anledning 
af  all  den  ogudaktighet,  som  härskade  på  ön.  Två  dagar  därefter  be- 
gynte  genueserna  fientligheter,  och  det  följande  året  blef  ön  ett  lydland 
under  Genua.  Birgittas  sjukdom  fortfor  —  hon  återfick  aldrig  hälsan  — , 
men  hon  predikade  bot  i  Neapel  och  sände  härifrån  sin  vän  biskop 
Alfons  till  påfven  med  varnande]  uppenbarelser.  Återkommen  till 
Rom  sökte  hon  upptaga  sina  tidigare  vanor  .af  försakelse  och  arbete, 
men  kroppen  begynte  blifva  för  svag.  Hon  måste  hålla  sig  inne  och 
afled  den  23  juli  1373.  Hennes  lik  nedsattes  tills  vidare  i  en  romersk 
kyrka. 

Ett  år  därefter  fördes  hennes  ben  till  Sverige  af  fru  Karin.  Hon 
valde  en  östlig  väg  genom  mellersta  Europa,  inskeppade  sig  i  Danzig 
och  anlände  till  Söderköping  strax  efter  midsommar  1374.  Hyllande 
skaror  mötte  där  och  följde  genom  Östergötland.  När  tåget  närmade 
sig  Linköping,  kom  det  till  möte  den  fromme  biskop  Nils  Hermansson 
i  spetsen  för  sitt  prästerskap  —  han  hade  varit  lärare  för  fru  Birgittas 
barn  och  således  stått  henne  personligen  nära.  Under  klockomas  klang 
och  toner  från  orgeln  nedsattes  benen  i  domkyrkan,  till  dess  de  fördes 
till  Vadstena.  Underverk  skedde,  och  man  trodde  sig  finna,  att  fru 
Birgitta  var  en  mycket  kraftig  hjälparinna  i  hvarjehanda  nöd  och 
farlighet.  Hennes  anhöriga  och  de  mäktige  i  landet  lade  sig  enträget 
ut  för  att  hon  skulle  blifva  inskrifven  bland  helgonens  tal.  En  under- 
sökning angående  hennes  lefverne,  lära  och  de  undergämingar,  som  hon 
verkat  eller  som  verkade  vid  hennes  graf,  anställdes,  och  omsider,  den 
8  oktober  1391,  blef  hon  inskrifven  bland  dem,  som  den  romerska  kyrkan 
räknar  som  helgon.  Fru  Karin  fick  icke  upplefva  detta  ärofulla  ögon- 
blick, för  hvilket  hon  hade  verkat  med  så  mycken  ifver.  Hon  afled 
nämligen  redan  den  24  mars  1381. 

Till  den  stora  skara  af  Guds  helgon,  hvilka  icke  erhållit  denna 
titel  genom  någon  människa  utan  genom  sin  tro  och  lefverne,  hörde 
utan  all  fråga  Birgitta  Birgersdotter.  Man  kan  icke  förneka  hennes 
innerliga  fromhet.  Att  hon  vinnlade  sig  om  den  romerska  kyrkans 
förtjänande  verk  och  goda  gärningar,  kan  man  icke  mot  henne  fram- 
hålla som  en  förebråelse.  Hon  kunde  icke  undgå  att  vara  ett  barn  af 
sin  tid,  äfven  om  hon  i  somligt  gick  före  sina  samtida.  De  verk  hon  ut- 
förde, fastor,  späkningar,  allmosegifvande  och  dylikt,  voro  ej  heller  för 
henne  allenast  yttre  verk,  de  voro  fastmer  yttringar  i  tidehvarfvets 
stil  af  hennes  inre  själslif.  Men  om  vi  medgifva,  att  bland  de  fromma, 
som  Grud  förklarar  heliga,  några  finnas,  hvilka  inom  kristenheten  fram- 
trädt  så  mycket,  att  äfven  människor  äro  befogade  att  uttala  sig  om 
dem  och  deras  helighet,  så  kunna  vi  icke  förneka  fru  Birgitta  en  plats 
bland  dessa,  på  grund  af  hennes  stora  begåfning  och  hennes  vidtom- 
fattande  verksamhet. 


280     MEDELTIDENS  FÖRSTÅ  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBRBKTS  FALL. 

ögonvittnen  hafva  berättat,  huru  det  var  med  henne  under  det 
hon  mottog  hvad  man  kallar  uppenbarelserna.  Hon  kom  i  ett  extatiskt 
tillstånd:  stående  eller  gående,  sittande  eller  liggande,  förlorade  hon 
bruket  af  de  yttre  sinnena,  hennes  anletsdrag  stelnade,  och  hon  be- 
rättade sedermera,  efter  det  anfallet  gått  öfver,  hvil ka  härliga  ting 
hon  hade  skådat  och  förnummit,  hufvudsakligen  genom  samtal  med 
Kristus,  hans  moder  eller  andra  helgon.  Själf  säger  hon,  att  Gud 
söfde  hennes  lekamen,  ej  med  lekamlig  sömn  utan  med  andlig  hvila. 
>Du,  o  Herre  Gud»,  säger  hon,  »uppväcker  min  själ  som  af  sömnen  till 
att  se  eller  höra  och  känna  andligen.  Huru  söta  äro  mig  din  muns 
ord!  Mig  synes,  huru  ofta  jag  än  hör  dem,  att  min  själ  sväljer  dem  i 
sig  med  otalig  sötma.  Medan  jag  hör  orden,  varder  jag  både  mätt  och 
hungrig,  mätt,  ty  mig  lyster  intet  annat  att  höra,  hungrig,  ty  alltid 
ökas  hos  mig  lusten  och  åstundan  att  höra  dem.»  Fru  Birgitta  är  icke 
den  enda  under  medeltiden,  som  hade  sådan  erfarenhet.  Detsamma  be- 
rätta om  sig  mäster  Suso  och  andra  1300-talets  mystiker,  detsamma 
erfor  den  heliga  Katarina  af  Siena,  som  föddes  tvenne  år  innan  fru 
Birgitta  kom  till  Italien  och  som  i  mycket,  såväl  inre  art  som  yttre 
öden,  liknade  sierskan  från  Norden. 

När  det  extatiska  tillståndet  var  öfver,  kände  fru  Birgitta  en  af- 
mattning,  men  hon  kom  ihåg  allt  hvad  hon  hört  och  sett,  och  hon  ned- 
skref  själf  eller  förestafvade  för  biktfäderna  en  berättelse  därom,  hvilken 
de  sedermera  öfversatte  på  latin.*  Denna  latinska  text,  flera  gånger 
utgifven,  öfverflyttades  i  Vadstena  kloster  åter  till  svenska,  och  denna 
sVenska  redaktion  har  likaledes  blifvit  utgifven.  Den  innehåller  de 
rikaste  bidrag  till  teckningen  af  fru  Birgittas  eget  själslif  och  af  den 
tankevärld,  inom  hvilken  1300-talets  människor  rörde  sig. 

Några  prof  torde  böra  anföras. 

»Jag  är  Gud»,  så  säger  Kristus  i  30:e  kapitlet  af  Uppenbarelsernas 
första  bok,  »som  skapat  allt  till  människans  nytta,  att  allt  skulle  tjäna 
och  uppbygga  henne.  Men  människan  missbrukar  sig  till  skada  allt, 
som  jag  skapat  till.  hennes  nytta;  hon  bryr  sig  dessutom  mindre  om 
Gud  och  älskar  honom  mindre  än  det  skapade.  Judarne  redde  mig  tre 
slag   af  plågor  i   mitt   lidande,    först   trädet,  vid   hvilket  jag  föstes, 

*  Enstaka  delar  har  dock  fra  Birgitta  själf  nedskrifvit.  Frän  ett  sädant  stycke  är 
profvet  fig.  268  taget,  hvilket  visar  hennes  handstil  samt  hura  hon  under  skrifningen 
ändrade  uttrycken.  Ofvanst&ende  stycke  innehåller  följande:  Fyrst  vil  iac  thik  sighia 
huru  thik  seru  andelik  vnderstandilse  gifin  sea  oc  håra.  Snmi  hafdho  thsen  hselghanda  sua 
at  the  visto  timan  sum  profetin  saghe  til  konunge  thsen  dagin  koma  ssendebodhan  oc 
mange  visto  huat  them  skulle  snaras  fyr  aen  the  taladho,  sumi  visto  oc  vtan  mana  kynilse 
surna  ihera  thser  varo  lifande  »Ha  dadhe  oc  visto  the  fyr  sn  stridhin  byriadis  huru  hon 
»ndadhis.  Thik  »r  ey  mer  lofat  at  vita  aen  se  oc  håra  andelika  oc  »pte  thy  sighia.  —  Det  är: 
Först  vill  Jag  dig  säga,  huru  dig  är  andligt  förstånd  gifvet  att  se  eller  höra.  Somliga 
hade  den  Helige  Ande,  så  att  de  visste  timmen,  som  profeten  säga  (sade?)  till  konungen 
sändebudet  komma  den  dagen,  och  många  visste,  hvad  dem  skulle  svaras  förrän  de  talade, 
somliga  visste  och  utan  människors  undervisning  några  af  dem,  som  voro  lefvande  eller 
döda,  och  visste  de  fÖrr  än  striden  börjades,  huru  den  ändades.  Dig  är  ej  mera  lofvadt 
att  veta  än  se  och  höra  andligen  och  efter  det  säga.  —  De  kursiverade  bokstäfverna  äro  i 
handskriften  återgifna  allenast  med  förkortningstecken. 


DEN   HELIGA  BIRGITTA.  281 


gisslades  och  kröntes,  för  det  andra  järnet,  med  hvilket 
mina  händer  och  fötter  fästes,  för  det  tredje  gallan, 
som  de  gåfvo  mig  att  dricka.  De  smädade  mig  för 
en  dåre,  för  min  döds  skull,  som  jag  frivilligt  under- 
kastade mig,  och  kallade  mig  en  lögnare  för  min  läras 
skull.  Sådana  människor  äro  nu  i  världen  mång- 
faldiga, få  äro  de,  som  gif va  mig  hugsvalan.  Ty  de 
fästa  mig  vid  trädet  genom  sitt  begär  att  synda,  de 
hudflänga  mig  med  sin  otålighet,  i  det  ingen  kan  for 
min  skull'  fördraga  ett  ord,  de  kröna  mig  med  sin 
stolthets  törnen,  i  det  de  vilja  vara  högre  än  jag.  De 
fastnagla  mina  händer  och  fötter  med  förhärdeisens 
järn,  ty  de  yfvas  öfver  synden  och  förhärda  sig,  för 
att  de  icke  skola  frukta  mig.  —  Jag  hade  makt  att 
dränka  dem  alla  och  hela  världen  för  syndens  skull, 
om  jag  ville.  Men  om  jag  fördränkte  de  onda,  skulle 
de  som  lefde  kvar  tjäna  mig  af  fruktan,  men  det  vore 
ej  rätt,  ty  människan  bör  tjäna  mig  af  kärlek.  Men 
om  jag  personligen  komme  ibland  dem  synlig,  skulle 
deras  ögon  icke  förmå  se  mig  eller  deras  öron  höra 
mig,  ty  huru  skulle  en  dödlig  människa  kunna  se  den 
odödlige?  Af  kärlek  skulle  jag  gärna  åter  vilja  dö 
för  människan,  om  det  vore  möjligt.»  Då  visade  sig 
jungfru  Maria,  till  hvilken  sonen  sade:  »Hvad  vill  min 
moder,  min  utkorade?»  Och  hon  sade:  »Förbarma  dig  ^  h  3^  P  °S 
öfver  det  skapade,  sonen  min,  för  din  kärleks  skull.»  ^1^  •  *i  ^ 
Och  han  svarade:  »Ännu  en  gång  skall  jag  öfva  barm- 
härtighet för  din  skull.»  Därefter  talade  Herren  till 
bruden  (d.  v.  s.  Birgitta)  sägande:  »Jag  är  Gud  och 
änglarnes  herre,  jag  är  herren  öfver  döden  och  lifvet. 
Jag,  densamme,  vill  bo  i  ditt  hjärta,  se  då,  huru  stor 
kärlek  jag  har  till  dig.  Himlarna  och  jorden  och  allt 
det  i  dem  är  kunna  icke  fatta  mig,  och  likväl  vill  jag 
bo  i  ditt  hjärta,  som  är  allenast  ett  litet  stycke  kött. 
Hvem  skulle  du  då  kunna  frukta,  hvad  behöfva,  när 
du  har  inom  dig  den  mäktigaste  Gud,  i  hvilken  är 
allt  godt?  I  det  hjärta,  som  är  min  bostad,  måste 
vara  tre  ting:  bädd  att  hvila  på,  bänk  att  sitta  på, 
ljus  att  upplysa.  Därför  vare  i  ditt  hjärta  h vilans 
och  stillhetens  bädd,  att  du  må  hvila  från  onda  tankar 
och  världens  begär  och  att  du  alltid  må  besinna  den 
eviga  glädjen.  Där  bör  vara  den  bänken,  att  du  vill 
blifva  när  mig.  Det  strider  mot  naturen  att  alltid 
stå,  men  den  är  alltid  stående,  som  alltid  har  viljan 
att  vara  med  världen  och  aldrig  sitta  när  mig.    Ljuset 


282 


MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG  ALBREKTS  FALL. 


där   inne   bör  vara  tron,  med  hvilken  du  tror  mig  förmå  allt  och  vara 
allsmäktig  öfverallt.» 

»En  moder»,  heter  det  i  kapitel  15  af  Uppenbarelsernas  fjärde  bok^ 
»hade  en  son,  som  var  född  i  en  mörk  stuga  (fängelse)  och  visste  eller 
hörde   intet  utom  mörkret  och  moderns  mjölk.  —  Modern  sade  honom: 

'O  son,  om  du  vill  gå  ut  ur  mörkret, 
skall  du  få  kräsligare  kost,  mjukare  säng 
och  tryggare  stad.'  Sonen  hörde  detta 
och  gick  ut;  men  om  modern  hctde  lofvat 
honom  högre  ting,  såsom  mycket  tjänstfolk 
eller  elfenbenshus  eller  palats  eller  höga 
och  präktiga  hästar  eller  andra  dyra 
klenoder,  hade  han  icke  trott  henne,  ty 
han  visste  icke  af  annat  än  mörkret  och 
moderns  mjölk.  Så  lofvar  ock  Gud  stun- 
dom små  ting,  med  hvilka  han  lofvar 
och  förstår  höga  ting,  på  det  människan 
skall  genom  de  världsliga  tingen  lära  sig 
tänka  de  himmelska.» 

I  tredje  kapitlet  af  Uppenbarelsernas 
fjärde  bok  (i  svenska  öfversättningen 
boken  8,  kapitlet  41)  förekommer  med  an- 
ledning af  tvistefrågorna  rörande  Skåne, 
en  »fager  sam  talan  mellan  Gud  och  hans 
brud  om  konungens  arfsrätt  i  riket  och 
om  han  må  eller  icke  må  bortgifva  eller 
släppa  något,  som  tillhör  kronan,  och 
huru  han  har  att  återkalla  det».  Det 
heter  där  till  en  början  på  följande  sätt: 
>Guds  brud  talade  till  Kristus,  bedjande 
för  Sveriges  rike  och  sägande  bland  annat: 
'O,  min  herre,  vredgas  ej,  att  jag  spor; 
jag  hörde  af  skriften,  att  intet  får  aflas 
eller  afhändas  med  orätt  och  att  intet 
illa  ailadt  eller  fånget  får  behållas  mot 
rätten.  Nu  hafver  denne  konung  ett  land, 
hvilket  somliga  säga  honom  hafva  med 
rätt  och  somliga  säga  tvärtemot,  och  det 
undrar  mig,  att  du  tål  det  hos  honom, 
som  du  straffar,  och  vill  ej  tillstädja  hos 
andra.'  Gud  svarade:  'Efter  Xoa  flod  återstodo  inga  människor  utom 
de  som  voro  i  Noa  ark,  och  af  dem  föddes  en  släkt,  hvilken  kom  öster 
i  världen,  af  hvilken  somliga  kommo  till  Sverige,  och  en  annan  släkt 
kom  väster  i  världen,  och  somliga  födda  af  denna  släkt  kommo  till 
Danmark.     Men    de,   som   först  började  odla  den  jord,  som  ej  var  om- 


269.    Den  heliga  Birgitta. 

Målning  å  altarskåp  från  Salems 

kyrka,  Södermanland. 


DEN   HELIGA   BIRGITTA. 


283 


gifven  af  vatten,  de  tillägnade  sig  icke  af  deras  land,  som  bodde  på 
öarna,  utan  enhvar  lät  sig  nöja  med  det,  som  han  hade,  såsom  skrifvet 
är  om  Lot  och  Abraham,  att  Abraham  sade  till  Lot:  Om  du  går  till 
höger  hand,  skall  jag  gå  till  vänster,  liksom  han  ville  säga:  Hvad  du 
tillägnar  dig,  det  skall  vara  ditt  och  dina  arfvingars.  —  Därefter  sedan 
någon  tid  framlidit,  kommo  domare  och  konungar,  hvilka  läto  sig  nöja 
med  sina  land  och  hindrade  ej  deras  land,  som  bodde  på  öarna  och 
öfver  vattnen'»,  o.  s.  v. 

En  reformatorisk  ande  talar  ur  fru  Bir- 
gittas uppenbarelser,  icke  blott  däruti,  att  hon 
fordrar  en  innerligare  kristendom,  än  kyrkan 
på  hennes  tid  kräfde,  och  att  hon  icke  delar 
dennas  tro  på  de  yttre  gärningarnas  förträff- 
lighet, utan  ock  däri,  att  hon,  under  djupt  in- 
tryck af  det  rådande  andliga  eländet,  dristade 
sig  att  fördöma  påfveväldet.  I  en  af  hennes 
uppenbarelser  säger  Kristus  till  den  inför  hans 
domstol  ställde  påfven:  »Du  är  en  själamördare 
värre  än  Lucifer,  orättvisare  än  Pilatus,  omil- 
dare än  Judas,  omänskligare  än  judarne.  Din 
tron  skall  nedsjunka  som  en  tung  sten,  hvilken 
ej  stannar  förrän  i  afgrundens  djup.»  Också 
räknade  1500-talets  reformatorer  fru  Birgitta 
bland  reformationens  förelöpare.  Under  medel- 
tiden voro  däremot  meningarna  delade  angå- 
ende hennes  uppenbarelsers  halt.  Vid  kyrko- 
mötet i  Kostnitz  år  1415  uttalade  den  lärde 
teologen  Jean  Gerson  från  Sorbonne  sina  tvifvel 
angående  tillförlitligheten  af  hennes  uppen- 
barelser och  om  det  befogade  i  hennes  helgon- 
förklaring. Likväl  stadfästes  af  påfvarne 
Johannes  XXllI  och  Martin  V  såväl  de  förra 
som  den  senare.  Det  oaktadt  kommo  samma 
ämnen  på  tal  vid  kyrkomötet  i  Basel  år  1433. 

I  Sverige  blef  den  heliga  Birgitta  naturligtvis  föremål  för  mycken 
vördnad,  och  hon  räknades  bland  den  svenska  kyrkans  särskilda  patroner 
eller  skyddshelgon.  Altaren  vigdes  till  hennes  ära,  hennes  bild  åter- 
finna vi  målad  (fig.  269)  eller  snidad  (fig.  270)  å  kyrkornas  väggar 
och  hvalf  eller  i  altarskåpen.  I  vår  medeltids  ikonografi  (läran  om 
bilderna)  utmärkes  den  heliga  Birgitta  med  följande  tecken:  änkedok 
och  bok,  hvilken  hon  håller  i  handen  eller  i  hvilken  hon  skrifver;  ibland 
ses  äfven  bläckhornet  och  pennfodralet,  som  hänga  vid  bältet.  Af 
säfskildt  intresse  är  en  framställning,  som  förekommer  såväl  i  ut- 
landet som  i  Sverige.  Ett  exempel,  hämtadt  från  hvalfmålningarna  i 
Tolfta   kyrka,  är  här  återgifvet  fig.  271.     Birgitta  sitter  vid  sin  skrif- 


270.    Den  heliga  Birgitta. 

Snideri  i  altarskåp  frän  Kamla 

kyrka,  år  1477. 


284 


MEDELTIDENS   FÖRSTA   SKEDE   INTILL  KONUNG   ALBREKTS   FALL. 


pulpet,  å  hvilken  ligger  en  uppslagen  bok.  Den  Helige  Andes  dufva 
sväfvar  öfver  henne,  och  en  ängel  hviskar  i  hennes  öra  en  uppenbarelse. 
Vid  sidan  se  vi  pilgrimens  staf  och  väska  samt  den  korstecknade  hatten, 
som  visar,  att  han  vallfärdat  till  det  Heliga  landet.  På  en  altartafla 
från   Lye   kyrka   på   Gottland   finnas   bilder  ur  hennes  uppenbarelser. 


^^f/2.^ 


.5X^*1 


271.    Den  heliga  Birgitta  mottager  en  uppenbarelse. 
Målning  i  Tolfta  kyrka. 


Hennes  ben,  som  förvarades  i  Vadstena  klosterkyrka,  åtnjöto  lika 
mycken  aktning  och  vidskeplig  tillbedjan  som  andra  helgonkvarlefvor. 
Bitar  af  dem  utdelades  som  kostbara  gåfvor,  och  de,  som  mottagit 
sådana,  visade,  huru  högt  de  skattade  dem,  genom  att  till  deras  för- 
varande anskaiFa  dyrbara  kärl.  Ett  sådant  i  form  af  en  arm,  hvilket 
troligen  tillhört  Linköpings  domkyrka,  är  här  afbildadt  fig.  272. 

Om   den   klosterorden,   fru    Birgitta  stiftade,  och  om  det  märkliga 
moderklostret  i  Vadstena  får  jag  tillftllle  att  tala  i  det  följande. 


m^ 


1:  i)l?^t^^S^l)gt# 


fiy:^^^:Ciii^i:i^iX^^?^. 


■^.:  Bf -^  m^w  ÄJ' 


272.    Relikgömma  för  ett  den 
heliga  Birgittas  armben. 


273.    Relikgömma  för  en  bit  af  den 
heliga  Birgittas  bord. 


28f) 


MEDELTIDENS   FÖRSTA   8KEDB   INTILL  KONUNQ   ALBREKTS   FALL. 


15. 

Konung  Albrekts  fOrsta  tid. 

1363-1371. 

Hertig  Albrekt  uppgifver  visserligen  i  ett  bref  till  Lybeck,  att 
sonens  val  försiggått  med  iakttagande  af  laga  former;  antagligen  är 
denna  uppgift  icke  korrekt.  Vi  kunna  icke  med  ledning  af  ännu  be- 
varade urkunder  se,  huruvida  alla  lagmännen  voro  närvarande  —  hvil- 
ket  dock  knappt  är  troligt;  vi  veta  icke  ens,  hvilka  vid  den  tiden  inne- 
hade lagmansvärdigheten  i  Västmanland,  Västergötland  och  Småland. 
Men  äfven  om  allt  blifvit  vid  detta  tillfälle  iakttaget  på  det  noggrannaste, 

var  hertig  Albrekt  ingalunda  valbar:  ehuru 
genom  sin  moder  härstammande  från  äldre 
konungar  i  Sverige,  var  han  icke,  hvad  lagen 
fordrade,  en  inländsk  man.  I  öfrigt  hade  stor- 
männen inkallat  en  ny  konung  utan  att  hafva 
uppsagt  den  gamle  tro  och  lydnad,  utan  att 
hafva  haft  giltig  anledning  till  en  sådan  upp- 
sägelse;  de  mecklenburgska  hertigarne  hade 
trängt  sig  in  i  Sverige  och  där  begynt  fientlig- 
heter utan  föregående  krigsförklaring.  De  stor- 
män, som  vållat  allt  detta,  voro  lagbrytare,  och 
det  är  ingalunda  tvifvelaktigt,  att  själfviska 
bevekelsegrunder  varit  för  dem  bestämmande. 
Konung  Albrekt,  som  redan  valdagen  begynte,  till  förmån  för 
Uppsala  domkyrka,  utöfva  sin  konungsliga  domarmakt,  lämnade  snart 
Uppsala.  Någon  eriksgata  kunde  han  icke  företaga,  ty  allenast  Mälar- 
landskapen hade  underkastat  sig,  icke  ens  de  fullständigt.  Ty  när 
fejden  börjades  i  mars  månad  samma  år  (1364),  rönte  tyskarne  och 
deras  anhängare  äfven  inom  dem  motstånd,  hvilket  de  likväl,  enligt 
hertig  Albrekts  uppgift,  bröto.  De  rj^^ckte  fram  mot  väster,  stormade 
det  befästa  Sund  by  vid  Hjälmarsund  och  Örebro  hus.  »Konung  Magnus», 
heter  det  vidare  i  hans  bref,  »och  hans  son  Håkan  ströfva  som  flyktingar 
inom  och  utom  riket  utan  att  veta,  hvar  de  skola  kunna  eller  vilja  luta 
sitt  hufvud,  utan  att  hafva  några  fästen,  i  hvilka  de  kunna  fatta  fast 
fot  med  undantag  af  Varberg.»  Äfven  grefve  Henrik  sände  till  hanse- 
städerna  ett  bref  dateradt  i  Örebro  den  14  mars,  hvilket  synes  dela  våra 
tiders  segerbudskaps  lyte,  öfverdrift.  »Vi  hälsa»,  heter  det,  »uppriktigt 
och  vänligt  herrar  rådmän  i  sjöstäderna.  Ers  älsklighet  vete,  att  vi 
med  Guds  hjälp  underkufvat  nästan  hela  Sverige  och  intagit  alla  fästen. 


274.    Hertig  Albrekts  »igill. 


KONUNG   ALBRBKTS  FÖRSTA   TID.      1363—1371. 


287 


förstört  några  och  försett  andra  med  besättning,  vi  hafva  tagit  mer  än 
150  fångar  af  riddare  (och  svenner).  Nu  skola  vi  just  rycka  öfver 
skogen  till  Svaneholm,  och  med  Guds  bistånd  ämna  vi  äfven  besöka 
Skåne,  ty  andra  fästen  återstå  nu  icke  än  Svaneholm  och  Varberg.i  Sex 
dagar  därefter  belägrade  de  Svaneholm,  hvarefter  först  ett  stillestånd 
af  slöts  och  slutligen  i  juli  ett  fördrag  i  Jönköping,  genom  h  vilket 
Magnus  och  Håkan  åt  Albrekt,  hvilken  de  nu  kalla  konung,  afstå  allt 
landet  utom  Västergötland,  Dal  och  Värmland.  Mycket  lätt  synes  man 
hafva  fogat  sig  efter  de  nya  förhållandena.    Inom  mindre  än  en  vecka 


275.    Koyiung  Albrekts  sigill 


efter  jönköpingsfördraget  höllos  å  konung  Albrekts  vägnar  räfsteting  i 
Hvetlanda.  Allenast  i  de  norra  och  nordöstra  orterna  synes  man  hafva 
gjort  motstånd  mot  tyskarne.  Konung  Albrekt  gick  om  hösten  öfver 
till  Finland  och  belägrade  från  oktober  till  slutet  af  juni  1365  Åbo 
slott,  som  tappert  försvarades  af  norrmannen  Nar  ve  In  ge  valdsson,  hvilken 
till  och  med  sökte  få  de  livländska  städerna  till  bundsförvanter  mot 
konung  Albrekt  och  hans  trogne  vapendragare  herr  Nils  Turesson,  som 
var  höfding  på  Viborg.  En  gång,  när  besättningen  på  Åbo  slott  gjorde 
ett  utfall,  lyckades  det  den  att  dräpa  herr  Nils,  hvars  oroliga  bana 
således  fick  ett  blodigt  slut.  Väpnaren  Sune  Håkansson,  gift  med  hans 
brorsdotter,  fick  då  Viborgs  fäste  med  underliggande  län. 


288  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE   INTILL  KONUNG   ALBREKTS  FALL. 

Magnus  och  Håkan  hade  i  början  af  år  1365  fått  samlad  en  här, 
bestående  af  västgötar  och  norrmän,  med  hvilken  de  ryckte  upp  mot 
mellersta  Sverige,  hvarest  under  Albrekts  frånvaro  regeringen  och  för- 
svaret sköttes  af  herr  Karl  till  Tofta,  lagman  i  Uppland,  befälhafvare 
på  Stockholms  slott  och  konung  Albrekts  marsk.  Den  27  februari  ut- 
färdade de  två  konungarne  en  proklamation,  ställd  till  ärkebiskop  Peter, 
ridderskapet  och  prästerna  i  ärkebiskopsdömet,  i  hvilken  det  heter,  att 
utländska  herrar  hade  af  roflystnad  och  med  våld  trängt  sig  in  i  riket, 
men  nu  voro  konungarne  komna  för  att  återvinna  det,  och  borde  därför 
alla  minnas,  att  de  voro  konungarnes  arfborna  män,  att  konungarne  voro 
deras  rätta  herrar,  med  lag  och  rätt  komna  till  riket.  De  ville  icke 
vidare  tänka  på  den  behandling  man  låtit  dem  vederfaras  utan  i  stället, 
■Grud  till  ära,  fäderneslandet  till  hjälp  och  för  att  bevara  tungans 
endräkt,  bjuda  sin  nåd  åt  alla,  som  ville  mottaga  den;  de  voro  villiga 
efter  sina  rådgifvares  tillstyrkan  att  för  denna  sin  försäkran  ställa 
gisslan.  Men  de,  som  icke  ville  underkasta  sig,  skulle  hemsökas  med 
eld  och  plundring.  Från  Arboga,  hvarest  denna  proklamation  ut- 
färdades, ryckte  konungarne  fram  till  Västerås,  och  deras  förtrupper 
hade  hunnit  fram  mot  Enköping,  då  herr  Karls  trupper  mötte  vid 
■Gata.  Där  stod  den  3  mars  ett  slag,  som  afgjorde  kriget.  Konung 
Magnus  blef  tagen  till  fånga  och  fick  å  Stockholms  slott  tillbringa 
många  och  långa  år  i  fängelse.  Konung  Håkan  lyckades  det,  ehuru 
isvårt  sårad,  att  rädda  sig  genom  flykten.  Fullt  voro  emellertid  orolig- 
heterna icke  afslutade  genom  detta  nederlag. 

De  närmast  följande  åren  fyllas  af  strider,  underhandlingar,  våldsdåd 
och  ränker.  Konung  Håkan  rustade  sig  att  fortsätta  striden,  men  han 
befann  sig  i  ett  spändt  förhållande  till  hansans  städer,  hvilket  något 
senare  öfvergick  till  öppet  krig.  Konung  Valdemar  visar  sig  fort- 
farande föga  verksam  för  sin  svärsons  sak  och  gör  i  stället  allt  hvad 
han  kan  för  att  vinna  fördelar  för  Danmark.  I  juli  1365  öfverens- 
kommer  han  med  holsteinarne,  att  därest  de  finge  i  sina  händer  Varbergs 
hus,  skulle  de  lämna  det  åt  Danmark.  Följande  vår  bröt  Valdemars 
trogne  bundsförvant  hertig  Erik  af  Saxen  in  i  Sverige,  hvarvid  norra 
Halland  samt  inom  Västergötland  Kinds  och  Marks  härad  intogos. 
Vid  underrättelsen  härom  begaf  sig  hertig  Albrekt  till  konung 
Valdemar,  som  då  uppehöll  sig  vid  Aleholm  på  Låland,  och  afslöt 
med  honom  i  sonens  namn  en  traktat  (1366),  enligt  hvilken  Danmark 
skulle  för  evärdlig  tid  få  Gottland  med  Visby,  Värend,  Finveden, 
Älfsborgs  slott  med  underlydande  län  (dock  icke  Lödöse),  halfva  Hisingen, 
Kinds  och  Marks  härad  samt  norra  Halland,  och  lofvade  Valdemar 
däremot  att  försvara  konung  Albrekt  i  besittningen  af  det  öfriga  Sverige. 
Konung  Magnus  skulle  icke  lösgifvas,  och  med  konung  Håkan  skulle 
icke  fred  slutas,  såvida  de  icke  godkände  detta  för  Sverige  nesliga  och 
skadliga  fördrag.  Men  icke  nog  därmed:  doge  konung  Albrekt  utan 
manlig   afkomma,   skulle    Valdemar   vara   behjälplig,    att  den  svenska 


KONUNG  ALBRBKTS  FÖRSTA  TID.   1363 — 1371.  289 

kronan  tillfÖUe  någon  af  hans  bröder.  Konung  Valdemar  fritogs  nu 
från  skyldigheten  att  till  hertig  Albrekt  utbetala  de  10,000  mark 
silfver,  som  skulle  vara  lönen  för  dennes  förrädiska  öfverlämnande  af 
Helsingborg. 

Detta  fördrag  blef  dock  aldrig  förverkligadt.  Kriget  fortfor;  hertig 
Albrekt  erhöll  mot  erläggande  af  en  lösesumma  för  sonens  räkning 
Kalmar  slott  af  grefve  Henrik  af  Holstein.  Slottet  belägrades  af  hertig 
Erik  af  Saxen  och  konung  Håkan,  hvilken  senare  vid  denna  tid 
genom  underhandlingar  vann  Borgholms  slott;  den  rostockske  höfvits- 
mannen,  som  uppgaf  detta,  blef  därför  vid  hemkomsten  kastcwi  i  fängelse 
och  till  sist  aflifvad.  Under  vintern  hvilade  fientligheterna,  men  vid 
denna  tid  fick  konung  Albrekt  i  sitt  våld  det  viktiga  slottet  Axevall. 
Konung  Magnus'  höfding  därstädes,  den  tyske  väpnaren  Gerhard 
Snakenborg,  erhöll  af  konung  Albrekt,  till  lön  för  de  tjänster  han 
skulle  komma  att  göra  denne,  ett  jordagods  samt  uppgaf  sedan  slottet. 
Man  fordrade  af  den  fångne  konung  Magnus,  att  han  skulle  godkänna 
fästets  upplåtande,  och  han  gaf  detta  godkännande,  antagligen  i  hopp 
att  därmed  återvinna  sin  frihet.  Biskop  Nils  i  Linköping  och  herr 
Karl  af  Tofta  voro  vittnen  till  denna  tvångshandling. 

Under  åren  1367  och  1368  gick  det  framåt  för  mecklenburgarne. 
Konung  Magnus  hade  under  all  sin  regeringstid  haft  svårt  att  reda  sig 
i  penningsaker  samt  fått  höra  många  och  bittra  klagomål  öfver  nya 
skatters  påläggande.  Med  regementsförändringen  hade  ingen  förbättring 
inträdt.  Med  ovanlig  offervillighet  afstodo  de  andliga  och  världsliga 
frälsemännen  hälften  af  sina  inkomster  för  år  1367,  på  det  Albrekt 
skulle  få  medel  till  krigets  fortsättande.  Samma  år  förbjödo  hanse- 
städerna  all  handel  på  Danmark  och  Norge  och  ingingo  år  1368  mot 
dessa  tvenne  land  ett  anfallsförbund,  till  hvilket  slöto  sig  de  mecklen- 
burgska furstarne,  grefvame  af  Holstein  m.  fl.  Herrame  hoppades 
kunna  eröfra  hela  Danmark  och  öfverenskommo  på  förhand  om  del- 
ningen. Sverige  skulle  få  Skåne,  Halland,  Bleking  och  Gottland,  på 
Mecklenburgs  lott  skulle  falla  SjäUand,  Mön,  Falster,  holsteiname  skulle 
hafva  det  som  eröfrades  i  Jylland  jämte  JFyen,  Langeland  m.  fl.  öar. 
De  tyska  köpmännen  i  Bergen  anmodades  att  hals  öfver  hufvud  lämna 
Norge. 

Ungefär  vid  den  tid.  då  konung  Valdemar  lämnar  sitt  rike  (april 
1368)  för  att  företaga  en  fyraårig  resa  i  utlandet,  begynner  kriget. 
De  holländska  städernas  flotta  kommer  till  den  sydligaste  delen  af 
Norge,  öfverallt  härjande  på  kusterna;  Tjörn  och  tre  socknar  på 
Hisingen  sköflas,  Marstrand  och  Kunghäll  brännas,  ja  flottan  fram- 
tränger ända  upp  till  Lödöse,  hvarest  elden  förstörde  ett  par  hundra  går- 
dar och  konungens  slott,  östersjöstädernsis  flotta  kommer  den  till  mötes. 
Köpenhamns  slott  intages  den  2  maj,  Falsterbo,  Skanör  m.  m.  eröfras. 
Konung  Albrekt  rycker  söder  ut,  intager  Finveden,  som  ända  hittills 
hade   varit   i  danskarnes  händer,  samt  en  del  af  Skåne,  hvarefter  man 

Sveriges  hiitoria.     II.  19 


290  MEDELTIDENS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBRBKTS  FALL. 

förenar  sig  om  att  belägra  Helsingborg,  som  envist  försvarar  sig. 
Till  sist  förklarar  sig  besättningen  färdig  att  den  8  september  1369 
gifva  sig. 

Redan  i  juni  1368  hade  konung  Håkan  börjat  underhandla  om  fred. 
Stillestånd  växlade  med  nya  fejder,  till  dess  den  1  juli  1370  en  femårig 
fred  slöts  mellan  Norge  och  hansan.  Hansan  hade  redan  tidigare  fått 
Helsingborg  jämte  en  stor  del  af  Skåne  samt  Varberg  för  femton  års 
tid.  Gottland  och  Visby,  som  under  kriget  hade  af  hansestäderna  upp- 
manats att  underkasta  sig  Sverige,  lågo  fortfarande  under  danskt  välde, 
liksom  danska  besättningar  innehade  fästena  i  södra  Halland  samt  i 
Kind  och  Mark  i  södra  Västergötland. 

Utan  alla  bundsförvanter  stodo  nu  konungarne  Håkan  och  Albrekt 
mot  hvarandra.  Förslag  om  förlikning  förekommo  visserligen  i  samman- 
hang med  fredsunderhandlingarna  med  städerna,  men  de  ledde  icke  till 
något  afgörande.  Midt  under  dessa  försök  att  mäkla  fred  rustade  konung 
Håkan,  för  att  vara  beredd  på  allt.  Utsikterna  voro  ock  vid  denna  tid 
ganska  goda  för  honom  och  hans  fångne  fader.  Tyskarne  hade  genom 
öfvervåld  gjort  sig  allestädes  förhatade,  och  allmogen  i  mellersta  Sverige 
reste  sig.  Den  utfärdade  följande  bref,  hvilket  är  för  uppfattningen  af 
konung  Magnus'  regering  och  stormännens  sträfvanden  mycket  beteck- 
nande: »Alla  klerker  och  lekmän  boende  of  van  skogarna  Tiveden  och 
Kolmården  sända  alla  dem  som  bo  och  bygga  nedan  förenämnda  skogar 
hälsa  med  Gud.  Våld  och  orätt,  träldom  och  omUde,  som  I  och  vi  och 
all  Sveriges  allmoge  hafva  tålt  af  tyska  män,  sedan  hertigen  af 
Mecklenburg  och  hans  son  herr  Albrekt,  som  skulle  vara  vår  konung, 
fingo  våld  öfver  oss,  klaga  vi  för  vår  Gud,  Jesus  Kristus,  hans  kära 
moder  Sankta  Maria,  Sankte  Peder,  Sankte  Paule,  Sankte  Laurense, 
Sankte  Erik©,  Sankte  Sigfride,  Sankte  Henrike  och  Sankte  Eskille,  som 
äro  rikets  patroner,  och  för  alla  heliga  män  och  alla  goda  kristna  män, 
konungar,  hertigar,  höfdingar,  herrar  och  städer,  af  rätt  nöd,  som  vi 
känna  och  kunna  bevisa  hvar  som  helst  och  som  vi  ofta  hafva  klagat 
för  förenämnde  herr  Albrekt,  som  skulle  vara  vår  konung  men  som  är 
en  rätt  menedare,  samt  för  hans  fader,  rikets  i  Sverige  rätte  förrädare, 
utan  att  få  någon  hjälp  eller  lisa,  hvilket  är  uppenbart  for  alla  i  detta 
land  och  skall  vara  uppenbart  så  vidt  som  kristendomen  är,  och  upp- 
säga vi  förenämnde  herr  Albrekt,  hans  fader  och  alla  tyskar  öfver 
hela  riket  i  Sverige,  hvilka  hafva  illa  hannat  (behandlat)  oss  till  lif 
och  lemmar  samt  allaledes  minskat  vårt  gods,  frid  och  frälse,  och  vilja 
vi  hålla  oss  under  Gud  och  hans  kära  moder  Sankta  Maria  och  under 
förenämnda  heliga  rikets  patroner,  under  den  ärlige  och  gode  herren 
konung  Magnus,  ehuru  han  är  fången,  hvilken  vi  vilja  med  all  vår 
makt  hjälpa  ur  denna  vånda,  och  hafva  vi  det  hopp  till  Gud,  att  vi 
med  honom  skola  förblifva  under  lag  och  rätt,  och  med  alla  dem,  som 
vilja  blifva  med  oss,  vilja  vi  gladeligen  lefva  och  dö,  de  som  emot  oss 
stå   och   ej    vilja   hjälpa   oss,  dem  vilja  vi  förnedra  och  fördärfva  och 


KONUNG  ALBRBKTS  FÖRSTA  TID.   1363--1371. 


291 


hålla  lika  med  tyskarne,  så  länge  en  af  oss  lefver,  vare  sig  klerker 
eller  lekmän,  höga  eller  låga.  Låten  oss  höra,  att  I  aren  med  härom, 
på  oss  skall  icke  brista.  Vill  rikets  råd  förestå  oss,  det  mottaga  vi 
gärna;  vilja  de  icke,  då  skall  skalden  vara  deras,  fastän  skadan  är 
både  deras  och  vår.» 

Detta  upprop  är  synnerligen  märkligt.  Konung  Magnus  hade 
tidigare  utfärdat  kallelse  till  en  riksdag,  i  hvilken  äfven  menige  män 
skulle  vara  representerade  —  en  nyhet  af  vidtutseende  art,  ett  försök 
att  vinna  Sveriges  räddning  genom  att  bryta  med  stormannaväldet  och 
dess  ständigt  stegrade  anspråk.  Vi  kunna  betrakta  denna  proklamation 
som  ett  svar  på  kallelsen  till  den  riksdag,  hvilken  icke  kom  till  stånd. 
Allmogen  vill  sluta  sig  kring  en  fosterländsk  konung  för  att  bekämpa 
stormännen. 

Det  stannade  nu  icke 
vid  ord  och  skrifvelser. 
Vid  midten  af  april  1371 
stod  en  här,  bestående 
af  riddare  och  svenner, 
köpmän,  bönder  och  bo- 
karlar vid  Edsviken  på 
väg  norr  ifrån  till  Stock- 
holm (fig.  276).  Albrekt 
hade  för  tillfället  lämnat 
Sverige,  men  hans  män, 
anförda  af  marsken  herr 
Karl  tiJl  Tofta  och  ko- 
nungens högste  ämbets- 
man Bo  Jonsson  samt 
Stockholms  borgmästare, 
mötte  hären  och  aftalade 
ett  stil  lestånd.  Icke  fullt 
fyra  månader  därefter 
kom  konung  Håkan  själf 
till  Stockholm  och  läg- 
rade sig  på  stadens  norra 

sida.  Konung  Albrekt,  som  nu  var  återkommen  från  Tyskland,  såg  för 
sig  ingen  annan  utväg  öppen  än  att  helt  och  hållet  underkasta  sig  stor- 
männen. Den  7  augusti  hölls  ett  möte  i  Stockholms  gråbrödrakloster, 
om  hvilket  konungen  utfärdade  ett  bref,  som  begynner  med  en  afbön: 
»Fördenskull  att  några  män,  hvilka  vi  hafva  antvardat  våra  och  rikets 
land  och  hus,  hafva  med  hårda  gärningar  gjort  allt  folket  mot  oss  ovilligt, 
så  vidt  som  riket  är,  tvärtemot  vår  vilja,  ehuru  vi  äro  högeligen  miss- 
tänkta, att  dylikt  ofog  skulle  vara  gjordt  med  vår  vetskap  och  befallning, 
hvilket  icke  är  sant,  fastän  vi  äro  skyldiga  däri,  att  vi  icke  hafva  öfver 
dem  skipat  så  sträng  rätt,  som  oss  tillhörde  efter  de  klagomål,  som  inför 


276.    Stockholms  stads  andra  sigill 

Det  äldsta  bevarade  exemplaret  sitter  under  en  urkand 

af  år  1326. 


292     MEDBLTIDBNS  FÖRSTA  SKBDE  INTILL  KONUNQ  ALBREKTS  FALL. 

OSS  framställdes»,  o.  s.  v.  För  att  afvända  dessa  misstankar  och  i  stället 
framkalla  kärlek  och  förtroende  förband  han  sig  nu  att  till  rådet  öfver- 
lämna  alla  de  has  och  land  han  innehade,  till  en  början  Stockholms 
och  Åbo  has  samt  Axevall,  äfvensom  alla  de  län  han  kunde  komma  att 
återlösa  från  fadern  samt  dem  han  kunde  eröfra  i  Skåne,  Halland  och 
Blekinge.  Till  Bo  Jonsson  och  rådet  lämnades  Viborg,  Tavastehus  och 
Borgholm.  Få  sdla  dessa  hus  skulle  rådet  sätta  inländska  fogdar. 
BMet,  som  nu  hade  att  regera,  skulle  bestå  af  ärkebiskopen  och  hans 
sex  lydbiskopar,  jarl  Erengisle,  herrar  Karl  af  Tofta,  Bengt  Filipsson, 
Erik  Kettilsson,  kallad  Puke  (fig.  277),  Bengt  Nilsson  (Oxenstierna  =  ox- 
panna,  fig.  278),  Jöns  Hjäme  (båt),  Anund  Jonsson  (lejonansikte,  fig.  279) 
och  Erik  Karlsson  samt  väpnarne  Bo  Jonsson,  Finvid  Finvidsson,  Ulf 
Jonsson  och  Lars  Björnsson.  Man  synes  hafva  velat  härmed  vinna 
konung  Håkans  anhängare,  af  hvilka  några  hade  fått  rum  i  denna  råds- 
församling,  liksom  man  tillförsäkrade  —  dock  under  vissa  villkor  —  dem, 
som  stannade  i  Norge,  rätt  att  behålla  sina  svenska  egendomar.  Man 
lyckades  ock  häri;  alla  de  i  rådet  insatta  af  konung  Håkans  män  synas 
hafva  gått  öfver,  utom  hans  marsk  herr  Erik  Kettilsson,  hvilken  allt 
framgent  höll  sig  på  Håkans  sida  och  omsider  satte  sig  i  spetsen  för 
den  resning,  som  hade  till  syfte  att  öfverlåta  Sveriges  rike  åt  hans 
herres  änka,  fru  Margareta. 


277.    Erik  Kettilssons  278.    Bengt  Xilssons  279.    Anund  Jonssons 

vapen.  vapen.  vapen. 

Sedan  stormännen  sålunda  vunnit  all  makt  i  landet,  afslöts  fred 
den  14  augusti  med  konung  Håkan.  Den  fångne  konung  Magnus  fri- 
gafs  men  mot  dryg  lösen;  han  bibehöll  titel  af  Sveriges  konung  men 
skulle  inom  Sverige  icke  få  åtnjuta  mera  än  inkomsterna  af  Väster- 
götland, Dal  och  Värmland,  utan  att  i  dessa  landskap  hafva  rätt  att 
utöfva  någon  regeringsmakt.  Det  oaktadt  lydde  uppenbarligen  åt- 
minstone en  del  af  detta  omåde  under  Magnus  och  Håkan.  Herr  Erik 
Kettilsson  behöll  intill  sin  död  (år  1396)  det  af  honom  i  Gullspångs- 
älfven  anlagda  fästet  Agneholm  jämte  Värmland.  Dal  innehades  af  en 
annan  svensk  riddare,  herr  Ulf  Jonsson  (ros),  hvilken  blef  norsk  under- 
såte. Inom  Västergötland  hörde  tills  vidare  slotten  Forsholm  vid 
Kinnekulle,  Ekholm  vid  Trollhättan  och  Lödöse  med  tillhörande  om- 
råden (d.  v.  s.  norra  och  västra  delarna  af  landskapet)  till  konung 
Håkan.  Den  södra  delen,  Älfsborgs,  Örestens  och  Oppenstens  län,  låg 
tills  vidare  under  danska  fogdar. 


KONUNG  ALBRBKTS  SISTA  TID.   1371  —  1389.  293 


16. 

Konung  Albrekt»  sista  tid. 

1371—1389. 

I  de  kronologiska  anteckningar,  som  gjordes  i  Vadstena  kloster,  be- 
tecknas tiden  efter  år  1365  med  orden:  >Då  intogo  roffåglarna  bergs- 
höjderna, ty  tyskarne  tyranniserade  landet  i  många  år.>  Teckningen 
står  i  fullkomlig  öfverensstämmelse  med  de  uppgifter,  som  förekomma 
i  tidens  handlingar,  om  än  dessa  visa,  att  det  var  icke  allenast  tyskarne, 
som  den  tiden  öfvade  våld. 

Den  3  februari  1374  möttes  vid  Linderås  kyrka  upp  emot  Holaveden 
linköpingsbiskopen  herr  Gottskalk  och  riddaren  herr  Matts  Gustafsson 
(sparre),  hvardera  åtföljd  af  sina  tjänare.  Biskopen  lär  inom  sitt  stift 
hafva  utvecklat  mycken  verksamhet  för  att  återkräfva  en  del  kyrko- 
gods, som  lekmän  hade  slagit  under  sig,  och  därför,  möjligen  äfven  af 
andra  orsaker,  anföll  herr  Matts  biskopen  och  bragte  honom  om  lifvet. 
Bud  afgick  genast  till  domkapitlet,  som  påbjöd,  att  i  alla  stiftets  kyrkor 
skulle  prästen  hvarje  sön-  och  festdag,  hållande  ett  tändt  ljus  i  handen, 
under  klämtning  med  kyrkklockorna  uppläsa  följande  dom:  »För  det 
Matts  Gustafsson  och  alla  de,  som  i  gärning,  hjälp,  råd  och  handling 
voro  med  honom  den  gång  han  dräp  vår  herre  biskop  Gottskalk,  äro  i 
bann  genom  själfva  gärningen  och  utelyckta  från  allt  det  goda  i 
himmelriket  göres,  så  på  våra  förmäns  bud  och  eftersom  vi  ej  kunna 
annat  för  kyrkans  rätt,  sätta  vi  honom  och  alla  dem  med  honom  voro 
uppenbarligen  i  bann  och  förbjuda  alla  kristna  män,  höga  och  låga,  att 
hafva  umgänge  med  dem,  såframt  de  ej  vilja  sjäKva  vara  i  samma 
bann.  Och  såsom  det  ljuset  slocknar,  som  vi  här  utkasta,  så  slockne 
för  dem  glädje  och  hugnad  och  allt  det  goda  de  kunna  hafva  af  Gud, 
till  dess  de  ödmjuka  sig,  göra  Gud  bättring,  fara  till  påfven  och  få 
aflösning  af  bannet  och  synderna.  Gud,  som  allsvåldig  är,  gifve,  att 
de  mage  komma  till  rätt  skräck  och  bättra  sig,  och  all  himmelrikets 
moge  (folk)  och  I  kristna  människor  mån  bedja,  att  Gud  ej  skall  tappa 
sina  själar,  som  han  så  väl  skapat  och  med  sitt  eget  blod  dyrt  återlöst.» 
Hjälpame  i  det  blodiga  dådet  eller  åtminstone  de,  som  sökte  däraf 
draga  fördel,  voro  både  många  och  mäktiga.  Henneke  Molteke  på 
Stäkeholm,  som  nyss  hade  gift  sig  med  herr  Karl  IJlfssons  till  Ulfåsa 
änka,  tog  för  sig  all  biskopstionden  inom  Tjust,  Henning  Königsmark 
på  Borgholm  tillägnade  sig  tionden  från  Öland,  herr  Erik  Karlsson, 
hvilken  vi  känna  af  det  föregående,  tillägnade  sig  tionden  i  Östergöt- 


294  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  IKTILL  KONUNO  ALBBEKTS  FALL. 

land  och  plundrade  två  biskopsgårdar,  Gerhard  Snakenborg  tog  tionden 
inom  sitt  lÄn,  Arnold  van  Vitzen  plundrade  en  tredje  gård.  Saken 
uppgjordes  omsider  medelst  gåfvor  till  andliga  stiftelser,  men  sägnen 
visste  förtälja,  att  herr  Matts  aldrig  sedermera  hade  ro  eller  trefnad: 
i  det  hus,  i  hvilket  han  ingick,  kokade  aldrig  en  gryta,  där  jäste  aldrig 
ett  ölkar,  och  slutligen  dog  han  af  tvinsot. 

I  Smålands  skogar  synes  det  hafva  rådt  mycken  osäkerhet.  Tvenne 
skånska  kvinnor,  som  återvände  från  en  vallfärd  till  Vadstena,  öfver- 
raskades  i  närheten  af  Vrigstads  kyrka  (i  Västra  härad)  af  en  röfvare, 
som  med  sitt  spjut  dref  dem  före  sig  genom  buskar  och  snår  hela 
dagen  och  omsider  ville  dränka  dem  för  att  kunna  strafflöst  tillägna 
sig  deras  håfvor.  Han  skrämdes  emellertid  af  några  kvinnor,  som 
kommo  genom  skogen,  och  blef,  sedan  anklagelse  blifvit  afgifven  hos 
häradsfogden,  lyckligen  gripen  och  hängd.  Han  hade  då  i  sex  år.  oroat 
trakten  och  trotsat  alla  förföljelser. 

Vi  kunna  öka  listan  af  våldsgärningar.  Väpnaren  Håkan  Fadersson, 
som  en  tid  var  häradshöfding  i  Memmings  härad  i  Östergötland,  greps 
i  maj  1374  och  släpades  till  kusten  för  att  i  hemlighet  föras  öfver  till 
Tyskland  men  räddades  i  sista  stund.  En  stockholmsborgare,  som  samma 
år  besökte  Norrby  kyrka,  helt  nära  den  nuvarande  staden  Sala,  blef 
där  gripen  af  den  tyske  väpnaren  Klaus  Nyendank,  som  påstod,  att 
en  hans  tjänare  hade  misshandlat  en  bonde.  Väpnaren  fordrade,  för  att 
nedlägga  målet,  till  hvilket  borgaren  förklarade  sig  alldeles  oskyldig, 
först  en  summa  af  600  mark  penningar,  sedan  tre  läster  järn.  För  att 
komma  undan  bjöd  borgaren  honom  ett  mindre  belopp  men  blef  då 
underkastad  tortyr.  Han  klagade  sedan  för  konungen,  som  fann  sig 
föranlåten  att  visa  Klaus  ut  ur  landet.  En  man  från  Östergötland  och 
en  från  Själland  kommo  tre  år  därefter  till  Västerås,  hvarest  de  grepos 
af  tysken  Klaus  Dume  (svåger  till  Bo  Jonsson),  som  kastade  dem  i 
stadens  fängelse  på  grund  af  en  uppdiktad  förbrytelse.  De  sutto  där  i 
två  månader,  innan  det  lyckades  dem  att  undkomma  genom  att  gräfva 
sig  ut  genom  golfvet  och  under  fängelsemuren.  Likväl  hade  redan  år 
1374  påfven  lyst  bann  öfver  alla  våldsverkare  och  interdikt  öfver  de 
orter,  i  hvilka  de  hade  medhåll.  Tillståndet  var  sådant,  att  präster 
lämnade  sina  kyrkor,  munkar  sina  kloster,  de  fattiga  och  sjuka  i 
hospitalen  gingo  miste  om  sitt  underhåll. 

Det  finnes  en  visa  om  konung  Albrekt,  icke  illa  skrifven,  som  i  en 
allegori  med  ty  åtföljande  förklaring  framhåller  missförhållandena  under 
denna  tid.  Författaren  skildrar  en  vän  lund,  »den  vänaste  man  b  af  ver 
med  ögon  sett»,  rik  på  allsköns  frukter  och  kryddor,  och  däri  finnes 
en  hage,  i  hvilken  ädelstenar  äro  ymniga,  men  höfdingen,  som  ägde 
lunden,  aktade  icke  dennas  kostbarheter  utan  släppte  dit  in  allahanda 
otama  djur,  pantrar,  lejon,  ulfvar  och  björnar;  till  sist  kom  den  snöde 
räfven,  med  hvilken  författaren  här  möjligen,  liksom  den  heliga  Birgitta, 
menade  hertig  Albrekt,  räfven, 


KONUNG  ALBRBKTS  SISTA  TID.      1371—1389. 


295 


som  visste  både  häl  och  graf; 

däri  Tar  aldrig  så  ärlig  kvist, 

han  har  honom  fördärfvat  med  sin  list, 

däri  var  aldrig  sä  djnp  en  rot, 

han  hafver  henne  npprifvit  med  sin  fot. 

Den  ädla  lunden  är  Sverige, 
som  na  hafver  varit  i  svära  band, 
de  svenske  herrar  och  välborne  män, 
de  komma  sina  ord  na  ingenstäds  Aram 
för  den  starka  tyska  tnnga, 
de  vilja  förtrycka  bäde  gamla  och  nnga. 

Höfdingen  är  konung  Albrekt, 
honom  tycktes  detta  allt  vara  väl, 


att  svenske  riddare  skalle  honom  tjäna 
och  skalle  intet  fånga  till  löna, 
fastän  de  miste  båda  sadlar  och  hästar, 
fastän  de  förtärde  både  has  och  jord. 
Annorledes     omhuldades     tysken    i 
Sverige: 

Han  kom  aldrig  så  arm  af  Tyskland, 
hade  han  ett  svärd  ati  sin  hand, 
kände  han  dansa,  springa  och  hoppa, 
han  skalle  hafva  skälla  och  gyllne  klocka* 
och  därtill  handrade  lödig  mark; 
den  släkt  var  vorden  omsider  så  stark, 
den  fyllde  i  Sverige  både  skog  och  mark. 


Med  pantrar  och  lejon  menades  konungens  rådgifvare  och  andra, 
som  hade  förrådt  sin  rätte  herre,  med  ulfvar  och  björnar  menades 
hertigar  och  grefvar,  som  ville  i  Sverige  samla  rikedomar. 

Hvar  de  kommo  i  bondens  hns, 
de  lämnade  hvarken  mat  eller  Ijas, 
de  fördärfvade  både  hö  och  kom, 
röfvade  bort  sölf,  kläder  och  djarshorn,** 
de  läto  till  Stockholm  med  slädar  köra, 
sedan  till  Tyskland  med  skeppen  föra. 
Gud  och  sankte  Erik  dem  sände  en  näpst, 
att  de  tarfva  icke  läkare,  atan  präst  I 

Mer  än  öfver  alla  andra  harmas  dock  författaren  öfver  räfven,  med 
h vilken  i  detta  fall  menas  »legodrängen^: 


Han  hafver  fördärfvat  både  åker  och  äng. 
De  vilja  alla  till  hofvet  rida 
mot  bondens  kornlada  att  strida. 
Fick  han  en  kogerbössa  och  pilar  ati, 
då  skalle  ja  bonden  till  skogen  fly, 
spångadt  (beslaget)  bälte  och  krasadt  hår, 
rostadt  svärd  och  stålhandske  vid  hans  lår 
rider  i  gård  och  går  i  staga, 
sedan  vill  han  fattiga  bonden  traga. 
>Hastra,  hvar  är  den  onga  höna? 
Den  skall  da  ej  längre  för  mig  löna, 


ligger  hon  sig  i  bänk  eller  pall, 

bär  henne  fram  och  äggen  all, 

hon  sitter  ej  så  högt  å  rang, 

jng  slår  henne  neder  med  min  spjatstång. 

Hafver  da  ej  mer  än  ena  gås, 

den  skola  vi  i  afton  hafva  till  krås. 

Han  beder  apptända  femton  Ijas, 

han  dricker  och  skriker  i  fällan  dns. 

Det  månde  de  ädla  bönder  sörja, 

att  legodrängar  skola  slik  lek  nppbörja. 


Skildringen  förefaller  fullt  trogen  och  gifver,  om  sådant  är  för- 
hållandet, vittnesbörd  om  en  fullständig  anarki,  hvilken  sträckt  sig 
ned  äfven  till  samhällets  djupaste  lager.  Då  här  tyskarnes  uppträdande 
gisslas,  torde  dikten  väl  få  anses  i  främsta  rummet  afse  förhållandena 
före  aftalet  af  år  1371.  Dock  veta  vi  icke,  huruvida  detta  rådde  bot 
för  de  tidigare  svåra  missförhållandena. 


*  Man  bar  vid  denna  tid  ofta  bjällror  fästa  vid  kläderna. 
**  I  välmående  has  fannos  vanligen  många  dryckeshorn,  större  och  smärre. 


296     MBDELTIDBNS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL  KONUNe  ALBRBKTS  FALL. 

Äfven  den  man,  som  skref  det  rimmade  stycke,  med  hvilket  Eriks- 
och  Ktu^lskrönikoma  skalle  förbindas  till  ett  helt,  har  icke  något  godt 
att  berätta  om  Albrekt.  Äfven  han  omtalar,  huru  tyskarne  gynnades, 
huru  de  fingo  i  sina  händer  slotten,  huru  allt  hvad  de  sade  var  sant 
och  huru  konungen  gynnade  dem: 

Svenska  jnngfnir  och  änkor  både 
gaf  han  tyskar  nian  fränders  rade, 
hvilken  svensk  där  fick  mot  tala, 
han  led  därfOre  nM  och  kvala. 

Missnöjet  i  landet  växte,  konungen  och  hans  fader  kunde  icke  ute- 
stänga all  oro  vid  tanken  på  framtiden.  Hertigen  utverkade  af  kejsar 
Karl  IV  m.  fl.  tyska  furstar  bref,  som  tillförsäkrade  konung  Albrekt 
och  hans  ättlingar  Sveriges  krona  —  en  försäkran,  om  hvilken  svenskarne 
bekymrade  sig  föga.  Hertigen  for  därefter  öfver  till  Sverige  (hösten 
1374),  och  hans  första  åtgärd  blef  att  göra  slut  på  den  misshäUighet, 
som  hade  uppstått  mellan  sonen  och  dennes  alltför  myndige  undersåte 
Bo  Jonsson,  hvilken  för  tillfället  befann  sig  i  Finland,  som  hotades  af 
ryssame.  Splitet  och  feurhågoma  voro  så  stora,  att  Bo  fordrade  säker 
lejd,  innan  han  begaf  sig  till  konungen. 

Konung  Albrekt  måste  helt  hastigt  uppgifva  alla  förhoppningar  att 
vinna  åter  den  makt,  han  hade  lämnat  i  de  svenska  stormännens  händer. 
I  maj  1375  antogs  en  allmän  landsfred,  som  skulle  gälla  i  tre  år  och 
beseglades  af  konungen,  hans  fader  och  deras  tyskar  samt  af  de  svenska 
stormännen.  Samma  år  måste  konungen  stadfästa  sila,  frälseprivilegier, 
och  Bo  Jonsson  nämndes  tiU  drotsete;  litet  senare  blef  herr  Sten 
Bengtsson  (af  Bjelkeätt),  en  brorson  till  herr  Nils  Turesson,  nämnd  till 
marsk.  När  de  tre  åren  voro  gångna,  måste  konungen  på  nytt  (1378) 
förbinda  sig  att  upprätthålla  gammal  rätt,  frälse  och  sedvänja  i  landet 
och  aldrig  betunga  kyrkan  och  frälsemännen  eller  bådaderas  under- 
hafvande  med  någon  tunga  eller  skatt,  hvartill  han  hade  alltför  stor 
benägenhet.  Allt  detta  halp  dock  allenast  till  en  tid.  Ar  1383  måste 
konungen  på  nytt  förklara,  att  han  ur  hjärta  och  tankar  bortkastat 
oilt  misstycke,  missämja,  misstroende  och  tvedräkt,  som  uppstått  mellan 
honom  och  Bo  Jonsson,  andra  rådgifvare  och  rikets  inbyggare,  samt 
förbinda  sig  att  hädanefter  afgöra  alla  ärenden  efter  sina  och  rikets 
rådgifvares  råd,  vilja  och  sägen,  detta  med  all  kärlek  fullkomna  och  i 
ingen  måtto  därifrån  afvika.  Förbindelse  härom  utfärdar  han  på 
Gripsholm,  som  tillhörde  den  mäktige  Bo.  Det  var  icke  längre  under- 
såten, som  begaf  sig  tiU  konungen,  när  man  skulle  ingå  en  förlikning, 
utan  det  var  konungen,  som  uppsökte  undersåten. 

I  grunden  var  det  drotsete  Bo  Jonsson,  som  vid  denna  tid  regerade 
i  Sverige.  Han  hade  icke  fört  den  mecklenburgske  hertigen  in  i  landet 
och  lyft  honom  på  konungsstenen  vid  Mora  för  att  blifva  hans  lydige 
tjänare.    Var   han  månne  till  och  med  för  stolt  att  af  honom  mottaga 


KONUNG  ALBRBKTS  SISTA  TID.      1371—1389.  297 

riddaxslaget?  Man  kan  nämligen  med  skäl  undra,  hur  det  kom  sig,  att 
Sveriges  mäktigaste  man,  som  därjämte  var  af  så  hög  börd,  aldrig 
erhöll  riddarvärdighet,  som  eljest  tilldelades  många,  som  betydde  vida 
mindre  än  han. 

Bo  ägde  hveÅ  i  dessa  oroliga  tider  var  af  den  största  vikt,  en  stor 
förmögenhet,  om  hvars  förökande  han  var  mycket  angelägen.  När 
hans  första  maka  under  barnsnöd  uppgifvit  andan,  lät  han  öppna  hennes 
döda  kropp  och  tog  intyg  af  de  närvarande,  att  barnet  då  ännu  lefde, 
hvilket  således  skulle  ärfva  modern  för  att  lämna  arfvet  åt  fadern. 
Detta  skedde  år  1360.  Sedan  dess  finna  vi  honom  köpa,  sälja  och  byta 
egendomar  inom  alla  delar  af  landet,  och  priset  var  mången  gång  föga 
betungande  för  hans  kassa.  Sveriges  drotsete,  näst  konungen  lagens 
högste  vårdare,  tvang  personer  att  åt  honom  afstå  sina  gods,  utan  att 
han  för  dem  betalade  den  minsta  skärf.  Mer  än  en  gång,  när  han 
ville  komma  i  besittning  af  jord,  vägrade  innehaf våren  att  gå  hans 
önskningar  till  mötes;  en  hotelse  med  fångtornet  förmådde  då  den 
tredskande  till  eftergift.  En  af  dem,  som  sålunda  varit  ett  föremål  för 
den  mäktige  mannens  våld,  sökte  i  Kalmar  upp  konungen  och  klagade 
för  honom  sin  nöd.  Den  gode  biskop  Nils  i  Linköping  bad  för  honom, 
men  konungen  svarade,  att  »han  kunde  icke  skipa  honom  rätt  den 
gången».    Det  heter  i  visan  om  konung  Albrekt: 

Bet  tycktes  den  herren  till  löje  vara, 
att  bonden  kom  fram  med  sin  kära  (klagan): 
»Käre  herre  konnng,  I  skipen  oss  rätt.>  — 
>Ik  kan  trowen  nicht  beter,  leve  knecht.>* 

I  sitt  testamente  föreskref  visserligen  Bo,  att  dess  verkställare 
skulle  »för  Guds  heders  och  hans  själs  hälsas  skull  med  all  makt  och 
rätt  troskap  hjälpa,  att  de  gods,  som  med  orätt  kommit  till  honom  och 
för  hvilka  intet  var  gifvet,  lämnades  tillbaka»,  men  om  äfven  därigenom 
kanske  i  de  flesta  fall  den  ekonomiska  skadan  blef  åtminstone  till  en  del 
afhjälpt,  äfven  den  mest  frikostiga  skadeersättning  kunde  icke  ur  folkets 
medvetande  utplåna  den  bittra  erfarenheten,  att  våld  går  öfver  rätt. 
Den,  som  i  en  handskrift  af  konung  Magnus  Erikssons  landslag  tecknade 
originalen  till  de  fig.  189—194  återgifha  bilderna,  tillfogade  stundom 
små  tänkespråk,  af  hvilka  ett  lyder: 

Wor  genaldt  geit  banen  recht 

der  wold  ich  leuer  sin  herre  altz  knecht.** 

Det  är  onekligt,  att  de  store  i  landet  tills  vidare  hade  det  bättre,  men 
deras  lycka  var  ej  länge  ostörd. 


*  Jag  kan  i  sanning  ej  hjälpa,  kära  dräng.  —  Eonnng  Albrekt  synes  hafva  hållit  pä 
sitt  tyska  tnngomäl. 

*^  Bär  yäld  gär  öfver  rätt,  där  vill  jag  hellre  vara  herre  än  dräng. 


MEDBLTIDBNS  FÖRSTA  SKEDE  INTILL   KONUNe   ALBRBKTS  FALL. 

Åfven  från  konung  Albrekts  tid  har  man  en  och  annan  förordning, 
såsom  den  om  skogamas  skötsel  i  en  del  af  Trögds  hftrad  i  Uppland, 
men  lagväsendet  låg  i  allmänhet  nere.  Lagskipningen  var  ytterst 
bristfällig.  Äfven  här  ingrepo  på  ett  fördärfligt  sätt  stormännens  makt- 
lystnad och  penningbegär;  det  var  nämligen  ganska  vinstgifvande  att 
vara  domare,  i  följd  af  alla  de  böter,  som  skalle  tUlfalla  denne.  Bo 
Jonsson  var  under  åren  1375 — 1386  drotsete,  1367—1386  lagman  i  Öster- 
götland, 1381—1386  häradshöfding  i  Tjust,  som  räknades  till  Ostgöta 
lagsaga.  Ett  mål,  som  var  afdömdt  sif  häradshöfdingen  Bo  Jonssons 
ombud,  skulle,  därest  man  vädjade  till  högre  rätt,  upptagas  af  lag- 
mannen Bo  Jonssons  ställföreti^are,  och  hvad  vikarierna  hade  dömt 
kunde,  om  man  fortsatte  med  vädjandet,  komma  att  upptagas  af  drotseten 
Bo  Jonsson.  Sådana  förhållanden  kunde  icke  gifva  annat  än  en  dålig 
säkerhet  töT  en  rättvis  tillämpning  af  lagen,  i  all  synnerhet  när  den, 
i  hvars  hand  det  slutliga  afgörandet  låg,  alls  icke  skydde  att  låta 
våld  gå  före  rätt.  Bo  Jonsson  var  icke  den  ende,  som  tillät  sig  att 
vara  så  att  säga  sin  egen  förman.  Herr  Karl  till  Tofta  var  samtidigt 
häradshöfding  i  Trögd  och  lagman  i  Uppland. 

Bo  Jonsson  tillät  sig  äfven  uppenbara  våldsamheter.  Inför  själfva 
högaltaret  i  franciskanernas  kyrka  i  Stockholm  (den  nuvarande  Riddar- 
holmskyrkan)  dräpte  han  år  1381  riddaren  herr  Karl  Nilsson  (färla) 
och  tillägnade  sig  alla  hans  egendomar,  rättfärdigande  detta  genom  att 
hänvisa  till  hans  stora  och  mångfaldiga  brott;  hvari  dessa  skulle  hafva 
bestått,  är  nu  obekant.  Att  herr  Karl  ingalunda  af  alla  ansågs  så 
brottslig,  framgår  däraf,  att  han  i  franciskanernas  anteckningar  finnes 
omtalad  med  biordet  »den  gode>.  Till  den  dödades  fränder  gaf  drotseten 
en  gård,  en  penningsumma,  tyg  och  skinnvaror,  men  de  fingo  högtidligen 
förklara,  att  de  fått  detta  icke  med  någon  rätt  eller  som  arf  utan  af 
Bo  Jonssons  godvilja  och  nåd,  för  hans  egen  heders,  kärleks  och  god- 
viljas  skull,  till  afskaffande  af  all  ovilja  och  misstycke,  som  varit  mellan 
dem,  deras  föräldrar  och  fränder,  och  på  samma  gång  fingo  de  efter 
tidens  sed  gifva  honom  ett  urfejdebref,  d.  v.  s.  afBäga  sig  all  rätt  till 
efterräkningar  för  det  herr  Karl  blifvit  slagen,  hvilken  sak  skulle  vara 
för  alltid  död  och  nedlagd. 

Men  Bo  Jonsson  hade  icke  allenast  sina  många  egendomar  och  sina 
inbringande  och  inflytelserika  befattningar,  utan  han  innehade  äfven 
en  mängd  af  rikets  slott  med  under  dem  lydande  län.  Tack  vare  sin 
förmögenhet  och  tack  vare  ett  lån,  som  biskopame  lämnade  honom, 
kunde  han  inlösa  nästan  alla  de  län,  som  hertig  Albrekt  innehade,  så 
att  t.  ex.  år  1384,  då  han  uppsatte  sitt  testamente,  innehade  han  Ny- 
köpings hus  med  sydöstra  Södermanland,  Stockholms  hus  med  sydöstra 
Uppland,  en  del  af  Västmanland  jämte  Bergslagen  och  Dalame,  Kalmar 
hus  med  större  delen  af  det  nuvarande  Kalmar  län,  Åbo,  Viborgs, 
Raseborgs,  Tavastehus  och  Korsholms  slott  med  hela  Finland,  örestens 
och    Oppenstens    hus    med   Marks   och   Kinds   härad   i   Västergötland, 


KONUNG  ALBREKTS  SISTA  TID.      1371 — 1389.  299 

Forsholms  hus  med  en  del  af  norra  Västergötland.  Han  innehade 
vidare  hela  Norrland  (till  hvilket  den  tiden  icke  räknades  Gästrikland), 
Ringstadaholms  hus  i  närheten  af  Norrköping  med  en  stor  del  af 
Östergötland,  Stäkeholms  hus  (invid  den  nuvarande  staden  Västervik) 
med  Tjust,  Ydre  och  Kind  samt  Rumlaborgs  hus  med  norra  Småland 
och  staden  Jönköping.  Det  var  icke  stor  del  af  landet,  som  återstod, 
och  af  denna  voro  för  öfrigt  stora  stycken  i  händerna  på  andra  läns- 
innehafvare.  Det  måste  därför  erkännas,  att  konung  Albrekt  hade 
mycket  svårt  att  reda  sig.  Äfven  utom  Sveriges  gränser  sträckte  sig 
Bo  Jonssons  anseende.  Han  förklarade  en  gång  den  mäktiga  hanse- 
staden  Danzig  krig,  och  lybeckarne  rådde  dennas  borgare  till  eftergift. 


Det  var  icke  endast  Bo  Jonsson,  som  gjorde  intrång  på  konungens 
makt.  De  stora  ätterna  hade  blifvit  rådande  i  landet,  därigenom  att 
ur  deras  krets  togos  icke  allenast  lagmän  och  häradshöfdingar,  för  att 
icke  tala  om  drotsete  och  marsk,  utan  äfven  höfvitsmän  (capitanei)  i 
landets  olika  delar.  Deras  egendom  var  frälse,  för  att  de  skulle  göra 
konungen  krigstjänst,  och  de  fingo  af  konungen  betydande  län,  hvilket 
alltid  måste  lända  dem  till  fördel,  kronan  däremot  till  mycket  förfång. 

Frälsemännen  voro  icke  allenast  fritagna  från  att  erlägga  de  ordi- 
narie utskylder,  som  annars  h vilade  på  jorden,  de  hade  icke  blott  rätt 
att  af  alla  sina  landbönder  af  sådan  jord,  som  var  gammalt  frälse,  i 
kronans  ställe  uppbära  alla  skylder  —  i  båda  fallen  därest  fiolset  icke 
särskildt  medgaf  en  utomordentlig  gärd  —  utan  de  hade  äfven  rätt  att, 
när  deras  »landbor  och  undersåtar»  hade  blifvit  fällda  för  något  brott, 
uppbära  den  konungen  tillkommande  delen  af  böterna.  Kronans  förlust 
ökades,  när  helst  konungame  af  gunst  och  nåd  medgåfvo  frälsemän 
att  köpa  skattegods  till  ett  visst  belopp  —  konung  Håkan  gaf  år  1371 
en  sådan  rätt  åt  en  af  sina  anhängare,  med  tillägg  att  om  en  reduktion 
företoges,  skulle  den  icke  utsträckas  till  dessa  gods  — ,  och  frälse- 
männen visste  dessutom  att  genom  hvarjehanda  åtgärder  sätta  sig  i  be- 
sittning af  skattegods,  hvilkas  utskylder  de  sökte  och  till  en  tid 
lyckades  draga  undan  kronan.  Konung  Albrekt  fann  sig  visserligen 
föranlåten  att  uppträda  mot  de  öfverhandtagande  missbruken,  yrkade, 
synes  det,  på  en  reduktion  och  försökte  den  ena  gången  efter  den  andra 
att  lägga  skatt  på  frälsemännen  och  deras  underhafvande,  men  han 
ägde  icke  den  omtänksamhet  och  den  kraft,  som  erfordrades  för  att 
genomföra  en  så  ingripande  omhvälfning,  hvadan  hans  åtgärder  allenast 
framkallade  ovilja,  så  mycket  hellre  som  han  ingalunda  var  sina  försök 
i  denna  väg  trogen  utan  tvärtom  gaf  frälsemännen  större  rättigheter 
än  någon  konung  före  honom.  Han  fritog  dem  från  deras  gamla 
åliggande   att   för  sina  gods  deltaga  i  ledungsskyldigheten.    Icke  nog 


300  MEDBLTIDBNS  FÖRSTA   SKBDB   INTILL   KONUNG   ALBREKTS  FALL. 

med  att  han  tid  efter  annan  måste  högtidligen  lofva  att  akta  frälsets 
privilegier,  han  var  äfven  mycket  frikostig  med  att  meddela  allahanda 
nya  förmåner,  genom  hvilka  kronans  inkomster  år  efter  år  minskades. 
Det  blef  alltmera  sed,  att  den,  som  ville  åtnjuta  frälse  mot  fullgörande 
af  hästtjänst,  skulle  därpå  erhålla  af  konungen  ett  frälsebref,  men 
detta  gjorde  icke  mycken  inskränkning,  ty  frälsebrefven,  som  konungen 
utfärdade,  voro  många,  och  det  visade  sig  för  öfrigt  sedermera,  att  det 
oaktadt  mången  åtnjöt  allenast  själftagen  frälserätt.  Det  kan  vara 
nog  att  här  anföra  några  exempel  på  de  förmåner  som  gåfvos.  År 
1370  förunnades  en  kanik  i  Uppsala  skattefrihet  för  hans  gods  och 
underlydande,  med  bestämdt  fritagande  för  de  senare  från  skyldighet 
att  göra  krigstjänst.  Samma  år  fritogs  en  man  från  krigstjänst,  så 
länge  han  var  i  riddaren  herr  Magnus  Gialessons  (sparre)  tjänst.  Ar 
1372  fritogs  en  man  från  krigstjänst  för  lifstiden,  år  1375  fick  en  borg- 
mästare i  Stockholm  skattefrihet  för  ett  landtgods  på  behaglig  tid,  år 
1376  lånade  konungen  af  Skärkinds  härad  i  Östergötland  den  snäcka 
häradet  skulle  utsända,  i  händelse  bud  om  ledung  kom,  och  till  dess 
skeppet  återställdes,  behöfde  häradet  ej  utrusta  någon  snäcka,  ej  heller 
erlägga  de  snäckepenningar,  hvartill  man  annars  gjorde  sig  i  sådant 
fall  skyldig  —  vi  se,  huru  den  gamla  försvarsförfattningen  rubbades  i 
sina  grundvalar  — ,  år  1378  erhöll  ärkebiskop  Birger  Gregersson  rätt 
att  uppbära  alla  konungen  tillkommande  böter,  som  skulle  gäldas  af 
åborna  å  domkyrkans  många  gårdar,  år  1387  erhöll  Norrbo  härad  i 
Västmanland  frihet  från  skyldigheten  att  hålla  mera  än  ett  ledungsskepp, 
så  länge  frälset  var  frikalladt  från  utgörande  af  skeppsvisten,  o.  s.  v. 
Stormännen  gjorde  sitt  till  för  att  minska  de  skattbetalandes  antal. 
På  förbön  af  en  storman  gaf  konungen  år  1378  frälse  åt  en  person, 
dock  med  förbindelse  till  hästtjänst,  men  året  dessförinnan  fritogs,  å 
Bo  Jonssons  förbön,  en  af  dennes  sysslomän  från  all  krigstjänstskyldighet. 
Ja,  Bo  Jonsson  gaf  år  1381  frälse  åt  en  sin  sven  för  alla  hans  gods  i 
Åbo  biskopsdöme,  dock  med  skyldighet  att  därför  göra  tjänst  åt  konungen, 
kronan  samt  Bo  själf,  å  konungens  vägnar. 

De  gamla  samfundsförhållandena  löstes  äfven  genom  den  alltmer 
tilltagande  seden  att  bortgifva  stora  förläningar  åt  inhemska  eller  ut- 
länningar. När  konungen  ville  belöna  någon  för  redan  gjord  eller  vinna 
kommande  tjänst,  gaf  han  honom  ett  län,  med  rätt  att  af  detsamma 
uppbära  de  inkomster,  som  annars  skulle  hafva  tillkommit  kronan. 
Mången  gång  gaf  han  i  sådana  fall  löfte  om  en  penningsumma,  och 
länet  gafs  som  en  underpant  på  dennas  utbekommande,  eller  skulle  de 
inkomster  länet  gaf  anses  som  afbetalning.  Alla  större  skulder,  som 
konungen  hade,  betalades  efter  tidens  sed  lättast  med  en  förläning; 
räntebetalning  var  af  kyrkan  förbjuden,  och  någon  sådan  kunde  icke 
förekomma  annat  än  genom  förläning.  Det  är  emellertid  klart,  att 
genom  hvarje  ny  förläning  minskades  rikets  inkomster,  och  man  kunde 
icke  alltid  veta,  i  hvilkas  händer  länet  omsider  skulle  stanna,  i  det  en 


KONUNG   ALBRBKTS  SISTA  TID.      1371 — 1389.  301 

låntagare  kunde  för  att  betala  eller  gifva  säkerhet  för  någon  sin  skuld 
öfverlåta  länet  åt  en  annan. 

Till  all  lycka  gick  mecklenburgarnes  försök  under  konung  Erik  IV:s 
dagar  att  till  Sverige  öfverflytta  den  utländska  seden  af  ärftliga  län 
om  intet.  Dock  kunde  tydligen  pantlänen  blifva  af  lång  varaktighet, 
beroende  på  konungens  oförmåga  att  återvinna  dem  genom  den  verkliga 
eller  föregifna  skuldsummans  erläggande. 

Flera  fästen  funnos  i  Sverige,  när  konung  Albrekt  blef  konung, 
men  deras  antal  ökades,  och  med  hvart  nytt  fäste  växte  det  förtryck, 
som  allmogen  hade  att  utstå. 

På  alla  fästen,  vare  sig  de  voro  i  konungens  händer  eller  i  län- 
tagares,  behöfdes  en  höfvitsman,  som  förde  bef&l  öfver  besättningen  och 
inom  det  under  fästet  lagda  området  samt  för  sin  herres  räkning  uppbar 
skatterna,  användande  hvad  han  behöfde  för  fästets  och  folkets  under- 
håll, för  återstoden  gifvande  redovisning.  Höfdingskapet  på  ett  föste 
var  således  också  ett  län,  men  ett  län  på  räkenskap,  förutsatt  nämligen, 
att  icke  pantlänsinnehaf våren  själf  var  slottshöfding,  h vilket  naturligtvis 
ofta  kunde  inträffa.  Fördelningen  i  län  eller  fögderier  —  slottshöfdingen 
plägade  kallas  fogde  —  blef  alltmer  den  förnämligaste  inom  det  borgerliga 
området,  och  den  urgamla  indelningen  i  härad  o.  s.  v.  med  de  kungliga 
ombudsmännen  i  dem,  de  af  gammalt  så  kallade  länsmännen,  trängdes 
tillbaka.  I  stället  började  i  hög  grad  godtycklighet  att  inrota  sig; 
slottshöfdingarne  visade  sig  alltför  benägna  att  på  egen  hand  och  för 
egen  räkning  pålägga  utskylder.  Det  gick  härmed  så  långt,  att 
konungen  till  sist  måste  ingripa.  Sålunda  förbjöd  han  år  1387  fogden 
på  Åbo  hus  (en  svensk  man)  att  godtyckligt  pålägga  gärder  men  medgaf 
honom  dock  på  samma  gång  att  af  länets  inbyggare  uppbära  en  årlig 
hjälp,  hvilken  skulle  för  hvart  hushåll  utgå  med  en  spann  malt,  en 
spann  råg,  en  spann  hafre,  ett  höns,  ett  lass  hö,  ett  lass  ved,  en  half 
mark  penningar;  dessutom  skulle  grupper  af  tjugu  hushåll  lämna  ett 
nöt,  två  får,  ett  pund  smör  och  två  pund  fläsk,  och  skulle  alla  inom 
fögderiet  liggande  städer  bidraga  med  någon  afgift.  Dessutom  aktade 
mången  fogde  sig  icke  for  god  att  rentaf  med  våld  utplundra  sina 
underhafvande.  Man  kan  visserligen  icke  fritaga  de  svenska  slotts- 
höfdingarne för  dylika  våldsamheter,  men  det  synes,  som  om  tyskarne 
hade  varit  mycket  värre.  Också  var  mot  dem  förbittringen  hos  folket 
allmän  och  djup.  År  1385  fann  sig  dominikanemas  ordensmästare 
föranlåten  att  förbjuda  de  tyska  ordensbröderna  att  besöka  de  nordiska 
länderna,  alldenstund  det  ena  folket  icke  tålde  det  andra. 

Skatterna  i  och  för  sig  voro  så  mycket  mera  betungande,  som,  efter 
hvad  redan  blifvit  sagdt,  de .  skattbetalandes  antal  ständigt  minskades. 
I  det  schwerinska  arkivet  finnas  ännu  de  utförliga  räkenskaper,  som 
under  loppet  af  flera  år  (vid  midten  af  1360-talet)  afgåfvos  af  den 
mecklenburgske  riddaren  Räven  von  Barnekow,  hvilken  å  hertig  Albrekts 
vägnar  innehade  Nyköpings  hus.    Af  dem  finner  man  bland  annat,  att 


302  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBRBKTS  FALL. 

Väster-Rekame  härad  den  tiden  hade  allenast  100,  Öster-Rekame  med 
Villåttinge  78,  Rönö  härad  46,  Jönåkers  härad  34  och  Daga  härad 
blott  28  skattebönder.  Dessa  fingo  årligen  utgifva  fyra  eller  fem 
hjälper  ntöfver  de  stående  skatterna,  spannmålen  (två  eller  tre  spann 
säd  för  hvar),  laga  nöt  (fyra  af  hvart  härad),  laga  får  (fem  till  sexton 
af  häradet),  skeppsvist  (sex  spann  eller  en  tunna  korn,  två  pand  smör, 
fyra  pund  fläsk  af  hvar  hamna,*  förutom  ättargäld,  en  gärd  hvars 
storlek  icke  kan  beräknas,  hvartill  för  ett  par  härad  kommer  en  afgift 
af  en  spann  korn  för  hvar  bonde  såsom  aflösen  för  ålagd  timmerkörsel. 
Till  och  med  nybyggarne  å  häradsallmänningamas  skogar,  de  så  kallade 
stubbekarlarne,  fingo  erlägga  skatt  dels  i  penningar,  dels  i  fläsk.  De 
synas  sålunda  hafva  drifvit  svinskötsel  i  större  skala. 

Det  var  dock  icke  allenast  dryga  inkomster,  som  en  slottshöfding 
hade  att  göra  reda  för;  äfven  utgifterna  voro  ansenliga.  När  herr 
Räven  mottog  slottet  för  sin  herres,  hertigens,  räkning,  måste  han  allra 
först  bygga  om  slottet.  I  hans  räkenskaper  finna  vi  ock  upptagna 
aflöningarna  för  murare,  sandkörare,  kalkbräckare,  timmermän,  smeder 
med  flera,  äfvensom  utgifter  för  hvarjehanda  byggnadsämnen  och  redskap. 
Besättningen  skulle  hafva  sold,  och  de  förluster  den  under  krigstjänst 
lede  skulle  ersättas.  Till  slottets  försvar  anskaflkdes  kastmaskiner 
(blidor),  och  en  mästare  anställdes  för  att  hafva  vård  om  dem.  Tjänare- 
skaran var  stor;  i  räkenskaperna  omtalas  munskänk  och  skaffare  —  han 
hade  med  maten  att  göra  — ,  kock  och  käUarsven,  bryggare  och  bakare. 
Att  döma  efter  den  stora  myckenhet  mat  och  dryck,  som  gick  åt,  torde 
antalet  af  människor  inom  slottet  hafva  varit  betydligt;  medgifvas  må 
dock,  att  under  medeltiden  var  förmågan  att  förtära  mycket,  såväl  af 
mat  som  af  dryck,  ganska  stor.  En  gång  kom  herr  Räven  med  följe  till 
Dunkers  kyrka  och  tillbragte  där  natten;  till  deras  underhåll  åtgingo 
bröd  af  tre  skäppor  råg,  två  fat  öl,  tre  pund  fläsk,  ett  pund  smör,  ett 
nöt,  två  får,  ett  pund  (skålpund)  salt  samt  för  hästarna  4^'2  tunnor  korn. 
En  annan  gång  seglade  herr  Räven  ut  från  Torshälla,  och  de  där  kvar- 
varande hästesvennerna  behöfde  under  loppet  af  två  veckor  1,000  bröd 
af  råg  och  korn,  11  fat  öl,  7  pund  smör,  18  pund  fläsk,  4  nöt,  5  får, 
mycket  fisk,  V/2  pund  salt,  och  hästarna  fingo  25^/2  tunnor  korn.  När 
konungen  gästade  Nyköping,  var  kosthållet  bättre  än  vanligt.  I  stället 
för  hembryggdt  öl  drack  man  då  ofta  tyskt.  Därjämte  förekommo  vid 
sådana  tillfällen  mjöd,  vin,  ål,  hvetebröd,  rökt  oxkött,  hare  o.  s.  v. 
Räkenskaperna  omtala  äfven  inköp  af  mandlar,  fikon  och  ris. 

Under  denna  sorgliga  period  af  vår  historia  infördes  emellertid  i 
ett  afseende  en  afsevärd  förbättring,  och  den  gällde  myntväsendet.  I 
hansestäderna  rådde  en  tid  uteslutande  prägling  af  brakteater.  Under 
loppet  af  1330-talet  upptog  man  åter  präglingen  af  tvåsidiga  mynt,  af 

*  Rönö  härad  omfattade  17,  Daga  härad  likaledes  17,  Jönåkers  härad  20  hamnor. 
Hamnorna  stodo  i  samband  med  den  urgamla  skyldigheten  att  sända  ut  skepp,  när  ledung 
påbjöds. 


KONUNG  ALBREKTS  SISTA  TID.      1371 — 1389. 


303 


tvenne  storlekar,  på  fyra  och  två  penningar.  Mynten  på  fyra  penningar 
kallades  i  början,  på  grund  af  deras  valör,  vecrlingen,  sedermera,  på 
grund  af  den  hvita  färg,  som  den  goda  silfverhalten  gaf,  witten  (d.  v.  s. 
hvita)  eller  mttenpfennige,  på  latin  albi  (hvita).    Jfr  fig.  280. 

Denna  utmyntning  af  »hvita  penningar», 
som  tillkommit  i  hansestäderna,  upptogs 
under  konung  Albrekts  tid  i  Sverige,  och 
äfven  namnet  öfverflyttades  till  Sverige. 
I  en  offentlig  urkund  af  år  1389  räknas  en 
svensk  hvit  penning  =  en  örtug  af  penninge- 
marken,  under  det  att  en  tysk  hvit  penning 
förklarades  gälla  6  penningar  (V*  örtug) 
och  det  gotniska  (gottländska)  myntet,  den  s.  k.  goten,  endast  5  penningar. 
För  de  svenska  mynten  föysvann  snart  benämningen  hvita  penningar; 
de  kallades  därefter  örtugar. 

De  mynt,  som  under  konung  Albrekts  tid  präglades  i  Sverige,  till- 
höra fyra  typer  (fig.  281—284).  Den  första  är  mycket  lik  de  hanseatiska 
förebilderna,  de  öfriga  skilja  sig  mera  från  dem.  Under  denna  tid 
räknades  i  allmänhet  sex  penningemarker  såsom  motsvarande  en  mark 
silfver 


280.    Lyhak  hvit  penning. 


282. 


K.  Älh-ekts  svenska  hvita  penningar. " 


Såsom  något  särskildt  märkligt  måste  framhållas,  att  å  konung 
Albrekts  mynt,  liksom  i  hans  sigill  (jfr  i  det  föregående  fig.  275) 
förekomma  regelbundet  tre  kronor.  Konungens  fäderneärfda  vapen  var 
ett  tjurhufvud.  Hvarför  satte  han  i  sitt  svenska  konungavapen  och  å 
sina  mynt  tre  kronor?  Att  gifva  ett  nöjaktigt  svar  på  denna  fråga 
är  i  närvarande  stund  omöjligt  och  torde  väl  alltid  förblifva  så.  Det 
enda,  som  gifver  oss  en  antydan  om  att  tre  kronor  hade  någon  sym- 


*  Be  tvä  första  mynten  torde  vara  slagna  i  Stockholm,  det  tredje  är,  enligt  inskriften, 
slaget  i  Kalmar,  det  fjärde  torde  vara  slaget  i  mynthaset  ä  Silfverberget  i  Balarne. 


304  BfEDBLTIDENS  FÖRSTA   8KBDB  INTILL  KONUNG   ALBBBKTS  FALL. 

bolisk-heraldisk  betydelse,  är  dels  konung  Magnas  1:8  af  tre  kronor 
omgifna  vapensköld  (fig.  126)  samt  konang  Magnas  II:s  mynt  med  tre 
kronor  grupperade  kring  en  bokstaf  eller  en  bild  (fig.  206 — 209).  Därest 
icke]  de  tre  kronorna  både  haft  någon  särskild  betydelse,  låt  vara  att 
vi  nu  icke  kunna  utreda  den,  hade  helt  visst  icke  konung  Albrekt  fått 
tre  kronor  in  i  sitt  svenska  vapen. 

För  fullgörande  af  mindre  aff&rer  präglsuies  fortfarande  brakteater 
(fig.  285 — 289).  Sådana  förekomma  i  jordfynden  tillsammans  med  konung 
Albrekts  tvåsidiga  mynt  men  synas  hafva  präglats  fortfarande  under 
loppet  af  1400-talet.  Sådana  voro  i  omlopp  åtminstone  ännu  i  början 
af  konung  Gustaf  1:8  tid. 


285.  286.  287.  288.  289. 

K.  Albrekts  och  senare  svenska  konungars  brakteater. 

Under  denna  tid  sökte  man  äfven,  hvilket  obestridligen  var  ett 
framsteg,  att  låta  de  gamla,  i  olika  delar  af  landet  skiljaktiga  måtten 
aflösas  af  ett  riksmått.  Men  detta  vållade  gensägelse,  så  mycket  höll  man 
ännu  på  den  gamla  bygdesplittringen.  Bönderna  i  Östergötland  läto 
genom  landskapets  höfvitsman  herr  Erik  Karlsson  —  tidigare  var  lag- 
mannen landskapets  höfvitsman  —  anmäla,  att  det  nya  spannemåttet, 
som  hade  blifvit  påbjudet,  var  »till  stor  tunga  och  till  mycken  villa», 
hvadan  konungen  år  1383  medgaf  dem  att  »hafva  deras  gamla  spann 
i  Guds  frid».  »Veten  det%  heter  det  vidare  i  brefvet,  »mina  kära  bönder, 
att  vi  vilja  mycket  hellre  lisa  eder  och  förtaga  eder  gamla  tunga,  än  vi 
vilja  lägga  på  er  någon  ny;  Gud  vare  med  eder  allesamman.»  Ordalagen 
äro  vackra,  men  när  man  känner  förhållandena,  förefalla  de  nästan 
ironiska. 


Konung  Albrekt  stod  naturligtvis  icke  i  något  vänskapligt  för- 
hållande till  Norge,  där  konung  Håkan  regerade  till  sin  död  år  1380, 
ej  heller  till  Danmark.  Förhållandet  var  tidtals  krigiskt.  År  1381 
slöto  skåningame  ett  stillestånd  med  honom,  i  april  1384  är  konung 
Albrekt  färdig  till  ett  nytt  anfall,  och  Bo  Jonsson  skulle  vara  med.  Vid 
tanken  på  de  farligheter,  som  ett  örlig  medför,  uppsatte  denne  under  ett 
besök  i  Vadstena  sitt  testamente.  Han  öfverlämnade  i  händelse  af  sin 
död  alla  sina  förläningar  och  en  del  af  sina  gods  åt  tio  personer,  hvilka 
skulle  sköta  dem,  till  dess  de  betalat  all  den  skuld,  i  hvilken  han  råkat 
för  rikets  räkning.     Så  angelägen  var  han,  att  denna  hans  bestämmelse 


KONUNG   ALBRBKTS   SISTA  TID.      1371 — 1389- 


305 


skulle  äga  bestånd,  att  han  utsåg  vikarier  att  inträda,  i  händelse  någon 
af  de  tio  ursprungliga  »testamentarierna»  aflede.  Ejriget  var  utan  någon 
egentlig  betydelse. 

När  konung  Albrekt  efter  någon 
tids  vistelse  i  Mecklenburg  återkom 
till  Sverige,  kände  han  sig  kunna 
andas  lättare.  Bo  Jonsson  hade  effcer 
några  dagars  sjukdom  aflidit.  Han 
jordades  i  midten  af  Vadstena  kloster- 
kyrka med  stor  högtidlighet  den  25 
augusti  1386.*  De  tio,  åt  hvilka  han 
hade  lämnat  sina  län  till  förvaltning, 
voro  biskoparne  i  Linköping  och 
Strängnäs  Nils  Hermansson  och  Tord, 
riddame  Karl  af  Tofta  (sparre),  Bir- 
ger Ulfeson  (lejon),  Erik  Kettilsson 
(puke)  —  ett  märkligt  val,  då  denne 
varit  konungarne  Magnus*  och  Hå- 
kans marsk  inom  deras  svenska  om- 
råde och  synes  aldrig  hafva  erkänt 
Albrekt  som  sin  konung  — ,  Sten 
Bengtsson  (bjälke)  och  Erengisle 
Nilsson  (natt  och  dag  på  längden) 
samt  väpnarne  Ulf  Jonsson  (lejon- 
öm),  Sten  Bosson  (natt  och  dag)  och 
Karl  Magnusson  (ömfot).  Supplean- 
ter voro  riddame  Knut  Karlsson  (son 
af  herr  Karl  af  Tofta)  och  Ture 
Bengtsson  (bjälke),  Kettil  Jonsson  (lama),  Knut  Bosson  (natt  och  dag) 
samt  väpnarne  Algot  Magnusson  (tre  sjöblad),  Tord  Bonde  (båt),  Mag- 
nus Porse  och  Arvid  Bengtsson  (Oxenstierna). 

Konungen  ville  icke  släppa  ur  händerna  det  tillfälle,  som  nu  erbjöd 
sig  att  erhålla  makten  i  sitt  rike.    I  september  1386  kallade  han  till  sig 


■■■■fmTiKJömojS; 

m 


u 


290. 


Bo  Jonssons,  hans  sons  och  son- 
hustrus grajsten. 


*  Genom  ärhimdradeii  har  minnet  af  de  dåliga  handlingar,  till  hvilka  Bo  Jonsson 
gjort  sig  skyldig,  blifvit  bevaradt.  Mycket  rörande  honom  är  insvept  i  ett  dankel,  som 
antagligen  aldrig  kan  npplösas.  £n  märklig  omständighet  är  redan  omtalad,  den  att  han 
aldrig  erhöll  riddarvärdighet.  I  Vadstena  klosterkyrka,  hvilken  mot  all  sed  i  Sverige 
hade  högkoret  ät  väster  och  allmänhetens  tvä  dörrar  i  öster,  ligger  Bo  Jonssons  grafsten 
för  närvarande  helt  nära  den  södra  af  dessa  dörrar.  I  ena  hörnet  af  stenen  ses  fjorton 
små  ringar.  Sägnen  vet  berätta,  ait  Bo  Jonsson  var  sä  illa  känd,  att  man  måste  gifva 
fjorton  gårdar  till  klostret,  för  att  hans  lik  skulle  få  jordas  fjorton  fot  innanför  kyrkans 
dörr  —  längre  in  i  helgedomen  fick  det  icke  komma.  Af  de  för  vår  historia  mycket 
viktiga  anteckningar,  som  nedskrefvos  i  klostret,  framgår  med  fall  visshet,  att  Bo  Jonssons 
graf  reddes  >i  kyrkans  midt>.  Det  kan  framhållas  som  en  annan  märklig  omständighet, 
att  den  öfver  hans  graf  lagda  stenhällen,  hvars  utstyrsel  är  icke  blott  enkel  utan  kan 
kallas  rentaf  tarflig  (flg.  290),  omtalar  icke  blott  honom  utan  äfven  sonen  herr  Knut  Bosson 
ech  dennes  maka  fra  Ermegard  von  Bälow.  Det  är  det  biilowska  vapnets  florton  >besanter> 
(bysantinska  guldmynt),  som  gifvit  npphof  till  sägnen  om  de  fjorton  gårdarna,  som  måste 
skänkas,  för  att  den  tidens  mäktigaste  man  i  Sverige  erhölle  en  graf^lats  i  heligt  ram. 


Sveriges  historia.     II. 


20 


306  MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE  INTILL  KONUNG   ALBRBKTS  FALL. 

Bo  Jonssons  testamentarier  med  undantag  af  herr  Erik  Kettilsson,  på 
det  de  skulle  framlägga  bevisen  för  sin  rätt  till  de  län  de  å  Bos  vägnar 
innehade;  förhållandet  var  så  fientligt,  att  konungen  i  sitt  kallelsebref 
behöfde  tillförsäkra  dem  frihet  till  person  under  besöket  samt  under 
vägen  till  och  från  honom.  I  juni  månad  1387  utfärdades  i  samma 
syfte  ett  nytt  lejdebref.  Konungen  hade  då  åtagit  sig  förmynderskapet 
för  Bos  änka  och  barn  samt  uppträdde  å  deras  vägnar  mot  testa- 
mentarierna  och  deras  anspråk  att  förvalta  den  aflidne  drotsetens  många 
län.  Vid  samma  tid  bemyndigade  han  Bos  fogde  på  Åbo  hus,  Jeppe 
djäken,  en  i  Finland  mycket  omtyckt  man,  att  bibehålla  sin  post  med 
skyldighet  att  hålla  slott  och  län  änkan  (och  konungen)  eller  testa- 
men tar  iema  till  hända,  allteftersom  utslag  fälldes  af  de  skiljedomare, 
som  skulle  afgöra  tvistefrågan.  Men  antingen  ändrade  konungen  helt 
hastigt  tanke,  eller  var  detta  bref  utfärdadt  allenast  för  skens  skull, 
ty  redan  två  dagar  senare  gaf  han  Jeppe  djäken,  utan  att  därvid  talas 
med  ett  ord  om  skiljedomarne  eller  deras  utslag,  fullmakt  att  öf ver  taga 
länet  för  änkans  räkning,  hvarmed  följde  befrielse  från  all  räkenskaps 
afgifvande  för  hans  tidigare  förvaltning.  Därmed  voro  de  fredliga 
underhandlingarna  afbrutna.  I  augusti  1387  voro  förhållandena  sådana, 
enligt  bref  af  biskop  Nils  i  Linköping,  att  man  knappast  vågade  sig 
utomhus. 

Stormännen  misströstade  om  att  kunna  på  egen  hand  utföra  striden. 
De  vände  sig  till  drottning  Margareta  Valdemarsdotter,  som  ungefär 
vid  denna  tid  blef  härskarinna  öfver  Norge  och  Danmark.  Konung 
Albrekt  hämtade  trupper  i  Tyskland  men  blef  den  24  februari  1389 
slagen  vid  Asled  i  Falköpingstrakten  och  fördes  som  fånge  från  slag- 
fältet.   Därmed  var  hans  regering  lyktad. 


Om  de  världsliga  stormännen  har  tillräckligt  blifvit  taladt  i  redo- 
görelsen för  de  historiska  tilldragelserna.  Om  kyrkans  förnämsta  män 
torde  några  ord  böra  tilläggas.  En  utförligare  redogörelse  för  biskops- 
historien skulle  visa,  hvilken  betydelse  fru  Birgitta  Birgersdotter  ut- 
öfvade  inom  fosterlandet. 

Ärkebiskopsstolen  i  Uppsala  innehades  under  åren  1366 — 1383  af 
Birger  Gregersson,  en  man  af  adlig  börd  och  förut  domprost  i  Uppsala. 
Han  prisas  för  frikostighet,  klokhet  och  stor  lärdom,  särskildt  i  teologi 
och  lagfarenhet.  Han  var  en  tid  konung  Albrekts  kansler  men  synes 
hafva  varit  en  man  af  fosterländskt  sinnelag.  Om  fru  Birgitta  och 
den  hel.  Botvid  diktade  han  latinska  sånger,  hvilka  ännu  finnas  i 
behåll.  Hans  betydelse  ligger  mera  inom  det  kyrkliga  än  det  politiska 
området. 

Biskop  Nils  Markusson  i  Linköping  är  förut  omtalad.  Han  hade 
varit  konung  Magnus  II:s  kansler  men  blef  hans  afsvurne  fiende.    Han 


KONUNG   ALBREKTS  SISTA   TID.      1371 — 1389. 


307 


deltog  med  ifver  i  tidens  partistrider  men  måste  hafva  förgått  sig  på 
ett  synnerligen  svårt  sätt,  ty  år  1371  hade  påfven  gifvit  stiftet  åt  en 
utlänning,  Gottskalk,  hvars  parti  konung  Albrekt  måste  taga  mot  sin 
hjälpare  biskop  Nils.  Denne  skulle  jämte  alla  sina  medhållare  förvisas 
ur  riket.  Gottskalk  var  åtminstone  tidigare  omhuldad  af  konung  Magnus 
och  utsågs,  omedelbart  efter  det  han  hade  blifvit  biskop  i  det  kritiska 
året  1371,  till  att  öfvertaga  medlingen  mellan  konungarne  Albrekt  och 
Håkan.  Biskop  Nils  försökte  dock  trots  påf vens  beslut  att  stanna  kvar 
i  stiftet,  och  dess  domkapitel  synes  hafva  velat  understödja  honom  eller 


291.    Ärkebiskop  Birgers  sigill.  * 


292.    Biskop  Nils  Hermanssons  sigill. 


vågade  åtminstone  icke  handla  emot  honom.  Ännu  i  mars  1372  var 
Nils  kvar  i  Linköping,  där  han  utfärdade  ett  bref,  som  beseglades  af 
honom  och  domkapitlet.  Lång  blef  Gottskalks  stiftstyrelse  icke,  ty,  såsom 
förut  omtalats,  blef  han  med  följe  vid  Linderås  kyrka  den  3  februari  1374 
öfverfallen  af  riddaren  herr  Matts  Gustafsson  och  sex  dennes  hjälpare, 
och  biskopen  dödades.  Af  de  förhandlingar,  som  sedan  fördes  rörande 
det  sätt,  på  hvilket  herr  Matts  skulle  försona  sin  svåra  förbrytelse, 
framgår,  i  hvilken  hög  grad  de  världsliga  stormännen  utöfvade  våld 
mot  kyrkan,  hennes  rätt,  gods  och  män.    Detta  berodde  icke  endast  på 


*  Antingen  Tar  ärkebiskop  Birger  en  mycket  sparsam  man  eller  ock  hade  han  stor 
brådska,  när  han  skulle  förse  sig  med  ett  sigill.  Han  har  uppenbarligen  begagnat  sig  af 
sin  företrädares  Peters  stamp,  låtit  ur  dennes  omskrift  borttaga  det  stycke,  som  innehöll 
namnet  {petri\  ersatt  det  borttagna  med  ett  nytt  metallstycke,  i  hvilket  hans  eget  namn 
graverades  i  en  mycket  förkortad  form  (birgi). 


308 


MEDELTIDENS  FÖRSTA   SKEDE   INTILL  KONUNG   ALBREKTS   FALL. 


enskildas  initiativ  utan  var  systematiskt  genomfördt.  När  biskops- 
stolen i  Linköping  blifvit  ledig  genom  Gottskalks  blodiga  död,  skref 
det  svenska  rådet  genom  marsken  herr  Sten  Bengtsson  till  domkapitlet, 
att  detta  borde  till  biskop  välja  dekanen  i  Skara  Arnold,  helt  visst  en 
tysk,  »som  var  konungens  kansler»,  såvida  det  ville  frälsa  sin  kyrka 
från    odrägliga   lidanden    och   undvika  det  värre  var  än  det  redan  ut- 

ståndna.  Detta  rådets  bref  är 
skrifvet  en  vecka  efter  mordet 
på  biskopen.  Kapitlet  valde 
emellertid  en  af  sina  medlem- 
mar, Nils  Hermansson.  Denne, 
född  i  Skeninge,  graduerad  i 
Orleans,  kanik  i  Uppsala,  sedan 
ärkedjäkne  i  Linköping  och  sist 
biskop  därstädes  1374—1391 
(fig.  292),  var  en  af  den  svenska 
kyrkans  mest  framstående  män. 
Nitisk  som  sitt  stifts  herde  och 
intagande  en  så  framstående 
plats  bland  stormännen,  att  Bo 
Jonsson  nämnde  honom  till  en 
af  sina  testamentarier,  var  han 
likväl  icke  en  man,  som  lät  sig 
blindt  ledas  af  sitt  verksamhets- 
begär. Han  såg  med  sorg  den 
nöd,  som  tryckte,  och  de  faror, 
som  hotade  fosterlandet,  och 
mätte  med  bäfvan  sin  kraft 
för  att  se,  huruvida  han  kunde 
»ställa  sig  som  en  skyddsmur 
för  Herrans  hus».  Den  själf- 
pröfning  han  underkastade  sig 
gjorde  honom  försagd,  och  han 
stängde  sig  till  en  tid  inne, 
hängifvande  sig  åt  fasta,  vakor 
och  böner  samt  åstundande  att 
kallas  hädan.  Ur  denna  sin 
ensamhet  ryckte  han  sig,  när  fru  Katarina  Ulfsdotter  kom  till  hemmet 
med  sin  moders  jordiska  kvarlefvor;  det  är  redan  berättadt,  med  hvilken 
högtidlighet  biskop  Nils  mötte  henne  och  helgonets  likfärd.  När  festlig- 
heterna i  domkyrkan  voro  lyktade,  förehöll  fru  Katarina  biskopen  vå- 
dorna af  hans  missmod  och  öfvermåttet  af  hans  själfplågeri,  och  styrkt 
af  hennes  ord  vände  han  åter  till  stiftsstyrelsen  och  till  kampen  för  sitt 
lands  bästa.  Äfven  han  uppträdde  som  författare.  Enligt  inskriften  på 
hans  grafsten  i  Linköpings  domkyrka  (fig.  293)  tecknade  han  den  heliga 


293.    Biskop  Nils  Hermanssons  grafsten. 


KONUNG   ALBREKTS   SISTA   TID.      1371—1389.  309 

Annas  och  den  heliga  Birgittas  historier  —  han  hade  varit  lärare  för 
fru  Birgittas  barn  —  i  ett  högtidligt  språk  (förmodligen  i  hymner) 
och  skref  med  frejdad  penna  Ansgars  lefnadsteckning.  Vi  hafva  redan 
sett,  att  man  vid  denna  tid  med  mycken  ifver  omfattade  den  heliga 
Annas  dyrkan.  Märkligast  af  allt  detta  är  dock,  att  han  skref  (eller 
öfversatte)  den  helige  Ansgars  lef verne,  ty  detta  visar  med  hvilken 
förkärlek  han  —  liksom  många  den  tiden  —  sökte  i  ljuset  framdraga 
de  bästa  af  den  svenska  kyrkans  minnen.  På  tanken  att  i  det  svenska 
folkets  medvetande  återkalla  hågkomsten  af  Ansgar  måste  han  hafva 
kommit  under  fortgången  af  sina  vidsträckta  studier,  ty  minnet  af 
Sveriges  förste  apostel  tyckes  den  tiden  hafva  varit  i  landet  ut- 
plånadt. 

I  Skara  voro  biskopame  under  denna  tid  utan  större  betydelse. 
Det  är  egendomligt,  att  ett  så  ansenligt  stift  icke  efter  biskop  Brynjulfs 
död  år  1317  under  medeltiden  hade  någon  biskop,  som  spelat  någon 
roll  vare  sig  inom  det  kyrkliga  eller  politiska  området.  Biskoparne 
Tomas  i  Växjö  och  Hemming  hafva  redan  i  det  föregående  blifvit  namn- 
gifiia.  I  synnerhet  om  den  senare  veta  vi,  att  han  var  mycket  nitisk  i 
sin  ämbetsförvaltning.   Båda  hörde  till  kretsen  af  fru  Birgittas  vänner. 


MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE 


UNIONSTIDEHVARFVET 


I. 

UNIONENS   UPPRÄTTANDE.    MARGARETA 
OCH  ERIK  AF   POMMERN. 


1. 

Brottning  Margareta  och  konung  Albrekt. 

1389—1398. 

Den  kungliga  Folknngaätten,  som  på  mödernet  härstammade  från 
Sveriges  tidigare  konangasläkter  och  som  genom  gifte  hade  blifvit 
arfvinge  till  den  urgamla  norska  konungaätten,  förjagades  från  Sverige 
år  1371  och  följdes  sedan  af  ett  olycksöde.  Konung  Magnus  dog  år 
1374,  hans  son  Håkan  år  1380,  dennes  ende  son  Olof  år  1387.  I  Danmark 
afled  Sven  Estridssons  siste  manlige  ättling,  konung  Valdemar,  år  1375. 
Så  försvinna  just  vid  denna  tid  de  gamla  ätterna.  Deras  enda 
representant  är  fru  Margareta,  som  går  bort  år  1412  barnlös. 

Konung  Valdemar  hade  tvenne  döttrar,  Ingeborg,  gift  med  hertig 
Albrekts  son  Henrik  af  Mecklenburg,  och  Margareta,  gift  med  konung 
Håkan.  Såsom  pretendenter  till  den  danska  kronan  uppställdes  nu 
Ingeborgs  son  Albrekt  och  Margaretas  son  Olof,  född  år  1370.  För 
båda  arbetade  deras  föräldrar.  Drottning  Margareta  uppehöll  sig  i 
Danmark,  och  hennes  sträfvan  att  värfva  anhängare  för  sonen  kröntes 
med  framgång,  så  mycket  mera  som  hertig  Albrekt  gick  till  väga  på 
ett  synnerligen  oklokt  sätt.  Af  kejsar  Karl  IV,  som  just  vid  denna 
tid  befann  sig  i  Mecklenburg,  sökte  han  stadfästelse  på  sonsonens 
anspråk,  och  i  januari  1376  afslöt  han  med  holsteiname  ett  anfalls- 
förbund mot  Danmark,  i  kraft  af  h vilket  dessa  skulle  få  som  ärftligt 
län  Slesvig  med  Als  och  Langeland  m.  m.  Konung  Albrekt  slöt 
sig  till  förbundet  och  upptog  de  danska  lejonen  i  sitt  vapen.  Detta 
väckte  naturligtvis  förbittring  i  Danmark.  Jutarne  förklarade  sig 
benägna  att  taga  junker  Olof  till  konung,  därest  skåningarne  ville  gå 
med  dem,  hvartill  dessa  genast  befunnes  beredvilliga.  Hansestädema 
anmodades  att  yttra  sig  om  de  olika  kronpretendenterna,  men  innan  de 


314  MEDELTIDENS  SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVABFVET. 

hade  hunnit  uttala  sig,  hyllades  Olof  på  ett  danehof  (riksmöte)  i 
Slagelse  den  3  maj  1376.  Tre  månader  därefter  biträdde  visbyboma 
detta  val;  de  skulle  ständigt  vara  honom,  såsom  deras  rätte  arfherre, 
och  Danmarks  krona  trogna,  de  skulle  aldrig  i  sitt  råd  invälja  någon, 
som  icke  svurit  danske  konungen  trohetsed,  de  skulle  årligen  betala  en 
gärd  af  60  mark  silfver  samt  aldrig  taga  hämnd  på  de  hertigar,  herrar, 
grefvar,  riddare,  svenner  eller  skeppsfolk,  som  hade  hulpit  konung 
Valdemar  att  intaga  staden.  Gottland  räknade  sig  således  vid  denna 
tid  som  ett  danskt  land.  Hertig  Albrekt  gjorde  visserligen  ett  infall 
i  Skåne  och  satte  sig  i  besittning  af  en  del  däraf,  men  på  det  hela 
vunno  Margareta  och  Olof.  De  drogo  på  sin  sida  mecklenburgarnes 
grannar  i  öster,  de  pommerska  hertigarne,  och  löste  till  sig  från  den 
yngre  Erik  af  Saxen  de  områden  i  Sverige  och  Danmark,  som  denne 
hade  ärft  efter  fadern,  Oppenstens,  Falkenbergs  och  Laholms  hus  med 
underliggande  län.  Kort  därefter  inlöstes  för  danska  kronans  räkning 
Älfsborgs  län.  Med  hansan  hade  Danmark  och  Norge  fred;  gemensamt 
utrustade  de  skepp  för  att  hämma  sjöröfveriet,  som  gjorde  hafven 
osäkra.    Omsider  afled  hertig  Albrekt  i  början  af  år  1379. 

Att  konung  Albrekt  icke  stod  på  vänlig  fot  till  Margareta  och 
Håkan  är  naturligt.  Ar  1380  gjorde  Albrekt  ett  infall  i  Skåne  och 
Halland,  danskar  och  norrmän  svarade  med  ett  infall  i  Sverige,  under 
hvilket  Jönköping,  Skara,  Örebro  och  Västerås  ödelades  med  eld.  Vid 
denna  tid  afled  konung  Håkan.  Hans  son  Olof  blef  då  genom  arfsrätt 
konung  och  hyllades  som  sådan  på  den  helige  Olofs  dag  1381.  Enligt 
den  norska  arflPöljdslagen  skulle  rådet  utgöra  förmyndarstyrelse,  men 
drottning  Margareta  tog  makten  i  sina  händer  under  sonens  omyndig- 
hetstid (1381 — 1385);  endast  när  hon  icke  var  närvarande  i  Norge, 
fördes  regeringen  af  drotsete  och  kansler. 

Allt  emellanåt  uppblossade  småfejder  mellan  konung  Albrekt  och 
danskarne.  Den  förres  maktställning  i  Sverige  var  den  tiden  så  rubbad, 
i  synnerhet  genom  den  makt,  som  Bo  Jonsson  hade  tillväUat  sig,  att 
man  kan  tycka,  att  frid  med  grannen  i  sydväst  borde  hafva  för  konungen 
varit  af  synnerlig  vikt.  Såsom  redan  blifvit  omtaladt,  försonades 
konungen  och  hans  mäktige  undersåte  —  åtminstone  till  det  yttre  — 
hösten  1383.  Följande  år  gick  konungen  i  ny  härnad  mot  Danmark, 
och  Bo  följde  honom.  Det  var  då  Bo  skref  sitt  testamente,  i  hvilket 
han  utsåg  sina  testamentarier. 

På  en  hansedag  i  Lybeck  den  13  juli  1386  möttes  konung  Albrekt  och 
drottning  Margareta.  Förhållandet  mellan  Sverige  och  Danmark  lär  då 
hafva  kommit  på  tal,  utan  att  man,  såvidt  vi  veta,  kom  till  något  resultat. 

När  konung  Albrekt  trodde  sig  genom  maktspråk  kunna  göra  Bo 
Jonssons  testamentariska  anordning  om  intet,  bragtes  oviljan  mot  honom 
till  sin  spets,  och  en  brytning  var  nu,  i  augusti  1387,  oundviklig. 
Stormännen  misströstade  emellertid  om  att  kunna  på  egen  hand  utföra 
striden  och  funno  sig  därför  nödsakade  att  se  sig  om  efter  en  mäktig 


DROTTNING   MARGARETA  OCH  KONUNG  ALBREKT.      1389 — 1398. 


315 


S  ö 


0^ 


f  B 


s 


I» 


•S    ga   O'- 


!§• 


I' 

I   bCpi4 
J2  S 

*  O 

s 


s, . 

si 

CO 


2^ 


4) 


SS) 


"^Ä    JO 


S) 


B 


"g  CO 


.t3    a> 


S  >.2 


c:  .20 


> ::::  _5j:3  .2 

ca  .  .jd  ,  T> 
ja  7*  ^.  4> 
^  .'^    _r  ■—    s 


CO 


J  15 

B    S    Q. 


s 


Ä  g- 


f-sli^: 


C  t»  *r  »- 
** '«  £  ^ 

'St-S    ^  ^ 

•>  .2  3  =^ 


fe  ««S 

C9 


.2  ti 

-SJ  . 

-r  ^      »o 
^       »-"^ 

&^ 


^  o  c     . 

bo 


-S  fel§ 

•     s 
Se 


bc  ö   c: 
ö  o  o 

gli  I 


■s^    <D    :ä    ^  l^    S    " 


t:    =3 

o       - 


c  = 

bC  v  <ta. 
'C  ,>   ö 

5!  «  cs 
CO   bcii 


-2  S    . 

«»> 

•w    ^       *       h 

e«l.| 

*;?       SOS 


SS 

CO 


Sä 

P  j- 
O  ^ 

oB  bC 

TiaTp 

^2:2:  g 
«^g      'I 

^^   .£ 

<Sja  PPQ 

O    Ö    O 
CO    P. 


316  MEDELTIDBNS  6ENÅRB  6KSDE.      UNIONSTIDEHYABFYET. 

bundsförvant  utom  landet.  Något  val  behöfdes  ej  längre.  Den  unge 
konung  Olof  hade  helt  plötsligt  afiidit  på  Falsterbo  hus  i  augusti  1387. 
Samma  år  utsågs  drottning  Margareta  att  vara  Danmarks  rikes  fru  och 
husbonde  och  hela  rikets  fullmäktige  förmyndare,  hvilken  alla  skulle 
lyda,  till  dess  hon  och  de  blefve  eniga  att  välja  en  konung.  I  Norge, 
dftr  nu  ingen  tronarfvinge  fanns,  uppdrogs  åt  henne  att  vara  »rikets 
fru>  för  hela  hennes  lifstid.  Stor  makt  var  sålunda  samlad  i  hennes 
händer,  och  hon  hade  både  den  själens  begåfning  och  den  viljans  kraft, 
som  erfordrades  för  den  stora  uppgift,  som  var  henne  förelagd.  Själf 
synes  hon  hafva  haft  sina  tankar  riktade  på  Sverige.  Äfven  efter 
mannens  död  kallade  hon  sig  Norges  och  Sveriges  drottning,  konung 
Olof  kallade  sig  »sann  arfvinge  till  Sverige». 

Till  drottning  Margareta  vände  sig  nu  de  missnöjda  svenska  stor- 
männen; hon  hade  nog  väntat  dem.  De  första  dagarna  i  januari  månad 
1388  eifgaf  Bo  Jonssons  och  sedan  testamentariemas  fogde  på  Oresten 
och  Oppensten,  väpnaren  Algot  Magnusson  (tre  sjöblad),  en  förklaring, 
att  han  höUe  dessa  två  fästen  fru  drottning  Margareta  t-iU  hända  för 
att  gifva  henne  hjälp  och  understöd.  Denna  förklaring  är  i  viss  mån 
tvetydig,  alldenstund  dessa  två  svenska  fästen,  innan  de  kommo  i  Bo 
Jonssons  händer,  en  tid  varit  inkräktade  af  danskarne.  I  mars  kommo 
å  testamentariemas  vägncw  herrar  Birger  Ulfsson  (fru  Birgittas  son) 
och  Sten  Bengtsson  (bjälke)  till  Dal  för  att  underhandla  med  drottning 
Margareta.  Där  på  Dalaborg  residerade  herr  Erik  Kettilsson  marsk, 
hvilken  alltid  mot  konungame  Magnus  och  Håkan  bevarat  full  trohet. 
Han  var  väl  mellanhand  för  alla  de  närmanden  och  de  af  tal,  som  nu 
förekommo.  Den  22  mars  förklarade  ombuden  »på  alla  sina  vänners, 
f ränders  och  hjälpares,  på  menige  rikets  mäns  och  själf  va  rikets  vägnar, 
att  de  togo  drottning  Margareta  till  Sveriges  fullmäktiga  fru  och  rätte 
husbonde»,  hvarjämte  de  förklarade  sig  villiga  att  erkänna  den  hon 
vUle,  att  de  och  Sveriges  rike  skulle  hafva  till  konung,  vare  sig  i  hennes 
lifstid  eller  efter  hennes  död.  —  Detta  stridde  mot  Sveriges  lag. 

De  svenska  herrame  fingo  i  stället  hennes  försäkran  om  bistånd  i 
deras  kamp  mot  Albrekt,  men  det  kostade  dem  mycket.  Fru  Margareta 
stadfåste  visserligen  äldre  friheter  och  privilegier,  dock  allenast  dem, 
som  blifvit  gifna  före  Albrekts  tid.  Till  henne  måste  testamentariema 
öfverlämna  alla  de  slott  och  län  de  innehade,  utom  Nyköping,  Västman- 
land, halfva  Dalarne  med  hälften  i  koppar-  och  järnbergen  samt  Viborg; 
i  stället  skulle  Sverige  återfå  sina  gamla  gränser,  d.  v.  s.  erhålla  tillbaka 
de  områden,  som  under  de  föregående  oroliga  tiderna  hade  tillhört  Norge 
och  Danmark.  Men  man  underkastade  sig  nu  allt.  Herr  Erik  marsk 
förklarade  i  en  särskild  skrifvelse,  att  han  godkände  öfverenskommelsen, 
och  den  20  maj  1388  afgåfvo  samtliga  testamentarier,  hvilka  då  hade 
sammanträde  i  Nyköping,  sitt  godkännande  af  sina  ombuds  åtgörande. 
Tonen  i  deras  skrifvelse  är  helt  foglig.  De  tacka  drottningen  ödmjukligen 
och  vilja  gärna  göra  sig  förtjänta  af  hennes  stora  kärlek  och  dygd,  de 


DROTTNINÖ  MARGARETA   OCH  KONUNG  ALBREKT.      1389  —  1398.  317 

bedja  henne  icke  tro  de  onda  rykten,  som  knnde  utspridas  om  dem,  de 
ville  med  troskap  och  all  kärlek,  såsom  dandemän  höfves,  hålla  sig  till 
henne.  Redan  innan  denna  stadfästelse  gafs,  hade  fru  Margareta  till 
de  svenska  landskapens  inbyggare  utfärdat  tillkännagifvande,  att  herr 
Erik  Kettilsson  och  testamentarierna  hos  henne  klagat  öfver  den  nöd 
och  skada  de  länge  hade  lidit  af  konung  Albrekt  och  hans  hjälpare, 
våldgästning,  brand,  olaga  skatter  o.  s.  v.,  och  att  hon  ville  hjälpa  alla, 
som  med  trohet  och  kärlek  trädde  i  hennes  tjänst,  till  frid,  lag  och 
rätt,  därest  hon  finge  makt  i  Sverige,  hvadan  alla  skulle  rätta  sig 
efter  hvad  testamentarierna  å  hennes  vägnar  bestämde. 

Ofriden  i  landet  fortfor,  intill  dess  det  slutliga  afgörandet  timade 
å  den  frusna  marken  i  Åsleds  socken  deu  24  februari  1389.  Konung 
Albrekt  hade  kommit  dit,  åtföljd  af  sonen  Erik,  fränden  hertig  Rudolf 
af  Stargard,  som  nu  var  biskop  i  Skara,  grefve  Albrekt  af  Holstein, 
grefve  Gynther  von  Lyndow  m.  fl.  Nederlaget  var  fullständigt.  I  sex  år 
voro  konung  Albrekt  och  hans  son  Erik  fångar  hos  drottning  Margareta 
på  Lindholms  slott  i  Skåne.  Ofriden  fortfor  emellertid.  Vid  en  herredag, 
som  hölls  i  Söderköping  den  24  oktober  1389,  beslöts  att,  >af  erkänsla 
för  den  nåd,  tröst  och  hjälp,  som  fru  Margareta,  Sveriges  och  Norges 
drottning  samt  Danmarks  rätta  arfvinge,  bevisat  Sverige  under  den 
ännu  fortfarande  ofriden,  på  hvilken  man  med  hennes  bistånd  hoppades 
ett  snart  slut,  bevilja  henne  en  gärd  öfver  hela  riket,  af  biskopar, 
klerker,  kyrkor  och  kloster,  riddare  och  svenner,  landbor  och  vårdnad 
(underhafvande)  samt  af  alla  rikets  skattebönder,  att  utgöras  af  hvar 
man  om  sig,  bonde  och  landbo,  hvem  han  helst  tillhöre,  med  en  mark 
svenska  pengar,  antingen  i  klingande  mynt  eller  i  en  del  uppräknade 
varor.  I  spetsen  för  krigsrörelserna  stod  den  förre  marsken  herr  Sten 
Bengtsson,  af  Bielkesläkten,  en  brorson  till  herr  Nils  Turesson.  Han 
syn&s  icke  alltid  hafva  framgått  med  tillbörlig  omtänksamhet;  åtminstone 
befallde  påfven  år  1392,  att  h€ui  —  jämte  flera  andra  —  skuUe  ställas  till 
ansvar  för  det  man  förgripit  sig  på  Strängnäs  domkyrkas  egendom. 

Tyskarne  i  Stockholm  gjorde  envist  motstånd  och  nöjde  sig  icke 
med  att  försvara  sig.  De  brände  Västerås  och  Enköping  samt  slogo  i 
närheten  af  den  senare  staden,  Västmanlands-  och  upplandsbönderna; 
slagfältet  fick  namn  af  Bonde-  eller  Skadeberget,  och  de  fångna  bönderna 
kastades  i  svårt  fängelse. 

Inom  staden  var  spänningen  stor  mellan  tyskar  och  svenskar.  En 
mängd  tyskar  rotade  sig  samman  under  namn  afhättebröder,  ställde 
till  oljud  om  nätterna  och  hånade  svenskarne,  som  då  klagade  så  efter- 
tryckligt, att  rådet  fann  sig  föranlåtet  att  utlysa  ett  sammanträde  i 
den  heliga  Gertruds  gillestuga,  *  vid  hvilket  öfverenskoms  om  förlikning, 
som  dock  icke  länge  hölls.  Det  svenska  riksrådet  sände  bud  från  Tälje 
med  förslag  om  underhandling,  och  från  staden  sändes  fyra  ombud,  af 
hvilka   ett,   rådmannen   Peter   Ålänning,  var  af  svensk  börd.    De  tre 

•  På  dess  rum  står  nu  Tyska  kyrkan. 


318  MEDELTIDENS   SENARE  8EEDB.      UNIONSTIDEHVARFYET. 

tyskarne  vände  genast  om;  rådman  Peter,  som  snart  följde  dem,  blef 
under  återvägen  öfverfallen  och  fängslad  samt  insatt  på  Stockholms  hus, 
hvarest  under  hans  frånvaro  den  svenske  borgmästaren  herr  Bertil  Brun 
och  en  annan  svensk  hade  blifvit  satta  i  fängsligt  förvar.  Vid  under- 
rättelsen härom  bröt  missnöjet  löst,  de  svenska  borgarne  väpnade  sig 
och  skyndade  till  Stortorget,  där  tyskame  mötte  dem.  Man  skildes 
emellertid  den  gången  åt  utan  blodsutgjutelse.  Svenskame  höllo  sig 
öfver  natten  på  den  helige  Olofs  gillestuga  och  gingo  följande  dag  upp 
på  rådhuset  för  att  fordra  rannsakning  med  de  fångna  eller  ock  deras 
utsläppande.  Borgmästaren  frigafs,  och  ett  möte  utsattes  till  en  följande 
dag,  då  ny  förlikning  uppgjordes  och  besvors  vid  Gud,  jungfru  Maria 
och  alla  helgon.  Den  dagen  —  det  var  andra  lördagen  i  juni  —  var  allt 
stilla  och  likaledes  söndagen,  intill  dess  nattsången  hållits  i  gråbrödra- 
kyrkan  och  stadsportarna  blifvit  lästa.  Under  natten  samlades  hätte- 
brödema  i  den  heliga  Gertruds  gillestuga  och  de  tyska  medlemmarna 
af  rådet  på  rådhuset,  hvarest  de  underhandlade  med  höfdingen  på  slottet, 
herr  Herbrekt  Königsmark  (fig.  294).  Rådstjäna- 
ren utsändes  därefter  att  kalla  de  svenska  råd- 
männen till  rådhuset,  innan  folket  kom  i  rörelse 
på  gatorna;  han  fann  sextio  väpnade  män  upp- 
ställda på  Stortorget,  hvilka  dock  drogos  tillbaka 
för  att  icke  väcka  misstankar.  Sedan  svenskarne 
kommit  till  rådhuset,  de  flesta  i  god  tro,  ett  par 
förda  dit  med  våldsamma  medel,  förklarades  de 
.  .  vara  förrädare,  fördes  fängslade  ut  från  baksidan 
' markl^ siqill^^^^'  ^^  rådhuset  och  öfver  f äUbryggan  till  slottet,  där 
de  lades  på  pinbänk  och  marterades  med  träsågar. 
Tisdagen  blefvo  tre  af  dem  brända.  En  af  hättebröderna  lofvade  slotts- 
höfvitsmannen  hälften  af  all  de  fångnas  egendom,  och  de  fördes  nu, 
natten  till  torsdagen  den  17  juni,  som  detta  är  (1389)  var  den  stora 
festdagen  till  minne  af  Kristi  heliga  lekamen,  öfver  till  Käpplingeholmen 
(Blasieholmen),  hvarest  de  kastades  in  i  ett  skjul,  som  antändes  och  brann 
ned  öfver  dem.  En  andlig  man,  som  hade  tillkallats  för  att  höra  de 
olyckligas  sista  bikt,  bedyrade  deras  oskuld,  och  i  den  skräckuppfyllda 
staden  fruktade  man,  att  Guds  straff  skulle  följa  omedelbart  på  det  svåra 
brottet,  då  fredagsmorgonen  kom  med  ett  väldigt  åskväder  och  regnet 
störtade  ned  i  strömmar,  så  att  man  trodde,  att  staden  skulle  förgås. 

Det  kan  synas,  som  om  sådana  våldsgärningar  borde  hafva  varit 
tillräckliga  för  att  förmå  herr  Sten  Bengtsson  till  utomordentliga  åtgärder 
för  att  hjälpa  det  svenska  partiet  i  staden,  men  däraf  märktes  intet. 

Mord,  plundring  och  nöd  härskade  icke  endast  i  Stockholm.  Sjöröfvare 

svärmade  omkring  på  hafven  och  hindrade  nästan  all  tillförsel;  prisen  på 

en  del  förnödenhetsvaror,  som  man  hämtade  utifrån,  stego  till  det  otroliga. 

Till  sist  funno  hansans  städer  sig  tvungna  att  inskrida.    De  pålade 

alla   varor   en  extra  tull,  och  för  de  medel,  som  därigenom  inflöto,  ut- 


DROTTNING   MARGARETA  OCH  KONUNG   ALBREKT.      1389—1398.  319 

rustades  s.  k.  fredsskepp;  öfverbefälet  lämnades  åt  den  kraftfolle  borgaren 
Wulf  Wnlflam  från  Stralsund,  och  han  utförde  sitt  värf  med  sådan 
framgång,  att  man  efter  år  1386  mycket  sällan  hör  talas  om  sjöröfvare, 
intill  dess  konuDg  Albrekt  blifvit  kastad  i  fängelse  och  hans  anhängare 
sökte  använda  alla  upptänkliga  medel  för  att  främja  hans  sak.  Hertigarne 
af  Mecklenburg  ville  hjälpa  sin  frände,  de  inom  deras  land  liggande 
hansestädema  Rostock  och  Wismar  utsände  flottor  för  att  undsätta 
Stockholm,  och  de  två  städerna  läto  förkunna  allestädes,  att  alla  de, 
som  ville  på  egen  bekostnad,  fara  och  vinst  gå  ut  mot  Danmark  och 
Norge  för  att  röfva,  plundra  och  bränna  samt  därjämte  förse  Stockholm 
med  lifsmedel  och  andra  tarf,  skulle  infinna  sig  för  att  mottaga  kapar- 
bref  af  de  två  städerna,  hvilkas  hamnar  alltid  skulle  stå  öppna  för 
dem  till  att  där  införa  och  försälja  sitt  rof.  De  förra  kaparne,  som 
nödtvungna  hade  slagit  sig  till  ro,  strömmade  samman,  till  dem  slöt 
sig  hvarjehanda  löst  folk  från  alla  håll,  och  sjöröfveriet  antog  nu 
större  mått  än  någonsin  tillförne.  Som  Stockholms  förseende  med  lifs- 
förnödenheter  var  en  af  hufvuduppgifterna  för  sjöröfvarne,  kallade  de 
sig  viktualiebröder  (vitalianer,  vitalie-  eller  fetaliebröder).  Icke  blott 
de  tre  nordiska  länderna,  hvilka  man  sålunda  hade  velat  hemsöka,  blefvo 
lidande;  äfven  hansestädema  knotade,  och  då  de  icke  kunde  förmå  de 
två  mecklenburgska  städerna  att  återkalla  kaparne,  måste  man  rusta  sig 
till  motvärn.  Med  omänsklig  grymhet  foro  vitaliebröderna  fram,  och 
så  snart  de  föllo  i  sina  fienders  händer,  kunde  de  vara  vissa  att  icke 
behandlas  på  ett  mildare  sätt:  för  sjöröfveri  kände  man  intet  annat 
straff  än  döden,  och  man  sökte  efter  bästa  förmåga  att  skärpa  straffet. 
Ar  1391  anföll  en  skara  vitaliebröder  ett  större  skepp  frän  Stralsund; 
striden  blef  hård,  men  stralsundame  segrade,  och  då  de  icke  hade 
fängelse  ombord  tillräckligt  att  rymma  fångarne,  togo  de  en  mängd 
tomma  tunnor,  som  hörde  till  lasten,  slogo  på  hvar  tunna  ut  ena 
bottnen,  stoppade  in  i  tunnan  en  fånge  och  satte  åter  in  bottnen,  sedan 
man  i  denna  gjort  ett  hål,  så  att  hufvudet  kunde  sticka  ut.  Tunnorna 
staplades  på  hvarandra  och  aflctötades  i  Stralsund,  hvarest  de  fördes 
raka  vägen  ut  till  afrättsplatsen. 

Det  följande  året  satte  sig  sjöröfvarne  i  besittning  af  Gottland,  och 
deras  makt  ökades,  så  att  de  nu  kunde  sända  ut  små  flottor  åt  olika 
håll.  Bergen  plundrades,  Malmö  intogs  och  brändes,  Nyköping  under- 
gick samma  öde.  I  Estland  fann  man  sig  föranlåten  att  värna  kusten 
med  väpnadt  manskap;  vitaliebröderna  höllo  till  där  i  tusental.  De 
skydde  för  intet.  Biskop  Tord  i  Strängnäs  blef  under  en  sjöfärd  år 
1392  anfallen  af  en  skara  vitaliebröder  under  befäl  af  Arend  Styke 
(hvilken  sedermera  bosatte  sig  i  Sverige)  och  tillfångatagen.  Han  fördes 
fängslad  till  händer  och  fötter  till  Stockholm,  hvarest  befälet  då  fördes 
af  hertig  Johan  af  Mecklenburg,  och  blef  där  kvarhållen  som  fånge  i 
nära  två  år.  Stockholms  stad  belades  med  interdikt,  och  de  brottsliga 
ålades  att  forsona  sitt  odåd  med  gåfvor. 


320  BfEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

Stockholms  läge  blef  småningom  ganska  betänkligt.  Hansestädema 
beslöto  sig  för  utomordentliga  åtgärder  för  att  en  gång  få  slnt  på  den 
ständiga  ofriden,  som  hindrade  all  handel,  och  drottning  Margareta  erbjöd 
dem  sin  hjälp.  Hennes  folk  belägrade  mot  slutet  at  år  1393  staden, 
inom  hvars  murar  nöden  började  blifva  svår.  En  a£  vitaliehöfdingarne, 
riddaren  mäster  Hugo,  fick  då  befallning  att  med  åtta  skepp  lastade  med 
födoämnen  undsätta  staden.  Motvind  höll  honom  i  skärgården,  och  en 
stark  köld  inbröt,  så  att  skeppen  fröso  fast  i  närheten  af  Dalarö.  Han 
väntade  ett  anfall  och  lät  därför  fälla  en  mängd  träd,  bildade  af  dem 
höga  vallar  kring  skeppen  och  öfversköljde  dem  med  vatten,  så  att  de 
förvandlades  till  is.  En  del  af  belägringshären  ryckte  ut  mot  honom. 
Då  en  stormning  visade  sig  omöjlig,  hoptimrade  svenskame  ett  belägrings- 
torn, som  de  sköto  fram  mot  isvallen,  men  mäster  Hugo  hade  låtit  såga 
upp  isen  närmast  utanför  denna,  och  det  tunna,  snöhöljda  istäcket,  som 
sedan  dess  hade  fyllt  sprickorna,  brast  under  tornets  tyngd.  Det  lyckades 
den  djärfve  äfventyraren  icke  aUenast  att  afvärja  Anfallet  utan  äfven 
att  vid  första  blidväder  föra  sina  varor  in  till  staden.  TiU  tack  för 
det  Guds  nåd  hade  beskärmat  och  bevarat  undsättningsskeppen  i  isen, 
stiftade  tio  vitaliehöfdingar  midsommardagen  1394  i  Stockholms  stads 
kyrka  en  evig  mässa  att  sjungas  Gud  till  lof  och  till  heder  åt  det 
heliga  korset,  det  heliga  blodet,  den  helige  Georg,  den  heliga  Gertrud  Qch 
alla  helgon.  Vid  denna  mässa  skulle  bedjas  för  konung  Albrekt,  hans 
fränder  och  de  tio  stiftame. 

Hade  det  funnits  mera  god  vilja  mellan  fru  Margareta  och  hansan, 
skulle  tvifvelsutan  vida  tidigare  några  afgörande  åtgärder  kunnat  tagas. 
Ett  fredsmöte  mellan  dem  skulle  hållas  år  1394  men  afbröts  af  en 
blodig  kamp  mellan  danskar  och  tyskar.  Den  gemensamma  nöden  tålde 
emellertid  icke  längre  uppskof.  I  maj  1395  öfverlades  i  Skanör  och 
Falsterbo  mellan  drottningen,  riksråd  från  hennes  tre  riken  och  hansans 
sändebud,  och  det  slutliga  fördraget  afslöts  den  17  juni  på  Lindholm, 
Konung  Albrekt  och  hans  son  frigåfvos,  och  fred  slöts  mellan  drott- 
ningen och  dem  för  tre  år,  intill  den  29  september  1398.  Då  skulle 
konung  Albrekt  antingen  betala  en  lösesumma  af  60,000  mark  silfver 
eller  ock  infinna  sig  i  ftlngelset  eller,  därest  intetdera  skedde,  åt 
drottning  Margareta  öfverlämna  Stockholm  och  därmed  sina  anspråk 
på  Sverige.  Sju  hansestäder  gingo  i  borgen  för  detta  aftal  och  skulle 
till  sin  säkerhet  få  besätta  Stockholm.  Af  Gottland  skulle  Albrekt 
och  Margareta  behålla  hvad  de  innehade  den  23  april  1395. 

Mot  slutet  af  augusti  1395  ankom  den  hanseatiska  besättningen  till 
Stockholm,  väpnare  med  sina  tjänare  och  skyttar  jämte  sten-  och  lod- 
bössor, krut  och  bly  till  kulor.  Väpnarens  utrustning  bestod  af  stål- 
hufva  på  hufvudet,  stålplåtsbeklädnad  på  bröstet  (plate),  armbeklädnad 
af  kokt  läder  och  på  armens  utsida  en  stålbylsa,  benskydd,  likaledes  af 
stål,  och  en  fyrkantig,  i  öfre  högra  hörnet  utskuren  sköld  (tarse). 
Skyttarne  hade  ringbrynja  med  stålplåt  för  bröstet,  järnhatt,  handskar 


DROTTNING  MARGARETA  OCH  KONUNG  ALBREKT.   1389 — 1398.     321 

klädda  med  järnbleck  och  tarse.  Väpname  buro,  när  de  icke  hade  på  sig 
stridsrustning,  en  kort  rock  och  en  kugel  (kapuschong)  med  lång  spets  samt 
åtsittande  benkläder,  på  högra  sidan  svarta,  på  den  vänstra  bruna.  Skyt- 
tarne hade  jackor  af  parkum  samt  kugel.  H varje  skytt  var  skyldig  att 
medföra  tre  armborst  af  olika  storlek;  månget  af  dem  bragtes  måhända 
nu  åter  till  tillverkningsorten,  ty  Stockholms  armborst  voro  vida  kända. 

De  mecklenburgska  riddare,  som  å  konung  Albrekts  vägnar  inne- 
hade Stockholms  slott,  gjorde  ingen  svårighet  att  upplåta  det  åt  hansans 
två  höfdingar,  hvilka  icke  utan  oro  tillträdde  sitt  ansvarsfulla  värf. 
Den  fastaste  delen  af  fästet  var  ett  stort  torn;  utom  detta  fanns  en 
så  kallad  förborg,  som  icke  var  synnerligen  väl  underhållen  och  inom 
hvilken  dessutom  sedan  någon  tid  flera  privathus  stodo.  En  stor  bössa 
(kanon),  som  mecklenburgarne  hade,  inlöstes  af  den  nya  besättningen, 
som  befarade,  att  den  annars  kunde  komma  att  riktas  mot  slottet. 
Inom  staden  kunde  de  krigsmän,  som  hörde  till  besättningen,  icke  räkna 
på  mycket  tillmötesgående.  Äfven  det  till  uppehället  nödvändigaste 
hade  de  svårt  att  få;  de  fingo  icke  ens  tillträde  till  stadens  eller  de 
enskildas  många  kvarnar  i  Norrström  och  Söderström  utan  måste,  då 
det  icke  kunde  komma  i  fråga  att  uppbygga  en  ny  till  slottets  behof, 
nöja  sig  med  handkvarnar.  Tid  efter  annan  måste  de  från  hemmet 
förskrifva  hvarjehanda  varor,  såsom  säd,  malt,  humle,  trattar  och  öskar 
till  ölbrygden,  vin,  som  denna  tid  ännu  odlades  i  det  preussiska  landet, 
salt  fisk,  ättika,  bomolja  och  mandelolja,  rödlök  och  hvitlök,  persiljerötter, 
äpplen,  päron  och  rofvor.  De  bådo,  att  man  skulle  sända  dem  fiskare, 
så  att  de  skulle  kunna  göra  sig  till  godo  den  stora  fiskrikedomen  i  de 
Stockholm  omgifvande  vattnen,  skepp  för  att  kunna  på  sjön  möta  vitalie- 
bröderna  samt  tio  stora  hundar,  som  skulle  hjälpa  till  med  bevakningen. 

Faror  hotade  från  olika  håll.  Sjöröfvarne  vågade  sig  ända  fram 
till  Stockholm  och  voro  föga  vänligt  sinnade  mot  en  besättning,  som 
ville  lägga  hinder  i  vägen  för  deras  yrke.  De  fimgo  äfven  medhåll, 
åtminstone  tidtals,  af  svenskarne,  som  icke  kunde  fullt  bekväma  sig  i 
att  se  Stockholm  fortfarande  i  främlingars  våld.  Herr  Sten  Bengtsson, 
nu  höfding  på  Nyköpings  hus,  och  hans  broder  Tord  anhöllo  hos  de 
hanseatiska  höfvitsmännen,  att  300  stockholmsborgare,  som  under  konung 
Albrekts  tid  hade  blifvit  utvisade  ur  staden,  skulle  få  återvända  till 
sina  hem  och  sin  verksamhet.  Vintern  1395 — 1396  uppehöll  sig  en 
skara  vitaliebröder  i  staden  Stockholm.  När  en  annan  gång  vitalie- 
brödernas  begäran  om  lejd  af  slottshöfdingarne  afslogs,  fimgo  de  hvad 
de  begärde  af  höfvitsmännen  öfver  Uppland  Algot  Magnusson  (tre  sjö- 
blad), och  man  befarade  på  slottet  att  blifva  helt  och  hållet  innestängd. 
Varningar  fattades  icke.  En  dag  kom  en  man,  bad  att  få  tala  med 
den  ene  höfvitsmännen  på  slottet,  Albrekt  Russe  från  Danzig,  och  besvor 
honom  att  taga  väl  vara  på  slottet,  som  hotades  af  stor  fara.  »Käre 
vän»,  bad  Russe,  ^vet  du  något  ondt  vara  på  färde,  så  säg  mig  det.» 
Mannen   ville   intet    säga    men    föll   till    sist   på  knä  och  lade  tvenne 

Sveriges  historia.     II.  21 


322  MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHYARFVET. 

fingrar  på  en  tegelsten,  sägande:  »Tegelsten,  jag  säger  dig,  så  sant 
mig  Gud  hjälpe  och  helgonen,  Stockholm  är  förrådt»,  hvarefter  han 
reste  sig  npp  och  förklarade  med  upplyfta  händer:  »Så  sant  mig  Gnd 
hjälpe,  är  det  sant,  hvad  jag  svurit.» 

Hansans  städer  funno  sig  föranlåtna  att  genast  efter  Lindholms- 
fördraget utsända  fredsskepp  och  bådo  drottning  Margareta  bistå  dem. 
Hon  sökte  förmå  den  preussiske  högmästaren  Konrad  von  Jungingen 
att  sluta  sig  till  dem,  men  han  visade  icke  någon  synnerlig  håg  därför. 
Måhända  hade  han  redan  nu  uppgjort  planen  att  sätta  sig  i  besittning 
af  Gottland,  hvarest  sedan  139G  konung  Albrekts  son  hertig  Erik  uppe- 
höll sig  för  att  försvara  sin  faders  sak  mot  den  här,  som  drottning 
Margareta  föregående  år  hade  skickat  dit  under  befäl  af  Sven  Nilsson 
Sture  (fig.  295),  och  han  samlade  där  kring  sig  sjö- 
röfvarskaror,  hvilka  ofta  ostraffade  företogo  färder 
inåt  Finska  viken  och  uppåt  Norrbotten,  så  mycket 
hellre  som  höfdingen  på  Viborg,  herr  Knut  Bosson, 
son  af  Bo  Jonsson,  helt  plötsligt  hade  öfvergått  till 
konung  Albrekts  vänner  och  skaffat  åtminstone  en 
dryg  del  af  Finland  i  sitt  våld.  För  öfrigt  tilläte 
sig  höfdingarne  på  de  hanseatiska  fredsskeppen  hvarje- 

^    '^'w^ir  ^''*'^'*   ^^""^^  våldsamheter.    Under  befäl  af  höfvitsmännen 
^*  '  på  Borgholms  och  Kalmar  hus  hade  år  1396  en  svensk 

eskader  utgått,  förstärkt  af  ett  par  fredsskepp,  som  Kalmar  stad  ut- 
sände. De  två  slottshöfdingarne  begåfvo  sig  till  Gottland,  där  dock 
deras  anbud  att  understödja  hanseaterna  afböjdes.  På  återvägen  skildes 
de  svenska  fartygen,  och  kalmar bornas  skepp  blefvo  i  närheten  af 
Hoborgen  öfverfallna  af  hansans  flotta;  skeppen  brändes,  och  den  80 
man  starka  besättningen  jämte  tvenne  väpnare  fick  springa  öfver  bord. 
Drottningen,  härom  underrättad,  klagade  hos  högmästaren  och  hos  stä- 
derna, men  de  dröjde  att  gifva  upprättelse.  En  sådan  gafs  först  år 
1400,  då  en  skadesumma  utbetalades  till  de  dödades  fränder  och  då 
man  förband  sig  att,  till  brottets  försonande,  i  Kalmar  fira  en  högtidlig 
likbegängelse,  att  i  Kalmar  dominikanerklosters  kyrka  uppsätta  de 
omkomna  ädlingarnes  vapensköldar  och  där  stifta  en  evig  mässa  för 
deras  själaro,  att  för  de  öfriga  offren  stifta  en  själamässa  i  stadens 
kyrka  och  andra  mässor  i  preussiska  kloster,  att  gifva  kläder  åt  två 
hundra  fattiga  och  utsända  två  hundra  pilgrimer  till  heliga  orter. 

När  denna  förlikning  ingicks,  hade  förhållandena  i  Norden  blifvit 
betydligt  förändrade.  Sven  Sture  hade  svikit  sin  plikt  och  öfvergått  till 
hertig  Erik,  hvilken  dock  helt  snart,  den  27  juli  1397,  afled  (fig.  296); 
hans  änka,  Sofia  af  Pommern-Wolgast,  och  Sven  fortsatte  kriget  och 
understödde  sjöröfvarne.  Följande  år  gick  högmästaren  Konrad  öfver 
till  Gottland,  där  Visby  och  med  staden  hela  ön  gåfvo  sig  i  hans  våld 
(den  7  april  1398).  Sven  Sture  slöt  sig  då  till  vitaliebröderna,  hvilka 
vid  denna  tid  satte  sig  i  besittning  af  fästena  Gaddeborg  i  Gästrikland, 


DROTTNING  MARGARETA   OCH  KONUNG  ERIK  V.      1397 — 1412.  323 

■m-m  ** 

Faxeholm   i   Hälsingland,  Styresholm  i  Ångermanland  och  Korsholm  i 

Österbotten.    De  måste  emellertid  hösten  samma  år  förbinda  sig  till  att 

återlämna    sina   eröfringar,   och   vid  samma  tid  underkastade  sig  herr 

Knut   Bosson.     Sven   Sture  fick  återvända  till  Sverige,  i  hvilket  land 

äfven  sjöröfvarhöfdingen  Arnold  Styke  och  hans  medbroder,  den  meck- 

lenburgske    riddaren    Otto 

von    Peccatel,    bosatte   sig.  ^z*"';    j'^ 

Sjöröfveriet    utrotades     nu 

småningom  i  Östersjön,  men 

det   fortfor    sedan  .länge   i 

Nordsjön.  / 

TJnder  tiden  utlopp  det 
å  Lindholm  öf verenskomna 

stilleståndet,  och  det  skulle  "  M>r^ 

således  en  gång  för  alla  be- 
stämmas,   om    konung    Al- 
brekt  skulle    vidare   hafva    /  ^\ 
något   att   säga   i   Sverige.   !*                                 . 

Albrekt  ville  icke  bekväma  I  .       /  ? 

sig  till  att  afstå  från  sina  ^^—^-  -^ 

anspråk,  och  på  hansestäder-  296.  Ena  ga/velstenen  till  hertig  Eriks  grafvård  i 
nas    upprepade    frågor,   om  Visby. 

han  ämnade  på  utsatt  tid  betala  den  öfverenskomna  lösesumman,  gaf 
han  allenast  undvikande  svar.  Städerna  drogo  då,  enligt  sin  förbindelse, 
besättningen  från  Stockholm  den  24  september  1398,  och  drottning 
Margareta  höll  där  sitt  högtidliga  intåg. 

Drottning  Margaretas  välde  öfver  Sverige  var  nu  obestridt. 


2. 

Drottning:  Margareta  och  konung  Erik  V. 

1397-1412. 

Så  snart  drottning  Margareta  hade  blifvit  erkänd  som  drottning 
öfver  Norge,  vidtog  hon  åtgärder  för  att  få  tronföljden  ordnad,  hvilket 
var  af  större  vikt  i  detta  land,  såsom  varande  ett  arfrike,  än  i  Danmark. 
Norrmannen  Hakon  Jonsson,  en  dotterson  af  hertig  Knut  Porse  och 
hertiginnan  Ingeborg  och  således  kusin  till  konung  Håkan  Magnusson, 
förklarade  sig  icke  sträfva  efter  den  norska  kronan.  Konung  Albrekts 
brorson,  hertig  Albrekt  IV,  son  af  fru  Margaretas  syster  Ingeborg, 
förklarades  af  det  norska  riksrådet  icke  kunna  komma  i  fråga, 
alldenstund  han  och  hans  föräldrar  hade  stridt  mot  Norge.  I  stället 
utkorade    man   Erik,   en  son  af  fru  Margaretas  systerdotter  Maria  och 


324 


MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UXIONSTIDEHYARFVET. 


hertig  Vratislav  af  Pommern.  Under  hans  minderärighetstid  skulle  fm 
Margareta  förestå  regeringen.  Detta  bestämdes  i  början  af  år  1368, 
strax  innan  de  svenska  stormännens  ombud  inledde  underhandlingar 
med  henne  om  att  hon  skulle  ufvertaga  regeringen  i  Sverige,  vid  hvilket 
tillfälle  de  förbundo  sig  till  att  erkänna  som  efterträdare  eller  med- 
regent  hvilken  drottningen  därtill  utsåge,  hvarmed  tydligen  ingen  annan 
kunde  menas  än  den  sexårige  Erik,  hvilken  i  september  månad  år  1389 
mottog  den  öfliga  hyllningen  på  öreting  vid  Xidaros. 

Drottningen  var  icke  närvarande  vid  denna  akt.  I  början  af  augasti 
var  hon  i  Malmö  och  utfärdade,  tillsammans  med  den  svenska  kyrkans 
primas,  den  kraftfulle  lundaärkebiskopen  Magnus  Nilsson,  ett  bref  till 
lapparne,  i  synnerhet  till  dem,  som  vistades  i  Sverige,  om  hvilkas 
obenägenhet  för  kristendomen  en  lapsk  kvinna  hade  för  dem  afgifvit 
en  berättelse.     I  det  på  latin  affattade  brefvet  uppräknas  i  korthet  den 

kristna  trons  hufvudläror.  »Besinnen  där- 
för», heter  det,  >hvilketdera  är  förnufti- 
gare, att  tro  på  Gud  sin  skapare  och 
dyrka  honom  som  den  ende  Guden  och 
genom  goda  verk  förtjäna  evinnerligt  lif 
samt  regera  evinnerligen  med  honom  och 
alla  hans  helgon  i  himmelns  härlighet  — 
elJer  ^ dyrka  afgudar  som  Gud  och  till- 
bedja människohänders  verk  och  med  onda 
gärningar  förtjäna  den  eviga  döden  och 
i  följd  däraf  evinnerligen  plågas  i  af- 
grunden  med  djäfvulen  och  hans  änglar. 
Därför  bedja  vi  eder  innerligen  och  be- 
svärja er  vid  Guds  barmhärtighet,  att  I 
afkläden  er  den  gamla  människan  med 
hennes  verk  och  ikläden  eder  den  nya  människan,  som  är  skapad  efter 
Gud,  i  det  I  ödmjukt  anammen  döpelsens  sakrament  och  med  uppriktig 
kärlek  och  skyldig  vördnad  nalkens  den  heliga  modern  kyrkan,  utanför 
hvilken  ingen  frälsas.»  Till  sist  uppmanas  ärkebiskop  Henrik  i  Upp- 
sala och  en  uppländsk  lekman  att  »icke  söka  sitt  eget  utan  med  ifver 
arbeta,  att  detta  ärende  får  en  god  utgång». 

Det  latinska  brefvet  och  den  korta  framställningen  af  kristendomens 
hufvudläror  torde  i  och  för  sig  icke  hafva  verkat  mycket  för  lapparnes 
omvändelse.  Men  den  nämnda  kvinnan,  hvilken  liksom  drottningen 
hette  Margareta,  var  så  mycket  verksammare  i  många  år,  bekämpande 
otaliga  svårigheter,  till  ersättning  hugnad  med  uppenbarelser,  hvadan 
en  af  hennes  gynnare,  gråbrodern  Filip  Petersson  i  Stockholm,  i 
skrifvelse  påminner  om  huru  Gud  stundom  verkar  underbara 
genom    kvinnan,    t.  ex.    genom    den    heliga    Birgitta  och  andra  heliga 

*  De  tre  kronorna  här  afse  helt  visst  de  tre  under  drottning  Margaretas  spira  tur- 
enade  rikena. 


^^f<0^^^^^^^^ 


297.    Drottning  Margaretas  stkret.* 


en 
ting 


DROTTNING  MARGARETA   OCH   KOMCNG   ERIK   V.      139  7  —  1412. 


325 


kvinnor.  Intresset  för  den  lapska  missionen  fortlefde  äfven  efter  denna 
tid.  Sålunda  utfärdade  konung  Erik  år  1419  en  rekommendations- 
skrifvelse  för  en  herr  Toste,  som  ville  ägna  sitt  lif  åt  lapparnes  om- 
vändelse. 

Från  Malmö  begaf  sig  drottningen  norr  ut.  Vid  den  tid,  då  öre- 
tinget hölls,  synes  hon  hafva  varit  i  Kalmar,  och  i  slutet  af  oktober 
138y  deltog  hon  i  den  herredag,  som  hölls  i  Söderköping.  Där  åtog 
man  sig,  såsom  redan  blifvit  omtaladt,  en  dryg  skatt,  som  skulle  utgå 
i  början  af  det  följande  året  och  drabbade  såväl  frälse  som  ofrälse. 
1  en  särskild  kungörelse  uppmanade  Margareta,  Sveriges  och  Norges 
drottning  samt  Danmarks  rätta  arfvinge  och  furstinna,  fogdar  och 
andra  ämbetsmän  samt  allmogen  i  det  norska  landskapet  Jämtland  att 
akta  uppsalaärkebiskopens  rätt 
och  hans  kyrkas  gamla  privi- 
legier. Bo  Jonssons  fogde  på 
Tavastehus  uppmanades  att  öf- 
verlämna  sitt  fögderi  till  drott- 
ningens fogdar  på  Abo  hus  och 
Raseborg.  Slutligen  medgåfvo 
herrame,  att  drottningen  finge 
pantsätta  kronogods,  till  och 
med  uppsalaödsgods,  dock  inga 
slott  eller  murade  fästningar, 
för  att  åstadkomma  en  summa 
af  10,000  mark  silfver,  som  hon 
skulle  af  tacksamhet,  för  det 
Gud  låtit  henne  blifva  härska- 
rinna öfver  Nordens  tre  riken, 
samt  till  lisa  för  den  nöd  de 
andliga  stiftelserna  lidit  under 
kriget  lämna  till  de  svenska  kyrkorna  och  klostren.  Hon  hade  redan 
tidigare,  såväl  i  Danmark  som  i  Norge,  visat  sig  storartadt  frikostig 
mot  de  andlige. 

Senare  på  året  besökte  drottningen  sin  fostersyster  Ingegärd 
Knutsdotter  (hertig  Bengts  brorsdotter),  hvilken  föregående  år  hade 
blifvit  abbedissa  i  Vadstena.  Adventssöndagen  invigdes  där  två  norska 
kvinnor  samt  en  präst  och  en  lekman,  och  öfvervars  den  högtidliga 
akten  af  drottningen,  biskoparne  i  Linköping,  Strängnäs,  Västerås  och 
Växjö  samt  en  mängd  stormän.  Två  dagar  därefter  utfärdade  drott- 
ningen ett  skyddsbref  för  klostret  med  all  dess  egendom. 

Mellan  stormännen  och  drottningen  fortfor  förhållandet  att  vara 
det  bästa.  Herr  Erik  Kettilsson,  hennes  svärfaders  och  gemåls  trofaste 
tjänare,  är  hennes  marsk,  herr  Sten  Bengtsson  hennes  höfvitsman  för 
krigsrörelsema,  som  nu  voro  i  främsta  rummet  riktade  mot  Stockholm. 
Under  honom  fördes  befälet  af  väpnaren  Algot  Magnusson  (tre  sjöblad) 


298.    Jämtlands  sigill  från  ISOO-talet. 


J 


326 


MBDBLTIDBNS  SENARE   SKEDE.      UNI0N6TIDBHVARFVET. 


299.  Hr  Abraham  Bra- 
derssons  sigill. 


och   den   danske   riddaren  Abraham  Brodersson  (fig.  299),  som  år  1389 
hade  blifvit  höfding  på  Varberg  och  småningom  fick  i  sina  händer  den 
_  ena  förläningen  efter  den  andra.     Strax  efter  mid- 

sommar 1390  öfverlade  hon  med  rådet  på  Stegeborg, 
vid  hvilket  tillfälle  beslöts,  att  de  af  Bo  Jonsson 
tillsatta  testamentarierna  skulle  nedlägga  sitt  upp- 
drag, och  i  stället  öfvertog  Bos  morbroder,  herr 
Sten  Bosson  (natt  och  dag)  förmynderskapet  för 
barnen,  vården  om  de  besittningar,  som  drottningen 
låtit  dem  behålla,  samt  ansvaret  för  alla  Bos  skul- 
der och  för  fullgörandet  af  stadgandena  i  hans 
testamente.  Så  upplöstes,  till  båtnad  för  drott- 
ningens makt,  den  mäktiga  förening  af  stormän, 
som  hade  haft  till  uppgift  att  bekriga  konung  Albrekt  men  i  stället 
nu  fick  böja  sig  under  en  kvinnas  mäktiga  vilja. 

De  följande  åren  upptogos 
af  striderna  mot  den  fångne 
konung  Albrekts  anhängare 
och,  sedan  denne  år  1395 
blifvit  frigifven,  mot  vitalie- 
bröderna  samt  af  underhand- 
lingarna med  hansestäderna, 
om  hvilket  allt  redan  blifvit 
taladt. 

Vid  slutet  af  år  1395 
hade  fru  Margareta  vunnit 
friare  händer  att  fullfölj a«ina 
planer.  Hennes  frände  Erik, 
redan  konung  af  Norge,  val- 
des till  konung  äfven  i  Dan- 
mark och  mottog  hyllning  i 
landets  olika  delar,  till  sist 
på  Jylland,  i  januari  månad 
1396.  Det  återstod  nu  allenast 
att  åt  honom  förvärfva  samma 
värdighet  i  Sverige.  Den  i 
allmänhet  mycket  trovärdiga 
Karlskrönikan  har  den  uppen- 
barligen felaktiga  uppgiften, 
att  drottningen  på  ett  möte  af  de  tre  rikenas  råd  framställde  förslaget 
om  Eriks  utväljande;  det  är  möjligt,  att  den  i  sammanhang  därmed 
förekommande    berättelsen    om  motståndet  mot  detta  hennes  förslag  är 


300,  301.     Två  af  Mora  stenar.  * 


*  Den  undre  bilden  visar  den  sten,  som  hugfäste  minnet  af  konung  Erik  V:8  hyll- 
ning —  hans  namn  ses  ä  stenens  här  återgifna  långsida.  Den  öfre  stenen  har  mähända 
tillkommit  i  sammanhang  med  konung  Albrekts  hyllning. 


DROTTNING  MARGARETA   OCH   KONUNG  ERIK  V.      1397—1412.  327 

diktad  i  sambaDd  med  den  sedermera  i  Sverige  rådande  förbittringen 
mot  unionen  och  mot  Margaretas  planer  och  åtgöranden.  På  grund  af 
en  uppgift  i  Vadstenadiariet  få  vi  anse  det  vara  visst,  att  Erik  V 
korades  till  Sveriges  konung  i  början  af  juni  1396  på  ett  rådsmöte  i 
Skara.  Därefter  hyllades  han  enligt  gammal  sed  å  Mora  äng,  hvarest 
i  sammanhang  därmed  en  mängd  personer  mottogo  riddarvärdighet. 
En  underrättelse  om  hyllningen  inhöggs  i  en  sten,  som  lades  vid  sidan 
af  den  sten,  på  hvilken  konungen  stod,  när  han  mottog  de  församlades 
hyllning  (fig.  301). 

Under  det  fru  Margareta  var  sysselsatt  med  genomdrifvandet  af 
sin  frändes  val  till  konung,  släppte  hon  aldrig  ur  sikte  sin  plan  att 
h(5ja  konungamakten  och  betrygga  dennas  bestånd  genom  att  förbättra 
den  ekonomiska  ställningen.  Till  reformer  hade  de  store  fått  förbinda 
sig  redan  före  konung  Eriks  val,  de  voro  på  tal  vid  den  stora  församling, 
som  hölls  i  Uppsala  i  anledning  af  hyllningen  och  de  denna  åtföljande 
festerna,  de  fastställdes  slutligen  på  en  herredag  i  Nyköping,  hvilken 
hölls  i  september  1396. 

Det  beslut,  som  där  fattades,  var  af  genomgripande  betydelse  och 
påkostande  för  de  store,  hvilkas  makt  under  den  föregående  orostiden 
hade  vuxit,  öfver  alla  de  åtgärder  till  minskande  af  kronans  rätt  och 
inkomster,  som  de  hade  vidtagit  under  de  senaste  33  åren,  ströks  ett 
bredt  streck  —  man  skulle  återgå  till  de  förhållanden,  som  rådde  i  landet 
vid  den  tid,  då  örliget  begyntes  mellan  konung  Magnus  och  rikets  män 
i  Sverige,  med  andra  ord  det  år,  då  konung  Albrekt  först  inkom  i 
Sverige.  All  den  skattejord,  som  fogdar  och  andra  ämbetsmän  under 
denna  tid  dragit  undan  kronan,  skulle  utan  all  lösen  återgå  till  henne. 
Alla  köp  af  skattejord,  genom  hvilka  kronan  blifvit  lidande,  skulle 
likaledes  återgå,  i  de  fall  då  svek  förekommit  eller  jorden  kommit  i 
händerna  på  utländska  fogdar  till  och  med  utan  återgifvande  af  köpe- 
skillingen. Alla,  som  sedan  år  1363  blifvit  frälsemän,  skulle  bevisa  sin 
rätt  därtill  och,  om  denna  befanns  underhaltig  och  icke  nåd  mellankom, 
åter  gå  under  skatt;  ingen  fick  i  öfrigt  genom  hästtjänst  frälsa  mer  än 
sin  egen  gård,  i  enlighet  med  lagens  stadganden.  Ingen  fogde  fick  på- 
lägga skatter  utan  konungens  och  drottningens  skriftliga  befallning. 
Alla  under  ofridstider  uppbyggda  fästen  skulle  nedrifvas,  därest  icke 
konungen  och  drottningen  önskade  deras  bibehållande.  Kopparberget 
skulle,  med  undantag  af  en  mindre  del,  som  tillhörde  biskopen  af  Västerås, 
tillfalla  kronan.  Fru  Margareta  skulle  för  egen  del  innehafva,  med  all 
kunglig  rätt,  Östergötland,  Rumlaborgs  län  med  Jönköping,  Väster- 
götland, Dal  och  Värmland  med  alla  fästen,  slott  och  städer,  Västerås 
slott  och  stad  samt  Norrbo  härad,  Dalarne  samt  dessutom  koppar-  och 
järnbergen.  Några  herrar  och  väpnare,  bland  dem  herr  Abraham 
Brodersson  och  herr  Nils  Svarte  Skåning,  skulle  få  behålla  sina  län 
(Värend,  Finveden,  Mark  m.  m.).  De  10,000  mark  silfver,  som  förut 
tillförsäkrats   drottningen,   skulle   få   afräknas   på  inkomsterna  af  det 


328  MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVBT. 

ofvannämnda  området  och  fingo  af  drottningen  användas  efter  godt- 
finnande,  till  gåfvor  åt  kloster  och  kyrkor,  åt  vänner  och  tjänare. 

Vid  samma  tillfälle  framträdde  fru  Margareta  inför  konungen  och 
alla  de  församlade  och  förklarade,  att  om  hon  vore  någon  af  de  när- 
varande eller  någon  annan  i  Sveriges  rike  något  skyldig  eller  pliktig, 
ville  hon  gärna  utgifva  och  betala  hvad  rådet  funne  skäligt  och  rätt. 
Som  ingen  hade  något  att  kräfva  och  de  närvarande  tvärtom  visste, 
att  hon  gjort  alla  till  nöjes,  förklarade  de  henne  kvitt  och  utan  sak, 
ja,  tackade  henne  för  allt,  hvad  hon  gjort.  Fru  Margareta  afgaf  dess- 
utom den  förklaringen,  icke  för  första  gången,  att  hvarken  hon  eller 
konung  Erik  ansåg  sig  skyldig  att  fullgöra  hvad  konung  Albrekt  till- 
förne utlofvat,  af  hvad  slag  det  vara  må,  därest  de  icke  ville  göra  det 
af  synnerlig  nåd  och  god  vilja  mot  dem,  som  gjorde  sig  förtjänta 
däraf. 

Alltså  en  fullständig  frikallelse  från  ansvar  åt  drottning  Margareta 
och  ett  fullständigt  öfverkorsande  af  allt  det,  som  hade  skett  under 
konung  Albrekts  regeringstid.  Stormännen,  som  hade  satt  honom  på 
tronen  och  sedan  dess  gjort  houom  makten  stridig,  stormännen,  som 
under  den  föregående  tiden  hade  låtit  tygellösheten  råda  och  själfviskt 
sökt  sin  egen  vinning,  voro  nu  helt  fridfärdiga  och  läto  sig  nöjas  med 
att  deras  makt  gjordes  till  intet.  Genom  Nyköpings  mötes  beslut  jord- 
fäste de  själfva  sina  sträfvanden  att  upprätta  ett  stormansvälde.  Man 
kan  med  skäl  undra  på  detta  omslag  i  deras  hållning.  Sedan  de  år 
igenom  hållit  sig  uppe  mot  konung  Albrekt,  aftvingande  honom  alltmera 
makt  och  myndighet,  kasta  de  sig  nu  för  fru  Margaretas  fötter,  gif vande 
sig  åt  henne  på  nåd  och  onåd.  Stormannahöfdingarne  från  konung 
Magnus*  tid  voro  nu  gamla  vordna  och  saknade  måhända  den  nödiga 
kraften  och  hågen  att  verka,  sedan  Bo  Jonsson,  som  i  åratal  varit  själen 
i  deras  företag,  helt  plötsligt  ryckts  bort.  Det  förtroende  han  gifvit 
sina  testamentarier  sveko  dessa  —  till  rikets  sannskyldiga  nytta.  Den 
ende,  som  icke  var  hågad  att  foga  sig  efter  den  nya  ordningen,  den 
ende,  som  ville  träda  i  Bo  Jonssons  fotspår,  var  hans  son  herr  Knut, 
hvilken  till  en  tid  åt  sig  upprättade  ett  eget  välde  i  Finland.  Han 
uppmanades  genom  Nyköpingsbeslutet  att  underkasta  sig,  hvilket  han 
dock  icke  gjorde  förrän  två  år  senare. 

Drottning  Margareta  hade  således  tillfredsställelsen  att  se  två  af 
sina  planer  förverkligade  —  Erik  var  konung,  och  stormännens  makt 
var  bruten.  Men  hon  hade  en  tredje  plan,  hvilken  hon  förberedde  med 
samma  klokhet,  hofsamhet  och  kraft  som  de  två  andra.  Äfven  denna 
var  på  tal  under  mötet  i  Nyköping,  men  likasom  hon  tidigare  hade 
förberedt  de  beslut,  som  vid  detta  fattades,  så  förekom  här  allenast  en 
förberedelse  till  den  tredje  planens  förverkligande.  Ett  stadgande  i 
mötets  beslut  lyder  så:  »Likaledes  skola  vi  så  många  af  riket  Sverige 
med  full  makt,  när  vår  herre  konung  Erik  eller  drottning  Margareta 
oss  tillsäger  och  på  hvad  ställe  han  eller  hon  vill,  möta  rikets  män  af 


DROTTNING  MARGARETA   OCH   KONUNG   ERIK   V.      1397—1412.  329 

Danmark  och  Norge  och  komma  öfverens  med  dem,  å  konung  Eriks 
och  allt  Sveriges  rikes  vägnar,  efter  vår  herres  och  frus  råd  och  vilja, 
efter  det  vi  alla  af  dessa  tre  riken  hafva  en  herre  och  konung,  före- 
nämnde vår  herre  konung  Erik,  och  vilja  och  skola  vi  då  komma 
öfverens,  göra  dem  en  sådan  förvaring  och  mottaga  en  sådan  af  dem, 
att  både  förenämnde  vår  herre  och  fru  och  vi  alla  af  dessa  tre  riken 
äro  förvarade  om  alla  stycken,  efter  förenämnde  vår  herres  och  frus 
råd  och  vilja,  och  skola  vi  det  då  så  bevara  af  alla  dessa  tre  riken, 
att  intet  af  dem  skall  någon  tid  örliga  eller  prånga  på  det  andra.» 

Det  är  planen  att  åstadkomma  en  union  mellan  de  tre  nordiska 
rikena,  drottning  Margaretas  plan,  som  uttalas  i  denna  paragraf  med 
dess  tunga  språk  och  invecklade  satser. 

Det  tUlämnade  mötet  af  de  tre  rikenas  råd  hölls  i  juni  månad 
1397.  Söndagen  den  17  juni  kröntes  Erik  till  de  tre  rikenas  konung  i 
Kalmar  stads  kyrka,  d.  v.  s.  i  den  kyrka,  som  fordom  fanns  i  den  nu 
8.  k.  gamla  staden.  Helt  visst  voro  festligheterna  stora,  men  vi  känna 
om  dem  icke  mer,  än  att  133  personer  mottogo  riddarslaget.  De  till 
kröningen  församlade  stannade  länge  kvar.  Den  13  juli  utfärdade  67 
riksråd  ett  intyg,  att  Erik  var  krönt  till  konung  öfver  Danmark, 
Sverige  och  Norge,  hvadan  de  lofvade  honom  all  undersåtlig  lydnad, 
hvarjämte  de  bådo  Gud  löna  deras  kära  fru  drottning  Margareta  allt 
godt,  för  det  hon  varit  dem  så  nära  och  umgåtts  med  dem  i  de  tre 
rikena  och  så  förestått  dessa,  att  alla,  som  i  dem  bygga  och  bo,  henne 
intet  skylla;  »Gud  gifve  henne  himmelriket.» 

Småningom  minskades  kröningsgästernas  antal.  De,  som  stannade 
kvar,  voro  sysselsatta  med  viktiga  angelägenheter.  Det  gällde  intet 
mindre  än  att  uppsätta  en  handling,  som  skulle  närmare  bestämma 
arten  af  den  union,  som  hädanefter  skulle  råda.  Det  på  papper  skrifna, 
ofta  rättade  utkastet  finnes  ännu  i  behåll.  Det  innehåller  följande  punkter: 

1.  De  tre  rikena  skola  hädanefter  hafva  en  konung  och  aldrig  skiljas. 

2.  Efter  hvar  konungs  död  skall  efterträdare  väljas  endräktigt  af 
alla  tre  rikena.  Efterlämnar  död  konung  söner,  väljes  den  äldste  till 
efterträdare,  de  andra  erhålla  förläningar.  Dör  konungen  barnlös, 
väljes  efterträdare  efter  bästa  skön  och  samvete. 

3.  Alla  tre  rikena  skola  vara  i  samdräkt  och  kärlek,  det  som 
händer  ett,  örlig  eller  utlänningars  anfall,  det  gäller  alla  tre,  och  hvart 
rike  hjälpe  de  andra  med  all  trohet  och  all  makt.  Det  rike,  som  är 
anfallet,  underhålle  de  andra  rikenas  härar,  men  konungen,  ej  riket, 
svarar  för  lön  samt  ersättning  för  skada  och  fängelse.  Ingen  undan - 
dragé  sig  med  det,  att  han  icke  är  skyldig  att  göra  tjänst  utom  sitt 
rikes  gräns,  ty  alla  rikena  skola  nu,  under  en  konung  och  herre,  vara 
som  ett  rike. 

4.  Hvart  rike  hafve  sin  lag  och  rätt,  och  konungen  styre  dem 
därefter.  Han  före  icke  ur  ett  rike  till  ett  annat  hvad  där  ej  förut 
varit  lag  och  rätt. 


330  MBDBLTIDENS   SENARS   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

5.  Den,  som  blifvit  biltog  i  ett  rike,  är  fridlös  i  de  andra. 

6.  Om  underhandlingar  påkomma  med  främmande  herrar  eller  stater, 
afgöre  konungen  det  med  rådet  i  det  rike,  i  h vilket  han  befinner  sig, 
eller  med  några  från  hvart  rike. 

7.  Allt  detta  skall  hållas  som  föreskrifvet  står  samt  så  uttydas 
och  förstås,  att  det  länder  Gud  till  heder,  vår  herre  konungen  och 
riket  till  gagn,  godt  och  fred.  Om  någon  gör  häremot,  skola  alla  i  de 
tre  rikena  hjälpa  konungen  och  hans  ämbetsmän  att  det  af  styra. 

8.  Drottning  Margareta  skall  med  all  kunglig  rätt  innehafva  allt, 
hvad  fadern  och  sonen  hade  gifvit  henne  i  Danmark,  morgongåfvan  i 
Sverige  och  hvad  svenskarne  hade  gifvit  henne  samt  hvad  mannen  och 
sonen  hade  gifvit  henne  i  Norge.  Vid  hennes  död  skulle  slotten  återgå 
till  kronan,  men  i  öfrigt  kunde  hon  äfven  i  sitt  testamente  förfoga 
öfver  hvad  hon  hade. 

9.  Dessa  artiklar  skola  intagas  i  en  skrifvelse,  som  utfärdas  på 
pergament  i  sex  exemplar,  två  för  hvart  rike,  samt  beseglas  med 
konungens,  drottningens,  rikenas  råds  och  mäns  samt  köpstädemas 
sigill. 


802.    Sigillen  under  unionsdokumentei. 

Den  urkund,  ur  hvilken  dessa  punkter  äro  antecknade,  är  skrifven 
på  papper  och  är  således  något  annat  än  de  pergamentsurkunder,  som 
omtalas;  den  är  endast  en  förberedelse  till  dem.  Den  är  ock  be- 
seglad på  ett  helt  annat  sätt.  I  pappersbrefvet  säges,  att  detta  skulle 
beseglas  af  6  danskar,  7  svenskar  och  4  norrmän,  men  endast  tio  sigill 
eller  spår  af  sådana  finnas  för  närvarande  å  det  i  Köpenhamn  för- 
varade originalet:  de  norska  sigillen  saknas  alldeles,  af  de  danska  saknas 
tre,  under  det  alla  sju  svenskarne  hafva  beseglat:  ärkebiskop  Henrik, 
biskop  Knut  i  Linköping,  herrar  Karl  af  Tofta,  Sten  Bengtsson  (bjälke) 
Ture  Bengtsson  (bjälke),  Erengisle  Nilsson  (natt  och  dag  på  längden) 
och  Algot  Magnusson  (tre  sjöblad).  Pappersurkundens  provisoriska 
karaktär  styrkes  ytterligare  af  det  sätt,  på  hvilket  sigillen  blifvit 
påtryckta  (fig.  302).  Att  alla  de  svenska  ombudens  sigill  förekomma 
i  denna  urkund  af  förberedande  natur,  att  de  norska  sigillen  och  tre 
af  de  sex  danska  saknas,  torde  få  bevisa,  att  det  var  den  svenska  upp- 
fattningen, som  i  det  beslut  urkunden  uttalar  gjort  sig  gällande. 
Antagligen  har  drottning  Margareta  icke  funnit  sig  nöjd  med  de  gjorda 


DROTTNINa  MARGARETA  OCH  KONUNG   ERIK  V.      1397—1412.  331 

bestämmelserna.  Det  är  svårt  att  finna  någon  annan  grund  för  under- 
låtenheten att  utfärda  de  i  skrifvelsen  omtalade  sex  pergaments- 
urkunderna. 

Då  dessa  pergamentsurkunder  icke  blefvo  utfärdade,  voro  och  blefvo 
de  bestämmelser,  som  det  s.  k.  unionsdokumentet  innehåller,  intet  annat 
än  ett  ord  på  papperet,  det  blef  aldrig  verklighet,  till  intet  förbindande. 
De  förhandenvarande  förhållandena  fingo  tills  vidare  fortgå.  Detta  läm- 
nade ett  stort  spelrum  för  en  kraftig  vilja,  sådan  som  fanns  hos  drott- 
ning Margareta,  och  åt  det  godtycke,  som  kännetecknade  konung  Erik. 

Af  den  kommande  tiden,  i  synnerhet  af  dem  i  Sverige,  som  kommo 
att  erfara  unionens  vådor  och  som  kände  sig  manade  att  af  all  makt 
motarbeta  denna,  framhålles  drottning  Margareta  såsom  unionstankens 
främste  representant  —  hvilket  nog  var  riktigt  — ,  och  hon  får  i  följd 
däraf  uppbära  rikligt  med  förebråelser.  Så  säger  den  under  konung 
Karl  II:s  inseende  tillkomna  Karlekrönikan  om  fru  Margareta: 

Vida  skall  man  en  dylik  leta 

som  sä  kan  med  klokskap  nmgä 

och  de  riken  sammanfä 

Sverige,  Danmark  och  Norrig, 

sent  fOdes  annan  kvinna  slik.  t 

Mig  tyckes  de  svenske  ej  vara  kloka, 

dä  de  henne  till  höfdinge  togo, 

de  voro  ganska  fläka  dä, 

att  ingen  af  dem  mätte  riket  förestä, 

utan  gingo  tvärt  ifrän  deras  lag. 

Det  ängrat  dem  sedan  mängen  dag; 

deras  lag  visar  sä, 

det  utländske  i  riket  ej  rada  fä. 

Krönikans  författare  har  förgätit,  att  drottning  Margareta  var 
änka  efter  en  svensk  konung  och  således  vida  mindre  utländsk  än 
hennes  företrädare  konung  Albrekt. 

Drottningen  fortfor  att  utöfva  ett  öfvermäktigt  inflytande  på 
regeringen,  äfven  sedan  konung  Erik  år  1400  förklarats  myndig  och 
1401  ridit  sin  eriksgata. 

För  att  betrygga  den  nya  konungamakten  var  hon  angelägen,  att 
Erik  skulle  förmäla  sig.  Hon  vände  sig  till  England  för  att  i  konung 
Henrik  IV:s  dotter  Filippa  finna  en  brud  åt  sin  skyddsling.  Hennes 
förslag  upptogs  med  mycken  försiktighet  af  den  engelske  konungen. 
Långvariga  underhandlingar  fördes.  Konung  Henrik  sände  år  1400  en 
person  till  Norden  för  att  taga  reda  på  förhållandena  därstädes.  Om- 
sider kom  prinsessan,  år  1406,  till  Danmark,  förd  af  herr  Ture  Bengtsson 
(bjälke),  en  broder  till  den  förre  marsken.    Rimkrönikan  berättar: 

Dä  de  kommo  till  den  danska  strand, 
med  ära  fördes  den  jnngfra  pä  land, 
konxing  Erik  nndflck  henne  väl  dä, 
drottning  Margareta  gjorde  ock  sä. 


332  MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

Drottningen  lät  strax  reda  till 

oeh  konungs  bröllop  göra  vill, 

hon  lät  reda  mängahanda, 

i  Land  m&nde  det  hofvet  st&nda. 

Hon  lät  dit  sammankalla 

prelater,  riddare  och  svenner  alla. 

De  herrar  gjorde  som  hon  bad 

och  kommo  till  Lund  den  samma  dag 

hon  hade  dem  förelagt, 

de  kommo  där  med  pris  och  makt, 

de  redde  sig  nt  som  de  mest  gäto  (förm&dde), 

de  voro  där  glada  i  allo  mätto. 

Många  ädla  kvinnor  dit  ock  fara 

med  mänga  höf veliga  jnngfrnrs  skara. 

Pipare,  basnnare  och  allsköns  lek 

man  där  ymnigt  höra  fick. 

Månget  skönt  hors  (häst)  man  där  framledde, 

med  gyllene  stycke  och  silke  bredde, 

de  herrar  därå  rida  dast 

och  gjorde  sig  glädje  och  mycken  last. 

Medan  det  hofvet  mänd  stända, 

de  hade  förgätit  sorg  och  vända. 

Slutorden  utgöra  en  påminnelse  om  den  följande  tidens  veder- 
mödor. 

Till  hofmästarinna  för  drottning  Filippa  sattes  fru  Katarina  Knuts- 
dotter, änka  efter  den  norske  drotseten  Agmund  Finnsson  och  brors- 
dotter till  hertig  Bengt  Algotsson.  Hon  afled  dock  redan  följande  år 
och  jordades  hos  sina  fränder  i  Vadstena. 

Enligt  Nyköpings  mötes  beslut  skulle  undersökningen  om  och  åter- 
kräfvandet  af  de  från  kronan  undandragna  skattegodsen  utföras  på  ett 
hälft  år.  De  första  räfstetingen  höllos  i  Västergötland  mot  slutet  af 
år  1396,  de  sista  höllos  först  efter  fru  Margaretas  död.  Konungen  ut- 
nämnde för  dessa  ting  en  särskild  domhafvande,  vanligen  ett  riksråd, 
som  dömde  jämte  lagmannen.  För  hvar  lagsaga  tillsattes  en  nämnd  af 
frälsemän,  hvilken  pröfvade  målen  tillsammans  med  en  nämnd  af  bönder 
från  det  härad,  i  hvilket  ett  omtvistadt  gods  låg.  I  de  flesta  fallen  ut- 
lystes räfsteting  för  en  lagsaga  eller  del  af  en  lagsaga  på  någon  be- 
stämd ort,  t.  ex.  i  Lödöse  för  södra  Västergötland  och  Dal,  i  Skara  för 
återstoden  af  Västergötland,  i  Vadstena  för  Östergötland  västan  Stång, 
i  Söderköping  för  samma  landskap  östan  Stång,  i  Jönköping  för  Rumla- 
borgs  län,  i  Strängnäs  för  Södermanland.  I  Småland  och  österlanden 
höllos  räfstéting  i  hvarje  härad.  Åklagare  var  i  de  flesta  fall  fogden 
inom  området. 

Reduktionen  bedrefs  med  mycket  allvar.  Fogdarne  voro  ifriga  att 
framställa  yrkanden,  i  synnerhet  fogden  på  Rumlaborg,  Esbjörn  djäken. 
Nämnden  yttrade  sig,  synes  det,  i  de  flesta  fall  med  samvetsgrannhet, 
och  domen  fälldes  med  oväld.  Den  2  augusti  1409,  då  riddaren  herr 
Tord  Bonde,  konungsdom  hafvande,  och  lagmannen  herr  Ture  Bengtsson 


DROTTNING   MARGARETA   OCH   KONUNG  ERIK  V.      1397 — 1412.  333 

höllo  räfsteting  i  Uppsala  angående  skattegodsen  i  Ulleråkers  härad, 
dömde  de  jord  från  herr  Tord  själf  åter  till  kronan.  Vid  räfstetinget, 
som  i  oktober  1399  hölls  i  Västerås,  var  biskopens  fogde  kronoåklagare, 
och  gods  fråndömdes  kyrkor  och  biskopsstolen.  Tyvärr  kan  man  icke 
utröna,  huru  mycket  på  detta  sätt  återvanns  för  kronan,  men  att  det 
måtte  hafva  varit  ansenligt,  kan  man  sluta  af  de  få  sifferuppgifter,  som 
blifvit  bevarade.  Allenast  i  Västerås  län  (mellan  Sagan  och  Köpingsån) 
återfick  kronan  mer  än  500  fastigheter,  och  tio  jordägare  miste  helt  och 
hållet  sin  frälserätt.  Inom  Upplands  lagsaga  synas  ungefär  1,200  gårdar 
hafva  återfallit  till  kronan. 

Saken  hade  sin  gång,  frälsemännen  ville  eller  vågade  icke  göra  in- 
vändningar. Missnöje  mot  räfsten  uttalades  däremot  från  ett  håll, 
hvarest  kärleken  till  ordning  borde  hafva  varit  större  än  snikenheten 
efter  gods,  från  kyrkans  sida.  1  början  deltogo  biskopar  och  kaniker  i 
räfstetingen,  men  de  drogo  sig  småningom  tillbaka.  Snart  nöjde  de  sig 
icke  med  att  hålla  sig  passiva.  Redan  år  1403  klagade  Linköpings 
domkapitel  öfver  de  oförrätter,  kyrkan  under  de  senaste  fyrtio  åren 
hade  lidit  och  ännu  led,  och  sex  år  därefter,  då  samma  domkapitel  af 
rådet  uppmanades  att  sända  ombud  till  kyrkomötet  i  Pisa,  undandrog 
det  sig  detta,  emedan  de  voro  allenast  ^^pysar  och  fånar»  mot  de  ut- 
ländska män,  som  besökte  mötet  och  som  därvid  utvecklade  myckeu 
ståt  —  biskopen  af  Wörzburg  hade  begifvit  sig  till  Pisa  med  300 
hästar  — ,  under  det  de  icke  vågade  öppna  munnen  mot  fogdarne  och 
deras  tjänare,  hvilka  genom  onda  världsliga  domar  beröfvade  kyrkan 
hennes  gods.  Vid  biskopsmötet  i  Arboga  år  1412  beslöts  att  icke  vidare 
låta  lekmännen  kränka  kyrkans  rätt,  att  domar,  som  fråntogo  kyrkan 
jordagods,  skulle  anses  ogiltiga,  därest  de  voro  fällda  allenast  af  lekmän. 
Tvenne  kronans  fogdar,  som  hade  tagit  i  besittning  tvenne  Uppsala 
domkyrkas  gods,  kallades  att  därför  stå  till  laga  ansvar  inför  biskoparne 
och  hotades  med  bannlysning,  om  de  icke  återlämnade  godsen.  Så  hög- 
ljudda blefvo  till  sist  kyrkans  klagomål,  att  konung  Erik  efter  drott- 
ning Margaretas  död  gaf  efter  till  förmån  för  de  andlige  och  år  1413 
bestämde,  att  hädanefter  skulle  biskopen  inom  sitt  stift  vara  konungens 
domhafvande  på  räfstetingen,  och  skulle  tvenne  kaniker  och  sex  frälse- 
män för  hvar  lagsaga  sitta  i  nämnden.  Tidigare  domar  upphäfdes,  och 
de  förut  nitiska  fogdarne  förföljdes.  Nämnden,  som  förut  vittnat  till 
förmån  för  kronan,  vittnade  nu  mot  denna;  ibland  äro  vittnesmålen 
föga  öfverensstämmande  med  de  historiska  förhållandena,  såsom  när  en 
östgötisk  nämnd  år  1413  förklarade,  att  en  ö  i  Bråviken  hade  varit 
frälse  ända  sedan  hednatiden.  Med  år  1414  upphörde  reduktionen 
fullkomligt. 

Vid  räfstetingen  fingo  stormännen  göra  tjänst,  men  på  statens 
ärenden  var  deras  inverkan  mindre  betydande.  Någon  genom  karaktär 
och  sträfvanden  själfskrifven  ledare  i  en  opposition  mot  konungamakten 
fanns  icke,  icke  ens  någon,  som  kunde  genom  sin  ställning  i  samhället 


334  MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARPVET. 

anses  vara  ledare.  Drottning  Margareta  nämnde  aldrig  någon  drotsete, 
och  konung  Erik  bortgaf  icke  denna  värdighet  förrän  i  slutet  af  sin 
regering,  därtill  nödd  och  tvungen.  Herr  Erik  Kettilsson,  som  blifvit 
Sveriges  marsk  vid  drottningens  inkallande  till  Sverige,  bibehöll  denna 
värdighet  intill  sin  död  år  1396  men  fick  icke  någon  efterträdare. 
Under  sådana  förhållanden  måste  regenten  gripa  in  öfverallt,  och  så 
länge  drottningen  lefde,  gjorde  hon  det  äfven.  Under  perioden  1397 — 1412 
besökte  hon  och  konungen  (ofta  voro  de  tillsammans)  nästan  hvart  enda 
år  Sverige.  Drottningen  var  stundom  närvarande  vid  räfstetingen,  och 
då  hon  som  kvinna  icke  kunde  utöfva  en  regents  domsrätt,  använde 
hon  så  mycket  mera  sin  förmåga  att  öfvertala,  och  hennes  råd  vägde 
därvid  mycket,  vare  sig  man  gaf  efter  af  öfvertygelse  eller  emedan  man 
fruktade  för  hennes  makt.  Hon  hade  en  natur,  som  medveten  af  sin 
egen  kraft  litar  på  sig  själf  men  icke  är  alltför  benägen  att  lita  på 
andra.  När  den  23-årige  Erik  år  1405  begaf  sig  till  Norge,  hvarest  han 
då  hoppades  få  möta  sin  brud,  som  likväl  icke  kom  förrän  följande  år, 
sände  hans  »kära  moder>  fru  Margareta  med  honom  en  instruktion,  som 
angaf  hvad  han  skulle  göra  och  hvad  han  skulle  låta.  De  viktigaste 
angelägenheterna  voro  upptagna  under  den  senare  rubriken. 

Ett  var  det,  som  mot  drottning  Margareta  framkallade  missnöje 
och  i  betydlig  grad  bidragit  till  den  mörka  färgläggning,  som  den 
följande  medeltidens  och  ännu  senare  svenska  häfdatecknare  använde 
vid  skildringen  af  hennes  regeringstid  —  de  dryga  skatterna.  Olaus 
Petri  berättar  i  sin  krönika,  att  hon  pålade  en  rumpeskatt,  att  bonden 
skulle  göra  skatt  för  all  sin  boskap.  Hon  lade  ock  på  att  hvar  bonde, 
som  hade  egen  eldstad,  skulle  utgifva  en  mark,  jämte  andra  skatter. 
Allt  det  guld,  silfver  och  penningar,  som  hon  kunde  öfverkomma  i 
Sverige,  skickade  hon  ut  till  Danmark,  så  att  af  hennes  anslag  kunde 
väl  märkas,  att  hon  ville  så  utarma  Sverige,  att  det  aldrig  skulle 
komma  sig  till  makt  utan  alltid  sedan  blifva  under  Danmark. 

Denna  mäster  Olofs  beskyllning,  hvilken  för  öfrigt  af  många  blifvit 
upprepad,  var  för  visso  ogrundad.  I  finansernas  usla  tillstånd  vid  hennes 
regeringsan  trade  och  i  nödvändigheten  att  bestrida  en  mängd  dryga 
utgifter  ligger  anledning  nog  till  de  betungande  och  med  skäl  öfver- 
klagade  skatterna.  Drottningen  medgifver  själf,  att  de  voro  svåra. 
»Vi  hafva  väl  förstått»,  säger  hon  i  en  skrifvelse  till  Uppsala  stift  af 
år  1403,  »att  allmogen  har  haft  stor  tunga  och  vedermöda,  synnerligen 
sedan  vi  kommo  till  detta  riket;  endels  hafver  det  vållat  stort  örlig 
och  tunga,  som  har  legat  på  riket,  endels  själfsvåld,  girighet  och  egen- 
vilja  hos  oss  samt  våra  fogdar  och  ämbetsmän;  somt  hafver  man  icke 
kunnat  bättra,  somt  måtte  vi  och  de  väl  hafva  bättrat,  ehuru  det  icke 
skedt  är,  dess  värre.»  Det  har  redan  talats  om  den  markgäld,  som 
enligt  1389  års  herredags  beslut  skulle  utgå  af  hvar  man  för  sig.  Det 
torde  hafva  varit  denna,  som  af  Olaus  Petri  kallas  rökskatten,  emedan 
den   erlades   af  enhvar,    som   hade   egen  stuga,  från  hvars  härd  röken 


DROTTNING  MARGARETA   OCH  KONUNG   ERIK  V.      1397—1412.  335 

uppsteg.  Därtill  kom  skatten,  som  lades  på  boskapen,  för  hvilken  gärd 
vi  känna  hvarken  den  närmaste  anledningen  eller  tiden,  då  den  på- 
lades. Eimkrönikan  omtalar  en  skatt  af  12  öre  (half annan  mark)  att 
utgifvas  för  kvar  stuga  till  återlösande  af  Gottland.  Drygast  af  allt 
och  mest  öfverklagad  var  dock  femtonmarksgälden,  hvilken  flera  år 
utgick,  dock  näppeligen  så,  som  en  och  annan  antagit,  med  15  mark 
för  hvart  markland  jord,  utan  var  sannolikt  för  denna,  liksom  för 
andra  utomordentliga  hjälper,  folket  fördeladt  i  grupper  af  visst  antal 
personer,  och  erlade  hvar  grupp  15  mark.  När  konung  Erik  år  1401 
red  sin  eriksgata,  medgaf  han  en  nedprutning  af  denna  gärd  med  en 
tredjedel.  Återstoden  aflystes,  på  allmogens  begäran,  år  1403  af  drott- 
ning Margareta,  som  lofvade,  att  hädanefter  skulle  allmogen  icke  utgöra 
mera  skatt  än  i  sankt  Erik  konungs  och  i  andra  drottningens  föräldrars 
och  herrars  dagar.  Dock  skulle  årligen  utgöras  fyra  dagsverken  om 
hösten,  fyra  om  våren  och  för  öfrigt  åtta  till  konungens  fästen  och 
gårdar. 

Emellertid  tog  drottningen  för  att  öka  kronans  inkomster  icke 
alltid  sin  tillflykt  till  beskattning.  Hon  sökte,  äfven  om  det  för  till- 
fället vållade  en  utgift,  öka  kronans  jordegendom  genom  köp  och  byte, 
hvartill  kom  allt  det,  som  under  årens  lopp  vanns  genom  reduktionen. 
Tyvärr  var  förhållandet  till  främmande  makter  i  allmänhet  icke  så 
godt,  att  det  medgaf  en  nedsättning  af  utgifterna. 

Pantförläningar  förekommo  under  fru  Margaretas  tid,  ehuru  icke 
så  ofta  som  under  den  närmast  föregående,  och  vi  finna  henne  mycket 
benägen  att  snart  återlösa  panterna.  Kronans  slott  måste  naturligtvis 
anförtros  åt  höfdingar,  men  hon  aktade  sig  för  att  förena  så  många  på 
en  hand,  att  hon  därigenom  skulle  gifva  någon  makt  att  upphäfva  sig 
till  konungadömets  motståndare.  Ett  undantag  i  afseende  på  för- 
läningarnas  storlek  utgör  allenast  herr  Abraham  Brodersson,  hvilken 
till  sist  innehade  åtta  slott  med  underliggande  län.  Rättmätigt  missnöje 
framkallades  i  Sverige  genom  drottningens  sed  att  bortgifva  rikets 
slott  och  län  åt  danskar.  Herr  Abraham  var  danskt  riksråd,  likaså 
Nils  Jönsson,  kallad  svarte  skåning,  hvilken  under  fejden  mot  konung 
Albrekt  belägrade  Axevall  och  sedan  erhöll  befälet  på  detta  slott, 
som  något  senare  utbyttes  mot  Nyköpings  hus.  Ett  par  danska  riks- 
råd innehade  tidtals  Kalmar  och  Borgholms  slott. 

Äfven  om  drottning  Margareta  hade  den  tanken,  att  hennes  makt- 
område omslöts  af  de  tre  rikenas  gränser,  så  fanns  ingen  rättslig 
grund  för  de  tre  rikenas  enhet  med  undantag  af  den,  som  förelåg  i 
hennes  och  konungens  personliga  ställning  till  de  tre  rikena.  Under 
sådant  förhållande  måste  man  anse  henne  hafva  kränkt  Sveriges  rätt 
genom  att  gifva  danskar  förläningar  i  Sverige,  under  det  ingen  svensk 
erhöll  någon  förläning  i  Danmark.  Detta  visar  redan  under  hennes 
tid  —  och  under  unionens  följande  tid  framträdde  detta  ännu  mera  — 
ett  brottsligt  nedsättande  af  Sverige  till  förmån  för  Danmark,  hvilket 


386  MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UKIONSTIDEHVARFVET. 

framkallade  det  bekanta  yttrandet  af  Olaus  Petri,  som  senare  för- 
fattare utan  orsak  lagt  i  drottning  Margaretas  mun:  »Sä  att  man  be 
gynte  med  tiden  säga  till  konungen:  Sverige  skall  föda  eder,  Norge 
skall  kläda  eder,  med  Danmark  skolen  I  strida.  Det  kom  ju  därtill, 
att  i  Sverige  och  Norge  skulle  vara  trälar  och  i  Danmark  skulle  vara 
herrarne,  och  det  var  icke  lika  fördel.»  Det  sätt,  på  hvilket  unionen 
tillämpades,  måste  från  början  hos  opartiskt  tänkande  män  i  Sverige 
framkalla  en  misstro  till  denna. 

Den  under  1400-talet  hos  de  unionsfientliga  svenskarne  uppkomna 
bitterheten  mot  drottning  Margareta  framkallade  en  del  afsiktliga 
lögner,  såsom  den,  att  hon  skulle  hafva  låtit  prägla  ett  mynt  med  en 
oanständig  bild,  hvarigenom  hon  ville  visa  sitt  förakt  för  Sverige. 
Historien  har  uppkommit  genom  fnisstydning  af  en  bokstaf.  Mynt  af 
detta  slag  förekomma  i  myntsamlingar,  men  deras  äkthet  är  ytterst 
tvifvelaktig.  Man  kan  icke  tillerkänna  drottning  Margareta  något  enda 
till  vår  tid  bevaradt  svenskt  mynt.  I  eget  namn  kan  hon  icke  hafva 
slagit  mynt  annat  än  under  perioden  1389 — 1396;  efter  den  tiden  måste 
mynten  hafva  präglats  i  konung  Eriks  namn 

Missnöjet  mot  Margareta  var  så  stort,  att  i  de  kronologiska  an- 
teckningar, som  fördes  i  det  af  henne  så  myckel/  omhuldade  Vadstena 
kloster,  en  senare  hand  tillagt,  i  sammanhang  med  uppgiften  för  år 
1389  om  hennes  tillträde  af  regeringen:  >Nu  innehade  danskarne  landet 
i  många  år,  och  tyskarne  lofprisades  af  landets  inbyggare.»  Så  mycket 
är  dock  fullkomligt  visst,  att  icke  hade  man  under  drottning  Margaretas 
tid  anledning  att  med  saknad  se  tillbaka  till  den  tyska  tiden  under 
konung  Albrekt  med  dess  öfvervåld  och  godtycke. 


Den  roll,  som  hansestäderna  spelade,  när  konungadömet  öfvergick 
från  Albrekt  till  Margareta,  är  redan  omnämnd  och  behöfver  således 
icke  här  framställas.  Hur  viktiga  man  fortfarande  ansåg  hansans  städer 
vara,  synes  bäst  däraf,  att  man  i  fråga  om  tronföljden  i  Danmark  efter 
konung  Valdemars  död  infordrade  städernas  yttrande.  De  behärskade 
fortfarande  sjöhandeln  och  hade  icke  uppgif vit  sina  anspråk  på  privilegier, 
hvilka  dock  numera,  då  Skåne  åter  tillfallit  Danmark,  mindre  ofta  ut- 
kräfdes  af  Sveriges  konung. 

Af  en  mera  betänklig  art  var  förhållandet  till  den  preussiska 
orden. 

Vi  hafva  redan  sett,  att  ordens  högmästare  Konrad  von  Jungingen 
i  april  1398  satte  sig  i  besittning  af  Gottland,  hvarigenom  en  ända 
gjordes  på  det  därifrån  utgående  sjöröfveriet.  Denna  högmästarens 
opåräknade  mellankorast  var  helt  oangenäm  såväl  för  Albrekt  som  för 
Margareta.  Den  förre  uppsökte  hösten  samma  år  högmästaren  i  Danzig 
och  fordrade  öns  utlämnande  men  erhöll  till  svar  ett  nej,  alldenstund 


DROTTNING  MARGARETA  OCH  KONUNG  ERIK   V.      1397—1412.  337 

utlämnandet  skulle  betyda  detsamma  som  ett  återställande  af  sjö- 
röfveriet.  Återkommen  hem  framställde  konung  Albrekt  förslaget  att 
lämna  ön  tills  vidare  i  ordens  händer,  om  han  finge  ett  lån  på  10,000 
nobler.  Högmästaren  svarade,  att  de  tio  tusen  noblema  skulle  han 
få,  men  han  måste  också  förbinda  sig,  för  att  en  gång  återfå  ön,  att 
dessutom  betala  såsom  ersättning  för  de  utgifter,  som  sjöröfvames  be- 
kämpande vållat  orden,  en  summa  af  20,000  nobler,  och  fordrade  orden, 
som  icke  synes  hafva  haft  full  tillit  till  konung  Albrekt,  att  hans 
öfverlåtelsebref  skulle  beseglas  af  hans  fränder  och  af  de  inom  hans' 
land  liggande  städerna.  A  andra  sidan  synes  konung  Albrekt  icke 
hafva  varit  hågad  att  binda  sig  med  alltför  många  och  därjämte  mera 
fjärran  stående  borgensmän.  Därest  städernas  sigill  fordrades,  ville 
han  icke  hafva  något  med  underhandlingarna  att  göra.  Behofvet  af 
penningar  blef  dock  alltför  trängande.  I  maj  1399  kvitterade  Albrekt 
de  10,000  noblema  och  åtog  sig  de  redan  nämnda  förpliktelserna,  hvar- 
jämte  han  skulle  ersätta  allt  hvad  orden  utgifvit  för  fästningsarbeten, 
och  dylikt  på  ön,  och  skulle  Albrekt  jämte  hans  brorson  hertig  Johan, 
hvilka  gemensamt  utfärdade  förbindelsen,  med  härsmakt  hjälpa  orden 
mot  alla  dem,  som  ville  från  denna  taga  ön  —  alltså  i  främsta  rummet 
mot  drottning  Margareta.  Redan  föregående  år  hade  fred  blifvit  aftalad 
mellan  henne  och  orden,  men  när  fördragshandlingarna  i  juni  1399  voro 
färdiga  till  utväxling,  blef  denna  icke  verkställd:  den  urkund,  som  ut- 
färdades å  de  nordiska  rikenas  sida,  ligger  än  i  dag  i  det  danska  riks- 
arkivet, det  af  orden  utfärdade  exemplaret  förvaras  i  Königsberg. 

Nya  underhandlingar  beramades,  uppskof  begärdes  af  orden  och 
beviljades,  en  hansedag  hölls  i  Kalmar  i  augusti  1403  utan  att  kunna 
bringa  saken  till  något  slut.  Drottningen  förklarade  då,  att  om  saken 
icke  hade  blifvit  afgjord  på  fredlig  väg  före  den  11  november,  skulle 
hon  begynna  fientligheter,  och  hon  höll  ord. 

Några  dagar  efter  den  11  kom  den  svensk-danska  hären  till  Gottland, 
anförd  af  herr  Abraham  Brodersson  och  herr  Algot  Magnusson  (tre 
sjöblad).  Fästen  anlades  på  landsbygden,  hvilken  antagligen  gifvit  sig 
utan  motstånd,  i  slutet  af  januari  1404  började  belägringen  af  Visby 
men  upphörde,  sedan  en  månad  förflutit  och  en  stormning  företagits 
och  misslyckats.  I  mars  kom  en  preussisk  här  öfver  till  ön,  anförd  af 
högmästarens  broder  Ulrik  von  Jungingen.  Den  landsteg  vid  Slite  och 
belägrade  det  fäste,  som  där  hade  blifvit  uppfördt.  Den  svenska  be- 
sättningen, endast  150  man  stark,  försvarade  sig  hjältemodigt  men 
måste  till  sist  vika  för  den  ansenliga  öfvermakten.  Därefter  voro 
krigsrörelsema  obetydliga  i  stillestånd  afslöts  den  1  juli,  och  under- 
handlingar börjades  på  nytt.  I  november  1405  förmåddes  konung  Albrekt 
att  mot  en  penningsumma  afstå  Gottland  till  konung  Erik  och  hans 
afkomlingar  samt  de  tre  nordiska  rikena.  När  ryktet  därom  kom  till 
Visby,  vände  sig  stadens  inbyggare  till  högmästaren  med  förklaring, 
att    de    gärna  ville  stanna  under  ordens  herravälde,  men  då  detta  icke 

Sveriges  historia.     II.  22 


338 


MBDELTIDENS  SBNARB   SKBDB.      UNIONSTIDBHYARFVBT. 


kunde  låta  sig  göra^  öfverlämnades  ön  i  juni  1407  af  Ulrik  von  Jungingen, 
hvilken  under  tiden  hade  efterträdt  sin  broder  som  högmästare.  Den 
fåstning,  som  orden  hade  börjat  uppföra  i  utkanten  af  staden,  inlöstes 
af  konung  Erik  med  9,000  nobler,  och  åt  gutarne  lofvades  fullkomlig 
frihet  för  alla  efterräkningar  med  anledning  af  deras  trohet  mot  orden. 


303.    Drottning  Margaretas  grafvård  i  Roskilde  domkyrka.  ♦ 

Mot  slutet  af  år  1408  försiggick  öfverlämnandet,  trots  Visbys  förnyade 
bön  att  få  stanna  under  orden. 

Så  länge  underhandlingarna  pågingo,  hette  det,  att  ön  skulle  lämnas 
till   de   tre  nordiska  rikena.     Den  kom  nu  tills  vidare  att  lyda  under 

♦  Den  svarta  vården  var  fordom  p&  sidoraa  försedd  med  hvita  arkitektoniska  ornament 


DROTTNING  MARGARETA  OCH  KONUNG  BRIK  V.      1397 — 1412. 


339 


Danmark.  En  dansk  man  sattes  år  1410  till  fogde  öfver  ön,  och  en 
skåning,  herr  Trned  Has  till  Ortoffca,  som  hade  deltagit  i  striderna  mot 
preussame  och  i  försvaret  af  f&stet  vid  Slite,  blef  höfvitsman  på  Vis- 
borgs slott,  hvars  nppbyggande  han  fullbordade.  Alltsedan  konung 
Valdemars  öfverfall  år  1361  hade  Grottland  visserligen  åtminstone  tid- 
tals ansetts  höra  till  Danmark,  så  att  staden  Visby  år  1376  hade  hyllat 
konung  Olof,  men  å  andra  sidan  hade  ön  af  gammalt  räknats  till 
Sverige,  och  drottning  Margareta  hade  lofvat  de  svenska  herrarne,  då 
hon  af  dem  tilltvang  sig  så  stora  eftergifter,  att  Sverige  skulle  återfå 
sina  gamla  gränser.    Utan  fråga  blef  således  nu  Sveriges  rätt  kränkt. 


304.    Drottning  Margaretas  hufvud  å  graf vården. 


Kort  efter  det  Gottland  hade  upphört  att  gifva  anledning  till  fejd 
och  rustningar,  invecklades  de  tre  nordiska  rikena  i  en  annan  stridighet, 
vida  längre  och  svårare.  Förhållandet  till  de  holsteinska  grefvarne 
och  deras  anspråk  på  hertigdömet  Slesvig  framkallade  ett  krig,  hvilket 
väl  uteslutande  gällde  Danmark  men  i  hvilket  äfven  Sverige  måste 
taga  del. 

Det  är  redan  omtaladt,  huruledes  drottning  Margareta  fann  sig 
nödsakad  år  1386  att  lämna  Slesvig  som  ärftligt  län  åt  grefve  Ger- 
hard af  Holstein,  hvilken  antog  titeln  hertig  af  Slesvig.  Så  snart 
Erik  hade  blifvit  dansk  konung,  kallades  Gerhard  att  hylla  honom, 
men  vid  detta  tillfälle  yppades  olika  meningar  angående  hertigens 
skyldigheter.  Drottningen  fordrade  af  honom  vasalltjänst,  under  det 
han,  åberopande  sig  på  tidigare  löften, .  icke  ville  medgifva  någon  krigs- 
tjänst annat  än  till  rikets  försvar,  ehuruväl  han  äfven  annars  ville 
göra   krigstjänst,    dock  mot  sold.     Emellertid  aflade  hertigen  sin  hyll- 


340  MEDBLTIDBNS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDBHVARFVBT. 

ningsed  men  fick  icke,  enligt  tysk  sed,  hertigdömet  sig  öfverlåtet  som 
län  medelst  fanas  öfverlämnande.  För  större  säkerhet  lät  konung  Erik 
uppsätta  ett  af  vittnen  styrkt  bref,  att  han  hade  tillbjudit  hertigen 
länet  på  öfiiga  villkor  men  att  denne  hade  vägrat  att  mottaga  det. 
Hertigen  stupade  under  en  strid  mot  ditmarskema  år  1404,  efter- 
lämnande sin  maka,  Elisabet,  en  syster  till  konung  Albrekts  senare 
gemål,  och  tre  omyndiga  söner  samt  en  härsklysten  broder,  grefve  Henrik, 
biskop  af  Osnabrttck.  Hertiginnan,  som  fruktade  svågerns  planer  och 
dessutom  hade  att  göra  med  motspänstiga  undersåtar,  vände  sig  till 
fru  Margareta  med  bön  om  hjälp,  hvilken  denna  icke  var  sen  att  lämna. 
Hon  åtog  sig  fru  Elisabets  och  hennes  söners  sak  men  begagnade  sig 
af  tillfället  för  att  genom  inlösning  af  pantlän  vinna  fÖr  Danmark  den 
ena  delen  af  hertigdömet  efter  den  andra.  Farhågan  att  förlora  hela 
landet  förmådde  år  1408  fru  Elisabet  att  ingå  ett  förbund  med  svågern, 
och  holsteinarne  begynte  år  1410  ett  krig  mot  Danmark,  ett  krig  som, 
till  konung  Eriks  skam  och  hans  rikens  stora  skada,  varade  i  årtionden. 
Kriget  fördes  med  vanlig  våldsamhet.  Holsteinarne  nedbröto  den 
slesvigske  biskopens  slott,  hvilka  voro  pantsatta  till  konung  Erik,  och 
öfverföllo  biskopen  i  hans  boning,  dödade  och  misshandlade  hans  folk 
och  sårade  honom  själf,  hvarefter  de  satte  honom  på  en  halt,  långhårig 
häst  och  förde  honom  i  sådant  skick  genom  landet,  till  dess  de  kastade 
honom  i  ett  fängelse.  Konung  Erik  begynte  kort  därefter  fientlig- 
heterna,  med  förklaring  att  länet  vore  förbrutet  och  dessutom  på  grund 
af  hvarjehanda  våldsgärningar,  som  holsteinarne  hade  utöfvat.  Han 
sände  en  dansk  här  till  västkusten  af  Slesvig,  hvilken  där  vann  byte 
men  därefter  led  ett  svårt  nederlag.  Själf  uppehöll  han  sig  på  östra 
sidan,  hvarest  ön  Als  intogs,  liksom  fästet  Nordborg; 
Sönderborg  däremot  försvarade  sig  envist.  Under 
belägringen  afslöts  ett  stillestånd,  hvilket  dock  icke 
aktades  af  herr  Abraham  Brodersson;  åtminstone 
anklagades  han  af  den  unge  konung  Erik  för  en 
dylik  förbrytelse,  och  herr  Abraham  blef  af  rättad; 
drottning  Margareta  indrog  hans  många  gods  till 
^  kronan.     Hans    död    väckte    stor    glädje    i    Sverige. 

•  ^11  tT-^   *      ^     »Konungen»,    sades   det,    »befriade   såmedelst   riddare 

sons  sigilhVinstorpa-  r  xx-  -u     u  i^-r        j        u-  i  i. 

ätte7i).  ^^^    svenner,    lattiga   och    behotvande,    biskopar  och 

klerker  från  träldomens  ok.»  Mot  slutet  af  året  uppe- 
höll sig  konung  Erik  i  Flensborg,  och  med  honom  voro  där  flera 
svenskar,  herr  Knut  Uddsson  (fig.  305),  som  hade  deltagit  i  försvaret 
af  Slite  skans,  Erik  Stensson  (bjälke,  son  af  f.  d.  riksmarsken),  som 
afled  i  Flensborg,  med  flera. 

Ett  stillestånd,  som  i  november  1410  afslöts  mellan  konung  Erik 
och  fru  Elisabet,  bröts  omedelbart  därefter  af  några  holsteinska  adels- 
män, som  visste  att  sätta  sig  i  besittning  af  staden  Flensborg.  I  denna 
trakt  rasade  striden  några  månader,  till  dess  fru  Margareta,  vida  mera 


DROTTNING  MARGARETA  OCH  KONUNG  ERIK  V.   1397  —  1412. 


341 


statsklok  än  Erik  och  i  sin  statsklokhet  ej  alltid  fri  från  bakslughet, 
i  mars  1411  i  Kolding  af  slöt  ett  femårigt  stillestånd.  Äfven  detta 
bröts  af  holsteinarne,  som  ånyo  intogo  Flensborg.  Man  grep  nu  till 
den  vanliga  utvägen  med  underhandlingar  och  utseende  af  skiljedomare. 
Flensborg  återlämnades  till  danskame,  stilleståndet  förnyades,  men  i 
öfrigt  skulle  närmare  underhandlingar  föras.  Fru  Margareta  kom  till 
Flensborg  för  att  med  her- 
tiginnan Elisabet  träffa  aftal 
i  hvarjehanda  ärenden.  Men 
hertiginnan  kom  icke,  och 
trött  vid  att  vänta  steg  fru 
Margareta  ombord  på  sitt 
skepp  för  att  återvända  till 
Danmark.  Väl  kommen  om- 
bord dog  hon  den  28  okto- 
ber 1412. 

Fru  Margareta  bégrofs  i 
Sorö  kyrka,  men  hennes  kvar- 
lefvor  flyttades  efter  någon 
tid  till  högkoret  i  Roskildes 
kyrka,  hvarest  konung  Erik 
lät  år  1423  uppföra  ett  dyr- 
bart grafmonument  af  svart 
marmor  och  alabaster,  med 
drottningens  bild  i  hvit  mar- 
mor liggande  på  sarkofagens 
öfversida  (fig.  303  och  304). 


Samma  år  som  drottning 
Margareta,  dock  något  tidi- 
gare, afled  den  afsatte  konung 
Albrekt.  Han  hade  dragit  sig 
tillbaka  till  Mecklenburg,  öf- 
ver  h vilket  land  han  regerade 
som  hertig.  Han  var  första 
gången  förmäld  med  Richardis  eller  Riza,  dotter  af  grefve  Otto  I  af 
Schwerin.  Hon  afled  itiom  förra  hälften  af  år  1377.  När  Albrekt  hade 
sluppit  ur  sin  mångåriga  fångenskap,  gifte  han  sig  år  1396  med  Agnes, 
dotter  af  hertig  Magnus  II  af  Braunschweig,  och  hon  öf verlefde  sin  make. 
I  det  förra  äktenskapet  hade  Albrekt  sonen  Erik  och  dottern  Richardis. 
Den  senare,  som  lefde  ännu  år  1400,  var  gift  med  hertig  Johan  af  Göritz. 
Hertig  Erik,  som  delat  faderns  fångenskap,  gifte  sig  efter  frigifvelsen 
med    Sofia,   dotter  af  hertig  Bogislaus  VI  af  Pommern-Wolgast.     Han 


306. 


Konung  Albrekts  och  hertiginnan  Agnes' 
grafvård  i  Dobemes  klosterkyrka. 


342  MEDBLTIDBNS  SBNARB  SKEDE.      UNIONSTIDEHYARFVET. 

försökte  rädda  Gottland  för  sig  och  fadern,  slog  sig  därför  ned  på  On 
såsom  höfding  för  sjöröfvare.  Han  afled  den  26  juli  1397  och  jordades 
utanför  Mariakyrkan  i  Visby.  I  sitt  andra  gifte  hade  Albrekt  sonen 
Albrekt,  hvilken  nnder  namnet  Albrekt  V  efterträdde  fadern  såsom 
hertig  af  Mecklenburg  (f  1423).  Han  var  gift  med  Margareta,  dotter  af 
markgrefven  Fredrik  I  af  Brandenburg. 


3. 
Vadstena  kloster. 

Äfven  under  det  tidskifte,  som  senast  varit  föremål  för  vår  upp- 
märksamhet, utöfvar  fru  Birgittas  ande  en  kraftig  verkan.  Vi  se  det 
af  den  ifver,  med  hvilken  hennes  klosterstiftelse  omfattades.  Den  ena 
gåfvan  efter  den  andra  lämnades  dit,  och  Vadstena  blef  ofta  en  mötes- 
plats för  dem,  som  nitälskade  för  fru  Birgitteis  verk;  men  som  just 
dessa  voro  de  framstående  männen  inom  det  politiska  området,  kunde 
klostret  och  samkvämen  där  mellan  dess  gynnare  icke  undgå  att  få  en 
viss  betydelse  äfven  för  det  världsliga  lifvet. 

Men  det  var  icke  alltid  glädjande  nyheter,  som  klostret  fick  införa 
i  sin  minnesbok;  det  led  äfven  stora  förluster.  Priom  i  Alvastra  herr 
Peter,  den  heliga  Birgittas  biktfader  och  följeslage,  afled  i  Vadstena 
biskopsgård  år  1390,  biskop  Nils  i  Linköping,  klostrets  gynnare  och  en 
af  de  mest  nitiska  vännerna  af  den  heliga  Birgittas  minne,  dog  år 
1391.  Samma  år  bortgingo,  för  att  nämna  allenast  ett  par,  fru  Birgittas 
son  herr  Birger  TJlfsson  och  Johannes  präst,  en  af  de  äldsta  vadstena- 
bröderna, en  andlig  talare,  som  inom  klostret  kallades  den  andre 
Krysostomus,  som  kunde  i  det  närmaste  hela  bibeln  utantill  och  samlade 
flera  band  af  predikningar  för  söndagar  och  helgondagar. 

Detta  år  1391  blef  i  ordens  historia  fröjdefullt,  i  det  påfven 
Bonifacius  IX  i  en  bulla  af  den  7  oktober  omsider  gaf  sitt  bifall  till 
de  enträgna  bönerna,  att  fru  Birgitta  skulle  inskrifvas  bland  kyrkans 
helgon.  Redan  föregående  afton  förkunnades  den  stundande  festen  för 
Roms  befolkning  genom  ringning  med  stadens  alla  kyrkklockor.  Den 
7  på  morgonen  gick  påfven,  ledsagad  af  kardinaler,  patriarker  och 
prelater,  alla  klädda  i  hvita  mässkläder,  till  Vatikanens  kapell,  hvarest 
väggarna  voro  prydda  med  dyrbara  väfiiader  och  golfvet  beströdt  med 
löf  och  doftande  örter.  Den  helige  fadern  själf  läste  mässan  och  predikade, 
hvarefter  han  redogjorde  för  de  undersökningar,  som  hållits  i  anledning 
af  den  från  Norden  komna  begäran,  att  fru  Birgitta  skulle  förklaras 
vara  ett  helgon;  så  utmärkt  var  hennes  lefverne,  så  många  de  under, 
som  genom  hennes  förtjänst  verkats,  så  allmänt  talet  om  hennes  helighet, 
att  man  icke  kunde  gifva  ett  afslag  på  denna  begäran.  Därefter  gick 
den    högtidliga    processionen    genom    Vatikanen,    redan    nu    anropande 


VADSTENA  ELOSTBB.  343 

Birgittas  förböner.  Riklig  aflat  förkunnades  för  dem,  som  i  dessa  dagar 
besökte  kyrkorna  för  att  i  dem  bedja  och  därmed  hedra  det  nya  helgonet. 
När  sedan  mörkret  bredt  sig  öfver  staden,  vid  midnattstid,  tändes  i  den 
helige  Peters  kyrka  trettio  tusen  lampor  samt  otaliga  ljus  och  facklor. 
Dagen  därefter,  en  söndag,  gick  påfven  i  högtidlig  procession  till  denna 
kyrka,  där  mässan  lästes  för  högaltaret  och  där  de,  som  hade  haft 
bestyr  med  de  förberedande  undersökningarna,  hemburo  påfven  ett  oflFer, 
gyllene  vaxljus,  bröd  och  vin  och  korgar  med  drufvor,  alltsammans 
smyckadt  med  fru  Birgittas  adUga  sköldemärke  (jfr  fig.  150).  När 
mässan  var  läst  och  predikan  hållen,  bars  den  helige  fadern  ut  i  det 
öppna  förrummet  till  kyrkan,  och  för  honom  uppslogs  den  gyllene 
boken,  i  hvilken  änglars  och  helgons  namn  äro  skrifna,  och  här  inskrefis 
nu  äfven  den  heliga  Birgittas.  A  hennes  vägnar  hölls  en  fest  för  påfven, 
hennes  reliker  förevisades,  aflat  förkunnades,  och  bland  mängden  kring- 
lupo  berättelser  om  nya  underverk.  Sedan  dess  firades  den  7  och  8 
oktober  i  den  romerska  kyrkan  minnet  af  fru  Birgittas  kanonisering, 
därjämte  äfven  hennes  andliga  födelsedag,  d.  v.  s.  hennes  dödsdag  den 
23  juli,  och  hennes  skrinläggningsdag  den  28  maj. 

Den  högtidliga  skrinläggningen  försiggick  dock  icke  på  denna  dag, 
utan  Trefaldighetssöndagen  den  1  juni  1393.  Ärkebiskop  Henrik,  bi- 
trädd af  biskoparne  i  Västerås  och  Växjö,  vigde  då  i  Vadstena  kyrka 
herr  Knut  Bosson,  af  släkten  med  natt-och-dag-vapen,  till  biskop 
öfver  Linköpings  stift.  Därefter  togo  de  tre  biskoparne  och  jämte  dem 
biskopen  i  Skara  stift  det  skrin,  i  hvilket  helgonets  ben  hvilade,  och 
buro  det  in  i  kyrkan,  hvarest  de  satte  ned  det  på  högaltaret.  En 
otrolig  mängd  människor  från  Nordens  alla  länder  hade  strömmat  samman 
för  att  taga  del  i  den  storslagna  festen. 

Det  följande  året  (1394)  blef  ett  högtidsår  för  klostret,  rikt  på 
aflat  och  rikt  på  fromma  gåfvor.  Bonifacius  IX  hade  nämligen  med- 
gifvit,  att  alla  de,  som  själfva  eller  genom  ombud  vallfärdade  till 
Vadstena  och  där  bekände  sina  synder,  skulle  erhålla  samma  ymniga 
förlåtelse  som  de,  hvilka  besökte  Rom  under  ett  s.  k.  jubelår.  Till 
gengäld  skulle  de  fromma  vallfärdande  aflämna  den  summa,  som  en 
romresa  skulle  hafva  kostat,  och  allt  det  de  skulle  hafva  förärat  till 
helgedomarna  i  Rom.  Hälften  af  de  summor,  som  i  öfrigt  inflöto, 
skulle  öfverlämnas  tUl  påfven,  hvilken  alltid  var  i  behof  af  penningar, 
andra  hälften  skulle  användas  för  klosterbyggnaden.  Tilloppet  blef 
stort.  Trettio  biktftlder  voro,  i  enlighet  med  påfvens  bud,  tillsatta, 
men  de  befunnes  otillräckliga,  och  folket  tillströmmade  så  länge,  att 
man  själfrådigt  sträckte  ut  aflatstiden  utöfver  de  trettio  dagarna,  hvilket 
allt  af  påfven,  på  drottning  Margaretas  förbön,  godkändes. 

Af  de  gåfvomedel,  som  skulle  stanna  i  klostret,  hade  detta  likväl 
icke  mycket  godt.  Abbedissan  Ingegärd  visade  sig  ytterst  egenrådig 
och  liknöjd  för  dess  bästa.  Penningkistan,  som  var  förseglad  med  tre 
prelaters  sigill,  bröt  hon  upp  och  använde  efter  eget  behag  de  däri  för- 


344  MEDELTIDENS   SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHYARFVBT. 

varade  penningarna.  Med  tillhjälp  af  en  mank,  som  hon  höll  gömd  i 
systraklostret  och  som  hon  sedan  nämnde  till  sitt  ombud  hos  påfven, 
företog  hon  hvarjehanda  ofog  med  klostrets  handlingar  —  att  förtiga 
andra  godtyckligheter.  Detta  upptäcktes  småningom,  och  ett  missnöje 
uppkom,  som  slutligen  öfvergick  till  uppror,  och  man  vände  sig  till 
den  närmaste  domaren,  biskop  Elnut  i  Linköping,  hvilken  likväl  öppet 
tog  abbedissans  parti.  När  detta  icke  hjälpte,  utan  klosterfolket  af- 
satte  fru  Ingegärd,  glömde  biskopen  till  den  grad  sina  skyldigheter, 
att  han  uppmanade  »tyranniska  personer»  att  göra  intrång  på  klostrets 
egendom  och  underhafvande,  liksom  han  själf  beröfvade  klostret  för- 
måner. Man  vädjade  till  påfven,  fru  Ingegärd  förklarades  afsatt,  men 
vi  finna  icke,  att  biskop  Knut  fick  någon  tillrättavisning,  och  han 
fortfor  allt  framgent  att  i  krerft  af  sitt  ämbete  hafva  tillsyn  öfver 
klostret. 

Vfiwistena  kloster  stod  i  lifliga  förbindelser  med  Italien;  huset,  i 
hvilket  fru  Birgitta  hade  bott,  hade  genom  gåfva  tillfallit  klostret  och 
begagnades  som  bostad  af  klosterfolket,  som  kom  till  den  heliga  staden. 
Resorna  voro  helt  visst  nyttiga,  de  beredde  tillfälle  att  studera  olika 
land  och  folk,  äfven  om,  till  all  lycka,  icke  alla  fingo  samma  växlande 
erfarenhet  som  klosterbrodern  Anders  Olsson,  hvilken  under  en  rom- 
färd råkade  i  händerna  på  saracener,  som  höllo  honom  i  fångenskap 
under  tvenne  långa  år,  till  dess  han  med  400  dukater  utlöstes  af  den 
spanske  biskopen  Alfons,  som  en  tid  hade  varit  fru  Birgittas  bikt- 
fader. 

Men  beröringen  med  utlandet  berodde  icke  uteslutande  därpå,  att 
vadstenabröderna  företogo  resor,  klostret  uppsöktes  äfven  utifrån.  Från 
Florens  kom  en  begäran,  att  man  skulle  medverka  till  upprättande  af 
ett  birgittinskt  kloster  invid  staden,  hvilket  sedermera  fick  namnet 
Paradiset.  En  magister  Robert,  till  börden  italienare,  till  sitt  stånd 
biskop,  sändes  af  påfven  år  1405  till  Skottland,  och  han  tog,  för  att 
få  bevisa  den  heliga  Birgitta  sin  vördnad,  vägen  öfver  Sverige.  Strax 
före  jul  kom  han  till  Linköping,  hvarest  han  väckte  ett  synnerligt 
uppseende  genom  sina  föredrag  öfver  Kristi  mandomsanammelse  och 
uttrycket  »Ordet  vardt  kött».  I  början  af  januari  1406  begaf  han  sig 
till  Vadstena.  Från  Skeninge  gick  han  till  klostret  med  bara  fötter 
vadande  genom  snön,  som  räckte  honom  till  knäna,  och  under  en  kyla, 
som  just  den  dagen  var  större  än  någonsin  annars  under  vintern.  En 
linköpingskanik,  som  var  honom  följaktig  och  uppenbarligen  icke  delade 
hans  fromma  ifver,  förfärades  öfver  hans  tilltag  och  bad  knäböjande, 
att  han  icke  skulle  beröfva  sig  själf  lifvet  —  men  dessa  föreställningar 
voro  fåfänga.  Efter  en  lång  vandring,  förlängd  i  följd  af  okunnighet 
om  vägen,  kom  han  fram  till  klostret,  hvarest  han  bad  vid  den  heliga 
Birgittas  reliker,  hvilken  hade  bistått  honom  i  farligheter  och  uppen- 
barat sig  för  honom.  Han  stannade  i  klostret  en  månad,  utan  att  yppa 
den    värdighet    han    hade  i  kyrkan,  talade  med  mycket  allvar  och  för- 


VADSTENA   KLOSTEK. 


345 


mant^de  att  försaka  den  egna  viljan  och  öfva  kärleksverk.  Vi  kunna 
anföra  ännu  ett  fall.  En  ädling,  som  hade  följt  drottning  Filippa  på 
hennes  färd  till  Norden  år  1406,  Henry  Ravenswather,  kom,  jämte  en 
annan  riddare  och  en  präst,  i  november  månad  nämnda  år  till  klostret 
för  att  bedja,  att  man  måtte  sända  ut  några  bröder  att  anlägga  ett 
kloster  på  ett  gods,  som  han  för  sådant  ändamål  ville  lämna  dem  i 
närheten  af  Canterbury  —  det  sedan  ryktbara  birgittinerklostret  Sion. 
I  början  af  det  följande  året  kom  bud  från  Ulrik  von  Jungingen  med 
begäran,  att  ett  kloster  skulle  upprättas  i  närheten  af  Re  val.    Det  fick 


307.    Ruin  af  hirgittinerkyrkan  utanför  Reval. 


sedan  namnet  Marienthal,  och  af  dess  kyrka  återstå  ännu  murarna  (fig. 
307).  Tre  år  därefter  blefvo  korsriddarne  slagna,  och  högmästaren  föll 
i  en  strid  mot  den  polske  konungen  Vladislav  II  Jagello  vid  Tannenberg 
i  Ostpreussen.  Till  tack  för  segern  och  till  ro  för  de  fallnas  själar  beslöt 
konungen  att  upprätta  ett  birgittinerkloster. 

Fru  Birgittas  orden  fick  en  stor  utbredning.  Ar  1396  invigdes  ett 
kloster  i  Danzig,  kalladt  Marienbronn  (Mariakälla).  Ungefär  samtidigt 
tillkom  klostret  vid  Florens,  kalladt  Paradiset  eller  Paradisets  port. 
Ar  1396  var  det  tal  om  att  uppföra  ett  birgittinerkloster  i  Rom.  Ar 
1403  upprättades  klostret  Mariedal  i  Reval.  Ar  1415  kom  det  engelska 
klostret  Sion  till  stånd.     Ar  1416  anlades  klostret  Mariebo  på  Låland 


346 


MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 


(fig.  308).  Ungefär  samtidigt  anlades  klostret  Mariager  (Marias  åker) 
i  Jylland,^  år  1413  uppstod  klostret  Marienwald  (Marias  skoR)  invid 
Lybeck.  År  1421  anlades  klostret  Marienkron  vid  Stralsund.  Ar  1434 
var  ett  birgittiner  kl  öster  &rdigt  i  Norge.  År  1426  stiftades  ett  kloster 
Gnadenberg  i  Pfialz  o.  s.  v. 

Sålunda   utgick   från   moderklostret   den   ena   stiftelsen   efter   den 
andra,   och   dotterklostren   följde   exemplet.    Den   hastiga   spridningen 


308.    Marieho  birgittiner  kyrka. 


torde  väl  i  icke  ringa  mån  hafva  berott  därpå,  att  fru  Birgittas  stiftelse 
var  en  nyhet  för  dagen,  h vadan  man,  begärlig  att  låta  sitt  religiösa 
behof  på  något  sätt  tillfredsställas  och  ifrig  efter  omväxlingar,  ägnade 
sin  uppmärksamhet  och  sin  frikostighet  åt  denna,  men  det  är  å  andra 
sidan  fullkomligt  visst,  att  ehuru  klosterlifvet  icke  längre  passade  för 
tidehvarfvet  och  föreningen  af  brödra-  och  systrakloster  i  en  stiftelse 
visade  sig  mindre  lämplig,  gjorde  orden  verkligen  god  nytta. 

För  den  heliga  Birgitta,  hvilken  kom  att  ägna  sitt  lif  åt  det  makt- 
påliggande  men  ganska  svåra  värfvet  att  rensa  kyrkan  från  all  uselhet, 


VADSTENA  EL08TBR.  347 

som  hade  inrotat  sig,  och  att  lägga  gmnd  för  uppväxten  af  en  fromhet, 
som  skalle  likna  de  tidigare  generationernas  och  blifva  den  härskande 
kraften  i  ett  nydanadt  kristet  samhälle,  låg  det  nära  till  hands  att 
stifta  en  klosterorden,  i  hvilken  man  skalle  lefva  sig  in  i  fromhet  och 
från  hvilken  fromheten  skalle  sprida  sig  inom  lekmannavärlden,  i 
hvilken  så  mycket  var  bemängdt  med  ondt,  och  rena  kyrkan,  hvilken 
ej  längre  svarade  mot  den  henne  föresätta  viktiga  nppgiften  att  vara 
en  anstalt  till  räddande  af  människornas  själar.  Hennes  orden  kallades 
»Frälsarens  orden  efter  den  helige  Augastini  regel».  Påfligt  förbad 
hade  atfärdats  mot  stiftande  af  nya  klosterordnar,  men  man  kringgick 
detta  genom  att  ansluta  sig  till  en  tidigare  ordensregel,  som  erhållit 
påflig  stadfästelse.  Detta  hindrade  icke,  att  man  i  den  nya  ordens 
regler  införde  nya  bestämmelser.  Redan  innan  herr  Ulf  Gudmarsson, 
Birgittas^  make,  afled  (år  1344)  var  klosterstiftelsen  en  af  gjord  sak  för 
henne.  Ar  1368  var  klostret  anlagdt.  Den  5  augusti  1370  erhöll  den 
nya  orden  påflig  stadfästelse.  Det  nya  i  denna  orden  var,  att  hvart 
kloster  skalle,  dock  i  strängt  skilda  byggnader,  inrymma  såväl  systrar 
som  bröder.  Endast  kyrkan  var  gemensam  för  de  två  klostermenig- 
heterna,  men  inom  denna  hade  bröderna  sin  plats  i  högkoret,  hvilket  i 
strid  mot  det  vanliga  bruket  men  efter  seden  i  en  del  romerska  kyrkor 
låg  i  väster,  systrarna  hade  däi^emot  sin  plats  på  en  läktare  i  den  mot- 
satta ändan  af  kyrkan.  Tidigare  hade  systråkloster  funnits  i  närheten 
af  brödrakloster,  och  gång  efter  annan  hade  rykten  om  missförhållanden 
uppkommit.  Nu  skulle  bröder  och  systrar  lefva  inom  samma  inhägnad. 
Ända  från  början  talades  om  de  kommande  vådorna  af  en  sådan  an- 
ordning; när  en  tid  hade  gått,  höjdes  röster,  som  sade,  att  vådorna  icke 
hade  kunnat  förebyggas.  Men  fru  Birgitta  höll  strängt  på  sin  regel. 
Hennes  syfte  var  att  anlägga  en  ny  vingård  till  jungfru  Marias  ära,  i 
hvilken  Guds  vänner,  män  och  kvinnor,  skulle  verka  samman.  Maria 
och  Johannes  hade  stått  samman  vid  foten  af  korset,  och  Eristus  gaf 
henne  åt  honom  till  moder. 

Systrakonventet  var  det  förnämligare  och  förestods  af  en  abbedissa, 
hvilken  valdes  af  klostermenigheten  och  insattes  i  sitt  ämbete  af  östgöta- 
biskopen. Abbedissan  skulle  vinnlägga  sig  om  alla  goda  och  heliga 
gärningar  och  ständigt  besinna,  dels  att  gärningarna  äro  viktigare  än 
de  talade  orden,  dels  att  af  den,  åt  hvilken  mera  antvardas,  skall  ock 
mera  utkräfvas.  Alltid  skulle  hon  tänka  på  att  hon  åtagit  sig  ledning 
af  själar,  för  hvUka  hon  hade  att  aflägga  räkenskap.  Hon  skulle  aldrig 
göra,  lära,  bjuda  eller  skrifva  något,  som  ginge  utöfver  Kristi  bud. 
Hon  skulle  alltid  tänka  på  Kristi  ord:  »Min  vän,  hvarefter  kommer  du?> 

Systrarna  skulle  vara  60,  bröderna,  som  voro  präster,  13,  diakoner 
(h vilka  kunde  vara  präster)  4  och  8  hjälparebröder,  som  kallades 
invärtes  bröder.  Hvartdera  konventet  fick  hafva  utvärtes  bröder  eller 
systrar,  hvilka  sysselsatte  sig  med  det  gröfre  arbetet.  Klostret  omslöt 
således   en  mycket   talrik   personal,   hvilken   sysselsatte   sig  dels  med 


348 


xMEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 


gudstjänst,  andra  andaktsöfningar,  fromhetens 
verk  samt  läsning  och  skrifning,  dels  med  kropps- 
arbete och  ledningen  af  detta.  Så  stor  var  den 
ifver,  med  hvilken  Vadstena  kloster  omhuldades, 
att  flera  anmälningar,  särskildt  af  systrar,  gjor- 
des, hvilka  icke  kunde  villfaras,  alldenstund 
ledigheter  icke  funnos  inom  de  af  klosterregeln 
fastställda  antalen. 

Den  största  enkelhet  skulle  råda  inom  klost- 
ret. Dräkten  (systrarnas  fig.  309,  brödernas  fig. 
310)  var  mycket  enkel,  hufvudfärgen  var  grå. 

Arbetet  var  strängt.  Ytterst  tidigt  samlades 
inom  kyrkan  bröderna  i  sitt  kor,  systrarna  pä 
sin  läktare,  och  den  ena  gudstjänsten  med  bön 
och  sång  aflöste  den  andra.  Sedan  en  del  af 
denna  s.  k.  tidegudstjänst  var  afslutad,  sam- 
lades systrarna  kring  en  uppkastad  graf,  som 
alltid  skulle  finnas  inom  deras  område,  hvarest 
de  påminde  sig  alltings  dödlighet.  Därefter 
gingo  de  af  systrarna,  som  fått  i  uppdrag  att  under  veckan  tjäna  i  ett 
eller  annat  afseende,  till  sina  arbeten,  de  öfriga  återvände  till  kyrkan. 


309. 


Birgittiner  syster  8 
dräkt. 


310.     Birgittinerhroders  dräkt. 


J 


350 


miDSLTIDBNS  8BHA&B  SKSDB.      UNIONSTmBHVABFVlT. 


till  gndlig  läsning,  böner  och  säng.  Tidigt  hade  man  fatt  stiga  upp, 
och  först  efter  timmar  af  andakt,  vid  den  tid  som  af  gammalt  benämndes 
middag,  intogs  den  fi^rsta  f&dan.  Systrarna  samlades  efter  ringning  i 
matklockan  till  de  tvä  borden  i  konventstngan,  hvarest  de  sutto  hvar 
och  en  i  sin  ordning.  Till  middagen  serverades  en  soppa,  af  kött  och 
fisk  fingo  tvenne  anrättningar  förekomma.  Bröd  synes  hafva  fannits  i 
myckenhet,  ty  bitarna  uppsamlades  för  att  tjäna  till  fbda  ät  de  fattiga. 
Efter  ett  kortare  besök  i  kyrkan,  där  man  tackade  Gud  för  maten,  trädde 
man  in  i  en  sal,  hvarest  abbedissan  gaf  systrarna  tillätelse  att  samtala 
med  hvarandra.    Eftermiddagen  tillbragtes  under  arbete  af  hvarjehanda 


312.     Vadstena  klosterkyrka. 

slag,  skrifning,  sömnad  af  enklare  och  finare  art  o.  s.  v.  Vid  första 
ringningen  till  aftonsång  samlades  systrarna  för  att  bedja  hvarandra 
om  förlåtelse,  ifall  någon  förbrutit  sig,  och  deltogo  därefter  i  afton- 
sången. Efter  denna  kom  dagens  andra  måltid,  aftonvarden  eller  afton- 
drycken. Efter  denna  fingo  systrarna  för  en  stund  göra  hvad  de  ville 
—  den  första  friheten  under  dagens  lopp  — ,  arbeta  efter  eget  behag, 
ägna  sig  åt  andakt,  som  icke  var  reglerad  genom  lagbud,  gå  ut  i  örta- 
gården för  att  hämta  frisk  luft,  samtala  inbördes  utan  skvaller  eller 
fåfänga  ord.  Man  samlades  åter  för  att  höra  föreläsas  ur  helga  mäns 
lefverne,  ur  mirakelsamlingar;  så  följde  nattsången.  Efter  dennas  slut 
gingo  systrarna  under  Ave-Maria-ringningen  till  sofsalen,  och  kort  där- 


YADSTBNA  KLOSTER. 


351 


efter  skalle  allt  vara  tyst  och  mörkt.    Endast  någon  enstaka  nattlampa 
bröt  mörkret  utan  att  hindra  sömnen. 

Samtal  med  yttervärlden  och  de  samtal  mellan  bröder  och  systrar, 
som  icke  kunde  undvikas,  försiggingo  i  de  s.  k.  taleportarna  under 
iakttagande  af  de  största  försiktighetsmått. 


~:*   .'  •!_  _  ■ 


313.     Vadstena  klosterkyrka. 

Fru  Birgitta  var  icke  endast  en  from  kvinna  i  besittning  af  tidens 
yppersta  bildning,  hon  var  äfven  arkitekt.  In  i  de  minsta  detaljer 
föreskref  hon,  huru  hennes  klosterkyrka  skulle  uppföras  och  anordnas. 
Högkoret  låg,  såsom  redan  blifvit  omtaladt,  åt  väster.  Långhuset 
bestod  af  tre  skepp  med  samma  höjd.  Det  hade  således  tre  hvalf  i 
bredden  och  skulle  hafva  fem  hvalf  i  längden.  De  tre  västligaste 
hvalfven  i  långhuset  räknades  till  koret,  som  låg  högt,  och  på  trapporna 
till   detta  stodo  apostlames  altaren.     En  af  järngaller  begränsad  gång 


352 


MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFYET. 


ledde  rundt  omkring  kyrkan,  närmast  muren,  afsedd  för  brödernas 
processioner.  I  öster  fanns  systrarnas  läktare.  Under  denna  förekommo 
i  den  östra  gafvelmuren  tvenne  dörrar,  genom  hvilka  allmänheten  hade 
tillträde  till  långhusets  stora  midtområde,  begränsadt  af  järngallret  till 
brödernas  omgång.  I  denna,  liksom  i  midtpartiet,  funnos  altaren.  En 
plansch,  antagligen  från  1500-talet,  hvilken  törhända  tillhört  en  holländsk 
upplaga  af  fru  Birgittas  uppenbarelser  (fig.  311)  visar  åtminstone,  huru 
man  den  tiden  tolkade  de  af  henne  lämnade  föreskrifterna  rörande 
kyrkans  uppförande.  Kyrkans  utseende  i  det  inre  före  den  senaste 
restaureringen  visas  af  fig.  312  och  313. 


314.     Sal  i  Vadstetia  kloster. 


En  generell,  mycket  betecknande  föreskrift  lämnades  af  fru  Birgitta 
rörande  kyrkans  utseende.  Ingen  kostlig  »grafning»  (skulptur)  fick 
finnas  å  dörrar  eller  vindögon  (fönster),  stöd  (pelare)  eller  väggar,  utan 
allt  skulle  vara  af  slät  gärning,  ödmjukt  och  starkt.  Glasvindögonen 
skulle  icke  hafva  någon  annan  färg  än  hvit  eller  gul.  Inga  andra 
målningar  fingo  finnas  å  kyrkans  väggar  än  sådana,  som  framställde 
Kristi  pina  och  helga  människors  åminnelse,  »ty  de  som  gå  in  i  kyrkan, 
lustas  idkeligen  mera  af  att  beskåda  väggarnas  målning  än  af  Kristi 
godgärningar».  Kyrkan  skulle  vara  enkel,  ty  hon  skulle  i  stort  och  i 
smått  påminna  om  en  dygd,  som,  säger  fru  Birgitta,  på  hennes  tid 
började  blifva  mycket  sällsynt,  nämligen  blygsamheten. 


VADSTENA   KLOSTER. 


353 


Den  nuvarancle  kyrkan  med  dess  murar  och  hvalf  af  Ombergs  kalk- 
sten  är   ytterst   enkel    och   allvarlig  men  har  därigenom  fått  en  rätt 

^^  storslagen   karaktär.     In- 

-^  trycket   var   fordom  lifli- 

gare,  då  den  storartade 
altaranordningen  i  väster, 
systerläktaren  i  öster  med 
Mariaaltaret  under  detta 
mellan  allmänhetens  tven- 
ne  ingångar,  öfriga  altaren 
och  järngallret  kring  om- 
gången funnos  kvar.  Den 
nuvarande  kyrkan  ger  där- 
för endast  en  svag  före- 
ställning om  den  gamla 
kyrkans  utseende. 

År  1388  ödelades  kyr- 
ka och  kloster  af  en  svår 
brand.  Enligt  diariet  slo- 
gos  hvalf  i  högkoret  år 
1398,  år  1414  voro  kyrkans 
omgifningsmurar  fullbor- 
dade, två  år  senare  bör- 
jade man  uppföra  de  ått- 
kantiga pelarna,  år  1420 
slogos  hvalf  i  långhuset, 
och  den  nyvordna  kyrkan 
vigdes  år  1430. 

I  en  byggnad  i  norr 
om  kyrkan,  till  det  yttre 
ändrad  —  klostret  har  i 
senare  tid  fått  öppna  sina 
dörrar  först  för  afskeda- 
de  krigsmän,  därefter  för 
olyckliga,  hvilkas  själar 
omtöcknats  af  vansinnets 
natt  —  finnes  i  behåll  en 
sal,  som  tillhör  kloster- 
tiden (fig.  314).  Då  om- 
rådet norr  om  kyrkan 
tillhörde  klostersystrarna, 
torde  det  icke  vara  oför- 
siktigt att  anse  denna  sal 
vara  deras  konventstuga,  i  hvilken  deras  måltider  intogos.  I  nyare  tid 
har  man  å  den  ena  gafvelväggen  funnit  målningar.    Fig.  315  visar  en 

Sverige*  historia.     II.  23 


•^ 


.I 

CO 


354  MSDELTIDBNS  SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVBT. 

del  af  dem:  bebådelsen,  jungfru  Marias  möte  med  Elisabet,  Johannes 
döparens  moder,  jungfru  Maria  uppträder  i  templet  med  Sonen  inför 
Simeon  och  Hanna.  Dessa  målningar  äro  helt  visst  utförda  med  an- 
ledning af  nybyggnaden  efter  1388  års  brand. 

Fru  Birgitta  tillhörde  genom  börd  och  äktenskap  de  främsta  af 
Sveriges  stora  ätter.  Hennes  stiftelse  omhuldades  också  af  dem  i 
högsta  grad.  De  öfverhopade  klostret  med  gåfvor,  de  sökte  i  dess  kyrka, 
en  sista  lägerstad.  Så  många  grafvar  måste  där  göras  och  öfver  dem 
i  motsvarande  antal  grafstenar,  att  vi  icke  gärna  kunna  tänka  osa 
annat  än  att  stenarna  med  deras  inskrifter  höggos  af  personer,  stående 
i  klostrets  tjänst.  De  äro  icke  väl,  man  kunde  säga  nästan  schablon- 
mässigt utförda  —  Bo  Jonssons  grafsten  fig.  291  må  tjäna  som  ett 
prof  — ,  men  man  nöjde  sig  därmed! 

Kvinnor  af  förnäma  släkter  ingingo  från  början  i  stort  antal  i 
Vadstena  kloster.  Af  deras  liksom  äfven  af  klosterbrödernas  graf- 
stenar finnes  i  närvarande  stund  ingen  enda  i  behåll.  Detta  kan  icke- 
framkalla mera  än  en  förklaring:  den  blygsamhet,  som  klosterstifterskan. 
framhöll  som  idealet,  skulle  göra  sig  gällande  äfven  däri,  att  af  hädan- 
gångna systrar  och  bröder  skulle  intet  minne  bevaras  åt  eftervärlden. 
Bröder  och  systrar  begrofvos  antagligen  icke  inne  i  kyrkan,  utan  i  den 
gård  vid  kyrkans  sida,  som  omslöts  af  den  yttre  på  pelare  hvilande 
s.  k.  korsgången. 

Det  var  dock  icke  endast  döttrar  af  högboma  ätter,  som  trädde  in 
i  Vadstena  kloster,  utan  ock  döttrar  ur  borgerliga  hus.  Att  så  skedde 
just  vid  denna  tid,  då  man  i  Sverige  hade  vaknat  till  ett  politiskt 
medvetande  om  de  stora  ätternas  öfvergrepp  och  om  de  i  följd  däraf 
tillbakasatta  klassernas  kraf  på  att  göra  rättigheter  gällande,  det  visar, 
att  i  Vadstena  kloster  kunde  en  sammansmältning  af  de  olika  ståndenB^ 
intressen  äga  rum  —  och  Vadstena  kloster  var  i  stånd  att  öfva  ett 
stort  inflytande  utåt. 

Under  en  tid,  då  de  danska  konungarne  sökte  göra  Sverige  till  en 
under  Danmark  lydande  stat,  hvilket  i  Sverige  framkallade  en  ener- 
gisk opposition,  som  till  sist  afgick  med  seger,  mottogos  i  Vadstena 
systrar  från  Danmark  och  Norge,  ja  äfven  från  Tyskland.  Icke  nog^ 
därmed:  i  Danmark  och  i  Norge  upprättades  birgitterkloster,  och  moder- 
klostret och  det  arbete,  som  i  detta  utfördes,  utöfvade  ett  stort  in- 
flytande. Språkforskarne  hafva  funnit  anledning  att  tala  om  det 
blandningsspråk,  som  förekommer  i  den  s.  k.  birgittinerdanskan  och 
birgittinernorskan.  Under  det  i  det  offentliga  lifvet  frågan  om  en  union 
mellan  de  tre  nordiska  landen  framkallade  våldsamma  brytningar,  arbetade 
man   inom  birgittinerorden  omedvetet  på  en  union  i  andligt  hänseende. 

Utan  det  litterära  arbetet  inom  Vadstena  kloster  hade  vår  fattiga 
medeltidslitteratur  varit  ännu  fattigare. 

Fru  Birgittas  stiftelse  har  således  för  Sverige  och  för  Norden  haft 
en   synnerligen   stor   betydelse.     Genom   den   utbredning,  hennes  orden 


VADSTENA   KLOSTBK.  355 

vann  inom  den  tidens  värld,  bort  till  Polen,  Italien,  Pyreneiska  halfön, 
Tyskland,  Nederland,  England,  och  genom  den  betydelse,  stiftarinnan 
därmed  vann,  har  hon  blifvit  en  världshistorisk  personlighet. 


Samtiden  syntes  Vadstena  klosterkyrka  stor  och  härlig.  Det  hände 
under  konung  Eriks  dagar,  att  en  venezian  vid  namn  Peter  Quirinus 
under  en  sjöresa  till  Flandern  blef  väderdrifven  långt  upp  mot  den 
norska  kusten,  hvarest  hans  skepp,  jagadt  af  höst-  och  vinterstormarna, 
förliste.  Främlingarne  räddade  sig  på  en  ö,  hvarifrån  de  hämtades  af 
några  norska  fiskare,  som  efter  bästa  förmåga  bisprungo  dem.  En 
prästman  af  svartbrödraorden  kunde  genom  sin  kännedom  af  latinet 
tjänstgöra  som  tolk,  och  han  drog  sedan  med  dem  söder  ut  till  Nidaros. 
Under  vägen  mötte  de  den  norske  ärkebiskopen,  som  med  tvenne  roddar- 
skepp, rymmande  mer  än  två  hundra  personer,  var  på  väg  norr  ut. 
Kristi  himmelsfärdsdag .  kommo  de  fram  till  staden,  hvarest  de  med 
största  välvilja  upptogos  af  fogden  och  andra,  som  med  häpnad  lyssnade 
till  berättelsen  öfver  de  faror  de  hade  genomgått. 

Quirinus  ville  naturligtvis  vända  hem,  men  man  var  oviss  om  det 
bästa  sättet.  Som  kriget  åter  hade  utbrutit  mellan  konung  Erik  och 
holsteinarne,  var  hafvet  mycket  osäkert  att  befara  för  fredliga  resande, 
och  man  tillstyrkte  därför  den  långväga  främlingen  att  företaga  en 
färd  på  ungefär  femtio  dygn  till  Stegeborg  i  Östergötland,  hvarest  en 
italienare,  Giovanni  Franco,  i  svenska  urkunder  kallad  Johan  Valen 
(italienaren),  den  tiden  var  konungens 
slottshöfding.  Quirinus  gaf  åt  fogden  i 
Nidaros  flera  skänker  och  erhöll  i  ut- 
byte stöflar  med  sporrar,  en  hatt  och 
en  yxa,  en  ridsadel,  4  renska  gyllen 
(fig.  316)  och  en  matsäck  bestående  af 
sill  och  bröd.  Ärkebiskopen  hade  låtit 
tillställa  honom  en  häst.    Efter  en  vec-  316.    Rhensk  gyllen  (Köln). 

kas   hvila   bröto   de   tolf  kvarlefvande 

italienarne  upp  och  gingo  med  vägvisare  öster  ut.  Den  nordiska  sommarns 
ljusa  nätter  gjorde  dem  möjligt  att  färdas,  därest  de  ville,  dygnet 
igenom,  men  de  föredrogo  att  hvar  afton  söka  sig  bostad  för  natten. 
Kosten  var  ofta  dålig.  Mångenstädes  saknades  bröd,  och  man  tillagade 
i  stället  kakor  af  målen  bark,  uppblandad  med  mjölk  och  smör,  och 
förtärde  dem  med  mjölk,  ibland  sur,  ost  och  smör.  Ibland  var  dock 
välfägnaden  bättre,  men  allra  mest  fröjdades  främlingarne  åt  den  stora 
vänlighet,  med  hvilken  de  öfverallt  mottogos.  De  kunde  komma  sent 
om  aftonen  till  en  gård,  sedan  folket  hade  lagt  sig  till  hvila,  men  de 
gingo  det  oaktadt  in  i  stugan,  framtogo  ur  olästa  förvaringsrum  mat 
och   dryck,   hvarefter   de  lade  sig.    Husfolket  kunde  då  komma  fram, 


356  MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVBT. 

och  vägvisarne  förtäljde  till  deras  undran  om  främlingarnes  fjärran 
liggande  hem  och  deras  utståndna  mödor.  Väli^gnaden  lämnades  å  de 
flesta  ställena  för  intet,  så  att  de  fyra  gyllen,  som  Quirinus  hade  fått  i 
Nidaros,  räckte  för  hela  resan.  »Omsider  hunno  de»,  såsom  det  heter  i 
berättelsen  om  deras  äfventyr,  »Vadstena,  hvarest  den  heliga  Birgitta 
är  född,  hvilken  stiftat  en  mycket  andäktig  orden  af  kvinnor  jämte 
deras  präster,  och  hafva  de  nordiska  ländernas  kristliga  konungar  och 
furstar  uppfört  en  synnerligen  härlig  kyrka,  den  heliga  Birgitta  till 
ära,  i  hvilken  kyrka  jag  räknat  62  (?)  altaren,  och  är  hela  byggnaden 
betäckt  med  koppar.  Vi  mottogos  som  fattiga  främlingar,  och  som 
klostret  har  stora  inkomster  och  gifver  mycket  åt  de  behöfvande,  fingo 
vi  där  ett  godt  och  rikligt  underhåll.»  Efter  tvenne  dagars  hvila  i 
klostret  begåfvo  sig  de  resande  till  Stegeborg,  dit  de  kommo  efter  fyra 
dagars  färd  och  genast  uppsökte  herr  Johan.  »När  vi  träflFSade  honom, 
hade  vi  å  ömse  sidor  en  så  stor  glädje,  att  den  icke  kan  i  ord  ut- 
tryckas. Han  visade  sig  som  en  fader  mot  sina  barn,  när  han  fick 
höra  om  vårt  olyckliga  skeppsbrott,  och  vinnlade  sig  om  att  trösta  oss 
och  lofvade  oss  allt  möjligt  bistånd  och  råd.  Vi  stannade  hos  honom 
fjorton  dagar  och  mådde  då  så  väl,  att  vi  icke  kunde  må  bättre  i 
hemmet.  Så  kom  den  tid,  då  man  årligen  får  aflat  i  den  heliga  Birgittas 
kyrka,  vid  hvilket  tillfälle  mycket  folk  från  främmande  land  plägar 
komma  dit,  hvadan  ock  herr  Johan  beslöt  att  vallfärda  dit  och  hämta 
aflat,  och  som  vi  hade  ett  stort  begär  att  se  en  så  stor  samling  af 
människor  och  behöfde  förse  oss  med  aflat  efter  den  genomgångna 
faran,  så  beslöto  vi  oss  för  att  följa  med,  i  synnerhet  som  vi  hoppades 
att  där  få  någon  underrättelse  om  reselägenhet  till  vårt  fädernesland. 
Vi  reste  således  dit  med  vår  landsman,  som  hade  med  sig  hundra  väl 
rustade  män.  Vi  kommo  alla  dagar  i  goda  kvarter,  ty  alla  de  ställen, 
vid  hvilka  vi  stannade,  tillhörde  vår  landsman.  Till  Vadstena  kommo 
vi  om  aftonen  före  den  stora  festen  och  funno  där  en  stor  mängd 
främlingar  från  skilda  håll,  ja,  några  voro  där,  som  bodde  600  (italienska?) 
mil  därifrån.  I  Vadstena  fingo  vi  veta,  att  åtta  dagars  resa  därifrån 
i  en  sjöhamn,  som  hette  Lödöse,  lågo  tvenne  skepp,  af  hvilka  det  ena 
skulle  fara  till  Rostock,  det  andra  till  England.  Följande  dag  den  1 
augusti  fingo  vi  aflat,  och  på  tredje  dagen  togo  vi  afsked  af  vår  landsman, 
som  talade  till  oss  så  vänligt  och  uppmuntrande,  att  vi  alla  måste 
fälla  tårar.  Därefter  tillsade  han  en  af  sina  söner,  vid  namn  Matteus, 
en  belefvad  yngling,  att  följa  oss  till  Lödöse,  och  när  han  såg,  att  jag 
hade  fått  feber,  gaf  han  mig  en  synnerligen  god  passgångare,  som  bar 
mig  så  mjukt,  att  jag  icke  kände  det,  och  har  jag  aldrig  i  mitt  lif 
ridit  en  bättre  häst.  Då  vi  kommo  till  Lödöse,  fingo  vi  bo  där  i  ett 
palats,  som  icke  var  mindre  präktigt  än  hans  fäste,  och  detta  hus  hade 
han  låtit  bygga  sig  i  Lödöse  för  att  hafva  en  bostad,  så  ofta  han  kom 
dit.  Där  bodde  vi  några  dagar  och  blefvo  härligt  undfägnade,  till  dess 
sjömännen  voro  redo  att  fara.» 


KKIGET  MOT  HOLSTBINARNB  OCH   HANSAN.      1412—1435.  357 

Efter  åtta  dagar  kom  Quirinus  till  England.  Skeppskaptenen  hade 
fattat  sådant  tycke  för  honom,  att  han  efter  framkomsten  behöll  italienarne 
hos  sig  några  dagar  som  gäster,  gaf  dem  vid  afresan  fyra  rosenobler* 
och  hjälpte  dem  på  väg.  Utan  vidare  olägenhet  kommo  de  omsider  till 
hemmet  igen. 

Qnirinus'  korta  anteckningar  om  resan  genom  Sverige  lämna  oss 
några  bidrag  till  teckningen  af  sederna  och  de  inre  förhållandena  i  vårt 
land,  som  de  inhemska  nrkundema  icke  gifva  oss.  Johan  Valen  finna 
vi  ännu  som  höfding  på  Stegeborg  vid  den  tid,  då  Engelbrekts  bondehär 
under  befrielsekriget  kom  ned  till  Östergötland. 


4. 

Kriget  mot  holsteinarne  och  hansan. 

1412—1435. 

Genom  fördraget  i  Kolding  (mars  1411)  hade  drottning  Margareta 
bragt  tvistefrågan  mellan  danska  kronan  och  holsteinarne  i  ett  nytt 
skede:  man  skulle  icke  längre  afhandla  betydelsen  af  de  äldre  fördragen 
och  af  förläningsceremonierna,  utan  hela  frågan  skulle  öfverlåtas  till 
afgörande  åt  en  domstol,  sammansatt  af  danskar  och  slesvigare  i 
samma  antal.  Domen  skulle  afkunnas  på  ett  möte  i  Nyborg,  hvilket 
kom  till  stånd  i  juli  månad  år  1413.  Frågan  ansågs  i  viss  mån  gälla 
hela  Norden,  åtminstone  voro  norrmän  och  svenskar,  t.  ex.  biskop  Knut 
Bosson  i  Linköping,  närvarande  vid  mötet.  Sverige  skulle  således  dragas 
in  i  frågor,  som  uteslutande  gällde  Danmark. 

Hertig  Henrik  af  Braunschweig,  de  holsteinska  grefvames  för- 
myndare, försökte  före  mötet  att  genom  eftergifter  vinna  konung  Erik, 
men  när  mötet  väl  var  öppnadt  på  torget  i  Nyborg,  fordrade  han  för 
sina  fränder  formlig  beläning  med  hertigdömet  Slesvig.  Konungen 
vägrade,  under  förklaring  att  de  unga  grefvarne  icke  hade  det  minsta 
lagliga  anspråk  på  detta  län,  och  hänsköt,  i  enlighet  med  Kolding- 
fördraget,  saken  till  en  skiljedomstol.  Själf  nämnde  han  sex  danska 
riddare,  hvilka  togo  plats  på  torget  i  Nyborg  för  att  af  bida  holsteinames 
sex  domare.  Men  dessa  kommo  icke.  Hertig  Henrik  vägrade  att  välja 
några  domare,  vägrade  att  erkänna  KoldingfÖrdraget,  ehuru  det  hade 
blifvit  högtidligen  stadfäst  år  1412,  men  erbjöd  sig  att  sända  sex 
holsteinska  riddare  för  att  vidare  underhandla.  När  konungen  för- 
nummit detta  svar,  reste  han  sig  från  sitt  säte  och  sporde  de  när- 
varande, om  han  kunnat  göra  mera  för  att  fullborda  hvad  detta  möte 
skulle  uträtta.    De  församlade  ropade  nej,  och  konungens  kansler  biskop 


*  Bosenoblerna  voro  lika  noblerna,  men  å  skeppets  sida  fSrekommer  en  ros. 


358  MEDBLTIDBNS   SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

Peter  i  Roskilde  instämde  hertig  Henrik  att  för  sitt  beteende  svara 
inför  rikets  domare  och  parlament.  Fyra  nordtyska  furstar,  från 
Pommern,  Mecklenburg  och  Lanenburg,  som  deltogo  i  dessa  förhandlingar, 
stodo  på  konungens  sida.  När  dagen  kom  för  undersökning  och  domens 
fällande,  hade  hertig  Henrik  lämnat  staden  och  ingen  uppträdde  å  hans 
myndlingars  vägnar.  Emellertid  framställdes  konungens  anklagelse- 
punkter, och  genom  domen,  som  därefter  afknnnades,  förklarades  Sönder- 
jylland  återfallet  till  den  danska  kronan,  och  holsteiname  skulle  ersätta 
all  den  skada  de  hade  vållat.  Konungen  sökte  och  vann  sedermera  sin 
kusin  kejsar  Sigismunds  stadfästelse  af  domen.  Den  braunschweigske 
hertigen  drog  sig  nu  ur  spelet.  Den  äldste  af  hans  systersöner,  grefve 
Henrik  af  Holstein,  som  hade  blifvit  myndig,  infann  sig  hos  konungen, 
bad  att  få  Slesvig  som  län  och  erbjöd  sig  att  i  sådant  fall  fullgöra 
alla  en  läntagares  åligganden  —  det  var  detta  hans  fader  tidigare  hade 
vägrat  — ,  men  konungen  svarade  nej.  Domen  skulle  gå  i  fullbordan, 
först  därefter  ville  han  tillse,  om  han  kunde  göra  något  af  nåd. 

Nu  var  kriget  oundvikligt.  I  början  af  år  1416  utkräfdes  en  krigs- 
gärd i  de  tre  nordiska  rikena,  och  manskap  utkcdlades  äfven  från  Sverige 
för  att  deltaga  i  belägringen  af  staden  Slesvig.  Konungens  ställning 
styrktes  dessutom  därigenom,  att  herr  Erik  Krummedike  och  några 
andra  holsteinska  adelsmän,  hvilka  hittills  hade  hört  till  hans  envisaste 
motståndare,  öf vergingo  på  hans  sida.  År  1417  föll  staden  i  konungens 
händer,  men  han  visste  icke  att  fullfölja  segern.  De  svenska  krigarne 
förklarade,  när  de  i  hemmet  berättade  om  fälttåget,  att  hade  konungen 
genast  stormat  Gottorps  slott,  holsteinarnes  sista  bålverk,  hade  han 
vunnit  det.  Det  säges,  att  en  dansk  riddare  hade  enträget  uppmanat 
konungen  att  storma  slottet,  i  hvilket  fall  han  helt  lätt  skulle  bringa 
grefve  Henrik  i  hans  händer.  Konungen  skall  då  hafva  svarat:  lOch 
finge  du  honom  i  dina  händer,  skulle  du  då  steka  eller  koka  honom?> 
I  allmänhet  var  missnöjet  i  Sverige  stort  hos  frälsemännen,  som  i  anled- 
ning af  kriget  fingo  vidkännas  stora  utgifter.  Man  gick  till  och  med  så 
långt  i  hätskhet,  att  man  beskyllde  konungen  för  att  vilja  »fördärfva 
svenskarne  med  långt  örlig  och  många  herredagar». 

Underhandlingar,  stilleståndsfördrag,  fredsbrott,  såsom  när  den 
svenska  härskaran,  trots  slutet  stillestånd,  brandskattade  Eckernförde, 
och  nya,  öppna  fientligheter  omväxlade  med  hvarandra.  Först  år  1420 
företogos  från  konung  Eriks  sida  några  kraftigare  åtgärder.  I  juni 
detta  år  tillskref  han  biskopen  i  Strängnäs  —  helt  visst  afgingo  lik- 
nande bref  i  samma  syfte  till  alla  de  svenska  biskopame  — ,  att  man 
skulle,  då  konungen  nu  ämnade  sig  på  en  »reysa»  (krigståg)  mot  fienden, 
i  domkyrkan,  klosterkyrkorna  och  i  alla  stiftets  städer  i  hvarje  vecka 
anställa  en  högtidlig  procession;  han  förordnade  till  och  med  rörande 
detaljerna  i  processionens  gång,  vid  dess  inträde  i  kyrkan  o.  s.  v.  Där- 
jämte skulle  för  krigets  skull  läsas  en  särskild  mässa  för  hvar  dag  i 
veckan,  med  olika  ämne  för  hvar  dag  (hvar  torsdag  den  helge  konung 


KRIGET  MOT  HOLSTBINARNE  OCH  HANSAN.      1412—1436.  359 

Erik,  hvar  fredag  den  hel.  Birgitta).  I  landskyrkorna  skulle  hållas 
<en  högtidlig  procession  en  gång  i  månaden. 

I  detta,  liksom  i  annat,  synes  ett  varmt  kyrkligt  sinne  göra  sig 
gällande  hos  konung  Erik,  men  handlingarna  svarade  ingalunda  mot 
•detta  sken  af  fromhet.  Följande  månad  försökte  konungen  en  landstig- 
ning på  Femem  men  blef  slagen  tillbaka.  Femerlingame  jublade,  man 
kunde  från  konungens  skepp  se  dem  samlade  nere  vid  sjöstranden,  där 
■de  dansade  under  de  mest  oanständiga  åtbörder  och  sjöngo  bespottande 
visor: 

»När  kon  kan  silke  spinna, 

skall  konang  Erik  vårt  land  yinna>, 

heter  det  i  en  smädevisa,  som  ännu  lefde  kvar  i  folkets  minne  vid 
midten  af  1600-talet.  Den  svenska  rimkrönikan  skildrar  konungens  upp- 
trädande såsom  till  ytterlighet  barbariskt.  Själf  erkänner  han:  >Vi 
hafva  ödelagt  ön,  men  vi  se  hellre  förödelsen,  än  vi  fördraga  sådant 
förräderi,  som  femernboma  visade  oss.» 

Någon  vinst  synas  icke  dessa  grymheter  hafva  brag^  konungen. 
Utsikterna  till  framgång  i  striden  blefvo  tvärtom  allt  mörkare.  Ham- 
burgarne hade  tidigt  slutit  sig  till  holsteinarne,  lybeckarne  åter  hade  i 
•det  längsta,  af  tacksamhet  för  den  hjälp  konungen  hade  lämnat  dem  i 
•deras  inre  angelägenheter,  hållit  med  danskame,  men  år  1422  tvungos 
hansestäderna,  af  omtanke  för  sin  handel  att  gemensamt  gripa  till  vapen 
mot  de  nordiska  rikenas  konung.  Hans  herravälde  i  Slesvig  och  seger 
•öfver  holsteinarne  skulle  göra  honom  till  en  alltför  mäktig  granne, 
hvars  planer  tydligen  icke  bådade  hansan  något  godt;  han  hade  velat 
inskränka  deras  rättigheter  vid  de  skånska  sillfiskerierna  och  lämnade 
Åt  de  holländska  städerna  rätt  att  handla  på  Östersjön.  En  hanseatisk 
flotta,  hemsökte  nu  Danmarks  kuster,  holländska  skepp,  som  konungen 
hade  försett  med  dansk  besättning,  togos  och  släpptes  först  sedan  man 
hade  tagit  ifrån  dem  ankaren,  segel  och  styren.  Till  sist  förbjöds  på 
hansedagar  i  Lybeck  och  Rostock  det  nyss  nämnda  året  all  handel  på 
•de  nordiska  rikena.  Mot  slutet  af  året  fick  man  visserligen  åter  hopp 
om  fred,  i  det  ett  kejserligt  ombud  kom  för  att  å  sin  herres  vägnar 
undersöka  ställningen  och  anspråken  samt,  om  så  kunde  ske,  fälla  dom 
mellan  de  stridande,  men  ombudet,  hvars  verksamhet  syntes  lofva  fram- 
;gång,  afled  helt  plötsligt.  Fredsunderhandlingarna  fortsattes  väl  äfven 
därefter,  men  anspråken  blefvo  å  ömse  sidor  stegrade  —  holsteinarne 
fordrade  nu  icke  allenast  det  slesvigska  länet  utan  äfven  en  be- 
tydlig afgift  af  kopparbergslagen  i  Sverige,  i  enlighet  med  ett  fbr- 
läningsbref  af  konung  Albrekt  till  deras  förföder,  samt  ön  Gottland  — 
intill  dess  att  man  omsider  kom  så  långt,  att  handlingarna  i  målet 
kunde  insändas  till  kejsar  Sigismund,  hvilken  i  juni  månad  1424  fällde 
den  domen,  att  hertigdömet  Slesvig  var  ett  danskt  land,  till  hvilket 
<de  holsteinska  grefvarne  icke  hade  den  minsta  rätt. 


360  MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNI0N8TIDEHVARFVBT. 

Grefve  Henrik  af  Holstein  var  personligen  närvarande  i  Budapest, 
när  kejsaren  afkonnade  denna  dom;  som  han  icke  gärna  kunde  finna 
sig  belåten,  hänsköt  han  saken  till  påfve  Martin  V,  som  dock  intet 
väsentligt  uträttade.  Konung  Erik  hade  äfven  varit  hos  kejsaren  i 
Budapest.  Han  hade  redan  i  augusti  1423  lämnat  Danmark  med  ett 
stort  och  lysande  följe  och  öfver  Pommern,  hvarest  han  afslöt  ett  för- 
drag med  den  Tyska  orden  om  ömsesidig  hjälp  i  försvarskrig,  och 
genom  Polen,  med  hvars  konung  han  tidigare  hade  slutit  förbund, 
kommit  till  Ungern,  hvilket  land  han  dock  synes  hafva  lämnat,  redan 
innan  domen  fylldes.  Målet  för  hans  färd,  företagen  under  så  kritiska 
omständigheter  i  hemmet,  var  Jerusalem.  I  Venedig  inskeppade  han 
sig  i  förklädnad,  men  hans  vistelse  i  det  Heliga  landet  blef  icke  lång- 
varig, ty  man  lär  från  Konstantinopel  hafva  sändt  underrättelser  tiU 
Jerusalem,  att  en  pilgrim  vore  ditkommen,  hvilken  var  herre  öfver 
trenne  konungariken  och  som  därför  kunde  lämna,  ifall  man  lyckades 
få  honom  i  sitt  våld,  en  ansenlig  lösepenning.  Konungen  underrättades 
om  den  fara,  som  hotade  honom,  och  måste  dyrt  betala  för  underrättelsen. 
I  början  af  år  1425  kom  konung  Erik  åter  till  Norden  och  fann  då  sin 
motståndare,  trots  kejsarens  dom^och  försök  att  få  denna  verkställd,  i 
obestridd  liesittning  af  Slesvig.  Åter  utskrefs  en  här  från  de  nordiska 
1  anden.  Konungen  belägrade  Slesvig  med  hopp  om  framgång,  men 
den  flotta,  som  hade  utrustats  till  hans  hjälp,  uppbragtes  af  vitalie- 
bröderna,  som  holsteiname  hade  dragit  på  sin  sida,  och  knappt  hade 
den  nya  flotta,  som  utan  dröjsmål  utrustades,  brutit  sig  väg  fram  till 
Slesvig,  förrän  hanseatema  förklarade  krig.  •  Konung  Erik  upphäfde 
belägringen  men  behöll  sin  här  samlad.  I  december  drog  drottning 
Filippa,  åtföljd  af  ärkebiskopen  i  Uppsala,  öfver  till  Sverige.  Det 
danska  rådet,  samladt  i  Köpenhamn,  sände  med  henne  en  skrifvelse  till 
det  svenska,  med  tack  för  vänskap  och  kärlek  och  mycket  godt  och 
enkannerligen  för  den  troskap,  godvilja  och  vänskap,  som  de  bevisat 
konungen  och  danskarne  nu  seneist  genom  undsättning,  vidare  med 
underrättelse  om  hansestädemas  krigsförklaring  och  om  danskames  be- 
slut att  försvara  sig  och  slutligen  med  bön,  att  svenskarne  ville  vara 
af  samma  sinne,  >på  det  vi  må  undgå  och  slippa  sådant  högmod  ocli 
träldom,  som  städerna  ämna  oss  allat. 

Det  följande  årets  (1427)  strider  blefvo  mindre  ogynnsamma  för 
konung  Erik.  Grefve  Henrik  med  en  stark  hanseatisk  flotta  belägrade 
Flensborg,  hvars  danska  besättning  försvarade  sig  tappert.  Vid  en 
nattlig  stormning  stupade  grefve  Henrik,  och  konungen  befriades  så- 
lunda  från  en  af  sina  farligaste  motståndare.  Hanseflottan  vände  genast 
åter  och  lopp  ånyo  ut  under  högsommaren.  Den  dansk-svenska  flottan 
låg  vid  Köpenhamn,  afbidande  de  två  stora  handelsflottor,  som  vid 
denna  tid  skulle  passera  Öresund,  den  s.  k.  preussiska  flottan,  som  förde 
östersjölandens  handelsvaror  till  Västerhafvet,  och  den  s.  k.  Biscaya- 
flottan,   som    från    Spanien,   Frankrike,   England    och  Nederland  förde 


KRIGET  MOT  HOLSTBINARNB  OCH   HANSAN.      1412—1435.  361 

kostbara  varor  till  städerna  vid  Östersjön.  Det  var  för  hansan  af 
yttersta  vikt,  att  dessa  två  handelsflottor  kommo  utan  skada  genom 
öresand.  Den  hanseatiska  krigsflottan,  anförd  af  den  lybske  borg- 
mästaren Tideman  Steen,  var  ganska  ansenlig,  besättningen  säges  hafva. 
uppgått  till  8,000  man,  de  tyska  skeppen  voro  så  mycket  större  än  de 
danska,  som  kyrkor  äro  större  än  hus.  Under  det  herr  Steen  låg  med 
sin  flotta  stilla  i  fåfäng  förbidan,  att  stralsundarnes  skepp  skulle  komma, 
för  att  sluta  sig  till  honom,  lät  konungen  sin  flotta  rycka  fram  i 
tvenne  afdelningar,  af  hvilka  den  starkare  i  grund  förstörde  hanse- 
flottans  ena  eskader.  Lika  bra  gick  det  icke  för  unionsflottans  andra 
afdelning,  hvilken  anfördes  af  den  svenske  riddaren  herr  Greger 
Magnusson  (af  Ekasläkten).    Rimkrönikan  berättar: 

De  städer  fingo  sä  stor  skada  d&,  Be  tyske  samla  sig  d&  samman, 

en  sådan  månde  de  aldrig  fä.  det  gick  de  svenske  dä  af  gamman, 

De  svenske  voro  med  i  den  skara,  de  tyske  dem  dä  gripa  och  slå, 

Greger  Magnnsson  månde  där  böfvidsman  vara.  ingen  nndsättning  kände  de  få. 

Af  Sverige  fSljde  honom  mången  god  man,  De  svenske  ledo  där  stor  nOd, 

det  må  man  väl  säga  med  sann.  mången  god  man  -blef  där  död. 

De  sökte  de  lybske  med  stor  mandom,  de  där  lefvande  måtte  blifva 

det  gjorde  de  ädla  hjältar  from';  sknlle  sig  tiU  fångar  gifva. 
de  tyske  kommo  för  dem  i  nöd. 

Lybeckame  förde  sina  fångar  till  sin  hemstad, 

stor  pina  de  dem  där  gjorde, 
de  satte  dem  i  tom  och  stockar. 

Fångarne  sände  bud  till  konung  Erik  med  begäran,  att  han,  såsom  sed 
den  tiden  var,  ville  utlösa  dem  ur  deras  fängelse.    Men 

standom  ville  han  dem  ej  höra  fäderne  och  möderne  satte  de  till  pant. 

och  aldrig  från  fängelset  kvitt*  dem  göra,  När  de  med  deras  beskattning  ntforo, 

de  skalle  själfva  lösa  sig  kon  ängs  vitalier  före  dem  voro, 

eller  blifva  där  fångar  evinnclig,  de  togo  allt  det  de  dä  hade. 

själfve  skalle  de  ock  betala  deras  kost,  Ofta  de  det  för  konungen  klagde, 

det  var  dem  jämmer  och  ingen  last.  det  kände  dem  icke  förslå, 

Standom  fingo  de  lof  att  hem  fara,  de  knnde  ej  dess  mera  rätt  fä. 
ty  de  där  mycket  skyldiga  voro, 

Antagligen  var  det  under  dessa  strider,  som  lybeckame  eröfrade 
från  ett  af  konung  Eriks  skepp  den  krigsfana,  som  ännu  i  dag  hänger 
som  trofé  i  Lybecks  Mariakyrka  (fig.  317). 

Under  den  närmaste  tiden  fördes  nu  kriget  hufvudsakligen  till 
sjöss.  Kapare,  utrustade  af  de  tyska  städerna,  svärmade  omkring  för  att 
plundra  men  visade  sig  ibland  föga  manhaftiga,  när  man  ville  draga 
dem  in  i  allvarlig  strid.  Ibland- för etogo  de  dock  med  samlad  styrka 
mycket  farliga  anfall,  såsom  när  de  år  1428  angrepo  Köpenhamn  i  akt 
och  mening,  att  där  förstöra  den  danska  flottan.    Deras  anslag  gjordes 


362 


MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 


I 


5» 


>4e 


likväl  om  intet  af  besätt- 
ningen på  Köpenhamns  hns, 
hvars  mannamod  uppeldades 
af  drottning  Filippa.  Konung 
Erik  sökte  hålla  Öresund,  den 
stora  stråkvägen  för  handels- 
fartygen, besatt  och  kallade 
för  sådant  ändamål  dit  ned 
den  svenska  flottan  (1428). 
Hon  kom  i  augusti  med  två 
tusen  mans  besättning,  af 
hvilka  dock  allenast  400  voro 
fullt  beväpnade,  och  med  brist 
på  såväl  mat-  som  dryckes- 
varor. Rådet  i  Stralsund,  som 
fått  närmare  uppgifter  om  flot- 
tans beskaffenhet,  visste  att 
berätta,  att  svenskame  voro 
i  så  stor  nöd,  att  de  måste 
dricka  vatten,  och  att  de, 
när  konungen  icke  lämnade 
dem  proviant,  hotade  med  att 
vända  åter  till  hemmet.  Äf- 
ven  det  följande  året  (1429) 
låg  den  svenska  sjömakten  i 
Öresund,  fortfarande  saknande 
det  nödvändigaste  och  kno- 
tande  öfver  konungens  ovil- 
lighet eller  oförmåga  att  af- 
hjälpa  nöden.  Sent  omsider, 
de  sista  dagarna  i  september, 
fingo  svenskarne  lof  att  lämna 
sin  besvärliga  och  tämligen 
gagnlösa  tjänstgöring  och 
återvända  till  hemmen.  Men 
deras  glädje  däröfver  blef  icke 
långvarig.  En  vild  storm 
skingrade  flottan  och  för- 
störde nästan  alla  skeppen. 
Så  många  af  besättningarna, 
som  räddades,  hade  mist  allt 
utom  lifvet  och  ledo  stor  nöd, 
ur  hvilken  de  dock  frälsades 


♦  Gripen  år  Pommerns  vapen. 


KRIGET  MOT  HOLSTEINARNB   OCH  HÄNSAN.      1412—1435.  363 

genom  den  milda  och  vänsälla  drottningens  omsorger.  Det  är  den  sista 
kärleksgärning,  historien  har  att  förtälja  om  henne.  Inemot  jul  reste 
hon  öfver  till  Sverige  och  afled  i  Vadstena  kloster  under  natten  till 
trettondedag  jul  1430.  Hon  begrofs  inom  klosterkyrkan  i  den  hel.  Annas 
kapell,  som  hon  själf  hade  stiftat.  Hon  var,  heter  det  i  klostrets  minnes- 
bok, »för  detta  kloster  och  hela  vår  orden  en  moder  och  den  mest  tro- 
fasta skyddarinna». 

De  följande  årens  krigshistoria  är  icke  värd  att  här  omtalas;  det 
var  hufvudsakligen  småstrider,  utförda  af  begär  att  vinna  rof.  Några 
mera  framstående  drag  af  tapperhet  å  den  ena  eller  andra  sidan  finnas 
icke  antecknade,  en  och  annan  gång  däremot  hvad  bytet  kunde  vara 
värdt.  Lyckligast  voro  i  detta  afseende  holsteinarne,  som  år  1429  efter 
häftig  strid  togo  de  svenska  skepp,  som  till  Danmark  skulle  föra 
konungens  i  Sverige  uppburna  inkomster.  Fångarne  och  rofvet  in- 
fördes till  Wismar. 

Ej  heller  om  de  tröttande  underhandlingarna  är  här  mycket  att 
säga,  ehuruväl  äfven  svenskar  deltogo  i  dem  å  konungens  vägnar. 
Ställningen  mellan  de  krigförande  makterna  hade  småningom  bUfvit 
något  förändrad.  Holsteinarne  förde  visserligen  fortfarande  krig,  men 
deras  åtgöranden  trädde  i  bakgrunden  för  det  vida  viktigare  förhållandet 
till  hansestäderna.  Mellan  dem  förstod  konung  Erik  att  stifta  split; 
Rostock,  hvarest  han  understödde  det  demokratiska  rådet,  och  Stralsund 
mot  hvilket  drottning  Filippa  hade  år  1429  utrustat  en  flotta,  som 
dock  blef  slagen,  men  hvilket  aldrig  var  en  synnerligen  ifrig  fiende, 
alldenstund  borgerskapet  icke  var  otillgängligt  för  bearbetning  af  Eriks 
fränder,  de  pommerska  hertigame,  slöto  år  1430  särskild  fred,  lämnande  . 
de  fyra  andra  städerna,  Hamburg,  Lybeck,  Wismar  och  Lttneburg,  att 
efter  behag  fortsätta  den  betungande  striden.  I  stället  rådde  i  de 
preussiska  och  livländska  handelsstäderna,  som  skulle  vara  neutrala, 
mycken  ovilja  mot  konung  Erik  och  hans  undersåtar,  så  att  svenskame 
klagade  bitterligen  öfver  de  oförrätter  och  förluster  de  lidit  i  de  östra 
städernas  hamnar,  de  enda  som  stodo  dem  öppna.  Hansestäderna  hade 
dessutom  försökt  att  egga  ryssame  till  fejd.  Den  Tyska  ordens  hög- 
mästare, för  svag  att  uppträda  fientligt,  sökte  värna  de  sina  genom  att 
ifra  för  fredsslut  eller  åtminstone  stillestånd,  och  han  gick  däri  äfven 
kejsar  Sigismunds  ärenden.  Men  än  voro  konungens  villkor  för  dryga, 
än  ville  hansestäderna  icke  lämna  holsteinarne  i  sticket.  År  1431 
fordrade  hansestäderna  att  återfå  sina  gamla  förmåner,  holsteinska 
grefvame  erbjödo  sig  att  med  fotfall  anhålla  om  hertigdömet  som  län 
och  förklarade  sig  villiga  att  därför  göra  konungen  som  sin  rätte  läns- 
herre tjänst;  båda  partema  ville  gärna  hafva  fred,  men  i  nödfall  nöjde 
de  sig  med  ett  flerårigt  stillestånd.  Holsteinarne  fingo  sin  vilja  fram, 
men  städernas  fordringar  fann  konungen  alltför  stora;  han  ville  icke 
gifva  dem  rätt  att  handla  i  mer  än  två  städer  i  hvart  af  de  tre 
länderna,    inom   Sverige   i    Stockholm    och   Söderköping,   hvarjämte  de 


364  MEDELTIDENS   SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDER  V  ARFVET. 

under  sillfångsttiden  skulle  få  besöka  Skanör,  Falsterbo  och  Dragör 
(i  Danmark).  Härpå  ville  städerna  icke  gå  in,  och  kriget  blossade 
åter  upp.  Med  konungens  hjälp  utrustade  den  holsteinske  riddaren 
Erik  Krummedike,  som  under  kriget  hade  öfvergått  till  den  danska 
sidan,  och  den  svenske  riddaren  Broder  Svensson  några  kaparfartyg, 
men  det  gick  dem  icke  lyckligt  Den  svenske  riddaren  och  jämte  honom 
260  män  fördes  till  Lybeck  som  fångar.  Efter  detta  följde  nya  under- 
handlingar, till  dess  hansestädernas. hotelse  att  understödja  det  i  Sverige 
utbrutna  upproret  tvang  konung  Erik  att  afsluta  en  definitiv  fred  i 
Vordingborg  år  1435,  genom  hvilken  åt  hansestäderna  tillförsäkrades 
alla  de  ft^rmåner,  som  de  hade  åtnjutit  under  de  senaste  hundra  åren, 
och  åt  grefve  Adolf  af  Holstein  lämnades  Slesvig  som  län  för  lifs- 
tiden  med  rätt  för  hans  arf vingar  att  behålla  det  i  två  år  efter  hans 
död.  Om  skyldigheten  till  länstjänst  nämner  fredsfördraget  intet;  han 
och  Erik  skulle  icke  hjälpa  hvarandras  fiender,  däremot  bistå  hvar- 
andras  undersåtar.  Konung  Erik  skulle  ft^r  Danmark  få  behålla  en  del 
af  nordvästra  Slesvig. 

Sverige,  som  i  striden  hade  intet  särskildt  intresse,  hade  gång  efter 
annan  fått  underkasta  sig  dryga  krigsgärder  och  utsände  år  efter  år 
krigarskaror,  af  hvilka  många  omkommo  och  de  återvändande  alltför 
ofta  voro  utarmade.  För  att  lindra  smärtan  af  förlusten  hade  man  icke 
den  upplyftande  känslan  att  åtminstone  hafva  kämpat  för  ett  godt 
ändamål.  Framgången,  om  en  sådan  hade  vunnits,  hade  för  Sverige 
varit  utan  nytta. 

Konung  Erik  hade  genom  sitt  krig  mot  de  holsteinska  grefvame 
,  visat  sig  vara  en  mycket  dålig  regent.  För  en  fråga,  som  gällde  allenast 
ett  af  hans  land,  hade  han  kraft  af  de  andra  dryga  uppoffringar.  Man 
märker  visserligen  emellanåt  i  småsaker  drag  af  klokhet,  såsom  när 
han  ville  gynna  de  holländska  städerna  på  bekostnad  af  de  öfvermodiga 
vendiska  hansestäderna,  hvilka,  just  emedan  de  voro  Nordens  grannar, 
voro  så  mycket  farligare,  och  när  han  begagnade  sig  af  de  inre  miss- 
förhållandena inom  dem  för  att  bryta  deras  enhet  och  vinna  bunds- 
förvanter. Men  han  var  alltför  svag,  för  att  dessa  bemödanden  skulle 
kunna  gå  in  i  en  väl  ordnad  fälttågsplan,  och  när  de  förekommo 
isolerade,  kunde  dessa  hans  åtgärder  icke  annat  än  hos  motståndarne 
väcka  förbittring  och  egga  deras  motståndskraft.  I  Sverige  måste 
hela  kriget  framkalla  och  öka  ett  stort  missnöje  med  hans  regering, 
så  mycket  mer  som  den  inre  styrelsen,  till  hvilken  vi  nu  öfvergå,  hade 
ensamt  varit  tillräcklig  att  väcka  hos  större  delen  af  befolkningen  en 
stark  förbittring. 


DE  INRE  FÖRHÅLLANDENA  I   SVERIGE    1412—1434. 


365 


5. 
De  inre  fSrhållandena  i  Sverige  1412—1434. 

I  ett  afseende  måste  kriget  mot  holsteinarne  utöfva  en  omedelbar 
inverkan  på  Sverige.  Så  snart  de  sex  hansestäderna  uppträdt  som 
konung  Eriks  motståndare,  måste  de  söka  skada  alla  hans  länder  genom 
förbud  att  med  dem  idka  handel.  Det  är  väl  sant,  att  de  sydöstra 
östersjöstäderna  ansågos  vara  neutrala,  men  inom  dem  var  likväl, 
åtminstone  under  krigets  senare  del,  förbittringen  mot  konungen  och 
därmed  afvogheten  mot  hans  undersåtar  ganska  stor,  och  om  dessa  väl 
från  det  färre  antal  af  hamnar,  som  stodo  dem  öppna,  lyckades  erhålla 
de  nödvändighetsvaror,  som  man  måste 
hämta  från  utlandet,  så  var  alltid  faran 
stor  att  å  hafvet,  som  under  de  oroliga 
tiderna  åter  uppfylldes  af  sjöröfvare, 
mista  allt  dét  man  nyss  med  dryga 
penningar  hade  förvärfvat.  Allt  detta 
måste  inom  Sverige  framkalla  höga  pris 
och  nöd,  och  man  hade  ännu  icke  i  vårt 
land  förlorat  den  benägenhet,  som  Snor- 
re  Sturlesson  tillerkänner  forntidens 
svenskar,  att  för  olyckorna  i  landet 
skjuta  skulden  på  konungen.  Sällan 
hade  man  för  öfrigt  varit  därtill  så 
berättigad  som  nu. 

I   Danmark    hade    myntväsendet 
fullkomligt    råkat    i    lägervall.     All 

egen  myntning  hade  upphört,  landet  öfversvämmades  af  tyskt  mynt,  den 
gamla  inhemska  räkningen  efter  mark,  öre,  örtug,  penningar  vek  för 
den  tyska  räkningen. 

1  mark  =  16  skilling  =192  penningar. 
1  skilling  =    12  penningar. 

I  Danmark  började  inhemsk  myntning  åter  upptagas  år  1405,  och 
samtidigt  synes  man  i  Sverige  hafva  börjat  slå  mynt  med  konung  Eriks 
namn.  Antagligen  slog  man  hos  oss  brakteatformiga  småpenningar,  hvilka 
behöfdes  för  daglig  handel  och  vandel;  visst  är,  att  man  fortsatte  med 
den  under  konung  Albrekts  tid  införda  seden  att  prägla  hvita  penningar, 
hvilka  småningom  erhöllo  namnet  örtagar. 

Under  konung  Eriks  tid  funnos  i  Sverige  tre  mynthus,  i  Stockholm, 
i  Västerås,  den  stad  som  låg  silfvergrufvorna  närmast,  och  i  Åbo,  uti 
det  afskildt  liggande  Finland,  hvarest  dock  någon  myntning  svårligen 


318.    Konung  Erik  Vis  sekret. 


366 


MEDELTIDENS   SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDBHVARFVBT. 


förekommit  före  år  1412.  Myntens  utseende  visas  af  fig.  320—325.  I 
Åbo  slog  man  ett  mindre  tvåsidigt  mynt,  som  torde  hafva  kallats  tre- 
penningar  eller  sterlingar  (fig.  326). 

När  Erik  blef  konung,  var  det  vanliga  förhållandet  mellan  silfver- 
marken  och  penningemarken  =  1:6  eller  7,  d.  v.  s.,  sex  eller  sju  penninge- 
marker svarade  mot  en  mark  silfver.  Vid  den  tid,  då  konung  Eriks  svenska 
myntning  begynte,  hade  förhållandet  försämrats  till  1 : 8,  och  det  sjönk 


319.    Konung  Erik  V:8  sigill  ♦ 

under  hans  tid  ännu  något  mera.  I  Åbo  mynthus  synes  man  hafva 
slagit  vida  sämre  mynt  än  i  de  två  andra:  förhållandet  mellan  mark 
silfver  och  mark  penningar  uppgifves  där  som  1 :  10.  En  bestämd  för- 
sämring af  myntens  halt  infördes  alltså,  men  följande  tider  visade  ännu 
större  försämring.  Då  tänkte  man  med  saknad  på  »gamla  örtugar  konung 
Eriks  mynt». 

Myntförhållandena  blefvo  under  konung  Eriks  tid  viktigare,  än  de 
hade  varit  någonsin  tillförne,  i  följd  af  de  förändringar,  som  vidtogos 
med  afseende  på  skatternas  erläggande.     Tidigare  erlades  den  drygaste 


*  I  omskriften  namnes  Danmark  först  af  de  tre  rikena,  men  hjärtskOlden  är  norsk* 


DE  INRE  FÖRHÅLLANDENA  I  SVERIGE  1412 — 1434. 


367 


delen  af  det  svenska  folkets  skatt  i  naturprodukter.  Redan  under 
drottning  Margaretas  tid  och  ännu  mera  under  konung  Eriks  sökte  man 
genom  af  tal  med  de  olika  landskapens  inbyggare  förmå  dem  till  att 
erlägga  skatten  i  penningar,  hvilket  tvifvelsutan  för  regenten  var  be- 
kvämast, när  han  under  sin  mesta  tid  vistades  i  ett  annat  land,  särskildt 
när,  som  under  konung  Erik,  snart  sagdt  allt  hvad  af  Sverige  inflöt 
måste  användas  i  främmande  land  för  kriget  mot  holsteiname  och 
hansan.    Man  var  så  angelägen  att  för  sådant  ändamål  utföra  allt,  att 


320. 


Stockholma-örtttgar. 


Västeråa-örtug  ar. 


324. 


Äbo-örtugar. 


326.    Äbo-sterling 


åtminstone  efter  rimkrönikans  framställning  det  knappast  kvarlämnades 
åt  slottsfogdarne  nödiga  medel  till  besättningens  bespisande  och  till  och 
med  allmogens  arbetsskyldighet  till  fästenas  underhåll  aflöstes  med 
penningar. 


ty  ruttnade  slotten  neder  i  grund, 
ty  är  riket  förarmadt  så, 
reda  i>enningar  är  där  ondt  att  fä, 
och  kan  ej  finnas  i  riksens  gömma 
hyarken  bref  eller  ingedöma  (lösören), 


hvarken  penningar  eller  smida  (dyrbarheter), 
där  riket  mätte  till  tida. 
om  det  nöden  trängde  uppä, 
att  heden  här  ville  mot  dem  gä. 


368  MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNI0N8TIDEHVARFVBT. 

H vilken  svårighet  särskildt  f&r  de  skattdragande  den  stora  bristen  på 
reda  penningar  gjorde,  se  vi  bäst  af  en  underdånig  skrifvelse,  som 
ölandsallmogen  ställde  till  konung  Erik  under  den  senare  delen  af 
krigstiden.  Äfven  på  Oland  hade  man  med  konungens  ombud  öfverens- 
kommit  att  tills  vidare  erlägga  skatten  i  reda  penningar,  med  rätt  å 
ömse  sidor  till  uppsägelse  ett  halfår  på  förhand.  Nu  hade  biskop  Knut 
i  Linköping  och  konungens  ämbetsman  på  Öland  Peder  Ryning  pålyst, 
att  den  gutniska  öringen  (hvilken  på  konung  Albrekts  tid  gällde  5  små 
penningar  svenska)  hädanefter  ej  skulle  gälla  för  mera  än  3  svenska 
små  penningar,  men  på  Öland  fanns  hvarken  svenska,  tyska  eller  danska 
penningar,  allenast  gutniska,  och  äfven  sådana  i  ringa  myckenhet.  >Ty 
tränger  oss  storligen»,  heter  det  i  ölänningarnes  bref,  »att  fly  till  eder 
kungliga  nåd,  bedjandes  med  all  ödmjukhet  och  underdånighet,  att  1 
för  Guds  skull  och  eder  herradömes  nåd  viljen  betrakta  vår  fattigdom 
och  tunga  i  detta  hänseende  och  unna  oss  att  härefter  göra  vår  årliga 
skatt  i  boskap  och  spannmål,  såsom  vi  gjorde  honom  tillförne  och  andra 
skattebönder  i  riket  när  och  fjärran  göra  det.» 

Brist  på  reda  penningar  fanns  den  tiden  icke  allenast  på  Öland. 
Ericus  Olai  berättar  i  sin  historia,  att  man  under  konung  Eriks  tid  i 
Sverige  erlade  skatt  efter  sin  yttersta  förmåga,  ja  många  utöfver  för- 
mågan. Ty  bönder,  som  odlade  ett  markland  jord,  erlade  i  den  större 
skatten  12  till  och  med  20  mark  penningar,*  och  större  kallades  denna 
skatt  till  skillnad  från  många  andra  skatter  och  pålagor,  som  årligen 
utkräfdes.  Därför  var  det  ett  stort  elände  att  se  böndernas  och  andras 
nöd,  då  man  icke  kunde  under  året  uppdrifva  en  så  stor  penning- 
summa, som  hvart  år  skulle  utgå  i  skatt,  ty  alla  penningar  i  riket 
voro  i  händerna  på  konungens  utländska  fogdar,  som  uppburo  allt  och 
€nsamma  hade  all  vinsten,  under  det  annars  frälse  och  ofrälse  måste 
sälja  sin  egendom,  till  och  med  klenoder,  som  de  ärft  efter  sina  fäder. 

Landets  ekonomiska  nöd  ökades  än  ytterligare  genom  det  sätt,  på 
hvilket  de  öfverdrifvet  dryga  skatterna  utkräfdes.  Förmodligen  sedan 
många  af  de  skattdragande  hade  blifvit  utarmade  och  därigenom  upp- 
börden minskades,  vidtogs  på  förslag  af  herr  Henning  Königsmark  den 
åtgärden,  att  hvart  landskap  eller  härad  skulle  förbinda  sig  till  er- 
läggande  af  en  viss  summa  i  ett  för  allt,  hvilket  naturligtvis  hade  till 
följd,  att  de,  som  ännu  ägde  något  kvar,  fingo  betala  äfven  för  dem, 
hvilka  icke  längre  mäktade  erlägga  några  utskylder,  hvilket  måste  i 
sin  ordning  öka  det  allmänna  armodet  och  äfven  förbittringen  mot 
konungen. 

Konung  Erik  besökte  sällan  Sverige.  Aret  efter  drottning  Margaretas 
död  vistades  han  (1413)  där  från  slutet  af  februari  till  midten  af  maj, 
då   han   under   återresan   kom   till   Vadstena,  i  sitt  skick  iakttagande 

*  Ursprnngligen  kallades  markland  det  jordstycke,  som  ansågs  vara  värdt  24  mark 
och  hvarför  i  skatt  erlades  en  mark.  Denna  bestämning  hade  tillkommit  pä  en  tid,  då  en 
mark  penningar  gällde  lika  mycket  som  en  mark  silfver. 


DE  INRB  FÖRHÅLLANDENA   I  SVERIGE    1412—1434.  369 

den  ödmjukaste  fromhet,  ty  han  gick  till  fots  från  Skeninge  till  klostret, 
ungeftLr  18  kilometer,  och  visade  där  synnerlig  vänlighet  mot  systrar 
och  bröder  samt  lofvade  sig  skola  fullborda  uppbyggandet  af  kloster- 
kyrkan och  anlägga  ett  birgittinskt  kloster  på  Låland  (Maribo*). 
Glädjen  öfver  konungens  frikostiga  löften  blef  emellertid  snart  störd, 
ty  sedan  han  hade  lämnat  trakten,  hemsöktes  denna  af  en  elakartad 
sjukdom;  allenast  i  den  på  klostrets  mark  nyligen  uppförda  och  därför 
helt  säkert  ännu  icke  folkrika  staden  afledo  på  mindre  än  ett  halfår 
400  människor.  Under  de  följande  åren  intill  1434  var  konungen  allenast 
fem  gånger  i  Sverige  och  kom  då  icke  längre  än  till  Kalmar,  Borgholm, 
Yadstena  (tre  gånger)  och  (en  gång)  till  Rönö. 

Under  det  konungen  således  den  drygaste  delen  af  sin  regering 
höll  sig  undan  från  Sverige,  därigenom  afvikande  från  drottning 
Margaretas  exempel  och  från  de  planer  hon  hade  uppgjort  angående 
unionen  mellan  rikena,  sörjde  han  ingalunda  för  någon  ordnad  styrelse 
i  landet.  I  föregående  tider,  då  landet  hade  en  inhemsk  konung,  som 
sällan  lämnade  det,  funnos  närmast  honom  till  hans  hjälp  i  skipande 
af  rätt  och  i  ordnandet  af  allt,  som  rörde  krigsväsendet,  drotseten  och 
marsken.  Nu,  när  mera  än  någonsin  tillförne  det  behöfdes  ledande 
personer,  som  å  ämbetets  vägnar  togo  vård  om  rikets  angelägenheter, 
tillsattes  aldrig  dessa  två  viktiga  poster.  Allt  skulle  gå  genom  rådet, 
-som  någon  gång  nedkallades  till  Danmark,  såsom  då  det  år  1424,  med 
anledning  af  ett  bref  från  konung  Erik,  som  den  tiden  vistades  i  ut- 
landet, uppmanades  att  i  Köpenhamn  eller  Helsingborg  möta  det  danska 
rådet  och  drottning  Filippa.  Det  var  dock  vanligare,  såväl  när  ärenden, 
som  gällde  hela  Norden,  som  när  särskildt  svenska  angelägenheter  före- 
hades,  att  till  Danmark  nedkalla  enstaka  medlemmar  af  det  svenska 
rådet  till  öfverläggning  med  det  danska,  som  således  fick  ett  oskäligt 
inflytande  på  Sverige  och  dess  öden. 

Ehuru  konungen  sålunda  höll  sig  från  Sverige  och  där  icke  ville 
insätta  en  ordnad  regering,  som  skulle  föreställa  honom  —  han  be- 
handlade Norge  på  samma  sätt  — ,  gjorde  han  mycket  för  att  under- 
^äfva  den  gamla  ordning,  som  hittills  hade  gifvit  en  borgen  för  upp- 
rätthållande af  lag  och  ordning  i  landet.  Vid  sitt  besök  i  Stockholm 
år  1413  upphäfde  han  de  i  Sveriges  landslag  föreskrifna  landskaps- 
tingen. De  skulle  i  hvarje  lagsaga  ersättas  med  räfsteting,  som 
höllos  två  gånger  om  året  å  någon  betydande,  en  gång  för  alla  be- 
stämd ort.  Till  medlemmar  af  räfstetinget  nämndes  biskopen  med  två 
kaniker,  lagmannen  och  dessutom  sex  riddare  och  väpnare  att  »höra, 
rannsaka,  döma,  rätta  och  ändra»  med  samma  makt  och  myndighet  som 
konungen  själf.  Det  svenska  rådet  säger  sig  hafva  bedt  och  rådt 
konungen  till  denna  åtgärd,  hvilken  väl  hade  kunnat  vara  nyttig,  därest 
den   hade   hållits  vid  makt,  men  redan  efter  1414  kommo  räfstetingen, 

♦  Konung  Eriks  syster  Katarina  och  hennes  make  grefve  Johan  af  Neumarkt  anlade 
Är  1426  ett  birgittinerkloster  vid  Gnadenberg  i  norra  Bajern. 

Sveriges  historia.     II.  24 


370  MEDELTIDENS   SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEUVARFVET. 

som  skulle  ersätta  lagmanstingen,  nr  bruk;  själf  utöfvade  konungen 
ingen  domsrätt;  rådet,  som  hade  närmfitste  rätten  att  ersätta  honom  i 
Sverige,  ägde  icke  någon  fortfarande  rätt  att  döma,  utan  konungens- 
domsrätt  utöfvades  så,  att  hvart  särskildt  mål  öfverlämnades  åt  vissa, 
för  tillfället  utsedda  riksråd  att  upptaga  och  afgöra  —  hvarigenom 
visserligen  icke  rättvisan  i  landet  var  betryggad.  I  Finland  hade- 
tidigare,  redan  under  drottning  Margaretas  tid,  en  landsrätt  blifvit- 
tillsatt,  emedan  konungen  så  sällan  kunde  komma  till  denna  aflägsna 
del  af  sitt  rike,  och  det  skulle  varit  för  finnarne  betungande  att,  när 
de  hade  något  att  andraga,  färdas  den  långa  vägen  till  konungen.  Den 
finska  landsrätten,  som  sammemträdde  i  Åbo  en  gång  om  året,  föll  1 
glömska,  liksom  de  svenska  råfstetingen,  men  upplifvades  ånyo  år  1435. 

Inom  alla  områden  var  konungen  betänkt  på  att  rubba  de  äldre- 
häfdvunna  förhållandena  för  att  öka  sin  makt.  Redan  tidigt  begynte 
han  ifra  för,  att  tronföljden  skulle  bevaras  inom  hans  ätt,  och  föreslogs 
till  efterträdare  sin  kusin,  hertig  Bogislav  af  Pommern.  Det  danska 
rådet  skall,  om  vi  få  tro  konung  Eriks  egen  uppgift,  hafva  godkänt, 
hans  förslag.  Det  svenska  rådet  synes  icke  hafva  fått  tillfälle  att 
yttra  sig,  men  alltsedan  år  1416  fingo  äfven  i  Sverige  de  män,  som  af 
konungen  hugnades  med  frälsebref,  förbinda  sig  att  tjäna  icke  allenast, 
honom  utan  ock,  för  den  händelse  han  afginge  utan  manlig  afkomma,. 
hertig  Bogislav,  och  af  de  män,  åt  hvilka  konungen  anförtrodde  rikets- 
slott,  kräfdes  en  förbindelse,  att  de  skulle  hålla  slotten  äfven  hertigen 
till  hända.  När  drottning  Margareta  ville,  att  Nordens  tre  riken  skuUe- 
hafva  en  konung,  iakttog  hon  åtminstone  de  öfliga  formerna,  men  därom 
bekymrade  sig  konung  Erik  så  mycket  mindre,  som  han  ville  låta  på- 
skina, att  kronan  vore  ärftlig  icke  allenast  i  Norge  utan  äfven  L 
Danmark  och  Sverige. 

Konungarne  och  de  världsliga  stormännen,  måna  om  att  finna  hjälpare- 
i  de  inom  sina  stift  och  äfven  utom  dessa  mäktiga  biskoparne,  hade 
småningom,  i  strid  mot  kyrkans  lag,  förstått  att  skaffa  sig  inflytande,  när 
ny  biskop  skulle  väljas.  När  under  konung  Albrekts  tid  hans  frände^ 
Rudolf  blef  biskop  i  Skara,  hade  detta  tydligen  skett  genom  konungens- 
bedrifvande.  Konung  Erik  var  ej  sen  att  följa  exemplet.  När  ärke- 
biskopsstolen i  Uppsala  blef  ledig  år  1408,  valde  kapitlet  i  öfverens^ 
stämmelse  med  gällande  ordning  sin  domprost  Andreas,  hvilken  nysa- 
förut  blifvit  vald  till  biskop  i  Västerås.  Påfven  underrättades  om  valet 
i  en  skrifvelse,  i  hvilken  mycket  godt  sades  om  den  valde.  Andreas- 
nöjde sig  med  att  blifva  biskop  i  Strängnäs,  och  ärkebiskop  blef  konungs 
Eriks  danske  kansler  Jöns  Gerkesson  (Johannes  Gerechini).  Om  dennes 
första  styrelseår  finnes  i  de  bevarade  urkunderna  intet  annat  än  goda. 
vitsord.  Han  ifrade  för  kyrkans  och  domkapitlets  bästa,  han  förde^ 
ordet  vid  biskopssynoderna  år  1412  och  1417,  vid  hvilka  flera  goda- 
beslut  fattades.  Han,  född  dansk  och  tidigare  konungens  kansler  i 
Danmark,  anslöt  sig  till  den  fosterländska  rörelsen,  som  hade  utpräglat 


DE  INRE  FÖRHÅLLANDENA   I  SVERIGE   1412—1434.  371 

sig  inom  den  svenska  kyrkan,  och  protesterade  år  1415  mot  ärke- 
biskopens i  Lund  primat  öfver  den  svenska  kyrkan.  Som  kyrkofurste 
var  han  äfven  angelägen  att  befästa  sin  maktställning  i  politiskt  hän- 
seende, hvilket  vi  icke  kunna  förtänka  honom,  ty  sådan  var  tidens  sed. 
I  bjärt  motsats  till  allt  detta  stå  de  följande  tilldragelserna. 

En  af  Stockholms  förmögnare  borgare,  Hans  Horn,  hade  aflidit.  Hos 
hans  änka  Heleka  anmälde  sig  som  friare  en  annan  förmögen  borgare, 
Lubbert  Kortenhorst.  De  kommo  öfverens  om  en  äkta  förening,  de 
växlade  ringar  och  kyssar,  såsom  sed  var,  därefter  följde  ett  gille,  och 
alla  höllo  äktenskapet  för  en  af  gjord  sak.  Men  några  dagar  senare 
hade  hustru  Heleka  ändrat  sinne  men  icke  fästmannen.  Som  sålunda 
tvist  uppstått  i  fråga  om  en  förlofning,  måste  ärendet  dragas  inför 
ärkebiskopen,  hvilken  kallade  parterna  till  sig  på  ärkebiskopsgårdarna 
Amö,  Almarestäk  och  Tuna.  De  inkallade  vittnena  uttalade  sig  för 
Lubbert,  men  ärkebiskopen  förklarade  sig  icke  vara  beredd  att  genast 
fälla  dom.  Han  reste  i  stället  med  Heleka  till  Stockholm  och  förmådde 
där  en  man  vid  namn  Gotskalk  att  mot  löfte  om  ärkebiskopens  beskydd 
förlofva  sig  med  den  rika  änkan,  hvarefter  hon  följde  ärkebiskopen  till 
Arno  och  stannade  hos  honom.  När  tre  år  sålunda  hade  förflutit,  utan 
att  den  utlofvade  domen  hade  blifvit  fälld,  vände  sig  Lubbert  till  ärke- 
biskopen af  Lund  såsom  den  svenska  kyrkans  primas  och,  för  den 
händelse  denne  icke  skulle  vara  hågad  att  upptaga  målet,  till  påfven, 
och  för  att  i  allt  iakttaga  de  vanliga  formerna  tillställde  han  ärkebiskop 
Jöns  en  afskrift  af  sin  besvärsskrifvelse.  Ärkebiskopen,  som  mottog 
denna,  under  det  han  satt  i  sin  ämbetsstol  i  domkyrkans  högkor,  slet 
i  förbittring  skrifvelsen  i  stycken,  men  Lubbert,  däraf  icke  afskräckt, 
lät  uppspika  ett  annat  exemplar  på  Uppsala  domkyrkas  port.  Hustru 
Heleka,  som  hittills  hade  uppehållit  sig  i  ärkebiskopens  sällskap,  fördes 
nu  af  honom  till  Stockholm,  och  han  tillsade  hennes  fästman  Gotskalk 
att  äkta  henne.  Bröllopet  tillrustades  och  borgmästaren  Johan  Westfal 
gick  till  tjänstförrättande  kyrkoherden  och  begärde  vigsel,  men  prästen 
svarade  nej,  ty  dels  var  allenast  en  lysning  (i  stället  för  tre)  afkunnad, 
och  mot  den  hade  Lubbert  protesterat,  dels  hade  denne  inlagt  ett  full- 
komligen  lagligt  vad  till  påfven,  dels  förbjöds  prästen  af  sin  ed  att 
begå  en  sådan  styggelse.  Hustru  Heleka  fick  vända  åter  med  oför- 
rättadt  ärende  men  flyttade  det  oaktadt  tillsammans  med  sin  fästman, 
och  den  nämnde  borgmästaren  visade  sig  nog  förgäten  af  sin  plikt  att 
upprätthålla  ordning  och  skick  i  samhället,  att  han  sände  en  skara  be- 
väpnade att  bevaka  huset  till  skydd  för  de  två  lagbrytarne.  Gotskalk 
fick  till  ärkebiskopen  för  hans  bemedling  —  det  var  dock  ärkebiskopen, 
som  hade  sökt  hans  hjälp  och  icke  tvärtom  —  skänka  en  mycket  be- 
tydande summa. 

Påfven  hade  under  tiden  förordnat  biskopen  i  Strängnäs,  den  ofvan 
nämnde  herr  Andreas,  att  fälla  dom  i  saken,  men  han  vågade  icke  ut- 
tala  sig   mot   ärkebiskopen   och   för   Lubbert,    hvilken,  utan  att  fråga 


372  MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFViCT. 

efter  de  ytterst  dryga  omkostnader,  som  ett  vad  till  påfven  medförde, 
åter  vände  sig  till  honom  och  omsider  dref  det  därhän,  att  från 
predikstolen  i  den  helige  Nikolai  kyrka,  den  tiden  Stockholms  hufvnd- 
kyrka,  upplästes  ett  påbud,  att  hustru  Heleka  och  Gotskalk  skulle 
skiljas.  Arkebiskopen  sände  då  en  sin  kapellan  till  Stockholm  att  från 
samma  predikstol  upphäfva  befallningen  om  skilsmässan,  hvarefter  paret 
reste  ut  till  Amö,  där  ärkebiskopen  i  öppen  strid  mot  den  kanoniska 
lagen  lät  fira  deras  bröllop.  Först  därefter  kom  den  påfliga  domen, 
som  gaf  Lubbert  rätt,  men  ärkebiskopen,  ännu  icke  hågad  att  gifva 
efter,  sände  Heleka  under  beskydd  af  hundra  beväpnade  män  till 
Stockholm,  och  på  all  hemställan  om  hennes  utlämnande  svarade  han 
ett  bestämdt  nej.  Då  vände  sig  Lubbert  till  konung  Erik,  som  till- 
dömde  honom  som  hans  äkta  maka  hustru  Heleka,  med  hvilken  han 
äfven  därefter  lefde  i  flera  års  äktenskap,  och  med  hvilken  han  fick  ett 
större  stenhus  »vestan  mur»,  d.  v.  s.  mellan  Västerlånggatan  och  Mälaren, 
som  den  tiden  gick  högre  upp  än  till  vår  tids  Stora  Nygata.  Själf 
ägde  Lubbert  ett  hus  i  hörnet  af  Svartbrödragatan  och  Stortorget. 

Det  var  den  9  juli  1419,  som  detta  ärende  förehades  i  konungens 
närvaro  på  ett  rådsmöte  i  Köpenhamn.  Ärkebiskop  Jöns  hade  redan 
dessförinnan  utan  sitt  kapitels  vetskap  rest  ned  till  Danmark  och  öfver- 
varit  den  mot  honom  anhängiggjorda  rättegången,  hvarvid  han  en  gång 
utbrast:  »Om  icke  min  dom  står  fast,  så  är  jag  villig  att  mista  lif, 
själ  och  ära,  jämväl  all  Uppsala  domkyrkas  egendom  och  mina  vänner 
med  deras  ägodelar»,  ett  yttrande,  som  så  mycket  mera  förtröt  dom- 
kapitlet i  Uppsala,  som  ärkebiskopen,  själf  förmögen,  bevisligen  hade 
för  egna  behof  användt  en  del  af  ärkebiskopsstolens  gods.  Klagomålen 
mot  ärkebiskop  Jöns  vid  rådsmötet  i  Köpenhamn  voro  så  allvarliga, 
att  konungen  befallde  honom  att  tills  vidare  uppehålla  sig  hos  ärke- 
biskopen i  Lund,  intill  påfvens  utslag  i  äktenskapsfrågan  hade  blifvit 
kändt.  Ärkebiskop  Jöns  anhöll  i  stället  att  få  stanna  i  konungens 
närhet,  men  han  afvek  snart,  i  strid  mot  afgifna  försäkringar.  Konungen 
anmodade  då  domkapitlet  i  Uppsala  att  öf vertaga  vården  af  domkyrkans 
gods  och  från  dem  skilja  de  dåliga  förvaltare,  som  ärkebiskopen  hade 
tillsatt,  öfver  allt  detta  klagade  ärkebiskop  Jöns  hos  påfven,  före- 
gifvande  sig  hafva  i  flera  år  skött  stiftet  på  ett  berömligt  sätt,  under- 
visande folket  genom  sitt  lefverne  och  sina  goda  seder,  under  utöfoing 
af  en  kyrkofaders  plikter  och  under  afhållande,  såvidt  den  mänskliga 
naturens  svaghet  medgaf,  från  alla  laster.  Domkapitlet  hade  i  sitt 
yttrande  något  helt  annat  att  säga:  kyrkans  underlydande  hade  han 
på  det  hårdaste  förtryckt  och  utsugit,  af  stiftets  prästerskap  hade  han 
utkräft  alldeles  oskäliga  summor,  sin  kyrka  hade  han  utarmat  och  för- 
nedrat sitt  ämbete;  han  hade  för  öfrigt  genom  själfva  sina  handlingar 
dragit  öfver  sig  bannlysning,  utan  att  genom  botgöring  söka  befrielse 
därifrån,  såsom  när  han  hade  låtit  i  Stockholms  dominikanerkloster, 
tvärtemot    ordens    privilegier,    gripa   och  till  blods  piska  en  prästman. 


DB  INRE  FÖRHÅLLANDENA  I  SVERIGE  1412 — 1434.  373 

som  hade  anklagat  honom  inför  påfven,  hvarefter  han  låtit,  under  fort- 
satta misshandlingar,  släpa  honom  genom  Stockholms  gator,  eller  när 
han  under  besök  i  uppländska  prästgårdar  tillåtit  sig  hvarjehanda 
öfvervåld.  Flera  klagomål  framkommo  under  den  följande  tiden,  och 
då  omsider  tvistefrågan  afgjordes  under  ett  konung  Eriks  besök  på 
Rönö  biskopsgård  i  september  1421,  afstod  herr  Jöns  från  sitt  ämbete, 
men  honom  beviljades  dock  vissa  ekonomiska  förmåner.  Han  blef 
sedermera  biskop  i  Skalholt  på  Island  men  fortsatte  där  sitt  dåliga 
lefverne.  Han  blef  af  de  förbittrade  islänningarne  gripen,  insydd  i  en 
säck  och  dränkt  år  1433. 

Uppsala  domkapitel  hade  icke  af  allt  detta  lärt  sig  att  frukta  för 
konungens  ingripande  i  biskopsvalen,  i  strid  mot  den  kanoniska  lagens 
föreskrifter.  När  efterträdare  skulle  utses  efter  herr  Jöns,  utsago  dom- 
kapitlets medlemmar  tre  personer,  biskop  Magnus  i  Åbo,  herr  Nils 
Ragvaldsson,  kanik  i  Linköping  och  Strängnäs,  och  konungens  bikt- 
fader broder  Johannes  Håkansson  i  Vadstena  kloster,  och  bådo  de 
konungen  att  af  de  tre  taga  den  honom  syntes  bäst.  Han  bestämde 
sig  då  för  broder  Johannes,  som  i  tio  år  förestod  ärkestiftet.  Han 
tecknas  af  en  något  senare  författare  som  »from,  blygsam,  klok,  sedig  i 
sina  gärningar  men  äfven  rådgod  i  allt  som  förekom,  han  hade  lätt 
att  finna  lägliga  svar  och  råd,  hade  ock  ett  stort  inflytande  öfver 
konungen».  När  broder  Johannes  hade  aflidit  år  1432,  ville  konung 
Erik  ånyo  tillsätta  ärkebiskop.  Han  skref  till  domkapitlet:  »Käre 
vänner,  nu  göres  det  stor  nytta  och  behof,  att  I  och  Vi  fullt  grannliga 
tänka  på,  hur  vi  må  få  en  god,  hederlig  dandeman  till  ärkebiskop, 
därpå  ligger  för  oss  alla  väl  makt  uppå.»  Han  bad  dem  därför  utse 
till  ärkebiskop  biskop  Tomas  i  Strängnäs,  som  konungen  visste  vara  en 
fullt  hederlig  man  och  som  kunde  vara  riket  och  kyrkan  till  heder 
och  mycken  nytta.  Ville  kapitelsmännen  göra  detta,  skulle  konungen 
vara  dem  och  kyrkan  mycket  nådig,  men  ville  de  icke,  skulle  han  veta 
att  råda  för  rikets  och  kyrkans  bästa. 

När  detta  bref  anlände  till  Uppsala,  hade  kapitlets  ledamöter  redan 
gjort  sitt  val  i  full  öfverensstämmelse  med  den  kanoniska  lagens  före- 
skrifter; de  hade  valt  domprosten  magister  Olof,  född  inom  stiftet  samt 
känd  för  lärdom,  allvar,  lagkunskap,  klokhet  och  vältalighet.  De 
underrättade  konungen  om  denna  sin  åtgärd,  och  de  sade  sig  hafva  så 
mycket  hellre  vidtagit  denna,  som  den  framlidne  ärkebiskop  Johannes 
hade  sagt  dem,  att  konungen  icke  ville  göra  något  intrång  på  kjrrkans 
frihet.  Detta  af  vände  icke  konungens  vrede;  han  ville  till  ärkebiskop 
insätta  en  af  sina  hofpräster  Arend  (Arnold),  hvilken  han  ungefär  sam- 
tidigt hade  försökt  göra  till  biskop  i  Bergen,  ehuru  denne  som  sådan 
aldrig  erkändes  af  de  kyrkliga  myndigheterna.  I  en  skarp  skrifvelse 
förehöll  han  kapitlet  dess  tilltag,  det  hade  brutit  mot  rikets  ärliga 
stadga  och  skäliga  sedvana,  dess  plikt  hade  varit  att  uppföra  tre 
personer  på  förslag  och  sedan  låta  konungen  af  dem  utse  den,  som  syntes 


374  MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

honom  mest  passande;  nn  hade  de  visat  konungen  stor  sid  vördnad,  sä 
mycket  mera  som  magister  Olof  hade  omedelbart  efter  valet  rest  ut  till 
påfvehofvet  för  att  vinna  stadfästelse,  utan  att  bry  sig  om  att  dessför- 
innan göra  konungen  sin  uppvaktning. 

Tvisten  om  ärkebiskopsvalet  fördes  med  mycken  ifver  å  båda  sidor. 
Konung  Erik  fick  af  ärkebiskopen  i  Lund  och  de  danska  biskoparne 
ett  intyg,  att  domkapitlen  af  gammalt  hade  uppsatt  förslag,  och 
konungen  därefter  nämnt  en  af  de  tre  föreslagna;  han  påstod,  att  man 
icke  kunde  på  ärkebiskopsstolen  uppsätta  nägon,  som  icke  var  riksråd, 
och  han  anförde  som  skäl  för  sitt  fasthållande  af  hvad  han  ansåg  i 
detta  fall  vara  lag  och  sed,  att  under  konungens  frånvaro  förde  ärke- 
biskopen af  Uppsala  regeringen  i  Sverige.  Konungen  kunde  därför  icke 
låta  hvem  som  helst  erhålla  detta  maktpåliggande  ämbete,  allra  minst 
magister  Olof,  som  hade  sökt  åstadkomma  split  i  landet.  A  andra  sidan 
infordrades  i  herr  Olofs  namn  utlåtanden  af  präster,  ädlingar,  borgare 
i  Uppsala  m.  fl.,  hvilka  enstämmigt  förklarade,  att  hittills  hade  alltid 
valet  gått  för  sig  utan  någon  inblandning  från  konungens  sida  med 
undantag  af  den  gång  då  Jöns  Gerkesson  blef  vald,*  att  lagen  alls 
icke  kräfde,  att  den,  som  valdes  till  ärkebiskop,  skulle  redan  vara  riksråd, 
men  väl  att  en  nyvald  konung  skulle  till  riksråd  kalla  den  ärkebiskop, 
som  då  fanns,  att  aldrig,  så  långt  man  kunde  minnas  tillbaka,  hade 
ärkebiskopen  varit  själfskrifven  riksföreståndare,  men  väl  hade  förr 
funnits  en  tjänsteman,  kallad  drotsete,  som  hade  varit  konungens 
närmaste  man  och,  om  så  behöfdes,  hans  ställföreträdare,  men  någon 
drotsete  hade  man  i  Sverige  icke  haft  på  44  år,  alltsedan  Bo  Jonsson 
aflidit,  samt  slutligen  att  magister  Olof  aldrig  gjort  sig  känd  som 
stiftare  af  oro. 

Dessa  uttalanden  äro  ganska  märkliga.  Vi  kunna  visserligen  i 
Sveriges  äldre  historia  uppleta  fall,  då  ärkebiskopen  förestått  en  för- 
myndarregering, men  detta  hade  kunnat  förgätas  af  1400-talets  män,  för 
hvilka  rikets  historia  icke  låg  som  en  uppslagen  bok  såsom  för  oss. 
En  sådan  ärkebiskopens  politiska  roll  var  tydligen  fullkomligt  främmande 
för  denna  tids  medvetande.  Att  här  talas  om  det  tidigare  drotsete- 
ämbetet  visar,  att  man  i  Sverige  var  fullt  medveten  om  den  brist  på 
inhemsk  styrelse,  som  konung  Erik  hade  förstått  att  införa.  Ännu 
mera  att  märka  är  en  af  de  frågor,  som  magister  Olofs  vänner  fram- 
ställde till  besvarande:  »Har  konung  Erik  svurit  att  bevara  rikets  sed 
och  lag,  när  skedde  detta  och  i  hvilkens  händer  aflade  han  eden?> 
Svaret  lydde,**  att  konungen  den  heliga  Maria  Magdalenas  dag  år  1396 
hade,  såvidt  man  visste,  i  öfverensstämmelse  med  rikets  lag,  aflagt  eden 
på  evangeliet  och  i  händerna  på  ärkebiskop  Henrik,  inför  dennes  lyd- 
biskopar, nästan  hela  rikets  »baroni»  (ädlingarne)  och  en  stor  mängd  af 

*  Ett  visst  inflytande  under  hand  har  man  dock  gifvit  konungen,  när  efterträdare  valdea. 
**  Man   hade   låtit   en   notarie   undersöka  den  fig.  301  afbildade  stenen  vid  Mora  och. 
afgifva  ett  utlåtande  om  den  ä  stenen  anbragta  inskriften. 


DE  INRE  FÖRHÅLLANDENA  I  SVERIGE  1412 — 1434.  375 

^Imogen.  Redan  själfva  frågan  antyder,  att  man  i  Sverige  hunnit  så 
långt,  att  man  satte  i  fråga,  huruvida  icke  konungen  genom  edsbrott 
gjort  sig  sin  krona  förlustig.  Detta  sprider  den  rätta  belysningen 
•öfver  den  resning,  Sveriges  allmoge  halftannat  år  senare  började  mot 
konung  Erik. 

Frågan  om  besättandet  af  Uppsala  ärkebiskopsstol  hänsköts  till 
^åfven,  h  vilken  i  augusti  1432  städfSLste  magister  Olofs  val.  Detta 
liindrade  dock  icke  konungen  att  i  augusti  1433,  då  tre  svenska  biskopar 
T^oro  hos  honom  i  Köpenhamn  för  att  inför  de  tre  rikenas  råd  föra 
ärkebiskop  Olofs  talan,  tvinga  dem  >med  våldsamheter  och  hotelser» 
till  att  underskrifva  ett  vittnesmål,  som  talade  mot  domkapitlens  fria 
valrätt,  ett  vittnesmål,  som  biskoparne,  så  snart  de  återkommit  till 
Sverige,  högtidligen  återkallade.  I  oktober  samma  år  bröt  herr  Arend 
sig  med  våld  in  i  Uppsala  ärkebiskopsgård  och  öfvertog  stiftets  styrelse, 
«nder  det  den  rättmätige  ärkebiskopen  Olof  vistades  i  utlandet. 

Om  denne  herr  Arend  hafva  1400-talets  krönikeskrifvare  intet  godt 
Ätt  förtälja.  Karlskrönikan,  som  väl  måhända  i  patriotisk  ifver  öfver- 
drifver  något,  säger: 

Argare  bof  var  ej  dä  en  prAst, 

som  hans  lefverne  beyisto  mest: 

skörlefnad  han  öfde, 

dobbel  och  dryck  han  prGfde, 

mänga  vitalier  höll  han  pä  sjö, 

köpmän  gjorde  de  mycken  oro, 

de  togo  dem  frän  hvad  de  ätte  (ägde) 

och  kastade  öfyer  bord  hvem  de  förmäddo, 

hvad  gods  de  förvärfde  därmed 

lika  hälft  med  dem  behöll  han  det, 

alltid  svor  han  vid  vär  Herres  död  och  blod; 

det  välde  den  stymparen  var  ej  god. 

Efter  ett  hälft  år  afled  herr  Arend,  ungefär  vid  samma  tid  som 
^tt  utslag  mot  honom,  fälldt  af  en  domare,  hvilken  kyrkomötet  i  Basel 
tillsatt  att  rannsaka  i  tvisten  mellan  konung  Erik  och  ärkebiskop  Olof, 
Jiade  blifvit  uppspikadt  på  dörrarna  till  Lybecks  domkyrka.  Konungen, 
ingalunda  afskräckt  af  det  motstånd  han  hade  rönt,  sände  genast  en 
;annan  af  sina  »dagliga  klerker»,  prosten  Torlef  i  Bergen,  att  öfvertaga 
det  svenska  ärkebiskopsstiftet,  utan  att  ens  för  skens  skull  ett  val 
anordnades.  De  båda  partema  förde  fortfarande  sin  talan  inför  kjrrko- 
mötet  i  Basel,  hvilket  konungen  sökte  vilseleda  med  bevisligen  osann- 
färdiga uppgifter.  Innan  därstädes  ett  afgörande  beslut  hunnit  fattas, 
iiade  befrielsekriget  begynt.  Sverige  och  de  svenska  biskopame  sände 
i  början  af  år  1435  en  skrifvelse  till  kyrkomötet,  i  hvilken  konung 
Eriks  regering  icke  allenast  i  kyrkliga  saker  utan  ock  i  världsliga  ut- 
målas med  de  mörkaste  färger. 

Om  konungens  uppträdande  i  denna  fråga  kunna  icke  olika  meningar 
£nnas;  på  det  gröfsta  kränkte  han  kyrkans  rätt  för  att  därigenom  vinna 


376  MEDELTIDENS   SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVBT. 

ökadt  herravälde  i  det  land,  om  hvars  välfärd  han  i  allmänhet  be- 
kymrade sig  ganska  litet.  Han  hade  dock  väl  näppeligen  kunnat  göra 
detta,  därest  han  ej  hade  haft  medhåll,  åtminstone  i  någon  mån,  af  de 
världsliga  stormännen,  hvilket  de  svenska  biskoparne  en  gång  rent  ut 
säga,  och  deras  anklagelse  styrkes  däraf,  att  när  domprosten  Torlef 
kom  till  Uppsala  för  att  på  konungens  bud  sätta  sig  i  besittning  af 
ärkebiskopsdömet,  åtföljdes  han  af  herr  Bengt  Stensson  (natt  och  dag) 
och  Östergötlands  lagman  Olof  Ragvaldsson. 

Det  missnöje,  som  rådde  hos  det  svenska  prästerskapet,  torde  hafva 
ökat  förbittringen  hos  allmogen,  redan  förut  stor  öfver  den  dyra  tiden 
och  de  tunga  skatterna.  Mycket  annat  ondt  hemsökte  landet,  hvilket  väl 
konungen  icke  hade  förskyllat,  landsplågor,  hvilka  ökade  det  allmänna 
knotet  —  en  svår  farsot  år  1413,  en  hård  vinter  år  1418,  en  ytterlig 
torka  år  1420,  år  1421  en  nederbörd  så  ihållande,  att  den  växande  säden 
ruttnade,  och  i  sammanhang  därmed  hungersnöd  och  i  två  hela  år  en 
farsot,  som  ryckte  bort  hela  familjer  och  lämnade  hus  alldeles  öde,  år 
1423  åter  en  vinter  så  hård,  att  man  åkte  på  isen  från  Danzig  tUl 
Lybeck,  från  Pommern  till  Danmark.  Under  tider  mycket  senare  än 
konung  Eriks  har  man  i  svåra  naturtilldragelser,  som  ökat  nöden,  sett 
förebud  till  ännu  svårare  olyckor,  och  väntan  på  dem  har  bragt  miss- 
nöjet till  det  yttersta. 

Men  en  sak  återstår  oss  ännu  att  berätta  —  den  som  rågade  måttet 
af  den  svenska  allmogens  lidande  och  harm  — ,  och  här  kunna  vi,  lika. 
litet  som  i  de  kyrkliga  stridigheterna,  fritaga  konung  Erik  från  skuld, 
öfverallt  i  Sverige  funnos  utländska  fogdar,  hvilka  voro  illa  sedda  af 
folket  såsom  främlingar  och  blefvo  ännu  mindre  lidna,  eftersom  det  just 
var  de,  som  skulle  sätta  i  verkställighet  de  påbud  och  anordningar^ 
som  gjorde  konungen  och  hans  styrelse  så  illa  omtyckta.  Men  om  redan 
deras  börd  och  ställning  framkallade  allmogens  afvoghet,  så  förvandlades 
denna  snart  genom  fogdames  hänsynslösa  framfart  till  bittert  och 
öppet  hat. 

Redan  under  medeltidens  äldre  skeden  hade  väl  utlänningar  in- 
kommit till  Sverige  och  småningom  upptagits  i  landets  högättade  kretsar, 
men  detta  var  ett  intet  mot  den  öfversvämning  af  tyskar,  som  följda 
mecklenburgaren  Albrekt  till  hans  nya  land.  Den  tyska  invandringen 
fortfor  ännu  under  konung  Eriks  tid,  förstärkt  alltsedan  unionens  be- 
gynnelse genom  inflyttande  danskar.  I  tidens  urkunder  möta  oss  alle- 
städes främmande  namn,  i  synnerhet  tyska:  Ummereyse,  van  Vitzen,. 
Nipertz,  Brandis,  Pogevisch,  Königsmark,  Styke,  Stralendorp,  van  den 
Bergen,  Rodenkerke,  Kröpelin  m.  fl.  Det  kan  synas,  som  om  denna 
tillströmning  af  främlingar,  som  hade  stora  anspråk  och  af  konungarne 
åtnjöto  mycken  ynnest,  borde  i  hög  grad  hafva  väckt  de  inhemska  stor- 
männens afund  och  agg.  Det  är  väl  ock  säkert,  att  dessa  med  harm  sågo,. 
huru  konung  Erik  anförtrodde  nästan  hvart  enda  svenskt  fäste  med 
alla  de  förmåner,  som  tillföllo  fogden,  åt  främlingarne,  men  det  synes,. 


DE  INRE  FÖRHÅLLANDENA   I   SVERIGE   1412—1434.  377 

å  andra  sidan,  som  om  de  högättade  svenskame  mycket  snart  förlikte 
sig  med  dessa;  de  hade  ju  med  dem  gemensamma  intressen.  En  vandring^ 
genom  Vadstena  klosterkyrka  och  en  granskning  af  där  ännu  kvar- 
varande grafstenar,  hvilka  under  tiden  närmast  före  och  närmast  efter 
år  1400  lades  öfver  klostrets  gynnare,  låter  oss  förstå,  huru  lätt  svenska^ 
och  tyska  ätter  blefvo  befryndade,  och  tidens  urkunder  öka  vittnes- 
bördens antal.  Af  Snakenborgarne,  som  hade  fått  stora  gods  i  Väster- 
götland, var  en  vid  namn  Hej  ne  gift  med  Bengta  Gustafsdotter  af  ätten 
med  tre  sjöblad  (äldre  Sture-ätten).  Bo  Jonssons  son  herr  Knut  var 
gift  med  Ermegard  Bttlow,  hvilken  efter  hans  död  äktade  grefve  Hans 
af  Eberstein  och  Nogarten,  som  en  tid  var  höfding  på  Openstens  hna 
och  hade  Gripsholm  i  fbrläning.  En  fru  Ermegards  dotter  var  gift  med 
herr  Nils  Erengislesson  af  den  i  Södermanland  betydande  ätten  natt 
och  dag  i  längden,  och  fru  Ermegards  broder  Fikke  Btilow  hade  flera^ 
döttrar,  af  hvilka  en  blef  abbedissa  i  Vadstena,  en  annan  var  syster 
där,  en  tredje  var  gift  med  Engelbrekts  mördare  Måns  Bengtsson  (natt 
och  dag).  En  syster  till  fru  Ermegard  ärfde  den  urgamla  blåättens 
gods  Aspnäs  i  Östergötland.  En  tysk  herr  Johan  Molteke  blef  gift 
med  den  heliga  Birgittas  sonhustru  fru  Karin  Glysingsdotter  och  blef 
svärfader  till  herr  Krister  Nilsson  (väsa),  som  sedermera  gifte  sig^ 
med  Margareta,  dotter  af  holsteinaren  herr  Erik  Krummedike,  hvara 
andra  dotter  Agneta  var  gift  med  herr  Sten  Turesson  (bjälke).  Sjö- 
röfvaren  herr  Arend  Styke,  som  af  konung  Erik  gjordes  till  höfding^ 
på  Nyköpings  hus,  gifte  sig  in  i  den  svenska  släkt,  som  förde  en  lilja 
i  vapnet,  och  blef  genom  en  dotter  besläktad  med  den  gamla,  ansenliga 
ätt,  hvars  sköldemärke  var  en  tillbakaseende  ulf ;  herr  Otte  Peccatel 
gifte  sig  med  en  »natt  och  dag» ;  herr  Kort  Nipertz  hade  en  svensk  maka 
af  ätten  med  ett  lejonansikte  i  skölden  o.  s.  v.  Redan  den  omständig- 
heten, att  de  tyska  ädlingarne  med  sådan  ifver  omhuldade  Vadstena 
kloster,  visar,  huru  de  hade  gemensamma  intressen  med  de  svenska 
stormännen. 

För  konung  Erik  var  det  af  vikt  att  gifva  rikets  slott  åt  sina. 
landsmän,  alldenstund  han  fann  dem  villigare  att  lofva  lydnad  äfven 
åt  hans  frände  Bogislav.  Han  behöfde  ej  heller  hos  främlingarne  befara, 
något  klemigt  undseende  för  folkets  nöd.  Fogdarne,  öfver  hvilka  icke^ 
hölls  någon  närmare  uppsikt,  uttogo  hvad  konungen  tillkom  och  för- 
stodo  äfven  att  göra  vinst  för  egen  räkning,  genom  utpressningar, 
genom  inköp  af  jordagods,  som  utarmade  ägare  måste  afyttra,  genpm 
att,  tack  vare  sina  goda  penningtillgångar,  göra  stora  uppköp  om  vintern 
och  tidigt  om  våren  utföra  sina  varor,  köpmännen  till  förfång. 

Ellagomål  började  spörjas  i  Norge  och  i  Sverige,  ty  dessa  tvenne 
riken  voro  under  konung  Eriks  tid  tiUbakasatta  för  Danmark.  En 
Herman  Molteke  fick  under  konung  Eriks  tid  det  norska  området 
Borgesyssel  (Smålenene)  i  fbrläning.  Han  red  hem  till  bönderna  med 
följe,  gästade  hos  dem  med  öfvervåld,  tog  med  sig  hvem  han  ville  ock 


378 


MEDELTIDENS   SENARE  SKEDE.      DNIONSTIDBHVARFVET. 


M 


drog  ej  bort,  förrän  det  lyste  honora.  Han  fångade 
folk  utan  lag  och  dom,  förde  dem  ut  nr  länet  och 
tog  deras  gods.  En  kvinna  satt  i  hans  järn  från 
sommaren,  till  dess  hon  i  november  födde  ett  barn. 
En  karl  vardt  så  slagen,  att  han  aldrig  blef  åter- 
ställd, till  och  med  en  präst  hemsökte  han  med 
vapen  och  tog  hans  gods.  Ar  1424  reste  sig  bön- 
derna i  länet.  »Vi  fattiga  män»,  sade  de  sedan, 
»räddes,  att  han  skulle  göra  på  samma  sätt  med 
flera,  hvadan  vi  samlade  oss  och  körde  honom  ur 
länet.»    De   bådo   konungen    om  en  ny  fogde,  men 

Herman  kom  åter.  Föl- 
jande år  klagade  bönderna 
än  en  gång  för  konungen, 
men  det  halp  lika  litet. 

Herman  Molteke  hade 
en  like  i  Jösse  Eriksson, 
som  sedan  år  1413  var 
fogde  på  Västerås  hus  med 
st(}rre  delen  äf  Västman- 
land, bergslagen  och  Da- 
larne som  län.  Han  var 
dansk  väpnare  och  hade 
ingått  ett  förmånligt  gifte 
med  Birgitta,  dotter  till 
den  högbördige  norrman- 
nen Ulf  Jonsson  (ros),  som 
under  drottning  Margare- 
tas tid  hade  flyttat  öfver 
till  Sverige  och  bosatt  sig 
på  Ervalla  gård  i  västli- 
gaste Västmanland.  Jösse 
Eriksson  var,  liksom  hans 
herre  och  konung,  synnerligen  mån  om  yttre  from- 
het och  vinnlade  sig  om  att  pryda  domkyrkan  i 
Västerås.  Ett  gafvelstycke  till  en  af  honom  be- 
kostad korbänk  har  blifvit  ända  till  våra  dagar 
bevaradt.  A  den  ena  sidan  (fig.  327),  hvilken  synes 
aldrig  hafva  blifvit  fullbordad,  alldenstund  tvenne 
å  denna  förekommande  sköldar  äro  blanka,  visas 
i  den  öfversta  skölden  Jösses  vapenbild,  en  rank- 
sirad   bjälke.     A   den   motsatta   sidan    ses  en  bild 


28.   Jösse  Erikssons  bild  å 
korstolsgafveln  fig.  327. 


af  jungfru  Maria,  och  för  denna  knäböjer  (fig.  328) 
527.  Korstolsgafvelfrån  fogden,   klädd   efter   hvad   då  var  det  nyaste  mo- 
Västerås  domkyrka,     det.     Han    visade    äfven    frikostighet    mot    Vad- 


DB  INRR  FÖRHÅLLANDENA  I  SYEBIGE  1412 — 1434.  379 

stena   kloster,   hvilket   förskaffat  honom  ett  blidt  omdöme  i  dess  min- 
nesbok. 

Men  tidehvarfvets  krönikor  innehålla  om  mannen  omdömen,  som 
ingalunda  äro  blida.  De  vittna,  att  han  hade  helt  andra  karaktärsdrag 
vid  sidan  af  begäret  efter  ett  höfviskt  skick  och  praktfullt  uppträdande 
samt  yttre  fromhet,  de  skildra  honom  som  en  man,  den  där  utmärkte 
sig  genom  snikenhet  och  ytterlig  grymhet.  Hvad  andra  krönikor  och 
urkunder  förtälja  om  fogdarne  i  allmänhet,  det  berättar  rimkrönikan 
särskildt  om  Jösse  Eriksson,  den  värste  af  dem  alla. 

De  fattiga  bOnder  i  Dalame  bo, 

deras  fogde  gjorde  dem  mycken  oro, 

han  lät  dem  sä  svära  pläga 

och  skattade  dem  af  mest  hvad  de  äg^. 

Han  lät  de  bönder  i  rök  upphänga, 

sä  svära  lät  han  dem  tränga; 

deras  kvinnor  lät  han  därmed  pläga 

de  spändes  f&r  hölass,  dem  skulle  de  drag^, 

dem  gjordes  därmed  sä  stor  nöd, 

de  födde  strax  barn,  som  voro  död*. 

Mycken  mer  orätt  han  dem  gjorde, 

ho  där  granneliga  efter  sporde. 

Hvad  krönikan  uppgifver  vittnar  om  en  sådan  hårdhet,  att  man 
skulle  kunna  känna  sig  benägen  att  misstänka  en  öfverdrift  i  skildringen. 
Man  har  dock  näppeligen  rätt  att  utan  vidare  betvifla  uppgiftens 
riktighet.  Medeltiden  var  en  tid  af  skarpa  motsatser,  och  man  gick 
lätt  till  ytterlighet  än  åt  ett,  än  åt  ett  annat  håll.  Det  finnes  så 
många  andra  drag  af  vild  grymhet  i  medeltidens  tideböcker,  med  af- 
seende  på  hvilka  man  icke  kan  göra  nedprutningar  på  grund  af  någon 
rimlig  misstanke  om  partiskhet  hos  sagesmannen.  För  öfrigt  försvinna 
ingalunda  de  täta  utbrotten  af  en  sådan  tygellös  grymhet  ur  historien 
på  samma  gång  som  medeltiden  upphör,  de  fortforo  äfven  sedermera 
ganska  länge. 

Liksom  folket  i  Borgesyssel  icke  kände  sig  hågadt  att  på  längden 
fördraga  Herman  Moltekes  öfvermod  och  hårdhet,  hvadan  det  vände  sig 
till  konungen  med  begäran  om  hjälp,  så  ock  dalamännen.  Deras  talan 
fördes  af  en  väpnare  Engelbrekt  Engelbrektsson,  bosatt  vid  Koppar- 
berget, hvarest  folket  mer  än  annanstädes,  eftersom  Kopparberget  hade 
vissa  köpstadsrättigheter,  samlades  och  afhandlade  sina  klagoämnen. 
Icke  långt  därifrån  låg  för  öfrigt  Borganäs  ftlste,  där  Jösse  Erikssons 
underfogde  helt  visst  icke  försummade  att  följa  sin  herres  exempel. 
Engelbrekt  uppsökte  konungen  i  Danmark  och  sade  honom:  >De  fattiga 
bönderna  i  Dalarne  bedja,  att  1  för  Gruds  skull  villen  skilja  ifrån  dem 
Jösse  Eriksson.  Han  har,  såsom  I  ofta  sport,  gjort  dem  mycken  orätt; 
hellre  än  de  längre  lida  en  sådan  vånda,  vilja  de  gå  från  arf  och  eget, 
de   lida  hellre  döden,  än  de  längre  utstå  sådan  nöd.    Och,  herre,  deras 


380  MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVBT. 

klagan  är  sannfärdiga  jag  sätter  min  hals  till  pant  därpå.  Låt  Jösse 
Eriksson  fara  hit;  jag  vill,  tills  han  kommer,  sitta  i  edert  fångatorn. 
Låt  oss  komma  samman  inför  rätten,  och  låt  hänga  den  af  oss,  som  har 
orätt.»  Konungen  svarade,  att  han  icke  ville  taga  någon  befattning 
med  saken,  utan  hänvisade  Engelbrekt  och  hans  skyddslingar  till  svenska 
rådet,  h vilket  fick  befallning  att  rannsaka  i  ärendet  och  anvisning  att 
likväl  döma  så,  att  de  hjälpte  Jösse  Eriksson  till  rätta;  befunnes  han 
hafva  förgått  sig,  skulle  de  därom  underrätta  konungen.  Rådet  begaf 
sig  till  Dalarne,  fann  fogden  hafva  felat  och  afgaf  ett  skriftligt  ut- 
låtande, med  hvilket  Engelbrekt  skyndade  till  Danmark,  där  han  åter 
enträget  förde  allmogens  talan.  Men  konungen,  vredgad  öfver  hans 
envishet  och  besvärad  af  hans  vältaliga  framställning  af  den  nöd,  som 
tryckte  det  så  gränslöst  försummade  Sverige,  anmodade  honom  att  gå 
och  aldrig  mera  visa  sig  för  hans  ögon.  Engelbrekt  gick,  men  sade, 
åtminstone  haKhögt:  >Än  en  gång  skall  jag  komma.» 

När  således  ingen  hjälp  stod  att  få  hos  konungen,  samlades  dala- 
bönderna  hösten  1433,  utsago  Engelbrekt  till  sin  höfvitsman  och  tågade 
ned  mot  Västerås.  Det  kom  dock  icke  den  gången  till  någon  strid, 
några  af  rådet  talade  med  allmogen,  och  på  deras  hemställan  vände 
bönderna  hem  igen,  likväl  med  den  fasta  föresatsen  att  aldrig  mera 
till  Jösse  Eriksson  utbetala  någon  skatt.  Då  detta  emellertid  icke  af- 
skräckte  honom  från  att  allt  framgent  söka  indrifva  utskylderna,  reste 
sig  allmogen  åter  vid  midfastotid  1434  och  belägrade  Västerås  hus. 
För  att  rädda  detta  måste  rådet  å  eget  ansvar  gifva  efter  för  allmogens 
fordringar.  Jösse  Eriksson  anmodades  att  lämna  länet,  hvilket  tills 
vidare  anförtroddes  åt  grefve  Hans  af  Eberstein,  som  satte  en  af  sina 
tjänare  till  befälhafvare  på  slottet.  Bönderna  vände  åter  hem,  i  fast 
tillförsikt  att  Jösse  Eriksson  skulle  få  den  dom,  han  så  väl  förtjänt. 
Men  något  sådant  hördes  icke  af,  i  stället  började  ett  ondt  rykte  sprida 
sig,  att  konungen  ämnade  gifva  dem  en  annan  fogde,  som  skulle  vara 
mycket  värre.  Då  brast  tålamodet,  och  de  gingo  man  ur  huse  för  att 
begynna  en  allvarlig  fejd  mot  alla  främmande  fogdar.  Midsommar- 
dagen 1434  förstördes  Borganäs  fäste.  Så  kraftig  var  rörelsen,  att  det 
svenska  rådet  redan  i  augusti  uppsade  konung  Erik  tro  och  lydnad. 

De  tre  nordiska  rikena  hade  blifvit  förenade  under  en  konung.  Den 
statskloka  drottning  Margareta  hade  att  åt  denna  genom  yttre  förhållan- 
den uppkomna  förening  gifva  en  rättslig  grundval  och  stadga;  de  tre  ri- 
kenas inbördes  förhållanden  under  den  gemensamme  konungen  skulle  be- 
stämmas. Men  det  förslag,  som  framställdes,  i  hvilket  svenskarne  tyd- 
ligen ville  värna  om  gammal  frihet  och  rätt,  behagade  henne  icke. 
Förslaget  stannade  på  papperet  och  hade  ej  hunnit  längre  vid  den  tid, 
då  hon  afled.  Konung  Erik  vidtog  inga  åtgärder  för  att  få  en  sådan 
rättslig  bestämmelse  till  stånd.  Honom  var  det  angeläget  att  ordna 
omfånget  för  hans  makt  utan  några  rättsliga  band,  och  hvad  han  ville, 
uppenbarade  sig  snart.    Sällan  vistades  han  i  Sverige  och  kunde  därför 


RÖRELSER  INOM  KYRKANS,  KONSTENS  OCH  LITTERATURENS  OMRÅDEN.       381 

icke  såsom  sig  vederborde  styra  detta  land.  För  de  långa  tider,  då 
han  var  frånvarande,  saknade  Sverige  en  ordnad  regering.  Men  han 
ville  af  det  försummade  riket  vinna  alla  de  förmåner,  som  kunde  vinnas. 
Kyrkans  betydelse  var  denna  tid  stor,  och  därför  var  han  angelägen 
om  att  biskopsstolarna  skulle  intagas  af  män,  som  voro  villiga  att  gå 
hans  ärenden.  Länsväsendet  med  dess  fogdeherravälde  hade  småningom 
vunnit  allt  djupare  insteg,  och  genom  detta  kunde  en  konung  vinna  sina 
syften  utan  att  fråga  efter  lag  och  häfd.  Detta  ledde  till  missbruk  af 
den  betänkligaste  art,  dessa  framkallade  ytterst  reaktionen.  Men 
denna  var  icke  endast  en  opposition  mot  de  utlänska  fogdame.  Det 
var  många  och  mäktiga  krafter,  som  nu  kommo  i  rörelse.  Omhvälf- 
ningen  blef  också  vida  mera  omfattande,  än  den  från  början  syntes  vara. 


6. 

Rörelser  inom  kyrkans,  konstens  och  litteraturens 

områden. 

1389—1435. 

De  stridigheter,  som  upprörde  Europas  folk  vid  midten  af  1300-talet, 
fortlefde  efter  århundradets  slut  och  blefvo  allt  våldsammare.  Det  var 
en  ny  världsordning,  som  började  utveckla  sig  inom  den  gamla.  För 
hvart  årtionde^  växte  det  nyas  krafter,  och  striden  mellan  nytt  och 
gammalt  blef  i  fortgående  mån  hårdare.  Det  började  blifva  en  kamp 
på  lif  och  död. 

Kampen  uppenbarar  sig  inom  alla  områden,  men  naturligt  är,  att 
den  skulle  antaga  väldigare  mått,  ju  viktigare  ett  lifsområde  var.  Inom 
kyrkan  får  striden  den  märkligaste  utvecklingen,  och  det  är  därför  här 
på  sin  plats,  att  vi  ägna  någon  uppmärksamhet  särskildt  häråt. 

Ropet  på  en  reformation  af  kyrkan  hade  blifvit  allt  allmännare, 
och  man  kräfde  därvid  en  förändring  till  det  bättre  icke  allenast  hos 
menigheten  utan  ock  hos  kyrkans  tjänare  ända  upp  till  den  högste  af 
dem,  som  gärna  ville  anses  vara  kyrkans  herre,  hvilken  hade  att  be- 
stämma öfver  aUa  land  och  själar  och  hvilken  all  världen  var  skyldig 
att  hjälpa  med  sina  penningbidrag.  Det  gick  i  det  hänseendet  så  långt, 
att  när  den  helige  fadern  ville  tillförsäkra  sig  besittningen  af  rikena 
Neapel  och  Sicilien  och  till  den  ändan  behöfde  penningar,  lade  han  på 
alla  andliges  inkomster  en  skatt,  som  utkräfdes  äfven  i  Sverige  åren 
1411—1413. 

Om  alla  voro  ense,  att  en  reformation  skulle  företagas,  voro 
meningarna  i  ytterlighet  skiljaktiga  med  afseende  på  sättet,  graden  och 
syftet.  De  världsliga  furstarne  voro  i  allmänhet  angelägna  att  till  sig 
draga  en  del  af  den  makt  och  myndighet,  som  hittills  hade  utöfvats  af 


382  MBDBLTIDBNS  SENARB  SKBDB.      UNIONSTIDEHVARPVBT. 

påfven  och  de  andliga  stormännen;  konung  Eriks  bemödanden  att  blifva 
enrådande  i  besättandet  af  de  högre  andliga  ämbetena  stå  i  den  fullaste 
samklang  med  de  sträfvanden,  vi  varsna  inom  det  öfriga  Europas  större 
stater.  Men  det  var  icke  allenast  furstarne,  som  gärna  ville  se  påfve- 
dömet  försvagadt.  Under  1400-talet  växer  nitet  för  studier  i  en  be- 
tydande grad,  och  den  teologiska  vetenskapens  målsmän,  i  främsta 
rummet  de  lärda  professorerna  vid  högskolan  i  Paris,  voro  alls  icke 
benägna  att  böja  sig  under  det  ok,  som  påfven  ville  lägga  på  hela 
kyrkan.  Det  var  professorerna,  som  jämte  furstarne  bragte  till  lif  de 
allmänna  koncilierna,  hvilka  åtogo  sig  att  ordna  de  kyrkliga  angelägen- 
heterna och  voro  verksamma  just  under  början  af  1400-talet.  Vi  be- 
höfva  här  icke  uppräkna  dem  alla.  De  förnämsta  voro  de  i  Pisa  1409, 
i  Eonstanz  1414—1418  och  Beisel  1431 — 1443.  Men  om  i  detta  afseende 
enighet  rådde  mellan  de  två  mot  påfven  fientliga  makterna,  så  voro  de 
lärde  därför  icke  villiga  att  gifva  furstarne  alltför  stor  makt.  Konciliet 
i  Basel  fordrade,  att  de  kyrkliga  valen  skulle  vara  alldeles  fritagna 
för  inblandning  såväl  från  påfvens  som  de  världsliga  hefrarnes  sida. 
Det  var  därför  fullkomligt  tidsenligt,  när  prelaterna  i  Sverige  just  till 
detta  koncilium  framförde  sina  besvär  öfver  konung  Eriks  egenmäktiga 
åtgärder.  De  lärda  herrarne,  som  ville  på  teoriens  väg  omgestalta 
kyrkan,  voro  ej  heller  vänner  af  mera  genomgripande  praktiska  om- 
hvälfningar.  Konciliet  i  Konstanz  lät  bränna  Johannes  Hus;  såväl  det 
som  konciliet  i  Basel  kände  sig  oangenämt  berördt  af  de  mycket  fri- 
modiga reformatoriska  yttranden,  som  förekommo  än  här,  än  där  i  den 
heliga  Birgittas  uppenbarelser,  och  de  fordrade  därföp  en  granskning 
såväl  af  det  beslut,  som  skänkte  den  nordiska  sierskan  helgonets  ära, 
som  af  hennes  klosterstiftelse,  h vilken  man  misstänkte  icke  gifva  nog 
trygghet  för  upprätthållande  af  ordning  och  tukt.  Dessa  angrepp  mot 
fru  Birgittas  minne  och  mot  hennes  stiftelse  väckte  mycken  oro  icke 
allenast  i  Sverige  utan  äfven  annanstädes  i  Norden,  och  detta  var  det 
väl  som  mer  än  annat  förmådde  den  svenska  kyrkan  att  sända  ombud 
,till  de  stora  kyrkomötena.  Vid  konciliet  i  Konstanz  funnos  till  exempel 
en  kanik  från  Linköping  och  tvenne  bröder  från  Vadstena,  Johannes 
Håkansson,  som  sedan  blef  ärkebiskop,  och  Johannes  Hillebrandsson, 
en  lärd  man,  som  hade  blifvit  baccalaureus  vid  universitetet  i  Prag  och 
som,  när  tyskarne  år  1409  lämnade  detta  i  vredesmod  öfver  Johannes 
Hus'  och  hans  vänners  nationellt  böhmiska  sträfvanden,  följde  med  den 
tyska  utvandringen  och  hörde  sedan  till  den  första  uppsättningen  af 
studenter  vid  det  universitet,  som  just  i  följd  af  denna  utvandring 
upprättades  i  Leipzig,  ett  universitet,  som  sedermera  besöktes  af  många 
svenskar,  såväl  andlige  som  lekmän.  Sveriges  främste  målsman  vid 
konciliet  i  Basel  var  växjöbiskopen  Nils  Ragnvaldsson,  som  sedermera 
blef  ärkebiskop,  en  lärd  och  aktad  man,  som  af  de  i  Basel  samlade 
fäderna  användes  i  mycket  maktpåliggande  uppdrag.  Det  var  dock 
icke  allenast  intresset  för  det  svenska  helgonet  och  Vadstenastiftelsen, 


RÖRELSER  INOM  KYRKANS,  KONSTENS  OCH  LITTERATURENS  OMRÅDEN.       38$ 

som  förmådde  den  svenska  kyrkan  att  sända  ombud  till  mötena  och 
sporrade  dessa  ombud  till  verksamhet.  Äfven  i  Sverige  kände  man 
behof  af  något  bättre  inom  den  andliga  världen  än  det  rådande  till- 
ståndet. Gång  efter  annan  samlades  de  svenska  biskoparne  för  att 
rådgöra  och  besluta  rörande  kyrkans  angelägenheter.  Ett  af  deras» 
möten,  som  hölls  i  Arboga  år  1417,  hade  till  uppgift  att  ireformera 
både  prästerskap  och  folk».  Det  hade  ock  varit  mera  än  underligt,  om 
Sverige  hade  varit  utan  delaktighet  i  tidens  reformatoriska  sträfvanden: 
den  heliga  Birgitta,  som  inom  den  svenska  kyrkan  hölls  i  så  stort  an- 
seende, hade  ju  haft  kyrkans  omdanande  till  sitt  främsta  syfte.  Men 
det  var  icke  allenast  i  ifrandet  för  en  mycket  omfattande  reformation, 
som  den  svenska  kyrkan  visade  sig  följa  med  sin  tid,  utan  ock  i  nit- 
älskan för  en  förbättrad  undervisning  och  aktning  för  den  högre  lär- 
domen. Biskop  Nils  Hermansson  i  Linköping  föreskref,  att  präster- 
skapet skulle  undervisa  menigheterna  >öfver  Herrens  bön,  den  apostoliska 
trosbekännelsen  och  änglahälsningen  {Ave  Maria),  de  tio  budorden  och 
de  sju  hufvudtiygdema  äfvehsom  annat  som  Onds  mildhet  gaf  vid 
handen».  Dominikanerna,  som  hittills  varit  de  främsta  i  att  för  folket 
utlägga  kristendomens  och  den  romerska  kyrkans  hufvudläror,  torde 
vid  denna  tid  hafva  öfverträffats  af  birgittinerna,  som  i  detta  afseende 
utvecklade  en  storartad  verksamhet.  Samma  birgittiner,  icke  blott 
bröderna  utan  äfven  systrarna,  voro  mycket  angelägna  om  de  lärda 
studierna;  mycken  skriftstäUar-  och  ännu  mera  afskrifvar-  och  öfver- 
sättarverksamhet  utvecklades  i  Vadstena  kloster.  Ät  skolorna  ägnades 
denna  tid  mycken  uppmärksamhet.  Vid  domkyi^koma  och  äfven  i 
klostren  funnos  fortfarande  skolor.  När  Stockholms  stads  skola  åter- 
uppbyggdes efter  den  svåra  brand,  som  år  1419  hade  förstört  denna 
och  större  delen  af  staden,  bland  annat  rådhuset  med  alla  dess  dyr- 
bara handlingar,  stadfäste  påfven  magistratens  rätt  att  tillsätta  lärare 
och  berömde  samtidigt  läroverket  för  den  goda  undervisning,  som  där 
gafs  åt  ynglingar  och  barn  både  från  Stockholm  och  från  andra  orter. 
Vid  tanken  därpå,  att  så  många  nordbor,  både  ynglingar  och  äldre^ 
gingo  till  utlandet  för  att  idka  studier  vid  främmande  universitet,  i 
Paris,  som  dock  icke  längre  hade  samma  betydelse  för  Norden  som  förr, 
Bologna,  Leipzig,  Rostock,  Erfurt,  Köln  o.  s.  v.,  låg  det  nära  till  hands 
att  fråga:  Skola  vi  icke  äfven  i  Norden  kunna  få  en  egen  högskola? 
Konung  Erik  gick  är  1419  in  till  påfven  med  en  anhållan  att  få  vid 
någon  katedralkyrka  i  sina  riken  anlägga  en  högre  undervisningsanstalt. 
Påfven  gaf  sitt  bifall  men,  förmodligen  i  följd  af  det  obehag  som 
teologie  professorerna  på  kyrkomötena  vållade  hans  maktanspråk,  med 
det  villkor  att  vid  det  nya  läroverket  icke  finge  undervisas  i  teologi. 
Af  konung  Eriks  högskola  vardt  ingenting,  men  tanken  på  en  sådan 
utdog  icke  i  Norden.  År  1438  gaf  det  svenska  riksrådet  anslag  åt  en 
magister  Anders  Bondesson,  på  det  han  skulle  ^årligen  hålla  läsning  i 
Uppsala,    som   en   mästare   i   de   med  privilegier  försedda  högskolorna 


384  MBDELTIDBN8  SENARB   6KBDB.      UNIONSTIDBHVARPVET. 

plägar  göra»,  och  när  han  icke  ville  därmed  fortsätta,  skulle  en  annan 
«ättas  i  hans  ställe,  så  att  denna  läsningen  kunde  uppehållas  till  evig 
tid.  Rådets  åtgörande  i  denna  sak  godkändes  af  konung  Kristofer  år 
1444,  och  tre  år  tidigare  (1441)  hade  på  ett  svenskt  kyrkomöte  fattats 
-det  hedrande  beslutet,  att  ärkebiskopen  och  alla  hans  biskopar  skulle 
arbeta  för  upprättandet  af  en  högskola  eller,  som  det  den  tiden  hette,  ett 
>studium  generale».  Ändock  dröjde  det  till  den  äldre  herr  Sten  Stures 
-och  ärkebiskop  Jakob  Ulfssons  dagar,  innan  Sverige  fick  ett  universitet. 
Vår  tid  godkänner  ingalunda  allt  det,  som  1400-talet  ansåg  vara 
betydliga  framsteg  till  ett  bättre  kyrkligt  lif;  vi  få  dock  icke  för 
villfarelsernas  skull  förbise  den  varma  och  innerliga  fromhet,  som 
Åtminstone  ofta  låg  bakom  de  yttre  gärningarna.  Man  gjorde  synnerligen 
mycket  för  gudstjänsten.  Nya  kor  byggdes,  nya  altaren  uppsattes, 
vid  hvilka  gudstjänst  hölls  och  mässor  skulle  sjungas  ii  tidhvarfvens 
tidhvarf»,  penningar  gåfvos  till  ljus,  som  alltid  skulle  brinna  i  kyrkan 
Att  beteckna  fromheten,  som  icke  slumrar  ens  då,  när  kyrkan  är  sluten 
för  menigheten,  och  gifmildheten  sporrades  genom  löften  om  aflat.  Nya 
fester  infördes.  Den  heliga  Anna,  jungfru  Marias  moder,  var  denna 
tid  ett  älsklingshelgon.  På  det  svenska  biskopsmöte  af  år  1417,  som 
skulle  reformera  kyrkan,  påbjöds,  att  hennes  fest  skulle  firas  den  9 
december.  Stiftelser  till  hennes  ära  började  göras;  drottning  Filippa 
lät  i  Vadstena  klosterkyrka  bygga  ett  åt  henne  helgadt  kor,  i  hvilket 
-drottningen  sedermera  fick  sin  grafplats.  Från  påfven  utgick  år  1433 
-ett  förnyadt  påbud,  att  man  allestädes  skulle  med  stor  högtidlighet 
fira  Kristi  heliga  lekamens  dag  (andra  torsdagen  efter  pingst),  och  inom 
-detta  tidehvarf  (1389—1434)  begynner  i  Stockholm  blomstra  helga 
lekamens  gille,*  som  blef  stadens  allra  förnämsta.  Sina  fränders  död 
firade  man,  dem  och  sig  själf  till  andlig  båtnad,  medelst  årsbegängelser 
-(anniversarier),  för  hvilkas  hållande  man  till  kyrkan  skänkte  ofta  ganska 
betydande  penningsummor  eller  jordagods.  Ingen  gick  i  detta  afseende 
så  långt  som  konung  Erik.  När  hans  gemål  hade  aflidit  (1430),  stiftade 
han  till  minne  af  henne,  »som  alltid  intill  hennes  död  hade  bevisat  sig 
troget  och  ärligt  mot  honom»,  en  gudstjänst  i  Vadstena  stadskyrka  och 
^af  för  sådant  ändamål  en  summa  af  1,100  svåra  engelska  nobler,  för 
h vilken  man  skulle  inköpa  frälsegods.  Utom  kyrkoherden,  som  hädan- 
efter skulle  kallas  dekanus,  borde  vid  kyrkan  anställas  tio  präster, 
hvilka  fingo  titel  af  konungens  kapellaner  och  skulle  uppehålla  guds- 
tjänsten medelst  läsande  af  mässor,  genom  afsj ungande  fem  gånger  om 
dagen  af  tre  bestämda  hymner  till  jungfru  Marias  ära  och  en  gång, 
efter  aftonsången,  af  den  henne  likaledes  helgade  hymnen  »Ave  maris 
Stella»  (hell  hafvets  stjärna)  —  hvilken  denna  tid  var  så  omtyckt,  att 
1423    års   biskopsmöte  påbjöd  dess  allmänna  användande  **  — ,  medelst 

*  Gillet  omtalas  första  gängen  A.r  1393  men  var  sannolikt  stiftadt  nägot  tidigare. 
*♦  Huru  omtyckt  denna  hymn  var,  kan  bland  annat  ses  däraf,  att  i  ett  af  hvalfvon  i 
Odensala  kyrka  i  Uppland  äro  afbildade  lita  flygande  änglar,  som  i  händerna  hålla  språk- 
.band,  på  hvilka  äro  målade  hymnens  åtta  första  rader. 


RÖRELSBB  INOM  KYRKANS,  KONSTENS  OCH  LITTERATURENS  OMRÅDEN.       385 

vigilieläsning  i  den  heliga  Annas  kor  och  medelst  själamässors  hållande, 
men  framför  allt  genom  att  skiftevis,  två  och  två,  under  all  den  tid, 
som  icke  upptogs  af  vanlig  gudstjänst,  läsa  psaltaren.  Alla  dessa 
andlige  skulle  bo  i  ett  hus  och  äta  vid  samma  bord,  och  skulle  de 
under  gudstjänsten  på  röklinet  (en  yttre  mässkjorta)  »bära  rikets  baner, 
som  är  ett  rödt  kors  på  guldfölt».  När  konung  Erik  under  återresan 
till  Danmark  kom  till  Kalmar,  instiftade  han  där  vid  stadens  kyrka 
tretton  nya  kanikdömen,  hvilkas  innehafvare  skulle  likaledes  underhålla 
»en  evig  psaltarläsning».  Till  Vårfrukyrkan  i  Köpenhamn  gaf  han  år 
1432  en  summa  af  500  gyllen  för  samma  ändamål.  I  januari  1434  tvang 
han,  obändig  som  vanligt  när  det  gällde  att  drifva  igenom  ett  hugskott, 
ärkebiskopen  och  kapitlet  i  Lund  att  åtaga  sig  samma  psaltarläsning, 
men  knappt  hade  han  lämnat  staden,  förrän  de  i  förbittring  protesterade 
och  förebrådde  honom  >den  gudsförgätna  dristighet,  med  hvilken  han 
af-  och  tillsatte  ärkebiskopar,  biskopar,  abboter  och  prelater  i  sina  riken, 
och  det  tyranni,  med  hvilket  han  tvang  dem  att  fullborda  hans  önsk- 
ningar». Det  hindrade  honom  likväl  icke  att  i  augusti  samma  år  kort 
efter  det  svenskarne  hade  uppsagt  honom  tro  och  lydnad  genom  en 
gåfva  förmå  den  norske  ärkebiskopen  att  sjunga  psaltaren  i  Trondhjems 
domkyrka,  och  Enskildes  domkapitel  hade  fått  åtaga  sig  detsamma  till 
tack  för  det  konungen  till  dess  kyrka  hade  förärat  den  heliga  Maria 
Magdalenas  hand,  hvilken  han  hade  köpt  för  en  mycket  dryg  summa 
penningar.  Man  har  svårt  att  förstå,  att  denne  Erik,  som  sålunda 
ifrar  för  gudstjänsten  och  i  hvars  skrifvelser  därom  förekomma  de 
vackraste,  ädlaste  uttryck,  är  samme  man,  som  skrifver  till  påfven  ett 
bref  så  ohöfligt,  att  påfven  låtsar  antaga,  att  en  annan  skrifvit  det 
utan  konungens  vetskap,  samme  man,  som  omhuldar  en  Jösse  Eriksson, 
och  lämnar  hela  riken  utan  regering  och  vård.  Men  i  det  ena  som  i 
det  andra  finna  vi  hos  honom  en  okuflig  lidelsefullhet  och  oförmåga  att 
behärska  sig,  hvilka  till  sist  vållade  hans  fall. 

Hos  fru  Margareta  finna  vi  samma  margfaldiga  fromhetsgärningar, 
men  vi  varsna  icke  hos  henne  äfven  i  dem  härsklystnaden.  Mot  de 
andlige  var  hon  mycket  ödmjuk.  När  hon,  såsom  sedermera  äfven 
drottning  Filippa,  hade  blifvit  upptagen  till  s.  k.  yttre  syster  i  Vadstena 
kloster,  kysste  hon  af  tacksamhet  hvar  syster  och  broder  på  handen. 
En  af  bröderna  var  alltför  blygsam  och  ville  skyla  handen  med  en 
flik  af  sin  kappa,  men  drottningen  tillät  det  icke;  var  hon  hans  syster, 
skulle  hon  ock  få  kyssa  hans  bara  hand.  Hennes  stora  gåfvor  till 
kyrkor  och  kloster  äro  redan  omtalade.  Före  sin  död  afsatte  hon  ett 
tusen  nobler,  som  skulle  användas  till  pilgrimsfärder  i  hennes  ställe 
och  till  hennes  själs  fromma:  sex  män  skulle  gå  till  Jerusalem,  Betlehem 
och  den  heliga  alexandrinska  Katarinas  graf  på  Sinai,  sju  män  skulle 
besöka  alla  Roms  kyrkor,  tre  gå  till  den  helige  Jakob  i  Compostella, 
tre  till  de  heliga  tre  konungar  i  Köln,  fem  till  det  heliga  blodet  i 
Wilsnack  (en  kyrka  i  Brandenburg,  hvarest  man  förevisade  bloddrypande 

Sveriges  historia.     II.  25 


386  MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.     UNIONSTIDEHVARFVET. 

hostior),  en  till  den  heliga  Birgitta,  en  till  den  helige  konung  Olof,  en 
till  den  helige  Erik,  en  till  den  helige  Knut,  en  till  hvar  af  sju  städer 
i  de  tre  nordiska  länderna,  hvarest  finnas  vårfrukyrkor,  en  till  hvart 
af  de  fem  ställen  i  de  tre  rikena,  hvarest  finnas  heliga  kors,  däribland 
ett  i  Solna  vid  Stockholm  och  ett  i  Hattila  i  Finland  —  tillsammans 
skulle  83  personer  besöka  48  olika  vallfartsorter.  Icke  blott  helgonen 
gjorde  under,  utan  det  fanns  äfven  undergörande  bilder.  En  sådan  af 
mycket  stort  anseende,  en  bild  af  Kristi  nedtagande  från  korset,  fanns 
i  Stockholms  dominikaner kyrka;  man  gjorde  löften  till  denna  bild  icke 
blott  öfverallt  i  Sverige  utan  äfven  i  Tyskland,  ja,  i  Spanien.  Dåliga 
kyrkans  män  funnos,  som  sökte  vinning  af  hopens  fromma  lät  trogenhet. 
Några  munkar  i  Skåne  hade  skaffat  sig  en  bild  af  den  korsfäste,  hvars 
ansikte  de  satte  i  rörelse  medelst  dolda  snören.  När  folket  hade 
strömmat  samman,  vreds  bildens  anlete  bort  och  mnnkarne  sade:  »Tagen 
hit  rikliga  gåfvor  till  oss  fattiga  bröder,  och  den  korsfäste  vill  åter  se 
på  eder.»  Ingen  var  sparsam,  när  det  gälde  att  få  andel  i  ett  sådant 
under. 

Men  gåfvorna  denna  tiden  bestodo  icke  allenast  i  jordagods  och 
penningar,  de  afsågo  icke  allenast  att  åvägabringa  vällefnad.  Under 
konung  Albrekts  oroliga  regering  synes  hågen  att  åstadkomma  några 
monumentala  verk  hafva  nästan  alldeles  legat  nere.  Tidens  nöd  var 
så  stor,  att  man  icke  ägde  den  sinnets  frihet  och  spänstighet,  som  visar 
sig  uti  en  lifligare  verksamhet  inom  konstens  ädla  områden.  Efter 
ofridens  dagar  och  efter  vitaliebrödernas  härjningar  kom  under  Margareta 
ett  tidskifte  af  lugn,  under  hvilket  man  fick  andas  ut  och  under  hvilket 
hågen  åter  vaknade  att  åstadkomma  storverk  äfven  inom  sådana  om- 
råden, där  arbetet  icke  kan  anses  höra  till  lifvets  nödtorft.  Denna 
stegrade  verksamhet  inom  konstens,  i  synnerhet  byggnadskonstens  om- 
råde fortfor  under  konung  Eriks  tid.  Vi  kunna  däraf  lära,  att  folket 
ägde  i  sinnet  den  spänstighet,  som  icke  dämpas  af  ögonblickets  tunga 
börda,  utan  allenast  samlar  kraft  att,  när  tiden  är  inne,  kasta  den  af 
sig.  Samma  folk  och  samma  tid,  som  fullbordar  Sveriges  katedraler, 
reser  sig  som  en  man  för  att  häfda  Sveriges  själfständighet  mot  alla 
utlänningar,  de  månde  heta  tyskar  eller  danskar. 

Uppsala  domkyrka  fullbordades;  grundlagd  antagligen  redan  1273, 
blef  hon  icke  färdig  förrän  1435  och  behöfde  äfven  efter  detta  år 
hvarjehanda  tillägg  och  ändringar.  Sommartiden  år  1402  rasade  en 
icke  obetydlig  del  af  kyrkan,  nya  pelare  måste  uppsättas,  nya  hvalf 
inslås  och,  som  sagdt  är,  år  1435  invigdes  helgedomen  af  ärkebiskop 
Olof  och  biskop  Tomas  i  Strängnäs,  de  heliga  Laurentius,  Erik  och 
Olof  till  heder.  Gång  efter  annan  hade  de  troende  med  löften  om  aflat 
lockats  att  med  sina  offergåfvor  möjliggöra  hennes  fullbordande.  Hvad 
det  inre  af  kyrkans  västra  del  beträffar,  den  som  senast  varit  under- 
kastad ombyggnad,  varsna  vi  där  samma  stil  som  i  koret,  endast  något 
kalare.    En  ytterlig  torftighet  finna  vi  däremot  i  den  västra  portalen 


RÖRELSER  INOM  KTRKANS,  KONSTENS  OCH  LITTERATURENS  OMRÅDEN.        387 


med  dess  bilder  af  bebådelsen  och  hndflängningen,  om  vi  jämföra  denna 
med   den   rika   södra   portalen,    som    kom  till  ett  århundrade  tidigare. 

Linköpingsbiskoparne  ville  icke  stå  efter  ärkebiskoparne.  Vid  slutet 
af  1300-  och  början  af  1400-talet  arbetades  i  den  östgötska  stiftsstaden 
på  den  åt  apostlame  Petrus  och  Paulus  helgade  domkyrkan.  Men  hon 
blef  icke  nu  fullbordad.  Det  ursprungliga  koret  blef  först  mot  1400- 
talets  slut  utbytt  mot 
en  stor,  hög  och  ädel 
byggnad  i  gotisk  stil. 
Byggnadsverksamheten 
under  nu  ifrågavarande 
tidskifte  torde  hafva 
gällt  fullbordandet  af 
kyrkans  västra  ända, 
där  spetsbågama  aäösa 
den  äldre  delens  rund- 
bågar, men  där  man 
ändock  sökt  att  i  någon 
mån  lämpa  den  nya 
tidens  former  efter 
den  äldres  förebilder. 
Man  märker  äfven  ut- 
vändigt, särskildt  ge- 
nom att  gifva  akt  på, 
hur  atafverket  i  fönst- 
ren skiftar  gestalt  och 
utvecklar  sig,  att  man 
byggt  ganska  länge, 
innan  kyrkan  fullbor- 
dades. Den  gamla  kyr- 
kan, sådan  hon  var  år 
1434,  hade  i  väster  inga 
torn  —  såsom  en  bi- 
skopskyrka skulle  hon 
haft  två  —  men  i  stället 
en  rikt  utstyrd  fasad  med 
ett  stort  rosettfönster 
öfver  portalen. 

I  visbyfransiskanernas  åt  den  heliga  Katarina  af  Alexandria  vigda 
kyrka  byggdes  koret,  enligt  anteckningar  i  klostrets  minnesbok,  under 
åren  1376—1388.  Kyrkans  skepp  fullbordades  icke  förrän  år  1412. 
Efter  att  i  århundraden  hafva  varit  utan  skydd,  utsatt  för  elementens 
anfall,  tidtala  äfven  för  människors  våldsamhet,  kvarstår  hon  nu  som 
en  ruin,  hvars  enkla  pelare  och  smärta,  djärfva  bågar  med  skäl  aflocka 
en  sen  eftervärld  en  gärd  af  aktning  åt  1400-talets  gråbröders  förmåga 


329.    Linköpings  domkyrka  vid  slutet  af  ISOO-talet, 


388  MEDELTIDENS   SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARPVET. 

och  smak  i  byggnadsväg.    Af  de  egentliga  klosterbyggnaderDa  återstår 
nu  allenast  ett  hus. 

Det  är  mindre  lätt  att  gifva  prof  på  bildhuggarnes  och  målarnes 
verksamhet  under  detta  tidskifte.  Om  de  förras  arbeten  lämnas  oss 
dock  några  antydningar  af  Jösse  Erikssons  bild  och  af  hela  kor- 
stolsgafveln,  som  bar  hans  vapen,  samt  den  snidade  ekkistan  från 
Vadstena  (fig.  330);  fogdens  bild  förråder  icke  något  mästerskap  hos 
träsnidaren,  men  anordningen  af  rankan  med  sköldarna  på  gafvel- 
styckets  baksida  förtjänar  erkännande,  liksom  äfven  de  enklare  orna- 
menten på  kistan.  Mot  slutet  af  den  ifrågavarande  perioden  målades 
hvalf  och  väggar  i  ösmo  kyrka  i  Södermanland,  men  af  dessa  mål- 
ningar finnas  inga  teckningar,  som  äro  goda  nog  att  här  återgifvas 
med  anspråk  att  gifva  en  föreställning  om  målningarnas  karaktär.  Till 
samma  tid  torde  vi  få  räkna  målningarna  i  Eisinge  kyrka  i  Östergöt- 
land (fig.  331). 


330.    Kista  af  ek  från  Vadstena  kloster. 

Äfven  inom  det  litterära  området  rådde  vid  denna  tid  ganska 
mycken  lifaktighet.  Vi  hafva  redan  talat  om  den  uppmärksamhet,  man 
ägnade  undervisningsväsendet,  och  den  ifver,  med  hvilken  man  hängaf 
sig  åt  studier  vid  utlandets  högskolor.  De  handskrifter,  som  från  denna 
tid  äro  åt  oss  bevarade,  visa  hvilka  ämnen  voro  omtyckta  af  dem,  som 
kunde  läsa  eller  hade  tillfäUef  att  få  böcker  sig  förelästa.  Vi  vilja 
lämna  ett  exempel.  I  kungliga  biblioteket  förvaras  nu  en  pappers- 
handskrift  af  nära  300  blad,  med  ett  synnerligen  växlande  innehåll, 
nedskrifven  på  1430-talet  eller  kanske  något  senare.  Den  innehåller  — 
eller   rättare  innehöll,  ty  en  del  blad  hafva  gått  förlorade  —  de  s.  k. 


RÖRBLSBR  INOM  KYRKANS,  KONSTENS  OCH  LITTERÄTURBNS  OMRÅDEN.         389 


331.    Risinge  kyrka. 


Eufemiavisorna  om  Ivan  och  Gavian,  om  Fredrik  af  Normandie, 
om  Flores  och  Blanzeflor,  som  voro  så  omtyckta  under  förra  hälften 
af  1300-talet,  men  därjämte  äfven  Alexandersvisan,  i  hvars  inled- 
ning författaren  klandrar  de  tidigare  visornas  opraktiska  hjältar, 
vidare  berättelser  om  Karl  den  store,  om  Johan  präst  från  Indien, 
om  de  sju  visa  mästare,  en  visa  om  den  helige  Göran,  medeltids- 
folkskriften   Lucidarius,    visan    om    huru    kroppen    och   själen    trätte, 


390  MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

hvarjehanda  religiösa  skrifter,  mässor  att  sjunga  till  den  helige  Nikolai 
ära,  då  man  är  stadd  i  fara,  en  förteckning  på  de  femton  tecken,  som 
bebåda  den  yttersta  domen,  en  afhandling  om  de  sju  sakramenten  o.  s.  v. 
Här  förekomma  vidare  en  del  historiska  anteckningar,  som  afslntas 
med  år  1430,  en  svensk  konnngalängd,  berättelsen  om  Danaholms  möte 
och  dess  gränsbestämmelser  mellan  Sverige  och  Danmark,  en  fSrteckning 
öfver  Västergötlands  gränser  och  dess  allmänningar,  en  »lustig  visa  om 
konung  Albrekt»,  början  till  en  krönika  om  Danmarks  konungar,  hvilken 
går  tillbaka  till  den  tid,  då  Danmark  icke  hette  Danmark,  »förty  det 
hade  icke  någon  konung,  utan  konungen  af  Sverige  styrde  det»,  en  liten 
uppsats  i  geografi  (om  de  förnämsta  landen  i  Asien,  Afrika  och  Europa) 
m.  m.  Slutligen  finnas  där  hvarjehanda  saker,  som  kunna  vara  nyttiga 
för  det  praktiska  lifvet,  uppsatser  om  matsmältningen,  om  hvarjehanda 
örter  och  deras  dygder,  om  läkemedel  för  boskap  och  hästar,  äfvensom 
anteckningar,  som  gå  in  på  det  mystiska  området,  besvärjelseformler 
(bland  dem  en,  genom  hvilken  man  kan  komma  i  besittning  af  en  sten, 
som  gör  sin  ägare  osynlig),  bibliska  gåtor,  anvisningar,  huru  man  skall 
kunna  förutsäga  väderleken  och  barns  blifvande  öden,  huru  man  skall 
tyda  drömmar  och  spå  i  band  o.  s.  v.  Det  mesta  är  skrifvet  på  svenska, 
något  på  latin,  litet  på  plattyska.  En  handskrift  som  denna  torde  den 
tiden  hafva  varit  en  kostbar  klenod  för  personer  med  litterär  bildning: 
man  läste  icke  mycket,  hade  icke  många  böcker,  men  hvad  man  läste, 
läste  man  grundligt,  och  såg  gärna  att  man  därvid  kunde  få  litet  af 
hvarje. 

Smaken  under  tidehvarfvet  i  litterära  ämnen  var  icke  allestädes 
densamma.  Vi  hafva  redan  talat  om  kritiken  i  Alexanderssagan  af  de 
äldre  riddarromanerna.  Vi  återfinna  samma  klander  i  ett  annat  arbete 
från  samma  tid.  I  kungliga  biblioteket  förvaras  en  handskrift,  be- 
stående af  166  pergamentsblad,  skrifna,  troligen  i  Vadstena  kloster 
omkring  år  1430,  med  en  prydlig  och  säker  handstil.  Den  innehåller 
en  svensk  bearbetning  af  en  tysk  samling  berättelser,  ordnade  som 
exempel  på  innehållet  och  betydelsen  af  tio  Guds  bud  under  den  gemen- 
samma titeln  Själinna  (själens)  tröst.  Den  svenske  bearbetaren  har 
med  tämligen  stor  frihet  behandlat  sitt  original;  så  snart  ämnet  syntes 
honom  lockande,  ersatte  han  korta  utkast  med  utförliga  berättelser. 
Uti  inledningen  omtalas,  huruledes  många  »läsa  och  höra  kämpaböcker, 
om  Perceval,  om  Tristan,  om  herr  Didrik  af  Bern  och  om  flera 
åldriga  kämpar,  som  världen  tjänte  och  ej  Gud;  i  sådan  bokläsning  är 
intet  annat  än  tidens  försummelse  och  ingen  själahälsa,  och  for  all 
tidens  förtappelse  skola  vi  göra  räkenskap  för  Guds  rättvisa  dom». 
Andra,  undersamma  och  förvetna,  hafva  farit  omkring  världen  både 
till  lands  och  vatten  att  skåda  och  höra  sällsynta  ting  och  hafva  fått 
dålig  lön  för  sin  möda,  ty  de  fanno  icke,  sökte  icke  sin  själs  hälsa. 
Den  store  konungen  Alexander  —  här  underkastas  äfven  Alexanders- 
sagans   hjälte   kritik    —   lät   sig    uppföras    högt    i    vädret    af  tvenne 


RÖRBLSER  INOM  KYRKANS,  KONSTENS  OCH  LITTERATURENS  OMRÅDEN.         391 


gripar*  för  att  släcka 
sin  förvetenhet  och  se 
något  sällsynt,  men 
han  tappade  sin  möda, 
ty  icke  fann  han  där- 
med sin  själs  hälsa. 
»Fördenskull  vill  jag 
sammanskrifva  en  bok 
utaf  den  heliga  skrift 
och  öf  versätta  henne  på 
svenska,  Grud  till  lof, 
mina  medkristna  till 
hugnad  och  fromma, 
och  denna  boken  vill 
jag  sammanhämta  ur 
många  kända  böcker, 
liksom  biet  drager  ho- 
nungen ur  många  blom- 
mor, och  denna  boken 
skall  heta  själens  tröst. 
I  henne  vill  jag  skrifva 
om  tio  Guds  budord, 
om  kyrkans  sju  sakra- 
ment, om  de  åtta  salig- 
heterna,  om  de  sju 
miskundsamma  gärnin- 
garna, om  Vår  frus  sju 
fröjder,  om  dagens  sju 
tider  och  om  den  Helige 
andes  sju  gåfvor,  lika- 
ledes om  de  sju  hufvud- 
synderna  och  om  de  sju 
hufvuddygdema  och 
hvad  Gud  gifver  mig 
mera  därtill.  Och  där- 
för beder  jag  alla  dem, 
som  denna  bok  läsa 
eller  höra,  om  de  finna 
något  annanledes  skrif- 
vet  i  andra  böcker,  att 
de  ej  fördenskull  straffa 
denna    boken,    ty   jag 


j.  i-ftssfrn.  rf.rf. 


Sankt  Henriks  grafhäll. 
Alexander,   sedan   han   hade  eröfrat  jordens  riken, 


*  Enligt   medeltidslegenden   ville 
afyen   besöka  himmeln  och  lät  sig  fördenskull  föras  uppåt  genom  luften  af  tvenne  gripar, 
till  dess  han  omsider  svindlade  och  vände  äter  till  jorden.    I  Grötlingbo  k^Tka  pä  Gottland 
finnes  en  i  sten  huggen  reliefbild,  som  visar  de;ma  Alexanders  tilltänkta  himmelsfärd. 


392 


MEDELTIDENS   SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDBHVARFVBT. 


vill  taga  det  så  för  mig,  att  när  någon  berättelse  är  för  lång  och  led- 
sam, den  vill  jag  göra  kortare,  och  när  något  är  kort  och  ej  väl 
begripligt,  då  vill  jag  sätta  till  något,  och  hvar  det  är  något  onyttigt 
och  icke  sannolikt,  det  vill  jag  låta  fara  och  utvälja  det  som  är  sant 
och  fagert  och  för  själen  tröstligt,  likasom  läkaren  utväljer  de  nyttigaste 
örterna  till  sin  läkedom  och  dufvan  det  skönaste  kornet  till  sin  föda 
och  jungfrun  den  fagraste  blomman  till  sin  krans.» 


333.    Från  Sankt  Henriks  grafvård. 

Afven  om  man  skänker  sin  aktning  åt  detta  bemödande  att  på  be- 
rättelserna, som  upptogos,  öfva  en  sund  kritik  och  att  åt  framställ- 
ningssättet gifva  en  viss  konstnärlig  afrundning  och  smakfullhet,  äfven 
om  vi  erkänna  att  detta  bemödande  blifvit  i  icke  ringa  mån  förverkligadt 
och  att  i  följd  däraf  boken  om  själens  hälsa,  om  ock  allenast  en  bearbet- 
ning af  ett  utländskt  original,  intager  en  ganska  framstående  plats 
inom  vår  medeltidslitteratur,  emedan  den  vittnar  om  en  berömvärd 
sträfvan  efter  frihet  öfver  ämne  och  form,  är  det  dock  i  denna,  liksom 
i  så  godt  som  alla  litterära  alster  af  detta  tidehvarf,  mycket  som  före- 
faller oss  främmande.  Med  så  mycket  större  hänförelse  lyssna  vi  därför 
till  den  högstämda  sång,  i  hvilken  biskop  Tomas  i  Strängnäs  gifvit  ett 
uttryck  åt  den  sträfvan  efter  frigörelse,  som  är  ett  grunddrag  i  tide- 
hvarfvets  skaplynne,  en  sträfvan  som  man  begynner  känna  förverkligas 
och  som  därför  kunde  framkalla  ord  som  dessa: 


Frihet  är  det  bästa  ting 

som  sökas  kan  all  världen  omkring 

den  frihet  kan  väl  bära; 

vill  dn  vara  dig  själfver  hnld, 

dn  älske  frihet  mer  än  guld, 

ty  frihet  följer  ära. 

Frihet  må  väl  liknas  vid  ett  tom, 
där  en  väktare  blåser  af  sitt  horn; 
da  tag  dig  väl  till  vara; 
♦  Gamla  och  Nya  testamentet. 


när  dn  af  det  tornet  går 

och  en  annan  det  i  händer  fär, 

där  fäller  du  om  tara  (tårar). 

Den  gamla  skrift  och  så  den  ny* 
de  bjnda  frihet  i  hyarje  by, 
dock  kan  ej  friden  blifva, 
förutan  frihet  är  där  när, 
som  frid  och  frälse  uppe  bär 
och  ofrid  må  fördrifva. 


RÖRELSER  INOM  KYRKANS,  KONSTENS  OCH  LITTERATURENS  OMRÅDEN.        393 

Jag  råder  dig  na,  haf  frihet  kär,  Frihet  är  en  säker  hamn, 

om  da  kan  märka,  hvad  frihet  är:  det  visar  frihet  med  sitt  namn 

hon  är  ej  god  att  mista.  dem  som  henne  kanna  lyda. 

Frid  och  frälse  drager  hon  hem.  En  hamn  värjer  frän  vind  och  väg, 

hägnad  och  glädje  allom  dem  frihet  beskärmar  både  hög  och  låg, 

som  skylas  nnder  hennes  kvistar.  ty  bör  man  frihet  pryda. 

Om  denna  visa  diktades  inemot  slutet  af  det  skede,  med  hvilket  vi 
nu  sysselsätta  oss,  eller  om  den  tillhör  det  följande,  med  andra  ord 
om  den  är  yttring  af  den  fullt  utvecklade  kampen  för  återvinnande  af 
den  nationella  friheten  eller  själfva  gryningen  af  detta  viktiga  tidehvarf 
i  vår  historia  må  vi  lämna  osagdt. 

Denna  nationella  rörelse  visade  sig  med  synnerlig  kraft  i  krafvet  att 
få  flere  af  den  svenska  kyrkans  tidigare  personligheter,  naturligtvis  i  ut- 
landet föga  kända,  upptagna  bland  helgonen.  Det  hade  lyckats  att  genom- 
drifva  fru  Birgittas  helgonförklaring.  Fyra  svenska  biskopar  ingingo  år 
1414  till  påfven  med  en  ödmjuk  anhållan,  att  biskop  Nils  Hermannsson  i 
Linköping  (död  år  1391),  biskop  Brynjulf  Algotsson  i  Skara  (död  år  1317), 
och  Ingrid,  en  from  änka,  som  lefde  på  konung  Magnus  ladulås'  tid  och 
hade  utmärkt  sig  genom  hvarjehanda  fromma  gärningar  —  hon  hade  vall- 
färdat till  Compostella,  Rom  och  Jerusalem  samt  efter  återkomsten  stiftat 
ett  systerkloster  i  anslutning  till  den  heliga  Martins  kyrka  i  Skeninge  — 
skulle  förklaras  vara  helgon.  Ärkebiskoparne  i  Lund  och  Trondhjem  äfven- 
som  konung  Erik  understödde  ansökningen,  påfven  lät  anordna  en  under- 
sökning om  anspråken,  att  de  tre  personerna  skulle  förklaras  vara  helgon, 
och  mot  slutet  af  århundradet  följde  inskrifvandet  i  helgonens  bok. 

Att  man  inom  Finlands  kyrka  firade  minnet  af  den  fromme  biskop 
Henrik,  konung  Erik  Ls  hjälpare,  var  naturligt.  Biskop  Johannes 
Petri  i  Åbo  (f  1370)  hade  låtit  i  Nousis  kyrka  åt  honom  uppföra  ett 
grafmonument,  hvilket  biskop  Magnus  Olsson  Tavast  (1412 — 1450)  lät 
pryda  såväl  å  den  öfre  ytan  som  på  sidorna  med  graverade  koppar- 
skifvor,  ett  dyrbart  arbete  af  den  art,  som  förut  omtalats  s.  195,  men 
som  här  framträder  i  vida  större  elegans,  öfversidans  framställning 
(fig.  332)  sväfvar  så  att  säga  mellan  himmel  och  jord.  Henrik  var  ännu 
icke  upptagen  bland  helgonen,  men  en  dekoration  liknande  en  gloria, 
omsluter  hans  hufvud.  Biskop  Tavast  knäböjer  vid  hans  fötter,  alltså 
måste  biskop  Henrik  vara  stående,  men  tvenne  änglar  hålla  ett  hyende 
under  hans  hufvud,  alltså  är  han  också  liggande.  Änglarne  och  biskop 
Henrik  tillhöra  himmelriket,  biskop  Tavast  och  den  gotiska  omramningen 
med  dess  många  helgonbilder  tillhöra  jorden.  Kopparplattorna  å  minnes- 
vårdens sidor  visa  scener  ur  Henriks  legend,  den  här  (fig.  333)  återgifna 
delen  huru  mordet  upptäckes  därigenom  att  det  afhuggna,  ringprydda 
fingret,  hvilket,  liggande  på  ett  isflak,  hade  tilldragit  sig  en  roffågels 
uppmärksamhet,  gaf  anledning  till  upptäckten  af  biskopens  dödssätt,  samt 
vidare  huru  tvenne  döda  genom  biskopens  mellankomst  väckas  till  lif. 


IL 

UNIONSSTRIDERNA  U35-U70. 


1. 

Resningen  mot  unionen.  Engelbrekt  och  Karl  Knutsson. 

1434-1440. 

Arbetet  att  förena  Sveriges  landskap  till  ett  samladt  rike  hade 
under  medeltiden  fortgått  oafbrutet.  Men  ännu  satt  mycket  kvar  af 
landskapens  forna  själfständighet.  Detta  visar  sig  bland  annat  däri, 
att  tid  efter  annan  uppstod  det  ena  eller  det  andra  landskapet  som 
ledande  för  de  allmänna  förhållandena.  Omsider  var  turen  kommen  till 
Dalarne,  afsides  liggande,  eftersom  det  å  aUa  sidor  var  utestängdt  från 
sjön  och  därför  svårtillgängligt.  I  Dalarne  fanns  visserligen  befolkning 
under  den  hedna  tiden,  men  dennas  minnen  hafva  först  i  de  senaste  år- 
tiondena kommit  i  dagen.  Dalarnes  uppodling  tillhör  till  ganska  stor 
del  den  nyare  tiden.  Men  till  jordbruket  hade  redan  tidigt  kommit  andra 
hjälpkällor.  Rikliga  förråd  af  myrmalm  hade  redan  under  den  hedna 
tiden  blifvit  upptäckta  i  landskapets  sydöstra  del  och  dit  lockat  köplystna 
från  andra  delar  af  landet.  Under  medeltiden  upptäcktes  malmfyndig- 
heterna  i  bergen,  hvilka  blefvo  af  allra  största  betydelse  icke  blott  för 
orten  utan  för  hela  riket.  Som  grufdriften  var  för  Sverige  något  nytt 
synas  fördenskull  tyskar  ganska  tidigt  blifvit  inkallade  till  bergslagen. 
Engelbrekt  Engelbrektsson  torde  hafva  varit  ättling  af  en 
sådan  tysk  familj,  af  h vilken  dock  åtminstone  tre  ättled  före  honom* 
hade  varit  bosatta  i  Sverige.  Vi  kunna  därför  med 
all  rätt  kalla  honom  för  en  svensk  man  genom  sin  börd; 
att  han  till  sinnelaget  var  svensk,  visa  mer  än  till- 
räckligt hans  gärningar.  Han  var,  berätta  nästan  sam- 
tida krönikor,  helt  liten  till  växten  men  stor  till  sinnet, 
tapper  och  talför.  Redan  fadern  hade  adligt  vapenmärke, 
334.  Engelbrekta  ehuru  ett  annat  än  det  sonen  förde  (fig.  334).  Engelbrekt 
vapen.  faade  fått  sin  uppfostran  i  de  stores  gårdar,  d.  v.  s.  han 

♦  Hans  fader  Engelbrekt,  hans  farfader  Engleka  och  hans  farfarsfar  Engelbrekt  voro 
bosatta  i  Sverige.  Det  är  möjligt,  att  ätten  räknade  flera  tidigare  led  inom  Sverige,  men 
de  nämnas  icke  i  nrknnderna. 


RESNINGBN   MOT  UNIONEN.      BNÖELBRBKT  OCH  KARL  KNUTSSON.  395 

hade  genomgått  den  skola  i  ridderliga  idrotter,  som  var  öflig  för  dem, 
som  ville  utmärka  sig  i  det  borgerliga  lifvet,  han  var  också,  när  be- 
frielsekriget under  hans  ledning  utbröt,  väpnare. 

Vi  hafva  sett,  huru  han  åtog  sig  att  hos  konungen  föra  de  djupt 
tryckta  dalkarlames  talan  och  med  huru  liten  framgång  detta  skedde. 
När  dalamännen  omsider  uppgifvit  hoppet  att  på  fredlig  väg  drifva 
igenom  sina  anspråk  på  en  landsfaderlig  styrelse,  beslöto  de  att  skaffa 
sig  rätt  med  vapen  i  hand  och  tågade  med  Engelbrekt  som  höfding, 
icke  genast  ned  mot  Västerås,  där  de  hittills  hade  blifvit  tillbakavisade 
med  fagra  löften,  utan  mot  det  ställe,  där  f på  närmaste  håll  förtryck 
hotade  dem,  till  Borganäs  fäste  vid  Dalälfven,  i  sydväst  från  Falun. 
Midsommardagen  brändes  ftlstet,  som  sedan  dess  legat  i  grus.  Därifrån 
drogo  de  söderut,  längs  någon  af  de  vägar,  som  ledde  genom  bergslagen, 
och  ryckte  fram  mot  Köpings  hus.  hvilket  den  tiden  tillhörde  höf- 
dingen  på  Stegeborg,  italienaren  Johan  Valen,  om  hvilken  vi  redan 
talat.  Denne  afbidade  icke  anfallet  utan  begaf  sig  till  sitt  andra  fäste. 
Köpings  hus  stormades  och  nedbrändes.  Nu  var  tärningen  kastad  och 
befrielsekriget  i  full  gång.  Med  den  rätt,  som  ett  hugstort  sinne  och 
dalamännens  förtroende  gåfvo  honom,  uppträdde  Engelbrekt  som  en 
makthafvande  höfding.  Han  sände  bud  till  västmanlänningarne,  att  de 
skulle  möta  honom  vid  Västerås,  men  det  var  icke  allenast  bönderna 
han  ville  hafva  på  sin  och  fosterlandets  sida  utan  äfven  de  store:  han 
lät,  enligt  rimkrönikan,  de  friborne  veta,  att  därest  de  icke  ville  möta 
honom,  skulle  de  frukta  för  lif  och  gods.  Grefve  Hans  af  Ebersteins 
fogde  på  Västerås  hus  gick  Engelbrekt  till  mötes  med  ödmjaka  låter 
och  lofvade  att  följande  dag  åt  honom  öfverlärana  fästet.  Sedan  fogden 
dragit  sig  tillbaka,  fick  Engelbrekt  i  sitt  läger  hälsa  flera  högättade 
män,  hvilka  förklarade  sig  villiga  att  förena  sig  med  honom. 

Åt  en  af  dem,  riksrådet  och  upplandslagmannen  herr  Nils  Gustafsson,  * 
anförtrodde  Engelbrekt  följande  dag  Västerås  slott.  Då  upplands- 
lagmannen hade  slutit  sig  till  honom,  var  det  icke  svårt  för  honom  att 
få  den  till  Uppsala  sammankallade  upplandsallmogen  på  sin  sida.  Han 
nöjde  sig  nu  icke  längre  med  att  leda  befrielsekriget  utan  grep  äfven 
in  i  regeringsärendena,  i  det  han  vid  Uppsala,  efter  öfverläggning  med 
stormännen,  som  slutit  sig  till  honom,  befiriade  allmogen  från  en  tredjedel 
af  de  dem  pålagda  skatterna. 

Nu  antog  befrielsekriget  större  mått.  Bönderna  i  Eekarne  (västra 
Södermanland)  hade  lidit  mycket  förtryck  af  den  öfverraodige  Hartvig 
Flögh,  som  å  grefve  Hans'  vägnar  förde  befälet  på  Gripsholm.  Vid 
underrättelsen  om  det,  som  timat  i  Västmanland,  reste  sig  rekarborna 
för  att  taga  hämnd  på  sin  fogde.  Han  hade  emellertid,  »rädd  som  en 
hare»,  fört  sin  dyrbaraste  egendom  på  några  skepp  och  seglat  till 
Stockholm,  efter  att  sjäK  hafva  låtit  antända  fästet. 


♦  Han  förde  i  vapnet  en  båt  mellan  tvä  stjärnor. 


396  MBDELTIDBNS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVBT. 

Längre    norrut   börjades   på   Engelbrekts    uppmaning  resningen  af 
Erik  Puke,  en  son  af  den  nyss  nämnde  lagmannen  Nils  Gustafsson  och 
å   hans    vägnar   höfding   på   Korsholm   i   Finland. 
Kastelholm  på  Åland  och  Faxeholm  (invid  den  nu- 
varande staden  Söderhamn)  intogos. 

Manad  af  dessa  framgångar  var  Engelbrekt 
ej  sen  att  fortsätta  befrielseverket.  Han  ryckte 
fram  mot  Stockholm,  där  han  lägrade  sig  strax 
invid  Norrbro,  och  bad  om  ett  samtal  med  konung 
Eriks  fogde  på  slottet,  tysken  Hans  Kröpelin  (fig. 
Hans  Kröpelins  ^^^)»  ^vilken  rimkrönikan  gifver  följande  vackra 
Hgill  vitsord: 

De  bönder  månde  honom  tacka,  ehvar  han  hOrde  någon  träta, 

med  orätt  lät  han  dem  ej  beskatta,  gärna  skilde  han  dem  med  rätta, 

han  gjorde  dem  nåde  hvar  han  må,  Det  löne  honom  Gnd,  som  väl  förmår! 
de  andra  fogdar  gjorde  ej  så, 

På  Engelbrekts  uppmaning  att  öfverlämna  fästet  svarade  Hans,  att  af 
konung  Erik  hade  han  fått  det  och  åt  ingen  annan  kunde  han  lämna 
det.  Som  Engelbrekt  icke  såg  sig  vuxen  att  nu  företaga  en  belägring, 
som  lofvade  en  god  utgång,  afslöt  han  med  Hans  Kröpelin  ett  stillestånd 
intill  den  11  nästkommande  november,  under  hvilket  hvardera  skulle 
lämna  den  andre  i  fred.  Något  därefter  (den  1  augusti)  skrifver  en 
person  från  Stockholm  till  rådet  i  Danzig:  »Här  är  en  man,  som  heter 
Engelbrekt  Engelbrektsson,  en  svensk  född  i  Dalarne,  hvarest  man  får 
koppar  och  osmundsjärn.  Han  har  samlat  till  sig  fyrtio  eller  femtio 
tusen  människor  och  får  väl  mera  när  han  vill.  Han  har  här  i  Sveriges 
rike  uppbränt  och  vunnit  många  slott  och  byar  och  kom  till  sist  till 
Stockholm.  Dalkarlarnes  begäran  och  mening  är  att  hafva  en  konung  i 
Sverige,  de  vilja  drifva  konungen  af  Danmark  ur  de  tre  rikena  och  själfva 
vara  herrar,  och  detta  på  det  att  det  skall  åter  varda  i  Sverige,  som  det 
fordom  var  i  konung  Eriks  dagar,  som  nu  kallas  helig  och  som  man  här 
mycket  ärar;  i  hans  tid  funnos  inga  tullar,  inga  skatter  eller  pålagor.» 
Detta  var  dock  icke  den  första  underrättelsen  om  dalkarlarnes  res- 
ning, som  från  Sverige  gick  till  utlandet.  Till  konung  Erik  i  Danmark 
gingo  naturligtvis  tidigt  bud  om  den  fara,  som  hotade  hans  välde  i 
Sverige,  men  buden  synas  icke  hafva  väckt  synnerligen  stora  farhågor. 
Biskoparne  Tomas  i  Strängnäs  och  Sigge  i  Skara,  som  deltogo  i  freds- 
underhandlingarna med  holsteinarne  och  hansestäderna,  skrefvo  den  20 
juli  1434  till  de  hemmavarande  biskoparne,  att  de  skulle  den  1  augusti 
sammanträda  i  Vadstena  för  öfverläggningar,  där  dock  de  två  bref- 
skrifvarne  icke  kunde  infinna  sig,  emedan  konungen,  så  snart  de  ofvan- 
nämnda  förhandlingarna  voro  afslutade,  ämnade  hålla  ett  allmänt  råds- 
möte i  Köpenhamn.  I  brefvet  omtalas  vidare  tämligen  vidlyftigt 
husiternas  angelägenheter,  men  om  resningen  i  Sverige  säges  allenast: 


RESNINGEN  MOT  UNIONEN.      ENGELBREKT  OCH  KARL  KNUTSSON.  397 

»Då  nu  redan  annanstädes  i  världen  det  onda  begynner  kväfvas,  har 
den  blinda  menigheten  i  vårt  rike  upptändt  en  ondskans  och  själf- 
förstörelsens  eld,  hvadan  Gud,  som  sändt  till  jorden  kärlekens  eld,  in- 
gjute  i  eder  och  i  andra  fridens  vänner  sin  heliga  nåd  till  att  utsläcka 
denna  farliga  eld,  att  den  ej  växer  till  det  omätliga.»  Underrättelserna 
från  Sverige  måtte  dock  hafva  bli  f vit  alltmera  hotande,  hvadan  de  två 
biskoparne  vände  hem  igen  och  deltogo  i  ett  rådsmöte,  som  vid  midten 
af  augusti  hölls  i  Vadstena.  Detta  fick  en  annan  utgång  än  den 
herrarne  hade  beräknat.  Engelbrekt  hade,  sedan  han  lämnat  Stockholm, 
skyndat  till  Örebro  och  Nyköping,  hvilka  båda  slott  skulle  till  honom 
öfverlämnas,  så  framt  icke  konung  Erik  inom  sex  veckor  hade  skickat 
undsättning.  Sedan  hade  Engelbrekt  börjat  belägringen  af  Ringstada- 
holm i  dess  skyddade  läge  på  en  holme  i  Motala  ström  men  slöt  i  hast 
ett  stillestånd  på  fem  dagar  för  att  kunna  infinna  sig  vid  rådsmötet  i 
Vadstena.  Stormännen  vägrade  att  bryta  med  konungen.  Engelbrekt 
fattade  då  biskop  Knut  af  Linköping  i  kragen  för  att  draga  honom  med 
sig  till  den  utanför  väntande  allmogen  och  hotade  med  detsamma 
biskoparne  i  Skara  och  Strängnäs.  Skrämda  lofvade  herrarne  att  göra 
allt  hvad  Engelbrekt  ville,  och  de  uppsatte  den  16  augusti  en  skrifvelse, 
i  h vilken  de  uppsade  konungen  tro  och  lydnad,  men  ordalagen  visa 
alltför  väl,  att  de  gjorde  det  af  tvång,  icke  af  öfvertygelse.  »Engelbrekt», 
heter  det  i  brefvet  till  konungen,  »kom  oförvarandes  öfver  oss  alla  med 
stor  makt  och  grep  och  tvingade  oss  med  värjande  hand,  att  vi  skulle 
hålla  med  honom  och  allmogen  och  värja  vårt  rikes  land  och  rätt  för 
alla  oskäliga  skatter,  tunga  och  margfaldig  orätt,  som  I  och  flera  på 
edra  vägnar  hafven  långligen  gjort,  så  framt  vi  ej  ville  mista  lif,  gods 
och  ära.  Därför  samtycke  vi  nu  med  all  Sveriges  allmoge  och  äro 
storligen  med  eder  orätt  nödda  att  uppsäga  eder  tjänst,  råd  och  troskap, 
som  vi  hafva  lof vat,  svurit  och  tillsagt  eder,  så  att  I  ej  kunnen  hädan- 
efter hoppas  af  oss  i  någon  måtto  tjänst,  råd  eller  manskap,  efter  det 
I  ej  hafven  hållit  oss  de  eder  och  den  tro,  som  I  med  uppräckt  hand 
hafven  fuUkomUgeu  lofvat  och  svurit  vid  helgedomarna  (relikerna)  och 
den  kristna  tron.»  De  tillägga,  att  de  med  stor  nöd  och  mycken  bön 
hade  af  Engelbrekt  utverkat,  att  denna  deras  uppsägelse  icke  skulle 
gälla  förr  än  den  30  augusti.  Brefvet  är  utfärdadt  af  de  tre  biskoparne 
och  sexton  världsliga  rådsherrar,  bland  hvilka  särskildt  må  nämnas 
riddarne  Magnus  Birgersson  (båt),  Nils  Erengislesson  (natt  och  dag  på 
längden),  lagman  i  Södermanland,  Gustaf  Algotsson  (tre  sjöblad)  och 
Bo  Stensson,  väpnaren  Karl  Ormsson  till  Bjurum  (gumshufvud),  Birger 
TroUe,  Jöns  Bengtsson  (oxenstjärna)  och  Filip  Bonde. 

Engelbrekt  fortsatte  omedelbart  därefter  sitt  fölttåg.  Ringstada- 
holm gaf  sig  och  anförtroddes  åt  herr  Nils  Erengislesson,  Stege  borg 
uppgafs  utan  strid  och  lämnades  åt  biskop  Knut.  östgötarne  anslöto 
sig  till  Engelbrekt,  och  han  kunde  nu  dela  sina  krafter.  Riksrådet 
Guse  Nilsson  förde  en  här  ned  till  Tjust  och  hotade  Stäkeholm,  hvarest 


398  MBDBLTIDENS  SENARB   SKEDE.      DNIONSTIDEHVARFVET. 

till  honom  slöto  sig  riksrådet  herr  Bo  Stensson  samt  Bo  Knutsson 
(griphufvud)  och  Karl  Knutsson  (båt)  på  Fågelvik.  Stormningen  miss- 
lyckades, och  ett  stillestånd  afelöts  till  den  11  november.  En  annan 
skara  under  Herman  Berman  intog  de  småländska  fästena  Eumlaborg, 
Trolleborg  och  Piksborg.  Engelbrekt  själf  drog  uppåt  landet,  köpte  för 
1000  mark  Örebro  hus  af  dess  tyske  fogde  och  insatte  där  sin  broder 
Nils,  mötte  därefter  västgötarne  utanför  Axevall,  hvars  danske  höfding 
försvarade  sig  manligen.  Engelbrekt  skref  härifrån  till  biskop  Tomas 
och  redogjorde  för  de  svenska  härskaromas  framgångar,  sina  planer  för 
den  närmaste  framtiden  och  namnen  på  de  fogdar,  han  tillsatt  å  de  in- 
tagna fästena.  Han  lämnade  Erik  Pnke  uppdrag  att  fortsätta  be- 
lägringen af  Axevall,  värmlänningarne  intogo  Edsholm,  Agneholm  och 
Dalaborg.  Berman  eröfrade  Falkenbergs  slott,  själf  tågade  Engelbrekt  åt 
sydväst,  brände  Oppensten  och  öresten,  vann  nordhallänningame  på  sin 
sida  och  uppgjorde  med  herr  Axel  Pedersson  (Tott)  på  Varbergs  hus, 
att  denne  skulle  få  behålla  fästet  och  af  den  fogde,  som  Engelbrekt 
tillsatte  öfver  landsbygden,  mottaga  hälften  af  de  från  länet  inflytande 
skatterna.  Utanför  Falkenberg  förenade  sig  Engelbrekts  och  Bermans 
härar,  och  för  dem  öppnade  Halmstad  sina  portar.  Hären  ryckte  vidare 
men  stannade,  när  den  vid  Lagaån  mötte  en  skånsk  här,  med  hvilken 
Engelbrekt  afslöt  ett  stillestånd  för  obestämd  tid.  Efter  fullbordadt 
befrielseverk  återvände  han  nu  till  Stockholm. 

Man  må  med  skäl  häpna  öfver  den  raskhet,  med  hvilken  allt  blifvit 
utfördt.  Inom  loppet  af  ungeför  tre  månader  hade  nästan  hela  landet 
blifvit  befriadt  från  utländska  fogdar,  och  de  flesta  af  borgarna  voro 
nedbrända  —  så  hade  allmogen  och  dennas  hjälpare  inlagt  sin  gensaga 
mot  de  senaste  regentemas  försök  att,  med  förbigående  eller  upp- 
häfvande  af  den  urgamla  författningen,  lägga  all  förvaltningen  i 
händerna  på  fogdar.  Vi  hafva  sett,  att,  oaktadt  riksrådets  tvetydiga 
hållning  i  Vadstena  den  16  augusti,  flera  riksråd  hade  slutit  sig  till 
Engelbrekt.    Ett  betydligt  omslag  hade  ock  inträflJat  i  de  stores  åsikter. 

Konung  Erik  hade  för  de  danska  och  norska  riksråden  framlagt 
det  svenska  rådets  uppsägelsebref,  och  å  hans  vägnar  skrefvo  de 
norska  råden  till  de  svenska  (den  27  augusti  1434),  varnande  dem  för 
deras  farliga  tilltag.  Hade  konungen  icke  gjort  allt  som  vederborde, 
så  skulle  man  tänka  på  de  mångfaldiga  ärenden,  som  kräfde  hans 
uppmärksamhet,  och  det  härledde  sig  ingalunda  af  någon  ovilja  å  hans 
sida.  Vidare  syntes  det  dem  underligt,  att  det  svenska  rådet  helt 
hastigt  hade  sändt  en  uppsägelse  utan  att  tillförne,  så  vidt  man  visste, 
hafva  till  honom  framställt  sina  klagomål.  »Vi  mena»,  heter  det,  »att 
påminnelse  bör  gå  före  hämnden,  och  att  konungen  är  den,  som  alltid 
gör  väl  mot  eder,  och  hvem  han  det  bör  göra.» 

Man  dröjde  på  den  svenska  sidan,  innan  man  svarade  på  dessa 
föreställningar,  men  svaret,  afgifvet  den  12  september  1434,  visar  bättre 
än  allt  annat,  huru  Engelbrekts  ande  hade  förmått  göra  sig  gällande  i 


RESNINGEN  MOT  UNIONEN.      ENGELBREKT  OCH  KARL  KNUTSSON.  399 

landet.  Rådets  följande  hållning  visar  väl,  att  icke  alla  dess  medlemmar 
voro  af  själ  och  hjärta  vänner  af  befrielseverket,  men  några  hade  dock 
afgjordt  trädt  på  det  fosterländska  partiets  sida,  främst  af  dem  biskop 
Tomas.  Den  nämnda  dagen  hölls  ett  möte  i  Stockholm;  svaret  till  det 
norska  rådet  är  utfärdadt  af  »riksens  råd  af  Sverige,  biskopar,  prelater, 
riddare  och  svenner  och  alla  rikets  meniga  inbyggare».  De  tillbakavisa 
beskyllningen,  att  de  skulle  hafva  försummat  att  göra  föreställningar; 
de  hade  tvärtom  ofta  förmanat,  bedt  och  rådt  konungen  att  hålla 
Sveriges  rike  vid  dess  skrifna  rätt  och  privilegier,  men  det  hade  intet 
hulpit,  utan  hade  konungen  själf  och  genom  sina  fogdar  utöfvat  ytter- 
ligare förtryck,  och  de  fattiga,  som  klagade  inför  honom,  hade  han  med 
egna  händer  slagit  och  illa  handterat.  Vidare  upptages  nu  den  vink, 
som  var  gifven  i  anledning  af  tvisten  rörande  ärkebiskop  Olofs  val: 
skrifvelsen  innehåller  en  redogörelse  för  de  eder,  som  konungen  hade 
svurit,  när  han  hyllades  vid  Mora  stenar,  och  för  det  sätt,  på  hvilket 
han  hade  hållit  dem.    Anklagelsepunkterna  voro  följande: 

1.  Han  hade  svurit  att  älska  Gud  och  kyrkan,  henne  styrka 
o.  8.  v.  —  I  stället  hade  han  fördärfvat  kyrkan  och  kristendomen 
genom  att  insätta  »drafvelsmän»  till  biskopar,  och  han  hade  åt  dem 
lämnat  andlig  biskopsmakt  som  en  påfve,  hvilket  stöter  påkätteri;  han 
hade  fördrifvit  rätt  valda  och  af  påfven  stadfästa  biskopar,  icke  aktat 
Gud  eller  kyrkans  bann,  ej  påfve  eller  kyrkomöte;  deras  sändebud  hade 
han  kastat  i  fångtornet  o.  s.  v. 

2.  Han  hade  svurit  att  älska  och  vårda  rättvisan,  ätt  nedtrycka 
all  orätt  i  sitt  rike  o.  s.  v.  —  I  stället  hade  han  älskat,  framdragit 
och  upphöjt  dem,  som  kunde  mest  göra  orätt,  och  han  ville  icke  ställa 
dem  till  rätta,  när  man  öfverklagade  deras  åtgärder.  Särskildt  hade 
hans  fogdar  och  ämbetsmän  bränt,  dräpt,  upphängt  i  rök  och  utplundrat 
de  menlösa. 

3.  Han  hade  svurit  att  vara  sitt  rike  trofast  och  huld  o.  s.  v.  — 
I  stället  hade  han  velat  bringa  träldom  öfver  riket,  i  det  han,  ehuru 
vald  konung,  velat  svikligt  öfverlåta  det  åt  hertig  Bogislav  af  Pommern 
eller  någon  annan  af  dem,  som  föra  gripen*  i  skölden,  hvarigenom  han 
betagit  riket  dess  rätt  att  välja  konung.  Ridderskapet  hade  han,  mot 
rikets  rätt,  utarmat  genom  onyttigt  utländskt  örlig;  han  hade  icke 
ersatt  den  skada  det  lidit,  icke  betalat  lösen  för  dem,  som  blifvit 
krigsfångar.  Städerna  hade  han  utarmat  med  oskäliga  tullar,  obeskedliga 
förbud  o.  s.  v.,  hvarjämte  han  tillstadt  danskarne  att  plundra  dem. 
Allmogen  hade  han  utarmat  med  skatter  och  behandlat  bönderna,  som  om 
de  vore  köpta  trälar.  All  rikets  ingäld,  privilegier  och  statshandlingar 
hade  han  fört  ur  landet. 

4.  Han  hade  svurit  att  styra  sitt  rike  med  inländska  män  och  ej 
med   utländska   o.   s.   v.    —   I   stället  hade  han  lämnat  det  mesta  och 


*  PommernB  yapen. 


400  MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVBT. 

bästa  af  landet  och  slotten  åt  utlänningar,  ehuru  han  icke  kan  bevisa, 
att  de  svenska  varit  honom  otrogna  eller  olydiga. 

För  alla  dessa  oförrätter  och  andra  flera,  för  hans  ovillighet  att 
rätta  sig  efter  de  föreställningar,  som  blifvit  honom  gjorda,  återstod  nu 
intet  annat  än  att  uppsäga  honom  tro  och  huldhet,  locb  mena  vi,  heter 
det,  visserligen  och  för  sant,  att  vi  ej  längre  äro  pliktiga  att  hålla 
honom  tro  och  lydnad,  efter  det  han  har  brutit  med  oss  och  icke  vi 
med  honom,  efter  det  han  icke  hållit  den  tro  och  huldhet,  som  han 
tillsvurit  oss.»  Han  betraktas  nu  som  rikets  fiende,  och  ville  svenskarne 
därför  alla  dem,  som  med  honom  örliga,  idel  vänskap,  ära  och  dygd. 
Alla,  som  ville  handla  på  Sverige,  skulle  fritagas  från  all  oskälig 
tunga.  Skrifvelsen  är  utfärdad  af  biskoparne  Knut  och  Tomas,  af 
riddarne  Nils  Gustafsson,  Gotskalk  Bengtsson  (ulf),  Nils  Erengislesson 
och  Bengt  Stensson  (natt  och  dag),  af  väpname  Karl  Ormsson  (gums- 
hufvud),  Nils  Jönsson,  Karl  Gädda,  Mattis  ödgislesson  (lilja)  och  Johan 
Karlsson  (färla).  Enahanda  skrifvelser  utfärdades  till  den  preussiska 
ordens  högmästare,  till  hansestäderna  m.  fl. 

När  vi  tänka  på  de  föregående  tillfällen,  då  krigsrörelser  före- 
kommo,  omfattande  hela  vårt  land,  och  de  sätt,  på  hvilka  de  utfördes, 
är  det  nya  vi  här  hafva  tillfälle  att  skåda  vidunderligt.  Under  ledning 
af  en  man,  hvars  tidigare  verksamhet  som  krigare  och  statsman  är 
fullkomligt  okänd,  försiggår  en  resning,  hvilken  kryper  som  skogs- 
elden i  ljungföl  ten,  flammar  upp  än  här  än  där,  hvar  ny  punkt  liggande 
långt  utanför  de  tidigare.  Somliga  af  landets  store  slöto  sig  frivilligt, 
andra  nödtvunget  till  den  energiske  ledaren,  hvilken  icke  nöjde  sig  att 
störta  fogdame  utan  började  äfven  utföra  regeringsåtgärder.  En  underbar 
lycka  följde  honom  öfverallt,  inga  bakslag,  intet  famlande  efter  målet, 
utan  ett  stadigt,  jämnt  framåtgående  —  att  ett  och  annat  fäste  icke 
föll  vid  den  första  underhandlingen  eller  anloppet,  är  ju  själfklart  — 
och,  såvisst  vi  kunna  läsa  i  urkunderna,  inga  misshäUigheter,  utan  gick 
Engelbrekt,  som  genom  omständigheternas  makt  hade  fått  en  makt- 
ställning utan  like,  till  råds  med  dem,  som  tidigare  hade  handlagt 
rikets  angelägenheter.  Köpet  af  Örebro  hus  visar,  att  Engelbrekt  höll 
på  sig  och  sin  förut  föga  kända  ätt,  men  å  andra  sidan  märka  vi  en 
sjnanerlig  statsklokhet  i  det  sätt,  på  hvilket  han  förfogade  öfver  rikets 
slott.    Och  allt  detta  försiggick  under  en  ytterligen  kort  tid. 


Konung  Erik  måste  finna  förhållandena  allvarliga.  Han  utskref  en 
här  i  Danmark  och  begaf  sig  sjöledes  till  Stockholm.  En  del  af  hans 
flotta  förolyckades  vid  Bornholm,  andra  skepp  förliste  i  Kalmar  sund; 
svenskarne  sågo  däri  Guds  straff  för  det  konungen  i  Kalmartrakten 
sköflat  och  bränt  gods,  tillhöriga  Vadstena  kloster.     Han  kom  omsider 


RESNINGEN  MOT  UNIONEN.      ENGELBREKT  OCH  KARL  KNUTSSON.  401 

till  Stockholm,  livars  fäste  ännu  innehades  af  Kröpelin,  men  han  måste 
finna  sin  ställning  där  allt  annat  än  angenäm.  Han  måste  koncentrera 
sig  på  Stockholm.  Almarstäk  brändes  för  att  icke  blifva  farligt  i 
fiendens  händer.  En  styrka  på  500  man  inkvarterades  på  den  nu- 
varande Riddarholmen,  en  annan  förlades  på  den  lilla  Helgeandsholmen. 
Men  Engelbrekt  låg  på  Långholmen  med  närkingar  och  västmanlänningar, 
Södermalm  npptogs  af  södermanlänningarne.  Norrmalm  af  upplänningarne. 
Man  af  bidade  hvad  komma  skulle.  I  början  af  oktober  vände  sig  biskop 
Knut  i  Linköping,  hans  brorson  herr  Bo  Stensson  och  herr  Nils 
Erengislesson  till  den  preussiske  ordens  högmästare  Paul  von  Rusdorf 
med  anhållan  om  understöd  i  kampen  mot  konung  Erik.  Men  snart,  i 
november,  började  underhandlingarna,  och  de  voro  under  medeltiden 
farliga.  Tvisten  mellan  Sverige  och  konungen  skulle  hänskjutas  till 
en  skiljedomstol,  i  hvilken  skulle  sitta  fyra  riksråd  för  hvartdera  riket, 
och  deras  utslag  skulle  föUas  i  september  1435.  Huru  skulle  Sverige 
styras  under  de  tio  väntemånaderna?   Därom  bestämdes  intet! 

Konung  Magnus  II:s  tanke  att  med  förkastande  af  det  aristokratiska 
statsskicket,  som  varit  den  börjande  medeltidens  verk,  låta  rikets 
angelägenheter  behandlas  af  ett  verkligt  riksmöte,  bragtes  nu  åter  till 
lif.  Ett  sådant  hölls  i  Arboga  den  13  januari  1435,  och  då  valdes 
Engelbrekt  till  rikets  höfvitsman.  Denna  titel  hade  tidigare  blifvit 
använd  vid  tillfälle  af  revolutionär  brjrtning.  Under  honom  tillsattes 
höfvitsman  för  de  olika  landskapen.  Det  var  dock  icke  endast  krigiska 
eller  direkt  krigiska  åtgärder,  åt  hvilka  Engelbrekt  ägnade  sig.  Han 
började  vid  Tälje  (Södertälje)  gräfva  en  graf  så  djup,  att  den  skuUe 
göra  det  möjligt  för  fartyg  att  passera  mellan  Mälaren  och  Salt- 
sjön utan  att  taga  den  långa  omvägen  kring  Södertörn.  Detta  blef 
dock  icke  mera  än  en  framtidstanke,  hvars  fullbordande  tillhör  1800- 
talet. 

Man  afbidade  emellertid  icke  utslaget  af  de  tolf  skiljedomarne. 
Kröpelin  och  en  preussisk  ordenskomtur  Henrik  von  Althaus  uppsökte 
i  början  af  februari  Engelbrekt  i  Sigtuna  för  att  underhandla.  Konung 
Erik  skulle  fortfarande  få  vara  konung,  allenast  Sverige  fick  hafva  sin 
goda  rätt  okränkt  —  ett  oförsiktigt  uttryck,  hvilket  endast  kunde 
framkalla  nya  förvecklingar.  Konungen  underrättades,  och  ett  förlik- 
ningsmöte utlystes  till  Halmstad.  Ärkebiskop  Olof  i  Uppsala,  biskop 
Knut,  Engelbrekt  och  andra  framstående  personer  sände  rundskrifvelser 
till  grannstaterna,  i  hvilka  de  på  nytt  redogjorde  för  orsaken  tUl  res- 
ningen, hvars  hastiga  utveckling  de  tillskrefvo  ett  Guds  under;  under 
hela  tiden  hade  de  varit  sinnade  att  behålla  konung  Erik,  allenast  han 
ville  hålla  sina  eder  och  regera  i  enlighet  med  Sveriges  lag.  Var  detta 
ärligt  menadt?  Samtidigt  affärdades  till  kyrkomötet  i  Basel  den  förut 
omnämnda  klagoskrifvelsen  öfver  konungens  tyranniska  och  ogudaktiga 
förfarande. 

Sveriges  historia.     II.  96 


402 


MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 


Magnus  Grens  vapen. 


kränktes; 
delse   att 


Engelbrekt 
därför   göra 


I  Halmstad  möttes  tolf  män,  sex  utsedda  af  konungen,  sex  af 
svenskarne.*  Deras  utslag  är  dateradt  den  3  maj.  Konung  Erik  skulle 
nästkommande  29  juli  infinna  sig  i  Stockholm  för  att  där  göra  upp 
saken  med  svenskarne.  Han  skulle  ersätta  dem,  som  i  sjöslaget  i 
Öresund  blifvit  tagna  till  fångar,  den  skada  de  hade  lidit,  till  konungen 
skulle  aflämnas  den  skatt,  som  hans  fogdar  skulle  hafva  uppburit  intill 
midsommaren  1434,  då  kriget  bröt  ut.    Alla  slott,  som  icke  hade  blifvit 

brända,  skulle  med  underliggande  län  öfver- 
lämnas  åt  konungen,  hvilken  skulle  behållas 
i  sitt  konungadöme  mot  det  att  han  hölle  sina 
eder;  sammanbindelsebrefvet,  genom  h vilket  de 
tre  rikena  hade  blifvit  förenade,  skulle  stå 
vid  makt  och  förevisas  i  original  eller  i  fullgod 
af  skrift  vid  julimötet  i  Stockholm;  rikets  råd 
skulle  sända  i  hvart  län  två  män  att  bestämma, 
h vilka  utskylder  borde  utgå  till  slotten;  Hal- 
land skulle  genast  återställas  till  Danmark; 
alla  skatter  skulle  bestämmas  af  konungen  och 
rådet,  så  att  de  voro  för  allmogen  drägliga, 
utan  att  därför  konungens  och  kronans  rätt 
skulle  få  Örebro  slott  och  län  med  förbin- 
konungen  trogen  tjänst,  efter  hans  död  skulle 
förläningen  utan  vidare  återgå  till  kronan;  Erik  Puke  fick  som 
pantlän  Rasbo  härad  i  Uppland,  med  rättighet  för  hans  arfvingar 
att  vid  hans  frånfälle  erhålla  i  utbyte  mot  länet  den  penning- 
summa, som  pantbrefvet  bestämde;  i  Sverige  skulle  tillsättas  drotsete 
och  marsk.  —  Alltså  skulle  Sverige  åter  erkänna  konung  Erik, 
Engelbrekts  rikshöfvitsmanskap  skulle  upphöra,  och  i  stället  skulle,  till 
upprätthållande  af  regeringsärendenas  gilla  gång,  de  två  nyssnämnda 
gamla  ämbetena  återupprättas,  d.  v.  s.  i  stället  för  det  dåvarande  till- 
fälliga skicket  skulle  ett  fortfarande  ordnadt  skick  upprättas.  Det 
svenska  rådet,  för  hvilket  detta  beslut  framlades  i  Uppsala  pingsttiden 
1435,  förklarade  med  till  ed  upplyfta  händer,  att  om  konung  Erik  ville 
lämna  alla  slott  och  län  i  Sverige  åt  infödda  svenska  män,  i  enlighet 
med  rikets  råds  tillstyrkande,  och  om  de  utländska  herrarne  miste  sina 
län  och  om  han  gåfve  full  säkerhet,  att  han  ville  styra  i  öfverens- 
stämmelse  med  rikets  lag,  då  ville  de  erkänna  honom  som  sin  konung; 
alla  ärenden  skulle  afgöras  med  rikets  råds  rade  och  efter  lagboken, 
men  ville  konungen  icke  göra  så,  då  förbundo  de  sig  allesamman  med 
tro,  ed  och  ära  att  med  lif  och  gods  värja  rikets  frihet  och  lag,  och 
skulle  de  aldrig  därefter  vara  konung  Erik  lydiga  eller  hjälpande, 
hvarken  lönnligen  eller  uppenbart.  Samtidigt  uppmanade  det  svenska 
rådet  alla  dem,  som  tjänade  utländska  slottshöfdingar,  att  inom  fjorton 

*  Ärkebiskop   Olof,    biskoparne   Enat   och    Sigge,   Södermanlands   lagman  herr  Nils 
Erengislesson,  Västergötlands  lagman  Knnt  Jönsson  (tre  rosor)  och  Magnus  Gren  (fig.  336). 


RESNINGEN  MOT  UNIONEN.      ENGELBREKT  OCH  EARL  ENDTSSON.  403 

dagar  lämna  sin  tjänst  och  inställa  sig  hos  rikets  män.  Dessa  be- 
stämmelser utgjorde  för  Sverige  ett  afgjordt  framsteg.  Men  konungen 
var  föga  benägen  att  känna  sig  bunden  af  dem. 

Den  29  juli  kom,  utan  att  konungen,  som  tolf  dagar  förut  hade 
slutit  freden  med  holsteinarne,  gjort  ett  försök  att  infinna  sig  i  Stockholm; 
han  icke  ens  sände,  hvilket  var  i  händelse  af  förfall  för  honom  af- 
taladt,  något  befullmäktigadt  ombud.  De  i  Stockholm  talrikt  för- 
samlade svenskame  läto  sig  öfvertalas  af  Kröpelin  att  gifva  konungen 
anstånd  till  den  8  september.  Han  infann  sig  då,  efter  att  som  vanligt 
hafva  haft  en  olycklig  sjöresa,  och  underhandlingarna  öppnades  i 
helgeandshuset.  Efter  sex  veckors  tvistande  kom  man  den  14  oktober 
till  afslutande  af  ett  fredsfördrag.  Erik  erkändes  som  konung,  unionen 
upplifvades,  och  skulle  af  sammanbindelsebrefvet  en  bestyrkt  afskrift 
finnas  i  hvart  rike;  konungen  skulle. i  samråd  med  riksrådet  utnämna 
drotsete  och  marsk.  Alla  rikets  slott  och  län  skulle  åt  honom  upp- 
låtas, men  han  skulle  i  alla  insätta  svenska  höfvitsmän  med  undantag 
för  de  tre  viktiga  slotten  vid  Stockholm,  Nyköping  och  Kalmar,  hvilka 
han  fick  efter  eget  skön  lämna  åt  danskar  eller  norrmän,  men  alla 
slotten  skulle,  när  konungen  afginge  med  döden,  upplåtas  åt  den  nyvalde 
konungen  (hvarigenom  rikets  rätt  att  välja  konung  erkändes);  alla  andra 
tvistiga  punkter  öfverlämnades  åt  tolf  skiljedomare  att  afgöras.  Frågan, 
till  hvilket  land  Grottland  skulle  höra,  bragtes  äfven  på  tal  men  lämnades 
oaf gjord;  det  norska  riksrådet  skulle  framdeles  fälla  utslag  i  detta  ärende. 
Rikets  slott  upplätos  åt  konungen.  De  två  höga  riksämbetena 
skulle  tillsättas.  Rådet  ansåg  Karl  Knutsson,  Bo  Knutsson  (grip)  och 
Nils  Stensson  (natt  och  dag)  vara  de  lämpligaste  att  öfvertaga  drotsete- 
värdigheten  och  bad  konungen  lämna  den  åt  en  af  dessa  tre.  Konungen 
genmälte,  att  dessa  tre  voro  mycket  för  unga;  han  bad  i  stället  rådet 
taga  en  af  de  tre  han  ville  föreslå,  herr  Krister  Nilsson  (Vasa),  herr 
Bengt  Stensson  (natt  och  dag)  och  herr  Nils  Erengislesson.  Rådet 
valde  den  förstnämnde,  och  därefter  utsåg  konungen  till  marsk  Karl 
Knutsson  till  Fågelvik.  Båda  undanbådo  sig  de  maktpåliggande  upp- 
dragen men  läto  sig  af  konungen  öfvertalas.  Karl  Knutsson  bad  honom 
gifva  sig,  hvad  han  behöfde  för  att  upprätthålla  ämbetet.  Han  fick  till 
svar  det  rådet  att  icke  sträcka  fötterna  längre,  än  skinnfäUen  räcker. 
Rikets  slott  lämnade  konungen  bort  utan  att  därom  hafva  haft  någon 
öfverläggning  med  det  svenska  rådet.  Stockholms  slott  tog  han  ifrån 
den  i  Sverige  allmänt  omtyckte  Hans  Kröpelin  för  att  lämna  det  åt  en 
dansk  riddare  Erik  Nilsson.  Nyköpings  hus  lämnade  han  likaledes  åt  en 
dansk.  Stegeborg  åt  en  annan  utlänning,  Johan  Fleming,  enligt  hvad  rim- 
krönikan säger, 

den  argaste  skalk  honom  tjänte  dä, 

en  8j Grö f vare  månde  han  vara, 

rdfva  och  stjäla  han  aldrig  spara', 

han  var  ärelös  och  slagen  nppä  sin  mnn, 

han  hade  tro  ej  mer  än  en  hnnd. 


404  MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDER  V  ARFVET. 

Till  fogde  på  Stäkeholm  satte  han  sin  kammarsven  Olof  Finne,  och 
hvar  han  for  fram  genom  skärgården,  plundrade  han  bönderna  på  deras 
håfvor. 

Alltså  bröt  konungen  genast  den  träffade  öfverenskommelsen. 


Engelbrekt,  biskop  Tomas  och  npplandslagmannen  Nils  Gustafsson 
hade  icke  beseglat  fördraget  med  konungen,  under  det  den  sistnämndes 
son  Erik  Puke  hade  underkastat  sig.  Den  afvaktande  ställning  de  tre 
sålunda  intogo  hade  i  fullaste  mått  blifvit  rättfärdigad  genom  konungens 
beteende.  Förbittringen  öfver  detta  var  allmän.  Som  konungen  hade 
svikit,  trädde  den  ofvan  omtalade  öfverenskommelsen  från  pingsttiden 
1435  i  kraft,  att  man  skulle  offra  lif  och  gods  for  Sveriges  frihet.  Det 
blef  nödvändigt  att  fatta  ett  beslut,  och  till  den  ändan  sammankallades 
en  riksdag  i  Arboga  till  den  5  januari  1436,  hvarest  man  beslöt  att 
i  en  skrifvelse  till  konungen  framföra  sina  klagomål  öfver  det  sätt, 
på  hvilket  han  hade  bortgifvit  länen,  samt  däröfver  att  han  icke  lämnat 
droteeten  och  marsken  några  bestämmelser  angående  deras  ämbets- 
utöfning,  hvarigenom,  trots  deras  utnämning,  allt  vore  bragt  tillbaka 
till  det  gamla  obestämda  orediga  tillståndet.  Brefvet  slutade  med 
följande  bevekliga  uppmaning:  »Käre,  nådige  herre,  vi  förmana  eder  än, 
bedja  er  ödmjukligen  och  råda  högligen,  att  I  afhjälpen  detta  och 
sörjen  därför,  att  alla  i  Stockholm  öfverenskomna  artiklar  hållas  och 
förbättras  före  nästkommande  5  februari,  och  förmana  vi  eder  ännu,  för 
Guds  hårda,  heliga  döds  skull  och  för  allt  godt,  som  I  hafven  haft  och 
ännu  magen  hafva  af  Sverige,  att  I  hållen  oss  de  eder,  som  I  hafven 
svurit,  och  låten  oss  njuta  vår  lag,  skrifna  rätt,  frihet  och  privilegier. 
Bevisen  eder  härutinnan  som  eder  bör.  Sker  det,  då  mån  I  veta  för 
sant,  att  vi  vilja  hafva  och  hålla  er  för  vår  rätte  och  hulde  herre  och 
konung,  så  länge  I  lefven,  men  sker  det  ej,  hvilket  Gud  förbjude,  då 
mån  I  aldrig  af  oss  vänta  manskap  eller  tjänst  efter  förenämnda  5 
februari.  Gören  nu  häri,  som  er  och  oss  allesamman  ligger  makt  uppå 
och  vi  eder  väl  tilltro.  Gud  allsmäktig  ingifve  eder  det,  hvarigenom  I 
och  vi  och  alla  edra  riken  och  deras  inbyggare  kunna  blifva  evigt  be- 
ståndande.v  I  en  samtidigt  utfärdad  skrifvelse  till  danska  rådet  säges, 
att  hädanefter  vore  all  dagtingan  omöjlig,  men  äfven  om  svenskarne  nu 
komme  att  söka  sitt  bästa  på  egen  hand,  skulle  danskarne  vara  för- 
säkrade om  deras  fortfarande  vänskap. 

Vi  må  med  fullt  fog  beundra  den  tålsamhet  och  omtänksamhet, 
med  hvilken  svenskarne  gingo  till  väga  i  denna  sak;  efter  de  tidigare 
öfverenskommelserna  hade  konung  Erik  genom  sitt  senaste  beteende 
ohjälpligen  förverkat  Sveriges  krona.  Den  långmodighet,  man  visade  i 
handling,    är  så  mycket  mera  värd  vår  aktning,  som  sinnesstämningen 


RESNINGEN  MOT  UNIONEN.      ENGELBREKT  OCH  KARL  KNUTSSON.  405 

var  —  och  det  med  skäl  —  mycket  upphetsad.  Mångahanda  rykten 
lupo  landet  omkring,  grundade  och  ogrundade,  och  alla  funno  villiga 
öron  och  tungor.  Så  berättades  under  Arboga  riksdag,  att  konungen 
ärnade  strax  efter  islossningen  infinna  sig  i  Stockholm  tillsammans  med 
hertig  Bogislav  för  att  öfverlåta  åt  honom  den  viktiga  staden,  som 
kunde  vara  en  underpant  på  hans  blifvande  herravälde  öfver ,  hela 
Sverige.  Engelbrekt  uppträdde  då  i  församlingen  och  sade:  >Vi  vilja 
ej  bida  längre,  utan  vilja  alla  rida  till  Stockholm  för  att  spörja 
danskarne,  huru  det  står  med  vår  dagtingan,  för  hvilken  de  hafva  gått 
i  borgen.  Det  är  bäst,  att  vi  följas  allesamman,  på  det  danskarne  ej 
må  sätta  försåt  för  oss.»  Han  uppmanade  marsken  att  följa  med,  och 
de  bröto  upp.  När  de  hunno  fram  tUl  Stockholm,  läto  tyskarne  i  staden 
stänga  portama  och  uppdraga  vindbryggorna.  Marsken,  herr  Gotskalk 
Bengtsson  (ulf),  Engelbrekt  och  ännu  en  redo  då  fram  med  en  hatt  fäst 
på  ett  spjut.  Två  tyska  borgmästare  gingo  dem  till  möte  men  ville 
icke  svara  på  deras  fordran  att  få  komma  in  i  staden,  förrän  de  hade 
rådgjort  med  den  danske  höfdingen  på  Stockholms  slott.  Tvenne  gånger 
kommo  de  åter  ut  till  de  i  yrväder  och  frost  bidande  svenskarne  och 
vägrade  till  sist  att  släppa  dem  in,  »konungen  hade  icke  befallt  dem  så>. 
Då  brast  tålamodet  för  Karl  Knutsson,  han  grep  den  ene  borgmästaren 
i  nacken  och  lämnade  honom  som  fånge  åt  en  af  sina  svenner,  Engelbrekt 
grep  den  andre,  och  svenskarne  stormade  fram  mot  porten,  utan  att 
fråga  efter  det  regn  af  stenar  och  pilar,  som  besättningen  i  porttornet 
sände  öfver  dem.  Borgerskapet,  som  icke  vågade  allvarsamt  stöta  sig 
med  den  svenska  hären,  af  farhåga  att  då  aU  tillförsel  af  landtmanna- 
varor  skulle  afskäras,  skyndade  till  porten  och  slog  sönder  låset. 
Svenskarne  ryckte  då  in  och  uppsatte  sitt  baner  på  Korntorget  (Korn- 
hamn), där  Karl  Knutsson  med  högljudd  röst  ropade:  »Alla,  som  vilja 
hålla  med  riket,  må  samla  sig  under  det  svenska  baneret,  och  de  skola 
icke  lida  någon  skada.»  Borgarne  strömmade  dit,  marsken  och  Engelbrekt 
satte  sig  i  besittning  af  de  ofri  ga  porttornen,  och  Karl  Knutsson  till- 
sporde  sedan  från  rådhusets  burspråk*  den  på  Stortorget  församlade 
menigheten,  om  den  ville  hålla  med  riket  och  ställa  sig  på  de  svenskes 
sida.  Borgarne  ropade  ja  och  svuro  riksrådet  trohet,  hvaremot  de  fingo 
ett  förmånsbref,  hvilket  än  i  dag  förvaras,  med  riksrådens  vidhängande 
sigill.  De  svenska  höfdingarne  läto  säga  Hans  Kröpelin,  som  för  till- 
fället vistades  i  gråbrödraklostret  på  den  nuvarande  Riddarholmen,  att 
de  ej  ville  honom  något  ondt,  men  att  han  icke  finge  vara  i  staden 
utan  gjorde  bäst  i  att  begifva  sig  till  sin  landtgård.  Till  slotts- 
höfdingen  sände  de  för  att  fråga,  hvad  han  menade  med  sina  fientliga 
åtgärder;  man  kom  icke  i  någon  ovänlig  af  sikt  utan  ville  allenast 
påminna  danskarne  att  förmå  konungen  att  hålla  sina  förbindelser.  Då 
herr   Erik   det   oaktadt   fortfor   att   anfalla   staden,   samlades   de  för- 

*  Ett  utspräng  pä  rädhaset,  från  hvilket  man  plägade  tala  till  folket.    Rådhuset  låg 
den  tiden  nngetlår  där  börsen  ligger  na. 


406  MBDELTIDBN8  SBNARB  8KBDB.      UKIONSTIDBHVABFVBT. 

nämsta  svenskarne  i  Vår  frus  gillestuga  vid  Skomakargatan  och  be- 
slöto  sig  för  att  på  allvar  belägra  slottet  —  och  därmed  var  kriget 
åter  börjadt.  Marsken  besatte  staden  mellan  den  helige  Nikolai  kyrka 
och  Norrström,  borgerskapet  bevakade  kyrkogården  och  de  där  invid 
liggande  slakt8a*bodama,  Erik  Pnke  förde  befälet  i  öster  därom  ned  till 
stranden,  bröderna  Nils  Jönsson  och  Bengt  Jönsson  (oxenstjärna)  besatte 
Helgeandsholmen.  Ärkebiskop  Olof,  som,  trots  all  tidigare  förföljelse 
från  konung  Eriks  sida,  efter  sin  hemkomst  hade  sökt  arbeta  för  fredens 
upprätthållande,  sände  nu  sitt  folk  beväpnadt  att  ställa  sig  till  marskens 
förfogande.  Fåfängt  sökte  danskame  under  utfall  antända  staden,  i 
hvars  underbara  bevarande  svenskame  sågo  ett  bevis  för  den  ynnest, 
med  hvilken  jungfru  Maria  omfattade  deras  rättvisa  sak. 

Hade  nu  således  uppsägelsen  åter  trädt  i  kraft,  och  var  man  således 
ntan  konung,  var  det  icke  längre  bevändt  med  att  halva  en  marsk  och 
en  drotsete  —  de  voro  representanter  för  en  konung,  som  icke  längre 
fanns  till.  Det  var  nödvändigt  att  på  nytt  gripa  till  åtgärden  att  välja 
en  rikshöfvitsman.  Engelbrekt,  som  belägrade  Nyköpings  hus,  skyndade 
till  Stockholm  för  att  deltaga  i  valet,  som  hölls  i  svartbrödraklostret 
(i  närheten  af  det  nuvarande  Järntorget).  Man  utsåg  30  valmän,  af 
hvilka  25  röstade  på  marsken  Karl  Enutsson,  allenast  tre  på  Engelbrekt 
och  två  på  Erik  Puke.  Enheten  i  befrielseverket  var  sålunda  bruten, 
de  stora  ätterna  ville  icke  längre  lämna  makten  i  händerna  på  Engelbrekt, 
hvilken  trots  stora  förtjänster  var  en  uppkomling.  Men  allmogen  höll 
på  honom  och  på  Erik  Puke,  fordrande  att  en  af  dem  skulle  utses  till 
höfvdtsman.  Så  stort  hade  allmogens  inflytande  nu  blifvit,  att  stor- 
männen funno  sig  tvungna  till  en  eftergift.  Earl  Knutsson  fick  dela 
med  sig  något  af  sin  makt:  han  skulle  fortsätta  belägringen  af  Stockholms 
slott,  Engelbrekt  skulle  på  nytt  tåga  genom  landet  för  att  utdrifva  alla 
»oskäliga»  fogdar.  Än  en  gång  erbjöd  Kröpelin  sig  att  medla  med 
konungen.  Anbudet  antogs:  ville  konungen  låta  svenskarne  njuta  lag 
och  rätt,  voro  de  ännu  benägna  att  erkänna  honom  som  sin  herre. 

Engelbrekts  nya  tåg  genom  landet  var  hastigt  och  segerrikt.  Han 
kallade  södermanlänningarne  att  belägra  Nyköpings  slott,  hvars  besätt- 
ning försvarade  sig  med  mannamod,  östgötarne  sände  han  att  under 
befäl  af  väpnaren  Erengisle  Nilsson  belägra  Stegeborg.  Bo  Knutsson, 
en  sonson  till  den  mäktige  Bo  Jonsson,  bröt  upp  med  tjustborna  för 
att  taga  Stäkeholm.  Själf  begaf  sig  Engelbrekt  till  det  viktiga  Kalmar. 
Staden  förklarade  sig  vilja  hålla  med  konung  Erik,  så  länge  herr  Jöns 
Grim  innehade  slottet.  Engelbrekt  förlade  den  svenska  truppen  vid 
Kläckeberga,  hvars  kyrka  mer  än  en  gång  användes  som  försvarsverk 
och  antagligen  hade  en  kyrkogårdsmur,  som  kunde  användas  vid  krigs- 
tillfällen. Till  befälhafvare  för  belägringstruppen  nämnde  han  Nils 
Stensson  (natt  och  dag),  hvars  svenner  genast  vid  utbrottet  af  det  nya 
kriget  hade  med  öfverdådig  djärfhet  satt  sig  i  besittning  af  Brömsehus ; 
de   hade   legat  på  lur  med  spända  armborst  utanför  fästet,  och  när  de 


RESNINGEN  MOT  UNIONEN.      ENGELBREKT  OOH  EARL  ENUTSSON.  407 

hörde  vakten  afblåsas  och  borgporten  öppnas,  trängde  de  in  genom 
denna,  grepo  fogden  och  jagade  ut  besättningen.  Engelbrekt,  som  vid 
denna  tid  stod  i  underhandlingar  med  de  missnöjda  i  Norge  och  sökte 
förmå  hansestäderna  till  ett  förbund  mot  konung  Erik,  ryckte  längre 
in  i  Bleking,  där  Ronneby  stad,  efter  ett  fåfängt  försök  att  försvara 
sig,  underkastade  sig  den  segerrike  fältherren.  Skåningarne  slöto  efter 
ett  par  sammandrabbningar  stillestånd.  För  1,000  gyllen  köpte  Engelbrekt 
Laholms  fäste,  där  han  till  höfding  satte  smålänningen  Arvid  Svan, 
som  sedermera  blef  lagman  i  Tiohärad.  Halmstad,  som  snart  öfvergaf 
tanken  att  hålla  sina  portar  slutna  för  den  svenska  hären,  fick  en  stark 
besättning.  Kring  Varbergs  fäste  förlade  han  en  manstark  trupp, 
fogden  på  Älfsborg  tvang  han  till  stillestånd  och  fråntog  honom  all 
befattning  med  det  under  slottet  liggande  länet. 

Från  Älfsborg  begaf  han  sig  till  Axevall,  under  hvars  belägring 
han  sjuknade.  Efter  att  under  mindre  än  fyra  månader  hafva  uträttat 
allt  detta  kunde  han  hafva  rätt  att  unna  sig  någon  ro  och  red  till 
Örebro,  hvars  hus  och  län  han  själf  innehade  för  lifstiden.  Han  hade 
knappt  hunnit  dit,  förrän  ett  bud  anlände  från  det  i  Stockholm  för- 
samlade riksrådet,  som  önskade,  att  Engelbrekt  skulle  komma  för  att 
deltaga  i  fÖrhandlinga»na.  Utan  att  rygga  tillbaka  för  sin  ohälsa, 
gjorde  han  sig  i  ordning  till  affärd.  Innan  han  kom  att  resa,  infann 
sig  herr  Bengt  Stensson  (natt  och  dag)  från  Gröksholm  för  att  med 
honom  afhandla  en  dem  emellan  varande  tvist.*  De  kommo  öfverens 
att  hänskjuta  den  till  riksrådets  afgörande  och  lofvade  hvarandra  frid 
och  säkerhet  under  tiden,  Engelbrekt  för  sig,  herr  Bengt  för  sig  och 
sonen  Måns.  Engelbrekt  bjöd  honom  sedan  att  gästa  hos  sig  på 
Örebro  hus. 

Sjuk  så  att  han  icke  längre  kunde  stiga  själf  på  och  af  hästen, 
red  Engelbrekt  från  Örebro  ned  till  Hjälmaren  och  steg  i  en  båt  för 
att  fortsätta  färden.  Hans  väg  gick  förbi  Göksholm,  och  han  lät 
lägga  till  vid  en  holme  i  närheten,  där  han  sökte  värma  sig  vid  en  i 
hast  upptänd  eld.  Om  en  liten  stund  kom  en  båt  roende  från  Göksholm. 
När  Engelbrekt  såg  den,  sade  han:  >Nu  mån  I  alla  se,  att  herr  Bengt 
vill  visa  mig  den  vänskapen  att  bjuda  mig  hem  till  sig,  men  jag  gitter 
det  ej  för  min  sjukdoms  skull.»  Han  sände  ock  ned  till  stranden  för 
att  visa  Måns  Bengtsson,  som  satt  i  båten,  hvar  han  bekvämast 
kunde  lägga  till.  Denne  sprang  i  land  och  rusade  upp  mot  Engelbrekt, 
som,  stödd  på  sina  kryckor,  stod  färdig  att  mottaga  honom,  och  till- 
ropade  honom:  »Får  jag  ännu  frid  i  Sverige?*  Engelbrekt  svarade, 
matt  af  sjukdomen:  »Din  fader  har  tillsagt  mig  lejd,  jag  hoppas,  att 
han   för   dig  omtalat  den  frid  han  lofvat  mig.»    Måns  Bengtsson  lyfte 


*  Herr  Bengt  Stensson  hade  som  höfding  pä  Telge  hus  låtit  uppbringa  ett  lyDskt 
handelsfartyg,  ehnra  det  svenska  rådet  hade  tillförsäkrat  hansestäderna  fred  och  trygghet. 
Erik  Poke  belägrade  dä,  å  Engelbrekts  vägnar,  Telge  hus,  som  uppbrändes.  Häraf  vållades 
oenigheten  mellan  herr  Bengt  och  Engelbrekt. 


408  MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARPVET. 

då  en  yxa,  som  han  hade  i  sina  händer,  Engelbrekt  sökte  med  kryckan 
afvärja  hugget,  som  skar  af  tre  fingrar,  och  när  han  vände  sig  för  att 
fly,  gaf  Måns  honom  tvenne  hugg  bakifrån.  För  det  andra  segnade 
han  ned  mot  en  sten  och  dog.  Den  liflösa  kroppen  genomsköts  med 
pilar  af  mördarens  följe.    Rimkrönikans  författare  utbrister: 

Engelbrekt  hade  ofta  för  riket  lifvet  y&gat,  jangfm  Maria,  med  din  helga  bön, 

för  hans  bästa  och  andra  flera,  na  hj&lp  hans  själ  till  himmelrikets  lön, 

han  fick  det  dock  ej  njata  dess  mera.  alla  Gads  helgon  i  himmelrik, 

Herre  Gnd,  som  i  himmelrike  bor,  bedjen  för  honom  evinnelig. 

läte  honom  njata,  att  han  var  Sverige  tro  (trogen), 

På  den  sena  våraftonen  —  det  var  den  27  april  —  fördes  Engelbrekts 
maka  och  svenner  till  Göksholm,  utan  att  herr  Bengt  Stensson  gjorde 
någon  invändning.  Måns  skyndade  med  en  af  den  mördades  svenner 
till  Örebro  för  att  med  hans  hjälp  få  borgen  i  sitt  våld.  hvilket  dock 
ej  lyckades,  tack  vare  fogdens  försiktighet.  Han  plundrade  då  i  staden 
allt,  som  tillhörde  Engelbrekts  folk,  och  vände  sedan  åter  till  hemmet, 
där  han  frigaf  Engelbrekts  maka. 

Bönderna  i  Mellösa  rodde  öfver  till  holmen  och  förde  liket  till 
jordfästning  i  sin  kyrka.  Ryktet  om  det  blodiga  odådet  spridde  sig 
med  blixtens  hastighet  öfver  riket  och  framkallade  allmän  sorg.  De 
maktägande  i  landet  underläto  att  ställa  mördaren  till  ansvar,  men 
bönderna  och  Engelbrekts  svenner  sökte  taga  själfhämnd.  Förgäfves 
stormade  de  det  fasta  tornet  på  Göksholm,  de  fingo  nöja  sig  med  att 
bränna  ned  gårdens  träbyggningar.  Det  var  för  öfrigt  ett  blindt  raseri 
i  sorgens  bitterhet,  som  dref  dem  tiU  anfallet  på  Göksholm;  mördaren 
och  hans  fader  hade  vid  ryktet  om  resningen  flyktat  till  Ringstadaholm 
i  Östergötland. 

Onekligen  är  Engelbrekt  en  af  de  märkligaste  personligheterna  i 
vår  medeltids  historia.  Från  ett  föregående,  hvilket  är  oss  fullkomligt 
obekant,  träder  han  fram,  hans  ord  och  föredöme  mana  genast  och  i 
vida  kretsar  till  efterföljd  -—  det  är  tydligen  den  rätte  mannen  på  den 
rätta  platsen  i  det  rätta  ögonblicket.  Fältherreskicklighet,  för  så  vidt 
man  får  tala  om  en  sådan  i  sammanhang  med  medeltidens  krigsväsen, 
icke  blott  förmåga  att  göra  anfall  på  ett  fäste  och  väl  sköta  en  be- 
lägring utan  äfven  förmåga  att  ordna  fälttåget  samtidigt  öfver  vida 
områden  samt  förmåga  att  utse  dugliga  medhjälpare,  synes  han  hafva 
besuttit  i  mycket  hög  grad.  Att  han  därjämte  ägt  förmåga  att  sända 
sina  blickar  vida  bortom  skådeplatserna  för  krigsrörelserna,  är  uppenbart. 
Huruvida  hans  underhandlingar  med  främmande  makter  under  det  andra 
ftllttåget  berodde  på  äftal  med  Karl  Knutsson  och  rådet  eller  om  han  i 
dessa  fall,  ihågkommande  den  myndighet  han  tidigare  hade  haft  som 
rikets  höf vitsman,  verkade  å  egen  hand,  kan  nu  icke  afgöras.  Förmögen- 
het synes  han  haft,  alldenstund  han  kunde  utlösa  fogdarne  först  i  Örebro 
och  sedan  i  Laholm.    De  vidsträckta  fälttågen  måste  äfven  hafva  kostat 


RESNINGEN  MOT   UNIONEN.      ENGELBREKT  OCH   KARL  KNUTSSON. 


409 


honom  mycket  penningar,  hvilka  offrades  åt  fäderneslandet.  Någon 
annan  ekonomisk  vinst  för  honom  finnes  icke  omtalad,  utom  löftet  att 
få  för  sin  lifstid  besitta  det  af  honom  själf  inlösta  Örebro  hus. 

Från  Mellösa  kyrka  fördes  Engelbrekts  jordiska  kvarlefvor  till 
Örebro,  där  de  graflades.  Tidens  naiva  tro  flätade  en  krans  af  sägner 
om  under,  verkade  af  honom,  kring  hans  graf,  hvilken  i  vår  tid  ingen 
kan  utvisa.    Så  har  man  i  Sverige  behandlat  de  fosterländska  minnena. 

Engelbrekts  korta  men  bragdrika  saga  blef  tidigt  föremål  för 
litterär  behandling.  En  samtida,  h vilkens  namn  vi  ej  känna,  skildrade 
hans  öden  i  ett  historiskt  kväde,  hvars  versform  utmärker  sig  framför 
tidens  öfriga  rimmade  historier  genom  omväxling  och  behag  i  byggnaden. 
Det  mesta  däraf  har  dock  försvunnit,  alldenstund  en  man,  som  sedan 
skref  på  vers  Karl  Knutssons  historia,  grundligt  omarbetade  den 
ursprungliga  versformen  i  Engelbrektskrönikan.  Men  det  var  icke 
allenast  formen,  som  förändrades,  utan  äfven  i  någon  mån  innehållet,  i 
det  den  konung  Karl  mycket  bevågne  omarbetaren  ur  den  nya  texten 
uteslöt  en  del  saker,  som  kunde  anses  vara  antingen  för  konung  Karl 
icke  angenäma  att  minnas  eller  alltför  smickrande  för  Engelbrekt. 

Biskop  Tomas  i  Strängnäs  ägnade  minnet  af  den  store  frihetsvännen 
en  dikt,  ur  hvilken  vi  låna  några  verser: 


Det  var  en  man,  het  Engelbrekt, 

om  honom  na  börjas  denna  dikt, 

i  Sverige  var  han  födder. 

Han  f5rde  om  landet  klnbba  och  svärd, 

han  fäktade  fast  fSmtan  flärd, 

och  d&rtill  var  han  n5dder. 

Utländske  rådde  Sverige  dä, 
det  knnde  ej  värre  i  riket  stä, 
de  styrde  land  och  fäste. 
Svenska  män  hade  sådan  nöd, 
de  ville  dä  hellre  vara  död' 
än  lida  längre  slika  gäster. 

Israels  folk  nndcr  Farao 
kunde  ej  mera  lida  oro, 
än  svenskarne  dä  försökte. 
Ingen  man  kan  vara  så  klok 
att  skrifva  det  i  bref  eller  bok, 
hvad  armod  dem  då  tryckte. 

Gnid  och  sölf  fördes  allt  bort, 
lag  och  rätt  älskades  ej  stort, 
rof  och  våldsverk  öfdes. 


Erik  lät  det  vara  sitt  testament, 

att  den  fick  värst,  som  bäst  hade  tjänt, 

det  knnde  då  med  sanning  pröfvas. 

Mången  man  var  då  så  arm, 
att  han  förgicks  af  sorg  och  harm, 
som  honom  kom  då  till  hända. 
Unger  och  gammal,  eho  det  såg, 
och  än  det  barnet  i  vaggan  låg 
måtte  väl  gråta  den  vända. 

Gad  väckte  npp  Engelbrekt  den  lille  man, 
som  till  det  ärendet  litet  kan, 
han  gaf  honom  makt  och  snille. 
Slott,  städer,  folk,  län  och  land, 
de  gingo  honom  fällt  snart  i  hand, 
Gad  fogde* t,  som  han  ville. 

Då  han  hade  så  manliga  stridt 
och  ryktet  gick  öfver  världen  vidt, 
då  fick  han  det  till  löna. 
En  tid  han  for  från  Örebro, 
då  vardt  han  slagen  i  goda  tro. 
Så  plägar  man  troskap  röna. 


Uti  brefvet,  som  i  augusti  1434  skrefs  från  Stockholm  till  rådet  i 
Danzig,  förekom  det  märkliga  yttrandet,  att  bönderna  ville  återföra 
tillståndet  i  landet  till  att  blifva  sådant  det  var  på  den  helige  konung 


410 


MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 


Eriks  tid.  Ett  allvarligt  försök  i  den  riktningen  hade  naturligtvis 
varit  en  orimlighet,  ett  folk  kan  icke  stryka  tre  hundra  år  ur  sin  his- 
toria.   Men  såvida  hade  brefskrifvaren  rätt,  att  man  i  dessa  dagar  hade 


337.    Svenska  rikssigillet  af  år  1436. 


338.     Öfre  sidan  och  handtaget  till  svenska  rikssigillet. 

den  helige  konung  Eriks  minne  mycket  i  tankarna  och  förde  hans  namn 
ofta  på  läpparna.  Den  gamle  konung  Erik  hade  blifvit  urbilden  för 
allt  hvad  svenskt  hette,  och  den  stora  vördnaden  för  hans  minne  hade 


RESNINGEN  MOT  UNIONEN.      ENGELBREKT  OCH  KARL  KNUTSSON. 


411 


i  dessa  nödens  dagar  blifvit  rentaf  en  politisk  dyrkan,  hvilken  må- 
hända då  kändes  så  mycket  lifligare,  som  helgonkonungen,  som  fordom 
fallit  i  strid  mot  en  dansk  furste,  burit  samma  namn  som  den  konung, 
mot  hvilken  man  nu  reste  sig.  Man  lät  göra  för  riket  ett  nytt  insegel, 
prydligt  graveradt  i  siKver  (fig.  337  och  338),  i  hvilket  ses  den  helige 
konung  Erik  i  1400-talets  ridderliga  dräkt  och  hållande  med  den  ena 
handen  ett  baner,  med  den  andra  skölden  med  tre  kronor.  Den  helige 
Eriks  bild  och  hans  ifriga 
dyrkan  äro  utan  fråga  ett 
talande  uttryck  för  den 
engelbrektska  resningens 
starkt  fosterländska  ka- 
raktär. 

Äfven  dalkarlarne  vil- 
le, sedan  de  genom  res- 
ningen vunnit  i  betyden- 
het och  sjäKkäDsla,  hafva 
ett  sigill  och  skaffade  sig 
ett  sådant  (fig.  339).  Det 
är  helt  tarfligt  utfördt, 
visande  de  vapen  med 
hvilka  dalamännen  hade 
utfört  sina  storverk,  yxan 
och  bågen. 

Nu,  sedan  Engelbrekt 
blifvit  bragt  om  lif vet,  stod 
allmogen  utan  höfding.  Den 
folkliga  delen  af  rörelsen  måste  därigenom  träda  tillbaka,  och  förhållan- 
det till  Danmark  bestämdes  nu  genom  täflan  mellan  tvenne  stormanna- 
partier,  af  hvilka  det  ena,  med  herr  Kriatiern  Nilsson  i  spetsen,  ville  en 
fast  förening  mellan  de  tre  rikena,  det  andra,  anfördt  af  Karl  Knutsson, 
ville   gifva   Sverige  dess  själfständighet  åter,  under  en  svensk  konung. 


339.    Dalames  sigill  af  år  1435. 


340. 


Örtugar  från  1436-1440. 


Till  denna  tid,  1436—1440,  torde  vi  få  hänföra  örtngar  af  det  ut- 
seende som  fig.  340  och  441  visa.  Förhållandet  mellan  silfver-  och 
penningemarker  var  vid  denna  tid  som  1 : 8,6. 


412  MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

SplittriDgen  mellan  de  olika  stonnannapartierna,  ödesdiger  för 
Sveriges  lagn  under  den  kommande  tiden,  gör  det  Iftmpligt  att  här 
kasta  en  blick  på  de  stora  ätter,  som  genom  sin  höga  börd  och  sina 
släktförbindelser  kommo  att  utöfva  något  större  inflytande  på  Sveriges 
öden  nnder  det  nya  tidhvarfvet. 

Vi  hafva  redan  anmärkt,  hnru  de  gamla  konungaätterna  i  Norden 
dogo  ut  inemot  början  af  det  femtonde  århundradet.  Vid  samma  tid 
kunna  vi  iakttaga,  med  afseende  på  många  stormannaätter,  ett  likartadt 
utslocknande  eller  åtminstone  ett  tillbakaträdande  från  en  mera  utpräg- 
lad offentlig  verksamhet,  under  det  i  stället  andra  ätter,  om  hvilka 
man  hittills  hört  intet  eller  föga,  träda  fram  i  främsta  ledet.  Om- 
skiftet  är  så  stort,  att  det  med  skäl  må  fästa  vår  uppmärksamhet. 

Den  mäktiga  ätt,  till  hvilken  den  heliga  Birgitta  hörde,  gick  på 
manssidan  ut  redan  år  1384.  Fru  Birgittas  och  hennes  mans,  herr  Ulf 
Gudmarssons  (lejon),  ätt  utdog  på  manssidan  år  1398.  En  annan  när- 
besläktad ätt  med  lejon  i  skölden,  mot  hvilken  fru  Birgitta  var  fient- 
ligt sinnad  —  den  ätt,  hvars  märkligaste  man  var  hertig  Bengt  Algots- 
son — ,  försvinner  vid  samma  tid  ur  historien  (jfr  släkttaflan  sid.  228) 
Flera  af  1400-talets  mest  framstående  personligheter  härstammade  dock 
från  herr  Birger  Persson  och  voro  sålunda  sinsemellan  besläktade,  såsom 
vi  se  af  släkttaflan  sid.  413. 

Den  ansenlige  Bo  Jonssons  ätt,  med  ett  griphufvud  i  vapnet,  en 
gren  af  de  frejdade  Algotssönernas  ätt,  öfverlefde  icke  länge  Bo.  Vap- 
net och  efter  vapnet  gripnamnet  öfvertogos  sedan  af  en  gren  af  Ham- 
marstadssläkten,  till  hvilken  vi  genast  skola  komma. 

Sparreätten,  som  under  1300-talet  var  så  betydande,  att  den  före- 
kom delad  i  flera  grenar  och  räknade  många  ansenliga  män,  trädde 
under  unionstiden  mera  i  bakgrunden.  Vi  känna  redan  herr  Karl  Ulfs- 
sons till  Tofta  politiska  bana.  Han  hade  äfven  en  annan  sida,  som  vi 
hittills  icke  haft  tillfälle  att  beröra,  hans  omfattande  lärdom.  När 
hans  död  år  1407  inskrefs  i  Vadstena  klosters  minnesbok,  tillades  föl- 
jande: »Han  var  en  utmärkt  riddare,  en  af  de  ädlaste  i  folket,  lysande 
genom  ära  och  duglighet  och  i  besittning  af  stort  vetande.»  Han  var 
vid  sin  död  ungefär  nittio  år  gammal.  Inom  Sparreätten  funnos  dock 
andra  grenar,  af  hvilka  tvenne  under  den  närmast  följande  tiden  vunno 
anseende  och  utöfvade  inflytande  på  allmänna  ärenden. 

Äfven  båt-släkten  (vapen  fig.  174),  med  undantag  af  den  gren,  som 
åtminstone  ofta  bar  tillnamnet  Bonde,  betyder  vid  denna  tid  jämförel- 
sevis litet.  Dess  siste  betydande  man  var  herr  Erengisle  Sunesson  jarl. 
som  slutade  sitt  ganska  oroliga  lif  år  1392,  efterlämnande,  ehuru  han 
hade  varit  gift  tre  gånger,  inga  barn. 

Af  de  gamla  ätterna,  som  fortfarande  höllo  sig  uppe,  kunna  vi 
nämna  Blå-ätten  (lejonörn)  i  Östergötland  (dess  vapen  fig.  158),  Vins- 
torpaätten  i  Västergötland  (dess  vapen  fig.  218)  o.  s.  v.,  den  af  gam- 
malt  i   Mälarlandskapen,  i  synnerhet  i  Södermanland  betydande  ätten 


RESNINOEN  MOT  UNIONEN.     BNGBLBBBKT  OCH  EABL  KNDTSSON. 


413 


§ 

n 

QD 

»4 

o 

n 

u 
08 
to 


■^ 


SCO 


^ 


&•* 


Q 


SS|2 


"I 

s  e 


o 


.9  "^ 


3 


Ii 

i"  ■«  s 

SS  SS  2 


a 

HH     O 

S 


1 
2 


\ 


«  •— v  t!  a      CO 


CO  «-2H s  & 


öb-^J 


o   .  :=  ^  6o  «• 


, Y^ 


S)  o  ?,  »S  '«p 


,  ^-ipfs 

iliil^  . 

bO             ^ 

iH 

■S 

»O 

CO 

tH 

»- 

t? 

*r§S  1» 

rael, 
man 
ving 

•    bC 

**         > 

^    *  oea 

1— "   > 

09    .M 

no  «— ' 

s 

^1   fl    .  -=^ 

I- 

O  fl  S  fl  ii 

p 

1^i-H 

^B4=-S 

1      to 

t-  t£n 

a. SS 

60     m  '-'lo* 


fl  os-K*^^-;. 


r    -  fl      ^ö^S-o 

S  2  •  *1flSo 
1.2  fl  SsS  "|9 


fl 


ä 

60 


»-    _ 
V    fl     I 

w  -^  J2 

Ija  s, 

S    .S;§ 

d^«S  o 


1=^  1 

na, 

eder 

bjälk 

•^  PM  ^-^ 

J2'-S 

«     s 

iS 

1      eö  £2 

B 

CO       g       Éi       - 

'5b   .."""^ 

(N:sr'p-*^ 


SO  tH    ö 
fl3  s 

?  «  9 


fl  fl 


^ 


■*^  le  ^  >o 


•S    a    4»  >fl22 
<9  ^    fl 


6oa  ^ 

fl  ^  ? 


^    6bX    g'5^ 

'    5     >!5"§ 


414 


MBDELTIDENS   SENÅRE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 


342.  Herr  Karl  Måns- 
sona af  Eka  sigill. 


med  en  tillbakaseende  nlf  i  vapnet  (fig.  171)  och  den  s.  k.  Eka-släkten, 
som  i  sitt  vapen  förde  en  snedbjälke  (fig.  342).  Hen  dessa  ätter  och 
andra  med  dem,  af  hvilka  medlemmar  sutto  i  rådet  och  deltogo  i  öfver- 
läggningarna  om  rikets  angelägenheter,  stodo  i  be- 
tydelse och  inflytande  långt  efter  t.  ex.  ätterna  Bielke, 
Natt  och  dag,  Natt  och  dag  på  längden,  Bonde,  Sture 
(med  tre  sjöblad)  och  den  yngre  stureätten,  som  var 
en  utgrenitig  af  Natt  och  dag.  Till  dessa  sluta  sig 
Oxenstiernor  och  Vasar,  hvilka  under  den  föregående 
tiden  hade  spelat  en  ytterst  underordnad  roll,  så  att 
bland  de  många  sigill,  som  blifvit  intill  våra  dagar 
bevarade  under  handlingar,  utfilrdade  före  år  1350, 
finnes  icke  ett  enda,  som  för  ett  Oxenstierna-  eller 
ett  vasavapen,  och  jämte  dessa  Trollarne.  Något  senare  uppträda  vid 
deras  sida  de  från  Danmark  inkomna  ätterna  Gyllenstierna  och  Tott. 
Om  Bielkeätten  vid  midten  af  1300-talet  är  taladt  i  det  föregå- 
ende (ättens  vapen  är  afbildadt  fig.  211).  Genom  giften  hade  ätten  för- 
värfvat  stora  egendomar  i  öfre  Sverige  och  kom  i  följd  däraf  att  be- 
kläda den  ena  gången  efter  den  andra  lagmansämbetena  i  Uppland  och 
Västmanland.  Den  hade  visserligen  fortfarande  gods  i  Kalmar  län, 
men  dessa  voro  till  en  del  nyförvärfvade  genom  förmånliga  giften. 
Släkttaflan  sid.  415  visar  ättens  förnämsta  medlemmar. 

Den  ätt,  som  i  sin  sköld  förde  det  s.  k.  natt-och-dagvapnet  (fig. 
170),  var  redan  tidigt  utbredd  inom  östra  Sverige.  Dess  äldsta  med- 
lemmar förekomma  som  betydande  män  i  Södermanland,  Värend  och 
Östergötland.  Det  sistnämnda  landskapet  synes  småningom  hafva 
blifvit  släktens  hufvudsakliga  hemort,  men  den  hade  äfven  djupa  för- 
sänkningar i  Närke  och  norra  Småland.  Genom  giften  förband  sig 
ätten  med  den  i  det  föregående  omtalade  sjöröf våren 
och  godsägaren  herr  Sven  Sture,  som  i  vapnet  förde 
en  nedifrån  uppskjutande  spets  (fig.  343)  och  hvaxs 
tillnamn  den  från  honom  härstammande  grenen  af 
ätten  Natt  och  dag  upptog.  Man  har  kallat  med- 
lemmarne  af  denna  gren  de  yngre  Sturame  för  att 
skilja  dem  från  släkten  med  tre  sjöblad,  inom  h vilken 
sturenamnet  långt  tidigare  var  öfligt.  För  öfrigt 
förekomma  under  1400-talet  andra  Sturar,  hvilkas 
vapen  icke  öfverensstämmer  med  något  af  de  tre  nyssnämnda  sture- 
vapnen.    En  släkttafia  för  ätten  Natt  och  dag  är  meddelad  sid.  416. 

Under  det  denna  ätt  hade  delad  (på  tvären  afskuren)  sköld  med  ett 
blått  och  ett  gult  fält,  fördes  en  klufven  (på  längden  afskuren)  sköld 
med  ett  mörkt  och  ett  ljust  fält  af  en  södermanlandsätt,  som  efter 
vapnet   kallats   Natt   och    dag  på  längden,  efter  ett  hufvudgods  Ham- 

*  I  denna  och  följande,  liksom  i  de  f5regäende  släkttaflorna,  äro  icke  alla  led  upptagna, 
ntan  allenast  de,  som  kunna  anses  vara  af  särskild  vikt. 


343.    Herr  Sven 
Stures  sigill. 


BESNINeBN  MOT  UNIONKN.     BNeELBRSKT  OCH  KARL  KNTTTSSON. 


415 


I 


Ii 

6^    i 


s  i> 

rop 

"fl 


ja  no 

o 

4'! 


a 


a 


|is& 


•5 


s-^-aJ 


•f  .  g     S-s- 

•5  aii  g  g  a 


'C  bbS 


h 


S -35 
I  a  2i  g 

■»tH  g  5.  o  9  9 


g''ä  Öid 


5     H- 


a  a  ^ 


a 


a  o  a 

CO 


(M 


^2 

o 
:?  B  S  _• 


si 


s§s|^     SS 


CQ^ 


-»<1 


a 
e  . 

«  a? 
•2sJ 
2  I 


. .5  III 
a  iS  5  -5  d  « 


.        .5  b 

i^-S  aog- 

'S  S   -^^ 

^ « I « S3 

s  .3  I ..  g 
■•c  J>  S'  B  ö 

-Se- 


^? 


s  2 


-I 

ill 

-s-g 


r    -    i      6 

M     B  iQ   ^     q,       ^  g 

S  S?  ö  ^  i  I 

1giS|*^:g 

I   i  i -g" 


B    S    ^    bO 


J 


lies 


B  :2  a  ***  •*" 


^<å 


s-sg 


iji 


^     a|8 


'&  a 


ti     SSs-oS 


S!= 


CS  os 

o  g  äS 


st 

«  S  ff 


It 

■      B    c 


3 


»Ii 


416 


MBDELTIDBNS  SENARE  SKEDE.      DMIONSTIOBHVARFTBT. 


i 

Ii 

^ 

P 

•*• 

o 

o:  å 

•d 

a-a« 

1 

Is  SJ 

1 

1 

4A 

:S    - 

4» 

å 

«5 

o 

0 

TS 

o 

g 

«! 

fl 

-ii 

SL  o 


^^5 

a»  K^  _i 

2S-= 


:=C9   §   fl   S 

«  fl  S"^ 


c§ 


ill 


•af? 
g 


03 


a  en 
.  »o  ^ 


3 

Erik, 
lefde 
1439. 

fl       ^1 

^d—iH 

•  i  ^4^  ^  si 

►»ö  c»  »5  S  ;*.-.   >» 

Z  J5  ^     a     ej  T'*Md  'i 


•c^^ 


■"-Ii  i 

o 


•?  3   2   fl         fl 
^  j^  fl    M^  P 


^  _  ^    :2  a  ^io, 
r=  fl-^  »"S;    .(N  « 

•-  S  v        ^  a,  fcj 

-^  I        So". 

.0  pg 


» 


"1S.5  S  <2  :^  ^ 


&•"  -O  'a  35  ö 


tcra  e  S  j* 
o  *^  a   o  S         'i 


?>  ^  ^  g  ."ti  t 

^  :08    eO  O  ^  C» 
,£1  fl    0 


s— < 


•o  « 

sa 
§f:    il 

r-i-JJ  Sil- 
ls il=l- 

o! 


.1:51  i 

„-^  .  ro  a 

•o"  ä 

Se:?  ^'^ 

^  ^  *     * 


»fl  *  2  '•T 
2  to  . 


»ill 


•S^  fl 
!l'=  S.2. 

"Ii 


o 


^   ,  ^ 


05 


2  l-N   I 


=?3.l5fl 


3;  ?"«-§-  ,.J  = 


St3 


S, 


A 

•o 


CO  £    C9    o 

a  ^ 

a  a  o 

>>  B  lO 


^     \ 


r. 


.3 '-I 


RESNINGEN  MOT  UNIONEN.      ENGELBREKT  OCH  KARL  KNUTBSON.  417 

Ätten  Natt  ooh  dag  på  längden. 

Nils  logevaldsson, 

fogde  p&  Stockholms  hos,  f  1351, 

gift  med  Katarina  Gregersdotter  (Lämasläkt,  två  snedbjälkar). 

Erengisle  Nilsson  d.  ä.  till  Hammersta, 

södermanlandslagman,  f  1406, 

g.  m.  1)  Margareta  Bengtsdotter  (bjälke), 

2  Kristina  Roriksdotter  (Bonde). 

Katarina  till  Tyresö,  f  1420,,  Nils  till  Hammersta, 

g.  m.  1)  Greger  Bengtsson  (Blå).  södermanlandslagman,  f  1440, 

g.  m.  2)  Katarina  Knntsdotter  (grip), 
Bo  Jonssons  sondotter. 

Erengisle  Nilsson  d.  y.  3  döttrar.  Bo  till  Vinas 

till  Hammersta,  ölandslagman,  f  1469,  riksr&d,  f  1464  eller  1465, 

g.  m.  1)  Märta,  dotter  af  Håkan  Topp  npptog  gripvapnet  efter  modem, 

(Tott),  2)  Birgitta  Olofsdotter  (Tott),  g.  m.  Beata  Karlsdotter  (väsa). 

lefde  1498. Yngre  j    Gripsläkt, 

Algot,  BirgittäT  Nils  tiU  Vinas, 

riksråd,  f  före  fadern,  g.  m.  Erengisle  östgötalagman,  f  1522, 

g.  m.  Katarina,  Gädda.  g.  m.  Anna  Arridsdotter  (TroUe), 

dotter  af  Hans  Kröpelin.  f  ^532. 

Birger  Nilsson, 
friherre  till  Vinas,  f  1565. 

marstadsätten.  Släkten,  som  tidigt  hade  gods  i  Östergötland  och. 
sedermera  öfvertager  arfvet  efter  den  i  Tjust  mycket  framstående  ätten 
med  griphnfvudet  (Bo  Jonssons  ättlingar),  ägde  icke  samma  betyden- 
het som  den  nyss  omtalade  ätten  Natt  och  dag.  Släktleden  äro  icke 
många  och  sönerna  i  hvart  led  få.    Jämför  släkttaflan  här  ofvan. 

Till  rikets  förnämligare  ätter  hörde  den  gren  af  båt-släkten,  som 
redan  nnder  medeltiden  ofta  bar  tillnamnet  Bonde,  under  det  den  bi- 
behöll det  ursprungliga  vapnet  (en  båt);  i  senare  tid  har  man  sökt  öka 
ättens  glans  genom  att,  mot  all  rimlighet,  leda  den  upp  till  konung 
Erik  den  helige.    Dess  släkttafla  är  meddelad  s.  419. 

Liksom  ätten  med  griphufvud  tyckes  släkten  med  tre  sjöblad, 
ställda  i  sned  linie,  härstamma  från  den  under  medeltidens  första  skede 
mycket  ansenliga  lagmansätten  i  Västergötland,  hvilken  man  ofta  hör 
kallas  Algotssönernas  ätt.  Under  hela  ISOO-jbalet  äro  männen  med 
de  tre  sjöbladen  i  skölden  ganska  framstående.  En  och  annan  af 
dem  begagnade  tillnamnet  Sture,  hvilket  man  i  följd  däraf  plägar 
tillägga  hela  släkten.  Under  1400-talet  äro  medlemmarne  af  denna 
familj  ganska  få,  och  ätten  dör  ut  med  sin  märkligaste  man,  »gamle 
herr  Sten»,  riksföreståndaren,  hvars  öden  vi  hafva  att  skildra  i  det 
följande.  Släkttaflan  s.  413  visar,  huru  Sturarne  voro  nära  befryndade 
med  de  andra  stora  ätterna.  Närmare  upplysningar  om  släktförhållan- 
dena lämnas  af  släkttaflan  s.  420. 

Under  den  senare  hälften  af  1300-talet  uppträder  såsom  en  af  de 
främsta  i  landet  den  ätt,  hvilken  i  vapnet  förde  en  oxpanna  (ochsenstirn) 
och  däraf  sedermera  fick  namnet  Oxenstierna.  Släkten  bibehöll  sedan 
länge   en   framstående   plats,   och   i  följd  däraf  sökte  man  i  senare  tid 

Sveriges  hUtoria.     II.  27 


418 


MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDBHVARFVET. 


förse  den  med  en  mängd  led,  om  hvilka  de  till  vår  tid  bevarade  ur- 
kunderna äro  tysta.  Ätten,  när  den  en  gång  blifvit  verkligen  historisk, 
samlade  på  sina  händer  flera  stora  egendomar  i  Mälarlandskapen,  såsom 
Salsta,  Djursholm  m.  fl.  i  Uppland,  Ängsö  i  Västmanland,  Fållnäs  i 
Södertörn,  o.  s.  v.  Släkttaflan  s.  420  upptager  de  mest  framstående 
medlemmarne  af  denna  ätt  under  unionstiden. 

Ungefär  samtidigt  med  Oxenstiernorna  uppträder  den  ätt,  som  se- 
dermera kallats  Vasa  efter  ett  stamgods  af  samma  namn  i  Uppland. 
Namnet  och  vapenbilden  (fig.  344)  hafva  på  grund  af  den  stora  bety- 
delse ätten  förvärfvat  i  vår  historia,  gifvit  anledning  till  många  giss- 
ningar. Att  redogöra  för  dem  här  kan  icke  komma  i  fråga,  gissningar 
som  blifvit  så  mycket  flera,  som  vapenbilden  småningom  ändrade  form, 
i  sammanhang  hvarmed  äfven  hos  ättens  medlemmar  den  ursprungliga 
betydelsen    kommit   i  förgätenhet.    Från  början  af  1600-talet  och  intill 

våra  dagar  har  bilden  fått  mera  eller  mindre 
utseende  af  en  sädeskärfve,  hvilken  i  några  af 
våra  dialekter  kallas  en  »vase»,  och  däri  har 
man  sökt  upprinnelsen  till  släktnamnet.  Vi 
måste  naturligtvis  hålla  oss  till  de  första  fram- 
ställningarna af  vapenbilden,  hvilka  i  den 
schematiska  framställning,  som  förekommer  i 
sigillet  fig.  344,  visar  ett  föremål  med  långt 
skaft,  upptill  afslutadt  med  två  utböjda  flikar. 
Jag  har  på  annat  ställe  uttalat  min  åsikt, 
hvilken  sedermera  blifvit  af  andra  forskare 
godkänd,  att  bilden  återgifver  en  dystians,  en 
lans  som  användes  i  den  ridderliga  enviges- 
kamp,  som  kallades  »dyst».  För  att  minska 
faran  under  en  strid,  som  skulle  vara  en  lek, 
försågs  lansen  icke,  som  vanligt,  med  en  spjutklinga,  hvars  spets  var 
farligare  än  de  två,  tre  eller  fyra  tiUbakaböjda  flikarna.  Dystlansen 
har  äfven  i  utlandets  heraldik  spelat  en  roll.  Jag  hänvisar  för  öfrigt 
till  följande  i  denna  del  intagna  bilder  af  vasavapen. 

Den  första  medlem  af  ätten,  som  intager  en  framstående  plats  i 
historien,  är  drotseten  Krister  Nilsson.  Herr  Kristers  båda  hustrur 
hade  tyskt  blod  i  sina  ådror,  och  den  osvenska,  unionsvänliga  politik, 
till  hvilken  han  bekände  sig,  hyllades  af  hans  ättlingar,  till  dess  en 
gren  af  dem,  som  knöt  förbindelser  med  Sturar  och  Bondar,  anslöt  sig 
till  det  fosterländska  partiet.  Till  den  grenen  hörde  Gustaf  Eriksson, 
som  omsider  uppsteg  på  Sveriges  tron. 

Ät  de  öfriga  ofvan  uppräknade  nya  ätterna  skola  vi  ägna  upp- 
märksamhet vid  de  tidpunkter,  då  de  begynte  spela  en  roll  i  Sveriges 
historia. 

Det  är  redan  påpekad  t,  huru  stormännens  släktförbindelser  utöfvade 
inflytande   på  partigrupperingarna  och  därmed  på  Sveriges  öden.     Mer 


344.   Serr  Krister  Nilssons 
sigill. 


BE8NINGBN  MOT  UNIONEN.      KNOKLBRBKT  OCH  KARL  KNUTSSON.  419 


1^ 


-Sä 

•Sb-? 

«£ 

.-13 

S 

Oi 

ca    «    g 


,-S=ll*'?-=^' 


^c:- 


o 


I 


"    (3 


C9  0 

M  ec  Jr  S_ 
'^  B-S 


min 


T3    «9    o  c-« 

B       CO 


CO 


^  2  o  .5  ""  ^i 


bb 


-r^ 


.0    s     ä 

•S  .2    o  "^  ^  'O 

:s  »5  —  J3       ^'^ 
H»  **  .^  ^•  o  •!— 


*5b«  ii»2 

I-    P    « lO 

ffl  p  «^ 


p 

•    p    a» 

S  CO  ^  v  c 

2     5     S-r^  "-S 


"SJS 


s 


p  2  «   ö-a 

••^  cis  £« 

►"«  p  5c  fl 
B  p^:S 


B 


«->    B 

o 


*r^^  ä  p 


5  B 


5^. 


p°e  s  g*s:  - 


420 


MEDELTIDENS  SBNABE  SKEDE.      UNIONSTID EHVARFVET. 


Ätten  Sture  med  tre  sjöblad* 

Anond,  t  1361. 

Mafmai  Sture, 
gift  med  Katarina  Ålgot«dotter  (grip). 

Algot  till  Räfsnäfl, 

riksr&d,  f  l^^^, 

gift  med  Märta  Bosdotter  (natt  och  dag). 


Gustaf, 
riksråd,  t  1448, 
gift  med  1)  Märta  Anridsdotter 
(oxen stjärna),  2)  Märta,  dotter 
af  Ulf  Bengtsson  (sparre). 


Birgitta, 
g.  m.  1)  David  Bengts- 
son (oxenstjäma), 
t  1472, 
Knut  Posse, 
t  1500. 


2) 


Elin, 

g.  m.  Knut 

Stensson  (bjälke), 

+  1451, 

omglft  med 


Erik  Axels- 
son Tett. 


Annnd, 

g.  m.  Kristina  Annndsdotter, 

(lejooansikte) 

_]_^ 

Gnstaf, 

t  1444, 

g.  m.  Birgitta 

Stensdotter 
(bjälke),  konung 


Katarina, 
t  1413,  g.  m.  1)  närkes- 
lagmannen Karl  Karlsson  till 
Ulf&sa  (lejon),  2)  Håkan 
Pedersson  Topp  (Tott). 


Karl  Knntssons  halfsyster  (omglft,  se  s.  423.) 


Sten  Sture  till  Räfsnäs, 

riksföreståndare,  f  1503, 

gift  med  Ingeborg  Akesdotter  (Tott). 


Birgitta,  f  1472, 

gift  med  Johan  Kristersson  (Vasa),  f  1477, 

konung  Gustaf  I:s  farfar. 


Ätten  Ozenstjema. 

Bengt  Nilsson  till  Salsta, 

riksråd,  lefde  1371,  gift  med  Ingeborg,  dotter  af  Nils  Abjörnsson  (sparre) 

ocb  kusin  till  berr  Karl  till  Tofta  (sparre). 


ArTid, 

Jöns,                                             David, 

riksråd. 

riksråd,                                          riddare. 

gift  med  Birgitta  Porse 

gift  med  Margareta                gift  med  Birgitta  Gustafs- 

(sedan  omgift  med  Erik 

Finvidsdotter.                     dotter  (Stnre    tre  sjöblad). 

Stensson  (bjälke),  t  1410. 

Märta, 

Katarina, 

Nils                                  Bengt  till  Salsta, 

gift  med  herr  Gustaf     abbedissa 

till  FrösTik       riksråd,  upplandslagman,  riksföreståndare 

Algotsson  (Stnre, 

i  Sko 

och  Djursholm,     1448,  f  omkr.  1450,  g.  m.  1)  Kristina 

tre  sjöblad), 

kloster. 

riksråd.             Kristersdotter  (Vasa),  2)  Märta  Stra- 

t  1448. 

riksföreståndare  1448.        lendorp,  änka  efter  Bo  Nilsson 

]                                         (natt  och  dag). 

Erik  af            Iliana, 

Kristina, 

Birgitta,'         Jöns           David,          Krister    till   Salsta,' 

Djursholm,        gift  med 

gift  med 

gift  med    ärkebiskop,      riksråd,                 riksråd, 

riksråd,  g.  m.     riksrådet 

riksrådet 

riksrådet      f  1467.        f  1472,         gift  med  1)  Anna, 

Katarina        Erik  Karls- 

Nils  Fa- 

Nils Kris-                         gift  med       dotter  af  Hans  Kr5- 

Eriksdotter      son  (Vasa), 

dersson 

tersson                             Birgitta           pelin,  2)  Märta, 

Nipertz.          t  1491. 

(sparre). 

(Vasa),                         Gustafsdotter      dotter  af  Magnus 

t  1495. 

t  1464.                  (Sture,  tre  sjöblad).             Gren. 

i 

Unge  Hans   Kröpelin, 

sten,                                Bengt  tiU  Salsta,                Jöns. 

dekan  i  Uppsala. 

riksråd,  t  1516,                            riksråd. 

gift  med  1)  Kristina,  dotter  af  Erik           f  1495. 

Axelsson  (Tott)  och  Elin  Gustafs-                    1 

dotter  (Sture,  tre  sjöblad),  2)  Pernilla,                 | 

dotter  af  Nils  Klausson  till  Vik.                     j 

Krister  till  Steninge, 

riksråd,  t  1520, 

gift  med  1)  Margareta  Laurensdotter  (Tott), 

2)  Anna  Sehested, 

Gabriel, 
friherre,  f  1585. 


RESNINGEN  MOT  UNIONEN.      ENGELBREKT  OCH  KARL  KNUTSSON.  421 

än  någonsin  tillförne  ägde  detta  rum  under  den  tid,  vi  nu  gå  att  be- 
trakta, en  tid,  då  det  uppstår  mellan  stormanssläktema  en  täflan  om 
herraväldet  i  Sverige.  Vid  sidan  af  den  politiska  unionsfrågan  fanns 
en  annan,  som  på  denna  måste  utöfva  ett  icke  ringa  inflytande:  de 
unionsförhållanden,  som  uppstodo  genom  giften  mellan  stormannaätterna 
i  Sverige,  Danmark  och  Norge.  Det  var  därför  nödigt  att  före 
framställningen  af  den  följande  tidens  tilldragelser  lämna  några  utkast 
till  släkttaflor,  som  angifva  de  viktigaste  familjförhållandena  och  släkt- 
förbindelserna. 


Det  omdöme  om  Engelbrekt,  som  uttalas  i  biskop  Tomas'  ofvan 
anförda  kväde,  står  icke  ensamt.  En  samtida  tysk  krönikeskrifvare, 
lybeckaren  Herman  Comer,  säger,  att  Engelbrekt,  en  man  med  stor 
klokhet  och  ihärdighet,  reste  sig  med  de  sina,  »därtill  törhända 
korad  af  Gud  såsom  en  ny  Saul  och  styrkt  till  att  skydda  sitt 
folk  och  att  nedslå  dem,  som  hatade  rättfärdigheten».  Rättrådig  och 
lyckosam,  anordnande  rikets  ärenden  visligt  och  väl,  vann  han  genom 
redlighet  och  nit  allas  välvilja.  »Man  anser,  att  han  begynt  fejden 
ingalunda  af  öfvermod  eller  härsklystnad  utan  af  innerligt  medlidande 
med  det  nödställda  folket;  sättande  det  allmänna  bästa  framför  sin  egen 
fördel,  sökte  han,  genom  vapenmakt  och  genom  att  kalla  kring  sig  till 
detta  heliga  krig  de  tappra  svenskarne,  åvägabringa  till  rikets  båtnad 
en  ordnad  rättskipning  och  en  förbättring  af  den  oordnade  styrelsen, 
hvilket  han  tidigare  hade  förgäfves  sökt  utverka  medelst  många  böner 
och  mångfaldiga  föreställningar.» 

Corners  uppgift,  att  Engelbrekt  tillvunnit  sig  allas,  äfven  prela- 
ters och  stormäns,  välvilja,  är,  såsom  vi  af  det  föregående  sett,  icke 
fullt  riktig.     Stormännen  visade  honom  tvärtom  mycken  afvoghet. 

Men  stormännen  själfva  voro  söndrade.  Konung  Erik  hade,  såsom 
vi  redan  sett,  funnit  sig  nödsakad  att  för  Sverige  utnämna  en  drotsete 
och  en  marsk.  Det  var  måhända  af  statsklok  beräkning  som  han  till 
de  två  värdighetema  nämnde  tvenne  män,  hvUka  han  visste  icke  skulle 
kunna  draga  jämnt  med  h  var  an  dra;  det  är  tydligt,  att  han  af  stats- 
klokhet till  drotsete  nämnde  den  af  de  två,  som  hade  en  utpräglad 
förkärlek  för  unionen,  ty  drotseten  skulle  enligt  gammal  häfd  hafva 
vida  mera  att  säga  rörande  rikets  styrelse  än  marsken. 

Herr  Krister  Nilsson  till  Björnö  (i  Roslagen)  deltog  i  Ny- 
köpings möte  år  1396,  vid  hvilket  förhållandet  mellan  drottning  Mar- 
gareta och  de  svenska  stormännen  närmare  bestämdes  och  vid  hvilket 
unionstanken  uttalades,  under  hänvisning  till  ett  kommande  möte.  Hans 
namn  förekommer  bland  de  yngsta  riddarnes;  det  är  troligt,  att  han 
hade  mottagit  riddarslaget  vid  konung  Eriks  hyllning  under  den  före- 
gående  sommaren.    Genom   sitt   första  gifte   bragtes  han  tillsammans 


422  MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNIONSHDEHYARFVET. 

med  en  af  de  ätter,  som  hade  gått  i  spetsen  för  motståndet  mot  konung 
Magnus;  han  äktade  nämligen  Margareta,  dotter  af  tysken  herr  Hen- 
neke  Molteke  och  fru  Karin  Grlysing,  som  var  änka  efter  den  heliga 
Birgittas  son  Karl  till  Ulfåsa,  närkeslagmannen.  Herr  Krister  blef 
därigenom  svåger  med  herr  Gotskalk  Bengtsson  af  Ulfsläkten,  och  hans 
hustrus  halfbror,  Karl  Karlsson  (död  1398),  var  lagman  i  Närke. 
Dennes  änka  Katarina  Algotsdotter  (Sture,  tre  sjöblad)  blef  genom  ett 
senare  gifte  svärmoder  till  den  yngre  Erengisle  Nilsson  till  Hammersta 
(natt  och  dag  på  längden).  Herr  Kristers  senare  hustru,  fru  Mar- 
gareta, var  dotter  till  herr  Erik  Krummedike,  holsteinaren,  som  hade 
blifvit  en  af  konung  Eriks  ifrigaste  anhängare,  och  hennes  syster  var 
gift  med  herr  Sten  Turesson  (bjälke),  hvilken  efter  hennes  död  gifte 
sig  med  Karl  Knutssons  moder  fru  Margareta,  dotter  af  herr  Karl 
Ulfsson  till  Tofta  (sparre).  Man  kan  vara  förvissad,  att  inom  de  grup- 
per af  stormän,  till  hvilka  herr  Krister  sålunda  hade  anslutit  sig, 
härskade  fortfarande  hågen  att  höja  stormännens  makt  på  bekostnad 
af  konungens,  en  sträfvan,  som  i  herrar  Karl  till  Tofta  och  Karl  till 
Ulfåsa  hade  räknat  två  af  sina  främsta  målsmän.  Det  är  icke  otroligt, 
att  släktförbindelsen  med  herr  Erik  Krummedike  gjorde  den  svenske 
ädlingen  benägen  att  antaga  hans  politiska  åsikter,  och  att  konung 
Erik  räknade  herr  Krister  till  sina  vänner  synes  såväl  däraf,  att 
han  var  angelägen  att  nämna  honom  till  drotsete  som  att  han  i  no- 
vember 1434  insatte  honom  i  den  skiljedomstol  af  tolf  riksråd  från 
Sverige,  Norge  och  Danmark,  som  skulle  döma  mellan  konungen  och 
svenskarne. 

Vid  den  tid,  då  Engelbrekt  bragtes  om  lifvet,  var  herr  Krister 
i.  Finland,  där  han  hade  att  göra  som  höfding  på  Viborgs  hus. 

Karl  Knutsson  var  en  vida  yngre  man;  han  var,  när  han  år  1435 
nämndes  till  marsk,  icke  mer  än  tjugusju  år  gammal.  Fadern  hade 
tidigt  aflidit,  och  Karl  torde  hafva  uppvuxit  hos  styffadern,  herr  Sten 
Turesson  (bjälke),  herr  Krister  Nilssons  svåger.  Vid  arfskiftet  efter 
modern  fick  Karl  på  sin  lott  det  stora  godset  Fågelvik  i  Tjust,  och 
hans  rikedom  ökades  genom  ett  giftermål  med  Birgitta,  dotter  af  styf- 
faderns  kusin  herr  Ture  Stensson  samt  dotterdotter  och  arfvinge  till 
herr  Abraham  Brodersson,  drottning  Margaretas  gunstling.  Under  resor 
i  främmande  land  hade  Karl  Knutsson  förvärfvat  h varjehanda  kunska- 
per och  lärt  känna  utlandets  ridderliga  seder;  häri  torde  ingen  samtida 
svensk  hafva  öfverträffat  honom,  och  tack  vare  den  stora  förmögenheten 
kunde  han  tillfredsställa  sin  smak  för  prakt  och  sin  stora  frikostighet. 
Han  vistades  i  början  af  år  1436  i  Sverige,  där  han  upptogs  af  krigiska 
angelägenheter,  framför  allt  af  Stockholms  belägring.  Men  ögonblickets 
verksamhet  fängslade  icke  all  hans  uppmärksamhet,  utan  han  vinnlade 
sig  därjämte  med  all  ifver  om  att,  till  stöd  för  sina  framtidsplaner, 
bilda  omkring  sig  ett  mäktigt  parti,  hvilket  var  så  mycket  nödigare, 
som   i   allmänhet   de  högre  ätterna  mera  hyllade  den  gamle  drotsetens 


RESNINGEN  MOT  UNIONEN.      ENGELBREKT  OCH   KARL  KNUTSSON.  423 

nnionsvänliga  politik.  Dea  framgång,  Earl  Enutsson  hade  i  sina  be- 
mödanden att  vinna  anhängare,  måste  dock  å  andra  sidan  skafiPa  honom 
ovänner  i  dem,  som  leddes  af  samma  ärelystnad  som  han.  Det  var  en 
sådan,  som  icke  kunde  dölja  sin  harm,  Engelbrekts  maktlystne  anhän- 
gare Erik  Puke,  hvilken  vid  ett  rådsmöte  ställde  till  Earl  uppmanin- 
gen att  kalla  hem  sina  stöfvare,  som  från  Erik  lockade  alla  hans 
svenner,  i  annat  fall  skalle  han  veta  att  slå  dem  öfver  nosen.  Marsken 
svarade  fogligt,  bad  Erik,  om  han  hade  något  att  beklaga  sig  öfver, 
skaffa  sig  på  laglig  väg  rätt,  och  då  Erik  därpå  utmanade  honom  till 
strid,  svarade  han,  att  han,  så  länge  Stockholms  slott  icke  vore  taget, 
icke  hade  tid  att  tänka  på  enskilda  tvistigheter,  men  så  snart  fästet 
hade  fallit,  skulle  han  stå  honom  till  svars.  Det  var  icke  allenast 
Earls  vänsäUhet,  som  väckte  Erik  Pukes  förbittring,  utan  äfven  de 
förtroendeuppdrag,  som  gåfvos  Earl.  Så  fick  han,  och  icke  Erik,  upp- 
drag att  underhandla  med  den  danska  besättningen  på  Nyköpings  hos. 
Därifrån  kom  Earl  åter  till  Stockholm  i  tid  för  att  säga  farväl  åt  sin 
döende  maka,  som  lämnade  efter  sig  allenast  ett  barn,  den  treåriga 
dottern  Eristina,  som  sedermera  blef  gift  med  herr  Erik  Eriksson 
(gyllenstjärna). 

Sådana  voro  förhållandena,  när  vid  valborgsmässotiden  1436  bud 
kom  till  Stockholm,  att  Engelbrekt  var  mördad.  Rådet  utfärdade  kal- 
lelse till  ett  riksmöte  i  Uppsala,  i  hvilket  sex  skattebönder  från  hvart 
härad  skulle  deltaga.  Det  tyckes  dock,  som  om  detta  möte  aldrig  kom 
till  stånd,  det  har  åtminstone  icke  lämnat  minsta  spår  efter  sig  i  tidens 
urkunder.  Någon  tvingande  nödvändighet  fanns  knappast  att  samman- 
kalla en  riksförsamling,  ty  regeringsmakten  var  en  gång  för  alla  lagd 
i  händerna  på  drotseten  och  marsken.  Det  hade  dock  måhända  varit 
klokt  att  låta  allmogen,  som  nu  hade  mist  sin  älskade  höfding,  få  ett 
tillfälle  att  uttala  sina  önskningar,  men  äfven  om  en  sådan  tanke  i 
början  gjorde  sig  gällande,  torde  man  alltför  lätt,  vid  närmare  efter- 
sinnande, hafva  uppgifvit  den.  Så  litet  aktade  man  folkets  tycken  och 
tankar,  att  Earl  Ejnutsson  lät  i  alla  rikets  landskap  utfärda  skydds- 
bref  för  Engelbrekts  mördare,  hvilken  icke  fick  af  någon  ofredas.  Man 
kan  icke  gärna  förklara  detta  på  annat  sätt,  än  att  Earl  ville  genom 
denna  mildhet  söka  vinna  för  sig  den  mäktiga  ätten  Natt  och  dag, 
hvilket  likvisst  icke  lyckades  honom.  Måns  Bengtsson  vågade  för 
öfrigt  icke  lita  på  kraften  af  marskens  försvarsbref  utan  strof  vade  under 
den  närmaste  tiden  omkring  på  Östersjön,  som  röfvare  hemsökande 
strändemas  inbyggare  och  plundrande  fredliga  köpraansskepp. 

Vid  pingsttiden  skulle  Nyköpings  hus,  hvilket  konung  Erik  icke 
hade  kunnat  sända  någon  undsättning,  gifva  sig  i  svenskarnes  händer. 
EÅdet  af  sände  marsken  att  mottaga  borgen  utan  att  fästa  afeeende  vid 
Erik  Pukes  bemödande  att  för  sig  erhålla  detta  uppdrag.  Marsken 
skyndade  sig  sjöledes  ned,  och  det  lyckades  honom  att  draga  sina  båtar 
öfver   den   smala   landtungan  vid  Tälje  (hvars  genomgräf vande  Engel- 


424  MEDELTIDENS   SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVBT. 

brekt  hade  påtänkt  men  icke  fått  tid  att  utföra),  innan  Erik  Pake, 
som  var  höfding  på  Tälje  hus,  hann  att,  som  han  ville,  sätta  försåt  för 
honom.  Från  Nyköping  red  Karl  Knutsson  tiU  Vadstena,  där  han 
jämte  flera  af  rikets  råd  skulle  möta  Hans  Kröpelin,  en  dansk  råds- 
herre, och  tvenne  ombud  för  hansestäderna  för  att  underhandla  om 
konung  Eriks  anspråk  att  återfå  herraväldet  öfver  Sverige.  Efter 
tidens  sed  fattades  icke  genast  något  beslut,  utan  frågan  skulle  afgöras 
senare  på  ett  möte  i  Kalmar,  där  konungen  själf  skulle  infinna  sig,  och 
under  tiden  skulle  all  strid  upphöra.  När  marsken  lämnade  staden, 
hade  han  för  sig  vunnit  aUa  ombuden.  Han  icke  allenast  hedrade  dem 
med  kost  för  dem  själfva  och  foder  för  deras  hästar  utan  skänkte  hvar 
och  en  af  dem  en  stolt  hingst. 

De  första  dagarna  i  juni  1436  upplöstes  mötet,  och  marsken  återvände 
till  Stockholm.  Erik  Puke  lät  igenfylla  Harstäkssundet,  *  genom  hvilket 
den  vanliga  segelleden  gick,  men  marsken,  varnad  för  det  försåt,  som  var 
lagdt  för  honom,  lät  i  hast  upprensa  sundet  och  seglade  vidare.  Erik  Puke 
skyndade  då  efter  till  Stockholm  och  betedde  sig  som  Karl  Knutssons 
vän.  Han  bjöd  honom  en  gång  till  sig.  Marsken  kom  dock  sent,  först 
när  maten  och  brödet  buros  ut  och  alla,  gäster  liksom  värden,  hade 
börjat  röna  verkningarna  af  ölet  och  vinet.  Marsken  satte  sig  ned  och 
deltog  i  samtalet,  under  hvars  lopp  han  till  värden  ställde  frågan,  hvad 
han  hade  haft  för  mening  med  igenfyllandet  af  Harstäket.  Erik  Puke, 
hvilken  det  flitiga  drickandet  hade  gjort  frispråkig,  genmälde:  >Här- 
emellan  och  Kalmar  går  ingen  gädda,  för  hvilken  flera  krokar  blifvit 
satta,  än  jag  lagt  försåt  for  dig,  och  likväl  har  det  aldrig  lyckats.» 
Harmsen  utbrast  då  marskens  halfsyster,  fru  Margareta,  gift  med  herr 
Nils  Stensson  (natt  och  dag,  en  farbror  till  Engelbrekts  mördare):  »Gud 
förlåte  eder  sådant  tal!  Ofta  har  jag  sett  er  äta  och  dricka  vid  min 
broders  bord,  han  plägade  er  väl  och  kunde  icke  tänka,  att  I  skullen 
ämna  honom  sådant  svek.»  Marsken  ledde  därefter  samtalet  på  andra 
ämnen  och  lämnade  snart  laget.  Erik  Puke  var  för  honom  farlig  mer 
genom  sin  personliga  hätskhet  än  genom  många  och  mäktiga  anhän- 
gare. Han  hade  sökt  få  Engelbrekts  svenner,  som  ännu  innehade 
Örebro  hus,  på  sin  sida,  men  vid  denna  tid  svuro  de  i  stället  marsken 
eller,  som  han  ock  stundom  kallades,  rikets  höfvidsman  trohet.  Ja,  när 
drotseten,  biskop  Magnus  i  Abo  m.  fl.  på  väg  till  mötet  i  Kalmar  be- 
sökte Stockholm,  lofvade  de  Karl  »tro  och  huldhet». 

Den  15  juli  öppnades  mötet  i  Kalmar  och  räckte  till  den  1  sep- 
tember. Konung  Erik  hade  infunnit  sig  med  flera  tyska  furstar,  sän- 
debud från  hansan  och  danska  rådsherrar;  norrmännen  hade  alldeles 
uteblifvit.  De  svenska  ombuden  hade  till  hufvudman  herr  Krister 
Nilsson;  de  bodde  i  nunneklostret  utanför  staden.  Båda  parterna  fram- 
ställde sina  klagomål:  Erik  vände  sig  dels  mot  svenskarne  i  allmänhet, 
dels   mot  enskilda  personer,  men  hans  skrift  kan  ingalunda  sägas  vara 

*  Harstäket,  det  navarande  Södra  Staket  eller  Baggenss taket. 


RESNINGEN  MOT  UNIONEN.      ENGELBREKT  OCH  EARL  KNUTSSON.  425 

med  sanningen  öfverensstämmande;  svenskarne  svarade  fogligt  och  är- 
ligt, hänvisande  konungen  i  allt  hvad  som  icke  rörde  hela  folket  till 
de  enskilda,  öfver  hvilka  han  klagade.  Men  det  var  icke  nog  med  den 
olika  uppfattningen  af  de  förgångna  tilldragelserna,  utan  konungen 
fordrade,  att  dom  skulle  fällas  i  striden  mellan  honom  och  Sverige  af 
det  danska  riksrådet  och  hansans  ombud,  under  det  svenskarne  icke 
ville  veta  af  någon  rättegång,  hvarpå  de  icke  voro  beredda,  och  hansans 
ombud  erkände,  att  i  Vadstena,  hvarest  man  hade  kommit  öfverens  om 
Kalmar-mötet,  hade  alls  icke  varit  tal  om  någon  rättegång.  Danskarne 
och  tyskarne  gingo  då  till  konungen  och  bådo  honom  gifva  efter  i 
denna  punkt.  Han  vägrade  och  sade,  att  svenskame  fordrade,  att  alla 
danskar,  tyskar  och  norrmän  skulle  drifvas  ut  ur  landet,  men  den  eviga 
förbannelse,  som  skulle  drabba  honom,  därest  han  uppfyllde  denna  deras 
begäran,  ville  han  icke  bära;  så  var  icke  öfverenskommet,  när  han  mot- 
tog riket  af  fru  Margareta.  Då  gjorde  herr  Erik  Krummedike  och 
herr  Henrik  Rapesulver,  borgmästare  i  Lybeck,  invändningar,  och  den 
senare  sade  till  sist:  »Nådige  herre,  om  I  icke  lyssnen  till  rådet  utan 
följen  ert  eget  hufvud  och  godtycke,  och  därpå  af  edert  folk  och  af 
svenskarne  ett  eller  annat  tusen  omkommer,  utan  att  I  likväl  kunnen 
drifva  er  vilja  igenom,  då  skall  en  evig  förbannelse  drabba  er.  Lyden 
I  rådets  råd  och  det  är  ondt,  då  har  rådet  skuld  och  icke  I.  Vi  gifva 
eder  rådet,  att  I  upptagen  svenskarne  i  vänskap  och  nåd.»  Konungen 
måste  till  sist  gifva  efter. 

Danskame,  hansans  ombud  och  svenskame  samlades  då  i  den  helige 
Kristofers  gillestuga.  Svenskarne  tackade  det  danska  rådet  för  den 
hjälp,  det  hade  gifvit  dem,  och  sade,  att  de  skulle  förblifva  bröder  till 
evig  tid  och  hjälpa  hvar^ndra  till  deras  rätt,  privilegier  och  gamla 
goda  plägseder.  De  tackade  ock  hansans  män  för  deras  bistånd,  och 
då  dessa,  som  alltid  hade  ögonen  öppna  för  sina  fördelar,  begagnade 
tillfället  att  tala  ett  godt  ord  för  sina  gamla  förmåner  i  Norden,  sva- 
rade herr  Erik  Krummedike,  att  alla  löften,  som  voro  hansan  gifna, 
skulle  på  det  trognaste  uppfyllas.  Därpå  underhandlades  mellan  svenskar 
och  danskar,  hvarvid  de  förra  förklarade,  att  de  ingalunda  ville,  såsom 
konungen  hade  sagt,  att  alla  utlänningar,  som  i  Sverige  hade  jord- 
egendom, skulle  utvisas  ur  landet,  utan  allenast  att  rikets  fästen  skulle, 
såsom  lagen  föreskref,  anförtros  uteslutande  åt  svenskar,  hvarpå  dan- 
skarne förklarade,  att  denna  deras  begäran  vore  billig  och  att  de  till- 
styrkte konungen  att  villfara  den.  Konungen  fick  ock  nu  foga  sig  i 
omständigheterna.  Samma  dag  som  danskarne  och  svenskarne  hade 
kommit  öfverens,  den  23  augusti  på  eftermiddagen,  trädde  konungen  ut 
på  rådhusets  burspråk  och  lät  medelst  stormringning  kalla  allt  folket 
samman  på  torget.  Han  gick  därefter  ned  med  sina  furstliga  följes- 
lagare och  allt  sitt  manskap,  som  bildade  en  ring  kring  konungen  och 
de  svenska  ombuden;  dessa  knäböjde  och  bådo,  att  konungen  ville  taga 
dem   till  nåd  och  aflägga  all  den  ovilja  han  hyste  mot  dem.    Han  tog 


426  BfEDBLTIDENS  SENARB  SKEDE.     UNIONSTIDEHVARFVBT. 

dem  i  händerna  och  ville  lyfta  dem  upp,  men  då  de  vägrade  uppstå, 
föll  konungen  själf  på  knä  och  förmådde  dem  därmed  att  resa  sig. 
>Mången  fällde  tårar,  då  han  såg  så  mycken  ödmjukhet»,  heter  det  i 
hanseaternas  berättelse  om  förhandlingarna  i  Kalmar,  ur  hvilken  de 
föregående  uppgifterna  äro  hämtade.  Den  1  september  1436  uppsattes 
fördraget,  genom  hvUket  det  tillförsäkrades  svenskame,  att  fästena 
skulle  lämnas  åt  allenast  inländska  män,  och  skulle  dessa,  ifall  konun- 
gen aflede,  öfverantvarda  dem  åt  rådet.  Således  icke  som  konungen 
förr  hade  velat  åt  hertig  Bogislav,  hvarigenom  denne  hade  fått  riket  i 
sin  hand  och  därmed  kunnat  försäkra  sig  om  kronan.  Danskar  och 
hanseater  förbundo  sig  att,  om  fördraget  brötes,  uppträda  mot  löftes- 
brytaren  och,  om  så  behöfdes,  tvinga  honom  till  eftergift.  Den  danske 
höfdingen  på  Kalmar  hus  fick  genast  afsked,  och  fästet  lämnades  åt 
herr  Bengt  Stensson,  fader  till  Engelbrekts  mördare,  och  hans  broder 
herr  Bo  Stensson,  måg  till  den  förut  omtalade  herr  Sven  Sture  och 
farfar  till  riksföreståndaren  herr  Svante  Nilsson. 

Allt  var  dock  icke  ännu  ftlrdigt.  Konungen  skulle  mottaga  ny 
hyllning  af  svenskarne  och  för  sådant  ändamål  infinna  sig  vid  ett  nytt 
möte  i  Söderköping  den  29  september.  Han  seglade  från  Kalmar 
öfver  till  Gottland,  men  när  han  därifrån  skulle  segla  till  fastlandet, 
råkade  han  ut  för  en  vild  storm,  som  skingrade  hans  flotta  och  dref 
hans  eget  skepp  tillbaka  till  Gottland,  vid  hvars  strand  han  med  möda 
undgick  döden  i  vågorna.  Under  de  närmaste  månaderna  visste  man 
icke  i  Sverige,  om  han  ännu  lefde  eller  om  han,  som  ryktet  förtäljde, 
verkligen  var  död. 

Redan  vid  mötet  i  Kalmar  (1436)  visade  det  sig  mycket  tydligt, 
att  det  svenska  och  danska  rådet  närmade  sig  till  hvarandra  och  sökte, 
med  förbigående  af  konungen,  draga  regeringsmakten  i  sina  händer, 
hvilket  var  så  mycket  naturligare,  som  man  hvarken  i  Danmark  eller 
Norge  var  belåten  med  konungen.  I  ett  betänkande,  sora  i  Kalmar 
framlämnades  till  konungen,  uppmanades  han,  bland  annat,  till  att  så 
regera  i  Danmark,  att  det  vore  godt  för  rådet  och  öfriga  inbyggare, 
och  att  riket  ej  skulle  stå  i  sådan  fara  och  fördärf,  som  det  nu  stode, 
hvarom  konungen  vore  väl  underrättad,  och  han  ombads  därjämte  att 
icke  förgäta  Norge  utan  sända  dit  sådana  fogdar  och  ämbetsmän,  som 
tillbörligt  var,  på  det  där  måtte  blifva  en  bättre  regering,  än  man 
hörde  där  vara  —  och  denna  begäran  för  Norge  framställdes,  ehuru 
ingen  norrman  var  närvarande.  I  Söderköping  underhandlade  råden 
närmare  med  hvarandra.  Nordens  tre  ärkebiskopar  och  trenne  världs- 
liga ombud  (för  Sverige  herr  Krister  Nilsson)  uppsatte  där  en  ny 
unionshandling,  som  på  det  bästa  visar,  hvad  unionens  vänner  den 
tiden  ville. 

Hufvudinnehållet  af  det  nya  programmet  —  mera  blef  det  icke  — 
är  följande.     Hvart   och    ett   af  de   tre  förenade  rikena  skulle  behålla 


RESNINGEN  MOT   UNIONEN.      ENGELBREKT  OOH  EARL  KNUTSSON.  427 

egen  lag  och  rätt,  privilegier,  friheter,  god  gammal  sedvana  och  lag, 
och  kunde  konungen  icke  mot  folkets  vilja  i  något  af  rikena  införa  ny 
lag.  I  hvart  rike  skulle  konungen  hafva  drotsete  och  marsk,  som 
nämndes  med  råds  rade;  drotseten  skulle  hafva  samma  makt  som  ko- 
nungen själf  att  döma  och  hafva  tillsyn  öfver  alla  domare,  och  skulle 
alla  vara  honom  behjälpliga  och  hörsamma;  marsken  skulle,  när  så 
behöfdes,  hjälpa  drotseten  i  hans  domarevärf  samt  hafva  ledningen  af 
alla  krigsärenden.  Vidare  skulle  konungen  i  hvart  rike  hafva  en  hof- 
mästare,  som  »regerar  konungens  gård»,  d.  v.  s.  handhafver  de  finan- 
siella angelägenheterna,  en  öfverste  kansler,  som  har  rikets  insegel 
om  hand,  och  till  dennes  hjälpare  en  gårdskansler.  Konungen  skulle 
tillbringa  fyra  månader  om  året  i  hvart  rike  och  då  alltid  hafva  med 
sig  två  rådsherrar  från  h vartdera  af  de  andra  rikena.  Hof mästaren 
skulle  i  hvart  land  vara  inländsk,  men  i  öfrigt  uppmanades  konungen 
att  taga  tjänstemän  från  alla  rikena,  så  att  intet  blef  tillbakasatt.  I 
örlig  skulle  de  tre  rikena  alltid  hålla  samman,  anfallskrig  få  icke  be- 
gynnas utan  alla  rikenas  bifall;  hvart  rike  skulle  underhålla  det  man- 
skap, det  sände  till  ett  annat  rike  under  själf  va  färden  dit,  men  icke 
efter  framkomsten;  alla  fångar  skulle  konungen  utlösa.  När  konung 
behöfde  väljas,  skulle  i  Halmstad  samlas  fyrtio  män  från  hvart  rike 
—  från  Sverige  ärkebiskopen,  biskoparne  af  Linköping  och  Skara,  drot- 
seten och  marsken,  lagmännen  i  Uppland,  Södermanland,  Östergötland 
och  Finland,  hvar  lagman  åtföljd  af  en  riddare,  lagmannen  af  Gottland, 
en  borgmästare  från  städerna  Stockholm,  Visby,  Åbo,  Kalmar,  Söder- 
köping och  Lödöse,  samt  två  odalbönder  från  hvar  lagsaga  —  och  skulle 
de  välja  den  de  funno  lämpligast.  Efterlämnade  död  konung  äkta 
söner,  skulle  man  först  tillse,  om  någon  af  dessa  vore  lämplig.  Ville  de 
välja  någon  inrikes  man,  skulle  de  taga  tre  lika  stora  remsor  och  på 
hvar  skrifva  ett  rikes  namn  och  lägga  dem  för  ett  sju  års  barn;  man 
skulle  sedan  välja  till  konung  en  man  från  det  land,  hvars  sedel  barnet 
hade  dragit.  Kunde  icke  de  hundratjugu  förena  sig,  skulle  de  bland 
sig  utköra  tolf  valmän,  fyra,  från  hvart  rike,  hvilka  icke  finge  åtskiljas, 
förrän  de  hade  valt  konung.  En  mängd  frågor  om  myntet,  tullen  o.  s.  v. 
hänsköts  till  afgörande  af  konungen  och  rådet. 

Man  kan  med  skäl  säga,  att  detta  program,  som  i  vissa  fall  är 
mycket  utförligt,  går  alltför  lätt  förbi  en  del  viktiga  frågor,  som  under 
den  föregående  tiden  hört  till  de  brinnande,  såsom  frågan  huruvida 
konungen  finge  ur  ett  land  bortföra  för  att  i  ett  af  de  andra  använda 
dess  utskylder,  en  fråga  som  svenskarne  besvarade  nekande,  de  andra 
jakande.  Föreskrifterna  om  konungavalet  stå  icke  i  öfverensstämmelse 
med  den  svenska  landslagens  stadganden.  Det  var  obestridligen  godt, 
att  regeringen  anordnades  för  de  fall,  då  konungen  icke  var  närvarande 
i  landet.  Antalet  af  högre  ämbetsmän  var  ökadt,  till  hugnad  för  de 
store,  för  hvilka  äfven  utsikten  var  öppnad  att  möjligen  utses  till 
konung.    Mer   än  allt  annat  förtjänar  det  kanske  vår  uppmärksamhet, 


428  MBDELTIDBNS   SEKARB  SKEDE.      TJNIONSTTDEHYARFVET. 

att  Grottland  räknades  till  Sverige;  svenskames  anspråk  i  detta  afee- 
ende  hade  således  blifvit  godkända  af  de  andra  rikenas  ombud. 

Karl  Knatsson  fick  i  Nyköping  veta,  att  konung  Erik  hade  blifvit 
förhindrad  att  komma  till  mötet  i  Söderköping,  och  red  han  då  dit  ned 
jämte  Erik  Puke.  Med  stort  följe  red  han  in  i  staden,  basunare  och 
lekare  gingo  i  spetsen  af  tåget;  men  han  kallades  genast  ut  till  Djurs- 
näs (Jursnäs),  en  mil  från  staden,  där  drotseten  underhandlade  med  de 
andra  rikenas  råd.  Han  svor  här  konungen  huldhet  och  mottog  där- 
efter jämte  drotseten  de  församlade  svenskarnes  trohetsförsäkringar, 
hvarefter  man,  på  hans  enträgna  uppmaning,  genast  tvang  de  utländska 
fogdame,  som  öf  vervoro  mötet,  att  af  stå  sina  fästen.  Dessa  öfverläm- 
nades  nu  åt  svenskar.  Karls  svåger  herr  Nils  Stensson  (natt  och  dag) 
hugnades  med  mycket  stora  förläningar,  Hans  Kröpelin  fick  till  lön 
för  sin  vid  många  tillfällen  visade  redlighet  Åbo  hus,  Erik  Puke  fick 
behålla  Kastelholm.  Stockholms  fäste  öfvertogs  af  drotseten  och  marsken, 
den  förre  fick  förborgen,  den  senare  det  fasta  tornet  eller  adelhuset. 

Alla  voro  dock  icke  belåtna  med  sakernas  nya  skick  i  Sverige. 
Herr  Broder  Svensson,  hvars  deltagande  i  konung  Eriks  krig  vi 
förut  omtalat,  kom  omedelbart  efter  mötet  i  Söderköping  och  förebrådde 
marsken  hans  mannamån  vid  utdelningen  af  förläningarna.  Dagen 
därpå  blef  han  aflifvad.  Erik  Puke  uppviglade  folket  i  västra  Söder- 
manland och  västra  Västmanland,  Närke  och  Dalarne,  och  marsken 
måste  gå  ut  mot  honom  med  väpnad  styrka.  I  Västerås  lät  han, 
för  att  injaga  skräck  hos  allmogen,  bränna  fyra  bönder,  i  Torshälla 
(Torsharg)  bröt  han  sig  in  i  kyrkan  och  tillägnade  sig  stadsbornas  där 
förvarade  egendom,  Erik  Puke  själf  blef  af  Karl  Knutsson  gripen  och 
sänd  till  Stockholm,  där  herr  Krister  Nilsson  (i  början  af  1437)  lät 
halshugga  honom.  Enligt  rimkrönikan  hade  Erik  genom  upprepad  tro- 
löshet gjort  sig  förtjänt  af  sitt  öde.  Däremot,  enligt  skildringen  hos 
Ericus  Olai,  hade  han  infunnit  sig  hos  marsken  på  lejd  och  trots  denna 
aflifvats,  till  sorg  för  ärkebiskop  Olof,  som  i  början  tillstyrkt  hans  död, 
och  biskop  Tomas,  som  hade  varit  löftesman  för  lejden.  Ärkebiskopen 
skulle  ej  ansett  sig  efter  detta  värdig  att  läsa  mässan,  förrän  han  hade 
fått  påfvens  absolution,  hvilken  dock  icke  hann  honom,  innan  han  under 
resa  till  rådsmötet  i  Kalmar  afled,  efter  hvad  samtida  visste  berätta 
förgifven  i  en  dryck  mandelmjölk,  som  någon  af  rikets  store  hade  sändt 
honom,  den  25  juni  1438.  Man  har  som  bevis  för  biskop  Tomas*  sorg 
anfört  hans  visa  »Det  märke  med  sig»,  i  hvilken  bitterligt  klagas  öfver 
trohetens  försvinnande  och  i  hvilken  bland  annat  heter: 

Det  skedde  i  fjor:  Hon  sitter  och  gråter, 

tro  gjorde  ett  mord,  hon  kommer  sent  äter, 

hon  rymde  sä  bort.  det  hafver  jag  sport. 

Man  har  i  dessa  ord  velat  se  en  hänsyftning  på  Erik  Pukes  aflif- 
vande,  men  de  kunna  lika  väl  gälla  Engelbrekts  af  biskopen  i  ett  annat 
kväde  besjungna  död. 


RESNINGEN  MOT  UNIONEN.      ENGELBREKT  OCH  KARL  KNUTSSON.  429 

Biskop  Tomas  var  i  början  omhuldad  af  konung  Erik,  hvilken  ju 
ville  se  honom  intaga  ärkebiskopsstolen  i  Uppsala.  När  Tomas  öfver- 
gick  till  det  fosterländska  partiet,  gjorde  han  det  uppenbarligen  på 
fullaste  allvar  och  som  en  helgjuten  personlighet.  Af  brefvet  framgår, 
att  åtminstone  de  klarsynta  den  tiden  upptäckt,  att  Karl  Knutsson  var 
behärskad  af  en  stor  äregirighet,  med  mycket  vidtgående  syften.  Den 
uppfattningen  var  nog  riktig.  Han  älskade  makt  och  glans,  men  i 
kritiska  ögonblick  saknade  han  —  såsom  de  följande  tilldragelserna  visa 
—  kraft  att  kämpa  för  makten.  Han  var  emellertid  en  representant 
för  den  riktning  inom  den  tidens  politiska  lif,  som  kräfde,  att  Sverige 
skulle  tillhöra  svenskarne.  Han  ville  göra  Sverige  själfständigt  och 
Sveriges  konung  till  en  mäktig  konung. 

Oroligheter  förekommo  äfven  i  andra  delar  af  Sverige.  Inom  Öster- 
götland samlade  sig  bönderna  i  Aska  härad,  upplifvade  af  underrättel- 
serna om  den  af  Erik  Puke  framkallade  resningen,  och  tågade  ned  till 
Vadstena,  hvarest  de  med  våld  afhämtade  ur  klostret  den  beryktade 
Jösse  Eriksson,  som  där  hade  sökt  en  fristad.  De  förde  honom  sedan 
till  tinget  vid  Motala,  där  han  lifdömdes  och  halshöggs  (den  9  decem- 
ber 1436).  Han  begrofs  i  Vadstena  klosterkyrka  och  omtalas  som  en 
af  klostrets  välgörare. 

Konung  Erik  var  föga  angelägen  att  komma  till  Sverige  och  under 
de  nya  villkoren  återtaga  riket.  Han  hyste,  sin  natur  trogen,  helt 
andra  planer.  Sedan  han  öfvervintrat  på  Gottland,  for  han  öfver  till 
Preussen,  där  han  stannade  nära  tre  månader  och  sökte  samla  en  härsmakt 
för  att  tillkämpa  hertig  Bogislav  tronföljden.  Det  danska  rådets  fasta 
hållning  afvände  på  nytt  den  plan  han  i  sin  envishet  hade  uppgjort. 
Sedan  vistades  han  en  tid  på  Gottland  och  for  slutligen  öfver  till  Dan- 
mark, där  han  tillbragte  vintern  1437 — 1438.  Väl  må  man  undra  öfver 
denna  sorglöshet,  då  hans  krona  stod  på  spel. 

I  Sverige  tänkte  man  fortfarande  på  den  slutliga  uppgörelsen.  Det 
svenska  rådet  sammanträdde  i  Strängnäs  den  24  mars  1437  och  upp- 
manade konungen  att  infinna  sig  i  Kalmar  vid  midsommartiden.  I 
öfrigt  sysselsatte  sig  rådsherrarne  med  inre  angelägenheter.  Herr 
Krister  Nilsson  fick  i  förläning  Nyköpings  hus  mot  det  att  han  åt 
marsken  öfverlämnade  sin  andel  i  befälet  öfver  Stockholms  slott,  och 
en  stadga  utfärdades,  som  gifver  vittnesbörd  om  den  svåra  ställning, 
som  rådde  i  landet.  Bönder  och  landtbor,  som  under  fejden  hade  öfver- 
gifvit  sin  egendom  och  sökt  en  tillflykt  i  städerna,  där  de  tiggde  och 
annars  latades,  skulle  genast  åter  begifva  sig  ut  på  landsbygden.  Ingen 
fick  från  bönderna  taga  deras  barn  utan  föräldrarnes  vetskap  och  vilja. 
Bönderna  fingo  icke  bära  armborst,  pansar  eller  andra  vapen,  när  de 
voro  på  väg  till  kyrka  eller  ting,  till  stad  eller  gästabud.  Det  vittnar 
om  betydlig  partiskhet,  att  förbudet  att  bära  vapen  gäller  allenast 
bönderna,  liksom  att  det  i  samma  stadga  förbjudes  bönderna  (och  icke 
frälset)  att  köpa  mera  jordagods,  än  så  att  de  voro  fuUsuttna.   I  Upp- 


430  MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVBT. 

sala  skulle  i  början  af  sommaren  hållas  ett  räfsteting  för  ärkestiftet, 
och  skulle  dylika  ting  sedan  hållas  i  de  andra  stiften.  För  öfrigt  för- 
bjöds att  från  Uppland  och  Södermanland  utföra  hästar  och  matvaror. 
Man  sökte  sålunda  å  svensk  botten  ordna  de  svenska  förhållandena  utan 
att  därtill  inhämta  konungens  bifall. 

I  sista  stund  kom  återbud  från  konungen:  han  kunde  icke  iniinna 
sig  i  Kalmar  förrän  i  början  af  september.  Marsken,  som  redan  hade 
hunnit  ned  till  norra  delen  af  Kalmar  län,  fick  där  från  drotseten  och 
ärkebiskopen,  som  redan  hade  kommit  till  Kalmar,  återbud  och  ombads 
att  begifva  sig  till  Skeninge,  där  de  gärna  ville  träffa  honom.  Han 
red  dit  men  fick  vänta  förgäfves,  ty  drotseten,  ärkebiskopen,  biskop 
Magnus  i  Åbo  och  Hans  Kröpelin  begåfvo  sig  i  stället  till  Danmark 
för  att  förmå  konungen  att  omsider  infinna  sig  i  Sverige.  Men  i  Lund 
fingo  de  höra  tidender,  som  voro  allt  annat  än  angenäma;  konungen 
tog  det  ena  danska  länet  efter  det  andra  från  deras  inländska  inne- 
hafvare  och  lämnade  dem  i  stället  åt  sina  pommerska  fränder.  Ärke- 
biskopen och  drotseten  styrde,  efter  lång  väntan,  kosan  åter  norr  ut, 
men  biskop  Magnus,  hvilken  i  egenskap  af  kansler  hade  varit  mycket 
tillsammans  med  konungen,  och  Hans  Kröpelin  brydde  sig  icke  om  hvad 
dem  sades,  att  konungen  icke  hade  godt  i  sinnet  mot  svenskame,  utan 
uppsökte  honom  och  fingo  af  honom  ett  löfte,  att  han  skulle  i  slutet  af 
juli  nästa  år  komma  till  Kalmar.  De  bragte  bud  i  november  1437  om 
frukten  af  sina  underhandlingar  till  de  i  Arboga  församlade  riksråden, 
hvilka  i  öfrigt  afhandlade  frågan  om  böndemas  förnyade  resning  i  Da- 
larne och  Värmland.  Marsken  ville  mot  dem  använda  de  strängaste 
åtgärder,  men  drotseten  åtog  sig  att  först  söka  med  godo  förmå  de  upp- 
roriska att  återgå  till  hörsamhet.  Förhållandet  mellan  de  två  mäktiga 
männen  var  den  tiden  ganska  spändt.  Drotseten  sade  till  Karl:  >Min 
son,  biskopar,  prelater,  riddare,  svenner,  köpstadsmän  och  bönder  vred- 
gas på  dig  och  klaga  svårligen  öfver  dig»,  hvarpå  marsken  genmälde: 
»Jag  vet  mig  ej  hafva  gjort  dem  något  ondt.  Gud  förlåte  dem  som 
vållat  mig  detta,  ty  det  sker  mig  med  orätt.»  Spänningen  visade  sig 
ännu  större  vid  ett  rådsmöte  i  Enköping  trettondedag  jul  1438.  Drotseten, 
som  hade  varit  uppe  i  Dalarne  för  att  underhandla  med  allmogen,  sade 
inför  rådet,  att  han  hoppades,  att  allt  skulle  få  en  god  utgång,  men  att 
bönderna  sade,  att  aldrig  ville  de  gifva  Karl  Knutsson  någon  skatt  mer. 
Han  anförde  deras  klagomål,  öfvervåld,  som  de  trots  dagtingan  hade 
lidit  under  Erik  Pukes  fejd,  öfvervåld  som  Karls  fogde  hade  tillfogat 
dem,  h vadan  de  hade  dräpt  honom,  och  rädsla  för  Karls  och  hans  sven- 
ners  hotelser  att  hemsöka  Dalame.  För  hvar  särskild  punkt  afslutade 
drotseten  sin  framställning  med  orden:  »De  vilja  aldrig  mer  vara  mar- 
sken lydiga.»  Marsken  tog  då  till  ordet  och  sade:  ^Jag  beklagar,  att 
dalkarlarne  ledo  förluster  i  Västerås,  men  jag  gjorde  allt  för  att  få 
reda  på  hästarna  de  hade  mist;  om  mina  svenner  hafva  förgått  sig 
genom  att  utsprida  osannfärdiga  rykten,  så  må  de  själfva  stå  till  svars, 


RESNINGEN  tfOT  UNIONEN.      ENGELBREKT  OCH  EARL  ENUTSSON.  431 

ty  de  äro  här;  om  min  fogde  har  förtryckt  dalkarlarne,  var  det  likvisst 
olagligt,  att  de  dråpo  honom;  hafva  de  klagomål  mot  honom,  vill  jag 
stå  till  svars;  till  dess  bönderna  hafva  öfverbevisat  mig  om  att  hafva 
begått  något  brott,  skola  de  lyda  mig  eller  ock  blifva  olyckliga,  som 
en  falsk  penning  skola  de  icke  få  kasta  bort  mig.»  Drotseten  suckade 
och  befarade,  att  detta  icke  skulle  leda  till  något  godt.  Dagen  därefter 
föreslog  drotseten  ett  enskildt  sammanträde  med  Earl  Knutsson,  men 
denne  bad,  att  så  många  som  möjligt  skulle  kallas  att  vara  närvarande, 
han  såge  helst,  att  mötet  hölles  på  torget  och  att  alla  i  staden  vore 
närvarande,  han  hade  intet  att  förhemliga.  När  mötet  hade  kommit 
till  stånd  i  en  stuga,  sporde  marsken  dalkarlame,  hvad  de  beskyllde 
honom  för;  de  svarade:  >Vi  skylla  eder  icke  annat  än  godt.»  Drotseten, 
missbelåten  med  detta  svar,  bad  dalkarlarne  gå  ut  och  rådgöra.  Ännu 
två  gånger  förnyade  marsken  sin  fråga,  hvilken  framkallade  samma 
svar  af  bönderna  och  samma  uppmaning  af  herr  Krister.  Slutet  af 
allt  blef,  att  dalkarlame  på  nytt  lofvade  marsken  trohet  och  lydnad. 
Han  och  hans  vänner  misstänkte,  att  drotseten  ville  uttränga  Karl  från 
höfdingskapet  öfver  Dalarne  och  få  sin  son  Karl  till  höfding  på  Väster- 
ås hus.  Därefter  kufvades  för  Karl  Knutssons  räkning  upproret  i  Värm- 
land af  lagmannen  i  Tiohärad,  riksrådet  Arvid  Svan. 

Under  tiden  hade  det  svenska  rådet  ånyo  förehaft  underhandlingar 
med  konung  Erik,  och » man  ansåg  det  nu  vara  »kommet  till  en  vän- 
lig dagtingan  mellan  honom  och  rikets  inbyggare»,  hvadan  Karl  Knuts- 
son på  herredagen  i  Arboga  den  6  mars  1438  nedlade  sitt  rikshöfvits- 
mannaskap.  Man  tackade  honom,  för  det  han  som  en  trogen  dandeman 
hade  förestått  ämbetet,  och  lofvade,  att  han  skulle  vara  skadeslös  för  alla 
angrepp  och  tilltal  med  anledning  af  hans  förvaltning. 

Konung  Erik  hade  emellertid  blifvit  oefterrättligare  än  någonsin 
tillförne.  Under  hela  vintern  1437 — 1438  upptogs  hans  tid  nästan  oaf- 
brutet  af  bemödanden  att  försäkra  hertig  Bogislav  om  tronföljden  i 
Danmark.  På  ett  danskt  riksmöte  i  april  1438  fordrade  han,  att  denne 
skulle  väljas  till  konung.  Det  danska  rådet  vägrade,  emedan  detta 
skulle  strida  mot  rikets  fria  valrätt,  och  det  fordrade  dessutom,  att  alla 
tyska  furstar  och  herrar  skulle  visas  nt  ur  landet.  Konungen  ned- 
prutade  då  sina  fordringar  därhän,  att  hertig  Bogislav  skulle  koras 
till  rikets  höf vitsman,  men  äfven  detta  rönte  motstånd,  rådet  ville  icke 
gifva  honom  mer  än  tvenne  slott  samt  fritt  tillträde  till  alla  borgar 
och  städer  i  landet,  men  inom  två  månader  skulle  alla  andra  pomrare 
hafva  återgifvit  sina  län,  hvilka  i  stället  skulle  anförtros  åt  danskar. 
Så  snart  mötet  var  förbi,  trampade  konungen  de  där  fattade  besluten 
under  fötterna.  Till  de  två  slotten,  som  hertigen  skulle  få,  lade  han 
ytterligare  tre,  genom  hvilka  han  gjordes  till  herre  öfver  Eyen,  på 
hvars  landsting  Erik  ock  framställde  honom  som  landets  herre  för  bön- 
derna, hvilka  konungen  vann  genom  beviljande  af  hvarjehanda  för- 
måner.  Till  sist  gjorde  Erik  sig  färdig  att  afresa,  som  man  trodde  till 


432  BfBDELTIDBNS  SENARE  SKEDE.      nNIONSTIDEHVARFVET. 

anionsmötet  i  Kalmar.  Utan  danska  rådets  vetskap  medtog  han  rikets 
skatt  och  kronans  gamla  klenoder,  och  när  han  hade  farit  ett  stycke 
väg,  ändrade  han  kurs,  brydde  sig  icke  om  att  styra  till  Kalmar,  ehuru 
vinden  var  gynnande,  utan  seglade  i  stället  till  Visby,  som  från  den 
stunden  blef  ett  röfvarnäste. 

Mot  slutet  af  juni  (1438)  reste  drotseten,  marsken  m.  fl.  svenskar 
till  Kalmar,  där  äfven  danska  riksråd  infunno  sig.  När  man  fick  veta, 
att  konungen  icke  ämade  komma,  inledde  man  likväl  underhandlingar. 
Danskarne,  som  nu,  ehuru  de  borde  hafva  funnit,  att  konung  Erik  var 
omöjlig  till  regent,  hade  frångått  sina  tidigare  uttalade  åsikter,  fram- 
ställde i  konungens  namn  hvarjehanda  fordringar,  att  man  skulle  åt 
honom  upplåta  alla  landets  slott  och  län  och  att  han  skulle  få  öfver- 
lämna  dem  åt  hvem  han  ville,  att  man  skulle  »lida  danska  män  inne 
i  riket»,  att  man  skulle  gifva  ersättning  åt  de  goda  män,  som  för  hans 
skull  lidit  skada  eller  utdrifvits,  att  man  skulle  återlämna  länen  åt 
alla  dem,  hvilka  han  hade  nämnt  till  deras  innehafvare  o.  s.  v.  Det 
svenska  rådet  afgaf  den  9  juli  ett  bestämdt  svar,  i  hvilket  de  förnekade 
danskarnes  rätt  att  uppträda  å  konungens  vägnar,  alldenstund  de,  en- 
ligt konungens  eget  bref,  voro  ombud  icke  för  honom  utan  för  det 
danska  rådet,  men  det  ville  likväl  svara  på  fordringarna,  hvilket  det 
gjorde  genom  att  hänvisa  till  de  beslut,  som  fattades  vid  mötet  i  Kal- 
mar 1436,  hvilka  svenskarne  ville  obrottsligen  hålla,  men  icke  ville  de 
medgifva,  att  konungen  lämnade  svenska  slott  åt  främlingar  och  att 
slottslofven  gafs  åt  hertig  Bogislav,  såsom  det  hade  skett  i  Danmark 
och  Norge;  gärna  sågo  de  danskar  och  andra  främlingar  i  riket  och 
ville  gifva  dem  all  hjälp  och  frihet  i  enlighet  med  förbindelsen 
mellan  rikena  och  Kalmar  dagtingan,  de  visste  sig  icke  hafva  för- 
drifvit  någon  på  ett  olagligt  sätt  o.  s.  v.  Danskarne  bådo,  att 
de  viUe  utsträcka  tiden,  inom  hvilken  konungen  skulle  få  återtaga 
regeringen;  därom,  svarade  svenskame,  ville  man  meddela  sig  med 
konungen  själf. 

Tonen  i  detta  svenskarnes  svar  visar,  att  en  viss  kylighet  hade 
inträdt  i  förhållandet  till  danskarne  och  till  unionstanken,  hvilket  se- 
nare än  tydligare  framgår  af  det  fördrag,  som  samma  dag  ingicks  mel- 
lan svenskar  och  danskar.  Man  erkänner  väl  Erik  som  de  tre  rikenas 
konung,  och  skulle  mellan  rikena  råda  den  största  endräkt,  men  något 
fullständigt  unionsfördrag  ville  man  icke  afsluta,  alldenstund  de  i  mötet 
deltagande  svenskarne  icke  hade  fått  fullmakt  därtill  och  några  norr- 
män icke  funnos  närvarande.  När  man  behöfde  välja  en  konung,  skulle 
ombud  från  de  tre  länderna  sammanträda,  och  då  skulle  bestämmas,  om 
man  skulle  välja  en  gemensam  konung  eller  om  hvart  rike  skulle  hafva 
sin  egen  konung.  Därmed  var  unionen  löst,  förbindelsen  mellan  rikena 
hade  fått  en  mera  tillfällig  natur,  och  således  hade  herr  E^rister  Nils- 
sons politik  lidit  ett  nederlag,  hvilket  nödvändigt  innebar  en  vinst  för 
Karl  Knutsson,  hos  hvilken  beslutet  hade  mognat  att  aldrig  låta  konung 


RESNINQBN  MOT  UNIONBN.      BNOBLBRBET  OCH  EABL  ENUTSSON.  433 

Erik  åter  komma  till  styrelsen,  ett  beslut  hvars  fullbordan  ingen  under- 
lättade mera  än  konungen  själf. 


Från  denna  tid  märker  man  å  marskens  sida  en  bestämd  sträfvan 
att  med  undanskjutande  af  alla  medtäflare  vinna  makten  i  Sverige.  Han 
sökte  gifva  fasthet  åt  sin  ställning  genom  att  söka  nya  släktförbindel- 
ser. Han  gifte  sig  (1438)  med  Katarina,  dotter  af  herr  Karl  Ormsson 
(gumshufvud)  på  Stora  Bjurum  i  Västergötland,  som  hade  i  förläning 
Västerås  med  underliggande  län,  och  på  samma  gång  gifte  sig  Karl 
Knutssons  halfsyster  Katarina  Stensdotter  (bjälke)  med  danska  riks- 
rådet Klaus  Nilsson  till  Ellinge  i  Skåne.  Förhållandet  till  konung 
Erik  inträdde  ock,  tvifvelsutan  genom  Karl  Knutssons  inflytande,  i  ett 
nytt  skede.  Vid  en  herredag  i  Tälje  (augusti  1438)  förbundo  sig 
hundraen  af  rikets  förnämligare  män,  »vid  den  ed,  som  de  hade  svurit 
deras  rike  Sverige,  utan  allt  bedrägeri,  arg  list  eller  undanflykt»,  att 
förblifva  vid  rikets  rätt,  lag,  privilegier,  frihet  och  goda  gamla  sed- 
vänjor såväl  i  tillkommande  tid  som  nu  och  att,  när  så  behöfdes,  be- 
skärma dem  med  lif  och  gods;  om  någon  bröte  denna  öfverenskommelse, 
skulle  de  andra  straffa  honom.  Vid  samma  tillfälle  uppmanades  konun- 
gen att  inom  tolf  veckor  infinna  sig  vid  Mora  stenar  och  där  stå  till 
svars;  kom  han  icke  eller  ville  han  icke  erkänna  rikets  lag  och  fri- 
heter, skulle  han  utan  vidare  vara  afsatt.  Innan  de  församlade  skildes, 
klagade  drotseten,  att  han  icke  hade  så  stora  förläningar,  att  de  mot- 
svarade hans  värdighet;  han  innehade  dock  Nyköpings  län  och  ett  stort 
område  i  västra  Uppland  jämte  en  del  af  Roslagen.  Han  fick  nu  ytter- 
ligare Gästrikland  och  förskaffade  sig  med  svek  Hälsingland.  Detta 
och  mycket  annat  gjorde  en  uppgörelse  mellan  marsken  och  drotseten 
nödvändig,  och  allting  antydde,  att  denna  icke  kunde  blifva  af  mycket 
vänskaplig  natur. 

Drotseten  var  den  förste  att  begynna  fientlighetema.  Under  mar- 
skens bröllopshögtidligheter  inledde  han  underhandlingar,  i  akt  och 
mening  att  Karl  Knutsson  skulle  skiljas  från  styrelsen,  hvilken  i  stället 
skulle  anförtros  åt  hen  Krister.  Anslaget  misslyckades,  ehuru 
biskopame  och  några  andra  stodo  på  drotsetens  sida.  På  ett  riksmöte 
i  Stockholm  (oktober  1438)  förklarade  Karl  Knutsson,  att  han  inga- 
lunda ville  dela  makten  med  någon,  utan  finge  de  välja  mellan  honom 
och  drotseten.  Karl  Knutsson  hyllades  då  till  riksföreståndare,  med 
rättighet  att  efter  rådets  hörande  utdela  län,  och  måste  alla,  som  redan 
erhållit  förläningar,  förnya  sin  slottslofven  till  marskens  hand,  d.  v.  s. 
förbinda  sig  att  vid  påfordran  till  honom  upplåta  länen.  Drotseten 
miste  flera  län,  som  lämnades  till  Matts  ödgislesson  (lilja),  herr  Nils 
Erengislesson  och  Ture  Stensson  (bjälke),  Karl  Knutssons  halfbroder. 
Karls  halfsysters  man  herr  Nils  Stensson  (natt  och  dag)  fordrade  större 

Sveriges  historia.     II.  28 


434  MBDBLTIDBNS  SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHYÅRFVET. 

förläningar,  men  Karl  rådde  honom  att  minska  antalet  af  sina  svenner, 
ett  råd  som  väckte  en  viss  kylighet  mellan  de  två  fränderna.  Marsken 
red  därefter  npp  till  Dalarne,  där  man  lofvade  honom  lydnad  och  er- 
lade  böter  för  mordet  på  hans  fogde. 

Förbittringen  mot  konung  Erik  var  icke  längre  inskränkt  till 
Sverige.  Under  det  man  i  Norge  hade  åter  försonat  sig  med  konungen, 
bröt  missnöjet  löst  i  Danmark.  De  store  voro,  såsom  redan  är  berättadt, 
missnöjda  med  hans  försök  att  betaga  riket  dess  rätt  att  välja  en  efter- 
trädare, bönderna  reste  sig  icke  så  mycket  mot  konungen  som  mot  de 
privilegierade  stånden,  hvilka  i  följd  däraf  sågo  sig  föranlåtna  att  sig 
till  stöd  skaffa  landet  en  ny  konung.  Med  åsidosättande  af  all  billig- 
het och  kränkande  de  tidigare  träffade  öfverenskommelserna  inkallade 
det  danska  rådet  i  oktober  1438  konung  Eriks  systerson  hertig  Kristofer 
af  Bajern  och  lofvade  honom  de  tre  rikenas  kronor.  Han  hörsammade 
kallelsen  och  utfärdade  den  15  november  en  skrifvelse  till  det  svenska 
rådet,  i  hvilken  han  klagar  öfver  morbroderns  tyranniska  styrelse  och 
erbjuder  sig  att  blifva  konung.  Han  beder  att  få  snart  svar  på  sin 
framställning,  men  man  synes  icke  i  Sverige  hafva  t&at  mycken  vikt 
vid  hans  anbud,  under  det  man  där  var  förbittrad  öfver  den  myndig- 
het, som  det  danska  rådet  hade  tillvällat  sig. 

Man  var  i  Sverige  tillräckligt  upptagen  af  stridigheterna  mellan 
Karl  Knutsson  och  herr  Krister  Nilsson,  till  hvilken  numera  Nils 
Stensson  (natt  och  dag)  hade  öppet  slutit  sig.  Den  nyvalde  ärkebiskopen 
Nils  Ragvaldsson,  hvilken  vi  förut  lärt  känna  som  biskop  i  Växjö  och 
Sveriges  ombud  vid  kyrkomötet  i  Basel,  en  lärd,  erfaren  man  med  ett 
mildt  och  fredligt  sinnelag,  samt  biskop  Tomas  och  Bengt  Jönsson 
(oxenstjäma)  varnade  Karl  Knutsson  för  de  tvenne  missnöjdas  stämp- 
lingar;  Bengt  reste,  på  Karls  begäran,  till  Nyköping  för  att  göra  herr 
Krister,  som  var  hans  svärfader,  föreställningar. 

Den  7  januari  1439  skulle  ett  möte  hållas  i  Söderköping,  förnäm- 
ligast för  att  man  skulle  komma  öfverens  om  förfaringssättet  mot  så- 
dana fästen,  hvilkas  höfyitsmän  icke  ansågos  vara  fullt  pålitliga;  utan 
tvifvel  tänkte  man  i  synnerhet  på  herrarne  af  Vasa-  samt  Natt  och  Dag- 
ätterna, hvilka  innehade,  jämte  andra,  de  viktiga  slotten  vid  Nykö- 
ping och  Kalmar.  Nedkommen  till  Östergötland  fick  Karl  Knutsson 
höra,  huru  Karl  Kristersson  (Vasa)  och  hans  egen  svåger  Nils  Stens- 
son utöfvade  h varjehanda  öfvervåld  för  att  kunna  förse  Ringstadaholms 
fäste  med  nödiga  munförråd  i  händelse  af  ett  anfall.  Genom  ställande 
af  gisslan  förmådde  riksföreståndaren  sin  svåger  att  komma  ned  till 
Söderköping;  han  uppgaf  som  orsak  till  sitt  affall,  att  herr  Krister 
Nilsson  sagt  Karl  ämna  fördärfva  honom  och  hans  fränder.  Nu  åväga- 
bragtes  en  skenbar  försoning,  efter  hvars  ingående  Karl  mottog,  som 
svar  på  Bengt  Jönssons  bemedling,  ett  bref  från  herr  Krister,  i  hvilket 
denne  förklarar,  att  han  samt  herr  Nils  Stensson  och  dennes  bröder  voro 
fast  beslutna  att  återinkalla  i  riket  konung  Erik.    Dessa  stämplingar, 


BESNINQBN   MOT  UNIONEN.      ENGELBREKT  OCH  EARL  ENUTSSON.  435 

som  stodo  i  nppenbar  strid  mot  rikets  mäns  föregående  beslut,  måste 
naturligtvis  Kari  Knutsson  söka  kväfva  medelst  kraftiga  åtgärder.  Han 
sände  vid  midten  af  januari  en  af  sina  svenner  med  fyrtio  män  till 
Refvelsta  gård,  där  herr  Krister  tillbragte  julen.  Under  natten  bröt 
man  sig  in,  fällde  några  af  gårdsfolket,  kastade  herr  Krister  på  en 
släde  och  förde  honom  till  Örebro  hus.  Icke  ens  hans  maka  hade  oskadd 
undkommit  striden. 

Riksföreståndaren  hade  under  tiden  vidtagit  åtgärder  för  att  fä 
pålitliga  slottshöfdingar.  Erik  Turesson  (bjälke)  och  Arvid  Svan  sände 
han  till  Kalmar  för  att  taga  fästet  ifrån  herrame  Bengt  Stensson  och 
Bo  Stensson  (natt  och  dag).  Själf  begaf  han  sig  ned  till  Älfsborg, 
hvilket  han  tog  ifrån  Henrik  Snakenborg  och  i  stället  lämnade  till  sin 
halfbroder  Ture  Stensson  (bjälke).  Under  återvägen  fick  han  bud,  att 
herr  Krister  var  fången,  och  skyndade  då  att  uppsöka  honom.  Herr 
Krister  var  mycket  foglig,  upplät  åt  Karl  alla  sina  slott  och  för- 
hjälpte honom  att  få  i  sina  händer  Nyköpings  hus,  hvilket  besättningen 
ville  försvara;  af  alla  sina  förläningar  fick  han  icke  behålla  mera  än 
Viborgs  visserligen  viktiga  men  mycket  afsides  liggande  fäste. 

Nils  Stensson  (natt  och  dag)  på  Stegeborg  begynte,  så  fort  riks- 
föreståndaren hade  lämnat  Östergötland,  att  bruka  öfvervåld.  Karl 
Knutsson  skyndade,  så  snart  han  hade  fått  Nyköping  i  sitt  våld,  ned 
till  Stegeborg  och  sände  ärkebiskop  Nils,  biskop  Tomas  och  herr 
Krister  att  inleda  underhandlingar  med  den  upproriske  slottshöfdingen. 
Då  detta  icke  ledde  till  något,  begyntes  en  belägring.  Karl  Kristers- 
son, hvilken  hade  fått  befallning  att  deltaga  i  denna,  vägrade  och  upp- 
gaf  frivilligt  sitt  fäste  Bingstadaholm,  hvarefter  han  drog  sig  tillbaka 
med  fadern  till  Viborg.  Där  stannade  de,  till  dess  Sverige  hade  fått 
en  ny  konung.  Nils  Stensson  begagnade  sig  af  underhandlingar,  som 
han  hade  inledt,  för  att  komma  ut  från  sitt  fäste  och  flydde  öfver  tUl 
konung  Erik  på  Visborg,  hos  hvilken  äfven  brodern  herr  Bo  Stensson, 
brorsonen  Måns  Bengtsson  samt  Magnus  Gren  befunno  sig. 

Konung  Erik,  icke  låtsande  om  sin  afsättning  och  för  ett  ögon- 
blick åsidosättande  sin  dådlöshet,  utfärdade  den  19  mars  1439  en  skrif- 
velse,  i  hvilken  Karl  Knutsson  förklarades  afsatt  från  marskämbetet, 
hvilket  i  stället  lämnades  åt  Nils  Stensson.  Konungens  bref  upplästes 
från  predikstolarna,  men  man  kan  icke  säga,  att  den  nye  marsken, 
som  hade  återvändt  till  Östergötland  med  väpnad  styrka,  var  mycket 
mån  om  ordning.  Under  det  hans  fullmakt  upplästes  från  predikstolen 
i  Vadstena  klosterkyrka,  öppnade  hans  män  en  kista  i  själf  va  kyrkan 
och  öfvade  hvarjehanda  annat  öfvervåld,  för  hvilket  de  lystes  i  bann. 
Det  mot  slutet  af  april  i  Stockholm  församlade  rådet  förklarade  Karl 
Knutssons  afsättning  från  marskämbetet  ogiltig  och  uppmanade  öst- 
götame  att  rusta  sig  mot  Nils  Stensson,  som  hade  fört  in  i  riket  danne- 
brogen  till  att  nedtrycka  Sveriges  tre  kronor,  och  skulle  de  icke  få 
hysa  eller   föda  några  af  Nils'  folk.    Nils  flydde  snart  åter  till  Gott- 


436  MEDELTIDENS  SBNÅBE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

land,  där  han  försökte  öfvertala  kon  ang  Erik  till  ett  anfall  på  Sverige. 
Ehara  det  svenska  rådet  i  dessa  ärenden  hade  stått  på  Karl  Knutssons 
sida,  hade  en  stor  del  likväl  icke  uppgifvit  tanken  på  att  återställa 
unionen.  Under  det  Karl  var  sysselsatt  med  belägringen  af  Stegeborg 
och  med  befriandet  af  Ålfsborg,  som  på  konung  Eriks  bud  hade  an- 
fallits af  norrmännen,  samlades  rådet  i  Stockholm  (den  5 — 11  juni)  och 
beslöt,  att  Erik  skulle  fortfarande  anses  som  konung  med  anspråk  på 
underhåll  men  utan  rätt  att  föra  regeringen,  hvilken  i  stället  skulle 
förestås  af  systersonen  hertig  Kristofer;  om  Erik  ville  för  dennes  räk- 
ning afstå  kronan,  skulle  han  erhålla  en  afträdessumma.  Detta  allt 
skulle  dock  gälla  allenast  under  förutsättning,  att  Erik  ville  godkänna 
Kalmarfördraget  af  år  1436;  vägrade  han  detta,  skulle  man  utan  vidare 
skrida  till  nytt  val.  Hans  Kröpelin  sändes  ned  till  Stegeborg  för  att 
bringa  Karl  Elnutsson  underrättelse  om  de  fattade  besluten,  och  han 
seglade  därefter  öfver  till  Grottland  för  att  meddela  dem  åt  konung 
Erik,  hvilken  kort  därefter  erhöll  det  danska  rådets  uppsägelsebref,  ut- 
färdadt  den  23  juni  (1439),  och  i  förbittringen  däröfver  beslöt  att  an- 
falla Sverige.  Han  seglade  öfver  till  Östergötland  och  kom  den  25  juli 
till  Stegeborg,  hvarifrån  Karl  Knutsson  några  dagar  tidigare  hade  af- 
lägsnat  sig  efter  att  hafva  med  besättningen  af  slutit  ett  stillestånd. 
Konungen  förklarade,  i  en  utfärdad  kungörelse,  att  han  ville  rätta  sig 
efter  Kalmarbeslutet  af  år  1436,  och  uppmanade  Karl  och  rådet  att  in- 
finna sig  hos  honom,  men  ingen  kom,  och  allt  hvad  han  vann  var  ett 
stillestånd  för  några  veckor.  Han  afvaktade  dock  icke  dess  utgång 
eller  de  underhandlingar,  som  under  dess  lopp  skulle  föras,  utan  seg- 
lade åter  till  Gottland.  Det  svenska  rådet  sammanträdde  då  i  Tälje, 
där  det  högtidligen  uppsade  konung  Erik  tro  och  huldhet  vid  den 
helige  Mikaels  tid  (den  29  september).  Man  bragte  äfven  på  tal  att 
välja  ny  konung,  och  ärkebiskop  Nils  föreslog  hertig  Elristofer,  men 
detta  väckte  motstånd,  och  man  beslöt  att  tills  vidare  låta  Karl  Knuts- 
son behålla  makten,  till  dess  alla  fösten  i  Sverige  voro  i  händerna  på 
pålitliga  svenska  mäQ.  Herrar  Bo  och  Bengt  Stenssöner  och  deras 
broder  Nils,  som  voro  inneslutna  i  det  med  konung  Erik  ingångna 
stilleståndsfördraget,  infunne  sig  i  Tälje  för  att  ingå  förlikning  med 
Sveriges  män.  De  miste  sina  viktigaste  län.  Stegeborg,  som  lämnades 
åt  Erengisle  Nilsson,  och  Kalmar,  som  anförtroddes  åt  Gustaf  Anunds- 
son  (Sture,  tre  sjöblad)  och  Birger  TroUe,  men  fingo  dock  några  för- 
läningar,  hvilket  icke  hindrade  Nils  och  hans  broder  herr  Bo  att  snart 
återvända  till  konung  Erik,  under  det  den  förres  svenner  utöfvade  all- 
sköns öfver  våld  i  Östergötland.  Nils  återkom  dit  för  att  upptaga  stri- 
den men  blef  kort  efter  landstigningen  gripen  af  Karls  folk  och  in- 
förd till  Norrköping,  där  han  afled  (1439),  ett  offer  för  pesten,  som 
denna  tid  rasade  inom  och  utom  Sverige.  Ombud  för  Sveriges  och  Dan- 
marks råd  jämte  hertig  Kristofers  hofmästare  hade  emellertid  (novem- 
ber 1439)  öfverenskoramit  om  frid  mellan  rikena  och  om  upprätthållande 


RESNINGEN  MOT  UNIONEN.      ENGELBREKT  OCH  EARL  ENUTSSON. 


437 


af  1438  års  Kalmarfördrag  med  undantag  af  hvad  detta  innehöll  om 
konung  Erik;  ett  nytt  möte  skulle  hållas  nästkommande  midsommar  i 
Kalmar. 

Man  kan  icke  påstå,  att  de  svenska  stormännen  vid  denna  tid 
drefvo  någon  synnerligen  stadig  politik;  man  vacklade  mellan  tankarna 
på  svensk  själf ständighet  och  ett  återupp- 
tagande af  unionen,  ehuru  denna  blifvit  i 
grunden  kränkt  genom  det  danska  rådets 
egenmäktiga  inkallande  af  hertig  Kristofer. 
Ehuru  man  i  november  1439  öfverenskom  om 
ett  unionsmöte  i  Kalmar  i  juni  1440,  då 
konung  skulle  väljas,  hvarvid  man  tänkte  på 
val  af  en  unionskonung,  förklarades  enhälligt 
på  en  herredag  i  Arboga,  som  hölls  i  januari 
1440,  att  man  ingalunda  skulle  välja  en 
främling  till  konung  utan  en  inhemsk  man, 
och  valet  skulle  försiggå  på  en  riksdag  som 
skulle  hållas  i  Arboga  i  september  månad. 
Under  tiden  sökte  Karl  Knutsson  att  komma 
i  besittning  af  det  enda  svenska  slott,  som 
ännu  hölls  konung  Erik  till  hända,  nämligen 
Borgholms,  hvilket  innehades  af  herr  Magnus 
Gren.  Det  föll  i  slutet  af  juli.  Dessförinnan 
hade  Karl  öfvertagit  Åbo  och  Kastelholms 
hus  med  underliggande  län,  hvilka  hade  blif- 
vit lediga  genom  den  alltid  ärlige  Hans 
Kröpelins  död. 

Kalmarmötet  hade  aldrig  kommit  till 
stånd,  men  när  Karl  Knutsson  efter  Borg- 
holms intagande  begaf  sig  till  Kalmar,  möt- 
tes han  där  af  ärkebiskop  Hans  Laxman  från 
Lund  och  danska  riksrådet  Klaus  Nilsson 
till  Ellinge,  som  var  gift  med  Karls  half- 
syster  Kristina  Stensdotter  (bjälke),  hvilka 
å  hertig  Kristofers  vägnar  erbjödo  Karl 
h varjehanda  förmåner,  därest  han  ville  främja  hertigens  sak.  De 
skildrade  honom  med  de  fagraste  färger, 

huru  han  var  manlig,  mild  ocli  vis 
och  att  skönare  person  kunde  ej  vara 
bland  alla  herrar  i  yärldene  äro, 
förutan  svek  är  han  fulltro  (trofast), 
han  är  ock  alltid  glad  och  fro  (lustig). 

Den   rosande   skildringen   synes   icke   riktigt   svara   mot  den  enda 
bild  af  Kristofer  som  finnes  bevarad  (fig.  345),  ifall  den  är  trogen. 
*  Konungens  klädnad  är  röd. 


Konung  Kristofer.* 


438  MBDBLTIDBNS  SBNABB  SKBDB.      UNIONBTIDBHVABFVBT. 

Hertigen,  som  vid  denna  tid  kallade  sig  Danmarks,  slavers  och 
götars  konung,  pfalzgrefve  vid  Rhen  och  hertig  i  Bajern,  stadfäste  den 
17  augusti  allt  hvad  hans  ombud  hade  lofvat. 


2. 

Konung  Kristofer. 
1441-1448. 

Vid  riksdagen  i  Arboga,  den  29  september  1440,  aflade  Karl 
Knutsson  räkenskap  för  sin  förvaltning  af  rikets  medel,  hvilken  god- 
kändes, framhöll  därefter,  i  hvilken  nöd  riket  befann  sig,  när  han  valdes 
till  höfvitsman,  och  huruledes  nu  allt  landet  vore  fritt  och  enigt.  Han 
ville  underkasta  sig,  hvad  riksdagen  ville  besluta,  men  bad  de  försam- 
lade besinna,  att  han  för  rikets  bästa  hade  satt  sig  i  öfvermåttan  stor 
skuld,  så  att  om  honom  ingen  ersättning  gåfves,  skulle  hans  barn  brin- 
gas till  tiggarstafven.  Han  gick  ut,  medan  man  öfverlade,  och  sedan 
man  hade  tillsport  honom  om  hans  önskningar,  tillförsäkrade  man 
honom  Finland  som  län  och  Öland  som  en  pant,  hvilken  skulle  seder- 
mera inlösas  från  hans  arf vingar  för  20,000  mark  penningar*,  h varjämte 
samtliga  närvarande  gingo  i  borgen  för  att  han  och  hans  arfvingar 
skulle  hållas  fullkomligt  skadeslösa  för  allt  hvad  han  såsom  rikets 
höfvitsman  hade  gjort.  Därefter  valdes  Kristofer  till  konung,  så- 
vida han  ville  gifva  en  högtidlig  försäkran  att  hålla  vissa  punkter,  som 
man  äskade  af  honom.  I  januari  1441  kallade  Kristofer  den  mäktige 
marsken  till  Halmstad  och  öfveröste  honom  med  vänskapsbetygelser,  lät 
bedja  honom  vara  för  sig  en  fader,  och  skulle  han  vara  honom  en  tro- 
gen  son,  hvarpå  marsken  genmälde,  att  ville  Kristofer  bete  sig  mot 
honom  som  en  fader,  skulle  han  i  Karl  finna  en  trogen  man.  Den 
25  april  afgaf  Kristofer  sin  konungaförsäkran  af  följande  innehåll: 
Sveriges  lag  och  friheter  skulle  upprätthållas,  och  ville  man  förbättra 
lagen,  skulle  han  stadfästa  det.  Till  riksråd  skulle  allenast  infödda 
svenskar  tagas  och  dessa  i  enlighet  med  rikets  råds  rade.  Alla  slott 
skulle  vid  Kristofers  död  upplåtas  åt  ärkebiskopen,  drotseten,  lag- 
mannen i  Uppland  och  tre  goda  män,  som  rådet  därtill  valde.  Alla 
svenska  slott,  län  och  Uppsala  öds  gods  skulle  lämnas  åt  infödda 
svenskar,  efter  råds  rade.  Så  ofta  Kristofer  befann  sig  i  Sverige,  skulle 
han  hafva  omkring  sig  svenska  ämbetsmän,  hofmästare,  kansler,  kam- 
marmästare, köksmästare,  skänk  och  fodermarsk,  hvilka  alla  skulle 
nämnas  efter  råds  rade.  Kristofer  skulle  efter  omständigheterna  uppe- 
hålla sig  i  hvart  rike,  och  skulle  aldrig  rättskipningen  ligga  nere  under 
hans   frånvaro,   rikets   skatt   skulle   stanna    inom  riket  och  erläggas  i 

*  Karl  hade  begärt,  att  pantsmnman  skulle  sättas  till  40,000  mark  penningar,  hvartill 
den  äfven  höjdes  följande  år. 


KONUNG  KMSTOPBR.  439 

vaxor;  rikets  drätsel  skulle  förvaras  i  Sverige  och  förvaltas  af  dem  som 
rådet  ansåg  lämpligast  därtill;  hvad  som  ej  åtginge  för  konungens  be- 
hof,  skulle  förvaras  i  drätseln,  och  skulle  aldrig  något  utföras  därifrån, 
därest  konungen  ej  behöfde  fara  utanför  de  tre  rikena  och  för  sådan 
orsaks  skull  mottog  bidrag  från  dem  alla  tre.  Alla  bref  och  hand- 
lingar rörande  Sverige,  som  blifvit  förda  till  Danmark  och  Norge,  skulle 
återställas  vid  midsommarstiden.  Kristofer  skulle  »med  all  makt  och 
troskap  hjälpa,  därom  arbeta  och  arbeta  låta»,  att  Gottland  åter  komme 
under  Sverige,  såsom  tillbörligt  var.  Svenskar  skulle  icke  behöf va  er- 
lägga tull  vid  det  norska  fästet  Bohus.  Därest  något  vunnes  från  Ryss- 
land genom  dagtingan  eller  örlig,  skulle  det  läggas  under  Sverige.  De, 
som  under  ofriden  uppburit  något  från  deras  gods,  som  hade  lämnat 
landet,  skulle  få  behålla  det.  Om  mynt  och  tull  skulle  bestämmelser 
gifvas  efter  råds  rade.  De,  som  lidit  skada  under  konung  Eriks  hol- 
steinska   krig  och  annars,  skulle  efter  bästa  förmåga  göras  skadeslösa. 

Vid  midsommaren  infann  sig  det  svenska  rådet  i  Kalmar  för  att 
möta  konungen,  hvilken  dock,  hindrad  af  ett  uppror  af  de  jutska  bön- 
derna, som  icke  ville  erlägga  en  ny  skatt,  icke  kunde  komma  förr- 
än den  8  september.  Man  mottog  honom  med  en  högtidlig  procession 
och  bröt  sedan  upp  för  att  följa  honom  till  Stockholm.  Vid  Södra 
Staket  mötte  dem  marsken  med  en  stor  skara.  Följet  var  nu  så  an- 
senligt, att  konungens  ämbetsmän  klagade  öfver  brist  på  mat  och  öl, 
men  Karl  Knutsson  gaf  dem  allt  hvad  de  behöfde.  Konungen  stannade 
ett  par  dagar  på  Valmundsön  (nu  Djurgården)  och  gick  sedan  öfver  till 
Södermalm,  där  svenskame,  anförda  af  biskopame,  mötte  honom.  Nu 
skedde  det  högtidliga  intåget  i  staden.  Konungen  och  marsken  gingo 
arm  i  arm,  och  folket  mumlade  hörbart,  att  det  hade  varit  vida  bättre, 
om  man  till  konung  hade  fått  marsken,  som  såg  mycket  ansenligare  ut.* 
På  Stockholms  slott  var  marsken  värd.  Den  13  september  1441  hylla- 
des konungen  vid  Mora  stenar,  och  den  14  kröntes  han  i  Uppsala,  vid 
hvilket  tillfälle  70  svenskar,  danskar  och  bäjrare  slogos  till  riddare, 
främst  af  alla  Karl  Knutsson. 

Under  tiden  vistades  den  afsatte  konung  Erik  på  Gottland,  hvarest 
han  hade  åt  sig  uppbyggt  ett  säkert  fäste,  Visborg.  Af  fästet  åter- 
stå nu  allenast  oansenliga  lämningar  tack  vare  gångna  tiders  vanda- 
lism. Det  var  svårt  att  förjaga  Erik,  hvilken  ännu  icke  hade  förlorat 
något  af  den  envishet,  som  hade  beredt  hans  rikens  och  hans  egen  o- 
lycka,  och  hvilken  därborta  hade  en  sysselsättning,  som  passade  hans 
oroliga  och  våldsamma  lynne,  i  utplundrande  af  fredliga  sjöfarande. 
Han  hade  i  sitt  våld  icke  allenast  fästet  utan  äfven  staden,  som  var, 
efter  tidens  förhållanden,  väl  beföst. 


*  Karl  Knatsson  knnde  icke  berömma  sig  af  kroppslig  skönhet,  om  vi  döma  efter 
den  samtida  snidade  bild,  som  förekommer  i  Qripsholm.  Den  bär  foUkomligt  prägeln  af 
en  realistisk  framställning.     (Se  nästa  sid.  fig.  346) 


346.    Konung  Karl  Knutsson. 


KONUNG  EBI8T0FEB.  441 

Under  det  konung  Kristofers  val  förbereddes,  hade  hvarjehanda 
rykten  om  hans  personlighet  varit  i  omlopp:  enligt  somliga  var  han 
mycket  barsk  och  hård,  under  det  andra  sade  honom  vara  ytterst  god- 
modig och  gladlynt.  Karlskrönikan,  som  likväl  är  något  partisk,  säger 
sig  icke  hafva  en  enda  dygd  att  berätta  om  honom;  han  var  hetsig  och 
vinnlade  sig  om  att  stifta  oenighet,  han  var  dålig  i  tal  och  lefverne, 
svor  och  dobblade  o.  s.  v.  När  vi  gå  att  granska  de  inre  förhållandena 
under  konung  Kristofers  tid,  skola  vi  se  till,  i  hvilken  mån  de  verk- 
liga förhållandena  gifva  stöd  åt  detta  klander.  Hans  yttre  politik  är 
ägnad  att  ådraga  honom  beskyllningen  för  ombytlighet  och  brist  på 
ordhållighet. 

Förhållandet  mellan  de  tre  rikena  var  icke  detsamma  under  Kris- 
tofers tid  som  under  Eriks.  Danskarne  voro  icke  längre  så  mycket 
gynnade  som  förr,  och  konungen  ägnade  mera  jämn  omvårdnad  åt  de 
tre  rikena.  Han  uppehöll  sig  ofta,  ibland  långa  tider,  i  Sverige,  och 
under  det  han  var  frånvarande,  sköttes  regeringsärendena  af  därtill  ut- 
nämnda personer. 

Man  kan  icke  säga,  att  Kristofers  regering  utgör  en  fortsättning 
af  den  union,  som  Margareta  stiftade  och  som  sedermera  rikets  råd 
gång  efter  annan  sökte  förnya.  I  de  många  föreningshandlingarna  före- 
skrefs  gemensamt  konungaval,  men  ett  sådant  hade  denna  gång  icke 
skett:  danskarne  valde  den  bajerske  hertigen  till  sin  konung  år  1440, 
svenskarne  följde  deras  exempel  samma  år,  men  norrmännen  dröjde 
ända  till  år  1442.  Det  danska  rådet  hade  genom  sitt  egenmäktiga  för- 
farande brutit  den  bestående  unionen;  därigenom  att  de  tre  rikena  till 
sist  valde  samme  konung  bildades  en  ny  union,  hvilken  dock  icke  blef 
af  stor  varaktighet. 

För  hansfitn  var  den  i  Norden  timade  regementsförändringen  af  största 
vikt;  hon  hade  ock  på  det  ifrigaste  befrämjat  den.  I  Lybeck  fördes 
underhandlingarna  mellan  det  danska  rådet  och  den  bajerske  hertigen, 
och  hansestäderna  fordrade  för  den  hjälp  de  gåfvo  ett  förnyande  af 
alla  sina  gamla  förmåner.  Man  tillförsäkrade  dem  detta,  och  de  fingo 
således,  efter  vanligheten,  en  riklig  lön  för  det  de  omhuldade  sin  egen 
fördel.  Konung  Erik  hade,  för  att  göra  hanseaterna  skada,  gynnat 
engelsmännens  och  de  holländska  städernas  handel  på  Norge,  och  spän- 
ningen hade  blifvit  så  stor,  att  gång  efter  annan  krig  fördes  mellan 
nordsjö-  och  östersjöstäderna;  fejden,  som  naturligtvis  i  väsentlig  mån 
gick  ut  på  rof  och  kaparväsen,  var  i  allmänhet  till  förmån  för  öster- 
sjöstäderna,  men  deras  handel  led  emellertid  så  mycket,  att  freden  var 
högeligen  efterlängtad.  Konung  Erik  hade,  för  att  vinna  vänner  äfven 
inom  hansan,  skänkt  understöd  åt  det  nya,  demokratiska  rådet  i  Ro- 
stock, och  de  maktägande  i  de  andra  städerna,  som  därigenom  funno 
sin  ställning  hotad,  behöfde  yttre  hjälp  mot  den  mecklenburgska  staden. 
Ville  Kristofer  förbjuda  holländarne  all  handel  på  Östersjön  och  för- 
binda  sig   att   undandraga  rostockame  allt  stöd,  vore  hansan  benägen 


442 


MEDELTIDENS  SENÅRE  SKEDE.      UNIONSTIDBHVÅRFVET. 


att  gifva  honom  hjälp,  och  för  honom  måste  denna  vara  så  mycket 
Yälkomnare,  som  han  alldeles  saknade  en  flotta,  så  att  han,  när  han 
skulle  fara  öfver  till  Sverige  för  att  erkännas  som  dess  konang,  måste 
underhandla  med  danzigarne  för  att  komma  i  besittning  af  nödiga  far- 
koster. Förhållandet  mellan  hansestäderna  och  konung  Kristofer  blef 
dock  af  tämligen  växlande  art.  Ju  mer  hans  utsikter  att  få  Nordens 
tre  kronor  blefvo  vissa,  desto  mer  svalnade  hans  vänskap  för  de  Nordens 
välförd  hotande  och  dock  så  oumbärliga  köpmansstäderna,  och  den  fred, 
han   år    1441    bemedlade   mellan   dem  och  hoUändarne,  fyllde  de  förra 


340.    Konung  Kristofera  sigill. 

med  icke  oberättigade  misstankar,  att  den  stund  väl  kunde  komma,  då 
äfven  konung  Kristofer  kunde  vända  sig  mot  deras  intressen.  Hans 
benägenhet  att  gynna  de  västra  handelsstäderna  hindrade  honom  dock 
ej  från  att  rikta  sig  på  deras  bekostnad. 

En  annan,  som  vann  på  ombytet  af  konung,  var  grefve  Adolf  af 
Holstein,  som,  motarbetad  af  konung  Erik,  naturligtvis  sökte  vinna  den 
nye  tronpretendentens  bevågenhet.  Han  fick  ock  af  Kristofer  Slesvig 
som  ett  ärftligt  län. 

Under  vintermånaderna  i  början  af  år  1442  red  konung  Kristofer 
sin  eriksgata  genom  Sverige  och  mottog  sedan  under  högsommaren 
den    norska   konungakronan.    Först   nyårsdagen  år  1443  kröntes  han  i 


KONUNG  ERISTOFEB. 


443 


Danmark.  Nu  vorden  trygg  i  besittningen  af  de  nordiska  rikena  och 
glömsk  af  tidigare  förbindelser  upptog  han  åtminstone  i  någon  mån 
konung  Eriks  handelspolitik  och  gaf  den  1  juni  åt  Amsterdams  borgare 
samma  friheter  i  Norge,  som  Östersjöns  hansestäder  åtnjöto. 

Det  följande  året,  något  före  midsommar,  hölls  ett  stort  unions- 
möte i  Kalmar.  Af  hvad  orsak  det  hölls  och  hvad  där  uträttades,  är 
numera  icke  kändt.  Allenast  af  en  liten  tilldragelse  från  mötet  har 
minnet  bevarats  i  en  urkund.  I  Kalmar  hade  infunnit  sig  ärkebiskop 
Tuve  från  Lund,  hvilken,  när  han  gick  genom  stadens  gator,  lät  bära 
framför  sig  det  på  en  lång  stång  fästa  ärkebiskopskorset.  De  svenska 
andlige,  som  deltogo  i  mötet,  sågo  häri  ett  försök  å  lundaärkebiskopens 
sida  att  upplifva  företrädames  anspråk  på  primatet  öfver  Sverige,  och 
biskoparne  Nils  König  från  Linköping,  Erik  Birgersson  från  Strängnäs 
och  Lars  Mikaelsson  från  Växjö 
uppsatte  en  högtidlig  protest  mot 
de  för  svenska  kyi'kans  själfstän- 
dighet  menliga  slutsatser,  som 
kunde  dragas  af  den  danske  ärke- 
biskopens beteende,  hvilket  denne 
påstod  icke  vara  gjordt  i  ond  af- 
sikt  utan  af  fromhet  och  för  att 
ära  konungen;  han  skulle  gärna 
unna  uppsalaärkebiskopen,  om  han 
komme  ned  till  Danmark,  att  där 
bära  korset  framför  sig.  Striden 
om  primatet  fortsattes  och  löstes 
på  det  sätt,  att  de  danska  ärke- 
biskopame  väl  fingo  behålla  titeln 
men  icke  något  mera,  och  påfven 
tillade  herr  Nils  Ragvaldssons 
efterträdare  på  Uppsala  ärkebiskopsstol,  herr  Jöns  Bengtsson  (oxen- 
stjärna), titeln  priraas  Sveciae,  hvilket  denne  på  svenska  återgaf  med 
Sveriges  förste,  h  var  uti  man  sedan,  med  orätt,  velat  se  ett  begär  hos 
den  öfvermodige  mannen  att  tillägna  sig  en  världslig  furstetitel. 

Hansestäderna  blefvo  allt  mindre  belåtna  med  konung  Kristofer. 
För  morbrodern,  som  från  Gottland  gjorde  handelsfärderna  det  svåraste 
afbräek,  lade  han  inga  allvarliga  hinder  i  vägen  —  det  berättas  till 
och  med,  att  han,  då  det  klagades  öfver  konung  Eriks  röfverier,  svarat, 
att  morbrodern  bodde  på  ett  sådant  skär,  att  han  väl  behöfde  se  sig 
om  efter  inkomster  för  att  kunna  bärga  sig  — ,  och  han  inledde  förbin- 
delser med  de  nordtyska  furstarne,  hvilka  hansestäderna  i  allmänhet 
sågo  med  misstänksamma  blickar.  Ltineburgarne  sökte  han  draga  i  sin 
tjänst,  och  han  blef  genom  gifte  befryndad  med  brandenburgarne.  I 
september  1445  firades  hans  bröllop  med  den  fjortonåriga  Dorotea,  dotter 
af  markgrefve  Johan  alkemisten.    Man  klagade  öfver  den  snålhet,  med 


348.    Konung  Kristofers  sekret. 


444  MBDBLTIDBN8  8EKARB  SKEDE.      UNIONSTIDBHVABPVET. 

hvilken  festen  firades;  sedan  tre  dagar  voro  gångna,  fingo  gästerna  lefva 
på  egen  bekostnad,  och  i  allmänhet  undfägnades  de  tyska  gästerna  rik- 
ligare än  de  nordiska,  hvilket  till  sist  föranledde  dessa  att  gOra  konun- 
gen föreställningar  angående  hans  mannamån.  Han  blef  förnärmad, 
ville,  heter  det,  på  åtta  dagar  ej  tala  med  någon  men  skilde  likväl  sina 
bäjrare  ifrån  sig.  Det  finnes  inga  urkundliga  bevis,  att  konung  Kris- 
tofer, i  likhet  med  morbrodern,  gifvit  svenska  förläningar  åt  tyskar 
eller  andra  utlänningar.  Äfven  hansestädema  hade  vid  förmälnings- 
högtidlighetema  ombud,  som  här  omsider  utverkade  en  stadfästelse  å 
de  friheter,  som  hansan  haft  i  Sverige,  med  villkor  att  svenskar  åtnjöto 
inom  deras  område  enahanda  förmåner. 

Sedan  år  1441  ett  tioårigt  stillestånd  blifvit,  såsom  redan  är  nämndt, 
under  konung  Kristofers  bemedling,  afslutet  mellan  de  nederländska 
och  vendiska  sjöstäderna,  var  det  allenast  konung  Erik,  som  gjorde 
sjöfarten  osäker.  Hans  folk  uppbrände  Trosa,  som  denna  tid  låg  längre 
från  hafvet  än  nu,  plundrade  handelsskepp  och  uppfångade  förnäma 
män  för  att  kunna  utpressa  betydande  lösesummor.  Af  herr  Bo  Knuts- 
son (grip),  som  det  lyckades  honom  att  fånga  år  1442,  kräfde  han  mer 
än  5,000  gyllen  för  att  åter  försätta  honom  i  frihet. 

Då  föreställningar  ingenting  hulpo,  då  de  gång  efter  annan  brutna 
stilleståndsfördragen  kränktes  af  sjöröfvarne,  återstod  ingen  annan 
utväg  än  att  möta  våld  med  våld.  Sjöstäderna  förforo  med  stränghet 
mot  Eriks  folk,  danskar  och  svenskar  utrustade  kaparfartyg,  och  man 
sökte  afstänga  Gottland  från  all  förbindelse  med  utlandet.  Erik,  som 
tyckes  ansett  sig  hafva  uteslutande  rätt  till  sjöröfveriet  i  Östersjön, 
klagade  bittert  öfver  de  förluster,  man  tillfogade  honom  och  hans  folk. 
Han  kände  sig  i  behof  af  något  stöd  och  höll  flitiga  underhandlingar 
med  den  tyska  orden,  hvars  högmästare  å  andra  sidan  konung  Kristofer 
med  ifver  sökte  vinna  för  sina  planer.  Med  Erik  underhandlade  konun- 
gen också,  men  deras  uppfattning  af  de  lämpliga  villkoren  för  en  upp- 
görelse var  mycket  olika.  Konung  Kristofer  erbjöd  år  1444  sin  mor- 
broder Gottland  för  lifstiden  samt  en  årlig  lifränta  af  3,000  lybska 
mark,  därest  han  ville  af  stå  från  sina  anspråk  på  rikena,  men  Erik 
svarade,  att  Gottland  redan  var  hans,  af  honom  inköpt  från  den  tyska 
orden  -—  han  glömde,  att  köpet  skett  icke  för  hans  utan  för  rikenas, 
i  synnerhet  Sveriges  penningar  —  och  att  den  uppgifna  summan  inga- 
lunda motsvarade  förlusten  af  tre  riken.  Ordenshögmästaren  erbjöd  då 
(1445)  sin  bemedling,  men  skeppet,  på  hvilket  hans  ombud  seglade,  upp- 
bringades af  herr  Karl  Knutssons  folk;  sändebudet  blef  visserligen  snart 
frigifvet  men  måste  förbinda  sig  till  en  dryg  lösesumma  och  till  att  erlägga 
densamma,  äfven  om  konung  Kristofer  skulle  fritaga  honom  därifrån. 

Ar   1446    besökte  konungen  åter  Sverige,  åtföljd  af  sin  gemål.    De 

vallfärdade  till  Vadstena*  och  uppehöllo  sig  en  längre  tid  i  Stockholm, 

*  Konnng  Kristofers  moder  hade  en  tid  uppfostrats  i  Vadstena  kloster.  Hon  och 
hennes  gemål  stiftade  det  första  blrgittinerklostret  i  Bajern,  Gnadenberg,  hvilket  dess  värre 
förstördes  af  svenskarne  nnder  det  trettioåriga  kriget. 


KONUNG  ERISTOFBR.  445 

hvarest  en  herredag  hölls  i  början  af  sommaren.  Om  de  förhandlingar, 
som  där  fördes,  få  vi  någon  upplysning  genom  den  expedition,  som  mot 
slutet  af  sommaren  företogs  till  Gottland.  Konungen  for  dit,  beled- 
sagad af  biskopar  och  andra  stormän,  med  fyrtio  skepp  och  två  tusen 
man.  Det  var  dock  icke  fråga  om  en  härfärd,  de  två  konungarne  sam- 
talade, trots  svenskarnes  föreställningar,  enskildt,  och  förhållandet  blef 
vid  det  gamla.  Erik  fordrade,  för  att  han  skulle  afstå  från  rikena, 
hela  Linköpings  stift  för  lifstiden  eller  en  summa  af  200,000  lödiga 
mark  silfver. 

Det  följande  året  blefvo  förhållandena  än  mer  invecklade.  Hertig 
Bogislav,  hvilken  Erik  hade  velat  göra  till  arfvinge  af  sina  kronor, 
afled  i  början  af  året,  och  Erik  kom  därigenom  i  besittning  af  hans 
andel  af  Pommern,  hvilket  måhända  gjorde  honom  mindre  angelägen  att 
hålla  på  Gottland.  Den  tyska  orden  sökte  begagna  sig  häraf  för  att 
få  ön  i  sitt  våld.  Eriks  villkor  voro  dryga.  Sina  årliga  inkomster  af 
Gottland  uppgaf  han  vara  15,000  gyllen,  h varjämte  han  fordrade  er- 
sättning för  Gottlands  lösen  och  för  uppbyggandet  af  Visborg,  till- 
sammans 35,000  nobler;  hans  fordringar  gentemot  systersonen  hade  äfven 
stigit:  han  var  icke  längre  nöjd  med  två  utan  skulle  hafva  tre  hundra 
tusen  mark  silfver.  Men  orden  hade  ock  ersättningsanspråk,  i  följd  af 
de  sjöröfverier  som  Eriks  folk  utöfvade  och  hvilka  denne  fann  helt 
naturliga,  alldenstund  han  icke  gaf  sina  män  något  att  lefva  af,  och 
mam  klagade  öfver  Eriks  påbud,  att  köpmän,  som  kommo  till  Gottland, 
skulle  för  hvar  fjärde  mark  silfver,  som  deras  varor  voro  värda,  på 
Eriks  mynthus  i  Visby  inlämna  en  half  mark  silfver.  Erik  svarade, 
»att  Lybeck  och  orden  själf  uppburo  mycket  drygare  tullar;  han 
vore  en  fattig,  fördrifven  konung  med  ett  helt  litet  område,  han 
kunde  väl  behöfva  något  att  lefva  af,  den  som  komme  till  Gott- 
land med  varor  finge  underkasta  sig  att  betala,  den  som  ej  ville 
kunde  låta  bli  att  komma».  På  denna  punkt  stod  frågan  i  början 
af  år  1448,  då  förhållandena  i  Norden  undergingo  en  stor  för- 
ändring. 

Ehuru  konung  Kristofer  icke  hade  kunnat  göra  slut  på  den  oro, 
som  morbrodern  stiftat,  hängaf  han  sig  åt  andra,  ganska  vidtom- 
fattande  planer.  Tillsammans  med  den  tyska  orden  ville  han  anfalla 
Ryssland,  och  i  förbund  med  tyska  furstar  ämnade  han  anfalla  Lybeck. 
Själf  kom  han,  pilgrimsklädd,  med  stort  följe  på  väg,  sade  han,  till  det 
heliga  blodet  i  Wilsnack,  men  Lybeck,  Wismar  och  Stralsund  stängde 
för  honom  sina  portar.  Några  af  hans  förbundna  lyckades  det  dock  att 
komma  in  i  Lybeck  och  dit  insmuggla  vapen  gömda  i  vinfat,  men  de 
sammansvuma  upptäcktes  och  utvisades.  Detta  skedde  hösten  1447. 
Till  den  följande  sommaren  tillämade  konung  Kristofer  en  ny  rast- . 
ning  och  skrapade  för  sådant  ändamål  ihop  penningar,  men  af  den  till- 
tänkta härfärden  vardt  intet:  konungen  afled  i  Helsingborg  den  6  janu- 
ari 1448  utan  att  efterlämna  någon  son. 


446  MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVÅRFVET. 

Man  kan  näppeligen  säga,  att  Sverige  under  konung  Kristofers  tid 
vunnit  något  i  förhållande  till  granname.  Hans  sju  regeringsår  voro 
dock  fria  från  förödande  krig,  men  hans  rustningar  kräfde  penningar, 
och  man  knotade  i  Sverige  däröfver,  att  landets  skatt  utfördes. 


Utan  tvifvel  var  det  för  konung  Kristofer  vid  hans  regeringsanträde 
mindre  angenämt  att  hafva  en  så  uppåtsträfvande  och  så  mäktig  under- 
såte som  herr  Karl  Knutsson.  Vi  hafva  sett,  huru  konungen  aUra  först 
öfveröste  honom  med  vänskapsbetygelser,  men  småningom  synes  han,  i 
följd  af  den  tillgifvenhet  man  hyste,  särskildt  i  Stockholm,  för  den  förre 
riksföreståndaren,  hafva  fattat  misstankar.  Att  herr  Karl  gärna  hade 
utbytt  riksföreståndarens  vanskliga  lott  mot  konungens  ansenligare  ställ- 
ning, torde  vara  otvifvelaktigt.  Det  berättades,  att  han  hade  besökt 
en  åldrig,  from  kvinna,  som  ansågs  vara  framsynt,  och  sport  henne, 
om  han  skulle  gifva  efter  för  herrarnes  önskan  och  nedlägga  sin  höfvits- 
mansbefattning.  Hon  skulle  därpå  hafva  svarat,  att  han  vore  bestämd 
att  blifva  Sveriges  konung,  och  detta  gällde,  äfven  om  under  den  när- 
maste tiden  någon  annan  valdes  till  konung,  i  hvilken  händelse  landet 
skulle  hemsökas  af  örlig,  hungersnöd  och  farsot.  Tron  på  herr  Karls 
tillkommande  konungadöme  var  så  fast,  att  den  sökte  sig  ett  uttryck  i 
hvarjehanda  berättelser.  En  liten  flicka  och  hennes  moder  skuUe  en 
gång  under  en  gudstjänst  i  Vadstena  klosterkyrka  hafva  sett  en  fager 
guldkrona  på  marskens  hufvud,  och  år  1446  skalle  en  gråbroder  hafva 
sagt  honom,  att  innan  tre  år  voro  förlidna  skulle  konung  Kristofer 
vara  skild  från  riket. 

Vi  kunna  väl  icke  säga,  att  herr  Karl,  när  han  hyste  eller  åtminstone 
ansågs  hysa  sådana  planer,  missbrukade  sin  makt  och  sin  vänsäUhet  till 
att  bereda  konung  Kristofer  svårigheter  och  stifta  oro  i  riket.  Tvärtom, 
hans  egen  rätt  blef  mer  än  en  gång  kränkt,  och  han  fogade  sig  efter 
de  för  honom  ogynnsamma  omständighetemas  kraf.  En  månad  hade 
ännu  icke  förflutit  efter  konungens  kröning,  innan  herr  Krister  Nils- 
son kom  fram  med  klagomål  öfver  det  sätt,  på  hvilket  marsken  hade 
behandlat  honom,  och  med  fordran  på  skadeersättning.  Herr  Karl  hän- 
visade till  den  försäkran,  som  var  honom  gifven  om  ansvarsfrihet  för 
hans  tidigare  åtgärder,  men  han  måste  nöja  sig  med  att  icke  genast  få 
tillträda  hela  Finland,  som  var  honom  lofvadt  som  län,  utan  skulle 
herr  Krister  behålla  några  delar  däraf  för  vissa  bestämda  år.  Som 
löftesmän  vid  förlikningen  (oktober  1441)  uppträdde,  för  herr  Krister» 
herrar  Bengt  Stensson  och  Bo  Stensson  (natt  och  dag),  Bengt  Jönsson 
och  Nils  Jönsson  (oxenstjärna)  och  Karl  Månsson  af  Eka  samt  väp- 
naren Anders  Isaksson  (baner,  fig.  349);  för  herr  Karl  herrar  Bo 
Knutsson  (grip),  Erengisle  Nilsson  (natt  och  dag  på  längden),  Gustaf 
Sture  (tre  sjöblad),  Gustaf  Karlsson  (gumshufvud,  fig.  350),  Jon  Karlsson 


KONUNG   KRISTOPER. 


447 


(färla)  samt  väpnaren  Matts  ödgislesson  (lilja,  fig.  351).  Ehuru  konun- 
gen sålunda  svek  sina  tidigare  löften  till  skada  fbr  herr  Karl,  visade 
han  honom  dock  å  andra  sidan  prof  på  välvilja.  När  herr  Karls  dotter  (i 
andra  giftet)  döptes  å  Svartsjö  slott,  senhösten  1441,  bar  konungen  henne 
till  dopet.  I  början  af  november  begaf  sig  herr  Karl  till  Åbo,  på  hvars 
slott  han  tills  vidare  bosatte  sig. 

Under  det  konungen  i  början  af  år  1442  red  sin  eriksgata,  sände 
han  bud  öfver  till  Åbo,  att  herr  Karl  skulle  med  första  öppna  vatten 
infinna  sig  i  Stockholm  för  att  svara  till  de  nya  klagomål,  som  blifvit 

framställda  mot  honom.  _  _  ^ ^ 

Herr    Karl    lydde    men        -4?^^1S^^  I  ^^'^l 

ville  på  samma  gång  visa       ^^^^^Mllif/JP^^  ^^M 

hvad  han  förmådde.  Med 
tre    märsskepp   och    sju 
andra    fartyg    for    han 
jämte   fem   hundra  rid- 
dare  och   svenner  öfver 
till   Stockholm,  där  ko- 
nungen  gaf   honom   en- 
skildt  företräde  en  morgon  mellan  klockan 
3  och  4  och  tiUförsäkrade  honom  sin  vän- 
skap,   men   i   ett  sammanträde,  som  hölls 
klockan  7  i  närvaro  af  riksråd  från  de  tre       350.    Gustaf  Karlssons  sigill. 


349.    Anders  Isaks- 
sons sigill. 


351.  Matts  Ödgislessons  sigill.    S52.  Erik  Axelssons  sigill. 


Jon  Gäddas  sigill 


länderna  och  af  konungens  bajerska  följeslagare,  affordrade  denne  honom 
nästan  alla  hans  förläningar.  Herr  Karl  vägrade  att  alldeles  utblotta 
sig  men  måste  dock  lofva  att  afstå  Åbo  hus,  så  snart  herr  Krister 
hade  åt  honom  öfverlämnat  Viborgs  fäste.  Därtill  var  väl  denne  föga 
villig,  men  hans  motstånd  gjordes  om  intet  af  en  högre  makt;  herr 
Krister  Nilsson  afled  två  dagar,  innan  han  enligt  konungens  och  rådets 
dom  skulle  till  herr  Karl  upplåta  Viborg.  Anklagelser  mot  denne  för 
dråp  och  andra  förbrytelser,  som  framställdes  under  hans  vistande  i 
Stockholm,  ledde  icke  till  någon  påföljd.* 

*  Bland  dem,  som  i  dräpf rågan  uppträdde  till  herr  Karls  försvar,  må  nämnas  herrar 
Erengisle  Nilsson  och  Erik  Axelsson  samt  yäpnarne  Matts  Ödgislesson  och  Jon  Gädda 
(fig.  353). 


448 


MBD£LTIDBN8  SBNARB   SKBDE.      UNIONSTIDEHVäRFVET. 


354.  Herr  Erik  Erika- 
sons sigiU. 


Förhållandena  voro  ändrade  år  1446,  då  konungen  måste  företaga 
någon  åtgärd  mot  sin  morbroder  på  Gottland  och  han  därvid  svårligen 
kunde  undvara  den  hjälp,  som  den  mäktige  länsherren  på  Viborg  var  i 
tillfälle  att  lämna.  Herr  Karl  inbjöds  till  Stockholm  och  mottogs  på  det 
bästa  af  konungen  och  drottningen,  i  synnerhet  af  den  senare,  hvilken 
ofta  såg  herr  Karl  vid  sitt  bord  och  förde  med  honom  muntert  tal.  Till 
gengäld  gaf  denne  åt  henne  och  hennes  jungfrur  kostbara  gåfvor  och 
tillställde  han  dessutom  ett  hof  (stort  gästabud),  vid  hvilket  han  räk- 
nade som  gäster  konungen  och  drottningen  jämte 
många  utlänningar,  bland  dem  äfven  sändebud  från 
Novgorod.  Herr  Karl  följde  med  till  G-ottland  men 
vände  därifrån  hem  igen,  missnöjd  med  den  tvetydiga 
roll,  som  konungen  hade  spelat.  Sedan  denne  hade 
rest  till  Danmark,  stannade  herr  Karl  en  tid  i  Upp- 
land och  firade  i  september  (1446)  bröllop  på  Svart- 
sjö slott  för  sin  dotter  i  första  giftet  Kristina  och 
den  jutske  riddaren  herr  Erik  Eriksson  (gy  11  en- 
stjärna,  fig.  354),  hvilken  sedan  dess  var  alltid  bosatt 
i  Sverige.  Den  följande  tiden,  intill  dess  budet  om 
konungens  död  gaf  honom  annat  att  göra,  vistades  herr  Karl  på  Vi- 
borgs  hus,  hvarest  han  på  det  yppersta  sörjde  utvändigt  för  fästnings- 
verken och  invändigt  för  en  dyrbar  inredning. 

Han  gjorde  där  de  skönaste  mak, 
andra  fQrtryta  dem  hälla  med  tak, 

säger  rimkrönikan.     Herr  Karl  var  således  ej  utarmad. 

Under  dessa  förhållanden  kunde  herr  Karl  Knutsson  icke  komma 
att  utöfva  något  synnerligt  inflytande  på  Sveriges  öden,  under  det 
Kristofer  var  landets  konung.  Denne  skulle  naturligtvis  hafva  större 
förkärlek  för  unionspartiets  gamle  höfding  herr  Krister  Nilsson,  men 
denne  lefde  nu  nästan  ständigt  i  Finland  och  afled,  såsom  förut  är 
nämndt,  redan  år  1442.  Det  var  männen  af  hans  parti,  som  hade  konun- 
gens förtroende  och  utöfvade  det  största  inflytandet.  Enligt  konungens 
hand^tning  skulle  en  drotsete  nämnas  i  landet,  och  åtminstone  ett  bref 
tinnes,  i  hvilket  herr  Karl  Knutsson  bär  denna  titel,  men  äfven  om  den 
var  honom  gifven,  har  han  icke  utöfvat  en  drotsetes  ämbete  och  har 
icke  haft  det  inflytande  på  regeringen,  som  konungens  handfästning 
tillförsäkrade  denne  höge  ämbetsman.  All  makten  skulle  nämligen 
under  konungens  frånvaro  ur  riket  ligga  i  händerna  på  de  sex,  som 
hade  att  vid  konungens  död  mottaga  de  svenska  slotten  af  deras  då- 
varande innehafvare,  nämligen  ärkebiskopen,  drotseten,  lagmannen  i 
Uppland  och  dessutom  tre  af  rådet  utsedda  personer.  Redan  år  1442 
tillsatte  konungen,  i  fullkomlig  strid  mot  sin  det  föregående  året  af- 
gifna  försäkran,  en  interim sregering,  bestående  af  ärkebiskopen,  upp- 
landslagmannen herr   Bengt  Jönsson  (oxenstjärna)  samt  herr  Erengisle 


KONUNG  KRISTOPER.  449 

Nilsson  (natt  och  dag  på  längden),  som  var  lagman  på  Öland  och  slotts- 
höfding  på  Stegeborg,  och  herr  Magnus  Gren,  som  hade  Stockholms  slott 
i  förläning.  Flera  nya  hofvärdigheter,  som  i  viss  mån  voro  af  bety- 
delse för  regeringen,  infördes  af  den  tyske  konungen  och  med  begifvande 
af  stormännen,  hvilkas  makt  därigenom  ökades.  Till  hofmästare,  hvars 
ämbete  i  viss  mån  trädde  i  stället  för  drotsetens,  nämndes  herr  Bengt 
Jönsson,  till  kammarmästare  herr  Bo  Knutsson  och  till  fodermarsk 
(öfverhof stallmästare)  herr  Magnus  Gren.  Af  dessa  tre  synas  den  förste 
och  den  siste  hafva  i  hög  grad  åtnjutit  sin  konungs  förtroende.  En 
varm  vän  af  konungen  var  alltid  ärkebiskop  Nils  BÄgvaldsson  i  Upp- 
sala, hvilken  ock  hugnades  med  hvarjehanda  förmåner,  t.  ex.  med  in- 
komsterna af  Osthammars  län.  Därjämte  stadfäste  konungen  en  tidi- 
gare af  rådet  gifven  tillåtelse  att  för  ärkebiskopsstolen  förvärfva  Al- 
marstäks  gård  invid  segelleden  mellan  Uppsala  och  Stockholm  och  där 
uppfora  en  borg,  hvilken  efter  några  årtionden  kom  att  spela  en  icke 
oviktig  roll  i  Sveriges  historia.  Ärkebiskopens  närmaste  man  i  stiftet 
var  domprosten  magister  Jöns,  son  af  upplandslagmannen  Bengt  Jöns- 
son, hvars  politiska  åsikter  han  delade. 

Man  beskyllde  konung  Kristofer  för  snikenhet,  hvilken  visade  sig 
icke  allenast  i  obenägenhet  att  gifva  ut  —  Karlskrönikan  låter  mer  än 
en  gång  förstå,  att  hans  fester  voro  något  torftiga  —  utan  ock  i  begär 
att  förvärfva  så  mycket  som  möjligt.  Det  var  under  medeltiden  sed 
att  gifva  arfvode  åt  den  skrifvare,  som  uppsatte  ett  bref,  hvarigenom 
man  vann  en  fördel,  men  det  hade  hittills  näppeligen  varit  öfligt  att 
för  ynnestbevis,  som  konungen  gaf,  till  honom  erlägga  betalning.  Så- 
dant skedde  emellertid  nu,  i  det  enhvar  som  fick  ett  län  skulle  er- 
lägga en  lösen  af  tjugu  nobler,  af  hvilka  hälften  tillföll  tjänstemännen 
i  konungens  kansli,  hälften  konungen  själf.  Så  mycket  rikligare  flö- 
dade denna  inkomstkälla,  som,  enligt  hvad  Karlskrönikan  och  Ericus 
Olai  berätta,  man  icke  fick  behålla  sitt  län  längre,  än  till  dess  någon 
annan  kom  och  ville  tillhandla  sig  det;  enligt  den  senare  kunde  ett 
län  under  ett  enda  års  lopp  tilldelas  åtta  eller  tio  personer,  enligt  rim- 
krönikan hände  det,  att  samma  län  på  en  dag  gafs  bort  åt  tre.  Detta 
kan  dock  icke  gälla  de  stora  länen,  hvilkas  innehafvare  under  konung 
Kristofers  tid  äro  kända  och  ingalunda  så  ofta  byttes  om.  Förbitt- 
ringen mot  unionskonungen  kan  hafva  föranledt  öf verdrifter  i  framställ- 
ningen. Men  att  hålla  hvad  man  lofvat  var  icke  en  af  de  dygder,  som 
alltid  funnos  hos  medeltidens  politiska  personligheter.  Vi  må  hoppas, 
att  förhållandet  var  bättre  inom  de  borgerliga  kretsarna,  för  hvilka 
ärlighet  i  affärer  var  af  yttersta  vikt. 

Emellertid  måste  detta  konungens  beteende  väcka  ovilja,  och  sådan 
fanns  äfven  hos  dem,  som  icke  kunde  göra  anspråk  på  några  län.  Under 
flera  år  rådde  missväxt  och  hungersnöd  i  landet,  och  sköts  som  vanligt 
skulden  därför  på  regenten,  som  fick  öknamnet  barkekonung  efter 
barken  som  bonden  måste  baka  i  brödet.  Penningväsendet  under  konung 

Sveriges  hietoria.     II.  29 


450  MEDRLTIDBNS  SENARB   SKEDE.     UNIONSTIDEHVARFVET. 

Kristofers  tid  synes  hafva  stått  på  samma  ståndpunkt  som  under  den 
närmast  föregående  tiden.  Det  oftast  förekommande  förhållandet  mellan 
silfver-  och  penningemark  veur  fortfarande  som  1:  8  V*»  någon  gång  som 
1:  9.  Från  konung  Kristofers  tid  finnas  bevarade  örtugar  präglade  i 
Stockholm  och  Åbo.  De  väga  något  mindre  än  den  förutgående  och  den 
närmast  följande  tidens  örtugar,  nämligen  endast  inemot  ett  gram.  Alla 
de  uppgifter,  som  förekomma  rörande  förhållandet  mellan  silfver-  och 
penningemarken  i  urkunder  från  hans  korta  regeringstid,  behöfva  icke 
gälla  de  mynt  han  präglade.  Kanske  är  det  hans  mynt,  som  betecknas 
med  förhållandet  som  1: 9.  Fig.  355 — 357  visa  utseendet  af  hans  örtugar. 
Att  skrifiiingssättet  under  medeltiden  var  mycket  vacklande,  det  är 
alla  väl  bekant,  men  det  må  väl  det  oaktadt  synas  gå  för  långt,  att 
konungens  namn  antyddes  på  mynten,  hvilka  dock  äro  officiella  doku- 
ment, än  med  C  än  med  K. 


356.  Stoekholmsörtugar.  856. 


857.    Ähaörtug. 


Märkligare  än  allt  annat,  som  hände  sig  under  konung  Elristofers 
regering,  äro  de  åtgärder  man  vidtog  för  lagväsendets  förbättring, 
åtgärder,  hvilka  så  mycket  mindre  kunna  helt  och  hållet  eller  ens 
i  något  rum  tillräknas  konungen,  som  åtminstone  de  viktigaste  af 
dem  voro  förberedda  före  hans  val  och  regeringstillträde.  Man  hade 
ännu  icke  förlorat  smaken  för  att  skrifva  lagar,  ehuru  därmed  inga- 
lunda följde,  att  man  var  synnerligen  ifrig  att  efterfölja  dem.  År  1441 
utfärdades  en  förordning,  i  hvilken  konungen  säger  sig  vilja  hafva  slut 
på  den  myckna  bedröfvelse,  ofrid  och  tvedräkt,  som  hade  härskat  i 
Sverige,  hvadan  enhvar,  som  önskade  behålla  lif  och  gods,  skulle  rätta 
sig  efter  lag  och  rätt;  våldgästning  förbjudes;  ingen  fick  infinna  sig  i 
kyrka  eller  köpstad  försedd  med  vapen,  med  undantag  för  konungens 
ämbetsmän  och  råd,  hvilka  voro  berättigade  att  bära  svärd.  Särskildt 
förbjöds  det  bönder,  landbor  och  deras  hjon  att,  när  de  begåfvo  sig 
till  kyrka,  ting  eller  andra  samkväm,  bära  armborst,  svärd,  bredyxa 
eller  spjut.  Året  därefter  utfärdades  en  ny  förordning,  genom  hvilken 
allmogen  anmodades  att  ordentligen  lämna  till  fogdar  och  ämbetsmän 
liksom  till  sina  egna  herrar  och  husbönder  den  skatt  de  voro  skyldiga 


KONUNG    KRISTOFER. 


451 


^   liat  mfrnfUati 

wt  Gurafoc  &fttaa  ^«<t6^*— 

858.    Bwjan  af  köpmålabalken  i  upplandslagmannen  herr  Bengt  Jönssons  exemplar 
af  konung  Kristofers  landslag.* 

att  ntgifva,  hvarjämte  fogdar  och  ämbetsmän  hotas  med  afsked,  därest 
de  pålägga  olaga  skatter  o.  s.  v.  Redan  år  1423  hade  de  i  Arboga 
församlade  biskopame  uttalat  sig  för  en  omarbetning  af  kyrkobalken, 
hvilken,  såsom  redan  är  omtaladt,  icke  gick  in  i  konung  Magnus  Eriks- 

*  E0per  iiia[n]  fs  hoffnat  ellfelr  kl^fnat  aff  andro[iii],  skspt  wapn, 
ell[elr  sknrin  clsBde,  giort  gnll  ell[ejr  8ylffQ[e]r,  Isest  hws  oc  dorath,  th[et] 
skal  alt  m[eth]  win,  oc  witne  k0pas.  —  Eaper  iiia[ii]  gnll  ell[e]r  8ylfa[er]  aff 
andro[m]  sen  aff  gnlsmidi  Bielfno[m],  find[e]r  then  Bo[in]  kapte,  ath  th[ejr  ©r 
flerd  inna[ii],  tha  o.  b.  v.  —  Köper  någon  af  en  annan  kreatnr  med  hofvar  eller  klöf var, 
skaftade  vapen  eller  sknret  kläde,  arbetadt  gnid  eller  silfver,  läst  och  med  dörr  försedt  hns, 
det  allt  skall  köpas  med  vän  och  vittne.  Köper  n&gon  gnid  eller  silfver  af  n&gon  annan  än 
gnidsmeden  själf  och  finner  den  som  köpte,  att  det  är  fiärd  däri,  d&  o.  s.  v. 

Handskriften,  pä  pergament  och  i  rödt  pergamentsband  (den  tillhör  nn  det  knngliga 
biblioteket  i  Köpenhamn),  har  pä  andra  bladet  ett  målad  t  oxenstjernavapen  med  omskriften 
arma  d[omi]ni  benedicti  iensson  militis  legiferi  Yplandle  (npplandslagmannen  och 
riddaren  herr  Bengt  Jönssons  vapen).  Den  stora  i  fig.  35o  ätergifna  begynnelsebokstafven 
är  målad  i  rödt,  liksom  ordet  kapmala,  hvars  latinska  öfversättning  empc[i]o  är  målad 
i  blått,  liksom  det  nedre  K. 


452  MEDELTIDENS  SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVABFVET. 

sons  landslag,  på  grand  af  prästerskapets  år  1347  afgifna  protest, 
hvadan  man  ännu  lefde  efter  den  kyrkobalk,  som  i  sinsemellan  af  vikande 
former  fanns  upptagen  i  de  vid  olika  tider  tillkomna  landskapslagarna. 
Vid  ett  biskopsmöte  i  Söderköping  år  1441  beslöts,  att  man  sknlle 
samla  alla  de  stadgar,  som  på  detta  och  föregående  biskopsmöten  (sy- 
noder) hade  blifvit  antagna,  och  ärkebiskop  Nils  Ragvaldsson  lät  göra 
en  sammanfattning  af  de  i  »Uppsala  kyrkoprovins»  gällande  statut. 

Det  viktigaste  i  denna  mångsidiga  sträfvan  att  förse  landet  med 
lagar,  välmenande  och  ofta  goda,  fastän  de  vid  denna  tid  fingo  en  allt 
starkare  aristokratisk  prägel,  var  utarbetandet  af  den  nya  lands- 
lagen, som  erhöll  konungens  stadfästelse  den  2  maj  1442  (fig.  358). 

Att  konung  Kristofer  icke  hade  det  ringaste  att  skaffa  med  till- 
komsten af  den  nya  rikslagen,  är  klart.  Dess  värre  veta  vi  icke,  hvilka 
inhemska  krafter  framkallat  den. 

Konung  Magnus  Erikssons  landslag  hade  väl  blifvit  antagen  i 
Sverige,  men  vid  dess  sida  användes  åtminstone  stundom  de  äldre 
lagarna  för  de  särskilda  landskapen.  Man  kände  likväl  alltmer  behof 
af  enhet  i  lagen,  men  eftersom  under  de  nittio  år,  som  hade  förflutit 
sedan  den  förra  lagens  utfärdande,  hvarjehanda  ändringar  hade  befunnits 
nödiga,  hvilka  hade  föranledt  flera  nya  förordningar,  kunde  man  icke 
nöja  sig  med  den  gamla  lagen  utan  beslöt  att  utgifva  den  i  en  något 
omarbetad  form.  De  förändringar,  som  vidtogos.  voro  icke  synnerligen 
stora.  Dock  inflickas  i  konungsbalkens  andra  kapitel,  när  däri  heter, 
att  konungen  äger  att  styra  och  råda  för  borgar  och  land  o.  s.  v.,  de 
icke  oviktiga  orden:  »dock  så,  att  andligt  och  världsligt  frälse  njute 
sina  privilegier  och  gamla  frihet»,  hvilket  ock  tillförsäkrades  dessa 
stånd  i  konung  Kristofers  stadfästelsebref.  Nytt  är  äfven  stadgandet 
(samma  balks  nionde  kapitel),  att  den,  som  öfverbe visas  om  att  mot 
konungen  eller  hans  råd,  en  eller  flera,  tala  sådant  som  går  på  heder 
eller  ära,  utan  att  kunna  leda  det  i  bevis,  skall  halshuggas,  samt  att 
den,  som  mot  de  nämnda  personerna  talar  smädliga  ord,  ehuru  icke  af 
ärekränkande  art,  skall  bota  den  dryga  summan  af  40  mark  eller  sitta 
en  månad  i  konungens  häkte  och  äta  vatten  och  bröd.  Under  det  tidi- 
gare konungame  förbjödo  frälsemännen  att  genom  köp  förvärfva  skatte- 
jord, så  finnes  i  den  nya  lagen  ett  förbud  för  bönder  att  köpa  mera 
skattejord,  än  de  äro  fullsuttna  på  o.  s.  v.  Någon  kyrkobalk  fanns, 
oaktadt  prästerskapets  önskan  att  få  en  omarbetad  kyrkolag,  ej  heller 
i  konung  Kristofers  lag,  utan  måste  man  fortfarande  hålla  sig  till 
landskapslagarnas  kyrkobalkar,  af  hvilka  den  i  Upplandslagen  af  år 
1296  intagna  synes  hafva  åtnjutit  mera  anseende  än  de  andra. 

Af  de  stadganden,  som  ur  den  äldre  landslagen  blifvit  upptagna  i 
den  nya,  är  det  ett,  som  särskildt  förtjänar  uppmärksamhet.  Ehuru 
under  den  närmast  föregående  tiden  riksrådet  hade,  mot  lagens  bud, 
tillvällat  sig  rätten  att  välja  konung,  hvarigenom  den  gamla  valakten 
på  Mora  äng  förvandlades  till  en  tom  formalitet,  återfinna  vi  i  konung 


EARL  n:S  FÖRSTA  REOBRINGSTID.  453 

Kristofers  landslag  den  tidigare  föreskriften,  att  konung  skulle  väljas 
på  Mora  ting  af  lagmÄnnen,  hvilka  borde  hvar  från  sin  lagsaga  med- 
föra tolf  ombud,  äfvensom  den,  att  till  konung  skulle  väljas  någon 
»inrikes  född>,  företrädesvis  en  son  af  den  framlidne  konungen.  Den 
förra  landslagens  bud,  att  konungen  skall  styra  landet  »med  inländska 
män  och  ej  utländska»,  med  tillägget  »ej  må  utländsk  man  i  hans  råd 
tagas  eller  råda  för  hus  (fästen)  eller  land»  o.  s.  v.,  har  fått  en  plats 
äfven  i  den  nya  lagen,  men  på  grund  af  det  spörsmål,  som  under  konung 
Eriks  tid  hade  uppkommit  angående  den  betydelse  svenskarne  tillade 
ordet   »inländska»,  har   föreskriften   nu  fått  följande  form:    »Konungen 

skall styra med   infödda   svenska   män  och  ej  utländska, 

han  må  ej  någon  utfödd  (utrikes  född)  man  taga  i  sitt  råd  i  Sverige 
och  ej  låta  en  sådan  råda  för  hus  eller  land»  o.  s.  v.  I  Sveriges  lag 
fingo  således  icke  de  många  unionsmötenas  föreskrifter  om  gemensamt 
konungaval  någon  plats. 

Emellertid  var,  trots  alla  tillägg,  likheten  mellan  den  nya  och  den 
gamla  landslagen  så  stor,  att  ehuru  konung  Kristofer  i  sitt  nyss  an- 
förda bref  uttryckligen  påbjuder  till  allmän  och  uteslutande  efter- 
lefnad  den  lagbok,  som  begynn es  med  orden:  »Sveriges  rike  är  af 
heden  värld  sammankommet  af  svears  och  götars  land»,*  användes  af 
misstag  konung  Magnus'  lag  ganska  länge  vid  sidan  af  den  nya.  Det 
hände,  att  en  afskrifvare  hunnit  ett  stycke  in  i  konungsbalken,  innan 
han  kom  underfund  med,  att  det  var  den  äldre  lagen  som  han  afskref. 
En  man,  som  mot  slutet  af  1400-talet  ville  på  latin  öfversätta  lands- 
lagen, öfversatte  af  misstag  konung  Magnus'  lag  i  stället  för  konung 
Kristofers.  Det  goda  syftemålet,  att  få  enhet  i  rättsskipningen,  blef 
således  näppeligen  fullständigt  vunnet. 

Konung  Magnus  Erikssons  stadslag  och  konung  Kristofers  landslag 
förblefvo  gällande,  intill  dess  vår  nuvarande,  åtminstone  grundläggande 
lag  utarbetades  och  antogs  under  konung  Fredrik  I:s  tid  (1736). 


3. 

Karl  ILs  fSrsta  regeringstid. 
1448-1457. 

Budet  om  konung  Kristofers  plötsliga  frånfälle  bragtes  från  Hel- 
singborg till  Jönköping,  dit  den  aflidne  hade  sammankallat  de  store  i 
landet  till  en  herredag.  Unionen,  återknuten  för  konung  Kristofers 
tid,  var  än  en  gång  löst,  och  landet  befann  sig  utan  konung.  Den  första 
åtgärden  måste  naturligtvis  blifva  att  sörja  för  en  provisorisk  regering. 

*  Konung  Magnns'  lag  begynner  med  orden :  Ett  konnngsrike  som  heter  Sverige 
hafver  i  sig  sjn  biskopsdömen  o.  s.  y. 


454 


IfEDELTIDBNS  8BNABE  SEBDB.      UNIONSTID EHYARFVET. 


De  församlade  herrame  valde  till  riksföreståndare  de  två  bröderna, 
herr  Bengt  Jönsson  till  Salsta,  Upplands  lagman  och  f.  d.  hofmästare 
hos  konung  Kristofer,  och  herr  Nils  Jönflson  till  Djursholm  och  Frös- 
vik,  höfding  på  Nyköpings  och  Örebro  hus.    Ärkebiskop  Nils  Ragvalds- 

son  afled  kort  därefter, 
och  till  hans  efterträdare 
utsågs  herr  Bengts  son, 
domprosten  magister 
Jöns  Bengtsson.  Oxen- 
stiemorna  voro  då  utan 
fråga  Sveriges  mäktiga- 
ste ätt. 

Men  nu  begynte  herr 
Karl  Knutsson  röra  på 
sig.  Han  kom  till  Stock- 
holm, beledsagad  af  800 
riddare  och  svenner  den 
23  maj  1448,  en  dag,  då 
staden  hade  en  festlig 
hållning,  i  det  heliga 
lekamens-gillet  och  andra 
föreningar  gingo  i  hög- 
tidlig procession  genom 
stadens  gator.  Nu  för- 
höjdes ock  den  glada 
feststämningen  af  ett  blidt  vårregn,  som  vederkvickte  efter  en  ihållande 
torka  och  bådade  ett  bättre  år,  än  hvad  de  föregående  hade  varit.  Herr 
Karls  vänner  underläto  icke  att  fästa  sig  vid  att  regnet  kom  samma 
dag  som  han  och  sågo  i  båda  tilldragelserna  löften  om  en  bättre  framtid 

i    alla    afseenden.     Mot 

midsommaren  hölls  på 
herr  Karls  bud  ett  möte 
i  Stockholm.  De  två 
riksföreståndarne  jämte 
deras  vänner  bodde  på 
slottet,  herr  Karl  i  sta- 
den. Man  talade  genast 
om  konungaval;  unions- 
vännerna ville  hafva  nå- 
gon af  riksföreståndarne  eller  någon  af  deras  söner,  men  de,  som  ville 
sätta  Sveriges  krona  på  herr  Karl  Knutssons  hufvud,  voro  så  många,  att 

*  Den  na  nästan  utplanade  inskriften  hade  nrsprnngligen  följande  lydelse:  Anno 
domini  MCDXLVIII  XXVIII  die  meusis  junii  v[el]  vigilia  apostolornm  Petri 
et  Pauli  electns  est  nobilis  vir  Carolne  Knntsson  miles  natione  snecns  in 
regem  8vecie  (Den  28  juni  eller  dagen  före  apostlarne  Petrus'  och  Paulus'  dag  valdes 
den  välborne  Karl  Knntsson,  riddare,  till  börden  svensk,  till  Sveriges  konung).  Att  märka 
är  framhållandet  af  hans  svenska  börd. 


359.    Helga  lekamens  gilles  sigill. 


360. 


Minnessten  på  Mora  äng  öfver  Karl  Knutssons 
hylhiing.  * 


KARL  II:S  FÖRSTA  RBGERINOSTID. 


455 


den  nye  ärkebiskopen,  förtviflande  om  de  sinas  sak,  lämnade  allt  och 
reste  till  Staket.  Den  20  juni  hölls  valmötet  på  den  heliga  G-ertruds 
gillestuga,  då  af  sjuttioen  afgifna  röster  icke  mindre  än  sextiotre  till- 
föllo  herr  Karl,  hvilken  genast  fördes  in  i  Storkyrkan,  hvarest  ett  hög- 
tidligt Te  Deum  afsjöngs.  Den  28  hyllades  han  vid  Mora,  där  en  sten 
med  inskrift  om  hyllningen  (fig.  360)  lades  vid  sidan  af  de  äldre.  Dagen 
därpå  kröntes  han  i  Uppsala  domkyrka;  den  30  vigdes  herr  Jöns  Bengts- 
son, som  redan  hade  underkastat  sig  och  blifvit  hugnad  med  en  förläning, 
till  ärkebiskop  och  satte  den  2  juli  drottningkronan  på  fru  Katarinas 
hufvud.  Högtidligheten  beledsagades  efter  tidens  sed  med  riddarslag  och 
riklig  undfägnad,  på  bekostnad  af  konungen,  som  icke  ville  begagna  sig 
af  landslagens  medgifvande  att  för  kröningens  skull  upptaga  en  skatt. 


861.    Konung  Karla  svenska  sigill* 


362.    Konung  Karls  svensk-norska  sigill.** 


Den  nye  konungen  sände  genast  några  af  rikets  råd  till  Norge 
för  att  spörja,  om  man  ej  äfven  där  ville  välja  honom  till  konung, 
samt  till  Danmark,  där  man  redan  hade  inledt  underhandlingar  med 
tyska  furstar;  konung  Karl  lofvade  att  hålla  friden  mellan  dé  tre  rike- 
na vid  makt  men  fordrade,  att  den  skatt,  som  under  konung  Kristofers 
tid  hade  blifvit  utförd  från  Sverige,  skulle  återställas.  I  öfrigt  riktade 
han  först  och  förnämligast  sin  uppmärksamhet  på  eröfringen  af  Gott- 
land,  hvilket  visserligen  konung  Kristofer  i  sin  handfästning  hade 
tillförsäkrat  Sverige,  dock  utan  att  göra  några  allvarliga  bemödan- 
den   för    löftets    förverkligande.      I    spetsen    för    den    svenska    hären, 

*  Den  stora  skölden  har  hjärtsköld  och  är  delad  i  fyra  fält.  I  hjärtskölden  ses 
bondeättens  vapen,  en  båt.  I  den  stora  sköldens  öfre  högra  och  nedre  vänstra  fält  ses  det 
svenska  vapenmärket  tre  kronor.  I  de  tvä  andra  fälten  ses  lejonet  öfver  tre  snedbjälkar, 
de  kangliga  folknngarnes  vapen,  hvilket  i  senare  tid  blifvit  med  orätt  tolkadt  som  Q^öta 
rikes  vapen. 

**  I   stället   för   lejonet   öfver  de  tre  snedbjälkarna  i  andra  och  tredje  fälten  ses  här 
lejonet  med  yxan.  Norges  vapenbild. 


456  MBDBLTIDBNS  SENARE  SKEDE.     UNIONSTIDBHVABFVET. 

som  var  2,000  man  stark,  satte  konung  Karl  sin  frände  herr  Magnus 
Gren  och  herr  Birger  TroUe,  höfding  på  Kalmar  hus.  Konungen  själf 
begaf  sig  till  Borgholms  slott  för  att  vara  krigsskådeplatsen  närmare 
och  kunde  därifrån  skrifva  vid  midten  af  augusti  månad  till  rådet  i 
Danzig,  att  Gottlands  landsbygd  hade  underkastat  sig  och  att  staden 
Visby  var  kringränd.  Staden  stormades  sedermera  en  mörk  december- 
natt af  herr  Birger  TroUe,  och  svenskarne  riktade  nu  sina  amfall  ute- 
slutande mot  det  fasta  Visborg,  som  var  omslutet  med  förskansningar. 
Inemot  jul  bekvämade  konung  Erik  sig  till  underhandlingar,  och  ett 
fördrag  afslöts  (den  22  december  1448),  enligt  hvilket  konung  Erik 
skulle  den  20  nästkommande  april  till  konung  Karl  öfverlämna  Visborg 
och  Gottland  men  i  stället  få  för  lifstiden  Borgholms  slott  med  Öland, 
hvarjämte  han  skulle  återfå  hvad  han  under  kriget  förlorat,  och  alla, 
som  hade  deltagit  i  fejden,  skulle  få  åtnjuta  frid.  Villkoren  voro 
oskäligt  hårda  för  Sverige,  men  konung  Karl,  som  fick  underrättelse 
om  dem,  under  det  han  red  sin  eriksgata,  fann  för  godt  att  godkänna 
dem  och  befallde,  sedan  han  återkommit  till  Stockholm,  sin  måg  herr 
Erik  Eriksson  att  vid  påfordran  öfverlämna  Borgholms  slott  till  herr 
Birger  TroUe.  Herr  Magnus  G-ren,  som  för  en  tid  hade  lämnat  Gott- 
land,  sändes  åter  dit  med  en  ny  här  och  med  uppdraget  att  om  möjligt 
påskynda  konung  Eriks  afresa. 

Danska  rådsherrarne  erbjödo  kronan  först  åt  hertig  Adolf  af 
Slesvig,  men  han  afböjde  deras  anbud  och  hänvisade  dem  i  stället  tiU 
sin  systerson  grefve  Kristiern  af  Oldenburg,  som  befanns  villig.  Ut- 
vecklingen af  förhållandena  i  Sverige  gjorde  det  för  danskarne  nödigt 
att  snart  skaffa  sig  en  konung,  och  man  skyndade  så,  att  man  nöjde 
sig  med  att  af  grefve  Kristiern  affordra  allenast  några  allmänna  löften 
angående  regeringssättet.  Först  ett  år  efter  kröningen  skulle  han 
afgifva  sin  egentliga  handfästning,  hvilken,  så  sent  gifven,  icke  gärna 
hade  kunnat  blifva  synnerligen  bindande  för  konungen,  som  redan  hade 
makten  i  sina  händer.  Såvidt  man  vet,  afgafis  heller  aldrig  denna  till- 
ämnade  handfästning. 

Den  28  september  1448  hyllades  Kristiern  till  Danmarks  konung. 
Redan  förut  hade  det  danska  rådet  föreslagit  konung  Karl,  att 
man  skulle  afgöra  alla  stridigheter  mellan  Sverige  och  Danmark 
på  ett  möte,  som  skulle  hållas  i  Halmstad  den  1  maj  1449.  Konung 
Karl  hade  gått  in  därpå,  och  konung  Kristiern  gaf  äfven  sitt  bifall 
men  betog  detta  allt  fredligt  utseende  genom  sin  fordran,  att  svenskame 
ögonblickligen  skulle  lämna  Gottland,  hvilket  enligt  hans  förmenande 
var  ett  danskt  land.  I  december  1448  begynte  konung  Karl  sin  eriks- 
gata. I  Vadstena  mottogs  han  med  stor  högtidlighet  af  klosterfolket, 
men  han  kunde  icke  stanna  där  så  länge  som  han  hade  ämnat,  emedan 
han  där  mottog  ett  nytt  bref  med  hotelser  från  Danmark.  Julen  till- 
bragte  han  i  Skara,  hvarest  han  vidtog  åtgärder  för  att  hindra  dan- 
skarne att,  i  händelse  ett  öppet  krig  uppstod,  bryta  in  i  landet.    Flera 


EARL  II:S  FÖRSTA  REOERINGSTID.  457 

fästen  vid  gränsen  mot  Halland  och  Bohuslän  samt  Ramiaborgs  fäste 
vid  Jönköping,  som  hindrade  inträngandet  i  Östergötland,  skulle  dels 
uppbyggas,  dels  åter  försättas  i  försvarstillstånd. 

Det  är  redan  omtaladt,  att  konung  Karl  genast  sökte  vinna  den 
norska  kronan,  och  med  Norge  förenadt  med  Sverige  under  sig  hade 
han  blifvit  danskame  öfvermäktig.  Hans  val  hade  en  varm  vän  i 
Norges  ansedde  ärkebiskop,  den  numera  ålderstigne  herr  Aslak  Bolt, 
som  redan  sommaren  1448,  innan  han  reste  ned  tiU  ett  rådsmöte  i  Oslo, 
tillsporde  tronderna  om  deras  mening.  De  bådo  herr  Aslak  för  all  del 
laga,  att  ingen  tysk  eller  dansk  valdes  till  konung;  helst  ville  de  hafva 
till  konung  drotseten  herr  Sigurd  Jonsson  på  Sörum  (i  sydöstra  Norge), 
en  måg  till  grefve  Hans  af  Eberstein,  men  om  det  icke  ginge,  önskade 
de  få  gamle  konung  Erik,  såframt  han  genast  ville  komma  till  landet 
och  förbinda  sig  att  icke  föra  krig  med  Sverige;  vore  åter  detta  icke 
möjligt,  önskade  de,  att  konung  Karl  skulle  väljas.  Den  26  februari 
1449  utfärdade  sju  norska  riksråd  en  skrif velse,  hvari  de  förklara  sig 
vilja,  liksom  ärkebiskopen,  flera  biskopar,  prelater,  riddersmän  och  all- 
moge, hålla  sig  till  konung  Keurl  och  skaffa  honom  Norges  krona.  Men 
meningarna  i  Norge  voro  delade.  I  mars  1449  kommo  biskop  Jon  i 
Oslo,  född  dansk,  och  höfdingen  på  Akershus,  herr  Hartvig  Krummedike, 
hälft  dansk,  hälft  holsteinare,  till  Danmark  för  att  underhandla  om 
fred  med  detta  rike,  men  i  strid  mot  sitt  uppdrag  och  sina  eder  att 
icke  befatta  sig  med  frågan  om  konungavalet  erbjödo  de  konung  Kri- 
stiern  Norges  krona.  Mot  slutet  af  maj  vände  de  åter  jämte  tvenne 
danska  sändebud  och  en  styrka  af  2,000  man,  mot  hvilka  de  norska 
stormän,  som  voro  konung  Karls  vänner,  intet  kunde  uträtta.  Vid  ett 
rådsmöte  i  Marstrand  utfärdade  konung  Kristiern,  som  var  personligen 
närvarande,  den  2  juli  1449  en  handfästning,  och  dagen  därefter  utfärdade 
valmännen  en  redogörelse  för  valet,  hvilket  de  sökte  betrygga  genom  orik- 
tiga uppgifter  om  konung  Kristierns  arfsanspråk  på  den  norska  kronan. 

Innan  detta  skedde,  hade  tvenne  sändebud  från  konung  Karl  infunnit 
sig  på  Frostatinget  vid  Trondhjem  (Nidaros),  och  där  korades  han,  den 
17  juni,  till  Norges  konung.  På  Frostatinget  skulle  enligt  norsk  lag 
och  sed  konungavalet  försiggå;  riksrådet,  som  i  Marstrand  hade  valt 
konung  Kristiern,  hade  därtill  ingen  laglig  rätt,  äfven  om  man  under 
den  senaste  tiden  i  Norge  nöjt  sig  med  de  konungar,  som  rådet  utsett. 

Förhållandena  på  Gottland,  hvilka  antogo  ett  för  Sverige  allt 
olyckligare  utseende,  hindrade  konung  Karl  att  hörsamma  den  norska 
allmogens  begäran  att  med  det  första  få  se  honom  i  Norge.  Konung 
Erik  hade  under  loppet  af  vintern  kommit  i  tillMle  att  inleda  för- 
bindelser med  konung  Kristiern  och  lofvat  att  afstå  Gottland  åt  honom, 
därest  han  ville  sända  honom  400  man  till  undsättning.  Mot  slutet  af 
april  1449  kom  ock  herr  Olof  Axelsson  (Tott)  med  några  danska  fartyg 
till  Visby.  De  kunde  icke  komma  in  i  hamnen,  hvars  mjnoning  sven- 
skarne hade  stängt  med  pålar,  men  de  lade  sig  utanför  hamnen,  under 


458  MBDBLTIDBNS  BBNABB  SKEDE.      UNIONSTIDEHYARFVET. 

Visborg,  och  konung  Erik,  som  i  hemlighet  hade  låtit  hugga  genom 
kalkklippan,  på  hvilken  borgen  hvilade,  en  öppning  åt  sjösidan,  smög 
sig  ombord  på  de  danska  skeppen,  under  det  en  del  af  danskame  hem- 
ligen  ryckte  in  på  borgen.  Konung  Erik  for  först  till  Bomholm  och 
sedaji  öfver  till  Pommern,  hvarest  han  tillbragte  den  återstående  delen 
af  sin  lefnad;  han  dog  först  år  1459.  Konung  Karl,  hvars  vapen  hade 
så  ringa  framgång,  föreslog,  att  tyska  orden  och  hansan  skulle  taga 
Gottland  i  besittning,  till  dess  ombud  från  dessa  två  makter  hade  af- 
gjort,  om  ön  skulle  tillhöra  Sverige  eller  Danmark.  Konung  Kristiern, 
som  hade  slutit  förbund  med  flera  tyska  furstar,  svarade  på  dessa 
fredsförslag  medelst  ett  oförmodadt  infall  i  Finveden;  sjukdom  och  det 
svenska  krigsfolket  tvungo  honom  dock  snart  till  återtåg.  Däremot, 
så  snart  konung  Kristiern  hade  mottagit  det  norska  riksrådets  hyllning 
i  Marstrand  (den  2  juli),  seglade  han  själf  öfver  till  Gottland.  Herr 
Olof  Axelsson  narrade  de  svenska  höfvitsmännen  till  en  öfverenskom- 
melse  (den  18  juli),  att  hvardera  parten  skulle  behålla  hvad  han  inne- 
hade på  Gottland,  intill  dess  öns  öde  hunnit  afgöras  på  ett  möte  som 
skulle  hållas  i  Halmstad  senast  midsommaren  1450,  och  under  tiden 
skulle  herr  Olof  hafva  rätt  att  föra  life-  och  krigsfömödenheter  till 
och  från  Visborg.  Herr  Olof,  hvars  folk  till  en  del  bodde  i  staden,  lät 
nedrifva  de  förskansningar,  som  hade  blifvit  uppförda  kring  och  mot 
slottet,  och  då  svenskame  förvånade  bådo  om  förklaring,  svarade  han, 
att  som  det  nu  var  fred,  behöfdes  icke  längre  något  vä-m  mot  slottet. 
Men  trots  dessa  skenfagra  försäkringar  stod  kriget  för  handen.  Den 
28  juli  (1449)  kom  konung  Kristiern  till  Visby  med  150  skepp  och 
satte  i  land  6000  väpnade  män.  Herr  Magnus  Gren  sände  då  till  herr 
Olof  Axelsson  för  att  begära  förklaring.  Denne  svarade,  att  det  be- 
tydde ingenting,  och  konungen  lät  genom  två  riddare  och  en  väpnare 
högtidligen  försäkra,  att  han  i  allt  godkände  svenskarnes  öfverens- 
kommelse  med  herr  Olof  af  den  18  juli.  Men  samtidigt  fordrade 
konungen  af  borgmästare  och  råd,  att  Visby  skulle  hylla  honom.  De 
vägrade,  hänvisande  till  den  trohetsed  de  hade  svurit  konung  Karl 
och  till  nyssnämnda  fördrag,  som  föreskref,  att  allt  skulle  förblifva 
sådant  det  var,  intill  dess  skiljedom  hade  fallit,  men  konungen  bad 
dem  snart  fatta  ett  beslut,  han  frågade  icke  efter  hvad  dem  blifvit 
lofvadt,  och  för  att  gifva  eftertryck  åt  sina  ord  lät  han  antända  staden 
och  öfverfaUa  de  intet  ondt  anande  svenskame.  Dessa  rustade  sig  dock 
i  största  hast,  släckte  elden  och  sköto  från  de  fasta  stenhusen  på 
danskame,  som  till  sist  måste  med  stor  manspillan  draga  sig  tillbaka 
till  Visborg  och  till  Klinten,  den  höga  östra  delen  af  staden.  Alla 
svenska  skepp  hade  emellertid  fallit  i  danskarnes  händer,  och  svenskarne 
hade  nu  ingen  annan  utväg  än  att  den  31  juli  1449  mottaga  de  villkor, 
som  erbjödos  dem:  de  skulle  genast  lämna  Gottland,  och  tvisterna 
mellan  Sverige  och  Danmark  skulle  afgöras  af  tolf  svenska  och  tolf 
danska  riksråd,  vid  ett  sammanträde  i  Halmstad  den  1  maj  1450.    Tolf 


EARL  Il:8  FÖRSTA  REGBRINOSTID. 


459 


af  de  svenska  befälhafvarne  förbundo  sig,  att  därest  konung  Karl  icke 
ville  godkänna  fördraget,  skulle  de  före  den  8  september,  då  ett  all- 
mänt stillestånd  mellan  rikena  skulle  inträda,  infinna  sig  i  Helsingborg 
såsom  den  danske  konungens  fångeur.  Så  var  allt  förloraxlt  genom 
konung  Kristiems  oblyga  trolöshet  och  genom  ett  gränslöst  oförstånd 
å  de  svenska  befölhafvames  sida,  af  hvilka  åtminstone  en,  herr  Magnus 
Gren,  var  en  förrädare  mot  sitt  land  och  sin  konung.  Denne  hade 
ingen  annan  utväg  än  att  stadfästa  fördraget  och  hoppas  på  bättre 
tider.  Han  kunde  icke  gärna  våga  möta  den  bitterhet,  som  skulle  fram- 
kallas, om  han  läte  tolf  af  rikets  förnämligare  män  gå  i  dansk  fångenskap. 
Af  det  stillestånd,  som  emellertid  hade  uppstått,  begagnade  Karl 
sig  för  att  fullfölja  sina  planer  på  Norge.  Föga  litande  på  danskarnes 
försäkringar  sände  han  en  väpnad  styrka  ned  åt  Västergötland  och  red 
själf  med  500  man  genom  Värmland  till  Norge.  Under  det  konung 
Kristiern  firade  sitt  bröllop  med  drottning  Dorotea,  _ 

konung  Kristofers  änka,  mottog  konung  Karl  hyll- 
ning i  det  sunnanfjäUska  Norge.  Han  gick  sedan 
öfver  Dovre  och  kröntes  den  20  november  1449  i 
Nidaros  domkyrka  till  Norges  konung.  Samma  dag 
gaf  han  sin  handföstning,  i  hvilken  han,  bland  annat, 
lofvade  att  akta  kyrkans  privilegier,  att  icke  gifva 
norska  län  åt  utlänningar,  att  i  alla  viktigare  mål 
styra  med  råds  rade,  att  icke  göra  intrång  på  Norges 
valfrihet  efter  hans  död,  såvida  han  icke  lämnade 
efter  sig  en  äkta  född  son,  som  dugde  till  konung; 
hvart  tredje  år  skulle  han  besöka  Norge,  och  allenast  i  yttersta  nödfall 
skulle  det  norska  rådet  kallas  till  Sverige.  Elfva  svenskar  beseglade 
med  konungen  denna  försäkran.*  Därefter  utfärdades  i  det  norska  folkets 
namn  en  skrifvelse,  hvari  Kristiern  förebrås,  att  han  skrifver  sig  Norges 
konung,  ehuru  allmogen  aldrig  varit  tillkallad  för  att  välja  honom  enligt 
norsk  lag,  och  han  anmodas  att  icke,  såsom  han  ämnade,  komma  till 
Nidaros  för  att  krönas,  ty  ingen  af  allmogen  som  i  Norge  bor  vore  villig 
att  hylla  honom.  De  hade  i  stället  korat  herr  Karl  Knutsson  till  konung. 
»Norge  och  Sverige  hafva  af  ålder  och  alltid  varit  samman  i  sämja  och 
kärlek»,  heter  det  i  skrifvelsen,  >hvilken  sämja  och  kärlek  mellan  dessa 
två  riken  aldrig  skall  sönderslitas,  medan  vi  lefva.  Gud  har  dessa  tu 
riken  så  landfast  sammanfogat,  på  större  längd  än  fyra  eller  fem  hundra 
mil.  Skulle  de  nu  åtskiljas  med  tvedräkt,  som  Gud  förbjude,  då  vore 
det  otaliga  människors  fördärf  till  lif  och  gods  i  båda  dessa  riken, 
enkannerligen  i  vårt  fattiga  rike  Norge.  Ty  är  det  ingen  vån,  att 
dessa  tu  riken  skola  någonsin  åtskiljas  i  tvedräkt  med  vår  vilja.> 

*  Herrar  Erengisle  Nilsson,  Greger  Bengtsson  (lama,  fig.  363),  Karl  Månsson  till  Eka, 
Eskil  Nilsson  (baner),  Staffan  Ulfsson  (nlf ),  Åke  Jönsson  Svarte  Skåning  (bätvapen),  Arend 
Bengtsson  och  Knnt  Bengtsson  (nlf),  Kristiern  Bengtsson  (oxenstjärna),  en  son  af  herr 
Bengt  Jönsson,  Arvid  djäken,  Tord  Bonde  och  Algot  Erengislesson  till  Ulfäsa  (natt  och 
dag  p&  längden). 


363.    Herr  Gi-eger 
Bengtssons  sigill. 


460  MEDELTIDBNS   SENARE  8KEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

Sedan  konung  Earl  hade  sörjt  för  regeringen  under  sin  frånvaro, 
vände  han  genom  Jämtland  åter  till  Sverige.  På  nyåret  1450  gjorde 
han  ett  infall  i  södra  Norge  för  att  sätta  sig  i  besittning  af  Akershus, 
men  ett  stillestånd  slöts.  Halmstadsmötet  tillstundade,  vid  hvilket  alla 
tvistefrågor  skulle  lösas,  så  att  frid  och  ro  kunde  härska  i  Norden. 


Vid  ett  rådsmöte,  som  hölls  i  Arboga  i  mars  månad  1450,  utsagos 
till  Sveriges  ombud  vid  det  stundande  mötet  i  Halmstad  följande  per- 
soner: uppsaladekanen  magister  Helmik  (i  stället  för  ärkebiskopen), 
biskopame  Nils  König  i  Linköping,  Bengt  Gustafsspn  i  Skara  och 
Magnus  Tavast  i  Åbo  samt  riddarne  herrar  Nils  Jönsson  (oxenstjäma), 
Erik  Eriksson  (gyllenstjärna),  Lars  Snakenborg,  Erik  Axelsson  (Tott), 
Åke  Jönsson  Svarte  Skåning,  Johan  Karlsson  (fllrla),  Gustaf  Ulfsson 
(sparre)  och  Simon  Köming.  Till  dem  slöt  sig,  såsom  det  synes,  på 
eget  bevåg,  äfven  herr  Magnus  G-ren. 

Den  1  maj  sammanträdde  de  svenska  och  de  danska  ombuden  i 
Halmstad,  och  den  13  maj  afslöts  en  traktat  af  följande  innehåll: 

1.  När  någon  af  de  två  nuvarande  konungarne  aflede,  skulle  man  i 
det  riket  antingen  välja  det  andra  rikets  konung  eller  ock  utse  en  eller 
flera  riksföreståndare,  som  förestode  regeringen,  till  dess  äfven  han  aflede. 

2.  När  detta  inträffat,  skulle  tolf  af  Danmarks  och  tolf  af  Sveriges 
råd  sammanträda  i  Halmstad  och  välja  en  gemensam  konung  fbr  de 
två  rikena,  helst  någon  af  de  framlidna  två  konungarnes  söner,  om 
sådana  funnes.  Sverige  och  Danmark  skulle  därefter  vara  i  evig  tid 
förenade,  dock  så  att  hvart  rike  hade  sitt  namn  och  lag,  frihet,  privilegier 
och  goda  gamla  vanor.  Man  skulle  aldrig  hädanefter  välja  en  utländsk 
konung  utan  alltid  någon,  som  var  född  i  Sverige  eller  Danmark. 

3.  Hvart  rike  skall  styras  af  inländska  män,  och  skall  enhvar 
njuta  sitt  gods  och  rättighet,  hvar  helst  det  ligger  i  de  tre  rikena. 

4.  Om  ett  rike  anfalles,  skall  det  andra  hjälpa,  på  det  anfallnas 
bekostnad.   Intetdera  riket  får  börja  ett  krig  utan  det  andras  samtycke. 

5.  Konungen  skall  hafva  särskild  drätsel  (skattkammare)  och  inländsk 
kammarmästare  i  hvart  rike.  Af  rikets  ränta  skall  intet  föras  utom  riket, 
så  framt  icke  så  stor  nödvändighet  inträffar,  att  rikets  råd  medgifver  det. 

6.  Den,  som  blir  fridlös  i  ett  rike,  får  ingen  i  de  två  andra  rikena 
hägna,  utan  hvar  han  anklagas  med  rätt,  där  skall  dömas  öfver  honom. 
Detsamma  gäller  förrädare,  mordbrännare,  tjufvar,  röfvare  och  våldtagare. 

7.  Om  någon  gör  eller  söker  göra  något  emot  det  andra  riket, 
hvarigenom  rikena,  emedan  han  är  högt  uppsatt,  kunde  åtskiljas  eller 
komma  i  tvedräkt,  skall  konungen  och  det  rikets  män  döma  honom  från 
lif  och  gods  utan  all  nåd. 

8.  Mellan  konungame  Kristiern  och  Karl  och  mellan  de  tre  rikena 
skall   vara   en   evig   fred.    »Och   när   Gud   fogar  det  så,  att  dessa  tre 


KARL  II:S  FÖRSTA  REQBRINGSTID.  461 

riken  komma  samman  under  en  konung,  täckas  då  Norges  rikes  råd 
och  inbyggare  vara  i  samma  förband,  skola  de  åtnjuta  alla  förut 
upptagna  friheter  och  förbindelser.» 

Därest  man  utgår  från  den  åsikten,  hvilken  ombuden  vid  halmstads- 
raötet  hyste,  att  en  union  mellan  rikena  var  nödvändig,  innebär  trak- 
taten, hvars  villkor  vi  här  uppräknat,  ingen  obillighet.  Det  berodde 
på  tillfälligheter,  hvilka  ingen  människa  kunde  beräkna,  påskynda  eller 
förhindra,  huruvida  den  närmast  blifvande  unionskonungen  skulle  tagas 
från  Sverige  eller  från  Danmark.  Men  uppsättandet  af  hela  detta  för- 
drag V8ur  ett  själfrådigt  tilltag  af  de  svenska  stormännen,  hvilka  hade 
blifvit  sända  till  Halmstad  icke  för  att  uppsätta  en  ny  unionsakt  utan 
för  att  afgöra  de  frågor,  som  voro  oafgjorda  mellan  Sverige  och  Dan- 
mark, framför  alla  andra  frågorna,  till  hvilketdera  landet  Gottland 
skulle  räknas  och  hvilkendera  konungen  skulle  med  rätta  bära  Norges 
krona.  Frågan  om  Gottland  lämnades  alldeles  å  sido,  ehuru  den 
tidigare  hade  plägat  ligga  de  svenska  stormännen  om  hjärtat.  Den 
norska  frågan  kom  däremot  på  tal,  och  de  svenska  ombuden  lofvade  å 
konungens  och  rikets  vägnar,  att  konung  Earl  skulle  afstå  all  sin  del 
och  rätt  i  Norge  till  konung  Kristiem.  Om  konung  Karl  icke  ville 
godkänna  detta  inom  den  29  juli,  skulle  de  tolf  ombuden  infinna  sig  i 
Helsingborg  och  stanna  i  dansk  fångenskap.  Alla  andra  tvistefrågor 
skulle  afgöras  vid  ett  möte  mellan  konungarne  vid  midsommartiden  1451. 

Den  danska  flottan,  som  varit  utrustad  ända  sedan  våren,  styrde 
till  Norge  med  konung  Kristiem  ombord.  Några  svårigheter  gjordes 
honom  ingenstädes  —  ärkebiskop  Aslak  hade  dött  i  december  1449  — , 
och  den  29  juli  1450  kröntes  Kristiem  i  Trondhjems  domkyrka;  den 
1  augusti  utfärdade  det  norska  rådet  en  skrifvelse,  i  hvilken  hans 
val  förklarades  giltigt,  under  det  h varjehanda  uppenbara  osanningar 
uttalas  angående  konung  Karls  val  och  hans  uppträdande  i  Norge. 
Den  29  augusti  afslöts  i  Bergen  mellan  danska  och  norska  rådsherrar 
en  öfverenskommelse,  att  Norge  och  Danmark  skulle  vara  under  en 
konung  till  evig  tid,  dock  så  att  hvart  rike  skulle  åtnjuta  sin  beskrifna 
lag,  frihet  och  alla  privilegier  o.  s.  v.  —  Denna  handling  innebär  Norges 
anslutning  till  halmstadsfördraget. 

Konung  Kristiern  visade  redan  vid  tiden  för  sin  kröning,  huruledes 
han  ville  hafva  makten  äfven  i  strid  mot  andras  privilegier.  Han 
blandade  sig  uti  det  norska  ärkebiskopsvalet,  förkastade  den  man,  som 
kapitlet  hade  utsett,  och  tvang  detta  att  välja  en  annan,  hvilken  dock 
icke  af  påfven  erkändes.  Med  ganska  stora  förhoppningar  kunde  Kri- 
stiern nu  gå  framtiden  till  mötes  och  drömma  om  tiden,  då  han  skulle 
blifva  konung  öfver  de  tre  rikena  i  kraft  af  halmstadsfördraget.  Kris- 
tiern var  yngre  än  Karl  och  hade  således,  mänskligt  att  döma,  utsikt 
att  kunna  öfverlefva  honom.  Den  tjuguåriga  drottning  Dorotea,  konung 
Kristofers  änka,  hvilken  Kristiern  hade  äktat  år  1449,  födde  honom 
under   hans   norska  kröningsresa  en  son,  som  i  dopet  fick  namnet  Olof. 


462  MBBBLTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHYARFVET. 

Konung  Karl  och  drottning  Katarina  hade  visserligen  haft  fyra  söner, 
men  de  hade  fått  följa  dem  alla  fyra  till  grafven,  och  drottningen  själf 
afled  den  7  september  1450.  Hon  efterlämnade  tre  döttrar,  Magdalena, 
som  sedermera  blef  gift  med  herr  Ivar  Axelsson  (Tott),  Margareta  och 
Birgitta. 

Men  om  således  de  yttre  förhållandena  bebådade  maktens  och  fram- 
gångens dagar  för  Danmarks  och  Norges  tyskfödde  konung,  kan  man 
icke  å  andra  sidan  säga,  att  hans  rike  och  hans  förhoppningar  hvilade 
på  den  vida  säkrare  grundvalen  af  manlig  ärlighet.  G-enom  svek  hade 
konung  Elristiem  satt  sig  i  besittning  af  Grottland,  genom  svek  hade 
han  betryggats  i  besittningen  af  Norge.  Och  konungen  är  icke  den 
ende,  som  finner  dåliga  medel  goda,  när  de  låta  honom  vinna  de  syfte- 
mål han  eftersträfvar:  det  var  såväl  i  Norge  som  i  Sverige  alltför 
många  af  de  inflytelserika  männen,  som  icke  voro  ärliga. 

Vi  hafva  redan  talat  om  den  hemliga  traktaten,  med  hvilken  under- 
handlingarna afslutades  i  Halmstad  —  huru  konung  Karl  skulle  tvingas 
att  stadfästa,  hvad  hans  egenmäktiga  undersåtar  hade  behagat  bestämma. 
Men  det  var  icke  nog  därmed,  man  gick  ännu  ett  steg  längre.  Herrar 
Nils  Jönsson  och  Magnus  Gren  samt  andra,  hvilkas  namn  nu  icke 
kunna  uppgifvas,  öfverenskommo  med  några  af  de  danska  ombuden, 
att  konung  Karl  skulle  tvingas  till  att  hädanefter  utdela  förläningar 
efter  rådets  vilja  samt  att  från  ingen  skulle  hans  slott  kunna  tagas, 
såvida  icke  rådet  fann  honom  hafva  begått  sådana  förbrytelser,  att  en 
så  sträng  åtgärd  vore  nödig.  Ville  konung  Karl  icke  gå  in  härpå, 
skulle  svenskame  vid  nästa  års  möte  mellan  konungame  erbjuda  Sveriges 
krona  åt  konung  Kristiem.  Herr  Nils  Jönsson  hade  vid  konung  Karls 
regeringstillträde  mist  befälet  öfver  Nyköpings  hus,  hvUket  för  riket 
viktiga  fäste  sannolikt  ansågs  böra  lämnas  i  händerna  på  någon,  som 
hade  ärligare  vilja  att  lyda  sin  konung,  men  Örebro  hus  tillhörde  honom 
fortfarande.  Herr  Magnus  Gren  var  alltjämt  höfding  på  Åbo,  men  han 
hade  numera  länet  allenast  på  räkenskap,  d.  v.  s.  med  skyldighet  att 
redovisa  för  uppbörden  inom  det.  Båda  hade  således  otvifvelaktigt  lidit 
förluster,  men  det  var  icke  mer  än  en  billig  lön  för  deras  föregående  bete- 
ende. Herr  Magnus  hämtade  för  öfrigt  ingen  varning  af  den  behandling, 
som  hade  kommit  honom  till  del.  När  mötet  i  Halmstad  hölls  i  maj 
1450,  hade  han  ännu  icke  aflagt  redovisning  för  uppbörden  från  år  1448. 

De  två  rikenas  ombud  skildes  från  Halmstad,  och  de  svenska  hade 
nu  till  sin  närmaste  uppgift  att  förmå  konungen  att  godkänna  deras 
åtgärder.  De  tillskrefvo  honom,  att  han  borde  sammankalla  ett  råds- 
möte till  Arboga,  och  där  skulle  de  afgifva  berättelse  om  utgången  af 
underhandlingarna,  för  hvilka  de  ännu  icke  kunde  redogöra.  De  vinn- 
lade sig  om  att  få  detta  möte  talrikt  besökt,  så  att  de  kunde  få  hjäl- 
pare mot  konungen,  som  sannolikt  skulle  visa  sig  föga  benägen  att 
böja  sin  vilja  under  deras.  Mot  honom  väcktes  i  öfrigt  oro  i  landet 
genom   rykten,  som   utspriddes  om  stundande  beskattning  och  om  till- 


KARL  n:S  FÖBSTA  REQERINOSTID.  463 

ämnadt  intrång  i  folkets  husliga  angelägenheter,  i  dess  rätt  att  välja 
de  kläder  och  bära  de  smycken,  som  behagade  det  o.  s.  v. 

Den  10  jnni  1450  öppnades  mötet  i  Arboga.  Innan  något  sam- 
manträde hade  hållits,  kom  en  biskop,  sannolikt  herr  Nils  König  i  Lin- 
köping, och  yppade  för  konungen  den  hemliga  artikeln,  som  hade  blifvit 
besluten  i  Halmstad;  herr  Nils  Jönsson  hade,  efter  att  hafva  affordrat 
tysthetsed,  berättat  planen  för  biskopen,  hvilken  fann  sig  af  omtanke 
för  rikets  välf&rd  berättigad  att  bryta  den  förhastade  eden.  Konungen 
förhöll  sig  stilla  för  att  se,  huru  de  honom  otrogna  stormännen  skulle 
bete  sig.  Unionsfördraget  i  Halmstad  och  beslutet  om  konungamötet 
det  följande  året  tyckas  ej  hafva  å  konungens  sida  framkallat  några 
invändningar,  men  när  beslutet  om  Norges  afträdande  framlades,  var 
han  ingalunda  genast  villig  att  gifva  efter.  Frågan  var  af  största 
vikt  för  Sverige  och  för  dess  konung,  ty  hade  han  under  sig  både 
Sverige  och  Norge,  kunde  han  med  kraft  häfda  sin  ställning  mot  alla 
andra  stater,  Danmark  inberäknadt,  men  fick  konung  Kristiem  Norge, 
måste  Sverige  spela  en  blygsammare  roll.  Utan  stormännens  hjälp  var 
det  dock  icke  möjligt  att  handla,  och  konungen  infordrade  därför  deras 
utlåtande.  Ett  sådant'  afgafs  af  sju  andUge,  trettio  riddare  och  fyra 
väpnare,  af  det  innehåll,  att  konungen  borde  hålla  den  i  Halmstad 
ingångna  öfverenskommelsen  och  att  ingen  hade  rätt  att  förebrå  honom, 
om  han  i  anledning  däraf  uppgaf  sina  anspråk  på  Norge.  Konungen 
gaf  då  såvida  efter,  att  han  i  en  skrifvelse,  som  genast  afsändes  till 
Danmark,  gaf  till  känna,  att  ville  norrmännen  taga  Kristiem  till 
konung,  ämnade  han  på  intet  sätt  förhindra  det,  såvida  freden  mellan 
Danmark  och  Sverige  fortfore;  dock  ämnade  han  behålla  den  norska 
konungatiteln.  Det  danska  rådet,  som  fann  konung  Karls  afsägelse- 
bref  icke  så  omfattcmde,  som  de  svenska  ombuden  hade  lofvat  att  det 
skulle  vara,  besvärade  sig  däröfver  hos  det  svenska  rådet,  men  någon 
ändring  gjordes  icke. 

Till  sist  föredrogo  herrarne  sin  begäran,  att  konungen  icke  skulle 
bortgifva  några  slott  annat  än  efter  rådets  beslut  samt  att  han  skulle 
låta  rådet  afgöra,  huruvida  en  slottsherre  begått  ett  sådant  brott,  att 
han  ej  längre  vore  värdig  att  innehafva  sin  förtroendepost  —  d.  v.  s. 
de  gjorde  sin  konung  det  förslaget,  att  han  skulle  af  säga  sig  all  makt 
och  lägga  den  i  rådets  händer.  Han  vägrade  detta  och  använde  oför- 
dröjligen  stränga  åtgärder  mot  dem,  som  han  ansåg  vara  sina  fienders 
ledare.  Ärkebiskopen  och  biskop  Sigge  i  Strängnäs  miste  sina  län, 
hvilka  de  dock  sedermera,  efter  förnyade  trohetslöften,  återfingo.  Herr 
Nils  Jönsson  måste  uppgifva  Örebro  hus,  som  anförtroddes  åt  herr 
Erengisle  Nilsson,  och  till  höfding  på  Åbo  hus  utnämnde  konungen 
herr  Erik  Axelsson  (Tott).  Herr  Magnus  Gren,  som  konungen  nu  före- 
brådde för  hans  uppträdande  på  Gottland  och  som  icke  gärna  kunde 
hysa  någon  förhoppning  att  längre  bibehålla  sin  tvetydiga  ställning  i 
Sverige,   hade   redan,   innan   herr   Erik   kom  för  att  tillträda  sin  nya 


464  MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

befattning,  lämnat  Åbo  med  ett  stort  och  flera  smärre  skepp;  ban  ville, 
lät  ban  säga  konungen,  anträda  en  pilgrimsfärd.  Denna  var  dock  icke 
af  den  frommaste  beskaffenbet.  Vid  mynningen  af  Weicbsel  tog  ban 
ett  bambargskt  köpmansskepp,  som  ban  ansåg  tillböra  bolländarne, 
bvilka  ban  af  någon  anledning  var  gramse,  men  ban  anfölls  genast  af 
ett  lybskt  krigsskepp,  som  befann  sig  i  närbeten.  Hans  pris  återtogs, 
ocb  ban  själf  undkom  med  svårigbet  att  lida  döden  som  sjöröfvare. 
En  tid  böUs  ban  i  lindrigt  fängelse  i  Lybeck,  men  då  den  bamburgske 
köpman,  som  ägde  det  röfvade  skeppet,  icke  kunde  ställa  säkerbet  för 
all  den  skada,  som  kunde  vållas  staden  Lybeck,  ifall  berr  Magnus 
Gren  fälldes  som  sjöröfvare,  förbjöds  det  bonom  att  inför  stadens  dom- 
stol fullfölja  sin  ansvarstalan,  ocb  berr  Magnus  Gren  frigafs.  Han 
trädde  då  i  konung  Kristierns  tjänst. 

De  båda  konungame  sökte  få  stöd  bos  andra  makter.  Konung 
Kristiern  både  många  vänner  bland  de  nordtyska  furstame,  båda  sökte 
i  tyska  orden  få  en  verksam  bundsförvant,  dock  utan  att  lyckas,  båda 
vände  sig  till  påfven  Nikolaus  V  för  att  få  bans  ocb  kyrkans  stad- 
fästelse  för  sina  olikartade  anspråk.  Konung  Karls  ombud,  domprosten 
Birger  Magnusson  från  Uppsala,  blef  under  sin  återfärd  fängslad  af 
danske  konungens  broder,  grefve  Gerdt,  men  frigafs  omsider  på  be- 
medHng  af  domkapitlen  i  Bremen  ocb  Hamburg.  Herr  Birger  både  af 
påfven  blifvit  nämnd  till  kammarberre  ocb  fått  i  uppdrag  att  i  de 
tre  nordiska  rikena  insamla  påfvestolens  inkomster,  bvilket  uppdrag 
dittills  både  utöfvats  af  konung  Kristierns  kansler  biskop  Marcellus, 
bvars  af  konungen  genomdrifna  val  till  ärkebiskopsstolen  i  Trondbjem 
något  senare  underkändes  af  påfven.  Den  belige  fadern  synes  således 
bafva  mera  byllat  konung  Karl,  på  bvars  begäran  ban  förordnade  om 
en  granskning  af  klosterlifvet  i  Sverige,  bvilket  både  i  många  fall 
urartat  till  vällefnad. 


Vid  midsommartiden  1451  skulle  konungarne  mötas  på  gränsen 
mellan  Möre  ocb  Bleking;  de  infunno  sig  ock,  konung  Karl  i  Kalmar 
ocb  konung  Kristiern  i  Ronneby,  ocb  man  kom  öf verens  att  bänskjuta 
alla  tvistefrågorna  till  en  nämnd  af  tolf  svenska  ocb  tolf  danska  råds- 
berrar,  som  sammanträdde  i  Avaskär  (nära  det  nuvarande  Kristianopel). 
Emellertid  blef  i  följd  af  danskarnes  balsstarrigbet  ingen  enda  tviste- 
fråga af  gjord.  Danskarne  framkommo  nämligen  allra  först  med  be- 
gäran, att  svenskarne  skulle  utreda  drottning  Doroteas  morgongåfva, 
sådan  konung  Kristofer  fordom  både  bestämt  den,  således  för  Sveriges 
räkning  Närke  ocb  Värmland  eller  en  summa  af  15,000  gyllen,  de 
uppläste  konungens  på  latin  affattade  bref  bärom,  ocb  då  svenskarne, 
af  bvilka  icke  alla  förstodo  latin,  begärde  att  få  en  noggrann  öfver- 
sättning,   bvarefter   de   ville   taga   saken  i  öfvervägande,   vägrade   de 


EARL  II:S  FÖRSTA  RBaBRINQSTID.  465 

danska  ombuden  att  lämna  en  sådan,  vägrade  yttermera  att  lämna  ett 
skriftligt  intyg  därom,  vägrade  slutligen  att  upptaga  till  behandling 
någon  annan  fråga,  förrän  den  om  morgongåfvan  vore  afgjord.  Utan 
tvifvel  ville  man  från  dansk  sida  omöjliggöra  en  öfverenskommelse, 
som  kunde  reda  förhållandena  och  betrygga  freden  mellan  rikena;  man 
kunde  nämligen  icke  hoppas  att  här  få  förestafva  besluten  såsom  i 
Halmstad,  ty  konung  Karl  hade  aktat  sig  för  att  till  detta  möte  sända 
samma  ombud,  h vilka  det  förra  året  hade  gått  konung  Kristiems  ären- 
den. Hvad  själfva  morgongåfvan  beträffade,  var  svenskarnes  försum- 
melse att  utgifva  den  eller  ersättningen  fullt  befogad.  Landslagen 
föreskref,  att  konung  skall  gifva  morgongåfva  åt  sin  gemål  med  råds 
rade,  samt  att,  därest  änkedrottningen  på  något  sätt  tillfogar  landet 
skada,  skall  morgongåfvan  indragas.  I  konung  Kristofers  bref  finnes 
intet  bifall  af  svenska  rådet  omtaladt,  och  under  brefvet  hänger  intet 
sigill  af  någon  enda  medlem  af  rådet.  Fru  Dorotea  var  nu  gift  med 
en  konung,  som  var  Sveriges  fiende,  åt  hvilken  man  icke  kunde  upplåta 
viktiga  besittningar,  som  sträckte  sig  från  den  norska  gränsen  och  till 
hjärtat  af  Sverige,  ej  heller  gifva  en  betydlig  penningsumma,  för  hvil- 
ken han  utan  tvifvel  hade  värfvat  trupper  mot  Sverige.  Konung  Karl 
förklarade,  att  han  ville  i  frågan  om  morgongåfvan  vädja  till  påfven 
(hvilket  han  ock  sedermera  gjorde),  och  mötet  upplöstes  i  hast. 

Danskarne,  som  hade  omöjliggjort  en  fredlig  öfverenskommelse, 
begynte  icke  långt  därefter  kriget,  utan  rättmätig  orsak  och  utan 
krigsförklaring.  I  september  1451  bröt  en  härskara  från  Norge  in  i 
Värmland  och  for  där  fram  röfvande  och  skinnande.  Konung  Karl, 
därom  underrättad,  skref  till  Danmark  och  begärde  skadeersättning. 
Den  danske  konungen  vägrade  att  svara,  innan  han  hade  fått  öfver- 
lägga  med  sitt  råd,  och  när  detta  samlades  i  november  1451,  beslöts 
att  anfalla  Sverige.  Man  rustade  för  att  göra  hufvudanfallet  under 
nästa  sommar,  men  fientligheterna  börjades  genast.  Så  snart  herr  Olof 
Axelsson  hade  återkommit  från  det  nyssnämnda  rådsmötet,  utsände 
han  från  Gottland  kapare,  som  skulle  göra  samfärdseln  sjöledes  med 
Sverige  omöjlig,  och  vid  jultiden  seglade  från  Gottland  en  flotta,  anförd 
af  landsförrädaren  herr  Magnus  Gren,  och  hela  kusten  från  Kolmården 
i  norr  och  långt  ned  åt  Kalmar  län  i  söder  blef  på  det  grufligaste 
hemsökt.  Herr  Olofs  svenner  och  konung  Kristierns  tjänare  landstego 
i  närheten  af  Stäkeholm,  skinnade  och  brände  i  den  kringliggande 
trakten,  särskildt  det  s.  k.  Tuna  län,  där  konung  Karl  ägde  stor  jord- 
egendom. Konungen,  hvilken  ungefär  samtidigt  erhöll  bud  om  dessa 
röfvaranfall  och  ett  uppsnappadt  bref  från  konung  Kristiern  till  en 
norsk  riddare,  uti  hvilket  upplysningar  förekommo  om  de  danska  krigs- 
planerna, sammankallade  till  trettondedag  jtil  1452  ett  rådsmöte  i  Stock- 
holm, vid  hvilket  man  beslöt  att  förekomma  danskame.  Omfattande 
rustningar  företogos,  icke  ens  de  andlige  fritogos  från  att  erlägga  krigs- 
gärd, ehuru  ärkebiskopen  formligen  bestridde  deras  betungande.  Frälse- 

Sveriges  hiåtoria.     II.  30 


466  MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHYARFVET. 

män  och  borgare,  bergsmän  och  bönder  uppbådades,  efter  landslagens 
bud,  att  möta  vid  landamäret  nere  i  Markaryds  socken,  i  sydvästli- 
gaste Småland.  Konungen  föreslog,  att  man  skulle  gå  öfver  gränsen, 
hvartill  det  uppbådade  krigsfolket  icke  var  skyldigt;  också  gjorde 
rådet  invändningar,  men  konungens  skäl,  att  det  var  bättre  att  föra 
kriget  i  fiendens  land,  segrade.  En  krigsförklaring  afsändes  till  Dan- 
mark, i  hvilken  framhölls,  huruledes  detta  rikes  män  hade  brutit  det 
fredsfördrag,  som  blifvit  ingånget  i  Halmstad,  och  därvid  icke  ansett 
det  nödigt  att  på  förhand  underrätta  om  kriget;  konung  Karl  hade 
icke  längre  lust  att  fördraga  sådant  utan  begynte  nu  å  sin  sida  fejden 
för  att  återtaga  sitt  rike  Norge  (hvilket  han  hade  affcrädt  allenast 
under  förutsättning  af  fred  mellan  rikena),  sitt  land  Grottland  och 
annat,  som  danskame  utan  någon  rätt  hade  lagt  under  sig. 

Sedan  en  pest,  icke  stort  lindrigare  än  digerdöden,  hade  hemsökt 
Norden  under  loppet  af  år  1451  —  allenast  i  Stockholm  sägas  nio  tusen 
människor  hafva  dött  — ,  skulle  nu  krigets  styggelser  sprida  död  och 
bringa  mången  ur  god  bärgning  till  tiggarstafven.  Det  var  icke 
konung  Karls  mening  att  söka  éröfra  Skåne,  hvars  gräns  han  nu  ho- 
tade, utan  allenast  att  genom  ett  härjningståg  efter  tidens  sed  låta 
inbyggarne  känna  krigets  nöd,  hvarigenom  i  Danmark  kunde  väckas 
en  önskan  att  snart  få  fred.  Den  svenska  hären,  som  i  februari 
1452  ryckte  in  i  Skåne,  skildras  af  rimkrönikan  såsom  synnerligen 
präktig.  Konung  Karl  själf  hade  skriftligen  uppsatt  fiälttågsplanen, 
och  under  honom  fördes  befÄlet  af  marsken  herr  Sten  Pedersson. 
Som  det  var  vinter,  sändes  i  spetsen  för  hären  skidrännare  och  efter 
dem  deras  baner  med  den  helige  Görans  bild.  Så  följde  konungen 
själf  med  hundra  femtio  ryttare,  föregångna  af  skyttebaneret  med 
bilderna  af  de  heliga  konungarne  Erik  och  Olof  och  efterföljda  af 
tjugu  kärrebyssor,  som  drogos  på  slädar.  Efter  dem  bars  hufvud- 
baneret,  med  bilden  af  jungfru  Maria  och  barnet  i  en  strålgloria  mellan 
riksvapnets  tre  kronor;*  framför  detta  tågade  tjugutre  led,  vid  sidorna, 
och  efter  redo  riddare  och  svenner.  Efter  dem  följde  köpstadsmännen 
och  allmogen.  Två  hundra  riddare  utgjorde  eftertruppen.  Enligt  rim- 
krönikan voro  riddare  och  svenner  samt  köpstadsmän  4,000;  böndernas 
antal  kunde  icke  så  noga  bestämmas  men  uppgifves  till  60,000.  I  Vad- 
stena klosters  minnesbok  säges  summan  hafva  varit  till  och  med  80,000. 

Vi  behöfva  icke  i  detalj  skildra  krigshändelserna  med  deras  otaliga 
skådespel  af  plundringar  och  brinnande  gårdar.  Allenast  ett  egentligt 
slag  stod,  vid  Dalby  (i  sydost  från  Lund),  där  de  skånska  bönderna 
ledo  ett  svårt  nederlag  och  måste  förbinda  sig  till  att  erlägga  en  gärd. 
Fogden  på  Helsingborgs  hus  vägrade  att  på  konung  Karls  löfte  om 
lejd  infinna  sig  hos  honom,  och  till  svar  på  hans  vägran  afbrändes 
staden.  Tvifvelsutan  kunde  man  från  den  seländska  kusten  se  lågorna, 
men  Sundet  var  uppfylldt  af  drifis,  och  ingen  undsättning  var  möjlig. 

*  Tre  kronor  fannos  äfven  i  de  andra  baneren. 


KARL   II:S  FÖRSTA   RBGERINGSTID.  467 

Landskronas  borgare  svaro  konung  Karl  trohet,  men  ärkebiskopen  af 
Lund,  herr  Tuve,  en  vän  af  konung  Kristiern  och  unionsplanerna,  samt 
de  skånska  stormännen  hörsammade  icke  den  svenske  konungens  kal- 
lelse att  möta  honom  där.  Under  fortgången  af  tåget  brändes  en  del 
af  Lund,  staden  Vä,  Härlöf,  Tottarnes  stamgods,  Sölvesborg  m.  m. 
Åhus  brandskattades,  och  göingeboma  fingo  betala  tusen  lödiga  mark 
för  att  slippa  hård  medfart  under  den  svenska  härens  genomtåg.  Efter 
tre  veckors  härjniugar  lämnade  konung  Karl  Skåne.  Väster  ut  sände 
han  en  afdelning  af  hären  under  befäl  af  herrar  Ture  Turesson,  höfding 
på  Axevall,  Eggert  Krummedike,  höfding  på  Rumlaborg,  och  Gustaf 
Olofsson  (stenbock),  höfding  på  Älfsborg.  De  fingo  befallning  att  fara 
med  eld  och  svärd  fram  genom  Halland,  men  de  gåfvo  i  stället  konun- 
gens tjänare,  som  voro  dem  följaktiga,  befallning  att  icke  ofreda  någon, 
och  när  de  kommo  till  Lödöse  stad,  brydde  de  sig  ej  heller  om  konun- 
gens bud,  att  de  skulle  fbrmå  inbyggarne  att  med  sin  egendom  lämna 
staden  och  låta  den  gå  upp  i  lågor,  så  att  fienden,  i  händelse  af  ett 
infall  i  Sverige,  ej  där  skulle  kunna  fatta  fast  fot.  Större  trohet  visade 
den  andra  skaran,  som  konungen  utsände  under  befäl  af  sin  svåger  herr 
Gustaf  Karlsson,  höfvitsman  i  Kalmar,  och  herr  Birger  Trolle,  höfding 
i  Värend.  De  drogo  ned  i  Bleking  och  underlade  sig  åtminstone  den 
östra  delen;  herr  Birger  tog  tills  vidare  sitt  högkvarter  på  Lycka  slott 
vid  utloppet  af  Lyckebyån. 

Själf  drog  sig  konungen  norr  ut  för  att  sätta  landet  fullständigt 
på  krigsfot  och  i  synnerhet  för  att  med  ifver  bedrifva  utrustningen  af 
flottan.  Af  de  bref,  utgångna  ur  hans  kansli,  som  blifvit  till  vår  tid 
bevarade,  se  vi,  att  han  den  27  februari  (1452)  från  Stenbrohult  i  södra 
Värend  utfärdade  påbud  för  kusttrakterna  om  en  skeppsskatt,  som  vore 
afsedd  att  förse  flottan  med  lifsförnödenheter;  skat- 
ten fördelades  i  s.  k.  gärder,  hvar  och  en  bestående 
af  tre  tomma  tunnor,  fyra  spann  siktadt  mjöl,  åtta 
spann  rensadt  malt,  ett  pund  smöt,  ett  pund  fläsk, 
två  pund  kokött  och  fårkött,  ett  pund  fi^k,  ett 
pund  ost,  ett  spann  gryn  och  en  mark  penningar, 
och  skulle  om  en  sådan  gärd  förena  sig  sex  och 
sex  af  bönderna  samt  tolf  och  tolf  af  landborna 
(arrendatorerna).  Rådet  hade  tillstyrkt  upptagandet    ^^'  ^'''^^''ifi  * 

af  denna  skatt,  och  beseglades  konungens  kungörel- 
ser af  riksråden  herrar  Erik  Eriksson,  Gustaf  Karlsson,  Sten  Pedersson, 
Erengisle  Nilsson  och  konungens  fi^de  Tord  Bonde  (vapen,  fig.  364). 
Den  12  mars  hade  konungen  hunnit  till  Ringstadaholm  och  gaf  där 
föreskrifter  om  folkbeväpningen  inom  länet:  sju  bönder  skulle  sända 
den  åttonde  i  fält,  likaså  sju  landbor  den  åttonde,  och  skulle  deras 
utrustning  bestå  af  pansar,  sköld,  järnhatt,  armborst,  glafven  (spjut), 
pålyxa  och  åtta  tolfter  pilar.  Den  21  mars  (1452)  underrättade  han 
tyska  orden  om  det  krig,  som  var  begynt,  och  bad  högmästaren  varna 


468  MEDELTIDENS  8ENABE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

sina  underlydande  att  npphöra  med  alla  sjöresor  i  handelsärenden,  allden- 
stund  det  torde  blifva  helt  osäkert  för  fredliga  resande  på  Östersjön. 
Till  Finland  sändes  ungefär  vid  samma  tid  bud,  att  frälsemännen  skulle 
infinna  sig  i  Sverige  med  så  många  fartyg,  som  man  kunde  finna 
lämpliga  till  krigstjänst.  Vid  pingst  (den  28  maj)  skulle  den  svenska 
flottan  vara  samlad  vid  Olands  norra  udde. 

Söndagen  den  21  maj  ämnade  konungen  segla  till  Oland,  men  på 
fredagen  den  19  erhöll  han  bud,  att  konung  Kristiern  hade  brutit  in  i 
västra  Sverige.  Med  en  stor  här,  bestående  till  en  del  af  tyska  lego- 
soldater, tågade  denne  upp  genom  Halland.  Bönderna  på  Kinnaholms 
fäste,  som  var  anlagdt  strax  inom  svenska  gränsen,  försvarade  sig  i 
fem  dagar  mot  den  danske  marskens  anfall  men  måste  till  sist  lofva 
att  uppgifva  fästet  den  1  augusti,  såvida  de  icke  dessförinnan  hade 
fått  undsättning.  Herr  Gustaf  Olofsson  på  Älfsborg  gaf  sig  på  samma 
villkor,  dock  utan  att  dessförinnan  hafva  utstått  någon  stormning. 
Den  danske  konungen  tog  därefter  sitt  högkvarter  i  Lödöse,  där  han 
befäste  sig  och  där  han  kunde  sjöledes  underhålla  förbindelsen  med 
Yästerhafvet.  Han  hade  uppenbarligen  afsikten  att  stanna  där  länge, 
hvadan  konung  Karl,  som  redan  hade  måst  uppgifva  sin  tanke  att  föra 
kriget  till  sjöss  och  hade  dragit  ihop  den  svenska  hären  vid  Tiveden, 
åter  fann  sig  föranlåten  att  ändra  sin  fälttågsplan;  en  mera  öfver- 
hängande  fara  hotade  nämligen  Stockholm,  dit  herr  Olof  Axelsson 
(Tott)  och  herr  Magnus  Grren  hade  kommit  från  Gottland  med  fyrtiosex 
skepp,  försedda  med  danskt  och  tyskt  manskap,  tillsammans  1,900  man. 
Stockholms  borgare  försvarade  sig  dock  manligen,  och  en  bondehär  in- 
ledde på  Käpplingeholmen  en  strid  med  fienden,  hvilken  höll  på  att  gå 
olyckligt  för  svenskarne  men  lyktades  med  fiendens  flykt,  sedan  denne 
förlorat  ganska  många  i  sundet,  som  den  tiden  skilde  Käpplingeholmen 
från  Norrmalm.  Sundet  kallades  från  den  dagen,  efter  de  män  från 
Bremen,  som  nu  däri  funno  sin  död,  Bremersundet.  * 

Sådan  var  ställningen,  när  konung  Karl  i  ilmarsch  anlände  från 
Tiveden  —  torsdagen  gick  han  därifrån,  och  påföljande  måndagen  före 
soluppgången  var  han  i  Stockholm  —  och  hans  ankomst  förmådde  fien- 
den att  draga  sig  undan.  Den  del  af  svenska  flottan,  som  befann  sig 
vid  Stockholm,  trettio  märsskepp  jämte  många  skyttebåtar  och  snäckor, 
lopp  ut  men  förmåddes  af  ett  falskt  rykte,  att  fienden  hade  flytt,  att 
snart  vända  om.  Danskarne  lämnade  visserligen  efter  detta  Stockholm 
i  fred,  men  de  brände  Västervik.  Däremot  misslyckades  deras  anfall 
på  Oland  och  Lycka;  på  det  förra  stället  miste  de  fyra  hundra,  utanför 
det  senare  hundra  femtio  man. 

Konung  Karls  ställning  var  mycket  svår.  Från  tvenne  håll  hota- 
des hans  rike,  och  fienden,  som  var  ganska  stark,  hade  gjort  sitt  till 
för  att  få  en  resning  inom  landet  till  stånd.  Denna  blef  visserligen  i 
tid   upptäckt   men   hade   ändock    hunnit   uträtta   ganska  mycket  ondt. 

*  Där  dess  vattenyta  fordom  utbredde  sig,  ligger  nu  Kungsträdgården. 


KARL  II:S  FÖRSTA  REGERINGSTID.  469 

Herr  Erengisle  Nilsson  på  Örebro  var  visserligen  en  trogen  vän  till 
konung  Karl,  men  hans  maka  fru  Birgitta,  en  dotter  af  herr  Olof 
Axelsson  på  Visborg,  hade  icke  kunnat  glömma  sin  danska  härkomst; 
hon  underhöll  en  förrädisk  brefväxling  med  fienden,  hvilken  hon  i  tid 
underrättade  om  alla  konung  Karls  åtgöranden.  Ärkebiskopen  och 
biskop  Sigge  i  Strängnäs,  som  båda  förfogade  öfver  ganska  betydliga 
krigarskaror  —  tillsammans  mer  än  fyra  hundra  man  —  vägrade  att 
sluta  sig  till  konungen.  Förgäfves  bad  han  dem  gång  på  gång  komma 
till  sig,  förgäfves  bjöd  han  dem,  blott  de  ville  komma,  gisslan  för  deras 
personliga  säkerhet.  De  vägrade,  och  herr  Jöns  Bengtsson  förstärkte 
fästningsverken  vid  Staket,  inom  hvars  borgmur  hans  svenner  gjorde, 
sig  glada  dagar.  Uppmuntrad  genom  denna  motspänstighet  mot  konung 
Karl  bröt  konung  Kristiern  upp  från  Lödöse  och  fick  utan  strid  af 
fogden  på  det  af  naturen  skyddade  Ekholms  slott  samma  förbindelse, 
som  fogdarne  på  Kinnaholm  och  Älfsborg  förut  hade  afgifvit.  Herr 
Ture  Turesson  på  det  viktiga  Axevall  stod  i  fortfarande  brefväxling 
med  herr  Klaus  Rönnov,  hvilken  han  flitigt  underrättade  om  konung 
Karls  planer.  Västergötlands  lagman,  herr  Bengt  Gylta,  en  man  af 
dansk  härkomst.  Skara  stifts  biskop,  herr  Bengt  Gustafsson  (tre  rosor), 
herr  Lars  Snakenborg  på  Prämmestad  m.  fl.  hyllade  den  danske  konun- 
gen, och  vid  det  möte,  som  denne  utlyste  i  Värnhems  kloster,  antogo 
västgötame  hans  anbud  om  ett  stillestånd,  som  skulle  räcka  till  den  1 
augusti,  vid  hvilken  tidpunkt  de  skulle  taga  honom  till  sin  konung, 
såvida  de  dessförinnan  icke  hade  fått  undsättning  af  konung  Karl. 
Betryggad  i  besittningen  af  Västergötland,  sände  konung  Kristiern  en 
mindre  afdelning  af  sin  här  till  Tiveden  för  att  hindra  konung  Karls 
folk  att  tränga  ned  och  tågade  med  sin  hufvudstyrka  till  Jönköping, 
hvarest  den  svenske  fogden  på  Rumlaborg  bespisade  den  uthungrade 
dansk-tyska  hären.  En  förtrupp  sändes  därifrån  ut  för  att  försäkra 
sig  om  passen  genom  Holaveden. 

Men  lyckan  vände  sig.  Koöung  Karls  egna  svenner,  som  voro 
förlagda  i  Närke,  slogo  den  danska  förposten  vid  Tiveden  och  ryckte 
ned  i  Västergötland,  och  östgötaböndema  under  befäl  af  sin  lagman 
herr  Erik  Nipertz,  hvilken,  liksom  biskop  Nils  König  i  Linköping, 
fortfarande  stod  på  konung  Karls  sida,  tillfogade  den  danska  förtruppen 
på  Holaveden  ett  kännbart  nederlag.  Konung  Kristierns  folk  i  Jön- 
köping tordes  knappast  lämna  staden,  emedan  bönderna  passade  på  och 
tillintetgjorde  alla  smärre  truppafdelningar,  som  försökte  göra  ströftåg 
utåt  landsbygden,  och  i  lägret  rasade  rödsoten.  Först  började  de  tyska 
legotrupperna  knota,  så  mycket  mer  som  det  berättades,  att  konung 
Karl  var  i  antågande  med  en  stor  här,  och  till  sist  manade  äfven 
danskame  till  återtåg,  h vilket  äfven  företogs  inemot  midten  af  augusti 
månad.  Den  stolta  hären  kom  åter  till  Halmstad  i  ett  bedröfligt  skick. 
Ett  hundratal  af  hästbårar  förde  sjuka,  och  hela  förlusten  beräknades 
till  1,900  man. 


470  MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNI0N8TIDBHVARPVET. 

Konung  Karl  sände  sin  kusin  herr  Tord  Bonde  att  återtaga  Lö- 
döse,  och  herr  Ture  Turesson  på  Axevall  anmanades  att  gifva  honom 
all  den  hjälp  han  behöfde.  Herr  Tord  skyndade  till  staden,  innan  dess 
besättning  hade  hunnit  få  någon  varning,  och  stormade  fästningsverken 
en  mörk  ovädersnatt.  Den  danska  besättningen,  bestående  af  två 
riddare  och  ungefär  sextio  ryttare,  togs  till  fånga  och  bland  bytet  be- 
fann sig  äfven  en  väska,  i  hvilken  förvarades  herr  Tures  förrädiska 
bref växling  med  den  danske  riksmarsken.  I  följd  af  detta  fynd  bröt 
herr  Tord  genast  upp  och  kom  en  dag  till  Axevalls  slott,  beledsagad 
af  fyra  eller  fem  ryttare.  Man  kunde  icke  hysa  några  misstankar  emot 
så  få,  och  man  tog  äfven  utan  svårighet  emot  de  små  följen  af  herr 
Tords  män,  som  senare  på  dagen  begärde  inträde.  Dessa  voro  till- 
sammans ej  mer  än  omkring  trettio,  och  på  borgen  fanns  en  besättning 
af  femtio  man.  Då  ett  regelbundet  öfverfall  under  dessa  förhållanden 
icke  var  möjligt,  väntade  herr  Tord,  till  dess  man  hade  satt  sig  ned 
till  aftonmåltiden,  under  hvilken  han  helt  plötsligt  förehöU  den  trolöse 
slottshöfdingen  hans  brott  och  lät  fängsla  honom;  hans  alldeles  oför- 
beredda svenner  blefvo  nu  äfven  utan  svårighet  öfvermannade.  Hälften 
af  dem  behölls  i  fångenskap,  med  hälften  fick  herr  Ture  söka  en  fristad 
uti  det  i  närheten  liggande  Värnhems  kloster,  mot  förbindelse  att  icke 
aflägsna  sig  därifrån  annat  än  med  herr  Tords  eller  konungens  till- 
stånd. Tvärt  emot  denna  förbindelse  flydde  emellertid  herr  Ture,  så 
fort  han  fick  höra,  att  konung  Karl  i  spetsen  för  sin  här  ryckt  ned  i 
Västergötland,  och  begaf  sig  till  Rumlaborg,  med  hvars  fogde  herr 
Eggert  Krummedike  han  flydde  till  Danmark.  Konung  Karl  ryckte 
ned  förbi  Jönköping  till  Rumlaborg,  där  hans  fordran,  att  fästets  port 
skulle  öppnas,  besvarades  med  skott  från  armborst  och  kanoner.  Först 
i  oktober  föll  borgen  i  konungens  händer. 

En  och  annan  gång  härjades  den  svenska  kusten,  å  andra  sidan 
gjorde  svenskarne  infall  i  Jämtland  och  i  Trondelagen.  Efter  upp- 
repade underhandlingar  afslöts  den  31  maj  1453  ett  stillestånd 
intill  pingsttiden  1455,  och  skulle  närmare  öfverenskommelse  träffas 
midsommarstiden  1454.  En  del  af  sydvästra  Småland  stannade  i  dan- 
skarnes händer,  och  Älfsborg  med  desa  län  hörde,  i  följd  af  herr  Gustaf 
Olofssons  tvetydiga  politik,  än  till  Sverige,  än  till  Danmark.  Sven- 
skarne behöllo  tills  vidare  östra  Bleking,  troligen  äfven  Jämtland  och 
Härjedalen. 


Den  förflutna  tidens  tilldragelser  kräfde  efterräkningar  af  ganska 
vidlyftig  art.  Redan  under  kriget  hade  konung  Karl  uppmanat  Vad- 
stena klosterfolk  att  afsätta  sin  abbedissa  fru  Ingeborg  Gerhardsdotter 
af  Slesvig,  konung  Kristierns  moster,  samt  klostrets  konfessor,  och  man 
fogade  sig  efter  hans  vilja.    Antagligen  hade  abbedissan  utan  behörig- 


KABL  Il:8  FÖRSTA  REGERINaSTID.  471 

het  lagt  sig  in  i  politiken,  hvilket  kunde  vara  betänkligt  på  grund  af 
den  stora  betydelse,  Vadstena  kloster  både  fått.  Klosterfolket  var  vis- 
serligen bundet  inom  klostermurarna,  men  för  abbedissan  var  det  na- 
turligtvis möjligt  att  träda  i  förbindelse  med  utanför  stående  och  gå 
deras  ärenden.  Herr  Gustaf  Olofsson  fick,  såsom  nyss  sades,  behålla 
sin  förläning,  ehuru  hans  ställning  ingalunda  var  klar.  Axevalls  slott 
anförtroddes  åt  den  manlige  herr  Tord  Bonde,  som  därjämte  nämndes 
till  höfvitsman  öfver  hela  Västergötland,  hvarest  en  pålitlig  man  kunde 
behöfvas.  Till  lagman  utsågs  herr  Ture  Jönsson  (Svarte  Skåning),  och 
konungen  fordrade  äfven,  att  en  ny  biskop  skulle  väljas;  kapitlet  hör- 
sammade, men  den  valde  vågade  icke  mottaga  den  värdighet,  som  er- 
bjöds honom.  Konungen  gjorde  ett  besök  på  Örebro  hus  hos  herr 
Erengisle  Nilsson  till  Hammersta  och  fru  Birgitta,  vid  hvilket  till- 
fälle hennes  förrädiska  bref,  som  hade  fallit  i  konungen  händer,  upp- 
lästes. Hon  bekände  sitt  brott  och  dömdes  af  en  för  tillfället  bildad 
domstol  till  döden  på  bålet;  budbäraren,  som  hade  gått  hennes  ären- 
den, hängdes.  Fru  Birgitta  fick  emellertid  nåd  men  måste  till  en 
tid  draga  sig  tillbaka  inom  Kalmar  nunnekloster. 

Rättegången  mot  förrädarne  fortsattes  år  1453. 
De  uppmanades  två  gånger  att  under  lejd  infinna 
sig  i  Stockholm.  De  inställde  sig  icke,  men  dom- 
stolen trädde  ändock  i  vei:;ksamhet.  Till  domare 
utsagos  herrar  Gustaf  Karlsson,  som  nu  var  lag- 
man i  Uppland,  Erik  Axelsson,  Tord  Bonde,  Erik 
Nipertz  och  Erengisle  Nilsson  samt  konungens 
kansler  doktor  Nikolaus  Ryting  (sigill,  fig.  365), 
konungen  framställde  själf  anklagelsepunkterna,  365.  NiU  Bytings  sigill 
ingen  af  de  anklagades  vänner  och  fränder  hade 
något  att  säga  till  deras  försvar,  och  domen,  som  fälldes  den  15 
september,  dömde  dem,  d.  v.  s.  biskop  Bengt  i  Skara,  lagmannen  i 
Västergötland  Bengt  Gylta,  lagmannen  i  Småland  Arvid  Svan,  herrar 
Magnus  Gren,  Ture  Turesson  och  Eggert  Krummedike  m.  fl.,  från  lif 
och  gods.  Som  de  alla  hade  dragit  sig  undan  till  Danmark,  kunde 
dödsdomen  icke  verkställas.  Dödsdomen  öfver  biskopen  var  naturligtvis 
ett  förhastadt  verk.    Han  stod  inför  en  högre,  kjnrklig  rätt. 

Partistridema  inom  landet  fingo  visserligen  därigenom,  att  det  ena 
partiet  ville  återställa  unionen,  en  politisk  prägel,  men  det  tyckes,  som 
om  partiet  ifrade  för  unionen  förnämligast  för  att  kunna  bekämpa 
konung  Karl.  Främst  af  alla  hans  motståndare  stå  ärkebiskop  Jöns 
Bengtsson  och  herr  Magnus  Gren.  Den  förre  kan  icke  hafva  låtit 
sitt  handlingssätt  bestämmas  af  konungens  regeringsåtgärder,  ty  han 
gjorde  motstånd  redan  vid  konungavalet,  och  hans  uppträdande  får  helt 
visst  sin  förklaring  däruti,  att  han  var  en  orolig  man,  som  ej  gärna 
ville  rätta  sig  efter  andra  men  däremot  ville  själf  styra,  och  som  där- 
jämte  med   grämelse   såg,    att   hans  egen  ätt,  representerad  af  fadern 


472  MEDELTIDENS  SENARE   SKEDE.      UNIONSnDEHVARFVET. 

och  farbrodern,  skulle  vika  för  en  svensk  storman  af  en  annan  släkt. 
Genom  sin  höga  och  inflytelserika  ställning  i  samhället  hade  han  medel 
i  händerna  att  mot  konungen  göra  ett  synnerligen  verksamt  motstånd. 
Med  missnöje  såg  han  mången  af  konungens  regeringsåtgärder  och 
undandrog  sig  mer  än  en  gång  att  personligen  deltaga  i  ärenden,  vid 
hvilkas  handläggning  Sveriges  ärkebiskop  var  själfskrifven;  han  ver- 
kade så  mycket  mera  genom  ombud.  Han  var,  när  omständigheterna 
gingo  honom  emot,  frikostig  på  försäkringar  om  vänskap,  men  äfven 
de  mest  bindande  löften  bröt  han,  när  hans  utsikter  åter  ljusnade.  I 
detta  handlingssätt  låg  till  en  stor  del  hans  styrka.  Okufligt  envis, 
uppgaf  han  aldrig  de  planer  han  en  gång  hade  fattat,  men  han  var  för 
klok  att  när  som  helst  drifva  allt  till  det  yttersta  med  fara  att  se 
planerna  krossas  och  själf  dela  deras  öde;  i  stället  trädde  han  tidtals 
tillbaka,  och  när  han  icke  kunde  verka  öppet,  gräfde  han  hemligen 
under  marken  för  sin  mera  öppne  men  godtrogne  motståndare.  Hafl 
hade  dessutom  ett  stöd  i  sina  många  och  myndiga  fränder,  som  delade 
hans  missnöje  med  Karl  Knutssons  konangadöme.  För  deras  ställ- 
ning är  det  ock  ytterst  betecknande,  att  en  af  ärkebiskopens  bröder, 
Krister,  omkring  år  1460  gifte  sig  med  konungens  afsvurne  fiendes, 
den  ärelöse  herr  Magnus  Grens  dotter  Märta. 

Bland  kyrkans  män  fanns  det  ingen,  som  kunde,  genom  att  stäUa 
sig  på  konungens  sida  uppträda  som  ärkebiskopens  medtäflare  inom  den 
kyrkliga  styrelsens  område,  hvilket  denna  tid  var  så  öfvermåttan  vik- 
tigt äfven  för  de  borgerliga  förhållandena.  Den  kraftigaste  af  de  äldre 
biskopame,  Magnus  Tavast  i  Åbo,  nedlade  mer  än  nittioårig  sitt  äm- 
bete år  1450,  och  hvarken  hans  efterträdare  eller  de  samtida  biskopame 
i  Västerås  och  Växjö  synas  hafva  på  något  verksammare  sätt  tagit  del 
i  de  politiska  förvecklingarna.  Biskop  Bengt  i  Skara  var,  såsom  vi 
sett,  en  så  het  anhängare  af  motståndspartiet,  att  han  till  en  tid  sattes 
ur  stånd  att  sköta  sitt  stift.  Biskop  Sigge  Ulfsson  (sparre)  i  Sträng- 
näs lutade  afgjordt  åt  ärkebiskopens  sida  men  var  vida  försiktigare. 
Konung  Karls  ende  uppriktige  vän  bland  kyrkans  store  var  biskop 
Nils  König  i  Linköping. 

Konung  Karl  hade  vid  sin  tronbestigning  icke  afgifvit  någon  för- 
säkran eller  s.  k.  handfästning  utöfver  den  allmänna,  som  landslagen 
föreskref.  I  många  fall  hade  han  därför  vida  större  tillfälle  att  gripa 
in,  än  hvad  t.  ex.  konung  Kristofer  hade  haft,  och  han  sökte  begagna 
sig  däraf  för  att  utvidga  konungens  makt.  Men  ju  mer  han  verkade 
i  denna  riktning,  desto  starkare  blef  afundsmännens  agg. 

örlig  och  rustningar  förekommo  under  hela  hans  regeringstid.  Han 
måste  tänka  på  ett  starkt  försvar  och  fordrade  äfven  af  frälset  upp- 
offringar, hvaröfver  de  andlige  knotade.  Såsom  tidigare  drottning  Mar- 
gareta lät  han  i  rikets  landskap  företaga  en  räfst  för  att  utröna,  hvad 
kronan  under  den  mellanliggande  tiden  hade  förlorat,  och  rätta  andra 
missbruk.    Räfsten  utfördes  af  hans  måg  herr  Erik  Eriksson,  som  hade 


KARL  II:S  FÖRSTA  RBGBRINGSTID.  473 

blifvit  upphöjd  till  hofmästare  och  således  ägde  de  forna  drotsetarnes 
makt  och  myndighet,  samt  kansleren  Nikolaus  Ryting,  som  var  juris 
doktor.  Naturligtvis  förekomino  mången  gång  fall,  då  man  måste  från- 
döma  kyrkan  jordagods.  Detta  grämde  prelaterna,  och  på  ärkebiskopens 
förslag  tillställde  man  konungen  i  början  af  år  1454  en  högtidlig  protest 
mot  alla  den  världsliga  maktens  ingrepp  på  det  kyrkliga  området. 
Denna  åtgärd  var  naturligtvis  icke  angenäm  fbr  konungen,  men  den 
hade  den  verkan,  att  man  sedermera,  så  snart  det  var  någon  tvist 
om  kyrkogods,  infordrade  ett  utlåtande  af  vederbörande  biskop  och 
kapitel. 

I  allmänhet  var  konungen  af  lätt  begripliga  skäl  mån  om  att  öka 
kronans  inkomster  och  sökte  inskränka  de  förmåner,  stormännen  hade 
åtnjutit  genom  att  besitta  stora  län,  af  hvilka  de  kronan  till  förfång 
hämtade  dryga  inkomster.  Han  ställde  åtminstone  några  län  på  rä- 
kenskap, d.  v.  s.  fogdar  tillsattes  med  redovisningsskyldighet  inför 
konungen.  Detta  väckte  naturligtvis  förbittring  hos  de  store,  ^om  funno 
sig  tillbakasatta.  Spåren  af  deras  harm  finner  man  i  flera  historiska 
anteckningar.  Sålunda  heter  det  i  en,  att  konung  Karl  ville  göra  adeln 
lika  med  bönderna.  I  en  redaktion  af  den  mindre  rimkrönikan  lägges 
i  konungens  mun  denna  bekännelse: 

Till  ridderskapet  satte  jag  fSga  tro, 

det  var  mig  själf  till  en  stor  oro 

fattiga  svenner  gaf  jag  land  och  slott, 
ridderskapet  gick  fast  utan  vid  (ntanfSr). 

Men  det  var  icke  allenast  de  store,  som  klagade  öfver  konungen  i  an- 
ledning af  denna  hans  åtgärd;  de  fogdar  han  använde  voro  ingalunda 
alla  lämpliga  utan  gjorde  sig  —  efter  hvad  konungen  själf  måste  er- 
känna —  skyldiga  till  mycket  förtryck,  och  förbittringen  häröfver 
drabbade  naturligtvis  i  viss  mån  fogdarnes  herre.  I  öfrigt  visade 
konung  Karl  sig  mån  om  folket,  eftergaf  åtminstone  stundom  dess  skatte- 
bördor och  sökte  befria  det  från  ett  egendomligt  utpressningsförsök  från 
prästerskapets  sida.  Detta  hade  nämligen  låtit  påbjuda,  att  en  mängd 
helgdagar  skulle  firas  med  största  högtidlighet,  hvilket  innebar  fbrbud 
mot  allt  slags  arbete,  och  om  det  oaktadt  en  bonde  en  sådan  dag  gick 
på  fiske  eller  jakt,  dömdes  han  att  bota  tre  mark  till  prosten.  Konun- 
gens försök  att  stäfja  detta  missbruk  äfvensom  hans  till  påfven  fram- 
ställda klagomål  öfver  vällefnaden  i  klostren  torde  för  visso  hafva 
gjort  de  andlige  mera  benägna  att  lyssna  till  ärkebiskopens  allt  annat 
än  vänliga  tal  om  konungen. 

Emellertid  hade  konungen  en  ganska  stor  förtjänst  om  ordnandet 
af  landets  ekonomiska  angelägenheter.  Han  utfärdade  år  1449  en 
förordning  rörande  utmyntningen  i  Stockholm,  den  äldsta  myntord- 
ning som  vi  hafva  i  behåll.  Man  skulle  af  en  mark  tiolödigt  silfver 
slå  120  örtugar,  af  en  mark  femlödigt  silfver  672  »hole  penningar»  (brak- 


474 


MEDELTIDENS  SENARE   SKEDE.      UNI0N8TIDEHVARFVET. 


teater).  År  1453  beslöts,  att  man  skulle  mynta  i  Kalmar,  Söderköping 
och  Åbo  samt  att  till  mynthusens  uppehållande  skulle  i  hvar  och  en 
af  de  fyra  myntstäderna  erläggas  en  tull  på  utländska  varor;  för  hvar 
fyrtionde  marks  värde  skulle  inlämnas  till  myntmästaren  en  mark  silf- 
ver.  Vid  samma  tillfälle  bestämdes  kursen  för  en  mängd  utländska 
mynt.  Det  synes,  som  om  det  värde,  som  konungen  gifvit  penning- 
marknaden, hållit  sig  oförändradt  under  hela  hans  regeringstid.  De 
ofta  återkommande  krigen  med  de  rubbningar  i  handeln,  som  de  måste 
vålla,  gjorde  dock,  trots  alla  vackra  bemödanden,  den  ekonomiska  ställ- 
ningen i  landet  mycket  tryckt. 


366.  367. 

Konung  Karls  stockholmaörtugar  af  år  1448. 


368.  369. 

Konung  Karls  stockholmsörtngar  af  år  1449. 


370.    Från  Stockholm.  371.    Från  Äbo. 

Konung  Karls  senare  örtugar. 

Fig.  366 — 371  gifva  prof  på  konung  Karls  örtugar.  Några  brakteater 
kunna  icke  med  säkerhet  hänföras  till  hans  tid.  Det  normala  förhål- 
landet mellan  silfver-  och  penningmarken  var  under  konung  Karls  tid 
som  1:  8.    Mot   slutet  af  hans  regeringstid  reduceras  förhållandet  1:  9. 

För  synnerligen  många  var  konung  Karl  mycket  kär,  dels  för  den 
närmaste  omgifningen,  hvilken  han  genom  sitt  välvilliga  och  frikostiga 
väsen  fäste  vid  sin  person,  dels  för  de  många,  som  med  barnslig  till- 
fredsställelse sågo  den  prakt,  som  vid  alla  tillfällen  utvecklades,  dels 
för   alla   dem,    som   i   honom    sågo  representanten  för  de  fosterländska 


EARL  n:S  FÖRSTA  REGBRINGSTID.  475 

sträfvandena  att  göra  Sverige  fritt  och  oberoende  af  andra  makter. 
Norge  spelade  nu  en  mindre  betydande  roll.  Erfarenheten  hade  däremot 
lärt,  att  från  dansk  sida  kunde  ständigt  försök  till  öf vergrepp  väntas,  och 
begär  efter  hämnd  uppväxte  inom  vida  kretsar  såväl  som  en  allvarlig 
bitterhet  mot  granname  i  söder  och  sydväst.  Af  de  mera  framskjutna 
och  mera  framsynta  inom  riket,  hvilka  voro  i  tillfälle  att  öfverblicka 
förhållandena,  grundade  sig  oviljan  och  hatet  på  insikten  om  den  stora 
faran.  Men  äfven  inom  de  lägre  lagren  inom  samhället  hade  uppfatt- 
ningen af  danskarne  såsom  arffiender  slagit  djupa  rötter.  Den  fara, 
som  kunde  hota  från  de  mäktiga  hansestädema,  förstod  icke  allmogen, 
och  det  kan  sättas  i  fråga,  huruvida  de  myndiga  männen  inom  staten 
hade  för  denna  öppna  ögon. 

Bitterheten  mot  Danmark  uttalar  sig  ytterligt  bjärt  i  gottlands- 
visan,  som  skildrar  krigshändelsen  i  och  utanför  Visby  år  1449. 

Yi  klaga  det  alla  Jag  vill  det  tro, 

för  herrar  och  välde  hvad  svensken  m&  säga, 

och  för  utländska  städer  de  blifva  därvid, 

hvad  Sverige  är  skedt  de  pläga  inga  svika 

med  svek  och  falskhet,  hvarken  fattiga  eller  rika, 

som  danskar  fara  med.  det  är  en  god  sed. 

Svenske  män,  Svenske  män, 

I  akten  det  än,  I  vakten  eder  än, 

när  i  hören  det  kvädas.  det  rader  jag  eder. 

Daners  tro  är  bortgifven.  Skorpion  plägar  leka, 

pä  papper  skrifven,  med  tungan  smeka, 

beseglad  med  vax.  med  stjärten  stinga. 

Utan  de  oss  äter  fä  Sä  göra  de  danske  — 

det  de  togo  oss  ifrå  sä  Gud  dem  vanske  (fördärfva)  — 

hon  aldrig  äter  tags.  allt  när  de  dagtinga. 

Svenske  män,  Svenske  män, 

de  hälla  henne  än.  I  vakten  eder  än, 

Här  efter  tro  icke  strax.  de  vilja  eder  tvinga. 

Den  varmaste  beundran  för  konung  Karl  uttalar  sig  gång  efter 
annan  i  den  rimmade  Karlskrönikan,  där  hans  goda  egenskaper  och  be- 
römliga gärningar  oupphörligt  framhållas  med  de  mest  lysande,  ofta 
helt  visst  alltför  starka  färger  och  där  han  skildras  såsom  ett  före- 
mål för  Gruds  särskilda  omvårdnad.  Järtecken  och  syner  förkunna  hans 
stundande  öden,  och  på  det  underbaraste  sätt  undgår  han  de  mest  ho- 
tande faror,  gynnas  af  den  största  lycka.  Krönikan  afslutades  år  1452. 
Det  var  först  efter  detta  år,  som  motgångarna  samlade  sina  tunga  och 
mörka  moln  öfver  konung  Karls  hufvud  och  blixtlikt  bräckte  hans  lycka. 
Om  krönikans  beskaffenhet*  vittna  de  ställen,  som  blifvit  införlifvade 
med  vår  föregående  framställning. 


Originalhandskriften  förvaras  i  kungliga  biblioteket. 


476  MEDELTIDENS  SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHYARFVET. 

Med  denna  rimmade  krönika,  som  begynner  med  berättelsen  om 
Erik  Pukes  stämplingar  mot  marsken  år  1436,  införlifvades  den  tidigare 
Engelbrektskrönikan,  hvilken,  såsom  förut  nämnts,  omarbetades  i  en  för 
Karl  Knutsson  förmånlig  riktning.  Därjämte  företogs  vid  denna  tid 
en  sammanslagning  af  den  nya  Karlskrönikan  och  den  mer  än  hundra 
år  äldre  Erikskrönikan,  i  det  man  skref  tiU  ett  stycke,  skildrande 
tiUdragelserna  under  konungarne  Magnus  Erikssons  och  Albrekts  rege- 
ringsår. Detta  förbindande  tillägg  är  såsom  historisk  urkund  utan  allt 
värde,  och  väl  må  vi  undra  däröfver,  att  de  förklenande  uttalandena 
om  den  svenske  konung  Magnus  Eriksson  sattes  i  samband  med  de 
två  andra  krönikorna,  i  hvilka  svenskheten  prisas  så  högt.  Däremot 
kunna  vi  förstå  skälet,  som  föranleder  inflikandet  af  ett  nytt  stycke 
i  inledningen  till  Erikskrönikan.  Det  innehåller  nämligen  en  för  öfrigt 
alldeles  oriktig  uppgift  om  en  dotter,  som  konung  Erik  II  skulle  haft 
och  från  hvilken  skulle  i  rätt  nedstigande  led  hafva  härstammat  Karl 
Knutsson;  denne  skulle  således  leda  sina  anor  upp  till  Sveriges  tidigare 
konungar. 

Men  det  var  icke  allenast  åt  konungen,  som  man  den  tiden  ville 
förvärfva  höga  anor,  man  var  än  mera  angelägen  att  i  detta  afseende 
lyckliggöra  hela  det  svenska  folket.  Under  den  allra  första  tiden  af 
konung  Karls  regering  nedskrefs  på  prosa,  måhända  af  en  gråbroder 
i  Stockholm,  en  krönika  om  Sveriges  öden  från  äldsta  tid  intill 
konung  Karls  upphöjelse  på  Norges  tron.  Man  hade  vid  denna  tid  fått 
ökade  litterära  kunskaper  och  sökte  genast  tillgodogöra  dem  för  be- 
rättelsen om  Sveriges  öden;  för  den  s.  k.  prosaiska  krönikan  an- 
vändes som  källor  Adam  af  Bremen,  Jordanes,  svenska  konunga- 
längder, gråbrödernas  i  Stockholm  kalendarium,  i  hvilket  många 
historiska  uppgifter  voro  inskrifna,  samt  några  danska  annaler  m.  m. 
Krönikan  begynner  med  skildringen  af  Noas  flod.  Af  hans  söner  fick 
Jafet  på  sin  andel  Europa,  och  från  honom  härstammade  »sithe  och  gethe» 
(skyter  och  geter).  som  sedan  kallades  götar  eller  götar  och  tiU  sist 
svenskar;  siterna  eller  svidiarne  bodde  i  Hälsingland  samt  norr  om 
Tiveden  och  Kolmården.  Söder  om  skogarna  bodde  götarne,  hvilkas 
konungar  därefter  uppräknas:  Erik,  som  bebyggde  Skåne  och  eröfrade  de 
danska  öarna.  Goderik,  som  intog  Jutska  haKön,  Tyskland  och  Välsk- 
land,  Filmer,  som  kufvade  Sverige  ofvan  skogarna,  Alemannie,  Tracien, 
Mesien,  Macedonien,  Grekland,  Mindre  Asien,  Egypten  o.  s.  v.  Under 
hans  frånvaro  valde  svenskarne  hans  son  Inge  till  konung;  efter  honom 
kommo  Osantrix,  Hernit,  Neork,  Froe,  Urban,  som  (på  konung  Davids 
tid)  skiftade  de  tre  nordiska  rikena  emellan  sina  tre  söner  Dan,  Nore 
och  östen.  Den  sistnämnde  fick  på  sin  lott  Sverige  och  efterträddes 
där  af  Säling,  som  drunknade  i  ett  mjödkar,  Sverker,  Valland,  Visbur, 
Domaldr  o.  s.  v.  Denna  krönika,  huru  torftig  den  än  är,  fick  sedermera 
spela  en  stor  roll  i  den  närmaste  tidens  historieskrifning.  Redan  under 
konung   Karls   tid  omkläddes  den  i  versform,  hvarvid  man  vidtog  den 


KARL  II:S  FÖRSTA  BEQERINGSTID. 


477 


372.    Svalfmålning  t  ^Zoda  Ä:t/rÄ:a. 

egendomliga  anordningen,  att  hvar  regent  infördes,  berättande  sina 
lefnadsöden  och  skildrande  sin  karaktär. 

Ett  annat  arbete  från  denna  tid  visar  ytterligare,  med  hvilken  för- 
kärlek man  ägnade  sig  åt  denna  äldre  diktade  historias  hjältar.  Något 
innan  den  prosaiska  krönikan  skrefs  hade  den  norska  sagan  om  Did- 
rik  af  Bern  blifvit  öfverflyttad  på  svenska,  och  ännu  litet  tidigare 
hade  med  den  svenska  litteraturen  infbrlifvats  sagan  om  Karl  den 
store  och  hans  hjältar. 

Fjortonhundratalets  försök  att  teckna  Sveriges  äldre  historia  är  nu 
underkändt  af  kritiken,  och  man  ser  med  skäl  i  detta  försök  ett  bevis 
visserligen  för  en  fosterländsk  anda  men  ock  för  en  sjuklig  riktning 
hos  densamma.  Emellertid  lefde  kärleken  för  de  gamla  diktade  konun- 
garne ganska  länge.  Vi  återfinna  dem  i  1500-  och  1600-talens  historiska 
arbeten,   till   dess   under   Olof  Rudbecks  händer  denna  vårt  lands  för- 


478 


MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 


historia  antog  ännu  vidunderligare  mått  och  därigenom,  under  Dalins  och 
naturforskningens  tidehvarf,  framkallade  en  återverkan  af  hälsosam  be- 
skaffenhet. 

Didrik  af  Bern  och  hans  kämpar  höra  till  Volsunga-  och  Sigurds- 
sångernas grupp,  och  genom  den  norska  sagans  öfverflyttning  till  Sve- 
rige dels  upplifvades  gamla,  förmodligen  halfförgätna  minnen,  dels  — 
och  detta  i  ännu  högre  grad  —  blef  den  tyska  formen  för  dessa  sägner 

rådande  i  Norden  och  omfattad  med 
liflig  förkärlek.  I  ett  af  hvalfven  i 
Flöda  kyrka  (i  Södermanland)  målades 
mot  slutet  af  1400-talet  flera  scener  ur 
berättelserna  om  den  frejdade  Didrik  af 
Bern  (fig.  372).  Nya  sägner  uppkommo 
nu  vid  sidan  af  de  äldre,  från  fäderna 
ärfda  och  blandades  med  dem,  så  att 
det  för  närvarande  är  ganska  svårt  att 
i  detalj  utröna,  hvad  af  det  folket  och 
litteraturen  berättade  om  hjältarne  af 
Didriks  af  Bern  krets  är  urgammalt  i 
Norden,  hvad  lånadt  från  de  i  Tyskland 
utbildade  berättelserna  och  kvädena. 

Inom    de   bildande   konsternas  om- 
råde fortgick  utvecklingen  i  den  gotiska 
konstens  stilriktning.  Man  fortsatte  med 
byggande   och   ombildande   af  de  stora 
katedralerna.    Den  i  Uppsala  var  redan 
färdig,  i  Västerås  och  Linköping 
höll  man  ännu  på  allenast  med 
att   delvis   bygga  till,  i  Sträng- 
näs  uppfördes   ett   nytt   högkor 
(1448 — 1462),    som    skulle   passa 
till   de   under  tidernas  lopp  för- 
ökade och  ombyggda  skeppen. 

I  en  mängd  landskyrkor  ut- 
byttes de  ursprungliga,  platta 
trätaken  mot  tegelhvalf,  hvilande 
på  pilastrar,  som  uppfördes  fram- 
för de  gamla  gråstensmurarna, 
och  de  nya  hvalfvens  kupor  pryddes  mycket  ofta  med  målningar  an- 
bragta  på  det  torra  kalköfverdraget.  Ett  exempel,  som  därtill  visar, 
huru  plötsligt  man  ibland  fann  sig  nödsakad  att  vidtaga  dylika  ändringar, 
lämnar  oss  ösmo  kyrka  i  Södertörn.  Kyrkans  väggar  pryddes  vid  pass 
år  1434  med  målningar,  på  bekostnad  af  herr  Nils  Erengislesson,  men 
redan  under  hans  sonhustrus  tid  (1442 — 1494)  fann  man  sig  föranlåten 
att   uppsätta   pilastrar,    som    till   en   del  skylde  väggmålningarna,  och 


373.    Målning  i  Ösmo  kyrka. 


Målning  i  Ösmo  kyrka. 


EARL   U:S  FÖRSTA  REQERINQSTID. 


479 


inslå  hvalf.  Det  är  nämligen  säkert,  att  dessas  målningar  åtminstone 
till  en  dryg  del  bekostades  af  fru  Birgitta  Olofsdotter,  måhända  för  att 
försona  den  politiska  brottslighet,  som  år  1452  föranledde  hennes  döds- 
dom. Det  är  sannolikt,  att  målningarna  icke  blifvit  utförda  senare 
än  år  1453.  Ämnena  för  dessa  bilder  äro  hämtade  ur  den  bibliska 
historien,  ur  den  romerska  kyrkans  legender  och  ur  folksägner  och 
fantasien.    Fig.  373  och  374  visa  ett  par  prof  af  det  sistnämnda  slaget. 

Under  gotikens  tid  voro 
konstnärerna  mottagliga  fbr 
starka  inflyielser  från  den 
omgifvande  naturen  och  från 
den  verklighet  i  öfrigt,  inom 
hvilken  de  hade  sin  varelse 
och  öfvade  sin  verksamhet. 
Så  gjorde  de  största  konst- 
närerna. De  mindre  —  och 
det  var  hufvudsakligen  de 
mindre,  som  arbetade  i  Sve- 
rige —  bekände  sig  visser- 
ligen till  den  nya  riktningen, 
men  de  utöfvade  i  allmänhet 
sin  konst  ganska  schablon- 
mässigt. Deras  bilder  hafva 
därför  oftast  mera  ett  kul- 
turhistoriskt än  konstnärligt 
intresse.  I  ärkestiftets  kyr- 
kor synes  man  vid  midten 
af  1400-talet  hafva  börjat 
ersätta  de  tidigare  anord- 
ningarna af  det  inre  taket 
med  hvalf,  och  genast  börja- 
de man  att  med  målning 
pryda  hvalf  och  väggar.  Af 
Upplands  kyrkor  äro  de, 
som  icke  fått  sådan  utstyr- 
sel, få.  I  början  voro  målningarna  ganska  enkla,  småningom  blefvo  de 
allt  rikare.  De  flesta  af  dessa  uppländska  kyrkomålningar  tillhöra 
ärkebiskopame  Jöns  Bengtssons  och  Jakob  Ulfssons  regeringstider.  Till 
den  senares  tid  höra  målningar,  som  äro  verkliga  konstverk. 

I  Vadstena  klosterkyrka  (den  nuvarande  stadskyrkan)  förvaras 
snidade  bilder,  som  äro  enkla  till  utförandet,  såsom  det  höfdes  bilder 
i  en  birgittinerkyrka,  men  de  äro  ädla  till  formen.  Som  prof  meddelar 
jag  här  krucifixet  fig.  375. 


375.    Krucifix  i  Vadstena. 


480  MEDBLTIDBNS  SBNARB  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

Trots  alla  de  underhandlingar,  som  hade  blifvit  förda,  och  den 
mattighet,  som  rådde  i  de  krigiska  rustningarna,  kunde  man  icke  vänta 
på  någon  långvarig  fred.  Ett  möte  mellan  svenskar  och  danskar  skulle 
hållas  midsommarstiden  1454,  men  det  kom  icke  till  stånd,  genom  de 
senares  förvållande,  hvilket  ingalunda  vittnade  om  några  fredliga  af- 
sikter  å  konung  Eristiems  sida.  Konung  Karl  beredde  sig  på  fortsatt 
fejd  och  öfvervägde,  hvad  han  genom  den  skulle  kunna  vinna  för  sitt 
land;  han  nöjde  sig  icke  mera  med  Gottland  och  Norge  utan  ville  nu 
äfven  taga  Skåne  och  Halland  —  Bleking  hade  han  redan,  åtminstone 
till  en  del  —  och  hoppades  att  få,  genom  löfte  om  stora  förmåner, 
hansestädernas  hjälp  till  förverkligande  af  sina  planer.  Hansestä- 
derna  voro  nämligen  förbittrade  öfver  de  röfverier,  som  grefve  Gerdt, 
konung  Kristiems  broder,  utöfvade  i  Östersjön,  till  stort  men  för  han- 
deln, och  de  bådo  konung  Karl  om  hjälp  till  stäfjande  af  detta  ofog, 
som  man  antog  bedrifvas  med  den  danske  konuDgens  goda  minne.  Men 
hansestäderna  voro  ej  längre  desamma  som  förr.  Oenighet  rådde  emel- 
lan dem,  och  den  tidigare  företagsamheten  hade  fått  vika  för  den  ytter- 
sta försagdhet.  Herr  Olof  Axelsson  på  Visborg  tog  en  gång  bort  ett 
skepp,  som  tillhörde  en  borgare  från  Rostock;  lybeckame  vände  sig  då 
till  stadens  borgmästare  och  råd  med  uppmaning,  att  de  skulle  göra 
sak  af  denna  våldsgärning,  men  rostockarne  tordes  icke.  Dock  tvangs 
herr  Olof  följande  året  af  hansans  fredsskepp  att  återlämna  det  af 
honom  röfvade  fartyget. 

För  öfrigt  hade  hansestäderna  mera  att  frukta  af  konung  Elristiem 
och  de  med  honom  förbundna  nordtyska  furstarne,  och  det  blef  dessa 
därför  icke  svårt  att  draga  hansan  på  sin  sida  och  aftvinga  henne  löf- 
tet att  afbryta  all  handel  på  Sverige.  Detta  skedde  allenast  ett  par 
månader  efter  det  konung  Kristiern  hade  väckt  förslag  om  en  fredlig 
uppgörelse,  sannolikt  endast  för  att  därigenom  invagga  svenskame  i 
säkerhet.  De  danska  sändebuden  uppsökte  konung  Karl  i  Vadstena, 
där  han  insatte  sin  moderlösa  dotter  Birgitta  i  klostret.  Jämte  henne 
upptogs,  bland  andra,  som  syster  Margareta,  dotter  af  herr  Karl  Kris- 
tersson (Vasa),  och  invigningen  förrättades  af  ärkebiskop  Jöns.  Må- 
hända var  det  hela  ett  försök  å  konungens  sida  att  närma  sig  till 
Oxenstiernoma  och  Vasarne,  men  om  så  var,  vann  han  därmed  ingen- 
ting. Vid  samma  tillfälle  firade  konungen  sin  marsks,  herr  Tord  Bondes, 
bröllop  med  Iliana,  dotter  af  herr  Åke  Axelsson  (Tott),  som  den  tiden 
var  höfding  på  Varbergs  hus,  och  brorsdotter  till  konungens  anhängare 
herr  Erik  Axelsson  samt  till  hans  fiende  herr  Olof  Axelsson  på  Vis- 
borg. 

Den  25  maj  1455  var  stilleståndet  med  Danmark  tilländalupet, 
och  danskame  började  nästan  omedelbart  fientlighetema;  svenskame 
tycktes  knappt  hafva  varit  färdiga  till  några  mera  omfattande  företag. 
Den  danska  hären  kom  sjöledes  till  Älfsborg,  som  en  norsk  riddare  herr 
Olof  Nilsson,    begagnande   sig   af  herr  Grustaf  Olofssons  godtrogenhet. 


KARL  ir:S  FÖRSTA   REGERINGSTID.  481 

hade  fått  i  sina  händer.  En  annan  dansk  här  ryckte  något  senare  mot 
Lödöse,  som  underkastade  sig  och  erlade  brandskatt,  hvilket  dock  icke 
hindrade  danskarne  att  bränna  staden.  Vid  samma  tid  gaf  sig  Älfs- 
borg.  En  tredje  här  ryckte  in  i  Småland,  där  den  anlade  ett  fäste, 
som  fick  namnet  Danaborg. 

Marsken  herr  Tord  Bonde  sände,  så  snart  han  hade  sport  fiendens 
ankomst,  till  konungen  för  att  påskynda  rustningarna,  men  det  vi- 
sade sig,  att  han  icke  behöfde  något  mer  än  den  styrka,  som  fanns  inom 
Västergötland,  för  att  hålla  danskarne  tillbaka.  Han  ryckte  ned  i  Små- 
land, där  han  med  böndernas  tillhjälp  intog  och  förstörde  Danaborg, 
som  därefter  fick  namnet  Danasorg.  Sedan  vände  han  sig  mot  Älfs- 
borg,  kring  hvilket  han  anlade  småfästena  Billingsborg  och  GuUberg, 
och  drog  därefter  in  i  Bohuslän,  vid  hvars  kust  han  uppförde  ett  fäste, 
hvilket  han  efter  sin  konung  kallade  Karlsborg.  Konung  Elristiern 
hade  då  redan  återvändt  till  Danmark. 

Sådan  var  ställningen,  då  i  maj  månad  1456  herr  Tord  förrädiskt 
mördades  på  Karlsborg  af  sin  underfogde  därstädes,  en  dansk  man, 
hvilken  man  helt  naturligt  antog  hafva  varit  ett  verktyg  i  danskarnes 
händer,  något  som  äfven  af  konung  Kristierns  anhängare  erkändes. 
Folkets  sorg  fick  uttryck  i  en  visa,  som  på  följande  sätt  skildrade 
mordet: 

Herr  marsken  yar  trött  af  storm  och  strid,  all  Sveriges  makt  han  gafs  därvid, 

det  var  ock  honom  gjordes  mest  till  hvila.  Än  guld  och  penningar  tog  han  med  sig, 

han  trodde  Jöns  Bosson  fast  att  stända.  skepp  och  skänker,  sä  sades  för  mig, 

»Mig  lyster  na  till  hvila  gä,  sä  seglade  han  i  Danmark  in. 

jag  tror  dig  bäst  af  alla  mina  svenner.  Dä  gräto  de  frnar  under  sitt  skinn.* 

af  rattan  kärlek  jag  det  till  dig  menar.»  Som  Judas  förrådde  vår  herre  Krist, 

Han  lönte  honom  illa  hans  kärlek  igen,  sä  förrådde  Jöns  Bosson  marsken  förvisst, 
han  klöf  hans  hufvud  i  axeln  ned, 

Förlusten,  som  detta  nidingsdåd  vållade  konung  Karl  och  Sverige, 
var  oersättlig.  Följderna  visade  sig  dock  icke  genast  så  svåra,  ty  dan- 
skame  voro  uppenbarligen  icke  beredda  att  med  synnerlig  makt  full- 
följa sitt  anfall.  På  konung  Kristierns  begäran  föreslogo  hansestäderna 
ett  stiilestånd,  men  då  de  icke  ville  gå  i  borgen  för  att  danskarne 
skulle  hålla  det,  afvisade  konung  Karl  deras  ombud.  Danskarne  grepo 
då  åter  till  vapen,  denna  gång  vid  Sveriges  östra  sida.  Herr  Magnus 
Gren  eröfrade  Öland,  och  konung  Kristiern  tvang  herr  Erik  Eriksson 
till  ett  stiilestånd,  enligt  hvilket  Borgholms  slott  skulle  öfverlämnas 
i  danskarnes  händer  den  10  påföljande  oktober,  såvida  icke  konung 
Karl  dessförinnan  hade  kommit  till  undsättning,  men  därjämte  måste 
herr  Erik  förbinda  sig  att  icke  sända  sin  konung  någon  underrättelse 
om  det  afslutna  fördraget  och  den  fara,  som  hotade  ett  af  rikets  vik- 
tigaste fästen.  Den  10  oktober  kom,  och  slottet  uppläts  åt  danskarne, 
hvilka,    i   strid  mot  den  slutna  öfverenskommelsen,  togo  herr  Erik  till 

*  Skinn  —  de  med  dyrbart  pälsverk  fodrade  kläderna. 

Sveriges  historia.     II.  31 


482  MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

fånge  och  tillägnade  sig  en  del  af  hans  dyrbarheter.  Ett  anfall  på 
Kalmar  hus  blef  däremot  tillbakaslaget  af  herr  Gustaf  Karlsson.  Där- 
med afstannade  tills  vidare  kriget. 

Konung  Karl  var  hela  detta  år  förunderligt  overksam.  Själf  gick 
han  icke  i  fält  och  föranstaltade  alls  inga  större  krigiska  företag.  Till 
sin  svåger  herr  Gustaf  på  Kalmar  skref  han  ett  lofordande  bref  i  an- 
ledning af  hans  bevisade  mandom  och  nämnde,  att  han,  när  vintern  hade 
isbelagt  sundet,  ville  försöka  återtaga  Borgholm.  I  januari  1457,  sedan 
han  hade  firat  bröllopet  mellan  herr  Tord  Bondes  syster  Birgitta  och 
herr  Nils  Sture  (natt  och  dag),  bröt  han  upp  för  att  rida  till  Kalmar, 
men  när  han  hade  hunnit  ett  stycke  ned  i  Östergötland,  tvangs  han  att 
vända  om  genom  underrättelsen,  att  ett  uppror  hade  utbrutit  i  Upp- 
land. 

Det  var  ärkebiskop  Jöns,  som  hade  ställt  sig  i  spetsen  för  detta. 
Vid  det  nyssnämnda  bröllopet  hade  han  varit  konungens  gäst,  men  de 
hade  icke  vid  skilsmässan  varit  de  bästa  vänner.  Mångfaldiga  rykten 
visste  berätta,  att  ärkebiskopen  sedan  länge  sökt  åvägabringa  en  sam- 
mansvärjning, äfven  om  han  icke  ville  gå  in  på  ett  lönnmord,  hvilket 
en  gång  skall  hafva  blifvit  föreslaget.  Förklaringar  öfver  ärkebiskopens 
tvetydiga  beteende  hade  konungen  stundom  begärt,  men  de  hade  be- 
svarats med  trohetsförsäkringar  och  vänskapsbetygelser.  Tiden  var  då 
icke-  inne  för  att  öppet  bryta. 

Men  nu  fann  herr  Jöns  tillfället  vara  kommet.  Konungen  hade  an- 
förtrott honom  att  uppbåda  folket  inom  Uppland  till  det  stundande 
kriget,  under  det  han  själf  skyndade  ned  till  södra  Sverige,  men  ärke- 
biskopen fullgjorde  sitt  uppdrag  så,  att  han  mot  slutet  af  januari  lät 
fängsla  konungens  fogde  på  Uppsala  kungsgård  och  uppslå  på  dom- 
kyrkans dörr  ett  uppsägelsebref,  i  hvilket  mycket  ondt  sades  om  konun- 
gen. Med  en  del  af  det  uppbådade  manskapet  drog  han  därefter  väster 
ut  och  satte  sig  i  besittning  af  Västerås  hus. 

Konungen,  som  af  biskop  Nils  i  Linköping  hade  fått  underrättelse 
om  det  utbrutna  upproret,  skyndade  genast  norr  ut,  först  till  Nyköping, 
där  han  lät  fängsla  slottshöfdingen  herr  Erik  Axelsson  (Tott),  hvilken 
tidigare  hade  varit  hans  värme  anhängare  men  nu  hade  gått  öfver  till 
de  missnöjdas  sida,  och  sedan  till  Strängnäs  Bud  kom,  att  ärke- 
biskopen med  sitt  folk  redan  kommit  öfver  på  Södermanlandslandet, 
men  spejare  som  utsändes  kommo  åter  utan  att  hafva  sett  fienden, 
hvilken  dock  befann  sig  så  nära,  att  han  i  gryningen  af  den  följande 
dagen  (den  9  februari)  kunde  smyga  sig  in  i  staden  och  där  i  tysthet 
öfvermanna  nästan  alla  konungens  krigare.  Allenast  ett  fåtal  höll 
stånd  kring  konungen,  hvilken,  när  en  häst  hade  blifvit  skjuten  under 
honom  och  han  själf  hade  blifvit  sårad,  drog  sig  ur  striden  och  skyn- 
dade till  Stockholm,  hvars  borgare  lofvade  honom  trohet.  Malmama 
afbrändes,  och  man  gjorde  sig  beredd  på  en  belägring,  som  ock  börjades 
den  13  februari.    Konungen  inledde  då  underhandlingar,  men  då  ärke- 


KARL  II:S  FÖRSTA  REGERINGSTID.  483 

biskopen,  hvilken  nu  hade  högtidligen  förklarat  sig  för  konung  Kristiern, 
bemötte  honom  med  hån  och  borgerskapets  sinnesstämning  icke  syntes 
fullt  pålitlig,  fann  konung  Karl  det  rådligast  att  sätta  sig  i  säkerhet. 
Han  gick  ombord  på  ett  skepp  med  en  del  af  sina  stora  skatter,  natten 
mellan  den  23  och  24  februari,  lyckades  undkomma  fiendens  uppmärk- 
samhet och  styrde  öfver  Östersjön  till  Danzig,  i  hvilken  stad  han  till- 
bragte  de  närmaste  sju  åren.  Försvaret  af  Stockholm  hade  han  an- 
förtrott åt  riddarne  Arend  Bengtsson  (ulf)  och  Göran  Karlsson. 

Att  konungen  med  skäl  misstänkt  borgerskapet,  visade  sig  genast. 
Herr  Göran,  som  i  konungens  namn  förmanade  borgame  till  trohet  och 
manligt  försvar,  kastades  af  dem  i  fängelse,  och  staden  öppnade  den  24 
februari  sina  portar  för  ärkebiskopen  och  hans  folk.  Herr  Arend  öfver- 
tog  befälet  på  Stockholms  slott,  hvarest  konung  Karls  tvenne  döttrar 
Margareta  och  Magdalena  befunno  sig,  men  sedan  herr  Olof  Axelsson 
lupit  in  i  hamnen  med  den  danska  flottan  och  flera  af  rikets  råd  hade 
samlat  sig  hos  ärkebiskopen  och  begynt  deltaga  i  underhandlingarna, 
uppgaf  han  slottet  den  15  mars.  Han  själf  fick  till  lön  därför  en  lifs- 
tidsförläning  och  åt  prinsessorna  upplät  man  Svartsjö  kungsgård  och 
en  socken  i  Östergötland,  hvarjämte  man  tillförsäkrade  dem  besittnin- 
gen af  deras  mödernegods  och  af  allt  det,  som  deras  fader  hade  ägt, 
innan  han  blef  Sveriges  konung.  De  sändes  kort  därefter  öfver  till 
Danzig. 

Den  med  mycken  ståt  uppträdande  konung  Karl  var  tydligen  icke 
situationen  vuxen.  I  det  främmande  landet,  hvarest  han  tillbragte  icke 
mindre  än  sju  år,  sökte  han  förvärfva  sig  vänner.  Han  försträckte 
konung  Kasimir  IV  i  Polen  en  summa  penningar  och  fick  till  ersätt- 
ning ett  pantlän  invid  Danzig.  Men  hvarken  den  polske  konungen 
eller  hansan  var  benägen  för  några  kraftigare  åtgärder  till  hans  för- 
mån, och  för  öfrigt  sökte  de  upproriska  i  kringsända  skrifvelser  gifva 
sin  sak  ett  så  fagert  utseende  som  möjligt  var.  Herr  Karl  hade  för- 
jagat konung  Erik  ur  de  tre  rikena  i  hopp  att  han  själf  skulle  blifva 
konung,  han  hade  efter  konung  Kristofers  död  förvärfvat  sig  kronan 
med  våld,  han  hade  under  sin  regeringstid  förtryckt  andliga  och  världs- 
liga, rika  och  fattiga  och  slagit  under  sig  deras  gods,  hade  medelst 
nya  tullars  påläggande  skadat  handeln  m.  m.  Konungen  utfilrdade  en 
försvarsskrifvelse,  i  hvilken  han  till  sist  föreslår,  att  hans  förnämsta 
fiender  ärkebiskop  Jöns,  herr  Erik  Nipertz,  herr  Fader  Ulfsson  (sparre), 
herr  Måns  Bengtsson  (natt  och  dag),  herr  Erik  Nilsson  (oxenstjärna) 
och  Nils  Kristersson  (Vasa)  skulle  infinna  sig  i  Danzig  och  där  fram- 
hålla sina  klagomål  mot  konungen,  som  gärna  ville  stå  dem  till  svars 
inför  konung  Kasimir  och  hans  råd,  biskoparne  Nils  i  Linköping,  Olof 
i  Åbo  och  Lars  i  Växjö  samt  riddarne  Birger  Trolle  och  Finlands 
lagmän  Henrik  Bitz  och  Henrik  Klausson,  äfvensom  inför  ombud  för 
Danzig  och  hansan.  Detta  förslag  var  alltför  opraktiskt  för  att  kunna 
förverkligas,    och    något    annat   förslag   till  återvinnande  af  sin  krona 


484  MEDELTIDENS   SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVBT. 

framställde   han   icke,   ännu  mindre  vidtog  han  några  åtgärder  för  att 
knnna  återvända  och  besegra  sina  fiender. 

Det  synes  icke  hafva  legat  i  konung  Karls  lynne  att  finna  kraft  i 
motgångens  och  nödens  stund,  utan  han  var  vida  mera  färdig  att  svagt 
gifva  efter,  i  all  synnerhet  om  han  kunde  därmed  förtjäna  något,  såsom 
när  han  år  1441  trädde  tillbaka  för  Kristofer  af  Bajern.  Ej  heller 
var  han,  som  hade  under  sin  ungdom  öfvat  sig  i  ridderliga  idrotter 
uti  främmande  land,  i  Saxen  och  vid  Rhen,  i  Bajern,  Österrike,  Ungern 
och  Polen,  och  som  med  så  mycken  omsorg  ordnade  det  prunkande 
härjningståget  genom  Skåne  år  1452,  såvidt  vi  kunna  se  af  samtidens 
berättelser,  egentligen  någon  modig  man.  Begär  efter  prakt  och  ett 
lysande  uppträdande  synas  hafva  varit  hans  hulVudfel,  hvilket  var  för 
honom  så  mycket  farligare,  som  han  ej  ägde  den  omtänksamhet,  att 
han  skydde  att  väcka,  mer  än  nödigt  var,  andras  afund.  Vi  hafva 
ingen  anledning  att  tro,  att  han  var  uteslutande  själfvisk  i  sina  sträf- 
vanden  eller  att  orden  som  stå  på  hans  sten  vid  Mora,  natione  suecus, 
till  börden  en  svensk,  voro  allenast  en  tom  fras.  Men  det  var  hans 
olycka,  att  icke  de  fosterländska  intressena  fingo  för  honom  vara  de 
första  och  högsta. 


4. 

Konung  Kristiern  I. 
1457-1463. 

Om  således  anmärkningar  äro  att  göra  mot  konung  Karl,  äro  de 
likväl  ingalunda  af  den  beskaffenhet,  att  de  kunde  berättiga  hans  för- 
jagande eller  åt  hans  lömska  motståndare,  med  ärkebiskopen  i  spetsen, 
gifva  heder  af  ett  rent  fosterländskt  och  osjälfviskt  sträfvande.  Långt 
därifrån.  Karl  var  Sveriges  laglige  konung  och  de  som  reste  sig  mot 
honom  voro  onekligen  fortfarande  bundna  af  sin  trohetsed.  De  klago- 
mål, som  de  mot  honom  framställde,  voro  af  ringa  vikt.  Att  landets 
tillstånd  icke  var  det  bästa  berodde,  såsom  konungen  genmälde,  till  en 
stor  del  på  naturförhållandena,  som  några  år  hade  varit  så  ogynnsamma, 
att  bonden  måst  äta  bark  i  stället  för  bröd;  dels  härflöt  landets  nöd 
från  de  ständiga  krigen,  och  de  voro  i  vida  högre  grad  framkallade  af 
stormännen,  som  höllo  med  konung  Kristiern  och  uppmuntrade  hans 
eröfringsplaner,  än  af  konung  Karl.  Vi  finna  slutligen  å  konung  Karls 
sida  mycket  som  förråder  rådlöshet,  å  hans  motståndares  däremot  det 
som  är  vida  sämre,  gång  efter  annan  svek  och  falskhet. 

En  vecka  efter  det  Stockholms  slott  hade  fallit  i  de  upproriskas 
händer  afgåfvo  flera  riksråd  en  försäkran  till  ärkebiskopen,  att  han  skulle 
få  ersättning  för  det  han  hade  befriat  Sverige  från  träldomen  under 
konung    Karl.     Ärkebiskop   Jöns  Bengtsson   och   herr   Erik   Axelsson 


KONUNG  KRISTIERN   I.  485 

valdes  till  riksföreståndare,  men  deras  regering  skulle  icke  blifva  lång- 
varig. Eedan  den  25  mars  erbjöd  sig  Kristiern  af  Oldenburg  att  blifva 
Sveriges  konnng.  Han  lofvade  att  hålla  alla  goda  gamla  sedvänjor, 
lagar  och  privilegier,  de  månde  vara  gifna  af  den  romerska  kyrkan 
eller  af  Sveriges  framfarna  konungar,  furstar  och  furstinnor;  att  all 
kärlig  förbindelse  mellan  de  tre  rikena  skulle  upprätthållas;  att  ingen 
skulle  för  det  pågående  kriget  mista  sina  gods  i  de  andra  rikena;  att 
så  snart  han  hade  blifvit  Sveriges  konung,  skulle  han  i  svenska  mäns 
händer  öfverlämna  Borgholm  med  Öland  och  Älfsborg  med  underlig- 
gande län,  och  att  Sverige  fortfarande  skulle  äga  samma  anspråk  på 
Visborg  och  Gottland  som  före  kriget. 

De  första  dagarna  i  juni  hade  konung  Kristiern  kommit  med  sin 
flotta  till  skärgården  utanför  Stockholm.  Han  utfärdade  där,  den  3 
juni  1457,  en  ny  skrif velse,  som  var  tämligen  oblyg.  Han  hade  sport, 
skref  han,  att  konung  Karl  samlade  i  Preussen  en  stor  här  för  att 
hemsöka  Sverige  med  eld  och  svärd,  och  nu  vore  han,  Kristiern,  kom- 
men blott  och  bart  för  att  från  Sverige  afvända  allt  fientligt  anfall 
och  befria  det  från  alla  tyranniska  afsikter.  Nu  väckte  hans  vänner 
i  Sverige  tal  om  att  han,  rikets  fiende,  skulle  väljas  till  konung,  men 
sinnena  voro  ännu  så  litet  förberedda,  att  konungen,  på  ärkebiskopens 
begäran,  stannade  ännu  någon  tid  ute  i  skärgården,  under  det  bud  ut- 
gingo,  som  kallade  till  ett  riksmöte  i  Stockholm  den  23  juni;  det  är 
åtminstone  troligt,  att  äfven  de  ofrälse  stånden  voro  inkallade. 

Dagen  före  den,  då  mötet  sammanträdde,  utfärdade  konung  Kris- 
tiern, som  med  den  danska  flottan  låg  vid  Kungshamn,  vid  norra 
mynningen  af  Skurusund,  ett  nytt  lockbref.  De  tidigare  löftena  stad- 
fästes, alla  föreningsbref  mellan  rikena  likaså,  utom  Halmstadsfördraget 
af  år  1450,  hvilket  förklaras  dödadt.  Konungen,  drottningen  eller 
någon  å  deras  vägnar  skulle  aldrig  köpa  eller  panta  till  kronan  något 
frälsegods,  ty  därmed  förnedras  ridderskapet  och  frälset  och  förminskas 
rikets  tjänst.  Eftersom  Sveriges  lag  förbjuder  att  »minska  kronan», 
skola  aldrig  län  bortgifvas  som  pant  på  annat  villkor,  än  att  den  år- 
liga afkastningen  afdrages  från  skuldsumman.  Ingen  olaglig  skatt 
skall  påläggas.  Frågorna  om  Gottland,  tullen  vid  Bohus  m.  m.  skulle, 
sedan  Kristiern  blifvit  Sveriges  konung,  afhandlas  vid  ett  särskildt 
möte. 

Trots  allt  detta  voro  meningarna  ännu  delade,  och  midsommaraftonen 
måste  ärkebiskopen  gifva  menigheten  en  högtidlig  försäkran,  att  han 
aldrig  skulle  erkänna  en  dansk  som  konung.  Och  likväl  anställdes 
samma  dag  ett  konungaval,  den  tyskfödde  Kristiern  af  Olden- 
burg valdes,  och  midsommardagen  höll  han  sitt  intåg  i  staden. 
Ericus  Olai,  en  medlem  af  ärkebiskop  Jöns*  kapitel,  fäller  om  alla  dessa 
förhandlingar,  som  slutades  med  Kristierns  val,  följande  skarpa  om- 
döme: »Till  konung  Kristiern  sändes  artiklar  att  besegla;  ville  han 
obrottsligt  hålla  dem,  kunde  han  vara  förvissad  om  att  tagas  till  konung. 


486  MEDELTIDENS   SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDBHVARFVET. 

Men  hvad  skulle  väl  det  vara  för  artiklar,  som  han  icke  skulle  lofva 
att  hålla  och  genast  besegla  för  att  blifva  konung,  då  han  hade  för 
ögonen  hvarken  Gud  eller  hans  dom  eller  rädsla  för  Gehenna!  Därför 
påskyndades  allt,  beseglades,  utlofvades,  besvors  allt,  innan  det  hade 
hunnit  ens  nämnas,  och  med  jubel  infördes  han  i  Stockholm.» 

Den  2  juli  försiggick  hyllningen  vid  Mora  stenar,  och  följande  dag 
satte  i  Uppsala  domkyrka  biskop  Sigge  i  Strängnäs  kronan  på  den 
nye  konungens  hufvud.  Några  dagar  därefter  stadfästes  den  »goda 
gamla»  föreningen  mellan  Sverige,  Norge  och  Danmark.    Från  Finland 


376.    Konung  Krxstiern  Ls  stora  sigill. 

hade  inga  ombud  kunnat  infinna  sig  till  hyllningen  och  kröningen. 
I  stället^  sammankallade  herr  Erik  Axelsson  till  midsommardagen  ett 
möte  i  Abo,  vid  hvilket  konung  Kristiern  valdes  till  konung.  Fin- 
narne  voro  visserligen  benägna  för  konung  Karl,  men  herr  Erik  förstod 
att  sätta  sig  i  besittning  af  det  ena  slottet  efter  det  andra;  sist  af  alla 
föll  Viborg  i  hans  händer. 

Man  kunde  icke  gärna  begära,  att  de  svenska  stormännen  skulle 
med  någon  synnerlig  värme  omfatta  konung  Karls  sak,  hvilken  han 
själf  så  hastigt  hade  gifvit  förlorad.  Också  var  affallet  hastigt.  Herr 
Erik  Eriksson  drog  sig  dock  efter  detta  tillbaka;  han  fick  ingen  offent- 
lig befattning  under  konung  Kristierns  tid.     Herr  Gustaf  Karlsson  på 


KONUNG  KRISTIERN   I. 


487 


Kalmar  hus  dröjde  länge,  innan  han  förlikte  sig  med  sakernas  nya 
ordning.  Alla,  som  hade  på  något  verksammare  sätt  bidragit  att  åstad- 
komma omhvälfningen,  hugnades  med  nådevedermälen,  i  synnerhet  med 
förläningar,  och  lämnades  därvid  vanligen  län,  som  lågo  i  närheten 
eller  omkring  de  belänades  hufvudgårdar.  Herr  Ture  Turesson  nämndes 
till  riksmarsk  och  till  höfvitsman  på  Stockholms  hus  samt  erhöll  i 
förläning  Kalmar  län.  Herr  Erik  Axelsson  blef  rikshofmästare,  fick 
behålla  Nyköpings  län  samt  erhöll  dessutom  Viborgs.  Herr  Magnus 
Gren  på  Grensholm  (vid  Roxen)  blef  höfvitsman  på  Öland  samt  fick 
Vänga  bergslag  (i  Östergötland),  herr  Krister  Bengtsson,  ärkebisko- 
pens broder,  fick  Åbo  län  samt  Norunda  härad,  som  lades  under  hans 
gård  Salsta,  herr  Nils  Kristersson  (Vasa)  fick  Västerås  län  o.  s.  v. 
—  idel  belöningar  för  förräderi  mot  den  rättmätige  konungen.  Herr 
Gustaf  Karlsson  fick  i  ersättning  för  Kalmar,  som  han  måste  afstå, 
Stäkeholms  län.  För  att  till- 
fredsställa de  stores  fordringar 
stadgades  ock,  att  alla  de,  som 
hade  till  konung  Karl  försålt 
sina  gods,  skulle  under  de  när- 
maste tre  åren  få  lösa  dem  till- 
baka från  kronan. 

De  store  af  Oxenstierna-  och 
Vasaätterna  hade  på  detta  sätt 
fått  en  betydande  makt,  i  hvil- 
ken  de  icke  gärna  ville  låta 
konungen  göra  något  intrång. 
Ryktet  visste  berätta,  att  de 
fordrat  af  konungen,  att  han 
aldrig  skulle  besöka  Sverige,  och 
att  de  icke  ville  låta  honom  för- 
foga öfver  mer  än  tvenne  slott.         377.    Konung  Kristiem  Ls  mindre  sigill 


Om  de  svenska  stormännen  verkligen  hade  uttalat  en  åstundan,  att 
konung  Kristiem  skulle  alldeles  hålla  sig  undan  från  Sverige,  torde 
han  icke  hafva  befunnits  mycket  villig  att  gå  deras  önskningar  till 
mötes;  åtminstone  stannade  han  efter  sin  ankomst  till  Stockholm  unge- 
fär ett  helt  år  inom  landet. 

Mellan  konung  Kristiern  och  den  tyska  orden  hade  sedan  flera 
år  tillbaka  underhandlingar  blifvit  förda  angående  ett  förbund,  som  de 
skulle  sluta  mot  de  preussiska  städerna  (i  främsta  rummet  Danzig), 
hvilka,  under  beskydd  af  konung  Kasimir  af  Polen,  hade  undandragit 
sig   ordens   öfverhöghet.     Orden   var   tidtals  i  verkligt  behof  af  hjälp, 


488  MEDELTIDENS  SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARPVET. 

konuDg  Kristiern  var  alltid  angelägen  att  få  penningar,  och  han  ford- 
rade äfven  af  orden  en  hederlig  ersättning  för  sitt  bistånd,  hvar- 
förutan  han  sträfvade  efter  att  få  landbesittningar  i  Estland,  som 
fordom  hade  tillhört  Danmark.  Han  hade  till  sist  lofvat  att  gå  an- 
fallsvis till  väga  under  våren  1456,  men  då  kommo  utsikterna  att  vinna 
Sveriges  krona  främst  på  dagordningen.  När  han  hade  vunnit  den 
svenska  kronan  och  konung  Karl  hade  fått  en  fristad  i  Danzig,  vände 
detta  hans  uppmärksamhet  åter  på  de  äldre,  till  en  tid  tillbakasatta 
planerna,  men  han  nöjde  sig  med  att  sända  en  protest  till  staden,  för 
det  den  lät  konung  Karl  vistås  inom  dess  murar  och  af  honom  mottog 
lån,  ehuru  de  medel  han  använde  tillhörde  den  svenska  staten.  Danzigs 
borgmästare  och  råd  svarade,  att  de  hade  så  länge  haft  fred  med  Sve- 
rige, att  de  icke  kunde  förvägra  konung  Karl  säkerhet  till  hans  person, 
och  hade  dessutom  konung  Kasimir  tillförsäkrat  honom  skydd.  Under 
hösten  1457  förnyade  konung  Kristiern  förbundet  med  den  tyska  orden, 
men  kriget  inskränkte  sig  fortfarande  till  sjöröfverier;  Danzig  och  Polen 
påstodo  sig  aldrig  hafva  fått  en  ordentlig  krigsförklaring,  framförd, 
såsom  seden  fordrade,  rauntligen  af  en  härold.  Men  vare  sig  kriget 
kommit  till  stånd  med  iakttagande  af  alla  formaliteter  eller  icke,  var 
det  lika  hindrande  för  handeln,  hvadan  lybeckame  försökte  bemedla  en 
fred.  Ett  stillestånd  afslöts  i  juli  1458,  hvilket  under  hand  förlängdes. 
Detta  hindrade  dock  icke  konung  Kristiern  att  gång  efter  annan  komma 
fram  med  anklagelser,  såsom  att  konung  Karl  hade  uppgjort  en  plan, 
att  Stockholms  slott  med  stad,  Nyköpings,  Abo  och  Viborgs  slott  samt 
Söderköpings  stad  skulle  på  en  och  samma  dag  genom  förräderi  bringas 
i  hans  händer,  hvilket  ock  hade  lyckats  med  Viborg,  hvars  återtagande 
hade  kostat  konung  Kristiern  tio  tusen  gyllen.  Danzig  svarade,  att 
om  konung  Karl  hade  haft  någon  del  däri,  hade  likväl  detta  skett  före 
stilleståndets  afslutande  och  hade  således  intet  att  betyda,  och  konung 
Karl  förnekade  för  öfrigt  all  vetskap  om  det  hela.  En  annan  gång 
klagade  konung  Kristiern,  att  Karl  en  gång  hade  i  Artushof,  salen 
där  Danzigs  patriciska  sällskap  plägade  hålla  sina  festliga  samkväm, 
låtit  uppsätta  en  smädeskrift  mot  konungen,  hans  förfäder,  riddare  och 
män.  Danzigs  råd  svarade,  att  det  visste  intet  därom  och  att  konung 
Karl  nekade  till  att  hafva  uppslagit  någon  sådan  skrift  i  Artushof, 
hvadan  rådet  icke  ville  taga  någon  vidare  befattning  med  saken.  Där- 
emot lät  konung  Kristiern  och  hans  gemål  plundra  flera  danzigska 
skepp.  Danzigarne  behandlade  på  samma  sätt  danska  fartyg,  och  det 
lyckades  dem  till  sist  att  eröfra  tvenne  danska  örlogsskepp  och  att  af 
besättningen  få  en  bekännelse,  att  de  voro  af  konung  Kristiern  och 
drottning  Dorotea  utsända  med  det  bestämda  uppdraget  att  ofreda 
danzigarne.  Till  sist  afstannade  osämjan.  Konung  Karl  lämnade  Danzig 
år  1464,  och  två  år  senare  måste  den  preussiska  orden  erkänna  Polens 
öfverhöghet,  h varförutan  konung  Kristiern  hade  tillräckligt  mycket  att 
göra  på  annat  håll.    Emellertid  hade  under  loppet  af  flera  år  handeln 


KONUNG  KRISTIERN  I.  489 

på  Östersjön  blifvit  snart  sagdt  gjord  om  intet  utan  något  tvingande 
skäl.  Hansestäderna  hade  visserligen  år  1458  af  konung  Kristiern  er- 
hållit ytterst  vidsträckta  privilegier  på  Sverige,  hvilka  under  de  oro- 
liga tiderna  voro  dem  till  ringa  nytta,  men  hansan  var  vid  denna  tid 
för  svag  att  med  vapenmakt  göra  sina  anspråk  gällande. 

Äfven  med  andra  makter  kom  konung  Kristiern  i  strid.  Ar  1456 
afslöt  han  med  konung  Karl  VII  i  Frankrike  ett  förbund  mot  England, 
och  ur  stridigheter  med  Skottland  skildes  han  med  förlusten  af  Hebri- 
derna,  Orkn-  och  Shetlandsöarna,  hvilka  afträddes,  då  hans  dotter  Mar- 
gareta år  1468  förmäldes  med  den  skotske  konungen  Jakob  III.  Om 
den  fiende  däremot,  som  genom  sitt  grannskap  var  farlig  och  som  allt 
emellanåt  oroade  såväl  Norge  som  i  synnerhet  Finland,  nämligen  fri- 
staten Stora  Novgorod,  bekymrade  sig  konung  Kristiern  föga.  Nov- 
goroderna  blefvo  visserligen  till  sist  benägna  för  fred  och  förbundo  sig 
lill  och  med  att  utgifva  någon  skadeersättning,  men  detta  berodde  alls 
icke  på  någon  konungens  förtjänst  utan  allenast  därpå,  att  de  fingo  så 
mycket  annat  att  tänka  på,  när  den  i  Moskva  residerande  storfursten 
Ivan  Vasiljevitschs  makt  oupphörligt  växte  på  bekostnad  af  det  mongo- 
liska herraväldet  i  Ryssland  och  han  uppenbarligen  icke  nöjde  sig 
därmed  utan  äfven  ville  underlägga  sig  handelsstaden  vid  limen, 
hvilken  under  så  långa  tider  hade  varit  den  västerländska  bildningens 
yttersta  utpost  mot  öster.  Emellertid  gåfvo  ryssarnes  fientligheter 
konungen  anledning  att  gång  efter  annan  pålägga  skatter. 

Det  Är  ännu  åt  ett  annat  konung  Kristierns  förhållande  till  ut- 
landet, som  vi  måste  ägna  någon  uppmärksamhet,  såtillvida  det  viktigaste 
af  alla,  som  det  beredde  honom  oändliga  svårigheter  och  till  sist  be- 
röfvade  honom  den  svenska  kronan. 

Vi  hafva  sett,  huru  grefve  Adolf  af  Holstein  hade  omsider  fått 
hvad  hans  förfäder  så  ifrigt  eftersträfvat,  Slesvig  som  ett  ärftligt  län; 
när  danskarne  ville  bryta  med  konung  Erik  af  Pommern,  måste  de 
skaff^a  sig  en  bundsförvant,  och  de  kastade  sig  då  i  armarna  på  den 
holsteinske  grefven,  hvilken  naturligtvis  själf  föreskref  villkoren.  Där- 
efter gick  hans  sträfvan  ut  på  att  förena  hertigdömet  Slesvig  och  gref- 
skapet  Holstein  till  ett  oskiljaktigt  helt.  Men  vinsten  af  alla  hans 
och  hans  föregångares  sträfvan  den  syntes  tämligen  tvifvelaktig,  allden- 
stund  hertig  Adolf,  ehuru  tvenne  gånger  gift,  icke  hade  några  barn. 
Han  afled  i  december  1459,  och  med  honom  utgick  den  holstein-schaum- 
burgska  linien.  Frågan  om  arfvet  efter  honom  hade  allt  utseende  att 
blifva  brännande.  En  utväg  hade  varit  att  draga  Slesvig  åter  till 
Danmark  såsom  ett  ledigt  vordet  län  och  öfverlåta  Holstein  åt  dess 
öde,  men  ridderskapet  i  de  två  områdena  höll  på  deras  enhet,  och  Dan- 
mark godkände  den  förening,  som  hade  blifvit  sluten  mellan  det  danska 
och  det  tyska  landet.  Emellertid  hade  slesvigarne  och  holsteinarne 
olika  mening  angående  valet  af  hertig  Adolfs  efterträdare.  De  förra 
önskade   till   herre   konung  Kristiern,  emedan  de  i  annat  fall  befarade 


490  MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVrBT. 

krig  med  Danmark,  och  hertig  Adolf  hade  åtminstone  tidigare  bestämt 
honom  till  sin  arfvinge;  de  senare  åter  ville,  likaledes  af  benägenhet 
att  undvika  ofred,  till  herre  hafva  någon  medlem  af  en  schaumburgsk 
sidolinie,  hvars  område  gränsade  intill  Holstein  och  som  enligt  ett  fa- 
miljefördrag af  år  1390  var  berättigad  till  arf  efter  de  holsteinska 
schaumbnrgarne.  Underhandlingar  inleddes.  Konung  Kristiern  utlöste 
af  sina  bröder  deras  arfsanspråk  för  en  summa  af  80,000  gyllen, 
och,  sedan  han  hade  drifvit  det  därhän,  att  han  trots  ett  bestämdt  aftal 
(1460)  hyllades  äfven  af  det  holsteinska  ridderskapet  till  herre  öfver 
Slesvig-Holstein,  lyckades  det  honom  äfven  att  af  schaumburgarne  tå, 
köpa  deras  arfsanspråk  för  43,000  gyllen.  Det  var  sträfvandet  att  hop- 
samla dessa  betydande  summor,  som  invecklade  konung  Ejdstiern  i  oänd- 
liga  svårigheter   och    ådrog  hans  länder  betydligt  ekonomiskt  betryck. 

Kristiern,  som  från  att  vara  herre  öfver  ett  helt  litet  tyskt  område 
hade  blifvit  upphöjd  till  de  tre  nordiska  rikenas  konung,  hade  ingen 
lust  att  mista  någon  af  de  fördelar,  som  hans  nya  ställning  kunde  med- 
föra; hans  snikenhet  blef  snart  vida  beryktad,  och  han  erhöll  det  be- 
tecknande smädenamnet  »bottenlös  tom  taska».  Men  han  ville  icke  vinna 
fördelar  för  sig  själf  allenast  utan  ock  för  de  sina,  och  i  dessa  bemö- 
danden hade  han  en  god  hjälp  i  sin  gemål,  drottning  Dorotea,  som  i 
Sverige  icke  hade  något  synnerligen  godt  rykte  om  sig. 

Den  svenska  kyrkans  hufvud  hade  satt  honom  på  tronen,  och  det 
var  därför  icke  mer  än  skyldig  tacksamhet  å  konungens  sida  —  om 
han  därvid  leddes  af  nit  för  landets  sannskyldiga  väl,  lämna  vi  därhän 
—  att  han  i  oktober  1457  gaf  det  svenska  prästerskapet  nya  privilegier, 
i  kraft  af  h vilka  det  skulle  åtnjuta  fullkomlig  skattefrihet.  Sedan 
detta  och  andra  förberedande  ärenden  voro  aflfärdade,  anträdde  han  sin 
eriksgata,  under  hvilken  han  i  senare  delen  af  januari  1458  höll  ett 
unionsmöte  i  Skara.  Där  förklarade  det  norska  rådet  den  19  januari, 
att  det  ville,  när  konungen  hade  aflidit,  taga  hans  äldste  son  till  konung 
och  förse  hans  andra  barn  med  skäligt  underhålL  Detta  kunde  såvida 
vara  i  sin  ordning,  som  Norge  var,  enligt  dess  lagar,  ett  arfrike.  Två 
dagar  därefter  lofvade  ärkebiskopen,  skarabiskopen  herr  Bengt,  som  nu 
var  återkommen,  och  tolf  världsliga  medlemmar  af  det  svenska  rådet 
att  taga  till  konungens  efterträdare  hans  äldste  son.  Det  var  visser- 
ligen icke  första  gången,  som  man  i  Sverige  hade  under  en  konungs 
lifstid  bestämt  om  tronföljden,  men  äfven  om  således  detta  rådets  med- 
gifvande  af  den  21  januari  icke  är  exempellöst,  och  om  också  det  kunde 
vara  en  fördel,  att  icke  en  så  viktig  sak  skulle  helt  plötsligt  afgöras 
vid  en  tidpunkt,  då  landet  hade  förlorat  sin  konung,  kunna  vi  icke 
gärna  godkänna  rådets  åtgörande  i  denna  fråga,  ty  Kristiern  hade 
blifvit  Sveriges  konung  i  strid  mot  gällande  lag,  och  genom  att  till- 
försäkra honom  tronföljden  inom  hans  ätt  gaf  man  allenast  större 
varaktighet  åt  lagbrottet.  Vi  måste  dessutom  taga  för  gifvet,  att 
rådet  i  detta  afseende  leddes  uteslutande  af  partiafseenden.    Emellertid 


KONUNG  KRISTIERN  I.  491 

voro  de  fjorton  rådsombuden  i  Skara  icke  ensamma  om  att  låta  den 
svenska  kronan  gå  i  arf  från  konung  Kristiern  till  hans  förstfödde. 
Af  biskopar  och  frälsemän  i  olika  landskap,  af  åtminstone  de  viktigare 
städernas  borgerskap,  af  Hälsinglands  inbyggare  och  kanske  af  flera 
menigheter  på  landsbygden  infordrades  och  afgåfvos  bekräftelsebref. 
Dessutom  inkallades  lagmännen  jämte  ombud  af  allmogen  att  infinna 
sig  vid  ett  stort  möte,  som  skulle  hållas  i  Stockholm  pingsttiden  1458, 
och  där  blef,  den  28  maj,  konungens  äldste  son  af  alla  lagmän  endräkte- 
ligen  »dömd  till  rätt  herre  och  konung  öfver  Sverige»,  så  snart  fadern 
hade  aflidit.  Vid  samma  tillfölle  lät  konungen  rådet  stadfästa  den 
morgongåfva,  som  redan  konung  Kristofer  hade  gifvit  fru  Dorotea,  näm- 
ligen Örebro  hus  med  Närke  och  Värmland.  Förut  hade  han  gifvit 
henne  Norbergs  bergslag. 

Samma  möte  upphäfde  sig  ock  till  domare  öfver  den  landsflyktige 
konung  Karl.  Han  hade  på  förhand  blifvit  kallad  att  i  Tälje  inställa 
sig  inför  konung  Kristiern  samt  hans  svenska  och  norska  råd  för  att 
gifva  svar  å  de  anklagelser,  som  drottning  Dorotea  och  det  svenska 
rådet  skulle  framställa.  De  uppräknades  för  öfrigt  i  stämningsbrefvet: 
han  hade  förvägrat  att  gifva  drottningen  lösen  för  hennes  morgongåfva, 
han  hade  brutit  unionen  genom  att  med  våld  göra  sig  till  Sveriges  och 
sedan  till  Norges  konung,  han  hade  störande  gripit  in  i  biskopsvalen, 
minskat  helgdagarnas  antal,  beskattat  prästerskapet  och  slutligen  bortfört 
ur  riket  kronans  och  kyrkans  skatter  och  kostbarheter.  De  flesta  af 
konung  Karls  åtgärder,  som  hade  gifvit  anledning  till  dessa  klago- 
punkter,  äro  redan  i  det  föregående  omtalade  i  deras  rätta  sammanhang. 
Med  kyrkoskatterna,  som  han  skulle  utfört,  menas  ett  par  guldkronor 
m.  m.,  som  han  hade  köpt  från  Vadstena  kloster.  Såsom  vi  framdeles 
få  se,  hade  han  icke  medfört  dessa  skatter  i  landsflykten,  hvilket  han 
naturligtvis  icke  ville  yppa  af  farhåga  att  deras  förvaringsort  i  Sverige 
då  skulle  upptäckas.  I  öfrigt  svarade  han  segerrikt  på  de  enskilda 
punkterna,  och  hvad  biskopsvalen  angick,  kastade  han  beskyllningen 
för  egenmäktigt  ingripande  tillbaka  på  konung  Kristiern,  h vilken  i 
detta  afseende  ingalunda  hade  rent  samvete.  Som  svar  på  själfva  stäm- 
ningen instämde  han  ärkebiskop  Jöns  m.  fl.  att  möta  sig  i  Danzig  inför 
konung  Kasimir  och  hans  råd,  rådet  i  Danzig  samt  ombud  för  fyra 
andra  hansestäder. 

Då  med  sådana  stämningar  och  genstämningar  naturligtvis  ingen- 
ting kunde  uträttas,  beslöt  konung  Kristiern,  att  hans  företrädare  äfven 
skulle  domfällas,  ehuru  han  hvarken  själf  eller  genom  ombud  hade  in- 
funnit sig.  Den  30  maj  framlade  han  ånyo,  inför  fyra  biskopar  och 
sexton  världsliga  rådsherrar,  sina  anklagelsepunkter,  af  hvilka  den 
främsta  gick  ut  därpå,  att  konung  Karl  skulle  dömas  efter  den  para- 
graf i  Halmstadsfördraget  af  år  1450,  som  stadgade,  att  den,  som  vore 
så  mäktig  genom  släkt  o.  s.  v.,  att  han  kunde  upphäfva  sig  och  störa 
unionen  mellan  rikena,  skulle  mista  lif  och  gods  —  detta  ehuru  Halm- 


492  MEDELTIDENS  SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

stadsfördraget  var  slutet  efter  det  Karl  hade  blifvit  konung  och  ehuru 
detta  fördrag  uttryckligen  hade  blifvit  undantaget,  när  vid  Kristiems 
ankomst  till  Sverige  de  äldre  unionsfördragen  stadfästes.  Men  det  var 
icke  nog  med  denna  oblyghet  i  konung  Kristierns  fordringar;  det  fanns 
i  Sverige  tjugu  högtuppsatta  män,  bland  dem  en  Erengisle  Nilsson,  en 
Birger  Trolle,  en  Nils  Sture,  som  rättade  sig  efter  konungens  vilja  och 
fölide  en  dom  öfver  konung  Karl,  ehuru  de  mycket  väl  kände  halten 
af  de  anklagelser,  som  gjordes  mot  honom,  ja,  som  till  och  med  fram- 
höllo  som  en  berömmelse  för  sig,  att  de  icke  tillämpade  all  lagens 
stränghet  utan  läto  honom  behålla  lifvet  och  hans  döttrar,  såsom  dem 
hade  lofvats,  behålla  sitt  möderne  och  hvad  fadern  hade  förvärfvat, 
innan  han  besteg  Sveriges  tron. 

Konung  Kristiern  var  mycket  mån  om  att  utvidga  konungamakten. 
Med  sin  tids  påfvar  förde  han  långvariga  underhandlingar,  skriftligen 
och  genom  ombud,  för  att  vinna  hvarjehanda  förmåner.  I  början  ak- 
tade man  i  Rom  icke  mycket  på  hans  ord,  ehuru  man  i  dessa  dagar, 
då  påfvedömet  begynte  blifva  herre  öfver  den  rörelse  af  motstånd  inom 
kyrkan,  som  hade  framkallat  koncilierna,  med  nöje  såg  en  konung  såväl 
i  andliga  som  i  världsliga  angelägenheter  vända  sig  till  päfven.  Men 
konung  Kristierns  makt  växte  och  därmed  hans  anseende.  För  öfrigt 
sökte  han  göra  intryck  på  påfvarne  medelst  de  mest  lysande  beskrif- 
ningar  öfver  sin  och  sina  rikens  storhet.  Konstantinopel  hade  nyligen 
fallit  i  de  otrognas  händer  (1453),  och  från  påfvehofvet  utgingo  upp- 
maningar till  de  kristna  folken  att  förena  sig  i  ett  korståg.  Konung 
Kristiems  skrifvelser  innehålla  de  mest  öfverdrifna  beklaganden  af 
kristenhetens  nöd  och  ursäkter  för  det  han  ingenting  kunde  göra.  Han 
skulle  visserligen  kunna  sätta  upp  en  här  på  två  hundra  tusen  man, 
men  det  vore  så  svårt  att  förflytta  den  till  krigsskådeplatsen.  För 
öfrigt  kunde  han  i  hemmet  verka  för  den  goda  saken  genom  att  bekriga 
sina  hedniska  eller  irrläriga  grannar,  ryssar,  »agarener,  traker,  kumaner 
och  erpioner**.  Ville  det  påfliga  hofvet  icke  rätta  sig  efter  hans  önsk- 
ningar, kom  han  med  hotelser.  I  mycket  vann  han  hvad  han  ville:  han 
fick  af  påfven  ett  löfte  (hvilket  dock  ej  alltid  hölls),  att  denne  aldrig 
skulle  tillsätta  några  kyrkliga  ämbeten  i  Norden  utan  att  konungen 
blifvit  hörd  och  fått  framställa  förslag.  Ibland  dröjde  påfvens  bifall, 
såsom  när  konungen  år  1458  föreslog  till  erhållande  af  biskopsstolen  i 
Linköping  magister  Kettil  Karlsson  (Vasa),  ehuru  denne  ännu  icke 
hunnit  den  ålder,  som  kyrkolagen  i  detta  afseende  fordrade,  men  ut- 
nämningen kom  dock.  I  allmänhet  sökte  konungen  stå  väl  med  de  and- 
liga, som  å  sin  sida,  när  han  så  mycket  gynnades  af  påfvehofvet,  måste 
vara  angelägna  om  konungens  ynnest.  Vi  hafva  sett,  hvilka  vidsträckta 
privilegier  han  gaf  det  svenska  prästerskapet.  Dessutom  lät  han  ärke- 
biskop Jöns  åter  tilldöma  kyrkan  en  del  gods,  som  denna  hade  förlorat 
genom  konung  Karls  räfst. 

*  Ännu  flera  af  dessa  uppdiktade  grannar  förekomma  i  konnugens  skrifyelscr. 


KONUNG  KRISTIERN  I.  493 

Mot  stormännen  vidtog  konungen  egentligen  blott  en  åtgärd  af 
större  betydenhet.  Med  skäl  klagade  han  öfver  missbruket,  att  den, 
som  hade  försträckt  kronan  en  summa,  fick  mottaga  ett  län,  hvilket 
han  behöll,  till  dess  summan  återbetalades.  Detta  dröjde  ibland  ganska 
länge,  och  under  tiden  uppbar  läntagaren,  kronan  till  förfång,  länets 
afkastning.  Efter  nutidens  begrepp  utgjorde  denna  en  ränta  på  den 
försträckta  penningsumman,  men  enligt  den  kyrkliga  lagen  var  det  den 
tiden  förbjudet  att  taga  ränta.  När  det,  på  konungens  bedrifvande, 
bestämdes  i  Danmark  1453  och  i  Sverige,  vid  det  stora  rådsmötet  i 
Stockholm  1458,  att  alla  af  föregående  konungar  gifna  pantlän  skulle 
återfalla  utan  afgift  till  kronan,  så  snart  deras  under  årens  lopp  läm- 
nade afkastning  uppginge  till  skuldens  belopp,  med  mellangift,  så  snart 
ännu  något  kunde  anses  vara  af  skulden  obetaladt,  med  ersättning  efter 
konungens  godtfinnande,  när  långifvaren  hade  af  panten  vunnit  mera 
än  han  hade  att  fordra,  anfördes  som  skäl  omtanken  icke  allenast  för 
rikets  bästa  utan  ock  för  långifvarnes  själar,  att  icke  dessa,  genom  att 
på  detta  sätt  uppbära  ränta,  skulle  komma  i  »stor  själavånda  och  evigt 
fördärf».  I  öfrigt  var  konung  KrisUern  visserligen  adelns  vän.  Han 
ansåg,  att  alla  kyrkans  högre  ämbeten  aldrig  borde  beklädas  med  andra 
än  adelsmän  —  en  betänklig  grundsats  i  Sverige,  där  så  många  af 
kyrkans  män,  äfven  af  de  framstående,  voro  borgarsöner  —  och  vissa 
af  stormännen  visade  han  synnerlig  ynnest,  i  synnerhet  landsförrädaren 
herr  Ture  Turesson, 

Konung  Kristiern  vistades  tämligen  ofta  och  länge  i  Sverige,  från 
juni  1457  till  juni  1458,  en  del  af  sommaren  1459,  i  juli  1460,  som- 
maren 1461,  en  stor  del  af  år  1463.  Den  drygaste  delen  af  regerings- 
ärendena var  såväl  under  konungens  närvaro  som  frånvaro  öfverlämnad 
åt  rådet,  utan  att  detta  i  sådant  ändamål  hade  erhållit  något  särskildt 
bemyndigande.  Det  var  blott  ett  slag  af  ärenden,  åt  hvilkas  behand- 
ling konungen  ägnade  sig  med  ihållande  intresse,  och  det  var  allt  som 
rörde  penningar  och  inkomster. 

De  två  förordningar,  som  blifvit  sedan  konung  Kristierns  dagar 
bevarade,  gå  ut  på  att  skaffa  kronan  inkomster.  Då  vissa  skatter  er- 
lades  efter  antalet  af  jordägare,  var  det  af  vikt,  att  så  många  sådana 
f  un  nos  som  möjligt,  hvadan  det  något  tidigare  påbudet  ånyo  inskärp- 
tes, att  ingen  skattebonde  fick  innehafva  mera  jord,  än  han  vore  fuU- 
sutten  på.  Men  å  andra  sidan  hände,  att  om  en  egendom  mycket  styc- 
kades, blefvo  andelarna  så  små,  att  man  icke  mäktade  erlägga  skatt 
eller  att  de  råkade  rentaf  i  vanhäfd.  Därför  stadgades,  att  om  en 
bonde  dog,  fick  hans  jord  ej  skiftas,  utan  skulle  den  inlösas  af  när- 
maste arfvinge,  som  ej  förut  bodde  på  eget  hemman,  och  om  en  sådan 
ej  fanns,  skulle  gården  säljas  utom  släkten  —  ett  stadgande,  som  in- 
nebar en  djup  kränkning  af  en  gammal  rättsgrundsats.  I  en  annan 
förordning  af  år  1462  föreskrifves,  att  af  hvart  härad  i  Västergötland 
skulle  årligen  lämnas  till  konungens  ämbetsman  fyra  vargskinn  eller  i 


494 


MEDELTIDENS   SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDBHVARFVET. 


stället  för  hvart  skinn  en  mark  penningar,  men  då  det  i  samma  för- 
ordning vid  liögt  vite  förbjudes  bönderna  att  jaga  i  skogarna,  var  det 
tydligen  mera  anlagdt  på  att  få  deras  penningar  Än  att  utöda  vild- 
djuren.   Påbudet  öfverklagades  också  gång  efter  annan. 

Många  och  dryga  skatter  pålades  under  konung  Kristiems  rege- 
ring. »Han  ljög  stundom  till  säck»,  heter  det  i  en  klagoskrift  af  all- 
mogen, »att  han  ville  strida  mot  ryssarne.»  Det  var  dock  inlösen  af 
Slesvig-Holstein,  som  i  främsta  rummet  nödgade  honom  att  öka  landets 
skattebördor.  År  1460  påbjöd  han,  att  en  mark  penningar  skulle  er- 
läggas af  hvart  hushåll  —  och  Sverige  hade  dock  alls  intet  att  göra 
med  hans  besittningsrätt  till  Slesvig-Holstein.  —  Ar  1461  påbjöds  en 
ny  skatt  och  efterföljdes  snart  af  en  tredje.  Missnöjet  i  landet  blef 
häröfver  ansenligt. 


378.  379. 

Konung  Kristiern  1:8  stockholmsörtugar. 

På  alla  upptänkliga  sätt  samlade  han  penningar.  Rykten  visste 
berätta,  att  konung  Karl  hade  före  sin  affärd  någonstädes  i  Stockholm 
gömt  stora  skatter,  och  konungen  —  liksom  tidigare  ärkebiskop  Jöns 
—  började  leta.  Till  sist  fann  han  dem  i  dominikanerklostret:  mer  än 
sju  tusen  mark  myntadt  silfver,  222  stora  och  små  silfverfat,  de  två 
guldki*onorna  från  Vadstena  m.  m.,  tillsammans  mer  än  sexton  tusen 
mark  penningar.  För  öfrigt  lät  han  sönderbryta  tornknappen  på  Kär- 
nan, i  hopp  att  där  finna  några  dyrbarheter,  letade  i  sjön,  bröt  hål  i 
murar,  använde  till  sist  en  trollkvinna,  som  skulle  framvisa  dolda 
skatter.  Den  förgyllda  väderflöjeln  på  Stockholms  slott  tog  han  ned, 
tog  ut  glasfönstren,  hvilka  ersattes  med  näfver  och  humlesäckar,  bort- 
förde ur  slottet  en  mängd  saker  och  använde  en  del  af  timret  till 
bränsle.  I  Vadstena  kloster  lånade  han  den  penningsumma,  som  ko- 
nung Erik  hade  afsatt  för  den  eviga  psaltarläsningen,  samt  den,  som 
konung  Karl  hade  betalat  för  guldkronorna  m.  m.,  och  ingendera  åter- 
betalades. En  påflig  legat  hade  i  Norden  insamlat  ganska  betydande 
penningsummor,  som  skulle  användas  mot  turkarne,  hvilka  några  år 
förut  (1453)  hade  satt  sig  i  besittning  af  Konstantinopel,  och  en  del  af 
dem  var  redan  öfverförd  till  Lybeck,  då  konungen  lade  beslag  på  allt- 
sammans och  förmådde  legaten  att  hädanefter  af  all  sin  uppbörd  lämna 
hälften  åt  konungen,  som  ämnade  bekriga  ryssarne,  hvilka  också  voro 
kristenhetens  fiender.  En  del  af  de  påfliga  penningarna  lämnades  åt 
ärkebiskop   Jöns,    som,    så   berättades  åtminstone  bland  folket,  ämnade 


KONUNG  KRISTIBRN  I.  495 

använda  dem  till  att  befästa  sin  gård  i  Uppsala.  Utom  detta  upptogos 
hos  de  förmögnare  tvångslån. 

Han  lät  fortfarande  prägla  örtugsmynt  i  Stockholm  med  sitt  och 
myntstadena  namn  (fig.  378,  379).  Mynten  vittna  —  t.  ex.  genom  de  for- 
mer, som  användas  för  konungens  namn  (Crissternnos,  Cristterne),  genom 
bakvända  bokstäfver  —  om  stor  vårdslöshet  hos  den,  som  graverade 
stämplarna.  Myntens  kurs  var  något  sämre  än  under  konung  Karls 
första  tid  (som  1 :  SV»  eller  1 :  9). 

När  så  godt  som  all  konungens  verksamhet  gick  ut  på  att  suga 
penningar  ur  landet,  måste  tämligen  snart  missnöje  uppstå,  och  man 
härmades  så  mycket  mera,  som  man  kunde  befara,  att  konungens  exem- 
pel skulle  följas  af  sonen,  som  blifvit  korad  till  hans  efterträdare. 
Missnöjet  vände  sig  närmast  mot  ärkebiskopen,  hvilken  man  förebrådde, 
att  han  hade  indragit  den  främmande  konungen  i  landet  och  gjort 
kronan  ärftlig  i  hans  släkt.  Rykten  spriddes  om  en  sammansvärjning 
till  konung  Karls  förmån,  ärkebiskopen  låtsade  sig  tro  på  ryktet  och 
upphetsade  konungen.  Herr  Gustaf  Karlsson  och  herr  Erengisle  Nils- 
son miste  de  slott,  som  voro  dem  anförtrodda,  Stäkeholm  och  Stege- 
borg; konung  Karls  förre  kansler,  Nikolaus  Ryting,  ett  par  riddare, 
några  stockholmsborgare  m.  fl.  fängslades,  och  man  sökte  medelst  tortyr 
aftvinga  dem  uppgifter  om  sammansvärjningen,  som  sannolikt  aldrig 
fanns  till.  Ärkebiskopen,  som  vid  denna  tid  fick  i  förläning  Stockholms 
hus,  tog  icke  någon  synbar  andel  i  dessa  förföljelser;  efter  sin  vana 
nöjde  han  sig  med  att  uppgöra  planer  och  att  öfverlåta  utförandet  åt 
andra,  som  voro  hans  redskap.  Att  missnöjet  skulle  ökas  genom  alla 
dessa  godtyckliga  och  våldsamma  åtgärder,  är  naturligt. 

Det  kom  snart  till  fullt  utbrott;  konungen  ville  företaga  ett  krigs- 
tåg mot  ryssame  och  seglade  något  efter  midsommar  1463  öfver  till 
Finland.  En  dryg  skeppsskatt  lades  på  allmogen  och  borgarne,  hvilken 
upplänningarne  vägrade  att  utgifva.  De  tågade,  tre  till  fyra  tusen 
man  starka,  ned  till  Stockholm,  där  ärkebiskopen  och  andra  rådsherrar 
lofvade  att  af  konungen  söka  utverka  en  nedsättning  i  skatten;  bön- 
derna svarade,  att  de  icke  voro  hågade  att  lämna  det  minsta,  och 
ärkebiskopen  skänkte  då  på  eget  bevåg  efter  det  hela.  Vid  under- 
rättelsen härom  skyndade  konungen,  som  icke  hade  uträttat  något  i 
Finland,  åter  till  Stockholm,  dit  han  anlände  den  10  augusti.  I  staden 
rådde  stor  jäsning.  Nattetid  utströddes  pappersremsor  på  gatorna,  å 
h vilka  det  stod  skrifvet:  »Ärkebiskopen  en  förrädare».  Konungen  och 
den  myndige  prelaten  möttes,  och  deras  samtal  synes  icke  hafva  varit 
af  den  fredligaste  natur.  Herr  Jöns  sade  konungen,  att  toge  han  från 
honom  Stockholms  slott,  skulle  det  icke  dröja  länge,  innan  han  själf 
miste  kronan.  Men  konungen  lät  sig  icke  skrämmas  häraf  utan  kastade 
ärkebiskopen  i  fångtornet.  Tolf  riksråd,  inför  hvilka  denne  anklagades, 
godkände  denna  åtgärd;  ärkebiskopen  borde  kvarstanna  i  fängsligt 
förvar,   till   dess   hans  sak  kunde  behandlas  af  hela  rådet.    Konungen 


496 


MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 


380.    Linköpings  biskopsmössa.* 


underrättade  påfven  om  sin  åtgärd,  som 
icke  från  den  helige  faderns  sida  synes 
hafva  rönt  något  ogillande,  men  ärke- 
biskopen utfärdade  i  fängelset  en  protest 
och  lyste  interdikt  öfver  sitt  stift.  Dock 
tvang  konungen  snart  Uppsala  dom- 
kapitel att  åter  låta  gudstjänst  firas  i 
stiftets  kyrkor. 

Emellertid  reste  sig  upplänningarne, 
som  ansågo  ärkebiskopen  lida  för  deras 
skull,  och  ryckte  ned  mot  Stockholm, 
där  de  i  hast  satte  sig  i  besittning  af 
Norrmalm  och  Helgeandsholmen.  De 
försökte  bryta  upp  stadens  norra  port 
men  lyckades  icke,  ty  borgame,  väckta 
af  en  larmsignal,  skyndade  till  vapen. 
Man  slöt  då  stillestånd  med  bönderna, 
men  så  snart  konungen  hade  återvändt 
från  Almarstäk,  hvars  slott  ärkebisko- 
pens folk  hade  upplåtit  åt  honom,  lät 
han  söndagen  den  21  augusti  (14(>3), 
utan  att  bry  sig  om  det  ingångna  stille- 
ståndet,  anställa  ett  blodbad  på  de  å 
Helgeandsholmen  församlade  bönderna; 
till  och  med  de,  som  hade  sökt  en  fri- 
stad i  helgeandshusets  kapell,  nedhöggos. 
Tillsammans  föllo  på  holmen  och  annan- 
städes  i  staden  vid  pass  tusen  man,  och 
herr  Ture  Turesson,  som  ledde  anfallet, 
fick  för  denna  sin  nya  bedrift  veder- 
namnet »allmogens  köttmångare»  (slak- 
tare). Till  sist  bådo  riksråden  för  bön- 
derna, som  fingo  vända  hem  efter  att 
hafva  svurit  ny  trohetsed  och  åtagit  sig 
att  utan  invändning  erlägga  den  äskade 
skeppsskatten;  dock  blefvo  några  af  deras 
ledare  steglade  på  Brunkeberg. 

När  konungen  i  oktober  ville  resa 
till  Danmark,  rådde  honom  det  svenska 
rådet  att  taga  med  sig  ärkebiskopen, 
h vilken  ock  sändes  med  flottan  ned  till 
Köpenhamn.     Själf  red  konungen  land- 


♦  Broderierna  (små  pärlor)  tillhöra  biskop  Kettils  tid;  de  med  emalj  smyckade 
plåtarna  äro  vida  äldre.  På  det  ena  nedhängande  bandet  ses  biskop  Kettils  vapen 
(lig.  381). 


KONUNG  KRISTIERN  I.  497 

vägen    och  följdes  till  riksgränsen  af  linköpingsbiskopen  Kettil,  hvars 
stift  sträckte  sig  ända  bort  till  gränsen  af  Halland  och  Skåne. 


Man  kan  icke  säga,  att  ärkebiskop  Jöns  led  oskyldigt.  Alltmer 
afslöjades  hans  planer  att  ensam  få  all  makt  i  sina  händer;  han  hade 
förstått  att  tränga  undan  ur  konungens  bevågenhet  icke  blott  konung 
Karls  gamla  vänner,  en  Gustaf  Karlsson  m.  fl.,  utan  äfven,  till  en  tid, 
en  så  ifrig  motståndare  till  konung  Karl  som  herr  Ture  Turesson. 
Det  var  nu  andra  gången,  som  denne  Sveriges  ärkebiskop  hade  gjort 
uppror  mot  landets  konung,  denna  senare  gång  mot  en  konung,  som 
han  själf  hade  insatt. 

Men  i  mången  svensks  ögon  omstrål  ade 
martyrens  gloria  den  fångne  prelatens  huf- 
vud,  och  utan  svårighet  uppeldades  miss- 
nöjet till  ett  uppror.  Som  konungens  för- 
klarade motståndare  och  som  ledare  för 
alla  missnöjda  uppträdde  nu  biskop  Kettil 
Karlsson  i  Linköping,  ehuru  han  hade  ko- 
nungen till  en  stor  del  att  tacka  för  det 
påfven  hade  godkänt  kapitlets  till  honom 
ställda  kallelse  att  intaga  den  genom  herr 

Nils  Königs  död  (1458)  ledigvordna  biskops-        „^,     _.  ,      ^  ,,., 

,   ,  ^  TT-  xx-i  i»    /  381.    Biskop  Kettils  vapen. 

stolen.      Herr    Kettil   var   sonson   af   den 

gamle  drotseten  Krister  Nilsson  (Vasa)  och  kusin  till  ärkebiskop  Jöns 
Bengtsson,  som  var  son  af  hans  faster,  fru  Kristina  (jfr  släkttaflan). 
Vid  midten  af  januari  1464  reste  sig  biskop  Kettil  och  öfriga  frän- 
der  till  ärkebiskopen.  Biskop  Kettil  hade  i  förläning  Stäkeholms  slott, 
och  med  de  frälsemän  och  bönder,  som  samlades  till  honom,  tvang  han 
de  östgötska  städerna  att  gå  öfver  på  hans  sida  och  att  sända  krigare 
till  hans  här  samt  började  belägra  de  östgötska  fästena  och  Rumlaborg. 
I  öfre  Sverige  var  biskopens  farbroder,  herr  Nils  Kristersson,  höfding 
på  Västerås  hus,  upprorets  förnämsta  stöd.  Ärkebiskopens  båda  bröder, 
riddarne  Krister  och  David,  uppviglade  upplänningarne,  och  Örebro 
hus  öppnade  sina  portar  för  ärkebiskopens  anhängare,  hvilka  i  början 
af  februari  korade  biskop  Kettil  till  rikets  höfvitsman.  Almarstäk 
eröfrades,  och  Stockholm  begynte  belägras.  Medelst  rykten  om  konung 
Kristierns  afsikt  att  pålägga  nya  skatter  sökte  man  förskaffa  sig  an- 
hängare vidt  och  bredt  omkring  i  landet.  Utom  ärkebiskopens  när- 
maste fränder  stodo  dock  fortfarande  så  godt  som  alla  de  svenska  stor- 
männen på  konungens  sida.  Denne  samlade  i  Danmark  en  här  och 
tågade  genom  östra  Sverige  upp  till  Linköping  och  därifrån  vidare 
till  Stockholm,  hvarifrån  den  belägrande  hären  helt  hastigt  hade  dragit 
sig  undan  vid  ryktet  om  konungens  annalkande.  Påsktiden  vistades 
denne  i  Uppsala,  intog  Staket,  som  anförtroddes  åt  herr  Gustaf  Karls- 

Sveriges  historia.     II.  32 


498  MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

8on,  och  herr  Krister  Bengtssons  gård  Salsta  samt  begynte  därefter 
beJägringen  af  Västerås  slott.  Han  tågade  därifrån  upp  mot  Dalame, 
hvarest  biskop  Kettil  och  herr  Sten  Sture  (tre  sjöblad),  konung  Karls 
halfsysters  son,  anordnade  resningen.  De  två  härarna  möttes  den  17 
april  vid  Harakers  kyrka  i  Västmanland.  Striden  blef  häftig,  ko- 
nung Kristiern  råkade  i  ett  bakhåll,  hans  hatt  genomsköts  med  en 
dalpil,  och  han  måste  till  sist  fly.  Han  stannade  en  stund  på  torget  i 
Västerås  för  att  få  några  förfris kningar,  upphäfde  belägringen  af  där- 
varande  slott  och  ryckte  med  hela  sin  ännu  bevarade  styrka  till  Stock- 
holm. De  upproriska  följde  efter;  ärkebiskopens  bröder  och  herr  Ivar 
Gren  ledde  belägringsarbetena  på  Norrmalm,  väpnaren  Trötte  Karlsson 
af  Ekasläkten  förde  befälet  å  Södermalm.  Ehuru  den  danska  flottan 
behärskade  farvattnet  och  sjöledes  underhöll  förbindelse  med  staden, 
gjorde  konungen  sig  beredd  på  en  långvarig  belägring  och  skref  till 
Danmark  för  att  förses  med  förnödenheter  för  den  följande  vintern. 

Snart  fann  han  emellertid  det  rådligast  att  lämna  Stockholm  för 
att  själf  sköta  rustningarna  i  Danmark.  Skärgårdsbönderna  oroade 
hans   hemfärd  och  eröfrade  i  Stäkesundet  ett  af  hans  yppersta  skepp. 


5. 

Karl  11:8  andra  regeringstid. 

1464,  1465. 

Den  3  juli  1464  affärdade  den  utanför  Stockholm  liggande  beläg- 
ringshären en  skrifvelse,  i  hvilken  den  kallar  sig  för  »rikets  frälse- 
män, köpstadsmän  och  menige  allmoge»  och  erbjuder  konung  Karl  att 
återkomma.  Föregående  dag  hade  skrifvits  en  uppmaning  i  samma 
syfte  af  biskop  Kettil,  ärkebiskopens  två  bröder  och  hans  kusin  herr 
Erik  Nilsson  (oxenstjärna),  herr  Ivar  Gren  och  Trötte  Karlsson 
till  Eka.  Villkoren  voro  ganska  hårda:  konungen  skulle  förlåta  allt 
hvad  herrarne  förut  hade  gjort  mot  honom,  de  skulle  hållas  vid  »deras 
fulla  makt»,  och  skulle  konungen  laga,  att  ärkebiskopen  blefve  frigifven 
och  finge  återvända  till  sitt  stift.  Karl  gick  dock  in  på  allt  och  seg- 
lade till  Stockholm  med  värfvade  tyska  och  polska  trupper.  Han 
hyllades  den  15  augusti  af  belägringshären  på  Södermalm,  och  följande 
dagen  öppnade  staden  för  honom  sina  portar. 

Hans  ställning  var  det  oaktadt  ytterst  betänklig.  Allmogen  vidt 
omkring  i  riket  såg  visserligen  gärna,  att  han  återtoge  regeringen,  men 
af  stormännen  var  det  endast  en  helt  liten  grupp,  som  hade  inkallat 
honom,  och  denna  grupp  bestod  just  af  dem,  som  under  hans  föregående 
regeringstid  hade  varit  hans  värsta  fiender,  herr  Krister  Nilssons 
närmaste  fränder.  Förbundet  mellan  dem  och  honom,  som  genom  om- 
ständigheternas kraf  hade  kommit  till  stånd,  kunde  icke  innebära  någon 


KARL  II:S   ANDRA  REGERINGSTID. 


499 


trygghet   för   framtiden,  så  mycket  mindre,  som  detta  förbund  åtmins- 
tone af  biskop  Kettil  aldrig  var  ärligt  menadt. 

Konung  Karls  första  uppgift  var  att  sätta  sig  i  besittning  af 
Stockholms  slott.  Han  underhandlade  med  de  danska  herrar,  som  konung 
Kristiern  hade  vid  sin  afresa  kvarlämnat  därstädes,  och  de  lämnade 
slottet  den  7  oktober;  men  innan  konung  Karl  hade  kommit  in,  hade 
herr  Ture  Turesson  där  öfvertagit  betUlet  och  försvarade  sig  hård- 
nackadt  mot  konungen  och  staden.  Biskop  Kettil  kom  kort  därefter 
till  Stockholm  och  förebrådde  konungen,  att  han  hade  låtit  de  danska 
herrarne  fara,  utan  att  han  till  ersättning  hade  fordrat  ärkebiskopens 
frigifvande,  men  härmed  ville  han  allenast  söka  sak  mot  konungen,  ty 
biskop  Kettil  hade  redan  dessförinnan  genom  sin  styffader,  lagman  Erik 
Nipertz,  utverkat  herr  Jöns'  frigifvande  samma  dag,  som  de  danska 
herrarne  fingo  lämna  Stockholm.  Sedan  ärkebiskopen  på  sina  knän  bedt 
konung  Kristiern  om  förlåtelse,  blef  han  satt  i  frihet  samt  sändes  jämte 
herr  Erik  Nipertz  till  Sverige  för  att  där  inleda  underhandlingar  i 
konung  Kristierns  namn,  och  vid  samma  tillfälle  tillförsäkrades  biskop 
Kettil  och  hans  anhängare  konungens  huldhet.  Så  snart  dessa  herrar 
sett,  att  de  icke  behöfde  konung  Karls  hjälp,  brydde  de  sig  icke  vidare 
om  honom;  biskop  Kettil  kallade  sig  fortfarande  rikets  höf vitsman,  och 
när  ärkebiskop  Jöns  reste  från  Danmark  till  Uppsala,  tillät  sig  hans 
följe  hvarjehanda  egenmäktigheter  och  öfvervåld.  Några  herrar  slöto 
sig  dock  till  konung  Karl,  men  de  hade  icke  haft  någon  andel  i  hans 
återkallande:  herr  Bo  Djure,  marsken  Tord  Bondes  broder,  hans  svåger 
herr  Nils  Bosson  Sture  (natt  och  dag),  herr  Johan  Kristersson  (Vasa)*, 


*  Vasaätten  (före  tronbestigningen). 
Nils  Kettilsson. 


Krister  Nilsson, 

drotsete,  f  1442,  gift  med 

1)  Margareta,  dotter  af  Johan  Molteke, 

2)  Margareta, 

dott«r  af  Erik  Krummedike  och  änka  efter  herr  Ture 

Stenssen  (bjttlke)  samt  srägerska  till  Sten 

Tureason  (bjälke). 


Ramborg, 
gift  med  Tord  Köriksson  (Bonde). 


1)  Karl, 
rik..råd,  t  1440, 
g.  m.  Ebba  Eriks- 
dotter  (Krum- 
medike), 
omgift  med  östgbta- 
lagmannen  Erik 
Nlperta. 
I 


1)  Kristina, 

g.  m.   riksrådet 

Bengt  Jönsson 

(oxenstjärna), 

moder  tiU  Krke- 

blskop  Jöns 

BeDgftsson. 


2)  Birgitta,  2)  Nils,  f  1464,    2)  Johan  till  Rydboholm  och 
g.  ni.  1)  g.  m.  Birgitta,     Örby,  f  1477,  riksrSd,  härads- 
Erik  Tnres-  dotter  af  Nils    höfding  i  Uppland,  g.  m.  1)  Birgitta 
son  (bjälke),  Jönsson  (oxen-    Gnstafsdotter  (Stare,  tre  sjöblad), 
2)  danske  stjärna).         konung  Karl  Knntssons  halfsysters 
marsken  dotter,  2)  Birgitta,  dotter  af 
Klans  marsken  Tord  Bonde. 
Rönnov.  I 


Johan,    Kettil,  Erik,         Margareta,    Beata, 

rid-       biskop         riksråd,         nunna  i       g.  m. 
dåre,      i  Lin-         f  1491,       Vadstena, 
lefde     köping,    g.  m.  Iliana, 
1461.    1 1466.   dotter  af  Nils 
Jönsson  (oxen- 
stjärna). 


I 


Bo  Nils- 
son till 
Vinas 
(natt  och 
dag  ph 
längden). 


Krister,  Erik. 

riksråd,  riksråd, 
t  omkr.  1493,  f  1520,  g.  m. 
g.  m.   Dorotea  Cecilia  Måns- 
Knutsdotter  dotter  (Eka- 

(baner).  ätt). 

I  I 


Anna, 
g.  ni.  väst- 
götalagman- 
nen Tnrc 
Jönisou  (tre 
rosor),  t  1532. 


Margareta, 

g.  m.  1)  Erik  Knutsson  (tre  rosor), 

2)  Berent  von  Mehlen. 


Gustaf    Konung  Gustaf  !•      Margareta, 

g.  m.  1)  Joakim 
Brahe,  2)  grefve 
Johan  von  Höja. 


500  MEDELTIDENS  SEKARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVBT. 

som  var  gift  med  konung  Karls  halfsysters  dotter,  Birgitta  Gustafsdotter 
(Sture,  tre  sjöblad),  herr  Tord  Filipsson  (Bonde)  och  herr  Birger  Trolla. 
Konung  Karls  svåger,  herr  Gustaf  Karlsson,  stod  däremot  fortfarande 
på  konung  Kristierns  sida  och  vägrade  att  till  Karl  öfverlämna  Stakets 
slott. 

Ärkebiskop  Jöns  hade  vid  sin  återkomst  till  Uppsala  lofvat  sitt 
domkapitel,  att  han  icke  längre  skulle  sträfva  efter  ett  världsligt  herra- 
välde, men  han  hade  icke  under  fångenskapen  lärt  sig  att  bättre  än 
förr  hålla  sina  löften:  han  försökte  genast,  ehuru  utan  framgång,  att 
uppvigla  upplandsbönderna.  Konung  Karl  insåg  då,  att  vapenmakt 
måste  än  en  gång  slita  tvisterna  mellan  honom  och  de  genstridiga 
stormännen.  Herr  Bo  Djure  förjagade  ärkebiskopen  från  Uppland 
men  måste  snart,  efter  att  hafva  erfarit  ett  nytt  prof  på  biskop 
Kettils  trolöshet,  draga  sig  tillbaka  för  att  deltaga  i  försvaret  af 
Stockholms  stad;  slottet  innehades  fortfarande  af  herr  Ture  Turesson. 
Bo  Djure  försvarade  med  framgång  Gråmunkeholmen  och  ingaf  de  upp- 
roriska så  mycken  skräck,  att  de  begynte  underhandla  med  konung 
Karl  om  priset,  för  hvilket  han  ville  afstå  sin  krona.  Biskop  Kettil 
och  herr  Ivar  Gren  kommo  på  lejd  in  i  staden,  men  deras  närvaro  där 
väckte  hos  folket  en  sådan  förbittring,  att  det  allenast  med  svårighet 
lyckades  konungen  att  bereda  dem  skydd.  Emellertid  misslyckades  ett 
utfall  från  staden.  Dalkarlame  och  roslagsborna,  som  hade  skyndat 
sin  konung  till  hjälp,  blefvo  slagna,  och  det  lyckades  omsider  de  upp- 
roriska att  sätta  sig  i  förbindelse  med  besättningen  på  slottet.  Konung 
Karl  såg  då  ingen  annan  utväg  än  att  högtidligen  afsäga  sig  kronan 
(den  30  januari  1465)  mot  det  att  han  fick  Raseborgs  län  i  Finland  for 
lifstiden  samt  till  betalning  af  sina  skulder  ett  par  andra  finska  län, 
allt  utan  redovisning  eller  tjänstskyldighet.  Med  afseende  på  hans 
enskilda  egendom  bestämdes  på  samma  sätt,  som  när  han  förra  gången 
skildes  från  regeringen.  Det  dröjde  dock  tämligen  länge,  innan  han 
kom  i  besittning  af  Raseborg,  hvilket  innehades  af  hans  fiende,  åbo- 
biskopen Kort  Bitz. 


6. 

Biskop  Kettil  och  ärkebiskop  J5ns. 

1465,  1466. 

Konung  Karl  var  nu  aflägsnad,  men  de  forna  unionsvännema  voro 
därför  icke  hågade  att  åter  inkalla  konung  Kristiem:  de  ville  helst 
regera  själfva.  De  två  prelaterna  togo  för  sin  del  ansenliga  län  och 
hugnade  med  sådana  sina  anhängare;  ärkebiskopen  satte  sig  åter  i  be- 
sittning af  Stockholms  slott,  hvilket  gjorde  honom  till  landets  mäktigaste 
man.     Biskop  Kettil  bibehöll  sin  värdighet  af  riksföreståndare,  utan  att 


BISKOP   KETTIL   OCH  iRKBBISKOP  JÖNS.  501 

några  närmare  bestämmelser,  såvidt  man  nu  vet,  vidtogos  af  rådet  an- 
gående regeringens  förande.  Till  råga  på  olyckan  rasade  nu  under 
tvenne  år  en  pest,  som  ensamt  i  Stockholm  lär  hafva  bortryckt  sju 
tusen  människor,  och  för  denna  sjukdom  fÖLL  äfven  biskop  Kettil  ett 
offer:  han  afled  den  11  augusti  1465.  Därefter  utvaldes  ärkebiskop 
Jöns  Bengtsson  till  riksföreståndare. 

Konung  Kristiern  sökte  nu  återvinna  den  svenska  kronan;  han 
afgaf  löften  om  förlåtelse  för  allt  framfaret  och  tillsägelse  om  en  god 
regering  för  framtiden.  Medlemmar  af  de  tre  rikenas  råd  samlades  i 
Jönköping  i  början  af  februari  1466,  men  det  stannade  vid  löften  om 
inbördes  fred  och  vid  förbindelsen,  att  enhvar  skulle  åtnjuta  full  bruk- 
ningsrätt till  alla  sina  gods,  i  hvilket  rike  de  än  låge.  Denna  öfverens- 
kommelse,  som  saknade  all  politisk  vikt,  visar  emel- 
lertid, att  det  svenska  rådet  icke  var  fullt  belåtet 
med  ärkebiskopen,  ty  till  ombud  vid  mötet  hade  det 
valt  ingen  af  ärkebiskopens  vänner  utan  idel  an- 
hängare af  unionen.  Tre  af  de  svenska  ombuden, 
riddarne  Magnus  Gren  och  Ture  Turesson  samt  väp- 
naren Arvid  TroUe,  foro  från  Jönköping  till  konung 
Kristiern  för  att  officiellt  meddela  honom  den  öfver- 
enskommelse   man   hade   ingått   och   underrätta,  att  *?*.,.    ^^ 

man  hade  beslutit  sig  för  att  i  juli  hålla  ett  nytt 
möte  i  Kalmar.  Konungen  var  icke  synnerligen  belåten  med  utgången; 
i  skrifvelser  till  de  svenska  stiften  sade  han  sig  icke  längre  vilja  hålla 
till  godo  med  sådana  förhalningar,  och  därest  man  icke  vid  julimötet 
ville  låta  honom  åter  inträda  i  siua  rättigheter  som  Sveriges  konung, 
skulle  han  för  visso  angripa  Sverige  med  understöd  af  påfven,  kejsaren, 
andra  furstar  samt  sina  trogna  undersåtar  i  Danmark,  Norge  och 
Holstein. 

Mötet  i  Kalmar  försiggick  men  ledde  icke  till  något  resultat.  Den 
obestämda  ställningen  fortfor  således  men  fick  snart  från  alldeles 
oväntadt  håll  ett  afbrott.  Missnöjet  mot  ärkebiskopen  växte  alltjämt. 
Allmogen  befarade,  att  han  ville  åter  draga  in  konung  Kristiern  i 
riket,  domkapitlet  i  Uppsala  förebrådde  honom  hans  vårdslöshet  i  sitt 
rätta  ämbete,  hans  löftesbrott  och  de  olyckliga  följderna  af  hans 
världsliga  regering.  I  Dalarne  och  förmodligen  annanstädes  kring- 
sändes en  flygskrift,  riktad  mot  ärkebiskopen.  Den  begynner  med 
orden:  »Käre  vänner  och  menige  allmoge,  som  bygga  och  bo  öfver  allt 
Sverige,  tanken  väl  på,  huru  ärkebiskop  Jöns  med  mycken  lögn  kom 
eder  till  att  fördärfva  vår  rätte  herre  konung  Karl  och  sade,  att  han 
ville  komma  Sverige  i  så  god  måtta,  frid,  nåd  och  ställning,  som  där 
någon  tid  hade  varit,  och  ville  aldrig  draga  in  i  landet  något  främmande 
herrskap.  Hvad  skam»,  heter  det  vidare,  »Sveriges  rike  har  af  konung 
Karls  fördärf  och  hvad  skada  vi  hafva  af  konung  Kristierns  inkomst  i 
landet,    det   kan    icke   all  världen  till  fyllest  säga.»    Det  omtalas,  hur 


502  MBDBLTIDBNS  SENARB  SKEDE.      UNIONSTIDBHVARFVET. 

den  senare  utsög  landet,  tillägnade  sig  alla  skatter,  han  kunde  finna  i 
kyrkor  och  kloster  efter  konungame  Karl  och  Erik  af  Pommern,  samt 
en  stor  del  af  det  sankte  konung  Erik  ftgde;  huru  han,  när  han  icke 
kunde  finna  mera,  sände  efter  en  dansk  trollkvinna,  som  dock  icke 
kunde  finna  mera  än  en  kopparkanna  full  med  penningar  i  herr  Sten 
Pederssons  källare  på  Norrmalm,  huru  allt  detta  fördes  ut  af  landet 
och  huru  några  >våra  vänner  och  frändert  blefvo  steglade,  pinade,  bak- 
bundna, hängda  eller  lång  tid  hållna  i  häktelse  mot  Guds  ära  och  rätt 
och  mot  konungens  ed,  hvarför  denne  ock  hade  blifvit  med  rätta  for- 
drifven,  så  mycket  mera  som  han  aldrig  kunde  med  rätta  vara  Sveriges 
konung,  så  länge  konung  Karl  vore  i  lifvet.  Sedan  begynte  biskop 
Kettil  med  andra  af  ridderskapet  en  uppresning  och  drog  allmogen  till 
sig  med  den  stora  lögnen,  att  han  ville  åter  införa  konung  Karl  i  riket, 
hvilken  ock  kom,  dårad  af  biskopens  skrifvelser;  hur  det  emellertid  gick 
konung  Karl  och  hvad  skada  eller  skara  Sveriges  rike  lider  för  det 
förräderiets  skull,  det  är  allmänt  kändt.  Till  råga  på  allt  ville  ärke- 
biskopen nu  åter  inkalla  konung  Kristiern  o.  s.  v.  Herr  Erik  Nilsson 
(oxenstjäma),  höfding  på  Västerås  hus,  fann  denna  flygskrift  under  ett 
besök  i  Dalame,  hvars  allmoge  vägrade  att  erlägga  någon  skatt,  förrän 
konung  Karl  åter  vore  i  riket,  och  han  sände  den  till  sin  kusin  ärke- 
biskopen, med  bön  att  han  skulle  lämna  ifrån  sig  befälet  på  Stockholms 
slott,  ty  så  länge  han  hade  detta  kvar,  tilltrodde  allmogen,  som  äfven 
annanstädes  var  lika  galen,  honom  det  värsta. 

Ärkebiskopen  ansåg  förmodligen  tiden  vara  inne  att  söka  kväsa 
dem,  som  han  misstänkte  vara  konung  Karls  vänner.  Han  anmodade 
herr  Nils  Sture  att  infinna  sig  hos  honom,  men  då  denne  i  stället 
seglade  öfver  till  Finland,  lät  ärkebiskopen  plundra  hans  gård  Penningby. 
Herr  Nils  återkom  och  framställde,  understödd  af  herr  Erik  Axelsson, 
ersättningsanspråk,  hvilka  bemöttes  af  ärkebiskopen  med  idel  hån. 
Herr  Nils  beslöt  då  att  på  egen  hand  skaffa  sig  upprättelse  och  inbröt 
med  en  väpnad  skara  i  Grästrikland,  där  han  fängslade  ärkebiskopens 
fogde,  tog  många  hans  hästar  och  uppbar  all  skatten.  När  ärkebiskopen 
sände,  under  befäl  af  sin  broder,  herr  David  Bengtsson,  en  väpnad  skara 
mot  honom,  drog  han  sig  undan  till  Dalarne,  där  allmogen  slöt  sig  tQl 
honom,  emedan  han  var  konungens  vän. 

Såvida  gaf  emellertid  ärkebiskopen  efter  för  den  allmänna  meningen, 
att  han  satte  herr  Ivar  Gren  till  fogde  på  Stockholms  slott,  dock  med 
villkor  att  det  skulle  af  honom,  vid  påfordran,  hållas  konung  Kristiern 
och  ärkebiskopen  till  hända.  Men  denna  eftergift  var  för  sen.  Stor- 
männen ville  icke  längre  fördraga  herr  Jöns'  egenmäktiga  styrelse. 


HERR  ERIK   AXELSSON  RIKSFÖRESTÅNDARE.  503 

7. 

Herr  Erik  Axelsson  riksföreståndare. 
1466,  1467. 

Inom  Danmark  hade  medlemmarne  af  den  ätt,  som  kallats  Tott, 
kommit  att  spela  en  mycket  betydande  roll,  och  deras  betydelse  sträckte 
sig  äfven  till  Sverige.  Tottarne  —  liksom  andra  danska  stormän  — 
gifte  sig  med  förnäma  svenskor  och  kommo  därigenom  i  besittning  ai? 
betydande  jordagods  inom  Sverige.  Herr  Axel  Pedersson  till  Härlöf, 
Lillö  och  Hjuleberg  (godsen  lågo  i  Skåne  och  Halland),  död  ungefär  vid 
nyåret  1447,  var  en  betydande  man  i  sitt  hemland.  Han  var  gift  först 
med  en  dotterdotter  till  marsk  Erik  Kettilsson  (Puke),  sedan  med  en 
kusin  till  konung  Karl  II.  Herr  Axels  son  herr  Olof,  danskt  riksråd, 
är  förut  omtalad  såsom  höfvitsman  på  Gottland.  Dotter  till  honom 
var  fru  Birgitta  på  Hammerstad,  hvars  förrädiska  stämplingar  mot 
konung  Karl  förut  blifvit  omtalade.  En  annan  af  herr  Axels  söner, 
Åke  till  fljuleberg,  var  danskt  riksråd  och  höfding  på  Varberg.  En 
tredje  son,  Erik,  öfvergick  tidigt  till  Sverige.  År  1441  namnes  han 
såsom  stående  i  nära  förhållande  till  konung  Karl.  Kort  tid  därefter 
gifte  han  sig  med  en  franka  till  konung  Karl,  och  med  henne  fick  han 
godset  Lagnö  i  Södermanland.  Han  måtte  hafva  betraktats  som  helt 
svensk,  ty  han  blef  häradshöfding  inom  Östergötland  och  sedermera 
medlem  af  det  svenska  riksrådet.  Om  hans  förhållande  i  öfrigt  till 
konungame  Karl  och  Kristiern  är  förut  taladt. 

Herr  Olof  Axelsson,  höfvitsman  på  Visborg  och  herre  öfver  Gottland, 
afled  i  september  1464.  Han  hade  inne]yift  Gottland  som  pantlän,  d.  v.  s. 
som  säkerhet  för  en  summa  penningar,  som  i  detta  fall  var  mycket 
stor.  Den  yngste  af  herr  Axel  Pederssons  söner,  Filip,  öfvertog  vid 
sidan  af  herr  Olofs  änka  förvaltningen  af  Gottland.  Han  afled  emellertid 
redan  i  november  samma  år.  Halfbröderna  Olof  och  Filip  jordades  i 
samma  graf.  Efter  Filips  död  finna  vi  hans  helbroder  Ivar  vara  höfvits- 
man på  Gottland.  Denne,  som  var  danskt  riksråd,  var  änkling  för  andra 
gången  och  gifte  sig  år  1466  med  konung  Karls  dotter  Magdalena. 
Hennes  halfsyster  Kristina  var  gift  med  en  annan  dansk,  herr  Erik 
Eriksson  (gyllenstjärna).  Herr  Ivars  förlofning  hade  icke  gärna  kommit 
till  stånd,  såvida  icke  hans  broder  Erik  hade  beslutit  sig  för  att  öfver- 
gifva  konung  Kristiern  och  sluta  sig  till  konung  Karl.  Herr  Erik,  som 
ocksU  var  änkling,  förlofvade  sig  med  Elin  Gustafsdotter  (tre  sjöblad), 
änka  efter  konung  Karls  halfbroder.  Herr  Ivars  dotter  Beata,  också  änka, 
förlofvade  sig  med  Arvid  Trolle  till  Bergkvara,  och  herr  Sten  Sture  (tre 
sjöblad),  som  varit  förlofvad  med  herr  Ivars  dotter  Agneta,  friade  efter 
hennes  död  till  hennes  kusin  Ingeborg  Åkesdotter.     Så  slötos  nära  för- 


504 


MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 


bindelser  till  konung  Karl  af  de  mäktige  Tottarne.  Herr  Sten  Stures 
moder  var  halfsyster  till  konung  Karl.  I  september  1466  firades  med 
stor  ståt  på  Nyköpings  slott,  som  innehades  af  herr  Erik  Axelsson, 
hans,  hans  broder  Ivars  och  Arvid  TroUes  bröllop.  De  förnämsta  af 
Sveriges  stormän  liksom  några  stormän  från  Danmark  voro  när- 
varande. Med  upphäfvande  af  tidigare  beslut  förordnade  alla  de 
närvarande  28  svenska  riksråden,  att  konung  Karl  och  hans  barn 
skulle  i  fullt  mått  åtnjuta  de  förläningar,  som  hade  blifvit  konungen 
gifna,    äfvensom  dennes  egna  arfve-  och  köpegods,  hvarjämte  de  öfver- 

enskommo  med  de  närvarande  dan- 
ska herrarne,  att  man  i  juli  nästa 
år  skulle  hålla  ett  svenskt-danskt 
rådsmöte  i  Kalmar.  Till  sist  valdes 
herr  Erik  Axelsson  till  riksföre- 
ståndare. 

Ärkebiskopen  hade  icke  infunnit 
sig  vid  brölloppet,  och  det  blef  där- 
för nödvändigt  att  uppsöka  honom  i 
Stockholm.  Som  man  väl  kunde  hafva 
väntat,  vägrade  han  att  lämna  ifrån 
sig  regeringen,  men  som  en  stor  del 
af  besättningen  på  slottet  var  bort- 
sänd till  Gästrikland,  vågade  han  icke 
göra  motstånd,  när  herr  Eriks  folk 
började  larma  och  hotade  att  upp- 
bryta dörren  till  rummet,  där  under- 
handlingen fördes.  I  en  särskild  skrif- 
velse,  utfärdad  den  18  oktober  1466, 
afslöts  därefter  en  högtidlig  förlik- 
ning mellan  honom,  hans  två  bröder, 
kusinen  herr  Erik  Nilsson  (oxen- 
stjärna), herr  Ivar  Gren,  herr  Trötte 
Karlsson  (Ekasläkt)  och  herr  Erik 
Karlsson  (Vasa)  å  ena  sidan  och  den 
nye  riksföreståndaren  å  den  andra. 
Denne  öfvertog  nu  äfven  befälet  på 
Stockholms  slott. 

Den  förändring,  som  nu  hade  timat,  var  ingalunda  af  en  genom- 
gripande natur;  allenast  ett  nytt  skede  inträdde  i  det  öfvergångstillstånd, 
som  rådde  och  ur  hvilket  förr  eller  senare  något  nytt  måste  framträda. 
Men  de  ledande  personligheterna  synas  i  allmänhet  icke  själfva  hafva 
vetat,  hvad  de  ville,  och  därigenom  blir  deras  förhållande  ganska  oklart. 
Detta  gäller  icke  minst  herr  Erik  Axelsson,  hvilken  folket  på  grund 
däraf  betraktade  med  någon  misstro. 

Ställningen  var  i  hufvudsak  följande. 


I^JffJ-fMU&.tl 


383.    Minnessten  öfver  herr  Erik  Axels- 
son (i  korgafveln  i  Aspö  kyrka,  Söder- 
manland). 


HERR  ERIK   AXELSSON   RIKSFÖRESTÅNDARE. 


505 


»Rikets  råd»,  säger  Olaus  Petri,  »kunde  icke  draga  öf verens;  de  ville 
alla  vara  lika  goda,  och  ingen  ville  lida  den  andre  i  regementet  öfver 
sig.»  Tre  herrar  stodo  uppenbarligen  på  konung  Kristierns  sida,  Magnus 
Gren  på  Borgholms,  Ture  Turesson  på  Kalmar  slott  och  Staffan  Bengtsson 
(ulf).  Ärkebiskopen,  hans  fränder  och  biskop  Kettils  forna  anhängare, 
hvilka  förfogade  öfver  så  viktiga  fästen  som  t.  ex.  Västerås,  Örebro  och 
Älfsborg,  hade  nu  blifvit  tvungna  att  lämna  ifrån  sig  makten  och  slöto 
sig  därför  till  de  förenämnda 
herrame  men  uppträdde  icke 
lika  öppet  för  konung  Kri- 
stiern.  De  voro  helt  visst  mest 
benägna  att  själfva  styra  och 
gåfvo  dessutom  efter  för  fol- 
ket, hvars  förbittring  mot  den 
danske  konungen  var  stor. 
Den  uttalade  sig  i  flygskrifter, 
hvilka  i  de  bjärtaste  färger 
utmålade  hans  egen  nyttiga 
och  våldsamma  förfarande.  En 
sådan,  utfilrdad  af  »menig- 
heten i  alla  Dalame  och  Sve- 
riges konungarike»  och  ställd 
till  rikets  råd,  slutar  efter 
en  uppräkning  af  hvarjehanda 
konungens  missgärningar  så- 
lunda: »Af  förenämnda  artik- 
lar och  många  flera,  som  det 
vore  för  långt  att  nedskrifva, 
må  enhvar  märka,  huru  otro- 
ligt trolöst  och  fördärfligt  den 
förenämnda  bottenlösa  tomma 
taskan  och  menedaren  Kristiern 
af  Danmark  har  förfarit  mot 
svenska  män  och  Sveriges  rike, 
så  att  ingen  har  hört  eller 
läst  om  någon  konung,  som 
så  oärligen  har  fördärfvat  folket  och  landet  som  denne  missdådaren  och 
menedaren.  Ty  bedja  och  råda  vi  eder,  att  I  strax  gifven  eder  ifrån 
honom  och  tillskrifven  honom  det  och  förblifven  där  landet  blifver;  vi 
ämna  skilja  enhvar,  som  efter  denna  dag  håller  med  honom,  från  lif 
och  gods  och  vilja  aldrig  återvända,  så  länge  en  enda  af  hans  vänner 
stannar  här  i  riket,  det  vare  lekman  eller  läi*d  (andlig),  hög  eller  låg. 
Vi  vilja  icke  lyda  under  någon  föreståndare  eller  höfvitsman  eller  hvad 
namn  de  gifva  sig  själfva,  utan  under  konungen,  som  af  ålder  har 
varit,  ty  Sverige  är  ett  gammalt  konungarike  och  icke  ett  föreståndar- 


384. 


Olof  och  Filip  Axehsöners  gra/sten  (innan 
den  delvis  förstördes). 


506 


MEDELTIDENS   SEKARB   SKEDE.      UNIONSTIDBHVARFVET. 


Ml 
CO* 


O 

fl 


So      -M  <^ 


-4        ^ 


^  a 


s  &I 


2)  Axel  till  ÅrtU,  dangkt  riktråd,  lefde  1515: 
g.  m.  Kristioaf  dotter  af  Anden  tod  BergenJ 
norskt  riksråd,  och  Märta  Ivarsdotter,  tedan 
omgift  m.  rlksförMtåndaren  Svante  Nilsson. 

2)  Ingeborg  till  Djursholm,  g.  m.  1)  Jöns  Ulfs- 
son (ros)  till  Ervalla,  2)  NiU  Eskilsson 
(baner),  f  1520. 

2)  Margareta,  g.  ro.  Kristiern  Bengtsson  (oxen- 
stjärna),  f  1520. 

1)  Anna,  g.  m.  en  dansk. 
»EJ.  ^ 


l^åé 


a  «  8  «-? 


iiS 


1=1:2  ^^:SSj+:$j?:^: 


Is 


*i      s;  =  ^  "  ^  J  o  ;«d 

^  _-  ^  --  .L^  ^  5  ^  g 

"e;      l  -7;  <.  7j  .3 


^   O)     « 

.2  S  S 
■5)2 


SfHl,!  ^  ^  2  2.2-  «--  fl  ."S 


a  -^ 


""     00     t_     sJfci 

fl   o   a 


js  =  .=  tHS-^ 


1 


S  gco  o 


■B  7^  Ö) 


S- 
-.8. 

2 


4=  SS -c  '^fflx'^^'*  *'^o 


=3       '« 


r  .^<«  a  s-*  g'5)q: 


2^«  .^  .i 


£5«aCO 
CSC/}      Q 

t3  ^O 


o  »2  a  «-  "^       i-   « 

O  c  »«  ja  öo  •" 

Kettil,  riddare. 

Anders. 

Peder,    domprost    i 
.     Lnnd,  t  1463. 


3|S||| 


"O  • 

eT       "3        *2  30 


^  (>}  .2  «   be 
floca     ,g5^      2 

;0    P-  öc  fe   ► 

H       •-  ta  z!  "i: 

^  a  o  X  t:  •< 

^  «a  -Q  c  o    . 

Is  o  *  g 

.fl  o 


5 


•c 


SS;:^ 


5  = 

to 


s     1 


l^ii^ 


a  fl  w  ^  O 
."=  .fl  «  . 


HBRR  BRIK   AXELSSON   RIKSFÖRESTÅNDARE.  507 

döme  eller  prästgäll,  och  viJja  vi  utan  allt  uppskof  hafva  vår  rätte 
herre  och  konung  Karl  igen.»  I  förhållande  å  ena  sidan  till  stämp- 
lingarna  för  konung  Kristiern  och  å  den  andra  till  denna  folkets  all- 
männa tanke  och  fordran  intogo  herr  Erik  Axelsson  och  hans  vänner 
en  förmedlande  plats;  de  ville  se,  huru  händelserna  skulle  utveckla  sig, 
nöjda  att  under  tiden  hafva  makten  i  händerna. 

Det  var  konung  Karls  vänner,  som  nu  började  med  ifver  arbeta  för 
en  lycklig  lösning  af  den  pinsamma  och  obestämda  ställningen.  Dalarnes 
allmoge,  sedan  Engelbrekts  tid  van  att  gå  i  spetsen  för  de  folkliga 
rörelserna,  hade  fått  en  höfvitsman  i  herr  Nils  Bosson  Sture  (natt 
och  dag,  sigill  se  fig.  385)  och  var  vid  den  tid,  då  ärkebiskopen  fick 
lämna  makten  i  händerna  på  herr  Erik  Axelsson,  på  väg  mot  Västerås 
för  att  intaga  dess  slott,  där  herr  Erik  Nilsson  förde  befälet.  Därifrån 
utfärdade  »de  fattiga  friborna  frälsemännen,  köp- 
stadsmännen, bergsmännen  och  meniga  allmogen» 
i  Dalame  äfvensom  fullmäktiga  sändebud  från 
Grästrikland,  Hälsingland,  Medelpad,  Ångermanland 
och  Norrbotten,  från  Uppland  och  Västmanland, 
den  1  november  1466,  en  skrifvelse  till  konung 
Karl,  i  hvilken  de  bådo  honom  för  Guds  pinas  skull 
förlåta  all  otrohet,  som  varit  honom  bevisad,  och 
återvända  till  riket  igen.  De  hoppades  snart  se  ^j,  „  ^"v7  St 
Västerås  slott  i  sina  händer  och  hade  ombud  nästan  ^igm 

öfverallt  i  Sverige  för  att  utbreda  resningen.  Den 
nyvalde  västeråsbiskopen  och  herr  Nils  Sture  beseglade  brefvet,  på 
hvilket  i  öfrigt  trycktes  Västerås  stads  och  dalallmogens  sigill.  Brefvet 
öfverfördes  till  Finland  af  herr  Johan  Kristersson  (Vasa)  m.  fl.  Hoppet 
att  Västerås  snart  skulle  komma  i  händerna  på  konung  Karls  vänner 
gick  i  fullbordan.  Herr  Erik  Axelsson  jämte  flera  af  rikets  råd  skyn- 
dade till  Västerås  och  förmådde  där  herr  Erik  Nilsson  (oxenstjärna) 
att  afstå  slottet  därstädes  åt  herr  Nils  Sture  äfvensom  Örebro  slott  åt 
herr  Gustaf  Karlsson;  detta  senare  slott  behöll  dock  herr  Erik  Nilsson 
tills  vidare,  trots  sin  förpliktelse  att  afstå  det. 

Ärkebiskopen,  orolig  öfver  den  framgång,  som  konung  Karls  vänner 
sålunda  hade  vunnit,  ansåg  sig  icke  längre  kunna  sitta  stilla.  Han 
spridde  under  loppet  af  vintern  ut,  att  han  ville  företaga  en  pilgrims- 
färd till  Vadstena,  men  väl  ditkommen  underhandlade  han  med  sina 
och  biskop  Kettils  fränder.  Själf  for  han  sedan  till  herr  Magnus  Gren 
på  Borgholms  hus  och  därefter  vidare  till  Danmark  men  sände  i  stället 
herr  Erik  Karlsson  (Vasa)  till  Uppland  att  skydda  ärkestiftet  och  slå 
herr  Nils  Sture,  som  hade  gjort  sig  till  herre  öfver  de  norrländska 
landskapen.  Herrar  Erik  Nilsson  och  Erik  Karlsson  besökte  herr  Erik 
Axelsson  i  Stockholm,  hvilken  gaf  dem  idel  goda  ord,  enligt  Olaus 
Petris  berättelse,  »sade  som  de  sade  och  lofvade  hvad  de  begärde»,  dock 
allenast  för  att  därmed  vinna  tid. 


508  MEDELTIDENS   SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDBHVARFVET. 

Nu  följde  för  mellersta  Sverige  en  tid  af  idel  krigsrörelser.  Herr 
Nils  Sture  uppträder  än  i  Hälsingland,  än  i  Västmanland,  än  i  Dalame, 
än  i  Uppland.  Herr  Erik  Nilsson  vinner  en  liten  seger  i  Arboga  och 
mötte  sedan  vid  Kolbäcksån  herr  Nils  Sture,  till  h vilken  den  tiden 
hade  slutit  sig  herr  Sten  Sture  (tre  sjöblad).  Herr  Ivar  Gren  upp- 
viglade bönderna  i  Fjädrunda,  å  andra  sidan  lyckades  det  herr  Erik 
Axelsson,  understödd  af  herr  Gustaf  Karlsson,  upplandslagmannen  herr 
Trötte  Karlsson,  som  nu  till  en  tid  hade  växlat  parti,  och  herr  Nils 
Ottesson  på  Erstavik  (björnram),  att  förmå  roslagsallmogen  till  resning. 
Han  drog  sig  dock  åter  tillbaka  till  Stockholm,  som  snart  (i  juli  1467) 
omslöts  af  belägrande:  herrar  Ivar  Gren  och  Erik  Nilsson  lägrade  sig 
på  Norrmalm,  en  dansk  här  under  befäl  af  herr  Klaus  Rönnov  och 
ärkebiskop  Jöns,  med  hvilka  herr  Erik  Karlsson  förenade  sig,  lade  sig 
på  Södermalm.  Det  svenska  partiet  fick  däremot  en  kraftig  hjälp  af 
herr  Ivar  Axelsson  på  Visborg,  som  i  maj  månad  1467  hade  förklarat 
konung  Kristiern  krig.  Han  landsteg  vid  Nyköping  och  ryckte  snart 
till  Stockholm.  Ungefär  samtidigt  kom  herr  Nils  Sture  ned  till  Upp- 
sala, där  han  kämpade  mot  herr  Erik  Karlsson  och  herr  Ivar  Gren, 
och  samma  dag  (den  31  augusti)  gjorde  besättningen  i  Stockholm  ett 
utfall  mot  danskarne.  De  kastade  sig  i  sina  skepp  och  flydde  men 
förföljdes  af  svenskarne;  ärkebiskopen  och  herr  Klaus  Rönnov  räddade 
sig  endast  med  stor  svårighet. 

Efter  detta  utvecklade  sig  händelserna  raskare.  Konung  Kristiern, 
understödd  af  herr  Magnus  Gren  och  herr  Ture  Turesson,  belägrade 
Tottames  borgar  i  Danmark,  och  den  sistnämnde  gjorde  ett  inbrott  i 
Värend,  där  han  brände  Trollarnes  gård  Bergkvara;  sedan  TroUame 
åter  kommit  i  besittning  af  godset,  uppfördes  där  det  stora  stenhuset, 
som  ännu  finnes  kvar  som  ruin.  Herr  Erik  Axelsson  å  sin  sida  visade 
sig  mycket  verksammare  än  förr.  En  härskara,  anförd  af  herr  Gustaf 
Karlsson  m.  fl.,  slog  fienden  i  västra  Uppland,  herrar  Ivar  Gren,  Erik 
Nilsson  samt  Erik  Karlsson  flydde  till  södra  Sverige,  Oxenstiernornas 
gård  Salsta  intogs  af  en  annan  härskara,  och  en  tredje  belägrade  Staket, 
som  tillhörde  ärkebiskopen.  I  Östergötland  ställde  sig,  på  herr  Erik 
Axelssons  begäran,  herr  Karl  Knutsson  (Gera)  på  Björkvik  i  spetsen 
för  allmogen  för  att  anfalla  Stegeborg,  herr  Erik  Nilssons  fäste. 

Gång  efter  annan  hade  folket  uttalat  sig  för  konung  Karls  åter- 
kallande. På  det  of  van  omtalade  inbjudningsbref  vet  af  den  1  november 
1466  svarade  han  med  löfte  att  komma  nästa  vår,  därest  man  kunde 
gifva  honom  betryggande  försäkringar,  men  när  våren  kom,  ansåg  han 
icke  ställningen  sådan,  att  han  kunde  komma  åter.  Omsider  hölls 
den  21  september  1467  ett  möte  i  Stockholm,  i  hvilket  äfven  allmogen 
från  mellersta  Sverige  och  köpstadsmän  deltogo,  och  beslöts  där,  att 
man  aldrig  mer  skulle  erkänna  konung  Kristiern  utan  i  stället  inkalla 
konung  Karl.  Herr  Greger  Mattsson  (lilja)  och  herr  Fader  Ulfeson 
(sparre)  afsändes  till  Raseborg  för  att  öfverföra  inbjudningen. 


KARLS   Ii:S   TREDJE   REQBRINQSTID.  509 

Den  12  noveDiber  1467  höll  konung  Karl  sitt  högtidliga  intåg  i 
Stockholm.  Herr  Erik  Axelsson  drog  sig  tillbaka  till  sina  län  i  Finland, 
och  de  viktigaste  ledarne  för  det  nu  krossade  motpartiet  gåfvo  konungen 
hyllning.  Ärkebiskop  Jöns  hade  sökt  en  fristad  på  Borgholms  hus, 
och  där  afled  den  orolige,  härsklystne,  hänsynslöse  mannen  den  15 
december  1467. 


8. 

Karl  11:8  tredje  regeringstid. 

1467-1470. 

Som  konung  Karl  allenast  återtagit  den  krona,  som  för  nära  tjugu 
år  sedan  på  lagligt  sätt  hade  blifvit  honom  af  svenska  folket  lämnad, 
behöfdes  visserligen  icke  nu  att  iakttaga  de  ceremonier,  som  annars 
beledsagade  en  konungs  regeringstillträde.  Men  i  följd  af  det  split, 
som  hade  rådt  i  riket,  fann  konungen  det  lämpligt  att  företaga  en  färd 
genom  flera  landskap  för  att  af  deras  inbyggare  mottaga  nya,  formliga 
trohetsförsäkringar.  Man  synes  hafva  varit  trött  af  de  ständiga  striderna 
och  sökte  att  skaffa  borgen  för  framtida  lugn.  När  i  midten  af  mars 
1468  säkra  underrättelser  om  ärkebiskop  Jöns'  död  hade  kommit  till 
mellersta  Sverige,  beslöt  man  på  ett  rådsmöte  i  Örebro  att  drifva 
det  därhän,  att  till  ärkebiskop  skulle  väljas  —  hvilket  ock  sedermera 
skedde  —  en  konungens  frände,  herr  Tord,  dekan  i  Linköping.  Sedan 
man  sålunda  sörjt  för  att  den  andliga  och  den  världsliga  maktens 
högsta  målsmän  i  landet  icke  skulle,  som  under  den  senaste  tiden  varit 
händelsen,  lefva  i  oenighet  med  hvarandra,  var  man  betänkt  på  att 
förebygga  en  olycksbringande  täflan  om  makten  mellan  stormännen,  så 
snart  konung  Karl  hade  aflidit,  och  därför  gaf  man  herr  Ivar  Axelsson, 
konungens  måg,  en  försäkran,  att  om  konungen  aflede,  skulle  han  väljas 
till  rikets  »fullmäktige  höfvitsman»,  och  gafs  honom  därjämte  rätt  att 
dessförinnan  å  konungens  vägnar  deltaga  i  landets  styrelse,  hvadan 
ock  alla  rikets  slott  skulle  stå  öppna  för  honom.  A  sin  sida  lofvade 
herr  Ivar  trohet  och  hjälp  samt  särskildt  att,  så  länge  han  var  höfding 
på  Visborg,  skulle  aldrig  någon  skada  tillfogas  Sverige.  Fejden  mellan 
Tottsläkten  och  konung  Kristiem  fortfor  ännu. 

Sålunda  var  hela  Sverige  åter  förenadt  under  en  svensk  konung, 
med  undantag  af  de  områden,  som  lågo  under  Borgholms,  Kalmar  och 
Älfsborgs  slott,  hvilka  ännu  höUos  konung  Kristiern  till  banda  af 
slottshöfdingarne  herrar  Magnus  Gren,  Ture  Turesson  och  Erik 
Nipertz. 

Konung  Kristiem  var  naturligtvis  icke  belåten  med  den  utgång, 
sakerna  i  Sverige  hade  tagit,  och  de  medel  han  använde  för  att  åter- 
vinna det  förlorade  riket  voro  mångahanda.    Konung  Karl  hade  ganska 


510  MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNI0N8TIDEHVARFVET. 

tidigt  år  1468  skrifvit  till  ärkebiskopen  i  Lund  och  flera  danska  råds- 
herrar för  att  vinna  deras  medverkan  till  upprätthållande  af  freden 
mellan  rikena,  och  hans  åtgärd  var  så  mycket  naturligare,  som  flera 
af  de  danska  stormännen  voro  betydligt  missnöjda  med  sin  konung. 
Men  ingen  bevärdigade  honom  med  ett  svar,  hvarpå  han  vände  sig  till 
hansestäderna  med  begäran,  att  de  skulle  vidtaga  några  åtgärder  för 
att  få  slut  på  kriget.  Därefter  kom,  i  april  månad,  ett  ombud  för 
konung  Kristiern  till  Stockholm  Han  hade,  märkligt  nog,  valt  herr 
Ture  Turesson  (bjälke),  som  vid  så  många  tillfällen  hade  visat  sig  som 
en  förrädare  och  som  icke  gärna  borde  hafva  kunnat  ses  med  blida 
ögon  af  svenskarne.  Något  tecken  till  missnöje  varsna  vi  dock  icke  — 
man  synes  hafva  räknat  alltför  litet  noga  med  dubbelt  spel  i  politiken  — 
och  det  förslag  han  framlade  om  ett  möte,  som  skulle  hållas  i  Halmstad 
olofsdagen  (den  29  juli  1468),  godkändes,  bvarjämte  konung  Karl  för- 
band sig  att  vid  midsommarstiden  sända  några  rådsherrar  till  Halmstad 
för  att  med  danska  rådsherrar  förbereda  mötet.  Senare  bestämdes  ock, 
att  äfven  herr  Ivar  Axelsson  skulle  vid  midsommarstiden  infinna  sig  i 
Halmstad,  för  att  hans  klagomål  öfver  konung  Kristiern  där  skulle 
pröfvas.  Midsommaren  kom,  men  hvarken  herr  Ivar  eller  några  svenska 
ombud  infunno  sig  i  Halmstad  af  orsak,  som  vi  icke  känna.  Herr  Ivar 
lär  just  vid  den  tiden  hafva  varit  konung  Karl  följaktig  till  Finland 
för  att  där  bryta  motståndet  mot  Karls  konungadöme,  hvilket  motstånd 
hade  sin  främste  målsman  i  åbobiskopen  Kort  Bitz. 

Så  kom  den  29  juli  1468.  A  Sveriges  vägnar  mötte  i  Halmstad 
skarabiskopen  Hans  Markvardsson  samt  riddame  Gustaf  Karlsson,  Erik 
Eriksson,  hvilken  nu  åter  deltager  i  statsangelägenheter,  och  Åke 
Jönsson  (S vårte  Skåning).  Efter  vanligheten  uppsköts  det  slutliga  af- 
görandet  till  ett  nytt  möte,  men  redan  nu  fordrade  svenskarne,  att 
Kalmar,  Borgholm  och  Älfsborg  skulle  återställas  till  Sverige,  under 
det  danskarne  fordrade,  att  drottning  Dorotea  skulle  komma  i  besitt- 
ning af  den  morgongåfva,  som  konung  Kristofer  hade  gifvit  henne  och 
konung  Kristiern  hade  stadfäst,  d.  v.  s.  att  man  skulle  åt  Sveriges 
fiende  upplåta  ett  viktigt  område  i  landets  midt.  De  fordrade  vidare, 
att  vid  det  stundande  mötet  skulle  herr  Ivar  Axelsson  infinna  sig  for 
att  höra  sin  dom,  och  skulle  han  redan  nu  lämna  Visborg,  och  icke  nog 
därmed,  han  skulle  icke  i  Sverige  få  någon  fristad.  Som  konung  Karl 
omöjligen  kunde  gifva  bifall  till  dessa  långt  gående  fordringar,  be- 
gyntes  kriget  på  nytt.  Konung  Kristiern  hade  för  öfrigt  redan  fore 
Halmstadsmötet,  under  det  stillestånd  rådde,  sändt  ut  sin  flotta,  som 
gjorde  sig  skyldig  till  öfvervåld  mot  vän  och  fiende.  Efter  Halmstads- 
mötet företog  konung  Kristiern  omfattande  rustningar  och  förmådde  de 
danska  länsinnehafvarne  till  betydliga  uppoffringar,  på  det  de  till  krigets 
kraftiga  förande  nödiga  penningsummorna  skulle  kunna  åstadkommas. 
Herr  Ivar  Gren,  som  förde  befälet  på  Axevalls  slott,  begagnade  till- 
fället för  att  bryta  sin  nyligen  svurna  ed  till  konung  Karl.    Själf  begaf 


KARL  U:S  TREDJE  REGERINGSTID.  511 

han  sig  till  Danmark,  men  besättningen  vägrade,  lydig  hans  befallning, 
att  öppna  fästets  port  för  konung  Karl. 

Strax  i  början  af  år  1469  lät  konung  Karl  belägra  Axevall  och 
Älfsborg,  mot  hvilket  en  skans  uppfördes  vid  Gullberg.  Men  hären 
utanför  Axevall  drog  sig  tillbaka,  så  snart  konung  Kristiern  ryckt  in 
i  Västergötland.  Han  härjade  sedan  i  Småland,  slog  en  svensk  trupp 
i  Västergötland  och  intog  slutligen  i  juni  månad  Gullberg.  Men  därmed 
var  ock  hans  framgång  slut.  En  stark  bondehär,  anförd  af  riksrådet 
Otte  Torbjömsson,  förstörde  den  30  juni  (1469)  Axevall,  som  därefter 
aldrig  återställdes,  och  de  svenska  höfvitsmännen  i  Västergötland,  herr 
Erik  Karlsson  och  herr  Sten  Sture,  återställde  fästningsverken  vid 
öresten  för  att  förekomma  nya  infall  från  dansk  sida.  Men  vid  samma 
tid  upphörde  krigföringen,  emedan  fredsunderhandlingarna  nu  stodo 
främst  på  dagordningen. 

Det  var  hansestäderna,  som,  oroliga  för  krigets  störande  inverkan 
på  handeln  och  deras  egna  intressen,  hade  i  slutet  af  år  1468  inledt 
dessa  underhandlingar  om  ett  fredsmöte  och  om  stillestånd,  till  dess 
detta  kunde  hållas.  De  hade  först  vändt  sig  till  konung  Kristiern, 
men  denne  uppehöll  till  en  början  beskickningen  och  fordrade  sedan, 
att  hans  upproriska  undersåtar  Karl  Knutsson,  Erik  Axelsson  och  Ivar 
Axelsson  skulle  först  begära  fred;  hansan  skulle  upphöra  med  all 
handel,  så  vore  kriget  snart  slutadt.  Konung  Karl  däremot,  som  själf- 
mant  vändt  sig  till  hansan  med  förslag,  att  hon  skulle  bemedla  fred, 
upptog  hennes  framställning  med  största  beredvillighet;  >den  som  lade 
hinder  i  vägen  för  deras  försök»,  heter  det  i  hans  skrifvelse,  »hade  kärlek 
hvarken  till  fred,  ärlighet  eller  rättvisa».  Denna  förebråelse  mot  konung 
Kristiern  var  så  mycket  mera  berättigad,  som  denne,  trots  upprepade 
löften  till  hansestäderna,  ännu  icke  hade  upphört  med  att  utsända 
kaparskepp  eller  tillåta  deras  utsändande.  Först  när  ställningen  i 
Slesvig  och  Holstein,  hvfiirest  konungens  broder  grefve  Gerdt  regerade 
ytterst  egenmäktigt,  blef  betänklig  och  konung  Kristiern  befarade,  att 
de  missnöjda  skulle  få  farliga  bundsförvanter  i  hansestäderna,  blef 
han  villig  att  gå  deras  önskningar  till  mötes. 

Den  29  september  1469  kom  han  med  några  af  sitt  råd  till  Lybeck, 
där  till  en  början  hans  förhållande  till  hansan  afhandlades.  Han  lämnade 
därefter  staden,  innan  de  svenska  ombuden,  ärkedjäknen  i  Uppsala 
Konrad  Rogge,  doktor  Nikolaus  Ryting  samt  herr  Erik  Eriksson  och 
herr  Gustaf  Karlsson,  som  uppehållits  af  motvind,  hade  hunnit  anlända. 
Nya  danska  ombud  sändes  efter  deras  ankomst  till  Lybeck,  men  i  följd 
af  h varjehanda  formfrågor  drog  det  ut  på  tiden,  så  att  den  egentliga 
underhandlingen  icke  kunde  öppnas  förrän  den  20  oktober.  Sveriges 
såväl  som  Danmarks  ombud  begärde,  att  de  hanseatiska  ombuden  skulle 
fälla  dom  i  stridsfrågorna,  men  dessa  undandrogo  sig,  föreslående,  att 
man  först  af  allt  skulle  söka  ingå  en  förlikning.  Men  då  framställde 
danskarne   den   fordran,    att   konung   Karl  (hvilken  för  öfrigt  konung 


512  MEDELTIDENS  SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVBT. 

Kristiern  vid  denna  tid  icke  plägade  gifva  konungatitel)  skulle  afträda 
Sveriges  rike  till  konung  Kristiern  och  ersätta  alla  kostnader,  som  hans 
senaste  öfvertagande  af  regeringen  hade  vållat  denne.  De  svenska 
herrarne  däremot  fordrade,  att  konung  Kristiern  skulle  till  Sverige 
återlämna  Gottland  samt  Skåne,  Halland  och  Bleking.  Då  anspråken 
icke  kunde  sammanjämkas,  fOreslogo  hanseaterna,  att  alltsammans  skulle 
uppskjutas  till  ett  möte  nästa  år  och  under  tiden  skulle  stillestånd 
råda.  Svenskame  gingo  in  härpå,  men  konung  Kristiern,  underrättad 
om  förslaget,  skyndade  till  Lybeck  för  att  yrka,  att  hansan  eller,  då 
denna  icke  ansåg  sig  stark  nog,  någon  furste  skulle  fälla  dom  mellan 
honom  och  Sverige.  Båda  delarna  afböjdes,  hanseaterna  föreslogo  i 
stället,  att  Sverige  skulle  underkasta  sig  konung  Kristiern,  men  att 
konung  Karl,  för  det  han  afstod  från  sin  krona,  skulle  hugnas  med 
besittningen  af  några  landskap,  men  de  svenska  ombuden  svarade,  att 
de  ginge  hellre  i  fängelse  än  de  afträdde  en  enda  gård  —  så  mycket 
mera  som  såväl  andliga  som  världsliga  hade  förbundit  sig  att  aldrig 
erkänna  Kristiern  eller  någon  annan  utlänning  som  konung  öfver 
Sverige.  Slutet  blef,  att  ombuden  åtskildes,  utan  att  något  hade  blifvit 
uträttadt. 

Under  det  detta  försiggick  i  Lybeck,  hade  en  del  af  de  svenska 
stormännen  ånyo  affallit  från  konung  Karl.  Deras  hufvudman  var  Erik 
Karlsson,  till  hvilken  slöto  sig  herrar  Erik  Nilsson,  Ivar  Gren,  Trötte 
Karlsson,  David  Bengtsson  och  Kristiern  Bengtsson  m.  fl.  Konung 
Karl  befann  sig  på  väg  till  Vadstena,  dit  han  hade  kallat  sina  råds- 
herrar, men  innan  han  hunnit  fram,  hade  de  upproriska  inträngt  i  staden 
och  där  gjort  flera  fångar,  bland  andra  fru  Magdalena,  herr  Ivar 
Axelssons  hustru,  hans  måg  Arvid  Trolle  och  dennes  fader  herr  Birger. 
Konungen,  i  tid  underrättad,  vände  åter  till  Stockholm  och  uppbådade 
allmogen;  de,  som  infunno  sig  med  vapen  och  en  månads  kost,  skulle  få 
en  tredjedel  efterskänkt  af  tre  års  utskylder.  Konungens  förnämsta 
hjälpare  voro  herrar  Nils  och  Sten  Sture,  och  han  behöfde  väl  deras 
kraftiga  biträde,  ty  hans  ställning  var  ganska  betänklig.  Hans  in- 
komster bestodo  nästan  uteslutande  af  utskylderna  från  Stockholms, 
Örebro  och  Åbo  län,  af  hvilka  det  sistnämnda  torde  hafva  varit  bäst, 
emedan  i  Finland  frälsemännen  voro  få. 

Till  en  början  hade  de  upproriska  mycken  framgång.  Deras  höf- 
dingar  voro  icke  synnerligen  nogräknade  i  valet  af  manskap;  de  sam- 
lade de  s.  k.  skogsstrykarne,  folk,  som  voro  förvisade  från  bygden  eller 
själfva  gifvit  sig  i  frivillig  landsflykt  uti  skogarna,  lifnärande  sig  med 
rof  och  plundring.  Men  vi  hafva  icke  skäl  att  undra  häröfver,  då  den 
egentliga  orsaken  till  resningen  lär  hafva  varit  konung  Karls  förbud  för 
herrar  Erik  Karlsson  och  Trötte  Karlsson  att  drifva  sjöröfveri.  Herr 
Erik  segrade  i  en  mindre  strid  vid  Arboga,  hvarefter  allmogen  i 
Västmanland  och  äfven  i  Södermanland  underkastade  sig  honom.  Han 
antog   nu    titel    af   rikshöf vitsman    och    slog   rodskarlarne  vid  Knutby 


KARL  II:S  TREDJE   REGERINGSTID.  513 

kyrka.  Västerås  slott  belägrades  äfven  af  de  upproriska.  Herr  Sten 
Sture  ryckte  i  spetsen  för  en  bondehär  in  i  Västmanland  och  bortdref 
de  belägrande,  men  då  han  därifrån  tågat  vidare  inåt  Uppland  och  Erik 
ryckte  honom  till  mötes,  fann  han  sin  här  så  opålitlig,  att  han  drog  sig 
tillbaka  till  Dalarne,  till  herr  Nils  Sture.  Berusad  af  de  täta  fram- 
gångarna skref  Erik  till  sin  maka,  fru  Iliana  Nilsdotter  (oxenstjärna) 
ett  bref,  hvars  innehåll  i  fortsättningen  af  Karlskrönikan  angifves  med 
följande  ord: 

K&ra  hastra,  vet,  mig  g&r  väl  i  hand,  sker  det  icke  i  vår, 

under  mig  falla  alla  land,  dä  sker  det  visst  inom  ett  &r. 

haf  nn  ett  godt  mod,  Tre  strider  har  jag  st&ndat  fast 

ty  alla  faUa  mig  till  fot,  och  dem  vnnnit  ntan  last, 

fröjda  dig  af  ftra,  än  står  mig  en  igen, 

mig  hoppas  da  skall  i  Sverige  krona  bära,  mig  hoppas  den  gör  mig  intet  men. 

Denna  sista  strid  skulle  gälla  Sturame.  Då  de  icke  gjorde  sig  någon 
brådska  att  från  Dalame  tåga  ned  mot  Erik,  bröt  denne  i  början  af 
januari  1470  upp  för  att  uppsöka  dem.  Hastigt,  så  att  icke  ens  ryktet 
hade  kommit  honom  i  förväg,  stod  han  i  Hedemora  och  ryckte  därifrån 
upp  mot  Kopparberget  men  blef  slagen  af  dalkarlarnes  förtrupp  under 
befäl  af  herr  Sten  Sture.  Nederlaget  var  så  stort,  att  dalabönderna 
kunde  på  valplatsen  uppsamla  1,500  pansar,  och  herr  Erik  fann  det 
vara  rådligast  att  åter  draga  sig  ned  åt  landet  men  blef,  när  han 
skulle  passera  Dalälfven,  vid  Opphöga  färja  upphunnen  af  dalkarlarnes 
hufvudhär  under  herr  Nils  Sture  och  led  där  ett  så  grundligt  nederlag, 
att  han,  jämte  herr  Trötte  Karlsson,  herr  Erik  Nilsson  m.  fl.,  måste 
hals  öfver  hufvud  fly  till  Danmark.  I  börjcui  gick  det  dem  väl  under 
flykten,  innan  man  i  mellersta  Sverige  hade  någon  kännedom  om  deras 
olycka,  men  så  snart  denna  hade  blifvit  bekant,  blefvo  de  från  alla 
håll  ansatta  af  folket,  som  var  förbittradt  öfver  deras  gränslösa 
plundringar  under  framgångens  tid.  Sturame  skyndade  ned  till  södra 
Sverige,  herr  Nils  inåt  Småland,  herr  Sten  tUl  örestens  fäste,  som  be- 
lägrades af  konung  Kristiern  själf.  Den  danska  hären  öfverraskades 
och  slogs,  herr  Erik  Nipertz  stupade,  konungen  sårades  och  måste  fly. 
Han  hade  under  den  närmaste  tiden  icke  tillfälle  att  mot  Sverige  vid- 
taga några  kraftiga  åtgärder  utan  inskränkte  sig  till  att  bistå  de  till 
honom  flyktade  svenska  herrarne  i  deras  rustningar  till  ny  strid, 
hvilken  så  mycket  snarare  kunde  löna  sig,  som  herr  Ture  Turesson  ännu 
innehade  Kalmar,  herr  Magnus  Gren  Borgholm  och  herr  Ivar  Gren 
Alfsborg,  hvarjämte  Stäkeholms  slott  fortfarande  innehades  af  Erik 
Karlssons  folk. 

Sådan  var  ställningen,  när  helt  oförmodadt  konung  Karl  Knutsson 
insjuknade  och  dog  i  Stockholm  den  15  maj  1470,  efter  att,  som  Olaus 
Petri   säger,   hafva  mer  än  nog  försökt  världens  ostadighet  och  lycko- 

Svtrigtå  historia.     II.  38 


514  MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFYET. 

hjulet.*  Han  anförtrodde  å  dödsbftdden  befälet  öfver  de  tre  slott,  han 
under  den  sista  tiden  hade  innehaft,  Stockholms,  Örebro  och  Åbo,  åt 
sin  halfsysters  son  herr  Sten  Sture,  hvilken  därigenom  fick  makten  i 
sina  händer.  Det  hade  visserligen  tidigare  blifvit  bestämdt,  att 
regeringen  skulle  vid  konung  Karls  frånflLlle  öfvertagas  af  herr  Ivar 
Axelsson,  men  konungen  synes  mot  slutet  hafva  genomskådat  sin  mågs 
själfviskhet.  Helt  kort  före  sin  död  skref  han  till  rådet  i  Danzig,  som 
klagade  öfver  herr  Ivars  sjöröfverier,  att  han  icke  hade  någon  makt 
öfver  magen,  utan  ämnade  denne,  så  snart  han  och  hans  fränder  fått 
af  konung  Kristiem  ersättning  för  de  förluster  denne  tillfogat  dem,  åt 
honom  upplåta  Visborg  och  Gottland.  De  många  släktförbindelserna 
mellan  konung  Karl  och  Tottarne  begagnades  likväl  af  konungens  fiender 
för  att  väcka  ond  blod  hos  folket. 

Konung  K^rl  hann  icke  någon  synnerligen  hög  ålder  —  han  var 
vid  sin  död  ej  mer  än  62  år  —  men  hans  kraft  synes  hafva  blifvit  bruten 
af  de  många  växlingar,  som  han  under  sin  mannaålder  hade  erfarit. 
Under  sin  tredje  regeringstid  öfverlämnade  han  alla  krigiska  värf  åt 
de  båda  Sturarne,  sysselsättande  sig  själf  med  en  landsfaders  ordnande 
och  rättskipande  verksamhet.  Under  den  tid  han  var  höfding  på  Rase- 
borg hade  han  ägnat  mycken  uppmärksamhet  åt  lagskipningen  inom 
länet.  Efter  sitt  sista  regeringstillträde  sökte  han  bota  de  skador,  den 
långvariga  ofreden  vållat,  ifrade  för  de  förödda  bygdernas  återuppodlande, 
nedsatte  skattebördorna,  bistod  allmogen  i  dess  klagomål  öfver  intrång 
från  herrames  sida,  tillrättavisade  rådet  i  Uppsala,  för  det  detta  icke 
vågade  göra  åtal  mot  dem,  som  öfvat  öfvervåld  mot  staden.  Det  hedrar 
honom,  att  han,  sedan  hans  kraft  blifvit  bruten,  så  att  han  ej  längre 
kunde  arbeta  för  tillfredsställande  af  en  personlig  äre-  och  praktlystnad, 
fortfarande  hade  ett  varmt  hjärta  och  en  öppen  blick  för  folkets  behof. 
Detta  såväl  som  den  omtanke,  han  under  sina  tidigare  regeringsår  hade 
visat  för  landets  förkofran,  och  hans  alltid  oförändrade  svenskhet  låter 
oss  fatta  den  tillgifvenhet,  hans  vänner  och  allmogen  ägnade  honom, 
och  väcker  efter  århundradens  förlopp  i  hvarje  svenskt  sinne  ett  genljud 
af  det  deltagande,  med  hvilket  samtiden  omtalade  hans  motgångar  och 
som  lät  den  i  hans  död  se  en  befrielse.  År  1470,  heter  det  i  rim- 
krönikan, »ville  Gud  hjälpa  konung  Karl  ur  hans  nöd>. 

Konung  Karls  förmögenhet  hade  under  hans  växlande  öden  smält 
ihop.  Vi  äga  i  behåll  hans  testamente,  i  hvilket  han  åt  sina  närmaste 
gifver  dels  pantlänet  Borgholm  med  Öland  (hvilket  dock  för  tillfället 
befann  sig  i  hans  fienders  händer)  samt  några  andra  gårdar,  dels  skepp, 
goda  hästar,  klenoder  och  dyrbara  kläder;  månget  från  vår  medeltid 
bevaradt  testamente,  som  utfärdats  af  enskilda  personer,  förfogar  öfver 
vida  mera  ägodelar.  Konungens  lik  fick  en  hvilostad  i  Gråmunke- 
kyrkans högkor,  men  den  minnessten,  som  från  början  lades  öfver  hans 

*  Med  lyckohjulet  menns  den  ofta  af  tidens  målare  tecknade  framställningen  af  det 
kringrnllande  hjnlet,  pä  hyilket  en  man  stiger  npp  för  att  helt  hastigt  åter  falla  ned. 


KARL  n:S  TREDJE   REGERINGSTID.  515 

griftplats,   är   nu   försvunnen.    Den  vård,  som  ännu  i  vår  tid  bevarar 
hans  minne,  är  uppförd  af  den  konstälskande  konung  Johan  III. 


Det  är  tydligt,  att  under  en  tid  så  uppfylld  af  stridigheter,  som 
den  nu  ifrågavarande,  kunde  tillståndet  i  landet  icke  vara  synnerligen 
godt.  Sjöröfveriema  lade  hinder  i  vägen  för  handeln,  och  i  de  flesta 
fall  var  krigföringen  förenad  med  stora  utpressningar  och  groft  öfver- 
våld.  Hvad  krönikan  berättar  kan  naturligtvis  stundom  vara  öfver- 
drifvet,  men  vi  äga  ett  fullkomligt  trovärdigt  intyg  om  rofväsendets 
utsträckning  uti  den  förteckning,  en  godsägare  i  Mälarlandskapen  lät 
uppsätta  öfver  de  förluster,  som  Erik  Karlssons  folk  tillfogade  honom 
under  krigståget  vintern  1469 — 1470.  Från  en  enda  gård  (öfvemäs  i 
Gillberga  socken,  Södermanland)  togos  80  kor,  lika  många  får,  60  svin, 
20  gäss,  8  ston,  9  hästar  och  fålar,  6  läster  malt,  mjöl  och  råg,  9  kistor 
fulla  med  kläder  och  dukar,  50  dryckeshorn,  4  bössor,  24  grytor,  2 
bryggpannor,  8  bonader  (väggbeklädnader  af  tyg),  60  hyenden,  8  bänk- 
dynor. Men  det  var  icke  nog  därmed,  att  man  bortförde  detta  och 
annat  bohag,  utan  man  gaf  fritt  lopp  åt  den  råaste  förstörelselusta; 
efter  plundringen  fanns  i  huset  icke  en  hel  ugn,  icke  en  spik  kvar,  och 
t.  ex.  fjäderbolstrama  sprättades  sönder,  fjädern  hälldes  ut,  och  våren 
medtogos.  Skildringen  är  af  intresse  äfven  därför,  att  den  visar,  hvilken 
rikedom  af  bohag  fanns  på  enskildas  gårdar.  Det  var  för  öfrigt  icke 
allenast  af  de  vid  olika  tillfållen  genomtågande  härskarorna,  som  man 
hade  att  frukta  öfvervåld,  utan  vilda  sällar  kringströfvade,  såsom  redan 
är  antydt,  i  skogstrakterna  och  lefde  på  de  fredliga  inbyggarnes 
bekostnad.  Den  allmänna  rättssäkerheten  måste  under  dessa  förhållan- 
den blifva  lidande,  handel  och  vandel  måste  rubbas  på  det  mest  känn- 
bara sätt. 

Men  om  man  icke  kan  undgå  att  känna  en  viss  nedslagenhet  vid 
anblicken  af  all  denna  oreda  inom  det  politiska  området,  när  man  ser 
alla  partiväxlingarna  med  —  alltför  ofta  —  deras  stora  tillsats  af 
skändlig  trolöshet,  ser,  huru  ytterst  sällan  en  man  uppträder,  som 
tänker  stort  och  med  ifver  lägger  sig  vinn  om  att  främja  fosterlandets 
väl,  när  man  då  ser  en  man,  hvilken,  som  konung  Karl  Knutsson,  icke 
är  fullt  vuxen  ögonblickets  kraf  men  ändock  i  många  afseenden  både 
vill  det  rätta  och  kan  utföra  det,  och  vidare  ser,  huruledes  han  icke 
får  göra  allt  det  goda  han  vill  i  följd  af  andras  härsklystnad,  själfviskhet 
eller  småsinthet  —  då  är  det  onekligen  en  vederkvickelse  att  vända  sig 
till  andra  områden,  till  kulturlifvet  i  dess  olikartade  yttringar,  och 
där  varsna,  huru,  trots  alla  hämmande  inflytanden,  trots  all  den  oro 
och  osäkerhet,  som  väl  kunde  komma  den  modigaste  att  fälla  modet 
och  lägga  en  tyngd  öfver  allas  sinnen,  det  likväl  går  oafbrutet  framåt. 


516  MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

långsamt  visserligen  men  för  hvart  årtionde  säkrare,  bestämdare,  rik- 
haltigare. Det  fanns  hos  det  svenska  folket  en  kraft,  som  begynte 
blifva  medveten  af  sig  själf  och  som  i  den  stränga  skola,  den  måste 
genomgå,  vann  allenast  högre,  renare  och  friare  utveckling. 

Det  kyrkliga  intresset  fortfor  och  framkallade  mången  konstska- 
pelse, men  det  synes,  som  om  åtminstone  enstaka  personligheter  — 
och  bland  dem  var  konung  Karl  en  —  ingalunda  voro  hågade  att  i 
allt  godkänna,  hvad  den  härskande  kyrkan  fann  berömvärdt.  Ännu 
återstod  det  att  bygga  på  en  och  annan  domkyrka,  ännu  kräfde  socken- 
kyrkomas underhåll  och  utsyrsel  de  frommas  gåfvor,  ännu  hyste  man 
intresse  för  den  heliga  Birgittas  klosterstiftelse,  hvars  svenskhet  konung 
Karl  tillbörligt  uppskattade;  på  hans  befallning  sjöngos  i  kloster- 
kyrkan mässor  för  Sveriges  väl,  till  gengäld  för  vårfrupenningen,  som 
det  svenska  folket  fortfarande  skulle  lämna  till  klostrets  underhåll. 
Man  arbetar  i  Rom  för  fru  Katarina  TJlfsdotters  helgonförklaring, 
birgittinska  klostret  vid  Nådendal  i  Finland  har  nu  blifvit  fullt 
färdigt,  och  kring  klostret  uppväxer,  liksom  vid  Vadstena,  en  stad.  Af 
en  ärkebiskop  som  herr  Jöns  Bengtsson,  hvilken  var  så  upptagen  af 
världsliga  sträfvanden,  att  han  icke  kunde  åt  sitt  ämbetes  utöfning 
ägna  tillräcklig  uppmärksamhet,  hafva  vi  icke  rätt  att  vänta  mycken 
afeiktlig  verksamhet  för  kyrkoväsendets  förbättring;  men  om  han,  den 
svenska  kyrkoprovinsens  hufvud,  saknade  det  lef vande  och  lifgif vande 
intresset  för  kyrkliga  ting,  kunna  vi  så  mycket  tydligare  se,  huru 
varmt  detta  intresse  var  hos  allmänheten  och  huru  oberoende  det  var 
af  all  officiell  påtryckning.  Under  ärkebiskop  Jöns'  tid  försågos  åt- 
minstone 21  kyrkor  i  ärkestiftet  med  nya  hvalf,  och  dessa  sirades  med 
målningar.  I  många  förekommer  hans  oxenstjärnavapen,  men  vi  äro 
däraf  icke  berättigade  till  ett  antagande,  att  han  i  hvart  särskildt  fall 
låtit  måla  kyrkorna;  hans  vapen  bland  bilderna  bevisar  icke  annat,  än 
att  målningarna  utfördes  under  hans  ärkebiskopsdömes  tid. 

Man  smyckade  denna  tid  kyrkornas  altaren  med  stora  och  dyrbara 
altarskåp.  De  bästa  af  dessa  äro  af  nordtyskt  ursprung,  i  främsta 
rummet  komna  från  Lybeck;  Danzig  var  ock  en  stad,  i  hvilken  man 
gjorde  beställningar. 

I  det  föregående  har  rimkrönikan  ofta  blifvit  åberopad.  Denna 
fortsattes  i  olika  afdelningar  äfven  för  den  följande  tiden. 

Under  det  tidskifte,  som  nu  sysselsätter  oss,  utarbetades  den  första 
utförliga  framställningen  af  Sveriges  historia  eller  »Chronica  regni 
gothorum»  (Götarikes  krönika)  af  uppsalakaniken  och  kyrkoherden  i 
Tierp  magister  Ericus  Olai,  om  hvilken  mera  längre  fram.  Med  stor 
flit  samlade  han  uppgifter  om  Sveriges  framfarna  öden  och  återgaf  dem, 
särskildt  med  afseende  på  tidräkningen  sökande  utöfva  en  omsorgsfull 
pröfning.  Hans  verk  är  fördeladt  i  sex  böcker,  af  hvilka  den  sjätte 
begynner  med  Karl  Knutssons  upphöjelse  till  konung  1448  och  afslutas 
med  berättelsen  om  Erik  Karlssons  m.  fl:s  uppror  efter  ärkebiskop  Jöns' 


KARL  n:S  TREDJE  REGERINGSTID.  517 

död.  Det  är  sin  egen  tids  tilldragelser  han  här  skildrar,  men  tyvärr 
icke  med  den  utförlighet  man  hade  kunnat  önska;  han  gifver  knappast 
mer  än  en  öfverblick  öf ver  förhållandena  som  en  afslutning  af  sin  före- 
gående skildring.  Med  konung  Karl  är  han  icke  riktigt  belåten.  Han 
prisar  hans  konungsliga  yttre,  hans  klokhet  och  vältalighet  men  klan- 
drar honom  som  härförare  och  beskyller  honom  för  räddhåga  och  begär 
att  samla  sig  en  förmögenhet.  När  han  tecknar  de  första  samman- 
drabbningsirna  mellan  konungen  och  ärkebiskopen,  ger  han  den  senare 
rätt.  Men  om  han  således  mera  var  ärkebiskopens  man  än  konungens, 
var  han  i  ännu  högre  grad  af  själ  och  hjärta  svensk.  När  ärkebiskopen 
vänder  sig  mot  konung  Karl  och  skrämmer  honom  så,  att  han  hufvud- 
stupa  flyr  från  sitt  rike,  alltsedan  dess  är  det  ärkebiskopen  som  tadlas, 
och  konungen  står  tydligt  för  författaren  som  en  representant  för  allt 
det  svenska.  Han  omtalar,  huru  hastigt  efter  konungens  flykt  Stock- 
holm öppnade  sina  portar  för  ärkebiskopen,  och  utbrister:  »Se,  huru 
modiga  och  trofasta  svenskame  eller  riktigare  Sveriges  inbyggare*  äro 
i  att  hålla  tro  mot  sina  furstar  och  herrar,  mot  Sveriges  herrar.»  När 
ärkebiskop  Jöns  fängslades  af  konung  Kristiern,  ser  Ericus  Olai  däri 
en  rättvis  lön  för  hans  tidigare  förräderi  mot  konung  Karl  och  ser  i 
det  hela  en  stadfästelse  af  den  moraliska  satsen,  att  »den  som  föraktar 
Gud  straffas  genom  den,  för  hvars  skull  han  Gud  föraktat  hafver». 
När  ärkebiskopen,  frigifven  ur  den  danska  fångenskapen,  fortfarande 
stämplar  mot  konung  Karl,  finner  Ericus  det  »högeligen  underbart»,  att 
han  kunde  med  en  så  het  kärlek  hänga  vid  danskarne,  som  hade  till- 
fogat honom  så  mycket  ondt. 

Ericus  Olai  var  således  en  man  med  en  bestämd  öfvertygelse,  och 
vi  få  med  glädje  anteckna,  att  grundtonen  i  den  lärde  prästmannens 
tankegång  var  hans  oblandade  kärlek  för  fosterbygden.  Det  är  denna 
kärlek,  som  behärskade  vid  denna  tid  de  ädlare  sinnena  och  som  uppbar 
Sveriges  öden,  vållade  att  det,  trots  allt  som  lade  sig  i  vägen,  afgjordt 
gick  framåt,  en  ljusare,  tryggare  framtid  till  mötes. 

♦  Han  tänkte  härvid  tydligen  på  de  främlingar,  som  voro  bosatta  i  Sverige,  särsklldt 
i  de  större  städerna. 


III. 

UNIONSSTRIDERNA  U70-1520. 


1. 

sten  Sture  I  riksföreståndare. 
1470—1497. 

Otvetydigare  framträda  inom  Europa  den  nya  tidens  tecken:  den 
nya  världen  växer  upp  bland  den  gamlas  inrättningar,  åsikter  och 
skapelser,  till  dess  det  nya  spränger  sönder  det  gamla  och  skjuter  det 
åt  sidan.  De  två  för  medeltiden  utmärkande  inrättningarna,  hierarkien 
och  feodalväsendet,  voro  redan  skakade  i  sina  grundvalar.  Pius  II,  den 
kyrkligaste  af  1400-talets  påfvar,  förklarade,  att  påfven  numera  icke 
kunde  vara  kyrkans  hufvud  utan  att  hafva  en  stor  världslig  makt  och 
rika  timliga  tillgångar.  I  Frankrike,  där  feodal-  och  riddarväsendet 
hade  utvecklat  sig  fullast,  hade  redan  långt  före  1470  vasallerna  mist 
rätten  att  hålla  beväpnade  skaror  och  konungarne  fått  en  fastare  ställ- 
ning genom  upprättandet  af  stående  härar.  I  Italien  hade  man  med 
hänförelse  ägnat  sig  åt  studier  af  antikens  verk  och  därigenom  drifvits 
till  en  kritisk  uppfattning  af  kyrkans  läror.  En  närmare  granskning 
af  naturen  och  dess  företeelser  hade  öfverallt  börjat  visa  sig,  och  där- 
igenom blef  1400-talet  upptäckternas  tidehvarf,  icke  blott  inom  veten- 
skapens och  industriens  områden.  —  Goda-hopps-udden  omseglades,  och 
Amerika  uppdagades.  Det  var  icke  allenast  de  privilegierade  stånden 
som  omhuldades.  Borgarståndet  spelade  en  allt  större  roll;  genom 
konsten  att  utföra  träsnitt  och  genom  uppfinningen  af  boktrycket  verkade 
man  i  vida  kretsar  för  folkets  upplysning. 

Det  motstånd  mot  unionen,  som  utmärker  den  närmast  föregående 
perioden,  fortsattes  under  den  nya  och  har  fått  en  vida  mer  bestämd 
form.  Men  man  kände  sig  icke  för  tillfället  mäktig  att  åt  Sveriges 
regering    gifva    en    bestämd    fosterländsk    karaktär.      Ställningen    till 


STEN  STURE  I  RIKSFÖRESTÅNDARE.  519 

Danmark  och  dess  konungar,  hvilka  fortfarande  sträfvade  efter  att 
blifva  unionskonnngar,  var  så  pass  invecklad,  att  man  fann  det  bäst 
att  tills  vidare  införa  ett  provisoriskt  regeringssätt  —  man  tillsatte 
riksföreståndare.  Redan  namnet  antyder,  huru  det  hela  var  allenast 
en  provisorisk  åtgärd.  Men  i  tidens  fullbordan  blef  den  siste  riks- 
föreståndaren, herr  Gustaf  Eriksson,  Sveriges  konung.  Till  den  tid,  som 
därefter  följde,  var  detta  skifte  allenast  förberedelsen. 

Den  ungefär  trettioårige  herr  Sten  Sture,  som  efter  segern  vid 
Oresten  hade  återvändt  till  Stockholm,  stod  vid  konung  Karls  dödsbädd 
och  mottog  af  sin  morbroder  det  maktpåliggande  uppdraget  att  föra 
befälet  på  Stockholms  slott  liksom  på  de  tvenne  andra  fästen,  öfver 
hvilka  konung  Karl  den  tiden  förfogade.  Detta  innebar,  såsom  redan 
är  nämndt,  ett  tillbakasättande  af  herr  Ivar  Axelsson,  men  denne  synes 
hafva  godkänt  saken;  åtminstone  stå  till 
en  början  såväl  han  som  brodern  herr 
Erik  troget  på  herr  Stens  sida,  hvilken 
nu  var  gift  med  deras  brorsdotter  Inge- 
borg. En  annan  verksam  hjälpare  hade 
herr  Sten  uti  sin  styf-  och  fosterfader, 
upplandslagmannen  herr  Gustaf  Karls- 
son, hvilken  för  öfrigt  genom  ett  senare 
gifte  hade  blifvit  nära  befryndad  med 
Tottame.  Det  är  dessutom  klart,  att 
herr  Sten  skulle  stå  i  ett  godt  förhål- 
lande till  den  andre  fränden  och  an- 
hängaren till  konung  Karl,  herr  Nils  ^^'  Stockholms  stads  sigill  under 
Sture  (natt  och  dag).  UOO-talet. 

Stockholms  stads  borgmästare  och  råd  förklarade  sig  genast  för 
herr  Sten,  och  de  utfärdade  gemensamt  en  skrifvelse,  i  hvilken  staden 
lofvar  att  vara  herr  Sten  hörsam,  till  dess  rådet  hunnit  samlas  och 
välja  en  riksföreståndare.  Några  af  rådet  skrefvo  ock  till  Erik  Karlsson, 
som  jämte  herr  Trötte  Karlsson  och  herr  Ivar  Gren  låg  med  en  flotta 
i  Stockholms  skärgård,  för  att  bedja  honom  jämte  sina  vänner  intaga 
sin  plats  i  rådet  och  deltaga  i  valet  af  riksföreståndare,  men  de  ville 
icke  komma.  Rådet  sammanträdde  då  och  korade  herr  Sten  Sture 
till  rikets  föreståndare,  antagligen  vid  midsommarstiden  (1470),  hvar- 
efter  Erik  Karlsson  och  hans  vänner  begåfvo  sig  till  Fjädrundaland, 
där  de  uppviglade  bönderna  och  började  verka  för  valet  af  en  unions- 
konung. 

Under  slutet  af  året  var  det  lugnt  i  Sverige.  I  mars  månad  1471 
gjorde  herr  Sten  ett  infall  i  Halland,  men  stillestånd  slöts  ganska 
snart,  och  man  skulle  åter  taga  sin  tillflykt  till  underhandlingar.  Under 
förbidan  på  det  blifvande  mötet,  hvilket  danskarne  egenmäktigt  upp- 
sköto,  sammankallades  en  riksdag  till  Arboga,  på  hvilken  herr  Sten 
stadfästes  i  sitt  riksföreståndarskap  (den  1  maj).    I  juni  seglade  konung 


520  MEBELTIDBNS  SBNARE  8KBDB.      UNIONSTIDBHVARPyBT. 

Kristiem  från  Köpenhamn,  landsteg  vid  Kalmar  och  slog  en  mindre 
svensk  trupp,  som  innehade  den  befästa  Kläckeberga  kyrka,  och  kom, 
helt  oväntad,  den  18  juli  till  Stockholms  redd  med  sjuttio  skepp  och 
fem  tusen  man.  Flottan  lade  sig  för  ankar  vid  Vångsön  (nu  Skepps- 
holmen). En  del  af  de  svenska  riksråden  begaf  sig  till  Stockholm,  och 
de  afslöto  med  konung  Kristiem  ett  stillestånd,  och  beslöts  därjämte, 
att  på  hösten  skulle  danska  och  svenska  ombud  sammanträda  för  att 
fälla  dom  öfver  de  tvisteämnen,  som  funnos  mellan  konungen  och  de 
till  honom  flyktade  svenska  rådsherrame  å  ena  samt  enskilda  svenska 
män  och  Tottarne  å  den  andra  sidan.  Vid  samma  tillfälle  skulle  be- 
stämmas, huru  Sverige  skulle  regersis  i  konungens  närvaro  och  frånvaro, 
och  skulle  en  besvuren  förening  mellan  rikena  ingås,  särskildt  med 
afseende  på  den  ofred,  som  hittills  hade  varit;  alla  i  Sverige  skulle, 
om  konung  Kristiern  antoges  till  en  fullmäktig  herre  och  konung, 
komma  i  åtnjutande  af  lag  och  privilegier. 

Hur  mycket  man  kunde  Asta  sig  vid  konungens  löften,  syntes  bäst 
däraf,  att  han  trots  det  öfverenskomna  stilleståndet  lät  en  del  af  sina 
utländska  trupper,  anförda  af  Trötte  Karlsson  m.  fl.,  begifva  sig  till 
västra  Uppland  för  att  där  åstadkomma  en  folkresning.  På  upprepade 
framställningar  af  det  svenska  riksrådet  kallades  dessa  trupper  jämte 
beväpnade  bönder  omsider  tillbaka,  men  de  lägrade  sig  i  stället  norr  om 
Stockholm  på  Brunkeberg,  hvilket  den  tiden  gick  ända  ned  mot  strömmen, 
och  förskansade  sig  där.  De  hade  således  inga  fredliga  afsikter  och 
ämnade  icke  med  det  första  lämna  stället.  Något  sådant  hade  också 
herr  Sten  misstänkt  och  hade  därför  redan  dessförinnan  lämnat  Stockholm 
för  att  samla  en  bondehär  inom  södra  och  mellersta  Sverige.  Bönderna 
lyssnade  beredvilligt  till  hans  uppmaningar  och  voro  icke  sena  att 
gripa  till  vapen;  västgötarne,  anförda  af  Otte  Torbjörnsson,  intogo 
Ålfsborg.  Vid  Stockholm  däremot  drog  det  ut  på  tiden  med  ständiga 
underhandlingar  och  med  många  löftesbrott  från  danskarnes  sida.  Deras 
förhoppningar  växte  dock,  när  konung  Kristiem,  som  hade  begifvit  sig 
till  Uppsala,  där  mottog  hyllning  af  upplandsallmogen.  Han  satte  sig 
under  denna  färd  i  besittning  af  flera  fartyg,  hvilka  han  kunde  behöfva 
för  att  afskära  all  tillförsel  till  Stockholm,  men  den  nyutnämnde  ärke- 
biskopen Jakob  Ulfsson  (örnefot)  vägrade  honom  tillstånd  att  med 
dessa  fartyg  fara  förbi  Staket,  hvadan  han  måste  vända  landvägen 
åter  till  belägringshären. 

Länge  skulle  han  icke  få  ligga  där  i  ro.  Småningom  samlade  sig 
de  svenska  skarorna  och  ryckte  fram  mot  Stockholm.  Redan  i  slutet 
af  september  (1471)  stodo  södermanlänningar  och  östgötar  vid  Järna, 
i  början  af  oktober  gingo  Sturame  med  den  i  norr  om  Mälaren  Samman- 
dragna hufvudhären  öfver  Staket  och  sände  från  Järfva  en  skrifvelse 
till  konung  Kristiern  med  uppmaning  att  vända  hem  till  Danmark. 

Den  10  oktober  (1471)  ankom  herr  Sten  Sture  med  sitt  folk  till 
grannskapet  af  den  heliga  Klaras  kloster.    Därinvid  stod  nu  en  del  af 


STBN  STURE  I  RIKSFÖRESTÅNDARE. 


521 


den  danska  hären,  den  andra  höll  sig  inom  befästningarna  på  Brunke- 
berg,  bortom  hvars  sandhöjd  låg  en  af  Näckströmmen  genomfluten 
sumptrakt  (den  nuvarande  Kungsträdgården).  En  träbro  var  lagd  till 
Käpplingeholmen  för  att  underhålla  förbindelsen  med  den  danska  flottan. 
Konung  Kristiern  hade  icke  eller  låtsade  sig  åtminstone  icke  hafva 
några  synnerligen  höga  tankar  om  herr  Stens  krigsduglighet.  Han 
sade  sig  vilja  låta  honom  smaka  riset. 


387.    En  strid  under  UOO-taUt 
Efter  en  målning  i  Kamla  kyrka,  Västmanland. 


Herr  Sten  talade  till  sitt  folk  och  framhöll,  huru  omöjligt  det  vore 
att  längre  sätta  sin  lit  till  underhandlingar,  det  vore  bättre  att  nu 
våga  allt  för  att  i  ett  enda  slag  få  slut  på  den  betänkliga  ställningen. 
Hären  gaf  högljudt  sitt  bifall  till  känna,  och  uppstämmande  den  helige 
Görans  visa  ryckte  den  fram  mot  Norrmalm.  Klockan  11  voro  de 
framme  och  stormade  uppför  den  västra  sluttningen  af  Brunkeberg, 
under  det  en  stark  trupp,  som  på  båtar  blifvit  förd  öfver  från  slottet, 
stormade  bergets  södra  ända  och  lyckades  att  där  antända  de  yttersta 
förskansningarna.  Men  danskarnes  ställning  var  alltför  god,  svenskarne 
slogos  tillbaka,  och  en  andra  stormning  fick  för  dem  samma  olyckliga 
utgång.  Tredje  gången  gingo  svenskarne  i  striden  men  riktade  nu 
anfallet  mot  den  del  af  den  danska  hären,  som  stod  nere  vid  klostret. 
Då  denna  begynte  svikta,  drog  sig  konung  Kristiern  med  hufvudhären 


522 


MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDBHVARPVET. 


ned  från  berget,  och  en  envis  blodig  strid  rasade  i  två  timmar.  En 
gång  fingo  svenskarne  i  sina  händer  danebrogen,  men  den  rycktes  åter 
ifrån  dem,  och  konang  Kristiern  vände  om  till  bergshöjden.  Nu  börjades 
det  iQärde  anfallet,  icke  blott  från  väster  och  söder  utan  ock  från  öster, 

ri  sista  stund  hade  herr  Nils  Sture  hunnit  fram  med  dalkarlarne. 
båda  sidor  kämpades  med  det  största  mannamod,  konung  Kristiern 
fällde  med  egen  hand  Enut  Posse,  som  l&g  kvar  liksom  död  på  valplatsen, 
genomborrad  af  flera  pilar,  men  en  kula  träffade  konungens  ansikte, 
så  att  han  miste  tre  tänder.  Danskarne  tvungo  till  sist  sin  konung 
att  fly  undan  de  stormande  svenskame,  och  den  danska  hären  skyndade 
ned  från  berget  för  att  söka  sin  räddning  å  flottan,  men  Stockholms 
borgare   hade   låtit   hugga   sönder   bron,    så   att   den  icke  kunde  bära 

massan  af  de  flyende.  Flera  hundra 
störtade  i  vattnet,  många  lågo  i  sitt 
blod  å  stridsplatsen,  flera  hundra  togos 
till  fångar,  bland  dem  den  danske  mars- 
ken herr  Klaus  Rönnov  —  hela  förlusten 
uppgick  åtminstone  till  två  tusen  man. 
Till  de  döda  å  den  danska  sidan  hörde 
herr  Staffan  Bengtsson  (Vinstorpaätt) 
och  herr  Trötte  Karlsson;  den  sköld 
han  burit  i  slaget  (fig.  388)  upphängdes 
i  Uppsala  domkyrka. 

Ett  stort  jubel  rådde  bland  sven- 
skarne, som  tillbragte  aftonen  under 
mycken  gamman.  Framtiden  utvisade, 
att  slaget  hade  den  mest  genomgripande 
betydelse  för  häfdandet  af  Sveriges  själf- 
ständighet;  men  redan  innan  detta  kunde 
inses  genom  erfarenheten,  kände  man  med 
sig,  huru  viktig  dagen  hade  varit,  och  denna  känsla  sökte  sig  uttryck  på 
mångahanda  sätt.  Det  berättades,  att  vid  den  gudstjänst,  som  hölls  bland 
herr  Stens  folk  före  slagets  början,  hade  blod  drupit  ur  den  korsftstes 
bild,  och  under  striden  sågo  svenskarne  å  himmeln  ett  flammande  svärd, 
i  h vilket  järtecken  de  sågo  en  uppenbarelse  af  den  helige  konung  Eriks 
hägnande  omtanke  för  de  sina.  Striden  och  herr  Stens  förtjänster  om 
Sveriges  räddning  besjöngos  i  en  visa.  Man  ansåg  sig  hafva  vunnit 
slaget  genom  medverkan  af  rikets  skyddshelgon,  icke  minst  af  det  rid- 
derliga helgonet  den  helige  Göran,  till  hvars  ära  man  ville  uppföra  ett 
kapell  i  den  helige  Nikolaus'  kyrka.  För  att  pryda  detta  kapell  eller 
någon  helig  plats  utanför  staden  ville  man  anskaffa  en  bild  af  sankt 
Göran.  En  större  insamling  föranstaltades,  och  bilden,  en  af  rikets 
klenoder,  beställdes  hos  en  lybsk  konstnär.  Som  ej  kapellet  var  fär- 
digt —  det  kom  aldrig  till  stånd  —  fick  bilden  år  1489  en  provisorisk  för- 
varingsort i  nämnda  kyrka  (se  titelplanschen). 


Herr  Trötte  Karlssons  sköld. 


STEN  STURE  I  RIKSPÖRBSTÅNDARB.  523 

Den  svenska  hären  stannade  i  och  vid  Stockholm,  och  som  i  den 
funnos  såväl  allmoge  som  borgerskap  och  frälsemän,  h varjämte  flera  af 
rikets  råd  hade  deltagit  i  striden,  andra  torde  efter  densamma  hafva 
skyndat  till  Stockholm,  kunde  där  omedelbart  efter  slaget  hållas  ett 
riksmöte,  vid  hvilket  ett  synnerligt  viktigt  beslut  fattades,  som  vittnar 
om  den  lyftning,  fosterlandskänslan  hade  fått.  Söndagen  efter  slaget 
(den  13  oktober  1471)  fordrade  nämligen  borgerskapet  i  Stockholm, 
ombuden  för  de  andra  städerna  och  allmogen,  att  ur  stadslagen  skulle 
strykas  det  stadgande,  som  föreskref,  att  hälften  af  borgmästarne  och 
rådmännen  i  de  svenska  städerna  skulle  vara  tyskar;  ville  icke  riks- 
rådet lyssna  till  denna  deras  framställning,  tänkte  de  med  våld  bort- 
jaga alla  tyskar.  Rådet  gaf  sitt  bifall  till  förslaget  och  utfärdade  på 
måndagen  en  skrifvelse  därom. 

Det  tyska  elementet  i  Stockholm  hade  helt  visst  delvis  varit  till 
stor  nytta  för  staden  och  dess  utveckling,  men  vi  hafva  sett,  att  det 
under  särskilda  förhållanden,  genom  inflytande  från  landsmän,  som  inne- 
hade slottet,  kunde  uppträda  på  det  mest  afskyvärda  sätt  mot  svenskarne 
inom  staden.  Nu  var  det  tyska  elementet  borta,  så  att  förhållandena  kunde 
utveckla  sig  i  fullständigt  lugn.  Köpmännen  fortsatte  sin  handel,  handt- 
verkarne  arbetade  inom  de  gamla  hårdt  tilldragna  gränserna  med  sina 
åldermän  i  spetsen.  De  stadgar  eller  skrår  (skrån),  som  tidigare  hade 
funnits,  blefvo  under  den  följande  tiden  nedskrifna,  skomakarnes  år 
1474,  köttmångames  (slaktarnes)  år  1477,  smedernas  år  1479,  mur- 
mästarnes  år  1487,  skräddarnes  år  1501,  guldsmedemas  och  dragames 
vid  samma  tid. 

Handtverkskrne  af  samma  art  arbetade  under  sträng  kontroll  och 
samlades  årligen  till  två  ordinarie  stämmor.  Hvart  skrå  hade  sitt  eget 
altare  för  firande  af  egen  gudstjänst.  De  uppträdde  i  processioner,  som 
vandrade  utomkring  kyrkan,  kanske  äfven  genom  stadens  gator.  1 
spetsen  för  guldsmedernas  procession  skulle  bäras  de  stora  ljusstakar, 
som  annars  hade  plats  framför  det  åt  deras  skyddspatron,  den  helige 
Eligius,  vigda  altaret  i  stadens  kyrka.  Dragarne  skulle  vid  högtid- 
liga tillfällen  bära  kring  kyrkan  en  bild  af  Kristi  uppståndelse. 

Inom  hvart  skrå  eller  ämbete  voro  medlemmame  skyldiga  att  bi- 
springa sjuka  bröder  och  systrar,  att  bevisa  den  döde  den  sista  hedern 
och  låta  för  hans  själ  läsa  mässor.  Det  broderliga  sambandet  och 
hjälpsamheten  voro  således  icke  inskränkta  till  detta  lifvet. 

Hvarje  borgare  var  skyldig  att  bidraga  till  stadens  försvar  och 
att  för  sådant  ändamål  hörsamma  hvad  stadens  styrelse,  borgmästare 
och  råd,  kunde  hafva  att  befalla.  Hans  ämbete  uppträdde  vid  sådana 
tillfällen  som  en  särskild  trupp.  Staden  var  skyldig  att  tillhandahålla 
dem,  hvilka  kallades  till  krigstjänst,  harnesk,  hvadan  ock  enhvar,  som 
inträdde  i  ett  ämbete,  hade  att  till  staden  erlägga  en  af  gift,  de  s.  k. 
hameskpenningarna.  I  annat  ställde  staden  i  allmänhet  inga  fordringar 
på  ämbetena  utöfver  det,  som  hörde  till  deras  arbete;  ett  undantag  ut- 


524  MKDBLTIDBNS  SBNARS  SKEDE.      UNIONSTIDBHVARFVET. 

göra  allenast  dragame,  hvilkas  egentliga  uppgift  var  att  inom  staden 
transportera  tyngre  varor.  De  skulle  nämligen  därutöfver  sörja  för 
renhållningen  i  vissa  af  stadens  hamnar  samt  fbr  vakarna  å  isen. 
Guldsmederna  i  Stockholm  hade  dessutom  år  1474  fått  den  uppgiften 
att  vara  »hufvudämbetet  i  riket  öfver  guldsmederna,  hvilket  hade  att 
rannsaka  öfver  all  förfalskning,  som  andra  guldsmeder  begå»,  och  skulle 
alla  guldsmeders  vikter  rättas  efter  dem,  som  guldsmederna  i  Stockholm 
använde. 

Under  en  tid,  då  handtverket  var,  liksom  snart  sagdt  allt  annat, 
en  företrädesrätt,  h vilken  tillhörde  städernas  inbyggare,  var  det  af 
yttersta  vikt  för  allmänheten,  att  i  dessa  idkarne  af  samma  handtverk 
på  detta  sätt  slöto  sig  samman  för  att  utöfva  ömsesidig  kontroll  och 
äfven  stå  under  inseende  af  stadens  styrelse.  Under  dessa  förhållanden 
utbildade  sig  en  skråanda,  hvilken  denna  tid  förnämligast  gick  ut  på 
att  göra  arbetet  väl  och  sålunda  upprätthålla  kompaniets  ära  och  an- 
seende; det  plikttrogna,  äfven  i  de  minsta  delar  noggranna  arbetets 
ära  var  under  medeltiden  ganska  stor,  också  voro  de  tankar,  handt- 
verkarne  gjorde  sig  om  sina  ämbetens  vikt,  mycket  höga. 

Men  dessa  handtverkarlag  voro  icke  de  enda  föreningar,  som  funnos 
i  Stockholm  och  andra  svenska  medeltidsstäder.  Där  funnos  äfven 
andra  brödraskap  eller  gillen,*  hvilkas  medlemmar  icke  hade  samma 
yrke  men  förenade  sig  tidtals  i  gemensam  festglädje,  underhöllo  guds- 
tjänst och  milda  stiftelser  och  sörjde  för  brödernas  snara  förlossande 
ur  skärselden.  Sådana  gillen,  hvilka  vanligen  buro  ett  helgons  namn, 
funnos  i  stor  myckenhet  i  Stockholm,  men  vid  denna  tid  var  det  ett, 
som  i  betydelse  och  anseende  vida  öfverträffstde  alla  de  andra,  nämligen 
den  heliga  lekamens  gille,  som  hade  sin  hufvudgård  vid  Skomakar- 
gatan  men  ägde  andra  fastigheter  här  och  där  i  staden.  Alla  stadens 
präster  voro  skyldiga  att  inträda  i  detta  gille,  men  det  stod  äfven 
öppet  för  lekmän,  både  män  och  kvinnor. 

Under  det  handtverkarämbetena  förenade  män  af  samma  yrke  och 
höllo  hos  dem  uppe  en  stark  enhetskänsla,  så  förde  de  andra  gillena 
tillsammans  män  och  kvinnor  af  skilda  stånd  —  där  sutto  vid  festerna 
samman  herr  riddaren  med  fru,  herr  borgmästaren,  den  andlige  och 
handtverkaren,  alla  underkastade  samma  lagar.  Dessa  senare  gillen 
vidgade  således  kretsen  af  sammanhörighet  och  måste  icke  litet  hafva 
bidragit  till  att  höja  borgerskapets  tankar  om  sig  själft. 


Den  flyende  danske  konungen  måste  kämpa  med  vind  och  väder, 
innan  det  lyckades  honom  att  rädda  sig  till  sitt  rike.  Han  ville  rusta 
till  fortsatt  fejd,  men  hans  närmaste  afrådde  honom,  och  i  Sverige  er- 

*  Sädana  förekomma  äfven  nte  ä  landsbygden. 


STEN  STURE   I  RIKSFÖRESTÅNDARE.  525 

kände  hans  vänner  den  nya  ordningen.  Kalmar  och  Borgholms  slott 
gåfvo  sig  åt  herr  Sten  den  30  mars  1472.  Herr  Magnus  Gren  dog 
snart,  herr  Tore  Turesson  drog  sig  tillbaka  till  det  enskilda  lifvet, 
den  modige  och  outtröttligt  verksamme  Erik  Karlsson  gick  till  Finland 
att  där  kämpa  mot  ryssame,  som  vid  denna  tid  begynte  blifva  farliga 
grannar. 

Det  svenska  rådet  inledde  underhandlingar  om  fred,  men  danskarne 
voro  icke  mycket  benägna  att  gå  dess  önskningar  till  mötes.  De  dröjde 
att  svara,  de  sökte  gång  efter  annan  uppskof.  Omsider  hölls  ett  möte 
i  Kalmar,  och  beslutet,  som  fattades  den  2  juli  efter  ungefär  tre  vec- 
kors underhandlingar,  innehöll,  att  fred  och  förbund  skulle  råda  mellan 
rikena,  att  en  del  af  Tottarnes  förläningar  i  Danmark  skulle  åt  dem 
öfverlämnas,  om  andra  åter  skulle  senare  en  afgörande  dom  fällas,  och 
skulle  på  samma  gång  afgöras,.  huruvida  drottning  Dorotea,  såsom  hon 
påstod,  ännu  ägde  någon  rätt  till  det  svenska  område,  som  hennes  förste 
gemål  hade  lämnat  henne  som  morgongåfva.  Samma  domare,  hvilka 
skulle  sammanträda  den  10  juli  1473  i  Kalmar,  skulle  afdöma  alla 
andra  tvistefrågor  mellan  de  tre  rikena  och  slutligen  äfven  afgöra,  om 
konung  Kristiem  ägde  någon  rätt  till  Sveriges  rike;  om  domen  beja- 
kade detta,  skulle  svenskarne  utan  invändningar  underkasta  sig. 

Detta  möte  öppnades  på  utsatt  dag  och  varade  något  mera  än  en 
månad,  freden  bekräftades,  men  alla  andra  frågor  uppskötos  till  det 
följande  året,  utom  Tottarnes  sak;  konung  Kristiern  uppfyllde  nämligen 
till  en  del  deras  fordringar.  Ett  nytt  möte  hölls  i  augusti  1474  men 
förklarade  sig  icke  kunna  uträtta  något,  emedan  konung  Kristiem  icke 
var  tillstädes,  så  att  han  kunde  gifva  nödiga  upplysningar.  Ett  nytt 
möte  utsattes  till  den  10  juli  1476. 

Konung  Kristiern  hade  lämnat  sitt  land  för  nära  två  år.  Han 
vallfärdade  till  Rom  men  inledde  under  tiden  underhandlingar  med 
hvarjehanda  furstar  för  att  kufva  Sverige,  minska  de  andligas  in- 
komster och  krossa  de  fria  städernas  makt.  Hvad  särskildt  Sverige 
anginge,  skulle  påfven  lysa  det  i  bann,  kejsaren  och  konungen  i  Polen 
skulle  hindra  sjöstäderna  i  sina  riken  från  all  handel  med  Sverige: 
Polen,  Pommern  och  Mecklenburg  skulle  utrusta  en  flotta,  konungen  af 
Skottland,  konung  Kristierns  måg,  skulle  landsätta  trupper  i  Norge 
och  genom  detta  land  bryta  in  i  Sverige.  Ingen  underhandling  med 
svenskame  skulle  få  föras;  den  som  vågade  fbrorda  en  sådan  skulle 
aflifvas,  och  när  Sverige  hade  blifvit  eröfradt,  skulle  allt  ridderskapet 
drifvas  från  dess  gods,  förjagas  eller  aflifvas,  alla  bönder  i  Dalarne 
skulle  utrotas  och  deras  land  upplåtas  åt  kolonier  af  vilda  skottar,  i 
Stockholm  skulle  de  förnämsta  borgarne  afrättas,  de  öfriga  fördrifvas 
och  staden  öfverlåtas  åt  främlingar.  Ingen  andlig  man  skulle  vidare 
få  hafva  någon  världslig  makt,  aldrig  besitta  en  borg  eller  ett  fäste, 
utan  biskopame  skulle  nöja  sig  med  en  boning  vid  sidan  af  domkyrkan. 
Ärkebiskopen   skulle   icke   hafva   större   inkomster,  än   att   han  kunde 


526  MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNI0N6TIDEHVARFVET. 

underhålla  tolf  eller  fjorton  hästar,  en  biskop  kände  nöja  sig  med  fem. 
Alla  medlemmarne  i  ett  domkapitel  skulle  äta  vid  samma  bord,  och 
ingen  af  dem  finge  hafva  mer  än  en  sven.  Slutligen  skulle  alla  kyrkans 
inkomster,  som.  i  följd  af  dessa  inskränkningar  blefve  öfverflödiga,  in- 
dragas under  kronan.  Städerna  skulle  mista  sina  fri-  och  rättigheter; 
landets  furstar  skulle  i  dem  hafva  all  makt,  äfven  att  efter  behag  till- 
sätta rådet.  En  af  konung  Kristierns  sekreterare  röjde  efter  dennes 
död  alla  dessa  planer  för  herr  Sten.  Konung  Kristiern  lefde  nämligen 
icke  så  länge,  att  han  fick  se  dessa  högtflygande  planer  förverkligas, 
men  på  sin  dödsbädd  yppade  han  dem  för  drottning  Dorotea  och  sin 
son  Johan  och  lade  dem  på  hjärtat  att  sörja  för  deras  utförande. 

Den  enda  frukten  af  konung  Kristierns  utländska  resa  blef  en 
bannlysning.  Under  sin  vistelse  i  Rom  klagade  han  däröfver,  att 
svenskarne  envist  undanhöllo  drottning  Dorotea  hennes  morgongåfva, 
och  Sixtus  IV  förordnade  om  förhör  med  dem,  som  icke  ville  uppfylla 
drottningens  fordringar,  samt  hotade  det  svenska  folket  med  bannlysning 
därest  det  icke  ville  på  nytt  underkasta  sig  konung  Kristiern.  Drott- 
ning Dorotea  reste  själf  till  Rom  för  att  utverka  mera  afgörande  mått 
och  steg.  Herr  Sten  Sture  sände  då  till  den  helige  fadern  präst- 
mannen Hemming  Grad  för  att  inlägga  en  gensaga.  En  tid  vann  han 
gehör  hos  påfven,  och  då  upphäfdes  bannet,  en  annan  tid  vunno  drott- 
ningens föreställningar  öfverhanden,  och  då  förnyades  bannlysningen. 
Den  tid  var  dock  nu  förbi,  då  man  fäste  synnerlig  vikt  vid  påfvens 
bestraffningar. 

I  augusti  1476  —  konung  Kristiern  var  då  återkommen  —  hölls 
ett  unionsmöte  i  Kalmar,  och  fyra  där  utsedda  ombad,  biskop  Hans 
Markvardsson  i  Skara,  riddame  Gustaf  Karlsson  och  Åke  Jönsson  samt 
väpnaren  Arvid  TroUe,  sändes  till  Ronneby  för  att  där  fortsätta 
underhandlingarna  med  konungen.  De  lofvade,  att  nästa  år  skulle  hela 
Sverige  ånyo  hylla  honom,  hvaremot  han  lofvade  att  akta  Sveriges  lag, 
att  icke  bortgifva  eller  återtaga  län  utan  rådets  samtycke,  att  icke, 
såvida  icke  rådet  fann  det  vara  nödigt,  bortgifva  några  pantlän,  att 
öf verskottet  af  rikets  skatt  skulle  stanna  inom  riket,  att  svenska  män 
skulle  väljas  till  drotsete,  mar  sk  och  kammarmästare  (skattmästare), 
att  inga  utlänningar  skulle  bekläda  ämbeten  vid  hofvet  eller  i  städerna, 
ej  heller  erhålla  pastorat,  som  konungen  hade  att  bortgifva,  att  han 
icke  skulle  blanda  sig  i  tillsättningen  af  biskopar  och  andra  prelater, 
samt   att   efter  hans  död  skulle  de  tre  rikenas  råd  samlas  i  Halmstad 

o 

eller  Kalmar  för  att  utse  efterträdare.  Ärligen  skulle  två  rådsherrar 
från  hvart  rike  sammanträda,  omväxlande  i  Halmstad,  Ny  Lödöse  och 
Kunghäll  för  att  handlägga  gemensamma  ärenden.  Så  snart  konungen 
hade  blifvit  åter  antagen,  skulle  han  betala  sina  skulder  i  Sverige  samt 
till  Sverige  öfverlämna  Grottland  och  ett  litet  område  i  närheten  al 
Bohus,  på  hvilket  svenskarne  gjorde  anspråk.  I  maj  1477  utfärdade 
konungen  en  skrifvelse  till  alla  Sveriges  inbyggare,  i  h vilken  han  för- 


STEN  STURE  I  RIKSFÖRBSTInDARB.  527 

nyade  sin  begäran  att  åter  hyllas  och  sina  löften.  På  ett  möte  vid 
midsommarstiden  skulle  hyllningen  ske. 

Detta  möte  kom  emellertid  icke  till  stånd,  och  under  de  fyra  år, 
som  förflöto,  innan  konung  Kristiern  dog,  vidtog  han  inga  åtgärder  för 
att  återvinna  Sverige. 

Konung  Kristiems  förhållande  till  Slesvig  och  Holstein  hade  i 
väsentlig  mån  vållat  hans  olyckor  i  Sverige.  De  stora  summor,  för 
hvilka  han  hade  köpt  sig  rätten  till  dessa  områden,  tvungo  honom  till 
utpressningar,  hvilka  väckte  en  allmän  förbittring  och  gåfvo  den  yttre 
anledningen  till  brytningen  mellan  honom  och  ärkebiskop  Jöns  Bengtsson, 
hvilken  brytning  till  sist  ledde  till  förlusten  af  den  svenska  kronan. 
När  denna  var  förlorad,  hindrades  konungen  från  att  uppträda  med 
den  kraft  och  skyndsamhet,  som  han  annars  gärna  använde,  genom  de 
invecklade  förhållandena  till  ridderskapet  i  hertigdömena  samt  till  sin 
broder  grefve  Gerdt  af  Oldenburg,  hvilken  fordrade  att  utfå  den  penning- 
summa, för  hvilken  han  förklarat  sig  villig  att  afstå  sina  arfsanspråk 
på  de  tvenne  länderna,  och,  då  konungen  icke  kunde  utbetala  den, 
hugnades  först  med  att  nämnas  till  deras  föreståndare  och  sedan  med 
att  göras  till  länsherre  till  båda  länderna  närmast  under  konungen  och 
öfver  de  andra  länsinnehafvarne.  Den  makt,  som  på  detta  sätt  hade 
blifvit  lagd  i  hans  händer,  missbrukade  han  och  mottog  för  egen  räk- 
ning hyllning  af  landtbefolkningen,  hvilken  hårdt  förtrycktes  af  den 
egenmäktiga  adeln.  Konungen  tvang  dock  brodern  genom  kraftigt  upp- 
trädande och  några  veckors  föngelse  att  afstå  från  sina  härsklystna 
planer  och  att  draga  sig  tillbaka  till  Oldenburg.  Till  värn  mot  honom 
ingick  konungen  (1469)  ett  förbund  med  Hamburg  och  Lybeck  samt 
med  städerna  i  Holstein  och  Slesvig  —  ett  förbund,  genom  hvilket  han 
erkände  sina  undersåtar  som  en  själf ständig  makt.  Detta  allt  hade 
skett,  innan  konungen  företog  det  krigståg  till  Sverige,  som  lyktades 
med  slaget  på  Brunkeberg.  Efter  denna  tid  måste  han  bekämpa  adels- 
männen för  deras  nyss  antydda  våldsamheter:  de  aflifvade  eller  lem- 
lästade  bönderna  på  det  råaste  sätt,  under  det  de  utsögo  all  deras  för- 
mögenhet. Konungen  uppträdde  som  en  hämnare  för  de  förtryckta, 
men  med  en  hänsynslöshet,  som  framkallade  och  underhöll  en  förbittring, 
hvilken  icke  vågade  visa  sig  i  öppen  handling.  Till  sist,  år  1480, 
pantsatte  han  de  tvenne  länderna  hos  sin  gemål,  den  omtänksamma, 
strängt  hushållande  drottning  Dorotea,  hvilken  under  alla  dessa  för- 
vecklingar var  honom  till  en  kraftig  hjälp  i  råd  och  dåd. 

Förhållandet  till  Slesvig  och  Holstein  inverkade  icke  allenast  på 
konung  Kristiems  förhållande  till  Sverige  utan  bestämde  äfven  i  väsentlig 
mån  hans  ställning  gent  emot  hansestädema.  Väl  insåg  han  de  faror,  deras 
öfvermakt  skulle  medföra,  men  tidtals  kunde  han  icke  undvara  dem  och 
måste  då  göra  eftergifter.  Han  var,  såsom  vi  hafva  sett,  icke  mycket  nog- 
grann med  att  hålla  slutna  fördrag,  men  hans  behof  af  hansan  var  så  stort, 
att  fördragsbrotten  mycket  hastigt  måste  följas  af  nya  öfverenskommelser. 


528  MBDELTIDBNS  SENARB  8KBDB.      UNIONSTIDBHVARFVET. 

Verksam,  modig,  ifrig  att  fallfölja  sina  ärelystna  planer  och  be- 
gärlig efter  yttre  glans  och  inflytande  men  därjämte  en  man,  som  ej 
höll  sitt  ord  och  icke  drog  sig  för  att,  blott  han  kunde  vinna  hvad 
han  eftersträfvade,  använda  förräderi,  svek  och  osanningar,  en  man 
slutligen,  som  för  sina  egna  storhetssträfvanden  icke  hade  tid  att  sörja 
för  sina  länders  sannskyldiga  bästa,  som  icke  insåg,  att  just  däruti 
skulle  den  säkraste  underpanten  för  hans  egen  storhet  ligga  —  sådan 
var  konung  Kristiern.  Han  icke  blott  understöddes  i  sina  sträfvanden 
utan  äfven  eggades  till  deras  fullföljande  af  sin  gemål,  mot  hvilken  en 
ganska  stor  förbittring  rådde  i  Sverige.  Ett  klart  hufvud  och  fast 
beslutsamhet  voro  hennes  goda  egenskaper,  men  de  användes  förnämligast 
för  att  vinna  makt  och  öka  hennes  penningtillgångar. 

Den  21  maj  1481  afled  konung  Kristiern  I  och  begrofs  i  Roskilde 
i  de  heliga  tre  konungars  kapell,  hvilket  han  låtit  uppbygga  intill  där- 
varande  domkyrka. 


I  Finland  härskade  efter  Karl  Knutssons  sista  regeringstillträde 
Tottame.  Att  hafva  sitt  län  i  Finland  var  visserligen  i  följd  af  afståndet 
detsamma  som  att  vara  skild  från  ett  verksammare  ingripande  i  Sveriges 
politiska  tilldragelser,  men  till  ersättning  kunde  det  tjäna,  att  de  finska 
länen  voro  mycket  inbringande.  Antalet  af  frälsemän  i  denna  afsides 
liggande  del  af  Sverige  var  jämförelsevis  ringa,  hvaraf  följde,  att  en 
finsk  länsherre  fick  uppbära  skatter  af  nästan  alla  länets  inbyggare. 

För  den,  som  hade  ett  dådkraftigt  lynne,  medförde  en  förläning  i 
Finland  vida  större  tillfälle  till  verksamhet  än  besittningen  af  ett  län 
i  själf va  Sverige.  I  Finland,  särskildt  öster  ut,  hade  man  ociviliserade 
grannar  och  måste  därför  lefva  så  godt  som  på  ständig  krigsfot, 
hvilket  gällde  nu  mycket  mer  än  förr,  sedan  i  Ryssland  hade  bildat 
sig  ett  rike,  som  sökte  tillägna  sig  den  västerländska  bildningens 
goda  men  just  därigenom  vann  äfven  större  förmåga  att  skada  sina 
lärmästare. 

Axelssönerna  hade  en  viss  benägenhet  att  bilda  en  stat  i  staten. 
De  verkade  troget  tillsammans,  och  omständigheterna  gynnade  dem. 
Vid  den  tid,  som  nu  sysselsätter  oss,  var  herr  Erik  Axelsson  herre 
öfver  hela  östra  Finland,  hvilket  var  lagdt  under  fästena  Viborg  och 
Tavastehus.  I  väster  om  honom  satt  brodern  Laurens  som  herre  på 
Raseborg,  och  det  var  båda  lätt  att  underhålla  lifliga  förbindelser  med 
den  tredje  brodern,  herr  Ivar,  på  Grottland. 

Sedan  de  dragit  sig  tillbaka  från  deltagandet  i  Sveriges  regering, 
under  det  de  lefde  i  mer  eller  mindre  öppen  ofred  med  konung  Kristiern, 
sökte  de  ett  fält  för  sin  företagsamhet  i  östern  och  fingo  ett  sådant 
allra  först  genom  den  oreda,  som  härskade  i  den  livländska  orden  och 
inom  dess  område. 


STEN  STURE  I  RIKSFÖRBSTInDARB.  529 

En  herr  Johan  von  Wolthausen  hade  år  1470  blifvit  utsedd  till 
livländsk  landmästare  men  blef  efter  allenast  ett  års  styrelse  afsatt 
och  kastad  i  fängelse.  Hans  broder  Ernst  reste  sig  mot  den  nyvalde 
landmästaren  och  sökte  i  Sverige  bundsförvanter.  På  hans  begäran 
och  med  bifall  af  det  svenska  rådet  —  så  uppgafs  åtminstone  —  skrefvo 
herrar  Ivar  och  Laurens  Axelssöner  till  den  tyska  ordens  högmästare, 
hvilken  vid  denna  tid  icke  hade  något  att  säga  öfver  ordens  livländska 
afdelning,  med  fordran,  att  han  skulle  återinsätta  herr  Johan  i  hans 
ämbete.  Då  detta  icke  ledde  till  någon  påföljd,  förklarade  herrar  Erik 
Axelsson  och  Ivar  Axelsson  hösten  1473  krig  mot  den  livländska  orden. 
Reval  och  Narva  fingo  svensk  besättning,  och  det  svenska  rådet  ingick 
ett  förbund  med  den  ränkfuUe  ärkebiskopen  Silvester  i  Riga,  hvilken, 
liksom  hans  företrädare,  lefde  i  ett  mycket  spändt  förhållande  till 
ordensriddarne.  Herr  Johan  von  Wolthausen  afled  i  sitt  fängelse  år 
1476,  och  sedan  sålunda  det  yttre  skälet  till  kriget  var  undanröjdt, 
ingicks  mellan  ärkebiskopen  och  orden  ett  tioårigt  stillestånd  år  1477. 

Freden  varade  dock  icke  länge.  Redan  år  1478  afslöts  ett  nytt 
förbund  mellan  ärkebiskopen  i  Riga  och  det  svenska  rådet,  hvilket 
samma  år  öfversände  en  härskara  till  Livland.  Men  denna  var  för 
svag  att  uträtta  något,  i  synnerhet  som  den  icke  fick  tillbörligt  understöd 
af  ärkebiskopen  och  dennes  anhängare.  Svenskarne  måste  nedlägga 
vapen  med  rättighet  att  få  vända  åter  till  sitt  land,  så  snart  våren 
medgaf  en  sjöresa,  och  ärkebiskopen  jämte  hela  hans  domkapitel  kastades 
i  fängelse. 

Hvilka  planer  Tottarne  och  det  svenska  rådet  hade  med  afseende 
på  Livland,  känna  vi  nu  icke,  men  det  veta  vi,  att  de  icke  ledde  till 
något  resultat,  lyckligtvis  utan  någon  synnerligen  stor  uppoffring  af 
folk  och  penningar. 

Af  vida  större  vikt  voro  de  krigiska  företagen  på  Finlands  gräns; 
de  afsågo  ett  försvar  af  svenskt  land  och  svensk  odling. 

Ett  stillestånd  med  Novgorod,  som  afslutits  år  1468,  gick  till  ända 
år  1473.  Tydligen  var  man  i  Finland  beredd  på  nya  fientligheter. 
Herr  Erik  Axelsson  anlade  år  1475  ett  fäste  vid  Saimen,  hvilket  han 
kallade  Olofsborg,  och  samma  år  började  ryssame  fientligheter.  En 
skatt  utskrefs  i  Sverige,  och  hjälptrupper  utrustades,  men  redan  det 
följande  året  (1476)  afslöts  ett  stillestånd  med  storfursten  Ivan 
Vasiljevitsch. 

Gränsfejden  begyntes  på  nytt  af  ryssarne  år  1478,  och  år  1480 
hämnades  herr  Erik  Axelsson  med  omfattande  härjningar  på  den  ryska 
sidan.  Han  afled  emellertid  år  1481,  egenmäktigt  öfverlämnande  de 
län  han  innehade  åt  sina  två  bröder.  Herr  Laurens  fortsatte  kriget 
men  afslöt  i  början  af  år  1482  ett  nytt  stillestånd.  Han  afled  1483, 
och  i  kraft  af  herr  Erik  Axelssons  själfrådighet,  hvilken  det  svenska 
riksrådet  icke  genast  mäktade  afstyra,  var  nu  herr  Ivar  Axelsson  herre 
öfver  Finland. 

Sveriges  hhtoina.     II.  84 


530  MEDELTIDENS  SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVÅRFVET. 

Förhållandet  till  honom  blef  vid  denna  tid  för  Sverige  vida  viktigare 
än  fejden  mot  ryssame. 


Konung  Kristiems  äldste  son  Johan  eller,  såsom  han  själf  kallade 
sig,  Hans  var  född  år  1455  och  hade  år  1478  gift  sig  med  farstinnan 
Kristina,  dotter  af  den  saxiske  kurfursten  Ernst;  deras  äktenskap  hade 
redan  innan  tronledighet  inträffade  blifvit  välsignadt  med  en  son,  den 
i  Nordens  historia  ryktbare  Kristiem  den  omilde.  Hans  hade  länge 
varit  den  ende  sonen,  men  år  1471  födde  drottning  Dorotea  en  andre 
son,  som  erhöll  namnet  Fredrik  och  blef  modems  älskling,  hvilken  hon 
ville  tillskynda  hvarjehanda  fördelar  på  den  äldres  bekostnad. 

Junker  Hans  hade  år  1458  blifvit  hyllsid  till  faderns  efterträdare 
i  Sverige  och  Norge,  och  i  öfverensstämmelse  därmed  antog  han  genast 
efter  faderns  död  titeln  »korad  konung  af  Danmark  och  Sverige,  arf- 
konung  af  Norge,  hertig  af  Slesvig  och  hertig  af  Holstein,  Stormarn 
och  Ditmarsken,  grefve  af  Oldenburg  och  Delmenhorst».  Men  detta 
svenska  konungaval  måste  dock,  efter  allt  som  sedan  dess  inträffat, 
anses  ogiltigt.  Sveriges  lag  visste  intet  om  ett  konungaval  annat  än 
för  det  fall  att  tronen  var  ledig,  men  eftersom  med  folkets  valrätt 
cJItid  hade  varit  förenadt  ett  visst  undseende  för  arfsgrundsatsen,  hade 
den  regerande  konungens  son  alltid  större  utsikter  än  alla  andra  att 
vid  ett  blifvande  val  komma  i  åtanke,  och  det  hade  förut  händt,  t.  ex. 
under  konung  Magnus  Erikssons  tid,  att  man  åt  den  regerande  konun- 
gen gaf  löfte  att  efter  hans  död  välja  sonen.  Så  hade  äfven  skett  i 
Skara  år  1458,  och  det  enda  man  därvid  kunde  anmärka  var,  att  hvarken 
konung  Kristiern  eller  hans  son  kunde  anses  som  inrikes  födda  män, 
hvilket  dock  landslagen  fordrade.  Det  val  af  lagmännen  och  andra 
ombud  för  folket,  som  man  sedan  dess  företagit,  kunde  ej  heller  upp- 
häfva  lagens  tydliga  bud.  För  öfrigt  hade  det  band  på  det  blifvande 
konungavalet,  som  man  nu  hade  underkastat  sig,  hos  folket  väckt 
mycket  missnöje.  Sedan  dess  hade  emellertid  konung  Kristiern  blifvit 
afsatt  och  uppträdt  som  Sveriges  fiende,  och  det  kunde  icke  gärna  vidare 
komma  i  fråga,  att  svenskarne  vid  ett  nytt  konungaval  skulle  känna 
sig  bundna  af  ett  löfte  till  sin  för  detta  konung,  för  närvarande  fiende, 
att  kora  hans  son.  Också  ansåg  konung  Kristiern  själf  löftet  om  sonens 
val  förfallet,  ty  då  han  år  1476  sökte  återvinna  den  svenska  kronan, 
talade  han  om  ett  nytt  konungaval  efter  sin  död.  Detta  å  ena  sidan 
och  å  den  andra  junker  Hans'  och  de  danska  unionsvännernas  begär 
att  underlätta  hans  antagande  i  alla  tre  rikena  och  att  därför  hålla 
på  1458  års  tronföljarval  gjorde  den  politiska  ställningen  oklar  och  in- 
vecklad. 

Danska  rådet,  som  vid  föregående  tillfällen  hade  förhastat  sig 
genom  att  anställa  ett  särskildt  konungaval,  iakttog  nu  till  en  början 


STBN  STURE  I  BIKSFÖRB6TÅNDARB.  531 

större  försiktighet.  I  augusti  1482  sammanträdde  i  Kalmar  danska 
och  svenska  rådsherrar;  de  öfverenskommo  om  fred  mellan  rikena  och 
om  förening  dem  emellan  under  en  konung,  de  bestämde  äfven  några 
villkor,  hvilka  borde  uppfyllas  af  den  konung,  som  kunde  komma  att 
väljas,  men  svenskarne  vägrade  att  redan  nu  företaga  ett  val,  allden- 
stund  inga  norrmän  voro  närvarande.  Efter  mötets  slut  foro  några  af 
det  svenska  rådets  medlemmar  till  Köpenhamn,  drottningen  och  junker 
Hans  hade  intet  att  invända  mot  de  framställda  villkoren,  och  man 
beslöt,  att  ett  unionsmöte  skulle  hållas  i  Halmstad  den  13  januari 
1483.  Det  var  så  mycket  nödvändigare  för  svenskame  att  af  bida  norr- 
männens deltagande,  som  det  norska  och  svenska  rådet  hade  på  för- 
hand kommit  öfverens  om  att  i  vedsaken  handla  gemensamt.  Danskarne 
sökte  särskildt  bearbeta  norrmännen,  och  stormännen  därstädes  gjorde 
icke  synnerligen  starka  invändningar,  men  utsikterna  till  enighet  för- 
mörkades, då  det  norska  rådet,  i  följd  af  bohuslänningarnes  klagomål, 
kallade  inför  sig  den  danske  fogden  på  Bohus  och  denne  vägrade  att 
hörsamma  kallelsen.  Rådet  valde  då  riddaren  herr  Johan  Svalesson 
Smör  till  riksföreståndare  och  belägrade  Bohus.  Till  svenska  rådet  skref 
det  för  att  bedja  detta  låta  bevaka  vägarna  förbi  Älfsborg  och  Ny 
Lödöse. 

På  utsatt  tid  kommo  danska  och  norska  rådsherrar  till  Halmstad, 
men  de  svenska  ombuden  dröjde.  Herr  Sten  hade  fått  ett  anfall  af 
sin  ögonsjukdom  och  hade  af  den  anledningen  stannat  i  Vadstena. 
-  Herrar  Ture  Turesson  och  Åke  Jönsson  (Svarte  Skåning),  Karl  Bengts- 
son (Vinstorpaätt)  och  västgötalagmannen  Lindorm  Bjömsson  anlände 
omsider  men  sade  sig  icke  vara  bemyndigade  att  deltaga  i  ett  konunga- 
val utan  begärde  ett  nytt  möte.  Ett  sådant  utsattes  till  den  15  augusti, 
och  till  församlingsort  utsågs  ånyo  Kalmar.  Men  danskar  och  norr- 
män hade,  innan  de  lämnat  Halmstad,  genom  den  s.  k.  Halmstads  recess 
af  år  1483  (hvilken  junker  Hans  skyndade  att  stadfästa)  uppgjort 
närmare  bestämmelser  för  den  blifvande  konungens  myndighet:  rikena 
skulle  hafva  egen  förvaltning  och  lagskipning,  i  de  riken,  där  konungen 
för  tillfället  icke  vistades,  skulle  några  af  rådet  föra  regeringen,  ombud 
för  de  tre  rikenas  råd  skulle  hvart  år  sammanträda  för  att  tillse,  huru- 
vida recessens  bestämmelser  iakttogos,  och  för  att  bilägga  möjligen 
uppkommande  tvistigheter  mellan  rikena.  Nya  medlemmar  fingo  icke 
intagas  i  rådet  utan  de  förutvarandes  samtycke;  bortgåfve  konungen 
ett  län,  måste  han  rätta  sig  efter  den  mening,  som  de  förnämligaste 
männen  i  trakten  uttalade;  adeln  skulle  hafva  rätt  att  befästa  sina 
gårdar  samt  uppbära  de  böter,  som  ådömdes  dess  underhafvande  och 
tjänare  och  som  enligt  lagen  skulle  tillfalla  konungen.  Hvarken  konun- 
gen eller  drottningen  eller  ofrälse  —  de  kaUas  i  recessen  ofria  män  — 
fingo  genom  köp  eller  pantning  förvärfva  sig  något  frälsegods.  At 
de  andliga  gafs  frihet  från  världslig  dom,  från  tillsyn  å  regeringens 
sida  och  £pån  skattskyldighet.    At  borgerskapet  lofvades,  att  utländska 


532         MEDBLTIDBNS  SENARB  SKEDB.   UNIONSTIDEHVARFVBT. 

köpmän  skulle  icke  få  några  privilegier  utan  riksrådets  medgifvande. 
Detta  sista  var  stadgadt  till  förmån  för  Norge,  på  hvars  bekostnad 
särskildt  konung  Kristiern  hade  gifvit  hansan  dryga  privilegier.  För 
öfrigt  begärde  de  norska  ombuden,  att  det  norska  rådet  icke  skulle  be- 
höfva  sammanträda  mer  än  en  gång  hvart  annat  år  —  i  sanning  en 
liknöjdhet,  som  bildar  en  slående  motsats  till  svenskarnes  lifaktighet 
inom  det  politiska  området  och  deras  obenägenhet  att  mista  något  af 
sitt  inflytande  öfver  landets  öden.  De  villkor,  man  bjöd  den  blifvande 
konungen,  voro  icke  de  mildaste;  det  stadgades  till  och  med,  att  om 
konungen  utan  föregående  dom  beröfvade  någon  hans  frihet  eller  egen- 
dom och  icke  ville  rätta  sig  efter  de  föreställningar,  som  gjordes  här- 
emot, skulle  man  icke  längre  vara  honom  skyldig  tro  och  lydnad. 

Ehuru  man  i  Halmstad  1483  hade  godkänt  de  svenska  ombudens 
vägran  att  då  företaga  val  af  konung  och  ehuru  man  hade  kommit 
öfverens  om  ett  nytt  möte  senare  på  året,  då  valet  skulle  ske,  skyndade 
nu  danskame  att  hylla  konung  Hans:  han  och  hans  gemål  kröntes  i 
Köpenhamn  den  18  maj  1483.  Det  norska  rådet,  som  ännu  året  förut 
hade  förklarat,  att  unionen  icke  hade  burit  några  goda  frukter,  följde 
inom  kort  det  exempel,  som  danskarne  hade  gifvit:  Hans  kröntes  i 
Trondhjem  till  Norges  konung  den  20  juli. 

I  Sverige  hade  man  under  den  tid,  som  hade  förflutit  sedan  konung 
Kristierns  död,  haft  mycket  bryderi  i  följd  af  herr  Ivar  Axelssons 
härsklystnad.  Yi  hafva  sett,  huru  han  hade  förstått  att  sätta  sig  i 
besittning  af  Finland,  hvilket  var  betänkligt  icke  blott  därför,  att  hans 
makt  blef  så  stor,  utan  äfven  därigenom,  att  han  lät  sina  underfogdar 
förvalta  länen,  så  att  det  af  sin  östra  granne  ständigt  hotade  landet 
alldeles  saknade  hvad  det  så  väl  behöfde,  en  kraftig  stj^resman,  som 
personligen  vakade  öfver  dess  försvar.  Också  hade  herr  Sten  Sture,  så 
snart  han  sport  herr  Erik  Axelssons  död  och  hans  sätt  att  förfoga  öfver 
länen,  skyndat  öfver  till  Finland  för  att  där  ställa  till  rätta,  men 
han  förmådde  intet,  när  Tottarnes  fogdar  vägrade  att  afstå  slotten. 
Det  svenska  rådet  sände  till  herr  Ivar  hans  fränder  herr  Gustaf  Karls- 
son, Arvid  Trolle  och  Nils  Eriksson  (gyllenstjärna),  konung  Karls 
dottersson  och  fader  till  den  sedermera  frejdade  fru  Kristina,  den  yngre 
Sten  Stures  maka,  för  att  bedja  herr  Ivar  infinna  sig  vid  ett  möte, 
där  frågan  kunde  afhandlas.  Han  kom  icke  men  sände  i  stället  ett 
bref,  i  hvilket  han  mycket  klagar  öfver  herr  Sten.  Något  senare 
(hösten  1481)  infann  han  sig  dock  på  ett  möte  i  Nyköping,  där  han 
lofvade  att  återlämna  de  finska  länen,  men  han  dröjde  med  löftets 
infriande,  så  att  herr  Sten  måste  uppsöka  honom  på  Grottland  (juni  1483), 
då  han  verkligen  afstod  Finland,  med  undantag  af  Raseborgs  län,  mot 
Öland  som  län  för  lifstiden  utan  all  redovisnin^skyldighet.  För  öfrigt 
innehade  han  Stegeborgs  län  samt  Aska  och  Åkerbo  härad  i  Östergöt- 
land, Svartsjö  län  samt  Enköping  och  Asunda  härad  i  Uppland,  Gästrik- 
land och  Ångermanland.     Hans  årliga  inkomt  af  de  svenska  länen  upp- 


STEN  STURE  I  RIKSFÖRESTÅNDARE.  533 

gifves  i  fortsättningen  af  rimkrönikan  till  12,000  mark  (förmodligen 
penningar).  Det  oaktad  t  sökte  han  öka  sina  inkomster  genom  sjöröfveri. 
Ehuru  herr  Ivar  såväl  genom  sitt  beteende  som  redan  genom  sin 
egenskap  af  betydande  dansk  länsherre  borde  hafva  varit  misstänkt, 
utsågs  han  till  ett  af  Sveriges  ombud  vid  Kalmarmötet  i  augusti  1483. 
Efter  ganska  långvariga  öfverläggningar  utfärdades  den  7  september 
mötets  beslut,  den  s.  k.  Kalmar  reeess,  genom  hvilken  konung  Hans 
antogs  till  konung  öfver  Sverige,  därest  han  ville  antaga  och  fullborda 
alla  de  artiklar,  som  blifvit  beslutna  vid  Halmstadsmötet  och  sedan 
dess  af  konungen  besvurna,  och  som  nu  »något  förbättrades  efter  Sve- 
riges rikes  läglighet,  nytta  och  gagn».  Konungens  stadfästelse  skulle 
vara  gifven  senast  den  15  augusti  1484,  och  skulle  han  vid  samma  tid 
genom  ombud  ur  det  danska  och  norska  rådet  till  Sverige  öfverlämna 
Gottland  samt  ett  omtvistadt  område  vid  Bohus.  Konungen  skulle  icke 
på  något  sätt  tillfoga  herr  Sten  Sture,  herr  Nils  Sture,  herr  Ivar  Axels- 
son eller  deras  arfvingar  eller  andra  Sveriges  inbyggare  något  ondt 
för  det  motstånd,  som  de  gjort  mot  hans  föräldrar,  ej  heller  skulle 
några  anspråk  göras  på  återbärande  af  det,  som  fru  Doroteas  mycket 
omtvistade  morgongåfva  under  krigsåren  hade  af  kastat,  och  skulle  bann- 
lysningssaken mot  herr  Sten  alldeles  nedläggas,  öfver  hela  riket  skulle 
räfsteting  hållas,  i  hvilka  äfven  domkapitlen  skulle  vara  representerade, 
och  i  hvar  lagsaga  skulle  finnas,  i  enlighet  med  landslagens  stadgande, 
en  konungsnämnd.  Rikets  skatt  skulle  förvaras  på  Stockholms  slott, 
konung  Kristiems  skulder  till  landet  skulle  betalas.  Konungen  skulle 
tillbringa  växelvis  ett  år  i  hvart  rike  och  fick  då  föra  med  sig  fyra 
hofmän  och  dessutom  småsvenner,  men  i  öfrigt  skulle  alla  högre  äm- 
beten liksom  alla  län  öfverlämnas  åt  inländska  män;  ingen  utlänning 
fick  bekläda  något  ämbete  i  städerna.  De  som  hade  pantlän  skulle 
njuta  dem  utan  någon  tjänstskyldighet  eller  annan  tunga;  lika  litet 
som  de,  hvilka  hade  län  på  tjänst,  eller  de  andliga  finge  betungas  med 
någon  inkvartering.  Ej  heller  voro  städerna  skyldiga  att  mottaga 
någon  sådan  annat  än  mot  betalning,  såvida  icke  konungen  själf  vore 
närvarande.  Fyra  af  rikets  råd  (två  präster  och  två  lekmän)  skulle  hafva 
slottslofven,  och  de  skulle  under  konungens  frånvaro  förestå  regeringen. 
De  stora  herrame  hade  icke  blott  rätt  att  befästa  sina  gårdar  utan 
äfven  att  förvägra  konungen  eller  hans  ombud  inträde,  därest  de  visste 
sig  vara  inför  konungen  anklagade  o.  s.  v.  Det  var  ett  fullständigt 
rådsregemente,  hvilket  lämnade  konungen  allenast  ringa  makt  öfrig. 
Äfven  med  denna  inskränkning  i  konungens  myndighet  ville  icke  herr 
Sten  Sture  gå  in  på  att  taga  Hans  till  konung,  men  han  öfverröstades 
af  de  andra  svenskarne,  som  voro  närvarande,  och  nödd  satte  han  sitt 
sigill  under  recessen.  Om  de  vid  mötet  fattade  besluten  underrättade 
herr  Sten  borgmästare  och  råd  i  Stockholm;  det  heter  i  brefvet,  att 
Hans  skulle,  innan  han  antogs  till  konung,  betala  sin  faders  skulder 
och   gifva  både  fattiga  och  rika  ersättning  för  den  skada  de  lidit,  och 


534  MEDELTIDENS   SENÅRE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

skulle  vid  Kalmarmötet  1484  de  tre  rikenas  råd  döma  öfver  Sveriges 
anspråk  på  Gottland  och  området  vid  Bohus. 

Förhållandet  mellan  herr  Sten  och  Stockholms  stad  var  vid  denna 
tid  icke  det  bästa.  Under  det  han  i  början  af  sommaren  vistades  på 
Grottland  för  att  dagtinga  med  herr  Ivar  Axelsson,  hade  herr  Sten 
Elristersson  (oxenstjärna)  slagit  ihjäl  en  borgare,  och  i  följd  däraf  råkade 
stadens  borgerskap  i  uppror.  Fru  Ingeborg,  herr  Sten  Stures  maka,  gick 
själf  från  slottet  för  att  på  rådstugan  göra  förbön  för  våldsverkaren, 
som  hade  sökt  en  fristad  i  gråbrödernas  kloster,  men  just  som  hon 
kommit  fram  till  rådhuset,  blef  hon  af  folkmassan  trängd  och  kull- 
slagen. Först  i  november  månad  tillförsäkrade  riksföreståndaren  staden 
förlåtelse  för  detta  öfvervåld  mot  hans  maka,  och  staden  måste  lofva 
att  alltid  vara  herr  Sten  trogen. 

Vid  samma  tid  gaf  det  svenska  rådet  åt  herr  Hans  Åkesson  (Tott) 
Kalmar  slott  med  underlydande  område  som  län  för  lifstiden  och  lof- 
vade  att  utverka  en  stadfästelse  på  denna  förläning  af  den  furste,  »som 
varder  vald  till  en  herre  och  konung  öfver  riket».  Så  mycket  höll 
man  i  Sverige  därpå,  att  recessens  samtliga  villkor  skulle  uppfyllas, 
innan  konung  Hans  fick  tillträda  regeringen,  att  det  beramade  hyllnings- 
mötet betraktades  som  ett  valmöte.  Någon  hyllning  eller  något  val 
förekom  icke  vid  sammanträdet  i  Kalmar  i  augusti  och  september  1484. 
Där  bestämdes  allenast,  att  fred  och  endräkt  skulle  råda  mellan  de  tre 
rikena  »under  en  herre  och  konung»,  men  huru  denna  union  skulle  sättas 
i  verket,  lämnades  osagdt.  Konung  Hans  uppgaf  visserligen  icke  sina 
anspråk,  men  han  lät  det  anstå  med  deras  förverkligande. 

Herr  Ivar  Axelsson  hade  å  Sveriges  sida  deltagit  i  1484  års  unions- 
möte, men  hur  litet  allvar  han  hade  med  sina  trohetsförsäkringar  till 
herr  Sten  Sture,  visade  han  kort  därefter.  I  november  1484  tillställde 
han  nämligen  ett  upplopp  i  Stockholm,  i  hopp  att  kunna  uttränga  herr 
Sten  från  styrelsen  och  insätta  magen  Arvid  Trolle  till  hans  efter- 
trädare. Ända  sedan  1483  fortgick  dessutom  ett  uppror  i  Marks  och 
Kinds  härad  i  södra  Västergötland,  hvilket  sträckte  sig  äfven  till  när- 
liggande områden  i  samma  landskap  och  i  Småland  och  slutade 
först  1486. 

Under  tiden  hade  fejden  mellan  Eiga  och  ärkebiskopsstolen  därstädes 
å  ena  sidan  och  tyska  orden  å  den  andra  åter  upplågat.  På  senhösten 
1483  skref  den  nyutnämnde  ärkebiskopen  Stefan  Grube  till  herr  Sten 
med  begäran  om  understöd,  hvarefter  denne,  våren  1484,  skref  till  sina 
»kära  grannar  och  vänner»,  rådet  i  Reval,  med  förslag  att  de  gemen- 
samt skulle  bistå  ärkebiskopen,  hvilken  dock  vid  den  tiden  dog.  Påfven 
nämnde  då  till  ärkebiskop  Mikael  Hildebrand,  en  vän  af  orden,  hvilken 
därför  icke  sågs  med  några  blida  ögon  af  staden  Eiga.  Utsikterna  att 
undvika  en  strid  blefvo  allt  mörkare,  det  svenska  rådet  och  staden  Riga 
afslöto  ett  förbund  hösten  1485.  En  svensk  här  under  befäl  af  Nils 
Eriksson    (gyllenstjärna)   gick  öfver  till  Riga,  och  anfall  från  den  est- 


STEN   STURB  I  RIKSFÖREStInDARB. 


535 


ländska  sidan  skulle  företagas  af  Knut  Posse  och  herr  Ivar  Axelsson. 
Man  inskränkte  sig  dock  till  underhandlingar,  och  den  svenska  truppen 
kunde  återvända  i  maj  1486,  sedan  freden  blifvit  sluten.  På  ordens 
begäran  upphäfde  visserligen  påfven  den  ingångna  öfverenskommelsen, 
men  när  underrättelse  därom  kom  till  Norden,  hade  den  svenska  rege- 
ringen annat  att  tänka  på.  Den  afslöt  i  november  1488  en  fred  med 
den  livländska  orden,  som  kort  därefter  fick  herraväldet  öfver  den 
motspänstiga  staden  vid  Dtlna.  Ett  år  förut  (november  1487)  hade  ett 
nytt  stillestånd,  på  fem  år,  blifvit  slutet  mellan  Sverige  och  Ryssland. 


^i-.mm^ 


389.    MiwMBBitn  öfver  herr  Jens  Holgeraen  på  hans  gård  Glimmingehus  i  Skåne. 

Det  var  förhållandet  till  herr  Ivar  Axelsson,  som  vid  denna  tid 
vållade  den  svenska  regeringen  det  största  bekymret.  De  holländska 
städerna  klagade  enträget  öfver  de  sjöröfverier,  till  hvilka  han  gjorde 
sig  skyldig,  det  svenska  rådet  anmanade  honom  gång  efter  annan  att 
lämna  köpmansskeppen  i  fred,  men  han  ville  icke  lyssna  till  några 
förmaningar  och  vägrade  fortfarande  att  afgifva  trohetsförsäkringar 
för  sina  svenska  län,  inom  hvilka  han  för  öfrigt  tillsatte  danska  fogdar, 
som  hos  folket  väckte  mycket  missnöje.  Gång  efter  annan  försökte 
herr  Sten  på  fredlig  väg  att  förmå  honom  till  eftergift,  men  då  detta 


536 


MEDELTIDENS   SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 


icke  lyckades,  nödgades  han  i  bOrjan  af  åx  1487  att  belägra  Borgholm. 
Herr  Ivar,  som  för  tillfället  befann  sig  där,  förstod  att  smyga  sig  nt 
ur  fästet  och  fara  öfver  till  Visby,  östgötaallmogen  belägrade  Stege- 
borg, som  gaf  sig  i  slutet  af  maj  1487.  Raseborg  nppgafs  till  Knut 
Posse.  En  svensk  flotta  löpte  ut  på  Östersjön.  Men  den  danska  flottan 
hade  också  lupit  ut  och  seglade  på  herr  Ivars  uppmaning  till  Visby. 
Herr  Ivar  underkastade  sig  nu  konung  Hans,  som  till  slottshöfding  på 
Visborg  insatte  skånske  riddaren  Jens  Holgersen  (Ulfstand).  På  åter- 
vägen hade  konungen  ett  sammanträde  med  herr  Sten  Sture  vid  Öland, 
efter  hvilket  herr  Ivar  tvangs  att  återlämna  Borgholms  län  åt  det 
svenska  rådet,  som  lämnade  det  åt  herr  Ivars  måg  herr  Arvid  TroUe. 
Herr  Ivar  Axelsson  dog  hösten  samma  år  på  sitt  slott  Lillö  i 
Skåne.  Hans  änka,  fru  Magdalena,  Karl  Knutssons  dotter,  bosatte 
sig   sedan   i    Söderköping,   där   hon   afled   1495. 

Hansestädema  förhöllo  sig  stiUa 
under  hela  fejden,  ehuru  herr  Sten 
hade  skriftligen  underrättat  dem  om 
orsaken  till  fientligheterna  och  dess- 
utom sändt  den  nyligen  adlade  stock- 
holmsborgaren Matts  Lydke  till  Tysk- 
land för  att  muntligen  underhandla 
med  hansan,  i  hvars  fördel  det  onek- 
ligen borde  hafva  legat  att  få  slut 
på  herr  Ivar  Axelssons  sjöröfverier. 
Men  hansan  bearbetades  i  ett  mot 
^•^1  ^ ^        ^^^    \8k  Sverige   fientligt  syfte  af  såväl  herr 

jfl^  r     Éb      ^        vnk  ^^^^   ^^^  *^  ^^^  danska  regeringen, 

fl       ^NT^S   ^V       J  SlL         hvilken   af  denna   anledning  nu  be- 
P'  \  /     ^        kvämade  sig  till  att  åtminstone  delvis 

tillfredsställa  de  tyska  köpmännens 
anspråk  på  privilegier  särskildt  i 
Norge. 

På  längden  kunde  dock  icke 
något  godt  förhållande  råda  mellan 
köpmännen  och  konung  Hans,  emedan  denne  i  alltför  hög  grad  delade 
de  samtida  stormännens  benägenhet  att  genom  rof  skaffa  sig  vinning 
och  för  egen  räkning  utsände  sjöröfvare,  som  svärmade  omkring  i  Väster- 
hafvet.  Så  mycket  ansåg  han  sig  härmed  vara  i  sin  goda  rätt,  att  när 
lybeckarne  vågade  taga  ett  danskt  fartyg  och  afrätta  en  del  af  dess 
röfvarbesättning,  lät  han  gripa  alla  lybeckare  han  kunde  komma  åt 
och  lägga  beslag  på  deras  varor.  Lybeckarne  vidtogo  naturligtvis  lik- 
nande åtgärder,  hvarpå  man  öfverenskom  om  förlikning,  men  konung 
Hans  lär,  när  han  antog  att  hans  undersåtar  och  deras  varor  voro  fri- 
gifna,  åter  hafva  lagt  kvarstad  på  all  lybsk  egendom  i  riket  och  fort- 
satte  sjöröfveriet.     Under   intryck   af  allt  detta  hade  herr  Sten  Sture 


390.  Matts  Lydkes  vapen j  tecknadt  i  det 

för  honom  af  herr  Sten  och  rådet  år 

1483  utfärdade  sköldebrefvet. 


STEN   STURE  I  RIKSFÖRESTÅNDARE. 


537 


och  hansestäderna  närmat  sig  h varandra  och  ingingo  år  1490  ett  tio- 
årigt vänskapsförbund,  hvarjämte  svenska  regeringen  något  senare  gaf 
Lybeck  rätt  att  af  svenska  fartyg,  som  kommo  in  i  dess  hamn,  upptaga 
en  afgift  som  hjälp  till  utrustande  af  fredsskepp.  Detta  föranledde  de 
danska  sjöröfvame  att  ofreda  svenska  fartyg,  ehuru  herr  Sten  kort  förut 
hade  afgifvit  en  skriftlig  försäkran,  att  han  ville  på  det  samvetsgran- 
naste hålla  den  fred,  som  var  sluten  med  konung  Hans  och  hans  rike. 
När  sjöröfvames  framfart  blef  alltför  svår,  sände  han  till  Danmark  för 
att  begära  ett  unionsmöte.  på  hvilket  denna  och  andra  frågor  kunde 
afhandlas,  men  konungen  begärde,  att  man  skulle  taga  honom  till 
konung  i  Sverige,  så  skulle  sjöröfveriet  upphöra. 

Drottniug  Dorotea  fortfor  att  by  sa  bitterhet  mot  herr  Sten  Sture 
och  gjorde  upprepade  försök  att  ånyo  få  honom  bannlyst  samt  företog 
till  och  med  en  ny  romresa  i  sådant  syfte.  Påfvaxne  voro  dock  icke 
benägna  att  lyssna  till  hennes  framställningar,  och  när  herr  Sten  gjorde 
sig  förtjänt  af  kyrkan  genom  att  bekriga  ryssarne,  som  år  1490,  trots 
det  rådande  stilleståndet,  härjade  Finland,  blef  han  alldeles  fritagen 
från  kyrkans  straff. 

Fru  Dorotea  dog  den  25  november  1495  och  begrofs  i  de  heliga  tre 
konungars  kapell  i  Roskilde  domkyrka. 


Af  den  svenska  kyrkans  biskopar  voro 
vid  denna  tid  de  flesta  mycket  betydande. 
De  utöfvade  ett  ganska  stort  inflytande  på 
Sveriges  öden,  så  mycket  mera  som  de 
höllo  troget  tillsammans  under  sin  mäktige 
ledare  ärkebiskop  Jakob  Ulfsson. 

Denne,  en  man  af  adlig  börd  med  en 
örnfot  i  sitt  vapen,  hade  i  utlandet  vunnit 
magistergrad  och  tjänstgjorde  sedan  vid 
domkyrkorna  i  Uppsala  och  Växjö,  till  dess 
han  år  1496  af  påfven  nämndes  till  ärke- 
biskop. 

Han  var  en  stark  ande,  rikt  begåfvad, 
med  mycken  klokhet,  med  stor  förmåga  att 
styra,  med  mycken  kärlek  till  fosterlandets 
förkofran  men  därjämte  alltför  mån  om 
makten  och  om  egen  vinning,  hätsk  mot 
den,  som  stod  honom  i  vägen,  icke  synner- 
ligen noggrann  i  sina  uppgifter,  när  det 
gällde  att  mot  en  ovän  framkasta  beskyll- 
ningar, hvilka  han,  van  att  väl  föra  pennan,  förstod  att  göra  sanuolika. 
Sitt  stift  skötte  han  med  mycken  omsorg,  omhuldade  andliga  stiftelser. 


391.  Ärkebiskop  Jakobs  bild  och 
vapen,  broderadt  på  en  mässhake, 
som  han  år  1482  skänkt  till  Upp- 
sala domkyrka. 


392.    Linköpings  domkyrkas  högkor. 


STEN  STURE   I  RIKSFÖRESTÅNDARE. 


539 


gynnade  Vadstena,  ifrade  för  fru  Katarinas  helgonförklaring,  utdelade 
aflat,  anskaffade  reliker,  och  ehuru  han  redan  år  1501  sade  sig  vara  tryckt 
af  hög  ålder  och  nära  döden,  finna  vi  honom  flera  år  senare  på  visita- 
tionsresor  i  det  vidsträckta  stiftets  nordligaste  delar.  Till  sist  kände 
han  sina  krafter  svikta,  han  nedlade  år  1514  sitt  ämbete  och  tillbragte 
sina  sista  åtta  år  (till  år  1522)  i  det  af  herr  Sten  Sture  och  honom  grund- 
lagda kartusianerklostret  Mariefred  bredvid  Grripsholm.  Vi  finna  hans 
vapenmärke  i  månget  af  stiftets  kyrkohvalf  och  på  många  åt  guds- 
tjänsten helgade  föremål.  Den  vackraste  vård  har  han  dock  rest  åt 
sitt  minne  genom  sitt  nit  för  den  vetenskapliga  undervisningen.  Han 
fordrade  af  sina  kaniker  vetenskapliga  studier,  han  grundlade  hög- 
skolan i  Uppsala,  och  när  i  hans 
stift  irrläror  predikades,  befallde 
han  skolmästaren  i  Uppsala  att 
genom  tjänlig  undervisning  mot- 
arbeta dem. 

Biskop  Henrik  Tidemansson 
tillhörde  i  all  sin  tid  östgöta- 
stiftet. I  dess  norra  del  var  han 
född,  sina  tidigare  tjänstår  till- 
bragte han  i  Linköping,  och  dess 
biskopsstol  innehade  han  från 
1465  till  de  sista  dagarna  af  år 
1500.  Ett  storartadt  vittnesbörd 
om  hans  nit  för  kyrkans  förhär- 
ligande i  det  yttre  afgifver  det 
under  hans  tid  fullbordade  koret 
i  Linköpings  domkyrka,  h vilket 
från  början  blifvit  uppfördt  i 
romansk  stil  men  nu  ombyggdes 
af  mästare,  inkallade  från  Köln, 
i  gotisk  (fig.  392).  Sin  plikt  att 
hålla  tillsyn  öfver  Vadstena  kloster  skötte  han  med  drift  och  gjorde 
så  täta  besök  i  staden,  att  han  fann  det  nödigt  att  där  åt  sig  uppföra 
ett  särskildt  hus  (fig.  393).  Såsom  de  andliga  i  medeltidens  början 
sörjde  han  för  anläggande  af  vägar  och  broar,  men  att  han  ingalunda 
glömde  det,  som  tillkom  1400-talets  något  förvärldsligade  kyrkofurstar, 
därom  vittnar  än  i  dag  ruinen  af  Munkeboda,  den  fasta  biskopsgård, 
som  han  uppförde  på  en  holme  i  Motala  ström,  just  där  denna  rinner 
ut  i  Roxen. 

Samma  begär  att  åt  sig  och  sina  efterträdare  uppbygga  fasta  bygg- 
nader lades  i  dagen  af  skarabiskopen  Brynjulf  Gerlaksson,  af  hvars  sten- 
hus vid  Husaby  nu  kvarstår  allenast  föga  mera  än  den  ena  väggen.  Hög- 
tidssalen i  det  inre  hade  väggarna  smyckade  med  bilder  af  skara- 
stiftets biskopar,  och  under  hvar  bild  fanns  en  rimmad  skrift,  i  hvilken 


393.    Biskopahuset  i  Vadstena. 


540         MEDELTIDBNS  8ENARB  SKBDB.   UNIONSTIDEHVARFVET. 

biskopens  öden  och  karaktär  omtalades.  Under  sin  egen  bild  satte 
herr  Brynjulf  en  from  bön.  Han  valdes  till  biskop  år  1478  och  lefde 
till  år  1505. 

Minnen  af  en  vida  större  verksamhet  hafva  vi  efter  Konrad  eller 
Kort  Rogge,  en  borgarson  från  Stockholm,  hvilken  från  ärkedjäkne- 
dömet  i  Uppsala  kallades  till  biskopsämbetet  i  Strängnäs  och  sedan 
förvaltade  detta  med  kraft  i  något  mer  än  två  årtionden  (1479 — 
1501).  Under  honom  fullbordades  Strängnäs  domkyrka,  och  dess  altaren 
pryddes  med  dyrbara  konstverk,  af  hvilka  stod  främst  det  dyrbara  i 
Bryssel  arbetade  altarskåpet,  hvars  målningar  äro  utförda  af  en  stor 
mästare.  Bland  målningarna  i  Flöda  kyrka  ses  biskopens  vapensköld, 
tvenne  korslagda  horn  (det  s.  k,  kylevapnet).  Äfven  uppförde  biskop 
Konrad  det  starka  stenhuset  på  Tynnelsö,  hvilket  var  rikligen  försedt 
med  stridsvapen  och  således  kunde  i  nödfall  gifva  ett  säkert  skydd. 

Något  tidigare  faller  Lydeka  Abelssons  biskopsdöme.  Han  var 
kyrkoherde  i  Munktorp  och  ksJlades  därifrån  till  biskopsstolen  år  1465. 
Under  hans  tid  (1465 — 1487)  ombyggdes  koret  i  Västerås  domkyrka. 

Tre  biskopar  skötte  under  denna  tid  det  lilla  Växjöstiftet,  Gud- 
mund Nilsson  1470—1476,  magister  Nils  Olofsson  1476—1494  och  Inge- 
mar Petersson,  stiftets  siste  katolske  biskop.  Alla  deltaga  i  rådsför- 
samlingar, men  ingen  af  dem  utöfvar  någon  synnerlig  inverkan  på 
fosterlandets  öden. 

Ett  vida  viktigare  stift  var  det  finska:  mycket  återstod  där  ännu 
att  göra  i  kyrkligt  hänseende,  och  den  ständigt  hotande  faran  från 
öster  kräfde  biskopar  med  mod  och  klokhet.  Sådana  voro  ock  de  två, 
som  under  denna  tid  styrde  stiftet,  magister  Kort  Bitz  (död  1489),  som 
inlade  stora  förtjänster  genom  kyrkliga  stadgar  och  stiftelser,  och 
Magnus  Nilsson  (död  1500),  med  en  stjärna  och  ett  kors  i  vapnet.  Han 
verkade  med  mycken  ifver  för  landets  försvar  och  för  en  förbättrad 
anordning  af  de  kyrkliga  angelägenheterna. 

Trots  den  reformatoriska  rörelse,  som  fru  Birgitta  framkallat,  mär- 
ker man  icke  under  denna  period  vittnesbörd  om  ett  fortsatt  genom- 
gående förbättrande  inom  kyrkan;  i  detta  afseende  voro  dock  förhål- 
landena i  Sverige  desamma  som  i  utlandet.  Under  Jöns  Bengtssons 
tid  hade  till  och  med  de  yttre  kyrkliga  förhållandena  blifvit  försum- 
made. I  detta  afseende  inträdde  en  afgjord  förändring  till  det  bättre 
under  ärkebiskop  Jakobs  tid.  Han  sammankallade  en  biskopssynod  i 
Arboga  år  1474  —  den  sista,  som  omtalas  i  vår  medeltids  urkunder; 
de  beslut  som  där  fattades  voro  många  och  allvarliga. 

För  gudstjänstens  värdiga  firande  hade  man  mycken  omtanke,  och 
frikostiga  gåfvor  lämnades  till  kyrkliga  stiftelser  af  andlige  och  lek- 
män. TUl  uppmuntran  af  den  enskilda  gifmildheten  utfärdades  det 
ena  aflatsbrefvet  efter  det  andra,  och  hvad  verkan  de  hade  synes  bäst 
af  den  mängd  målningar,  hvilka  denna  tid  anbragtes  på  kyrkornas 
hvalf  och   väggar,  de  rikt  utsirade,  med  snidade  bilder  och  målningar 


STBN  STURE  I  RIKSFÖRESTÅNDARE. 


541 


prydda   altarskåp,   som  uppsattes  på  altarena,  de  mässkläder  med  fina 
broderier,  som  skänktes  till  kyrkornas  klädkammare. 


394.    Det  målade  trähvalfvet  i  Södra  Råda  kyrka,  Värmland,  år  1494. 

De  gamla  klosterstiftelserna  fortlefde,  och  till  dem  kommo  under 
herr  Sten  Stures  tid  tvenne  nya;  en  riddare  och  hans  fru  anlade  i 
Husby  socken  i  Dalarne  ett  cistercienserkloster,  som  de  kallade  Gruds- 
berg;  herr  Sten  Sture  och  fru  Ingeborg  Åkesdotter  skänkte  Gripsholm 
till  ett  kloster  af  den  i  Frankrike  uppkomna  kartusianerorden  (char- 
treux),  hvilken  fordrade  af  sina  medlemmar  en  strängare  enslighet,  än 
annars  klosterreglema  föreskrefvo.  Det  nya  klostret  kallades  Marie- 
fred. I  öfrigt  lämnade  denna  tid  klosterlefnaden  mycket  att  önska. 
Det  är  redan  omtaladt,  huru  konung  Karl  Knutsson  begärde  en  refor- 
mation däraf,  och  år  1487  väcktes  fråga  om  en  reform  af  birgittiner- 
nas  orden.  Vi  få  emellertid  icke  af  de  två  nyss  omtalade  kloster- 
stiftelserna tro,  att  man  öfverallt  omfattade  klostren  med  slösande 
välvilja;  från  månget  håll  klagas  öfver  klostrens  nödställda  belägenhet. 


542  MEDELTIDENS  SENARE   SKEDE.      UNIOXSTIDBHVARFYET. 

Sinnena  hade  för  öfrigt  vid  denna  tid  blifvit  i  betydlig  mån  dragna 
från  den  svärmiskt  idealistiska  sinnesriktningen,  uppmärksamheten 
riktades  vida  mer  än  förr  varit  händelsen  åt  naturen,  hvilket  icke  minst 
röjer  sig  i  konstens  utpräglade  realistiska  hållning,  men  med  en  sådan 
riktning  stämmer  klosterlifvet  föga  öfverens. 

Redan  på  konung  Eriks  af  Pommern  tid  hade  man  bos  påfven  an- 
hållit att  få  några  svenskar  inskrifna  bland  helgonens  tal.  Frågan 
om  helgonförklaringen  uppsköts  alltjämt,  men  med  tillstånd  af  påfven 
skrinlades  högtidligen  benen  af  fru  Katarina  Ulfsdotter  1489  och  af 
biskop  Brynjulf  Algotsson  1492.    De  andras  ben  skrinlades  senare. 

Mot  de  nödlidande  visade  man  mycken  välvilja.  Hospitalen  hug- 
nades med  andliga  förmåner  och  i  ett  par  stift  inrättades  härbärgen 
för  ålderstigna  präster,  som  hade  lämnat  sina  pastorat  och  eljest  hade 
fått   gå   land  och  rike  omkring  för  att  tigga  sig  till  lif vets  uppehälle. 

^^n<ipitWtoliiicieaiJM<ginfrfl«lfe6nelto 
fflndcmoiiOttC  fiilicfc6e  »wiKCPerooto  gSoccfe» 

|i^ttiSrmlilRl(^owod0  fOiodsa^^ 
ll&tfcdxi^copfifqecmäiécioifbi^ 

395.    Början  af  Vita  Catherine. 

Inom  det  litterära  området  fanns  under  1400-talets  sista  årtionden 
föga  lifskraft.  Några  större  verk  skrefvos  icke,  man  nöjde  sig  i  all- 
mänhet med  att  afskrifva  det  föregående  århundradets  skrifter  och  att 
öfversätta  främmande  uppbyggelseskrifter.  En  rik  verksamhet  som 
öfversättare  utvecklade  särskildt  under  åren  1469 — 1491  Jöns  Budde 
eller  Eäk,  broder  i  Nådendals  kloster. 

Men  —  och  detta  är  ett  af  detta  tidskiftes  märkligaste  drag  — 
man  nöjde  sig  icke  längre  med  att  afskrifva  böcker.  Läslusten  var  så 
stor  och  begäret  att  medelst  det  skrifna  ordet  verka  inom  vida  kretsar 
så  mäktigt,  att  man  äfven  i  Sverige  fann  det  nödigt  att  begagna  sig 
af  den  nyligen  uppfunna  boktryckarkonsten.  Redan  vid  pass  år  1475 
hade  en  tysk  boktryckare  kommit  till  Stockholm  och  tryckte  där  en 
skildring  af  den  heliga  Katarina  Ulfsdotters  lefverne  och  under.  Ar 
1483    var   en   annan    boktryckare  Johan  Snell  i  Stockholm  och  tryckte 


STEN  STURE   I  RIKSFÖRESTÅNDARE. 


543 


en  med  träsnitt  utstyrd  samling  af  latinska  fabler  under  titel  Dyalogus 
creaturarum  moralizatus.  År  1491  och  1492  trycktes  för  Vadstena 
klosters  räkning  i  Lybeck  den  heliga  Birgittas  Uppenbarelser  i  816 
exemplar  —  en  den  tiden  stor  upplaga.  Något  senare  (1495)  upprät- 
tades inom  klostret  ett  eget  tryckeri,  hvilket  dock  redan  samma  år  för- 
stördes af  en  vådeld.  Vid  samma  tid  arbetade  i  Stockholm  boktryckaren 
Johan  Smed  (Faber),  hvars  namn  läses  på  den  första  bok,  som  blifvit 
tryckt  på  svenska  (1495),  en  öfversättning  af  den  franske  teologen  Johan 
Gersons  af  handling  >0m  djäfvulens  frestelse».  Fru  Ingeborg,  herr  Sten 
Stures  maka,  lät  år  1498  trycka  ett  latinskt  arbete  »Om  nyttan  af 
jungfru  Marias  psaltare».  Den  nya  konstens  bästa  kunder  voro  dock 
andliga.  Vid  denna  tid  trycktes  för 
flera  stift  de  för  gudstjänsten  nödiga 
handböckerna. 

Begäret  att  trycka  gick  hand  i 
hand  med  sträfvandet  att  i  landet 
införa  en  bättre  undervisning.  Allt 
allmännare  blef  seden,  att  svenska  män 
besökte  främmande  universitet,  och  allt 
lifligare  blef  därigenom  önskan  att 
inom  Sverige  få  en  högskola  liknande 
de  utländska.  Vi  hafva  sett,  att  tan- 
ken därpå  vaknade  redan  under  1400- 
talets  förra  hälft.  Den  28  februari 
1477  gaf  påfven  Sixtus  IV  tillstånd 
att  i  Uppsala  inrätta,  under  ärke- 
biskopen såsom  kansler,  ett  »studium 
generale»  för  teologi,  juridik,'  medicin 
och  filosofi,  med  Bolognas  universitet 
som  förebild.  Riksföreståndaren  och  riksrådet  hälsade  med  glädje  påfvens 
bulla  och  utfärdade  redan  den  2  juli  samma  år  privilegier  för  den  nya 
högskolan  i  öfverensstämmelse  med  dem,  som  voro  gifna  det  frejdade 
universitetet  i  Paris,  och  i  Kalmar  recess  af  år  1483  begärdes  af  konung 
Hans,  att  han,  riket  till  heder  och  värdighet,  skulle  besörja,  att  uni- 
versitetet i  Uppsala  förblef  vid  full  makt  till  evig  tid,  efter  rikets  råds 
rade.  Före  århundradets  slut  förelästes,  såvidt  man  kan  se  af  ännu 
bevarade  anteckningar,  i  teologi  och  filosofi.  Som  lärare  vid  det  nya 
universitetet  verkade  bland  andra  magister  Ericus  Olai,  till  dess  han 
erhöll  dekanvärdigheten  år  1479.  Hans  föreläsningar  öfver  Mattei 
evangelium  förvaras  ännu  i  Uppsala  bibliotek.  Vi  hafva  redan  omtalat 
hans  historiska  arbete.  En  af  honom  öfversatt  psalm  trycktes  i  Upp- 
sala år  1515.     Magister  Ericus  afled  julaftonen  år  1486. 

Konsten  bibehöll  ännu  fullständig  medeltidskaraktär.  Den  arbetade 
fortfarande  i  kyrkans  tjänst.  Åf  konstnärer  från  denna  tid  förtjänar 
särskildt   nämnas   pärlstickaren   och  målaren  Albert,  bosatt  vid  Stads- 


396.  Målning  i  Kalmar  kyrka,  Uppland. 


lii''i'if,A,i  '■'!  i  11 

y  W.liJllil  UIlXILmIili  .|Il  uJliIimm 


STSK  STURES  I  £IESFÖRBST1nDABS.  545 

smédjegatan  i  Stockholm,  hvUken  från  och  med  1480-talet  prydt  många 
kyrkor  med  målningar.  Bland  de  nn  dessvärre  f(totörda  i  Kalmar  kyrka 
i  Uppland,  målad  år  1485,  förekom  skölden  med  tre  kronor,  hållen  af 
en  riddersman  och  en  bonde.    Därbredvid  lästes  de  latinska  verserna: 

Gentes  scitote,  quod  claret  Suecia 

vicine  si  ve  remote,  plebeque  militia. 

Det  är:  Veten,  I  folk,  som  bon  fjärran  eller  när,  att  Sverige  är  härligt 
genom  sitt  ridderskap  och  sin  allmoge. 

Så   fick   den   fosterländska  rörelsen  ett  erkännade  äfven  i  kyrkan. 

Kort  efter  1300-talets  midt  skedde  en  ändring  i  dräkten:  de  vida, 
fotsida. kläderna  eirsattes  af  tätt  åtsittande  och  korta.  Under  den  äldre 
herr  Stens  tid  fann  man  den  snäfva  dräkten  opraktisk.  De  delar  af 
kläderna,  som  voro  mest  ägnade  att  hindra  kroppens  rörelser,  vid  ax- 
larna, armbågarna  och  knäna,  gjordes  vidare,  hvarefter  man  i  dem 
gjorde  urskärningar,  som  fylldes  med  tyg  af  olika  färg.  Liksom  man 
på  1300-talet  klagade  öfver  de  nya  moderna,  så  såg  mången  vid  slutet 
af  1400-talet  en  våda  för  landet  i  den  nya  ändringen.  Riksrådet  ansåg 
då  lämpligt  att  uttala  sig  mot  den  nya  seden. 


De  stora  ätterna  voro  vid  denna  tid  på  följande  sätt  representerade. 

Herr  Sten  Sture,  till  skillnad  från  den  liknämnde  senare  riksföre- 
ståndaren sedermera  ofta  kallad  »gamle  herr  Sten»,  var  vid  denna  tid 
den  ende  kvarlefvande  medlemmen  af  sin  släkt.  Han  lefde  i  ett  lyck- 
ligt men  barnlöst  äktenskap  med  den  kloka  och  modiga,  för  litteratur, 
konst  och  kyrkliga  ting  varmt  nitälskande  fru  Ingeborg  Åkesdotter 
(Tott).  Bland  många  hvalfmålningar,  på  månget  kyrkligt  kärl  ser  man 
Sture-   och   tottvapnen,   som  vittna  om  de  frikostiga  gifvarnes  fromhet. 

Herr  Stens  syster  Birgitta  var  gift  med  herr  Johan  Kristersson 
(Vasa)  till  Rydboholm,  död  1477.  Dennes  ätt  spelade  icke  längre  samma 
framstående  roll  som  under  den  pommerske  Eriks  och  Karl  Knutssons 
regeringar.  Den  orolige  men  manhaftige  herr  ISrik  Karlsson,  som  var 
bosatt  i  Östergötland,  fick  ett  blodigt  slut  år  1491.  Herr  Krister  Johans- 
son (Vasa),  konung  Gustafs  farbroder,  deltog  under  åren  1489— -1493  i 
rådets  förhandlingar  och  var  en  tid  höfvitsman  på  Kalmar  slott.  Ko- 
nung Grustafe  fader,  herr  Erik  Johansson  till  Rydboholm,  uppträder, 
när  motståndet  begynnes  mot  hans  morbroder  herr  Sten  Sture,  på  den- 
nes sida. 

De  mäktigaste  af  Tottsläkten,  herrar  Ivar,  Erik  och  Laurens,  far- 
bröder till  herr  Stens  fru,  Ingeborg,  äro  förut  omtalade.  Fru  Ingeborgs 
broder  Jörgen  deltog  som  svensk  rådsherre  i  rikets  ärenden  till  och 
med   år   1486,   den  andre  brodern,  Hans,  var  lagman  i  Närke  och  höf- 

Sveriget  historia.     II.  85 


546  MBDELTIDBNS  6SNARB  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

ding  en  tid  på  Kalmar  slott,  en  tid  på  Oresten,  i  hvars  närhet  han 
kort  före  jul  1492  dödades  af  en  bonde. 

Bielkarnes  hufvudmän  vid  denna  tid  äro  herr  Ture  Turesson  till 
Kråkerum,  lagman  på  Öland,  samt  efter  hans  död,  vid  slutet  af  1480- 
talet,  sönerna  Sten,  Peder  och  Erik.  Herr  Sten  till  Refvelsta  var  lag- 
man i  Västmanland  sedan  1494  och  lefde  ännu  vid  tidehvarfvets  slut. 
Herr  Peder  till  Kråkerum  var  en  tid  höfding  på  Kalmar  slott  och  sedan 
på  Stäkeholm  och  blef  till  sist  konung  Kristiern  II:s  råd.  Den  ädle 
herr  Erik,  som  senare  än  de  andra  deltog  i  handläggningen  af  rikets 
angelägenheter,  förde  befälet  först  på  Stockholms  slott,  sedan  på  Stege- 
borg 1494 — 1499  och  sist  på  Viborg. 

Oxenstiernoma  hade  liksom  Vasame  förlorat  i  betydelse.  Herr 
Bengt  Kristersson  till  Salsta  deltog  i  riksrådets  förhandlingar  1489 — 
1495;  efter  1497  inträdde  i  rådet  brodern,  den  orolige  herr  Sten  till 
Salsta,  som  tillställde  tre  uppror  och  slutligen  dog  i  filngelse,  och  sonen 
herr  Krister  Bengtsson  till  Steninge.  Till  de  släkter,  som  vid  denna 
tid  förlorade  i  betydelse,  få  vi  vidare  räkna  ätten  Natt  och  dag,  som 
vid  denna  tid  representerades  af  herr  Nils  Sture,  död  1494,  och  hans 
son  Svante,  som  aldrig  antog  Sturenamnet;  vidare  ätterna  Bonde,  Grren, 
Svarte  Skåning  som  utslocknade  1494,  Vinstorpaätten,  som  utgick  å 
manssidan  med  herr  Göran  (Örjan)  Karlsson,  herr  Sten  Stures  anhän- 
gare, Ekaätten,  h vilken  efter  år  1471  icke  räknade  mer  än  en  medlem 
i  rådet,  Magnus  Karlsson,  morfar  till  konung  Gustaf,  och  Hammar- 
stadsätten  (natt  och  dag  på  längden),  som  nu  antagit  Griparnes  vapen 
och  af  hvilken  herr  Nils  Bosson,  lagman  i  Östergötland  sedan  1497,  var 
en  tämligen  ombytlig  och  egennyttig  man. 

Sparrarne,  som  en  tid  varit  ganska  fåtaliga,  hade  under  denna  tid 
fyra  af  sina  medlemmar  i  riksrådet,  nämligen  herr  Fader  Ulfsson  på 
Ängsö,  dennes  söner  herr  Nils  till  Hjulsta  och  Bengt  på  Aspnäs  samt 
Sigge  Larsson.  Släkten  med  en  lilja  i  skölden  representeras  af  herr 
Greger  Mattsson  till  Tyresö,  lagman  först  i  Västmanland,  sedan  i  Upp- 
land (död  1494),  och  hans  son  herr  Bengt.  Ätten  med  en  tillbaka- 
seende ulf  i  skölden  hade  fyra  medlemmar  i  rådet,  herr  Staffan  UKsson, 
lagman  i  Västmanland  (död  1478),  herr  Arend  Bengtsson  till  Nynäs 
samt  hans  söner  Bengt  på  Ekolsund  och  Johan  till  Sjöholm,  lagman  i 
Södermanland. 

Bland  de  släkter,  som  jämförelsevis  kunna  sägas  sent  hafva  upp- 
trädt  i  den  svenska  medeltidens  histora,  förtjäna  följande  omnämnas. 
Den  gamle  Arvid  Trolle  till  Bergkvara,  lagman  i  Östergötland  och  sedan 
(efter  1497)  i  Tiohärad,  afled  år  1505.  Hans  son  Erik,  gift  med  herr 
Gustaf  Karlssons  (gumsehufvud)  änka,  inträdde  år  1487  i  rådet  och  blef 
något  senare  lagman  i  Närke.  Herr  Eskil  Isaksson  (baner)  till  Vängarn 
deltog  i  rådsförhandlingarna  till  år  1480.  Sonen  herr  Knut,  lagman 
först  i  Västmanland,  från  år  1494  i  Uppland,  var  en  af  herr  Sten 
Stures  trognaste  anhängare,  hans  broder  Nils  Eskilsson  till  Djursholm 


STEN  8TUKE  I  RIKSFÖKESTÅNDARE.  547 

inträdde  år  1501  i  rådet.  Herr  Erik  Eriksson  (gyllenstjäma)  till 
Fågelvik,  en  tid  lagman  i  Tiohärad,  öfverlefde  icke  många  år  sin  svär» 
fader  konung  Karl.  Af  sönerna  afled  Nils  år  1495  som  höfvitsman  på 
Viborg,  den  yngre  herr  Erik  Eriksson  till  Fågelvik  dog  år  1502  som 
lagman  i  Västergötland.  Till  de  nyaste  ätterna  höra  äfven  bröderna 
Knut  (död  1500)  och  Nils  Posse  från  Västergötland,  Joakim  Fleming  i 
Finland,  Klaus  Henriksson  (Horn)  till  Åminne,  lagman  i  södra  Finland, 
Jöns  Knutsson  till  Falem  i  Västergötland  (med  tre  rosor  i  skölden)  och 
dennes  son,  den  sedermera  sorgligt  ryktbare  herr  Ture  Jönsson,  som  år 
1499  blef  lagman  i  Västergötland.  Med  deras  ätt  är  icke  att  förväxla 
ätten  med  en  ros  i  skölden,  hvilken  vid  denna  tid  representeras  af  herr 
Ulf  Pedersson  till  Ervalla. 

En  ganska  märklig  man  under  detta  tidehvarf  var  herr  Nils 
Klausson  till  Vik,  till  börden  dansk  men  genom  sina  släktförbindelser 
och  sitt  lifs  verksamhet  svensk.  Han  blef  1473  höfding  på  Älfsborg 
och  fick  som  sådan  af  det  svenska  riksrådet  rätt  att  förklara  konungen 
af  England  krig.  Några  engelsmän  hade  nämligen  tagit  ett  skepp,  som 
tillhörde  herr  Nils,  engelsk  domstol  hade  tillerkänt  honom  skadeersätt- 
ning, men  konungen  af  England  betalade  honom  intet,  lät  ej  ens  förstå, 
om  han  någonsin  skulle  få  sin  förlust  ersatt.  Det  svenska  riksrådet 
gaf  då  år  1495  herr  Nils  tillåtelse  att  tiUägna  sig  engelska  undersåtars 
egendom,  till  dess  han  fått  nöjaktig  ersättning. 

Detta  visar,  huru  föga  utvecklade  rättsbegreppen  då  voro.  Att 
plundra  till  sjöss  ansågs  denna  tid  af  mången  icke  vara  någon  tadel- 
värd gärning,  men  herr  Sten  Sture,  som  ville  hafva  lugn  på  hafvet  och 
fred  med  hansan,  såg  icke  mellan  fingrarna  med  afseende  på  sådant. 
Riksrådet  Otte  Torbjörnsson,  herr  Nils  Klaussons  företrädare  i  befölet 
på  Älfsborg,  hade  plundrat  tvenne  danzigska  fartyg,  och  då  han  icke 
var  nog  rik  att  betala  den  skadeersättning  som  fordrades,  blef  han  dömd 
till  döden  och  afrättades  år  1474. 

Lagskipningen  inom  landet  sköttes  fortfarande,  vid  underrätt,  af 
häradshöfdingar  valda  af  menigheten.  I  Svealandskapen  reste  lagman- 
nen omkring  och  höll  lagmansting  i  hvart  härad,  men  i  de  öfriga  delarna 
af  det  gamla  Sverige  samlades,  efter  gammal  sed,  alla  lagsagans  in- 
byggare på  ett  gemensamt  tingsställe.  I.  Finland  utöfvades  domar- 
makten i  andra  instansen  af  den  landsrätt,  som  drottning  Margareta 
hade  där  infört.  Herr  Sten  Sture  reste  årligen  omkring  i  de  olika 
lagsagorna  för  att  i  enlighet  med  lagens  föreskrifter  utöfva  den  konun- 
gen tillkommande  domsrätten;  ibland  förordnade  han  rådsherrar  att  i 
sitt  ställe  döma. 

Några  nya  förordningar  utfärdades,  men  de  gingo  i  allmänhet  ut 
på  att  gynna  de  privilegierade  klasserna.  För  deras  xinderlydande 
mildrades  straffet  för  stöld  af  boskap,  landbomas  skyldigheter  blefvo 
närmare  bestämda,  och  man  sökte  göra  jakten  till  en  uteslutande  före- 
trädesrättighet för  adeln. 


548  MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.     UNIONSTIDEHVAKFVET. 

Såsom  en  märklighet  förtjänar  omnämnas,  att  när  Hans  Åkesson 
(Tott)  år  1483  tillträdde  Kalmar  län,  anmodades  lian  att  tillse,  att  ek- 
skogen i  länet  hädanefter  skonades  mer  än  förut.  Några  egentliga  för- 
ordningar till  skydd  för  jordbruket  och  skogen  förekommo  ännu  icke. 
Bergsbruket  bedrefs  med  mycken  flit  och  synes  hafva  lämnat  god  af- 
kastning.  Den,  som  upptog  nya  silfvergrufvor  å  frälsegrund,  ägde  enligt 
ett   rådsbeslut   rätt   att  begagna  dem  utan  erläggande  af  någon  skatt. 

Handeln  låg  fortfarande  i  hansans  händer  men  tillkom  denna  dock 
icke  så  godt  som  uteslutande.  Sex  veckor  hvar  höst  fingo  tyska  köpmän 
handla  fritt  i  Kalmar,  Söderköping  och  Ny  Lödöse.  Regeringen  be- 
stämde tidtals  arbetslönernas  storlek  samt  priset  för  hvarjehanda  varor 
och  arbeten.  TUl  förmån  för  städerna  förnyades  gång  efter  annan 
landslagens  förbud  mot  så  godt  som  all  handel  på  landet.  I  allmänhet 
voro  vid  denna  tid  städerna  föremål  för  mycken  omsorg.  Ny  Lödöse 
—  den  nu  s.  k.  Grammalstaden  vid  Göteborg  —  anlades  1473,  östhammar 
flyttades,  Lidköping  utvidgades.  TUl  förmån  för  Stockholm  utfärdades, 
kort  efter  det  herr  Sten  Sture  hade  återkommit  till  regeringen,  ett 
förbud  för  städerna  vid  Bottnen  att  drifva  handel  på  utlandet. 

Under  herr  Stens  första  regeringsår  var  förhållandet  mellan  silfver- 
och  penningmark  som  1 : 9  men  sjönk  snart  ända  till  1:11  —  alltså  en 
fortgående  försämring  af  myntet.  Herr  Sten  lät  slå  örtugar  och  brak- 
teater men  införde  en  ny  myntsort,  halförtugar,  något  senare  kallade 
fyrkar  (=  fyra  penningar).  Halten  å  örtugarna  nedsattes  från  tiolödig 
till  åttalödig,  halförtugama  slogos  af  sexlödigt  sUfver.  Brakteatemas 
halt  var  ännu  sämre.  Ännu  en  annan  nyhet  förekommer  å  herr  Stens 
mynt,  nämligen  årtal  för  de  olika  myntordningarna  (1478  och  1480). 
Prof  på  herr  Stens  mynt  lämnas  af  fig.  398 — 407.  För  att  icke  minska 
tillgången  på  silfver  var  det  år  1493  tal  om  att  belägga  utförsel  af 
siKver  och  mynt  med  dödsstraff.  Penningtillgången  var  alltid  knapp. 
Men  de  25  är,  under  hvilka  herr  Sten  hade  styrt  Sverige,  voro  de 
lyckligaste  och  lugnaste  man  på  lång  tid  hade  haft.  Kärt  blef  i  följd 
däraf  hans  namn  för  det  svenska  folket,  i  hvilket  han  ock  såg  sitt 
fastaste  stöd. 


Året  1493  blef  synnerligen  viktigt  för  utvecklingen  af  Sveriges  öden. 

Ryssarne  hade  gång  efter  annan  brutit  det  år  1487  afslutna  stiUe- 
ståndet,  och  när  det  utgick,  år  1492,  visade  de  sig  föga  benägna  att 
förnya  det.  De  anlade  midt  emot  Narva  ett  fäste,  Ivangorod,  som 
hindrade  svenskarne  att  landvägen  underhålla  förbindelsen  med  den 
livländska  ordens  land,  och  när  underhandlingar  slutligen  kommo  till 
stånd,  klagade  de  öfver  uppförandet  af  Olofsborg  samt  fordrade  att 
återfå  landet  i  öster  och  norr  om  Saimen,  hvilket  alltsedan  år  1323  hade 
räknats  till  Sverige.    Man  var  i  Finland  beredd  på  fejd.    Åbobiskopen 


STEN  STURE  I  RIESFÖRESTInDARE. 


549 


398.    Stockholmsörtug  utan  årtal 
Perioden  1470—1477. 


399.    StockholmaöHug  1478. 


400.  401. 

Stockholms  halförtugar  1478. 


402.    Stockholmsörtug  1480. 


403.    Stockholms  halförtug  1480. 


404.  405. 

Västeråsörtugar. 


406.     Västerås  halförtug. 


407.    Äboörtug. 


550  MEDBLTIDJD7S  SBKikBB  SEKBB.      UNIONSHDEHVARFVBT. 

Magnus  Nilsson,  Knut  Posse  m.  fl.  lågo  nnder  vintern  1492 — 1493  i 
trakten  af  Viborg,  och  man  förde  underhandlingar  med  orden  om  ett 
försvarsförbund. 

Just  vid  denna  tid  började  konung  Hans  förnya  sina  bemödanden 
att  vinna  Sveriges  krona.  Han  var  dock  icke  den  ende,  hvars  håg 
lockades  af  denna:  hans  broder  hertig  Fredrik  ville  gärna  hafva  den, 
och  den  tyske  konungen  Maximilian  I  sände  1492  en  af  sina  rådsherrar 
till  Sverige  för  att  verka  för  hans  val. 

Dessa  de  främmande  furstarnes  sträfvanden  kunde  icke  undgå  att 
utöfva  något  inflytande  på  sinnena  i  Sverige,  där  ingalunda  alla  voro 
nöjda  med  den  dåvarande  ställningen.  Herr  Sten  hade  å  sin  sida  varit 
missbelåten  med  det  ljumma  understöd,  som  lämnades  honom,  och  hade 
mer  än  en  gång  velat  nedlägga  regeringen.  Han  fordrade  ånyo  be- 
frielse från  den  tunga  bördan  vid  ett  talrikt  besökt  rådsmöte,  som  mid- 
sommarstiden 1493  hölls  i  Tälje,  men  rådet  bad  honom  så  enträget  att 
stå  kvar,  att  han  gaf  efter,  och  man  lofvade  honom  bistånd  och  lydnad. 
Men  på  samma  gång  bestämdes,  att  han  icke  fick  på  eget  bevåg  taga 
från  någon  hans  län,  ej  heller  ensam  döma  någon  af  rikets  råd.  Vid 
samma  tillfälle  underhandlades  med  Lybeck  om  ett  förbund  till  gemen- 
samt försvar  och  stadfästes  freden  med  den  livländska  orden,  med 
hvilken  underhandlingarna  skulle  fortsättas  angående  ett  förbund  mot 
Ryssland.  Så  mycket  viktigare  blef  denna  fråga,  som  konung  Hans 
hade  inledt  underhandlingar  med  Ryssland,  hvilka  ledde  därhän,  att  en 
rysk  beskickning  afslöt  i  Köpenhamn  den  8  november  1493  ett  förbund 
med  konung  Hans,  ett  förbund,  som  var  riktadt  mot  Sverige. 

I  maj  månad  1494  hölls  ett  unionsmöte  i  Ny  Lödöse.  Man  för- 
nyade här  beslutet  af  år  1483,  att  ett  af  görande  unionsmöte  skulle 
hållas  i  Kalmar,  och  skulle  det  öppnas  midsommarstiden  1495.  Arvid 
TroUe  framlade  det  afslutna  fördraget  vid  ett  rådsmöte  i  Stockholm 
midsommarstiden  1494,  men  det  godkändes  icke.  Först  vid  ett  senare 
rådsmöte,  som  i  augusti  månad  hölls  i  Stockholm,  antogs  det,  och  tjugu- 
sju  rådsherrar  förbundo  sig  att  hålla  Kalmar  recess  och  således  antaga 
konung  Hans,  såvida  han  ville  infria  sina  löften.  Ärkebiskop  Jakob 
Ulfsson  påstod,  att  herr  Sten  vid  detta  tillfälle  hade,  när  talet  föll  på 
att  han  hade  beseglat  Kalmar  recess,  yttrat,  att  han  icke  ville  förneka 
sitt  sigill:  >Jag  hafver  med  Guds  hjälp»,  skulle  han  hafva  sagt,  »intill 
denna  dag  fört  i  min  sköld  de  tre  sjöbladen  ärligen  och  som  en  rätt 
kristen  riddare,  jag  hafver  ock  tänkt  att  föra  dem  så  intill  dödsdagen.» 
Äfven  skulle  han  först  hafva  förklarat  sig  för  konung  Hans  och  äfven 
beseglat  förbundet.  Herr  Sten  åter  påstod,  att  han  nödtvungen  hade 
satt  sitt  insegel  under  Kalmar  recess  och  att  han  aldrig  med  sitt 
sigill  hade  stadfäst  Stockholmsfördraget.  Han  klagade,  att  fördraget 
egentligen  var  riktadt  mot  honom.  —  Först  i  januari  1495  underrättei- 
des konung  Hans  om  att  de  vid  Ny  Lödöse  fattade  besluten  blifvit  af 
det  svenska  rådet  godkända. 


STEN  STURE  I  RIKSFÖRESTÅNDARB.  551 

Herr  Stens  ställniDg  är  icke  fullt  klar.  Det  yttrande,  som  ärke- 
biskopen lade  i  hans  mun,  kan  icke  gärna  vara  uppdiktadt,  men  det 
är  möjligt,  att  herr  Sten  räknade  på  att  konung  Hans  aldrig  skulle 
uppfylla  löftet  rörande  Grottland,  och  att  han  således  genast  skulle 
förverka  sin  rätt  till  kronan.  Visst  är,  att  han  ansåg,  att  man  icke 
borde  skynda  med  konungens  antagande  i  riket,  och  ett  dröjsmål  kunde 
synas  så  mycket  mera  berättigadt,  som  konungen  hösten  1494  hade  ett 
anfall  af  svagsinthet. 

Huru  spända  förhållandena  voro,  synes  bäst  af  alla  de  rykten,  som 
spriddes  i  landet.  Om  ärkebiskopen  berättades,  att  han  vore  framför 
alla  andra  ifrig  att  få  konung  Hans  in  i  landet,  om  herr  Sten.  att  han 
härmades  öfver  den  makt,  biskoparne  ägde  genom  sina  befästa  slott,  att 
de  grofva  kanoner  han  höU  på  att  gjuta  voro  ämnade  mot  Staket,  att 
han  skulle  sagt,  att  innan  man  visste  ordet  af,  kunde  många  tusen 
bönder  kasta  upp  en  Engelbrekt  riket  öfver  halsen  o.  s.  v.  Hans  ovän- 
ner förebrådde  honom  likgiltighet  med  afseende  på  Finlands  försättande 
i  försvarstillstånd,  h vilket  det  ålåge  honom  som  länsinnehafvare  att  göra 
på  egen  bekostnad,  de  härmades  öfver  att  han  icke  själf  reste  öfver  till 
Finland.  Detta  var  honom  dock  omöjligt,  ty  dels  var  hans  hälsa  icke 
god,  dels  vågade  han  icke  lämna  Sverige  under  denna  tid  af  stark 
jäsning. 

Han  var  tydligen  angelägen,  att  alla  de  kringlöpande  ryktena  icke 
skulle  vålla  några  förvecklingar.  I  början  af  januari  1495  sände  han 
Svante  Nilsson,  son  af  herr  Nils  Sture,  och  några  andra  sina  män  till 
ärkebiskopen  med  försäkran,  att  hvad  ryktet  berättade  om  herr  Stens 
fientliga  planer  mot  honom  vore  ogrundadt,  samt  med  förfrågan  om 
förberedelserna  till  det  stundande  Kalmarmötet,  om  allmogen  borde  till- 
frågas om  sin  vilja  och  om  rådet  icke  borde  sammankallas.  Ärke- 
biskopen godkände  båda  förslagen  och  bad  herr  Sten  bestämma,  om  en 
riksdag  borde  sammankallas  eller  om  man  skulle  tala  vid  allmogen  i 
hvar  lagsaga  för  sig;  ett  rådsmöte  ansåg  han  icke  behöfva  hållas,  förrän 
det  blef  öppet  vatten. 

På  det  svenska  rådets  begäran  lofvade  konung  Hans  att  anmoda 
den  ryske  storfursten  om  ett  stillestånd  och  sände  i  slutet  af  januari 
1495  ett  bud  till  honom.  Men  herr  Sten,  som  fruktade  att  budet  kunde 
hafva  hemliga  uppdrag,  skref  till  herr  Nils  Eriksson  (gyllenstjärna) 
och  de  andra  höfdingarne  för  hären  vid  Viborg,  att  de  efter  bästa  om- 
pröfvande  skulle  fortskaffa  budet  inåt  Ryssland  eller  ock  sända  det 
tillbaka.  De  gjorde  det  senare.  I  februari  möttes  herr  Sten  och  ärke- 
biskopen i  Uppsala  domkapitel  och  af  handlade  de  sväf vande  frågorna; 
de  lofvade  att  gifva  hvarandra  skriftliga  intyg,  att  de  icke  hade  något 
emot  hvarandra.  I  mars  hölls  ett  allmänt  möte  i  Linköping,  vid  hvilket 
rikets  råd  och  män  slöto  ett  fast  besvuret  broderskap,  vänlig  och  kär- 
1ig  vänskap  med  »sin  käre  höfvitsman  herr  Sten  Sture»,  och  där  man 
i   öfrigt  förband   sig  att   med   lif  och  makt  värja  sig  mot  de  omilda 


552  MEDBLTIDBNS  SBKARE  8KBDB.   .  UKIOKSTIDEHyARFVBT. 

ryssar  och  andra  rikets  fiender  samt  bestämde,  att  ärkebiskop  Jakob, 
biskopame  Henrik  i  Linköping  och  Eort  i  Strängnäs,  herr  Sten  och 
några  andra  af  rådet  skulle  å  Sveriges  vägnar  deltaga  i  Kalmarmötet 
för  att  där  till  det  yttersta  och  bästa,  som  Gud  ger  dem  nåd  till,  be- 
skärma och  försvara  Sveriges  sak.  Hansestäderna  och  livländska  orden 
underrättades  om  att  enighet  rådde  i  landet,  och  de  anmodades  att  sända 
ombud  till  Kalmarmötet. 

Få  utsatt  tid  (midsommaren  1495)  infuuDo  sig  konung  Hans,  de 
danska  ombuden  och  några  af  de  svenska  i  Kalmar,  men  herr  Sten, 
ärkebiskopen  och  några  andra  dröjde.  De  hade  fått  bud,  att  herr  Nils 
Eriksson  aflidit  i  Viborg,  och  de  måste  tillsätta  en  efterträdare,  hvar- 
till  utsågs  Knut  Posse.  Därefter  stego  de  ombord  för  att  begifva 
sig  till  Kalmar  men  hindrades  af  vidriga  vindar,  och  när  de  kommo 
fram,  hade  konungen  och  danskame,  efter  fem  veckors  väntan,  lämnat 
staden.  Den  1  september  hölls  ett  nytt  möte  i  Kalmar,  vid  hvilket 
freden  mellan  rikena  stadfästes  och  bestämdes,  att  alla  andra  frågor 
skulle  afgöras  vid  ett  möte  i  Ny  Lödöse  midsommarstiden  1496. 

Kort  efter  herr  Nils  Erikssons  död  började  konung  Hans'  bunds- 
förvanter ryssame  anfalla  Finland.  Viborg  hade  en  kraftig  höf- 
ding  i  Knut  Posse;  det  hade  en  besättning  af  tyska  soldater  under 
befäl  af  en  tapper  man  Hartvig  Winholt.  Svenska  trupper  hade  för 
öfrigt  under  de  senaste  åren  varit  förlagda  i  närheten  af  denna  viktiga 
gränsfästning,  och  i  augusti  utskrefs  i  Finland  hvar  femte  ai  alla  män, 
som  fyllt  femton  år,  senare  uppbådades  alla  vapenföra.  En  stor  rysk 
här  ryckte  öfver  gränsen,  härjande,  brännande  och  mördande;  i  slutet 
af  september  stod  den  utanför  Viborg.  I  början  gjorde  Knut  Posse 
täta  utfall  men  fann  snart,  att  han  icke  kunde  lita  på  nylandsbönderna, 
hvilka  blefvo  rädda,  när  de  kommo  i  fiendens  närhet,  och  han  måste 
därför  nöja  sig  med  att  försvara  sig,  hvilket  han  ock  gjorde  på  det 
manligaste  sätt.  Gång  efter  annan  stormade  de  väl  rustade  ryssame. 
Sedan  två  af  fästets  torn  hade  ramlat  för  deras  kulor  och  de  hade 
skjutit  en  öppning  i  det  tredje,  stormade  de  den  30  november,  togo  ett 
torn  och  voro  färdiga  att  stiga  ned  på  murens  insida  men  höllos  till- 
baka af  borgame,  som  ryckte  undan  deras  stegar  och  mottogo  dem  med 
röken  af  tjär-  och  becktunnor,  som  de  samlat  på  insidan  af  murarna. 
Sju  timmar  rstsade  striden,  innan  den  afgjordes  till  svenskames  förmån. 
Under  det  på  himmeln  visade  sig  ett  järtecken  i  form  af  den  helige 
Andreas'  kors,  flydde  ryssarne  och  bröto  den  4  december  1495  upp  för 
att  vända  hem  till  sitt  land  igen.  Deras  förlust  uppskattades  till 
9,000  man.  Besättningen  på  Olofsborg  kämpade  med  samma  fram- 
gång. 

Bud  på  bud  gingo  till  Sverige  med  begäran  om  understöd.  Nöden 
i  Finland  var  stor,  men  nöden  i  moderlandet  var  icke  mycket  mindre, 
ty  där  härjade  åter  pesten,  bortryckande  tusenden  af  människor.  Herr 
Sten   bedref  dock   rustningarna   med   den   största  ifvér.    En  gärd  ut- 


STEN  STUBB  I  BIKSFÖRBSTÅimAEB.  555 

skrefs,  frälsemannen  anmanades  att,  såvida  de  ville  l>ehålla  ditt  frälse» 
infinna  sig  vid  hären,  herr  Hemming  Gad  anmodades  att  af  påfven 
utverka  en  korstågsbulla,  och  från  Uppsala  sändes  den  helige  Eriks 
baner  till  Stockholm  för  att  följa  hären  öfver  till  Finland.  Först  i 
november  1495  var  herr  Sten  färdig  att  segla,  med  något  öfver  900 
man,  men  flottan  råkade  ut  för  stormar  och  spriddes,  en  del  proviant* 
fartyg  fröso  fast  vid  Åland.  Herr  Sten  tillbragte  julen  i  Åbo,  en  af* 
delning  af  hären  sköts  fram  till  Borgå  ochPemo  i  Nyland,  en  del 
sändes  till  Viborg,  en  annan  till  Olofsborg,  äfven  kalladt  Nyslott. 
Väpnaren  Erik  Trolle  m.  fl.  sändes  öfver  Finska  viken  för  ätt  förmå 
livländska  orden  till  krig,  men  denna  vågade  icke,  och  storfulrstén  af 
Litauen ,  till  h vilken  den  svenska  beskickningen  därefter  begaf  sig, 
begärde  att  blifva  antagen  till  konung  i  Sverige;  då  skulle  han  åväga- 
bringa fred. 

Aret  1496  ingick  under  föga  glada  utsikter  för  herr  Sten:  inom 
landet  missförhållanden  med  de  store  och  mycken  osäkerhet  i  ställ- 
ningen, i  Finland  dessutom  stundlig  krigsfara.  Några  afgörande  krigs- 
händelser inträffade  emellertid  icke,  och  herr  Sten  vände  i  slutet  af 
mars  åter  till  Sverige,  efter  att  hafva  förordnat  till  höfvitsman  i  Fin- 
land Svante  Nilsson  samt  under  honom  Sten  Turesson  (bjälke)  och 
Erik  Trolle. 

I  Sverige  sörjde  herr  Sten  för  fortsatt  försvar;  från  allt  landet 
nordanskogs  uppbådades  hvar  femte  man,  och  hansan  uppmanades  till 
krig  mot  kristenheten^  fiender.  Herr  Sten  hade  ämnat  med  det  första 
återvända  men  kvarhölls  af  hvarjehanda  omständigheter,  förnämligast, 
får  man  antaga,  af  den  osäkra  politiska  ställningen.  .Konung  Hans 
förnyade  sin  begäran  att  antagas  till  Sveriges  herre,  mellan  herr  Sten 
och  riksråden  härskade  stor  misstro.  De  senare  påstodo,  att  herr  Sten 
gjorde  för  litet  för  Finland,  under  det  att  de  understödde  de  finska  be- 
fälhafvarnes  begäran  att  få  vända  hem  för  att  sköta  sina  enskilda  ange- 
lägenheter. Först  i  slutet  af  september  kunde  herr  Sten  med  130  fartyg 
segla  öfver  till  Viborg. 

Ryssarne  hade  under  loppet  af  sommaren  företagit  härjningar  i 
Österbotten  och  därvid  framträngt  ända  till  Torne,  som  afbrändes,  samt 
i  trakten  af  01of3borg.  Att  förhindra  sådana  ödeläggande  tåg  i  dessa 
vidsträckta  områden  var  omöjligt,  hvadan  för  svenskarne  icke  återstod 
annat  än  att  genom  företag  å  andra  håll  hindra  ryssarne  från  deras 
vidsträckta  härjningar.  Knut  Posse,  som  af  riksrådet  hade  fått  en  ny 
förläning  till  lön  för  det  mannamod  han  visat  vid  försvaret  af  Viborg, 
och  Svante  Nilsson  seglade  öfver  till  Ivangorod,  hvilket  de  ock  intogo, 
men  som  föstet  låg  för  långt  från  de  svenska  besittningarna  för  att 
kunna  på  längden  försvaras,  förstörde  de  det  och  drogo  åter  till 
Finland.  När  herr  Sten  kom  till  Viborg,  fordrade  Svante  Nilsson  att 
få  återvända,  han  hade  redan,  sade  han,  gjort  alltför  stora  uppoffringar 
af  enskilda   medel.    SÅdet   hade   dock   tillförsäkrat  honom  ersättning. 


554  MBDELTIDBNS  SBNARE  SKEDE.      UNIONSTIDBHyABFVET. 

och  herr  Sten  erbjöd  sig  att  aflöna  hans  folk  och  pä  annat  sätt  bereda 
honom  lindring.  Allt  detta  halp  dock  intet,  Svante,  liksom  Sten 
Turesson  och  Erik  TroUe,  yrkade  fortfarande  på  tillåtelse  att  åter- 
vända, till  dess  riksföreståndarens  tålamod  brast  och  han  förklarade, 
att  om  Svante  Nilsson  nu  lämnade  Finland,  vore  han  en  »fältflykting, 
som  rymde  undan  rikets  baner».  Detta  afhöU  honom  dock  icke  från 
att  resa,  men  med  skäl  kunde  riksföreståndaren  nu  befara  allt  af  rådet, 
när  dess  länge  närda  missnöje  skulle  underblåsas  af  den  djupt  förbitt- 
rade Svante.  Herr  Sten  ansåg  det  vara  för  sig  nödvändigt  att  åter- 
vända till  Sverige,  emedan  ärkebiskopen  icke  gaf  honom  en  tillfreds- 
ställande försäkran,  att  man  icke  skulle  företaga  några  stämplingar 
mot  honom  under  hans  frånvaro,  och  emedan  han  icke  ville  gå  in  på 
herr  Stens  förslag  att  påbjuda  en  ny  utskrifning.  Några  krigsrörelser 
förekommo  ej  heller,  ryssame  visade  sig  tvärtom  benägna  för  vapen- 
hvila.  Sedan  underhandlingar  därom  blifvit  öppnade,  reste  herr  Sten 
vid  jultiden  öfver  till  Sverige,  beredd  att  nästa  år  ånyo  gå  i  fält. 
Efter  hans  afresa  fortsattes  underhandlingen  och  ledde  till  en  vida 
lyckligare  utgång  än  man  hade  kunnat  vänta.  I  mars  1497  afslöts 
ett  sexårigt  stUlestånd  med  Ryssland;  Finlands  gräns  blef  densamma, 
som  den  förut  hade  varit. 


En  afgörande  tidpunkt  var  nu  inne  för  herr  Sten  och  för  de 
planer,  hvilka  han  hyste  —  planer  hvilka  man,  särskildt  från  dansk 
sida,  misskänt. 

Att  herr  Sten  var  ytterst  angelägen  om  att  behålla  makten,  är 
uppenbart,  men  man  har  icke  rätt  att  därför  göra  honom  förebråelser, 
så  länge  man  icke  kan  bevisa,  att  han  därmed  sökte  allenast  sitt  och 
icke  landets  bästa.  Vore  det  en  sanning,  att  unionens  bevarande  hade 
vid  denna  tid  varit  den  enda  politik,  som  hade  ländt  Sverige  till  sann- 
skyldig båtnad,  då  vore  man  nödsakad  att  som  bevekelsegrund  för 
herr  Stens  förhållande  antaga  i  främsta  rummet  egennytta,  men  det 
hade  tvärtom  visat  sig  och  erkändes  ganska  allmänt  i  landet,  att  unio- 
nen hade  gjort  Sverige  skada,  och  å  andra  sidan  kan  1400-talets 
historia  icke  för  vårt  land  uppvisa  en  så  långvarig  tid  af  lugn  och 
inre  förkofran,  som  den  tid  herr  Sten  var  riksföreståndare.  Att  söka 
bibehålla  sin  ställning  och  motsätta  sig  sträfvandena  att  upplifva  unio- 
nen blef  därför  för  honom  en  fosterländsk  plikt. 

Men  det  var  icke  möjligt  att  fullgöra  denna  utan  att  stöta  sig 
med  andra,  icke  allenast  med  dem,  som  voro  unionens  förklarade  vänner, 
utan  ock  med  alla  de  stormän,  som  ogärna  sågo,  att  en  ur  deras  krets 
innehade  en  starkare  makt  än  de,  och  därtill  sökte  att  ytterligare 
stärka  den.  Tydligen  var  herr  Sten  angelägen  om  att  göra  sin  ställ- 
ning riktigt  fast.    Vi  kunna  märka  detta  af  de  förebråelser,  som  gjordes 


STBK  STUBE  I  RIKSFÖRBSTÅNDARB.  555 

honom,  att  han  icke  upptog  nya  medlemmar  i  rådet,  hvilket  i  följd 
däraf  blef  fåtaligt,  samt  att  han  var  sen  att  bortgif va  rikets  län. 

Herr  Stens  ställning  var  i  hög  grad  svår.  Å  ena  sidan  var  han 
en  storman  som  de  andra  och  hade  som  de  anspråk  ^att  innehafva 
län,  af  hvilka  han  för  egen  del  nppbar  afkastningen.  A  andra  sidan 
var  han  i  konungens  ställe  och  hade  som  sådan  att  förfoga  öfver  vissa 
län.  Under  medeltiden  gjordes  aldrig  någon  ordentlig  skillnad  mellan 
regentens  och  statens  inkomster,  och  för  öfrigt  voro  konungens  eller 
riksföreståndarens  inkomster  mindre  än  de  stora  länsinnehafvarnes  sam- 
manlagda. Till  följd  af  halfheten  i  sin  ställning  måste  herr  Sten  vida 
mer  än  en  konang  känna  nödvändigheten  af  att  en  skillnad  gjordes 
mellan  det  enskilda  och  det  allmänna,  han  kunde  icke  undgå  att  hylla 
de  åsikter,  som  vid  denna  tid  i  västra  Europa  hade  gjort  sig  gällande, 
att  regenten  borde  vara  något  vida  mer  än  landets  store,  måste  kunna 
röra  sig  fritt   för  att  vara  i  stånd  att  vaka  för  »det  allmänna  bästa>. 

Man  hade  i  Sverige  lagt  alldeles  tillräckligt  skatter  på  allmogen. 
Förbudet  för  bönderna  att  lägga  under  sig  flera  gårdar  förnyades  gång 
efter  annan,  år  1474  hade  föreskrifvits,  att  husmän  och  handtverkare  på 
landet  skulle  erlägga  i  skatt  hälften  mot  bonden,  på  hvars  jord  de 
bodde.  Vidare  bestämdes  närmare  skyldigheten  att  underhålla  konun- 
gens och  vissa  tjänstemäns  hästar  jämte  deras  skötare,  en  skatt  i  hvil- 
ken  äfven  frälsets  underlydande  i  någon  mån  fingo  deltaga,  och  till 
förekommande  af  grundskatternas  minskning  förnyades  förbudet  för 
frälset  att  köpa  skattejord.  Men  alla  de  inkomster,  som  härigenom  vun- 
nes för  kronan,  med  tillägg  af  städernas  årsafgifter,  tull,  afgifter  af 
bergverken,  konungens  andel  i  böter  m.  m.,  visade  sig,  särskildt  i  krigs- 
tider, otillräckliga.  Under  det  finska  kriget  yrkade  ärkebiskop  Jakob, 
att  herr  Sten  skulle  försvara  Finland  hufvudsakligen  med  sina  egna 
tjänare  och  med  sina  egna  inkomster,  han  såg  till  och  med  ogärna,  att 
herr  Sten  hade  i  sin  tjänst  besoldade  tyska  trupper.  Herr  Sten  där- 
emot ville  icke  ensam  bära  bördan,  han  fordrade  hjälp  af  länsinnehaf- 
vame  i  Sverige,  hvarpå  ärkebiskopen  svarade,  att  sådan  borde  i  främsta 
rummet  gifvas  af  dem,  hvilkas  län  lågo  vid  sjö,  emedan  de  lättare 
kunde  komma  att  hjälpa  (hvarvid  man  bör  märka,  att  herr  Stens  egna 
län  lågo  alla  vid  kusten,  under  det  att  ärkebiskopens  icke  lågo  där); 
herr  Sten  begärde  vidare,  att  skatt  skulle,  till  nödens  lindring  och  till 
minskning  af  allmogens  betryck,  läggas  på  frälset  och  städerna,  hvilket 
ärkebiskopen  fann  betänkligt.  Själf  skickade  väl  ärkebiskop  Jakob 
trupper  mot  fienden,  men  han  gick  därjämte  så  långt  i  afvoghet  mot 
riksföreståndaren,  att  han  skref  till  biskop  Magnus  i  Åbo,  som  hade 
bistått  herr  Sten  med  spannmål:  »Vi  prisa  visserligen  eder  frikostighet, 
men  haden  I  gifvit  detta  till  de  fattiga  i  ert  stift,  haden  I  gjort  Grud 
mera  bevågen,  och  då  hade  rikets  räddning  blifvit  mera  påskyndad.» 
Under  dessa  förhållanden  måste  herr  Sten  hysa  misstro  till  landets 
«tore,  och  det  var  honom  omöjligt  att  med  lugn  stanna  i  Finland.    Vis- 


556  BfEDBLTIDSVS  81NARB  SKEDE.      UNIONSTIDBHYAEFVET. 

serligén  hade'  ärkebiskopen,  som  satt  hemma,  mycket  att  tala  om  fel 
begångna  vid  Finlands  försvar,  men  hans  anmärkningar  jäfvas  nti  icke 
ringa  grad  dels  därigenom,  att  en  fred  vanns  Utan  något  landafträde, 
dels  af  ett  bref,  i  hvilket  biskop  Magnns  i  Åbo  år  1498  förklarar,  att 
herr  Sten  ingalunda  genom  någon  sin  ft)rsnmlighet  vållat,  att  Finland 
utstått  så  mycket  lidande  eller  att  det  icke  i  tid  fått  undsättning. 

Alltifrån  början  af  år  1496  rustade  sig  konung  Hans  med  all  makt 
att  vinna  Sveriges  krona.  Han  sökte  bundsförvanter  i  Tyskland.  Vid 
mötet  i  Ny  Lödöse,  som  hölls  i  juli  detta  år,  fordrade  de  danska  om- 
buden, att  de  svenska  genast  skulle  antaga  herr  Hans  till  konung, 
hvartill  de  dock  sade  sig  icke  växa  bemyndigade.  I  följd  däraf  väg- 
rade danskarne  att  förnya  försäkringen  om  fred  mellan  rikena.  Senare 
på  året  inbjöd  det  svenska  rådet,  utan  ätt  därom  hafva  underrättat 
riksföreståndaren,  som  då  befann  sig  i  Finland,  konungen  till  ett  nytt 
möte  i  Ny  Lödöse  midsommarstiden  1497,  hvartill  denne  lofvade  att 
komma.    Kalmarrecessen  skulle  då  gå  i  fullbordan. 

I  början  af  januari  1497  kom  herr  Sten  öfver  till  Sverige.  Han 
lofvade  att  hänskjuta  den  tvist,  som  uppstått  mellan  honom  och  Svante 
Nilsson,  under  rådets  dom  och  sammankallade  rådet  att  möta  i  Stock- 
holm. Rådsherrame  infnnno  sig  icke  till  den  utsatta  dagen,  och  när 
de  kommo,  hade  de  med  sig  stora  och  beväpnade  följen.  Herr  Sten, 
som  befann  sig  på  Stockholms  slott,  vågade  till  en  början  icke  möta 
dem  —  de  voro  nästan  alla  hans  ovänner  —  i  staden  men  kom  till 
sist,  sedan  de  hade  gifvit  honom  lejdbref.  De  beviljade  en  ny  gärd 
till  Finlands  försvar,  freden  hade  fyra  dagar  tidigare  afslutits,  hvilket 
de  visserligen  då  icke  kände,  men  det  borde  hafva  varit  dem  bekant, 
att  grundade  utsikter  till  fred  funnos.  Finlands  försvar  ansågo  de  böra 
tillkomma  herr  Sten,  och  som  han  icke  kunde,  som  de  sade,  dela  sig 
i  tu,  alltså  icke  samtidigt  förestå  regeringen,  förklarade  de  honom  af- 
satt  från  riksföreståndarskapet  och  affordrade  honom  hans  län  (den  7 
mars).  Herr  Sten  begärde  betänketid,  och  rådet  begagnade  sig  af  detta 
uppskof  för  att  af  Stockholms  borgerakap  taga  trohetsed.  Samtidigt 
(den  9  mars)  uppsatte  de  en  skrifvelse  till  hela  svenska  folket  med 
underrättelse  om  afsättningen  och  om  skälen  för  densamma:  herr  Sten 
hade  icke,  trots  rådets  uppmaning,  tillsatt  i  Finland  sådana  slottshöf- 
dingar,  som  hade  kunnat  försvara  landet,  han  hade  år  1496  farit  till 
Finland  för  sent  och  farit  för  hastigt  därifrån,  han  hade  visat  sig 
otacksam  mot  Svante  Nilsson,  Erik  Trolle  och  Sten  Turesson,  han 
hade  icke  antagit  danskames  år  1495  gjorda  anbud  om  ett  treårigt 
stillestånd,  hvadan  man  nu  kunde  vänta  örlig  från  Danmark.  Till 
sist  uppmanas  allmogen  att  icke  sätta  någon  tro  till  ryktet,  att  rådet 
ville  utan  dess  hörande  taga  någon  till  konung  i  Sverige. 

Denna  skrifvelse  var  föga  öfverensstämmande  med  verkligheten. 
De  finska  slottsbesättningarna  hade  manligen  försvarat  sig,  herr  Sten 
hade   icke   lämnat   Finland   år    1496  förrän  fredsutsikterna  voro  goda» 


STBN  STUÄB  I  MKSPÖWBSTÅNDAKB.  657 

och  år  1495  hade  icke  något  anbud  om  ett  treårigt  stillesfånd  blifvit 
afslaget,  det  hade  icke  ens  blifvit  framstäUdt,  utan  hade  man  i  stället 
kommit  öfverens  om  en  evig  fred.  Slutorden  i  rådets  bref  stämma  icke 
öfverens  med  det  bref,  som  några  af  dess  medlemmar  dagen  därefter 
sände  tUl  konung  Hans.  De  säga  däri,  att  de  visserligen  icke  vid  det 
beslutna  midsommarsmCtet  i  Ny  Lödöse  kunde  taga  honom  till  konung, 
men  fastän  således  ett  uppskof  blifvit,  utan  deras  förvållande,  nödvän- 
digt, skulle  de  ingalunda  svika  sina  tidigare  afgifna  löften. 

Den  9  mars  afgaf  herr  Sten  Sture  sitt  svar  till  det  svenska  rådet: 
riksföreståndarskapet  hade  blifvit  honom  lämnadt  med  samtycke  af 
rikets  meniga  inbyggare,  och  han  kunde  därför  icke  lämna  det  ifrån 
sig,  förrän  både  allmogen  och  rådet  fordrade  det.  Därmed  måste  råds- 
herrame  nöja  sig  och  afslöto  med  herr  Sten  ett  stillestånd  intill  den 
29  juli  1497,  då  ett  riksmöte  skulle  hållas  i  Stockholm. 

Samma  dag  som  detta  stillestånd  afslöts,  den  13  mars,  utfärdade 
konung  Hans  sin  krigsförklaring.  Herr  Sten  ansåg  det  då  nödvändigt 
att  sörja  för  rikets  försvar  och  begaf  sig  till  Dalarne,  hvarest  han  för 
dalallmogen  och  ombud  från  de  norrländska  landskapen  redogjorde  för 
sitt  förhållande  till  rådet  och  för  konungens  fientliga  afsikter.  Bön- 
derna, som  tacksamt  erkände,  att  de  under  herr  Stens  tid  »hade  njutit 
lag  och  rätt  och  varit  i  frid  och  rolighet»,  lofvade  honom  den  4  april 
trohet  och  lydnad.  Ej  heUer  ville  de  anamma  någon  herre  eller 
konung  sig  öfver  hufvudet,  förrän  han  med  dem  och  de  med  honom 
endräkteligen  förvissat  sig  om  hvem  de  ville  hafva,  som  kunde  vara 
deras  fädernerike  och  dem  alla  till  nytta  och  bestånd.  Mot  konung 
Hans  och  alla  dem,  som  ville  indraga  honom,  sade  de  ett  kort  nej.»  Till 
de  öfriga  landskapen  och  till  Stockholm  sändes  bref  härom,  och  det 
dröjde  icke  länge,  innan  åtminstone  Västmanland  och  Uppland  hade  för- 
klarat sig  för  herr  Sten,  hvilken  nu  kallade  till  sig  de  trupper,  som  icke 
längre  behöfdes  i  Finland. 

Arvid  Trolle  sände  i  slutet  af  månaden  ett  bref  till  rådet  med 
öfverdrifiia  berättelser  om  konung  Hans'  rustningar  —  en  del  af  den 
danska  flottan  hade  redan  hunnit  till  Kalmar  sund  — ,  och  ärkebiskopen 
sände  hans  bref  till  herr  Sten,  hemställande,  om  icke  riket  alltför  litet 
beskärmades  genom  de  predikningar,  som  han  och  andra  höllo  rundt 
omkring  i  landet,  samt  om  det  icke  vore  bättre  att  i  kärlig  endräkt 
öfverlägga  med  rådet.  Herr  Sten  svarade,  att  Arvid  Trolle  hade  efter  sin 
vana  öfverdrifvit.  Att  sammankalla  ett  rådsmöte  tjänade  till  ingenting. 
Han  hade  icke  för  sed  att  predika  utan  att  tala  och  skrifva;  det  vore  väl, 
om  de,  som  voro  lärda  och  tillsatta  att  predika,  ville  sköta  detta  sitt  äm- 
bete och  öfvergifva  det,  som  icke  tillkomme  dem  att  sköta;  nu  hade  de 
därmed  dragit  fienden  in  i  landet.  I  det  längsta  hade  han  velat  fullfölja 
allt  till  det  bästa  och  afstyra  blodsutgjutelse,  men  nu  gick  det  icke,  och 
han  var  fast  besluten  att  resa  allmogen  samt  med  tillhjälp  af  det  folk, 
han  väntade  från  Finland  och  hansestädema,  afvärja  rikets  fördärf. 


558  IfEDELTIDBNS  SBNARB  8KBDB.      UNIONSTIDBHyARWBT. 

Den  21  maj  befann  sig  Arvid  Trolle  i  Blekilig  föl*  att  Bammaoi^ 
träffa  med  den  danske  konungens  hofmftstare  och  marsk.  Löftena  att 
Kalmar  recess  skulle  gä  i  fullbordan  förnyades,  Arvid  Trolle  bad,  att 
allmogen  skulle  skonas  hvar  den  höll  sig  stilla,  samt  att  alla  slott  som. 
intogos  skulle  anförtros  åt  svenskar.  För  sig,  sonen  Erik  och  magen 
Nils  Bosson  (grip)  afgaf  han  en  försäkran,  att  de  aldrig  mer  skulle 
hylla  herr  Sten.  Sex  dagar  senare  sände  ärkebiskopen,  biskopame 
Konrad  i  Strängnäs  och  Henrik  i  Linköping  samt  väpnarne  Svante 
Nilsson,  Erik  Trolle  och  Nils  Bosson  till  konungen  en  förnyad  trohets- 
försäkran. Vid  samma  tillfölle  mottog  ärkebiskopen  i  förläning  områden, 
som  tillhörde  herr  Sten  och  hans  vänner. 

De  förnämsta  af  ärkebiskopens  anhängare  inneslöto  sig  på  Staket. 
Under 'det  herr  Sten^  tågar  genom  Uppland  fram  till  Uppsala,  där  han 
belägrar  ärkebiskopens  gård,  skynda  ärkebiskopen,  Svante  Nilsson  med 
flera  till  Stockholm.  De  funno  dock  staden  orubblig  i  sin  trohet  mot 
riksföreståndaren,  hvadan  de  måste  nöja  sig  med  att  utfärda  en  ny 
kungörelse,  i  hvilken  med  de  bjärtaste  färger  utmålas  ryssarnes  gräs- 
liga framfart  i  Finland.  Rådet  kunde  dock  icke  vara  okunnigt  därom, 
att  fred  var  sluten. 

Mot  midten  af  juli  1497  föll  ärkebiskopsgården  för  herr  Stens  stora 
»bössor»  (kanoner).  Domkapitlets  medlemmar  förklarade  sig  icke  begära 
någon  ersättning  för  de  förluster  de  under  belägringen  lidit,  de  försökte 
till  och  med  att  åvägabringa  en  förlikning  mellan  riksföreståndaren  och 
ärkebiskopen.  Men  den  senare  gjorde  svårigheter  och  lyste  kort  där- 
efter herr  Sten  och  några  hans  vänner  i  bann  för  öfvervåld,  som  hade 
blifvit  gjordt  på  en  prästgård  i  Uppland.  Bannlysningen  verkade 
dock  ringa  förskräckelse,  och  herr  Sten  begynte  belägringen  af  Staket. 
Några  herr  Stens  närmaste  vänner  försökte  åter  att  stifta  fred  mel- 
lan honom  och  ärkebiskopen,  men  den  senare  ville  icke  veta  något 
däraf. 

Krigsrörelsema  inskränkte  sig  icke  till  Uppland.  I  maj  eller  juni 
brändes  linköpingsbiskopens  slott  Rönö,  och  han  själf  belägrades  i  sin 
gård  i  Linköping.  Han  måste  gifva  sig  och  hölls  därefter  i  en  lindrig 
fångenskap. 

Konung  Hans  måste  lämna  sina  beträngda  anhängare  i  sticket,  ty 
det  gick  mycket  långsamt  med  rustningarna.  Först  den  28  maj  kunde 
han  utfärda  en  kungörelse,  i  hvilken  han  uppmanar  Sveriges  inbyggare 
att  underkasta  sig  honom  och  rådet.  Men  han  hade  ännu  icke  riktigt 
uppgjort  planen  för  krigets  förande.  En  plan  att  från  Norge  bryta 
in  i  Dalarne  uppgafs,  en  dansk  här  belägrade  i  stället  Älfsborg,  hvilket 
manligen  försvarades  af  herr  Nils  Klausson,  men  hufvudhären  ryckte 
från  Bleking  fram  mot  Kalmar  stad,  som  gaf  sig  efter  ett  par  skott; 
Arvid  Trolle  uppgaf  Borgholm,  hvarjämte  han  och  några  andra  riksråd, 
bland  dem  Ture  Jönsson  (tre  rosor),  hyllade  konungen.  Litet  senare 
upplät   Erik   Eriksson   (gyllenstjärna)   Stäkeholms   slott   åt  konungen. 


STEK  8TURS  I  JUKSFÖRSSTÅNDABB.  559 

Från  Kalmar  sände  denne  en  del  af  sitt  folk  sjövägen  till  Stockholm, 
i  hvars  närhet  de  landstego  den  10  augnsti  1497.  Belägringen  af 
Staket  måste  upphäfvas,  och  herr  Sten  öfvertog  befälet  på  Stock- 
holms slott. 

Den  29  september  blef  olycklig  för  det  svenska  partiet.  Konungen, 
vredgad  öfver  Älfsborgs  motstånd  och  den  kringboende  allmogens  ovilja, 
hade  befallt,  att  på  hvarje  tredskande  skulle  afhuggas  en  hand  eller  en 
fot,  samt  uppmanat  de  sina  att  bedrifva  belägringen  med  den  yttersta 
ifver.  Fästet  måste  gifva  sig  den  nämnda  dagen;  en  allmogehär,  upp- 
bådad af  lagmannen  Lindorm  Bjömsson,  kom.  för  sent  att  undsätta  de 
belägrade.  Samma  29  september  såg  man  från  Stockholms  slott  svenska 
baner  svaja  på  Norrmalm,  och  man  antog,  att  den  från  Dalame  väntade 
undsättningshären  hade  kommit  och  anfallit  de  belägrande  danskame 
och  tyskarne.  Herr  Sten  gjorde  ett  utfall  men  fann  snart,  att  han  hade 
misstagit  sig.  De  svenska  baneren  hade  dagen  förut  blifvit  tagna  af 
fienden  under  en  strid  mot  dalkarlarne,  som  icke  hade  kommit  längre 
än  till  Rotebro.  Utfallet  tillbakaslogs  med  mycken  manspillan,  herr 
Sten  själf  hade  stupat,  om  icke  hans  springare  hade  simmande  tvärt 
genom  Norrström  fört  honom  till  en  af  slottets  vattenportar.. 

Några  dagar  senare  anlände  konungen,  hvilken  fann  ställningen 
betänklig.  Stockholms  slott  var  svårt  att  intaga,  slotten  vid  Örebro 
och  Stäkeholm  belägrades  af  det  svenska  partiet,  vintern  tillstundade, 
proviant  fattftdes,  de  vilda,  roflystna  tyska  legoknektame  voro  ytterst 
dyrlejda,  och  fingo  de  icke  sin  sold,  var  deras  trohet  slut.  Man  måste 
därför  underhandla.  Den  6  oktober  möttes  herr  Sten  och  konungen  i 
den  heliga  Klaras  kloster.  Den  senare  erkändes  som  Sveriges  herre, 
förband  sig  att  hålla  allt,  som  var  lofvadt  i  Kalmar  recess,  och  glömma 
allt  framfaret.  Herr  Sten  Sture  frikallades  från  allt  ansvar  och  skulle 
hugnas  med  en  förläning,  afpassad  efter  hans  stånd.  Dalkarlame,  som 
fortfarande  lågo  vid  Rotebro,  uppmanades  af  herr  Sten  att  vända  åter. 
De  bådo  honom  dess£t3rinnan,  att  han  skulle  till  län  i  Sverige  utbedja 
sig  Västerås  län  med  Dalame,  så  att  de  fortfarande  skulle  få  lyda 
under  honom.  Han  mottog  ock  konungens  löfte  om  detta  län  men 
måste  snart  af  stå  det.  Den  11  oktober  tågade  konungen  in  i  Stock- 
holm, där  borgame  och  ombud  för  dalkarlarne  svuro  honom  trohetsed. 
Lagmännen  och  ombud  for  hvar  lagsaga  med  flera  inkallades  till  Stock- 
holm för  att  den  25  november  fullgöra  den  i  lagen  föreskrifna  hyllningen, 
hvilken  dock  borde  hafva  försiggått  på  Mora  äng.  Dagen  därefter 
kröntes  konung  Hans  i  Stockholms  stadskyrka.  På  kröningen  följde 
riddarslag;  under  herr  Stens  långa  regeringstid  hade  ingen  svensk  man 
kunnat  upphöjas  från  väpnar-  till  riddar värdighet. 


£60  HEDELTIBAVB^  SBNARE  SEBDE.      UNIONBTIDBHVARFyBT. 


2. 

Konung  Hans'  (Johan  II:s)  regering  i  Sverige. 

1497—1501. 

Enligt  Kalmar  recess  af  är  1483  skulle  konungen^  sä  fort  han  blif- 
vit  i  Sverige  erkänd,  betala  faderns  skalder  och  förskaffa  Sverige  dess 
rätt  med  afiseende  pä  Gottland.  Intetdera  skedde.  Få  Grottland  satt  som 
höfding  den  skänske  riddaren  Jöns  Holgersson  (Ulfstand),  öfver  hvars 
styrelse  gntame  hade  mycket  att  klaga. 

Allra  först  måste  förhållandet  till  herr  Sten  Store  bestämmas. 
Konungen  gaf  honom  i  förläning  hela  Åbo  stift,  Nyköpings  län  samt 
andra  delar  af  Södermanland,  Svartsjö  kungsgård  jämte  hela  Svartsjö- 
landet (Färingsö)  och  GrÖtala  kungsgård  bredvid  Skara.  Men  konung 
Hans  knappade  sedan  något  in  på  de  förmåner,  han  gifvit  sin  mäktige 
medtäflare..  I  början  af  år  1499  måste  herr  Sten  fbrbinda  sig  att  år- 
ligen erlägga  till  kronan  en  betydande  penningsumma  såsom  af  kastning 
af  det  finska  länet.  Något  senare  pä  året  måste  han  till  .konungen 
öfverlämna  Åbo  och  Viborgs  län  samt  Nyslott  i  utbyte  mot  Gästrik- 
land, Vadsbo  härad  i  Västergötland  och  Tuna  län  (i  norra  Kalmar  län). 
I  öfrigt  gjordes  vid  konungens  regeringstillträde  inga  stora  förändringar 
med  länen.  Herrar  Nils  Bosson  och  Ture  Jönsson. blefvo  lagmän,  den 
förre  i  Östergötland,  den  senare  i  Västergötland;  annars  erhöUo  de, 
som  varit  verksammast  att  förskaffa  konungen  Sveriges  krona,  sä  godt 
som  inga  belöningar. 

För  framtiden  sörjde  konungen  genom  att,  i  strid  mot  innehållet 
af  Kalmar  recess,  genomdrifva  sonen  Elristierns  val  till  tronföljare,  den 
5  december  1497;  nästa  midsommar  skulle  han  hyUas  af  lagmännen 
och  ombud  från  lagsagorna  m.  fl.  Riksråden  voro  ytterligt  eftergifvande 
för  konungens  fördringar.  Några  dagar  efter  det  en  del  af  dem  hade 
hyllat  prins  Kristiem  utfärdade  åtta  riksråd  ett  bref,  i  hvilket  de 
tillerkände  konungen  rätt  att  i  de  så  kallade  fatburslänen,  eller  de 
län,  som  konungen  icke  hade  att  bortgifva  utan  af  hvilka  han  drog  de 
för  hofhållningen  nödiga  inkomsterna,  tillsätta,  om  han  så  för  godt 
funne,  äfven  danska  och  norska  fogdar.  Det  var  dock  i  Kalmar  recess 
bestämdt,  att  endast  inhemska  fogdar  skulle  förordnas,  och  alltsedan 
Engelbrekts  dagar  hade  man  i  Sverige  mycket  noga  hållit  på  en  sådan 
föreskrift.  Med  huru  mycket  skäl,  visade  sig  inom  kort,  då  de  fogdar 
konungen  tillsatte  snart  gjorde  sig  ytterligt  förhatade;  de  förforo  med 
icke  mycket  mindre  råhet  och  grymhet  än  fordom  en  Jösse  Eriksson. 

Ungefär  vid  samma  tid  (den  4  december)  utfärdade  konungen  en 
ny  myntordning,  hvilken  nästan  fullständigt  öfverensstämmer  med  herr 


KONUNG  HANS*   (JOHAN  n:S)  REGERING  I   SVERIGE. 


561 


Stens  myntordningar.  Den  viktigaste  nyheten,  att  man  skulle  i  Sverige 
prägla  guldmynt  efter  kölnsk  mynttyp,  synes  aldrig  hafva  kommit  till 
verkställighet;  åtminstone  äro  inga  sådana  intill  vår  tid  bevarade  eller 
i  tidens  handlingar  omtalade.  Silfverhalten  i  mynten  sjönk  fortfarande; 
under  konung  Hans'  tid  räknades  tio  penningmarker  på  den  lödiga 
marken. 


408.    Konung  Hans'  stora  sigill. 

I  januari  1498  vände  konungen  åter  till  Danmark;  han  hade  varit 
herr  Sten  Stures  gäst  på  Nyköpings  hus  och  till  gengäld  visat  honom 
prof  på  sin  välvilja.  Under  konungens  frånvaro  fördes  regeringen  af 
ärkebiskop  Jakob  Ulfsson  och  biskop  Henrik  Tidemansson  i  Linköping 
samt  herrar  Sten  Sture  och  Svante  Nilsson.  Hösttiden  var  herr  Sten 
i  Finland,  sysselsatt  med  ordnandet  af  dess  inre  förhållanden.  Ko- 
nungen återvände  icke  till  Sverige  detta  år,  och  sonens  hyllning  vid 
Mora  stenar  uteblef  således. 

Julen  1498  tillbragte  konung  Hans  i  Varberg  och  drog  i  början 
af  år  1499  genom  västra  och  mellersta  Sverige  till  Uppsala,  där  drott- 

Sveriges  historia.     II.  36 


562 


MSDBLTIDBNS  SENARE   SKEDE.     UNIONSHDEHYABFYET. 


409.    Örtug.  410.    HdLförtug. 

Konung  Hans'  atockholmatyp  A, 


411.    örtug.  412.    Halförtug, 

Konung  Hans'  stockholmstyp  B, 


413.    Halförtug. 
Konung  Hans'  stockholmstyp  C. 


414. 


416.  417. 

Konung  Hans'  västeråsmynt 


Pl-  6. 


Ett  bref  frän  Heming  Gad. 


Mina  odxnynka  throthlensth  forsendli  medh  G-ndh.  Verdigisthe  werdlghe  herrer  och 
Fedher,  Yerdens  sa  skikka,  ath  the  nadh  och  Indolgentia  plenaria^  giwln  ar  moth  the 
omildhe  Rydzsser  wordher  her  betalath  1  sa  godhe  thro,  som  wij  henne  her  wthdrogho 
medh  swar  kosth  och  tamingh,  haffwer  the  graciam  '  icke  sa  falfagra,  thet  ma  ma  hendha 
sigh.  Warith  icke  for  zx'  aar,  hon  komber  til'matthe,  qnia  nnllina  temporis  limitatio  et 
mortno  pontifice  per  brene  sine  difflcoltate,  qoatenns  opus  faerit,  reconflrmandnm.*  Ooh 
welin  i  icke  braka  for:ne  Balle,  sendher  henne  til  Liff landh  dier  i  Lettoghin  ^  eller  Prys- 
sen,  som  nw  her  »re  och  wilie  haffwa  sama  nadh,  thet  jach  thOm  fhinwendhe,  Thj  war 
balle  holler  Pryssen  inne.  The  lOse  geme,  thet  idher  teckis.  HOgmestarens  canceller  aff 
Pryssen  bOdh  mich  liij**  dacater,  ath  Jach  skalle  haffwe  werffvith  honom  eth  brene  Appo- 
stolicnm'  til  Pryssen  och  Polen  sab  eadem  forma  sed  matatis  execatoribas,  Loco  Reaeren- 
dissimi  Archiepiscopi  Ypsalensls  poneretnr  Bigensis  et  loco  Aboensis  Sambiensis,*  och  jach 
wille  ingeland  thet  tilstedhie.  herom  görandes,  som  i  werdens  vetha  hedherligx  mans  her 
Peders  Henrici,  Mester  Henrich  Yennes  och  mith  ofordarfT.  Wij  äre  alle  redhe  ens  ther  om 
1  ban  kompne,  thet  penningana  [ey  are  alle  betalne.  Hiith  sendes  iiii*lx*  dacata  och 
samman  war  ylij*lxxz  ^^  dacata  innan  viij  ^^  månader  nesth  komandes  betala  skolandes, 
och  ar  skOth  ij  "  aar  forlidhen,  hwaria  Tiij  "  manadha  wil  Bancama  Izzx  ^  dacata  til 
okers.  Then  werdig  herre  her  Sten  skreff  sa  opta  ther  epther  medh  wiis  sendhebodh  pa 
siae  och  rikesens  radz  weghne  och  enkerligh  bodh  sendhe  medh  her  Pedher  Benedicti  i 
WerendöO,  Gad  hans  siell  nadhe,  och  sa  til  sisth  medh  Mester  Otthe  domprogosth  1  Westher- 
arss,  ath  Jach  skalle  forwerffwa  rikith  til  beskydh  och  beskerm  for:ne  plenariam  indalgen- 
tiam  moth  the  omildha  Rytdsser,  hwilkit  wij  och  giordhe,  sidan  wij  hOrdhom  hwath  sketh 
war  i  Finlandh.  Thy  bidhiom  w^  idher  for  Gndz  skall,  ath  i  werdens  nadhsamlige  se  til 
os,  idhre  fatige  wndhersatha,  ath  wij  magom  koma  aff  tesse  geldh  wii  inkompne  are  pa 
mene  rikesens  bestha,  som  war  stor  thro  til  idher  ar.  Hwilkith  som  ey  sker,  thet  Gndh 
forbyadhe,  tha  are  wij  renth  forderffwade  och  trengioms  til  några  offortenkta  saker,  ther 
kosth  och  skadhe  efther  komber,  thet  ey  behoff  giordes  och  an  tha  betalas  skole.  Yerdige 
herrer,  snarare  kan  eth  cronath  rike]  sigh  före  koma,  an  thre  fatige  men,  rikesens  wndher- 
satha, som  mente  alltingh  aff  rikesens  herrar  tilscriffwelsse  skikka  til  thet  bestå  och  my- 
klth  loffwades  for  arbedhe  och  mOdhe  och  ey  atheriönis  thet  ta  hopades.  Her  medh  idhers 
werdighether  Gad  befaUandes  med  liff  och  siell.  Scriff^th  i  Bom  iiij^*  mense  Jan^  Anno 
domini  MccccxoyiJij  ^* 

Idhers  Yerdighethers  Gapelian 
Hemingh  Gadh  progost  1  Lincoping. 

(Utanskrift.)  Yerdigistom  Yerdigom  Fedrom  och  Herrom  her  erkebiskop  Jaoop  i  Up- 
sala,  Henrich  i  Linc.  etc.,  Sten  Stare  hogmestare  (I),  Swante  Nielsen  marsk  etc.  med  mene 
Syerges  Bikesens  radh,  sine  kere  herrer. 


^  Fallst&ndig  aflat.  *  Ynnest.  *  20.  *  Emedan  Ingen  inskränkning  till  tiden  och  om 
p&fren  dött  den  genom  ett  >breTe>  atan  sy&righet,  för  så  yidt  det  krftfves,  kan  bekrftftas 
&nyo.  ^  Lithaaen.  *  400.  ^  Apostoliskt  bref.  ^  Under  samma  form  men  med  andra  exe- 
katorer,  i  stAUet  fOr  högvördigste  ärkebiskopen  i  Uppsala  skalle  sättas  1  Biga  och  i  stället 
för  [biskopen]  i  Abo  [biskopen]  i  Samland.  •  460.  >«  880.  "  8.  »•  2.  "  80.  "  4. 
^  Herrens  är  14!tö. 


^y-^l?^ 


1^  .  ^  vn.t*-^  7*"**/^/^  Jt^^-ydc  >^icJLci  ^«^ 


/^^*  '^'yf^-^a*-^-^  f^^^^  ^"^/fp" 


Lx^^^fh^    \^'tS^lf:$^ 


Ett  braf  af  Hemming  Qad  till  tventka  riksrådet  den  4  juni  140a 

(Tbxito  och  tredje  lidaa  samt  utanBkrlften.) 

Original  i  rikMttklTtt. 


KONUNG  HANS*   (JOHAN  UiS)  RBGERING   I  SVERIGE. 


563 


ning  Kristina  (från  Saxen)  kröntes  den  3  februari.  Från  Uppsala  drog 
han  till  Stockholm  för  att  hålla  ett  rådsmöte,  vid  hvilket  några  af  de 
store  framkommo  med  efterräkningar  mot  herr  Sten,  i  trots  af  den  för- 
säkran om  ansvarsfrihet,  som  blifvit  honom  gifven.  Styrkt  af  den  af- 
voghet,  som  visade  sig  mot  den  förre  riksföreståndaren,  vågade  den  om 
sina  inkomster  mycket  måne  konungen  affordra  honom,  såsom  redan  är 
nämndt,  först  en  afgift  och  sedan  ett  för  herr  Sten  mycket  ofördel- 
aktigt byte.  Den  29  maj  1499  hyllades  prins  Kristiern  af  svenska 
folkets  ombud,  dock  icke  såsom  landslagen  föreskref  vid  Mora  utan  i 
Stockholm.  Alla  länsinnehafvare  fingo  förbinda  sig  att  hålla  sina  slott 
både  konungen  och  prinsen  till  hända.  Men  om  således  en  yttre  trygg- 
het gafs  för  konungens  och  hans  ätts  herravälde,  saknades  visserligen 
icke  antydningar  om  en  mot 
konungen  ovänlig  sinnesstäm- 
ning. Rykten  voro  utspridda 
i  landet  om  hans  snikenhet  och 
hårda  utpressningar  och  kommo 
till  konungens  öron,  så  att  han 
fann  sig  föranlåten  att  förordna 
om  rannsakningar  i  landsorten 
dels  med  dem  som  utspridde 
ryktena,  dels  för  att  utröna  om 
allmogen  verkligen  blifvit  för- 
tryckt. I  början  af  juli  lämnade 
han  åter  Sverige,  kvarlämnande 
sonen,  som  deltog  i  regerings- 
ärendena. Efter  ungefär  tre 
månader  begaf  äfven  han  sig 
till  Danmark.  Konungens  upp- 
märksamhet togs  vid  denna  tid 
i  anspråk  nästan  uteslutande  af  böndernas  resning  i  Ditmarsken.  Han 
påbjöd  vid  samma  tid  rustningar  mot  ryssarne,  som  åter  hade  börjat  oroa 
Finland,  och  underhandlade  med  den  livländska  orden  om  ett  förbund. 

Under  tiden  ändrade  sig  ställningen  betydligt  i  Sverige.  Redan 
år  1499  hade  herrarne  Sten  och  Svante  närmat  sig  hvarandra,  och  år 
1500  återvände  den  märklige  doktor  Hemming  Gad  från  sin  långvariga 
beskickning  i  Rom,  och  han  arbetade  med  all  ifver  på  att  åvägabringa 
en  försoning  mellan  herr  Sten  och  hans  förre  motståndare.  Hans  be- 
mödanden kröntes  med  framgång.  Redan  innan  årets  slut  skildrar  han 
förhållandet  mellan  herr  Sten  och  herr  Svante  som  ett  förhållande 
mellan  fader  och  son.  Herr  Sten  hade  nu  åter  så  stort  inflytande,  att 
Linköpings  domkapitel  (i  januari  1501)  på  hans  förord  valde  doktor 
Hemming   till  sin  biskop  i  ledigheten  efter  herr  Henrik  Tidemansson. 

Kort  därefter  var  konungen  åter  på  besök  i  Sverige,  i  sällskap 
med  sin  gemål.    Vid  ett  rådsmöte,  som  begyntes  i  Stockholm  i  februari, 


418.    Frins  Kristiems  sigill. 


564  MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDBHVARFVET. 

inlämnade  rådet  en  skrifvelse,  i  hvilken  det  klagade  öfver  konungens 
danska  fogdar  och  fordrade  uppfyllelse  af  föreskrifterna  i  Kalmar  re- 
cess.  Konungen  lofvade  rättelse  men  sökte  vid  samma  tillfälle  att 
ånyo  söndra  de  två  Sturarne.  Äfven  afhandlades  vid  detta  tillfälle 
frågan  om  försvaret  mot  ryssarne,  öfver  hvilkas  anfall  på  Sverige  ett 
för  konungen  mindre  behagligt  ljus  kastades  genom  en  rysk  beskick- 
ning, som  under  rådsmötet  anlände  till  Stockholm  och  medförde  stor- 
furstens bifall  till  fångarnes  utlämnande,  dock  under  påminnelse  att 
kriget  var  begynt  på  konungens  begäran,  hvadan  ryssarne  hade  honom 
att  tacka  för  alla  de  förluster  de  hade  lidit;  äfven  lät  storfursten  på- 
minna konungen,  att  han  nu,  enligt  tidigare  löfte,  skulle  till  Ryssland 
öfverlämna  de  omtvistade  områdena  i  östra  Finland.  Det  bevis,  sven- 
skarne härigenom  fingo  i  sina  händer,  att  de  i  hög  grad  hade  sin  ko- 
nung att  tacka  för  allt  det  lidande  ryssarnes  infall  i  Finland  hade 
vållat  dem,  måste  naturligtvis  öka  missnöjet  med  honom. 

Kort  därefter  lämnade  konungen  Stockholm,  som  han  sade  för  att 
med  sitt  danska  råd  öfverlägga  om  rustningar  mot  Ryssland.  Han  åt- 
följdes af  sin  gemål,  af  herr  Sten  Sture  med  flera.  Efter  några  dagar 
fick  han  emellertid  veta,  att  ett  uppror  hade  utbrutit  i  Uppland.  Han 
återvände  genast  till  Stockholm  och  inkallade  rådsherrarne  att  där 
möta  sig. 

Herr  Sten  Kristersson  (oxenstjäma)  till  Salsta  hade  kommit  i  tvist 
med  konungens  fogde  i  Uppsala,  och  drifven  af  sitt  häftiga  lynne  hade 
han  användt  våld:  fogden  låg  svårt  särad  i  hans  förvar,  flera  konungens 
svenner  voro  ihjälslagna  och  kungsgården  i  Uppsala  nedbränd.  Väst- 
götalagmannen herr  Ture  Jönsson  med  flera  intalade  konungen  (1501), 
att  denna  våldsgärning  icke  vore  så  obetydlig  som  den  syntes,  den  vore 
det  första  utbrottet  af  en  mot  konungen  riktad  sammansvärjning,  för 
hvilken  herr  Sten  Sture  vore  hufvudmannen.  Herr  Sten  vägrade  att 
komma  till  rådsmötet,  såvida  han  icke  finge  lejd,  och  när  sådan  gafs, 
kommo  han  och  hans  vänner,  biskop  Hemming  Grad,  herr  Svante  Nils- 
son, Bengt  Ryning  och  Knut  Alfsson,  en  norsk  riddare  af  svensk  ätt 
(han  var  kusin  till  herr  Ture  Jönsson),  till  Stockholm  starkt  rustade; 
de  hade  med  sig  icke  mindre  än  700  man.  Konungen  å  sin  sida  hade 
kallat  till  sig  danska  trupper.  Förhandlingar  inleddes.  Herr  Ture 
Jönsson  måste  inför  rådet  erkänna,  att  han  icke  kunde  bevisa  sina  an- 
klagelser. Rådet  fordrade  på  nytt,  att  konungen  skulle  fullborda  sina 
löften,  att  han  skulle  straffa  sina  fogdar,  att  svenska  län  skulle  lämnas 
åt  svenska  män,  hvarjämte  det  klagade  öfver  konungens  mynt  samt 
däröfver,  att  några  svenska  fanor  hade  blifvit  som  troféer  upphängda  i 
Köpenhamns  Vårfrukyrka.  Den  enda  frukten  af  alla  dessa  framställ- 
ningar blef  en  befallning  åt  herr  Svante  Nilsson  att  rannsaka  öfver  ett 
par  danska  fogdars  beteende.  Mot  herr  Sten  Kristersson  sändes  herr 
Knut  Eskilsson  (baner)  med  en  helt  liten  trupp;  hans  folk  slogs,  och 
själf  togs  han  till  fånge. 


KONUNG  HANS*   (JOHAN  11:8)  BBGBRING  I  SVERIGE.  565 

Konungens  ovillighet  att  uppfylla  sina  förbindelser  och  hans  trög- 
het eller  oförmåga  att  sätta  en  gräns  for  herr  Sten  Kristerssons  våld- 
samheter bragte  till  mognad  det  länge  groende  missnöjet.  I  slutet  af 
juli  förklarade  herr  Sten  Sture  och  hans  ofvannämnda  fyra  vänner 
äfvensom  väpnaren  Johan  Bese,  att  om  konungen  icke  ville  fullgöra 
sin  plikt  och  lyssna  till  deras  klagomål,  kunde  han  icke  vidare  af  dem 
förvänta  någon  trohet  och  tjänst.  Den  1  augusti  möttes  de  sex  jämte 
herr  Nils  Klausson  till  Vik  uti  Vadstena,  hvarest  de  ingingo  ett  för- 
bund att  till  kristenhetens  och  Sveriges  bästa  våga  lif  och  gods,  på 
det  riket  ej  mer  skulle  lida  någon  skada  af  en  konung,  som  hade  slutit 
förbund  med  ryssarne.  I  öfrigt  ville  de  upprätthålla  Kalmar  recess 
samt  lyda  den,  som  blefve  vald  till  riksföreståndare,  herr  Sten  eller 
herr  Svante;  slott  och  län,  som  de  togo  från  konungens  fogdar,  skulle 
de  fördela  sinsemellan. 

Folket  var  genast  färdigt  till  resning.  Redan  tio  dagar  efter  Vad- 
stenamötet såg  den  danske  fogden  på  Örebro  hus  sitt  slott  omgifvet 
af  en  belägringshär.  Under  loppet  af  månaden  sände  den  ene  stor- 
mannen efter  den  andre  till  konungen  uppsägelsebref,  i  hvilka  de  kla- 
gade såväl  öfver  allmänna  som  enskilda  oförrätter.  Så  snart  konungen 
fått  underrättelse  om  den  begynnande  resningen,  rådgjorde  han  med 
ärkebiskopen  och  andra  rådsherrar  samt  skref  till  det  danska  rådet  för 
att  beklaga  sig  öfver  svenskames  trolöshet  och  föreslå  ett  unionsmöte. 
Den  11  augusti  1501  lämnade  han  Stockholm  med  sin  flotta,  bestående 
af  två  stora  skepp  och  tolf  jakter,  sedan  han  låtit  nedbränna  Svartsjö 
kungsgård,  som  innehades  af  herr  Sten  Sture.  Under  vägen  brände 
han  åbyggnaderna  på  herr  Stens  gods  Häringe  i  Södertörn. 

Drottning  Kristina  ville  icke  följa  sin  gemål  utan  stannade  på 
Stockholms  slott,  som  hade  en  besättning  af  inemot  tusen  man.  Med 
henne  voro  några  svenskar,  herrar  Ture  Jonson,  Folke  Gregersson, 
Krister  Bengtsson  och  Erik  Trolle. 

Till  en  afsättning  af  konung  Hans  hade  svenskame  lagliga  skäl, 
alldenstund  han  icke  hade  velat  fullgöra  de  villkor,  som  voro  fästa  vid 
hans  konungaval.  Hans  regeringstid  var  visserligen  kort,  men  han 
hade  dock  haft  tilJfälle  nog  att  visa,  huru  föga  han  ville  sörja  för 
Sveriges  bästa.  Att  det  icke  var  allenast  fosterländska  skäl,  som  be- 
stämde de  svenska  stormännen,  visar  sig  af  hvarjehanda  omständig- 
heter, men  vi  känna  förhållandena  alltför  litet  för  att  kunna  gå  till 
doms  med  hvar  och  en  af  de  ledande  personligheterna. 

Konung  Hans  har  visserligen  af  mången  häfdatecknare,  redan  un- 
der det  närmast  följande  tidehvarfvet,  blifvit  omtalad  med  beröm,  såsom 
hederlig  och  god,  men  han  torde  hafva  förtjänt  sådana  vitsord  allenast 
på  grund  däraf,  att  man  jämförde  honom  med  dem,  som  voro  sämre  än 
han.  Det  finnes  tillräckligt  många  dåliga  sidor  hos  honom  för  att 
rättfärdiga  svenskarnes  misstro.  Det  var  icke  nog  därmed,  att  han 
icke   var   samvetsgrann  med  att  iakttaga  ingångna  förbindelser,  i  hans 


566  MEDBLTIDENS  SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDBHVARFVET. 

skrifvelser  förekomma  uppgifter,  som  visa  sig  vara  osanna,  om  vi  jäm- 
föra dem  icke  allenast  med  de  tilldragelser,  som  vi  känna,  ntan  Sfven 
med  hans  egna  yttranden  i  andra  skrifvelser.  I  Norge  och  Danmark 
hade  man  vida  mer  än  i  Sverige  tillfölle  att  erfara,  hurudan  konung 
Hans  var,  och  från  båda  länderna  höra  vi  ganska  bittra  klagomål. 
När  Kristiern  U  blef  konung,  öfverlämnade  det  danska  rådet  till  ho- 
nom en  förteckning  ölver  de  punkter,  i  hvilka  hans  fader  hade  brutit 
sin  handfästning.  Dessa  punkter  äro  för  många,  att  de  här  skulle 
kunna  uppräknas,  och  de  äro  i  allmänhet  icke  sådana,  att  man  kan  ur- 
skulda konungen  därmed,  att  han  stod  framom  sin  tid  och  att  han, 
genom  sin  friare  uppfattning  af  förhållandena,  stötte  sig  med  de  med- 
lemmar af  samhället,  som  höllo  på  det  gamla.  Den  sinnessjukdom,  som 
stundom  hemsökte  honom,  gaf  sig  till  känna,  äfven  när  den  icke  upp- 
trädde fullt  utbildad,  i  anfall  af  djup  nedstämning  och  vild  grymhet, 
såsom  när  han,  efter  hvad  samtiden  sannolikt  med  skäl  antog,  lät  lönn- 
mörda  sin  danske  likshofmästare  herr  Fovel  Laxmand  (år  1502). 


3. 

Sten  Sture  I  andra  grangren  riksföreståndare. 
1501-1503. 

Att  återvinna  Sverige  undan  konung  Hans  och  hans  tjänare  var 
nu  de  svenska  herrames  främsta  uppgift. 

Herr  Sten  Sture  befann  sig  redan  före  utgången  af  augusti  månad 
1501  i  Dalarne,  där  allmogen  genast  förklarade  sig  mot  konungen. 
Bönderna  rustade  sig,  och  Västerås  slott  belägrades,  liksom  Örebro. 
BÅdet  samlades  mot  slutet  af  september  och  sände  till  Stockholms  stad 
en  uppmaning  att  sluta  sig  till  det  fosterländska  partiet.  Borgerskapet 
tvekade,  och  redan  före  midten  af  oktober  hade  staden  begynt  belägras. 
Efter  några  dagar  utbröt  i  staden  en  häftig  eldsvåda,  hvilken  man 
antog  vara  anlagd  af  slottsbesättningen.  När  elden  grep  allt  vidare 
omkring  sig,  öppnade  stadens  styrelse  portama  för  den  svenska  hären, 
som  genast  ryckte  in  och  hjälpte  borgame  att  hämma  eldens  fram- 
fart. Nu  kunde  man  med  hopp  om  framgång  belägra  slottet,  men  innan 
detta  skedde,  erbjöd  man  drottning  Elristina  att  lämna  det,  och  skulle 
man  med  vederbörligt  följe  ledsaga  henne  till  Danmark,  men  hon  sva- 
rade nej. 

Mellan  de  svenska  herrame  var  förhållandet  icke  alltid  godt.  Det 
behöfdes  all  biskop  Hemming  Gads  stora  förmåga,  hans  vänskap  för 
herr  Svante  och  håns  aktning  för  herr  Sten,  för  att  förhållandet  mellan 
dessa  två  myndiga  män  skulle  fortfarande  vara  godt  Herr  Svante  gaf 
efter,  och  den  12  november  1501  korades  herr  Sten  Sture  ånyo  till  riks- 


STEN  STUBB  I  ANDRA  GAnGEN  RIKSFÖRESTÅNDARE.  567 

föreståndare.  Vid  samma  tid  sände  man  till  hansestädema  och  tyska 
furstar  en  redogörelse  för  orsakerna  till  konung  Hans'  förjagande  och 
anhöll  om  tillstånd  till  truppers  värfvande.  Konungen  sökte  samtidigt 
de  tyska  maktemas  bistånd,  men  såtillvida  stodo  de  tyska  städerna  på 
Sveriges  sida,  som  de  icke  voro  hågade  att  villfara  konungens  begäran 
att  af  bryta  all  handel  med  det  mot  honom  fientliga  landet. 

Under  det  herr  Sten  färdades  omkring  i  landet  för  att  bringa  folket 
till  resning  och  herr  Svante  belägrade  Örebro  slott,  hvilket  med  till- 
hörande län  blifvit  honom  anförtrodt,  ledde  den  till  allt  användbare 
herr  Hemming  Gad  —  påfven  vägrade  vid  denna  tid  att  godkänna 
hans  val  till  biskop  och  nämnde  i  stället  en  af  sina  kardinaler  till 
hufvudman  för  Linköpings  stift  —  belägringen  af  Stockholms  slott. 
Han  hade  svårt  att  gå  anfallsvis  till  väga,  aUdenstund  de  belägrande 
saknade  nödigt  artilleri,  men  hans  bemödanden  att  utestänga  slottet 
från  förbindelse  med  den  yttre  världen  kröntes  med  framgång.  I  början 
af  år  1502  blef  nöden  inom  slottet  stor,  och  drottningen  bad  om  till- 
låtelse  att  begifva  sig  ned  i  staden.  Herr  Hemming  svarade,  att 
man  före  belägringens  början  hade  bedt  henne  lämna  slottet;  då  hade 
hon  icke  velat,  nu  vore  det  för  sent.  Man  hoppades  på  detta  sätt  få 
slottet  i  sina  händer.  I  februari  kom  herr  Svante  Nilsson,  som  då 
hade  vunnit  Örebro,  för  att  förstärka  belägringshären,  men  först  mot 
slutet  af  april  kunde  man  med  hopp  om  framgång  våga  en  stormning. 
Den  af  sjukdom  minskade  besättningen  började  efter  detta  underhandla, 
och  slottet  gaf  sig  den  9  maj.  Af  besättningen  hade  då  nio  hundra 
aflidit,  70  lefde,  men  af  dem  voro  de  flesta  sjuka.  Biskop  Matts  i 
Strängnäs  och  herr  Sten  Kristersson  afhämtade  drottningen  på  slottet, 
och  på  kyrkogården,  som  den  tiden  låg  invid  stadskyrkan,  mötte  henne 
fru  Ingeborg,  herr  Stens  maka,  hvarefter  hon  därifrån  fördes  till  svart- 
brödraklostret i  närheten  af  stadens  södra  port. 

Dagen  därefter  kom  konung  Hans  med  en  dansk  flotta  till  Stock- 
holms skärgård;  den  12  maj  hade  han  hunnit  fram  till  den  nuvarande 
Djurgården.  Som  ett  anfall  var  fruktlöst,  fann  han  snart  för  godt  att 
åter  segla  bort,  och  en  tid  därefter,  den  5  juni,  ingicks  förlikning  mellan 
herr  Sten  Sture  och  ärkebiskop  Jakob,  hvilken  först  nu  lofvade  att 
uppsäga  konung  Hans  tro  och  lydnad.  Konungen  fritog  honom  från 
hans  ed  men  bad  honom  bistå  drottning  Kristina,  som  ännu  hölls  i 
fångenskap. 

Af  hela  Sverige  var  det  nu  allenast  Kalmar  och  Borgholms  slott 
samt  en  del  af  Finland,  som  lydde  under  konung  Hans,  h varjämte  herr 
Erik  Eriksson  (gyllenstjärna)  på  Ålfsborg  i  det  längsta  undvek  att 
fatta  något  beslut.  Vid  nyårstiden  1502  uppsade  äfven  han  konungen 
trohet,  och  herr  Henrik  Krummedike  på  Bohus  erhöll  då  konungens 
befallning  att  angripa  honom.  Häraf  blef  dock  intet.  Till  befJll- 
hafvare  i  Västergötland  nämndes  af  herr  Sten  den  tappre  herr  Åke 
Hansson  (Tott),   hallänningarne   visade   sig  benägna  att  sluta  sig  till 


568  MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNIOKSTIDBHVARFVBT. 

Sverige  och  herr  Knut  Alfsson  ryckte  in  i  Norge,  där  en  mängd  miss- 
nöjda slöto  sig  till  honom.  Han  intog  Akershos  och  Tönsberg  samt  be- 
gynte  belägra  det  fasta  Bohus.  Han  måste  dock  följande  sommar  (1502) 
upphäfva  belägringen  och  draga  sig  tillbaka  till  Akershus,  hvilket  nu 
belägrades  af  herr  Henrik  Krummedike,  som  hade  fått  en  trupp  af 
skotska  och  tyska  legoknektar.  Prins  Kristiern  belägrade  Älfsborg, 
hvilket  gaf  sig  den  18  juli.  Den  förbittrade  västgötaallmogen  slog 
därefter  ihjäl  herr  Erik  Eriksson,  hvilken  icke  tyckes  hafva  tillräckligt 
sörjt  för  fästets  försvar.  Herr  Åke  Hansson  gjorde  ett  anfall  mot  dan- 
skame  vid  Älfsborg  men  misslyckades,  och  prins  Kristiern  tågade  från 
det  af  honom  nedbrända  Älfsborg  till  Oresten,  hvilket  äfven  måste  gifva 
sig  och  nu  blef  lågomas  rof .  I  slutet  af  juli  vände  prinsen  åter  till 
Danmark.  Följande  månad  föll  Akershus.  Den  18  augusti  hade  herr 
Knut  Alfsson  begifvit  sig  ombord  på  herr  Henrik  Elrummedikes  skepp 
för  att  underhandla,  en  ordväxling  uppstod,  och  trots  gifven  lejd  blef 
herr  Knut  mördad.  Att  bryta  lejden  var  enligt  tidens  uppfattning  en 
skändlig  förbrytelse,  men  konung  Hans  förklarade,  att  herr  Henrik 
Krummedike  hade  betett  sig  som  en  trogen  danneman. 

Herr  Sten  Sture  hade  gått  öfver  till  Finland,  där  Viborgs  fäste 
gaf  sig  godvilligt,  Åbo  slott  däremot  försvarades  intill  den  6  september. 
Mot  slutet  af  denna  månad  belägrade  herr  Sten,  dock  utan  framgång, 
Varberg.  I  början  af  mars  1503  eröfrades  östra  Bleking,  som  an- 
förtroddes åt  herr  Nils  Klausson.  I  början  af  maj  gaf  sig,  efter  i  det 
närmaste  två  månaders  belägring,  Kalmar  stad.  I  västra  Sverige  vann 
man  icke  någon  så  bestämd  framgång.  Herr  Åke  Hansson  underhöll 
ett  gränskrig,  och  herr  Svante  Nilssons  infall  i  Norge,  som  syntes  lofva 
mycket,  blef  af  kort  varaktighet. 

Främmande  makter  begynte  underhandla  för  att  åstadkomma  ired 
och  vinna  tillåtelse  för  drottning  Kristina  att  återvända  till  Danmark. 
Påfven  uppträdde  till  konung  Hans'  förmån,  och  hans  ombud  förmådde 
hansestädema  att  förlika  sig  med  honom.  Drottningen,  som  skulle 
stanna  i  Sverige,  till  dess  rådet  hade  funnit  tillfälle  att  sända  henne 
åter  till  Danmark,  hade  från  Stockholm  blifvit  förd  till  Vadstena, 
hvarest  herr  Sten  och  herr  Hemming  Gad,  ett  par  lybska  sändebud 
med  flera  af  hämtade  henne  på  senhösten.  I  slutet  af  november  hade 
hon  kommit  till  Halmstad.  Under  återvägen  afled  herr  Sten  Sture  i 
Jönköping  den  14  december  1503. 

Han  var  då  en  gammal  man  men  hade  ända  intUl  sitt  slut  bi- 
behållit kraft  och  håg  att  verka.  Af  alla  dem,  som  under  medeltiden 
styrde  Sverige  alltsedan  drottning  Margaretas  dagar,  har  ingen  visat 
så  mycken  omtanke  för  landets  bästa  som  han.  Uti  ett  afseende  stod 
han  öfver  den  stora  drottningen:  för  henne  var  Sverige  jämförelsevis 
ett  främmande  land,  och  hennes  regering  kunde  därför  icke  få  den 
fosterländska  karaktär,  som  »gamle  herr  Stens»  hade.  Hon  måste  i 
främsta   rummet   tänka  på  att  styrka  sitt  herravälde  och  åt  konunga- 


SVANTE  NILSSON  RIKSFÖRESTÅNDARE,  569 

makten  återvinna  hvad  stormännen  hade  tagit  från  en  Magnus  Eriks- 
son och  en  Albrekt.  Herr  Sten  hade  vida  mera  tillfälle  att  ägna  sina 
landsfaderliga  omsorger  åt  landets  inre  förhållanden  i  allmänhet,  åt 
statsskicket  och  lagskipningen,  åt  handel  och  näringar.  Det  svenska 
folket  erkände  den  skuld,  i  hvilken  det  stod  till  honom,  och  omfattade 
honom  med  den  varmaste  tillgifvenhet.  Äfven  när  han  var  död,  kunde 
den,  som  i  herr  Stens  namn  vände  sig  till  den  svenska  allmogen,  vara 
viss  om  öppna  öron  och  villig  hjälp. 

Herr  Stens  ädla  maka  och  trofasta  hjälparinna,  den  kloka,  modiga 
och  upplysta  fru  Ingeborg  Åkesdotter  (Tott)  afled  år  1507.  Som  ett 
prof  på  det  förhållande,  som  rådde  mellan  makame  ända  mot  slutet  af 
deras  äktenskap,  förtjänar  anföras  ett  bref,  som  herr  Sten  på  dagen  åtta 
månader  före  sin  död  skref  till  »sin  älskeliga  kära  stallbroder  Ingeborg 
Åkesdotter  med  all  kärlighet».  Han  lämnar  henne  i  uppdrag  att  ut- 
fråga en  lybsk  skeppsbesättning  om  ett  tillämnadt  möte  mellan  lybec- 
kame  och  konung  Hans  samt  ingår  för  öfrigt  i  en  mängd  hushålls- 
detaljer,  redogörande  för  hvad  han  själf  hade  för  sig  på  Svartsjö  och 
uppräknande  hvad  hon  borde  göra.  Han  omtalar  värken  i  det  vänstra 
ögat  men  hoppas,  att  den  snart  skall  gå  öfver,  så  att  han  kan  fara 
till  henne  dagen  därpå.  Han  beder  henne  ombesörja,  att  en  mässa 
lästes  för  den  helige  Göran  och  en  för  den  heliga  försoningen,  samt 
tackar  henne  för  det  hon  till  honom  hade  sändt  en  klosterbroder,  hvil- 
ken den  dagen  —  det  var  en  fredag  ^ —  hade  ibr  honom  hållit  en  pre- 
dikan »som  en  danneman».  Brefvet  slutar  med  orden:  »Härmed,  kära 
hjärtans  stallbroder,  befaller  jag  dig  Gud  och  helige  Erik  med  lif  och 
själ  till  evig  tid.» 


4. 

Svante  Xilsson  riksföreståndare. 
1504—1512. 

Biskop  Hemming  Gad  höll  riksföreståndarens  död  hemlig.  Hans 
lik  insveptes  i  hudar  och  fördes  på  en  särskild  släde  af  stadsfogden  i 
Jönköping,  förklädd  till  köpman;  en  herr  Stens  tjänare,  som  var  honom 
till  utseendet  lika,  fick  iklädd  hans  kläder  och  riddarkedja  fara  i  en 
täcksläde  öfver  Grenna  och  Stegeborg  till  Stockholm,  hvarest  herr  Sten 
i  tysthet  bisattes  i  ett  af  stadskyrkans  kor.  All  denna  hemlighet  iakt- 
togs, på  det  man  skulle  kunna  i  stillhet  bereda  herr  Svante  Nilssons  val 
tiU  riksföreståndare.  Det  tyckes  nästan,  som  om  de  omfattande  försik- 
tighetsmåtten knappast  varit  nödiga.  Man  synes  icke  hafva  gjort  något 
motstånd:  söndagen  den  21  jannuari  1504  valdes  enhälligt  herr  Svante 
Nilsson  till  Ekesjö  att  vara  Sveriges  riksföreståndare,  och  man  svor 
honom  trohet.    Strax  därefter  öfvertog  han  befälet  på  Stockholms  slott. 


570  liSDELTIDBNS  SENARE  SKEDE.      UNION STIDEHYARFVET. 

FOrst  sedan  detta  skett,  bevisade  man  den  aflidne  den  sista  hedern; 
hans  lik  jordades  den  16  februari  i  Gripsholms  klosterkyrka,  hvilken 
dagen  förut  hade  blifvit  vigd  af  ärkebiskop  Jakob. 

Ställningen  i  ]andet  var  ganska  betänklig.  I  följd  af  den  långa 
fejdtiden  och  äfven  af  hårda  år  rådde  mångenstädes  i  landet  ytterlig 
nöd.  Förhållandet  till  Ryssland  skulle  visserligen  vara  fredligt,  men 
man  befarade  ständigt  ett  nytt  utbrott  af  fientlighetema.  Med  Dan- 
mark rådde  öppen  fejd.  Men  herr  Svante  var  ända  sedan  han  hunnit 
manlig  ålder  fullt  inne  i  förhållandena,  den  nya  värdigheten  gaf  honom 
visserligen  ett  ökadt  ansvar  men  ock  större  makt,  och  han  hade  i  herr 
Hemming  Gad  en  trofast  vän,  som  icke  blott  bistod  honom  med  kloka 
råd  utan  äfven  med  krigisk  idrott.  Så  snart  herr  Svante  blifvit  riks- 
föreståndare, skyndade  sig  biskop  Hemming  ned  till  Kalmar  för  att 
belägra  därvarande  slott,  hvilket  för  konung  Hans'  räkning  innehades 
af  herr  Nils  GiUida. 

Med  Danmark  inleddes  underhandlingar.  Biskop  Matts  Gregersson 
i  Strängnäs  och  herr  Bengt  Ryning  sändes  till  Köpenhamn,  men  de 
funno  danskame  så  omedgörliga,  att  de  ämade  återvända  med  oförrät- 
tadt  ärende,  då  underrättelsen,  att  det  lyckats  konung  Hans  att  und- 
sätta Kalmar  slott,  tvang  dem  att  gå  in  på  danskames  fordringar. 
Ett  unionsmöte  skulle  hållas  i  Kalmar  i  juni  1505;  under  tiden  skulle 
fred  råda  mellan  rikena,  och  allt  skulle  förblifva  i  det  skick  det  var, 
således  skulle  tills  vidare  konung  Hans  fä  behålla  Kalmar,  Borgholm 
och  Visborg;  Kalmar  län  och  stad,  som  voro  i  svenskarnes  händer, 
skulle  åter  läggas  under  slottet.  De  tre  rikenas  råd  skulle  vid  det 
blifvande  mötet  pröfva  konungens  och  svenskarnes  klagomål  mot  hvar- 
andra  samt  söka  åstadkomma  förlikning  mellan  dem  eller  ock  uttala 
sig  för  den  ena  eller  den  andra  parten;  särskildt  skulle  det  tillkomma 
de  tre  rikenas  råd  att  bestämma,  till  hvilket  land  Gottland  skulle  höra. 
Misslyckades  alldeles  förlikningsförsöket,  skulle  fejden  åter  börja,  och 
då  skulle  Kalmar  stad  och  län  återlämnas  till  svenskame,  slottet  där- 
emot behållas  af  konungen. 

Herr  Svante,  som  hade  gift  sig  med  herr  Knut  Alfssons  änka  fru 
Märta  Ivarsdotter,  tillbragte  större  delen  af  juli  och  augusti  månader 
i  Finland,  hvarest  han  försäkrade  sig  om  landets  och  särskildt  om 
slottshöfdingen  på  Viborg  herr  Erik  Turessons  (bjälke)  trohet.  Under 
oktober  månad  hölls  ett  rådsmöte  i  det  under  sommaren  af  pesten  hårdt 
hemsökta  Stockholm,  vid  hvilket  tvistefrågor  mellan  herr  Svante  och 
herr  Sten  Stures  änka  af  handlades,  h  varjämte  man  beslöt,  att  de  olika 
landskapens  inbyggare  skulle  mot  slutet  af  december  samlas  på  vissa 
orter  för  att  af  rådets  medlemmar  närmare  upplysas  om  ställningen  i 
landet  och  om  det  tillämnade  mötet  i  Kalmar,  hvilket  rådet  icke  ville 
försumma.    Full  enighet  synes  dock  icke  hafva  härskat  inom  rådet. 

Under  tiden  bröts  stilleståndet  med  Danmark.  Herr  Nils  G^dda 
höll  icke  fördragets  bestämmelse  att  låta  föstningsverken  omkring  Kal- 


SVANTB  NILSSON   KIK6FÖRESTÅNDARB.  571 

mar  slott  vara  i  samma  skick,  som  när  öfverenskommelsen  gjordes,  den 
danske  riddaren  herr  Otto  Rud  öfvade  våld  mot  en  svensk  man,  hvil- 
ken  dock  ej  själf  torde  hafva  varit  utan  skuld,  och  ett  herr  Svantes 
skepp,  som  låg  i  Travefloden,  blef  af  danskar  taget.  Därtill  kom  den 
svåra  nöden  i  Kalmar  län,  som  gjorde  det  hart  när  omöjligt  for  fol- 
ket att  utgifva  sin  skatt  till  slottet,  och  som  med  skäl  kunde  fram- 
kalla betänkligheter  med  afseende  på  det  snara  sammanträdandet  af 
konungen  och  de  tre  rikenas  råd  med  deras  stora  följe  i  en  stad, 
hvarest  numera  knappast  två  eller  tre  borgare  voro  så  pass  välmående, 
att  några  förnäma  personer  kunde  hos  dem  inkvarteras.  I  februari 
1505  hemställde  därför  det  svenska  rådet  till  det  danska,  om  det  icke 
vore  lämpligast  att  uppskjuta  unionsmötet.  Det  danska  rådets  svar 
är  icke  bevaradt,  men  det  synes  hafva  varit  af  böjande. 

Man  var  i  Sverige  missnöjd  med  danskames  beteende.  Herr  Erik 
Turesson  ansåg  deras  våldsgärningar  vara  anledning  nog  till  att  icke 
bry  sig  om  mötet.  Det  är  troligt,  att  dessa  tankar  delades  af  herr 
Svante,  och  han  hade  nog  inflytande  att  göra  sina  åsikter  gällande; 
hvarken  han  eller  någon  af  det  svenska  rådet  infann  sig  i  Kalmar, 
hvarest  i  deras  frånvaro  de  danska  och  norska  råden  (den  1  juli  1505) 
tilldömde  konung  Hans  Sveriges  krona  samt  dömde  hans  motståndare, 
herrar  Svante  Nilsson,  Nils  Klausson,  Sten  Kristersson,  Trötte  Månsson 
(Ekasläkt),  Erik  Turesson,  Åke  Hansson  (Tott),  Peder  Turesson  (bjälke), 
Erik  Johansson  (Vasa)  och  Tönne  Eriksson  (Tott)  samt  deras  vänner 
såsom  majestätsförbrytare  från  ära,  frihet,  privilegier  och  gods,  hvilka 
sistnämnda  skulle  tillfalla  konungen. 

Vi  veta  icke  med  visshet,  hvar  herr  Svante  och  det  svenska  rådet 
befunno  sig  under  Kalmarmötets  tid,  ej  heller  på  hvilket  sätt  man  rätt- 
färdigade sitt  uteblif vande;  det  talades  dock  om  rådsöfverläggningar, 
om  fruktan  för  ett  ryskt  infall  i  Finland,  om  motvind.  I  skrifvelser 
till  allmogen  beklagade  sig  sedermera  herr  Svante,  att  konungen  icke 
hade  velat  invänta  det  svenska  rådet.  Huru  än  därmed  förhöll  sig,  de 
norska  och  danska  råden  hade  alls  ingen  rätt  att  förfoga  öfver  Sveriges 
krona  eller  att  döma  öfver  svenska  män,  allra  minst  efter  den  romerska 
lagen,  hvilken  icke  ägde  giltighet  i  Sverige.  Men  man  nöjde  sig  icke 
härmed.  De  danska  och  norska  råden  vände  sig  till  den  tyske  kejsaren 
Maximilian,  hvilken  icke  hade  något  att  skaffa  med  Sveriges  angelägen- 
heter, och  han  icke  allenast  stadfäste  domen  utan  instämde  äfven  de 
nyss  uppräknade  herrarne  inför  sin  och  det  tyska  rikets  kammarrätt, 
hvilken  förklarade  dem  i  akt,  alldenstund  de  hade  brutit  det  heliga 
romerska  rikets  landsfrid.  Viktigare  än  allt  detta  var  kejsarens  för- 
bud för  alla  det  tyska  rikets  medlemmar  att  underhålla  några  förbin- 
delser med  svenskarne,  ty  detta  förbud,  därest  det  hade  hållits,  skulle 
hafva  beröfvat  Sverige  all  hjälp  från  den  mot  konung  Hans  icke  syn- 
nerligen vänligt  stämda  hansan. 


572  MEDELTIDENS   SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHYARFVET. 

Man  hade  ännu  icke  i  Sverige  öfvergif vit  försöket  att  underhandla. 
I  slutet  af  år  1505  var  det  tal  om  en  svensk  beskickning  till  Malmö, 
i  hvilken  den  danskvftnlige  herr  Ture  Jönsson  skulle  taga  del,  men 
först  i  början  af  år  1506  kom  han  i  sällskap  med  herr  Sten  Turesson 
(bjälke),  domprosten  i  Linköping  herr  Hans  Brask  med  flera  ned  till 
Skåne.  De  uträttade  dock  ingenting,  ty  de  hade  icke  fått  i  uppdrag 
annat  än  att  förklara  svenskarnes  uteblifvande  från  Kalmarmötet  och 
att  utverka  ett  stillestånd  j)å  några  år,  helst  så,  att  Kalmar  och  Borg- 
holms slott  lämnades  tillbaka  till  Sverige;  på  frågor,  h varför  konung 
Hans  blifvit  förjagad  samt  om  man  icke  åter  ville  taga  honom  till  ko- 
nung, fingo  de  icke  inlåta  sig,  utan  skulle  allt  sådant  hänskjutas  till  ett 
blifvande  unionsmöte.  När  danskarne  funno,  huru  inskränkta  de  sven- 
ska ombudens  fullmakter  voro,  af bröto  de  underhandlingarna.  Likväl 
voro,  efter  hvad  herr  Svante  försport,  åtminstone  några  danska  herrar, 
särskildt  skåningame,  benägna  för  ett  stillestånd,  men  konungen  ville, 
att  antingen  han  eller  sonen  prins  Kristiern  skulle  hyllas  till  konungi 
eller  ock  att  han  skulle  erhålla  en  penningsumma  som  skadeersättning. 
Till  något  sådant  ville  dock  herr  Svante  icke  förnedra  Sverige.  I 
denna  åsikt  stod  han  ej  heller  ensam:  allmogen  i  Möre  och  Värend, 
för  hvilken  han  omtalade  konungens  fordran,  svarade,  att  den  icke 
ville  gifva  konung  Hans  annan  skatt  än  skarpa  vapen. 

Sådana  användes  ock  i  rikt  mått.  Redan  när  konung  Hans  år 
1505  återvände  från  Kalmarmötet,  lät  han  härja  den  svenska  stranden, 
och  han  fortfor  därmed  träget.  Men  äfven  herr  Svante  hade  sina  skepp 
klara  och  kunde  redan  år  1505  tillfoga  konungen  en  ganska  ansenlig 
förlust  till  sjöss,  hvarom  han  underrättade  folket  vid  samma  tid  som 
ryska  sändebud  i  Stockholm  högtidligen  afslöto  det  förut  aftalade  stUle- 
ståndet  på  tjugu  år.  Frälset  uppmanades  att  infinna  sig  tUl  tjänst- 
göring, och  i  början  af  1506  utskrefe  af  allmogen,  åtminstone  i  vissa 
delar  af  landet,  hvar  fjärde  man  med  vapen  och  mat  för  elfva  veckor* 
De  förnämsta  bemödandena  voro  riktade  mot  Kalmar  stad,  hvilken  ko- 
nung Hans  icke  hade,  efter  det  misslyckade  Kalmarmötet,  återlämnat, 
och  i  hvilken  han  hade  gif vit  luft  åt  sin  harm  genom  flera  hårda  blods- 
domar. Herr  Hemming  Gad  öfvertog  befålet  öfver  den  belägrande 
skaran,  som  icke  var  synnerligen  stor,  ty  allmogen  i  trakten,  som 
fruktade  för  en  långt  utdragen  fejd,  ville  icke  taga  del  i  belägringen, 
såvida  icke  herr  Hemming  ville  förbinda  sig  att  hålla  slottet  instängdt 
från  sjösidan  lika  väl  som  från  landsidan.  För  svag  att  underhålla 
en  lång  belägring  tog  sig  herr  Hemming  då  före  att  storma,  natten  till 
den  23  oktober  1506,  med  sina  och  herr  Svantes  svenner.  De  rönte  all- 
varligt motstånd,  men  de  trängde  dock  in  i  staden,  togo  och  behöUo  den. 

Anfallsvis  gick  herr  Svante  till  väga  i  Skåne,  där  herr  Hans  Åkes- 
son anförde  en  svensk  här,  och  i  Bleking,  men  i  öfrigt  måste  man  i 
Sverige  inskränka  sig  till  den  besvärliga  uppgiften  att  försvara  de 
långt   utsträckta   kusterna   mot   de   många    danska  örlogs-  och  röfvar- 


SVANTE  NILSSON  RIKSFÖRESTÅNDARE.  573 

fartyg,  hvilka  ibland  visade  sig  i  större  skaror,  anförda  af  höfdingen 
på  Visborg  herr  Jöns  Holgersson  samt  hans  underbefälhafvare,  den  fy- 
enske  väpnaren  Sören  Norby,  som  i  juli  1507  brände  Kastelholm  och 
tog  dess  höfding  herr  Sten  Turesson  m.  fl.  till  fånga.  Det  var  för 
öfrigt  icke  allenast  stranden,  som  af  dem  hemsöktes,  utan  hafven  gjor- 
des osäkra  och  därmed  den  för  Sverige  så  nödvändiga  handeln  på 
Östersjön.  Herr  Svante  sände  ofta  ut  sina  skepp  för  att  vid  den  tyska 
kusten  möta  hansestädernas  köpmansfartyg  och  konvojera  dem  till  sven- 
ska hamnar,  hvilket  äfven  ofta  lyckades. 

Hansestäderna,  i  synnerhet  Lybeck,  voro  konung  Hans  föga  be- 
vågna,  och  de  sökte  därför,  så  snart  kriget  åter  upplågade  efter  råds- 
mötet i  Kalmar,  understödja  svenskame  medelst  underhållande  af  han- 
delsförbindelserna. Detta  vänliga  förhållande  rubbades  tidtals  genom 
kejsarens  aktförklaring,  som  förbjöd  alla  tyska  rikets  inbyggare  att 
hjälpa  Sverige,  och  genom  traktater  afslutna  med  konung  Hans  i  de- 
cember 1506  och  juli  1507,  enligt  hvilka  lybeckarne  skulle  söka  förmå 
svenskame  till  hörsamhet  och  till  dess  denna  gafs  af  hålla  sig  från  alla 
förbindelser  med  deras  land;  lybeckarne  voro  nu  så  eftergifvande,  att 
de  lofvade,  att  deras  fartyg,  så  snart  de  mötte  konungens  skepp,  skulle 
stryka  segel  och  förevisa  sina  papper.  Men  dessa  afbrott  varade  icke 
länge,  ty  dels  voro  köpmännen  föga  villiga  att  afstå  från  den  vinst- 
gifvande  handeln  på  det  nödställda  Sverige,  dels  hade  Lybeck  fått  slut 
på  ofreden  med  sina  mecklenburgska  grannar,  hvilken  ofred  hade  gjort 
det  benäget  för  vänskap  med  Danmark,  dels  tog  numera  kejsar  Maxi- 
milian hansestadens  parti  mot  konung  Hans'  stora  fordringar,  och  den 
tidigare  afgifna  aktförklaringen  förlorade  därigenom  i  kraft.  Re- 
dan år  1507  och  allt  framgent  handlade  lybeckarne  åter  på  Sverige, 
och  i  början  af  februari  1509  läto  de  konung  Hans  veta,  att  det  droge 
för  långt  ut  på  tiden  med  Sveriges  underkufvande,  hvadan  de  icke 
längre  ville,  sig  själfva  till  förfång,  afhålla  sig  från  handeln  med 
Sverige.  Herr  Otto  Rud,  som  nu  uppträdde  som  sjöröfvare  i  Öster- 
sjön, anföll  efter  detta  hansestädernas  fartyg,  liksom  han  ofredade  de 
svenska  stränderna.  Den  2  augusti  1509  gjorde  han  ett  nattligt  anfall 
på  Åbo,  plundrade  staden  och  dess  kyrka,  ihjälslog  några  af  stadens 
borgmästare  och  råd  samt  präster,  bortförde  andra  som  fångar.  Han 
var  icke  nöjd  därmed  utan  fordrade  sedermera  af  staden  en  brand- 
skatt af  tolf  tusen  mark  samt  af  biskop  Johan  Olofsson  samma  belopp. 
En  dyrbar  kalk,  tagen  i  Abo  domkyrka,  förvaras  ännu  i  en  dansk 
landskyrka.  På  återvägen  uppbrände  herr  Otto  Rud  öregrund  och 
härjade  i  Roslagen. 

Under  alla  dessa  förhållanden  växlade  i  Sverige  stämningen  mellan 
krigisk  ifver  och  längtan  efter  fred.  När  lybeckarne  i  slutet  af  år 
1506,  på  grund  af  sin  traktat  med  Danmark,  började  underhandlingar 
för  att  förmå  svenskarne  till  underkastelse,  var  åtminstone  allmogen  i 
mellersta   Sverige   föga   benägen  för  eftergifter.    De  vid  Tuna  kyrka  i 


574  MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

december  1506  församlade  dalkarlarne  utfärdade  en  skrifvelse  till  de 
för  fiendens  anfall  mest  utsatta  landskapens  inbyggare,  i  hvilken  dal- 
allmogen förklarade  sig  aldrig  vilja  antaga  herr  Hans  till  konung  för 
att  låta  sig  plågas  af  hans  fogdar.  Man  hade  under  de  senaste  åren 
pröfvat  hvad  gagn  man  hade  af  att  skifta  herrar.  Dalkarlarne  ville 
stå  fast  vid  herr  Svante,  som  var  en  infödd  man;  man  borde  icke  göra 
Sverige  beryktcuit  i  andra  länder  såsom  ett  rike,  där  man  icke  kunde 
tåla  en  inhemsk  härskare.  Som  svar  på  Lybecks  fredsmedling  följde 
herr  Åke  Hanssons  infall  i  Halland,  där  Halmstad,  Laholm  och  den 
starkt  befästa  gården  Vallen  togos  och  brändes.  Man  fann  det  dock 
svårt  att  med  kraft  drifva  kriget,  man  kunde  till  exempel  icke  hindra 
danskame  att  undsätta  Kalmar  slott,  hvadan  ock  en  del  af  det  svenska 
rådet,  som  vistades  i  Kalmar  den  sista  februari  1507,  skref  till  det 
danska  rådet  med  förslag  om  ett  stillestånd.  Detta  hemställde,  om  icke 
svenskarne  ville  sända  ombud  till  det  möte,  som  skulle  hållas  mellan 
danskame  och  hansan  i  Nykjöbing  i  juli  1507,  men  det  lät  svenskame 
förstå,  att  utan  fullständig  underkastelse  kunde  de  icke  vänta  att  få 
någon  lindring.  Doktor  Hemming  afrådde  riksföreståndaren  att  inlåta 
sig  i  underhandlingar  på  den  grundval  danskarnes  svar  antydde;  man 
skulle  nog  kunna  hålla  fredsvännema  i  Sverige  stången,  och  detsamma 
gjorde  något  senare  herr  Erik  Turesson  efter  Kastelholms  eröfring. 

Det  tarfvades  dock  ganska  mycket  mod  och  kärlek  för  en  foster- 
ländsk styrelse  i  Sverige  för  att  hålla  ut  med  fejden.  Den  hårdt  be- 
tungade allmogen  lofvade  väl  att  göra  mycket  men  höll  ingalunda 
alltid  sina  löften.  Frälsemännen  underläto  ofta  att  hörsamma  upp- 
maningarna till  rustning,  herr  Svante  klagade  ibland  öfver  grof  för- 
sumlighet i  rikets  försvar.  Han  hade  för  öfrigt  icke  så  många,  på 
hvilkas  trohet  och  mannamod  han  kunde  lita  obetingadt.  Doktor  Hem- 
ming i  Kalmar,  herr  Åke  Hansson  i  Västergötland,  herr  Erik  Turesson 
i  Finland  icke  allenast  utförde  hans  planer  utan  äfven  styrkte  honom 
i  dessa.  Han  hade  vid  denna  tid  ingen  annan,  åt  hvilken  han  under 
sin  frånvaro  i  södra  Sverige  kunde  anförtro  Stockholms  stad,  än  sin 
fru,  Märta,  hvilken  denna  gång  liksom  eljest  med  mycken  duglighet 
ägnade  sig  åt  de  praktiska  bestyren,  ehuruväl  hon  som  slottsfru  i 
Stockholm  hade  det  så  svårt,  att  hon  skref  till  mannen:  »Gud  late  mig 
aldrig  lefva  den  dag,  då  jag  måste  åtaga  mig  sådan  åtanke  och  be- 
ställning, som  jag  nu  haft  i  eder  frånvaro.»  Borgerskapet  i  Stockholm 
synes  icke  hafva  varit  fullt  pålitligt,  åtminstone  trodde  det  blindt  alla 
rykten,  som  förekommo,  och  sådana  af  den  mest  vidunderliga  beskaffen- 
het lupo  land  och  rike  omkring.  I  september  1507  måste  herr  Svante 
från  Kalmar  tillskrifva  magistrat  och  borgerskap  i  Stockholm,  att  Kal- 
mar stad  icke  var  intagen  af  konung  Hans,  att  biskop  Hemming  icke 
var  ihjälslagen,  att  herr  Svante  visserligen  skulle  våga  företaga  några 
kraftiga  åtgärder.  Verksammast  af  alla  var  dock  Hemming  Gad.  All- 
moge  och   svenner   öfvergåfvo   honom  ibland,  krut  och  fartyg  fattades, 


SVANTE  NILSSON  RIKSFÖRBSTÅNDARB.  575 

men  han  svek  aldrig  sig  själf  eller  Sveriges  sak.  Borgerskapet  i 
Kalmar  såg  icke  gärna,  att  han  begaf  sig  utom  stadens  murar,  ty 
man  ville  för  intet  pris  undvara  honom,  men  kom  han  en  gång  ut  på 
landsbygden,  förstod  han  att  tala  så  med  bönderna,  att  de  med  upp- 
räckta händer  förklarade,  att  de  ville  lefva  och  dö  med  sin  käre  herr 
Svante  och  aldrig  sätta  tro  eller  lit  till  konung  Hans  och  hans  af- 
föda.  För  egen  del  skref  doktor  Hemming  till  sin  gode  vän  riksföre- 
ståndaren: »Var  vid  god  tröst  och  låt  icke  göra  eder  till  fotgängare. 
I  aren  så  ädel  och  stolt  en  herre  till  sinnes,  och  ett  helt  krönt  rike  är 
i  edra  händer,  spelen  därför  visligen;  att  stiga  af  hästen  och  låta  en 
annan  rida  tyckes  mig  rimma  sig  illa.  —  Borgame  i  Stockholm  skrifva, 
att  fientligt  krigsfolk  till  häst  är  att  vänta;  låt  dem  komma  i  Grottes 
donners  namn.  Ben  milda  moder  Maria  mö,  som  halp  sju  kyrkosocknar 
i  Ditmarsken,  kan  väl  med  Guds  bistånd  hjälpa  ett  helt  konungarike. 
Våren  vid  ett  fritt  mod,  I  skolen  se,  att  allt  går  väl.»  TUl  fru  Märta 
skref  han:  »Det  går  ett  rykte  här  nere,  att  ärkebiskopen  vill  bannlysa 
oss  för  konuDg  Hans'  och  hans  kardinals  skull.  Vill  han  komma  hit 
och  hafva  sin  konung  och  kardinal  med  sig  och  bannlysa  oss  här  i 
lägret  vid  blockhusen,  så  kunde  det  bita  något,  men  vilja  de  bannlysa 
oss  för  konungens  skull,  så  vilja  vi  slå  dem  för  ärans  skull,  så  de  skola 
få  ett  tusen  djäflar,  med  förlof  sagdt,  värdiga  fru  moder.  Förlåt  mig, 
att  jag  talar  så  groft,  jag  har  icke  nyligen  varit  i  frustugan.»  Bann- 
lysningen var  mera  än  ett  rykte,  men  det  var  icke  ärkebiskopen,  från 
hvilken  den  utgick.  När  herr  Hemming  icke  ville  vika  för  den  spanske 
kardinal,  åt  hvilken  påfven  öfverlåtit  Linköpings  stift,  bemnlystes 
han  af  påfven  själf,  hvilket  icke  blef  alldeles  utan  inflytande  på  för- 
hållandena i  Sverige.  Biskop  Matts  i  Strängnäs  skref  i  januari  1508 
till  herr  Svante:  »Vi  bedja  eder,  att  I  icke  begären  af  vårt  folk,  att 
det  skall  umgås  med  herr  doktor  Hemming  eller  stå  under  honom. 
Gud  förbjude  att  så  sker,  ty  då  skulle  vi  blifva  besmittade  med  honom, 
kyrkan  och  oss  till  skada  och  evigt  fördärf !  Därför  hafva  vi  förbjudit 
vårt  folk  att  begifva  sig  till  honom.» 

En  följd  däraf,  att  herr  Svantes  förtroendemän  voro  få  och  ständigt 
behöfde  användas  i  maktpåliggande  värf,  var  den,  att  de  i  de  flesta  fall 
icke  kunde  annat  än  skriftligen  inverka  på  sina  medbröder  i  rådet. 
De  kallades  regelbundet  till  rådsmötena  men  måste  alltid  sända  ur- 
säkter: de  vågade  icke  lämna  de  orter,  som  voro  åt  dem  anförtrodda. 
Men  mer  än  allt  detta  hämmades  herr  Svante  från  en  framgångsrik 
verksamhet  genom  den  ständiga  bristen  på  penningar.  Om  insändande 
af  penningar  handlar  nästan  hvartenda  hans  bref  till  fogdarne,  och 
deras  svar  innehålla  nästan  alltid  ursäkter  för  det  de  ingenting  kunnat 
sända.  Herr  Svantes  tillgångar  växte  visserligen  något  vid  slutet  af 
år  1507,  då  det  finska  län,  som  fru  Ingeborg,  herr  Stens  änka,  innehaft, 
vid  hennes  död  hemföll  till  honom.  Men  hvad  förslog  väl  detta  under 
denna  nödens  och  svårigheternas  tid? 


576  MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDBHVARFVrBT. 

Genom  påtryckning  från  hansestäderna  fick  fredspartiet  i  det  sven- 
ska rådet  större  mod.  Det  utfärdade  i  början  af  september  1507  kallelse 
till  ett  riksmöte,  som  skulle  hållas  i  Stockholm  i  början  af  oktober. 
Herr  Svante  gjorde  invändningar,  han  kunde  icke  lämna  Kalmar,  som 
dagligen  hotades  af  danskarne,  ej  heller  vore  det  tid  för  de  i  afsides 
landsorter  boende  att  begifva  sig  till  Stockholm,  och  ingen  borde  saknas, 
när  så  viktiga  ärenden  förehades.  Det  berättades,  att  man  ville  gifva 
konung  Hans  en  årlig  penningsumma.  Hvari&ån  skulle  den  tagas? 
Skulle  en  ny  skatt  påläggas,  eller  skulle  kronan  och  ridderskapet  bära 
bördan?  Det  vore  vida  bättre  att  under  den  instundande  vintern  göra 
ett  infall  i  Danmark,  hvarigenom  Småland  och  Kalmar  kunde  vinna 
trygghet.  Det  oaktadt  öfverlade  rådet  tillsammans  med  magistraten  i 
Stockholm  och  framlade  ett  betänkande  af  följande  innehåll:  Det  tinnes 
tre  vägar  att  få  slut  på  det  långvariga  kriget,  rättegång,  fortsatt  för- 
svar eller  dagtingan.  Rättegången  duger  icke  till  mycket,  ty  Sverige 
vore  redan  instämdt  för  kejsarens  kammarrätt  (detta  betydde  dock  bra 
litet!),  och  att  vädja  till  högre  rätt,  till  påfven,  skulle  medföra  alltför 
stora  kostnader.  Att  lita  till  krig  vore  ock  orådligt,  alldenstund  fien- 
den vore  mycket  mäktig  och  landet  utarmadt.  Således  återstår  allenast 
att  dagtinga,  ehuruväl  Sverige  ofta  tillförne  blifvit  genom  dagtingan 
besviket,  och  man  hade  därför  anmodat  ärkebiskopen  att  inleda  under- 
handlingar med  konung  Hans. 

Om  än  flertalet  af  rådets  medlemmar  delade  dessa  åsikter,  stod 
herr  Svante  dock  ingalunda  ensam.  Herr  Erik  Turesson  insände  år 
1507  till  rådet  ett  betänkande,  där  det  mot  slutet  hette,  att  en  fred, 
som  ej  gjorde  skada  eller  förakt,  vore  nog  det  bästa,  men  hellre  krig 
än  en  utländsk  konung  eller  hans  afföda.  Icke  vore  det  så  farligt  med 
förbudet  för  hansan  att  handla  på  Sverige,  ty  det  kunde  icke  upprätt- 
hållas, öfver  Reval  kunde  man  få  både  humle  och  salt,  kläde  och  vin. 
Man  kunde  dessutom  helt  enkelt  taga  så  många  hanseatiska  eUer  hol- 
ländska skepp  man  behöfde  och  sedan  gifva  för  dem  full  ersättning; 
därmed  kunde  man  icke  gärna  ådraga  sig  något  strafi.  »Sveriges  rike 
är  icke  så  snart  vunnet,  som  dess  fiender  tänka,  om  Gud  blott  täckes 
gifva  endräkt  och  kärlek  inbördes.» 

Rådet  förde  nya  underhandlingar  med  Danmark,  under  det  kriget 
fortfor  på  alla  håll.  I  slutet  af  december  1507  brände  Henrik  Krum- 
medike  Ny  Lödöse,  den  27  januari  1508  inbjöd  det  danska  rådet  det 
svenska  till  ett  möte  i  april  månad,  i  slutet  af  februari  brände  herr 
Trötte  Månsson  till  Eka  den  skånska  staden  Vä,  ungefär  en  månad 
senare  företog  herr  Åke  Hansson  en  förd  till  ön  Anholt,  hvarest  han 
satte  sig  i  besittning  af  alla  de  kostbarheter,  som  borgarne  i  de  halländ- 
ska städerna  af  fruktan  för  anfall  hade  gömt  därstädes,  mot  midten  af 
april  reste  biskop  Otto  i  Västerås  och  herr  Erik  Trolle  till  Köpen- 
hamn för  att  inleda  underhandlingar.  Doktor  Hemming  Gad  hade  öfver- 
talat   riksföreståndaren  att  nu  försöka  underhandlingamas  väg  för  att 


SVANTE   NILSSON   RIKSFÖRESTÅNDARE. 


577 


få,  om  möjligt,  andrum  under  ett  par  år.  I  Köpenhamn  öfverenskom 
man  allenast  om  ett  stillestånd  intill  den  1  juli  samt  att  alla  tvistig- 
heter  vid  den  tiden  skulle  afdömas  vid  ett  möte  i  Varberg.  Något  af- 
görande  kom  dock  icke  där  i  fråga;  man  förlängde  (den  30  juni)  stille- 
ståndet  till  in  i  november,  och  de  svenska  ombuden  åtogo  sig  att  ar- 
beta med  det  svenska  rådet,  för  att  konung  Hans  skulle  antagas  till 
konung,  såvida  man  icke  kunde  angifva  ett  fullgiltigt  skäl  för  hans 
utestängande;  funnes  ett  sådant,  skulle  de  under  hans  lifstid  taga  hans 
son  prins  Kristiern  till  herre,  eller  om  de  äfven  däremot  hade  något 
giltigt  skäl,  skulle  de  till  konungen  utbetala  en  årlig  penningsumma, 
och  han  skulle  anses  som  Sveriges  konung  intill  sin  död. 

Ett  riksmöte  utlystes  att 
i  augusti  1508  hållas  i  Stock- 
holm, för  att  beslut  skulle 
fattas  angående  de  varbergska 
förslagen.  Hvad  vid  mötet 
ibrekom  är  nu  icke  bekant, 
men  vi  äga  i  behåll  de  bref, 
i  hvilka  herr  Erik  Turesson 
anmäler  sig  icke  kunna  kom- 
ma och  i  hvilka  han  dessutom 
uttalar  sig  om  ställningen. 
Det  syntes  honom  bäst  att  till 
konungen  utbetala  en  viss 
summa  hvart  fjärde  eller  femte 
år,  ehuru  det  vore  för  riket 
en  förnedring,  men  allenast 
under  den  förutsättning  att 
Oottland,  Kalmar  och  Borg- 
holm återlämnades  till  Sve- 
rige och  danskarne  ersatte 
alla  de  förluster,  de  vållat 
trots  af  det  ingångna  stilleståndet 
herr   Erik   att  hylla  konung  Hans 


419.    Bi/fkop  Otto  Svinhufvtids  vapen. 


Sverige  genom  härjande  i  skärgården  i 
Allmogen  var  lika  obenägen  som 
I  maj  hade  den  på  ett  möte,  som 
herr  Svante  sammankallat,  med  uppräckta  händer  afsvurit  konung  Hans 
och  hans  afföda  och  förklarat  sig  aldrig  vilja  till  honom  betala  någon 
skatt.  I  maj  och  juni  växlade  dalkarlarne  och  borgerskapet  i  Stock- 
holm skrifvelser  af  liknande  innehåll. 

Svenskarne  skulle  afgifva  sitt  svar  i  slutet  af  september  vid  ett 
möte  i  Malmö,  men  herr  Svante  förstod  att  ställa  så  till,  att  inga  sven- 
ska ombud  kommo  dit.  I  januari  1509  ingicks  nytt  stillestånd  intill 
midsommar,  hvai'förinnan  ett  afgörande  möte  skulle  hållas.  När  ej 
heller  detta  möte  kom  till  stånd,  företog  herr  Otto  Rud,  som  hade 
efter  herr  Nils  Bosson  öfvertagit  befälet  på  Borgholms  slott,  sitt  redan 
omtalade  plundringståg  till  Finland.     En  vecka  därefter  infunno  sig  i 

Sveriges  historia.     II.  37 


578  MEDELTIDENS   SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

Köpenhamn  det  svenska  rådets  ombud,  biskop  Otto  i  Västerås,  domprostame 
Hans  Brask  i  Linköping  och  Henrik  Venne  i  Åbo  samt  herrame  Erik 
Trolle,  Peder  Turesson  (bjälke)  och  Nils  Eskilsson  (baner),  och  de  af- 
slöto  där  den  17  augusti  ett  för  Sverige  ytterst  förödmjukande  fördrag: 
till  konungen  skulle  årligen  betalas  12,000  stockholmska  mark  och  till 
drottningen  1,000,  intill  dess  antingen  konungen  eller  hans  son  hade 
blifvit  antagen  till  konung,  och  skulle  intill  dess  Kalmar  slott  samt 
Borgholm  med  Öland  förblifva  i  danskt  våld. 

Freden  blef  dock  af  kort  varaktighet.  Den  2  mars  1510  samman- 
trädde herr  Svante,  doktor  Hemming  samt  herrarne  Nils  Bosson,  Sten 
Kristersson,  Åke  Hansson  samt  Trötte  Månsson  (Ekasläkt)  och  Johan 
Månsson  (natt  och  dag)  i  Västerås  och  förklarade,  att  de  svenska  om- 
buden vid  mötet  i  Köpenhamn  hade  öfverträdt  sina  fullmakter;  de  skulle 
få  utlofva  erläggandet  af  en  årlig  afgift  till  konungen  och  hans  gemål 
allenast  i  det  fall,  att  Kalmar  och  Borgholms  slott  återlämnades  till 
Sverige.  Då  detta  icke  skett,  förklarade  de  det  af  slutna  fördraget 
ogiltigt.  I  samma  månad  af  slöts  ett  nytt  fördrag  mellan  Sverige  och 
Ryssland,  genom  hvilket  det  tidigare  afslutna  stilleståndet  förlängdes^ 
ända  till  år  1564.  Till  Lybeck  sände  herr  Svante  en  beskickning,  i 
hvilken  deltogo  doktor  Hemming  Gad  och  riksföreståndarens  unge  son 
herr  Sten,  hvilken,  för  att  upplifva  minnet  af  den  för  Sveriges  folk 
käre  riksföreståndaren  af  detta  namn,  upptog  Sturenamnet,  hvilket  herr 
Svante  aldrig  bar.  De  och  de  öfriga  svenska  ombuden  afslöto  i  sep- 
tember 1510  ett  mot  Danmark  riktadt  förbund  mellan  Sverige  och  de 
vendiska  städerna. 

Nu  skulle  det  således  blifva  krig  på  allvar.  Det  börjades  redan 
innan  fördraget  med  hansestädema  blifvit  afslutet.  Den  tappre  herr 
Åke  Hansson,  som  vid  denna  tid  var  höfding  på  Örebro  hus,  bröt  med 
en  här  in  i  Skåne  men  hade  icke  hunnit  mer  än  tvenne  mil  söder  om 
gränsen,  förrän  han  fann  en  dansk  trupp  stänga  vägen  för  sig.  Han 
ville  bryta  sig  igenom,  men  hans  folk  gaf  honom  icke  nödigt  understöd^ 
och  han  föll  från  hästen,  sårad  till  döds  af  ett  spjutsting  (den  27  au- 
gusti 1510). 

Däremot  lyckades  det  svenskarne  i  september  att  med  storm  taga 
Kalmar  slott,  och  när  den  svenska  beskickningen  till  Lybeck  återvände^ 
beledsagad  af  en  lybsk  flotta,  lyckades  det  äfven  för  svenskarne  (i  slutet 
af  november)  att  vinna  Borgholm  och  Öland.  Nu  var  hela  Sverige  åter 
förenadt  utom  Gottland.  Men  fred  var  därmed  icke  vunnen.  I  början 
af  januari  1511  bröt  prins  Kristiern  från  den  norska  sidan  in  i  Väster- 
götland, som  efter  herr  Åke  Hanssons  död  var  ganska  värnlöst.  Läckö 
slott,  tillhörigt  biskopen  i  Skara,  belägrades,  biskopsgården  Brynjulfebo 
invid  Skara  plundrades,  af  staden  utkräfdes  en  dryg  brandskatt.  Den 
2  februari  hade  fiendehären  kommit  till  Jönköping,  dröjde  där  fem 
dagar  och  tågade  sedan  ned  till  Halland.  Herr  Sten  Sture,  som  fann 
sig   för   svag   att  försvara  Västergötland,  hade  dragit  sig  tillbaka  till 


SVANTE   NILSSON  RIKSFÖRESTÅNDARE.  579 

Värmland,  och  riksföreståndaren  var  sysselsatt  i  mellersta  Sverige  med 
att  uppbåda  folket. 

Konung  Hans  föredrog  att  föra  kriget  till  sjöss.  Redan  tidigare 
hade  han  varit  synnerligen  angelägen  att  skaffa  Oanmark  en  stark 
flotta,  och  ända  in  i  det  sista  ökade  han  henne.  Understödd  af  hollän- 
darne  gick  han  nu  att  bekämpa  hansestädernas  skepp:  strider  höllos  vid 
Travemttnde  och  Wismar,  på  Rtigen  och  på  Öland,  där  dock  herr  Jöns 
Holgersson  blef  tillbakaslagen  af  svenskarne,  och  i  Möre,  där  fjorton 
byar  ödelades,  under  Bornholm,  i  trakten  af  Danzig  och  under  Pom- 
merns kust.  Nästan  alltid,  så  snart  de  fientliga  flottorna  möttes,  blef 
striden  oafgjord,  så  att  båda  parterna  kunde  tillskrifva  sig  segern,  men 
det  var  likväl  ett  märkligt  tidens  tecken,  att  ett  af  Nordens  riken  nu 
hade  förvärfvat  sig  en  flotta,  som  var  jämngod  med  lybeckarnes.  Doktor 
Hemming  Gad  låg  ganska  lång  tid  i  Lybeck  för  att  mana  på  fort- 
sättandet af  kriget,  som  beredde  Sverige  den  omätliga  fördelen,  att  detta 
nu  icke  längre  utgjorde  det  förnämsta  föremålet  för  fiendens  uppmärk- 
samhet, men  lybeckarne  å  sin  sida  hade  föga  lust  att  ensamma  föra 
striden  och  lida  förluster,  h vadan  de  mot  slutet  af  år  1511  föreslogo 
konung  Hans  ett  stillestånd  på  några  år;  Lybeck  skulle  återfå  alla 
sina  privilegier  men  skulle  därför  genast  utbetala  en  summa  penningar 
och  sedan  erlägga  en  årlig  afgift.  Konungen  afböjde  förslaget.  Först 
den  23  april  1512  kom  en  förlikning  till  stånd  på  de  villkor,  som  Ly- 
beck hade  föreslagit,  men  det  blef  icke  ett  stillestånd  utan  en  fred, 
under  hvars  första  tolf  år  Lybeck  skulle  till  den  danske  konungen  er- 
lägga en  ganska  betydande  summa.  En  hemlig,  vid  samma  tillfälle 
afsluten  traktat  bestämde,  att  hansan,  om  så  behöfdes,  skulle  göra  ge- 
mensam sak  med  konung  Hans  mot  Sverige.  Konungen  var  vid  denna 
tid  mera  benägen  för  fred  med  hansan,  ty  han  förmodade,  att  hans  för- 
hållande till  Sverige  skulle  blifva  mycket  förändradt.  Herr  Svante 
Nilsson  var  nämligen  död. 


Man  känner  i  ganska  hög  grad  bristen  af  en  samtida,  fortlöpande 
utförlig  skildring  af  herr  Svantes  styrelsetid;  vi  hafva  för  detta  skede 
icke  något  annat  än  slutet  af  de  yngre  rimkrönikorna  samt  Olaus  Petris 
historia,  hvilka  likväl  båda  äro  ganska  kortfattade.  För  att  få  känne- 
dom om  de  viktigare  personernas  karaktärer,  allra  främst  riksförestån- 
darens, har  man  ingen  annan  utväg  än  att  gifva  akt  på  de  antyd- 
ningar, som  deras  handlingar  lämna,  samt  att  lyssna  till  de  beskyll- 
ningar, som  de  olika  partiernas  män  framkastade  mot  hvarandra,  och 
de  ursäkter,  som  de  anklagade  alltid  hade  att  anföra.  Att  rätt  väga 
anklagelsen  och  försvaret  är  icke  någon  lätt  sak. 

Herr  Svantes  tid  förefaller  sorglig  vid  sidan  af  herr  Stens  i  följd 
af  de  ständiga  krigen  och  deras  oundvikliga  följder,  nöd  och  missmod. 


580  MEDELTIDENS   SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

Tidens  handlingar  äro  fattiga  på  underrättelser  om  åtgärder,  som  vid- 
tagits till  landets  sannskyldiga  förkofran  —  all  omtanke,  alla  åtgärder 
gällde  kriget  och  hvad  därmed  stod  i  sammanhang:  Sverige  befann  sig 
åtta  år  på  fullständig  krigsfot.  Det  var  därför  icke  herr  Svantes  fel, 
att  han  hann  göra  så  litet  för  att  främja  de  inre  förhållandena,  men 
var  det  kanske  hans  fel,  att  kriget  var  så  långvarigt?  Hans  fiender 
gjorde  honom  denna  beskyllning. 

Son  af  en  fader,  som  i  Sverige  utöfvat  ett  ganska  stort  inflytande, 
tidigt  öfvad  i  ridderlig  idrott,  tidigt  intagande  en  plats  bland  landets 
store  och  framför  allt  begåfvad  med  en  kraftig  ande,  måste  herr  Svante 
redan  vid  unga  år  drömma  om  en  stor  framtid.  Han  stod  i  herr  Stens 
tjänst  men  synes  icke  odeladt  hafva  åtnjutit  dennes  förtroende;  om 
hans  duglighet  hade  herr  Sten  inga  tvifvel,  men  han  tyckes  icke  hafva 
varit  lika  säker  om  hans  frihet  från  egennyttiga  planer.  Därför  gaf 
herr  Sten  honom  visserligen  det  mycket  maktpåliggande  uppdraget  att 
vara  en  af  krigshöfdingarne  i  Finland,  när  detta  land  allvarligt  hotades 
af  ryssarne,  men  litet  dessförinnan,  när  herr  Nils  Stare  hade  dött  (1494) 
och  Svante  gärna  ville  öfvertaga  faderns  län  Stegeborg,  villfor  icke 
herr  Sten  denna  hans  begäran,  ehuru  många  voro  de,  som  bådo  för  Svante. 
Förmodligen  bidrog  detta  till  att  göra  den  senare  afvog  mot  riksföre- 
ståndaren; afvogheten  öfvergick,  som  vi  hafva  sett,  till  öppen  fient- 
lighet. 

Men  denna  fiendskap  blef  icke  beståndande.  I  förening  upprättade 
de  två  än  en  gång  riksföreståndarskapet,  som  visserligen  äfven  då  föll 
på  gamle  herr  Stens  lott,  men  af  det  fosterländska  partiet  ansågs  herr 
Svante  vara  själfskrifven  efterträdare.  Att  denne  i  Finland  gjort  stora 
förluster  är  onekligt,  men  han  hade  dock  fått  försäkringar  om  ersätt- 
ning. Hans  vägran  att  längre  deltaga  i  Finlands  försvar  och  hans 
bråda  återfärd  till  Sverige  torde  väl  i  betydlig  mån  hafva  berott  på 
en  viss  ganska  betydlig  häftighet  i  lynnet.  Att  han  sedermera,  äfven 
efter  det  han  själf  blifvit  rikets  föreståndare,  gång  efter  annan  på- 
minde om  den  honom  utlofvade  ersättningen,  kan  man  icke  förtänka 
honom;  särskildt  som  regent  behöfde  han  penningar.  För  snikenhet  kan 
man  icke  beskylla  honom. 

Liksom  företrädaren  hade  herr  Svante  en  mycket  vansklig  upp- 
gift, framför  allt  i  förhållandet  till  rikets  store.  Det  är  väl  sant,  att 
bådas  uppträdande  för  att  häfda  Sveriges  själfständighet  mycket  väl 
kunde  bero  uteslutande  på  omtanke  för  Sveriges  sannskyldiga  bästa, 
men  hvilken  kan,  då  de  icke  voro  mer  än  människor,  afgöra,  om  det 
icke  låg  någon  sanning  i  de  stores  beskyllning,  att  de  därvid  fikade 
efter  egen  makt  och  vinst?  Vi  äga  icke  för  närvarande  nödiga  hjälp- 
medel för  att  kunna  afgöra,  i  hvilken  mån  de  tvenne  bevekelsegrun- 
derna,  den  fosterländska  och  den  själfviska,  voro  blandade.  Men  så 
mycket  är  fullkomligt  visst,  att  om  vi  sammanställa  riksföreståndarens 
sträfvanden    med   de  danska  konungarnes  med  afseende  på  Sverige,  så 


SVANTE    NILSSON   RIKSFÖRESTÅNDARE.  581 

måste  vi  åt  de  förra  gifva  vårt  obetingade  erkännande,  ty  hvarken 
konung  Kristiern  I  eller  konung  Hans  var  sådan,  att  man  af  dem  kunde 
påräkna  en  landsfaderlig  omsorg  för  det  land,  hvars  besittning  de  så 
ifrigt  eftersträfvade  —  deras  förhållande  i  Norge  är  i  detta  afseende 
mycket  lärorikt  — ,  ännu  mindre  kan  man  antaga,  att  de  i  denna  sak 
voro  så  ifriga  af  varmt  intresse  för  Sveriges  bästa.  Blott  för  så  vidt 
man  kan  tilltro  de  danska  konungarne  en  moget  genomtänkt  plan  att 
genom  rikenas  förening  bilda  en  stark  nordisk  makt,  hvilken  i  för- 
hållande till  sina  grannar  skulle  intaga  en  förhärskande  ställning,  ägde 
deras  bemödanden  berättigande,  men  deras  handlingar  gifva  oss  icke 
rätt  att  tilltro  dem  en  sådan  statsmannaklokhet  och  en  ärlig  vilja  att 
följa  den. 

Ett  motstånd  mot  unionen  var  i  Sverige  under  dessa  förhållanden 
fullt  berättigadt,  men  olyckan  var,  att  det  icke  alltid  var  enhälligt. 
Det  blef  därför  riksföreståndarnes  uppgift  att  bekämpa  icke  blott  de 
danska  konungarne  utan  äfven  de  stridiga  medbröderna  bland  landets 
store.  I  följd  däraf  blef  det  en  nödvändighet  att 
upprätthålla  krigstillståndet,  i  förhoppning  att 
ur  dess  blodiga  lek  skulle  småningen  uppspira 
utsikterna  till  en  full  och  väl  grundad  själfstän- 
dighet.  Så  mycket  svårare  voro  förhållandena, 
som  det  icke  allenast  var  afundsjukan  mot  den 
öfvermäktige  medbrodern,  som  eggade  en  del  af 
stormännen  till  motstånd,  utan  däri  blandade  sig 
äfven,  i  dessa  katolicismens  sista  tider,  en  starkt 

utpräglad  sträfvan  hos  kvrkans  prelater  att  icke  ^^^-  ^''''  '^!*^.!'/'  ^''^'' 
11       1         A  1  .      ".  1        -1  9    1  11  ^^'^^  Sigill. 

lämna  den  högsta  makten  i  händerna  pa  de  världs- 
liga store.  Hufvudmannen  för  dessa  kyrkofurstarnes  bemödanden  var 
ärkebiskop  Jakob  Ulfsson,  hvilken  hade  stått  i  spetsen  för  motståndet 
mot  herr  Sten  och  nu  väckte  ett  sådant  mot  herr  Svante.  Helt  visst 
hade  biskoparnes  förbittring  mot  doktor  Hemming  Gad  icke  varit  så 
stor,  såvida  de  icke  i  honom  sett  en  affäUing  från  denna  deras  politik, 
och  därtill  en  aff^Uing  af  den  farligaste  beskaffenhet. 

Händelserna  iCrån  år  1496  förnyades  är  1510.  I  december  detta  år 
erhöll  herr  Svante  ett  bref  från  sin  fogde  på  Stockholms  slott,  i  hvilket 
denne  beder  riksföreståndaren  under  det  tillämnade  tåget  nedåt  Väster- 
götland taga  sig  väl  till  vara  för  förräderi  samt  hafva  kring  sig  goda, 
trogna  karlar,  som  väl  vårdade  sig  om  honom  och  väl  sågo  på  hans 
ärenden.  Först  under  år  1511  kom  dock  splitet  till  fullt  utbrott.  Dan- 
skarnes härjningar  fortforo.  Genom  herr  Erik  Turessons  död  i  maj 
detta  år  hade  herr  Svante  förlorat  en  trofast  vän  af  den  fosterländska 
saken,  och  kort  efter  hans  död  kommo  från  hans  änka,  fru  Gunilla, 
som  fortfarande  innehade  Viborg,  bref  på  bref  med  underrättelser  att 
ryssarne  nu  påtänkte  ett  nytt  infall  i  Finland,  i  hopp  att  konung 
Hans   skulle  samtidigt  göra  ett  allvarligt  anfall.     Varornas  pris  stego 


582  MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

otroligt,  hunger  och  farsoter  rasade  i  landet.  Herr  Svante  hade  icke 
gått  herrarnes  önskningar  till  mötes  med  afseende  på  utdelande  af  län, 
han  hade  till  och  med  indragit  flera  sådana,  ibland  måhända  utan  skäl, 
ibland  åter  med  fog,  såsom  när  han  drog  in  till  kronan  Kastelholms 
län,  sedan  slottet  hade  blifvit  förstördt  af  Sören  Norby. 

Det  var  nu  åter  den  orolige  herr  Sten  Kristersson,  som  började  res- 
ningen. Han  klagade  öfver  oförrätter  han  lidit  och  sade  sig  veta,  att 
herr  Svantes  folk  låg  i  mordstig  för  honom.  Ärkebiskopen  tog  hans 
parti,  men  herr  Svante  förklarade,  att  hans  klagomål  voro  alldeles 
grundlösa  och  att  han  gifvit  sitt  folk  befallning  att  låta  herr  Sten  och 
hans  egendom  vara  i  fred,  så  länge  han  hölle  sig  stilla.  Det  oaktadt 
begynte  i  juli  1511  fejden.  Herr  Svantes  fogde  slog  upplandsbönderna, 
som  herr  Sten  hade  uppviglat,  men  denne  miste  därigenom  icke  modet,  i 
synnerhet  som  han  kunde  räkna  på  rådets  understöd,  hvaröfver  herr 
Svante  klagar.    Upproret  spridde  sig  till  de  andra  Mälarlandskapen. 

Ärkebiskopen  yrkade,  att  ett  rådsmöte  skulle  i  september  1511 
hållas  i  Strängnäs;  riksföreståndaren  ville  icke  härtill  gifva  sitt  bifall, 
men  mötet  kom  ändock  till  stånd,  och  däri  deltogo  äfven  sådana,  som 
hittills   troget   hade   stått   på    det  fosterländska  partiets  sida,  till  och 

med  sådana,  som  ännu  året  förut  hade  hållit 
med  herr  Svante.  Om  förhandlingarna  vid 
mötet  lämnas  ett  vittnesbörd  allenast  af  den 
skrifvelse,  som  affärdades  till  herr  Svante,  i 
h  vilken  han  förklarades  af  satt  från  riksföre- 
421.    Herr  Svantes  mynt.      ståndarskapet   på  grund  af  de  klagomål,  som 

blifvit  mot  honom  framförda.  Genom  hans 
förvållande,  särskildt  genom  hans  bemödande  att  förekomma  eller 
bryta  öfverenskommelsen  mellan  rikena,  hade  landet  haft  en  stän- 
dig ofred.  I  följd  af  kriget  hade  svenskar,  som  ägde  gods  i  Norge 
och  Danmark,  icke  kommit  i  besittning  af  dessa,  hvarförutom  personer, 
som  hade  varit  använda  i  rikets  ärenden,  hade  mist  förläningar  samt 
dessutom  fått  onda  rykten  om  sig  utspridda.  I  strid  mot  lagen 
hade  herr  Svante  tillsatt  lagmän  och  häradshöfdingar.  Han  hade 
låtit  prägla  dåligt  mynt  *  och  därför  undandragit  myntet  den 
kontroll,  som,  enligt  ett  stadgande  från  hans  företrädares  tid,  skulle 
utöfvas  af  guldsmedsämbetet  i  Stockholm.  Han  hade  varit  doktor  Hem- 
ming Gad  behjälplig  att  tillägna  sig  biskopsinkomsterna  från  Lin- 
köpings stift,  och  så  vidare.  På  denna  skrifvelse  svarade  herr  Svante 
mycket  fogligt;  han  gjorde  anspråk  på  att  åtnjuta  hvar  mans  rätt  att 
icke  blifva  dömd  utan  att  hafva  haft  tillfälle  att  försvara  sig  samt  för- 
klarade sig  villig  att  nästa  vår  nedlägga  sitt  ämbete,  men  icke  blott 
i  rådets  närvaro  utan  inför  »friborna  frälsemän,  köpstadsmän  och  me- 
niga allmogen»,  och  hoppades  han  då  lämna  riket  ifrån  sig  »friare  och 

*  År  1512  svarade  16  penningmarker  mot  1  mark  lödig.  Hr  Svante  slog  mynt  endast 
i  Västerås,  endast  halförtugar. 


STEN   STURE  II   RIKSFÖRESTÅNDARE.  583 

i  bättre  måttot,  än  han  hade  mottagit  det.  Rådet  svarade  härpå  med 
utförligare  anklagelser,  hvarvid  särskildt  framhölls,  att  om  herr  Svante 
hade  gått  in  på  rådets  vilja  att  till  konung  Hans  utbetala  en  årlig 
summa,  hade  riket  befriats  från  olyckor  och  förluster,  som  gingo  upp 
till  vida  drygare  summor  än  den  äskade  afgiften.  Detta  var  den  öm- 
tåliga punkten,  där  herr  Svantes  sak  möjligen  var  sjuk  eller  åtminstone 
kunde  ^ynas  sjuk:  han  uppbar  som  riksföreståndare  inkomsterna  af 
kronans  län,  och  af  dem  skulle  väl  denna  afgift,  åtminstone  till  en  dryg 
del,  utgå.  Men  med  den  ofullständiga  kännedom  vi  äga  om  förhållan- 
dena äro  vi  icke  berättigade  att  döma  herr  Svante  —  efter  det  bety- 
dande afdrag  i  kronans  inkomster,  som  denna  årliga  afgift  hade  vållat, 
Är  det  väl  möjligt,  att  icke  tillräckligt  återstått  för  att  upprätthålla 
regeringen  inom  landet. 

I  denna  senare  skrifvelse  yrkade  rådet,  att  herr  Svante  skulle  ge- 
nast nedlägga  styrelsen.  Tyvärr  känna  vi  icke  de  följande  handlin- 
garna, så  mycket  är  allenast  tydligt,  att  herr  Svante  bibehöll  sitt  riks- 
föreståndarskap,  hvilket  gör  det  sannolikt,  att  han  åtminstone  för  till- 
fället vann  seger  öfver  sina  motståndare.  Under  årets  sista  månader 
fortsattes  striden  i  Uppland  mellan  riksföreståndarens  folk  och  herr 
Sten  Kristerssons.  Kyrkans  gods  ofredades,  och  ärkebiskopen  fann 
nödigt  att  hålla  sina  svenner  samlade. 

Herr  Svante  reste  i  december  1511  till  Västerås  för  att  där  dricka 
jul  med  de  sina.  Strax  på  nyåret  hade  han  sammanträden  med  en  del 
bergsmän  för  att  rådgöra  dels  förmodligen  i  allmänhet  om  bergverkens 
tryckta  ställning,  dels  om  den  nyligen  funna  mycket  lofvande  silfver- 
grufvan  vid  Sala.  Den  2  januari  1512,  under  det  öfverläggningarna 
pågingo,  fick  riksföreståndaren  ett  anfall  af  svindel.  Han  gick  ut,  men 
strax  utanför  dörren  föll  han  ned  och  afled  nästan  ögonblickligen,  innan 
man  hade  hunnit  gifva  honom  nattvarden.  Herr  Svante  Nilssons  död 
hölls  tills  vidare  hemlig,  så  att  hans  vänner  skulle  kunna  försäkra 
sig  om  de  slott,  som  tillhörde  den  aflidne.  Han  jordades  i  Västerås  dom- 
kyrka, hvarest  ingen  vård  pryder  riksföreståndarens  sista  hvilorum. 


5. 

Sten  Sture  II  riksföreståndare. 
1512-1520. 

Vid  budet  om  faderns  död  skyndade  den  nittonårige  herr  Sten  — 
han  hade  redan  vid  fem  års  ålder  blifvit  slagen  till  riddare  —  från 
Örebro,  där  han  hade  efterträdt  herr  Åke  Hansson  i  befälet,  till  Västerås. 
Han  satte  sig  genast  i  besittning  af  slottet  och  skref  till  Stockholm, 
hvars   fogde   redan   den    8  januari  1512  förklarade  sig  villig  att  hålla 


584  MEDELTIDENS  SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFV^ET. 

honom  därvarande  slott  till  hända.  Stegeborgs  och  Kalmar  fästen  ställdes 
ock  ganska  snart  till  hans  förfogande.  På  det  senare  fördes  befälet  af 
herr  Johan  Månsson  (natt  och  dag).  Herr  Sten  visade  sig  sålunda 
ganska  snabb  i  sina  rörelser,  hvilket  så  mycket  mera  bör  räknas  honom 
som  en  förtjänst,  som  han  stod  så  godt  som  ensam.  Doktor  Hemming 
Gad,  faderns  trofaste  vän,  befann  sig  i  utlandet.  Som  rådgifvare  torde 
den  unge  mannen  hafva  haft  förnämligast  faderns  kansler,  herr  Peder 
Jakobsson,  som  sedan,  under  konung  Gustaf  I:s  tid,  blef  biskop  i 
Västerås  och  då  gjorde  sig  sorgligt  ryktbar  genom  sina  förrädiska  stämp- 
lingar. 

Men  rådet,  som  hade  brutit  med  herr  Svante,  var  icke  hågadt  att 
akta  hans  son.  Vid  ett  möte  i  Arboga,  vid  midten  af  januari  månad,, 
hyllade  det  till  höfvitsman  herr  Erik  Trolle  till  Bergkvara.  Valet  var 
ganska  betecknande:  Trollarne  hade  i  alla  tider  hållit  sig  till  det  danska 
partiet,  flitigt  sökt  förbindelser  med  danska  släkter  och  dessutom  stått 
i  afgjord  fiendskap  till  Sturarne.  Herr  Erik  var  svåger  till  herr  Jöns 
Holgersson  (Ulfstand)  och  till  den  ostadige  herr  Nils  Bosson  (grip) 
Han  hade  i  sitt  första  gifte,  med  fru  Ingeborg  Filipsdotter  (Tott),  änka 
efter  upplandslagmannen  herr  Gustaf  Karlsson,  erhållit  Ek  holmens  gods 
i  En  köpingstrakten  och  var  från  år  1493  lagman  i  Närke. 

Vid  samma  tillfälle  som  herr  Erik  valdes  till  rikets  höfvitsman 
beslöt  man  att  med  ifver  bedrifva  underhandlingarna  med  Danmark. 
Redan  föregående  år  hade  aftal  träfi^ats  om  ett  möte,  som  skulle  hållas 
i  Halmstad  i  början  af  februari  1512.  Svenskarne  hade  yrkat,  att  ly- 
beckarne  skulle  få  deltaga  i  underhandlingarna,  och  detta  hadeaf  dan- 
skame  medgifvits.  Fyra  svenskar  infunno  sig  i  Halmstad,  af  hvilka. 
den  främste  var  biskop  Matts  i  Strängnäs,  och  möttes  där  af  prins 
Kristiern  med  flera,  men  lybeckarne  uteblefvo,  hvadan  de  svenska  om- 
buden anhöUo,  att  ett  nytt  möte  måtte  i  april  1512  hållas  i  Malmö. 
Deras  anhållan  beviljades,  dock  efter  några  betänkligheter. 

Vid  ungefär  samma  tid  som  detta  försiggick  i  Halmstad  hade  det 
svenska  rådet  infunnit  sig  i  Uppsala  för  att  tala  vid  den  där  talrikt 
församlade  allmogen,  men  det  förde  där  icke  riktigt  öppet  spel;  man 
sade  sig  nämligen  icke  vilja  välja  riksföreståndare,  förrän  de  till  Dan- 
mark nedresta  rådsmedlemmarne  hade  återvändt.  Men  om  rådet  så- 
lunda var  verksamt,  var  herr  Sten  det  i  ännu  högre  grad.  Af  de  mera 
betydande  männen  hade  han  helt  få  på  sin  sida,  t.  ex.  den  nyss  om- 
talade herr  Johan  Månsson,  dennes  systerson  herr  Erik  Abrahamsson 
(lejonhuf  vud)  samt  den  orolige  herr  Sten  Kristersson  (oxenstjärna),  hvars 
anslutning  var  viktig,  emedan  han  var  höfding  på  Nyköpings  slott. 
Till  herr  Stens  förfogande  stodo  nu  alla  de  viktiga  föstena  vid  den 
svenska  östersjöstranden.  Han  tillskref  slottsherrarne  och  andra  in- 
flytelserika män  i  Finland,  och  de  förklarade  sig  den  ene  efter  den  andre 
för  honom.  Han  vinnlade  sig  dessutom  att  få  allmogen  på  sin  sida 
och  hade  före  utgången  af  mars  månad  erhållit  trohetsförsäkringar  från 


STEN   STURE   II   RIKSFÖRESTÅNDARE.  585 

bergslagen,  Dalarne,  Uppland,  Östergötland  och  Västergötland.  Han  hade 
året  förut  gift  sig  med  Kristina  Nilsdotter  (gyllenstjftrna),  en  dotter- 
sons dotter  till  konung  Karl  Knutsson,  och  därigenom  vunnit  på  sin 
sida  de  ganska  mäktiga  Gyllenstiernorna,  hvilka  hade  särskild  anled- 
ning att  vara  förbittrade  på  konung  Hans.  Under  sådana  förhållanden 
kan  man  icke  finna  det  underligt,  att  herr  Sten  var  ovillig  att  rätta 
sig  efter  herr  Knut  Eskilsson  (baner),  den  äldre  herr  Stens  trogne  an- 
hängare, som  i  ett  bref  af  den  1  april  1512  bad  honom  akta  sig  för 
dåliga  rådgifvare  och  i  stället  ansluta  sig  till  rådet. 

Dettas  vilja  gjorde  sig  fortfarande  gällande  med  afseende  på  freds- 
verket. De  svenska  ombud,  som  hade  deltagit  i  Halmstadsmötet,  infunno 
sig,  jämte  ombud  för  hansan  med  flera,  i  Malmö,  hvarest  den  23  april 
bestämdes,  att  ombud  från  de  tre  rikena  skulle  mötas  vid  midsommaren 
1513  för  att  i  enlighet  med  Köpenhamnsfördraget  af  år  1509  antingen 
tilldöma  konung  Hans  eller  hans  son  Kristiern  Sveriges  rike  eller  ock 
tillerkänna  honom  en  årlig  afgift;  blefve  ombuden  icke  eniga,  skulle 
några  af  hansestäderna  uppträda  som  mäklare,  och  om  de  icke  lyckades 
härmed,  skulle  de  ansluta  sig  till  den  parten,  som  ville  hålla  1509  års 
fördrag;  intill  1513  års  möte  skulle  fred  råda  mellan  rikena.  Därest 
Sverige  icke  ville  antaga  ettdera  af  villkoren,  skulle  hansan  afbryta 
all  handel  med  detta  land. 

Till  den  helige  Eriks  dag,  den  18  maj,  utlystes  ett  allmänt  möte 
i  Uppsala.  Såväl  rådet  som  herr  Sten  infann  sig  där.  Ärkebiskopen 
och  de  gamla  herrarne  hade  sammankallat  menigheten  till  stadens  torg 
och  tillkännagåfvo  dar,  att  rådet  till  riksföreståndare  utsett  herr  Erik 
Trolle,  men  röster  ur  bondhopen  förklarade,  att  man  icke  ville  hafva 
någon  Trolle,  >ty  de  Trollar  voro  af  den  danska  arten».  Herr  Sten  höll 
ett  möte  med  allmogen  ute  på  Kungsängen,  där  denna  förklarade  sig 
för  honom.  Därefter  —  det  var  den  30  juni  1512  —  ingingo  21  and- 
liga och  världsliga  herrar  (bland  dem  ärkebiskopen,  biskoparne  Vincen- 
tius  i  Skara,  Matts  i  Strängnäs  och  Otto  i  Västerås,  domprosten  Hans 
Brask  i  Linköping,  herrar  Knut  Eskilsson,  Erik  Trolle,  Nils  Bosson 
och  Ture  Jönsson)  i  Stockholm  ett  förbund  att  stadeligen  hålla  Malmö- 
mötets beslut  samt  att  med  lif  och  makt  motstå  alla  dem,  som  ville 
störa  den  begynnelse  till  en  evig  fred,  hvilken  nu  var  ingången,  och 
tränga  rikets  råd  från  den  regeringsmakt  det  af  gammalt  hade  haft; 
alla  de  förbundna  skulle  hjälpa  hvarandra,  uppehålla  hvarandras  privi- 
legier, och  den  som  bröte  denna  öfverenskommelse  skulle  anses  bära 
afvog  sköld  mot  fosterlandet.  Några  dagar  senare  slöto  sig  sju  andra 
herrar,  bland  dem  biskoparne  i  Växjö  och  Abo,  till  detta  förbund. 

Men  allt  detta  tjänade  icke  till  mycket.  I  slutet  af  juli  möttes  de 
om  herraväldet  täflande  parterna  i  Stockholm;  herr  Sten  med  sina  vänner 
innehade  slottet  och  staden,  rådet  höll  sig  på  Gråmunkeholmen  (Riddar- 
holmen).  I  några  dagar  fördes  underhandlingar,  hvilka  slutades  där- 
med,   att   herr   Sten  Sture  den  23  juli  1512  hyllades  som  riksförestån- 


586  MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

dåre.  Herr  Sten,  som  nu  hade  fått  fria  händer,  reste  under  hösten  och 
vintern  omkring  i  Sverige  och  Finland.  Allt  Finland  underkastade  sig, 
och  fru  Gunilla  på  Viborg,  herr  Erik  Turessons  änka,  förklarade  sig 
villig  att  afträda  slottet  till  herr  Tönne  Eriksson  (Tott),  som  var  herr 
Stens  förtroendeman  i  denna  landsända. 

Konung  Hans  afled  helt  oformodadt  den  20  februari  1513,  och  hans 

son  Krlstiern  tillträdde  regeringen  i  Danmark  och  Norge.   I  juli  delta 

år  infunno  sig  biskoparne  Matts  Gregersson  och  Otto  Svinhufvud  med 

flera  såsom  ombud  för  det  svenska  rådet  i  Köpenhamn,  hvarest  öfverens- 

koms,  att  ett  unionsmöte  skulle  hållas  i  denna  stad  i  juni  1515  och  att 

frid    skulle   vara    mellan  rikena  intill  påsktiden  1516,  äfvensom  att  de 

nederländska   städerna,   hvilka    konung   Kristiern    mycket   omhuldade, 

skulle  hafva  fri  seglats  på  Sverige.     Herr  Erik  TroUe,  som  var  ett  af 

de  svenska  ombuden,  hade  vid  denna  tid,  åtminstone  i  det  yttre,  fogat 

sig  efter  de  rådande  förhållandena.   Redan  i  maj  månad  1513  hade  han 

bedt    herr   Sten    att   komma  i  åtanke,  när  Kastel- 

holms  län  blefve  ledigt.    Herr  Sten  hade  vid  denna 

tid    synbarligen    vunnit,   trots    sina    unga    år,    ett 

ganska  stort  inflytande.    Han  förde  i  allmänhet  en 

försonligare  politik  än  fadern;  särskildt  visade  han 

sig    mera    angelägen    om  att  vid  sig  fästa  kyrkans 

store.    Så  säker  kände  han  sig  i  sin  ställning  efter 

en  ganska  kort  regeringstid,  att  han  i  januari  1514 

4-^2     7f    •  9/      ^t   '     ^'^S^^^  S^^^  konung  Kristiern  föreställningar  med 

11-8  sigill  afseende  på  riksgränsen  vid  Bohus  och  tullen,  som 

upptogs   vid   detta   fäste;    konung   Kristiern  lär  i 

afseende    på  dessa  tvenne  saker  gifvit  löften,  hvilka  icke  hade  hållits. 

Fullkomlig   enighet   rådde    dock   ingalunda    i    landet.    Herr  Stens 

fosterbroder,  Karl  Knutsson,  son  af  herr  Knut  Alfsson  och  (liksom  herr 

Sten)    styfson  till  fru  Märta,  vållade  honom  bekymmer  år  1514  genom 

egenmäktigt    och   våldsamt  beteende,  men  detta  var  dock  ett  intet  mot 

de   förvecklingar,    som    detta   år  begyntes  i  följd  af  ärkebiskop  Jakob 

Ulfssons  beslut  att  nedlägga  sitt  ämbete. 

Herr  Jakob  var  vid  denna  tid  ganska  ålderstigen  och  sade  sig 
behöfva  lugn  —  han  lefde  dock  sedermera  ända  till  år  1522  — ,  men 
man  kan  misstänka,  att  han  önskade  afgå  förnämligast  därför,  att  han 
icke  längre  kände  sig  stark  nog  att  med  hopp  om  framgång  uppträda 
som  partiledare.  I  augusti  1514  underrättade  han  riksföreståndaren 
om  sin  önskan  att  afgå  och  sporde,  hvera  denne  ansåg  vara  lämpligast 
till  efterträdare.  Herr  Sten  genmälde,  att  han  icke  visste  någon  bättre 
än  herr  Jakob  själf,  så  länge  Gud  förunnade  honom  att  lefva.  Senare 
på  hösten  kom  herr  Erik  TroUe  till  herr  Sten,  med  begäran  att  han 
ville  hos  ärkebiskopen  och  hans  domkapitel  förorda  till  erhållande  af 
det  lediga  ärkedjäknedömet  herr  Eriks  son  magister  Gustaf,  hvilket 
riksföreståndaren  äfven  gjorde.     Xågon  tid  därefter  återkom  herr  Erik 


STEN   STURE   II  RIKSFÖRESTÅNDARE. 


587 


med  ett  bref  från  ärkebiskopen,  hvilket  innehöll,  att  han  och  hans 
kapitel  ville  hafva  magister  Gustaf  till  ärkebiskop.  Riksföreståndaren 
genmälde,  att  han  i  sin  skrifvelse  hade  talat  om  ärkedjäkne-  och  icke 
om  ärkebiskopsdömet,  men  att  om  efter  ärkebiskop  Jakobs  död  magister 
Gustaf  valdes  till  hans  efterträdare,  hade  han  intet  däremot.  Den  13 
januari  1515  kom  för  tredje  gången  herr  Erik  och  medförde  konceptet 
till  en  skrifvelse,  i  hvilken  herr  Sten  hos  påfven  förordade  Erik  Trolles 
son  till  erhållande  af  ärkebiskopsvärdigheten  —  påfven  hade  nämligen 
lofvat  herr  Sten,  att  ingen  skulle  nämnas  till  ärkebiskop  utan  på  hans 
förord.  Så  ärlig  var  herr  Sten  i  bemödandet  att,  till  åvägabringande 
af  enighet  mellan  partierna,  skaffa  sin  medtäflares  son  det  viktigaste 
ftrabetet  i  Sverige  näst  hans  eget,  att  han  sände  till  sitt  ombud  i  Rom 
befallning  att  arbeta  för  herr  Gustafs  utnämnande.  Icke  nog  därmed, 
då  efter  vanligheten  betydliga  penning- 
summor behöfdes  för  att  genomdrifva  valets 
godkännande,  var  riksföreståndaren  herr 
Erik  behjälplig  att  anskaffa  en  ganska  be- 
tydande myckenhet  silfver.  De  två  upp- 
salakanikerna,  som  med  detta  silfver  och 
herr  Stens  nyssnämnda  bref  afreste  till 
Rom,  voro  dock,  efter  hvad  ryktet  visste 
berätta,  nog  äre förgätna  att  till  konung 
Kristiern  utlämna  en  icke  ringa  del  af 
silfret.  I  maj  1515  blef  emellertid  magister 
Gustaf  Eriksson  TroUe  i  Rom  vigd  till 
Sveriges  ärkebiskop  och  styrde  därefter 
kosan  till  Norden.  Från  Lybeck,  där  han 
lär  hafva  inledt  underhandlingar  med  den  danske  konungen,  seglade 
han  till  Stockholmsskären,  men  i  stället  för  att  följa  skeppet  in 
till  Stockholm,  där  riksföreståndaren  ville  bereda  honom  ett  fest- 
ligt mottagande,  begaf  han  sig  i  en  segelbåt  till  ärkebiskopsgården 
Tuna  (bortom  Vaxholm)  och  for  sedan  landvägen  till  Uppsala.  Herr 
Sten  hade  något  före  hans  ankomst  till  Sverige  lagt  under  kronan 
Stakets  län  (dock  icke  slottet),  samtidigt  begärande  att  få  se  de  bevis, 
på  hvilka  ärkebiskopsstolens  anspråk  på  länet  berodde;  han  vore  villig 
att  låta  kyrkan  njuta  all  hennes  rätt  men  icke  mera. 

Ärkebiskop  Gustaf  tillträdde  genast  sitt  ämbete,  ehuru  ärkebiskop 
Jakob  hade  högtidligen  lofvat  att  icke  lämna  det  åt  honom,  förrän 
han  hade  svurit  herr  Sten  och  Sveriges  krona  trohet.  Icke  nog  därmed, 
den  nye  ärkebiskopen  fordrade  af  honom,  att  alla  de,  som  på  något 
sätt  hade  kränkt  ärkebiskop  Jakob,  hans  egen  farfader  Arvid  TroUe 
och  fader  herr  Erik  TroUe  samt  andra  hans  förfäder,  skulle  straffas. 
Riksföreståndaren  svarade,  att  han  icke  ville  lägga  något  hinder  i 
vägen  för  lagens  gilla  gång,  därest  några  ansvarspåståenden  gjordes, 
och  sedan  alla  andra  försök  att  åstadkomma  ett  närmande  hade  stran- 


423.   Ärkebiskop  Gustaf  Trolles 
sigill. 


588  MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

dat,  begaf  han  sig  (februari  1516)  till  Uppsala  för  att  i  domkyrkans 
sakristia  muntligen  afgöra  allt,  som  var  obestämdt  mellan  honom  och 
den  genstridige  ärkebiskopen.  Den  hand,  som  i  försonlighet  bjöds 
honom,  ville  ärkebiskopen  icke  fatta,  och  på  den  vänliga  hälsningen 
svarade  han  med  hot,  hån  och  förebråelser.  Mötet  ledde  till  ingenting; 
det  var  tydligt,  att  ur  detta  spända  förhållande  måste  förr  eller  senare 
upplåga  en  öppen  och  bitter  strid. 


Konung  Hans'  son  Kristiern  var  född  år  1481.  Han  tillbragte 
några  af  sina  barndomsår  under  vård  af  en  rik  köpman  i  Köpenhamn 
vid  namn  Hans  Meisenheim  Bogbinder;  det  är  möjligt,  att  detta  hans 
lif  i  ett  borgerligt  hus  och  under  umgänge  med  medelklassen  bidrog 
att  framkalla  hans  mannaålders  sträfvan  att  höja  handeln  och  handt- 
verket  i  hans  riken,  under  det  han  sökte  nedsätta  adelns  makt  och 
inflytande.  Konung  Hans,  som  tidigt  lagade  att  sonen  skulle  försäkras 
om  tronföljden  i  de  nordiska  länderna,  lät  gifva  honom  en  omsorgsfull 
uppfostran  såväl  i  bokliga  konster  som  i  ridderliga  idrotter  och  fann 
tidigt  en  hjälp  i  den  skarpsynte  och  kraftfulle  ynglingen.  Då  ställningen 
i  Norge  började  blifva  oroande,  icke  minst  därför  att  man  från  svensk 
sida,  förnämligast  genom  herr  Ture  Jönsson  i  Västergötland  och  kyrko- 
herden Arvid  Siggesson  i  Mora,  sökte  öka  det  i  detta  land  utbredda 
missnöjet,  sändes  prins  Kristiern  dit,  hösten  1506,  för  att  i  faderns  ställe 
sköta  regeringen.  Han  kufvade  missnöjet,  sörjde  för  landets  inre  ange- 
lägenheter och  sökte  betrygga  dess  trohet  mot  Danmark  genom  att 
öfverlämna  den  ena  maktpåliggande  beställningen  efter  den  andra  åt 
danskar.  Så  t.  ex.,  när  den  svenskvänlige  ärkebiskopen  i  Trondhjem 
Gaute  Ivarsson  hade  aflidit  år  1510,  fick  han  till  efterträdare  en  dansk, 
herr  Erik  Valkendorf,  prinsens  kansler  och  vid  denna  tid  mycket  be- 
trodde man.  Att  det  icke  var  en  tillfällighet,  att  danskar  befordrades, 
ses  bäst  därutaf,  att  något  år  senare  konung  Kristiern  uttryckligen 
förbehöll  sig,  att  i  Norge  skulle  platser  stå  öppna  för  danskar,  såväl 
för  länsherrar  som  prelater,  ja,  till  och  med  för  riksråd.  Den  mot- 
spänstighet, som  i  Norge  visades  den  danska  regeringen,  måste  natur- 
ligtvis bestraffas,  men  utan  all  fråga  gick  därvid  prins  Kristiern  för 
långt  i  hänsynslöshet.  Biskop  Karl  i  Hamar  fängslades  af  honom 
såsom  misstänkt  för  stäraplingar  med  svenskarne,  och  ehuru  den  myn- 
dige ärkebiskop  Birger  Gunnarsson  i  Lund  häröfver  besvärade  sig  hos 
konung  Hans  och  denne  lofvade,  att  den  fängslade  biskopen  skulle  få 
infinna  sig  vid  nästa  herredag  och  där  få  sin  sak  undersökt,  underlät 
prinsen  att  rätta  sig  efter  detta.  En  olycklig  förbindelse  hade  han 
knutit  under  detta  sitt  besök  i  Norge.  Han  hade  nämligen  i  Bergen 
lärt   känna   en   ung   och    fager   holländska.  Dyveke,  hvilken  blef  hans 


•      STEN   STURE  II    RIKSFÖRESTÅNDARE.  589 

älskarinna.  Jämte  sin  moder,  den  ränkfulla  Sigbrit,  följde  hon  prinsen 
först  till  Oslo  och  sedan  till  Köpenhamn.  Hans  förhållande  till  henne 
väckte  så  mycket  uppseende,  att  det  giftermål,  som  med  tillhjälp  af 
konung  Kristierns  morbroder,  den  saxiske  kurfursten  Fredrik  den 
vise,  Luthers  gynnare,  hade  aftalats  mellan  honom  och  prinsessan  Elisa- 
bet, syster  till  kejsar  Karl  V,  var  för  den  skull  nära  att  gå  om  intet. 

Ett  missnöjdt  parti  i  Danmark  ville,  så  snart  konung  Hans  hade 
dött,  få  till  konung  Kristierns  broder  hertig  Fredrik,  men  detta  försök 
misslyckades.  Kristiern  kröntes  till  Danmarks  konung  den  11  juni, 
till  Norges  i  juli  1514.  Utarbetandet  af  hans  handfästning  föranledde 
långvariga  underhandlingar  med  rådet  och  adeln.  Hvarjehanda  för- 
måner tillerkändes  stormännen  utöfver  hvad  de  förut  haft,  men  å  andra 
sidan  förbehöll  sig  konungen  rätt  att  efter  eget  godtfinnande  bortgifva 
och  återtaga  län.  Han  måste  däremot  utfästa,  att  vid  hans  frånfälle 
skulle  alla  slott  upplåtas  åt  rådet  samt  att  han  aldrig  skulle  bedja  om 
att  hans  son,  därest  han  finge  någon,  skulle  under  hans  egen  lifstid 
väljas  till  tronföljare.  Danmarks  likgom  Sveriges  lag  förutsatte  ett 
fritt  val  efter  en  afliden  konung. 

T  sammanhang  med  bröllopshögtidligheterna  hölls  ett  herremöte, 
vid  hvilket  biskop  Otto  från  Västerås  och  tvenne  andra  svenska  råds- 
herrar hade  infunnit  sig.  Där  bestämdes,  den  29  juli  1515,  att  det 
gemensamma  rådsmöte,  som  hade  att  döma  mellan  konungen  och  sven- 
skarne, skulle  uppskjutas  till  början  af  februari  månad  1517,  och  skulle 
under  tiden  stilleståndet  fortfara.  Lybeckarne  förnyade  sin  tidigare 
ingångna  förbindelse,  att  om  svenskarne  vore  gensträfviga,  skulle  de 
upphöra  med  all  handel  på  Sverige,  och  hertigame  af  Mecklenburg  af- 
gåfvo  nu  en  liknande  förbindelse.  Redan  året  förut  (1514)  hade  konun- 
gen afslutit  med  ryssarne  en  traktat  om  ett  förbund  mot  Sverige,  detta 
ehuru  storfursten  nyss  hade  stadfäst  den  under  herr  Svantes  tid  af- 
slutna  sextioåriga  freden  med  Sverige. 

Året  1517  blef  en  vändpunkt  i  konung  Kristierns  lif.  Han  var  en 
man  med  många  och  höga  syften,  med  öppet  öga  för  samhällets  brister, 
han  var  arbetsam  och  modig,  han  kunde  vara  vänlig  och  skämtsam  i 
sitt  umgänge,  men  faderns  tungsinthet,  som  stundom  öfvergick  till  van- 
sinne, hade  ärfts  af  sonen.  När  något  gick  honom  emot,  fattades  han 
af  den  obändigaste  vrede,  kraften  förvandlades  till  hårdhet  och  ur- 
artade till  vildhet;  aldrig  hade  han  varit  nogräknad  om  medlen  han 
använde,  men  under  sina  mörka  tider  satte  han  sig  öfver  alla  betänk- 
ligheter. Hans  älskarinna  Dyveke  dog  helt  plötsligt  sommaren  1517, 
som  man  trodde  af  förgift.  En  af  konungens  närmaste  män,  herr  Torben 
Oxe,  höfvitsman  på  Köpenhamns  hus,  anklagades  för  att  hafva  sökt 
hennes  ynnest  och  sedan  mördat  henne;  riksrådet  frikände  honom,  men 
konungen  lät  olagligen  döma  och  sedan  afrätta  honom.  Hustru  Sigbrit 
vann  efter  dotterns  död  ännu  större  inflytande  öfver  konungen.  Förut 
hade   det  händt,  att  rådets  yttrande  hade  kullkastats  genom  den  kloka 


590  MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

holländskans  inverkan.  Nu  fick  rådet  alltmera  träda  i  bakgrunden, 
och  de  viktigaste  regeringsärenden  afgjordes  af  konungen  och  Sigbrit. 
Allt,  som  gällde  myntväsendet,  tulluppbörden  och  andra  finansiella 
frågor,  gick  genom  hennes  händer.  Henne  visades  all  upptänklig  heder, 
hon  hörde  tidtals  till  drottningens  närmaste  ojngifning,  hon  fick  i  upp- 
drag att  uppfostra  konungens  äldste  son  o.  s.  v.  För  att  uträtta  allt, 
som  åt  henne  uppdrogs,  behöfde  hon  medhjälpare,  och  dessa  voro  ofta 
af  det  sämsta  slag;  den  värste  af  alla  var  dock  den  man,  som  seder- 
mera kom  att  spela  en  sorglig  roll  i  Sverige,  magister  Didrik  Slagheck 
från  Westfalen.  En  följd  af  Sigbrits  makt  och  på  samma  gång  en  an- 
ledning till  densammas  ökande  var  den  dag  för  dag  växande  miss- 
stämningen mellan  konungen  och  rikets  stormän. 


De  märkligaste  männen  i  Sverige  vid  denna  tid  voro,  vid  sidan  af 
riksföreståndaren,  några  af  kyrkans  store.  Ärkebiskop  Jakob  Ulfsson 
hade  nu  trädt  tillbaka,  och  om  honom  är  i  det  föregående  tillräckligt 
taladt;  hans  danska  sympatier  trädde  emellanåt  i  dagen.  Här  är  det 
emellertid  på  sin  plats  att  påminna  om  tre  andra  prelater,  doktor  Hem- 
ming Gad,  ärkebiskop  Gustaf  Trolle  samt  biskopen  doktor  Hans  Brask; 
den  sistnämndes  viktigaste  tid  infaller  dock  efter  vårt  tidehvarfs  slut. 
Alla  tre  hade  de  idkat  omfattande  studier  och  vid  utländska  högskolor 
vunnit  utmärkelser. 

Doktor  Hemming  Gad  var  född  i  södra  Kalmar  län,  och  detta  torde 
hafva  i  någon  mån  bidragit  till  hans  ifver  att  åt  Sverige  återvinna 
Kalmar  slott,  liksom  hans  bekantskap  med  orten  helt  visst  bidrog  att 
göra  honom  särdeles  lämplig  att  leda  belägringen.  Men  hans  lämplig- 
het berodde  dock  äfven  på  andra  och  djupare  grunder.  Han  var  rast- 
löst verksam,  mäktig  att  uppgöra  vidtomfattande  planer  och  äfven 
genomföra  dem.  Han  hade  en  glödande  natur,  varm  som  vän  och  hätsk 
som  fiende  —  och  det  fanns  under  större  delen  af  hans  lif  inga,  som 
han  af  skydde  såsom  danskarne.  Därjämte  var  han  gladlynt  och  munter 
men  icke  mycket  prästerlig  i  tal  och  åthäfvor.  Han  slöt  sig  med 
mycken  hängifvenhet  till  den  äldre  herr  Sten,  i  hvars  tjänst  han  ver- 
kade nitiskt  under  många  år  i  Rom.  Ett  eget  uttryck  på  denna  hans 
tillgifvenhet  finna  vi  i  det  vapen  han  tog  sig  (fig.  423):  en  sned  bjälke 
med  Sveriges  tre  kronor  och  å  hvardera  sidan  omgifven  af  de  i  herr 
Stens  vapensköld  förekommande  tre  sjöbladen.  Ännu  närmare  slöt  han 
sig  till  herr  Svante  Nilsson  och  hans  maka  fru  Märta.  Under  den 
yngre  herr  Stens  tid  trädde  han  något  mer  tillbaka  och  öfvergick  till 
sist  till  det  danska  partiet.  Antagligen  var  det  missnöjet  öfver  hans 
tillbakasättande,  som,  i  följd  af  hans  lynnes  häftighet,  dref  honom  till 
en  politik,  som  var  raka  motsatsen  af  hans  föregående. 


STEN   STURE   II   RIKSFÖRESTÅNDARE. 


501 


Att  herr  Hemming  hade  fel  är  obestridligt,  men  han  var  en  person- 
lighet, för  hvilken  man  måste  hysa  ett  varmt  deltagande.  Det  finnes 
ingen  likhet  mellan  honom  och  ärkebiskop  Gustaf,  som  i  allt  sitt  upp- 
trädande visar  sig  drifven  af  en  enda  lidelse,  hämndgirighet  utan  mått, 
som  icke  skyr  något,  blott  den  blir  mättad.  :^Han  var»,  säger  Olaus 
Petri,  »en  styf  och  ensinnad  man,  och  han  ville  ingens  råd  lyda,  utan 
ville  allt  göra  efter  sitt  eget  sinne,  och  det  var  både  hans  och  meniga 
rikets  fördärf.» 

En  motsats  till  doktor  Hemming  var  hans  efterträdare  på  Linkö- 
pings biskopsstol,  doktor  Hans  Brask.  Rikt  begåfvade  voro  de  båda, 
lika  kraftiga,  men  biskop  Hans  var  mindre  het,  mindre  hänsynslös,  och 
därför,  under  det  doktor  Hemming  förtär  sig  själf  och  till  sist  förlorar 
sitt  gamla  fotfäste,  så  att  han  slutar  med  att  öfvergå  till  danskarne, 
står  biskop  Brask  tämligen  orubbad  kvar  på  den  ståndpunkt  han  in- 
tagit. Han  upptager  ärkebiskop  Jakob  Ulfs- 
sons roll,  dock  med  en  mera  utpräglad  kärlek 
för  de  fosterländska  sträfvandena.  Han  är  den 
svenska  medeltidens  siste  verklige  kyrkofurste, 
som  icke  lät  sig  öfvertygas  om  den  nya  tids- 
riktningens företräden  utan  till  sist,  hellre  än 
att  gifva  efter,  öfvergaf  stift  och  ftldernesland. 

Sedan  ärkebiskop  Gustaf  Trolle  i  februari 
1516  hade  tillbakavisat  riksföreståndarens  för- 
soningsförsök, begynte  han  öppet  stämpla  mot 
honom  under  utspridande  af  hvarjehanda  för- 
klenliga  rykten.  Herr  Sten  sammankallade  då 
en  herredag  i  Tälje,  i  juli  1516,  hvarest  han 
med  största  lugn  redogjorde  för  sitt  förhållande  till  ärkebiskopen.  Här 
skulle  ock  dömas  om  kronans  eller  kyrkans  rätt  till  Stakets  län,  men 
detta  kunde  icke  ske,  ty  ärkebiskopen  höll  sig  undan  och  jämte  honom 
herr  Erik  Trolle,  herr  Sten  Kristersson  och  herr  Nils  Bosson.  Sedan 
herredagen  blifvit  upplöst,  begaf  sig  riksföreståndaren  till  Nyköping, 
hvars  slott  innehades  af  herr  Sten  Kristersson.  Slottet  stormades, 
hvarefter  denne  gaf  sig  och  fördes  sedermera  till  Stockholms  slott,  där 
han  mot  slutet  af  året  afled.  Dessförinnan  hade  han  för  riksförestån- 
daren yppat  den  sammansvärjning,  han  hade  ingått  med  de  tre  nyss- 
nämnda herrarne  i  akt  och  mening  att  inkalla  konung  Kristiern.  I 
kraft  af  de  upplysningar,  som  på  detta  sätt  vunnits,  lät  riksföreståndaren 
fängsla  herr  Erik  Trolle,  som  fördes  in  på  Stockholms  slott.  Herr  Nils 
Bosson  bedyrade  sin  oskuld  och  bad,  att  riksföreståndaren,  som  hade 
kallat  honom  en  förrädare,  åter  ville  skänka  honom  sin  välvilja.  Sedan 
herr  Sten  Sture  sålunda  hade  visat  sig  kunna  uppträda  med  en  vörd- 
nadsbjudande kraft  och  sedan  dalkarlarne  förklarat  sig  villiga  att  bistå 
honom,  kunde  han  nu  ägna  all  sin  uppmärksamhet  åt  ärkebiskopen, 
som  vistades  på  Stakets  slott,  beredd  att  försvara  detta  till  det  ytter- 


424. 


Biskop   Hemming  Gads 
sigill. 


592  »lEDKLTIDEXS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEUVARFVET. 

sta.  I  oktober  1510  började  herr  Sten  Sture  att  belägra  det.  På  hans 
begäran  skrefvo  flera  af  rådet  till  ärkebiskopen,  med  maning  att  icke 
väcka  strid  inom  riket,  ja,  från  påfve  Leo  X  kom  en  skrifvelse,  i  hvii- 
ken  ärkebiskopen  varnas  för  att  sätta  sig  upp  emot  den  världsliga  makten. 
Men  intet  halp,  Gustaf  Trolle  var  lika  envis.  Något  stöd  hade  han  för 
öfrigt  i  biskoparne,  som  icke  gärna  sågo  ett  anfall  mot  en  medbroder, 
framför  allt  i  herr  Jakob  Ulfsson.  Uppsala  domkapitel  vägrade  att  skilja 
sin  sak  från  ärkebiskopens. 

I  februari  1517  skulle  unionsmötet  hållas  i  Halmstad.  För  att  fatta 
beslut  med  afseende  på  detta  möte  och  komma  på  det  klara  med  ställ- 
ningen inom  landet  utlystes  en  riksdag  att  hållas  i  Arboga  i  början  af 
januari.  Ärkebiskop  Gustaf  begärde  lejd  för  att  komma  till  mötet, 
men  som  riksföreståndaren  fick  veta,  att  han  ämnade  svikligt  begagna 
sig  af  lejden  för  att  med  väpnad  styrka  göra  sig  till  herre  öfver  det 
svenska  partiet,  vägrade  han  att  gifva  lejd,  och  till  den  förre  ärke- 
biskopen skref  han  ett  allvarligt  bref  med  uppmaning  att  afstå  från 
sina  skadliga  stämplingar  mot  Sveriges  rike  och  att  i  stället  öfvertaga 
styrelsen  af  ärkestiftet,  som  herr  Gustaf  hade  öfvergifvit;  i  annat  fall 
måste  riksföreståndaren  anse  honom  som  rikets  uppenbare  fiende.  Ar- 
bogamötet  hölls  under  första  veckan  af  januari  1517,  och  lierr  Sten 
mottog  åtminstone  af  en  del  ombud  försäkringar  från  deras  hembygder, 
att  man  »ville  lefva  och  dö  med  sitt  rätta  fädernerike  och  riksföre- 
ståndaren och  med  honom  dag  och  natt  afvärja  rikets  skada  och  jför- 
därf,  såsom  fäder  och  förfäder  hade  gjort>.  De  beslut  som  fattades 
buro  också  en  fullkomligt  fosterländsk  prägel.  Som  konung  Kristiern 
icke  hade  hållit  det  formligt  afslutna  stilleståndet  och  man  således  icke 
kunde  sätta  tro  till  hans  försäkringar,  förklarade  man  nu,  att  man 
aldrig  ville  taga  honom  till  sin  herre  och  konung,  och  man  beslöt  att 
fortsätta  med  belägringen  af  Staket.  Då  man  i  följd  häraf  kunde  vänta 
krig  med  Danmark,  skulle  man  allestädes  göra  sig  redo  till  försvar. 
Biskopame,  som  deltogo  i  mötet,  sökte  visserligen  att  tala  för  ärke- 
biskopen, men  det  halp  icke;  en  af  dem,  biskop  Hans  Brask,  stod  på 
riksföreståndarens  sida,  han  önskade  allenast,  att  man  skulle  försöka 
förmå  ärkebiskopen  att  öfverlämna  tvistefrågan  åt  skiljedomare,  på 
det  ställningen  icke  skulle  ytterligare  invecklas  genom  den  bannlys- 
ning, som  man  säkerligen  hade  att  vänta  från  Rom  i  följd  af  striden 
mot  en  andlig  man.  Mer  än  en  gång  hade  redan  herr  Sten  gjort  ärke- 
biskopen samma  förslag,  fast  fåfängt,  men  han  åtog  sig  nu  att  förnya 
det.  Ärkebiskopen,  som  hade  från  Danmark  fått  löfte  om  undsättning 
före  den  1  maj  1517,  svarade,  att  han  aldrig  ville  uppgifva  Staket,  >så 
länge  hjärtat  var  helt  i  buken  på  honom»,  och  innan  underhandlarne 
hade  återvändt  till  lägret,  började  han  beskjuta  detta.  Äfven  vid 
ett  senare  tillfälle  bröt  han  mot  alla  krigslagar  genom  att  under 
pågående  underhandlingar  skjuta  på  den  intet  ondt  anande  belägrings- 
hären. 


HERR  STEN   STURE  II  RIKSFÖRESTÅNDARE.  593 

Den  utlofvade  undsättningen  kom  icke,  men  konung  Kristiern 
rustade  med  all  ifver;  han  hade  för  öfrigt  redan  våren  15I(>  begynt  att 
göra  sig  färdig  till  krig.  Konungen  af  Polen,  stormästaren  Albrekt 
af  Preussen,  härmästaren  af  Livland  samt  städerna  Danzig,  Riga,  Reval 
och  Lybeck  lofvade  att  i  större  eller  mindre  grad  vara  honom  behjälp- 
liga. Under  sådana  förhållanden  kunde  han  icke  gärna  vara  hågad  att 
vid  Halmstadsmötet  förlänga  freden  med  Sverige;  man  öfverenskom  där 
allenast,  att  städerna  Lödöse  i  Sverige  och  Varberg  i  Halland  skulle 
vara  under  den  stundande  fejden  fria  från  anfall,  liksom  efter  mötet 
enskilda  områden  på  ömse  sidor  om  riksgränsen  ingingo  med  hvarandra 
vapenstillestånd,  hvilka  icke  gärna  kunde  anses  bindande  för  det  fall, 
att  å  ena  eller  andra  sidan  regeringen  eller  dennas  ombud  funno  sig 
föranlåtna  att  indraga  dessa  trakter  inom  området  för  krigets  förande. 

Ärkebiskop  Birger  Gunnarsson  i  Lund  uppmanade  riksföreståndaren 
att  upphäfva  belägringen  af  Staket;  i  annat  fall  skulle  han,  såsom 
påflig  legat  och  den  svenska  kyrkans  primas,  lysa  honom  i  bann.  Herr 
Sten  inlade  mot  denna  hotelse  en  allvarlig  protest.  Under  loppet  af 
sommaren  satte  det  oaktadt  ärkebiskop  Birger  herr  Sten  Sture  och  alla 
hans  anhängare  i  bann.  Han  såväl  som  konungen  uppmanade  det 
svenska  folket  att  underkasta  sig.  Ärkebiskop  Erik  Valkendorf  i  Trond- 
hjem  hade  redan  länge  sökt  i  samma  riktning  bearbeta  de  svenska  pil- 
grimer, som  i  stort  antal  vallfilrdade  till  den  helige  Olofs  graf. 

I  maj  månad  1517  af  seglade  den  danska  flottan  från  Köpenhamn 
med  en  här  af  4,000  man,  tyskar  och  danskar;  anförare  voro  herr  Joakim 
Trolle,  ärkebiskopens  farbroder,  herr  Karl  Knutsson,  riksförestånda- 
rens fosterbroder,  och  Sören  Norby.  Stäkeholms  fäste  och  den  där- 
invid  liggande  staden  Västervik  afbrändes,  Söderköping  brandskattades, 
Kalmar  läns  och  Östergötlands  kuster  härjades;  alla  de  försvarsanstalter 
man  hade  gjort  visade  sig  otillräckliga.  Härjningarna  fortsattes  i  Fin- 
land och  på  Ålandsöarna. 

Den  4  augusti  kom  flottan  in  i  Stockholms  skärgård  och  började 
där  sina  ödeläggelser.  Eld  och  rök  af  brinnande  gårdar  stego  så  högt 
i  skyn,  att  de  ända  till  Staket  bragte  underrättelsen,  att  den  länge 
efterlängtade  befrielsen  var  kommen.  Ärkebiskopen  jublade;  man  hade, 
sade  sedermera  ögonvittnen,  aldrig  sett  honom  så  glad.  Herr  Sten,  som 
i  juni  åter  hade  fåfängt  underhandlat  med  ärkebiskopen,  sände  den  12 
augusti  sin  kansler  till  Staket  jämte  ett  par  riksråd  och  medlemmar 
af  Stockholms  magistrat  för  att  nu,  när  strid  förestod,  bedja  honom 
tänka  på  sin  plikt  mot  fäderneslandet,  Sveriges  kyrka  och  folk  eller 
åtminstone  af  omtanke  för  sig  själf  och  sin  fångne  fader  förekomma 
blodsutgjutelse.  En  medlem  af  Uppsala  domkapitel  kom  ut  till  sände- 
buden och  gaf  dem  det  svar,  att  äfven  om  ärkebiskopen  vore  hågad  att 
säga  ja,  svarade  han  å  domkapitlets  vägnar  nej,  ty  detta  hade  till 
hälften  bekostat  fästets  försvar. 

Sveriges  JUstoria,     II.  38 


594  MEDELTIDENS   SENARE  SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVBT. 

Helt  snart  efter  denna  förhandling  gick  den  danska  hären  i  laad 
invid  Stockholm.  Vid  byn  Vftdla,  som  låg  på  hvad  man  nu  kallar 
Östermalm,  möttes  den  af  herr  Sten  Sture  och  hans  rytteri.  Striden 
blef  häftig  och  slutade  med  ett  fullkomligt  nederlag  för  danskarne. 
Herr  Sten  höll  ett  högtidligt  intåg  i  Stockholm  med  tre  eröfrade  fanor 
och  en  mängd  fångar.  Dagen  därefter  sände  han  några  fångar  till 
Staket  för  att  underrätta  ärkebiskopen  om  slagets  utgång.  Besättningen 
yrkade,  att  fästet  skulle  uppgifvas,  och  ärkebiskopen  förklarade  sig  nu 
villig  att  gå  in  på  de  villkor,  som  riksföreståndaren  förut  hade  fram- 
ställt, men  han  fick  till  svar,  att  det  skulle  han  hafva  gjort  förr,  då 
hade  många  lefvat,  som  nu  voro  för  hans  skull  döda,  och  eftersom  han 
vållat  så  mångas  död  och  därmed  blifvit  en  mandråpare,  vore  han  icke 
längre  tjänlig  till  biskop.  Men  till  att  gifva  sig  på  nåd  och  onåd  var 
herr  Gustaf  föga  benägen  och  fortsatte  därför  försvaret. 

I  november  1517  hölls  i  Stockholm  ett  riksmöte  för  att  fatta  beslut 
rörande  ärkebiskopen.  Alla  rikets  biskopar  infunno  sig  utom  herrar 
Vincentius  i  Skara  och  Ingemar  i  Växjö.  Ärkebiskopen  infann  sig  mot 
lejd.  Riksföreståndaren  redogjorde  utförligen  för  hvad  som  hade  skett 
alltsedan  mötet  i  Arboga,  och  därefter  fattades  det  beslut,  att  Stakets 
slott,  som  i  de  tre  senaste  ärkebiskopames  tid  så  ofta  hade  varit  för 
riket  skadligt,  skulle  nedbrytas,  samt  att  herr  Gustaf  Trolle  aldrig 
mera  skulle  erkännas  som  ärkebiskop.  Alla  de  närvarande  förbundo 
sig,  att  därest  för  denna  sakens  skull  pålades  bann  eller  interdikt, 
skulle  det  gälla  dem  alla  lika,  och  härpå  gaf  man  den  23  november 
herr  Sten  ett  skriftligt  bevis,  besegladt  med  rikets  klämma  och  de  när- 
varandes signet.  Biskop  Hans  Brask,  som  eljest  hade  af  alla  bisko- 
parne stått  mest  på  herr  Stens  sida,  fann  det  nu  rådligt  att  sörja  för 
sin  säkerhet  och  lade  därför  in  i  vaxkupan,  i  hvilken  hans  sigill  af- 
trycktes,  en  liten  skrift  så  lydande:  »Härtill  är  jag  nödd  och  tvungen.» 
Utgången  visade,  att  hans  åtgärd  var  klok,  men  den  kan  icke  gärna 
anses  vittna  om  en  fullt  ärlig  statskonst.  Ärkebiskop  Gustaf  återvände 
från  riksmötet  till  Staket,  h vilket  han  snart  därefter  måste  uppgifva, 
emedan  besättningen  vägrade  att  hålla  ut  längre.  Han  nedlade  därefter 
sitt  ämbete  och  fördes  först  till  klostret  i  Västerås  och  insattes  sedan 
på  Västerås  slott. 

I  början  af  januari  1518  sände  herr  Sten  trapper  ned  åt  Väster- 
götland för  att  åter  upptaga  fientligheterna.  Konung  Kristiem,  som 
gärna  ville  slippa  från  ett  vinterfälttåg,  anmodade  den  påflige  legaten 
Johannes  Angelus  Arcimboldus,  hvilken  alltsedan  december  1516  hade 
vistats  i  Danmark,  att  bemedla  ett  stillestånd  intill  den  23  april  1518. 
Legaten  sände  sin  tjänare,  hustru  Sigbrits  illa  beryktade  hjälpare  Di- 
drik  Slagheck  till  Västergötland,  och  de  därvarande  riksråden,  äfven 
biskop  Vincentius,  förklarade  sig  villiga  att  hålla  fred,  såvida  riks- 
föreståndaren ville  godkänna  den.  Han  gjorde  detta,  för  att  gå  deras 
önskningar   till    mötes,    men  uttalade  på  samma  gång  sitt  ogillande  af 


HERR  STEN   STURE  U  RIKSFÖRESTÅNDARE.  595 

de  korta  stillestånden,  som  gemenligen  bragt  Danmark  fördel  men 
Sverige  skada.  På  legatens  förslag  om  ett  rådsmöte  i  Lund  under 
stilleståndet  ville  han  däremot  icke  gå  in;  i  stället  skulle  han  i  Sverige 
sammankalla  ett  riksmöte  för  att  behandla  de  förslag  legaten  framställt. 
Herr  Sten  var  vid  denna  tid  sysselsatt  med  de  nödiga  förberedelserna 
till  nedrifhing  af  Stakets  slott.  Alla  som  där  hade  någon  egendom 
fingo  anmäla  sig  till  dess  utbekommande.  Herr  Jakob  Ulfsson  fogade 
till  sin  anmälan  en  varning  mot  nedrifvandet.  Biskop  Hans  Brask, 
som  kallats  till  ett  rådsmöte  i  Uppsala  under  distingen,  anmälde  sjuk- 
domsförfall; i  samma  bref  ber  han  riksföreståndaren  »taga  sig  af  and- 
liga saker,  såsom  kyrkliga  val  och  dylikt,  så  litet  som  möjligt».  Det 
var  nämligen  herr  Stens  mening  att  förmå  Uppsala  domkapitel  till  ett 
nytt  val,  icke  minst  därför  att  han  hoppades  därigenom  kunna  få  bot 
för  den  hätskhet,  som  inom  stiftet  rådde  mot  prästerskapet  på  grund  af 
ärkebiskopens  danskvänliga  sträfvanden.  Vid  det  nyssnämnda  mötet 
beslöto  också  domkapitlets  medlemmar  att  till  ärkebiskop  postulera 
(begära)  biskop  Matts  i  Strängnäs,  hvilken  ock  i  början  var  villig  att 
öfvertaga  ämbetet,  därest  sådant  behagade  den  helige  fadern.  Men  med 
alla  dessa  åtgärder  var  dock  föga  vunnet.  Riksföreståndaren  tröstade 
sig  visserligen  därmed,  att  herr  Gustaf  Trolle  hade  sjäK  afsagt  sig 
ämbetet,  men  biskop  Hans  i  Linköping  bad  honom  icke  fästa  alltför  stor 
vikt  därvid,  ty  afsägelsen  gällde  alls  intet  utan  påfvens  godkännande, 
i  all  synnerhet  som  den  icke  kunde  sägas  vara  gjord  utan  öfvervåld, 
hot  och  rädsla.  Herr  Sten  svarade:  »Jag  menar,  att  vår  heligaste  fader 
påfven  och  kyrkans  lag  icke  lida  som  kyrkans  förmän  och  lekmännens 
efterdömelse  eller  spegel  dem,  hvilka  äro  besmittade  med  uppenbart 
förräderi,  i  synnerhet  mot  sitt  eget  fädernerike.»  Denna  tanke  gör  herr 
Sten  heder,  men  den  stod  i  alltför  dålig  öfverensstämmelse  med  den 
romerska  kyrkans  grundsatser. 

I  början  af  april  1518  for  den  påflige  legaten  Of  ver  till  Sverige. 
Han  reste  med  mycken  pomp  och  ståt ;  han  hade  ock  af  Leo  X  erhållit 
mycket  vidsträckt  myndighet,  att  sälja  aflat,  sitta  till  doms  i  andliga 
mål,  utdela  hederstitlar,  bortgifva  en  del  andliga  sysslor,  utnämna 
påfliga  notarier  samt  utdela  doktorsdiplom  inom  alla  fyra  fakulteterna. 
Hans  viktigaste  uppgift  var  dock  aflatskrämeriet,  ty  påfven  behöfde 
penningar,  som  han  sade,  för  att  fullborda  den  kostbara  Peterskyrkan 
i  Vatikanen,  som  man  trodde,  for  att  gifva  sin  syster  en  gåfva.  Le- 
gatens ombud,  många  af  den  mest  tvetydiga  beskaffenhet,  reste  land 
och  riken  omkring,  stannade  än  här  och  än  där,  uppreste  ett  kors  som 
bar  påfvens  vapen,  höllo  tal  och  utdelade  mot  kontant  betalning.tryckta 
aflatsbref,  i  hvilka  köparens  namn  inskrefs.  Men  legaten  hade  äfven 
världsliga  uppdrag.  Det  var  en  tid  i  Rom  tal  om  att  Arcimboldus 
skulle  vid  sin  ankomst  till  Sverige  göra  slut  på  det  där  rådande  osäkra 
och  provisoriska  tillståndet  genom  att  på  herr  Sten  Stures  hufvud  sätta 
konungakronan,    men   detta   förslag  förföll.     Under  sin  vistelse  i  Dan- 


596  MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVBT. 

mark  visade  han  sig  mycket  villig  att  gå  konung  Kristierns  ärenden. 
Han  till  och  med  godkände  dennes  åtgöranden  mot  den  kloke  men 
maktlystne  och  orolige  biskopen  i  Odense  herr  Jöns  Andersson  Beldenak, 
hvilken  för  förseelser  af  vida  lindrigare  beskaffenhet  än  Gustaf  TroUes 
först  hölls  i  förvar  af  ärkebiskop  Birger  och  sedan  under  två  års  tid 
fick  sitta  i  konungens  fängelser.  Detta  hindrade  Arcimboldus  dock  icke 
att  i  Sverige  uppträda  för  herr  Sten  Sture. 

Den  16  juni  1518  steg  konung  Kristiern  ombord  å  sin  flotta,  väl 
försedd  med  artilleri  och  tyska  legoknektar,  de  flesta  löst  slödder,  och 
kom  något  före  midsommar  in  i  Stockholms  skärgård.  Herr  Sten  hade 
vidtagit  omfattande  försvarsanstalter,  Stockholms  befästningar  voro 
förstärkta,  och  stämningen  bland  folket  var  god.  Den  danska  hären 
lägrade  sig  först  på  Brunkeberg  men  drog  sig  sedan  öfver  till  Söder- 
malm, hvarifrån  staden  angreps,  men  förgäfves.  En  svensk  här  när- 
made sig  söderifrån,  hvadan  konungen,  för  att  icke  anfallas  i  ryggen, 
bröt  upp  med  större  delen  af  sitt  folk  och  intog  en  fast  och  god  ställ- 
ning vid  Brännkyrka,  hvarest  en  blodig  strid  utkämpades  en  af  de 
sista  dagarna  i  juli.  Två  gånger  angrepo  svenskarne  men  slogos  till- 
baka; andra  gången  brötos  dock  under  förföljelsen  de  danska  linierna; 
uppmuntrade  häraf  bröto  svenskarne  ånyo  fram  och  vunno  en  dyrköpt 
seger.  Sexton  hundra  bönder  lära  hafva  legat  på  valplatsen.  Det 
svenska  hufvudbaneret  fördes  i  denna  strid  af  den  unge  väpnaren  Gustaf 
Eriksson  (Vasa),  som  fem  år  därefter  besteg  Sveriges  tron. 

Konungen  återvände  till  sitt  läger  utanför  Stockholm  men  kunde 
där  uträtta  föga,  alldenstund  både  lifsmedel  och  krut  fattades  honom. 
Hans  försök  att  från  Danmark  och  hansestäderna  få  hjälp  att  fylla 
bristen  misslyckades,  och  efter  ungefär  sex  veckors  belägring  fann  han 
sig  nödsakad  att  uppgifva  tanken  på  att  intaga  Stockholm.  Han  in- 
skeppade sig  åter,  under  ett  häftigt  och  lyckosamt  anfall  från  de  be- 
lägrades sida,  och  begaf  sig  därefter  ut  i  skärgården,  hvarifrån  han 
lät  utföra  ett  och  annat  plundringståg  inåt  landet.  Men  dessa  lindrade 
allenast  för  korta  tider  den  svåra  nöden,  och  mot  slutet  af  augusti 
1518  fann  konungen  sig  föranlåten  att  inleda  underhandlingar.  Han 
ställde  i  början  sina  fordringar  mycket  högt:  själf  skulle  han  antagas 
till  konung  eller  erhålla  en  årlig  summa,  herr  Gustaf  Trolle  och  hans 
anhängare  skulle  återfå  fullständig  frihet  samt  erhålla  skadeersättning. 
Då  riksföreståndaren  bestämdt  vägrade  att  nu  underhandla  härom, 
stannade  man  till  sist  (den  12  september)  vid  att  besluta  ett  unions- 
möte, som  skulle  hållas  i  Ny  Varberg  i  juli  1519,  där  den  påflige  le- 
gaten  och  ombud  från  hansestäderna  skulle  uppträda  som  medlare.  Ett 
stillestånd  skulle  om  ett  par  dagar  begynna  och  fortgå,  till  dess  Var- 
bergsmötet  var  öfver  eller,  om  det  icke  komme  till  stånd,  ännu  ett  år, 
hvarunder  intet  hinder  skulle  läggas  för  svenskarnes  handel  med  hanse- 
städerna. Några  dagar  därefter  sände  konungen  till  Stockholm  för  att 
bedja   om  ett  samtal  med  herr  Sten  Sture  ute  på  flottan  och  skickade 


HERR   STEN   STURE   II  RIKSFÖRESTÅNDARE.  597 

några  danska  riksråd  och  adelsmän  som  gisslan;  herr  Sten  var  benägen 
att  fara,  men  Stockholms  borgmästare  och  råd  öfvertalade  honom  att 
säga  nej,  alldenstund  hans  ofärd  i  annat  fall  vore  gifven.  Konungen, 
som  nu  låg  med  sina  skepp  vid  Dalarö,  föreslog  då  en  ny  samman- 
komst till  lands.  Herr  Sten  antog  detta  förslag  och  sände  ut  till 
flottan  sex  svenska  män  som  gisslan,  doktor  Hemming  Gad,  Gustaf 
Eriksson  (Vasa),  bröderna  Lars  Siggesson  och  Göran  Siggesson  (sparre), 
Olof  Ryning  och  Bengt  Nilsson  (färla),  och  red  sedan  ut  till  den 
öfverenskomna  mötesplatsen  vid  Osterhaninge  kyrka,  hvarest  han  fick 
vänta  i  två  dagar  för  att  sedan  rida  hem  med  outrättadt  ärende. 
Från  Djurhamn  skref  konungen  den  26  september  1518,  dagen  efter  den 
då  han  skulle  hafva  mött  herr  Sten,  till  stormästaren  Albrekt  och  till 
Danzig  med  begäran,  att  svenskame,  som  nu  voro  konungens  fiender, 
icke  skulle  få  någon  tillförsel  från  Preussen.  Från  samma  hamn  ut- 
färdade han  den  2  oktober  till  staden  Stockholm  och  till  hela  det 
svenska  folket  skrifvelser  med  underrättelse,  att  han  uppsade  det  nyss 
afslutna  stilleständet,  under  falskligt  förebärande,  att  herr  Sten  icke 
hade  hållit  det.  Ett  par  dagar  senare  lättade  han  ankar  och  seglade 
till  Danmark,  dit  medförande  mot  tro  och  lofven  de  sex  svenskarne  — 
en  ny  trolöshet,  som  med  skäl  väckte  inom  Sverige  en  gränslös  för- 
bittring. 

Så  snart  konungen  hade  lämnat  Sverige,  begaf  sig  Johan  Arcim- 
boldus  upp  till  Stockholm,  hvarest  han  mottogs  med  mycken  högtid- 
lighet och  stora  omkostnader.  Herr  Sten  gaf  honom  med  afseende  på 
aflatspredikandet  alla  möjliga  förmåner  och  afsade  sig  den  rätt,  som 
andra  furstar  hade  tagit  sig,  att  erhålla  en  del  af  de  insamlade  pen- 
ningarna. Genom  denna  och  andra  eftergifter  vann  han  helt  och  hållet 
legaten  på  sin  sida,  så  att  vid  ett  möte  i  Arboga  i  december  1518  herr 
Gustaf  Trolle  högtidligen  nedlade  sitt  ämbete  och  Uppsala  domkapitel 
anhöll,  att  påfven  ville  godkänna  detta  och  till  hans  efterträdare  nämna 
legaten,  hvarefter  öfverenskoms  med  Jakob  Ulfsson,  att  han  skulle 
tills  vidare  förestå  stiftet.  På  de  framställningar,  som  legaten  vid  detta 
möte  gjorde,  i  konungens  namn,  om  inledande  af  underhandlingar  sva- 
rade de  församlade  med  en  mun  nej.  De  ville  icke  hafva  något  att 
göra  med  den  trolöse  konungen,  icke  ens  om  han  lämnade  sin  egen  son 
som  gisslan.  Efter  mötet  fingo  herr  Gustaf  Trolle  och  hans  fader,  som 
nu  löstes  ur  fångenskapen,  vistas  på  den  senares  gärd  Ekholmen.  Le- 
gaten vände  åter  öfver  Danmark  men  fick  där  i  rikt  mått  erfara 
konungens  misshag.  De  insamlade  aflatsmedlen  togos  i  beslag  för 
konungens  räkning,  legatens  broder,  som  varit  honom  följaktig,  fängs- 
lades, och  själf  undgick  han  samma  öde  allenast  genom  att  i  april  1519 
fly  till  Sverige,  h varifrån  han  i  oktober  reste  öfver  till  Lybeck,  på 
hvars  kyrkdörrar  han  då  fann  uppslagen  den  å  påfvens  vägnar  utfär- 
dade bannlysningsbullan  mot  herr  Sten  Sture  och  alla  dem,  som  hade 
hulpit  honom  mot  herr  Gustaf  Trolle. 


598  MEDELTIDENS  SENARE   SKEDS.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

I  Danmark  hade  konungen  icke  hvilat.  Trots  den  nöd,  som  denna 
tid  tryckte  landet,  pålades  nya  skatter  och  trupper  värfvades.  Från 
Halland  gjordes  i  början  af  år  1519  ett  infall  i  Västergötland,  hvilket 
besvarades  af  herr  Erik  Abrahamsson  (lejonhufvud)  med  ett  infall  i 
norra  Halland  och  i  Bohuslän;  strider  foreföllo  äfven  i  Jämtland,  hvars 
allmoge  var  missnöjd  med  de  tunga  skatter,  den  hade  att  bära.  I  juni 
anfölls  Öland,  hvarest  fienden  härjade  på  det  vildaste  sätt,  i  augusti 
intogs  Borgholms  slott.  På  Kalmar  slott  försvarade  sig  Johan  Måns- 
son, till  dess  riksföreståndaren  själf  kom  dit  ned  med  undsättning. 
Herr  Sten  uppref  belägringshären  och  slog  i  september  en  dansk  trupp, 
som  hade  kommit  in  från  Bleking.  Försöket  att  återtaga  Borgholm 
misslyckades  däremot.  Herr  Erik  Abrahamssons  försök  att  återtaga 
Älfsborg,  som  befann  sig  i  danskarnes  händer,  misslyckades  äfven. 

Det  förnämsta  anfallet  uppsköt  konungen  till  januari  1520.  En 
stark  här  af  danskar,  tyskar,  fransmän  och  skottar  bröt  in  i  Småland 
och  vidare  i  Västergötland,  under  befäl  af  en  af  konungens  gunstlingar, 
väpnaren  Otto  Krumpen.  Herr  Sten  hade  med  en  svensk  här  gått  ned 
till  Västergötland  för  att  möta  fienden  och  hade  intagit  en  god  ställning 
vid  norra  ändan  af  sjön  Asunden,  i  närheten  af  staden  Bogesund.  Den 
19  januari  möttes  de  fientliga  härarna.  Ett  af  de  första  skotten  från 
den  danska  sidan  fällde  herr  Stens  häst  till  isen  och  sårade  honom 
själf  i  benet.  Genom  sin  anförares  fall  blefvo  svenskarne  förvirrade,  de 
kunde  icke  motstå  anfallet  utan  flydde.  Först  vid  Tiveden,  dit  fienden 
under  flitigt  härjande  ryckte  fram,  gjorde  de  sig  redo  till  nytt  mot- 
stånd. Men  det  lyckades  fienden,  som  den  1  februari  anfidl  svenskarne, 
att  kringgå  deras  förhuggningar.  Utan  egentligt  hinder  ryckte  nu  den 
danska  hären  genom  Närke  och  Västmanland  fram  till  Västerås,  hvarest 
den  tills  vidare  stannade. 

Den  sårade  herr  Sten  hade  skyndat  upp  till  mellersta  Sverige  for 
att  där  ordna  försvaret.  Under  tiden  hade  hans  sår  blifvit  elakartadt. 
Från  Strängnäs  sände  han  biskop  Matts  öfver  Mälaren  till  Ekholmen 
för  att  beveka  herr  Gustaf  Trolle  till  att  vid  denna  tid,  då  fädernes- 
landet hotades  af  en  så  öfverhängande  fara,  ansluta  sig  till  det  foster- 
ländska partiet.  Herr  Gustaf  visade  sig  villig,  all  ovänskap  skulle 
vara  förgäten,  och  han  skulle  till  riksföreståndaren  afgifva  —  hvad 
hans  hittills  hade  undandragit  sig  —  trohetsed.  Af  allt  detta  blef  dock 
intet.  Den  2  februari  mottog  riksföreståndaren  underrättelse  om  olyckan 
på  Tiveden,  redan  följande  dag  satte  han  sig  i  släden.  Gud  allena 
känner  de  tankar,  som  den  dödssjuke  mannen,  som  ännu  ville  göra  det 
yttersta,  tänkte  under  denna  sin  färd.  Han  förskonades  dock  från  att 
bevittna  vidare  olyckor,  ty  redan  under  det  släden  for  fram  öfver  Björk- 
fjärdens is  uppgaf  han  sin  ande  (den  3  februari  1520).  Så  dog  en  af 
de  ädlaste  män,  historien  känner  bland  Sveriges  regenter. 

Vid  unga  år  hade  han  tillträdt  styrelsen  öfver  ett  nödställdt  land, 
vid  27  eller  2S  års  ålder  rycktes  han  därifrån.    Ur  de  brydsamma  tider, 


HERR  STEN   STURE   II  RIKSFÖRESTÅNDARE. 


599 


i  hvilka  han  lefde,  ur  de  partistrider  och  de  örlig,  som  då  hemsökte 
Sverige,  möter  oss  icke  minnet  af  en  enda  dålig  handling,  med  hvilken 
han  fläckat  sitt  namn.  Med  en  sällspord  kraft  gjorde  han,  knappt  mer 
än  en  yngling,  sin  vilja  aktad  af  hög  och  låg,  med  en  hofsamhet  som 
är  värd  vår  beundran  vann  han  folkets  varma  kärlek.  För  en  regents 
fredliga  idrotter  saknade  han  aldrig  intresse;  alltifrån  hans  herra- 
dömes första  år  äro  vi  i  tillfälle  att  bevittna  hans  ifver  att  skaffa  de 
nödlidande  rätt,  och  härvid  skydde  han  ej  att  taga  deras  parti,  .mot 
hvilka  landets  store  ej  betedde  sig  såsom  de  borde. 


425. 


.4i  -i^v^(^-^i^ 


ih-tugar  af  år  1512, 


4-26. 


427.    Halförtug  af  år  1515.  428.    Halfärtug  utan  år. 

Herr  Sten  Sture  den  yngres  hela  och  halfva  örtugar. 


429.    Herr  Sten  den  yngres  markmynt. 


Farsoter  härjade  landet  under  hans  tid,  och  krigets  nöd  hemsökte 
det,  men  tillståndet  var  dock  bättre  än  under  hans  faders  tid.  Afgjord 
lycka  följde  i  det  längsta  hans  krigsföretag,  och  tidtals  rådde  fred 
mellan  Nordens  riken.  Framför  allt  hade  man  under  de  år,  han  var 
landets  herre,  skäl  att  till  framtiden  ställa  det  bästa  hopp,  så  mycket 
mer  —  kan  eftervärlden  tillägga  —  som  herr  Sten  Sture  var  en  man, 
som  i  mycket  såg  friare  och  vidsträcktare  än  sin  samtid. 

Herr  Sten  synes  hafva  varit  angelägen  om  utbildning  af  mynt- 
väsendet.    A    en    del    af    hans    mynt   se    vi    årtalen    1512    och    1515, 


600  MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARPVET. 

hvilka  antagligen  beteckna  rayntordningamas  tid.  Fadern  präglade 
endast  fyrkar.  Herr  Sten  slog  år  1512  örtugar  (fig.  425  och  426)  och 
därjämte  mynt  af  en  vida  större  valör,  nämligen  markstycken,  slagna 
efter  hanseatiskt  mönster  (fig.  429).  Ett  markmynt  finnes  äfven  med 
årtalet  1514.  Det  synes  icke  hafva  varit  möjligt  att  vidhålla  afsikten 
att  hjälpa  upp  myntväsendet.  Årtalet  1515  finnes  endast  å  fyrkar 
(fig.  427).  Ännu  senare  torde  de  fyrkar  vara,  som  sakna  årtal.  Mark- 
styckena voro  drygt  13-lödiga,  örtugarna  8-lödiga.  På  silfvermarken 
räknades  nu  16  penningmarker. 


6. 

Konung  Kristiern  II. 
1520-1521. 

Segern  vid  Tiveden  och  herr  Stens  död  gjorde  visserligen  icke 
Kristiern  II  till  rättmätig  konung  öfver  Sverige,  men  i  följd  af  den 
obeslutsamhet,  som  de  svenska  herrarne  visade,  kunna  vi  redan  från 
februari  1520  betrakta  honom  som  landets  herre. 

Utan  tvifvel  var  den  allmänna  känslan  bland  stormännen  vid  herr 
Stens  död  en  omätlig  häpnad  öfver  den  förändring,  som  så  oförmodadt 
inträffat.  Vi  få  måhända  anse  detta  som  en  mildrande  omständighet, 
när  vi  skola  yttra  oss  öfver  det  allmänna  affall  från  den  svenska 
saken,  som  så  godt  som  genast  inträffade.  Herr  Ture  Jönsson,  Väster- 
götlands lagman,  uppmanades  aK  fru  Kristina,  herr  Stens  modiga  och 
plikttrogna  änka,  att  sätta  sig  i  spetsen  för  försvaret.  Fyra  gånger 
tillskref  hon  honom  härom,  lofvande  honom  all  hjälp,  som  det  stod  i 
hennes  makt  att  gifva,  men  herr  Ture,  alltför  mån  om  egen  fördel, 
aktade  det  icke  och  slöt  sig  i  stället  till  konung  Kristiern.  I  Mälar- 
landskapen visade  sig  biskop  Matts  i  Strängnäs,  som  hade  varit  jföremåJ 
för  herr  Stens  synnerliga  tillgifvenhet,  och  riksrådet  Knut  Bengtsson 
(sparre)  på  Ängsö  mest  benägna  att  förena  sig  med  konung  Kristiern. 
Än  på  Tynnelsö,  än  på  Ängsö  samlades  herrarne  för  att  rådslå.  Bön- 
derna voro  ifriga  att  fortsätta  striden,  men  adeln  visste  icke  rätt  hvad 
den  ville,  hvilket  visade  sig  allra  mest,  när  några  tusen  man  hade 
samlat  sig  vid  Eldsund  (i  närheten  af  Strängnäs)  och  sedan,  så  fort 
danskarne  nalkades,  skingrade  sig,  emedan  herrarne  voro  så  tveksamma, 
att  ingen  ville  sätta  sig  i  spetsen  för  hären.  Danskame  besatte  då 
genast  Strängnäs  (den  20  februari  1520).  Dagen  därefter  öfvertalades 
Otto  Krumpen  af  biskop  Matts  till  ett  elfva  dagars  stillestånd.  Sträng- 
näsbiskopen, biskop  Otto  Svinhufvud  och  herr  Erik  Abrahamsson  visade 
sig  mycket  ifriga  för  konungens  sak.  Så  snart  hären  kommit  till  Upp- 
land, utvecklade    herr  Gustaf  Trolle  den  mest  outtröttliga  verksamhet 


KONUNG  KRISTIERN  II.  601 

i  samma  riktning.  Den  2  mars  1520  möttes  tio  riksråd  i  Uppsala, 
Otto  Krumpen  och  några  af  hans  höfdingar  infunno  sig  äfven,  och  riks- 
rådet erkände  i  svenska  folketa  namn  konung  Kristiern  såsom  konung. 
Den  6  mars  utfärdade  den  danska  härens  anförare  ett  bref,  i  hvilket 
utlofvas  glömska  af  allt  förflutet,  en  regering  i  öfverensstämmelse  med 
Sveriges  lag,  stadfästelse  af  alla  privilegier,  återlämnande  af  Älfsborg 
och  Borgholm  o.  s.  v.  De  som  hindrade  Stockholm  och  andra  städer 
att  ansluta  sig  till  denna  öfverenskommelse  skulle  straffas  till  lif  och 
gods  som  konungens  och  rikets  fiender.  Den  31  mars  stadfäste  konun- 
gen denna  öfverenskommelse.  Större  delen  af  allmogen  underkastade 
sig.  Allenast  i  bergslagen.  Dalarne  och  Värmland  var  man  hågad  att 
fortsätta  kriget,  och  värendsborna,  som  hade  svårt  att  besluta  sig,  an- 
höUo,  att  konungen  ville  gifva  dem  några  månaders  betänketid;  hade 
det  öfriga  Sverige  underkastat  sig  nästkommande  29  juli,  skulle  de 
visserligen  följa  dess  föredöme.  Dessutom  afslöto  virdarne  en  separat- 
fred med  blekingsborna,  enligt  hvilken  de  skulle  försvara  hvarandras 
land  mot  öfvervåld. 

Höfding  för  det  fosterländska  partiet  var  i  dessa  affallets  dagar 
fru  Kristina  Nilsdotter.  Hon  och  hennes  vänner  innehade  ännu  några 
af  rikets  viktigare  fästen,  Stockholm,  Nyköping,  Stegeborg,  Kalmar, 
hvarest  befälet  vid  denna  tid  fördes  af  riksrådet  Johan  Månssons  änka, 
Anna  Eriksdotter  (bjälke),  Västerås  samt  alla  de  finska  slotten.  Vik- 
tigast af  allt  var  naturligtvis  Stockholm,  där  fru  Kristina  själf  förde 
befälet,  understödd  af  herr  Magnus  Gren  till  Tidön  och  Bengt  Arends- 
son  (ulf);  stadens  borgerskap  var  henne  varmt  tillgifvet.  När  i  mars 
riksråden  församlade  sig  i  Uppsala,  hade  de  bedt  fru  Kristina  infinna 
sig  hos  dem,  men  hon  hörsammade  icke  kallelsen.  Efter  mötet  redo 
herrame  ned  mot  Stockholm  men  stannade  vid  Spånga  kyrka  och  sände 
fram  till  staden  en  uppsalakanik  samt  strängnäsbiskopens  kansler  ma- 
gister Olaus  Petri  (Olof  Petersson)  —  den  blifvande  reformatorn  — 
för  att  bedja  om  ett  samtal  med  fru  Kristina.  Medan  de  vid  ändan 
af  den  uppdragna  Norrbro  afbidade  svar  på  sin  anhållan,  började  herr 
Magnus  Gren  skjuta  på  dem  ur  sina  på  Helgeandsholmen  uppställda 
skerpentiner  och  hakebössor,  hvadan  de  funno  rådligast  att  vända  om 
med  oförrättadt  ärende.  Som  fienden  ännu  icke  hade  tillräckliga  krafter 
att  med  hopp  om  framgång  företaga  en  belägring,  hade  fru  Kristina 
tillfälle  att  söka  stärka  sin  ställning.  De  två  sista  riksföreståndarnas  kans- 
ler, magister  Peder  Jakobsson  (Sunnanväder),  kyrkoherde  i  Stockholm, 
sändes  jämte  herr  Stens  sjuårige  son  Nils  till  Danzig  för  att  förmå 
denna  stad  och  konungen  i  Polen  till  bistånd.  Konung  Kristiern  fann 
detta  försök  så  farligt,  att  han  hos  påfven  utverkade  en  särskild  bann- 
lysning öfver  magister  Peder,  hvars  beskickning  i  öfrigt  icke  ledde 
till  något.  Med  mera  framgång  skref  fru  Kristina  till  olika  landskap 
i  Sverige,  allmogen  var  villig  att  resa  sig,  och  flera  af  den  lägre  adeln, 
som  alltid  hade  med  trohet  stått  pä  herr  Stens  sida,  ställde  sig  i  spet- 


602  MEDELTIDBNS   SENARE   SKEDB.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

sen  för  bondhoparna.  £n  sådan  ryckte  ned  mot  danskarne,  som  beläg- 
rade Västerås  slott.  Dessa  tordes  icke  afbida  anfallet  utan  beslöto 
att  förena  sig  med  hufvudhären  i  Uppsala.  Det  lyckades  dem  ock, 
men  först  sedan  de  med  stor  manspillan  hcwie  slagit  sig  igenom  bonde- 
hären, som  på  Badelondsås  sökte  spärra  dem  vägen  (den  29  mars  1520). 
Långfredagen  (den  6  april)  kom  en  myckenhet  bönder,  understödda  af 
en  trupp  frän  Stockholm,  till  Uppsala  och  anföll  här  den  danska  hufvud- 
hären samt  var  nära  att  slå  denna,  men  som  svenskarnes  anförare  icke 
voro  synnerligen  skickliga,  förstodo  de  icke  att  fullfölja  segern,  som 
därför  slutligen  förvandlades  i  ett  nederlag.  Tusenden  af  bönder 
omkommo.  Annandag  påsk  bröt  en  skara  in  i  Västerås  domkyrka  och 
grep  den  inför  altaret  stående  biskop  Otto,  som  sattes  i  förvar  på  slot- 
tet. En  annan  skara  öfverraskade  den  förre  ärkebiskopen  Jakob  Ulfs- 
son på  Arno  gård  och  förde  honom  som  fånge  till  Stockholm,  hvarifrån 
han  dock  tämligen  snart  fick  begifva  sig  till  Mariefreds  kloster,  i  hvil- 
ket  han  tillbragte  sina  återstående  år.  På  detta  sätt  rådde  jäsning 
snart  sagdt  allestädes  i  landet,  strider  och  våldsamheter  hörde  till  ord- 
ningen för  dagen,  men  allt  hvad  svenskarne  gjorde  vittnade  hufvud- 
sakligen  om  deras  goda  vilja:  man  saknade  ledare,  som  kunde  sätta  i 
förbindelse  med  hvarandra  alla  de  skilda  försöken  och  därmed  uträtta  något. 
Sådan  var  ställningen,  när  konung  Kristiern  i  midten  af  maj,  efter 
att  fåföngt  hafva  uppmanat  Anna  Eriksdotter  att  åt  sig  öfverlämna 
Kalmar  slott,  anlände  till  Stockholm.  Till  den  3  juni  1520  hade  han 
sammankallat  ett  riksmöte  i  sitt  läger.  Huru  talrikt  det  var  besökt 
veta  vi  icke,  icke  heller  mera  om  dess  förhandlingar,  än  att  de  när- 
varande erkände  Kristiern  som  konung.  Med  honom  kom  från  Dan- 
mark doktor  Hemming  Gad,  hvilken  under  herr  Stens  tid  icke  utöfvat 
något  synnerligt  inflytande  på  ärendenas  gång  och  som  dessutom,  sedan 
Hans  Brask  blifvit  biskop  i  Linköping,  hade  gått  alldeles  miste  om 
inkomsterna  af  detta  stift.  Helt  visst  hade  han  däröfver  visat  miss- 
nöje och  betraktades  därför  med  en  viss  misstänksamhet.  När  konung 
Kristiern  bortförde  de  sck,  som  hade  lämnats  honom  till  gisslan,  ansågs 
doktor  Hemming,  som  var  en  af  dem,  hafva  åtminstone  i  någon  mån 
vållat  detta.  Om  denna  mening  var  grundad,  kunna  vi  nu  ej  pröfva, 
men  visst  är,  att  omedelbart  efter  hans  affärd  indrogs  hans  län  Kastel- 
holm  till  kronan,  och  beslag  lades  på  hans  enskilda  egendom.  Nu  i 
maj  1520  kom  doktor  Hemming  till  Sverige  såsom  konungens  förkla- 
rade vän,  och  han  underrättade  i  ett  utförligt  bref  Stockholms  borger- 
skap  om  omslaget  i  sin  politik.  Genom  honom,  biskop  Matts  i  Sträng- 
näs, biskop  Vincentius  i  Skara  samt  herrar  Ture  Jönsson  och  Erik 
Abraharasson  vann  konungen  ock  något  insteg  hos  allmogen,  i  synner- 
het som  han  var  frikostig  i  att  utdela  salt.  Men  å  andra  sidan  fort- 
gick befrielsekriget  i  Kalmar  län,  Östergötland,  i  Västmanland  och  Närke, 
där  riksrådet  herr  Nils  Eskilsson  (baner)  anförde  bönderna  och  där 
såväl    Örebro   slott   som  det  befästa   Göksholm   kommo   i  det  svenska 


KONUNG  KRISTIERN   II.  603 

partiets  händer.  Denna  vinst  motvägdes  dock  genom  förlasten  af 
Västerås  slott,  som  i  juli  eller  augusti  bl  ef  taget  med  storm. 

Alltsedan  midten  af  maj  belägrades  Stockholm.  Konung  Kristiern 
var  en  tid  i  Köpenhamn,  och  fördes  då  befälet  af  Otto  Krunipen.  Med 
våld  kom  man  dock  icke  målet  närmare.  Underrättelsen  om  Västerås* 
fall  och  öfvertygelsen  att  hoppet  om  utländsk  hjälp  var  fåfängt  ned- 
stämde dock  något  modet  icke  så  mycket  hos  borgerskapet  som  hos 
adelsmännen  i  staden,  hvilka  därför  lånade  icke  ovilliga  öron  till  de 
förslag,  som  i  augusti  månad  framställdes  af  konungen  och  de  med 
honom  förbundna  stormännen,  till  hvilka  äfven  hörde  herr  Erik  Johans- 
son (Vasa),  Gustafs  fader.  Doktor  Hemming  Gad  och  andra  begåfvo 
sig  in  i  staden  för  att  underhandla,  och  man  gick  deras  önskningar 
till  mötes.  Den  5  september  utfärdade  fru  Kristina,  hennes  höfvitsmän 
för  slottet  och  stadens  magistrat  ett  bref,  i  hvilket  de  erkände  Kristiern 
som  konung  samt  öfverlämnade  till  honom  för  lifstiden  och  efter  honom 
till  rådet  Stockholms  slott.  Men  konungen  var  icke  nöjd  därmed  och 
fick  två  dagar  senare  ett  nytt  bref,  i  hvilket  bestämdes,  att  slottet  efter 
hans  död  skulle  tillfalla  hans  son  prins  Hans  eller,  ifall  han  aflede, 
konungens  geinål  Elisabet  samt  först  efter  deras  död  återgå  till  riks- 
rådet. I  utbyte  utfUrdade  konungen  (den  5  september  1520)  till  fru 
Kristina  och  Stockholms  stad  de  mest  bindande  försäkringar  om  full- 
komlig glömska  af  allt  förflutet,  för  striderna  mot  konungarne  Kris- 
tiern I,  Hans  och  honom  själf,  för  allt  som  blifvit  gjordt  mot  ärke- 
biskoparne Jakob  Ulfsson  och  Gustaf  Trolle.  samt  mot  biskop  Otto  med 
flera,  och  inbegrepos  i  denna  förlikning  namneligen,  på  fru  Kristinas 
bön,  biskop  Arvid  Kurck  i  Abo,  riddaren  Åke  Jörgensson  (Tott)  samt 
väpnarne  Tönne  Eriksson  (Tott),  Nils  Eskilsson  (baner)  och  Gustaf 
Eriksson  (Vasa)  —  hvilken  sistnämnde  alltsedan  maj  månad  befann  sig  i 
Sverige  efter  att  hafva  genom  flykt  räddat  sig  ur  sin  fångenskap  i  Dan- 
mark. Alla  fångar  skulle  lösgifvas,  fru  Kristina  fick  ganska  stora  för- 
läningar,  och  de,  som  å  hennes  vägnar  fört  befäl  å  rikets  slott,  skulle 
hugnas  med  län. 

Den  7  september  höll  konungen  sitt  intåg  i  staden.  På  dagar  där- 
efter for  han  sjöledes  till  Danmark,  men  vid  midten  af  oktober  var 
han  återkommen.    Under  hans  frånvaro  innehades  slottet  af  tre  danskar. 

Huru  villiga  de  svenska  herrarne  voro  att  gå  konungens  ärenden 
visade  de  den  30  oktober,  då  man  hade  sammankallat  riksrådet  i 
gråbrödraklostret  och  där,  efter  en  utförlig  och  vrängd  framställning 
af  den  numer  med  konungen  försonade  biskop  Jens  Beldenak,  för- 
klarades, att  Kristiern  genom  arfsrätt  vore  Sveriges  laglige  konung  »i 
öfverensstämmelse  med  den  helige  Eriks  lag»,  hvartill  kom,  att  Kristiern 
vore  en  ättling  af  den  helige  konung  Erik.  Detta  senare  var  väl  sant, 
men  alldeles  ogrundadt  var  påståendet,  att  Sverige  var  ett  arfrike  och 
icke  ett  valrike,  oförsvarlig  var  riksrådets  beredvillighet  att  gå  in  på 
denna  konungens  lagstridiga  fordran. 


604 


MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDBUVARFVET. 


Till  den  1  november  1520  var  ett  allmänt  riksmöte  sammankalladt, 
vid  hvilket  Kristiern  hyllades  till  Sveriges  konung,  i  öfverensstämmelse 
med  denna  hans  föregifna  arfsrätt.  Den  4  november  kröntes  konungen 
i  Stockholms  stads  åt  den  helige  Nikolaus  helgade  kyrka  af  ärkebiskop 
Gustaf  Trolle,  h vilken  åter  hade  inträdt  i  sitt  ämbete,  och  konungen 
svor  att  styra  riket  med  infödda  män,  att  beskydda  kyrkan  och  alla 
försvarslösa,  att  akta  alla  privilegier  samt  att  hålla  alla  vid  Sveriges 
lag  och  rätt.  Regalierna  buros  i  den  högtidliga  processionen  af  danska 
herrar,  och  det  riddarslag,  som  därefter  gafs,  kom  allenast  danskar  och 
tyskar  till  godo.     Att  vid  en  svensk  konungakröning  svenska  män  på 


430,   431.    Stockholms   blodbad.    (Kröningsfesten   med   tornej.   —   Ärkebiskop   Gustaf 
Trolle  talar  vid  konungen^  uyider  det  de  anklagade  bortföras.) 


detta  sätt  förbigingos,  väckte  helt  naturligt  anstöt.  För  den,  som  vet 
hvad  efter  kröningen  följde,  är  detta  konungens  förfaringssätt  synner- 
ligen betecknande. 

Med  stor  prakt  höllos  i  tre  dagar  gästabud,  till  hvilka  äfven 
svenska  män  och  kvinnor  voro  inbjudna.  A  svensk  sida  iakttog  man 
allt  som  kunde  begäras.  Staden  Stockholm  lämnade  i  hedersgåfva  sextio 
ungerska  gyllen  inlagda  i  ett  dryckeskärl  af  förgylldt  silfver,  som  vägde 
345  lod.  På  festglädjen,  som  sannolikt  stördes  å  ena  sidan  af  mordiska 
planer,  å  den  andra  af  mörka  aningar,  följde  Stockholms  blodbad. 

Under  gästabudsdagarna  hade  konungen  ofta  rådplägningar  med 
ärkebiskop  Gustaf  Trolle  och  den  honom  tillgifne  uppsalakaniken  ma- 
gister Johan  Eriksson  samt  Didrik  Slagheck.  Frukten  af  dessa  öfver- 
läggningar    visade  sig  redan  den  7  november,  då  en  del  ädlingar,  and- 


KONUNG   KRISTIERN   II.  605 

liga  och  borgare,  äfven  kvinnor,  kallades  att  vid  middagstiden  infinna  sig 
på  slottet,  i  dess  stora  sal.  Konungen  satt  där  i  sitt  högsäte,  och  till 
honom  framträdde  ärkebiskopen  med  begäran  om  upprättelse  för  allt 
hvad  han,  herr  Jakob  Ulfsson,  biskop  Otto  och  andra  hade  lidit;  han 
påminde  konungen  om  den  ed  han  hade  svurit  att  värna  kyrkan  och 
lät  uppläsa  skriftligen  affattade  klagopunkter.  Ärkebiskopen  fordrade 
penningersättning  för  sig  och  herr  Jakob,  tillsammans  500,000  mark 
silfver,  hvarvid  han  dock  lämnade  utsikt  till  nedprutning,  samt  begärde, 
att  alla  de  personer,  mot  hvilka  han  framställde  anklagelser,  skulle 
fängslas,  till  dess  dom  öfver  dem  blifvit  fälld  af  konungen,  som  skulle 
få  lön  af  Gud  och  pris  af  hela  kristenheten  tbr  det  straff,  han  läte 
öfvergå  dessa  kättare.  Likaledes  upplästes  det  bannlysningsbref,  som 
å  påfvens  vägnar  hade  utfärdats  af  ärkebiskop  Birger  i  Lund  och  biskop 
Lage  Urne  i  Roskilde  mot  herr  Sten  Sture  och  hans  hjälpare.  När 
ärkebiskopen  hade  slutat,  sporde  konungen,  om  han  önskade  förlikning 
eller  all  lagens  stränghet,  och  äskade  han  den  senare. 

Församlingen  var  slagen  med  skräck.  Den  som  först  fann  sig  var 
fru  Kristina,  som  framträdde  och  förklarade,  att  det  som  blifvit  gjordt 
mot  ärkebiskopen  berodde  på  ett  beslut,  fattadt  vid  ett  allmänt  riks- 
möte, och  hon  företedde  som  stöd  för  sitt  påstående  brefvet  af  den  23 
november  1517;  skulle  straff  utkräfvas,  då  måste  hela  riket  straffas 
och  icke  några  enskilda  personer.  Brefvet  upplästes,  och  konungen 
började  förhöra  dem  af  brefvets  utfärdare,  som  voro  närvarande,  först 
biskop  Hans  Brask,  som  hänvisade  till  den  protest  han  hade  inneslutit 
1  sigillvaxet,  sedan  de  andra,  som  alla  sökte  framställa  sin  sak  i  så 
god  dager  som  möjligt.  Konungen  gick  ut,  och  rannsakningen  fort- 
sattes så  länge,  att  det  blef  nödigt  att  taga  in  ljus.  Till  sist  kommo 
herrar  Klaus  Biide  och  Sören  Norby,  båda  slagna  till  riddare  krönings- 
dagen, in  i  salen  med  vakt  och  bortförde  i  flera  omgångar  andliga, 
adliga  och  borgare,  män  och  kvinnor,  hvilka  kastades  i  fångtornet  eller 
förvarades  annanstädes.  De  kvarvarande  prästerna,  bland  dem  biskop 
Hans  Brask,  fördes  in  i  ett  trångt  rum,  hvarest  de  fingo  tillbringa 
natten.  Dessa  andliga  upphämtades  dagen  därefter  klockan  9  till  slot- 
tets stora  sal  för  att  möta  några  andra  präster,  bland  dem  ärkebisopen 
och  biskop  Otto.  Biskop  Jens  Beldenak  förde  ordet,  och  på  hans  fråga 
svarade  slutligen  de  närvarande,  att  de,  som  föregående  dag  hade  blif- 
vit anklagade,  voro  enligt  kyrkans  och  kejsarens  rätt  samt  Sveriges 
lag  kättare.  Därefter  återfördes  de  i  förvar  hållna  svenska  andliga 
till  sitt  förra  rum,  där  de  intogo  middag.  Knappt  var  denna  förbi,  då 
en  person  kom  uppspringande  till  dem  och  förkunnade,  att  nu  fördes 
biskoparne  af  Strängnäs  och  Skara  ut  från  slottet,  men  biskop  Jens 
Beldenak  lugnade  dem  med  orden,  att  konungen  icke  kunde  tillåta  sig 
något  ondt  mot  sådana  män,  man  borde  icke  sätta  tro  till  sådant  skval- 
ler. Men  en  annan  kom  och  så  en  tredje,  som  sade,  att  nu  skulle  de 
två   biskoparne   räcka  fram  halsen  under  bödelns  svärd.    Alla  de  när- 


C)OG  MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEUVARFVET. 

varande  skyndade  då  ut  ur  rummet  för  att  göra  konungen  föreställ- 
ningar, men  de  möttes  af  Didrik  Slagheck,  som  bad  dem  akta  sig  för 
samma  öde.    Modlösa  och  gråtande  vände  de  åter  till  sitt  rum. 

Så  gick  det  den  dagen  till  i  slottet.  I  staden  var  stämningen  lika 
orolig  och  sorgfuU.  Tidigt  på  morgonen  tillkännagafs  under  trumpet- 
skall, att  ingen  fick  gå  ut,  förrän  ny  signal  hade  gifvits.  Vid  middags- 
tiden uppställdes  vakt  mellan  slottet  och  Stortorget,  och  fångarne  leddes 
dit.  Ett  danskt  riksråd  utträdde  på  rådhusets  burspråk  och  bad  ingen 
förfäras,  ty  de  som  nu  skulle  aflifvas  hade  förbrutit  sig  mot  kyrkan, 
och  hade  ärkebiskopen  tre  gånger  på  sina  knän  bedt  om  deras  bestraf- 


432,  433.    Stockholms   blodbad.    (Biskop    Vincentius  halshugges.  —  Kropparna  köras 
till  Södermalm;  (i  bakgrunden)  herr  Sten  Stures  graf  öppnas.) 

fande.  Biskop  Vincentius,  som  alltid  hade  lutat  åt  det  danska  partiet, 
upphof  nu  sin  röst  och  förklarade,  att  detta  icke  vore  sant;  han  ford- 
rade rannsakning  och  laglig  dom  och  tillade,  att  Gud  skulle  straffa 
detta  öfvervåld  och  tyranni.  Tvenne  Stockholms  rådmän,  som  hörde 
till  de  fängslade,  Anders  Ruth  och  Anders  Karlsson,  instämde  häruti 
och  bådo  alla  svenskar  akta  sig  för  dylikt  förräderi.  Men  dessa  man- 
liga protester  hulpo  ej.  Först  framleddes  den  åldrige  biskop  Matts  från 
Strängnäs,  som  mer  än  alla  andra  hade  hulpit  konung  Kristiern  till 
Sveriges  krona,  och  hans  hufvud  föll.  Därefter  följde  biskopen  från 
Skara,  herr  Erik  Abrahamsson,  väpnaren  Erik  Knutsson,  en  son  af 
norrmannen  herr  Knut  Alfsson,  herr  Erik  Johansson,  som  lär  hafva 
fått  tillbud  om  nåd  men  svarat:  »Mina  medbröder  äro  ärliga  herrar, 
jag  vill  i  Guds  namn  dö  döden  med  dem»,  Erik  Ryning,  fru  Kristinas 


KONUNG  KRISTIERN  II. 


607 


tvenne  bröder  herr  Erik  Nilsson  och  väpnaren  Eskil  Nilsson  (gyllen- 
stjärna),  Joakim  Brahe,  en  man  af  dansk  ätt,  som  var  herr  Erik  Johans- 
sons måg,  Magnus  Gren  m.  fl.  Därnäst  afrättades  tre  af  stadens  borg- 
mästare, fjorton  rådmän  och  flera  borgare.  Man  inskränkte  sig  ej  heller 
till  dem,  som  hållits  fängslade  på  slottet.  En  bardskärare  (barberare) 
rycktes  från  sitt  arbete  i  rakstugan  och  halshöggs,  en  annan  borgare, 
som  vid  anblicken  af  det  blodiga  skådespelet  brast  i  tårar,  delade  samma 
öde.  Icke  mindre  än  82  personer  afrättades  på  detta  sätt  torsdagen 
den  8  november  1520.  När  afrättningarna  voro  slutade,  kom  ett  våld- 
samt  regn,  och   gatorna   sköljdes  af  blodblandadt  vatten.    De  följande 


434,   435.    Liken   brännas  på   Södermalm  i  Stockholm.   —   Äbboten  och  munkarne  i 

Nydala  dränkas. 


dagarna  plundrades  de  afrättades  egendom,  och  blodbadet  fortsattes. 
Ännu  flera  ofi^er  hade  fallit,  såvida  icke  herr  Sören  Norby  hade  gifvit 
skydd  åt  många,  som  anropade  honom  därom.  De  dödades  kroppar  fingo 
ligga  kvar  på  torget,  till  dess  stanken  gjorde  det  nödvändigt  att  föra 
bort  dem.  De  kördes  ut  till  Södermalm  och  uppbrändes  där.  Herr 
Sten  Stures  lik,  liken  af  en  hans  späde  son  och  af  en  präst  i  Stock- 
holm uppgräfdes  och  kastades  på  bålet. 

Staden  fick  en  ny  styrelse,  och  denna  föranstaltade  några  dagar 
därefter  en  fest  för  att  betyga  sin  undersåtliga  glädje  däröfver,  att 
drottning  Elisabet  hade  blifvit  förlöst  med  en  dotter.  Rådhuset  pryd- 
des, konungen  och  hans  hof  inbjödos  till  en  festlig  måltid,  som  följdes 
af  dans,  i  hvilken  äfven  stadens  borgare  med  deras  fruntimmer  del- 
togo. 


608  MEDELTIDENS   SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

Blodbadet  fortsattes.  Doktor  Hemming  Gad,  som  af  konungen 
sändes  till  Finland  såsom  bans  fullmäktiga  sändebud,  halshöggs  vid 
Raseborgs  slott  den  16  december  1520.  Samma  öde  träffade  Åke  Jör- 
gensson (Tott)  samt  Nils  Eskilsson  (baner).  När  konungen  i  början  af 
december  lämnade  Stockholm  för  att  återvända  till  Danmark,  sölade 
han  sin  väg  i  blod.  I  Linköping  fick  biskop  Hans  Brask  ställa  till 
julgille  åt  honom.  I  Vadstena  mottog  klosterfolket  honom  med  psalm- 
sång. I  Jönköping  afrättades  icke  blott  vuxna  personer  utan  äfven 
tvenne  barn  af  Ribbingarnes  släkt.  Under  eller  efter  besöket  i  Ny- 
dala  dränktes  abboten  och  flera  munkar.  Fru  Kristina,  hennes  moder 
fru  Sigrid  Eskilsson  (baner),  hustru  Margareta,  Joakim  Brahes  änka, 
och  andra  förnäma  kvinnor  fördes  till  Danmark  att  där  hållas  i  fängs- 
ligt  förvar. 

Redan  innan  konung  Kristiern  anträdde  sitt  tredje  fälttåg  mot 
Sverige,  voro  herr  Sten  Sture  och  hans  anhängare  belagda  med  bann, 
och  de  två  danska  prelater,  som  hade  i  uppdrag  att  förkunna  bann- 
lysningen, voro  berättigade  att  anlita  >den  världsliga  arment  till  ut- 
kräfvande  af  straff  på  de  brottsliga.  Det  var  därför  icke  någon  öfver- 
raskning  för  konungen,  då  ärkebiskop  Trolle  under  kröningshögtidlig- 
hetema  sade  honom,  att  hans  förra  motståndare  voro  att  anse  och  be- 
handla som  kättare;  ståndpunkten  i  det  hela  undergick  härigenom  icke 
den  ringaste  förändring.  Man  har  icke  rätt  att  tala  om  någon  vredens 
uppbrusniog  som  orsak  till  Stockholms  blodbad.  Konungen,  som  hade 
erbjudit  sig  att  styra  Sverige  efter  lag,  som  upprepade  gånger  hade 
lofvat  fullkomlig  förlåtelse  och  frihet  från  såväl  andlig  som  världslig 
rätt,  som  icke  blott  utlofvat  förlåtelse  i  allmänhet  utan  äfven  tillför- 
säkrat en  mängd  namngifna  personer  därom,  bryter  allt  detta,  och  att 
det  icke  var  nit  för  utförande  af  ett  kyrkligt  straff  —  hvilket  man 
för  öfrigt  näppeligen  har  rätt  att  vänta  hos  konung  Kristiern  —  synes 
bäst  däraf,  att  de,  som  aflifvades  i  blodbadet,  äro  endast  till  en  ringa 
del  desamma,  som  voro  med  om  utfärdandet  af  beslutet  den  23  novem- 
ber 1517:  biskop  Vincentius  hade  aldrig  deltagit  i  detta  beslut,  och 
andra  som  voro  med  därom  skonades,  biskoparne  Hans  Brask,  Otto 
Svinhufvud  och  Arvid  Kurck  samt  af  elfva  världsliga  riksråd  icke 
mindre  än  åtta.  Ärkebiskop  Gustafs  uppträdande  och  den  låtsade 
undersökningen  voro  allenast  ett  tomt  skådespel;  bakom  allt  stod  som 
drif vande  orsak  konungens  fasta,  hårda,  vilddjnrslika  vilja  att  utkräfva 
blodig  hämnd  för  det  motstånd  han  hade  rönt  och  en  blodig  borgen  för 
kommande  tiders  lugn  —  i  hvilket  senare  han  dock  hade  mycket  miss- 
räknat sig.  Att  icke  konungen  hade  all  skulden  är  visst;  mycken  skuld 
tillkommer  ärkebiskop  Gustaf  och  magister  Didrik  Slagheck,  någon 
sannolikt  äfven  biskop  Jens  Beidenak. 

Men  Tyrannen  —  så  kallades  Kristiern  redan  af  samtiden  —  var 
å  andra  sidan  en  man  med  stora  tankar  och  omfattande  planer;  det 
goda  han  tänkte  gick  blott  alltför  ofta  under  för  frukterna  af  det  onda 


KONUNG  KRISTIERN  II. 


609 


han  gjorde.  Kort  efter  Stockholms  blodbad  och  under  det  blodet  flöt 
i  andra  delar  af  landet,  var  han  sysselsatt  med  bildandet  af  ett  stort 
handelssällskap,  som  skulle  omfatta  Nordens  tre  länder,  utföra  deras 
och  Rysslands  alster,  hafva  hufvudkontor  i  Köpenhamn,  Stockholm, 
Nederländerna  och  Finland.  Den  4  december  1520  fastställdes  planen 
för  detta  sällskap,  i  januari  1521  underhandlade  dess  svenska  med- 
lemmar med  ombud  från  Sveriges  köpstäder,  och  konungen  öfverlät 
åt  sällskapet,  naturligtvis  mot  afgift,  kronans  rätt  till  de  svenska 
bergverken.    Men  så  kom  befrielsekriget,  och  allt  gick  om  intet. 


436.    Konung  Kristiern  ILs  porträtt. 

Konungens  begär  att  skapa  nytt  var  ingalunda  alltid  lika  beröm- 
värdt.  Strax  innan  han  lämnade  Sverige,  befallde  han  de  svenska  lag- 
männen att  sammanträda  för  att  utföra  en  bearbetning  af  de  svenska 
landskapslagarna.  Utan  tvifvel  var  det  godt,  att  samma  lag  gällde 
öfverallt  i  landet,  men   konungen    kunde   icke  gärna  vara  okunnig  om 

Sveriges  historia.     II.  39 


610  MEDBLTIDBNS  SENARE   SKEDE.      UNIONSTIDEHVARFVET. 

att  Sverige  redan  fått  tvenne  allmänna  landslagar.  Om  dessa,  som  ings- 
Innda  gynnade  hans  egna  planer,  ville  han  dock,  synes  det,  ingenting 
veta;  vid  sina  viktigare  åtgöranden  åberopade  han  ofta  den  helige  ErLks 
lag  —  en  lag  som  icke  fanns  till.  Sankt  Eriks  lag  omnämnes  väl  i 
äldre  svenska  lagböcker,  men  därmed  mensus  helt  visst  icke  annat  än 
några  enskilda  stadgar,  utfärdade  af  denne  konung. 

Innan  konungen  anträdde  återresan,  hvars  blodsdåd  redan  blifvit 
omtalade,  förordnade  han  en  styrelse  i  Sverige  under  sin  frånvaro  och 
visade  därmed  på  det  mest  eftertryckliga  sätt,  att  han  ämnade  behandla 
Sverige  som  ett  underkufvadt  land.  Danskar  och  tyskar  sattes  till 
herrar  å  slotten,  och  regeringen  anförtroddes  åt  magister  Didrik  Slag- 
heck,  ärkebiskop  Gustaf  TroUe,  biskop  Jens  Beldenak,  biskop  Otto 
samt  herr  Erik  TroUe  och  en  Gotskalk  Eriksson  som  kansler.  Konungen, 
som  hade  uppträdt  som  verkställare  af  påfvens  straffdomar  öfver  dem, 
som  kränkt  kyrkans  rätt,  nämnde  mot  kyrkans  lag  herr  Didrik 
Slagheck  till  biskop  i  Skara  och  biskop  Jens  Beldenak  till  biskop  i 
Strängnäs.  Konung  Kristiern,  som  velat  bestraffa  herr  Sten  Stures 
anspråk  på  Staket,  aftvang  biskop  Jens  en  försäkran,  att  hans  fasta 
slott  Tynnelsö  skulle  alltid  stå  öppet  för  konungen  och,  därest  ett  upp- 
ror utbröte,  utan  vägran  upplåtas  åt  den  först  ankommande  af  konun- 
gens fogdar. 

I  slutet  af  januari  eller  början  af  februari  1521  var  konungen  åter 
i  Köpenhamn.  I  januari  månad  utropades  Gustaf  Eriksson  (Vasa)  till 
höfvitsman  öfver  Dalarne.  Ej  långt  därefter  kunde  han  kalla  sig  ut- 
vald höfvitsman  öfver  Dalarne,  Hälsingland,  Gästrikland,  Östergötland 
och  Uppland,  och  i  augusti  1521  valdes  han  till  hela  Sveriges  riks- 
föreståndare. Den  makt,  som  sålunda  bildade  sig  i  det  illa  behandlade 
landet,  kunde  konung  Kristiern  aldrig  besegra.  Så  lyktades  de  danska 
konungarnes  försök  att  förnya  unionen. 


^Ȁl 


s 


1^. 


^' 


.-f  ^'      -i 


V 


T!